Transcript Skärande handverktyg för träbearbetning

SAMVERK ANDE PARTER
Grevillis Fond
Göteborgs universitet
John Hedins Stiftelse
Länsantikvarieföreningen
Mariestads kommun
Riksantikvarieämbetet
Statens Fastighetsverk
Svenska kyrkan
Sveriges Hembygdsförbund
Västarvet
Västra Götalandsregionen
Magasinsgatan 4
Box 77, SE-542 21 Mariestad
+46 (0)31 7869300
[email protected]
www.craftlab.gu.se
ISBN 978-91-979382-0-4
HANTVERKSLABORATORIUM
Hur kan hantverk studeras och förklaras? På vilket sätt kan det
betraktas som ett kulturarv? Vilka kompetenser fordras för att
underhålla våra kulturmiljöer? Hur ser kunskapsläget ut i Sverige
när det gäller byggnadsvården? Vilka hantverkskunskaper besitter
och utövar trädgårdsmästare och landskapsvårdare? Och kan man
forska i hantverk? Kräver sådan forskning sina egna teorier och
metoder? Det är några av många frågor som författarna bakom
antologin Hantverkslaboratorium diskuterar och försöker besvara.
Med avstamp i sina vitt skilda erfarenheter ger de en rad olika
perspektiv på hantverk.
Antologin är den första publikationen som ges ut av Hantverkslaboratoriet, det nationella centrum för kulturmiljöns hantverk som
startades av Göteborgs universitet och Riksantikvarieämbetet
2008, tillsammans med Svenska kyrkan, Statens fastighetsverk,
Västra Götalandsregionen, Mariestads kommun, Sveriges hembygdsförbund samt hantverksföretag och branschorganisationer.
Tanken med boken är att både beskriva Hantverkslaboratoriets
utgångspunkter, och samtidigt bjuda in till diskussion om hantverkskunnandets status och framtid.
HANTVERKS
LABORATORIUM
INNEHÅLL
5. Förord Ola Wetterberg & Birgitta Johansen
9. Nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk
Gunnar Almevik & Lars Bergström
Hantverk och
kulturmiljövård
28. Hantverk och byggenskap i backspegeln
Bengt OH Johansson
38. Professor i byggnadsarbete?
Gunnar Almevik
50. Om landskapsvårdens och trädgårdens
hantverk
Allan Gunnarsson
62. Hantverkares kunskap
Peter Sjömar
88. Gränsöverskridande kunskapsbygge inom
träområdet – ett sätt att ta till vara immateriellt
kulturarv
Helena Åberg
96. Hantverkskunskap som immateriellt
kulturarv
Anneli Palmsköld
106. Hantverket och det kyrkliga kulturarvet
Hans-Erik Hansson
Hantverkslaboratoriet
och kulturmiljövården
112. Hantverkslaboratoriet och byggnadsvården
Göran Andersson
156. Södra Råda och rekonstruktion som hantverksvetenskaplig metod
Gunnar Almevik
176. Hantverkslaboratoriet i internationellt
perspektiv
Leif Jonsson
186. Filmdokumentation av kulturvårdens
hantverk
Anette Lykke Lundberg
198. Hantverkskompetens enligt provbestämmelserna för gesäll- & mästarbrev
Nils-Eric Anderson
206. Bibliotek och arkiv – informationsresurser
för hantverksforskare
Maria Hörnlund
Hantverksdoktoranderna
om sin pågående forskning
214. Praktisk stolpverksforskning – en teoretisk
udfordring
Ulrik Hjort Lassen
226. Lokal kalksten och platsblandat bruk
Jonny Eriksson i samtal med Gunnar Almevik
246. Traditionella förökningsmetoder för
örtartade fleråriga växter
Tina Westerlund
260. Färg – en aspekt på hortikulturellt hantverk
och hortikulturella laborationer
Nina Nilsson
276. Skärande handverktyg för träbearbetning
– en projektbeskrivning
Patrik Jarefjäll & Peter Sjömar
126. Länsstyrelsernas erfarenheter av vårdinsatser och behov av hantverksutveckling
Bosse Lagerqvist
140. Växterna och hantverket inom kulturmiljövården
Pierre Nestlog
148. Hantverkare i landskapet?
Bo Magnusson & Katarina Saltzman
6
7
Skärande
handverktyg för
träbearbetning
– en projektbeskrivning
Hantverksinriktad forskarutbildning
De flesta kunskapsteoretiker är överens om är kunskap är vetande och kunnande i
ett bestämt sammanhang. Den är visserligen lokaliserad till individer, men individer ingår i ett samhälle och är »inbäddade« i sociala situationer. Därför är kunskap
ett samhälligt fenomen med datumstämpel. För hantverkskunskapen betyder den
samhälliga aspekten en komplikation eftersom de sammanhang som har genererat
kunskap om redskap, metoder och material till stora delar är historisk. Hantverken
är (i väsentlig grad) formade i samhällen som inte längre finns.
