Transcript EQUAL EGENANSTÄLLNING

EQUAL EGENANSTÄLLNING
Ett projekt för framtiden?
2008 03 15
Eva Laurelii
Göteborgs Universitet
Institutionen för Arbetsvetenskap
Förord
Föreliggande rapport är en utvärdering av Equalprojektet Egenanställning som bedrevs mellan
åren 2005 och 2007. Projektets mål handlade om att introducera, utveckla och legitimera en
ny företeelse på den svenska arbetsmarknaden: Egenanställningsföretaget. Det har varit ett
projekt med många infallsvinklar och med ett stort partnerskap som med engagemang har
gripit sig an uppgiften. Projektet har bedrivits i tre städer: Uppsala, Norrtälje och Göteborg.
Jag är tacksam för all information som jag fått genom att delta i möten och ta del av de
protokoll och skrivelser som projektet samlat. Mycket tålamod har projektledningen visat
under alla intervjuer och frågor som de har fått besvara inför utvärderingen.
Ett stort tack vill jag också ge alla dem som deltagit i projektets utbildnings- och coachprocess
och som stått ut med intervjuer, enkäter och uppföljande frågor. Ni har verkligen varit
tålmodiga! Jag hoppas att denna rapport ska ge rättvisa åt allas ansträngningar och åt den
svåra process det innebär att förändra etablerade system i samhället.
Sist men inte minst ska mina kollegor på Institutionen för Arbetsvetenskap ha en stor eloge
för de råd och tips som jag har fått ta del av och som hjälpt mig i mitt arbete.
Göteborg
2008-03-15
Eva Laurelii
2
Slutrapport Equal Egenanställning
INLEDNING ................................................................................................................. 5
Upplägget av rapporten .........................................................................................................................................7
1. EQUALPROGRAMMET.......................................................................................... 8
2. EQUAL EGENANSTÄLLNING (EE) ....................................................................... 9
2.1 Utvecklingspartnerskapet (UP) .......................................................................................................................9
2.2 Projektets syfte och målsättning......................................................................................................................9
2.3 Speciella arbetsgrupper..................................................................................................................................10
2.4 Organisationsschema......................................................................................................................................11
3. PROJEKTETS PROBLEMOMRÅDEN ................................................................. 12
3.1 Entreprenörsutveckling som arbetsmarknadspolitiskt instrument...........................................................12
3.2 Motsättning mellan ett företags- och ett anställningsperspektiv................................................................12
3.3 Kvalitetssäkring och nätverk.........................................................................................................................13
4. EGENANSTÄLLNINGSFÖRETAG I ETT FÖRÄNDRAT ARBETSLIV................ 14
4.1 Egenanställningsföretag och Självanställningsföretag................................................................................14
4.2 Egenanställd: arbetstagare och/eller företagare? ........................................................................................15
4.3 Egenanställningsföretag och Bemanningsföretag........................................................................................17
4.4 Soloföretagande och egenanställning ............................................................................................................18
4.5 De franska företagen BEC och deras organisation CPE ............................................................................19
4.6 Starta Eget - programmen och entreprenörsutbildningar .........................................................................20
4.7 Är Egenanställningsföretag sociala företag?................................................................................................22
4.8 Tidigare utvärderingar av Egenanställning .................................................................................................23
5. UTVÄRDERINGEN, SYFTE, METOD OCH UPPLÄGG ....................................... 26
5.1 Syfte..................................................................................................................................................................26
5.2 Metod och materialinsamling .......................................................................................................................26
3
6. PROJEKTETS ARBETE INOM SINA OLIKA PROBLEMOMRÅDEN ................. 28
6.1 Entreprenörsutveckling som arbetsmarknadspolitiskt instrument...........................................................28
6.1.1 Entreprenörsutbildningens grundkoncept .................................................................................................29
6.1.2 Kort bakgrund om deltagarna ...................................................................................................................30
6.1.3 Deltagarnas upplevelser av upplägget och processen ...............................................................................31
6.1.4 Skillnaden mellan de olika kurserna .........................................................................................................35
6.1.5 Utbildningskonceptet ................................................................................................................................36
6.1.6 Avslutningen och utvecklingen av verksamhetsidéerna ...........................................................................38
6.1.7 Problematik kring utbildningskonceptet och regelverket på AMS...........................................................42
6.2 Motsättning mellan ett företags- och ett anställningsperspektiv................................................................44
6.2.1 Problematiken kring trygghetssystemen för egenanställda.......................................................................44
6.2.2 Konferensen i april 2007 ingav hopp........................................................................................................48
6.2.3 Problematiken kvarstår .............................................................................................................................49
6.3 Kvalitetssäkring och nätverk.........................................................................................................................51
6.3.1 Förenade Företag för Egenanställda FFE. ................................................................................................51
6.3.2 Handbok för Egenanställningsföretagen...................................................................................................53
7. VAD INNEHÅLLER PROJEKTETS MODELL? .................................................. 54
7.1 Ett coachprogram för entreprenörer – och kombinatörer .........................................................................54
7.2 Egenanställning som en tredje form .............................................................................................................55
7.3 Stödstruktur för företag för Egenanställda .................................................................................................56
8. SLUTSATSER OCH DISKUSSION ...................................................................... 57
REFERENSLISTA..................................................................................................... 61
BILAGOR .................................................................................................................. 63
ENTREPRENÖRSPROGRAMMET (1) ..................................................................... 63
ENTREPRENÖRSPROGRAMMET I 3 STEG (2) ..................................................... 64
4
Inledning
Var helst vi vänder blicken ser vi institutioner som på ytan tycks
fungera likadant som förut, som behåller sina tidigare namn,
men som till sitt inre blivit helt annorlunda. Vi fortsätter att tala
om nationen, familjen, arbetet, traditionen och naturen som om
de fortfarande var vad de en gång varit. Det är de inte. Det
yttre skalet består, men inuti har de förändrats. Antony Giddens
”Egenanställning är ett nytt sätt att försörja sig. Den egenanställde är anställd som entreprenör för
att starta, driva och utveckla sin egen företagsverksamhet.
Konceptet egenanställning är idag etablerat på flera orter i Sverige och internationellt och innebär
att den enskilde erbjuds en anställning i ett Företag för egenanställda för att starta och
yrkesmässigt driva egen företagsverksamhet inom service- och tjänstesektorn.
Genom anställningen arbetar den enskilde till 100 % med egna kunder och uppdrag – och överlåter
arbetsgivaransvaret åt egenanställningsföretaget, som administrerar skatter, sociala avgifter,
faktureringar, lön och försäkringar. Därutöver ingår utbildning/ fortbildning/ nätverkande i
företagande med verkligheten som kursplan, i samverkan med Företaget för egenanställdas
partners.
Konceptet passar många; från anställda som vill starta sin företagsverksamhet i lugnare tempo,
drivhusverksamhet, till entreprenörer som vill satsa helt på sina kunder.
Genom sin flexibilitet och organiserande stödstruktur kan egenanställningsföretaget även bidra till
integration av olika grupper som av skilda skäl har behov av en bättre anpassad möjlighet till
företagande än vad som idag erbjuds.” Ur Förenade Företag för Egenanställdas hemsida1
Egenanställning som begrepp har växt fram i en dynamisk tidsepok med stora förändringar
inom arbetsmarknad och arbetsliv. Begreppet har utvecklats genom det Equalprojekt som
denna utvärdering skall behandla, men företeelsen har flera namn. Strax före millennieskiftet
talade man om självanställning. I en motion till riksdagen 1998 föreslog centerpolitikerna
Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson att förslaget om Självanställnings skulle prövas
eftersom det innebar att entreprenören ”slipper bokföring och revisorer, årsredovisningar till
PRV, skatteinbetalningar och kan helt ägna sig åt att utföra sina arbetsuppgifter”2. Bo Persson
skrev 1999 boken ”Självanställningen som en ny arbetsmarknadsinstitution för 2000 talet”.3
Han trodde inte att det skulle behöva utmana de gamla institutionerna kring arbetsgivare,
anställd och fackförbunden, utan kunna komplettera dem med något: ”ett nytt sätt att
förvärvsarbeta, nämligen singelföretagande i självanställning”.
Equal Egenanställning är ett projekt för utveckling av Egenanställningsföretag som arbetar
efter kooperativa principer, med vinst som medel och inte som mål.
Egenanställningsföretagen har partners från näringsliv och arbetsmarknad i sin region och
deras målsättning är att tillsammans med dem utveckla entreprenörskap, samtidigt som de är
en juridisk plattform.
Globaliseringen och vårt samhälles omställning från industriproduktion till en växande
tjänstesektor har förutom en ökad arbetslöshet och förändrade arbetsvillkor även genom den
1
Förenade Företag för Egenanställda: www.ffe.coop/egenanst.htm 080315
Andersson, Margareta och Irhammar, Ingbritt. Motion till riksdagen 1997
3
Bo Persson (1999), Självanställningen – en ny arbetsmarknadsinstitution för 2000 talet.
2
5
nya tekniken skapat ytterligare möjligheter för stora variationer när det gäller arbetsplatsens
utseende och funktion. Det har också skett en stor förändring av den ”svenska modellen” där
starka fackföreningar och arbetsgivarnas centralorganisationer förhandlade fram avtal i den
gamla ”Saltsjöbadsandan” som nu är ett minne blott. Regelverk och lagar som styr arbetslivet
är dock i stor utsträckning fortfarande anpassade efter det gamla samhället. 4
I alla industriländer har det skett en ökning av löntagare med tidsbegränsade förordnanden
och en arbetslöshet som varvas med arbete och studier på ett helt annat sätt än i tidigare
tidsepoker. Att vara både företagare och anställd har också blivit allt vanligare. De kallas för
kombinatörer och driver jämfört med andra företagare ”oftare företag inom finansiell
verksamhet och företagstjänster, samt inom näringsgrenen personliga och kulturella tjänster
samt renhållning. De verkar därmed i högre utsträckning vara konsulter av olika slag eller
artister.”5
I Arbetsdelegationens utredning 1999 konstaterade forskaren Lars Magnusson att
så kallade projektanställningar och andra former av tillfälliga anställningar ökade under 1990talet. Med vikariat, projektanställningar och personer som arbetar på lösa kontrakt räknade
han då, vid millennieskiftet, att det skulle kunna röra sig om cirka 15 % av arbetskraften.
Siffror från 2003 visar på en viss ökning till drygt 17 % , dvs 550 000 personer 2003. 6
Lars Magnusson menar att resurserna sedan 1960-talet satsats på att skapa en lagstiftning och
ett regelsystem som till stora delar var avsett att lösa den traditionella tillverkningsindustrins
arbetsmiljöproblem och att forskning kring den nya arbetsmarknaden inte tydliggjort vilka
behoven är som måste lösas idag. Monika Lindgren, i samma utredning menar att om man
menar allvar med kunskapssamhället…
”… så måste det ske stora förändringar i personalpolitik, rekryteringsprocesser, löneavtal,
arbetstidsreglering, jämställdhetsarbete och ledningsformer. Nuvarande praxis är i allt väsentligt
en kvarleva från industrisamhället, och stjälper ofta mer än den hjälper. Jag är övertygad om att
minskade regleringar av vad folk får göra och hur de skall göra det är nödvändiga, men jag är
också lika övertygad om att avregleringar måste kombineras med nya regleringar för att inte
oavsedda konsekvenser skall uppstå i form av t.ex. segregering av arbetsmarknaden i ett A- och
ett B-lag. I grunden handlar detta om att byråkratiska regleringar måste ersättas med etiska
regleringar, dvs. att flytta ledningsfokus från struktur till kultur, från regler till förtroende. Detta
är naturligtvis inte lätt i praktiken, och det kommer att leda till mängder av kontrollproblem och
interna konflikter om vad som är rättvist och inte. Men det kanske vi måste acceptera”.7
Lars Magnusson skriver också i en debattartikel i SvD 29 mars 2005 att ”vi är fångade i en
värld av institutioner som vi själva skapat för att undkomma osäkerhet”. Han hänvisar till
nobelpristagaren Douglass North som menar att hur vi formar våra institutioner bestäms inte
av hur verkligheten egentligen ser ut, utan av hur vi tror att den är beskaffad.
Att rubba stora system och institutioner som arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadens
regelverk tar tid. Eftersläpningen från industrisamhällets uppdelning mellan arbetsgivare och
arbetstagare och dess tydliga arbetsliv och anställningsformer kan därmed sägas ännu inte
anpassats till dagens flexibla och gränsöverskridande former, såsom till exempel
Egenanställningsföretagen. Introduktion av en ny form mellan anställning och företagande är
4
Magnusson, Lars: ”Ett arbetsliv i förändring - Sverige 1950 -2000”
Näringsdepartementet: Företags- och anställningsformer i förändring
6
Hult, Eva-Britt: ”Att vara både företagare och anställd – en kombinatör.
7
Lindgren, Monica: ”Arbete, anställningsformer och organisering: En kritisk granskning”
5
6
inte en enkel åtgärd. Det kan man utgå från, bl a genom den långa tid som frågan varit under
politisk behandling sedan slutet på 90-talet, då den första motionen skrevs och Bo Persson
gjorde sin utredning. Medan aktörer hittar lösningar och ett växande antal
Självanställningsföretag och Egenanställningsföretag startar - släpar strukturerna efter.
Förändring av system kräver kommunikation och aktörer på alla nivåer, engagerade personer
inom myndigheter och institutioner, liksom bland dem som är direkt påverkade av dessa
system. Egenanställningsföretagens verksamhet berör flera myndighets- och
politikerområden, grupper som företräder olika intressen och har olika uppdrag, där det i vissa
fall finns uppenbara konflikter.
Egenanställningsföretag, i den bemärkelse som EE projektet syftat till, kan liksom sociala
företag ses som ett slags hybrider, som sammanblandar principer från marknad,
skattefinansierade aktivitet och ömsesidighet. 8
Upplägget av rapporten
Rapporten kommer, efter att ha presenterat Equalprogrammets syften och relevanta teman, att
ge en beskrivning av Equal Egenanställnings projektupplägg och organisation. Det är ett
projekt med ett partnerskap och projektledning i tre olika regioner och med målsättningar på
både individuell, strukturell och företagsnivå. Denna nivåuppdelning har jag använt mig av i
utvärderingen också, men den tredje nivån har där döpts om till modellnivå för att undersöka
det modellskapande i projektet.
Projektets arbete har delats upp i olika delprojekt. I rapporten sammanställs dessa i tre
problemområden som jag formulerat som: entreprenörsutveckling som
arbetsmarknadspolitiskt instrument, motsättning mellan ett företags- och ett
anställningsperspektiv och kvalitetssäkring och nätverk för Egenanställningsföretagen. För att
ge en bakgrund till dessa problemområden går jag sedan igenom ett antal begrepp och
företeelser i det förändrade arbetsliv inom vilket Egenanställningsföretagen utvecklas.
Utvärderingens syfte, metod och upplägg, följs av en genomgång av projektets arbete inom de
olika problemområdena och vad det resulterat i. Rapporten avslutas med en analys av
modellen och vilka slutsatser man kan dra utifrån de målsättningar som projektet inleddes
med.
8
Social Enterprises: Nyssens, Marthe (ed)
7
1. Equalprogrammet
Gemenskapsinitiativet Equal inom Europeiska socialfonden syftar till att främja nya metoder
för att motverka diskriminering och all slags ojämlikhet inom arbetslivet och
arbetsmarknaden. Genom Equal har EU satsat resurser för att alla människors förmåga,
kompetens, och utvecklingsmöjligheter ska tas till vara oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet,
sexuell läggning eller eventuella funktionshinder.
Det ena av fyra teman inom Equalprogrammet handlar om en arbetsmarknad för alla och det
andra om möjligheterna att starta en affärsverksamhet:
Tema1:
Att underlätta inträdet och återinträdet på arbetsmarknaden för dem som har svårt att
integreras eller återintegreras på en arbetsmarknad som måste vara öppen för alla.
Tema 2
Att ge alla möjlighet att starta en affärsverksamhet genom att tillhandahålla de verktyg som är
nödvändiga för att starta en rörelse samt identifiera och utnyttja nya
sysselsättningsmöjligheter i städer och på landsbygden.
