Transcript Hänsyn till kulturmiljöer - Skogsstyrelsens böcker och broschyrer

RAPPORT
3 • 2012
Hänsyn till kulturmiljöer
- resultat från P3 2008-2011
Andreas Eriksson, Göran Lundh, Cecilia Ulfhielm
© Skogsstyrelsen mars 2012
Författare
Andreas Eriksson
Göran Lundh
Cecilia Ulfhielm
Fotograf
© Göran Lundh
© Robin Olsson
© Cecilia Ulfhielm
© Gisela Ängeby
Upplaga
Finns endast som pdf-fil för egen utskrift
SSN 1100-0295
BEST NR 1842
Skogsstyrelsens förlag
551 83 Jönköping
Innehåll
Förord __________________________________________________________ 1
Sammanfattning__________________________________________________ 2
Översiktlig beskrivning av kulturmiljölandskapet i skogen ______________ 3
Lagar och mål____________________________________________________ 7
Sektors- och miljömål m.m. _______________________________________ 8
Miljökvalitetsmålet Levande skogar _______________________________ 8
Skogliga sektorsmål ___________________________________________ 9
Kulturpolitiska mål ____________________________________________ 9
Europeiska Landskapskonventionen _______________________________ 9
Vilka skaderisker finns? __________________________________________ 10
Körskador __________________________________________________ 10
Markberedning ______________________________________________ 11
Stubbskörd__________________________________________________ 11
Plantering, rotpåverkan och stormskador __________________________ 12
Tidigare undersökningar _________________________________________ 14
Polytaxsystemet _________________________________________________ 15
Översiktlig beskrivning__________________________________________ 15
Inventeringsdesign P1/P3 ________________________________________ 15
Ärendemängd _________________________________________________ 16
Kompetenskrav ________________________________________________ 17
Resultat ________________________________________________________ 18
Resultat från P1 Ägarkategori, landsdel, tidsserie _____________________ 18
Ägarkategorier_______________________________________________ 18
Landsdelar __________________________________________________ 19
Resultat från P3 ________________________________________________ 20
Lämningstyp ________________________________________________ 21
Typ av påverkan _____________________________________________ 22
Kännedom om kulturmiljöer ____________________________________ 23
Åtgärder för att förbättra hänsynen _______________________________ 25
Resultat från P5/7 ______________________________________________ 27
Resultatdiskussion _______________________________________________ 28
Kunskapsläget genom FMIS och Skog & Historia _____________________ 28
Skogsstyrelsens ärendehantering __________________________________ 28
Hänsyn till lokala förhållanden ____________________________________ 29
Information till markägaren ______________________________________ 29
Samråd med länsstyrelsen i vissa fall _______________________________ 29
Införande av Kulturpolytax _______________________________________ 30
Utvecklad och utökad uppföljningsverksamhet _______________________ 30
Hur kan vi uppnå en bättre kulturmiljöhänsyn? ______________________ 31
Litteratur/källförteckning_________________________________________ 32
Bilaga 1 ________________________________________________________ 33
Fältinstruktion P3-inventering _____________________________________ 33
Inledning _______________________________________________________ 35
Omfattning och tidpunkt _______________________________________ 36
Arbetsprocess _________________________________________________ 37
Förarbete ___________________________________________________ 37
Fältarbete ___________________________________________________ 37
Analys av orsaker ____________________________________________ 37
Registrering _________________________________________________ 37
Förarbete _____________________________________________________ 38
Identitet (Fältblankett A Sektion A) ______________________________ 38
Uppgifter om objektet (Fältblankett A Sektion B) ___________________ 39
Fältarbete_____________________________________________________ 39
Genomgång av objektet________________________________________ 39
Bortfall (Fältblankett A Sektion C) _______________________________ 39
Vad räknas in i objektet? _______________________________________ 39
Bedömning av kulturmiljöer (Fältblankett B Sektion K) ______________ 42
Ytstora och sammansatta lämningar. _____________________________ 50
Sammanvägt betyg av tagen hänsyn per objekt (Fältblankett A Sektion E) 50
Analys av orsaker (Fältblankett A) _______________________________ 51
Bilaga 2 ________________________________________________________ 52
Avsnitt om kulturmiljöer Instruktion för fältarbete med Polytax P0/1 ____ 52
RAPPORT NR 3/2012
Förord
Den svenska skogspolitiken vilar på en jämställdhet mellan produktionsmålet och
miljömålet. Med miljömålet avses bland annat att biologisk mångfald och genetisk variation säkras samt att kulturmiljövärden och estetiska värden värnas. Att
skyddet för kulturmiljövärden är viktigt visas också i generationsmålet Levande
skogar där hänsynen till kulturmiljön ingår som ett av fyra etappmål.
Skogsstyrelsen verkar för att uppnå dessa mål genom bl.a. tillsyn, råd och stöd,
produkter och tjänster samt genom att beskriva tillståndet i skogen. Som en del i
denna tillståndsbeskrivning infördes 2008 en särskild inventeringsverksamhet, P3inventeringen, med syfte att följa upp vilken hänsyn som tas till kulturmiljövärden
i samband med föryngringsavverkning och efterföljande föryngringsåtgärder.
I denna rapport redovisas resultat från de fyra år som inventeringsverksamheten
pågått. Rapporten redovisar också översiktligt inventeringens design och genomförande. Efter fyra års verksamhet kommer denna inventering att vidareutvecklas
tillsammans med Riksantikvarieämbetet och byter därmed även namn till Kulturpolytax (KP). Texten kan därför också läsas som en slutrapport för P3-inventeringen.
P3-inventeringen utvecklades och infördes av Hans Lind som på grund av allt för
tidig bortgång aldrig fick möjligheten att se resultatet.
Rapporten ingår i Skogsstyrelsens rapportserie vilket innebär att tolkningar, slutsatser och förslag är författarnas egna och inte nödvändigtvis överensstämmer
med Skogsstyrelsens.
1
RAPPORT NR 3/2012
Sammanfattning
Denna rapport redovisar resultat från alla delar i Polytaxsystemet med avseende
på hänsyn till kulturmiljöer. Tyngdpunkten ligger dock på resultat från P3-inventeringen som genomförts sedan 2008.
Kulturmiljöer är relativt vanliga i det brukade skogslandskapet och förekommer i
stort sett på var tredje föryngringsavverkning. Vid dessa föryngringsavverkningar
finns det i genomsnitt knappt två lämningar per avverkning. Att en företeelse är så
vanlig som kulturmiljöer är dock inte ett skäl att inte visa erforderlig hänsyn eller
att negligera de skador som uppkommer. Tvärtom visar skadefrekvensen på en så
vanlig företeelse att det inte är fråga om enstaka misstag utan snarare systemfel
när kulturmiljöer skadas.
Ungefär två av fem kulturmiljöer utsätts för negativ påverkan vid föryngringsavverkning och föryngringsåtgärder. En nivå som bl.a. inneburit att Skogsstyrelsen
bedömt att etappmålet Skydd för kulturmiljövärden inom generationsmålet Levande skogar inte har uppnåtts.
Av de åtgärder som vidtas från avverkningen till dess att föryngringsåtgärderna är
genomförda verkar markberedning vara det som påverkar hänsynen mest. I de fall
där markberedning var genomförd hade över hälften (54 %) av kulturmiljöerna
utsatts för stor negativ påverkan medan motsvarande andel var 6-7 % i fallet med
ej markberedning.
Förutom aktiva åtgärder som vidtas i skogen finns även andra faktorer som påverkar hänsynen till kulturmiljöer. Faktorer som kopplar både till berörda myndigheters ansvar såväl som till sektorsansvaret hos markägare och hos virkesköpande
bolag. Att i förväg känna till förekomsten av kulturmiljöer tycks ha stor påverkan
på resultatet. För avverkningar där det finns någon information i FMIS ges
obetydlig hänsyn endast 2 % av fallen medan det är mer än 8 gånger vanligare (17
%) i de fall där information saknas. Det är också avgörande att markägaren
och/eller virkesköparen planerar miljöhänsynen noggrant inför föryngringsavverkningen. Ett tecken på detta syns via kvalitetsgranskning av inlämnade avverkningsanmälningar. I de fall där anmälan innehöll en adekvat beskrivning av
hur hänsyn kommer att tas till kulturmiljön bedömdes 3 % av avverkningarna ha
obetydlig hänsyn. Om anmälaren har redovisat hänsyn till kulturmiljöer men inte
vilka åtgärder som ska vidtas var motsvarande andel 18 %.
Även om inventeringsresultaten redovisar en negativ bild av hänsyn till kulturmiljöer ger de också intressanta ledtrådar till hur och varför skador uppträder. Inte
minst genom kombinationen av bedömningar i skogen och granskningen av hanteringen från planering till myndigheternas agerande. Med denna bakgrund är det
positivt att inventeringen utvecklas och utökas i samarbete med Riksantikvarieämbetet för att få fram ytterligare kunskap om tillståndet i skogen.
2
RAPPORT NR 3/2012
Översiktlig beskrivning av
kulturmiljölandskapet i skogen
Skogens kulturlandskap kan delas in i tre kategorier; det fysiska, det biologiska
och det immateriella. De fysiska lämningarna kan i sin tur delas upp i fasta fornlämningar (skydd enligt kulturminneslagen) och övriga kulturhistoriska lämningar
(hänsyn enligt skogsvårdslagen).
Med fasta fornlämningar avses ”lämningar efter människors verksamhet under
forna tider, som tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna”. Vanliga lämningar i skogsmark är gravar, fossil åkermark, fångstgropar
och äldre skogsbrukslämningar, t.ex. vissa typer av kolbottnar.
Med övriga kulturhistoriska lämningar avses lämningar efter människors verksamhet som inte bedöms som fasta fornlämningar. Vanliga lämningstyper i
skogsmark är t.ex. yngre bebyggelse- och skogsbrukslämningar.
Det biologiska kulturarvet är skogens levande kulturarv. Det är människans historiska markanvändning, skötsel och hävd, som gett upphov till en stor del av den
biologiska mångfald som finns i dagens landskap. För att dessa företeelser och
värden ska kunna bevaras som en uthållig resurs krävs att de även i framtiden
sköts och hävdas. Exempel på skötselberoende företeelser i skogslandskapet är
skogsbetesmarker, slåttermarker, lövängsrester, torp- och fäbodsmiljöer samt
hamlings-, vård- och ristningsträd.
Det immateriella kulturarvet omfattar ort- och platsnamn, sägner samt traditioner
och kunskaper knutna till olika områden, verksamheter eller objekt. Detta kulturarv bygger på att folk för det vidare, dvs. att berättelser och kunskap hålls levande.
Landets kända fasta fornlämningar på produktiv skogsmark omfattar uppskattningsvis ca 60 000 ha. Inkluderar vi även ett tänkt fornlämningsområde blir summan ca 120 000 hektar. Det innebär att endast 0,2-0,4 % av skogsmarken är skyddad av lagen om kulturminnen (KML). Det påträffas hela tiden nya fornlämningar
och ska man försöka göra en uppskattning av den totala arealen fasta fornlämningar, inklusive fornlämningsområde samt oupptäckta lämningar, hamnar vi på
knappa 1 % av Sveriges skogsareal (Skogsstyrelsen 20011). Arealen för övriga
kulturhistoriska lämningar har uppskattats till ca 1,5 % och för dessa utgår inget
extra skyddsområde. Totalt kan alltså forn- och kulturlämningar täcka 3-4 % av
landets skogsareal varav en mindre del är skyddad av den starkare kulturminneslagen. Skillnaderna är dock stora mellan olika landsdelar (Figur 1) vilket delvis
kan förklaras med att inventeringar har skett i olika omfattningar och vid olika
tidpunkter.
3
RAPPORT NR 3/2012
Figur 1. Areal fasta fornlämningar inkl fornlämningsområden på skogsmark (%) i FMIS 2007.
Vissa delar av landet saknar helt inventeringar och är alltså i det närmaste outforskade. Dit hör norra Sveriges inland inklusive stora delar av Dalarna. Dessutom är skogsmarken på många håll otillräckligt inventerad. Gotland och Mälarlänen är de län som kan uppvisa störst antal registrerade lämningar per km2 (gäller
alla markslag, Figur 2). Även Bohuslän uppvisar ett stort antal registrerade fornlämningar men då landskapet numera ingår i Västra Götalandsregionen framträder
inte detta i statistiken.
Figurerna 1 och 2 utgår från de registreringar av forn- och kulturlämningar som
finns i Riksantikvarieämbetets digitala fornminnesinformationssystem (FMIS) Då
en mindre del (ca 20 %) av skogsmarken inventerats inom Skog & Historia-projektet (S&H) finns det inga tillförlitliga siffror för hur stor andel eller hur många
lämningar av typ övriga kulturhistoriska lämningar det finns.
Figur 2. Antal registerade forn- och kulturlämningar per km2 (alla markslag) i FMIS 2007.
4
RAPPORT NR 3/2012
För det biologiska kulturarvet ser situationen något annorlunda ut. Någon övergripande inventering som visar på omfattning, storlek och art har inte gjorts förutom
enstaka och lokala projekt (t.ex. i Värmland och Västmanland). Delar av det biologiska kulturarvet kan vara skyddat i de fall det ingår i t.ex. naturvårdsavtal.
Höga biologiska kulturvärden finns företrädesvis i det sena torp-, åker-, ängs- och
beteslandskapet medan t.ex. de betydligt äldre hackerörsområdena, som lämningstyp, sannolikt har låga biologiska kulturvärden.
Tabell 1 Tabellen visar andelen skogsmark med fasta fornlämningar. Uppgiften om hektar är
avrundad till närmaste 100-tal och andelsprocenten redovisas med två decimalers noggrannhet. Ovanstående siffror bygger på ett uttag från FMIS som gjordes 2006-07-08, vilket
analyserades mot markinformation från Svenska Marktäckedata (SMD) från år 2000 +/- 1 år.
Vid analysen av lämningar med fornlämningsområde tilldelades de fossila åkrarna (eller
fornåkrarna) inget område, då dessa lämningar ej bedömdes kräva något sådant. (Sohlenius,
RAÄ, 2006)
Län
Areal
skogsmark
(ha)
Fast fornlämning
utan fornlämningsområde
Areal (ha)
Andel (%)
Areal (ha)
Andel (%)
Stockholm (AB)
404 600
1 700
0,43
5 500
1,36
Fast fornlämning
med fornlämningsområde
Uppsala (C)
468 400
1 500
0,33
4 800
1,02
Södermanland (D)
392 600
1 200
0,31
4 400
1,11
Östergötland (E)
719 300
1 000
0,14
4 500
0,62
Jönköping (F)
823 900
1 900
0,23
3 700
0,45
Kronoberg (G)
701 900
27 000
3,85
28 300
4,03
Kalmar (H)
848 500
700
0,09
3 400
0,41
Gotland (I)
167 300
1 400
0,82
4 900
2,92
Blekinge (K)
220 200
300
0,12
700
0,34
Skåne (M)
417 300
11 400
2,74
13 000
3,11
Halland (N)
342 100
800
0,22
1 800
0,52
Västra Götaland (O)
1 526 000
3 300
0,22
11 200
0,73
Värmland (S)
1 467 600
900
0,06
3 800
0,26
Örebro (T)
650 100
600
0,09
1 400
0,21
Västmanland (U)
430 700
600
0,13
2 500
0,58
Dalarna (W)
2 260 400
1 500
0,07
4 100
0,18
Gävleborg (X)
1 590 200
300
0,02
1 600
0,10
Västernorrland (Y)
1 913 800
1 100
0,06
4 000
0,21
Jämtland (Z)
3 406 500
1 600
0,05
5 700
0,17
Västerbotten (AC)
4 030 700
900
0,02
3 800
0,09
Norrbotten (BD)
5 606 000
1 000
0,02
4 700
0,08
Hela landet
28 388 100
60 900
0,21
117 700
0,41
5
RAPPORT NR 3/2012
Figur 3. Forn- och kulturlämningar registrerade i FMIS. Kartan upprättad i oktober 2007 av Rikard
Sohlenius, Riksantikvarieämbetet
6
RAPPORT NR 3/2012
Lagar och mål
Det historiska kulturarvet regleras huvudsakligen av tre lagar: kulturminneslagen,
skogsvårdslagen och miljöbalken.
Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen eller KML) reglerar
vad man får och inte får göra med fasta fornlämningar. Det är förbjudet att utan
tillstånd rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering
eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning (2 kap. 6§).
Till varje fast fornlämning hör ett fornlämningsområde som är så stort som behövs
för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till
dess art och betydelse. Fornlämningsområdets storlek bestäms av länsstyrelsen
och varierar bl.a. beroende på lämningstyp och topografi. Detta område har
samma skydd som den fasta fornlämningen.
Länsstyrelserna har tillsyn över kulturmiljövården i länen och kan i princip förbjuda samtliga åtgärder om man anser att en fornlämning kan komma att skadas.
Avverkning och uttransport av virke och biobränsle är idag inte tillståndspliktiga
enligt KML. Tillståndspliktiga skogsåtgärder är däremot markberedning, stubbskörd, plantering, skyddsdikning, bränning, gödsling och askåterföring.
Lämningar som påträffas under grävning eller annat arbete men som inte varit
kända tidigare är även de skyddade. Då sådana påträffas ska arbetet som berör
lämningen avbrytas och fyndet ska anmälas till länsstyrelsen (KML 2 kap. 10 §).
Det är länsstyrelsen som fattar beslut om vad som är en fast fornlämning och vilka
åtgärder som då krävs vid skogsliga åtgärder.
Skogsvårdslagen (1979:429) (SVL), redogör i 30 § för den miljöhänsyn skogsbruket ska ta till kulturmiljöer och kulturlämningar (övriga kulturhistoriska lämningar) som inte omfattas av KML. Skogsstyrelsen har ansvaret för tillsynen av
dessa. Skogsvårdslagen täcker såväl fysiska kulturlämningar som biotoper (biologiskt kulturarv).
I allmänna råd ges exempel på vad som avses med kulturmiljöer och kulturlämningar i skogen. De nämnda lämningstyperna har brukats/använts under en lång
tid och beroende på vissa principer kan de antingen klassas som övrig kulturhistorisk lämning eller som fast fornlämning. Kulturlämningar saknar skyddsområde
motsvarande fornlämningsområde.
Skador till följd av skogsbruksåtgärder skall undvikas eller begränsas i och invid
hänsynskrävande biotoper och värdefulla kulturmiljöer i skogen. Med uttrycket
”skador skall undvikas eller begränsas” avses i föreskrifterna att skador skall undvikas helt, om det är möjligt inom ramen för intrångsbegränsningen, eller i annat
fall begränsas så långt det är möjligt inom denna ram. Dock anges att hänsynen
inte får vara så ingripande att pågående markanvändning, dvs. ett brukande av
skogen, avsevärt försvåras. Eventuella skador ska också vara försumbara.
Miljöbalken (1998:808). I miljöbalkens (MB) portalparagraf står att lagen ”skall
tillämpas så att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas samt att
mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social,
7
RAPPORT NR 3/2012
kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas”.
Syftet är att främja en hållbar utveckling så att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Utgångspunkten är att naturen har
ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad
med ett ansvar för att förvalta naturen väl.
Vissa kulturlämningar, t.ex. stenmurar och odlingsrösen i jordbruksmark, är i
miljöbalken skyddade som biotoper (livsmiljöer). Stenmurar som med en sida
gränsar till jordbruksmark omfattas med andra ord inte av SVL utan eventuell
påverkan ska bedömas utifrån MB.
Sektors- och miljömål m.m.
Miljökvalitetsmålet Levande skogar
Sveriges riksdag har satt som mål att till nästa generation lämna över ett samhälle
där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. För närvarande pågår nya målformuleringar och preciseringar. I förslaget till Levande skogar finns två preciseringar som omfattar skogens kulturmiljövärden, dessa är ”Hänsynsfullt brukande” där
formuleringen är ”Miljöhänsyn tas vid alla skogliga åtgärder på beståndsnivå, så
att natur-, kultur och sociala värden tillvaratas och utvecklas” Till preciseringen
hör följande förtydliganden med avseende på kulturmiljön och det biologiska
kulturarvet.
•
Skogsbruket bedrivs på ett sådant sätt att skyddsvärda områden såsom
nyckelbiotoper och fornlämningar inte skadas samtidigt som god hänsyn
tas även till andra områden med miljövärden.
•
Miljöhänsynen bidrar till en variation på beståndsnivå och i landskapet,
med ett bevarat biologiskt kulturarv samt åldersvarierad och gammal skog,
äldre lövrik skog, variation i trädslag och andra kvaliteter av betydelse för
många skogslevande arter.
Den andra preciseringen med avseende på kulturmiljön är ”Bevarande och främjande av kulturarvet” Denna lyder ”Skogar med höga kulturvärden förvaltas och
sköts med utgångspunkt från det enskilda objektet sett i ett landskapsperspektiv,
så att spåren efter människans historiska nyttjande och vistelse bevaras och förstärks”. Till denna precisering finns följande förtydliganden.
•
Kulturmiljövärden i skogen identifieras fortlöpande samt synliggörs, bevaras och förstärks genom vård och skötsel.
•
Värdefulla kulturmiljöer som skadats av skogsbruk återställs när så är möjligt.
8
RAPPORT NR 3/2012
Skogliga sektorsmål
Nuvarande målen har beretts inom det nationella sektorsrådet för skogliga frågor,
med representanter för såväl skogsnäringen, ideella organisationer, forskningsorganisationer, fackliga organisationer och andra myndigheter. Beredningens syfte
har varit att skapa en väl balanserad uttolkning av skogs- och miljöpolitiken samt
att skapa förutsättningar för en god acceptans och ett effektivt genomförande av
målen.
Det skogliga sektorsmålet för kulturmiljöerna är identiskt med miljökvalitetsmålet
Levande skogar, och det tidigare delmål 3.
Kulturpolitiska mål
De nationella kulturpolitiska målen beslutades av riksdagen 1974 och modifierades 1996. Det finns sammanlagt sju mål som skall vara vägledande för all kulturverksamhet oavsett samhällssektor. Ett av målen är kulturarvsmålet; bevara och
bruka kulturarvet. Riksdagen har även formulerat särskilda nationella mål för
kulturmiljövården (Prop. 1998/99:114) vars övergripande mål är:
•
Ett försvarat och bevarat kulturarv.
•
Ett hållbart samhälle med goda stimulerande miljöer och med kulturarbetet
som en drivande kraft i omställningen.
•
Allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön.
•
Nationell och internationell solidaritet och respekt för olika gruppers
kulturarv.
Europeiska Landskapskonventionen
Den Europeiska Landskapskonventionen (ELC) är det första internationella fördrag som uteslutande handlar om landskapet. Konventionen syftar till att förbättra
skydd, förvaltning och planering av landskap samt att främja samarbetet kring
landskapsfrågor inom Europa. Den syftar också till att stärka allmänhetens och
lokalsamhällets delaktighet i det arbetet. Konventionen innefattar alla typer av
landskap som människor möter i sin vardag och på sin fritid (www.coe.int).
Den Europeiska Landskapskonventionen trädde i kraft i Sverige den 1 maj 2011.
9
RAPPORT NR 3/2012
Vilka skaderisker finns?
Vid genomförda skadeinventeringar på skogsmark har man främst koncentrerat
sig på att studera tre orsaker till skador; körskador, markberedning och övertäckning. Några direkta studier på de olika skadornas konsekvenser på lämningarna,
deras eventuella innehåll eller det vetenskapliga och/eller estetiska värdet har inte
gjorts.
Körskador
De vanligaste skadorna härrör från de många körningar som sker i samband med
avverkning, föryngringsarbete och gallringar. Ju fler körningar under skogens
omloppstid, desto större risk för allvarliga körskador. På senare år har fler åtgärder tillkommit (t.ex. stubbskörd och askåterföring) som leder till ytterligare körningar (RAÄ 2010). Den maskin som vanligtvis förorsakar de största körskadorna
är skotaren. De skador som kan uppstå i samband med själva avverkningen kan
lätt förhindras genom en bra planering, dvs. att man inte lägger ut bas- och stickvägar över eller omedelbart invid en lämning.
Figur 4. Finnbosättning i Dalarna med grova körskador. Foto Cecilia Ulfhielm
10
RAPPORT NR 3/2012
Körspår lämnar inte enbart synliga spår i landskapet utan kan också kraftigt rubba
eller förflytta stenar och därmed förändra utseendet på en lämning. Andra risker
körningar kan utgöra är att marken kompakteras. De allt tyngre maskinerna
trycker samman det kulturlager som kan finnas under markytan och då det gäller
gravar kan gravgömmorna (t.ex. en lerurna med brända ben och eventuella gravgåvor) helt tryckas sönder. Många lämningar ligger endast någon decimeter under
markytan varför halvmeterdjupa hjulspår kan få förödande konsekvenser. Särskilt
problematiskt är detta i linjeobjekt som fångstgropssystem och i yttäckande lämningar såsom röjningsröseområden. De senare kan förutom röjningsrösen även
innehålla gravar och boplatslämningar. Då dessa lämningar ofta täcker större ytor
är körskador inom denna lämningstyp vanligt förekommande.
Markberedning
Markberedningen är den åtgärd som förorsakar de allra största skadorna på kulturlandskapets värden. Det finns markberedningsmetoder som är mer skonsamma
än andra, t.ex. fläckmarksberedning, där man också har möjlighet att påverka
planteringsytans storlek och placering. Den konventionella harvningen är sällan
att betrakta som en acceptabel metod i samband med kulturmiljöer (Torstensdotter
Åhlin 2001). Markberedning på eller invid en fast fornlämning kräver alltid tillstånd från länsstyrelsen. Det normala är att tillstånd inte ges även om de olika
länsstyrelserna hanterar frågan på lite olika sätt.
Förutom de direkta skador markberedning kan förorsaka finns även indirekta skador. I många lämningar finns kol och sot som kan innehålla aggressiva salter som
bl.a. kan påverka arkeologiska metallfynd. Så länge dessa lager förblir orörda sker
en långsam nedbrytning och korrosionen av förhistoriska metallföremål går även
den långsamt. För att korrosion av metall ska uppstå behövs ett oxidationsmedel,
t.ex. luft, och ett elektriskt ledande medium, t.ex. vatten med lösta salter (Nordh
2002). Vid markberedning kan just dessa förutsättningar skapas.
Stubbskörd
Sedan några år tillbaka har det blivit aktuellt att även skörda stubbar. Många
gånger kombineras detta även med någon form av markberedning. Att dra upp
stubbarna och deras rotsystem kan förorsaka omfattande skador på forn- och
kultlämningar. Stubbskörd inom fasta fornlämningar, inkl. fornlämningsområde,
är dessutom tillståndspliktigt. Inget av de P3-inventerade objekten har stubbskördats.
11
RAPPORT NR 3/2012
Figur 5. Stubbskördat röjningsröseområde. Foto G. Lundh
Plantering, rotpåverkan och stormskador
Plantering av träd på eller invid en fast fornlämning kräver tillstånd enligt kulturminneslagen. Trädens rötter påverkar kulturlämningar på flera sätt, dels genom
deras sätt att växa, dels då roten riskerar att skada lämningen vid eventuell stormfällning.
Vad som händer vid t.ex. en stormfällning kan lätt konstateras. Om ett träd som
står i en lämning blåser omkull kan denna skadas genom att rötterna drar med sig
stenar. Står det i en kallmurad anläggning kan hela murar raseras. På samma sätt
kan murar raseras genom rotsprängning. Rotsystem invid en grav riskerar att helt
perforera anläggningen. Granens rötter, som växer genom att breda ut sig ytmässigt, kan därmed förorsaka omfattande skador. Detta gäller både vid tillväxt och
vid en stormfällning. En granplantering på eller invid ett gravfält kan därför orsaka omfattande skador.
12
RAPPORT NR 3/2012
Figur 6. Undersökning av en stensättning. Observera alla stubbar efter träd som växt i graven.
Foto Gisela Ängeby, Riksantikvarieämbetet.
13
RAPPORT NR 3/2012
Tidigare undersökningar
Inventeringar genomförda av Riksantikvarieämbetet visar att skogsbruket orsakar
omfattande skador på forn- och kulturlämningar. Vid en inventering av 170 registrerade fasta fornlämningar i skogsmark i Kalmar, Värmland och Västerbottens
län 2005 framkom att 38 % av de fasta fornlämningarna och 60 % av fornlämningsområdena hade skadats i samband med avverkning. För de områden som
även markberetts hade 87 % av fornlämningsområdena utsatts för åverkan (RAÄ
2006). Resultatet visar att andelen fornlämningar som utsatts för åverkan ökat
något. En ljusning är dock att andelen grova skador minskat.
Under år 2006 genomfördes en nationell skadeinventering i samarbete mellan
Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen med medel från Miljömålsrådet. Skadeinventeringen utfördes i de 18 län som inte omfattades av Riksantikvarieämbetets skadeinventering från 2005 (se ovan). Inventeringen kom att omfatta 240 fasta
fornlämningar. Resultatet visade att 43 % av de fornlämningar som låg inom områden som avverkats, utsatts för någon form av åverkan. När det gäller fornlämningar som låg inom områden som avverkats och markberetts var denna siffra 65
%. Andelen fornlämningsområden med skador efter avverkning resp. markberedning låg på en fortsatt mycket hög nivå, 56 resp. 83 % (Dolk Fröjd & Norman
2007).
Figur 7 Efter hyggesbränningen återstår inget annat än en fördjupning efter den utbrända kolbotten. Foto Cecilia Ulfhielm.
14
RAPPORT NR 3/2012
Polytaxsystemet
Översiktlig beskrivning
Polytax är samlingsnamnet för några av Skogsstyrelsens inventeringar som syftar
till att följa upp i vilken utsträckning skogsskötsel sker i enlighet med de skogspolitiska målen. Inventeringarna inriktas på både miljöhänsyn och produktionsaspekter från avverkning till dess att föryngringen är etablerad. Inventeringen har
funnits sedan 1999 och föregicks av liknande inventeringar för miljöhänsyn
(Grönska) och återväxttaxeringarna. Under 2008-2009 genomfördes vissa förändringar i Polytaxsystemet. Inventeringen förtätades för att ur samma inventering
kunna ge både ett strategiskt och ett operativt underlag. Tidigare löstes detta genom två separata inventeringar, Riks-Polytax och Distrikts-Polytax. I samband
med dessa förändringar infördes också en ny del kallad P3. P3 har alltså genomförts sedan 2008 och resultaten i denna rapport bygger i huvudsak på den samlade
inventeringen 2008 -2011.
Polytaxinventeringarna benämns utifrån årtal i förhållande till avverkningstidpunkten. Med P0/1 avses alltså den inventering som bedömer miljövärden innan
avverkning (år 0) samt följer upp hänsynen till dessa efter avverkning (år 1). Med
P3 avses den inventering som 3 år efter avverkning särskilt följer upp den hänsyn
till kulturmiljöer som tagits vid etablering av det nya skogsbeståndet (framförallt
påverkan från markberedning och plantering). I P5/7 mäts framförallt återväxternas kvalitet 5 eller 7 år efter avverkning i södra respektive norra Sverige. I P5/7
ingår också vissa aspekter på miljöhänsyn i form av en Substratinventering och en
arealtypsinventering.
Delar av resultaten från Polytax ingår i Sveriges Officiella Statistik och återfinns
bl.a. i Skogsstatistisk årsbok som ges ut av Skogsstyrelsen. Resultaten från P3inventeringen ingår dock inte utan redovisas i första hand i denna rapport. Polytaxdata används också löpande för uppföljning av t.ex. de skogliga sektorsmålen,
inom miljömålssystemet samt som underlag i fristående rapporter och meddelanden.