Den historiska förutsättningen gör hantverk till en kulturarvsaktivitet eftersom
den arkiv- eller minnesfunktion som all kulturförmedling vilar på måste upprätthållas genom en praktik som kommersiellt näringsutövande ger svaga förutsättningar för. En annan form av anpassning till vår tid är att avancerat kunskapsarbete, som har allmänt värde men begränsat näringsmässigt utrymme, placeras under
offentligt ansvar inom det högre utbildningssystemet.
Båda dessa former för offentligt engagemang bildar grund för Institutionen för
kulturvård och för Hantverkslaboratoriet. Ett begrepp som denna samverkande
plattform frambringat är hantverksvetenskap, vilket innebär att hantverk utövas i
vetenskapligt sammanhang. Att vetenskapligt förvalta och utveckla allt slags
hantverkligt kunnande är självfallet inte möjligt, men det är ett sätt att konstruera
betingelser som svarar mot det samhälle vi lever i.
Vetenskapens kunskapsmedel är forskning. Inom forskningen finns ekonomi för
högre kunskapsarbete, men vetenskapen ställer också krav. Ett kvalitetssäkrande
krav är att forskare skall vara forskarutbildade. Därmed har vi tecknat bakgrunden
till följande projektbeskrivning. Vi som är författare är forskarstuderande (Patrik)
och handledare (Peter), och arbetet som här skall presenteras är ett exempel på
forskarutbildning som syftar till den första nivån (licentiatexamen) i en hantverkligt inriktad forskarexamen.
Att kombinera hantverk och vetenskap är en utmaning eftersom det ännu inte
finns några förebilder. Avsikten är att nå vetenskap i hantverk i stället för vetenskap om hantverk och därför måste en forskarutbildning med hantverksinriktning
svara mot både ett kvalificerat hantverksinnehåll och en akademisk standard. Den
276
Patrik Jarefjäll är lärare
och hantverksdoktorand
vid Institutionen för kulturvård där han undervisar på
Bygghantverksprogrammets snickeri- och virkesberedningskurser. Tidigare
har han verkat som snickare
och utbildats i smideshantverk på Gränsfors yxfabrik,
Ostindiefararen och
Gunnebo slott.
Peter Sjömar tekn. dr.,
docent och lektor vid
instutionen för kulturvård
är Patriks handledare
277
akademiska situationen får inte innebära att projektet styr bort från det ämnesmässiga målet. Former och metoder skall tjäna målet: hantverklig kunskap.
Skärande handverktyg för träbearbetning
Det överordnade ämne som följande licentiatundersökning ingår i är verktygslära.
En gren i verktygsläran är verktyg för manuellt arbete. När det gäller handverktyg
är skillnaden dock stor mellan ett hjälpligt fungerande verktyg och ett effektivt
verktyg, till exempel en hyvel. Kvaliteten på eggstålet har avgörande betydelse för
avverkningsgrad och precision. Dessa båda faktorer spelar sedan stor roll för
tidsåtgången, det vill säga för möjligheten att ekonomiskt försvara ett manuellt
arbetssätt. Undersökningarna och proven av äldre verktyg, som har utförts inom
ramen för forskningsprojektet, visar att verktygen ofta (men inte alltid) är förvånansvärt effektiva jämfört med nyproducerade verktyg. Den troliga anledningen är
att man tidigare ställde lika höga krav på effektivitet som nu och att dåtidens
investeringar i effektivitet bland annat avsatte sig i goda verktyg.
Nu mera är effektiva handverktyg inte lika viktiga eftersom eggverktyg för träarbete främst används i mindre justeringsarbeten och i hobbysammanhang. Därför
finns det ett litet om än betydelsefullt behov av eggstål till äldre typer av verktyg.
