Transcript designverkstad som social motor samarbetslärande

#1 2014 | ÅRGÅNG 16
DESIGNVERKSTAD SOM SOCIAL MOTOR
När ”Elevens val” gav nya möjligheter till möten
SAMARBETSLÄRANDE
Mycket mer än att arbeta i grupp
MAJAS MANIFEST
Höj volymen och våga drömma
EN UTMANING FÖR SYDKOREA
Vad händer när imitatören hamnar först?
”Hulk ...
smash!”
När jag lämnar min son på förskolan
så säger han inte hej till personalen. Han
knyter nävarna, lyfter armarna, gör ett
jämfotahopp och säger ”Hulk … smash!”
Men han menar hej. Och när han har
smashat runt litegrann, sätter sig han sig
och käkar frukost med kompisarna. (Ja,
efter att han har blivit ”liten” igen, förstås.
Hulken kan inte äta frukost, bara Bruce
Banner.)
Våra sociala ritualer ser måhända
olika ut, men syftet är väl alltid detsamma kan man tänka. Vi ser varandra,
säger hej, byter några ord om annat än
jobbet och skolan – och knyts ihop. Vikten
av en väl fungerande social samvaro som
en del av en god miljö för lärande känns
som en självklarhet, och just därför blir
den ibland också underskattad. Självklar
är inte detsamma som automatisk.
I det här numret av Inblicken finns
flera exempel på hur vi aktivt arbetar med
den sociala samvaron i sig, men också hur
den används som ett medvetet verktyg.
För faktum är: Bland grundskolans många
uppdrag finns att ”sträva efter att vara
en levande social gemenskap som ger
trygghet och vilja och lust att lära”. Utan
varandra är vi chanslösa – så säg hej,
eller för all del ... smash. Trevlig läsning!
INNEHALL NR1/14
4/
SAMARBETSLÄRANDE –
MER ÄN ATT BARA
JOBBA TILLSAMMANS.
20/
26/
10/
6 / HOPP OM LYFT FÖR MATEMATIKEN
Fridaskolorna har 42 lärare som deltar i Matematiklyftet. Vad händer där?
8 / DESIGNVERKSTAD GER NYA SOCIALA MÖJLIGHETER
Läs om hur ”Elevens val” i Mölnlycke blev till någonting med mervärde.
12 / PROV: VILKEN SOCIAL PERSONLIGHET ÄR DU?
14 / HEMSKT MYCKET HEJ
Enligt en nyligen timad undersökning är hejfrekvensen på Fridaskolan i
Trollhättan 98,2%. Therese Mattson kåserar om vad ett gott socialt klimat
kan bestå av.
15 / HALLÅ TRAFIKANT!
16 / MIN BERÄTTELSE – CARINA STRANDBERG
Carina Strandeberg är lärare på Fridaskolan i Trollhättan och har varit med
sedan starten 2002.
18 / MAJAS MANIFEST
Maja Sigfeldt har gått på Fridaskolan i Vänersborg och sedan på Fridagymnasiet och arbetar nu som journalist på SVT. Vad tog hon med sig?
Anders Nord,
redaktör
VÄRT ATT TÄNKA PÅ:
»Har jag inte röd färg
så tar jag grön.«
Pablo Picasso
20 / STACKARS SYDKOREA
Håkan Johansson, koncernchef, om riskerna med att bli bäst på att imitera utifrån ett aktuellt exempel.
22 / VAD ÄR VIKTIGAST FÖR DIG DEN HÄR TERMINEN?
24 / RICKARD TAR GYMNASIET PERSONLIGT
26 / PLUTTRA – FÖRSKOLANS DIGITALA DOKUMENTATION
TIDNINGEN INBLICKEN NR 1, VÅRTERMINEN 2014 ges ut av Frida Utbildning AB med syfte att spegla
verksamhet och aktuell skolutveckling REDAKTÖR och ANSVARIG UTGIVARE Anders Nord REDAKTION
Frida Utbildning AB, Box 225, 462 23 Vänersborg GRAFISK FORM Anders Nord TRYCK Cela Grafiska AB
FOTOGRAFER Erica Augustsson, Adam Strandberg-Hassellind, Peter Wahlström UPPLAGA 3500 exemplar
OMSLAGSBILD Erica Augustsson, www.photofreak1.se
2 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
FOTO: ERICA AUGUSTSSON
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 1/2014
|
3
Anna Malmsköld, matematiklärare på Fridaskolan i Uddevalla, berättar om
hur en ny syn på samarbete gjorde väsentlig skillnad: elever som lärde av
varandra, befäste och fördjupade sina kunskaper och ... hade roligt!
TEXT: ANNA MALMSKÖLD, FRIDASKOLAN UDDEVALLA // FOTO: PETER WAHLSTRÖM
M
in första kontakt med samarbetslärande
välte omkull mina föreställningar om
vad samarbete var. Jag brukade definiera
samarbete som grupparbete, men efter att
ha läst mer och tagit del av kloka föreläsare så fick begreppet en annan innebörd. Samarbete är det samspel
vi människor ständigt befinner oss i. Vi lär när vi utmanas av varandras tankar och det är en naturlig del
av människors utveckling. Vi vill lära när vi märker att
någon kan något spännande.
Våra elever gör det här hela tiden i skolan, på raster
och sin fritid. Så varför använder jag då inte detta mer
i min undervisning? Jag borde låta eleverna få större
plats för att visa varandra vad de kan och därigenom
kunna väcka nyfikenhet hos andra. För att lyckas med
detta behövde jag hitta en annan och bättre struktur
på min undervisning.
I Lgr11 finns syften med matematik formulerade
som handlar om att undervisningen ska bidra till
elevernas förmåga att argumentera logiskt och föra
matematiska resonemang, något som också speglas i
de förmågor som eleverna ska utveckla. Utifrån detta
försökte jag hitta en annan struktur i min matematikundervisning, även om samtalet och grupparbetet
alltid har varit centralt för mig.
John Hattie skriver i Synligt lärande att lärande i
smågrupper inom klassen som knyts till särskilda
uppgifter är en viktig påverkansfaktor för studieresultaten. Utifrån detta skapade jag grupper i min 3:a där
utgångspunkten var att skapa så goda möjligheter som
möjligt för samarbete. Jag var noga med att tillfällena
när vi träffades skulle ha en struktur som eleverna
kände igen och blev trygga i – formen för, till exempel,
inledning och avslutning blev konstanter.
När vi först startade med med de nya formerna
och förutsättningarna kunde jag känna att eleverna tyckte att det kändes lite obekvämt att prata så
mycket med varandra om sina tankar i matematik. Nu
handlade det inte bara om att berätta om svaret på en
uträkning, utan också om att värdera sina tankar och
bedöma sin insats. Men under tiden som gick märktes
4 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
att eleverna blev trygga i igenkännandet.
När det gäller själva matematikinnehållet, påverkades även det av att utgångspunkten nu var samarbetslärande, och i stället för att få uppgifter som
var ganska färdiga i sin utformning, fick eleverna nu
uppgifter som var mer öppna och som inte alltid hade
introducerats med långa genomgångar.