Inventeringsdesign P1/P3
Polytax är en stickprovsinventering som utgår från de avverkningsanmälningar
som lämnas in till Skogsstyrelsen inför en avverkning. I materialet ingår enbart
avverkningar som syftar till att anlägga ny skog med undantag från avverkningar i
ädellövskog.
För att via Polytax kunna tillgodose både ett strategiskt behov med återkommande
inventeringar och ett operativt behov med återkoppling av ärendevisa resultat till
markägare finns det i Polytax två kategorier; fördjupade och ordinarie. Efter
genomförd P0/1-inventering återkopplas de ordinarie ärendena till markägaren
och dessa ärenden avslutas. De fördjupade ärendena lever dock vidare i inventeringen utan att avslöjas varken externt till markägare eller internt inom Skogsstyrelsen. För de fördjupade ärenden som innehåller en notering om kulturmiljö blir
P3 nästa inventering. Som framgår av nedanstående figur innebär detta att ca 150
ärenden per år är aktuella för P3-inventering vilket inte medger någon geografisk
nedbrytning av resultaten.
15
RAPPORT NR 3/2012
Figur 8 Schematisk bild över inventeringsdesign och årliga ärendemängder P0/1 och P3
Det finns ingen koppling mellan de ärenden som inventerats i P0/1 och P3 med de
som inventeras i P5/7. Utlottningen för P5/7 sker helt separat.
Ärendemängd
P3-inventeringen har hittills genomförts under åren 2008-2011 vilket motsvarar
avverkningar genomförda under perioden 04/05-07/08. I denna rapport redovisas
resultaten för hela denna fyraårsperiod. Resultaten avser också om inget annat
nämns enbart övriga kulturmiljöer och inte fornlämningar och utgår från det samlade betyget för all påverkan under avverknings och föryngringsfasen. Totalt har
501st. ärenden ingått i inventeringen. Av dessa har 385 st. inventerats. Att 23 % är
satt till bortfall är olyckligt. Bortfallen har i alla fall utom ett angetts till Annan
orsak vilket oftast beror på att inventeringen inte hann genomföras under rätt fältsäsong och att instruktionen under 2008 års inventering medgav att hela ärendet
sattes till bortfall i de fall där P1-inventerat felaktigt registrerat en kulturmiljö.
Dessa felregistreringar är nästan alltid kopplade till stigar och leder som egentligen borde ha registrerats som ett upplevelsevärde. På de inventerade ärendena har
det totalt inventerats 686 st. kulturlämningar vilket ger ett genomsnitt på 1,8 lämningar/ärende för båda inventeringsperioderna.
Eftersom P1 och P3-inventeringen görs av olika inventerare krävs det en bra
överlämning av material mellan dessa, något som inte alltid har fungerat tillfylles.
En viktig orsak till detta är att P3-inventeringen infördes 2008 vilket innebär att
när dessa ärenden bedömdes första gången i P0/1-inventeringen fanns inga planer
på återbesök. Inventeringsmaterial såsom kartskisser var därmed i första hand till
för inventeraren själv och har därmed varierande kvalitet. I vissa fall har även den
som gjort P0/1-inventerignen hunnit sluta sin anställning på Skogsstyrelsen innan
det var dags för P3-inventering. Detta syns också i inventeringsresultaten där 2,4
% av kulturlämningarna inte har återfunnits vid P3-inventeringen. Vid P3-inventeringen har 21 % nya kulturlämningar upptäckts jämfört med det registrerade
materialet från P0/1, vidare har 3 % klassats som ej kulturmiljö i samband med
P3-inventeringen. Detta visar på nödvändigheten av noggranna inventeringar och
hög kompetens. En viss del av dessa nyupptäckta lämningar utgörs av fall där P3inventeraren valt att dela upp en P1-registrerad kulturmiljö i flera.
Ovanstående redovisningar syftar enbart till övriga kulturhistoriska lämningar.
Utöver dessa har även fornlämningar registrerats och av det totala antalet lämningar utgör dessa 12 %.
16
RAPPORT NR 3/2012
Kompetenskrav
Skogsstyrelsen har uppsatta kompetenskrav för en rad verksamheter och arbetsuppgifter, däribland P3-inventering1. Förutom årligt deltagande i kalibreringsövning krävs också högskoleutbildning i ämnet Kulturmiljövård omfattande minst
15 hp, eller motsvarande arkeologisk eller kulturgeografisk kompetens.
Kravet på den som idag utför P0/1 är att ha genomgått Skogsstyrelsens utbildning
i kulturmiljövård under 2 dagar. Detta är dock inte tillräckligt för att rätt kunna
tolka och förstå den komplexitet som kulturlandskapet uppvisar vilket i sin tur kan
medföra att det underlag som P3-inventeringen ska utgå ifrån inte är fullständigt
med avseende på kulturmiljön. Detta avspeglas bland annat i att ett antal län inte
har några eller väldigt få P3-objekt, trots att de har en relativt sett stor andel registrerade fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Detta borde
medföra en större andel P3-objekt än vad som i dag är fallet. Förutom att andelen
objekt är få så tenderar urvalet av lämningstyper att bli något begränsat där huvuddelen av P3-objekten utgörs av kolningsanläggningar, husgrunder och färdvägar. Sammantaget resulterar de bristande kompetenskraven i att P3-inventeringen
baseras på ett snävt geografiskt och lämningstypmässigt urval. Detta kan medföra
att de resultat som redovisas inte upplevs som relevanta för samtliga regioner.
1
- Rutin – Kompetens, utbildning och medvetenhet.
17
RAPPORT NR 3/2012
Resultat
Huvuddelen av resultaten kommer från P3-inventeringen. Om inget annat anges
avser resultaten enbart de övriga kulturhistoriska lämningar som åsyftas i § 30
SVL men inte de fasta fornlämningar som skyddas i KML.
Resultaten redovisas på två nivåer. Bedömning av hänsyn på enskild kulturmiljö
görs enligt skalan; Ingen negativ påverkan, Liten negativ påverkan samt Stor negativ påverkan. Vissa resultat redovisas som ett sammanvägt omdöme för hänsyn
till alla kulturmiljöer på hela avverkningsärendet och då enligt skalan; Full hänsyn, Delvis hänsyn samt Obetydlig hänsyn (bilaga 1 och 2)
Resultat från P1 Ägarkategori, landsdel, tidsserie
Resultaten från P1 kopplar enbart till den påverkan som föryngringsavverkningen
haft på kulturmiljöerna. Skador från markberedning m.m. ingår inte utan bedöms
enbart i P3. Resultaten från P1 ger ändå en bild över hur hänsynen har förändrats
över tid, och hur den skiljer sig åt mellan ägarkategorier samt landsdelar.
Kulturmiljöer förekommer på ungefär 1/3 av den avverkade arealen. Utan att dela
upp resultaten på ägarkategori eller landsdel är fördelningen mellan betygskategorierna relativt jämn. Full hänsyn visas på ca 60 % av den avverkade arealen där
kulturmiljöer förekommer. Obetydlig hänsyn till kulturmiljön har under andra
halvan av 2000-talet stabiliserats på strax över 10 %. (Figur 9).
Figur 9 Utveckling av sammanvägt betyg för kulturmiljöer. Resultat från P1.
Ägarkategorier
Med enskilda ägare avses privatpersoner, dödsbon, bolag som ej är aktiebolag
m.m. och med övriga ägare avses staten, övriga allmänna ägare samt stats- eller
privatägda aktiebolag. För Övriga ägare ses en stadig nedgång med andel Full
18
RAPPORT NR 3/2012
hänsyn (från ca 70 % till knappt 60 %) samtidigt som andelen med Obetydlig hänsyn ger motsvarande ökning (från knappt 10 % till ca 15 %). För enskilda ägare är
resultaten jämnare och några trender är svåra att se i resultaten. Försämringen hos
övriga markägare leder till bedömningen att under andra halvan av 2000-talet klarar enskilda ägare i större utsträckning att visa hänsyn till kulturmiljöer vid föryngringsavverkning (Figur 10). Detta är en intressant förändring eftersom det historiskt och även för andra miljöfunktioner varit bättre resultat för Övriga ägare,
något som ofta förklarats med bättre möjligheter till framförhållning och traktplanering. I Polytaxmaterialet syns ingen skillnad i andel av avverkad areal där kulturmiljöer förekommer mellan ägarkategorierna.
Figur 10 Utveckling av sammanvägt betyg för kulturmiljöer, uppdelat på ägarkategori. Resultat från
P1.
Landsdelar
Förekomst av kulturmiljöer skiljer mycket mellan olika landsdelar där det i Norra
Norrland återfinns endast på drygt 10 % av den avverkade arealen. Motsvarande
siffror för Södra Norrland är 30-35 % medan kulturmiljöer förekommer på ca 45
% av den avverkade arealen i både Svealand och Götaland. Skillnaderna är också
stora i fördelning av sammanvägt betyg där Norra Norrland med undantag från de
första två redovisningsperioderna stadigt har 10-25 procentenheter större andel
med Full hänsyn än de andra landsdelarna Mellan övriga tre landsdelar syns inga
tydliga skillnader. I andel med Obetydlig hänsyn utmärker sig Södra Norrland
med att under större delen av inventeringsperioden ligga på en nivå mellan 15-25
% medan övriga landet till största delen ligger under 10 %. För senaste treårsperioden verkar skillnader dock har utjämnats (Figur 11).
19
RAPPORT NR 3/2012
Figur 11 Andel av avverkad areal med Full respektive Obetydlig hänsyn, uppdelat på landsdelar.
Resultat från P1.
Resultat från P3
I både P1 och P3 ges ett sammanvägt betyg för hänsyn till kulturmiljöer per
ärende och resultaten i P3 kan därför jämföras med vad samma ärenden hade för
sammanvägt betyg i P1. Skillnader i resultaten beror därmed på vad som hänt under föryngringsfasen. Mellan perioderna syns en liten försämring både i P1- och i
P3-resultaten (Figur 12) vilket innebär att ytterligare skador uppkommit i samband med föryngringsåtgärder såsom markberedning och plantering.
Figur12 Sammanvägt betyg till kulturmiljöer per ärende. Resultat från P1 och P3
20
RAPPORT NR 3/2012
Betygssättning sker också för varje enskild kulturmiljö både i P1 och i P3 men
även ett totalt betyg P1/3 som visar på den totala miljöpåverkan avverkning och
föryngring har haft. Det finns inga större variationer mellan den påverkan som
uppstår vid avverkning och efterföljande föryngringsåtgärder (Figur 13). Jämfört
med tillståndet direkt efter avverkning minskar andelen med ingen negativ påverkan från 60 % till 57 % efter utförda föryngringsåtgärder. Andelen med stor negativ påverkan ökar med motsvarande storlek från 13 % till 16 %.
Figur 13 Betygsfördelning beräknat på enskilda kulturmiljöer. Resultat från P1 och P3.
Lämningstyp
Kulturmiljöer är ett vitt begrepp som innehåller stor variation av lämningstyper
men vissa är betydligt vanligare än andra. I P3-inventeringen utgör nio stycken
lämningstyper 90 % av antalet lämningar där kolningsanläggningar är den klart
dominerande kulturmiljön. Det är också skillnad i påverkansgrad beroende på
lämningstyp. Lägenhetsbebyggelser har den minsta andelen med ingen alt. positiv
påverkan och områden med skogsbrukslämningar har störst andel med stor negativ påverkan.
Tabell 2 Grad av hänsyn beroende på lämningstyp. Resultat från P3.
Lämningstyp
04/05-07/08
Andel
Ingen, alt.
positiv
påverkan
Liten negativ
påverkan
Stor negativ
påverkan
Kolningsanläggning
34 %
52 %
29 %
18 %
Husgrund, historisk tid
13 %
57 %
28 %
15 %
Färdväg
12 %
69 %
19 %
12 %
Hägnad
7%
48 %
35 %
17 %
Röjningsröse
7%
59 %
21 %
20 %
Fossil åker
6%
47 %
40 %
13 %
Område med
skogsbrukslämningar
6%
50 %
21 %
29 %
Lägenhetsbebyggelse
3%
25 %
63 %
12 %
Brott/täkt
3%
94 %
6%
0%
21
RAPPORT NR 3/2012
Typ av påverkan
Kulturmiljöer kan vid avverkning och föryngring framförallt skadas genom mekanisk påverkan via körskador eller markberedning eller genom påverkan på
upplevelsevärdet via nedrisning eller plantering. Nedrisning kan också öka risken
för körskador och markberedning eftersom kulturmiljön blir svårare att upptäcka.
I många fall är det en kombination av olika påverkan på kulturmiljön men genom
att beräkna betygsfördelningen på kulturmiljöer som är utsatta för en viss typ av
påverkan ges en bild av hur allvarlig just denna påverkan är. Markberedning tycks
vara det som påverkar betyget på kulturmiljön mest dels genom att det är den åtgärd som oftast påverkar kulturmiljöerna (24 %) och dels därför att det är den åtgärd som också har de största skadorna (54 % Stor negativ påverkan) (Figur 14).
Nedrisning är i detta sammanhang det minsta problemet. I P3-inventeringen särredovisas även skador som uppkommer i basväg och på avlägg men dessa är relativt ovanliga (1 % respektive 3 %).
Figur 14 Andel av kulturmiljöer som är påverkade av en viss åtgärd samt betygsfördelning för respektive åtgärd. Resultat från P3.
All ovanstående påverkan är aktiva handlingar men påverkan kan också ske genom passiva handlingar. En sådan passiv påverkan är att lämna träd i anslutning
till kulturmiljöerna och där träden sedan vindfälls och orsakar en skada. Av de P3inventerade kulturmiljöerna har 6 % påverkats av vindfällda träd och i 44 % av
fallen i så liten utsträckning att det bedömts ha ingen alt. positiv påverkan. Detta
påverkar dock ej det sammanvägda slutomdömet.
I inventeringsresultaten går det också se mönster i typ av påverkan beroende på
lämningstyp. En kunskap som är viktig i en lärandeprocess med målet att undvika
skador. De tre vanligaste lämningstyperna (Tabell 2) utgörs av tre ganska olika
typer; kolningsanläggningar, husgrunder samt färdvägar. Oavsett grad av påverkan (samtliga betyg) visar det sig att färdvägar framför allt påverkas av körning
och nedrisning, husgrunder av körning samt kolningsanläggningar av markberedning (Figur 15).
22
RAPPORT NR 3/2012
Figur 15 Andel påverkade kulturmiljöer fördelat på lämningstyp och åtgärd. Resultat från P3.
Vid en begränsning till vilka kulturmiljöer som hade stor negativ påverkan blir det
ett liknande mönster (Figur 16). De stora skillnaderna är att vid stor negativ påverkan dominerar markberedning ännu mer på kolningsanläggningarna och är
också vanligare även på de övriga två lämningstyperna samt att nedrisning på
husgrunder inte leder till så stor negativ påverkan.
Figur 16 Andel kulturmiljöer med stor negativ påverkan fördelat på lämningstyp och åtgärd. Resultat från P3.
Kännedom om kulturmiljöer
Med kännedom om kulturmiljöer avses i P3-inventeringen inte att varje enskild
kulturmiljö är känd sedan tidigare utan att avverkningen berör någon känd kulturmiljö. Med känd avses då att information finns tillgängligt via FMIS eller
S&H, eller att markägaren har kännedom som finns redovisad på avverkningsanmälan eller att Skogsstyrelsen har kännedom och har informerat markägaren.
