Transcript dokument - gladö kvarn

Gladökvarns Fastighetsägareförening & Vägförening
2012-12-14
Vad är egentligen problemet med
Huddinge kommuns detaljplan för Gladö kvarn?
Bakgrund och sammanfattning .......................................................................................... 1
Vad vill Gladö kvarns fastighetsägare? .............................................................................. 2
Grunder för våra önskemål ................................................................................................ 3
Kommunens märkliga idé om oönskade marktillskott ........................................................ 4
Kostnader för fastighetsägarna .......................................................................................... 5
Kommunens bristande handläggning ................................................................................ 6
Bakgrund och sammanfattning
Gladö kvarns bostadsområde omfattar 442 fastigheter varav 440 ingår i detaljplaneområdet
(2 fastigheter har alltså exkluderats från detaljplanen!). Av fastigheterna är 259
permanentbebodda, 167 fritidshus och 16 obebodda.
Huddinge kommun beslutade i december 2011 om ny detaljplan för Gladö kvarn.
Fastighetsägarnas mening är att detaljplanebeslutet fattades utan adekvat hänsyn till våra
önskemål, och efter en rad brister i handläggningen. Detaljplanebeslutet innebär bland annat
att fastighetsägare tvingas (!) köpa mark av kommunen. Beslutet överklagades av flertalet
parter till Länsstyrelsen, som i juli 2012 avslog överklagandena. Beslutet överklagades till
Mark- och Miljödomstolen som ännu inte fattat beslut i frågan.
Alltsedan 1990-talet har Huddinges politiska majoritet (av olika färg genom åren) gjort klart
att kommunal VA ska införas i området. Detta eftersom fler och fler permanentbosätter sig
vilket leder till ökad risk för miljöpåverkan om de fastigheter som har undermåliga anläggningar för att hantera sin vattenförbrukning permanentbosätts. Dessvärre har den sedan
länge uttalade, men icke verkställda, planen för kommunalt VA lett till att dåliga anläggningar
inte byts ut eftersom den förväntade användningstiden varit alltför kort för att motivera de
stora investeringarna. Kommunalt VA har i åtminstone tjugo års tid legat fem år bort!
Trots detta mår ”vår” sjö Kvarnsjön tämligen bra, vilket är ett smärre under med tanke på att
Gladö industriområdes avrinning till sjön uppvisar höga halter av giftiga föroreningar och
bakterier så som e.coli.
Fastighetsägarna i Gladö kvarn vill snarast möjligt ha tillgång till kommunalt VA för att
säkerställa att hushållens miljöpåverkan minimeras.
År 2007 införde Huddinge kommun en policy för huvudmannaskap och gatustandard, och
bestämde att gatukostnader ska betalas av de berörda fastighetsägarna. De områden som
anlagts dessförinnan betalades helt av kommunen, de områden som anläggs därefter
betalas helt av fastighetsägarna. I ett penndrag sänktes värdet på Gladö kvarns fastigheter
rejält, och den kvarstående osäkerheten om hur kostnadsbilden för den enskilda fastigheten
kommer att se ut har gjort varje fastighetsaffär till en svår och utdragen process.
Anledningen till att kostnaderna ska belasta fastighetsägarna uppges vara att kommunen
inte har råd att anlägga den beslutade gatustandarden i samtliga kommunens s.k.
omvandlingsområden (gamla fritidshusområden). Utöver detta anser kommunen att
fastigheternas värde ökar när gatorna övertas av kommunen, men det argumentet ekar
ihåligt av flera skäl; Fastigheternas värde sänktes när regelverket ändrades, så även om en
höjning vore en realitet skulle detta endast utgöra ett närmande mot tidigare värde; Området
förändras från den speciella karaktär vi ser idag till en, i fastighetsägarnas ögon, själlös
dussinvara.