Grunden för allt arbete inom Equal är det så kallade utvecklingspartnerskapet. Tanken är att
flera samverkanspartner - från till exempel offentlig förvaltning, näringslivet eller enskilda
organisationer - ska gå samman och utveckla idéer, arbetssätt och metoder inom ramen för ett
gemensamt tema inom programmet Equal. Utvecklingspartnerskapen syftar till att på olika
sätt söka nya vägar och pröva nya modeller som kan leda till såväl systemförändringar som
ändrade attityder.9
Projektperioden varade mellan 2000 – 2007 och innehöll två utlysningar. I Equalprojektets
styrdokument10 står att ”I Equal-projekten kommer nya samverkansformer mellan företag,
myndigheter, organisationer och forskning att utvecklas som kan leda till nya roller och
ansvarsområden för aktörerna, ändringar i regelverk, finansieringssystem och strukturer.
Erfarenhetsspridning, system- och strukturpåverkan skall ha en central roll i
projektverksamheten och för utvecklingspartnerskapen.”
I Equal skall nyskapande åtgärder utprövas och i definitionen av nyskapande åtgärder skiljer
man mellan tre former av nytänkande med olika syften:
• Utveckling av nya metoder, verktyg eller handlingssätt och förbättring av befintliga
metoder (processorienterat nytänkande).
• Utveckling och formulering av nya mål och tillvägagångssätt för att identifiera nya
och lovande kompetensområden och öppna nya sysselsättningsmöjligheter på
arbetsmarknaden (målorienterat nytänkande).
• Utveckling och förslag som avser förändringar av politiska och institutionella
strukturer (strukturorienterat nytänkande).
9
Ur Europeiska Socialfondens, presentation av Equal: www.esf.se
Styrdokument för gemenskapsinitiativet Equal. www.esf.se
10
8
2. Equal Egenanställning (EE)
Equal Egenanställning tillhör den andra omgången Equalprojekt i Sverige. Projektet startade i
april 2005 och avslutades i december 2007.
2.1 Utvecklingspartnerskapet (UP)
Parterna i Equal Egenanställnings Utvecklingspartnerskap är för det första fyra etablerade
Egenanställningsföretag, C-företaget i Uppsala, Uppdragshuset ek för och Anlita i Göteborg
och Egen i Roslagen.
Övriga parter är myndigheter som har i uppdrag att minska arbetslöshet och sjukskrivning,
såsom Länsarbetsnämnden i Göteborg, Arbetsförmedlingen i Norrtälje och Uppsala,
Försäkringskassan i Västra Götaland, liksom organisationer som stödjer att det skapas fler
företagsetableringar antingen som rådgivningsorganisationer eller som regionala organ för
tillväxt, såsom Länsstyrelsen i Stockholm och Regionförbundet Uppsala.
Initiativet till projektet kom från Coompanion11 i tre regioner som alla på olika sätt var
engagerade i eller hade startat Egenanställningsföretag på sin ort: Göteborg, Uppsala och
Norrtälje. Koordinator för projektet har varit Maria Woglinde, initiativtagare till C-företaget i
Uppsala och som då var rådgivare vid Coompanion i Uppsala.
Viktiga externa parter som UP skulle samverka med var arbetsmarknadens parter, politiker
och tjänstemän på myndigheter och organisationer och särskilt Inspektionen för
Arbetslöshetsförsäkringen.
I Equalprogrammets styrdokument står om utvecklingspartnerskapet att det i breda
partnerskap och med flera projekt och horisontella angreppssätt krävs god koordination både
vad gäller utvecklingsprocesser och administration. Projektet har vid sidan om koordinatorn,
haft fyra projektledare, Rose- Marie Sjöberg Uppdragshuset, Pär Olofsson Coompanion
Göteborg, Bridget Wedberg SER (Coompanion i Roslagen) och Ingrid Landin Resursnätet för
kvinnor i Norrtälje. Dessa ansvarade för olika delprojekt (se nedan). Projektet har haft en
administrativ resurs i Anna-Lena Vickhoff från KUUL (Coompanion i Uppsala).
Dessa personer plus Elsmari Fjällström från Länsstyrelsen i Stockholm utgjorde
Arbetsutskottet i projektet.
2.2 Projektets syfte och målsättning
Syftet med projektet var att etablera Egenanställning som en möjlighet för arbetslösa att
fakturera sig in på arbetsmarknaden. Genom stöd och utbildning i Egenanställningsföretagen
skall personer som har svårigheter på arbetsmarknaden kunna fångas upp och få möjligheter
att utveckla en verksamhetsidé, som sedan kan faktureras via egenanställningsföretaget.
Syftet var också att påverka strukturer och attityder som utgjorde hinder för människor att
starta och driva sina verksamheter. ”Att skapa modeller och verktyg för att lokalt/regionalt
och nationellt, framgångsrikt säkerställa en positiv utveckling av Egenanställningsföretag som
ett led i en bred företagsutveckling i hela landet.” 12 När det gällde målgruppen framhölls det
11
Coompanion är lokala kooperativa utvecklingscentra. Det finns 25 Coompanion i landet
som ger rådgivning och information om kooperation och företagande inom den sociala
ekonomin. Se www.coompanion.se
12
Ur ansökan för projektet: ”Selfemployment – Egenanställning”
9
som en målsättning att vända sig till dem som har svårt på arbetsmarknaden, personer med
begränsad arbetsförmåga p g a funktionshinder eller sjukdom, kvinnor och invandrare.
Det finns idag många liknande företag i landet. De som skulle utvecklas genom
Equalprojektet skall vara kopplade till ett Coompanion och vända sig till arbetslösa och
”otraditionella företagare” enligt ovan, även om de också erbjuder egenanställning till andra
målgrupper. Projektet arbetade på tre nivåer för att utveckla möjligheterna att försörja sig via
ett Egenanställningsföretag med sin verksamhetsidé:
Syfte och mål på individnivå
Ökad grad av egenförsörjning för dem som idag står utanför arbetsmarknaden och som
samtidigt är intresserade av att pröva verksamhetsidéer och erbjuda sin kompetens på en
arbetsmarknad utan att behöva starta eget företag, vilket kan riskera deras sociala trygget.
Målet är att underlätta för utanförställda enskilda, att genom flexibla lösningar och
kompletterande alternativ lösa sin försörjning. Erbjuda en flexibel anställningsform mellan att
vara anställd och att vara egenföretagare som kan ge möjligheter för den enskilde inom nya
affärsområden. Vidare är det viktigt att underlätta för människor med begränsad
arbetskapacitet att kunna arbeta efter förmåga med egen verksamhet.
Syfte och mål på företagsnivå
Fler egenanställda i Egenanställningsföretag får möjlighet till egen försörjning, med en
verksamhet i större eller mindre grad, allt efter förutsättningar och behov.
Målet beskrivs här som att fler Egenanställningsföretag erbjuder försörjning för målgrupperna
och att det utvecklas Egenanställningsföretag i alla län. Man antar att en inte helt orealistisk
bedömning är att utveckla noder av Egenanställningskonceptet i alla län. Uppskattningsvis
skulle det leda till 1% av arbetsmarknaden, eller 30 000 nya företagskoncept, i detta fall
främst för människor som idag är utanför arbetsmarknaden.
Syfte och mål på strukturell nivå
Syftet är att påverka lagstiftning och regelsystem för arbetslöshetsersättning, socialförsäkring
och skattelagstiftning så att fler företag kan skapas och att fler personer kan skapa
egenförsörjning genom egenanställning.
Målet är att genom bred förankring erbjuda ett alternativ till traditionell
arbetskraftsförsörjning och lansera en ny form mellan att vara anställd och att vara företagare,
speciellt anpassad för utanförställda grupper. Att erbjuda arbetsförmedling, regionala
företagsrådgivare och länsstyrelser ett nytt arbetsmarknadsinstrument som kan underlätta start
av egenförsörjning genom egenanställning. Dessutom vill man åstadkomma en flexiblare
arbetsmarknad där kompetens och entreprenöriella idéer tas tillvara och kommersialiseras.
2.3 Speciella arbetsgrupper
Projektets arbete delades upp i delprojekt när det gäller utbildning, regelverk, stödstruktur och
spridning och påverkan.
Tre speciella arbetsgrupper har organiserats runt jämställdhet, mångfald och tillgänglighet
(JMT), media och kring det transnationella arbetet. Ett gediget arbete med JMT frågorna har
genomförts för att integrera dessa i partnerskapets arbete. Ett policydokument togs fram
utifrån diskussioner, utbildningsinsatser och en inventering av partnerskapets egna
organisationer när det gäller handlingsplaner, riktlinjer och konkreta åtgärder.
Det transnationella arbetet har koordinerats av Pär Olofsson, Coompanion Göteborg.
10
De två transnationella parterna arbetade inte direkt med liknande verksamheter i sina
respektive länder, men de arbetade med företags- och arbetsmarknadsutveckling på lite olika
sätt:
CPKP – Center for Community Organisation, i Tjeckien arbetade med stöd för
landsbygdsutveckling genom arbete med mikrolån och utbildning för landsbygdens befolkning.
Forskning och Utvecklingsavdelning för den kooperativa organisationen Mondragon i Spanien,
Baskien, arbetade med kooperativ utveckling för att hejda arbetslösheten.
Det gemensamma transnationella samarbetsavtalet inriktade sig på utbyte av erfarenheter och
metoder när det gäller stödstrukturer kring företagande i de olika länderna, utbildnings- och
mentorprogram för entreprenörer och olika program för att starta företag. Arbetet har gått ut
på studiebesök och insamlandet av material som sedan disseminerades vid konferenser i de
olika länderna till utvecklingspartnerskapen och andra involverade aktörer. 13
När Equalprojektet beviljades våren 2005 startade samtidigt ett projekt via Nutek för att
arbeta med en förstudie om intresse för Egenanställningsföretag i samarbete med Coompanion
i de olika länen. I projektet fanns målet att utveckla en stödstruktur för dem som startat utifrån
ett Coompanion. Detta sammanföll med målsättningen för EE:s delprojekt stödstruktur,
varför arbetet i delprojektet låg lågt tills Nutek-projektet avslutades. Föreningen FFE
(Förenade Företag för Egenanställda) bildades i oktober 2005, och ingick sedan i EE projektet
fr o m februari 2006.
2.4 Organisationsschema
13
SCS Business Support. Gemensamt transnationellt handlingsprogram.
11
3. Projektets problemområden
Utifrån projektets syften och målsättningar har utvärderingen fokuserat på tre huvudsakliga
problemområden. Arbetet i projektet inom dessa problemområden omfattar insatser på både
individuell-, strukturell- och modellnivå
3.1 Entreprenörsutveckling som arbetsmarknadspolitiskt
instrument
Regelverket som deltagarna möter som egenanställda är ännu inte förberett för personer som
går från arbetslöshet till Egenanställning. Som tidigare konstaterats kan arbetslösa personer
som söker sig till Egenanställningsföretag i de flesta fall inte erhålla a-kassa i de fall de inte
kan försörja sig på sin verksamhetsidé.
På den individuella nivån omfattar projektet möjligheten att erbjuda ett antal personer att gå
igenom en entreprenörsutbildning med syfte att utveckla deltagarnas verksamhetsidéer och
stärka dem i sina möjligheter att marknadsföra dessa och skaffa sig kunder, som de sedan kan
fakturera via de egenanställningsföretag som finns kopplade till projektet.
Arbetslösa som inte lyckas med att erhålla anställning genom arbetsförmedlingen men har en
affärsidé som bedöms trovärdig kan erhålla ett starta eget bidrag. Problemet som projektet
försökte fånga upp var att det fanns många sökande på arbetsförmedlingen som hade bra idéer
och också kompetens, men som behövde tid för att utveckla idén och hade behov av att testa
den. För att kunna erbjuda egenanställning behövdes då möjligheter för de som var
intresserade att kunna få tid att utveckla sin idé och att få stöd i den processen genom en
entreprenörsutbildning.
Under projekttiden behöver strukturella förändringar ske, så att personer har försörjning under
kurstiden och att de får möjligheter att pröva sina idéer genom Egenanställningsföretagen.
Eftersom det inte finns ett anpassat arbetsmarknadspolitiskt program för denna typ av
entreprenörsutbildning för Egenanställning behövdes en sådan modell utvecklas.
3.2 Motsättning mellan ett företags- och ett anställningsperspektiv
Personer som använder Egenanställningsföretaget för att fakturera sina uppdrag hamnar i en
situation med olika tolkningar på A-kassorna om man skall betraktas som anställd eller egen
företagare. Problemet för de deltagare som efter utbildningstiden skulle ha behov av att
stämpla för sin a-kassa under de dagar de inte kunde fakturera var uppenbart. Bolagsbolaget,
som hamnat i blåsväder flera gånger, har anpassat sig efter regelverket och anställer inte idag
personer som är beroende av a-kassa.
På den strukturella nivån fanns problemen kring regelverken inom arbetsmarknads- och
försäkringsområdet. De arbetsrättsliga frågorna utifrån arbetsgivar- och fackliga aspekter
behöver förändras. Arbetsmarknadens organisering när det gäller anställningsformer och
företagande accepterar inte en mellanform som är både - och eller antingen - eller. Finns det
anställningsformer som Egenanställningsföretagen kan använda sig av som tillvaratar de
arbetsrättliga kraven?
Går det att etablera en modell av egenanställning som en tredje form mellan anställning och
företagande?
12
3.3 Kvalitetssäkring och nätverk
Förutom de tre Egenanställningsföretag som initierade Equalpartnerskapet var flera nya
Egenanställningsföretag kopplade till Coompanion på gång vid projektstarten.
Utvecklingsmöjligheterna för dessa företag var naturligtvis beroende på att de fungerar bra i
förhållande till de personer som anlitar deras tjänster. Det handlar om att skapa kvalitet och
bra rutiner. För att skapa en gemensam stödorganisation krävdes gemensamma regler och
rutiner, vilket sedan kunde spridas vidare till de nya som etableras. En handbok och genom
den en kvalitetskontroll var en möjlighet. I delprojekt regelverk internt, skulle man arbeta
fram underlag för detta arbete med handboken och med kontakter med fackföreningar,
arbetsgivarorganisationer och företrädare för a-kassor med flera. Detta problemområde hänger
naturligtvis ihop med det ovanstående, men handlar här om en intern samsyn när det gäller
regelfrågor - om utvecklingen av en intresseorganisation och samsyn i den kring stadgar för
föreningen och en handbok.
13
4. Egenanställningsföretag i ett förändrat arbetsliv
För att förstå de strukturella problem som projektet försöker att angripa kan det vara av vikt
att sätta in denna nya form för arbete i sitt samhälleliga sammanhang. Begrepp uppfattas olika
och är ofta otydliga, vilket kan trassla till förståelsen för hur problematiken ser ut. I detta
kapitel tar jag upp hur förändringen inom arbetslivet bäddat för egenanställningsföretagen och
några av de viktiga begrepp som har betydelse för den fortsatta utvärderingen.
Problematiken med en anställningsform mellan företagare och anställd tydliggörs enklast
genom att begrunda de definitioner som är vägledande för myndigheter och regelverk, när det
gäller socialförsäkrings- och arbetsmarknadsregler. Vad kännetecknar en anställning
respektive ett företagande och vilket förhållande har detta till att vara anställd egenanställd?
Här är begrepp som självständig respektive osjälvständig uppdragstagare nyckeln till olika
bedömningar från t ex arbetslöshetskassorna.
Skillnaden mellan självanställningsföretag och egenanställningsföretag är viktig att belysa,
liksom förhållandet till närstående företagsformer, såsom bemanningsföretag och s k
soloföretagare, de som arbetar ensamma i sitt företag. Flera problem med trygghetssystemen
gäller även för dem som arbetar inom dessa företag.
Kapitlet beskriver även de franska företagen inom CPE (Cooperer pour Entreprendre) som
inspirerat utvecklingspartnerskapets modell för en entreprenörsutbildning för egenanställda.
En bidragande orsak till deras utveckling var att det inte fungerade med den rådgivning som
erbjöds för vissa arbetslösa personer som ville starta företag och att det behövdes en ny form
för personer med egna verksamhetsidéer. Hur ser det ut i Sverige när det gäller starta eget
bidrag och entreprenörsutbildningar?
En speciell form av företag är de arbetsintegrerande sociala företagen som har som
huvudsakligt ändamål att genom företagande integrera personer som står långt från
arbetsmarknaden. Om egenanställningsföretagen vänder sig till arbetslösa personer inom
Equals målgrupp, kan de räkna sig till de sociala företagen?
Som avslutning presenteras kort en tidigare utvärdering av Uppdragshuset, och en förstudie
om egenanställningsföretag i Småland
4.1 Egenanställningsföretag och Självanställningsföretag
Självanställningsföretag har funnits sedan slutet på 90-talet. Egenanställningsbegreppet har
framförallt utvecklats genom Equalprojektet och förekommer idag i olika publikationer.