23
RAPPORT NR 3/2012
Hänsyn till kulturmiljöer är beroende på om de är kända sedan tidigare och finns
med i någon typ av register tillgängligt för de inblandade aktörerna. Med Anmälan
avses de fall där anmälaren gjort en notering om kulturmiljö i hänsynsredovisningen och med Kontakt med Skogsstyrelsen avses de fall där Skogsstyrelsen informerat anmälaren. Kontakten kan dock innebära att det inte är specifikt kulturmiljön som varit föremål för rådgivning. Den viktigaste faktorn för att undvika
obetydlig hänsyn verkar vara att någon kulturmiljö som berörs av avverkningen
finns registrerad i FMIS (Figur 17). I de fall där någon kulturmiljö på avverkningsärendet var känd i FMIS var andelen med obetydlig hänsyn endast 2 % medan den var 17 % i de fall där ingen kulturmiljö fanns i FMIS det vill säga ett
ärende utan inventeringsdata i FMIS löper mer än 8 ggr större risk att få obetydlig
hänsyn. Det finns svårigheter i att analysera denna typ av resultat t.ex. där ny information hela tiden påförs i offentliga register och det finns viss oklarhet i inventeringsinstruktionen. Genomgående är det dock tydligt att om kulturmiljön är
känd för de inblandade i avverkningen hanteras dessa betydligt bättre än om miljön inte är känd sedan tidigare. Kulturmiljöer verkar således vara svåra att upptäcka för maskinföraren under pågående arbete vilket förutsätter god traktplanering.
Figur 17 Andel med Stor negativ påverkan beroende på brukarens kännedom om kulturmiljön.
Resultat från P3
Vikten av tillgången på inventeringsdata från de sektorsansvariga myndigheterna
är uppenbar men dessvärre också relativt ovanlig (Tabell 3). Av de inventerade
ärendena fanns det information från FMIS eller S&H endast på ca en femtedel.
Tabell 3 Kännedom om kulturmiljöer fördelat på källa. Resultat från P3.
Källa
Frekvens
FMIS
10 %
S&H
9%
Anmälan
36 %
Skogsstyrelsen
12 %
24
RAPPORT NR 3/2012
Åtgärder för att förbättra hänsynen
Även på ärendenivå går det att analysera resultaten utifrån vilka åtgärder som
vidtagits innan avverkningen.
När det gäller avverkningsanmälans utformning så syns inte någon större skillnad
i hänsyn i de fall anmälaren enbart fyllt i hänsynsredovisningen med ett kryss eller
lämnat det helt tomt. Om anmälan däremot är ifylld på ett adekvat sätt, d.v.s. att
det också finns en beskrivning av kulturmiljön eller hur anmälaren avsett ta hänsyn till den, blir skillnaden uppenbar. I de fall anmälan innehåller en sådan beskrivning är det bara en sjättedel som får obetydlig hänsyn jämfört med om anmälan inte är ifylld adekvat (3 % respektive 18 %). Huruvida kulturmiljöhänsynen
finns med på kartskissen i anmälan verkar ha mindre betydelse. (Figur 18)
Figur 18 Andel av avverkningarna med obetydlig hänsyn till kulturmiljöer uppdelat på avverkningsanmälans utformning. Resultat från P3.
Av de tre aktiviteter som kopplar till Skogsstyrelsens agerande har rådgivning den
största påverkan. I de fall där Skogsstyrelsen har skickat ett rådgivningskvitto till
markägare eller ombud återfinns i inventeringen inget ärende som har obetydlig
hänsyn (Figur 19).
25
RAPPORT NR 3/2012
Figur 19 Andel av avverkningarna med obetydlig hänsyn uppdelat på Skogsstyrelsens agerande.
Resultat från P3.
För de aktiviteter som kan göras inför och under avverkning har förekomst av
kulturstubbar en större betydelse än förekomst av hänsynssnitslar (Figur 20). Här
kan det finnas ett mörkertal bland snitslarna i de fall dessa har försvunnit innan
P3-inventeringen genomförs. Förekomst av snitslar eller kulturstubbar i denna
redovisning innebär att det förekommer på avverkningsärendet och ger ingen information om hur situationen är för enskilda kulturmiljöer.
Figur 20 Andel av avverkningarna med obetydlig hänsyn uppdelat på hänsynsmarkeringar i fält.
Resultat från P3.
De mest positiva åtgärderna i form av adekvat hänsynsredovisning vid anmälan
och rådgivning från Skogsstyrelsen är också de mest ovanliga åtgärderna (Tabell
4). Dessa förekommer vid ca var tionde (11 %) respektive var tjugonde (5 %) avverkningsärende.
26
RAPPORT NR 3/2012
Tabell 4 Andel av avverkningsärenden där respektive åtgärd genomförts. Resultat från P3.
Åtgärd
Frekvens
Anmälan
22 %
Anmälan, adekvat
11 %
Anmälan, karta
20 %
Skogsstyrelsekontakt
13 %
Rådgivning
5%
Fältbesök
16 %
Snitslar
14 %
Kulturstubbar
39 %
Resultat från P5/7
I P5/7-inventeringen ingår att inventera lämnad hänsynsareal. Med detta avses hur
stor del av avverkningsarealen markägaren avsatt till hänsyn, detta oavsett ytans
miljökvalitetsvärde. Detta innebär också att om markägaren valt att plantera ett
kulturmiljöområde kommer detta inte räknas som hänsynsareal utan som produktionsareal. Eftersom kulturmiljöer till stor del är eller har betraktats som detaljhänsyn (< 100 m2) och inte som yttäckande hänsynsobjekt blir en väldigt liten del
av arealen lämnad som kulturmiljöhänsyn Genomgående under perioden från
1999-2010 lämnas ca 0,1 % av avverkningsarealen som kulturmiljöhänsyn. Ingen
påtaglig skillnad syns mellan ägarkategorier eller landsdelar och nivån är också
stabil över tid.
27
RAPPORT NR 3/2012
Resultatdiskussion
Kunskapsläget genom FMIS och Skog & Historia
Sedan 1930-talet har omfattande inventeringar av det svenska kulturlandskapet
ägt rum. Först i form av Riksantikvarieämbetets inventeringar inför utgivningen
av den ekonomiska kartan och på senare tid i form av Skogsstyrelsens arbetsmarknadsprojekt Skog & Historia. Idag finns ca 1,7 miljoner anläggningar (såväl
fasta fornlämningar som övriga kulturhistoriska lämningar) på ca 600 000 platser
eller lokaler registrerade i Riksantikvarieämbetets digitala fornminnesregister
(FMIS). Cirka 270 000 platser är fasta fornlämningar och resterande ca 330 000 är
platser med övriga kulturhistoriska lämningar. Uppskattningsvis ligger 75 % av
lämningarna i skogsmark, vilket ger ca 200 000 platser med fasta fornlämningar
och ca 250 000 platser med övriga kulturhistoriska lämningar.
Under Skog & Historias projekttid inventerades ca 20 % av skogsmarken vilket
resulterade i att ca 200 000 ”nya” kulturlämningar registrerades. Av dessa har ca
80 000 kvalitetssäkrats vilket medför att i dagsläget finns ca 120 000 lämningar
med osäker kvalitet i Skogsstyrelsens Skog & Historia-register. Med tanke på den
positiva effekten kännedom om kulturmiljöer har på vilken hänsyn som tas till
kulturmiljön är det angeläget att kvalitetssäkra och tillgängliggöra detta material.
Detta är mer en fråga om kompetens eftersom resurser finns tillgängliga för arbetet (Fridh m.fl. 2011).
Merparten av de fasta fornlämningarna har en begränsad storlek. Beräkningar visar att de i FMIS registrerade fasta fornlämningarna, inklusive ett tänkt fornlämningsområde på 25 m runt själva lämningen, motsvarar en areal på omkring
118 000 ha, eller 0,4 % av skogsarealen. Utgående från dagens siffror innebär det
att när all skogsmark är inventerad kan fasta fornlämningar med fornlämningsområde komma att utgöra ca 230 000 hektar, dvs. knappt 1 % av skogsmarken. Det
finns dock regionala skillnader. Dessa beror på att lämningstätheten skiftar över
landet samt att det finns länsvisa variationer vad gäller omfattningen av fältinventeringar.
Stora delar av Sverige saknar en inventering av forn- och kulturlämningar, t.ex.
norra Norrlands inland. I andra delar har närmast översiktliga inventeringar gjorts.
Utan kunskap om lämningarna kommer andelen skadade lämningar att fortsatt
ligga på en mycket hög nivå.
Skogsstyrelsens ärendehantering
Enligt i dag rådande rutin ”Handläggning vid anmälan och ansökan av avverkning
som rör fast fornlämning” (113/2010) ska en anmälan enligt 14 § skogsvårdslagen
om föryngringsavverkning, avverkning för annat ändamål, uttag av skogsbränsle
eller skyddsdikning som kommer in till Skogsstyrelsen kontrolleras mot myndighetens uppgifter om fasta fornlämningar. Detsamma gäller vid en ansökan om
tillstånd till avverkning enligt 16 eller 27 §§ skogsvårdslagen och vid anmälan för
samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Om basvägar och platser för virkesupplag
är kända ska även dessa kontrolleras mot fornlämningsuppgifterna. Om en fast
fornlämning berörs ska en kopia av anmälan/ansökan genast skickas till länsstyrelsen. Detta gäller även då ett område som ligger intill den plats som är markerad
28
RAPPORT NR 3/2012
som fornlämning i underlaget berörs, eftersom detta område sannolikt tillhör
fornlämningsområdet. För att underlätta länsstyrelsens handläggning ska Skogsstyrelsen se till att anmälan/ansökan innehåller kompletta uppgifter om fastighet
och markägare/ombud samt handläggarens namn, telefon och e-postadress.
I ärendehandläggningen bör Skogsstyrelsen vara uppmärksam på kvaliteten i avverkningsanmälans hänsynsredovisning, detta i och med att en adekvat redovisning av hänsyn till kulturmiljöer också i stor utsträckning leder till god hänsyn vid
avverkningen men där endast grundläggande hänsynsredovisning inte hade någon
positiv effekt.
Hänsyn till lokala förhållanden
Tolkningen av vad som ska betraktas som fast fornlämning och fornlämningsområde varierar och utvecklas över tiden. Av bl.a. dessa skäl ska Skogsstyrelsen på
distriktsnivå i dialog med berörd länsstyrelse bedöma om det finns behov av och
möjlighet till komplettering av handläggningsrutinen för att möta länsstyrelsens
önskemål. Om sådana kompletteringar sker ska de dokumenteras och fastställas
samt på lämpligt sätt göras kända för samtliga berörda handläggare.
Information till markägaren
Markägaren eller dennes ombud ska informeras om att den planerade åtgärden
berör en fast fornlämning, att länsstyrelsen därför fått en kopia av anmälan eller
ansökan och att den där hanteras som ett ärende enligt KML.
Resultaten från P3-inventeringen visar dock att en kontakt mellan Skogsstyrelsen
och markägaren eller dennes ombud utan fältbesök inte har någon tydlig effekt på
vilken hänsyn som tas till kulturmiljön. En stark effekt syntes däremot vid rådgivning i fält.
Samråd med länsstyrelsen i vissa fall
Innan Skogsstyrelsen skriver ett råd enligt skogsvårdslagen, fattar beslut enligt 16
eller 27 §§ samma lag eller avslutar ett samrådsärende enligt 12 kap. 6 § miljöbalken där en fast fornlämning berörs av skogsbruksåtgärder, ska myndigheten, om
det inte är uppenbart onödigt, samråda med länsstyrelsen. Detta är viktigt för att
undvika att innehållet i ett råd eller ett beslut kommer i konflikt med bestämmelserna i KML.
29
RAPPORT NR 3/2012
Införande av Kulturpolytax
Utvecklad och utökad uppföljningsverksamhet
I samband med sammanställningarna och redovisningarna av P3-resultaten har det
framkommit att det finns ett antal problem med upplägg och genomförande av
inventeringarna. Dels är P3-urvalet beroende av att kulturlämningar påträffas och
redovisas i samband med P0/1 inventeringen. Detta kan medföra att vissa områden inte P3 inventeras då tidigare inventerare inte påträffat eller redovisat hänsyn
till kulturmiljön. Vidare kan vissa lämningskategorier utgöra allt för stor del procentuellt sett av det sammanlagda antalet lämningstyper. Dessa två problem kan
leda till att den geografiska såväl som lämningstypsmässiga spridningen av inventerade objekt blir allt för snäv. Det tredje problemet är att fasta fornlämningar
inte ingår i P3-inventeringen vilket medför att vi inte får en helhetsbild över hänsynen till kulturmiljöerna i skogen. För att komma till rätta med dessa problem har
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Skogsstyrelsen tillsammans genomfört en
sammanslagning och utveckling av Polytax för kulturmiljövärden och skadeinventering av fornlämningar i skogsbruket. Den sammanslagna inventeringen
kommer att utföras inom ramen för polytaxsystemet under namnet Kulturpolytax
(KP)
KP ska årligen utföras på ca 400 objekt (avverkningsanmälningar) med fasta
fornlämningar och kulturlämningar. I möjligaste mån ska avverkningsområden
som innehåller både fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar
inventeras. Övriga kriterier är en jämn geografisk spridning av objekten samt att
samma lämningstyp inte får utgöra mer än 20 % av det totala antalet lämningar i
varje geografiskt område.
Urvalet kommer att ske mot 3 år gamla registrerade faktiska avverkningar i
NAVET (Skogsstyrelsens IT-stöd för ärendehantering) som matchar träffar mot
FMIS och Skog & Historia-registret.
30
RAPPORT NR 3/2012
Hur kan vi uppnå en bättre
kulturmiljöhänsyn?
För att uppnå en bättre hänsyn till kulturmiljöer i skogen bör Skogsstyrelsen i bred
samverkan tillsammans med andra myndigheter, organisationer och skogsbruket
verka för;
•
Utbildningar i kulturmiljövård. I dagsläget ingår inte kulturmiljövård i de
skogliga högskoleutbildningarna. Detta är en stor brist vilket leder till att
nyutexaminerade har ingen eller mycket begränsad kunskap om skogens
kulturarv. Detta kan få till följd att kulturminneslagen inte tillämpas korrekt samt att kunskaperna och tolkningen av forn- och kulturlämningarnas
utsträckning, lämningstyp samt lagskydd är okänt eller felaktigt av utföraren. Inventering och granskning av befintligt material. Den påbörjade
granskningen och kvalitetssäkringen av Skog och Historia måste fullföljas.
Det är av största vikt att registrerat material är kvalitetssäkrat och tillgängligt för alla yrkesverksamma. Stora delar av skogsmarken är inte inventerad med avseende på forn- och kulturlämningar. Detta bör på sikt rättas
till. Resultaten från P3-inventeringen visar tydligt på att kännedom om
lämningarna samt att de är registrerade är mycket viktigt för att undvika
skador..
•
Attitydförändringar och eget ansvar. Vår attityd till det skogliga kulturarvet bör förändras. Skogens kulturarv har ett stort pedagogiskt, vetenskapligt och upplevelsemässigt värde som även har en stor betydelse för
mångas identitet och utkomst. Markägare måste ta ett tydligare ansvar för
skyddet av de forn- och kulturlämningar som finns på fastigheten, i dag
riskerar lämningarna många gånger att ”falla mellan stolarna” i de långa
kedja av myndigheter, bolag/ägarorganisationer, entreprenörer och
maskinförare som är inblandade i en avverkningsanmälan.
•
Metod- och teknikutveckling. Det är mycket viktigt att stödja och bidra till
en utveckling när det gäller skogsbruksmaskiner och markberedningsaggregat. Tidigare försök har visat på stora skillnader i skadefrekvensen på
forn- och kulturlämningar beroende på vilken typ av markberedning som
utförs. Vidare bör GPS med tillhörande kartsystem vara tillgängligt i alla
skogsbruksmaskiner.
31
RAPPORT NR 3/2012
Litteratur/källförteckning
Dolk Fröjd, C och Norman, P. 2007. Uppföljning av skador på fornlämningar i
skogsmark. Skogsstyrelsen Rapport 9:2007.
Fridh, M., Duvemo, K., Eriksson, A. och Wijk, S. 2011. Utredningsrapport Långsiktig plan för Skogsstyrelsens inventeringar och uppföljningar. Skogsstyrelsen Rapport 8:2011.
Lagen (1988:950) om kulturminnen m. m.
Miljöbalken (1998:808).
Nord, A.G. och Lagerlöf, A. 2002. Påverkan på arkeologiskt material i jord. Redovisning av två forskningsprojekt. Riksantikvarieämbetet 2002.