1 (7)
Gladökvarns Fastighetsägareförening & Vägförening
2012-12-14
De boende i Gladö kvarn önskar kommunalt VA så fort som möjligt, men menar att detta kan
införas med bibehållande av områdets lantliga karaktär. VA-anläggning kräver inte breda
asfaltsvägar med trottoarer, cykelbanor, farthinder och lyktstolpar. Kommunen anser sig
inte ha råd att införa denna vägstandard, men ingen har frågat fastighetsägarna vad
de har råd med. Istället vill man tvinga fastighetsägarna att betala för en ny standard som
de anser förstör området.
Framför allt har kommunen inte förstått att Gladö kvarns fastighetsägare inte vill förändra
områdets mysiga miljö alldeles oavsett vem som betalar för den förändrade gatustandarden.
Karaktärsförändringen och kostnadsbilden är två separata invändningar, även om det råder
samspel så att lyhördhet för önskemål i endera frågan säkerligen kan bidra till större
acceptans i den andra frågan.
Kommunens detaljplan anger att kommunalt VA ska genomföras tillsammans med
kommunalt övertagande av det vägnät som anlagts och underhålls av Gladökvarns
Vägförening. Enligt plan- och bygglagen har kommunen rätt att ta ut kostnaden för att
anlägga och förbättra gatorna i ett område med detaljplan där kommunen är huvudman, så
övertagandet av vägarna är en förutsättning för att kommunen ska kunna debitera
fastighetsägarna för gatuarbeten. Dessa skulle annars utformas, utföras och betalas av den
befintliga vägföreningen.
Eftersom lagstiftningen också kräver förbättrad vägstandard för att avgift ska få tas ut, är en
höjd standard enda sättet att få debitera fastighetsägarna för vägarbetet som behövs för att
anlägga VA. VA-anläggningen betalas dock av den anslutningsavgift som VA-anläggaren tar
ut för material och kostnad för återställande av vägbanan. Fastighetsägarna i Gladö kvarn
uppfattar därför kommunens plan som att fastighetsägarna ska betala två gånger för
samma sak, och som slutresultat få ett bostadsområde av en helt annan karaktär än den
man valt att bosätta sig i.
Utöver frågorna om VA och vägstandarder innehåller kommunens detaljplaneförslag en
fastighetsplan som innebär att kommunen vill sälja mark som ”blir över”. Kommunal mark
som ligger i anslutning till privata fastigheter, och inte behövs för gatuutbyggnaden, ska
tillföras de privata fastigheterna. Det handlar dock inte om ett erbjudande om att köpa mark,
utan ett obligatorisk marktillskott som ska betalas med vad kommunen anser vara ett
marknadsvärde per kvm för fastigheter i Gladö kvarn efter full väg- och VA-utbyggnad.
Dessa fastigheter ska således betala en tredje gång för vägar som de inte vill ha, och
tillföras mark vare sig de ser något behov av den eller ej.
Detaljplanearbetets utgångspunkt borde varit att uppnå så hög VA-anslutningsgrad som
möjligt, i likhet med vad de boende i området också uttrycker önskemål om, men den
miljöfokuseringen har fått stå tillbaka till förmån för policy-dokument som utan motivering
föreskriver samma vägstandard till svamppromenaden som kring IKEA i Kungens Kurva.
Vad vill Gladö kvarns fastighetsägare?
Vi finner det lämpligt att detaljplanebeslutet ändras så att den mark som idag omfattas av
samfälligheten, som Gladökvarns Vägförening och Gladökvarns Fastighetsägareförening
sköter, markeras som kvartersmark med enskilt huvudmannaskap i detaljplanen, inte allmän
plats. Denna mark utgörs av alla gemensamma ytor och vägar i området utom bussvägen,
som förutom att vara bussens färdväg också är den väg som leder till något av
allmänintresse så som badplatser och skjutbana. Alternativt yrkar vi att de vägar som ingår i
de gemensamma ytorna inte detaljplaneras till de överdådiga standarder som kommunen
tillämpar i centrumområdena, utan tillåts bibehålla sitt kulturvärde som de småvägar de är
idag.