Begreppet finns i det fria uppslagsverket Wikipedia, men går inte att hitta i några andra
uppslagsverk eller ordlistor.
Självanställning var det första uttrycket för företeelsen att anlita ett företag för att fakturera
uppdrag. Begreppet är en direkt översättning av det engelska self-employment och ibland
används självanställning, self-employment och även egenanställning i betydelsen att man
driver ett eget företag och anställer sig själv, som i vissa aktiebolag och i personalägda
företag. Självanställning finns inte med i några uppslagsverk, men både egenanställning och
självanställning har många träffar på Google.
14
Det första exemplet på ett Självanställningsföretag och som också varit inspiratör för många
efterföljare, är Bolagsbolaget i Värmland, som är arbetsgivare för cirka 340 entreprenörer där
många är konsulter, hantverkare, kulturarbetare eller jobbar inom friskvård14. Bolagsbolaget
avgränsar sig mot Egenanställningsföretag på sin hemsida:
Inom den socialekonomiska sektorn har man infört begreppet ”egenanställning” och vänder sig
ofta till arbetslösa, invandrare och andra grupper som behöver extra insatser.
Vi i BolagsBolaget har tyvärr tvingats släppa de ambitionerna eftersom vi inte har resurser att
utkämpa ännu en obetald kamp mot staten. I det här fallet handlar det om a-kassornas njugga
inställning och ett regelsystem som kriminaliserar den egna handlingskraften.
BolagsBolaget är annorlunda på det sättet att vi är ett vinstdrivande aktiebolag som visserligen
startades av en ideell förening, men inriktningen har alltid varit affärsmässig eftersom vi vill
bidra till landets välstånd genom att generera ekonomisk tillväxt och därmed skatteintäkter.15
Uppdelningen mellan kooperativa Egenanställningsföretag och vinstdrivande
Självanställningsföretag har blivit tydliggjord på flera sätt under Equal Egenanställnings
projektperiod. I t ex en motion från moderaterna till riksdagen oktober 2007, föreslås att
regelverket bör ses över för att underlätta för egenanställningar och självanställningar:
Under senare år har det vuxit fram en anställningsform som är mer entreprenörsinriktad än andra
anställningsformer. Det är vad som i den sociala ekonomin, med kooperativ och ekonomiska
föreningar, kallas för egenanställning och i andra renodlat vinstdrivande företag, ofta kallas för
självanställning.16
Idag räknar man med att det finns drygt femton Självanställningsföretag, som drivs i
bolagsform likt Bolagsbolaget. Egenanställningsföretagen är idag cirka 11 företag, varav 9 är
medlemmar i Förenade Företag för Egenanställda, FFE.
4.2 Egenanställd: arbetstagare och/eller företagare?
För att förstå problematiken kring egenanställningen är det en fördel att titta på de begrepp
som omgärdar den svenska arbetsrätten och arbetsmarknaden.
En anställning förutsätter en arbetstagare och ett anställningsavtal med antingen en juridisk
organisation eller en enskild person. Arbetsgivaren köper tid av arbetstagaren som utför
arbetet mot betalning. Kollektivavtal reglerar anställningarna och anställningsavtalen styrs av
arbetsrätten som har ett regelverk med en mängd lagar, undantag och regler.
Anställningsskydd, medbestämmande, arbetstider, semestrar och studieledighet styrs av lagar
som arbetsgivaren måste följa för sina anställda.
I försäkringsbestämmelser, regelboken för Arbetslöshetskassorna definieras företagare:
”Med företagare avses i denna lag personer som äger eller är delägare - direkt eller indirekt - i
näringsverksamhet som de är personligen verksamma i och som de har ett väsentligt inflytande
över.”
En egen företagare är en person som har startat ett eget företag. Som ägare till enskild firma
eller handelsbolag räknas man inte som anställd, men kan vara det t ex i sitt aktiebolag eller
sin ekonomiska förening. I det fallet blir man både arbetsgivare och arbetstagare i samma
14
Intervju med Anne Hellstedt Pettersson i nättidningen e24 (www.e24.se) 2007 07 25
Bolagsbolagets hemsida: www.bolagsbolaget.se
16
Plass, Maria och Svantesson, Elisabeth: Motion till riksdagen
15
15
företag. I en enskild firma och i handelsbolaget är man personligen ansvarig för företagets
åtaganden och skulder. En enskild firma är inte en juridisk person, utan företräds av den egna
företagaren och identifieras genom hans eller hennes personnummer.
En egen företagare kan sälja sin arbetstid som en tjänst till en juridisk person och tar då ut
moms och står själv för trygghetsförsäkringar och arbetsgivaravgifter.
Att vara anställd egenanställd17 i ett Företag för Egenanställda, kan jämföras både med
egenföretagare och med arbetstagare när det gäller ansvar och rättigheter. Det är här som
problem uppstår eftersom det är två system som är svåra att föra ihop enligt de regler som
finns i arbets- och näringslivet. Som anställd egenanställd agerar man självständigt som
företagare i och med att man själv driver sin verksamhet och tar ansvar för den genom att
teckna försäkringar och avsätta pengar till t ex sjuklön. Man bestämmer själv hur mycket man
skall arbeta och hur mycket lön man skall ta ut, antal semesterdagar etc.
Marknadsföring och informationsmaterial etc sköter man själv. I materialet om verksamheten
ska det stå att man är en del av Företag för Egenanställda. Man kan skydda sitt företagsnamn
genom att registrera sin verksamhet som bifirma till Företag för Egenanställda och får då
samma organisationsnummer.
Egenanställningsföretaget har F- skattsedeln som behövs för att fakturera de uppdrag som den
egenanställde utfört. De är arbetsgivaren som sköter administrationen och betalar ut lön,
skatter och andra avgifter.
Som egenanställd kan man betraktas som uppdragstagare. Med uppdragstagare menas enligt
Regelboken för Arbetslöshetskassorna:
”En uppdragstagare åtar sig uppdrag för en eller flera uppdragsgivares räkning. Något
anställningsförhållande föreligger inte och uppdragstagaren intar en mer eller mindre
självständig ställning gentemot uppdragsgivaren.
Det finns inga särskilda regler inom försäkringen för uppdragstagare eller någon definition av
begreppet. Antingen skall uppdragstagaren definieras som företagare eller som arbetstagare,
varmed följer att reglerna för den ena eller den andra gruppen skall tillämpas. Det väsentligaste
kriteriet vid bedömningen är uppdragstagarens självständighet i verksamheten. I praxis har
uppdragstagaren vanligtvis ansetts vara företagare.” (min kursivering)
Huruvida en egenanställd person kommer att betraktas som företagare eller som arbetstagare
bestäms alltså utifrån personens självständighet i verksamheten. Självständigheten bedöms
utifrån den kontroll och arbetsledning som uppdragsgivaren utövar eller inte utövar och om
den egenanställde arbetar på eget ansvar.
”En självständig uppdragstagare bedriver oftast sin verksamhet i företagsform eller i vart fall
redovisas inkomsterna skattemässigt som inkomst av näringsverksamhet. Kännetecknande är att
han på eget ansvar och utan kontroll eller arbetsledning från uppdragsgivarens sida utför de
uppdrag han åtagit sig. Om arbetet är av den arten att det är möjligt, kan uppdragstagaren utföra
arbetet på den plats som han själv bestämmer, t.ex. i egen lokal, och han kan åta sig uppdrag för
flera uppdragsgivare samtidigt. ”
Den osjälvständiga uppdragstagaren liknar mer en arbetstagare i och med att han eller hon:
”* enbart ställer sin arbetskraft till förfogande
17
Information från Företag för Egenanställdas handbok
16
* endast säljer/utför en typ av tjänst/arbete
* har blott en, eller möjligen två, uppdragsgivare från vilka man erhållit sina uppdrag och därför
blivit beroende av
* har ett inte enbart tillfälligt förhållande till uppdragsgivaren
* ersätts för uppdraget efter den tid som åtgått, t.ex. per timma, eventuellt med en i
kollektivavtal bestämd ersättning
* utför uppdraget på av uppdragsgivaren bestämd plats där arbetet och tidsåtgången för detta
ofta kan kontrolleras av uppdragsgivaren
* vanligen saknar särskild lokal för verksamheten och
inte har några anläggningstillgångar eller omfattande inventarier
* inte har inregistrerat firma, bolag eller dylikt.”18
En osjälvständig uppdragstagare jämförs med en anställd och har rätt till
arbetslöshetsersättning, medan en självständig uppdragstagare bedöms som en företagare
måste helt och hållet avsluta sin verksamhet för att kunna komma ifråga för a-kassa.
A- kassornas samorganisation SO har i sina direktiv tre företagskriterier som ska avgöra för
varje person om denne kan betraktas som företagare eller anställd. De handlar om huruvida
man är ägare till företaget, om man har självständigt eller osjälvständigt uppdrag och till sist
om man har ett väsentligt inflytande i företaget.19 Dessa regler tolkas olika på olika a-kassor.
4.3 Egenanställningsföretag och Bemanningsföretag
Man kan se vissa likheter mellan Egenanställningsföretagen och Bemanningsföretagen.
Medan de Egenanställda själva utvecklar och säljer sina verksamhetsidéer, hyr
Bemanningsföretagen ut personal till andra företag. I Bemanningsföretaget är man anställd
och de flesta företagen, cirka 350, ingår i arbetsgivar- och branschorganisationen
Bemanningsföretagen som ingår i Almega. Bemanningsföretag arbetar även med rekrytering
och entreprenader och har under de senaste åren snabbt utvecklat nya nischer, såsom
uppdragsutbildningar, telemarketing, redovisningsbyråverksamhet mm. Bemanningsföretag
hindrades för verksamhet fram till 1992, eftersom arbetsförmedlingslagen från 1935 innebar
att staten hade monopol på arbetsförmedling. I början av 1990 talet kom den första
avregleringen, med strikta restriktioner i början, men senare under 90-talet slopades en hel del
regleringar och på 2000-talet lyfts bemanningsföretagen upp som viktiga aktörer på
arbetsmarknaden. 20
I Egenanställningsföretaget tar personer uppdrag och är anställda under den tid som uppdraget
pågår. Uppdragstagarna, som enligt regelboken för arbetslöshetskassorna, ”åtar sig uppdrag
för en eller flera uppdragsgivares räkning. Något anställningsförhållande föreligger inte och
uppdragstagaren intar en mer eller mindre självständig ställning gentemot uppdragsgivaren”21
Skillnaden är alltså att bemanningsföretagen har ett mera regelrätt anställningsförfarande,
vilket innebär att det när det inte längre finns några uppdrag för den anställde, inte är någon
fråga om rätten till a-kassa. Den egenanställde uppdragstagaren kan betraktas som
självständig och därmed som företagare, vilket innebär att han/hon inte har rätt till a-kassa.
18
IAF: Regelbok för arbetslöshetskassorna: försäkringsbestämmelser § 34-37ALF
Arbetslöshetskassornas Samorganisation Meddelande 2005-05-25
20
Kartläggning av bemanningsbranschen 2005, från organisationen för tjänsteföretagare i
Sverige Almegas hemsida
21
IAF: Regelbok för arbetslöshetskassor: försäkringsbestämmelser § 34-37ALF
19
17
Bemanningsföretagen och egenanställningsföretagen jobbar bägge inom den alltmer ökande
tjänstesektorn och med tanke på den utveckling som arbetslivet och anställningsformerna haft
under det senaste decenniet har de tillsammans stora möjligheter att möta framtidens behov av
tjänster: ”Åttio procent av alla nystartade företag, en fjärdedel av all export, två tredjedelar av
näringslivets hela produktion och hälften av Sveriges BNP bygger på tjänster.”22
Gemensamt är dock att man som anställd via ett bemanningsföretag inte kan arbeta deltid
eller som timanställd och ha rätt till ersättning från a-kassan. Fyllnadsstämpla eller att stämpla
mellan uppdragen fungerar inte. Regelverken fungerar som ett skydd mot att företagen ska
utnyttja att de inte behöver anställa personalen då det inte finns uppdrag för dem, då de kan
försörja sig på a-kassan mellan uppdragen. Det finns också åsikter om att detta skulle hindra
personer att skaffa sig ett fast arbete. Kollektivavtalen hos de företag som anslutit sig till
arbetsgivareförbund ger dock rätt till baslön för dem som inte har uppdrag på heltid,
4.4 Soloföretagande och egenanställning
Det finns cirka en halv miljon soloföretagare om man undantar fiskare och jordbrukare23.
Soloföretag är företag där personen som äger företaget är den enda som arbetar i det.
Soloföretagare och Egenanställda har naturligtvis stora likheter, eftersom den egenanställde
också utvecklar sitt affärskoncept, kundunderlag och marknadsför sin tjänst eller produkt.
När de Egenanställda drabbas av problem p g a att socialförsäkringssystemet inte är anpassat
för dem är det för att de betraktas som soloföretagare enligt regelverket. Men regelverket är
inte heller skapat för soloföretagare. Problematiken för deras möjligheter till
arbetslöshetsförsäkring är den samma som för egenanställda som betraktas som självständiga
uppdragstagare. IT kommissionen, som tillsattes av den förra regeringen, hade frågan uppe
kring millennieskiftet i samband med ett antal IT rättsliga observatorier där man samtalade
kring det nya arbetslivets under rubriken: Fri agent, egenanställd, ny daglönare – Hur ser det
ut? Vad behöver göras?
”Man måste ta en funderare på de lagtekniska lösningarna. Även om vi i
Sverige låter egenföretagare omfattas av många av delar av vårt
socialförsäkringssystem, är de ändå en restkategori i dessa system.
Arbetslöshetsförsäkringen är t.ex. konstruerad kring arbetstagare i första hand. Man
har sedan lagt till företagarna för vilka det skapas speciella regler. Det handlar inte om
att företagare skulle vara i mindre behov av skydd eller mindre värda ett skydd än vad
arbetstagare är, utan snarare om en bevisfråga. Det är knepigare att definiera vad som
är arbetslöshet för en egenföretagare än för en arbetstagare. Det som skall vara
avgörande för de lagtekniska lösningarna skall vara risker som har att göra med
förvärvsarbete och inte med att vara arbetstagare underordnad en arbetsgivare.”24
Frågan om bevisbördan är naturligtvis central när det gäller arbetslöshet för företagare som
själva fixar sina uppdrag. En företagare slutar ju inte givet att arbeta för att det inte kommer in
några uppdrag, utan måste öka sina ansträngningar. Samtidigt kommer det inte in några
22
Från Almegas hemsida
Uppgifter från Statistiska Centralbyrån ur It- kommissionens Observatorierapport ”Fri
aktör, egenanställd, ny daglönare IV - Fri, ensam, trygg?”
23
24
IT-rättsliga Observatoriets rapport 11/99
18
intäkter. Om inte företagaren har upparbetade resurser eller någon annan att leva på tvingas
han eller hon att lägga ner sitt företag för att kunna få ut någon arbetslöshetsersättning.
Jämförelserna mellan de som bedriver eget företag som soloföretagare och de som är
egenanställda är många och i en Observatorierapport 31/2001, från det IT-rättsliga
observatoriet konstateras:
”Tillsammans med arbetsrätten utgör socialförsäkringarna det regelverk som styr
arbetsmarknaden och skiljer ut den från marknaden för varor och tjänster. Socialförsäkringarna
erbjuder försörjning till människor som har arbetat men som av olika anledningar inte har någon
arbetskraft att sälja, eller vars arbetskraft ingen är beredd att köpa.
- Om vi jämför med de regler som omger ett företag som inte har några produkter att sälja eller
som inte klarar av att hitta köpare för de varor eller tjänster de producerar, ser vi att företaget
inte har något skyddsnät av den typ som omger arbetarna, sade Samuel Engblom. Ett
"socialförsäkringssystem för företag" förefaller för de allra flesta vara en underlig idé. På
marknaden för varor och tjänster ser vi utslagning som en normal och på lång sikt rent utav
önskvärd effekt av ett misslyckande. Arbetsmarknaden och marknaden för varor och tjänster
styrs alltså av delvis vitt skilda principer. Det har därför varit viktigt att hålla isär dessa
marknader. Detta har skett genom att arbetsmarknaden har rättsligt definierats som marknaden
för arbete som arbetstagare.