»Vi vill lära när vi märker
att någon kan något
spännande.«
Eleverna sattes samman i blandade grupper, och
oavsett innehållet i uppgifterna, var de konstruerade så
att de var tvungna att samtala, diskutera och visa med
materialet (en uppgift handlade om att med hjälp av
till exempel äpplen, snören eller legobitar visa en halv,
en tredjedel och en fjärdedel). Teorier testades och
uppfattningar omvärderades.
Många situationer uppstod där elever var både
lärare och lärande. Elever växlar omedvetet mellan
rollerna och det leder till en djupare förståelse av kunskaper. Det är i kommunikationen mellan barnen som
de blir medvetna om att det finns en annan ståndpunkt
än den de själva har. Jag upptäckte att det som lärare
är lättare att lyssna och att se varje elev eftersom jag
kan ägna en stund åt varje grupp.
Någon månad in i ”den nya ordningen” kom ett
oemotsägligt bevis på att eleverna såg och uppskattade
nyttan med detta sätt att arbeta. De var fullt upptagna
med att försöka konstruera ett så högt och stabilt torn
som möjligt, och följande kommentar kom: ”Jag vet!
Vi går ihop och arbetar med tornen så blir det ännu
bättre!”
Som lärare blir jag alldeles varm i hjärtat: eleverna
känner att samarbetslärandet är ett verktyg som hjälper
dem att komma längre och att nå bättre resultat.
Därför är det viktigt att vi i skolan skapar tillfällen för
eleverna att lära tillsammans och av varandra.
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 1/2014
|
5
Talförmåga
När lyfter man? Räcker det att springa tillräckligt fort och sedan hoppa högt nog? Eller
måste man tillämpa Bernoullis ekavation
och ta hänsyn till Coandăeffekten? Se där, en
av skolans roligaste utmaningar: hur får man
hjärta och hjärna att mötas, riktigt på riktigt?
Just nu pågår runt om i landet en unik, forskningsbaserad satsning på
matematikämnet som går under namnet Matematiklyftet. Under detta
läsår deltar ungefär 2100 skolor och Fridaskolorna medverkar givetvis.
TEXT: ANNA MALMSKÖLD, FRIDASKOLAN UDDEVALLA // FOTO: PETER WAHLSTRÖM
P
å Fridaskolorna deltar 42 matematiklärare
från grundskolan i den nationella satsningen
Matematiklyften. Fortbildningen leds av två
matematikhandledare och på Fridaskolan har
vi dessutom förmånen att få arbeta tillsammans med
Bengt Johansson, som tidigare var föreståndare för
NCM (Nationellt centrum för matematik).
Bakgrunden till Matematiklyftet är vikande
nationella resultat i matematikämnet. Undersökningar
har, bland annat, visat att undervisningen ofta präglas
6 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
av allt för mycket individuellt arbete. Regeringen gav
ett uppdrag till Skolverket, vilket bestod i att utforma en
didaktisk fortbildning. Förutom bättre kunskapsresultat
genom stärkt undervisningskvalitet, är ett syfte med
Matematiklyftet att utveckla det kollegiala lärandet.
På Fridaskolan har vi valt att fokusera på
området ”Problemlösning” under inledningen. Målet
för just det här fokusområdet är att kunna använda
problemlösning för att synliggöra elevernas matematiska förmågor.
Höstterminen 2013 inleddes med att vi försökte
att definiera vad ett problem är, alltså vilken skillnad
som finns mellan ett så kallat ”rikt problem” och
en rutinuppgift, vilket ledde till många spännande
»Det skapas goda förutsättningar för att utveckla undervisningen.«
samtal och insikter. Under hösten arbetade lärarna
vidare med att utveckla olika strategier för elevernas
problemlösning och tränade sina egna förmågor att
ställa frågor som hjälper elever vidare i sitt tänkande.
På regelbundna träffar diskuterar man olika undervisningssituationer och didaktiska frågor, och lärarna får
då möjlighet att granska sin egen och andras undervisning, och det skapas påtagligt goda förutsättningar för
att utveckla undervisningen.
Det finns ett stort engagemang bland Fridaskolornas lärare och en längtan efter att få diskutera didaktiska frågor som man sedan kopplar till undervisningen
i klassrummet. Skolan vilar på en vetenskaplig grund,
och genom Matematiklyftet får lärare ett bra underlag
för att utveckla sin undervisning. Därigenom kan våra
elever få en ännu större tilltro till sina förmågor – som
då även ska leda till förbättrade kunskapsresultat.
Är du nyfiken och vill veta mer och ta del av det
pågående arbetet är du välkommen att titta in på
www.fridaskolansmattelyft.se
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 1/2014
|
7
Elevens val i ett nötskal.
Designverkstad ger
nya sociala möjligheter.
I skollagens 10:e kapitel står att undervisningen i elevens val ska syfta till att
fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett
eller flera ämnen. I skolförordningens 9:e
kapitel framgår att eleverna ska erbjudas
ett allsidigt urval av ämnen som elevens val.
Sittplatser – helst riktigt bekväma – med möjligheter till formella och, inte
minst, informella samtal är en väsentlig del av den sociala samvaron på
alla arbetsplatser. Så hur gynnar man ett gott socialt klimat med hjälp av
timplaner och kunskapskrav? Jo, med ”Intresseval: Designverkstad”.
TEXT: DANIEL AROSENIUS, FRIDASKOLAN MÖLNLYCKE // FOTO: ERICA AUGUSTSSON
U
nder hösten har årskurs 9 på Fridaskolan
i Mölnlycke haft intresseval en gång i
veckan, där “designverkstad” har varit en
av valmöjligheterna. Uppdraget för de som
valde “designverkstad” var att skapa nya sittplatser på
skolan som skulle utformas efter elevernas egna idéer.
I början av projekttiden fick eleverna, åtta killar och
två tjejer, titta på nätet och låta sig inspireras av arkitektur, design och konsthantverk. Därefter påbörjades
arbetet med att ta fram egna skisser och att mäta
det som sedan skulle byggas. Efter sju veckors arbete
var soffan färdig. Nu står den på en yta där elever i
Ligger inte på latsidan.
Början på en riktigt skön hörna. Egendesignad,
egenbyggd och egentligen något som borde
vara ett givet inslag på alla arbetsplatser.
8 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
årskurs 5 och 9 spenderar en hel del tid, vilket gör att
många elever kan använda den nya soffan under en
skoldag. ”Det som är kvar att göra är att sy kuddar så att
soffan blir skön att sitta i,” berättar eleverna Niclas
Mattsson och Johan Selén som valde “designverkstad”
som intresseval. De är båda överens om att det är kul
med praktiskt arbete och poängterar att det har varit
bra att intressevalets lektion var längre än “vanliga”
lektioner.
”Jag lärde mig något nytt inom träslöjd och är mer
noggrann nu. Jag har också blivit bättre på att dra
egna slutsatser om vilka material och verktyg som
behövs,” berättar Niclas.
