Transcript Humanitär intervention och R2P

Humanitär intervention och
Responsibility to Protect (R2P)
(se Zifcaks artikel i Readern)
Humanitär intervention
• Inga definitioner av humanitär intervention i
FN-stadgan eller andra traktater
• Avgränsningar
• (1) Innefattar utövande av våld
• (2) Ändamålet humanitärt
• (3) Gräns mot diplomatiskt skydd
(nationalitet)
• (4) Inte enbart unilateralt handlande
Humanitär intervention
• (4) (forts.) vissa menar att multilaterala
åtgärder, dvs handlande efter SC beslut under
Kap. VII inte ska räknas med
• (5) När samtycke lämnats faller utanför
• (6) avgränsning mot R2P
Historik
• Rättfärdiga krig (’just wars’)
• Den moderna teorin (doktrinen) om
humanitär intervention växte fram under
1800-talet
• Statspraxis före FN (av mer än historiskt
intresse), t.ex. Frankrike i Syrien 1860
• Brownlie menar att det är sedvanerätten 1945
som är av intresse (Kellog-Briand 1928)
Humanitära syften
• Utvecklingen (internationaliseringen) av
mänskliga rättigheter har spelat stor roll,
särskilt i relation till artikel 2(7) FN-stadgan
• Rör oftast omfattande och grova kränkningar
av mänskliga rättigheter
• Folkmord
Regleringen
• Artikel 2(4) FN-stadgan; u-tag självförsvar
(artikel 51), kap. VII
• Sedvanerättens (parallella?) våldsförbud
• Restriktiva och expansiva tolkningar av artikel
2(4); allt våld som inte är uttryckligt tillåtet, är
förbjudet; det finns implicita undantag/villkor
som gör annan våldsutövning möjlig
3 argumentationslinjer till stöd för
humanitär intervention
• (1) Ordalydelsen; våld enbart förbjubet när det
riktar sig mot ’territorial integrity and political
independence’;
• (2) ’clausula rebus sic stansibus’-resonemang;
våldsförbudet är villkoret av att
säkerhetssystemet (FN) fungerar, annars kan man
falla tillbaka på unilateralt våldsutövande
(sedvanerätten före 1945);
• (3) Statspraxis efter 1945 har
förändrat/modifierat artikel 2(4)
Statspraxis
•
•
•
•
Tanzania i Uganda 1970
Indien i Bangladesh 1971
Vietnam i Kampuchea 1978-1979
(fler exempel kan nämnas)
Humanitär intervention auktoriserad av
Säkerhetsrådet (’peace-enforcement’)
• (koppling till fredsoperationer; dock oftast
under Kap. VI (½))
• Irak 1990-1991
• FYR (Bosnien) 1991
• Somalia 1992-1993
• Rwanda 1994
• Haiti 1994
• Östtimor 1999
Humanitär intervention auktoriserad
av Säkerhetsrådet?
• Vissa interventioner har auktoriserats av
Säkerhetsrådet i efterhand, t.ex. Liberia 1989
• Vem har rätt att intervenera när
Säkerhetsrådet är blockerat av veto? (’Uniting
for peace’, Korea 1950)
• Irak 1990 (’Agora: The Gulf Crisis in
International Law...’)
• Kan ICJ ’judicially review’ Säkerhetsrådets
beslut?
Nicaragua-fallet
• Säger ICJ något om legaliteten av humanitär
intervention?
• ICJ:s enda referens till humanitär
intervention? Avfärdade USA:s argument att
handlandet kunde rättfärdigas med syftet att
skydda demokratin och mänskliga rättigheter i
Nicaragua
Nicaragua-fallet
• In any event, while the United States might form its own
appraisal of the situation as to respect for human rights in
Nicaragua, the use of force could not be the appropriate
method to monitor or ensure such respect. With regard to the
steps actually taken, the protection of human rights, a strictly
humanitarian objective, cannot be compatible with the
mining of ports, the destruction of oil installations, or again
with the training, arming and equipping of the contras. The
Court concludes that the argument derived from the
preservation of human rights in Nicaragua cannot afford a
legal justification for the conduct of the United States,…’
Sammanfattning Humanitär
intervention (de lege lata)
• Humanitär intervention kräver auktorisation
från Säkerhetsrådet (kap. VII)!