Det har varit viktigt att arbetstagarbegreppet har varit tvingande. Om arbets- och socialrätten
skall fungera krävs att det inte går att avtala bort det skydd lagstiftningen ger - personkretsen
kan inte vara dispositiv. Att säga att arbets- och socialrätten enbart rört arbetstagare är förvisso
en sanning med modifikation. Inom arbetsrätten finns vissa rättsregler som omfattar andra än
enbart arbetstagare. Arbetsrättens personkrets omfattar t ex vissa grupper av uppdragstagare
eller alla som arbetar under arbetsgivarens tak eller ledning.”
Soloföretagaren kan liksom den egenanställde betraktas som både företagare och arbetare.
Som arbetare har de lika stor risk att bli sjuka och att inte kunna prestera inkomster eller
förlora kunder och tillfälligt stå utan uppgifter och vara i behov av ”en
omställningsförsäkring” som a-kassan kallas. Som företag ska deras verksamhetsidé fungera
på en konkurrensutsatt marknad och statliga bidrag som a-kassa ska inte kunna användas för
att hålla en icke- livsduglig affärsidé under armarna.
4.5 De franska företagen BEC25 och deras organisation CPE
Inspirationen i projektet Equal Egenanställning har bland annat varit de franska och belgiska
företagen inom rörelsen Coopérer pour entreprendre (CPE)26
Utvecklingen startade i Frankrike på nittiotalet med ett antal initiativ där kooperativ bildades
för att erbjuda människor att utveckla sina affärsidéer och genom ett ömsesidigt stöd till
varandra vara avlönade entreprenörer inom kooperativet. Problemet var liksom i Sverige, att
formen och begreppet var nytt och att avlöna entreprenörerna var juridiskt svårt att hantera.27
Kooperativen insåg att de måste samarbeta för att kunna nå framgång och organisationen CPE
bildades år 2000. Organisationen arbetade på att få med sig fackföreningsrörelsen och 2004
hade man lyckats få fram ramavtal med de tre största facken i Frankrike.
De olika företagen BEC arbetar efter ett gemensamt regelverk med samma stadgar och ett
tydligt koncept. Deras gemensamma organisation CPE sprider information och kunskap om
företagen och arbetar på att sprida idén till andra länder. Eftersom CPE hade ett Equalprojekt i
25
Business Employment Cooperatives, av det franska Coopératives d’Activités et d’Emploi
Hemsidan för Coopérer pour entreprendre: www.cooperer.coop
27
Anförande av Nabil M’rad ordförande i CPE, vid EE konferens den 13:e april 2007.
26
19
den första omgången, kunde inte Equal Egenanställning få med dem som transnationell
partner. Det har ändå etablerats ett fruktbart samarbete med projektet.
Kooperativen erbjuder en juridisk och företagsmässig plattform till alla som vill starta sin
egen verksamhet genom ett gemensamt företag. Rörelsen startade genom den höga
arbetslösheten i Frankrike i början på nittiotalet, då många försökte hitta försörjning genom
att starta eget. Okunskap och ofta bristfälligt stöd från rådgivare gjorde att många
misslyckades. Kooperativen inom CPE utvecklade en modell med anpassad rådgivning för att
starta en egen verksamhet ”i en social och mänsklig miljö som minimerar risker och minskar
känslan av isolering”.28 De har professionella rådgivare och fungerar idag som erkända
rådgivnings och stödcenter över hela Frankrike. Cirka sjuttio BEC kooperativ i Frankrike och
fem i Belgien har genom spridnings och påverkansarbete inom CPE inspirerat till en
utveckling i bl a Marocko och Canada.
”Varje BEC leds av ett team av entreprenörer som också är medlemmar och som ansvarar för
kompetensutveckling och hjälper de blivande entreprenörerna att lyckas med sina projekt.
Alla arbetar tillsammans och är samtidigt ansvariga för att utveckla sin egen verksamhet. Alla
erhåller en lön som beräknas utifrån inkomsten och betalar en serviceavgift på 10 % av
fakturabeloppet för BECs administrativa kostnader. BEC tar regelbundet emot projekt och
nya blivande entreprenörer (enstaka eller i grupp).”29
Blivande entreprenörer går igenom tre steg fram till att de blir medlemmar i kooperativet:
1. Först skrivs ett kontrakt med BEC och därefter börjar den blivande entreprenören att
arbeta på sin verksamhetsidé. Försörjningen i denna fas kommer från
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Varje BEC har ett samarbete med lokala och statliga
organ som arbetar för en utveckling och ökad sysselsättning i kooperativets region.
2. Om projektet ser lovande ut och kundkontakter har etablerats tecknas ett
deltidskontrakt utifrån förväntade inkomster. BEC erbjuder fortsatt utbildning och det
ömsesidiga stöd som entreprenörerna inom BEC utgör för varandra.
3. I det sista steget blir man entreprenör och medlem i kooperativet. Förutsättningen är
att verksamheten som man startat går bra och att man kan försörja sig på den,
samtidigt som man stannar kvar inom BEC och deltar i verksamhetens beslut enligt de
kooperativa principerna.
I december 2006 anordnade CPE en europeisk konferens i Europa Parlamentet : ”Cooperate
and Create Your Business, Alternatives for Employment in Europe” där EE inbjöds att delta.
I ett pressmeddelande inför konferensen sammanfattas kooperativens verksamhet:
”BEC låter personer testa att skapa sin egen anställning och erbjuder en juridisk hemvist,
bokföring och kontakter med skattemyndigheter, stadgeenlig tillsvidarelön,
handledning individuellt och i grupp baserad på ”learning by doing” samt möjligheten att bli
medlem i BEC för att utöva sin verksamhet.”
4.6 Starta Eget - programmen och entreprenörsutbildningar
Möjligheterna för arbetslösa personer att utveckla affärsidéer är bl a genom de olika
entreprenörskapsutbildningar som erbjuds på marknaden. Om idén bedöms som realistisk kan
28
29
Coopérer pour Entreprendre: Broschyr
ibid
20
de också få försörjning under ett halvår genom Arbetsförmedlingens Starta Eget - program.
Detta program riktar sig till personer med svårigheter att erhålla anställning:
”Syftet med stöd till start av näringsverksamhet är att ge företrädesvis arbetslösa, som
inte kan få ett arbete och som har förutsättningar för att starta egenverksamhet, bidrag
till försörjningen under inledningsskedet av verksamheten”.30
Den arbetsmarknadspolitiska insatsen skall alltså rikta sig till personer som har svårigheter att
erhålla arbete på arbetsmarknaden och har därmed varit en lämplig åtgärd för Equal
grupperna. Starta eget stödet kan kombineras med råd- och utbildningsinsatser via t ex
Nyföretagarcentrum och Almi, vilket ofta ger en grund för utvecklingen av affärsidé och
marknadsföring etc. Den blivande entreprenören kan få individuellt anpassade råd kring de
entreprenörskapskunskaper som behövs för att starta. I en undersökning som gjordes av AMS
Utredningsenhet 31 visade det sig att 70 % av deltagarna, ett år efter programmet, är
sysselsatta i företag. Utredarna varnade dock för att öka volymerna för Starta eget programmen eftersom de befarade en undanträngningseffekt och att det goda resultatet kanske
berodde på den selektion som låg som grund för deltagandet.
Nuteks entreprenörskapsbarometer för 2007 som bygger på telefonintervjuer med över 2000
unga över landet, får fram att tre av fyra unga kan tänka sig att bli företagare, men av dem vill
drygt 70 procent helst driva företaget tillsammans med någon eller några andra.
Soloföretagande verkar inte vara lockande32.
I en kartläggning av policyåtgärder och analyser av nyföretagandet i Sverige 2007 som
gjordes av Institutet för tillväxtpolitiska studier,33 konstateras det att det:
”Trots att en mängd faktorer identifierats som viktiga för entreprenörskap har ingen enskild
forskning på egen hand lyckats ge ett definitivt svar på frågor som: vad kan göras för att öka
entreprenörskapsaktiviteten i en ekonomi eller vilken roll har det offentliga i en sådan process?
Det finns inget entydigt svar på vilka förutsättningar som är viktigast för ökat entreprenörskap
och tillväxt.”
I sin genomgång av faktorer som påverkar start av företag kan man bland dem finna att de
finns studier som visar på att administrativa bördor kan ha påverkan på viljan att starta ett
företag och att en tysk undersökning pekar på att det nystartade företagets framgång mätt som
sannolikhet att överleva och växa är större för de entreprenörer som ingår i ett nätverk med
andra entreprenörer.34
Entreprenörsprogrammen som erbjuds i Sverige innehåller information om verktyg för att
starta grundläggande kunskaper i företagande. Ofta ingår också möjligheter till
nätverksbyggande och kontakter med resurspersoner. Utbildningar sker både på gymnasieoch universitetsnivå, liksom genom folkbildningsorganisationer, kommuner och företag som
specialiserat sig på detta. I en artikel år 2000 i Ny Teknik menade man att antalet
entreprenörsutbildningar exploderade under 1990 talet och idag finns ett tusental olika
entreprenörskaps- och småföretagarutbildningar i landet enligt Professor Björn Bjerke vid
Malmö Högskola, som ägnat sig åt entreprenörskap i 20 år. I en artikel i tidningen Entré 2005,
30
Arbetsförmedlingens faktablad: Stöd vid start av näringsverksamhet
Okeke Susanna:”Hur går det för arbetslösa som får stöd för start av näringsverksamhet?”
32
Entreprenörskapsbarometern 2007
33
Nyföretagandet i Sverige
34
ibid
31
21
frågar han sig om hur effekten egentligen blir av utbildningsinsatserna och menar att det är
viktigt att skilja på utbildningar som är om, för eller i entreprenörskap:
Om innebär främst en teoretisk kurs där man intresserar sig för vad ämnet handlar om. I är ofta
en ganska praktisk kurs för personer som redan är inne i entreprenörskapsprocessen, men lite
osäkra på hur de ska ta nästa steg. För är en kurs som främjar entreprenöriellt beteende och
försöker göra folk till entreprenörer.
Utbildningar om och i entreprenörskap riktar sig främst mot hjärnan och här har läroböcker och
mer traditionell undervisning kvar sin relevans. För att utbilda för entreprenörskap däremot,
måste fler kroppsdelar än hjärnan involveras - även hjärta och mage bör finnas med i
ekvationen.
- Pedagogiken måste få färgas av vad vi vill uppnå med utbildningen och av hur målgruppen ser
ut. Att utbilda i och om entreprenörskap går absolut. Men när det gäller för vill jag inte använda
ordet utbildning. Entreprenörskap är ett förhållningssätt - det viktigaste är inte kunskap eller
färdigheter - det viktigaste är att ha ”rätt” attityder. De här attityderna kan inte läras ut, möjligen
35
kan man försöka fostra dem.
4.7 Är Egenanställningsföretag sociala företag?
Socialt företagande är ett begrepp som utvecklats i Sverige under 2000 talet. Sociala företag
är företag som driver affärsverksamhet ofta i kooperativa former, genom ekonomiska, ideella
föreningar eller stiftelser. Även aktiebolagsformen förekommer. Affärsverksamheten syftar
inte till vinst för enskilda, utan har ett samhälleligt syfte att erbjuda välfärdstjänster såsom
omsorg eller vård eller att skapa arbetsplatser och arbetsträning, att integrera personer på
arbetsmarknaden. För att vara ett socialt företag, krävs dokumenterad delaktighet hos
medarbetarna och att vinsten huvudsakligen återinvesteras i företaget eller i liknande
verksamhet.36
Regeringen har tagit ställning för att stödja socialt företagande och i december 2007 gav de
Nutek, AMS, Socialstyrelsen och Försäkringskassan ett uppdrag att samverka med att ta fram
ett program som stimulerar till att sociala företag startar och växer. Tanken är också att man
skall se över trygghets- och regelsystemen för dem som arbetar i de sociala företagen och
finansieringsmöjligheterna för företagen.37
Idag finns cirka 160 sociala företag i landet med målsättning att integrera människor på
arbetsmarknaden. De finns inom många olika marknader allt från service till fastigheter och
utemiljöer till restauranger, kaféer, odling, turism och tillverkning av hantverk, möbler och
andra produkter. Omsättningen varierar från några tiotusen kronor till tio - tjugo miljoner.
Definitionen för arbetsintegrerande sociala företag har utarbetats i Equalprogrammets Fas tre,
som omfattar ett gemensamt spridnings och påverkansarbete på nationell nivå för de
Equalprojekt som arbetat med att utveckla sociala företag som en väg till arbetsmarknaden.
Passar kriterierna för arbetsintegrerande sociala företag Egenanställningsföretagen?
35
ESBRI:s tidning Entré nr 4, 2005
Se vidare www.socialaforetag.nu
37
Näringsdepartementet Pressmeddelande 26 nov 2007
36
22
Ett socialt företag
• har som ett av sina huvudsakliga ändamål att genom företagande integrera personer
som står långt från arbetsmarknaden
Egenanställningsföretagen måste för att passa för det kriteriet vända sig till arbetslösa
grupper som genom Egenanställning skulle kunna få in en fot på arbetsmarknaden.
Det vill säga att som målsättningen med Equal Egenanställning kunna erbjuda ett
arbetsmarknadspolitiskt program för dem som har svårighet att hitta ett arbete på
arbetsmarknaden. De Egenanställningsföretag som enbart vänder sig till personer som
har annat arbete eller ålderspension, studielån etc som sin trygga försörjning och som
endast använder Egenanställningsföretaget som ett komplement kan inte kallas för ett
socialt företag.
• huvudsakligen återinvesterar sina vinster i den egna verksamheten eller liknande
verksamhet
De Egenanställningsföretag som drivs av enskilda personer och som huvudsakligen
delar ut vinst till sina ägare kan inte räknas som sociala företag.
• skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl
dokumenterat sätt
Kooperativt ägande kan ses som det tydligaste sättet att sprida delaktighet mellan
medarbetarna i ett företag. Egenanställningsföretagen är alla ekonomiska föreningar
och kooperativ, men medlemmarna är inte de Egenanställda, utan de som driver
Egenanställningsföretagen – antingen enskilda personer kopplade till Coompanion
eller juridiska personer som Coompanion och andra företagsrådgivande
organisationer. Uppdragshuset i Göteborg är det enda av Egenanställningsföretagen
som tydligt erbjudit dem som anlitar företaget att också bli medlemmar i företaget.
Övriga Egenanställningsföretag har varit restriktiva med att erbjuda medlemskap p g a
otryggheten när det gäller regelverket kring a-kassa etc. Delaktigheten hos dem som
nyttjar företaget kan naturligtvis dokumenteras på annat sätt än genom delägaravtal.
Socialt företagande har blivit mer och mer uppmärksammat på de sista åren. Bl a genom det
arbete som skett i Equal – Socialt företagande – en väg till arbetsmarknaden, ett projekt som
Nutek ansvarat för och som avslutades i årsskiftet. Equal Socialt företagande har varit en
nationellt tematiskt grupp (NTG) kring socialt företagande där EE har varit en av de ingående
Equalprojekten. Egenanställningsföretagen har dock inte kommit med i den sammanställning
av arbetsintegrerande sociala företag38 som gjorts inom NTG:t , eftersom de i dagens läge inte
har det arbetsmarknadspolitiska instrumentet som EE projektet utarbetat och försökt att införa
i de arbetspolitiska åtgärderna.
Enligt ovanstående beskrivning av vad som kännetecknar ett socialt företag, skulle ett
egenanställningsföretag, som arbetar med dessa arbetsmarknadspolitiskt program för att
integrera personer som står långt från arbetsmarknaden dock kunna betraktas som ett socialt
företag om vinsthantering, delaktighet hos medarbetarna överensstämmer med ovanstående.
4.8 Tidigare utvärderingar av Egenanställning
Uppdragshuset, som ingår i UP startade 2000 sin verksamhet genom ett projekt med
arbetsmarknadspolitisk inriktning med insatser i samarbete med Länsarbetsnämnden och
andra aktörer inom arbetsmarknaden. Deltagarna hade aktivitetsstöd enligt aktivitetsgarantin
som fanns vid denna tid och som togs bort 2006.
38
Sociala företag i Sverige 2008
23
Projekt Uppdragshuset startades 2000 med en förstudie39 som bland annat föreslog att:
•
•
•
Regeringen beviljade Västra Götalandsregionen och projekt Uppdragshuset en
försöksverksamhet med speciella regler för flexibelt utnyttjande av
arbetslöshetskassan och utbildningsbidrag under en tidsperiod av förslagsvis tre år.
