Transcript Blogg Ghana Jan 2015

2 januari 2015 16:07
Just där och just då!
En barnaskara springer emot dig och ler
Så äkta och så vackra, det enda du ser
Trasiga tröjor och ingrodd lort
Du till hjärtat de tar inte nog så fort
En liten andedräkt i ditt öra
Du kärlekens ord låter de höra
I en tid som plötsligt står still
Du varsamt drar de intill
Med en famn du omsluter små liv
Utan några som helst bakomliggande motiv
De aldrig någon trygghet runt omkring sig har
Du förundras över hur mycket mer de ger än de tar
Just där och då, en hög av dig och de små
Bland tårar och svett, känns allt plötsligt så rätt
Du har så mycket att ge, och du livets mirakel får se
Vad döljer sig där bakom meningen, du viskar och lovar; vi ses igen.
Gästbloggare Susanna Benckert, grundare och ansvarig på Susanna I
Ghana. Barnmässan i Karlstads välgörenhetsmål 2015. Barnmässan
arrangeras för elfte gången 27-29 mars 2015.
Följ gästbloggen och få en inblick i barnhemmet Shalom Orphanage i
lilla byn Kofi Ansah ute på Ghanas landsbygd.
Med en tanke som grundar sig i en vision om att ingen kan göra allt men
alla kan göra något, byggde 26-åriga Susanna Benckert upp
barnhemmet Shalom och gav 23 föräldralösa barn ett hem sommaren
2010. Sedan dess driver hon det helt själv endast med hjälp av svenska
bidragsgivare.
http://www.susannaighana.se, http://www.barnmassan.se
3 januari 2015 08:40
En vision om ett bidrag för en bättre
värld
Mitt namn är Susanna Benckert och jag är 27 år. Jag har alltid brunnit
för välgörenhet och ideellt arbete i fråga om att arbeta för andra
människors välmående. Jag kom till Ghana första gången våren 2008,
som volontär genom en volontärorganisation då jag arbetade på ett
kombinerat barnhem/skola. Jag stötte på en enorm korruption i landet
och ett enormt behov som inte tillgodosågs. Samtidigt blev jag helt
förälskad i landet, dess kultur och den välkomnande mentaliteten hos
befolkningen. Jag bestämde mig snabbt därefter för att återvända till
Ghana och bygga upp någonting eget, för och tillsammans med
befolkningen på plats.
Sommaren 2010 byggde jag upp barnhemmet Shalom Orphanage ute på
Ghanas landsbygd och sedan dess har jag dagligen arbetat med att
utveckla och förbättra barnens livssituation. Idag har vi 26 barn mellan
3 och 17 år, som blivit föräldralösa då deras föräldrar gått bort vid
födseln eller i sjukdomar som aids och malaria. Barnhemmet drivs
ideellt av mig endast med hjälp av svenska bidragsgivare, helt utan
mellanhänder. Vi arbetar mot våra långsiktiga mål, som bland annat
innebär att bygga upp förutsättningar för att barnhemmet ska kunna bli
självförsörjande samt att ge barnen möjlighet att välja sin egen
framtid genom vidare utbildning eller lärlingsprogram.
Sedan jag kom till Ghana för första gången har min kärlek till landet
bara växt. Det varma bemötandet från människorna jag har mött har
lett fram till att jag idag har vigt mitt liv åt att ge andra chansen att
förändra sina.
4 januari 2015 14:32
En lång väg med många viktiga steg
När det kommer nya barn till oss på barnhemmet så kan det innebära
stor påfrestning både för barnet själv och för barngruppen i övrigt.
Efter drygt fyra års erfarenhet av att ta emot barn som kommer från
väldigt svåra levnadsförhållanden med stor tragedi och stort lidande i
bagaget, så kan man urskilja mönster vilka de allra flesta följer. Barnet
reagerar ofta på ett av tre olika sätt och man kan väl säga att de barn
vi har tagit emot hittills har varit ganska jämt uppdelade inom dessa
tre kategorier. Genom stor aggressivitet och självskadebeteende,
barnet är då ofta en fara både för sig själv och andra. Genom passivitet
och apati, barnet stänger in sig i sig själv och är ofta helt onåbart. Eller
genom överdrivet närhetssökande, barnet uppvisar stor instabilitet och
tar inga egna initiativ. Oavsett vilken av kategorierna barnen kan
jämföras med, så är min upplevelse att en oerhörd osäkerhet ligger till
grund för samtliga beteenden.