2 (7)
Gladökvarns Fastighetsägareförening & Vägförening
2012-12-14
Vi yrkar också att kommunens krav på ofrivilliga marktillskott stryks ur detaljplanen, och att
eventuella fastighetsbildningar som inte krävs för detaljplanegenomförandet, vilket omfattar
samtliga tillskott av mark, görs upp på frivillig basis skilt från detaljplanearbetet och att
detaljplanen modifieras för att avspegla rådande fastighetsförhållanden efter sådana frivilliga
fastighetsbildningar.
Grunder för våra önskemål
Fastighetsägarnas starkt uttryckta önskemål om minsta möjliga åverkan i området lämnas
helt utan eftergift i detaljplanen – istället hänvisas i kommunens samrådsredogörelse till
”Kommunens policy”. Det synsättet utgör ingalunda en avvägning, utan ignorerar helt enkelt
önskemålen. På så sätt anser man sig uppenbarligen kunna slippa utreda varje områdes
särskilda behov och förutsättningar, och slippa lyssna till synpunkter. Detaljplanen ska
reglera Gladö kvarn, ingenting annat. Någon idé om att över 140 kvadratkilometer kommun
med bosättningshistoria från stenåldern för 9000 år sedan, till alldeles nyplanerade
bostadsområden som exempelvis Västra Balingsnäs i samma naturområde som Gladö
kvarn (men 5 kilometer närmare centrum), ska ha likadana vägar oavsett förutsättningar är
inte avvägningar, bara enkel pappersexercis.
Tillämpning av en kommunal policy för vägar förefaller dessutom mycket godtycklig. Ett
område av Gladö kvarns lantliga karaktär, som dessutom präglas av en starkt kuperad
topografi, lämpar sig synnerligen dåligt för breda asfalterade vägar. Dagvattenhantering,
trafiksäkerhet och inte minst social miljö och livskvalité innebär att kommunens olika
standardnivåer av lokalgator inte alls passar in i området. Vi återknyter till ett av Huddinge
kommuns allra senaste bostadsprojekt, Västra Balingsnäs, enligt dess detaljplan planerat för
”ca 260 bostäder i en blandning av flerbostadshus och småhus i olika former”:
Från detaljplan för Västra Balingsnäs (mars 2007, Huddinge SBN PL 2005/10.313):
”Vägarnas utformning ska signalera områdets karaktär som naturnära bostadsområde.
Samtidigt som utformningen ska ge god framkomlighet ska bredderna hållas nere. De
kommunala gatorna ska asfalteras och förses med gång- och cykelbana eller gångbana.
Kvartersvägarna med enskilt huvudmannaskap förses med beläggning av oljegrus och kantas
av grus för omhändertagande av dagvatten (LOD).
Från gestaltningsprogram för Västra Balingsnäs (november 2006):
”Lokalgator får asfalteras under förutsättning att höjdsättning och utformning sker så att
avrinning sker diffust till anslutande grönmark eller till dräneringsstråk…”
I Västra Balingsnäs har man alltså ett delat huvudmannaskap, där s.k. kvartersvägar ska
signalera naturnära karaktär och lokalgator får asfalteras. Kvartersvägarna har ett
vägområde på 6,5 meter bestående av 0,5 meter grusad stödremsa, 4,5 meter körbana
samt 1,0 meter grusad yta för LOD (lokalt omhändertagande av dagvatten).
Delat huvudmannaskap och icke asfalterade vägar som signalerar områdets naturnära
karaktär är exakt vad de boende i Gladö kvarn ständigt efterfrågar, men konstant nekas med
hänvisning till att den kommunala standarden är något annat. En standard kan inte
godtyckligt gälla bara ibland och för vissa. Det är självfallet så att varje områdes speciella
förutsättningar måste analyseras. Huddinge kommun har i Gladö kvarn-fallet underlåtit att
göra den analysen, och istället bestämt att gamla, lantliga Gladö kvarn mitt i naturen bara
ska ha breda asfaltsvägar, men nybyggda ”naturnära” Västra Balingsnäs ska ha mysiga
grusvägar som ”signalerar områdets karaktär”.