Begreppet ”egenanställd” tillämpas för de uppdragstagare som genom Uppdragshuset
tar anställningsliknande uppdrag på den konkurrensutsatta marknaden.
En försöksverksamhet utvecklas för att individerna inom projektet Uppdragshuset ska
kunna återgå till arbetslöshetskassa mellan uppdrag som egenanställda
Projektet omfattade cirka 200 långtidsarbetslösa tjänstemän under en tvåårsperiod och
initierades av TCO:s fackliga organisationer i Västsverige. Finansieringen löstes i samverkan
med Arbetsförmedlingen, kommunen och ESF. Projektet utvärderades 2003. 40 Deltagarna
var nöjda med åtgärden och 72 procent ansåg att åtgärden ökat deras möjligheter att få jobb.
(Motsvarande för samtliga deltagare i aktivitetsgarantin var 31 procent)
Utvärderingen tydliggör uppdelningen mellan det som då var Uppdragshusets
arbetsmarknadspolitiska del med utbildningsmoment som kunde hänföras till
arbetsmarknadsutbildning, medan deltagarna som kom ut i uppdrag mer kunde hänföras till
åtgärden start av näringsverksamhet. Liksom tanken var för EE så fick man dock inte bidrag
de dagar man hade uppdrag. Utvärderarna pekade på den unika möjligheten att gå mellan
uppdrag på marknaden och bidrag genom aktivitetsstöd. Den andra delen var den
ekonomiska föreningen som skulle vara en affärsmässig verksamhet utan behov av
samhällsstöd. Endast hälften av deltagarna i projektet hade dock blivit medlemmar i
föreningen. Otydligheter när det gällde medlemskapet och olika förväntningar på hur
föreningen skulle fungera framkom i enkätsvar. De som inte gick med som medlemmar såg
Uppdragshuset mera som en inkörsport till ett eget företag.
I en förstudie av Egenanställningsföretag i Småland 200641 där ett antal intervjuer genomförts
med företag, organisationer och föreningar som erbjuder egenanställningskoncept och med ett
antal intressenter och aktörer inom offentliga sektorn och rådgivningsorganisationer,
sammanfattas fördelar och nackdelar med egenanställningskonceptet :
Fördelar: De flesta anser att egenanställningskonceptet är bra för att det förenklar och gör det
lättare att få uppdrag. Mindre uppdragsgivare är tveksamma till att anställa, ett
egenanställningsföretag ökar möjligheten för personer att få uppdrag och anställning. De
verksamheter som erbjuder egenanställningskoncept och är duktiga på regelsystemet kan hjälpa
sina anställda att skapa bra förutsättningar för administration och att avdrag sköts och görs på
rätt sätt enligt regelsystemen. Det gör att uppdragstagaren får mer pengar i plånboken, genom att
rätt kostnadsavdrag, pensionspengar och sociala avgifter blir inbetalade. Ytterligare fördelar som
har poängterats från flera håll är att svarta pengar blir vita och att man följer arbetslinjen enligt
arbetslöshetskassans regler.
Nackdelar: Egenanställningskonceptet blir mindre bra då det nyttjas av personer med
näringsförbud eller ”dolda företag”. I de fall då uppdragen kan vara svåra att kontrollera, kan
tillämpningsproblemen öka hos de olika a-kassorna och uppdragstagarna bli olika bedömda.
Andra nackdelar kan vara utnyttjandet av arbetslöshetsförsäkringen eller att
egenanställningskonceptet
kan
skapa
otillbörlig
konkurrens
om
man
med
39
Vevle, Pia (2000)
Håkansson, Kristina och Isidorsson, Tommy (2003)
41
Gross, Michael och Undvall Leif-Arne (2006)
40
24
arbetslöshetsförsäkringen konkurrerar med dem som är egna företagare.
Ju mer branschspecifik egenanställningskonceptet är, desto mindre problematisk och riskfylld
upplevs den. En ytterligare punkt är arbetsgivaransvaret, dvs. hur starkt försäkringsskydd man
har, i vilken omfattning man betalar ut tjänstepension och semesterersättning
25
5. Utvärderingen, syfte, metod och upplägg
5.1 Syfte
Syftet med utvärderingen är att undersöka projektets arbete utifrån de tre problemområdena
och de mål som projektet formulerat i ansökan:
•
•
•
•
•
Att ta fram och utbilda målgruppen med pedagogisk metodutveckling för företagsamhet. En
utbildningsmodell skall tas fram och utvecklas för en situationsanpassad kompetensutveckling för
företagare inom egenanställningsföretag.
Att lansera en ny anställningsform speciellt anpassad för utanförställda grupper och erbjuda
organisationer som stöder företagsutveckling ett nytt arbetsmarknadsinstrument.
Att påverka hindrande strukturer för egenförsörjning inom Egenanställningsföretag
Att skapa modeller och verktyg lokalt/regionalt och nationellt för hur egenanställningsföretag kan bli
ett regionalt arbetsmarknadsinstrument.
Att genom bred information och spridning av alternativ, till målgruppen och organisationer berörande
målgruppen, etablera Egenanställningskonceptet som ett hållbart alternativ på arbetsmarknaden.
Utvärderingen har studerat projektet utifrån de tre nivåer, individ- struktur- och
modell(företags)nivå som projektet arbetar på. Målsättningen med utvärderingen har varit att
följa upp processer och lärande på de olika nivåerna genom intervjuer,
självutvärderingsenkäter och genom utvecklingspartnerskapets möten och dokument.
Individnivå: Att fånga upp deltagarnas situation och förväntningar och undersöka om stödet
inom projektet utvecklat deltagarnas förmåga att förverkliga sina idéer och hitta ett
sammanhang där en ny identitet kan uppstå.
Strukturnivå: Följa, analysera och beskriva hur partnerskapet tillsammans med deltagarna
aktivt försöker undanröja hinder och påverka strukturen
Modellnivå: Modellnivån handlar om Egenanställningsföretaget som ett
arbetsmarknadspolitiskt instrument och hur arbetet på individuell och strukturell nivå
påverkar modellens utformning.42
5.2 Metod och materialinsamling
Genom Epos, den gemensamma Internetportalen, har mycket information och dokument om
projektet samlats. Det har varit lätt att följa projektets utveckling genom rapporterna, genom
minnesanteckningar och protokoll från alla de möten som skett inom projektet, liksom
material som skapats i de olika delprojekten. Intervjuer med alla projektledare och med
koordinatorn Maria Wogelinde i starten av projektet, har givit en bra bild över synen man
hade på bakgrunden, vilken förväntan man hade på projektet och hur man tolkat sina
uppgifter och delprojektens arbete i början.
Deltagande i Arbetsutskotts- och Utvecklingspartnerskapsmöten och andra aktiviteter som
projektet har arrangerat, har bidragit till information och insikter om projektets utveckling och
centrala frågor när det gäller utvärderingen av delprojekt regelverk och spridning och
påverkan.
Delprojekt utbildning innebar att tre utbildningsomgångar i varje stad skulle genomföras
under projekttiden. Det innebar cirka 135 personer som förväntades delta i
utbildningsinsatserna. Alla deltagare i den första utbildningsomgången (41 personer) har
intervjuats och följts upp med en enkät plus en gruppintervju. Det har inneburit mycket
42
Beskrivning av utvärderingen i Equalprojektets ansökan
26
information om den gruppen och hur projektet fungerat i delprojekt utbildning under den
första utbildningsomgången. Sten Örtefors, från Folkuniversitetet i Uppsala och lärare för
grupperna där, har gjort en rapport om utbildningarna i de olika städerna genom intervjuer
med de kursansvariga.43
Omkring årsskiftet 2005/2006 intervjuade jag alla deltagare i de tre städerna, med undantag
av en person från Norrtälje och en från Uppsala. I maj 2006 samlades sedan deltagare i varje
stad till ett gruppmöte, där vi diskuterade utbildningen och deras syn på processen, på
egenanställningsföretag och på framtiden. Endast hälften av deltagarna deltog i
gruppdiskussionerna. Dessa gav en möjlighet att fånga upp viktiga frågor, som sedan låg till
grund för en enkät som därefter skickades ut till alla deltagare. 26 personer besvarade
enkäten, vilket innebär 63 procent. Det är ett omfattande material som samlats in om den
första kursomgångens deltagare och hur de sett på sin situation och utbildningen. En
sammanställning av gruppsamtal och enkäter för varje region, har skickats ut till respektive
kursledning under 2006, då tanken var att denna sammanställning skulle kunna ligga till
grund för utvecklingsarbetet med de kommande utbildningsomgångarna.
En delrapport för projektet fram t o m 2006 presenterades för UP i mars 2007, där ett antal
centrala frågeställningar lyftes fram.
Vid en uppföljning hösten 2007 av den första utbildningsomgången, fick jag kontakt med 33
av de 40 deltagarna. Vid en kort telefonintervju besvarade de frågor angående deras
arbetssituation, synen på egenanställningskonceptet och hur de efter ett och ett halvt år
upplevde kursen som de deltagit i.
Nedanstående matris försöker sammanfatta projektets problemområden utifrån individ-,
struktur- och modellnivå. Arbetet i projektet har skett inom de olika delprojekten Utbildning,
Regelverk /externt och internt, Spridning och Stödstruktur.
Problemområde
Nivå
Individ
Entreprenörs
utveckling som
arbetsmarknads
politiskt instrument
Utbildning Coachning
Till egenanställning
Motsättning mellan ett Kvalitetssäkring
företags- och ett
och nätverk
anställningsperspektiv
Regelverk för
a-kassa,
socialförsäkringar
arbetsrättsregler
Systempåverkan på
arbetsmarknadsregler,
lagar och praxis.
Struktur
Påverkan på
myndigheter och
regelverk när det
gäller attityder och
finansiering
Modell
ArbetsmarknadsEtablerad form mellan
politiskt program:
anställning och
entreprenörsutbildning företagande
för egenanställda
43
Kvalitet
Trygghet
Regelbok,
handbok,
kvalitetskontroll
Paraply
organisation
Örtefors, Sten (2006)
27
6. Projektets arbete inom sina olika problemområden
6.1 Entreprenörsutveckling som arbetsmarknadspolitiskt
instrument
En av målsättningarna i projektet var att ”ta fram och utbilda målgruppen med pedagogisk
metodutveckling för företagsamhet. En utbildningsmodell skall tas fram och utvecklas för en
situationsanpassad kompetensutveckling för företagare inom egenanställningsföretag.”
Projektet hade två målgrupper. Den första var de som skulle utveckla sin verksamhetsidé för
att kunna fakturera via ett egenanställningsföretag, medan den andra målgruppen var de som
skulle starta företag. Tanken var att egenanställningsföretaget för en del fungerar som ett sätt
att starta upp och pröva sin verksamhetsidé.
”Målgrupp 1: som inte har för avsikt att starta företag men däremot marknadsföra sig själva,
vara entreprenörer och ta uppdrag etc.
Målgrupp 2: som startar företag och som behöver veta mer om ekonomisk förening.
Faktureringsrutiner, försäkringar, att vara arbetsgivare, risker, utmaningar med att hantera
administration och ekonomi etc.” 44
Målgruppen för entreprenörskapsutbildningen beskrivs på olika sätt under projektets gång. I
ansökan skriver man att ”den primära målgruppen i projektet är kvinnor, invandrare och
sjukskrivna”45 och vid det första mötet i delprojekt utbildning som ”marginaliserade grupper
på arbetsmarknaden, som utrikes födda, funktionshindrade, äldre och kvinnor” 46
Projektets målsättning var att öka dessa Equals målgruppers möjligheter till försörjning. Detta
skulle ske genom ett utbildningsprogram för personer som vill utveckla en verksamhetsidé
och att söka uppdrag via ett egenanställningsföretag. Under projektets gång förändrades
målgruppen till att omfatta en vidare grupp än den som lyfts fram i ansökan. I projektets
informationsmaterial hösten 2005 om utbildningarna presenteras målgruppen och tanken
bakom utbildningskonceptet:
”Utbildningen inom Equal Egenanställning är öppen för personer som är arbetssökande och
inskrivna vid Arbetsförmedlingen med en företagsidé eller en kompetens, inom tjänste- och
servicesektorn och som vill starta och driva en företagsverksamhet. De kan vara konsulter,
frilansare, hantverkare, ekonomer, beteendevetare, musiker, konstnärer, tekniker, journalister,
etc. Avgörande är den egna drivkraften, entreprenörskap och egen företagsidé med
marknadsvärde. Det är viktigt att deltagarna själva väljer att delta.”
Deltagarna i utbildningskonceptet skulle vara arbetslösa och inskrivna på
Arbetsförmedlingen. Vilka utvecklingsinstrument inom arbetsmarknadspolitiken för
deltagarnas försörjning under utbildningstiden skulle man använda sig av? Hur skulle man
kunna göra det möjligt att deltagarna fick fakturera sina uppdrag under kurstiden, d v s få
inkomster som därmed måste dras av från försörjningsstödet?
44
EE ansökan sid 30
ibid sid 23
46
Delprojekt utbildning, möte no 1 Minnesanteckningar Uppsala 23 juni 2005
45
28
Deltagarna som kom till informationsträffar på Arbetsförmedlingarna i de olika städerna
informerades om osäkerheten när det gällde a-kassan, Några svårigheter att fylla de tre
grupperna i den första utbildningsomgången fanns dock inte.
Ovanstående frågor var inte lösta vid starten av projektet. Det skapade en viss oro för
projektledningen, liksom det faktum att egenanställning inte accepterats som en tredje form
mellan anställning och företagande, vilket innebar att de arbetsrättsliga reglerna inte gällde
kring sjukskrivning, a-kassa, försäkringsfrågor etc. Det var något som behövde lösa sig under
projekttiden och kunskap om detta faktum måste också deltagarna vara medvetna om.
Bridget Wedberg, som var projektledare för delprojekt utbildning insåg problemen, men var
optimistisk att det skulle gå att lösa vid en intervju hösten 2005 :
Målgruppen är alla sorter: De som är halvtidsarbetslösa, de som är arbetslösa och har varit det
länge, akademiker, praktiker, en ganska stor andel av dem som har invandrar bakgrund eller är
flyktingar som står under kommunens beskydd Vi har sagt till Af att glöm inte
Equalmålgruppen! Men det är arbetsförmedlingen som har handplockat personer som kunde
passa. Det kom 25 på infomötet. 15 var intresserade. MEN sen vet vi inte om det finns hinder för
dem att vara med a-kassa etc.
Vi har daglig kommunikation med Af:s chef Hans Erik Wallin som är väl insatt i
problematiken. Problemet med A-kassan har vi inte löst. Vi vet inte heller hur vi ska kunna
fakturera under utbildningen
Hoppas att det går att lösa, men är inte helt säkert på att det går..
Det är projektets mål att det går att lösa men just nu ser jag inte riktigt hur...
Går det inte att lösa nu –vet jag inte hur det går att lösa - för vi har en positivt inställd
arbetsförmedlingschef som verkligen vill lösa det här. Och jag vet ett annat projekt i Stockholms
län som precis håller på med det här och som har fått ett avtal underskrivet att dom fick hålla på,
men nu vet jag inte riktigt vad som händer.. vi ska få reda på det ..
Deltagarna i delprojekt utbildning kan ses som viktiga aktörer för projektet ur flera aspekter.
Dels bidrog de till att pröva den utbildnings/coachningsmodell som projektet ville utveckla
för att stödja entreprenörsprocessen. Dels bidrog de med den medfinansiering som var
nödvändig för projektets övriga aktiviteter. Equalprogrammet var upplagt så att bidrag till
deltagarna från arbetsförmedling, försäkringskassa och socialtjänst, bidrog till projekten som
nationell medfinansiering. I Equalprojekten skulle medfinansieringen utgöra 50 % av den
totala budgeten. Partnerskapets olika aktörer bidrog också till medfinansieringen med sitt
deltagande i möten etc, men den största summan stod deltagarna i utbildningen för. Det var
alltså viktigt att ha deltagare med i projektet som en finansieringsgrund för övriga aktiviteter.