Vår senast tillkomna lilla grabb Kobi har tillhört den tredje kategorin,
han har haft ett oerhört närhetsbehov och varit väldigt klängig sedan
han kom till oss. Han bryter ihop fullständigt då något av de andra
barnen får uppmärksamhet eller konfronterar honom, samtidigt som
han många gånger upplevs väldigt mycket mindre och yngre än vad han
är.
Att arbeta för trygga och självständiga barn är ett långt och svårt
arbete som många gånger frambringar både tårar och frustration. Men
det finns ingenting som slår känslan av det första leendet man lyckas
frambringa hos ett barn som aldrig tidigare har lett, eller första gången
man får den där lilla handen i sin, från ett barn man aldrig tidigare har
fått röra vid.
Kobi har nu varit hos oss i snart ett halvår och idag börjar vi äntligen se
en utveckling. En utveckling där trygghet, kärlek och stabilitet ligger
till grund, i kombination med hälsa och utbildning. Idag är det en
gladare liten pojke som varje dag utmanar sig själv med nya äventyr,
både på egen hand och tillsammans med de andra barnen. Det är en
lång väg kvar att gå, men de första stegen är tagna och det betyder
allt.
5 januari 2015 19:13
För er
Vinden den viner och solen ligger på,
Jag kämpar mig framåt över världen jag gå.
Gröna vyer och en röd drömlik sand,
Små skjul och varandra, det enda i detta underbara land.
Min väg lyses upp och jag möts av famnar som få,
Hur vi lever där borta, det är svårt att förstå.
Ett liv där tid och rum plötsligt stannar till,
Att vi varandra omfamnar det enda vi vill.
När vinden viner och vägen känns trång,
Jag går bredvid er låt resan bli lång.
Av all världens godhet ni mer än allt har fått,
För er ångrar jag aldrig ett steg av de i motvind jag gått.
6 januari 2015 08:52
Köttbullar i stora lass
Något av det bästa barnen vet är Sverige. Att rita svenska flaggor, att
få höra historier om Sverige och inte minst – att få äta ”svensk” mat.
Barnen har under åren fått testa på många rätter och tillbehör som
pannkakor, chokladbollar, korv och potatis. Den överlägsna favoriten är
dock ingenting annat än köttbullar. Det blir det gärna både ofta och
mycket av om barnen själva får bestämma. De är ju trots allt
halvsvenskar/halvghananer nu som de själva säger!
7 januari 2015 07:16
En kärleksförklaring
Ni gav mitt liv en chans att tro, så ett frö och våga låta det gro
När ett liv växer upp, det ståtligaste du sett
En känsla så stark, talar om att det var rätt
När skörden sen kommer, du står där och ler
Ler för vad du skapat, en kärlek så stark är allt du ser
8 januari 2015 08:52
Stephen
Det här är Stephen och han är ett av de barn som har varit hos allra
längst. Stephen förlorade sin mamma vid födseln och togs därför om
hand av pappan. Pappan drabbades efter en tid av en ögonsjukdom,
höll på att bli blind och det var en svår tid för den lilla familjen.
Pappan blev snabbt sämre och kan idag inte vistas ute i dagsljus på
grund av stor smärta i ögon och huvud och är numer sängliggande.
Stephen hade en svår första tid på barnhemmet då han bar på väldigt
mycket ilska och var väldigt aggressiv. Förutom att ständigt ge sig på
de andra barnen, så var han en ständig fara för sig själv. Många gånger
har det svartnat för hans ögon och han har kastat sig på marken och
dunkat huvudet i betonggolvet, samtidigt som jag har gjort allt jag kan
för att hålla i och lugna ner honom. Vi har fått arbeta oerhört mycket
med Stephens självkänsla och det har krävts väldigt mycket för att få
honom trygg. Idag är han mycket gladare och mer harmonisk i sig själv,
en helt fantastisk 12-åring som är en riktig liten fixare och lagar allt
trasigt som kommer i hans väg.
Det kan vara lätt hänt att man förblindas av den fantastiska glädje som
barnen utstrålar, men man får aldrig glömma bort att det är oerhört
mycket mer som ligger där bakom och trycker. Även om glädjen i de
flesta fall tar över, så kommer det stunder av bakslag då allt det mörka
barnen bär på träder fram med full kraft. Arbetet med att skapa
trygghet, inge hopp och öka självkänslan – det är ett arbete för livet,
varje dag året runt.