Träslöjdslärare Kalle Skanselid är nöjd med hur
projektet har utvecklats så här långt, även om de bara
har hunnit halvvägs.
”Projekt med många elever inblandade kräver en
del planering av mig, då alla måste känna sig delaktiga
på ett eller annat sätt. Samtidigt märker man vilka
elever som har ett eget driv och vilka som har svårare
att komma vidare. Nästa gång kommer jag att lägga
ännu mer tryck på planeringsfasen: Vart vill vi och
hur?”
För visst kommer det bli en nästa gång, intygar
Kalle.
»Jag lärde mig något
nytt inom träslöjdoch
är mer noggrann nu«
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
| 9
RAST SOM SOCIALT VERKTYG.
Ring så samtalar vi
En annan tid och plats, och ett annat ringsamtal än det som det berättas om i texten
nedan – men likväl en perfekt illustration.
Det här tycks för övrigt vara ett formspråk
som alla talar.
”Rasten är bra för då leker man med kompisar.
Man får också chans att leka med nya kompisar,”
säger en kille i 1:an. Hur gör vi för att gynna
dessa möjligheter? Lars Andersson berättar.
TEXT: LARS ANDERSSON, FRIDASKOLAN VÄNERSBORG // FOTO: ERICA AUGUSTSSON
F-5-eleverna
tycker till om
sina raster.
Barn är, som bekant,
trogna leverantörer av
klokheter och sanningar.
Vi passade givetvis på att
fråga våra yngsta elever:
Vad har man egentligen
rasten till?
Nä, det är ingen pulka. Det är en stridsarena. Vi är alla genier upp till tioårsåldern, som
Aldous Huxley uttrycke saken.
H
östen 2013 kände vi att
det var dags att vidareutveckla barnens raster och
dess aktiviteter. Vi ville
inspirera mer: Vi tänkte att vi skulle
vara två vuxna, utöver ordinarie
rastengagerade, som skulle dra
igång ”nya” aktiviteter på rasterna.
En annan anledning till vår idé
om att vidareutveckla barnens
rastverksamhet var att fånga upp de
barn som inte alltid hittade någon
aktivitet. Vi ville dessutom ge barnen nya aktiviteter som de kunde
vidareutveckla, utan de vuxnas
inblandning – allt för att barnen
skulle få träna självständighet och
nyfikenhet.
Utifrån mängder av aktiviteter
som vi genomfört med eleverna
(både introduerat nya och ”påmint”
om gamla) – kubbstafett, dopphandboll, dunkgömme, fotbolls-
10 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
brännboll bland många, många
andra – har det varit extra kul att se
hur barnen har dragit igång olika
aktiviteter själva.
Det vi sett under tiden som vi
haft dessa aktiviteter är att de barn
som är mest representerade är ”de
äldre barnen” bland F-5, flest barn
från 3-5 alltså. Vi kan se att de
yngre barnen lättare hittar egna
aktiviteter och leker mer rollekar
än de flesta av de äldre som istället
lockas av regellekarna.
Det vi också sett är att en aktivitet kan starta med få elever, men att
det sedan växer till ett ganska stort
antal under lekens gång. De goda
exemplen sprider sig med andra
ord, och leken tycks vara ett behov
vi har ... och något som man aldrig
växer ifrån. För roligt på rasterna,
det har vi allihop.
”Rasten är ett skönt sätt att ta
paus och få frisk luft,” svarar en
tjej i 2:an, och det är väl onekligen
en bra sammanfattning av en
rast. Flera andra elever svarar på
liknande sätt – det märks att de
är vana att vara ute och tycker att
det är roligt
”Rasten är bra för då leker man
med kompisar. Man får också
chans att leka med några nya
kompisar,” svarar en kille och får
stort medhåll. De vuxnas idéer
om rast som socialt verktyg i all
ära, men här finns även starka
självreglerande krafter, ingen
tvekan om det.
En elev levererar den ljuvliga
paradoxen: ”Man får springa av
sig så att man får ork till nästa
lektion.”
Det är bara att ta åt sig.
RINGSAMTALET
– ett vardagsverktyg
utöver det vanliga.
På whiteboardtavlan presenteras
dagen då barnen i åk 3 kommer in i
klassrummet på morgonen. Vi börjar
med ett ringsamtal. Eleverna är väl
förtrogna med begreppet ringsamtal och vet precis vad som gäller. De
hämtar sina stolar och sätter sig vant
i en ring i mitten av klassrummet.
”Härligt,” säger jag, och nu börjar de andra också
att komma i gång.
”Man måste kunna andra språk om man ska resa ut
i världen”, säger någon.
”Och man måste kunna klockan för att kunna passa
tågtiderna”, fortsätter någon annan.
”Man måste visa respekt för andra, om man behöver dela hotellrum med någon.”
Samtidigt som barnen nu bubblar ur sig en mängd
kloka idéer försöker jag hinna med att dokumentera
och skriver för fullt ned allt på datorn.
TEXT: MARIE AHL, FRIDASKOLAN UDDEVALLA // FOTO: PETER WAHLSTRÖM
I
dag har vi bestämt att vi ska prata om vilka kunskaper man behöver ha med sig när man ska åka
ut och tågluffa när man blir stor och har slutat skolan,
en enkel konkretisering av vår egen tågluffarmetafor och en bra träning på att se sammanhang.
Till en början tittar barnen sig mest runt och undrar
nog vad fröken egentligen är ute efter... Strax räcker
en flicka upp handen och säger med iver: ”Man ska
kunna matte för att kunna köpa en tågbiljett.”
I ringsamtalet får vi med oerhört många viktiga delar, så många att man ibland får bestämma sig för ett
fokusområde. Bland annat får eleverna social träning
då de övar att tala i grupp och lyssna på varandra.
De får öva på att respektera varandras olikheter och
olika åsikter. Viktig kunskap förmedlas, inhämtas och
diskuteras, perspektiven breddas och nyanserna blir
fler. Och vi lärare får under ringsamtalet med oss ett
fantastiskt bedömningsunderlag att bygga vidare på.
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 1/2014
|
11
PROV
Vilken social
personlighet är du?
Ett gott socialt klimat som en del av en god miljö för lärande är en viktig
del i Fridas verksamhet, givetvis alldeles oavsett om det är förskola, skola
eller gymnasium det handlar om – och alla bidrar vi till det. Med hjälp av
följande fyra scenarier kan du ringa in var i dessa sociala processer som du
själv befinner dig. Om du har alla rätt, får du dessutom ge dig en kram.
PROVKONSTRUKTÖR: ELIS BENGTSSON // FOTO: ERICA AUGUSTSSON
A) Du ska berätta för klassen om din favoritförfattare och du är förberedd till tänderna. Men hur är
känslan i magen? Du känner dig...
C) Om du skulle fundera på det där med vänner och kompisar, så är det sannolikt att du skulle tänka
ungefär att...
1. Stressad! Det här är det värsta som finns. Innerst inne vet du att du kommer att klara det fint, men just nu känns det som att
svettfläckarna växer exponentiellt … vilket de såklart inte gör, men ändå.