I den »infrastruktur« som kulturmiljövården och det historiska snickeri- och
timmermansarbetet fordrar krävs alltså smeder som behärskar de historiska
metoderna för smide av olika slag av skärande träbearbetningsverktyg.
Smide av eggstål utgör därför ämnet för det aktuella arbetet. Med en terminologi
som kanske låter främmande kan sägas att det handlar om smidesarbetets procedurer, processer och normerna för att värdera utfallet.
Arbetsprovet
Det tillvägagångssätt som skall prövas är hämtat från hantverkstraditionen. Det
historiska sättet att visa att man behärskade ett hantverk i nivå med godtagbar
kvalitet var i gesällprov. Genom att ange vad ett prov skulle omfatta och kriterierna
för hur det skulle värderas angav hantverkskollektivet gällande standard. Genom
att svara upp med godkänt prov visade sig den som ville bli upptagen i kollektivet
motsvara kraven. Det är denna form för praktisk kvalitetsstyrning som ska användas som metod i forskningsarbetet. Anledningen är att den ger möjlighet att
hantverksmässigt:
• undersöka hantverkets procedurer och processer,
• pröva och föreslå kriterier för när ett arbete skall bedömas som godkänt,
• visa att forskaren själv praktiskt behärskar hantverket i fråga.
Sammanfattningsvis kan syftet med projektet sägas vara att undersöka smidesprocessens procedurer genom att ta fram förslag på nya provbestämmelser för gesälloch mästarbrev inom brukssmide.
Navare är en äldre benämning på borr. När vi nu använder ordet avses ofta ett grövre borr för att framställa
dymlingshål. Navare finns av flera olika typer. Bilden till vänster visar en skednavare och en spiralnavare. Den
senare saknar tryckplatta vilket är möjligt genom att skärets vridning och slipning (den högra bilden) vid den
roterande rörelsen driver borret ned i virket. Verktyget som har hög verkningsgrad är känt från 1100-talet men
är sannolikt äldre.
Bilden visar analysen i form av
modeller av de fem steg
tillverkningsstegen (de fyra
första hör till själva smidet och
det femte till slippningen)
som navarsmeden Johannes
Fosse använder sig av.
Indelningen av smidesmomenten utgår från att varje
steg skall (om man är skicklig
och effektiv) utföras inom en
»värmning«. För att man skall
klara det krävs dock att man
tillverkat något hundratal
navare.
278
279
Licentiatarbetets två delar
Det finns idag inget regelverk för gesällprov i brukssmide men däremot i konstsmide. Det pågår emellertid diskussioner om att det skall vara möjligt att avlägga prov
även i brukssmide. Ett av projektets syften är därför att ta fram underlag för
provmoment och kriterier för värdering av en begränsad del i ett gesällprov – smide
av eggverktyg för träarbete.
Forskningsarbetets första moment är undersökande. Det handlar om att reda ut
vilka smidesmoment som skall ingå i provet, och beskriva procedurernas och
processernas utförande. Detta ger provets kvantitativa och kvalitativa innehåll.
Men för att det skall bli en standard måste provets omfattning och kriterier för
värdering av godkänt prov förankras inom en grupp smeder med yrkesmässig
legitimitet.
Det andra momentet är att utföra ett godkänt prov som inte enbart visar på
teoretisk utan också på praktisk kunskap i verktygssmide. Därmed kommer den
akademiska examinationen att innehålla det historiska sättet att visa hantverks
kunskap – genom ett praktiskt provmoment.
Ett sätt att värdera utfallet av de analytiska laborationerna av smidesprocess och smidesprocedurer
är att mäta verkningsgraden på det nytillverkade
verktyget. Ett annat sätt är att jämföra med de spår
som de historiska verktygen efterlämnar med de
spår som nytillverkade verktyg lämnar. Bilden visar
en analys av detta senare slag. »Propparna« till
höger kommer från en kyrkvind i Jämtland.
Analysen av skärspåren i propparna visar att det är
»spånor« (eller kanske snarare avfall) från en
spiralnavare. Genom dendrokronologisk datering
av takstolsvirket vet vi att hålen borrades på sent
1100-tal. De vänstra propparna kommer från
borrningen med en navare som tillverkades 2002.