3 (7)
Gladökvarns Fastighetsägareförening & Vägförening
2012-12-14
Att kommunalt huvudmannaskap ska gälla för samtliga allmänna platser är förvisso
huvudregeln, men lagstiftningen ger utrymme för annat om särskilda skäl föreligger. Det
anser vi att det verkligen gör här. Vägföreningen har i närmare 70 års tid anlagt, underhållt
och snöröjt vägarna till fastighetsägarnas belåtenhet. Kommunen anser i detaljplanen att
Fastighetsägareföreningen även fortsättningsvis kan ansvara för förvaltning av
tennisbanorna, dansbanan och de nya planerade bryggorna. Vi menar att det på
motsvarande sätt är mest lämpligt att rita om detaljplanen så att alla vägar som inte behöver
vara lokalgata (bussvägen) omfattas av kvartersområdesklassificeringen och får den
kommunala standard som gäller för kvartersväg, samt tas om hand av Vägföreningen.
Genom att förändra gemensamhetsanläggningens omfattning, så att bussvägen överlämnas
till kommunen, kan kvartersvägarna fortsätta att tillhöra och förvaltas av samfälligheten i en
standardnivå som bibehåller områdets karaktär och miljö, samt uppfyller de boendes
önskemål och behov.
Kommunen talar om förbättrad vägstandard, höjda hastighetsgränser, och
”trafiksäkerhetsåtgärder (gupp eller liknande) där så bedöms nödvändigt”. Att höja
hastighetsgränser och ta detta till intäkt för behov av bredare vägar är bakvänt. Likaså är
anläggandet av stora, fina vägar för att sedan konstruera hinder på dem för att få ned
hastigheterna igen. Genom att i så hög utsträckning som möjligt bibehålla smala grusvägar
med 30-begränsning uppnås både högre trafiksäkerhet, lägre buller och framför allt den
områdeskaraktär som lockat dit Gladö kvarns fastighetsägare. Kommunens idé att cityfiera
området och ovanpå det dyra vägbygget lägga till ytterligare fördyrande
trafiksäkerhetsåtgärder, förstör viktiga kulturvärden och förväntas dessutom ske på
fastighetsägarnas bekostnad.
Kommunens märkliga idé om oönskade marktillskott
Att markinlösen krävs för att uppnå detaljplanens syften (ge förutsättningar för en utbyggnad
av ett gemensamt VA-system samt ny- och ombyggnad av vägar) är odiskutabelt, även om
större delen av markinlösensbehovet bortfaller om kvartersväg istället för lokalgata planeras.
Hur marktillskott av över 18.000 kvm fördelat på 58 fastigheter kan krävas för att
uppnå detaljplanens syften är ett mysterium. Frågan om fastighetsregleringar som inte
behövs för att kunna genomföra detaljplanen måste lämnas utanför densamma och istället
hanteras i sedvanlig ordning med hjälp av Lantmäteriet.
Möjligheten att utöka sin fastighet kan säkerligen locka en del fastighetsägare. Om det tillför
fastigheten något värde är fastighetsägare säkerligen glada att ges chansen att köpa mark,
men detta måste rimligen ske frivilligt. För att fastighetsägare ska kunna ta ställning till
sådant förvärvserbjudande krävs också att kommunen kan uppge ett pris för köpet i ett
konkret köperbjudande, vilket inte skett. Fastighetsägarna har endast upplysts om att de
måste förvärva marken till ett pris som senare kommer att bestämmas, och undlåtenhet att
göra detta kan leda till, ur samrådsredogörelsen, sid 13: ”Vid bygglovsgivningen gör man
en kontroll att fastigheten överensstämmer med gällande detaljplan. Detta kan därför
medföra att fastigheten då behöver köpa in mark som detaljplanen säger ska tillföras
fastigheten.”