1. Du har några få, men väldigt nära vänner, och det finns inte utrymme för särskilt många fler. Ni kan prata om allt, stöttar
varandra i vått och torrt och träffas både i skolan och på fritiden, vilket är lite för sällan. Att adoptera varandra är ett alternativ
som ni har övervägt flera gånger.
2. Rätt okej! Det är inte ditt favoritsätt att redovisa på, men du känner ändå att du gör det bättre och bättre för varje gång. Du
funderar på hur du kan testa något nytt i din redovisning för att överraska de andra och roa dig själv.
3. Peppad! Det här är det roligaste som finns. Allas blickar är riktade mot dig, vilket underlättas av att du tagit med en rejäl
ficklampa som du använder som spotlight på dig själv. Du uppmanar alla att uppdatera Instagram under redovisningen.
B) Att arbeta tillsammans med andra är ju inte ett ovanligt inslag, varken i skolan eller arbetslivet.
Men när det är dags för grupparbete, brukar din spontana reaktion vara…
1. Åh, nej! Du gör hellre jobbet själv. Även om du ibland kan ana att andra människor kan bidra med nya kunskaper och pigga
perspektiv, är det ändå mest ett besvär. Du kan nöja dig med eventuellt sämre möjligheter till kunskapsutveckling mot att få
göra det på ditt sätt.
2. Åh, nja… Visst, det kan väl finnas fördelar med att jobba ihop, men du är rätt övertygad om att det finns en del nackdelar
också. Och vad händer om man ska jobba ihop med några som man inte känner? Lära känna varandra, eller vad?!
3. Åh, ja! Förutom att det är roligt att jobba tillsammans med andra tänker du att fler hjärnor alltid är bättre än en och du
gillar när dina idéer utmanas av andras tankar. Du köper med en påse godis till nästa sittning med gänget för att ni ska ha lite
trevligt under tiden som ni lyfter varandra till nya nivåer.
2. Du har flera nära vänner och många kompisar. Du trivs oftast i andras sällskap, men ibland känner du ett behov av att också
få vara för dig själv. Du gillar John Donnes dikt ”No Man Is An Island” men kan tänka dig att läsa den på en öde ö.
3. Du känner alla, och ser det ”som en bra början”. Du är intresserad av alla typer av människor och tycker att ju mer olika ni
är desto mer utvecklas du. Som vuxen tänker du dig att det bara finns ett jobb för dig: generalsekreterare för FN. Eller möjligen
taxichaufför – det viktiga är att du får träffa nya människor.
D) Att gå till personalrummet på skolan gör dig...
1. Nervös. Du vet ju vilka typer som kan tänkas finnas där. Dessutom tänker du att du kanske stör … men å andra sidan: hade
de inte stängt dörren om de ville vara ifred? Du bestämmer dig för att övertala en kompis att gå dit istället. Möjligen kan du
tänka dig att gå med, men stå snett bakom.
2. Nyfiken ... men lite stressad. Man vet ju aldrig vilka typer som kan tänkas finnas där. I bästa fall drar vaktmästaren ett bra
skämt som du kan sno och i värsta fall, tja, hamnar du i soffan mellan två NO-lärare. Det är en chansning, men det brukar gå bra.
3. Glad. Du vet ju precis vilka typer som finns där och förutom att du vet att du alltid är välkommen, så är det ju kul att skoja lite
med folk i personalrummet. Du funderar på om du till och med skulle kunna charma till dig en bulle. Klart du kan!
Räkna ihop dina poäng och kolla facit!
0-12 POÄNG – DU HAR ALLA RÄTT!
Japp, som du säkert redan har listat ut: här finns lika
många personligheter som det finns personer, men alla
är lika värdefulla och alla ingår i samma sociala sammanhang. Du kan var mer eller mindre utåteller inåtriktad, det spelar ingen roll, och det ena eller
andra är självfallet inte bättre eller sämre. Man har
olika många vänner, är olika road av att stå i centrum
12 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
för uppmärksamheten, och tycker olika om att arbeta
ensam eller tillsammans med andra. Det
viktigaste är självfallet att vi trivs på
jobbet (det blir ju så mycket lättare
då, eller hur?) och till ett gott socialt
klimat bidrar alla – på olika,
men precis lika viktiga, sätt.
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
| 13
hög grad av försiktighet och stor
uppmärksamhet.
Trollhättan
HEMSKT MYCKET HEJ.
Hejfrekvensen på Fridaskolan i Trollhättan landade i den senaste mätningen
på 98,2% – en siffra många skulle vara nöjda med men som vi, lite med
glimten i ögat, ser som ett utvecklingsområde. ”Hejandet” har blivit samlingsordet för ett av de viktigaste verktygen vi har, men vad består det av
och vilken roll spelar relationen i en god miljö för lärande?
M
TEXT: THERESE MATTSON, FRIDASKOLAN TROLLHÄTTAN // FOTO: ERICA AUGUSTSSON
an kan fråga sig vad
det är som vi – elever,
föräldrar och personal
– gör som upprätthåller vårt omtalade goda sociala
klimat år efter år. Kanske är det
att öppenheten byggs in huset och
lokaler formas så att det blir många
tillfällen till möten, planerade och
spontana? Dörrarna till klassrummen må vara öppna eller stängda,
men stora fönster ger alltid insyn
för den nyfikne och man är alltid
välkommen in.
Eller är det kanske för att jag
14 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
som pedagog på Fridaskolan, i
ryggmärgen fått inpräntat en attityd
av genuin nyfikenhet och att bygga
frågor på nyss givna svar? Tillsammans formar man en kultur, och
om detta förhållningssätt hela tiden
är aktivt och medvetet positivt,
nyfiket och tolerant mot människors
olikheter, ja då blir det en trygg
kultur som formas på skolan.
»...en attityd av
genuin nyfikenhet...«
Men kanske är det ändå alla
spontana möten och samtal som
utgör stommen i det sociala klimatet. Respekten för varandra som
gör att en kvarglömd skruvdragare
i korridoren får ligga kvar, tills den
som la den där behöver den igen.
Kulturen som andas att man är
trygg för alla vill varandra väl och
att det är okej att vara som man är.
Måhända är validiteten av
hejtestet inte så mycket att skryta
med, men väl faktumet att elevskyddsombuden genomför en sådan
undersökning. För visst är det ett
sätt att, mitt i vardagen, betona
vikten av ett aldrig så litet hej.
Elevrådet
HALLÅ TRAFIKANT!
En helt vanlig torsdagsmorgon stod de där, i
alldeles för stora reflexjackor. Lite småkallt, regn
i luften, dunkelt morgonljus. Med de var laddade
till tänderna...
K
TEXT & FOTO: HENRIK KAMP, FRIDASKOLAN TROLLHÄTTAN
lockan närmade sig åtta
och de var redo och visste vad de skulle uträtta.
Fraserna var inövade
med trevlig betoning:
”Hej! Jag heter Melker och är
från elevrådet. Tack för att du kör
rätt. Varsågod – här får du en chokladbit av mig. Ha en trevlig dag!”