6.1.1 Entreprenörsutbildningens grundkoncept
Delprojekt Utbildning startade i juni 2005 med förberedelsearbete. Projektets
utbildningsinsatser hade en genomtänkt strategi från början. Bridget Wedberg, som ansvarade
för delprojektet och som arbetat länge med kooperativ utveckling var noga med att
utbildningen skulle ha en stark betoning på empowerment av deltagarna:
”Jag hoppas att vi ska kunna jobba med detta på ett lite annorlunda sätt. Att jobba med ett
empowerment perspektiv i utbildningen . Att vi verkligen kommer att utgå från den enskildes
kompetens och den enskildes förmåga att själv se sin väg fram i spegling av hela gruppen. …
Om vi behöver data- eller marknadsföringskompetens ska vi använda de olika kompetenserna i
gruppen. I konceptet vill vi bygga in, att finns det någon i gruppen som kan det som de andra
deltagarna behöver, så gör vi så att de själva undervisar varandra.
29
Det andra är att varje enskild individ ska få ta ett visst utrymme. Tala om vad han eller hon
kommer att jobba med och vad nästa steg är. Reflektioner över det steget skall då alla kunna
vara med i. ”Har du tänkt på att ta kontakt...eller varför gör du så ..eller - du kanske gapar över
för mycket... ” Man använder gruppen som en resurs så att det inte blir en traditionell
utbildningssituation. Var och en får göra sina egna utvecklingsplaner och får en coach, en
handledare som man alltid ska kunna ha tillgång till - varje dag – för små och stora saker ”
Modellen hämtade en del verktyg från socialt behandlingsarbete där metoderna baseras på ett
starkt socialt gruppstöd som är befrämjande för egenutveckling. Väsentligt var att det
skapades detta stödjande klimat och goda stämning i grupperna. Tanken var att utbildningen
skulle resultera i en modell för egenanställdas kompetensutveckling och
entreprenörskapsprocess. Utbildningen utgick från den enskilde deltagaren och med ett
problembaserat lärande. Metoden skulle grunda sig på erfarenhetsutbyte och återkoppling i
gruppen och att ett nätverk bildas som en plattform för kundrelationer.
”Med hjälp av kompetent coachning får deltagarna tid och möjlighet att koncentrera sig på att
söka uppdrag och arbeta med sina kunder. Ett utbildningsprogram för personer i
egenanställning skiljer sig något från ett traditionellt utbildningsprogram för egenföretagare. Det
finns behov och möjlighet att trycka mer på innehållet i företaget än på den rena ekonomiska
hanteringen, samtidigt som även egenföretagaren måste ha en förståelse för hur företagets
ekonomi fungerar och är uppbyggd” 47
Upplägget var lite olika i de tre städerna, beroende på kursledning och utförare. Likheterna
var att man erbjöd sex månaders processutbildning, med gruppens som resurs, personlig
coachning och ett antal kursmoment inom entreprenörskap, affärsutveckling och
marknadsföring, med föreläsningar, grupparbeten och individuellt arbete. Parallellt med
kursen skulle man ha möjlighet att söka kunder, pröva sin affärsidé ute på marknaden och
fakturera genom Egenanställningsföretaget. Det övergripande syftet med
utbildningsprogrammet var en ökad grad av egenförsörjning för deltagarna.
Utbildningarna kom igång i november 2005 enligt tidtabellen med 41 deltagare, 15 i Uppsala,
14 i Norrtälje och 12 i Göteborg. Deltagarna var inskrivna på Arbetsförmedlingen och hade
aktivitetsstöd under utbildningstiden med vissa variationer: I Uppsala rekryterades de från
Starta eget med aktivitetsstöd från AVP48 under 6 månader. I Norrtälje rekryterades
deltagarna från olika håll och gick på Starta eget bidrag under 6 månader. I Göteborg från
olika arbetsförmedlingskontor bl a Af Kultur och där fick de aktivitetsstöd under de perioder
de inte fakturerade. Det var alltså stora variationer mellan orterna när det gällde lösningar på
försörjningsfrågan för deltagarna.
6.1.2 Kort bakgrund om deltagarna
De tre grupperna såg ganska lika ut med en övervikt av kvinnor i 30 – 40 åldern. Av trettionio
deltagare som genomförde utbildningen var tjugofyra kvinnor. Det var fem män i varje grupp
och nästan hälften av männen (sju) var över femtio år.
I presentationsmaterialet till arbetsförmedlingarna och till potentiella deltagare nämner man
ingenting om att man vänder sig till marginaliserade grupper med sitt utbildningskoncept. Ett
par av deltagarna kommer från socialtjänsten, men ingen från försäkringskassan eller
kriminalvården. Många har dock en lång arbetslöshetsperiod bakom sig, trots att kompetensen
47
Utbildning /Coachning till egenanställning. Dokument producerat av delprojekt utbildning
för extern information.
48
AVP: arbetsmarknadspolitiskt program för arbetspraktik
30
är hög i grupperna när det gäller utbildning och tidigare yrkeserfarenhet. En majoritet har
högskole- eller universitetsutbildning. Övriga har kompetensutvecklat sig efter gymnasiet i
olika yrkesrelaterade utbildningar, som nu också ofta var grunden för den affärsverksamhet de
ville utveckla. Arton deltagare har varit arbetslösa mer än ett år (44procent) och några har
varvat långa arbetslöshetsperioder med kortare anställningar sedan slutet på 90-talet. Fem
personer hade när de började utbildningen, dock bara varit arbetslösa i några veckor.
Av de affärsidéer deltagarna ville utveckla, var drygt en tredjedel inriktade på friskvård, hälsa
i olika former och kombinationer. Cirka 25 procent hade idéer inom kulturområdet, film,
fotografi, konst, dans, tillsammans med hantverk, design.
Drygt hälften av deltagarna bytte helt inriktning i förhållande till tidigare arbetserfarenhet,
vilket kan innebära en längre startsträcka. Övriga ville satsa på affärsidéer som de kunde
anknyta till sin tidigare yrkeskompetens.
Kursledningen i de tre städerna bedömde att en tredjedel hade en tydlig och välformulerad
affärsidé vid kursstarten.49 Hälften av dem som svarade på enkäten vid kursens slut (tretton
av tjugosex), tyckte att deras idé varit ”utvecklad” eller ”mycket utvecklad” vid kursstarten.
Förväntningarna inför deltagandet i processutbildningen var stora. De teman som kom fram i
intervjuerna som gjordes vid årsskiftet 2005/2006, var framförallt förväntningarna på
gruppens stöd i processen, att få ta del av de andra att använda sig av och bli sporrad av en
grupp människor, som befinner sig i samma situation. Inblick i hur det var att vara
företagare, kundrelationen, marknadsföring, att bli en bra försäljare och ”vässa sina
armbågar”, tydliggöra och testa sin affärsidé och få kunskap om hur man startar. Det var en
stor förväntan på den individuella coachningen som skulle innebära att man fick både knuffar
framåt och kunskaper som anpassades till person och den affärsidé som man hade. Att delta i
gruppen var också en möjlighet att vidga sitt nätverk, vilket var en förväntan som många
hade.
Syftet med utbildningen var ökad grad av egenförsörjning för deltagarna. Många hade tappat
hoppet om en lämplig anställning och såg eget företagande eller egenanställning som en
möjlighet att få arbeta med det som de ville. Alla var inte inriktade på egenanställning som
slutmål. Många såg det mer som en möjlig övergångsform tills de utvecklat det egna företaget
eller hittat den anställning de egentligen önskade. I den inledande intervjun med alla
deltagare, svarade elva, en fjärdedel, att de säkert skulle vara egenanställda efter fem år,
medan lika många tänkte sig att de då kommer att vara egen företagare. Fjorton var mycket
osäkra på vad de önskade medan tre deltagare tänkte sig att de då hade en anställning.
6.1.3 Deltagarnas upplevelser av upplägget och processen
I de individuella intervjuer som gjordes precis när deltagarna börjat utbildningen, speglades
en mycket positiv grupprocess i alla grupperna. Detta kan tolkas som en smekmånads period,
men vid gruppintervjuerna i slutet kvarstod den positiva bilden av gruppen som den allra
viktigaste resursen för utveckling, både personligt och när det gäller affärsidén.
”Vad jag upplevt är att man får tillskott i sin egen verksamhet, dels genom att man ser att andra
också har samma typ av problem som man har- jag är inte ensam om det här eländet, men man
får också injektioner ”titta så kan man ju lösa det - det där vare ett bra sätt att lösa det. Man ser
att man är inte ensam och man får injektioner. ”
49
Örtefors, Sten (2006)
31
”Det som har varit här – är att få stöd i känslan runt det här som jag håller på med. Mitt
företagande och mina tankar sitter jag hemma och skriver på – det gör jag inte här. Här skaffar
jag mig den här grunden som jag kan bygga mitt företag på. Det tycker jag att den här lådan har
varit.”
.
Man tycker också att man blivit säkrare på att prata inför en grupp. Att bli tvingad till det och att
det inneburit att man blivit säkrare att prata med kunder etc.
Även ett och ett halvt år senare vid telefonintervju 0711 visar några svar på frågan ”Hur ser
du på utbildningen idag? Är det något särskilt du minns?
Gruppcoachningen var väldigt bra! Positivt överlag. Kändes friskt – på riktigt – inte bara en
åtgärd från arbetsförmedlingen. Kvalitet!
Bra attityd. Blev behandlade som entreprenörer. Kvalitet i utbildningen – de visade på god vana.
Michael var bra – de andra också . EU projekt – det kändes lite grann som att det var öppnare
vyer, åkte till Stockholm och träffade andra
Jättebra. Gruppen betydde mycket. Visst kunde man gjort lite mer. Det var gungit på slutet– det
blev inte en fortsättning och det skapade oro hos alla som smittade av sig. Det var väldigt bra.
Det handlade om att ta ett stort eget ansvar . verklighetsanpassat. Att visa att man finns och syns.
Fastän det kändes skakigt. Kanske en kvinnligt utbildningstänk. Processtånket inom en – man
hade mer fokus på processen än det mer patriarkaliska manliga som fokuserar enbart på
affärstänket kanske..
Enormt bra. Det var gruppen som var det allra viktigaste instrumentet. Jag fick också undervisa,
vilket stärkte mig mycket. Det gjorde att jag fick använda mina tidigare kunskaper och prata
inför gruppen om det.
Kursen stärkte oss mycket – en del som mått riktigt dåligt innan fick ett riktigt lyft. Mina egna
kontakter tidigare med Arbetsförmedlingen och olika insatser har varit mycket negativa. Jag har
känt mig kränkt och trampad på – det här var någonting helt annat! Man fick lära sig allt man
behövde. Visst kunde projektledaren kunnat varit lite mer rutinerad och kompetent.
Att bygga entreprenörsutbildningen runt gruppen innebar ett utnyttjande av kraften som finns
bl a i självhjälpsgrupper. Kursledningens målsättning var att använda sig av en metodik med
ett starkt gruppstöd som visat sig framgångsrik i andra sammanhang för en personlig
utveckling. I intervjuerna framkommer många exempel på hur viktig gruppen varit för att man
skulle våga utveckla sin verksamhetsidé. Det handlade både om att tryggheten i gruppen varit
god så att både positiv och negativ återkoppling varit möjlig från gruppen:
Man har fått en fastare grund att stå på genom ett positivt grupptryck där man givit både ris och
ros. Gruppen har funnits där om man kört fast och det har medfört att man gjort ett ryck igen,
vilket i regel har medfört att det gått bra.
En viktig faktor har också varit identifikationsmöjligheten - att se utvecklingen hos de andra.
Det är positivt att se utvecklingen hos varandra, att det är lättare att våga själv då och också
roligt att vara med om andras framgångar
Det var en fördel att deltagarna var så olika, med olika erfarenheter. I intervjuer och enkäter
lyfts det upp att gruppen innebar en stor källa till kunskap, inte bara att man hade olika
bakgrund yrkesmässigt, utan också att man var så olika ur andra aspekter, personer som
annars inte skulle ha samlat sig till en grupp. Här innebar det också att man kunde få
möjlighet att ta del av nya nätverk och kontakter.
32
Olikheterna innebar dock också att gruppmedlemmarna befann sig på olika nivåer när det
gällde kunskaper och erfarenheter:
I Göteborg diskuterades om kunskapsinslagen varit för generella eftersom alla hade olika
bakgrund. För den som suttit som egen företagare blev det för elementärt och de som inte
varit det upplevde att det varit för lite. Till nästa gång tyckte man att det var viktigt att
kursledningen tar reda på mer om deltagarnas bakgrund och kunskaper och sedan matchar det
med programmet. Att se vilka delar som behöver fyllas för varje individ. Att göra det mer
individanpassat, - ”kanske kan man dela upp i grupperingar efter nivå – varannan gång – då
kan du jobba med dina kunder den här dagen, så går vi igenom detta... Så att man inte bara
sitter av tiden. ”
I Norrtälje insåg gruppen i gruppintervjun vilket pedagogiskt dilemma det var att ha en grupp
med personer som har så olika bakgrund och erfarenheter - en grupp med ett enda syfte - att
alla ska försöka starta sin egen verksamhet. Man förstod att det var jättesvårt att administrera
och utbilda en sådan grupp. Svårigheten att anpassa kursinslagen efter deltagarnas olika
kunskaper lyftes fram i alla städerna. Norrtälje hade den kursledning som mest utnyttjade
deltagarnas erfarenheter när det gällde att låta dem som hade specialkunskaper undervisa de
övriga.
Vi har inte fått reda på hur de som inte svarade på enkäten eller var med vid gruppintervjun
har upplevt grupprocessen, men en övervägande positiv inställning har präglat alla intervjuer
med kursledning och deltagare. I enkäterna har ytterst få kommentarer lyft fram något
negativt när det gäller grupprocessen. Någon har tyckt det varit jobbigt att vissa
gruppmedlemmar ”trampat och satt sig på andra - men det är deras problem”.
Utbildningsansvariga har givit en bild av gruppens positiva betydelse för deltagarna.
Intervjuerna med gruppdeltagarna visar också en mycket bra process. Man har vågat vara sig
själv, pröva sina idéer, ta emot och ge kritik och uppmuntran etc.
Man kan uppfatta att konceptet har byggt på en metod som är utbildning i entreprenörskap
mera än om och för . Skillnaderna mellan de olika kursorterna har dock funnits. På frågan om
hur de såg på den utbildnings de varit med om svarade de olika grupperna vid gruppintervju i
slutet på deras period:
I Norrtälje såg de det som att det inte precis varit en utbildning. De såg det hela mer som en
process, att de varit en arbetsgrupp som fått mangla sina idéer. ”Vi är en arbetsgrupp. Vi har
ett gemensamt mål och jag har sett alla som kollegor inom olika områden.”
Gruppen tyckte att det var klart att de blev bemötta som entreprenörer redan första dagen .
Detta tyckte de innebar ett mandat och ett ansvar som de självklart kände, men som kanske
inte blev tydliggjort. De upplevde i början att det var en hel del redovisning om vad man
gjorde de lediga dagarna och det kändes inte helt rätt.
I Göteborg svarade gruppen att det har handlat om en utvecklingsprocess, en gruppcoachning,
där man fått klargöra gång på gång vad man tänker och hur - och vad man vill sälja. Detta har
inneburit att man blivit mer klar på det själv och att man fått synpunkter. Att få feedback på
sina idéer och hur man framför dem har inneburit att man förklarar dem på ett helt annat sätt.
Ett uttryck som används är ”att bli ett med drömmen att integrera, sammanföra sig själv med
affärsidén snarare än tvärtom.” Detta synsätt var förvånande, man hade förväntat sig att det
skulle vara mer fyrkantigt.
33
I Uppsala upplevde man att man fått en fast grund genom att gruppen fått träna och lägga
fram sina idéer. Säljspelen har varit värdefulla som en följd på teorin. ”Att få öva genom dom
och få respons. Att man fått träna på olika roller och att detta filmats ser man som en mycket
verkningsfull metodik.” Ytterligare inslag som varit viktiga i Uppsala var marknadsundersökningen och att man fått tänka i projekttermer när det gäller att starta sin verksamhet,
vilket innebär att man måste planera och öva på marknadsplan/marknadsundersökning.
Vid en uppföljande telefonintervju ett och ett halvt år senare med deltagarna i den första
omgången svarar 33 av 39. En klar majoritet av dem svarar på frågan om hur de ser på
utbildningen nu och om det är något särskilt de minns med svar som innehåller positiva ord:
kanon, jättebra, väldigt bra utbildning, bra attityd, enormt bra, bra koncept, suverän, väldigt
positiva minnen etc.
Det som särskilt framhålls är gruppen, coachingen, mentorerna, handledningen och
marknadsföring och säljutbildningen. Det var lite olika betoning från de olika städerna.
