Transcript SJÖVÅ~SENDET

TIDSKRIFT I
SJÖVÅ~SENDET
1771
MED FCJRSTÅND OCH STYRKA
KUNGL ÖRLOGSMANNA
SÄLLSKAPET
N:r 2 1978
TIDSKRIFT I SJÖVÅSENDET
FöRSTA
UTGIVNINGSAR
1836
KUNGL öRLOGSMANNASÄLLSKAPET
POSTGIRO 12517-9
KARLSKRONA
Huvudredaktör och ansvarig utgivare: Kommendör B. G R A N A T H, Wollmar
Yxkullsgatan 40, 116 50 Stockholm, telefon 08/84 98 58
BOFORS
-för ett effektivt försvar
Redaktör: Kommendörkapten B. Å H L U N D, Långa Raden 54, 183 50 Täby,
telefon 08/756 20 07.
Redaktionskommitte: Huvudredaktören, Redaktören, Kommendörkapten CH.
FREDHOLM, Komml!ndörkapten C. HOLMBERG och överstelöjtnant L.
PERSSON.
Tidskrift i Sjöväsendels och Kungl örlogsmannasällskapets postadress: Fack 8,
104 50 Stockholm.
nnonser: ÅKE T:SON WVtN, Djurgårdsslätten 92, 115 21 Stockholm,
efon 08/62 10 71.
Tidskrift i Sjöväsendet utkommer med ett häfte varannan månad. Prenumerationspris 25 kronor per år, i utlandet 30 kronor. Prenumeration sker enklast
genom att avgiften insätts på postgirokonto 125 17-9.
lP betalningskort utsänds med sista häftet årligen.
1 förda artiklar recensioner o dyl honoreras med c:a 35 kronor per sida.
r införd artikel, som av KöS anses särskilt förtjänt, kan författaren belönas
ed sällskapets medalj och/eller penningpris .
.stämmelser för Kungl. örlogsmannasällskapets tävlingsskrifter återfmns
l omslagets tredje siua. i haftena nr l och 6.
TIDSKRIFT
SJOVÄSENDET
141 årgången 2 häftet
o
INNEHALL
Sid.
Meddelande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65
Djupare och säkrare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67
Av GöRAN ROMARE
Upplevelser som artilleriofficer på jagaren Stord 1944
77
Av NILS OWREN
Debatt
Torpedens framtida roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
Av BJöRN KIHL
Riteker det att ha ankare i mössan
101
Av LARS WEDIN
Litteratur m m
Skeppsbyggaren V V Baglietto död
103
Av HENNING HAMMARG REN
•
Särtryck av införda artiklar kan beställas hos huvudredaktören inom en månad efter utgivningsdagen.
ISSN 0040-6945
Anti-ubåtsraketsystem
för ubåtsbekämpning på kort· och medeldistans
~BOFORS
~
FÖRSVARSMATERIEL
Box 500, 690 20 Bofors T el. 0586/360 00
l CA-handla rens
butikslag jobbar för dig
Meddelande
KUNGL
ÖRLOGSMANNASÄLLSKAPE T
Vi !CA- hand lare har landets populäraste butiker. Men så finns där också allt man
vill ha. Den pe rson liga omtanken, som följer med egen butik . Våra låga priser, som
be ror på att vi !CA- hand lare är Sveriges största matinköpare. Vi lk et också betyder
att vi kan hålla hög kvalitet! Och sist men int e minst viktigt: Bra serv ic e och goda råd
f rå n duktiga meda rbetare. Välkommen in till oss! Vi jobbar för dig.
M er för pengarna hos d in !CA - handlare.
lCA
Nr 1! 1978. Ordinarie sammanträde i Stockholm den JO januari 1978.
(Utdrag ur protokoll)
,1. . V~ ldes ledamoten Ottoson till föredragande i vetenskapsgrenen "Handvapen,
arttllen- och robotteknik. Torpedteknik. Minteknik" för år 1978- 79.
2. Den norske konteramiralen Nils Owren berättade om sina upplevelser under
Norm andie-invasionen, då han var artilleriofficer på jagaren Stord.
Stockholm den 29 mars 1978 .
BO GRANATH
sekreterare
65
Ledamoten
GöRAN ROMARE
Djupare och säkrare
M ål och medel för marinens dykeri- och ubåtsräddningsverksamhet inför
1980-talet. Utdrag ur inträdesanförande i Kungl. Örlogsmannasällskapet
den l dec. 1977.
Den svenska marinens uppgift under
krigstid är att tillsammans med andra
vapengrenar hindra angripare från att
Säkerhet
styrkor, som opererar inom vårt terri-
kunna uppfylla mycket högt ställda
torialvatten. För sådana uppgifter krävs
effektiv och tillförlitlig materiel, som
krav och därigenom bidra till vår nationella säkerhet.
genom invasion över havet skaffa sig
fungerar säkert även under svåra miljö-
fotfaste på svenskt territorium.
Flottan måste därvid kunna verka så
långt ut som möjligt från våra kuster.
Under fredstid och vid neutralitets·
tillstånd när krig pågår i vårt lands när·
het måste flottan kunna hävda vårt
oberoende genom att avvisa utländska
under många år levererat eldledningsoch kommunikationsutrustningar till
svenska marinen. Dessa utrustningar
har efter omsorgsfull utprovning och
under längre tids användning visat sig
förhållanden till sjöss.
Philips Elektronikindustrier AB har
~ Philips Elektronikindustrier AB
I"U8-» .. fiCII
Philips Elektronikindustrier AB
Försvarselektronik
Fack
175 20 JARFALLA l
Tel. 0758/100 00
Telex 115 05 peab s
PHILIPS
1960-talet var rymdens dekad, 1970talet är havets dekad enkannerligen
havets under ytan
"the inner
space" - och havsbottnens. I alltmer ökande takt strömmar uppgifter emot oss om enorma offshoresatsningar och om världsomspännande undervattenssymposier, om
multinationella engagemang för havens ekologi, vård, utnyttjande, bevarande och tillhörighet. Varje vetenskaplig disciplin har ilat att muta
in sitt hörn av de okända fyra femtedelarna av jorden och varje sammanslutning med marin, teknisk,
medicinsk eller ekonomisk inriktning - så även detta sällskap har anordnat kvällar, dagar och
ibland veckor för att studera havets
problem. Vilka problem man än
dryftar och vilka angreppsvinklar
man än väljer kommer man inte
ifrån att man - människan - måste dyka ned högst personligen i dett aelement för att där skaffa sig
kunskaper och utföra arbeten även
om tekniken successivt erbjuder
mindre riskabla lösningar för vissa
undervattensaktiviteter.
Dykning har gamla anor inom
marinen. Det har varit naturligt att
man hos oss som i andra länder
inom den militära ramen organiserat
enheter för bärgnings-, reparationsoch anläggningsarbeten under vattnet, s åatt vi i rimlig utsträckning
skulle kunna klara oss utan hjälp
från de kommersiella bärgningsföretagen. Jag säger i rimlig utsträckning, då ju avsikten aldrig varit att
bygga upp organisationer för att
konkurrera med de civila företagen
i fred endast avlasta dem från kommersiellt ointressanta uppdrag resp
lösa rent militära uppgifter.
Fram till VK 2 var den traditionella tunga dykaren med hjälm och
blyskor den enda praktiska användbara undervattenarbetaren. I nära
150 år har samma typ av utrustning
använts om än med vissa förbättringar i fråga om teknik och rutiner. Under VK 2 utvecklades det
lätta dykeriet. Det var från början
avsett för stridande uppgifter men
har successivt anpassats även till en
mängd olika typer av verksamhet
såväl på det militära som civila området från anläggningsarbeten
och marinarkeologi till ren sport och
nöjesdykning.
Inom marinen finns f n följande
kategorier dykare:
67
Kategori
Andningsgas
Största dykdjup m
Djupdykare
Blandgas
t ex Helium ,- syre
el Helium + syre
+ kväve
150
Luft
60
40
57
Tungdykare
Kat A
Kat B
"Lätt" tungdykare
Lätta dykare
Röjdykare (Fl)
Mindykare (KA)
Bärgningsdykare
skyddsdykare
Attackdykare
"
Luft el
kväve + syre
D:o
Luft
Luft
Syrgas
Det sägs ju att krig med åtföljande vapenutveckling ofta ger
språng i den tekniska utvecklingen.
Om så var fallet med det lätta dykeriet under V K2 så har det ekonomiska krig och den ekonomiska
kris som bristen och priset på olja
och gas medfört inneburit en språngartad utveckling av djupdykning och
havsteknik. Större dykdjup och längre exponeringstider är idag i centrum för intresset.
trots
Svenska marinen har blygsamma ekonomiska resurser genom prov och försök stödda av
forskning på Karolinska Institutet
och i Lund och sedan 1974 även av
FOA, ett förhållandevis mycket högt
anseende i hela världen för kunnighet och förmåga på dykeriområdet
farande med, i några enstaka fall
68
40
40
40
10
8
Kvalitetsmässigt hänger vi fortfarande med, i några enstaka fall
är vi kanske t o m före, men resurserna är små och marinen bär jämte FOA i stort sett ensam utvecklingen inom landet på dykeriområdet
Tillkomsten av Belos, både den
första och dess efterföljare, har betytt mycket för dykeriutvecklingen
-för ubåtsräddningen har de betytt allt.
Tungdykningen kan nu utföras
från Belos ned till drygt 70 m djup
medan djupdykarsystemet är operativt till 100 m och vidareutvecklat
till 150 m. Fyra försöksdykningar
har utförts till detta djup i sjön.
Med hjälp av räddningsklockan på
Belos kan s k kollektiv räddning av
en ubåtsbesättning ske ned till 150
m. För att djupdyksystemet skall bli
operativt till detta - och större djup måste dock såväl kammarsystem som dykarklocka med tillhörande armatur på Belos byggas om.
Parallellt med djupdykarutvecklingen har bedrivits en omfattande
försöks- och provverksamhet för att
få fram ett nytt röjdykarsystem användbart från minjaktfartygen mot
dagens - och morgondagens - ytterst "lättstötta" men svårsvepta
minor. Den viktigaste materieldelen
- själva dykarapparaten - slutprovas inför leverans.
Så här långt har vi kommit med
befintliga resurser, men där är det
stopp. Dessbättre har förutseende,
framsynthet och förståelse för behovet att gå vidare varit stort hos Chefen för marinen och detta kommer
under 1978 att resultera i en ny anläggning för utbildning, försök och
forskning på dykeriområdet Den är
belägen vid Hårsfjärden mellan
BöS och Vitså. Reella förstudier
och preliminära TTEM började ta
form omkring 1968, så det är den
vanliga tiolårs cykeln mellan utkast och färdig produkt. Som jämförelse kan nämnas att Norska Undervannsinstitutt började studeras
1971 och beräknas vara operativt till sin huvuddel 1978.
Uppgifter och mål
Målsättning för en organisation som
skall utveckla dykeri- och ubåtsräddningstjänsterna kan kanske kortast
uttryckas med devisen
En sådan målsättning rymmer hela
utvecklingsskolan från grundforskning till underhållande utbildning
och materielvård men har för närvarande konkretiserats till att skapa
system som möjliggör:
- Kollektiv ubåtsräddning i atmosfärstryck från 300 m djup.
- Individuell ubåtsräddning (med
luftandning) från 90 m djup.
- Mättnadsdykning och kombinationsdykning till 300 m.
- Större säkerhet och effektivare
arbete på de djup som övriga dykerimetoder medger.
För att lösa de uppgifter som denna målsättning ställer kommer en
omfattande forskni ngs- och försöksverksamhet att krävas där samarbete mellan FOA, FMV-M, SjvS och
Marinen är lika nödvändigt som
själv klart.
-
-
-
Dessutom ingår i uppgifterna:
Utbildning av marinens behov
av
• Djupdykare
• Tungdykare
• skyddsdykare och
• Attackdykare
Biträde vid utbildning av andra
militära samt civila dykare.
Årsprov med ovanstående kategorier samt med attackdykarna.
Utveckling av och försök med
materiel för dykning och undervattensarbete.
Underhåll och färdighållning av
URF.
69
Medel för att förverkliga målsättningen Marinens Dykericentral
MDC (bild l) består av två sammanhängande byggnader. Den mindre inrymmer i källarplanet värmpannor
och kompressorer i övre planet en
dykarskola med lektionsrum, expeditioner samt omklädnings-, hygien-,
och klargöringsrum (jämte förvaring) av elevernas dykarutrustning.
Den större byggnaden har fyra
våningar och är uppbygd kring ett
kammarsystem som är tillverkat vid
COMEX - Marseille i samarbete
med KOCKUMS. Det omfattar dels
en stående kammare med sluss i bot-
ten dels en liggande kammare även
den med sluss. Den stående kammaren med sluss kan vattenfyllas. Därutöver finns ytterligare en kammare som förut stått på Galärvarvet.
På bottenplanet förvaras även
ubåtsräddningsfarkosten URF som
lyfts med travers ur en särskild "ficka" och placeras på en vagn som
går på räls in i MDC. URF kan
även ställas på en trailer som med
ett eget dragfordon kan förflytta den
till andra örlogsbasers områden. Alternativt kan järnvägstransport utnyttjas. Resten av bottenutrymmet
upptas av en verkstad samt förråd
för gas och dykerimaterieL
Nästa plan upptas till hälften av
dykhallen som går genom alla tre
våningarna. Utöver tryckkammrarna finns här en 5 m djup rund bassäng med stillastående vatten och en
grundare bassäng med strömmande
vatten.
Framför
tryckkamrarna
finns paneler med kontrollorgan för
de olika kamrarna. Bredvid dykhallen ligger ett stort laboratorium, läkarundersökningsrum,
gasblandningsrum, experimentverkstad (finmekanik och el), dagrum och pentry.