Personerna i de gula västarna
kom nämligen från Fridaskolans
elevråd, det som samlar eleverna
från förskoleklass till och med åk 5.
Vi hade tillsammans bestämt oss
för att premiera de föräldrar som
körde rätt slinga på parkeringen –
och inte bara körde rätt, utan även
att de framförde sitt fordon med en
Ivriga skoltrafikpoliser stoppade
alltså bilarna som kom och rutorna
vevades förvånat ner. Föräldrarna
blev mycket överraskade men
framför allt blev de glada. Det är
trots allt inte alla förmiddagar
man erhåller en kexchoklad eller
en plopp som belöning. Det är
sannerligen inte heller alla dagar
som man får träffa så trevliga och
unga poliser som tar sitt uppdrag
med så enormt stort allvar.
Det blev en trevlig morgonstund
där faktiskt alla bilister klarade
kontrollen. För visst är det mycket
trevligare att belöna bra insatser
än att klandra de som inte gör
rätt. Och nog är det roligare att
överraska positivt än att förmana
tveksamt beteende i veckobrev eller
liknande skrifter.
”Jag ska alltid köra rätt!” ropade
en nöjd förälder genom sidorutan,
på väg till jobbet.
”Vad får jag för chokladbit
i morgon?” undrade en annan
godissugen mamma.
En inte alldeles oviktig bieffekt
blev att vi uppmärksammade trafiksäkerheten på skolan och därigenom
eliminerar olycksriskerna. Att det
dessutom blev en god stämning
på parkeringen gör ju inte saken
sämre – och visst kommer vi att
plötsligt stå där igen, kanske förr
än man anar och sprida god stämning. Nästa uppdrag? Snart är det
dags att dela ut clementiner till alla
elever som cyklar med hjälm.
Kom ihåg var ni läste det först:
”Snälla trafikpoliser slår till igen!”
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 1/2014
|
15
Min
berättelse.
Carina Strandberg, lärare
Grannen tittar in.
”Jag måste bara fråga... Vad gör du vid datorn timme in och timme ut?”
Jo, vi har sådana där stora, moderna fönster på vårt hus, sådana där som de i
alla hundra inredningsprogram på TV säger ska sudda ut gränsen mellan inne
och ute. De pratar mindre om det omöjliga i att bevara några hemligheter vid
köksbordet.
”Jag läser,” svarar jag, ”74 fantastiska reseberättelser...”
TEXT: CARINA STRANDBERG, FRIDASKOLAN TROLLHÄTTAN // FOTO: LINNÉA LARSSON
7
4 fantastiska reseberättelser skrivna av 74 lika fantastiska årskurs 9-elever.
Jag berättar för henne
om resan vi gjort till Tyskland; om
Rügen med sina otroliga stränder
och vilda natur och den pittoreska
badorten Binz, där vi byggde sandskulpturer på stranden. Jag berättar om besöket på Sachsenhausens
koncentrationsläger där historien
grep tag i oss och aldrig låter oss
glömma och så om slutdestinationen: det spännande och storslagna
Berlin.
”Reste ni med 74 elever?
15-åringar? Är ni galna?”
”Ja, kanske lite.” Jag dröjer vid
orden, för hur ska man egentligen
förklara att det går så enastående
bra att ge sig ut på äventyr med
en hel hop ungdomar? Hur ska
man förklara att vår idé att forma
ungdomarna till ansvarstagande
16 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
tågluffare bär frukt? Att alla vuxna
arbetar mot samma mål med samma riktlinjer? Jag har haft glädjen
och nöjet att följa flera årskullar
och ta adjö av dem i 9:an och göra
många resor ut i Europa. Oj, vad
mycket frukt jag har fått skörda!
Och så mycket kul på jobbet!
Min egen Fridaresa började
höstterminen 2002. Jag skulle
arbeta i årskurs 7 med elever som
kom nya från en mängd olika skolor och som valt att börja på Fridaskolan. Vad roligt vi hade! Det
rådde en härlig nybyggaranda i
både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Klassrum byggdes upp. De
första veckorna hade vi bara stolar,
som snälla föräldrar hjälpte till att
skruva ihop. Först flera veckor in
på terminen kom borden, böcker
och skrivmaterial. Jobbigt? Jo, men
kanske lite. Fast framförallt kul och
utmanande att vi var tvungna att
tänka nytt och annorlunda, som de
tågluffare vi var – och är.
Vi hade ringsamtal och lärde
känna varandra. Vi hade en massa
lektioner utomhus. Vi gjorde studiebesök och vi var på cykelläger
och sov i militärtält. Vi planerade
områdesarbeten och ställde till
med kabaré om Romartiden.
Jobbade vi mycket? Japp! Hade
vi roligt? Japp! Lärde vi oss något
nytt? Verkligen! Dessutom blev vi
sammansvetsade. Vi vuxna med
både varandra och ungdomarna.
Vi jobbade tillsammans och slog
våra kloka huvuden ihop när det
dök upp bekymmer. Och vi gladdes
åt våra gemensamma framgångar.
Tillsammans skapade vi ett socialt
klimat där vi trivdes och utvecklades.
Så fortsatte resan; med roliga
och utmanande områdesarbeten
av skiftande slag, läger och kaba-
réer, med utbildning i systemteori,
storsatsning på IKT och en dator
till varje elev i de högre årskurserna. Vi lärde oss att göra ”frivolter”;
att se på företeelser ur olika perspektiv och vi fick en ny läroplan.
Datorer, projektorer och paddor
har inneburit en revolution. Det är
fantastiskt och väldigt långt från
den blytunga Tandbergs rullbandspelare som fanns till buds i början
av min yrkeskarriär. För att inte
tala om dåtidens bildband som
man fick snurra fram bild för bild.
Oavsett läroplan, teknisk utrustning
och andra förändringar så kommer
man tillbaka till det kitt som håller
ihop allt: det sociala klimatet.
»Det är min
övertygelse att en
kunskapsutveckling får
bättre fart i ett gott
socialt klimat.«
Det är min övertygelse att en
kunskapsutveckling får bättre fart
i ett gott socialt klimat. Varje elev
ska känna sig välkommen till sin
arbetsplats, bli sedd och bekräftad
för den hon eller han är. Jag är
mycket stolt över Fridaskolan! Här
tar man sin kaffekopp och kan
”hänga” med såväl kollegor som
elever och snacka om livet och allt
möjligt Här finns ett klimat att
växa i och en stark förmåga att se
möjligheter i stället för hinder. Här
råder en övertygelse att barnen och
ungdomarna kan, vill och vågar.
Det är ett levande jobb vi har, vi
som på olika sätt arbetar med barn
och ungdomar. Jag har verkligen
så roligt på jobbet! Tonåringar
utmanar. Ingen dag är den andra
lik och ofta känner jag mig ung till
sinnet; fortfarande efter snart 30
år i yrket. Det är som en kollegas
härliga 5-åring sa senast vi sågs på
en fika:
”Nä ... jag tycker inte att du är
en tant, man kan mer säga att du
är en ganska gammal tjej.”