Om kommunen vill sälja mark till fastighetsägare bör de komma överens om detta före eller,
allra senast, under samrådet, för att sedan besluta om en detaljplan där, så som lagen
kräver, hänsyn tagits till rådande fastighetsförhållanden.
4 (7)
Gladökvarns Fastighetsägareförening & Vägförening
2012-12-14
Det är orimligt att kommunen under samrådet lämnat fastighetsägares synpunkter på
oönskade marktillskott därhän med motiveringen att det går bra att överklaga detaljplanen,
när sedan fastighetsägarna får avslag på överklagandet med Länsstyrelsens besked att
”Frågan om överföring av mark prövas i samband med fastighetsreglering.” På fråga till
Länsstyrelsen om hur detta ska komma att få en prövning hänvisas till Lantmäteriet, vilka
låter meddela att om kommunens önskemål om fastighetsbildningen är inskriven i
detaljplanen så verkställs dessa önskemål, eftersom Lantmäteriets eventuella synpunkter på
lämpligheten av fastighetsbildningen ska ha avgivits i detaljplanens samråd. Eftersom
Lantmäteriet aldrig ombads lämna synpunkter i samrådet finns dock inga invändningar. De
lantmätare som tillfrågats i samrådet är Huddinge kommuns Lantmäterimyndighet,
vilken har en jävsposition i frågan och inte hade någon erinran alls i samrådet.
I den överklagade detaljplanen beskrivs också genomförandeorganisationen, där
fastighetsrättsliga frågor ska handläggas av lantmäterimyndigheten i Huddinge kommun. Här
anser man således att kommunen är lämplig att bestämma vad som ska tvångsförsäljas, till
vilka enskilda individer, och till vilket pris. Återigen saknas insikt i det olämpliga i att
kommunen agerar myndighetsutövare i frågor där kommunen själv är en av de berörda
parterna.
Eftersom det är olika lagrum som aktualiseras vid markinlösen respektive marktillskott, är
priset kommunen betalar till fastighetsägare för markinlösen avsevärt lägre än priset som
avkrävs fastighetsägare vid marktillskott. Det är också så ojämnt avvägt att kommunens
kostnad för markinlösen läggs på de kostnader som fastighetsägarna ska betala för
vägutbyggnaden, men kommunens intäkt för marktillskotten går rakt in i kommunens kassa,
allt enligt kommunens policy för gatukostnadsuttag.
Kostnader för fastighetsägarna
Länsstyrelsen har i sitt avslag gjort det enkelt för sig genom att påpeka att ”prövning
avseende en överklagad detaljplan omfattar inte frågan om gatukostnadsersättning.” Detta
är naturligtvis helt riktigt, men nivån på gatukostnaderna är ett direkt resultat av
detaljplanens utformning, och måste därför påverka prövningen av huruvida ”kommunen i
sin bedömning har gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda intressen eller
motstående enskilda och allmänna intressen”.
Den förevarande situationen utgör ett klassiskt Moment 22: Om det inte går att hävda att
kostnaderna är för höga i överklagandet av detaljplanen, och det inte går att hävda att
ambitionsnivån i detaljplanen är för hög i gatukostnadsutredningens samråd, hur ska man då
göra? Kommunens beslut om gatukostnader kan inte heller överklagas (PBL 2010:900
kap.13§2).
Den ständigt återkommande formuleringen i Länsstyrelsens avslag av överklagandena
avseende Gladö kvarns detaljplan är:
”Länsstyrelsen finner, vid en vägning mellan fastighetsägarnas enskilda intressen och de
intressen som planen syftar till att tillgodose, att de fördelar som kan vinnas med
detaljplanen överväger de nackdelar som planen orsakar...”