Prop. 1998/99:114. Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål. Kulturdepartementet 1999.
Riksantikvarieämbetet 2006. Studie av skador på fornlämningar i skogsmark.
Rapport 2006:2.
Riksantikvarieämbetet. 2010. Vägledning för tillämpningen av Kulturminneslagen. Samråd och tillståndsprövning i samband med skogs- och jordbruk
m.m.
Skogsstyrelsen 2011. Skogsstatistisk årsbok 2011.
Skogsvårdslagen (1979:429).
Sohlenius, R. 2006. Fornlämningar i skogen. Andelen skogsmark med fasta fornlämningar. Riksantikvarieämbetet 2006.
Torstensdotter Åhlin, I. 2001 Försök med markberedning inom områden med fossil åkermark i Västra Götalands, Jönköpings, Kronobergs och Uppsala län –
ett pilotprojekt. Riksantikvarieämbetet 2001.
www.coe.int
www.raa.se
www.skogsstyrelsen.se
32
RAPPORT NR 3/2012
Bilaga 1
Fältinstruktion P3-inventering
Instruktion för fältarbete med
Polytax P3
Datum
Ändringsorsak
Ansvarig
2010-05-06
Fastställd inför 2010 års inventering.
Enheten för geografisk information
Hans Lind
33
RAPPORT NR 3/2012
Inledning ........................................................................................................ 35
Omfattning och tidpunkt ........................................................................ 36
Arbetsprocess ............................................................................................. 37
Förarbete................................................................................................. 37
Fältarbete ................................................................................................ 37
Analys av orsaker ................................................................................... 37
Registrering ............................................................................................ 37
Förarbete .................................................................................................... 38
Identitet (Fältblankett A Sektion A)....................................................... 38
Uppgifter om objektet (Fältblankett A Sektion B)................................. 39
Fältarbete.................................................................................................... 39
Genomgång av objektet.......................................................................... 39
Bortfall (Fältblankett A Sektion C) ........................................................ 39
Vad räknas in i objektet? ........................................................................ 39
Bedömning av kulturmiljöer (Fältblankett B Sektion K)....................... 42
Ytstora och sammansatta lämningar. ..................................................... 50
Sammanvägt betyg av tagen hänsyn per objekt (Fältblankett A Sektion E)
................................................................................................................ 50
Analys av orsaker (Fältblankett A) ........................................................ 51
34
RAPPORT NR 3/2012
Inledning
F
öljande instruktion beskriver inventeringsförfarandet vid den del av Polytax
som heter P3. Polytax är Skogsstyrelsens inventeringssystem för uppföljning
av skogspolitikens två likställda mål, produktion och miljö, i samband med föryngringsavverkning.
Polytax genomförs som fyra inventeringar:
P0
Inventering av miljövärden före föryngringsavverkning. Utlottning löpande utifrån
avverkningsanmälningar.
P1
Uppföljning av miljövärden identifierade i P0 1 år efter föryngringsavverkning.
P3
De P1-objekt som innehåller kulturmiljövärden återinventeras 3 år efter föryngringsavverkning för att få en bild av skadorna efter genomförda föryngringsåtgärder.
P5/7
Inventering av utlottade objekt 5 år (södra Sverige) respektive 7 år (norra Sverige)
efter föryngringsavverkning. Här genomförs en återväxtinventering, substratinventering och längdmätning av arealtyper.
Resultaten från de olika inventeringarna redovisas på olika geografiska nivå; distrikt, län, landsdel eller rike.
P3 har utvecklats dels då det finns ett behov av uppföljning av delmål 3 i Levande
skogar, dels för möjligheten att följa upp kulturmiljövårdshänsynen efter slutavverkningen.
I P3 bedöms de kulturmiljöer som omfattas av SVL (övriga kulturhistoriska lämningar). Fasta fornlämningar som omfattas av Lagen om kulturminnen m.m.
(1988:950) berörs inte. I P3 bedöms dels hänsynen som skett efter slutavverkning,
dels en sammanvägd bedömning av hänsynen vid slutavverkning och föryngring.
35
RAPPORT NR 3/2012
Omfattning och tidpunkt
P3 är en årlig inventering. Objekten som skall inventeras utgör ett urval av de P1objekt som innehåller kulturmiljövärden. Det beräknas röra sig om ca 150 objekt
per år, men detta kan förändras. Inventeringen efter den tredje avverkningssäsongen efter slutavverkning. Fältarbetet i P3 utförs på barmark lämpligen innan
växtsäsongen. Lämplig inventeringstidpunkt varierar över landet.
Resultatet av P3 sammanställs och bearbetas av Skogsavdelningen och kommer
preliminärt att presenteras under hösten samma år inventeringen genomförs.
36
RAPPORT NR 3/2012
Arbetsprocess
Förarbete
Identitet
Uppgifter om objektet
Överlämning av information från P1-inventering
Fältarbete
Genomgång av objektet
Bortfall
Bedömning av kulturmiljöer
Analys av orsaker
Information
Anmälan
Ärendehistorik
Fältobservationer
Annat
Registrering
Se lathund för registrering i Navet.
37
RAPPORT NR 3/2012
Förarbete
Inför fältarbetet skall inventeraren samla in relevant information från P0 och P1
(R0 och R1)2. Detta sker genom direkta kontakter med de berörda inventerarna.
P3-inventeraren har ansvaret för att ta initiativ till dessa kontakter. I P0/P1 har
varje kulturmiljö en identitet bestående av delområdesnummer samt löpnummer.
Dessa skall antecknas i och föras över till P3. Om man hittar en ny kulturmiljö på
ärendet skall detta ges ett nummer som följer på den i P0/1 påbörjade serien.
Vid denna överlämning är det bra om man inte bara överlämnar den formella dokumentationen utan också diskuterar ärendet. Som exempel på vad som kan vara
särskilt viktigt att ha en dialog kring är:
- finns det oklarheter kring kartan över objektet och de koder som
finns på kartan?
- hur har man resonerat kring miljökvalitetsbedömningar och betygsättning?
- finns det biologiska värden knutna till kulturmiljön som bedömts i
de andra parametrarna?
- har P0/P1-inventeraren någon övrig information som kan var till
nytta i P3-inventeringen?
Vidare skall själva avverkningsanmälan och ärendehistorik tas fram som innehåller information som kan användas i analysen av orsaker till miljöpåverkan. Avverkningsanmälan inlämnade före 2009 arkiveras på distrikt och ärendehistorik
finns lagrade i Kotten formulär eller i Navet. Efter 2009 finns avverkningsanmälningar digitalt sparade i Navet.
Identitet (Fältblankett A Sektion A)
Samtliga uppgifter under identitet erhålles normalt automatiskt via Navet, och
finns förtryckt på blanketten:
-
2
Län
Kommun
Fastighet
Polytaxärende
Relaterat avverkningsärende
Innan data från P0/P1 kommer data från det gamla systemet, R0/R1 att användas.
38
RAPPORT NR 3/2012
Uppgifter om objektet (Fältblankett A Sektion B)
Följande uppgifter om objektet erhålles normalt automatiskt via Navet, och finns
förtryckt på blanketten:
-
N- och E-koordinat
Anmäld areal ha
Inventeringsdatum och inventerare för P0/1
Avverkningssäsong
Relaterat avverkningsärende
Vid P3 registreras följande uppgifter om objektet:
-
Inventeringsdatum och inventerare för P3
Fältarbete
Genomgång av objektet
I fält går man igenom ärendet inklusive basvägen som följs från hygget till avlägg
vid väg. Man söker upp de kulturmiljöer som bedömts i P0/P1 och går över avverkningsytan för att se om det kan finnas fler kulturmiljöer som inte har blivit
registrerade i P0/1. Om det finns fler kulturmiljöer än de som registrerats i P0/1
skall dessa registreras. Alla kulturmiljöer registreras utifrån sin lämningstyp som
utgår från FMIS lämningstyplista.
Bortfall (Fältblankett A Sektion C)
Bortfallsorsak ska alltid anges. För objekt som inventeras anges bortfallskod = 0.
För objekt som inte kan inventeras anges bortfallsorsak enligt kodlista nedan.
Kod
Beskrivning
0
Ej bortfall
1
Övergått till annan markanvändning
5
Annan orsak, ange i fritext
Vad räknas in i objektet?
I de flesta fall är det inte något problem att bestämma vilka kulturmiljöer som
skall räknas tillhöra objektet (hygget). Det finns dock ett några situationer där
bedömningen är svårare.
-
Kulturmiljöer som helt innesluts av objektet men där träd lämnats på eller invid lämningen räknas som hänsyn.
-
Kulturmiljöer som delvis ligger på hygget.
-
Kulturmiljöer som angränsar till objektet
39
RAPPORT NR 3/2012
I alla situationer måste dock miljökvalitetsvärderingen utgå från hela kulturmiljön
om denna bedöms ingå i objektet.
Kulturmiljöer som helt innesluts av objektet men där träd lämnats på eller invid
lämningen räknas normalt sett till detta.
Vad gäller kulturmiljöer som delvis ligger på hygget skall, under vissa förhållanden, hela miljön ingå i bedömningen, vilket får konsekvenser för både bedömningen av areal och betygsättningen.
Vad gäller bedömningen av areal och betygsättningen får man hantera situationen
från fall till fall. Om hyggesgränsen sammanfaller med gränsen mellan två ägare3
utgår betygssättningen och arealbedömningen endast från den slutavverkade ytan.
(Detta då en skogsägare inte skall hållas ansvarig vad som händer på annans
mark).
I de fall objektet ligger inom en fastighet måste man bedöma om skogen sparats
av hänsynsskäl. Detta avgörs i de flesta fall av vilken slags skog som ligger utanför hygget. Om det rör sig om skog nått lägsta slutavverkningsbar ålder (som
skulle kunnat slutavverkas) räknar man in hela kulturmiljön i objektet. I detta fall
skall hela arealen ingå i objektet och betygsättningen skall ta hänsyn även till den
angränsande delen av kulturmiljön. Om det rör sig om t.ex. ungskog eller impediment (som inte får slutavverkas) räknas inte detta in i objektet.
Hg
Hg
Kulturmiljö
Hyggesgräns
Exempel. Bebyggelsemiljön ovan ligger till ena hälften på hygget och till hälften i skogen. I en
miljökvalitetsvärdering skall bedömningen utgå från hela miljön. Huruvida hela kulturmiljön skall
räknas in arealen och bedömas i betygsättningen, avgörs av ägarsituationen och vad det är för slags
skog på den ej avverkade delen av kulturmiljön.
3
Observera att två intilliggande fastigheter kan ha samma ägare och att bedömningen utgår från
vem som äger skogen.
40
RAPPORT NR 3/2012
-
I en miljökvalitetsvärdering skall bedömningen utgå från hela miljön.
-
Om kulturmiljön ligger på två fastigheter med två olika ägare utgår bedömningen av areal och betygsättning från den del av miljön som ligger
på den slutavverkade ytan (objektet).
-
Om kulturmiljön ligger på samma ägares mark (oavsett fastighetsgräns)
och marken på den ej avverkade delen av kulturmiljön består av slutavverkningsmogen skog, bedöms detta som tagen hänsyn och hela kulturmiljön skall räknas in i arealen och betygsättningen skall utgå från hela
kulturmiljön.
Nästa situation gäller kulturmiljöer som angränsar till objektet men som inte är
en del av hygget. Här gäller det att bedöma om man av hänsynsskäl valt att inte
avverka i anslutning till miljön.
Grundförutsättningarna är att det rör sig om skog som skulle kunnat slutavverkas
och att skogen har samma ägare. Sedan påverkar hyggets form bedömningen. Om
hyggets form, t.ex. i form av en utbuktning, förefaller ha påverkats av kulturmiljöns utbredning, görs bedömningen att skogen sparats av hänsynsskäl.
Jordkällare
Hyggesgräns
Exempel. Jordkällaren i figuren bedöms vara ett miljövärde som tillhör objektet då skogen runt
källaren skulle kunnat avverkas och att hyggesgränsen inte är given av ägarförhållanden eller av
produktionsskäl. Dessutom förefaller hyggesgränsen påverkats av kulturmiljön. Följaktligen skall
jordkällaren ingå i P3.
41
RAPPORT NR 3/2012
Bedömning av kulturmiljöer (Fältblankett B Sektion K)
För över information från P0/1 (vissa uppgifter kanske behöver revideras).
Delområde:
Hämtas från P1. För nyupptäckt kulturmiljö definieras delområdet i kartskiss för
P1.
Hänsynsnummer:
Hämtas från P1. För nyupptäckt kulturmiljö på objektet skall detta ges ett nummer
som följer på den i P0/1 påbörjade serien. D.v.s. om högsta numret i P0/1 är 26
(oavsett vilken parameter det rör sig om) ger man den nya kulturmiljön 27.
Status:
Kod
Beskrivning
4
P1-registrerad hänsyn. Hänsynen är registrerad vid P1 och
stämmer ej in på någon av de övriga statuskoderna (normalfallet)
5
Tidigare oregistrerad på P1-inventerad areal.
7
Ej återfunnen vid P3-inventering.
8
Felaktigt registrerad som kulturmiljö vid P1-inventering.
Fornlämning:
Ange om kulturmiljön är en fast fornlämning där hänsyn regleras enligt Kulturminneslagen. Om det är en nyupptäckt kulturmiljö och den bedömda miljön är en
fast fornlämning skall detta meddelas alltid till kulturmiljöspecialisterna på Skog
Nord eller Syd. Hur detta hanteras i övrigt avgörs från fall till fall.
Kod
Beskrivning
Ja
Kulturmiljön är en fast fornlämning. Hänsyn regleras i KML.
Nej
Kulturmiljön är en övrig kulturhistorisk lämning. Hänsyn regleras i SVL.
Synlig:
Ange om kulturmiljön är synlig ovan jord. Vissa kulturmiljöer/lämningstyper är
inte synliga ovan jord. Exempel på detta kan vara boplatser, skärvstenspackningar, kolupplag etc. Dessa lämningar upptäcks inte med mindre än att marken störs
av grävning, körskador, markberedning eller något annat. Om en sådan påträffas
skall denna registreras med miljökvalitetsvärde och betygsättas. Den skall dock
inte ingå sammanvägningen av tagen hänsyn.
Kod
Beskrivning
Ja
Kulturmiljön är synlig ovan jord.
Nej
Kulturmiljön är inte synlig ovan jord och har framkommit pga. markpåverkan
i samband med körning eller markberedning.
42
RAPPORT NR 3/2012
Hänsynstyp:
Kulturmiljöerna skall registreras utifrån hänsynstyp. I denna bedömning måste
man ibland ta ställning till om en sammansatt kulturmiljö skall bedömas som en
samlad ytstor kulturmiljö eller som flera olika miljöer. Det som styr här är om
miljön faktiskt utgör ett sammanhängande kulturmiljö (miljövärde i Polytax). En
kraftigt störd miljö där man inte längre kan uppleva ett sammanhang eller en miljö
vars beståndsdelar är utspridda över en mycket stor yta skall inte registreras som
en miljö.
Observera att man anger den areal som är berörd av objektet. T.ex. om man har
en 0,3 ha stor bebyggelselämning med gårdstun som endast till tvåtredjedelar ligger på hygget är den areal som skall registreras 0,2 ha om inte arealen utanför
hygget skall räkna in i objektet. (Se Vad räknas in i objektet? Sid 7.)
Kod
Beskrivning
Detalj Punktobjekt eller areal understigande 0,01 ha (100m2)
Areal
Hänsynsytor/hänsynsområde som överstiger 0,01 ha (100m2)
Lämningstyp:
Kulturmiljöerna registreras med utgångspunkt från FMIS lämningstypslista. De
lämningstyper som enligt praxis innehåller övriga kulturhistoriska lämningar och
som kan förväntas förekomma har en kod. Övriga företeelser eller kulturlämningar där man inte vet vilken lämningstyp det rör sig om registreras som övrig.