9 januari 2015 08:57
Meningen med allt
Sen den dagen jag bestämde mig för att ge er hela mitt hjärta, så har
ni berikat mitt liv på alla sätt och vis. Med glädje, skratt och kärlek.
Men också med tårar, tragedi och smärta. Ingen dag med er är den
andra lik och vad som komma skall går aldrig att förutse. Livets lotteri
gör sig allt för ofta påmint vilket visar på världens alla orättvisor på ett
makabert sätt. Svårigheter och motgångar som jag aldrig tidigare hade
kunnat tänka mig, har nu blivit ett naturligt inslag i vardagen. Att
kämpa för er och att kämpa med er, det har blivit det svåraste men
mest naturliga i hela världen.
9 januari 2015 18:46
Vår minsting är inte så liten längre
Jag kommer aldrig glömma den dagen jag hämtade dig. Du var så liten
och i värre skick än jag någonsin tidigare sett ett barn.
Du förlorade din mamma vid födseln och insjuknade snabbt. Då du
mötte omvärlden i en liten by där tron på naturläkemedel är stark, var
allt du fick i dig en vätska kokad på mosade löv. Jag glömmer aldrig
första gången jag såg dig. Du låg där på jordgolvet inne i den lilla
hyddan. Värmen var tryckande och flugorna surrade kring dina slutna
ögon. Dina rosslande andetag var allt som hördes och tiden tycktes för
en stund stå still. Din kropp var uppsvälld och du reagerade varken på
ljud eller beröring. Jag visste redan då, att jag aldrig någonsin skulle
kunna vika från din sida. Du led av svår anemi och läkarna sa att jag
skulle förbereda mig på det värsta. Men jag trodde på dig, på din styrka
och livsglädje som jag av hela mitt hjärta hoppades fortfarande fanns
där någonstans djupt inom dig. Det visade sig att jag hade rätt.
Efter en lång kamp är du idag en pigg och livsglad krabat och 3 år
fyllda. Varje gång du ropar ”Madame Saaaanna” och ler mot mig med
dina gudomliga smilgropar, samtidigt som du sluter dina knubbiga små
armar runt min hals.
Då smälter mitt hjärta.
12 januari 2015 07:36
En gemenskap att respektera
För några veckor sedan tog jag med mig några av barnen och körde till
grannbyn, för att hälsa på och tacka den kyrka vars församling kom och
donerade en stor mängd livsmedel och hushållsartiklar till oss på
barnhemmet. Vi blev inbjudna till att medverka vid dagens gudstjänst
och även om jag inte är djupt troende för egen del så är det i princip
omöjligt att inte ryckas med i den häpnadsväckande stämning som
råder. Den gemenskap som genomsyras under dessa timmar hyser jag
en enorm respekt för och det är en ära att få vara med som en del i
den. Glädje, sång, dans, fina tal och mycket annat. Jag och barnen
blev framkallade och blev välsignade av den högst uppsatta pastorn i
distriktet, som dagen till ära var där. Jag fick berätta min historia och
flera kvinnor knäböjde för att kyssa mina händer, varpå jag envisades
med att knäböja tillbaka för att visa att vi alla är på samma nivå och av
lika stort värde.
Det hela fick därpå ett fantastiskt fint och lätt avslut då hela
församlingen brast ut i skratt när jag på det lokala stamspråket
avslutade med ”Medaase paa, naa minkyro”, vilket betyder ”thank you
so much, may god bless you all”.
13 januari 2015 09:17
Ett vidareutvecklat åtagande
Vår lilla by Kofi Ansah ute på Ghanas landsbygd har ca 300 invånare.
Familjerna bor i primitiva ler- eller cementhus, vilka är sparsamt
inredda och oftast består av endast ett rum. Det är många
familjemedlemmar som samsas på en mycket liten yta och bostäderna
saknar rinnande vatten. Dassbås saknas generellt i hela byn. De
sanitära problemen är ett faktum och diarrésjukdomar och
koleraepidemier hotar ständigt med sin närvaro.
Att göra en insats för att förbättra livssituationen för invånarna i vår by
där barnhemmet ligger har länge varit någonting som jag har velat
göra.
Efter att under snart fem år dagligen ha arbetat med att förbättra och
utveckla livssituationen för barnen på barnhemmet har en enorm
förändring skett. En förändring som har lett fram till trygghet så väl
som stabilitet. Barn som tidigare inte har vågat se bortom
morgondagen har nu börjat våga tro på framtiden och drömma stort.
