Transcript Rör inte min kompis Wilma föddes som den minsta katten i kullen

Rör inte min kompis
Wilma föddes som den minsta katten i kullen och skulle lämnas bort men grannen Marjatta
räddade henne. Nästa motgång blev när hennes nya matte dog i cancer bara 50-år gammal.
Wilma var bara tre månader då. Marjatta hade lovat henne till oss om hon inte skulle klara
sig.
Marjattas döttrar lämnade Wilma hos oss men vi var i Finland just då. Min hustrus kusin tog
hand om katterna under tiden. Våran katt Oscar var ute och när han kom hem, såg han nog
inte riktigt vilken best det var som försvann
under soffan. Han morrade åt Wilma hela
kvällen och till sist var kattvakten tvungen till
att köra honom ut för att kunna sova. Som tur
var kunde grannen ovanför ta hand om Wilma
tills vi kom från semestern.
Jag hämtade Wilma sedan men Oscar var ute
igen. När jag såg att Oscar på var väg hem tog
jag Wilma och placerade henne i en
transportkorg i hallen.
Oscar var naturlivs nyfiken och jag tog Wilma
upp ur korgen och lät honom lukta på Wilma runt omkring och talade om för honom att här
är din nya kompis. Dom åt ur samma matskål samtidigt redan samma kväll. Kattvakten hade
missat att presentera dom för varandra.
Oscar var den dominerande katten i sitt revir. En gång fick vi betala veterinärräkning för
Nisse. Oscar hade misshandlat honom så illa. Oscar dog i cancer bara 12 år gammal. Vi
saknar honom fortvarande. Vi har namnget en stig i Räveberget som Oscars stig. Oscar kom
ner från berget via den vägen.
När Nisse fattade att Oscar hade försvunnit tog han över området. Men han klarade inte av
rollen. Han blev som sinnesjuk. Han bet inte bara andra katter utan attackerade även
människor. Den närmaste grannen har inte vågat släppa ut sin Tiger sedan dess.
En dag hände det att det blev sammanstötning mellan Nisse och Wilma. Wilma försvarade
sin uteplats. Efteråt kunde man samla ihop en stor näve katthår. Sedan dess blev Nisse som
en annan katt, den snällaste i hela området. Han klarade inte av rollen som att vara herren
på täppan.
Nisses matte är en gammal pensionär men hon har mycket bra hörsel. En kväll hörde hon
någon jama på berget bakom vårt hus. När hon hörde samma jamande nästa morgon, gick
hon upp till berget och hittade en 8-9 veckor gammal kattunge. Ungen var mycket rädd men
vågade till sist hoppa hennes i famn.
Jag satte upp ”kattunge upphittade” lappar runtomkring och även på närbutikens
anslagstavla. Men ingen saknade kattungen. Nisses matte skulle själv velat ha kattungen.
Nisse är redan rätt gammal, men han godkände inte tillökningen i familjen. Jag kollade läget
om två dagar. Nisses matte var hysterisk och fräste: ”Jag orkar inte mer”, när hon öppnade
dörren. Hon hade inte vågar lämna katterna ensamma, för Nisse skulle skadat ungen. Jag var
tvungen att ta ungen till oss. Jag presenterade honom för Wilma men hon ville inte alls lukta
på honom utan vände huvudet åt sidan. Senare visade det sig att hon gillade honom som om
han varit hennes egen unge. När min fru kom hem från jobbet möttes hon av en kattunge
som gäspade stort.
Vi döpte honom till Tusse.
Som unge var han en riktig charmör. Jag brukar titta på TV halvsovande i soffan. Han kom via
ryggstödet på min axel, kollade mitt ena öra. Om det inte var rent enligt honom tvättade han
det, sedan gjorde samma sak med näsan. Till sist la han sig på bröstet och somnade direkt.
Ibland gick han runt och kollade det andra örat också. Han klättrar upp fortvarande och
lägger sig på mitt bröst, men fattar inte att han har vuxit och det mesta hamnar utanför.