I andra och tredje våningen finns
arbetsrum för stab och forskare, ett
telelab, ett övervakningsrum (dykcentral) samt konferensrum och bibliotek. Dessutom finns övernattningsmöjligheter för personal som
övervakar långvariga experiment.
U RF är behandlad i TiS nr
1975 och beskrivs därför ej här.
Kostnader
I CM programplaner har kostnaderna angivits enl nedan i då aktuella
penningvärden.
MDC
Byggnaden
14 Mkr
Kammarsystemet
6 Mkr
Möbler, samband, övervakningsoch säkerhetsutrustning 1.5 Mkr
URF
15 Mkr
Bild l . Skiss över dykhallen och URF-garaget i MDC. Laboratorier och kontorsutrym men m m ligger bakom den glasade väggen. Skolbyggnaden ligger i en lägre byggnad
bakom den visade huskroppen.
70
Organisation
När grunddragen för verksamheten
vid MDC utformades i TOEM 1970
utgick man från de tre huvuduppgifterna utbildning, forskning och
försök och skapade en enhet för
var och en av dessa samt dessutom
en enhet som ansvarade för drift
och funktion hos den tekniskt
komplicerade anläggningen.
Den tillämpade navalmedicinska
forskningen bedrevs vid denna tid av
en forskningsläkare och en psykolog
(bioteknolog) anknutna till marinstaben med ekonomiskt stöd av försvarsmedicinska
forskningsdelegationen och något hinder att inlemma
den funktionen i MDC förelåg ej.
Vid FOA omorganisation och upplösningen av forskningsdelegationen
år 1974 inlemmades de två befattningshavarna i en navalmedicinsk
institution i huvudenhet 5, Humanteknik. Ledningsförhållandena har
därvid - åtminstone på papperet blivit mera komplicerade.
Den strävan till rationalisering i
form av minsknirr gav antal tjänster
utan förändring av uppgifterna som
numera är kännetecknande för
många områden inom försvaret har
gått ut även över MDC. Efter
många turer inklusive en skrivelse
till Kungl Maj:t 1973 ingav CM i
juni 1977 det organisationsförslag
till regeringen som framgår av bild
2 och 3.
CM har inte haft anledning att
närmare ange storleken av FOA
representation. Det har dock hela
tiden under projektarbetet räknats
med att den befintliga institutionen
- två forskare jämte medel för att
anställa konsulter - skulle utökas
med en fast tjänst. Nyligen har dock
möjligheter yppats att förstärka in71
tiDC ORGANISATIQJJ
~
lSO,
AMS, SP
l)
Organisationsenhet
Befattning
Kategori
Marinens
l
Anmärkning
d~kericentrol
chef
specialläkare
assistent, sekr
l
Antal
regoff k k, mst
läkare
civil
l
l
regoff kk/ärlkn
regoff
kompoff 1 urval
kompoff
plutoff, urval
l
l
l
l
l
l
Utbildnin~senhet
chef
l ö rare
Il
"
"
tillika URF
- Il
-
Il
-
- Il
UTB-E NH.
Drift- och färsöksenhet
Bild 2. (Vissa lydnads- och samarbetslinjer uteslutna av överskådlighetsskäl.)
Anm. 1: Exempel på civila myndigheter med vilka samarbete äger rum.
Anm. 2: Lydnadslinje vid ubåtsräddning.
chef
dykeriingenjör
maskindriftledare
stitutionen med en barafysiologisk
och en bioteknologisk sektion. För
dykeriforskningen är en sådan förstärkning synnerligen värdefull och
den har krävt att ytterligare arbetsrum inrättas i MDC, där dessbättre
visst reservutrymme fanns.
MDC
Tidsplanen framgår av bild 4.
När den långa planeringen övergic ktill handling blev utvecklingen
något snabbare än beräknat. Detta
har medfört vissa svårigheter på
personalsidan.
Ä ven URF är under byggnad, och
personalsituationen förenklas ingalunda av att den kommer att göra
sina provturer samtidigt som MDC
färdigställes, eftersom delvis samma
personal skall lösa båda uppgifterna.
72
Ytterligare några önskvärda åtgärder för att effektivis.era dykeriet
Som framgår ovan är Belos i behov
av generalöversyn och modernisering för att kunna bli en fullvärdig
partner i ubåtsräddnings- och djupdykarsystemet. För att ett dyksystem skall anses operativt till ett visst
djup krävs bl a att rekoropressionskammare och dykarklocka skall
kunna trycksättas till detta djup så
att en dykning i sjön kan avbrytas
och dykaren - i bibehållen trycksituation - kan överföras till kammaren för observation och vid beho vvård. Belos generalöversyn har
varit inplanerad tidigare men skjutits upp. Den beräknas f n äga rum
1979-80. Det är angeläget att den
Systemtekniker
Maskinist URF
Kommoringenjör
Kommortekniker
Forskningsassis tent
min g
min g
kompoff, urval
plutoff,
plutoff,
civil
plutoff,
kompoff,
urval
urval
urval
urval
l
l
l
l
l
tillika URF
Forskningsenhet ur FOA
Persanal ur FOA
Bild 3.
(Härutöver tillkommer en befattning (419) /ör kommenderad läkare.)
genomförs i full omfattning.
När utbildningsenheten organiseras i MDC (l juli 1979) upphör
Flottans dykarskola på Hårsfjärden
som har ingått i Kustflottan. Däremot upphör på intet sätt behovet
av det utmärkta övningsområde för
dykning som farvattnen runt Märsgarn utgör. Såväl dessa som förtöjningsplatser för dykarbåtar och säkerhetsbåtar, förråds- och utbildningslokaler kommer även framde-
73
~~~mi·1HET
1981
1980
1979
1978
W&GNI\D
--
KN1MARE
FUNKT l ONSPROV
-
BES IKTNI NG
UTR
)C
+ ~iOBL
'11
I NV I GIHNG
"PROVTUR "
UTBILDNING
PERSUNAL
URE
BYGGNI\D
---
-
-
-
-
-
-
1---
- - --
TEKNISK PROVTUR
"TAKTISK" -"UTB ILDNI NG
-
- -
-
-
-
FORS KNING OCH
FORSuK
(EFFEKTKURVA)
r--
-
-
-
-
---
-
~
--
-
-
-
-
-
- -
Bild 4. Tidsplan MDC och URF.
les att behövas. Under vissa tider bl a vid årsprov - är även förläggningsplatser nödvändiga. Det skulle
vara synnerligen oklokt att frånhända dykeriutbildningen detta förträffliga och väl inarbetade övningsområde.
Sedan ett par år bidrar Marinen
till den postgymnasiala utbildningen
genom att hålla dykarkurser för anläggningsarbetare. Utbildningen sker
enligt gällande säkerhetsbestämmelser i marinens regi och i intimt samarbete med Sö och arbetsmarknadens parter. Det har framförts önskmeål om en utökning av antalet
elever (f n 10 per år) och sonderingar om djupdykarutbildning har
74
även gjorts. För att vidmakthålla
och vid behov kunna öka detta merutnyttjande av marinens kn9w-how
- givetvis mot ersättning - är det
även angeläget att behålla en lämplig övningsterräng och ytterförläggning.
MDC övertar den verksamhet
som bedrivits vid övningstanken på
Galärvarvet. En modern mindre
tryckkammare överflyttas till MDC
och de instrument, verktyg och andra inventarier som är användbara
och moderna tas även med. K var
blir dels den öppna sexmetersbassängen med sluss i botten, dels världens sannolikt äldsta i bruk varande tryckkammare med armatur och
kompressor.
Marinen har inget intresse av och inte råd - att behålla anläggningen.
Djurgårdsförvaltningen, som äger
marken, är angelägen att disponera
densamma.
Det finns emellertid ett antal skäl
som talar för att inte skrota materielen utan i stället hålla den levande på samma plats. Det främsta skälet är att här skulle kunna inrättas
en civil dykarskola som kunde meddela teori och praktisk utbildning
främst för djupdykare men även
sportdykare av alla åldrar. Detta
skulle även innebära att man behåller en av de i Iandet alltför fåtaliga anläggningarna för att ta hand
om dykarolycksfall.
Ett andra skäl är att här skulle
vara en lämplig miljö för att inrätta
ett dykeri- och bärgningsmuseum.
Det skulle kunna ansluta till Wasamuseet som, utöver Anders Franzen,
i princip kan tacka marinen och mariens dykare för sin existens, och
skulle Sjöhistoriska museet vara ointresserat, lär Tekniska museet vara
väl så angeläget. Frågan kan tyckas
perifer, men den bör under alla förhållanden prövas seriöst.
Merutnyttjande
Inom internationella dykeriorganisationer - främst EDTC (European
Committee)
Technology
Diving
drivs nu säkerhetsfrågorna mycket
intensivt, bl a vill man få fram ett
certifikat och en dykadoggbok motsvarande vår dykarbok - som
skall ange vilken utbildning och vilket hälsotillstånd som dykaren har.
Bl a av det skälet har byggnadsarbetarförbundet anhållit om tillstånd
att få sända sina dykare till submarin undersökning vid MUC i Karlskrona. På detta sätt internationellt
accepterade normer och bestämmelser kan förväntas medföra en sanering av det ofta ganska våghalsiga
dykarrdet inom offshore-verksamheten, men även bli ett område där
marinens erfarenheter och institutioner kan stödja det civila arbetslivet.
Ett annat fält där både vår sakkunskap och faciliteterna i MDC
kan utnyttjas eutanför försvarets behov är testning och godkännande av
dykeriutrustningar. Detta kan komma att ske på Arbetarskyddsstyrelsens uppdrag ev förmedlade av statens Provningsanstalt. Former och
inte minst kamerala bestämmelser
måste utformas för alla dessa tjänster.
Avslutning
Jag har här försökt teckna - mycket kortfattat - var marinens dykeri- och ubåtsräddningsverksamhet
står idag, dess målsättning för framtiden, och vilka resurser i form av
personal och materiel som är - eller i några fall önskas - avdelade
för att lösa uppgifterna.
Kommer vi att kunna infria förväntningarna - leva upp till målsättningen?
Ja, det tror jag, men det kommer att ta tid, särskilt om marinen
75
måste dra det ekonomiska lasset ensam. Det spirande intresse som börjar skönjas för havsresursfrågor,
trots att inge nolja har sprutat fram
inom våra ekonomiska zoner, kan
innebära en vändpunkt. Det statliga
organ - havsresursdelegation eller
vad det kommer att heta - som hade kunnat vara en realitet redan
idag, om fantasi och förutseende varit rådande i dåvarande regering,
men som trots allt ändå nu tycks
komma till, kanske markerar den
vändpunkten. Det finns ingen anledning att tro att marinen skall tillföras stora pengar och ökad organisa!ion av det skälet, men om statsmakt och industri, och inte minst
dykarna själva, börjar kräva mera
av dykerimedicinsk och dykeriteknisk utveckling är det sannolikt att
det arbete inom såväl tillämpad
forskning som på försöksområdet
som kommer att kunna bedrivas
med marinens och FOA:s resurser
inom MDC blir till gagn för hela
landet. Jag vill i sammanhanget pek apå det samarbete som etablerats
mellan FOA och STU och där ett
av forskningsobjekten siktar bortom
marinens målsättning att kunna
dyka till 300 m. Det gäller frågan
om att dyka med hydrox, d v s en
vätgas/syrgasblandning - populärt
uttryckt en fortsättning på mariningenjören Zetterströms experiment
på 1940-talet.
Omvänt kan anskaffningen av
URF, som skett av rent marinmilitära skäl, stimulera till att studera
farkostens lämplighet för civila uppdrag och månhända leda till att
Kockums får sälja fler URF:ar.
Det långa tidsperspektivet gäller
det yttersta målet: kollektiv ubåtsräddning med dykarassistans på 300
m. Men på vägen finns flera delmål
som vart för sig kommer att ge dykare och ubåtsräddare större förmåga att lösa sina uppgifter, och låta dem dyka
DJUPARE OCH SÄKRARE!
Kockums Varv
bygger fartyg.
Bland annat.
Kockums Varv är en av världens modernaste fartygsfabriker. Det vet många
Liksom att vi är specialiserade på stora
och tekniskt avancerade fartyg .
En avdelning för maskinmontering.
Av små elektroniska komponenter eller
stora turbinanläggningar.
En verkstad för värmebehandling.
Men Kockums Varv är mycket mera .
Ett laboratorium med 40-tal specialister
och unika kompetensområden.
Ett av Europas modernaste handformn i ngsgjuterier. Med egen modellverkstad.
En maskinverkstad med 500 yrkesmän
Konventione lla och CNC-styrda verktygsmaskiner. Kapacitet med precision från
smådetaljer till arbetsstycken på 100 ton.
Handen på hjärtat- det här visste Ni
inte om Kockums Varv. Inte heller att
hälften av vad dessa avdelningar producerar går till företag utanför Kockumsgruppen .
Men nu vet Ni.
Ivar Rydbergs fl,aggfabrik
&
FLAGGFABRIK
KARLSHAMNS
"ftD"
76
Telefon 0454-103 66
DISC-LOCK Låser problemen
NYA
låsbrickor
för
progres.siv vibrationos-
säkring ev clll
skruvfärbond.
slogs
l BO S A B
Tel. 0760/512 86-79
Box 55 190 30 Sigtuna
:.CKOCKUMS
Vill Ni veta mer sänder vi gärna en broschyr Skriv bara till Kockums Varv, Fack, 20110 MALMO.
''Farledernå''bliiallt t ngri;;
''manövreringen''allt svårare.
NILSOWREN
Upplevelser som artilleriofficer på jagaren Stord 1944
Chefen för Sjoforsvarets Forsyningskommando i Norge, Konteramiral Nils
Owren, framträdde vid Örlogsmannasällskapets sammanträde den 10
januari 1978 och berättade om sina upplevelser som artilleriofficer på jagaren Stord under år 1944.