Allt eftersom att grunden för barnhemmets och barnens välmående har
lagts och blivit stabilt, har också jag börjat drömma om att
vidareutveckla mitt åtagande för att ge fler barn möjlighet till en god
framtid. I januari 2014 avslutade jag min lärarutbildning i Sverige och
har sedan dess mitt hem och mitt liv här i Ghana på heltid. Att känna
att man verkligen har landat mentalt på riktigt på den plats där man
hör hemma, den känslan är fantastisk. Våren 2014 gjorde jag min dröm
om vidareutveckling till verklighet och startade tillsammans med
Terese Engborg upp organisationen Together as One, som vi nu
tillsammans driver här i Ghana. Att ingen kan göra allt men alla kan
göra något, är en grundtanke som genomsyrar vårt engagemang så väl
som vårt arbete. Vi verkar för att utveckla och förbättra livssituationen
för barn och familjer i Ghana, genom hjälp till självhjälp skapar vi även
förutsättningar och möjligheter för att barn och familjer i Ghana ska
kunna påverka sin egen livssituation och framtid. Vi har bland annat
byggt upp samt driver en grundskola i den lilla byn Oboyambo, där
många barn som tidigare inte har gått i skolan nu har getts möjlighet
till utbildning vilket är ett av våra mål inom Together as One.
Att förbättra sanitära problem och arbeta med hälsofrämjande insatser
är ett annat av våra mål inom Together as One. Äntligen har vi kunnat
påbörja bygget av offentliga KVIP-toaletter som det heter här i Ghana,
det vill säga en bättre variant av dassbås, i vår by där barnhemmet
ligger. På så sätt förbättrar vi sanitetsproblemen och även den
allmänna hälsan hos invånarna i Kofi Ansah.
14 januari 2015 08:46
Den sanna känslan
Ni fyller mitt inre med värme och hopp
Med kärlek omsluter ni mitt hjärta och min kropp
Fångar dagen och låter mig våga hoppas
Trots svårigheter och oro kan inte glädjen stoppas
Ni formar bilden av sann godhet och lycka
Berikar livet med kärlek som bara ni kan smycka
För varje tår, för varje skratt
För varje stund ett avtryck i hjärtat satt
I motvind och kyla, ni värme lyckas sprida
Så mycket godhet och kärlek, ni aldrig bör få lida
Varje slag är för er och slagen de är många
Tillsammans vi kämpar och går på vägar långa
15 januari 2015 08:59
Min hjälte
Älskade lilla Prince. Det är så många personer i Sverige, som tänker på
dig, stödjer dig och av hela sitt hjärta hoppas att vi ska finna en lösning
som underlättar för dig. Hjälper dig att slippa ha ont, hjälper dig att
röra dig bättre.
Du är så tapper och din kraft och styrka smittar av sig. Du imponerar på
mig varje dag, genom att bara vara dig själv. Ett barn ska inte behöva
vara tvungen att handskas med sådana problem som du är tvungen till,
men dina förutsättningar ser inte ut som de flesta andras. Världen är
inte rättvis, det har du fått bevis på allt för många gånger.
Efter att ha vädjat om hjälp med bra ortopedkontakter i Sverige, haft
tusentals delningar på inlägget i sociala medier och suttit åtskilliga
timmar med mail- och telefonkontakt så gav det till slut resultat. Fler
människor än jag någonsin kunde drömma om visade sitt engagemang
och deltagande för att du skulle få hjälp. Kontakter förmedlades och
det bollades fram och tillbaka, vilket i slutändan mynnade ut i kontakt
med Sveriges absolut främsta barnortopeder specialiserade på
fotkirurgi och problem liknande dina. Mitt hjärta tog ett skutt och
känslan var fantastisk. Men man ska aldrig ta ut någonting i förtid, det
är en sak som är klar. Det som jag länge har befarat men inte fullt
velat inse, blev nu besannat. Beskeden från alla håll innehöll i princip
samma slutgiltiga utlåtande; ”Det är ett mycket ovanligt och
svårbehandlat tillstånd, missbildningen är för omfattande för att göra
någonting åt, den kirurgiska risknivån är enorm vid ett sådant ingrepp
och chansen för att problemen istället förvärras är oerhört stora.”