5 (7)
Gladökvarns Fastighetsägareförening & Vägförening
2012-12-14
Detaljplanens fördelar uppnås enligt vår mening ännu bättre med en annan gatustandard än
den kommunen vill planera. De enskilda intressen som omtalas är härvidlag inte bara
subjektiva besvär kring förstörd utsikt, buller, dålig lukt eller andra besvär som förvisso inte
ska förminskas men som ändå till syvende och sist är en bedömningsfråga. Inte heller är
frågan så okvantifierbar som en bedöming av om en bred asfalterad väg är trevligare än en
smal grusväg. Nej, de enskilda intressen som ligger i vågskålen är istället frågan om
huruvida fastighetsägare kan behålla sin bostad eller inte! Kommunen har beräknat att
befintliga fastighetsägare kommer att bli betalningsskyldiga ungefär 200.000 kr för
gatukostnaderna.
Eftersom gatukostnadsreglementet infördes så sent som 2007, långt efter att Huddinge
klargjort att VA och vägar skulle byggas i Gladö kvarn, har fastighetsägarna på senare år
sett sina fastighetsvärden rasa. Fastighetsägare som köpte i Gladö i 2000-talets början, i
tron att en VA-anslutning var nära förestående, till sedvanlig VA-taxa, löper stor risk att även
efter en försäljning av fastigheten kvarstå i skuld för oönskade vägar och parker som
kommunen tvingat fram. Inte ens att flytta från sitt hem löser skulden.
Kommunen menar att det finns möjligheter till avbetalning och anstånd. Men villkor för båda
dessa alternativ innebär enligt Huddinge kommuns gatukostnadsreglemente att ”Pantbrev
ska ställas med företrädesrätt inom fastighetens taxeringsvärde”, vilket de facto innebär att
den som till större delen redan belånat sitt hus utestängs från denna finansieringsmöjlighet.
Observera att vi här endast talar om gatukostnaderna. Om fastighetsägaren vill dra nytta av
detaljplanens fördelar och ansluta sig till VA-systemet, bygga ut, stycka av eller liknande
uppstår ytterligare kostnader och möjligheten till anstånd med gatukostnadsbetalningen
försvinner vid ny-/tillbyggnad, avstyckning samt överlåtelse.
Är fastighetsägaren dessutom någon av de 58 till vilken kommunen vill tvångsavyttra mark
tillkommer kostnaden för det. Priset avgörs i fastighetsbildningen, men kommunens
tjänstemän uppger att det troligen kommer att vara över 1000 kr/kvm. De 58 fastigheterna
ska tillföras i genomsnitt 316 kvm mark och de största tillskotten avser över 600 kvm.
En fastighetsägare som vill bibehålla samma boendesituation som tidigare kan alltså
behöva betala över 800.000 kronor till kommunen! Med VA-anslutning blir det över 1
miljon kronor. Eftersom detaljplanens huvudsakliga syfte, tillika anledningen till dess
uppkomst, är att möjliggöra gemensam VA-hantering för att säkerställa naturområdets
långsiktigt goda miljö, är det mycket olyckligt att detaljplanens komplexitet och ambitionsnivå
leder till så höga kostnader för fastighetsägarna att det för många blir en omöjlighet att
finansiera VA-anslutningen.
Kommunens bristande handläggning
Felaktigheterna i kommunens handläggning av ärendet är många, bland annat konstaterar vi
att:
 Ett samråd ska enligt lagstiftningen ”ge möjlighet till insyn och påverkan” (PBL
5kap.§12, ÄPBL 5kap.§21). Kommunen har dock valt att inte besvara, bemöta eller
utreda samrådssynpunkter, utan hanterat dem genom att hänvisa till
överklaganderätt och kommunala standarder. På så sätt anser man sig
uppenbarligen kunna slippa utreda varje områdes särskilda behov och
förutsättningar, och slippa lyssna till synpunkter. Detta ger ingalunda möjlighet till
påverkan!