Skildringen behandlar främst händelser kring invasionen men eftersom
även händelser i början av året berörs har redaktionen satt rubriken med
hänsyn till detta.
Amiral Owren har varit vänlig att ställa sitt manuskript till förfogande
för publicering i Tidskrift i Sjöväsendet. Redaktionen är tacksam för att
amiral Owrens livfulla skildring på så sätt kan få en större spridning.
fn.: STOCKHOLM
22 473. GÄVL
·GÖTEBORG 031-110640 • M.ARIEST:
Permisjonen tok fort slutt. Besetningen var forne~yd likevel, da
"Stord" stevnet nordover 11. januar.
Kursen ble satt mot Scapa Flow .
Oppholdet i flåtebasen varte bare
noen timer. Storheil* skulle f0rst til
konferanse ombord hos eldste destroyersjef på den nye jageren " Hardy" .
Allerede den 12. januar var vi i
rom sj0 igjen, og stevnet nordover
mot Island for å ta del i eskorten av
den 3. av de Russlandskonvoiene som
Churchill hadde lovet Stalin.
Men nå var situasjonen i Nordishavet med ett slag totalt forandret.
"Scharnhorst" lå på havets bunn, og
admiral Fraser hadde opple~st "Styrke 2", den hadde fullfe~rt sin oppgave. "Duke of York" var tiltenkt nye
oppgaver i 0stern, mens jagerne
skulle vrere med på konvoieringen og
kampen mot de tyske ubåtene.
Det tyske nederlaget i Nordishavet
fe~rte til at Russlandskonvoiene kunne fe~res fram etter planen, riktignok i
hard kamp med vrergudene, som var
alt annet enn vennligsinnete, og de
nrermest desperate tyske ubåtene.
Seilasen til Island foregikk enda en
gang under nesten umulige forhold,
og uten radar og asdic hadde det ikke
vrert mulig for oss å komme trygt
forbi Hvalbakur, et farlig skjrer, og
inn i Seydisfjord for å bunkre. U ten å
ha sett land i det hele tatt, kom vi oss
inn i fjorden og opp langs siden på
tankbåten.
Det mk opp til enda en ny storm
med dårlige siktforhold. Vi fikk kon* Sjefen på "Stord" (R ed.)
77
takt med konvoien ved nord0stkysten. Men denne gangen ble det neJdvendig å s0ke inn til Akureyri for å få
reorganisert konvoien, f0r ferden
kunne fortsette gjennom Nordishavet
mot Murmansk. Den 21. januar var
alt under kontroll, og konvoien la ut.
26. januar var vi oppunder Bj0rn0ya. Vinden var l0yet, det var nesten
blikk stille, men så kaldt at havfiaten
fms til is i l0pet av få minutter, når
vinden stilnet helt.
I klarvceret var vi blitt oppdaget av
fiendtlige rekognoseringsfly, og så
fort det kortvarige dagslyset var forsvunnet, fikk vi f0le ubåtenes oppladete energi. "Stord" og resten av
eskorten kastet seg ut i et innbitt
ubåtslag.
Angrepene fortsatte uavbruttet i timevis. Vi pinget, fikk kontakt, gjorde motangrep, slapp synkeminer,
holdt kontakten, ladet opp, satte inn
nytt "kill" og slapp nye synkeminer ...
Det var faktisk ubåter over alt.
Tyskerne måtte ha samlet alt de rådde
over i Nord-Atlanten og Nordishavet
her ved Bj0rn0ya. Mange av dem
fikk skutt sine torpedoer, og konvoien led store tap på tross av eskortens kraftige forsvar.
Vi hadde fått et nytt, farlig fiendtlig våpen og kjempe mot, tyskerne
hadde ta t t i bruk akustiske torpedoer.
De ble scerlig brukt mot eskortekrigsskipene, når vi gikk til angrep på
ubåtene. Denne akustiske torpedoen
var konstruert slik, at den etter utskytningen styrte mot lyden og vibrasjonene fra den angripende jagerens
78
propellere. Torpedoen var uhyggelig
treffsikker og senket mange eskortefart0yer.
Det f0rste taktiske mottrekket vi
innf0rte, var en "steg-til-side"taktikk. Men den var bare delvis
brukbar for å unnvike de akustiske
torpedoene. Allierte krigseksperter
fant snart ut et bedre mottrekk den såkalte "foxer" (fox = lure) .
Denne foxer' en var en slags rangle,
og besto av stålstenger som var festet
sammen og skramlet mot hverandre i
en lang wire akterut. Foxer'en forårsaket så mye leven, at torpedoen styrte mot ranglen og torpederte den istedenfor fart0yet.
J eg opplevde flere ganger den tilfredsstillelse - og uhygge - det var
å se torpedoer eksplodere i "Stords"
rangle.
Ubåtslaget den 26. januar ble en
voldsom og blodig batalje. De tyske
ubåtene gikk på med d0dsforakt. Nå
skulle senkningen av "Scharnhorst"
hevnes!
I en fase av slaget konsentrerte den
nye leder-jageren "Hardy" og
"Stord" seg om å nedkjempe den
samme fiendtlige ubåt. Den pmvde å
trenge gjennom eskorten for å få
skutt sine torpedoer mot handelsfarteJyene. Vi brukte en effektiv angrepstaktikk; den en jageren holdt ubåten
''fast'' på asdic' en, mens den andre
stevnet inn fra motsatt side for å
skyte ut minene der ubåten lå peilet.
Fra direktoren fulgte jeg den britiske
jageren idet den gikk inn for angrep.
Plutselig kommer en 0red0vende eksplosjon ombord i "Hardy" . Den var
truffet av en akustisk torpedo! Jageren b le et uhyggelig skue. Men ·vi
måtte konsentrere oss om ubåten. Vi
så vår sjanse, fienden var "fast" på
asdic' en, og gikk rett in n for angrep.
Vi peilet den n0yaktig. Undervannsforholdene var gode, ekkoet var
godt. En salve på 10 synkeminer ble
skutt i dypet, ypperlig plassert i peilingen. Var fienden rammet?
Storheill t0rnet "Stord" rundt
igjen, og vi gikk inn for enda et attakk mot ubåten. Den ble holdt
perfekt på asdic' en, alt !å til rett e for
et skoJeangrep- og det ble det. Riktig kurs , riktig fart, riktig avfyrings0yeblikk, riktig dybdesetting - og
ubåten fikk en fulltreffer! Takk for
sist, din djevel, sa jeg til meg selv. Så
skjedde noe dramatisk . Det må ha
funnet sted en eksplosjon ombord i
ubåten nede i dypet. Den ble plutselig
siengt opp til overfiaten og i noen
sekunder stående på h0ykant opp av
havet med de roterende propellerne
mot himmelen. Bare noen 0yeblikk
senere var ubåtens krampetrekninger
forbi, og den forsvant i dypet.
"Hardy" var hevnet, ubåten ble
sendt til bunns like i ncerheten av sitt
offer.
Igjen hadde vi ombord i " Stord"
fått oppleve 26-tallets magi: Det var
den 26 . januar i dag - "Stords"
kjenningsmerke var G. 26, kommandoen b le heist den 26, "Scharnhorst"slaget foregikk den 26., og nå- atter
den 26.
Ubåtslaget fortsatte . "Stord" fikk
has på enda en fiende f0r kampen var
slutt og ubåtene ble tvunget til å trek-
ke seg tilbake. Dermed hadde vi også
denne gangen greidd å presse
konvoien gjennom ulveflokken og
fram til Murmansk. Selv om tapene
var smertelige.
Churchills l0fte til Stalin skulle
mer enn innfris. Det ble en ny konvoi
i februar, og enda en i mars. Eskortetjenesten begge gangene var slitsom
og spennende, og fylt av farlige episoder.
Besetningen var tydelig kj0rt av
den umenneskelig harde tjenesten. I
disse ubåtfarlige farvannene ble bestandig alle vanntette luker ned til
banje!e og lugarer stengt om natten .
Frivakten måtte ligge i sine klcer; de
sto og sov i kroker, på dekk og i le.
Det skal ikke mye fantasi til å forestille seg den påkjenning dette var,
med Nordishavet i oppmr og isgufsene fra den arktiske vinteren. Mange
pådro seg gikt og andre sykdommer
som har merket dem for resten av livet.
Da vi kom tilbake til Scapa Flow
etter den siste Murmanskkonvoien
var gleden merkbar. Vi fikk beskjed
om at neste operasjonsområde var
Kanalen.
Der skulle vi slutte oss til en amerikansk styrke, som spesialtrenet
sammen med andre stridsenheter.
Det var fly med bomber og raketter,
slagskip, kryssere, jagere, spesielie
kanon- og rakettfart0yer, og alle tenkelige og utenkelige typer av flytende
farkoster konstruert for spesialoppdrag under en invasjon mot et strandområde.
0velsene var lagt opp med nifs rea-
79
lisme, og amerikanerne fikk ett
nervepirrende inntrykk av hvordan
en invasjon ville utvikte seg. 0velseområdet var lagt rund t Slapton Sands
i bukten s121nnenfor Dartmouth i Devonshire. Befolkningen i distriktet
ble evakuert, og det svcere området
beskuttog bombardert som det skulle
vcere fiendens kyst. lkke bare amerikanerne fikk en forsmak på hvordan
en kjempemessig invasjon ville bli også vi ombord i "Stord"!
Alle militceravdelingene som skulle
landsettes under "invasjonen", ble
om natten lastet inn i spesielie invasjonsfartl'llyer, og i grålysningen
satte de kursen inn mot kysten eskortert av bombarderingsstyrkene, hvor
"Stord" var med. På et planlagt tidspunkt f121r landstigningen kom veldig('
flystyrker inn over det "fiendtlige"
landområdet og bombet forsvarsstillinger og n121kkelpunkter.
Deretter fulgte bombarderingsstyrkene, f121rst jagerne, senere krysserne
og slagskipene. Med våre kanoner
maltrakterte vi avmerkete kystbatterier og st121ttepunkter. Det ble brukt
stridsammunisjon over hodene på
troppene i landgangsfart121yene. I
dette 12lred121vende inferno stormet soldatene i land i vann og s121le tillivet og
bmt seg gjennom piggtrådsperringer
og forhindringer.
Dette var ikke noe billig krigsskuespill. Dessverre ble flere soldater
drept under 121velsene. Flere landsbyer
ble totalt rasert. Scerlig en av dem,
Slapton, var fryktelig rampanert av
bomber og granater. Det var med vemod jeg kommanderte "Stords" ar-
80
tilleri rettet mot det deilige badehotellet Royal Beach Hotel, og deretter
skj121t det i grus. Men, det var "tysk
hovedkvarter'', og ordren gikk ut på å
tilintetgj121re det.
Britene overlot intet til tilfeldighetene. A v hensyn til planlegging av invasjonstyrkenes etterforsyning av
ammunisjon, måtte vi under disse
121velsene sende inn tellingsoppgaver
og rapporter til forsyningslederen om
hver eneste granat som var bruk t.
Etter disse iospirerende 121velsene
sammen med de amerikanske landbeordret
ble vi
gangsstyrkene
nordover igjen. Nå skj121nte vi at invasjonen ikke kunne vcere langt
unna. Sammen med omtrent 40 andre
jagere spesialtrente "Stord" i bombarderingsteknikk mot landmål på
nordspissen av Orkn121yene.
Det utvalgte området ble uopphl'llrlig beskutt i et par uker. Treffsikkerheten 121kte for hver dag, det var ikke
uvanlig å vcere innskutt allerede etter andre eller tredje bredside.
Hvert enkelt fart121y hadde en observatl'llr i land, en offiser fra det britiske Royal Artillery. Han sto i forbindelse med batterisjefen ombord i
jageren gjennom sin transportable radio og dirigerte på den måten beskytningen fra det ene mål til det neste.
Vi hadde dessuten en offiser fra
Royal Artillery ombord som rådgiver
for meg, og han var også ansvarlig
overfor egne tropper for at vår ild
ikke ble lagt for ncer opp til dem.
Artillerioffiserene var noen kjernekarer. Mellom 121velsene bodde de ombord hos oss. Det utviklet seg fort et
varmt vennskap og en gjensidig respekt mellom fart121ysoffiserene og disse artilleriekspertene, som vi skulle
samarbeide med når det ble virketig
al vor.
bombarderings121velser
Foruten
med skarpt drev vi hver eneste dag i
havn intens "t121rrtrening", for å perfeksjonere prosedyren. Da ble "spotteren" satt i land, fant seg et passende mål, og anmodet om ildst121tte.
Deretter satte vi i gang teoretisk beskytning av de målene som ble plukket ut.
Sjefen kunne ikke 121nske seg en mer
bombarderingsbesetning
veltrenet
enn den han nå hadde ombord på
"Stord" .
Da vi i midten av mai ble beordret
til et 121velsefelt ved lsle of Wight Sl'llnnenfor Portsmouth, var forventningene store. Vi forsto at D-dagen ncermet seg.
Denne gangen ble invasjonsl'llvelsene utf121rt i enda st121rre målestokk
enn tidligere, og like realistisk . Jeg
var ikke alene om å ha f121lelsen av at
dette måtte vcere generalpmven for
angreppet mot fastlandet.
En uke senere ble det iverksatt
121velser i Clydefjorden på vestkysten
av Skottland. Nå fikk vi vite, at vi fra
dette tidspunkt skulle tilh121re en spesiell bombarderingsstyrke som fikk
navnet "Styrke S". Foruten jagerne
besto denne bombarderingsstyrkeD
av slagskipene "Warspite" og "Ramillies", og et vetdig kanonskip, monitaren "Roberts", som var utstyrt
med 38 cm kanoner. Dessuten var en
rekke kjente kryssere med i styrken,
blant dem vår Ishavsvenn "Jamaica".