Ingen av dem som svarade var klart kritisk, men några svar var inte helt positiva :
”Jag jobbade mycket av och till då – det ledde inte till särskilt mycket!”
”Vi var lite grann som försökskaniner. Man skulle kanske haft lite mera klart vad som skulle
hända efteråt. När det väl funkade och vi samlades var det bra grejer. Kontakten med gruppen
var bra.”
”Kändes som ett försök att göra något – blev avbrutna efter ett halvår – hade två klienter –
kunde inte livnära mig på det ihop med att man inte fick ett annat arbete. Man hade behövt en
fot i arbetslivet - 50% eller att det var ok med a -kassa – de ville inte betala ersättning. Skulle
behövt gå ut mera inte sitta inne på rummet .”
”Positivt med kontakterna som man fick. Kopplingen till Sten- var väldigt bra.
Konceptet trevligt, men kanske inte helt moget. Kanske kunde man ha använt sig av någon
nätbaserad lösning för att sammanföra deltagarna från Göteborg och Norrtälje också. Det kunde
ha varit bra”.
”Sälj delen var jättebra – den övriga organisationen inte lika bra. Det blev ingen coaching –
ambitionen hög, men organisationen levde inte upp till den.”
Majoriteten av svaren pekar dock på att deltagarna upplevt att de blivit säkrare, känt att de
kan påverka sin situation. En bidragande orsak kan vara effekten av den kraft som är aktiv i
olika självhjälpsgrupper: alla var i samma situation och det gjorde det lätt att öppna sig och
dela med sig till varandra.
Av dem som nu arbetar i eget företag eller genom ett egenanställningsföretag anser alla vid
frågan om vad utbildningen betytt för dem att de haft stor nytta av kursen. Några synpunkter
från intervjun:
”Det blev en bra slutfas på en massa arbetsmarknadsåtgärder. Det handlade om att se målen och
att våga kasta sig ut! För mig handlade det om hur jag skulle göra, medan många höll på med
vad de skulle göra. Vi var på lite olika nivåer, men jag tycker att det var ett bra sätt.”
Egenanställd + anställd
Kontaktnätet och en motor som började värma upp – har alltid tänkt att starta eget - tänkandet
på kursen var ju till hundra procent det. Har startat firma nu och inkorporerat min gamla idé i en
franchise. Köpte befintlig firma och fick inkomster på en gång”. Egen firma
34
”Absolut inte företagat om jag inte hade gått den kursen.” Egenanställd och anställd
”Har haft nytta av hur man ska hantera kundkontakter. Sten Ö talade om hur man skulle göra
och jag har gått efter det och det har funkat bra! ” Egen firma + anställning
”Hade jag inte gått kursen hade jag inte startat firman och hade jag inte startat firman hade jag
inte fått anställningen”
Någon av dem som är arbetslös eller har anställning november 2007 tycker att det inte gav så
mycket, någon att det var svårt att få uppdrag med sin affärsidé, ytterligare någon att ” man
kanske var för gammal”. Hälften av dem som är arbetslösa eller har en anställning har kvar
sina verksamhetsidéer och har planer.
6.1.4 Skillnaden mellan de olika kurserna
I Norrtälje använde man sig i kursupplägget mer av gruppens resurser än vad de gjorde i de
övriga städerna. Gruppmedlemmarna ledde övningar och hade lektioner i olika ämnen där de
hade specialkompetens, t ex säljkunskap och ekonomi. Det upplevdes som positivt och stärkte
säkert också dem som på detta sätt kunde dela med sig av sin kompetens.
I Uppsala och Göteborg lyftes kursledarna i affärsutveckling fram, som den viktigaste faktorn
för att deltagarna i gruppen fungerat så bra tillsammans. Man kan dock se att det varit olika
förhållningssätt i de två städerna. Gruppen i Uppsala lyfter fram Sten Örtenfors metodik som
gav en röd tråd med säljspel och videoövningar och framförallt hans positiva personlighet
som rosades av alla i enkäten och i gruppsamtalet: ”Han kan lyfta alla från nervöst
sammanbrott till självsäkerhet och kapabelt utförande”. I Göteborg upplevde gruppen det
nästan som en terapeutisk process, med Michael Wolde som gruppcoach.
I gruppcoachningen och även annars vid fredagsföreläsningar togs värderingar upp i förhållande
till affärsvärlden. Bäst att vi i gruppcoachningen fick finna våra djupare motiv för varför vi ville
jobba med det vi valt – och finna, bekanta oss och i viss mån övervinna våra inre hinder för
entreprenörskap. Hur hantera osäkerhet, våga använda intuition + bygga gemensamma visioner
med kunder”.
”Jag har fått ge mig själv tillåtelse att göra mina drömmar.. jag får göra det. Att göra det man
verkligen vill och att man får mera kraft då – det kände inte jag innan att jag kunde ge mig
utrymme för. Och det tror jag är p g a detta upplägget, det hade inte kommit fram i en
traditionell kurs. Och det är ganska viktigt att få fram. Sen får man se om man lyckas rent
konkret – men det hade varit trist att inte försöka i alla fall. ”
”Det förvånade mig först att psykologi/ personligutveckling/ värderingar fick så stort utrymme.
Men det har varit mycket värdefullt. Jag kan tillåta mig mera att försöka förankra det jag ska
arbeta med i den jag är.”
Skillnader mellan de tre utbildningsuppläggen, när det gäller utfallet för individerna, är svåra
att identifiera utan en mer genomgående analys av allt material, vilket inte kan göras i denna
rapport. I Uppsala påverkades gruppen av en karismatisk lärare och coach som hade en
struktur som man lyfte fram, med en metodik som använde video och säljspel, vilket var
mycket uppskattat. I Göteborg blev processen mer uppfattad som psykologisk/ terapeutisk,
där värderingar, visioner och drömmar vävdes in i utvecklingen av entreprenörskapet. Man
kan dock konstatera att främst i Norrtälje, men även i de andra städerna, har en viktig del i
empowermentprocessen varit att använda gruppens resurser i den utsträckning som
kursledningen gjort. Det har inneburit att många med sina unika erfarenheter i bagaget, har
kunnat bidra till de övrigas utveckling också – en faktor av att vara behövd i gruppen, som
inte är oväsentlig.
35
6.1.5 Utbildningskonceptet
Utbildningskonceptet är en del av modellnivån eftersom man tänkt sig att
egenanställningsföretagen skall kunna erbjuda utbildning utifrån en pedagogisk modell som
skulle utarbetas under projekttiden. Projektledningen fick dock inte möjlighet att finslipa
modellen eftersom det inte blev fler än fyra kurser av planerade nio.
Alla deltagare (utom tre som fått anställning) slutförde kursen och ville fortsätta ytterligare
månader.
Enkäten till alla, som delades ut efter kursernas slut våren, sommaren 2006 och intervjuerna
sammanställdes för de olika kursorterna från utvärderingen. Målsättningen var att de skulle
kunna ligga till grund för en förbättring av upplägget inför kommande kurser.
Av de deltagare i den första utbildningsomgången som svarade på enkäten (tjugosex personer)
ansåg arton ( 75 %) att utbildningen på en femgradig skala50, som helhet fungerat ”bra”. Tre
tyckte att den fungerat ”mycket bra”, medan tre tyckte varken bra eller dåligt”. En deltagare
tyckte att upplägget varit ”dåligt”. Kommentarer om upplägget var: ”
Handledarna har gjort allt för att vi ska få ut det vi vill ha av processen.
I början var det lite virrigt, men ingen visste riktigt hur och vad vi skulle göra. Men efter någon
vecka blev det bättre
Trots att det är ett pilotprojekt så har upplägget av kursen varit bra!
Som sagt så hade jag inga förväntningar på det hela skulle gå till. Jag hoppade på och följde med
Lite dåligt med struktur ibland
Ok för att vara första försöket
Säljutbildning och alla sammanhörande delar bra!
De flesta föreläsningar bra. Dålig planering för övrigt.
Nyttig erfarenhet
Med tanke på våra olika kunskaps bakgrunder och att det var första gången de körde kursen får
man nog säga att resultatet blev så bra det kunde bli. Känner inte att jag saknat viktiga bitar –
allt har funnits med.
Kritik om dålig struktur och planeringsmissar förekom ganska ofta i enkätsvaren. Hos en del
dock med en förståelse för att detta var en pilotutbildning och att projektet inte var så
lättorganiserat. När det gäller kunskapsinslagen har behoven sett mycket olika ut eftersom
deltagarna har en så varierad bakgrund. Tempot upplevdes som ”Lagom” i Göteborg (5 av 7)
och ”Lite för långsamt” i Norrtälje (6 av 8). I Uppsala blev svaren mer olika, tre tyckte att det
varit ”Lagom” medan tre menade att det varit ”lite för långsamt” (2) eller ”lite för snabbt” (1).
Två kunde inte svara på frågan, för att de tyckte att det varit för ojämnt. Variationen speglar
naturligtvis den stora bredden i grupperna. Behov av en ordentlig information i tid, bättre
struktur och en röd tråd mellan kunskapsinslagen efterlystes.
Antal gemensamma dagar i förhållande till eget arbete upplevdes i alla städerna som lagom av
de flesta (17) medan sju tyckte att de varit lite för få.
Metoden att utveckla affärsidéerna, från kursledning och lärare och den roll gruppen fått i
detta, får av alla kursdeltagarna positiva uttalanden. Svaren på frågan om vilka kursmoment
som varit bäst visar dock på en viss skillnad mellan grupperna:
I Uppsala lyfts Sten Örtefors kurs upp som idealisk.
50
”Mycket bra”, ”Bra”, ”Varken bra eller dåligt”, ”Dåligt” eller ”Mycket dåligt”.
36
I Göteborg framförs Michael Wolde och gruppcoachningen som det bästa momentet.
I Norrtälje är det mer blandat:
Samarbete, bollande med idéer, vissa föreläsningar
Att få träffa andra egna företagare
Johan Stråt. VD för två företag. Om hur det är att vara egen.
Marknadsföring – försäljning
Grupparbetet
Föreläsningar av andra företagare och reklambyrå och i kommunikation
Kursansvariga själva, är mycket nöjda med sina kursupplägg, enligt Sten Örtefors
lägesrapport 060821. Där rapporterar de också att de upplever att deltagarna är mycket nöjda
(Uppsala och Norrtälje) eller nöjda (Göteborg). Viss diskrepans kan skönjas mellan
kursledningens upplevelser och resultaten från utvärderingsenkäten och gruppsamtalen, men
mycket stämmer också. Sten Örtefors avslutar sin rapport med ett förslag till kursupplägg
utifrån sina erfarenheter och intervjuerna med kursanordnarna.51 Modellen består av fyra
utbildningsblock och en pedagogisk metod som utgår från learning by doing, en intensiv
dialogpedagogik och gruppen som resurs.
När det gäller en första utveckling av den pedagogiska modellen, så utarbetades den tidigt i
projektet. Kurserna har generellt haft ett upplägg med sex månaders process, visst antal dagar
gemensamma och visst antal dagar med egenarbete. De har alla haft grupp- och individuell
coachning, intensiva affärsutvecklings- och marknadsföringsblock där man manglar sin idé
etc. Vissa skillnader har framkommit i de olika städerna, mycket beroende på kursansvarigas
metoder och förhållningssätt.
En gruppintervju med den andra utbildningsomgången i Uppsala där sju av tolv deltagare var
närvarande visar på mycket snarlika erfarenheter bland den gruppen som hos den första
omgången när det gäller kursupplägget. De intervjuades i februari precis när de hade avslutat
kursen och tyckte att det varit en kombination av kurs, utbildning och gemenskap.
En deltagare gav en poetisk beskrivning av processen:
Det har varit en kreativ resa. Man stiger på ett tåg, man vet inte hur resan ska bli – vilka som är
deltagare på resan. Man möts, det finns en konduktör - rättning i ledet (Sten Ö) man vet resans
mål. Den har givit grunden för företag, produkter tjänster och mänskliga känslor.
Du frågar Vad gruppen har givit. Varje liten framgång i gruppen har givit energi till mig.
Framsteg och framgång och deras små resor har kompletterat min och det har givit mig mycket
energi!
Mycket av det som inledningsvis redovisats som en målsättning för utbildningen inom
projektet, har lyckats som ett första försök, vilket kan styrkas av kursledningen upplevelser,
intervjuer och enkäter med deltagarna. Om man hade fått finslipa metoden med ytterligare
grupper som det var planerat, skulle man haft ett material för en grundläggande utvärdering
och underlag för en generaliserad modell att använda i landet. Men de erfarenheter som man
nu fått och med erfarenheter från den andra omgången i Uppsala, finns en god utgångspunkt
för en utbildningsmodell för egenanställningsföretagen.
51
Öretfors, Sten (2006)
37
6.1.6 Avslutningen och utvecklingen av verksamhetsidéerna
Deltagarna i utbildningen fick en oproportionerligt stor roll i projektet, både tidsmässigt och i
förhållande till målsättningen som ju dessutom handlade om ett utvecklingsarbete på
strukturell nivå och ett modellbygge.
Stor energi och tid fick läggas ned på myndighetskontakter i samband med avslutningen av
den första utbildningsomgången.
Hela projektet såg plötsligt ut att stå och falla med försörjningsstödet för deltagarna i den
andra utbildningsomgången.
Efter första omgången i maj 2006 ansåg kursledningen i de tre städerna att trettiosju personer
(90% ) hade en i det läget tydlig, välformulerad och i praktiken prövad affärsidé. (I Norrtälje
och Göteborg 100% i Uppsala 73%)52
Det var dock inte många som kunde försörja sig på sin affärsidé efter kursens slut. Sex
månader var för lite förberedelsetid. Dessutom fanns problematiken kring att många av Akassorna inte accepterade egenanställda som arbetstagare och a-kasseberättigade. Detta
skapade oro i alla grupperna i slutskedet av utbildningsprocessen. Vid gruppintervjuerna
framkom frustrationen. En deltagare hade hoppats att det skulle gå fortare, men kände sig
först när kursen var slut klar att gå ut och pröva sin idé. En annan kom igång snabbt, men
kände sig nu mycket osäker. Projektledningen arbetade på en förlängning, men det var inte
klart med den och en möjlig fortsättning av aktivitetsersättningen. Alternativet att gå in i en
Starta Eget kurs upplevdes inte för alla helt oproblematiskt:
”Om man nu efter den här tiden måste gå in i en Starta eget kurs, blir det ju någonting helt annat
än Egenanställning. – och då tycker jag att det som har hänt här fallerar och var hamnar det här
någonstans? ”
Det är mycket som har hänt, men man är ju ännu inte självförsörjande. Det kändes
frustrerande att klippa av utbildningsprocessen och inte veta om idén håller. Den praktiska
svårigheten med försörjning gör att några börjar titta på Platsbanken på arbetsförmedlingen,
för att hitta ett möjligt arbete och därmed tvingas avbryta processen.
”Problemet är ju också de kunder man hunnit skaffa sig, hur ska man kunna klippa av kontakten
.. det är svårt att komma igen med dom också! Nu börjar det precis lossna liksom och nu har jag
på rekommendation ett par till – ska jag säga att nej - jag är ledsen nu kan jag inte – det är ju
ändå så att jag kan inte försörja mig. Vet inte om jag kan få aktivitetsstöd.”
”Man kanske skulle ha gått ut med mer information när man startade projektet. Jag skiter i det –
för mig handlar det om att det är i mitten på maj och att jag inte kan fakturera mer!”
”Känns som att stå på trampolinen färdig att hoppa och så tar någon bort vattnet...”
53
Behovet av förlängning kunde dock inte tillgodoses, utom i Uppsala där deltagarna erbjöds
ytterligare 3 månader. I Norrtälje var det flera som fick problem med sin A-kassa.
52
53
Örtefors, Stig (2006)
Citat från gruppintervjuer
38
I enkäten anger de allra flesta att de efter kursavslutningen behöver ”tid för marknadsföring”
och ”finansiering” som det viktigaste för att de skall komma att lyckas med sin affärsidé.
Åtta deltagare i Uppsala fakturerade C-företaget under våren 2006 med en sammanlagd intäkt
på cirka en miljon kronor. Av dessa gick sju deltagare, efter de tre månadernas förlängning
av EE kursen, vidare till en Starta Eget kurs.
I december 2006 fakturerar åtta deltagare via sina Egenanställningsföretag (Två i Göteborg,
två i Uppsala och fyra i Norrtälje).