BERGHIST
BETESLÅTT
BRO
BROTT
BRUNNKÄLLA
TOMT
DAMM
DIKE
FLOTTNING
FOSSILÅKER
FÄBOD
FÄRDVÄG
FÖRVARING
GRUVHÅL
GRUVOMR
GRÄNSMÄRKE
HAMLING
HAMMARE
HUSGRUND
Bergshistorisk lämning
Betes- och slåttermarker
Bro, vanligtvis stenbro. Även äldre och större träbroar
Brott/täkt
Brunn/kallkälla
Bytomt/gårdstomt, bebyggelseenhet
Dammvall
Dike/Ränna
Flottningsanläggning
Fossil åker. Varaktigt övergiven åkermark formad av
äldre odlingsmetoder.
Fäbod
Äldre stig, väg och järnväg
Förvaringsanläggning. Förekommer företrädesvis i det
samiska området.
Öppning i markytan vilken är ett resultat av malmbrytning
Gruvområde
Markering som utmärker gräns.
Hamlade träd
Hammare/smedja. Vattendriven anläggning samt storskalig smidesverksamhet
Lämning eller ruin efter enstaka byggnad från historisk
tid
43
RAPPORT NR 3/2012
HÄGNAD
HÄGNSYSTEM
KEMIND
KOLNING
KRAFTIND
KVARN
KÄLLA
LÄGENHET
MILITÄR
MINNE
NATURTRAD
SKOGSBRUK
PAPPER
RENGÄRDA
RISTNING
RÖJNRÖSE
SAMLING
SMIDE
SMÅIND
STRIDSVÄRN
TEGEL
TEXTIL
TRÄIND
VÄGMÄRKE
ÖVRIGT
Hägnad
Hägnadssystem
Kemisk industri. T ex för framställning av tjära
Kolningsanläggning
Kraftindustri
Kvarn
Källa med tradition
Lägenhetsbebyggelse. Mindre bebyggelseenhet (jordbruksenhet).
Militär anläggning
Minnesmärke
Naturföremål/-bildning med tradition
Område med skogsbrukslämningar
Pappersindustri
Rengärda/renvall
Ristning medeltid/historisk tid. T ex träd med inristning
Röjningsröse
Samlingsplats
Smideslämning. Småskalig smidesverksamhet
Småindustriområde
Stridsvärn. Mindre befästning
Tegelindustri
Textilindustri
Träindustri
Vägmärke. Ex milstolpe, väghållningssten
Övrig lämning som inte beskrivs av koderna ovan
Miljökvalitet:
Varje registrerad hänsyn kvalitetsbestäms enligt en tregradig skala. Hämtas från
P1. För nyupptäckt kulturmiljö registreras miljökvalitet.
Vilken miljökvalitet en kulturmiljö har måste avgöras från fall till fall utifrån den
enskilda miljöns kvalitéer och utifrån lokalt och regionalt sammanhang. Mellan de
olika nivåerna är det ofrånkomligt att det uppstår gråzoner vilket leder till att bedömningar i det enskilda, konkreta fallet kan vara svåra.
Som ett stöd för tanken kan man översätta nivån måttlig miljökvalitet till vardagshänsyn, m.a.o. företeelser som man kan förvänta sig stöta på i relativt stor mängd i
landskapet. I andra änden återfinns miljöer med hög miljökvalitet, som är ovanliga i sig eller har höga värden.
44
RAPPORT NR 3/2012
I bedömningen av miljökvalitetsvärden kan följande bedömningskriterier användas:
- Hur välbevarad är miljön?
-
Vilket upplevelsevärde har miljön? I begreppet upplevelsevärde kan man
innefatta både estetiska och pedagogiska värden. En pedagogisk miljö kan
beskrivas som en miljö där det är förhållandevis lätta att uppfatta vad miljön är, vad den består av, hur den en gång har sett ut och hur den fungerat.
En kulturmiljö kan också utgöra en värdefull del av landskapsbilden. Ett
vanligt exempel på detta är fortfarande öppna bebyggelsemiljöer med inslag av lövträd i ett skogslandskap dominerat av likåldriga barrskogar.
-
Vilket vetenskapligt värde har miljön? Vissa övriga kulturhistoriska lämningar kan utgöra vetenskapligt intressanta källmaterial. Exempel på sådana lämningar kan vara kolbottnar (lämningar av resmilor) som man har
anledning att tro är gamla eller bebyggelselämningar vars husgrunder och
"gårdstun" kan innehålla intressanta kulturlager. En kulturmiljö kan vara
intressant på olika sätt. Man kan tänka sig situationer där bara förekomsten
av en viss typ av lämning kan vara intressant, t.ex. olika former av odlingsindikationer eller andra näringsfång i områden där vi inte förväntar
oss detta. Vidare kan lämningen vara intressant att undersöka arkeologiskt
därför att vi tror att en undersökning kan ge oss information som vi inte
kan få från andra källmaterial. Vid sidan av utgrävning kan en arkeologisk
undersökning innehålla olika typer av naturvetenskapliga undersökningar
som fosfatkarteringar och makrofossilanalyser.
-
Är miljön ovanlig? Vissa kulturmiljöer är ovanliga eller t.o.m. unika. En
kulturmiljö kan bestå av små "monument" som enskilda av ingivelse
byggt; en trappa, en staty eller ett altare. Vidare kan en kulturmiljö i vissa
områden uppfattas som "vardaglig" medan samma företeelse i en annan
del av landet eller i grannsocknen utgör ett undantag. Ett exempel på detta
kan vara jordkulor/-stugor/backstugor. Förekomsten av detta byggnadsskick varierar starkt både mellan och inom landsändar. Kolbottnar och fossila åkrar är andra exempel.
-
Kan miljön beskrivas som karaktäristisk för området? Vissa
kulturlämningar är speciella för trakten och berättar om en lokal tradition i
t.ex. näringsfång och byggnadsskick.
-
Har miljön namn eller traditioner (immateriellt kulturarv) knutna till sig?
-
Finns det ett biologiskt kulturarv som förhöjer värdet på miljön? Inledningsvis måste vara observant på att dessa värden kan bedömda under
andra parametrar i Polytax. Detta kan vara bra att ha en dialog kring i diskussionen mellan P3 och P0/1-inventerrna Exempel på biologiskt kulturarv kan vara bevarad grässvål, ängsmark, frukt- och prydnadsträd, hamlade träd, vårdträd men också kvardröjande köks- och prydnadsväxter etc.
Lokalt och regionalt sammanhang. Är miljön en beståndsdel i ett större
kulturhistoriskt intressant område? Om en ordinär kulturmiljö, t.ex. en
kolbotten, på ett tydligt sätt är en del av ett större sammanhang t. ex. ett
-
45
RAPPORT NR 3/2012
bruk eller hytta, kan detta var en anledning till att höja värdet på den enskilda kulturmiljön.
-
Har kulturmiljön ett specifikt socialt värde? Med ett "specifikt socialt
värde" menas i detta sammanhang att miljön har ett särskilt värde för människor (lokalbefolkning eller besökare) som inte enbart kan förklaras utifrån de egenskaper som beskrivs i kriterierna ovan. Om en kulturmiljö utgör en värdefull del av miljön vid en badplats, längs en vandringsled, intill
ett dagis eller i en välbesökt tätortsnära skog, har den ett socialt mervärde
som bör vägas in. En kulturmiljö kan också av någon anledning vara känd
i och utnyttjad av lokalsamhället i något annat sammanhang. Det finns exempel på kulturmiljöer som vägar och platser som regelbundet nyttjas för
olika slags vandringar och sammankomster. Ett exempel på det är friluftsgudstjänster.
Konkreta exempel på miljökvalitetsvärden.
Dessa konkreta exempel är bland annat hämtade från den diskussion de blivande
P3 inventerarna och Skogsavdelningen hade under P3-utbildningen den 14-16
april 2008. Dessa exempel kan betraktas som en slags referenspunkter i en pågående diskussion kring miljökvalitetsvärden.
Mycket hög miljökvalitet (MH). En välbevarad väg av ålderdomlig typ eller
konstruktion eller som av andra skäl kan anses vara hög ålder. I synnerhet gäller
detta vägar som varit delar av det allmänna vägnätet. Utöver detta finns det mer
lokala vägar, t.ex. kyrkvägar eller vägar mellan olika torp och gårdar. Om vägen
förmodas vara är av hög ålder men senare har använts som bilväg eller som brukningsväg kan detta vara skäl för att sänka miljökvalitetsvärdet.
Ovanligt intakta och rika byggelselämningar och vattenkraftdrivna anläggningar
som kvarnar sågar, stampar etc. En bebyggelselämning är sammansatt av flera
olika element; ett gårdstun, terrasser, husgrunder, jordkällare, brunn/källa, väg,
gärdesgårdar samt inägomarker (åkrar, hagar, ängar) med hak, diken, röjningsrösen och stenmurar med röjningssten. Även om dessa delar funktionellt sett hör
ihop görs en separat bedömning av tunet, dit bebyggelsen är koncentrerad, och
inägomarkens lämningar. Om en bebyggelselämning dessutom utgör en vacker,
öppen miljö med biologiska värden; vårdträd, hamlade träd, grässvål, ängsrester,
köks- och prydnadsbuskar kan de hänföras till MH.
Hög miljökvalitet.
Intakta bebyggelselämningar och vattekraftdrivna anläggningar som dock inte
innehåller alla de värden som beskrivs ovan. Kanske är den helt innesluten i en
fullvuxen skog.
Kolbottnar som återfinns inom produktionsområden där kolning bedrivits intensivt under en längre tid och där man har skäl att anta att de kan vara äldre eller
ovanligt välbevarade kolbottnar (resmilor) med kolarkojor kan vara exempel på
hög miljökvalitet.
46
RAPPORT NR 3/2012
Det finns områden med röjningsrösen som inte kan knytas till någon sentida odling men som ej heller betraktats som fasta fornlämningar. Dessa kan bedömas ha
en högra miljökvalité.
Måttlig miljökvalitet (M). Exempel
Exempel är röjningsrösen på sentida åkrar och kolbottnar från resmilor.
Kod
Beskrivning
MH
Mycket höga värden. Fornlämningar och intakta rika kulturlämningar.
H
Höga värden. Kulturmiljöer med påtagligt höga kulturmiljövärden.
M
Måttliga värden. Motsvarar hänsyn med specifika miljövärden, men som i
värde inte når upp till klasserna H eller MH. En bred klass som rymmer stor
andel av förekommande miljövärden.
Betyg P1, P3 och P1/3:
Betygsättning av hänsyn vid föryngringsåtgärder eller andra åtgärder som skett
efter slutavverkning till de enskilda kulturmiljövärdena görs i en tregradig skala.
Att lämna kvar träd på en kulturlämning är i de flesta fall ingen bra hänsyn då det
ökar risken för skador av rotvältor. Eftersom det inte är en aktiv åtgärd som ger
skadan kan det dock inte resultera i ett sänkt betyg.
Hänsynen betygsätts för varje enskild kulturmiljö. För kulturmiljöer som bedömts
i P1 görs betygsättningen i två steg. Först sätter man ett betyg för den hänsyn som
skett efter slutavverkning, markberedning och plantering men även andra åtgärder
som kan skett efter slutavverkning t.ex. uttag av grot och avverkning av fröträd.
Sedan vägs den totala hänsynen vid P1 och P3 samman.
För kulturmiljöer som inte betygsatts vid P1 sätts ett betyg för den sammantagna
hänsynen vid slutavverkning och de åtgärder som följt slutavverkning.
Kommentar till betygsättning
Markberedning inom en kulturmiljö. Inom vissa till ytan stora kulturmiljöer,
t.ex. bebyggelselämningar, fäbodar, industrimiljöer, rengärden/-vallar, kan det
finnas vetenskapligt intressanta kulturlager. Generellt kan dessa kulturlager inte
förväntas finnas överallt inom miljön. Inom en bebyggelselämning bör därför
denna inskränkning av markberedning koncentreras till gårdstunet/gårdsplatsen.
Inom dessa miljöer skall åtgärder såsom markberedning som berör kulturlagren
inte tillåtas. En markberedning (manuell eller mekanisk) som inte berör kulturlagren kan dock accepteras. En markberedning kan dessutom vara mycket negativ för
upplevelsen av miljön utan att vi kan förvänta oss några rika kulturlager. Exempel
på detta är ytan mellan en kolbotten med kolarkoja.
Plantering. Att plantera inom dessa miljöer skall ge sänkt betyg om denna åtgärd
anses innebära en varaktig negativ för på kulturmiljön. Exempel är ett gårdstun
där en grässvål fortfarande finns bevarad då denna kommer att försvinna snabbare
med en aktiv plantering. Samma sak gäller för en fortfarande öppen äng som ligger i anslutning till bebyggelsemiljön.
47
RAPPORT NR 3/2012
Inom motsvarande miljöer där dessa miljövärden redan försvunnit kan en plantering tålas om den utförs med hänsyn till kulturmiljön enskilda beståndsdelar.
Det biologiska kulturarvet. Utöver kvardröjande ängsmarker och grässvålen på
gårdstunet, kan det finnas andra biologiska företeelser som är en del av kulturmiljön. Exempel kan vara hamlade träd, vårdträd, bär- och prydnadsbuskar etc.
Om dessa har registrerats vid PO/P1 och vid P 3-tillfället har försvunnit eller på
annat sätt utsatts för en negativ påverkan som ett resultat av aktiva åtgärder så
skall detta leda till sänkt betyg.
Aktiva åtgärder. Med uttrycket ”hänsyn skall tas” i föreskrifterna till SVL avses
aktiva åtgärder. Negativa effekter på kulturmiljön som inte är en följd av aktiva
åtgärder får inte påverka betygsättningen även om detta kunnat förutses.
•
•
Träd som blåst omkull betraktas som lämnade.
Skador på kulturmiljöer som orsakats av lämnade träd får inte resultera i sänkt
betyg.
48
RAPPORT NR 3/2012
Kod
Beskrivning
Ingen, alternativt positiv, påverkan på kulturmiljön. Preparatvärdet är
bevarat och upplevelsevärdet (synbarheten) är bevarad eller förbättrad. De biologiska kulturarvselement som kunnat konstateras inom
miljön i P1, har inte utarmats genom aktiva åtgärder.
Betyg 1
Ytstora kulturmiljöer
Inom ytstora kulturmiljöer som bedöms innehålla värdefulla kulturlager, får åtgärder, t.ex. markberedning, som bedöms skada dessa
kulturlager, ej förekomma.
Där det uppfattas som negativt för miljön får inte körspår som trängt
ner marklagren under förnan förekomma.
Plantering får inte förekomma om detta bedöms vara negativt för
kulturmiljön.
Inom de miljöer där det bedöms att markberedning och/eller plantering kan förekomma, skall denna utföras med hänsyn till miljöns
enskilda element (husgrunder, vägar, terrasskanter etc.) på det sätt
som beskrivs i betygsskalan.
Liten negativ påverkan. Lämningarna är fortfarande synliga, väsentligen oskadade och deras form och karaktär är bibehållen. Ris kan
ha lämnats på lämningarna, men dessa är fortfarande synliga. Körspår kan förekomma. På lämningar med känsligt preparatsvärde får
körspåren om trängt ner till marklagren under förnan förekomma.. På
mindre känsliga lämningar (t.ex. sentida åkrar) kan djupare spår
tolereras. Lämningen kan ha utsatts för tryck, men detta bedöms inte
ha skadat lämningen. I konstruktioner är stenarnas läge i huvudsak
oförändrade.
Betyg 2
Ytstora kulturmiljöer
Inom ytstora kulturmiljöer där markberedning, plantering och körspår
skall undvikas, har detta skett i så ringa omfattning att detta har haft
en liten negativ påverkan på miljön.
Stor negativ påverkan. Nedrisning som täcker lämningarna. Körspår
som är djupare än angivits ovan. I konstruktioner har flera stenar
rubbats så att lämningens form och karaktär är förändrad.
Betyg 3
Areal:
Anges för hänsynstypen arealhänsyn. Ange areal för kulturmiljön kan anges med
två decimaler.