Samtreningen foregikk intenst. Vi ble
ivrigere for hver dag- og eksperter.
Vi begynte å få en f121ling med de
fantastiske forberedelsene og planleggingen som fant sted. De var uten
sidestykke i krigshistorien.
På det politiske plan utvekslet president Roosevelt og statsminister
Churchill på den ene side og Stalin på
den annen meget skarpe noter. Stalin
var utålmodig fordi invasjonen ikke
ble satt i gang omgående.
Den 24. mai 1944, sendte admiral
Vian, sjefen for "Styrke S", signal til
alle fart121yer i styrken som lå samlet
til ankers utenfor Gourock. Signalet
l121d kort:
"Sjefer, batterisjefer og navigasjonsoffiserer m121ter ombord i
"Warspite" i morgen den 25. mai
klokken 1000."
Vel, tenkte jeg, en ny diskusjon om
de gjennomf121rte 121velsene, kanskje
litt kjeft å få på vanlig elegant engelsk
vis, og dmftelser av nye 121velser.
Til avtalt tidspunkt var omtrent 50
offiserer samlet ombord i slagskipet.
Vi ble vist ned i actmiralens konferanserom, det var innredet som kino.
På endeskottet sto det oppstilt et vetdig, tildekket lerret.
Det ble kontrollert at alle offiserer
var til stede. Deretter ble de få menige
i salen vist ut, d121rene låst, gardinene
trukket for ventilene, og den bemmte
admiral Vian steg fram . Dette var
mannen fra J121ssingfjorden, han som
på jageren "Cossack" angrep og bordet '' Altmar k'', og som senere også
81
utmerket seg ved senkningen av "Bismarck".
Actmiralen så rolig på oss og sa:
- Gentlemen, tiden er inne!
Han snudde seg mot det tildekkete lerretet, trakk teppet til side, og
snudde seg igjen mot oss.
Foran oss sto et kjempekart over
Kanalen. Et utall av oppmerkete ruter f0rte langs den engelske kysten,
og fra et punkt like utenfor lsle of
Wight som var d0pt "Piccadilly Circus", gikk alle linjene samlet over til
Frankrike, mot strandbreddene i
Normandie, mellom Le Havre og
Cherbourg.
Det gikk en anerkjennende murnting gjennom den erfarne forsamlingen. Det var ikke fritt for at det kriblet
litt i meg. På denne kysten var jeg
godt kjent fra tjenesten ombord i
"Glaisdale" og "Eskdale" .
Med engelsk sans for presisjon og
humor var samlingspunktet i sj0en
utenfor Isle of Wight d0pt "Piccadilly Circus", det velregulerte, men kolossalt trafikkerte gateknutepunktet i
London sentrum. Her ville det nok
ikke bli tålt slinger i valsen.
Admiral Vian Iot oss studere kartet
noen 0yeblikk, f0r han fortsatte:
- Den 5. juni skal vi gå i land i
Frankrike, og bli der! Målet er Berlin! Den styrken som nå er representert her, "Styrke S", er ansvarlig for
overfarten og landsettingen av de britiske styrkene i området "Sword"
(Sverd), som blir invasjonsområdets
0stlige flanke. Deres kanoner skal
stoppe fiendtlige flankeangrep. Dere
skal s0rge for at alt som skyter på
82
våre soldater som landsettes, blir tatt
under ild og tilintetgjort. Dere skal
videre 0nske vetkommen alle mobile
fiendtlige kanoner som måtte bli
kj0rt opp. Dere blir med andre ord
infanteriets trofaste st0tte og hjelpere.
Actmiralen forklarte videre at invasjonen var gitt kodenavnet "OVERLORD", og at den sj0militrere delen
av operasjonen hadde fått kodenavnet "NEPTUNE".
Etter admiral Vians klare, konsise
innledning, fulgte orienteringer fra
militrereksperter på en rekke områder.
En RAP-offiser fortalte at 8 000åttetusen - fly skulle bombe broene
over de franske elvene natten f0r
landstigningen, for å hindre at tyske
forsterkninger ble ft<Ht fram. Strandbreddene hvor soldatene skulle storme i land, ville også bli bombet, men
bare med små bomber, for ikke å Iage
digre krater som kunne hemme invasjonsstyrkenes
operasjoner,
når
panservogner og soldater stmmmer i
land fra de omtrent 5 000 fart0yer
som skulle settes inn mot Normandiekysten. En stabsoffiser fra hreren
presenterte deretter i grove trekk planene for angrepet fram mot Paris og
den franske hovedstadens fall gjennomf0ringen av disse planene i
praksis ble ikke forsinket med mer
enn en dag i forhold til hva han
meddelte oss.
Nrermest som en kuriositet fikk vi
del i noen av de probierner som planleggerne hadde stått overfor. I desember 1943 ble Admiralitetet presentert
ENGLAND
.
OIEPPE
83
for listen over de krigsskip som general Eisenhowers hovedkvarter trengte
til invasjonen:
2 slagskip
3 monitorer (eller slagskip)
15 kryssere
107 jagere
48 fregatter eller korvetter
64 anti ubåt-trawlere
108 motorlauncher
120 motortorpedobåter og motorkanaubåter
150 minesveipere
617 krigsskip i alt.
Det var en årvåken forsamling marineoffiserer som h~<Hte på utredningen om disse nesten utrolige planene.
Selv om hemmelighetsgraden for invasjonen ble sterkt presisert, ble det
ikke lagt noen restriksjoner på oss.
Actmiralen mente nok det var un0dvendig.
Det er nesten ufattelig å tenke på
hvor godt hemmeligheten ble bevart,
når man tar i betraktning alle dem
som på forhånd fikk kjennskap til det
som skulle skje.
Det var selvf0lgelig en opplevelse å
vrere nordmann i dette allierte krigsspillet, og kunne gå fritt omkring i
land to uker f0r invasjonen og helt
fortrolig med alt som skulle skje, og
som var av så stor betydning for menneskeheten.
"Stord" var ikke den eneste
norske jageren i "Styrke S". Den
splinter nye "Svenner" hadde kort
tid i forveien heist kommandoen, og
var akkurat ferdig med opptrenings-
84
perioden i Scapa Flow. lovasjonen i
Frankrike ville bli "Svenners" f0rste
operasjon. Vår tidligere nestkommanderende, l0ytnant Thore Holthe,
var utnevnt til kapteinl0ytnant og
skipssjef på ''Svenner'' .
I bombarderingsstyrken mot invasjonsområdet lenger vest, "Styrke J"
for området "JUNO", befant den
norske jageren "Glaisdale" seg. Kapteinl0ytnant, senere admiral D. E.
Kjeholdt var sjef der ombord.
Dager och netter ble altfor korte.
J eg låste me g inne i lugaren min og
gransket kart og fotografier med
lupe, merket og nummererte. Jeg forsto at det f0rst og fremst gjaldt å Iage
en rekkef0lge for beskytningen av de
fiendtlige målene. F0rst måtte vi ta
knekken på de kraftigste, og dem
som på grunn av sine posisjoner kunne bli farligst for våre landgangsstyrker.
Sammen med navigasjonsoffiseren, l0ytnant Lure, fikk jeg lagd et
system som skulle bli nyttig i de hektiske morgentimene på D-dagen. På
sitt navigasjonsplott skulle han ha et
n0yaktig bilde av fart0yets bevegelser, og dessuten avmerket de viktigste
bombarderingsmålene med de numre
som jeg hadde gitt dem. Når jeg anropte ham fra broen og ba om avstand og peiling til et av målene, kunne han i l0pet av sekunder gi de n0d·
vendige opplysninger, som jeg igjen
ekspederte videre til ildledersentralen, hvor Berg- Nielsen s0rget for instilling av sentralklokken, slik at sentraJsiktet i direktorn kunne f0lge opp
- og når så h0yde- og sicteretter kik-
J
ket gjennom kikkertene sine, skulle
de få 0ye på målene!
Jeg skj0nte at det var uhyre viktig
under overfarten til Normandie å sette
kanonmannskapene omhyggelig inn i
bombarderingsplanen. Det ville vrere
en stor fordel at de gjenkjente målene
straks innsiktingen var foretatt, og at
de hadde et helhetsbilde av tyskemes
forsvarssystemer på vår flanke.
Mens jeg satt fordypet i de detaljerte beskrivelsene av våre mål i fiendens bemmte Atlanterhavsvoll, kom
jeg et 0yeblikk til å tenke på min eksamen ombord i "Liddesdale", den
som foregikk under beskytning fra de
tyske kjempekanonene på Franskekysten. Denne gangen var det ikke
eksamen, det var alvar. Jeg forsto
hvilket ansvar som hvilte på meg som
batterisjef under invasjonen; desto
st0rre effektiviteten i vår kanonild
ble, jo frerre allierte soldater ville bli
drept under landstigningen.
Beskrivelsene og underlagsmaterialet jeg hadde fått utlevert som hjelp
til å l0se våre bombarderingsoppdrag, gjorde meg nesten lamslått. De
var utarbeidet med en nesten usaonsynlig grundighet.
Av planene gikk det fram at
"Stord" 45 minutter f0r selve landstignings0yeblikket ("H" for hourtime) H - 45, skulle gå inn mot de
fiendtlige kanonstillingene ved Riva
Bella ved munniogen av Orne-kanalen, og sammen med "Scorpion"
pmve å bringe tyskemes kanoner til
taushet, eller trekke til oss ilden mens
troppene gikk i land. Disse kanonstillingene ved Riva Bella var ytterste
0stlige flanke i det allierte invasjonsområdet. Derfor kunne vi også gj0re
regning med kraftig beskytning fra
tyske befestninger som ikke skulle
angripes av tropper like 0st for landgangsområdet.
I beskrivelsen jeg hadde foran meg
på arbeidsbordet i lugaren, var fiendens stillinger gjengitt på alle mulige
måter. Det var bilder fra sj0en og luften, n0yaktige opplysninger om kanonenes antallog kaliber, maksimum
skuddvidde,
granatvekt,
antal!
granater til rådighet ved kanonene,
st0rrelsen på kanonbesetningene, beskyttelsen rundt kanonene, med angivelse av tilfluktsrommenes heliggenhet og utf0relse, piggetråds perringer,
maskingevrerstillinger, tankgraver og
sperringer, mannskapsbrakker, lagerbygninger, observasjonsstillinger
og det tyske administrasjonsapparatets plassering inne i Atlanterhavsvoilens befestninger.
J eg f0lte dyp beundring for den
franske motstandsbevegelsen som
hadde skaffet dette til veie. Tyskerne
skulle bare vite hvordan hele det allierte invasjonsområdet var kartlagt og
analysert i detaljer. Men det var ikke
bare den franske undergrunnsbevegelsen jeg f0lte beundring for; den
grundighet og n0yaktighet som ekspertene i de alliertes staber hadde
behandiet opplysningene med og
"ferdigpakket" for invasjonsstyrken, kunne karakteriseres med ett
ord- fantastisk.
"Stords" besetning kunne ikke få
nrermere opplysninger om aksjonen,
f0r vi var underveis til invasjonsom85
l'
rådet. Men alle skj0nte at det !å noe
mer forestående i luften. Kanskje
mest på grunn av den intense batterieksersisen som jeg nå drev med alvorsfylt målbevissthet. J eg Iot no k
kanonmannskapene forstå at vi snart
skulle få se resultatet av treningen, og
det gjorde ikke iveren mindre.
Den 3. juni 1944 klokken 09.00 lettet
hele flåten anker. Alle besetningene
varstiltopp ombord i skipene, og sjefene talte til sine mannskaper.
Storheill klatret opp på torpedakanonen midtskips og så utover en forventningsfull skare norske sj0folk:
- Jeg har en gledelig nyhet til
dere, begynte han, - vi skal endelig
ta fatt på invasjonen av Kontinentet!
Et 0red0vende begeistringsbml
hindret Sjefen i å sie noe mer med det
samme. Da det ble taushet igjen,
fortsatte han:
- Jeg tror ikke at dette blir noen
lett jobb. I bes te fall kan jeg love dere
slit og atterslit i flere uker, og i verste
fall, hvis det skulle bli skadet, slik at
det er fare for å synke, akter jeg å
kj0re skuta på land og fortsette som
stasjamert batteri midt i l0vens gap!
Det er absoluttingen vei tilbake!
Dette var Storheill som vi kjente
ham!
Iver en og tilfredsheten var stor,
alle mann hadde usvikelig tro på sin
sjef, og f0lte at de hadde minst like
mye uoppgjort med fienden.
I den talen som alle skipssjefene
hadde fått utlevert for å holde til sine
besetninger, sto det:
"Når denne flåten forlater havn,
legger den ut på menneskehetens
86
st0rste unnsetningsekspedisjon. Vi
går ut for å st0tte den allierte landstigning på Kontinentet, en landstigning som skal befri de okkuperte
land."
Befolkningen i land skj0nte at det
foresto noe viktig. Hele flåten gled ut
Clydefjorden og forbi Grennrock,
mens musikkorpset på flaggskipet
spilte "God Save the King". F0rst
hadde korpset spilt nasjonale, og
patriotiske marsjer. Vi passerte
utenfor vinduene på Bay Hotel, hvor
offiserene fra "Stord" og "Svenner"
var stamgjester under oppholdet i
land. Fra vinduene ble det vinket til
oss med laken og putevar.
Den veldige eskadren seilte i
m0nstergyldig orden s0rover gjennom Irskesj0en. Utenfor Bristol-kanalen passerte vi en merkelig konvoi:
Gamle, rustne holker - utransjerte
handelsfart0yer og krigsskip. Alle så
ut som de var synkeferdige og modne
for skraphaugen. De var merket med
kjempenumre på skipssidene. Dette
var en del av alle de fart0yene som
skulle senkes ved enkelte landgangssteder for å danne molo mot sj0en og
kunstige havner. Snakk om forberedelser!