Tusse är mycket social av sig. Han besöker varje dag grannens innekatt Tiger och leker med
honom.
Det hände en gång att en svart-vit katt kom till våran uteplats. Han vägrade envist att gå
hem. Det var uppenbart att han var hemlös. Vi gjorde en polisanmälan, satte även en annons
i GP. Fem personer frågade efter honom. En dam nöjde sig inte att få kattens foto
hemskickat. Hon ville komma personlig och se om det var hennes försvunna katt.
Nykomlingen fick namnet Elvis eftersom han är så pratsam. I början ville han dominera över
Tusse. Troligen bet han inte Tusse utan Tusse skrek av rädsla. När Wilma hörde det kom hon
blixtsnabbt till undsättning. Wilma slog Elvis med framtassen och skrek högt. Om man skulle
översätta det till människospråk skulle det nog betyda: ”Rör inte min kompis”.
En annan gång när min fru öppnade badrumsdörren låg Tusse bakom. han skrek till och
Wilma sprang blixtsnabbt till Elvis som var i sovrummet. men innan Wilma började slå
honom tittade hon förvånad runt omkring sig, men såg ingen Tusse. Tusse var inte ens i
samma rum. Vi fick förklara för henne att Elvis är oskyldig denna gång. Hon måste slå matte
istället.
Tusse och Elvis blev riktiga kompisar.
Elvis är kompis med alla. Det händer ofta att när Katja vaknar, vaknar Elvis också och tvättar
hennes ansikte. När han kommer hem utifrån kommer han till fötterna och talar om att man
måste klappa honom liten stund. Han liksom anmäler sig att nu har han kommit hem.
Elvis har lätt att lära sig. Jag såg det när vi fick en ny katt.
En gång ringde veterinären och frågade om vi skulle kunna ta hand om en ett-årig honkatt.
De gamla ägarna kunde inte behålla henne och hade lämnat henne hus kliniken. Vi kunde ta
hand om henne, vi hade förlorat två katter nyligen Misu och Kalle. Veterinären ville även
namnge henne, hon hade kallats bara för katt av förra ägarna. Eftersom hon är född samma
dag som prinsessa Estelle, så fick hon heta Estelle.
Det är alltid ett frågetecken hur de gamla katterna accepterar den nya katten. Den första
kvällen var inte lätt för Estelle. Alla fyra katterna bara stirrade henne nyfikna och hon var
rädd. Jag gick tidigare till i säng, för jag hade tidigt skift dagen efter. Jag visste inte att min fru
hade ställt andra katterna i sovrummet och Wilma och Estelle i vardagsrum. Jag öppnade
ovetande dörren - men vilken överraskning. Stämningen var som Estelle alltid hade bott hos
oss. Bara Elvis fortsatte sitt stirrande. När Estelle gick till kattoalett som var i badrummet,
gick Elvis efter henne och stirrade aldeless tätt intill. Jag tittade nyfiket hur Estelle skulle
kunna komma ut när Elvis spärrar hela utgången. När Estelle var klar höjde hon bara
framtassen och Elvis var borta på några millisekunder. Han kom nog ihåg att man måste akta
sig för honkatternas framtassar. Och det var slut med stirrandet.
Wilma dog bara nio år gammal. Hon hade flera tumörer i magen. Wilma brukade sova
bredvid mina fötter. Hon la sig ofta vågrätt över mina fötter. Kattens kropp är troligen så
smidig att små ojämlikheterna inte besvärar.
Ingen veterinär lyckades lyssna hennes hjärta. Fast man lyfte henne nästan upp med
framtassar eller låste på nosen, med andra ord försökte göra det så obekvämt att hon skulle
sluta att spinna men hon bara fortsatte att spinna.
Hoppas bara att Nisse inte upptäcker att det inte finns någon ”herre på täppan” i området.
Paavo Reponen