Påverkan:
Miljöpåverkan noteras utifrån följande faktorer; körskador, skador i basväg,
markberedningsskador, övertäckning, plantering, skador på det biologiska kulturarvet, skador från vindfällen (obs belastar inte betyget), skador vid avlägg eller
annat.
Kod
Beskrivning
Ja
Åtgärden har påverkat kulturmiljön.
Nej
Åtgärden har inte utförts eller har inte påverkat kulturmiljön.
49
RAPPORT NR 3/2012
Ytstora och sammansatta lämningar.
Vissa kulturmiljöer, såsom bebyggelselämningar eller vattenkraftsdrivna anläggningar, består av flera delar (element) spridda över en större yta. Dessa kulturmiljöer beskrivs med ett samlat betyg men innan dess ger man miljöns olika beståndsdelar: tunet, husgrunder, jordkällare, källa etc. ett separat miljökvalitetsvärde och ett separat betyg som sedan sammanvägts efter samma mönster som
gäller vid sammanvägning av tagen hänsyn per objekt. Denna "interna" process
antecknas i kommentarsfältet. (Fältblankett A Sektion D)
Exempel:
Tunet (gårdsplatsen) på en bebyggelselämning antecknas som ett miljövärde. Den
består av flera element: husgrund, grunder efter ekonomibyggnader, jordkällare,
terrasskanter, själva tunet, en källa, väg etc. En kvarnlämning kan bestå av en eller
flera dammvallar, grunder av kvarnhus, kanal och stensatta vattendrag. De olika
delarna ges individuella miljövärden och betygsätts (1-3) var för sig. Sedan sker
en sammanvägning av betyget enligt den modell som finns för den sammantagna
hänsynen per objekt.
Sammanvägt betyg av tagen hänsyn per objekt (Fältblankett A Sektion E)
Avslutningsvis sker en sammanvägd betygsättning av samtliga ingående kulturmiljövärden. I denna sammanvägning spelar den enskilda kulturmiljöns miljövärde in då man inom Polytaxen tolererar sämre betyg på mindre värdefulla kulturmiljöer än vad som tolereras för kulturmiljöer med högre miljövärden.
Kod
Beskrivning
Full hänsyn
Alla kulturmiljöer med miljökvalitetsvärde MH eller H har betygsatts med betyg 1. Finns det kulturmiljöer med lägre miljökvalitet kan dessa ha betyg 2 under förutsättning att det finns
kulturmiljöer med betyg 1. Betyg 3 får inte förekomma.
Delvis hänsyn
Kulturmiljöerna har klassats med lägst betyg 2. Någon kulturmiljö med miljökvalitet M kan ha betyg 3 under förutsättning att
det finns kulturmiljöer med betyg 2.
Obetydlig hänsyn
Övriga fall
50
RAPPORT NR 3/2012
Analys av orsaker (Fältblankett A)
Orsak till miljöpåverkan per objekt (avverkning). Här kan man genom förval eller
i en fri text beskriva vilka faktorer som kan förklara miljöpåverkan, t.ex. angiven
hänsyn i anmälan, bristfällig karta i anmälan, förekomst av snitsling, kulturstubbar, felaktigt dragna basvägar.
Utöver bedömningar i fält görs en enkel ärendegenomgång genom att titta på dels
själva anmälan, dels ärendehistoriken. Följande parametrar finns i blanketten.
Information (Fältblankett A Sektion F)
Varifrån hämtades informationen? För att få en bild av informationsläget kring
kulturmiljöer och vad detta betyder för hänsynstagandet noteras här var information om kulturmiljön återfinns, uppdelat på följande informationskällor; FMIS,
S&H, avverkningsanmälan, Skogstyrelsens kontakt med markägare/ombud. Möjlighet till fritextanteckning finns.
Kod
Beskrivning
Ja
Information om kulturmiljön finns.
Nej
Information om kulturmiljön finns inte.
Anmälan (Fältblankett A Sektion G)
Notera om kulturmiljöhänsyn är redovisade på anmälan alternativt är adekvat redovisad på anmälan samt om kulturmiljöhänsyn framgår på karta i anmälan?
Möjlighet till fritextanteckning finns.
Skillnaden mellan redovisad och adekvat redovisad kan vara om redovisningen
enbart är en bock i rutan för kulturmiljö eller om den är beskriven i fritext. Skillnaden kan också vara om någon eller all kulturmiljö på objektet finns redovisad.
Ärendehistorik (Fältblankett A Sektion H)
Notera om någon av följande aktiviteter återfinns på objektets ärendehistorik.
Möjlighet till fritextanteckning finns:
- Skogsstyrelsen har haft kontakt med markägare/ombud
- Rådgivningsbekräftelse har skickats
- Skogsstyrelsen har utfört fältbesök innan avverkning
Fältobservation (Fältblankett A Sektion I)
Notera om någon av följande åtgärder återfinns på objektet. Möjlighet till fritextanteckning finns:
- Förekommer kulturstubbe?
- Förekommer snitsel?
Annat (Fältblankett A Sektion J)
Notera i fritext andra observationer eller information om objektet som kan vara av
betydelse i analys av orsaker.
51
RAPPORT NR 3/2012
Bilaga 2
Avsnitt om kulturmiljöer Instruktion för
fältarbete med Polytax P0/1
Betygsättning Kulturmiljö
Att lämna kvar träd på en kulturlämning är i de flesta fall ingen bra hänsyn då det
ökar risken för skador av rotvältor. Eftersom det inte är en aktiv åtgärd som ger
skadan kan det dock inte resultera i ett sänkt betyg.
Lämnad virkesvolym på kulturlämning tillgodoräknas inte objektet om inte träden
i sig har specifika miljövärden.
För varje noterad kulturmiljö bedöms och klassas tagen hänsyn enligt nedan.
Betyg 1
Betyg 2
Betyg 3
Ingen, alternativt positiv, påverkan på eller i anslutning till kulturlämningen.
På ytstora lämningar får inga körspår som trängt genom förnan förekomma där det kan ses som negativt för miljön.
Preparatsvärdet är bevarat och upplevelsevärdet (synbarheten) är
bevarad eller förbättrad. Biologiska kulturarvselement har inte utarmats genom aktiva åtgärder.
Liten påverkan. Nedrisning kan ha skett men lämningen är fortfarande synlig, väsentligen oskadad och dess form och karaktär är
bibehållen. Körspår kan förekomma, men hjulen har ej trängt igenom förnan (gäller lämningar där preparatsvärdet är tydligt och
känsligt, djupare spår kan tolereras på t ex kolbottnar eller sentida
åkrar). Lämningen kan ha utsatts för tryck, men detta bedöms inte ha
skadat lämningen. I konstruktioner är stenarnas läge i huvudsak
oförändrade.
Skada eller allvarlig skada. Nedrisning som täcker lämningarna.
Körspår som är djupare än vad som beskrivits ovan. I konstruktioner
har flera stenar rasat /ändrat position så att karaktären och formen på
lämningen ändrats.
Betygen för fornlämningar redovisas i separata resultat.
52
RAPPORT NR 3/2012
Sammanvägning Kulturmiljö
Sammanvägning görs från sektion I. Samtliga kulturmiljöer (KULTMILJ), exklusive fornlämningar, skall ingå i sammanvägningen. Fornlämningar tas inte heller
med vid slutomdömet gentemot LIT, eftersom det täcks av annan lagstiftning
Full
hänsyn
Delvis
hänsyn
Obetydlig
hänsyn
Alla kulturmiljöer med höga kvaliteter miljövärde MH eller H har
klassats med betyg 1. Finns det kulturmiljöer med lägre miljökvaliteter kan dessa ha betyg 2 under förutsättning att det finns kulturmiljöer med miljövärde MH eller H som har betyg 1.
Betyg 3 får inte förekomma.
Kulturmiljöerna har klassats med lägst betyg 2. Någon kulturmiljö
med miljövärde M kan ha betyg 3 under förutsättning att det finns
andra kulturmiljöer som har lägst betyg 2.
Övriga fall.
53
Av Skogsstyrelsen publicerade Rapporter:
1988:1
1991:1
1992:3
1993:7
1994:5
1995:1
1995:2
1996:1
1996:2
1997:2
1997:5
1997:6
1997:7
1997:8
1997:9
1998:1
1998:3
1998:4
1998:5
1998:6
1998:7
1999:1
1999:2
2000:1
2000:4
2000:5
2000:6
2001:1
2001:2
2001:3
2001:4
2001:5
2001:6
2001:7
2001:8A
2001:8B
2001:8C
2001:8D
2001:8E
2001:8G
2001:8H
2001:8I
2001:8J
2001:8K
2001:8L
2001:8M
2001:8O
2001:9
2001:11A
2001:11B
2001:11C
2001:11D
2001:11E
2001:11F
2001:11G
2002:1
2002:2
Mallar för ståndortsbonitering; Lathund för 18 län i södra Sverige
Tätortsnära skogsbruk
Aktiva Natur- och Kulturvårdande åtgärder i skogsbruket
Betespräglad äldre bondeskog – från naturvårdssynpunkt
Historiska kartor - underlag för natur- och kulturmiljövård i skogen
Planering av skogsbrukets hänsyn till vatten i ett avrinningsområde i Gävleborg
SUMPSKOG – ekologi och skötsel
Women in Forestry – What is their situation?
Skogens kvinnor – Hur är läget?
Naturvårdsutbildning (20 poäng) Hur gick det?
Miljeu96 Rådgivning. Rapport från utvärdering av miljeurådgivningen
Effekter av skogsbränsleuttag och askåterföring – en litteraturstudie
Målgruppsanalys
Effekter av tungmetallnedfall på skogslevande landsnäckor (with English Summary: The impact on forest
land snails by atmospheric deposition of heavy metals)
GIS–metodik för kartläggning av markförsurning – En pilotstudie i Jönköpings län
Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig näringskompensation
Dalaskog - Pilotprojekt i landskapsanalys
Användning av satellitdata – hitta avverkad skog och uppskatta lövröjningsbehov
Baskatjoner och aciditet i svensk skogsmark - tillstånd och förändringar
Övervakning av biologisk mångfald i det brukade skogslandskapet. With a summary in English:
Monitoring of biodiversity in managed forests.
Marksvampar i kalkbarrskogar och skogsbeten i Gotländska nyckelbiotoper
Miljökonsekvensbeskrivning av Skogsstyrelsens förslag till åtgärdsprogram för kalkning och vitalisering
Internationella konventioner och andra instrument som behandlar internationella skogsfrågor
Samordnade åtgärder mot försurning av mark och vatten - Underlagsdokument till Nationell plan för
kalkning av sjöar och vattendrag
Skogsbruket i den lokala ekonomin
Aska från biobränsle
Skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige 1999
Landmolluskfaunans ekologi i sump- och myrskogar i mellersta Norrland, med jämförelser beträffande
förhållandena i södra Sverige
Arealförluster från skogliga avrinningsområden i Västra Götaland
The proposals for action submitted by the Intergovernmental Panel on Forests (IPF) and the
Intergovernmental Forum on Forests (IFF) - in the Swedish context
Resultat från Skogsstyrelsens ekenkät 2000
Effekter av kalkning i utströmningsområden med kalkkross 0 - 3 mm
Biobränslen i Söderhamn
Entreprenörer i skogsbruket 1993-1998
Skogspolitisk historia
Skogspolitiken idag - en beskrivning av den politik och övriga faktorer som påverkar skogen och
skogsbruket
Gröna planer
Föryngring av skog
Fornlämningar och kulturmiljöer i skogsmark
Framtidens skog
De skogliga aktörerna och skogspolitiken
Skogsbilvägar
Skogen sociala värden
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i skogen
Skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet
Skogsbruk och rennäring
Skador på skog
Projekterfarenheter av landskapsanalys i lokal samverkan – (LIFE 96 ENV S 367) Uthålligt skogsbruk
byggt på landskapsanalys i lokal samverkan
Strategier för åtgärder mot markförsurning
Markförsurningsprocesser
Effekter på biologisk mångfald av markförsurning och motåtgärder
Urvalskriterier för bedömning av markförsurning
Effekter på kvävedynamiken av markförsurning och motåtgärder
Effekter på skogsproduktion av markförsurning och motåtgärder
Effekter på tungmetallers och cesiums rörlighet av markförsurning och motåtgärder
Ekskador i Europa
Gröna Huset, slutrapport
2002:3
2002:4
2002:5
2002:6
2002:7
2002:8
2002:9
2002:10
2002:11
2002:12
2003:1
2003:2
2003:3
2003:4
2003:5
2003:6
2003:7
2003:8
2003:9
2003:10
2004:1
2004:2
2004:3
2004:4
2004:5
2004:6
2004:7
2004:8
2004:10
2004:11
2004:12
2005:1
2005:2
2005:3
2005:4
2005:5
2005:6
2005:7
2005:8a-8c
2005:9
2005:10
2005:11
2005:12
2005:13
2005:14
2005:15
2005:16
2005:17
2005:18
2005:19
2006:1
2006:2
2006:3
2006:4
2006:5
2006:6
2006:7
2006:8
2006:9
2006:10
Project experiences of landscape analysis with local participation – (LIFE 96 ENV S 367) Local
participation in sustainable forest management based on landscape analysis
Landskapsekologisk planering i Söderhamns kommun
Miljöriktig vedeldning - Ett informationsprojekt i Söderhamn
White backed woodpecker landscapes and new nature reserves
ÄBIN Satellit
Demonstration of Methods to monitor Sustainable Forestry, Final report Sweden
Inventering av frötäktssbestånd av stjälkek, bergek och rödek under 2001 - Ekdöd, skötsel och naturvård
A comparison between National Forest Programmes of some EU-member states
Satellitbildsbaserade skattningar av skogliga variabler
Skog & Miljö - Miljöbeskrivning av skogsmarken i Söderhamns kommun
Övervakning av biologisk mångfald i skogen - En jämförelse av två metoder
Fågelfaunan i olika skogsmiljöer - en studie på beståndsnivå
Effektivare samråd mellan rennäring och skogsbruk -förbättrad dialog via ett utvecklat samrådsförfarande
Projekt Nissadalen - En integrerad strategi för kalkning och askspridning i hela avrinningsområden
Projekt Renbruksplan 2000-2002 Slutrapport, - ett planeringsverktyg för samebyarna
Att mäta skogens biologiska mångfald - möjligheter och hinder för att följa upp skogspolitikens miljömål i
Sverige
Vilka botaniska naturvärden finns vid torplämningar i norra Uppland?
Kalkgranskogar i Sverige och Norge – förslag till växtsociologisk klassificering
Skogsägare på distans - Utvärdering av SVO:s riktade insatser för utbor
The EU enlargement in 2004: analysis of the forestry situation and perspectives in relation to the present
EU and Sweden
Effektuppföljning skogsmarkskalkning tillväxt och trädvitalitet, 1990-2002
Skogliga konsekvensanalyser 2003 - SKA 03
Natur- och kulturinventeringen i Kronobergs län 1996 - 2001
Naturlig föryngring av tall
How Sweden meets the IPF requirements on nfp
Synthesis of the model forest concept and its application to Vilhelmina model forest and Barents model
forest network
Vedlevande arters krav på substrat - sammanställning och analys av 3.600 arter
EU-utvidgningen och skogsindustrin - En analys av skogsindustrins betydelse för de nya
medlemsländernas ekonomier
Om virkesförrådets utveckling och dess påverkan på skogsbrukets lönsamhet under perioden 1980-2002
Naturskydd och skogligt genbevarande
Når vi skogspolitikens mångfaldsmål på artnivå? - Åtgärdsförslag för uppföljning och metodutveckling
Access to the forests for disabled people
Tillgång till naturen för människor med funktionshinder
Besökarstudier i naturområden - en handbok
Visitor studies in nature areas - a manual
Skogshistoria år från år 1177-2005
Vägar till ett effektivare samarbete i den privata tätortsnära skogen
Planering för rekreation - Grön skogsbruksplan i privatägd tätortsnära skog
Report from Proceedings of ForestSAT 2005 in Borås May 31 - June 3
Sammanställning av stormskador på skog i Sverige under de senaste 210 åren
Frivilliga avsättningar - en del i Miljökvalitetsmålet Levande skogar
Skogliga sektorsmål - förutsättningar och bakgrundsmaterial
Målbilder för det skogliga sektorsmålet - hur går det med bevarandet av biologisk mångfald?