Men va:ret var ikke godt, og v<ervarslene langt fra lovende. Om morgonen den 4. juni var det s0rvest vind
i Kanalen, styrke mellom 5 og 6 og
opptil to meter h0ye b0lger.
Det var opplagt for mye sj0 for et
lite landgangsfart0y, kans kje med
sj0syke soldater ombord. En sj0syk
invasjonsarme ville ikke va:re sa:rlig
egnet til å l0se de krevende oppgaver
den sto ovenfor.
*
Va:rvarslet ga lite håp om bedring
f0r sent på dagen 7. juni. Men den 7.
juni var for sent å gå i land. Ut fra
hensynet til tidevann, som varierte
inntil 7 meter, soloppgang, månens
faser og andre omstendigheter, var
bare 5. juni, og eventuelt 6. juni
brukbare dager i denne måneden.
Hele invasjonsha:ren var innlastet
og det enorme invasjonsapparat satt i
gang.
Klokken 02.00 om natten den 4.
juni var det forståelig nok laber stemning i Admiralitetet og i Eisenhowers
hovedkvarter. Noe senere på morgenen ble det sendt ut kulingvarsel for
den s0ndre delen av De britiske 0yer.
De h0ye herrer i invasjonshovedkvarteret i Southwick House utenfor
Portsmouth hadde sikkert st0rre probierner enn vi seks nordmenn som befant seg der på navigasjonskurs et par
år i forveien! General Eisenhower var
stilt overfor en av historiens vanskeligste og viktigste beslutninger. Skulle
han avblåse hele invasjonen og utsette den nesten en måned?
De f0rste invasjonsstyrkene og
konvoiene var seilt allerede den 3.
juni. Hvis det ble n0dvendig å utsette
operasjonen, måtte disse styrkene snu
straks, eliers ville det om kvelden 4.
juni bli opphopning og forvirring i
invasjonsflåtens trafikksenter s0r for
Isle of Wight, det såkalte "Piccadilly
Circus". En slik forvirring kunne
bare f0re til en mislykket operasjon.
Klokken 04.15 om morgenen var
Eisenhower og hans stab samlet for å
bli orientert om v<erutviklingen av sine mange meteorologiske rådgivere.
De var pessimistiske og uenige.
Det gjorde ikke situasjonen lettere
for general Eisenhower at meteorologene delte seg i to grupper. Bare den
norske meteorolog dr. Sverre Petterssen og den britiske Mr. Douglas holdt
på den 6. juni. Alle de andre holdt på
5. juni. Dr. Petterssen hadde posisjon
som en av de alliertes ubestridt beste
meteorologer. Hans v<ervarsel ble
grunnlaget for senkningen av slagskipet "Tirpitz", og nå også for invasjonen. De to mente at den 5. juni ville
va:re umulig, den 6. så vidt brukbar,
og den 7. igjen håpl0s.
Heldigvis fulgte Eisenhower rådet
fra Petterssen og Douglas. Senere
skulle det vise seg at den 5. ville betydd undergang, mens den 6. så vidt
hold t og den 7. var va: r et håpl0st
igjen.
Den 19. september 1944 sendte Eisenhower dr. Petterssen et brev hvor
han uttrykte sin dype beundring for
det utf0rte meteorologiske arbeidet,
og erkla:rte at Petterssens innsikt og
vurdering var en "outstanding contribution to the success of the Allied
invasion''.
Ukjent med disse dramatiske vurderinger stevnet invasjonsflåten videre. Plutselig kom ny ordre fra Eisenhowers
hovedkvarter:
D-dagen
utsettes. Han hadde fulgt nordmannens og britens råd.
Denne ordren innebar at alle styrkene og konvoiene i sj0en måtte snu
87
og seile tilbake i 12 timer.
Ombord i "Stord" var skuffelsen
stor. Vi kjente ikke detaljene, og
trodde nå at hele invasjonen ville bli
avlyst på grunn av det dårlige v<ervarslet.
Men etter 12 timer kom det enda en
ordre; vi dreide igjen med kurs for
vårt mål. Invasjonen var bare utsatt i
24 timer. I spent forventning passerte
vi Lands End og holdt kursen 0stover
mot Isle of Wight og punktet "Piccadilly Circus", der overfarten mot
landgangsområdet skulle begynne.
leg sto på broen ved midnattstid og
iakttog de f0rste minesveiperne som
la ut på sin st0rste og viktigste operasjon; de skulle sveipe minefeltene
på Franskekysten og samtidig legge
ut merkeb0yer hvor invasjonsarmadaen skulle fe~lge etter. Deretter skulle minsveiperne dreie av og gj0re
plass for f0rste angrepsb0lge - jagerne, med "Svenner" og "Stord" i
spissen på flanken mot fienden .
Vi var fylt av kriblende forventning, da vi stevnet ut i sommernatten
bak minesveiperne. lagerne i bombarderingsstyrken !å på kolonner, og
vi var lengst mot 0st. Aller f0rst gikk
"Svenner" med "Stord" som nr. 2,
en honn0r vi nordmenn satte pris på
og var stolte av i denne alvorsstunden.
Vi hadde funnet fram de st0rste
norske splittflaggene ombord. Begge
jagerne hadde heist dem i stortoppen
idet overfarten tok til. Kampflagget
var på p lass!
På andre siden av Kanalen var tyskerne forhåpentligvis uvitende om in88
vasjonsforberedelsene. I befestningene ved Riva Bella ventet tyskemes 15
cm kanoner på oss. Selv om våre kanoner bare var 12 cm'ere, var de mer
hurtigskytende, og underlegenheten i
kanonkalibre gjorde jeg regning med
at våre kanonbesetningers dyktighet
skulle oppveie.
Oppmerksomheten og nervene var
i he~yspenn. Vi fikk stadig radarekkoer og hydrofoneffekt. Det ga oss
inntrykk av at tyskerne var forberedt
og holdt mange ubåter i farvannet.
"Svenner" og "Stord" var invasjonstlåtens 0stligste og forreste farte~yer, og vi måtte derfor v<ere forberedt på å komme i ubehagelig kontakt
med fiendtlige styrker, s<erlig E-båter.
Kort etter midnatt ble det beordret
l. beredskapsgrad, og jagerne gjorde
"Klart skip". Alle mann var på post.
De siste unders0kelsene av utstyret
ble foretatt, livheltene kontrollert vår nye nestkommanderende kapteinle~ytnant Helge 0i gikk rundt og inspiserte. Han kunne snart melde av til
Sjefen at "Stord" var klar til kamp.
Dagsordren fra general Eisenhower ble gitt til hver enkelt som skulle
ta del i D-dagen: "Verdens 0yne er
rettet mot dere. Alle frihetselskende
folk overalt sender sit håp og sin
b0nn med der e!"
Klokken tikket langsomt videre,
den passerte 01.00, og etter en ufattelig lang time også 02.00. Over hodene
våre buldret en uavbrutt stmm av fly
mot Frankrike. Det var jagere, jagerbomhere og transportfly. Dessuten
spesiatfly med hundrevis av glidefly
på slep. I dis se glideflyene satt '' com-
mandos", som skulle landsettes bak
fiendens linjer og midt opp i sine mål
for å erobre dem hurtigst mulig. Samtidig kom bombeflyene som skulle
m0rbanke invasjonsforsvaret og
bombe alle viktige kommunikasjonsknutepunkter.
Det skulle bli tidlig lyst denne morgenen. 0ynene mine var vendt til
nattm0rket, jeg hadde uavbrutt
stirret inn mot Frankrike. Ved 03.00tiden kunne jeg se kysten foran oss.
Et fantastisk syn. Det glirutet i alle
regnboens farger. Vi kunne h0re et
fjernt, uavbrutt bulder - bombeangrepene.
Invasjonsflåtens nesten 5 000 farte~yer gled stille og godt biendet over
Kanalen, ikke en un0dig lyd var å
h0re.
Vi ante ikke noe om alle de feilgrep
som i disse skjebnesvangre timene ble
begått innen den tyske krigsledelsen.
Kunne de virkelig ta feil av dette?
Skj0nte de ikke at dette var det de også hadde ventet på så lenge?
Margendemringen ble skyet og grå,
men v<eret var i bedring! Det vii v<ere
en lykke om meteorologenes spådom
gikk i oppfyllelse, sa jeg til meg selv.
Mellom klokken 05.00 og 05.15
nådde bombarderingsstyrken pasihovedstyrken
hvor
sjonen
slagskipene, krysserne og de andre
tunge fart0yene, skulle ligge til ankers omtrent 6-7 nautiske mil av land
u tenfor "Sword" -området. Krysserne og slagskipene la seg omhyggelig i sine besterute bombarderingsposisjone. Alle jagerne stanset
opp for å vente på gruntgående mine-
sveiperne som skulle sveipe hver sin
jager helt inn til kysten.
Spenningen 0kte. Sj0en var på
dette tidpunkt ganske krapp, og det
ble holdt skarp utskikk etter periskoper . I luften over oss kretset allierte
fly og tok del i overåkningen, samtidig med at slagskipene langsomt, likesom famlende begynte å bombardere de usynlige målene inne på land.
leg forsto at skytingen foregikk
dirigert av jagerflyene som befant seg
over fiendens stillinger inne på land.
Det var en lettelse å se at allierte fly
begynte å legge en tett mykskjerm
0stenfor oss. På den måten ble invasjonsflåtens 0stlige flanke skjult for
de kraftige tyske batteriene på "Festung Le Havre".
Så ble det plutselig fra broen på
"Svenner" observert kje~lvannet av
en torpedo som n<ermet seg! Kje~l­
vannsstripen var bare 2-300 meter
fra skotesiden og hadde kursen rett
mot jageren. Kapteinl0ytnant Holthe
ga 0yeblikkelig ordren: - Full fart
forover, begge, hardt babord! Mens
ordren passerte ned i maskinen , ble
repetert og utf0rt, sto tiden n<ermest
stille. Kj0lvannet fra torpedoen kom
n<ermere og n<ermere. Sakte, men
uendlig sent syntes det, tok "Svenner" til å endre kurs .
Så nådde torpedoen fram! Et e~ye­
blikk så det nesten ut som den hadde
passert rett under kj0len, men f0r
tanken var tenkt ut, rystet hele skuta
av en forferdelig eksplosjon. Treffet
var midt rueiiom kjelerommene.
Klokken viste noe over 05.30.
- Gudskjelov, tenkte jeg, tre f fet
89
var ikke i magasinene. Da ville det ikke vrert stumper igjen av jagaren.
Oljen spmytet over broen på
"Svenner", og midtskipet var et ynkelig skue. Vi befant oss bare 6-700
meter aktenfor, og nrermet oss raskt.
Nå så vi at midtskipet langsomt ble
trukket nedover. Holthe forsto at
jageren var d0mt, og ga ordren:
- Forlat fart0yet!
Den fiendtlige torpedoen måtte
vrere et blindskudd fra en E-båt på
andre siden av mykskjermen. I håp
om å ramme et av skipene i invasjonsflåten, hadde den skjult av myken og
u ten å se oss, avfyrt sine torpedoer.
Det var bittert at et slikt flakseskudd
skulle bli "Svenners" bane.
lageren sank hurtig med midtskipet f0rst, og i det samme brakk fart0yet i to. Få minutter etter at Holthe
hadde gitt besetuingen ordre om å
forlate "Svenner", tok midtskipet
bunnen, mens baug og akterende raget h0yt og uhyggelig mot himmelen.
Slik kunne jeg se dem stå i om lag 30
minutter, f0r de veltet over på siden
og forsvant i Kanalen.
Mange blikk s0kte mot stortoppen
ombord i "Stord", der det norske
kampflagget smalt i vinden. Alle var
besatt av en tanke: Dobbelt innsats,
"Svenner" skal hevnes, våre farger
skal gj0re sin innsats!
Det var forbudt for "Stord" å
stanse og ta opp våre overlevende kamerater fra "Svenner". En slik man0vre ville skapt kaos i oppl0pet
foran invasjonsfronten, siden vi
befant oss forrest. Men vi visste at
det lå flere spesielie redningsfart0yer i
90
nrerheten. Likevel omkom 41 mann
ved torpederingen, de fleste sikkert
av eksplosjonen vid torpedotreffet.
*
Nå var dagslyset kommet. Kysten
syntes uhyggelig nrer. Klokken 06.21
meldte jeg av til sjefen:
-Klar til å åpne ild!
Storheill svarte lynrapt:
- Sett i gang!
A vstanden til målene inne på land
var titt over 6 000 meter, og "Stord"
var ett av de fart0yene i hele den allierte invasjonsflåten som f0rst åpnet
ild mot fienden.
Småtrippende av nerv0sitet og iver
etter å åpne ild, hadde jeg overtatt
styrbord side av broen. Der sto jeg
sammen med liason-offiseren fra
Royal Artillery og en sambandsmann. Aldri f0r hadde jeg f0lt meg så
ve! forbered t til kamp. J eg var if0rt
battledress, stålhjelm, h odetelefoner,
livbelte, tau rundt livet- for å kunne
bli halt opp va vannet, hvis vi skulle
bli senket, hyssing rundt halsen med
stoppeklokke, passer, skytetabeller,
regnestav og ett stort brett med mitt
spesialkart over invasjonsområdet
påf0rt kodetallene for alle målene.
Den britiske artillerioffiseren jeg
skulle samarbeide med, captain Collinson, befant seg ombord i en av
landgangsbåtene. Så snart han kom
til avtalt posisjon i land, skulle han
kontakte meg, og deretter gjennom
radio dirigere ilden mot de tyske stillinger som var farligst for våre landsatte soldaters operasjoner. Vi var
nrermest et flytende feltbatteri .
Jeg hadde en underlig f0lelse i
magen, men den skyldtes nok mest
spenningen.
Plutselig blir vi beskutt fra land!