Tack, Elin! Det var ett väldigt
fint beröm.
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
| 17
Majas manifest
Om ett personligt gymnasium
Namn: Maja Sigfeldt
Ålder: 22
Utbildning: Åk 7-9 Fridaskolan i Vänersborg. Sedan Samhäll/kultur på Fridagymnasiet. Efter det Journalistprogrammet i Sundsvall.
Yrke: Journalist på SVT.
TEXT: MAJA SIGFELDT // FOTO: ANDERS NORD
J
ag sitter på nyhetsredaktionen och telefoner
ringer överallt. Redaktören försöker få tag
i teamet ute på fältet. Jag och en kollega
försöker få i ordning en livesändning på
webben. Mitt i allt detta skriver min förebild, och
före detta lärare, Jerker Sagfors till mig på Facebook
(vi är fb-vänner, tro det eller ej). Han vill att jag ska
skriva en text åt er. Trots allt som händer så släpper jag
nyhetspulsen för ett ögonblick och ler. Ännu en kull studenter lämnar
Fridagymnasiet.
Två stenhuggare blev tillfrågade om vad de arbetade med. Den förste stenhuggaren svarade:
”Jag hugger sten.”
Den andre stenhuggaren sa: ”Jag är här för
att bygga en katedral.”
18 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
2010 tog jag studenten. Det är ju alldeles jättenyss
men samtidigt är det väldigt länge sedan. Efter att jag
sprang ut på trapporna från Fridagymnasiet (alldeles
på tok för fnittrig) så har jag hunnit plugga till journalist och har jobbat på en rad olika nyhetsredaktioner
runt om i Sverige. Jag vill gärna tro att jag har blivit en
bättre, smartare och klokare människa sedan studenten.
Samtidigt inser jag att grunden lades redan när jag
som sjundeklassare på Fridaskolan i Vänersborg fick
lära mig att ta tillbaka makten över mig själv och hur
jag vill definiera mig.
Att som tonårig få claima makten över sitt eget liv,
det är både viktigt och något som vi uppmuntrades till.
Att vara tonårig suger för det mesta, men Fridagym-
nasiet blev en frizon för mig och många andra. På
kontoren kunde vi vårda systerskapet, prata filosofi och
feminism, ha fötterna på bordet och bygga grymma
spellistor. Vi kunde drömma och planera. Att inte
vara ständigt övervakad av en lärare i en lektionssal
är lika viktigt som att ha en mentor som alltid finns
där för dig när du behöver stöd. Min mentor under
gymnasietiden heter Magnus och han fanns alltid där
för mig, oavsett om jag var ett påstridigt pretto eller ett
nervvrak som gick in i väggen.
Jag hoppas att ni som läser det här förstår vilken
tur ni har som får gå på en skola där lärare verkligen
bryr sig på riktigt. Även om ni kanske inte tror mig när
ni läser detta. Ta till vara på frizonerna som ni har.
Vårda systerskapet och broderskapet. Glöm inte att ni
kommer få alla verktyg ni kan tänkas behöva. När ni
ramlar ut på trapporna och tar studenten kommer ni
vara bättre rustade än de flesta vuxna.
Ni kommer vara mer kreativa.
Ni kommer vara starka. Så höj volymen och våga drömma.
Höj volymen, våga drömma!
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 1/2014
|
19
ningar och oförutsedda händelser och att vi tillsammans anstränger oss för att få till kreativa lösningar.
Att inta ett aktivt förhållningssätt och att anstränga sig
för att få relevant information innebär att vi tillsammans
kan verka för att åstadkomma en god miljö för lärande
och utveckling.
En skoldag på Frida i Sverige
Visionen och en god miljö för utveckling och lärande
präglar skoldagen på Frida. De yngre eleverna börjar
och avslutar oftast sin dag på fritids. På morgonen
är det frukost och en stunds samvaro eller lek som
dominerar. Även de äldre eleverna är välkomna att äta
frukost och umgås med varandra och med personalen.
En typisk skoldag.
BBC berättade i samband med
PISA-publiceringen 2013 om
Hye-Min Park, en vanlig 16-årig
tjej i Seoul och hennes skoldag:
Väckarklockan ringer 06:30,
skola mellan 08:00 och 16:00.
Hem för att äta, sedan skoldagens andra skift hos privatlärare
18:00-21:00. Därefter två timmars självstudier på skolan, och
sedan hem igen för att komma i
säng runt 02:00. Sedan upp igen
vid 06:30...
Frågan är: När ska man hinna
med att gunga högre än senast?
STACKARS
SYDKOREA.
Sydkorea ligger i topp i den senaste PISA-studien (Programme for International Student Assessment). De parkerar sig i toppen inom länderna inom
OECD när det gäller 15-åringars kunskaper inom matematik, läsförståelse
och naturvetenskap. Hur kan man i skenet av detta då tycka synd om Sydkorea? Välkommen att läsa vidare för att avgöra om jag kan reda ut det hela.
TEXT: HÅKAN JOHANSSON, KONCERNCHEF // FOTO: ERICA AUGUSTSSON
P
å Frida lägger vi stor vikt vid att skapa en
god miljö för lärande och utveckling samt
värdegrundsfrågor. Föräldrar, elever och
besökare ska kunna urskilja de värden som
Frida står för, till exempel genom det bemötande man
får. Blir du sedd – känner du dig välkommen – bemöts
du med respekt och genuin nyfikenhet? Finns det en
social öppenhet – ser personalen dig? Märks det på
eleverna att det finns klara sociala spelregler för hur
man samarbetar och bemöter varandra? Känner
eleverna att personalen har en stark tilltro till deras
förmåga att lära?
20 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
Fridaskolorna styrs av en tydlig vision – att utbilda
tågluffare – en vision som genomsyrar varje del av verksamheten. Vi har som främsta mål att de barn och ungdomar som, tillsammans med sina föräldrar, har valt
att genomföra sin skolgång hos Frida ska utvecklas till
ansvarstagande och skapande individer. Konkret innebär det en förväntan att våra elever kommer att utmana
och delta i de demokratiska processer och utmaningar
som ett framtida samhälle kommer att erbjuda.
Den förväntan vi gemensamt delar är därför att vi, i
en föränderlig omvärld, måste vara beredda på utma-
Efter morgonens bestyr startar det mer formella lärandet med det centrala innehåll och förmågor et cetera
som beskrivs i kursplanerna. Ofta är det ämnesövergripande uppdrag som eleverna får ta sig an för att
skapa en helhet i sitt lärande. Under en skolvecka får
också eleverna utmaningar inom de praktisk-estetiska
ämnena (bild, slöjd, musik, hem- och konsumentkunskap samt idrott och hälsa) med möjligheter att uppöva
sin kreativitet och sin skapande förmåga.