Ekonomiska konsekvenser av de skogliga sektorsmålen
Tio skogsägares erfarenheter av stormen
Uppföljning av skador på fornlämningar och övriga kulturlämningar i skog
Mykorrhizasvampar i örtrika granskogar - en metodstudie för att hitta värdefulla miljöer
Forskningsseminarium skogsbruk - rennäring 11-12 augusti 2004
Klassning av renbete med hjälp av ståndortsboniteringens vegetationstypsindelning
Jämförelse av produktionspotential mellan tall, gran och björk på samma ståndort
Kalkning och askspridning på skogsmark - redovisning av arealer som ingått i Skogsstyrelsens försöksverksamhet 1989-2003
Satellitbildsanalys av skogsbilvägar över våtmarker
Myllrande Våtmarker - Förslag till nationell uppföljning av delmålet om byggande av skogsbilvägar över
värdefulla våtmarker
Granbarkborren - en scenarioanalys för 2006-2009
Överensstämmer anmält och verkligt GROT-uttag?
Klimathotet och skogens biologiska mångfald
Arenor för hållbart brukande av landskapets alla värden - begreppet Model Forest som ett exempel
Analys av riskfaktorer efter stormen Gudrun
Stormskadad skog - föryngring, skador och skötsel
Miljökonsekvenser för vattenkvalitet, Underlagsrapport inom projektet Stormanalys
2006:11
2006:12
2006:13
2006:14
2006:15
2006:16
2006:17
2006:18
2006:19
2006:20
2006:21
2006:22
2006:23
2006:24
2006:25
2006:26
2006:27
2007:1
2007:2
2007:3
2007:4
2007:5
2007:6
2007:7
2007:8
2007:9
2007:10
2008:1
2008:2
2008:3
2008:4
2008:5
2008:6
2008:7
2008:8
2008:9
2008:10
2008:11
2008:12
2008:13
2008:14
2008:15
2008:16
2008:18
2008:19
2008:20
2008:21
2008:22
2008:23
2008:24
2008:25
2009:1
2009:2
2009:3
2009:4
2009:5
2009:6
2009:7
2009:8
2009:9
2010:1
Miljökonsekvenser för biologisk mångfald - Underlagsrapport inom projekt Stormanalys
Ekonomiska och sociala konsekvenser i skogsbruket av stormen Gudrun
Hur drabbades enskilda skogsägare av stormen Gudrun - Resultat av en enkätundersökning
Riskhantering i skogsbruket
Granbarkborrens utnyttjande av vindfällen under första sommaren efter stormen Gudrun - (The spruce bark
beetle in wind-felled trees in the first summer following the storm Gudrun)
Skogliga sektorsmål i ett internationellt sammanhang
Skogen och ekosystemansatsen i Sverige
Strategi för hantering av skogliga naturvärden i Norrtälje kommun (”Norrtäljeprojektet”)
Kantzonens ekologiska roll i skogliga vattendrag - en litteraturöversikt
Ägoslag i skogen - Förslag till indelning, begrepp och definitioner för skogsrelaterade ägoslag
Regional produktionsanalys - Konsekvenser av olika miljöambitioner i länen Dalarna och Gävleborg
Regional skoglig Produktionsanalys - Konsekvenser av olika skötselregimer
Biomassaflöden i svensk skogsnäring 2004
Trädbränslestatistik i Sverige - en förstudie
Tillväxtstudie på Skogsstyrelsens obsytor
Regional produktionsanalys - Uppskattning av tillgängligt trädbränsle i Dalarnas och Gävleborgs län
Referenshägn som ett verktyg i vilt- och skogsförvaltning
Utvärdering av ÄBIN
Trädslagets betydelse för markens syra-basstatus - resultat från Ståndortskarteringen
Älg- och rådjursstammarnas kostnader och värden
Virkesbalanser för år 2004
Life Forests for water - summary from the final seminar in Lycksele 22-24 August 2006
Renskador i plant- och ungskog - en litteraturöversikt och analys av en taxeringsmetod
Övervakning och klassificering av skogsvattendrag i enlighet med EU:s ramdirektiv för vatten - exempel
från Emån och Öreälven
Svenskt skogsbruk möter klimatförändringar
Uppföljning av skador på fornlämningar i skogsmark
Utgör kvävegödsling av skog en risk för Östersjön? Slutsatser från ett seminarium anordnat av Baltic Sea
2020 i samarbete med Skogsstyrelsen
Arenas for Sustainable Use of All Values in the Landscape - the Model Forest concept as an example
Samhällsekonomisk konsekvensanalys av skogsmarks- och ytvattenkalkning
Mercury Loading from forest to surface waters: The effects of forest harvest and liming
The impact of liming on ectomycorrhizal fungal communities in coniferous forests in Southern Sweden
Långtidseffekter av kalkning på skogsmarkens kol- och kväveförråd
Underlag för en nationell strategi för skötsel och skydd av sumpskogar
Regionala analyser om kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk
Frötäkt och frötäktsområden av gran och tall i Sverige
Vägledning vid skogsmarkskalkning
Områden som skogsmarkskalkats inom Skogsstyrelsens försöksverksamhet 2005-2007
Inventering av ädellövplanteringar på stormhyggen från 1999 i Skåne
Aluminiumhalter i skogsbäckar och variationen med avrinningsområdenas egenskaper
Åtgärder för ett uthålligt brukande av skogsmarken - resultat från studier finansierade inom Movib
Användningen av växtskyddsmedel inom skogsbruket
Skogsmarkskalkning
Skogsmarkskalkningens effekter på kemin i mark, grundvatten och ytvatten i SKOKAL-områdena 16 år
efter behandling
Effekter av skogsbruk på rennäringen - en litteraturstudie
Hyggesfritt skogsbruk i ädellövskog - En litteratursammanställning
Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk i ädellövskogar - slutrapport för delprojekt Ädellöv
Skoglig kontinuitet och historiska kartor - en metodstudie för bokskog
Kontinuitetsskogar och Kontinuitetsskogsbruk – Slutrapport för delprojekt Skötsel – hyggesfritt skogsbruk
Naturkultur – Utvecklingen i försöksserien de 10 första åren
Jämförelse av ekonomi och produktion mellan trakthyggesbruk och blädning i skiktad granskog – analyser
spå beståndsnivå baserade på simulering
Skogliga konsekvensanalyser 2008 – SKA-VB 08
Åtgärdsplanering i reglerade vattendrag – arbetsgång och åtgärdsförslag i övre Ångermanälven
Skog & Historia i Uppland – Gröna Jobb 2004-2008
Utvärdering av metoder för kvantifiering av epifytiska hänglavar
Kartläggning och Identifiering av kontinuitetsskog
Skogsproduktion i stormområdet: Ett underlag för Skogsstyrelsens strategi för uthållig skogsproduktion
Ekonomisk beskrivning av konsekvenser i samband med ledningsintrång i skogsmark
Avverkning av nyckelbiotoper och objekt med höga naturvärden – en gis-analys och inventeringsdata från
Polytax
Produktionsanalys i Gävleborgs län
Skogsstyrelsens erfarenheter kring samarbetsnätverk i landskapet
Föryngra – Vårda – Skydda – Underlag för Skogsstyrelsens strategi för hållbar skogsproduktion
2010:2
2010:3
2010:4
2010:5
2010:6
2010:7
2010:8
2010:9
2011:1
2011:2
2011:3
2011:4
2011:5
2011:6
2011:7
2011:8
2012:1
2012:2
2012:3
Effektiv rådgivning – Slutrapport
Markägarenkäten. Skogsstyrelsens delrapport för undersökningarna om processen för formellt skydd 20052008
Landskapsansats för bevarande av skoglig biologisk mångfald – en uppföljning av 1997 års regionala
bristanalys, och om behovet av samverkan mellan aktörer
Översön av Skogsstyrelsens virkesmätningsföreskrifter – Analys och förslag
Polytax 5/7 återväxttaxering: Resultat från 1999-2008
Behöver omvandlingstalen mellan m3f ub och m3sk revideras? – En förstudie
Åtgärdsprogram för bevarande av vitryggig hackspett och dess livsmiljöer 2005-2009 – Slutrapport
Störningskänslighet hos lavar i barrskogar
Polytax 5/7 återväxttaxering: Resultat från 1999-2009
Inte klar
Möjligheter att förbättra måluppfyllelse vad gäller miljöhänsyn vid föryngringsavverkning: Rapport efter
en analys och rådgivande prioritering av åtgärder
Fastighetsavtal – vidareutveckling av modell till flygfärdig produkt, Slutrapport
Nedre Ångermanälven och Faxälven – förslag till miljöförbättrande åtgärder
Upprättade renbruksplaner – 2005-2010
Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk – Slutrapport för delprojekt naturvärden
Utredningsrapport – Långsiktig plan för Skogsstyrelsens inventeringar och uppföljningar
Kommunikationsstrategi för Renbruksplan
Förstudierapport, dialog och samverkan mellan skogsbruk och rennäring
Hänsyn till kulturmiljöer – resultat från P3 2008-2011
Av Skogsstyrelsen publicerade Meddelanden:
1991:2
1991:5
1995:2
1995:3
1996:1
1997:1
1997:2
1998:1
1998:2
1998:3
1998:4
1998:5
1998:6
1998:7
1998:8
1998:9
1998:10
1998:11
1998:12
1998:13
1998:14
1998:15
1998:16
1998:17
1998:19
1999:1
1999:3
2001:1
2001:2
2001:3
2001:4
2001:5
2001:6
2002:1
2002:2
2002:4
2002:6
2003:1
2003:2
2004:1
2004:2
2004:3
2004:4
2006:1
2007:1
2007:2
2007:3
2007:4
2007:5
2008:1
2008:2
2008:3
2008:4
2009:1
2009:2
2009:3
2009:4
2009:5
2009:6
2009:7
2010:1
2010:2
2011:1
2011:2
2011:3
Vägplan -90
Ekologiska effekter av skogsbränsleuttag
Gallringsundersökning 92
Kontrolltaxering av nyckelbiotoper
Skogsstyrelsens anslag för tillämpad skogsproduktionsforskning
Naturskydd och naturhänsyn i skogen
Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1996
Skogsvårdsorganisationens Utvärdering av Skogspolitiken
Skogliga aktörer och den nya skogspolitiken
Föryngringsavverkning och skogsbilvägar
Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning - Delresultat från Polytax
Beståndsanläggning
Naturskydd och miljöarbete
Röjningsundersökning 1997
Gallringsundersökning 1997
Skadebilden beträffande fasta fornlämningar och övriga kulturmiljövärden
Produktionskonsekvenser av den nya skogspolitiken
SMILE - Uppföljning av sumpskogsskötsel
Sköter vi ädellövskogen? - Ett projekt inom SMILE
Riksdagens skogspolitiska intentioner. Om mål som uppdrag till en myndighet
Swedish forest policy in an international perspective. (Utfört av FAO)
Produktion eller miljö. (En mediaundersökning utförd av Göteborgs universitet)
De trädbevuxna impedimentens betydelse som livsmiljöer för skogslevande växt- och djurarter
Verksamhet inom Skogsvårdsorganisationen som kan utnyttjas i den nationella miljöövervakning
Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1998
Nyckelbiotopsinventeringen 1993-1998. Slutrapport
Sveriges sumpskogar. Resultat av sumpskogsinventeringen 1990-1998
Skogsvårdsorganisationens Årskonferens 2000
Rekommendationer vid uttag av skogsbränsle och kompensationsgödsling
Kontrollinventering av nyckelbiotoper år 2000
Åtgärder mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmarken
Miljöövervakning av Biologisk mångfald i Nyckelbiotoper
Utvärdering av samråden 1998 Skogsbruk - rennäring
Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitikens effekter - SUS 2001
Skog för naturvårdsändamål – uppföljning av områdesskydd, frivilliga avsättningar, samt miljöhänsyn vid
föryngringsavverkning
Action plan to counteract soil acidification and to promote sustainable use of forestland
Skogsmarksgödsling - effekter på skogshushållning, ekonomi, sysselsättning och miljön
Skogsvårdsorganisationens Årskonferens 2002
Konsekvenser av ett förbud mot permetrinbehandling av skogsplantor
Kontinuitetsskogar - en förstudie
Landskapsekologiska kärnområden - LEKO, Redovisning av ett projekt 1999-2003
Skogens sociala värden
Inventering av nyckelbiotoper - Resultat 2003
Stormen 2005 - en skoglig analys
Övervakning av insektsangrepp - Slutrapport från Skogsstyrelsens regeringsuppdrag
Kvävegödsling av skogsmark
Skogsstyrelsens inventering av nyckelbiotoper - Resultat till och med 2006
Fördjupad utvärdering av Levande skogar
Hållbart nyttjande av skog
Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk
Rekommendationer vid uttag av avverkningsrester och askåterföring
Skogsbrukets frivilliga avsättningar
Rundvirkes- och skogsbränslebalanser för år 2007 – SKA-VB 08
Dikesrensningens regelverk
Viltanpassad Skogsskötsel – Skogliga åtgärder för att minska skador
Ny metod och nya definitioner i uppföljningen av frivilliga avsättningar
Stubbskörd – kunskapssammanställning och Skogsstyrelsens rekommendationer
Vidareutveckling av pågående viltskadeinventeringar
En märkbar förändring i skogsägarnas vardag – Projekt Skogsägarnas myndighetskontakter
Regler om användning av främmande trädslag
Vattenförvaltningen i skogen
Nationell tillämpning av FLEGT – Forest Law Enforcement, Governance and Trade
Rillsyn enl 9 kap miljöbalken av verksamhet på mark som omfattas av skogsvårdslagen
Skogs- och miljöpolitiska mål – brister, orsaker och förslag på åtgärder
Skogliga inventeringsmetoder i en kunskapsbaserad älgförvaltning
2011:4
2011:5
2011:6
2011:7
Uppdrag om nationella bestämmelser som kompletterar EU:s timmerförordning samt om revidering av
virkesmätningslagstiftningen
Uppföljning av hänsyn till rennäringen
Översyn av föreskrifter och allmänna råd för 30 paragrafen SvL – Del 1
Hjortdjurens inverkan på tillväxt av produktionsträd och rekrytering av betesbegärliga trädslag –
problembeskrivning, orsaker och förslag till åtgärder
Beställning av Rapporter och Meddelanden
Skogsstyrelsen,
Böcker och Broschyrer
551 83 JÖNKÖPING
Telefon: 036 – 35 93 40
växel 036 – 35 93 00
fax 036 – 19 06 22
e-post: [email protected]
www.skogsstyrelsen.se/bocker
I Skogsstyrelsens Meddelande-serie publiceras redogörelser, utredningar m.m. av officiell karaktär. Innehållet
överensstämmer med myndighetens policy.
I Skogsstyrelsens Rapport-serie publiceras redogörelser och utredningar m.m. för vars innehåll författaren/författarna själva
ansvarar.
Skogsstyrelsen publicerar dessutom fortlöpande: Foldrar, broschyrer, böcker m.m. inom skilda skogliga ämnesområden.
Skogsstyrelsen är också utgivare av tidningen SkogsEko.
Skogsstyrelsen verkar för att uppnå de skogs- och
miljöpolitiska målen bl.a. genom att beskriva tillståndet i skogen. Som en del i denna tillståndsbeskrivning genomfördes 2008-2011 en särskild
inventeringsverksamhet, P3-inventeringen. Syftet
var att följa upp vilken hänsyn som tas till kulturmiljövärden i samband med föryngringsavverkning
och efterföljande föryngringsåtgärder. Denna rapport redovisar resultat från detta arbete. Rapporten
redovisar också översiktligt inventeringens design
och genomförande.