Skarpe blink viser hvorfra fiendens
kanoner skyter, og blinkene f0lges av
det uhyggelige hvinet som går gjennom marg og bein, når granatene
passerer mastetoppene over bodene
våre og slår i sj0en like bak oss. Granatene slynger svrere vanns0yler mot
himmelen.
Men nå er det vår tur! Kanonene er
ladd, og bare sekundet ettarat ordren
"Skyt" gis, dmnner den f0rste bredsiden innover mot fienden. "Stord"
rister for hver ny bredside. I hver
salve bruker vi en granat med sporlys
for å lette observasjonene i det infernoet som oppstår.
Jeg f0lger ivrig sporlyset med kikkerten, og med en gang nedslaget observeres, gir jeg ordre om korreksjon
og skyting for effekt.
"Stord" sendte i vei 15 bredsicter i
minuttet, men under effektskyting
var vi oppe i 20 - mer enn kanonene
var forutsett til å klare, det sier litt
om kanonmannskapenes effektivitet.
Det var no k mål å skyt e på. J eg
gikk systematisk fram etter planen.
På den korte avstanden kunne jeg
tydelig se hver enkelt kanon hvor det
var liv og motstand, og tok dem under beskytning etter tur, inntil det
ikke var mer liv å se. Morterposter og
mitralj0sereder fikk også sitt; jeg
skiftet fra mål til mål, og hadde f0lelsen av at vi greidde å bringe til taushet alt som skj0t fra fiendens kanonstillinger.
Vi forsto alle at her gjaldt det å
nedkjempe fiendens befestninger
langs stranden, f0r våre soldater begynte landstigningen fra de små barkassene. Hver treffsikker salve kunne
bety at mange allierte soldaters liv ble
spart. 0ynene mine sved av kruttmyk
og anstrengelse. Fortsatt hvinte granatene over og forbi oss, hver gang
var det like nifst, men hver bom var
en inspirasjon til 0kt innsats. Bommet tyskerne, så skulle vi treffe!
Snart nådde de f0rste landgangsstyrkene inn til stranden. Noen av
landgangsfart0yene greidde å kj0re
langt opp i sanddynene, soldatene
veltet ut, noen l0p på landminer og
ble drept 0yeblikkelig, andre ble
meiet ned av fiendtlige mitralj0ser.
Vi grep inn i kampen så kjapt og effektivt vi kunne, og rettet ilden mot
alle fiendtlige forsvarsstillinger som
beskj0t landgangsstyrkene.
J eg ga ordre om 4, 7 toms sprenggranater med anslagsbrannmr og fulle bredsider, og toksjansen på å skyte
lavt over bodene på våre egne soldater mot maskingevrerredene på selve
strandområdet. Virkningen var voldsom, motstanden avtok 0yeblikkelig,
og flere og flere soldater kom i land
uten å bli drept. Etter hvert avanserte
de f0rste landgangsstyrkene lenger
oppover stranden, og jeg s0rget for å
l0fte ilden foran dem, og nrermest
måke vei for soldatene med "Stords"
bredsider, 0yensynlig en rueget effektiv taktikk.
Det så ut som vi hadde greidd å
nedkjempe alle mål som var gitt oss
på forhånd, men noe lenger borte på
91
den 0stlige flanken var en del kanoner i virksomhet, synlig sjenerende og
farlige for våre gutter i land. Kanonene ble tydeligvis ledet fra et sentralt
sted. Jeg tok meg ut et tårn med en
smekker bygning, antakelig observasjonsposten. Innsiktingen foregikk
lynrapt, og allerede en av de f0rste
salvene satt i blinken! Så var det bare
å skyte for effekt, og etter en rekke
velrettede salver var kommandotårnet utslettet. Skytingen fra de fiendtlige kanonene ble nå helt tilfeldig og
avtok merkbart.
Det tok landgangsstyrkene omtrent
en time å erobre selve strandbredden
og danne brohode for videre fremrykking. Strandforsvaret var nedkjempet, men det hadde kostet.
Hvor var det blitt av captain Collinsson? Radiosettet som skulle ta
imot hans meJdinger hadde en liten
h0yttaler på broen. Jeg häpet innerlig
at han var i live; han skulle vrere vårt
"periskop" under den videre fremrykkingen inne på land. Uten en observat0r kunne vi ikke gj0re skikkelig
nytte for oss.
Alle krigsskipene skulle ha sine observat0rer til rettledning for bombarderingen. Den ville ennå gå mange
timer f0r det kunne settes i land artilleri, og krisskipene måtte inntil videre
vrere hrerens artilleri, og de flytende
batteriene var klare til fortsatt innsats.
Mens jeg ventet på Collinsons anrop, fikk jeg mer enn no k å gj0re med
å lede ilden mot kanoner som fienden
kj0rte opp på flanken. Disse fiendtlige batteriene var ikke bare ubehage-
92
lige og farlige for landgangsstyrkene,
men også for oss. Kanonene ble tatt
under ild og brakt til taushet en etter
en.
Så l0d omsider Collinsons rolige
bestern te stemme i radioen. Han foretok den rutinemessige oppkalling, og
fikk svar fra oss: Vi er beredt til å
st0tte de troppestyrkene som trenger
hjelp.
Collinson gir anvisninger om en
troppeavdeling som må ha 0yeblikkelig artillerist0tte for ikke å bli utslettet. Her var det ingen n0ling, og kanonene ble betjent som aldri f0r! Sikting, ladning og skyting gikk med
uhyggelig presisjon, og så h0y hadde
ikke skuddtakten vrert noen gang
som når jeg ga ordren: - Skyt for
effekt! Jeg sa til meg selv: For noen
kanonmannskaper!
Så meJder Collinson plutselig: Tankformasjon angriper, posisjon .. .
klar til å observere.
Observasjoner ble straks mält, avstand, peiling, h0ydeforskjell regnet
ut, batteriet rettet inn - og av gårde
dmnner de f0rste salvene. Stoppeklokkene settes i gang samtidig, og
fem sekunder f0r utlepet flukttid, får
Collinson beskjed om å vrere klar til å
observere.
Et eyeblikk etter detonasjonene
kommer rapporten om nedslaget. J eg
beordrer korrigering; ny salve, jeg
beordrer enda en ny korrigering, og
med den tredje salven sitter fulltrefferen der! Nedslaget er midt i tankformasjonen. Collinson ju b ler.
Jeg skriker: - Skyt for effekt!
Bredsidene fra "Stord" eksploderer
med uhyggelig virkning i de fiendtlige
formasjonene . Kort etter stanser Collinson oss, alle fiendens tanks er
uskadeliggj ort.
Collinsons observasjoner og oppmuntrende meJdinger inspirer oss.
"Godt skutt!" - "Målet tilintetgjort!" - "Ypperlig effekt!" "God spredning!" "Der fik k
svina det!'' - Skift mål til . . . klar til å observere."
Collinson ledet oss omhyggelig fra
mål til mål, og bombarderingsoppga ver var det nok av. Etter en stund
roper han: - Blir beskutt, klokken
min og eggene mine knust . ..
Alt blir borte. Vi kaller ham febrilsk opp med hans kjennetegn, men
alt er tyst i eteren. Eggene var nredprovianten hans, som han bar på seg.
Kunne han vrere såret?
Omsider får vi en fjern kalling på
nedfrekvensen:
Truffet . . .
såret . . .
Deretter er alt de d t i eteren.
Captain Collinson var alvorlig
såret. Han ble funnet og brakt ned til
stranden, og fraktet over til England,
men dede dessverre på militrerhospitalet.
Ombord i "Stord" var vi en knakende kjekk britisk venn fattigere.
Nå var "Stord" som en blindebukk.
Vi var uten observater. Vi fikk oss en
liten pust i frisk luft istedenfor i
kruttmyk, og telte opp ammunisjonen. Det var skutt 1553 skudd med
4, 7 toms kanonene i de timene vi
hadde vrert i aksjon. Litt av en rekord, tror jeg.
Men så er det fiendens tur til å ta
oss under ild. I åsen et godt stykke 0st
for Orne-kanalen ved Houlgate setter
et kraftig batteri i gang med å beskyte
"Warspite", som ligger til ankers
lenger ute og bombarderer mål langt
inne på land med sine 38 cm kanoner.
Vi er uten observater i land, og får
oppgaven å dekke slagskipet med
mykskjerm. "Stord" l0ser oppgaven
kjapt og effektivt, og skytingen mot
"Warspite" oppherer. Men fienden
er rask til å svinge ilden over på oss,
og gang på gang må sjefen ved drastiske manevrer dirigere skuta i sialäm
gjennom granatregnet.
Vi fikk fe le at det ikke var noen
forn0yelse å befinne seg i flanken rett
ut mot fienden. Tyskerne kjerte stadig fram nye våpen til beskyting av
landsettingen på Riva Bella-stranden,
forsterkinger måtte ikke få komme i
land.
Dette var angrep mot "vårt"
strandområde, og det gjaldt å dekke
de nye styrkene som ble f0rt i land.
Bombarderingen av de fiendtlige forsterkningene fortsatte også etter
merkets frembrudd, og kampen
pågikk hele natten.
Da vi om morgonen 8. juni meldte
av vår ammunisjonsbehold ning, fikk
vi ordre om eyeblikkelig å begi oss
med beste fart til Portsmouth for å
fylle opp magasinene, og deretter returnere til kampområdet snarest
mulig.
Vi hadde ikke mer igjen enn 20
skudd til hver kanon, og de ble oppbevart i beredskapskassene ved hver
kanon, klar til forsvar mot angripende fly under overfarten til England.
93
Det var nok ikke sa:rlig mye vi kunne
ha gitt fienden igjen med denne beholdningen.
Under ferden over til England
sendte vi meJding om at vi trengte full
forsyning av 4,7 toms ammunisjon,
og ved ankomsten til Portsmouth ble
vi straks dirigert i en b0ye i havnen
utenfor ammunisjonsdepotet Priddys
Har d.
Nå kommanderte Sjefen besetuingen til k0ys, og mens alle mann fikk
seg en velfortjent hvil, kom en ammunisjonsgjeng ombord fra land og
tok til å fylle opp skuta fra spesiallektere . Det var en type lektere for hver
type skip som tok del i invasjonsoperasjonene.
Lekteren som betjente oss var merket: "Destroyer- S-class". Der ombord fantes alt vi trengte av ammunisjon. Jeg fikk ikke mye hvile;
ammunisjonsinnlastningen
måtte
kontrolleres . Med det samme lekteren hadde forsynt oss, ble den selv etterforsynt med det vi hadde tatt ut,
og var klar for neste kunde .. .
Langs den andre skipssiden !å en
oljelekter og pumpet i oss drivstoff.
leg må si jeg ble imponert av dette
forsyningsapparatet.
Mens jeg fulgte ammunisjonsinnlastningen, kom en rekke journalister
ombord. De hadde fått spesiell tillatelse i Eisenhowers hovedkvarter, og
"Stord" var et av de f0rste fart0yene
som hadde skutt seg tom for ammunisjon, og vendte tilbake fra krigsskueplassen. Sp0rsmålene haglet over
meg; om mine f0rste inntrykk av
kampen
med
fienden,
om
94
motstanden, om vi hadde kommet
overraskende på dem, om vi hadde
inntrykk av at vi hadde fått fotfeste
på fastlandet .. .
Det tok 5-6 timer å gj0re "Stord"
kampklar. Besetuingen ble t0rnet ut,
vi kastet loss og satte kursen tilbake
mot Normandie for full fart.
F0r dagen var omme, !å "Stord"
på plass ved Riva Bella, og meldte fra
til sjefen for bombarderingsfart0yene
at vi var klar til ny innsats. Vi hadde
fått ny artilleriobservat0r i land, og
tok 0yeblikkelig kontakt med ham.
Det ble en spennende natt. Tyskerne satte for alvor i gang anstrengelsene for å skade invasjonsflåten sj0veien. Froskemenn og en-mannstorpedoer gikk til angrep.
Men den allierte krigsledeisen badde forutsett slike angrep. J agerne bl e
ankret opp i tett linje langs hele flanken, og tildelt hver sin lyttesektor
med asdic'en. Utenfor denne forsvarslinjen patruljerte små ML' er
med asdic og synkeminer. Alle skipene hadde rekkevakt med kraftige lykter og håndgranater, og lyskasterne
var bemannet.
Fiendens angrep fortsatte hver
eneste natt, men innsatsen var ikke
verdt tapene.
Under den f0rste fasen av invasjonen var ikke va:ret så godt vi kunne 0nske oss. Av den grunn lyktes det
ikke å landsette nok soldater og materiell til å sikre brohodet og den videre fremrykkingen.
Tyskerne var helt klar over dette,
og gjorde flere fortvilte fors0k på å
utnyttje situasjonen. Et avgj0rende
ledd i tyskemes motangrep, var fremst0tet mot broen over Orne-kanalen
ved Ouistreham, like innenfor Riva
Bella. Denne broen hadde allierte
commandos fra glidefly erobret invasjonsnatten.
Kunne
tyskerne
gjennom sitt motangrep gjenerobre
denne strategisk viktige broen, ville
de va:re i stand til å avskja:re de
britiske styrkene som var rykket innover i landet og nå samJet seg for
slaget om Caen. De allierte soldatene
ville bli isolert fra sitt brohode og forsyningskilden, og kanskje havne i en
farefull knipetang.
Tyskerne satte i gang en voldsom
oppladning av styrker på vår 0stlige
flanke for å sette inn et slikt angrep.
Store stridsvagner skulle va: re spissen
og hovedtyngden i angrepet. Vår artilleri-observat0r i land fikk kjennskap til fiendens angrepsplaner av
franske motstandsfolk. De fortalte at
angrepet måtte f0res fram gjennom
en bestemt terrengformasjon mot et
viktig veikryss. Konsentrasjonen av
angrepet gjennom dette veikrysset
var planlagt til klokken 18.00.