På eftermiddagen återvänder de yngre eleverna (åk
F -5) till fritids för ett mellanmål och sedan följer en
mängd valbara aktiviteter. Det handlar då om kreativt
arbete med bild och form, teater, idrott, snickeri eller
musik. Vissa dagar kan det också innebära utflykter i
närområdet – allt från skogsdungar till pulkabackar
eller badhus. De äldre eleverna sticker iväg från skolan
och ägnar sin tid åt olika aktiviteter, allt från idrott
till kulturella aktiviteter. Men också mycket social
samvaro (plus läxor och annat…).
Sydkorea, då?
Den sydkoreanska utvecklingen har kallats ”Miraklet på Hanfloden”. Receptet har varit att vara den
snabbaste efterföljaren. Om Apple har kommit med
en ny produkt så har Samsung svarat med att göra
en liknande men billigare. Samma sak inom bilindustrin – om en ny häftig version av en bil från Europa
lanseras så har Hyuandi fixat en liknande men till ett
lägre pris...
Ett litet problem har dock uppstått – de sydkoreanska
företagen har slagit i taket. Vad gör man (som världens
bästa efterföljare) när man helt plötsligt ligger först?
Resultatet har blivit att företagen har börjat att bli
desorienterade och att Sydkoreas ekonomi inte längre
är spikrak – tillväxten bromsar in.
I Sydkorea arbetar de vuxna i snitt två timmar längre
per dag jämfört med i Sverige. Barnen går i skola och
efter skoldagens slut fortsätter i stort sett alla elever till
hagwon – kvällsskolor där de tillbringar hela kvällen.
Det ger tydligtvis resultat som också visar sig i PISAstudien. Det jag funderar på är dock hur deras liv ter
sig och om det här sättet att bete sig är bärkraftigt på
lång sikt. Sydkorea verkar ha allt som vi inte har i Sverige. Förutom att vi har kreativitet och det vi kan kalla
fritt skapande, vilket aldrig någonsin har värderats
eller betygssatts i skolan.
När Park Geun-Hye blev president för ett år sedan
(februari 2013) insåg hon att det viktigaste uppdraget
för henne var att vända den inbromsning som skett i
Sydkoreas ekonomi. Hennes recept var att Sydkorea
måste vara innovationsdrivet och att på olika sätt
uppmuntra och satsa på ett kreativt förhållningssätt.
Kanske att Sydkorea kommer att lyckas med att vända
trenden, men samtidigt har man byggt upp en kultur
som inte uppmuntrar till kreativitet och innovation –
vi får se hur det går…
Åter till Frida
För mig framstår det som en paradox att Sverige
verkar sträva efter att ta efter Sydkorea samtidigt som
Sydkorea verkar sträva efter att ta efter Sverige. Det
är självklart viktigt att ge eleverna goda kunskaper i
traditionell mening. Samtidigt måste vi ge dem kunskaper som kan sammanfattas i begreppet bestående
värden – det som inte betygssätts men som kanske är
det viktigaste för framgång på sikt.
Några av de bestående värden som vi vill att våra
elever får med sig är en hög demokratisk kompetens,
förmåga att ta ansvar i vid mening, ha erövrat nyckelkompetensen ”lära att lära”, är väl insatta i värdegrundsfrågor, har en god samarbetsförmåga, stor
ekologisk besinning, god omvärldsuppfattning samt en
utvecklad kreativitet och entreprenörsanda.
Jag är inte orolig för Sveriges framtid – mer orolig är jag i så fall för
Sydkoreas. När jag ser vad vi gör för att utveckla elevernas kreativitet
och skapande förmåga känner jag mig lugn inför framtiden.
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 1/2014
|
21
TEXT & FOTO: ADAM STRANDBERG HASSELLIND & VINCENT ISETORP ÅK 9.
EVELINA, ÅK 1.
Det viktigaste tycker jag är att ha kul
och jag ska ha extra kul på min födelsedag som är den första maj.
Det viktigaste är också att träffa
kompisar. Jag kommer att ha barnkalas
som är hemma hos mig och så ska jag
börja i taekwondo.
ARJA, KONTOR- & SERVICE.
Det allra viktigaste för mig under
våren är att tänka mer på hälsa och
träning inför en resa i sommar. Jag vill
komma igång med rutiner som innebär
mer träning, att jag äter hälsosammare
och där jag har mer egenfokus.
På jobbet vill jag försöka vara kvar
längre i alla härliga, spontana möten
och samtal med elever och personal.
Hinner man med dem, ordnar sig allt
annat också.
22 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
ANEL, ÅK 9.
Det viktigaste för mig i skolan är att
få godkänt i ämnena och att klara alla
nationella prov.
Det viktigaste på fritiden är att
lyckas i fotbollen, jag skulle vilja gå på
ett gymnasium där jag kan få spela
fotboll.
Och så jag ser även fram emot vår
Europaresa då vi kommer åka till
Tyskland och Polen och träffa andra
elever, och lära oss mer om andra
världskriget och besöka Auschwitz.
ELISA, ÅK 1.
Jag ska kanske börja i tennis, det
verkar roligt, och så ska jag fortsätta i
gymnastiken.
Hemma ska jag leka med mina
syskon och läsa en bok jag lånat från
skolan som jag tror är jättebra. Det ska
bli kul!
COLIN, ÅK 8.
Det viktigaste är att få bra betyg och
klara skolan. Sen spelar jag fotboll också och där så är mitt mål att komma
med i Västgötalaget och utvecklas som
fotbollsspelare och person.
Jag ska även skaffa mopedkörkort
vilket kommer att innebära att jag
lättare kan ta mig från punkt A till
punkt B.
SIDNEY, ÅK 6.
Det viktigaste? Att få gjort allting
som jag ska göra på lektionerna. Och
så vill jag bli bättre i truppgymnastik
och kanske få en och annan medalj,
förhoppningsvis.
Jag arbetar också som advertiser på
min kompis app-företag, så honom vill
jag stötta så mycket som möjligt.
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 1/2014
|
23
GYMNASIET: RICKARD TAR DET PERSONLIGT
Det första som möter mig är Hagaparken, som ramar in de vackra husen
nära Vänersborgs centrum. Alltför ofta
kan hemmablindheten råda, men just
idag tänker även jag på hur höstens
färger intagit närområdet runt min
arbetsplats, Fridagymnasiet.
Som lärare försöker jag vara på
plats i god tid, men nu kommer jag
samtidigt med en stor grupp elever
från närmaste bussen. ”Hej hej” och
”god morgon” - några hälsningar brukar
det alltid bli. ”Hej du, gick det bra igår?”
hörs från köket; vår kock har fått syn
på en elevoch samtalet från igår fortsätter där det slutade
Vissa dagar präglas för lärarna av elevmöten. Det
som avhandlas på dessa möten är till stor hjälp för
eleven. Det underlättar samtidigt lärarens arbete betydligt genom att denne kan möta individuella behov
på ett smidigt sätt. Det kan handla om svårigheter
att möta grundläggande krav eller om att finjustera
redan inövade förmågor. Går man en runda i skolan
ser man genom glasdörrarna många exempel på dessa
kunskapsfokuserade möten. Men även en annan sida
blir tydlig: det sker mycket umgänge också. Det fikas
och det handlas i cafét. Kaffe dricks och soffor nyttjas
flitigt. Schackspelets återstående pjäser vittnar om att
vitt nyss led ett svidande nederlag.