6 (7)
Gladökvarns Fastighetsägareförening & Vägförening




2012-12-14
Lantmäterimyndighet som remissinstans för detaljplanen borde varit statliga
Lantmäteriet, inte den lokala Lantmäterimyndigheten i Huddinge som är jävig,
eftersom det är kommunen som är en av parterna som enligt detaljplanen inte bara
ska förvärva mark (inlösen) utan också ska försälja mark genom marktillskott till
fastighetsägare oavsett om de är intresserade av att köpa eller inte.
2011-05-05, överlämnades till kommunen i samband med samrådsutställningen av
detaljplan för Gladö kvarn, av Fastighetsägareföreningens dåvarande ordförande 109
fullmakter från fastighetsägare i Gladö kvarn för att styrka att ”Vägföreningen eller
den föreningen i sitt ställe förordnar” för deras talan i fråga om detaljplanen och
sammanhörande gatukostnadsutredning.
Ingenstans i kommunens dokumentation efter utställningen framgår att 109 st
fullmakter är inlämnade. Kommunen har, när beslutet överklagades, undlåtit att
skicka samtliga ärendets handlingar till Länsstyrelsen. De utelämnade handlingarna
som vi känner till är de 109 fullmakterna samt en överklagan från X. Länsstyrelsen
fick heller inte någon information om fullmakternas existens, eller Xs överklagande.
Fastighetsägareföreningen uppmärksammade kommunen och Länsstyrelsen på de
saknade fullmakterna i juni 2012, och skickade kopior av fullmakterna till
Länsstyrelsen. Endast kommunen kan dock styrka att fullmakterna inlämnats i laga
ordning, men de har ännu inte återfunnit handlingarna och visar inte heller intresse
av att göra det (e-post i ärendet är ännu obesvarad efter att ha skickats till Miljö- och
Samhällsbyggnads kundtjänst 2012-06-27).
Efter kommunfullmäktiges beslut i december 2011 skickade kommunen felaktigt
överklagandehandlingarna till Förvaltningsrätten istället för Länsstyrelsen. Troligen är
det någonstans i det misstaget som handlingarna tappats bort. Överklagandet från
sakägare X, har helt sonika utelämnats från handlingarna och ska enligt uppgift ha
skickats till Länsstyrelsen efter att de fattat beslut i ärendet.
Alla dessa felaktigheter innebär att 40 personers överklaganden avvisats hos
Länsstyrelsen eftersom de inte bedömts ha inkommit med synpunkter under samråd,
samt att åtminstone ett överklagande över huvud taget inte prövats. Situationen
saknar fullständigt rättssäkerhet, och frågan infinner sig huruvida fler överklaganden
och synpunkter försvunnit i kommunens bristfälliga handläggning.
Att tidplanen för genomförande av gatuutbyggnaden förlängdes med fyra år flera
månader efter att detaljplanens samråd avslutats, och endast tre veckor innan
antagandebeslut i kommunfullmäktige, är ytterligare tecken på att handläggningen
varit undermålig och att otillräckligt underlag och kunskap förelåg under samrådet.
I detaljplanen står att ”De allmänna ytorna, det vill säga vägområden och
naturområden, ägs av Huddinge kommun men förvaltas idag av Gladö kvarns
Vägförening.” Eftersom Vägföreningen anser sig ha äganderätt till stora delar av den
gemensamhetsanläggning som kommunen nu vill upplösa och planera som sin egen
bör kommunen besvara frågan om när och hur de anser sig ha förvärvat marken. Om
kommunen tillåts skriva in mark som sin egen i en detaljplan försämras
Vägföreningens möjligheter att hävda sin rätt avsevärt. Länsstyrelsen prövar inte
denna fråga, som man anser vara civilrättslig. Det må vara en civilrättslig fråga, men
det saknas stöd för påståendet om kommunens ägande, vilket tydliggör att
kommunens plan brister i grundförutsättningarna. En detaljplan bör rimligen vara
korrekt i innehåll, varför den här frågan inte kan lämnas obesvarad.
Gladökvarns Fastighetsägareförening
Jenny Malmén, ordförande
Gladökvarns Vägförening
Martin Felldin, ordförande
7 (7)