Vi meldte straks av til ledeisen for
bombarderingsstyrkene, og fikk anmodning om å gj0re alt vi kunne for å
avverge angrepet med vår artilleriild.
Nå var Storheill eldste jagersjef og
"Stord" skulle lede ilden, supplert av
tre andre jagere av "S" -klassen.
Sjefen beordret alle fire jagerne til
å ankre opp så na:r land han fant
forsvarlig, det var under 3 000 meter!
Selv om kystbatteriene foran oss var
nedkjempet, kunne vi bli tatt under
ild fra kanonstillingene i flanken.
Ved hjelp av vår artilleriobservater
begynte nå en meget forsiktig og neyaktig innskyting mot det viktige veiknutepunktet. For å kamuflere våre
hensikter, og ikke gi tyskerne mistanke om hva vi planla, ble siktepunktet
forskj0vet. Hver jager ble tildelt sitt
spesielie punkt, og så begynte innskytingen. Hver jager skj0t ett skudd
av gangen med bare en kanon, og
med mange minutter mellom hvert
skudd. Innskytingen foregikk flere
timer f0r angrepet skulle settes inn.
Da alt var klart, og artilleriobservat0ren meldte om tilfredsstillende
treff for innskytingen, senket stillheten ~eg over de fire jagerne. Men ombord var det h0yeste alarmberedskap. J eg hadde direkte forbindelse
med vår observat0r, og sto igjen i
kontakt med batterisjefene ombord i
de andre jagerne. Med fulle bredsicter
var vi klar til å bombardere fiaskehalsen i fiendens fremrykningstrase
med 250 4, 7 toms granater i minuttet!
Kanonbesetningene hadde fått
orientering om hva som sto på spill.
Fiendens angrep måtte knuses for en
hver
pris,
og
truselen
mot
"Sword" områdets flank e avverges.
Klokken na:rmet seg 18.00, og det
var gjort klar mengder av ammunisjon for å kunne sette i gang en
konsentrert sjokkild fra f0rste 0yeblikk.
Opplysningene fra de franske motstandsfolkene stemte n0yaktig. Da
tidspunktet for angrepet inntraff,
kom en stmm av meJdinger fra vår
artilleriobservat0r. Han satt i en tre-
95
topp på en h0yde, og hadde full oversikt over området og situasjonen.
Han holdt meg fra sekund til sekund
orientert om de tyske stridsvagnenes
fremrykning, og jeg meldte av til de
andre jagerne: - Stand by, - Stand
by - og så kom det dramatiske eJyeblikk, da observat0rene meldte at
tanksene hadde nådd målområdet, og
jeg ropte:- Open fire!
I samme sekund bmt et inferno
l0s. Kanonene skj0t så hurtig som
manuskapene greidde å lade. Kanonbesetuingene slet som besatt, og salvene ristet og skaket "Stord" i sammenfeJyningene. Kanonilden var så
intens at malingen begynte å slå blxrer og skalle av kanonl0pene.
Bombardementet var drepende.
Artilleriobservat0ren meldte om
uhyggelig effekt, og vi jublet av
glede. I l0pet av en snau halvtime var
det farlige tyske flankeangrepet
stanset og knust. Fiendens tap av
materiell var totalt. Vi kunne tilfreds
konstatere at skipsartilleri egnet seg
glimrende i feltbruk, noe som h0yere
milita::re eksperter senere var enige
om, da dette slaget spesielt ble nevnt i
krigskommunikeene.
Men tyskerne ga seg ikke. De satset
alt på å stanse landsettingen av nye
styrker i Riva Bella-området. Om
natten kj0rte de opp ett utall av mortere i området omkring og i den lille
badebyen Franceville på 0stsiden av
Orne-kanalens munning. Derfra ville
de vxre i stand til å rette drepende ild
mot Riva Bella-stranden.
Ledeisen for bombarderingskrigsskepene beordret straks ett av de spe-
96
sialutstyrte rakettfart0yene til området for å ta seg av fienden. Disse rakettfarteJyene hadde 800 raketter
oppstilt klar til utskyting i en eneste
salve som ble avfyrt i l0pet av noen
sekunder.
I kikkerten kunne jeg se rakettfarteJyet komme inn langt utenfra, men
oppdaget til min forskrekkelse at det
styrte mot kysten for langt 0st! Navigeringen var åpenbart feil. Vi forseJkte å signalisere til det, utan å få kontakt. Det na::rmest forsvarsl0se rakettfarteJyet styrte inn mot Couburg
istedenfor Franceville, og dermed
ville de snart komme innenfor tyskkontrollert område, hvor de kraftige
kystbatteriene ikke var nedkjempet
og fremdeles hadde full slagkraft.
Sjefen i de tyske kanonstillingene
holdt tilbake ilden.
Rakettfart0yet får na::rme seg land
tilsynelatende helt i fred. Men vi var
klar over at fiendens kanoner nå
hadde rakettfart0yet n0yaktig innsiktet. Skipet kommer nesten kloss inn
til stranden, f0r de ombord oppdager
feiltakelsen, og straks begynner å teJrne vestover for å komme over i det allierte området og utenfor fiendens
rekkevidde. Men da bryter det l0s!
Voldsomme dmnn og ildglimt fra åsryggene forteller at et sva::rt batteri
har rakettfart0yet på kornet, og nå
vii blåse det til himmels med noen velrettede salver. Nedslagene er uhyggelig nxr rakettfart0yet, og vi aner fulltrefferen.
Gang på gang blir rakettfart0yet
borte for oss bak de kolossale vannselylene fra granatnedslagene. Hver
gang vannkaskadene legger seg, dukker fart0yet gjenstridig fram igjen.
Alle mann på "Stord" er på dekk og
stirrer mot rakettfart0yet, som er
s0kklastret med h0yeksplosive raketter. De er nå 8-10 nautiske mil fra
oss. På ny dmnner det fra åsen.
Vanns0ylene slår opp rundt fart0yet.
Det kaster på seg, forsvinner igjen og vi tror ikke våre egne 0yne, da vi
oppdager at det også denne gangen
har unngått tilintetgj0relsen.
J eg f0lte en u bendig trang til å
skrike: - For Guds skyld t0rn utover, siksak, kom dere unna svina!
Men nei, nå har sjefen ombord fått
0ye på de tyske marterpostene ved
Franceville, og setter uforstyrret
kursen mot dem. Nå holder han faktisk s t0 kurs, og er uhyggelig na::r
batteriet på åsryggen. Nye dmnn,
igjen forsvinner rakettfart0yet for
0ynene våre- for å dukke fram enda
en gang i samme, st0 kurs.
Vi puster lettet og ber en stille b0nn
for besetuingen ombord. Det samme
gjentar seg 15-20 ganger. Til slutt
tror vi at alle ombord må va::re drept,
at maskinene går av seg selv og at
roret ligger midtskips. Men bare noen
0yeblikk senere skjer det noe - som
hvesende, ildsprutende meteorer
farer 800 raketter til vxrs og lander
noen sekunder senere i hodet på tyskerne og marterpostene med uhyggelige dmnn!
Sjefen og besetuingen på rakettfarteJyet hadde ikke mistet besinnelsen,
selv om de var under kraftig beskyttning. De hadde fått ordre om å skyte
rakettene mot morterpostene, og
gjorde det med uhyggelige presisjon.
Etter angrepet greidde rakettfart0yet utrolig nok å komme seg unna
fiendens ild. Da sendte flaggskipet
"W ars pi te" bud på rakettfarkosten.
Det var sikkert en interessant samtale
mellom actmiralen og sjefen på rakettfarteJyet, trolig en fenrik, 21-22
år gammel!
På 0stflanken hos oss skjedde det
stadig noe. Tyskerne inne på land
pmvde fortvilet å bygge opp det ene
angrep etter det andre. Franceville
ble et rottereir av fiender. De beskj0t
våre flankebefestninger med mindre
og mobile mortere, med tunge mitralj0ser og som snikskyttere fra kjellere
og godt skjulte stillinger i terrengeL
Det endte med at "Stord" fikk ordre
om å ta seg av fienden i Franceville.
Vi ankret opp så langt inn mot
Franceville som sjefen mente var tilrådelig - og det var na::r - og plukket ut de befestninger og villaer hvor
vi kunne se at tyskerne var i virksomhet. Så startet vi regula::r blinkskyting
med våre 4,7 toms kanoner, og på
denne relativt korte avstanden, bare
4000 yards, trengte ikke kanonbesetningene mange salvor for å tilintetgjeJre målene.
Men tyskerne var gjenstridige, og
nye styrker ble f0rt fram og fortsatte
beskytningen av Riva Bella-havnen.
Det endte med at 10 rakettfart0yer
ble satt inn, og de skj0t samtidig sine
8 000 raketter mot Franceville. Denne enorme salven raserte totalt den
lille badebyen. Området ble forvandIet til ingenmannsland, men tyskerne
fortsatte likevel med patruljevirk-
97
somhet om natten og gjorde stor
skade.
Av den grunn ble "Stord" og
"Scorpion" ankret opp, slik at begge
jagerne kunne ha et område på l x l
kilometer under uavbrutt beskytning.
Skuddtakten ble satt til en halv bredside, med andre ord to kanoner pr.
minutt. Vaktkvarteret ble satt til å utfe~re beskytningen. Besetningen ved
de to forreste kanoner skj0t f0rst i
fire timer, mens frivakten, besetningen på de to aktre kanoner sov! Slik
ble rollene byttet hver fjerde time.
Beskytningen fant sted uavbrutt i to
de~gn, og fienden fikk ikke srerlig
~tort utbytte av sin partuljevirksomhet.
Vi gledet oss hele tiden over fremgangen inne på land. Nå var de allierte styrkene kommet så langt, at våre
kanoner ikke lenger rakk fram til målene ved fronten . Vi ble derfor satt in
mot kanonene på åsryggen i flanken .
Etter en tid kom krysserne med sine
st0rre kanoner til hjelp, og fiendens
batterier ble brakt til taushet.
"Stords" oppdrag innskrenket seg
nå til nattlige patruljer utenfor det
alliert-kontrollerte området på jakt
etter ubåter og E-båter. Om dagen
skulle vi ligge stille til ankers.
Men allerede den f0rste "hviledagen" ble vi utsatt for angrep fra en
tysk jagerbomber. Angrepet kom
som lyn fra klar himmel, to bomber
suste ned mot oss - og eksploderte i
vannet 10 meter på hver side av sku-
98
ta! Heliet var fortsatt med oss,
"Stord" var et lykkeskip.
Plutselig smeller det fra åsryggen i
flanken. Tyskerne har reparert en
enslig 15 cm kanon. Granaten faller i
sj0en langt til h0yre. Ingen fare på
ferde. Et 0yeblikk senere braker det
igjen, og granaten havner i vannet,
denne gangen langt til venstre. Så
kommer et nytt skudd, granaten faller for kort.
H va er dette? Innskyting? Denneste granaten er over, den neste for
kort, den neste nrermere oss, så en
granat over, den neste bare 20-30
meter fra forskipet!
T0mmermannen hiver som besatt
inn på ankerspillet.
- Ankeret oppe! skriker han.
- Full fart forover! beordrer sjefen. Et ste~kk går gjennom oss, da
kanonen braker og neste granat kommer h vinende- og havner i sje~en der
hvor vi lå for bare 10 sekunder siden.
Vi ser på hverandre i taushet. Det
er den 26. juni! Enda en gang er 26
vårt lykketall.
Neste dag måtte vi dra tilbake til
Portsmouth for å fylle opp med ammunisjon, olje og proviant.
Ved fremkomsten fikk jeg ordre
fra Sje~forsvarets Overkommando
om å overlevere som batterisjef til
Thomesen, og melde meg på den britiske Marines tradisjonsrike og kjente
artilleriskale H.M.S . "Excellent" på
Whale Island, - jeg skulle spesialutdannes i artilleri.
Debatt
TORPEDENs FRAMTIDA ROLL
Jag har under senaste tiden uppfattat flera i mitt tycke ologiska och i grunden omotiverade yttranden om torpedens framtida roll i sjökriget.
Motsvarande debatt förs utomlands med en helt annan inriktning och
innehåll. Jag önskar att Tidskrift i Sjöväsendet verkar för en svensk debatt
i frågan och sänder härmed några kortfattade synpunkter att starta med.
Några synpunkter på torpedens
framtid
Det har på senaste tiden framskymtat uppfattningar om torpedens kraftigt minskade betydelse för sjökriget.
Detta påstående är ofta kombinerat med ett påpekande om sjömålsrobotens ökade betydelse, vilket jag
inte vill bestrida beträffande beväpning för övervattensfartyg.
Jag hävdar dock att sjömålsrobotens införande knappast väsentligt
kommer att förändra behovet av
kvalificerade torpeder a v följande
skäl.
- En torped är relativt oberoende a v den snabba motmedelsutvecklingen. Det existerar inga adekvata
motmedel mot trådstyrda torpeder
och tekniskt lösning är icke skönjbar.
- En torpeds sprängkraft är absolut förstörande då omgivande vatten ger ökad sprängeffekt p g a fördämning.
Dagens svenska torpeder är
spårlösa och kan bara indikeras på
relativt korta avstånd på akustisk
väg. Om målet indikerar torpeden
kan det bara göra undangirar för att
söka undgå träff. Torpeden är dock
kraftigt fart- och manöveröverlägsen.
Torpedens stora nackdel är
dess (jämfört med flygande robotens)
låga fart som medför att beväpningen på ylattackfartyg behöver kompletteras med ett snabbt, långräckviddigt duellvapen - sjömålsroboten.
Sjöroboten kan dock ej skilja viktigare mål från mindre viktiga och
t o m skenmåL
Sjöroboten kan relativt lätt upptäckas med avancerad teknik, skjutas ned eller med motmedel och
motmanöver förmås att missa målet.