Fyra frågor
Det undersökande momentet reser fyra frågor som skall besvaras:
1. Vad omfattar det befintliga gesällprovet i konstsmide och hur långt har det påbörjade
arbetet kommit med att ta fram underlag för gesällprov i brukssmide?
Frågan besvaras genom en sammanställning av de aktuella dokumenten och
genom intervjuer.
Här sorteras (värderas)
resultatet av en längre serie av
smideslaborationer efter
tillverkningsanalysen i förgående bild. Sorteringen sker i
tre huvudgrupper av ämnen:
»vrak« (ämnen som inte kan
användas), godkända ämnen
och ämnen som bör kunna
användas efter justering.
280
2. Vad bör gesällprov i smide av skärande träbearbetningsverktyg omfatta?
Denna fråga utgår från antagandet att tillverkning av två verktyg ger de moment
som en verktygssmed behöver kunna: spiralnavare och saxslipad yxa/bila. Detta
antagande prövas (och det är här som arbetet befinner sig just nu) genom:
A) Analys av process, moment och procedurer när den nu 80-årige norske smeden
Johannes Fosse smider spiralnavare. Fosse är en traditionsbärare som yrkesmässigt verkat som navarsmed.
281
B) Smide av spiralnavare samt dokumentation och analys av arbetet och resultatet.
C) Analys av process, moment och procedurer vid smide av saxslipad bila. Denna
gång är det inte en hantverkare som är källa utan ett verktyg (en historisk
förlaga). Det är en mindre bila som återfanns under en undersökning av Asby
klockstapel i Östergötland. Bilan bör vara från sent 1700- eller tidigt 1800-tal.
D) Smide av bilor enligt förlagan samt dokumentation och analys av arbetet och
resultatet.
A till D ger underlag till listan över moment som skall ingå i provet. Dokumentationerna ger underlag till procedur och processbeskrivningar att användas av den
som skall utföra och den som skall värdera provet.
Den vänstra bilden visar den saxslipade (slipad som en sax vilket betyder att det hårda eggstålet välls på sidan
på det mjukare stålet) bila som utgör den huvudsakliga källan till undersökningens andra verktyg. Den högra
bilden visar en något yngre saxslipad bila som ingår i undersökningens jämförande material. Genom analys av
vällskarvarna kan tillverkningsgången ganska säkert fastställas. Detta ger ett antal moment som verktygssmeden måste behärska. Den särskilda svårigheten med bilor är den stora massan vilket blir särskilt svårt att
hantera vid lamineringen av de långa eggarna.
282
3. Efter vilka kriterier (moment /kvalitet /tid) skall gesällprovet värderas?
Innehållet i provet, kvaliteten på smidesarbetet och de tidsramar under vilket
provet skall genomföras undersöks i olika former av workshopgrupper:
• dels tillsammans med en enda smedkollega som följer arbetet relativt nära,
• dels tillsammans med smedkollegan och därtill ytterligare fyra smeder som
träffas en gång per verktyg för att pröva och diskutera beskrivningarna av
momenten, kvalitet och tidsrammar.
4. Hur skall kriterierna förankras så att de uppfattas som relevanta?
Underlaget som framkommer av aktiviteterna ovan presenteras och granskas vid en
stor workshop där en större grupp ledande smeder i Norden medverkar. Mötet skall
ha konferenskaraktär och slutseminariefunktion. Det utgör därmed en central del
inte enbart i implementeringen av förslaget till provets innehåll och bedömningskriterier utan också av den hantverksmässiga kvaliteten i forskningsarbetet.
Smidet av bilor är för tillfället fokuserat på vällning av eggstålet. Undersökningen görs som för navare genom
laborationer. Bilden visar fem ämnen till eggstål till bilor. Den längst till vänster är kasserad på grund av skador
som uppkommit vid för hög smidestemperatur. De övriga fyra håller godkänd kvalitet. Svårigheten är att
kontrollera temperaturen vid vällningen eftersom de två ståltypernas egenskaper följer olika temperaturkurvor. Undersökningar av äldre bilor har visat att smederna valt att ligga i underkant av det temperaturspann
som tillåter stålen att smidas samman. Den slutsats kan man dra av att det ser ut som man accepterat ytliga
vällsprickor istället för att höja temperatur så högt att stålen helt gått samman. Då infinner sig risken att man
skadar strukturen i stålet och därmed sänker den framtida eggkvaliteten.
283