Bör det finnas en rätt till humanitär
intervention (de lege feranda)?
• Dilemmat: vad gör man när det finns ett stort
avstånd mellan vad internationell rätt kräver
och vad moralen begär?
Interventionen i Kosovo var ’illegal
men legitim’!
• Hilpold, ‘Humanitarian Intervention: Is There a
Need for a Legal Reappraisal?’
• Flyttar fokus från frågor om legalitet till frågor om
legitimitet (ej definierad och kan öppna upp för
manipulering av starka stater)
• Pekar också på att det inte går att förstå frågan
om humanitär intervention enbart som en
juridisk fråga om rättens innehåll; frågor om
process legitimitet är viktiga (t.ex. frågor om
reformering av Säkerhetsrådet)
Responsibility to Protect (R2P)
• Vänder upp och ner på debatten om
humanitär intervention - frågan gäller inte
’rätten att ingripa’ utan ’skyldigheten att
skydda’
• Från fokus på suveränitet som sköld till fokus
på suveränitet som ansvar att skydda den
egna befolkningen
Utvecklingen av R2P
•
•
•
•
ICISS rapport (2001)
High-Level Panel Report (2005)
R2P bekräftad av Säkerhetsrådet
General-Sekreterarens rapporter
ICISS rapport
• (1) Man ska inte längre intervenera utan utöva
ansvar
• (2)Primärt ansvar på staten ifråga
• (3)Sätter upp potential till framgång som
kriterium
• 5 kriterier för auktorisering i Säkerhetsrådet; ’just
cause, right intention, last resort, proportionality
of means, reasonable prospects of success’
• Utvecklar ett begreppsligt ramverk bestående av
3 typer av ansvar; prevention, reaktion,
återbyggnad
High-Level Panel Report, ’Threats,
Challenges, and Change’ (2005)
• Accepterade i stort ICISS
• Resolution; kritiserad för att urvattna ICISS
och High-Level Panel rapporten
R2P bekräftad av Säkerhetsrådet
• SC Resolution 1674 (2006), bekräftar ’ the
provisions of paragraphs 138 and 139 of the
2005 World Summit OutcomeDocument
regarding Responsibility to Protect
populations from genocide, war crimes, ethnic
cleansing and crimes against humanity.’
• SC Res 1704 (2006), Darfur
General-Sekreterarens rapporter om R2P
• GS har utsett en särskild rådgivare
• Första rapporten 2009 (mer pragmatisk)
• 3-stegs approach till implementering; statens
åtgärder, ett slags stöd och
kapacitetsbyggande; ’mjuka’ tvångsåtgärder
och i sista hand militärt våld
• Har bl.a. kopplat handlande till internationella
brott (folkmord, krigsbrott, brott mot
mänskligheten och etnisk rensning)
Praxis R2P
• Darfur
• Libyen?
• Syrien (?)
Kritik mot R2P
• Ger möjlighet att legitimera argument mot
intervention baserat på att staten ifråga har
primärt ansvar (t.ex. Darfur-krisen)
• R2P säger inget om legalitet/legitimitet
• Öppet under vilka omständigheter
intervention baserad på R2P kan vara aktuell
utan Säkerhetsrådets auktorisation
Humanitär intervention R2P; hur
förhåller de sig till varandra?
• R2P ser på intervention från ett annat
perspektiv än humanitär intervention
(’underifrån-perspektiv’)
• Delat ansvar
• Mer är reaktion, långsiktigt engagemang
Sammanfattning R2P
• Många menar att R2P fått erkännande på
anmärkningsvärt kort tid
• Bärande tema är det delade ansvaret
• ’political rhetoric or emerging legal norm?’
Situationen i Syrien
• Spelar det någon roll att det rör sig om
kemiska vapen?
• Hur skulle en ’bestraffningsaktion’ från USA:s
sida kunna rättfärdigas folkrättsligt?
• Utkast till Säkerhetsrådsresolution
Det internationella systemets natur
• Enligt Higgins kan det internationella systemet
mer korrekt beskrivas som ett normativt
system och en process, snarare än som regler;
• Det innebär bl.a. ett svårare arbete med att
identifiera rättskällor och tillämpa regler;
kontext är alltid viktig;
• Rättens innehåll är i ständig förändring;
• Det internationella systemet är horisontellt
(bl.a. avsaknad av en central lagstiftare).