Sjöroboten är mycket dyr och har
mycket begränsad teknisk livslängd
bl a beroende av utvecklingen på
motmedelsom rådet.
Torpeden har tillräcklig taktisk
räckvidd när plattformens egna spaningsmedel utnyttjas och kompletterar sjörobotens ovannämnda svagheter.
99
Om det kan förutsättas att striden
ej avslutas den närmaste halva minuten efter målupptäckt (vilket
skulle vara önsketänkande) kan torpederna på anmarsch mot målet visa sig vara det avgörande vapnet på
grund av sina unika egenskaper.
Sjörobotens utnyttjande från ubåtar i undervattensläge kan å andra
sidan starkt ifrågasättas.
Ett stort vattenuppkast vid robotens brytande av vattenytan för
start av luftfärd röjer omedelbart
ubåtens läge och motåtgärder kan
insättas.
Riskerna kan eventuellt tas av en
atomubåt som kan förflytta sig från
skjutplatsen med över 30 knop men
hotet från en allt mer effektiv havsövervakning och kärnladdade ubåtsjaktvapen är trots detta allvarligt.
För konventionella ubåtar torde riskerna vara oacceptabla.
Att dessutom egna spaningsorgans räckvidder är otillräckliga så
att externa underrättelsekällor krävs
vid utnyttjande av sjömålsrobotar
från ubåt medför att vapnen sannolikt bara kan utnyttjas vid eget luftoch sjöherravälde.
Torpedens relativt låga fart är
dock i ubåtsfallet ingen allvarlig
nackdel då ubåten kan förbli oupptäckt. Skjuttiden kan utnyttjas för
noggrannt målval och optimalt utnyttjande av vapenlasten när den
nått målområdet.
Ubåten måste med hänsyn till vapentekniska utvecklingen utnyttja
den värdefulla förmågan att förbli
oupptäckt både före, under som efter en vapeninsats.
Tron på torpeden som tramtida
vapen även mot övervattensmål förstärkts av de fakta som visar att
mycket stora summor satsas på nyoch vidareutveckling av sådana torpeder i USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien. Inga
informationer talar mot antagandet
att sådan utveckling även pågår
inom östblocket.
Sammanfattningsvis motiverar torpedens verkan och träffsannolikhet
i valt mål en given plats i den marina arsenalen. övervattensstridens
inledningsvisa duellkaraktär medför
krav på sjömålsrobotar. Sjömålsroboten torde dock vid stridsekonomiska granskningar ej helt kunna
ersätta torpedvapnet speciellt om
hänsyn tas till teknisk livslängd och
telestörd miljö.
En ombestyckning till sjömålsrobotar på konventionella ubåtar verkande i Östersjön torde däremot vara helt ologisk medan alla skäl talar för torpeden som huvudvapen.
Björn Kihl
Förenade Fabriksverken
Försvarsmateriel
RÄCKER DET ATT HA" ANKARE I MÖSSAN"
Ett fartygs stridsvärde beror i huvudsak på två faktorer, personalen och
materielen. Personalens förmåga bestäms av dess "stridsmoral" och dess
förmåga att utnyttja vapensystemet,
d v s materiel-::-;. En skicklig personal
kan, i viss mån, uppväga sämre materiel. Omvänt har man ingen nytta av
aldrig så fina vapensystem om man
inte kan sköta dem.
Den materiel vi köper ska ge oss en
möjlighet att lösa våra uppgifter i
krig. Vi kommer, totalt sett, sannolikt att vara underlägsna i antal i förhållande till en eventuell fiende. Kvalitativt sett, vapensystem för vapensystem, försöker vi vara jämbördiga.
Hur är då vår personella förmåga?
Låt oss jämföra ett svenskt och ett
sovjetiskt örlogsfartyg. Därmed inte
sagt att Sovjet är vår troligaste motståndare. På båda fartygen finns en
stor del värnpliktiga. Deras värnpliktiga tjänstgör i ca tre år, våra värnpliktiga i väsentligt kortare tid. Det
kan vi inte göra något åt, vi får försöka att med god utbildning kompensera oss för den kortare utbildningstiden. Hur är det då med regementsofficerarna? Den sovjetiske sjöofficeren tjänstgör i samma befattning i tre-fyra år och 50 OJo av dem
har civilingenjörsutbildning. 1l Våra
l) U S Naval Proceectings nr 2 1978 sid 50-60
100
officerare tjänstgör ett-två år i samma
befattning. För att uppnå samma förmåga att leda vapensystemen måste vi
antingen ha ett väsentligt bättre råmaterial eller ha bättre utbildning.
Det förstnämnda är väl knappast troligt. Hur är då vår utbildning?
För att hantera ett modernt vapensystem måste man ha goda tekniska
grundkunskaper i främst teleteknik.
Dessutom måste man kunna det specifika vapensystemet. Det senare lär
vi på vapenregementsofficersskolan,
VRS. Utbildningstiden är ungefär 40
timmar på en modern eldledning. Det
är inte särskilt mycket. Den allmänna
teletekniska utbildningen ligger på en
ca 250 timmar lång kurs på sjökrigsskolan, KSS. Ger den oss en tillnärmelsevis motsvarande grund som den
sovjetiske sjöofficerens? Svaret är tyvärr nej!
Efter många diskussioner med
kamrater och som lärare på VRS har
jag kunnat konstatera att de teletekniska kunskaperna är rudimentära.
På en VRS-kurs för blivande stamartillerister fanns det inte en, som visste
varför man har en lokaloscillator i en
radar. Då vet man inte särskilt mycket om en radar! Dessa hade i alla fall
godkända betyg i teleteknik från
KSS.
På årets artillerikonferens diskute101
rade man på allvar att låta de värnpliktiga systemteknikerna vara operatörer på arte 726 med den motiveringen att det skulle vara svårt att ge
den ansvarige officeren tillräckliga
tekniska grundkunskaper. Vad ska vi
med regementsofficerare till om de ej
kan sköta vapensystemen? Hur ska
de så kunna utbilda de värnpliktiga?
Vi talar ofta om hur viktig telekrigföringen är i dag! Hur ska vi kunna
klara den om vi inte ger våra officerare grundliga kunskaper i teleteknik?
Vi behöver inte lära oss att räkna på
kretsar, vi ska inte bli konstruktörer.
Men vi måste kunna leda våra tekniker, bedöma vad en eldledning eller
en radar har för möjligheter och för
begränsningar. Kan vi inte det ska vi
inte ägna oss åt modern sjökrigföring.
Härmed inte sagt att det inte finns
andra saker som en sjöofficer ska
kunna. Det är självklart men det ligger utanför denna artikel.
Lars Wedin
Kapren
Provlurskommando parrullbår
Ör/B V
ANGBATS AB KALMARSUND
Modern Ro/Ro-Vessels,
Bulk Carriers and Chemical Tankers
Skeppsbran 5-6 - 411 21 Gathenburg Tel. 031/17 35 80 - Telex 21510
Established 1865
Kihlship ab
e
På det traditionsmättade Bagliettovarvet har konstruerats yachter, som
vunnit bl a Coppa d'Italia, långfärdskryssare, kustbevakningsbåtar för
tullverket, minsvepare m m. Men
framför allt är det på motortorpedbåtsområdet som Baglietto varit banbrytande. Det är ej blott italienska
marinen som han berikat med flera
intressanta nyskapelser genom åren.
Ä ven Sverige och Finland har blivit
delaktiga av hans konstruktioner.
Som marinattache i Rom 193742 fick jag kontakt med Baglietto redan 1938 i samband med besök av
svensk expertis och före andra världskriget gjorde Baglietto en rundtur. i
Skandinavien, vilket hösten 1939 ledde till förhandlingar med dåvarande
marinöverdirektör Schoerner. I mars
1940 hemförde Svenska Orientlinjens
Boretand fyra mtb av trä, 18,5 m, och
samma år tecknades avtal om licensbygge i Sverige av stålbåtar, alltjämt
typ Baglietto. I allt byggde Kockums
varv 15 stycken, som efter hand blev
allt större.
Baglietto var en kraftnatur men
samtidigt klädsamt anspråkslös och
en stor idealist - något som särskilt
kommit Finland till godo. Varvet var
hans stolthet. Minnet av dynastin
Baglietto har han bl a velat hugfästa
genom att skänka en modell i skala
l :20 av den ovannämnda 18,5 m båten till ett "Sverigerum" som är under etablering i Arsenalmuseet i Venedig, en generös gåva av den italienska marinen till den svenska. Avsikten
är att fylla rummet med modeller, foton och litteratur belysande italienska
ingivelser på svenskt skeppsbyggeri
och vapenteknik och vårt kulturutbyte på det navala planet. Till realiserandet härav har medel redan influtit
genom förmedling av den svenska
stiftelsen Pro Venezia.
Henning Hammargren
+:
Sweden
102
l början av året avled den välkände skeppsbyggaren V i n c e n z o
V i t t o r i o B a g l i e t t o i sitt hem i Varazze nära Genua.
KIND OF SHIPPING PROPERTY
411 21 GOTHENBURG
AO-telephanes
Sten Adlerson
Per Ahlq<•ist
K.-G. Jadesjö
Lennart Kihlberg
+:
SPECIALIZING IN THE SALE
AND PURCHASE OF ALL
SKEPPSBRON 4
Telephane 031-17 62 90
Telex 21 300 iKLSHP 51
Cables Kihlship
BROKERS
Litteratur mm
LICENSED VALUER
28 45 82
82 93 08
88 26 17
28 23 96
+:
SHIPOWNERS
103
Mobil har oljor som sätter fart
på vilken motor som helst
MARINV ARVET
o
FARÖSU ND
Nybyggnad av fartyg upp till 40 m och motorjakter.
Svetsade stålkonstruktioner.
Slipar för mindre och medelstora fartyg .
Ombyggnad och reparationer i mekanisk-, elektrisk-,
snickar- och motorverkstäder.
SNABBA LEVERANSER TILL LAGA PRISER
Marinvarvet, Fårösund
tel. 0498/214 00 Vx.
'======== ==------ -------- -·Mobil Su ~
Mobil SRecial
- stobil året-runt- högkvalitativ
multigrode-dia för olja för varierande
temperaturer.
alla driltsförhållanden.
Mobil SHC - oljan
för tuff körning,
syntetisk specialolja
för extremt svåra
Mobil [I] - den nya
året - runt -oljan
som spor bensin och
ger lättare kallstarter.
EJ l/V .E:::? D ' 5 H
ELEI<TRLJL'"-'K
körlörhållanden.
Box 566
191 05 SOLLENTUNA
M@bil
Smörjoljespecialisten
RH
Tel.967660
Ensamrätten för Microwave Associates lnc.
USA och Micr,o wave Associates Ud. England
och Unitrode Corp. USA
s
4
l ~~t!r
l:
e-
på lyft
och surrning med starka smidiga
lätta polyesterband
BOX 9085
-
S-200 39 MALMÖ
TEL.040/22 30
49
,--------c------~...,..-;-'71
BLÄSTERMEDEL
EPOXI- och
URET ANPLAST
PARAPLAST®
För tillverkning av:
Modeller, formar, prototyper,
slitskydd, jiggar, fixturer
tätningar m. m.
Tag kontakt med oss för
information .
ALUMINIUMOXID
GLASKULOR
KOPPARSLAGG
STEEL SHOT
STEEL GRIT
STALSAND
TRADKLIPP
Stora lager.
Snabba leveranser.
e
Installationsledn ingar
•
Plast- och gummiisolerade
n1ngsledn1ngar
anslut-
e
e
Styrkablar
e
Elektromkkablar
e
Kablar och ledningar för fartyg och
offshore
PVC-1solerade kraftkablar
PEX-isolera d e k r aftkablar fö r låg- och
högspann1ng
Pappersisolerade kraftkab lar
KOpplmgsledn1ngar
e
e
e
e
ot 1etyllda högspanningskablar
e
e
e
S jökabla r
e
Shunt- och seriekondensatorer
e
e
Kraftkondensatorer for lndustnanvänd-
Hängkablar
Kablar och lednmgar för kä r nkraftanlaggn1ngar
Kon densatorspann1ngstransformatorer
n mg
e
•
Kr a ftkondensa torer för
m ed hogspand hkstrdm
anläggn1ngar
c __ _ __
_ _ _ _ _~
AB TEBECO
INDUSTRIPRODUKTER
Stockholm 08/767 45 57
Halmstad 035/11 90 75
ASEA KABEL
AJifieholaqef Seriehål
Maria Skolgata 42
ERNST NYMANS HERREKIPERING
Etablerad 1 890
Tel. 84 32 02 -
84 32 00
Erbjuder allt i uniformer och
tillbehör för Kungl. Flottan
STOCKHOLM Sö.
Nils Jonasson
Ronn ebyg. 3 9 : 371 00 Karlskrona : Tfn 0455- 102 98
Föreningen
Sveriges Flotta
för
e
e
e
sjövärn
sjöfart
sjöintressen
Tidskrift
Marinkalend er
Lokalavdelni ngar
Sveriges Flottas
Ungdoms förbund
En tryckluftkompressor
i arbete behöver inte bullra mer
än en vanlig personbil.
Kontakta
Föreningen Sveriges Flotta, Birger Jarlsgatan 18
114 34 Stockholm . Tel. 08/11 26 42, 11 26 63
Atlas Copco AB 105 23 Stockholm
... på våra ritbord och i våra utvecklingslaboratorier.
Inom Saab-Scanias Flygdivision finn~ Robotoch Elcktron iksek torn . En tek nologisk resurspool, 'om fy ller de krav svenska försvaret
'täller på 80- och 90-talets kvalificerade
robotsystem.
Vi arbetar med flexibla och '>törfasta ~y,tcm.
;om kan vara gemensa111 ma för flera försystem med ··svensk profil" ".
warsgrenar
En produkt frå n Saab-Scania