Roligt på jobbet.
Det finns flera oberoende undersökningar
som tydligt visar att folk som har roligt på
jobbet faktiskt skrattar mer.
TEXT: RICKARD JANVEDEN, FRIDAGYMNASIET // FOTO: PETER WAHLSTRÖM
F
ridagymnasiet är en skola som rymmer elever
med många olika bakgrunder. De flesta av
eleverna kommer från tätorterna Vänersborg eller Trollhättan, men vid lusläsning av
hemadresserna kan man finna de flesta orter runtomkring, samt även några lite längre bort. De med längst
resväg tycker uppenbarligen att skolan är värd den
extra ansträngningen att uthärda en längre bussresa.
Kompisar, arbetssättet eller kanske studiemiljön –
argumenten för varför man trivs varierar beroende på
vem man pratar med.
Slår upp datorn och scannar av dagen: en lektion
med naturtreorna och så några elevmöten som är
inbokade innan lunch. Glömde kolla vilken mat det
var i matsalen, men behöver inte vara orolig – det är
alltid gott, hur nu det går till. Efter lunch lektion igen
och därefter egen planeringstid innan jag avslutar
med ytterligare en lektion. Kollar mejlen, har fått en
förfrågning angående ett möte. Den här gången från
24 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
en elev som har akut behov av hjälp, vilket måste prioriteras. Får iväg en plats och en tid då vi kan ses. Från
mitt kontor, centralt beläget i skolan, kan jag se elever
skynda till lektionssalar. Någon av mina mentorselever
tittar in och undrar över något som är på gång. Lite
information utbyts i hast men sedan är det dags att gå
för oss båda.
I sju år har skolan varit igång och inför det förra
läsåret utökades lokalerna så att man nu huserar i
tre våningsplan i det sekelgamla huset. Vackert på
utsidan, modernt och funktionellt på insidan. Här ska
kunskaper stötas och blötas genom möten – och just
därför är hela huset fullt av mötesplatser. Varje elevkontor är ett potentiellt kunskapscenter, där dialoger
elever emellan förväntas ge kunskapsutvecklingen
en rejäl skjuts. De virtuella mötesplatserna är också
närvarande – kanske inte i huset, men i systemet. Varje
elev bemästrar och begagnar sig av digitala verktyg,
liksom av de teoretiska aspekterna av hur effektiv
inlärning kan ske. Allt för att eleven själv ska kunna
styra sitt eget lärande och maximera sin egen chans
att lyckas.
Inleder med en gemensam fråga. Alla pratar med
någon i närheten och efter en stund återkopplar vi
vilka tankar som dykt upp. Förhoppningsvis har
intresse väckts, liksom de morgontrötta. De flesta av
eleverna har kikat på uppgiften inför lektionen och
vi kan ge oss i kast med dagens utmaningar. Efter en
runda bland eleverna tar jag återigen upp en gemensam
diskussion och så fortsätter det. Någon känner sig osäker på något, vi sätter vi oss och reder ut begreppen.
Innan vi skiljs åt får eleverna komma med synpunkter
på hur redovisning av kunskaperna ska gå till.
»Varje elevkontor är
ett potentiellt
kunskapscenter,
där dialoger elever
emellan kan ge
kunskapsutvecklingen
en rejäl skjuts.«
Lastar på från salladsbuffén och inser att jag inte
får plats med tillräckligt av varmrätten – det blir till
att snart hämta om. Några elever sitter och pratar om
en uppgift och vid bordet intill sitter några från ledningsteamet inbegripna i diskussion med några lärare.
Jag väljer elevbordet idag. Känner mig privilegierad
som får ha en så positiv arbetsmiljö med så trevliga elever.
Det bådar gott inför eftermiddagen. Och läsåret. Amen.
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 1/2014
|
25
Mölnlycke
Förskolans digitala
dokumentation.
Pluttra är ett digitalt verktyg som finns på alla våra Frida
Förskolor, och där dokumenteras barnens utveckling i ord,
ljud och bild. Från Mölnlycke kommer den här berättelsen om hur Pluttra fungerar i vardagen.
TEXT: DANIEL AROSENIUS, FRIDASKOLAN MÖLNLYCKE // BILD: PETER WAHLSTRÖM
P
å förskolan i Mölnlycke används dokumentationsverktyget Pluttra flitigt i den dagliga
verksamheten. Detta digitala verktyg har
blivit en naturlig del av vardagen på förskolan
och fungerar som en bro mellan förskolan och hemmet, vilket pedagogerna är mycket nöjda med. Sussi
Jansson och Madde Thulin på Frida Förskola i Mölnlycke berättar om hur de som pedagoger använder
Pluttra och vilka fördelar de ser med detta verktyg.
Pluttra finns både på nätet och som en app till mobil
och läsplatta, vilket gör att det är lätt att använda
regelbundet. En av funktionerna som Sussi och Madde
använder är det som kallas “bloggen”. Där lägger de
kontinuerligt upp bilder och texter från verksamheten
som sedan föräldrar och barn kan läsa hemma.
26 |
Inblicken 1/2014
|
www.fridaskolorna.se
”Barnen tycker att
det är väldigt roligt att
använda Pluttra och vill
ofta själva visa sina föräldrar vad de har gjort i förskolan
under dagen,” berättar Sussi i en kort
paus mellan filmvisning och uteaktivitet.
Samtidigt stimulerar bloggen till samtal
om skoldagen mellan föräldrar och barn,
eftersom föräldrarna har mer insyn i verksamheten
genom att läsa i Pluttra.
En annan fördel med Pluttra är att pedagogerna kan
koppla genomförda aktiviteter till mål i läroplanen på
ett tydligt sätt. Detta gör att föräldrarna får en insyn i
det pedagogiska arbetet på förskolan och till och med
kan skriva kommentarer direkt i Pluttra.
”’Wow, är det därför ni gör detta!’ har varit
en positiv kommentar från några föräldrar,”
berättar Sussi. Madde ser även fördelarna med att kunna dokumentera barnens individuella utveckling direkt i Pluttra.
Pedagogerna kan lägga
upp text, bilder och filmklipp i
varje barns “mapp” som fungerar som deras individuella portfolio. Denna funktion bidrar till att barnen får
en överblick över sina framsteg.
”Det är roligt att barnen ser Pluttra som sin egen
blogg,” avslutar Madde.
Pluttra hittar man på webben, men finns även som app för
surfplattor och smarta telefoner. www.pluttra.net
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 1/2014
|
27
Har du en kompis som är kreativ, modig, rolig, ärlig
eller bara bäst? Vi har gjort en sajt för att hylla alla dom
som går sin egen väg. Här kan du skicka en personlig och
uppmuntrande film till någon du tycker förtjänar det.
Hyllaenkompis.nu
Box 225, 462 23 Vänersborg • [email protected] • www.fridaskolan.se