Älskade lilla Prince. Jag kommer aldrig att förlora hoppet om att vi en
dag kommer att komma fram till en fungerande lösning som ger dig det
komplikationsfria liv som du är värd. Jag kommer aldrig sluta att
kämpa, för dig. Men just nu, är vi nog alla tyvärr tvungna att inse att vi
måste avvakta. Att ta detta beslut är något av det svåraste jag
någonsin har gjort. Jag ångrar inte en sekund av den tid jag under de
senaste åren har lagt på att åt dig finna hjälp. Det har gett mig oerhört
mycket kunskap och stor förståelse för dina typer av problem. Det har
varit en lång och omtumlande resa, både för dig och för mig. Men jag
vet att du ändå är tacksam och jag vet att du vet. Jag gör alltid allt
som står i min makt för dig. Nu samlar vi ny kraft och ändrar riktning.
Nu påbörjar vi arbetet med att göra allt vi kan för att underlätta så
mycket det bara är möjligt för att dina behov ska tillgodoses och dina
besvär ska minimeras. Med bra stöd, bästa möjliga skor och en oerhört
hög dos av kärlek.
Vi älskar dig.
16 januari 2015 12:48
KF Young Stars
Här har vi vårt nya fotbollslag; KF Young Stars! Med en blandning av
pojkar från barnhemmet och pojkar från vår by, har vi nu startat upp
ett ungdomslag. Vår vision har varit att aktivera killarna fysiskt så väl
som psykiskt. Här ute på landsbygden finns det inte så mycket att göra
efter skolan och på kvällar, vilket lätt resulterar i att ungdomarna
råkar i trubbel och andra tråkigheter.
Tanken är att kunna stödja dessa grabbar fullt ut med matchställ,
fotbollsskor, matchavgifter och annat de behöver för att kunna träna
och spela på en seriös nivå. Nu är vi igång, grabbarna är redo och
taggade till tusen och så även vår coach Kwame. Fem träningspass i
veckan kämpar de sig igenom och engagemanget är stort. På juldagen
anordnade vi en fotbollsturnering, där fyra lag från omkringliggande
byar kom och anslöt. Även om KF Young Stars inte plockade hem
vinstpokalen denna gång, så var det en fantastisk dag med spelglädje
och gemenskap på hög nivå.
19 januari 2015 04:04
Jul på Shalom Orphanage
Julen är en laddad och känslosam högtid för våra barn då julen ofta
symboliserar familjegemenskap, något de har fått växa upp utan.
Innan jul så pratade vi mycket om tomten. Visade bilder och berättade
att han flyger runt till alla barn i hela världen med sina renar. Vi skrev
en önskelista till tomten, där alla barnen fick önska sig en specifik
julklapp som just det barnet skulle vilja ha. När man lever 26 barn
tillsammans så är det inte alltid det lättaste för varje barn att känna
sig unikt och få tillgodosett varje specifikt behov. Med önskelistan
färdig var det dags för mig att börja planera inför julen. Detta år blev
min första jul i Ghana med barnen, då jag tidigare alltid har firat i
Sverige. Så det var speciellt för oss alla och jag bestämde mig för att
åstadkomma ett julfirande som barnen sent skulle komma att glömma.
Och vilken succé det blev.
Granen kläddes, pynt och pyssel sattes upp, Kalle Ankas jul visades på
den lilla datorskärmen samtidigt som barnen fick pepparkakor.
Förväntan hos barnen var stor och till slut hittade Han även fram till
vårt lilla hem ute i djungeln – jultomten. Barnens glädje går inte att
beskriva i ord och dagen blev precis så lyckad och perfekt som jag hade
önskat. En jul för barnen när den är som bäst.
Även om de är föräldralösa, så är de aldrig familjelösa.
20 januari 2015 09:05
En känsla av att verkligen leva
”Hur är det att leva i Afrika? Under de omständigheter som råder som
på alla plan är helt tvärt emot det vi är vana vid i Sverige? En fråga som
jag ofta får. I Afrika blir känslorna lite starkare och man känner lite
till. När jag är lycklig så är jag lite lyckligare och när jag är ledsen så är
jag lite mer ledsen.
En kontinent och ett land som tar fram fler känslor inom mig än jag
någonsin kunde föreställa mig att det var möjligt att känna. Här känner
jag att jag lever, på riktigt.
För mig och barnen här på barnhemmet är det en oerhörd ära att ha
blivit utvalda till BARNmässans insamlingsmål 2015. Jag känner en
sådan tacksamhet som inga ord kan beskriva. Tack för att jag får
chansen att fortsätta kämpa, för alla barns rätt till en trygg barndom
och en ljus framtid.
Vi ses på BARNmässan i Karlstad i mars!
/Susanna Benckert