Hösten 2006 startade kurs två i Uppsala innan regeringsskiftet. De tolv deltagarna har inte
följts på samma sätt som grupp ett, men vid gruppintervjun alldeles efter kursens slut i
februari 2007 visade sig en besvikelse över att egenanställningskonceptet plötsligt försvann
som en möjlighet efter årsskiftet:
Jag hade förväntat mig att det skulle leda till egenanställning. Utbildningen var ett bonus och att
få arbeta med sin affärsidé. Egentligen ville jag inte starta eget och var inne på Egenanställning.
… Regelverket har inneburit att vi har blivit lite lurade.
Om vi går in i egenanställningsföretaget tappar vi möjligheten till Starta eget bidrag. Nu har det
övergått till Starta eget. På utbildningen gick vi på aktivitetsstöd. Det är ett annat program. Inte
alla går på starta eget.
Jag kände mig lurad för att det här med egenanställning glömdes bort. Under hösten var
egenanställning det viktigaste. Men efter årsskiftet blev det tyst – om egenanställning.
Trots detta var de sju deltagarna från den andra gruppen i Uppsala mycket nöjda med sin
utbildning. Kursledningen meddelade hösten 2007 att av tolv deltagare hade två fakturerat
egenanställningsföretaget under utbildningstiden och en person var fortfarande egenanställd.
Fem personer beviljades Starta eget bidrag direkt efter utbildningen.
Behovet av deltagare i Equalprojekten för att få medfinansiering har inneburit att man på sätt
och vis startat i fel ände – med en processutveckling för arbetslösa innan projektet lyckats få
regelverket anpassat till målgruppen. Få deltagare klarade att finansiera sig med sin affärsidé
när kursen gick mot sitt slut och det skapade stor oro i grupperna beträffande hur de skulle
lösa sin försörjning.
Regelverket, som projektet hade som målsättning att anpassa efter målgruppens behov,
fungerade inte för de deltagare som inte kunde försörja sig på heltid. Detta var en osäkerhet
och ett risktagande, som nog de flesta var medvetna om, men kanske hoppades att kunna lösa.
Man prövade ju en utbildningsmodell innan regelverket var moget för gruppen arbetslösa och
hoppades kanske att vissa a-kassor skulle acceptera de egenanställda eller att
arbetsförmedlingar skulle hitta lösningar med förlängning för vissa av dem inom projektets
ram?
Projektet hade en första målsättning att skapa ett arbetsmarknadspolitiskt program inom Starta
eget programmet, vilket skulle innebära ett krav på Arbetsförmedlingen att minst 70% går ut
efter de sex månaderna med försörjning. Detta hade inte varit en möjlighet för den målgrupp
som EE vände sig till. Här hade de flesta en mycket längre startsträcka trots att både de själva
och kursledningen upplever att deras affärsidéer utvecklats och 90 % borde vara bärkraftiga.
Projektets målsättning, att dessa personer skulle utveckla sin idé genom utbildningsinsatserna
och att det skulle leda till en högre grad av försörjning, har inte uppnåtts genom anställning i
Egenanställningsföretagen. Antagandet att deltagarna skulle kunna försörja sig på heltid i
39
Egenanställningsföretaget efter ett halvårs utbildning verkar inte heller realistiskt med tanke
på deras bakgrund och typ av affärsidéer.
Vid årsskiftet 2006/2007 fakturerade cirka 20 procent av den första omgången, dvs 8 av 40
via egenanställningsföretagen. Nästan lika många gick vidare till Starta eget i Uppsala.
För Arbetsförmedlingen krävs att de som gått vidare till Starta eget kursen sedan driver sina
egna företag. Frågan är om några kommer att använda sig av Egenanställningsföretaget i
stället.
Equalkursen har erbjudit en möjlighet för deltagarna att utveckla sina verksamhetsidéer, men
kursledningen har också varit tydlig med att regelverket för egenanställning ännu inte är
anpassat efter personer som är beroende av a-kassa mellan uppdragen. Flera deltagare var
också, vid intervjun i början av kursen, osäkra på sin målsättning och inte enbart inriktade på
egenanställning.
Målet med projektets utbildning när det gäller deltagarna är dock ”ökad grad av
egenförsörjning”, vilket ju kan ske på olika sätt. När det gäller möjligheten att gå vidare med
sina affärsidéer blev det tydliga skillnader mellan kursorterna. Efter den första kursens
avslutning i Uppsala gick sju personer där vidare till starta eget och två fakturerade genom
egenanställningsföretaget. Det innebär att 60 procent (nio av femton) fortsatte med sin
verksamhetsidé som de utvecklat under Equalkursen. I Göteborg och Norrtälje var det två
respektive fyra som fortsatte att fakturera alldeles efter kursslutet. Eftersom Uppsalagruppen
fick möjlighet både till förlängning tre månader och sedan en Starta eget kurs för dem som
ville gå vidare, är jämförelsen inte helt rättvis. Resultatet pekar på att tidsaspekten är en
väsentlig faktor!
Vid uppföljningen via telefon i november 2007, fick jag kontakt med trettiotre deltagare. Av
dessa deltagare har fjorton antingen en egen firma eller fakturerar genom ett av
Egenanställningsföretagen. Det innebär att fjorton av trettionio (35 %) har fortsatt med sin
verksamhetsidé, antingen via en egen firma ( 9 dvs 22, 5 procent) eller via ett
Egenanställningsföretag ( 5 dvs 12.5 procent)
Nio personer har fått anställning efter kursen. Tre av dem har sina idéer kvar. En har en firma
vilande och en har haft kunder tidigare vid kursen men flyttade och har nu bestämt att ansöka
om F- skattsedel. Den tredje är mest anställd just nu men ska eventuellt fakturera lite via
egenanställningsföretaget.
Två personer är anställda och arbetslösa, deras anställningar ger inte full tid och deras idéer
har varit svåra att genomföra.
Av de sju arbetslösa har fem antingen haft egen firma eller varit egenanställda och haft olika
problem under den första tiden. Fyra av dem har planer: ”Funderar på att knyta mig till C
företaget igen”. ”Söker en partner för att kunna dra igång en egen verksamhet, vill inte göra
det ensam”. ”Går starta eget igen – vågade inte då – för många idéer – behöver fokusera”
”Tänker starta upp efter årsskiftet - har firma vilande”. En arbetslös läser på kvartsfart och
planerar att starta eget företag i framtiden.
Ytterligare en går på utbildning till ett annat yrke, men tänker i parallella spår – den idé som
fanns under kurstiden inom EE finns kvar som en möjlighet.
40
Två personer går på rehabilitering och har kvar tanken på egen firma i framtiden.
En sammanställning av resultatet för den första gruppen som gick igenom coachutbildningen
visar, att 24 av 39 idag arbetar med sina affärsidéer eller har planer att inom en ganska snar
framtid använda sig av den i ett eget eller i ett egenanställningsföretag.
Deltagare i
utbildningsomgång 1
Svar på telefon
förfrågan
Uppgift från
kursledningen
Arbetslösa:
7
Anställda:
10
Anställd och
2
arbetslös:
Egenanställd och i
1
arbetsmarknadsåtgärd
Egenanställd och
4
anställd:
Egen firma:
3
Egen firma och
3
anställd:
Utbildning:
1
Sjukskrivna:
2
Summa
33
Resultat från telefonintervjuer 0711 Okänt: 3
Planerar eget
företag eller
egenanställning
Arbetar med sin
affärsidé eller
har planer.
4
4
3
3
1
1
5
1
1
4
4
3
1
2
10
1
2
24
Till detta kan man lägga de tretton som genomgick den andra omgången i Uppsala och där
sex personer gick vidare till Starta eget kurs efter EE. En person av dem fakturerade
Egenanställningsföretaget hösten 2007. Fyra var aktiva i eget företag och fem var enligt
Arbetsförmedlingen aktuella hos dem i nov 07.
Av de sex i den första omgången som fakturerar via ett Egenanställningsföretag är det en som
det fungerar för att vara i arbetsmarknadsåtgärd och samtidigt fakturera
Egenanställningsföretaget. I övrigt är det är inte oväntat att vi här finner kombinatörerna – de
som varvar sin affärsverksamhet med anställning. Det är egentligen den enda lösningen för
dem som vill utnyttja Egenanställningsföretagen eftersom det inte går att kombinera med akassan. Efter ett och ett halvt år fungerar det bra för kombinatörerna:
Jobbar för fullt: Egen 65% och anställd 35%
Projektanställd mellan 50% - 80%. I övrigt egenanställd
Tillfälligt anställd nu i fyra månader men på kvällar och nätter jobbar jag med mina egna saker
och fakturerar via egenanställningsföretaget.
På året 50/ 50 just nu anställd på heltid
Jobbar med det som jag tänkte i egen firma, men inte fullt sysselsatt. Anställning för att fylla på
ekonomin.
Har varit anställd flera månader i år och förra året, men driver övrig verksamhet genom en egen
firma.
Fick tjänst 60%, med visst stöd från Af till företaget, men i februari jag tackade för mig på Af.
Tar in uppdrag parallellt med anställningen. Det har gått bra!
Man kan anta att de affärsidéer deltagarna ville utveckla, i många fall visat sig vara svåra att
åstadkomma en heltidsförsörjning inom. Över hälften var inriktade på friskvård, hälsa och
kultur tillsammans med hantverk och design, Andra kombinatörer bland deltagarna tillhör
41
också de som utredningen Företags- och anställningsformer i förändring lyfter fram som
typiska för denna nya aktör: konsulter inom finansiell verksamhet och företagstjänster. 54
Arbetsförmedlingen i Uppsala gav exempel på några affärsidéer/branschområden för dem i
uppsalagruppen som startat eget företag:
Friskvård/behandlingar
Coaching/vägledning
Grafiska branschen
Vård/hälsokontroller
Ljudteknik/formgivning
Renoveringar/nybyggnation
Sjukgymnastik/Ergonomi
Säljträning/marknadsföring
Homestyling/inredning
En jämförelse mellan de olika kursorterna visar på ett mycket bra resultat i Uppsala. Nio av
de fjorton som genomförde kursen är egenanställda, har egen firma eller är kombinatör, vid en
uppföljning nov 2007. I Göteborg och Norrtälje finns de andra fem. Som vi påpekat tidigare
är jämförelsen inte helt rättvis. Den pekar på att tidsaspekten för denna målgrupp verkar vara
viktig. Att först börja med EE:s coachprocess och sedan få en period av Starta eget –
programmet verkar vara en framgångsrik modell. Deltagarna i både den första och den andra
omgången i Uppsala gick över till ett Starta eget - program efter Equalperioden. När det gäller
deltagarna i Göteborg och Norrtälje erbjöds inte den möjligheten.
Projektet kunde inte genomföra alla de nio utbildningsomgångar som var planerade. Ett
entreprenörsprogram, som projektet började arbeta med under 2007 tog dock sin
utgångspunkt i de erfarenheter som kursledare, deltagare och coacher m fl gjort under de
kursprocesser som man hann med. EE:s coachprogram är en del av entreprenörsprogrammet
som presenteras lite längre fram i rapporten.
6.1.7 Problematik kring utbildningskonceptet och regelverket på AMS
Rekryteringen av deltagare och att starta utbildningarna tog en stor del av höstterminen 2005 i
anspråk. Deltagarförsörjningen löstes på tre olika sätt i de tre regionerna. Att det blev så olika
former på aktivitetsstödet i de olika städerna gjorde att Utvecklingspartnerskapet upplevde ett
behov av en gemensam lösning. Under ett av de första mötena i delprojekt regelverk/ externt,
beslöt man därför att ett av målen för arbetet i Equal Egenanställning skulle vara ett
egenanställningsprogram som en undergrupp till Starta Eget inom aktivitetsgarantin med
Egenanställningsföretagen som utbildare.
I oktober 2005 gav man Hans Troedsson från LAN i Göteborg, uppdraget att kontakta
nyckelpersoner på AMS och Näringsdepartementet för att diskutera möjligheterna att skapa
ett utvidgat arbetsmarknadspolitiskt program för egenanställning inom Starta Eget
programmet. Målet var att få Näringsdepartementet att ge AMS uppdraget till en vidgad
försöksverksamhet/program i tre regioner under Equaltiden.
Hans Troedsson rapporterade därefter muntligt vid UP i november 200555:
-
54
55
Egenanställning är ett nytt koncept som är okänt inom Regeringskansliet
Hult, Eva-Britt (2005)
Protokoll UP möte 24 november 2005
42
-
AMS följer regeringens direktiv och har svårigheter att få in egenanställning i ett
arbetsmarknadsprogram (existerar inte som begrepp) men de kan tänka sig att vara flexibla. Inom Starta
Eget skulle deltagare kunna erhålla 120 dagar att tas ut för den tid de inte har uppdrag. Det finns en
möjlighet att starta pilotprojekt för att skapa regler för egenanställning”
I februari påbörjades i delprojekt regelverk/externt ett arbete med att sammanställa ett
utbildningskoncept för det arbetsmarknadspolitiska programmet som man tänkte skulle finnas
efter projekttidens slut 2007.
Partnerskapet sammanfattade sin syn på konsekvenserna av de ad hoc lösningar som
arbetsförmedlingskontoren använde i en skrivelse till AMS:
1.
2.
Inför varje omgång blir det mycket arbete och stor osäkerhet kring en fråga dvs. deltagarna och deras
ersättning. Inför den omgång som skall startas i mitten av maj har Norrtälje af deklarerat att de får svårt
att medfinansiera om de inte får fram en lösning via Ams. Konsekvenserna blir att projekt budgeten inte
håller och en viktig region måste lämna partnerskapet vilket äventyrar partnerskapets arbete.
Om denna fråga blir löst kan vi ägna betydligt mer tid kring det regelverk som måste förändras för att
kunna etablera egenanställning som en legitimerad försörjningsform.
Det krävdes dock ett beslut från AMS och i april fick man ett möte med dem som i sin tur
bollade över frågan till Näringsdepartementet, som vid möte femte maj sade nej till förslaget
och var negativa till egenanställningskonceptet.
AMS/ GD beredning såg ingen möjlighet att komma vidare med Starta Eget programmet för
egenanställningsutbildningen. För Norrtäljegruppen innebar det att den inte heller kunde
räkna med någon förlängning, eftersom deltagarna ingått i ett sådant program. Detta var dock
inte den enda effekten av ett sådant beslut. Eftersom målsättningen varit att skapa ett
gemensamt program och en gemensam lösning, upplevde man nu att man stod utan en
finansieringsmodell för deltagarna i de kommande kursstarterna.
AU hade ett krismöte i början på maj – hela projektet var i fara! Om man inte kunde
genomföra de planerade utbildningarna för alla de ytterligare deltagarna i projektet försvann
medfinansieringen, grunden för övriga kostnader. Målsättningen att få ett ordentligt underlag
för en utbildningsmodell blev också osäkert att uppfylla. ESF visade oro för att projektet
skulle behöva läggas ner. Det negativa förhållningssättet från Näringsdepartementet och att
man inte kunde gå vidare med Starta Eget programmet, var ett bakslag, men representanter för
AMS var positiva till att utreda olika möjligheter när det gällde deltagarersättning från
Arbetsförmedlingarna. ESF- chefen lugnade också projektledningen när det gällde
medfinansieringskravet och menade dessutom att det skulle räcka med en utbildningsomgång
för att ha ett underlag för konceptet.
Stor aktivitet och kreativa förslag på strategier och kontakter att använda sig av för att
påverka myndigheterna skedde under våren och sommaren, men projektet stannades upp
under dessa månader av ovisshet. Inte förrän den 31/8 fick projektledningen ett positivt beslut
från AMS och Näringsdepartementet: Projektet gick att driva vidare inom ramen för ”Projekt
med arbetsmarknadspolitisk inriktning”. Man hade lyckats vända en negativ utveckling för
konceptet på AMS och Näringsdepartementet och var nu inställd på rekryteringen av nya
grupper och att Delprojekt Regelverk skulle kunna ägna sig åt andra viktiga frågor.
I Göteborg hade projektledningen också en framgång genom att LAN och
arbetsförmedlingschef Lennart Johansson som tidigare varit kritisk till
43
egenanställningskonceptet, nu sanktionerat den nya idén med ”projekt med
arbetsmarknadspolitisk inriktning” och ytterligare utbildningsgrupper i Göteborg.
Valutgången i september medförde dock att resurserna för det arbetsmarknadspolitiska
programmen drogs ner och endast Uppsala hann påbörja en ytterligare utbildningsomgång
med deltagare från arbetsförmedlingen. I Göteborg startade projektet tillsammans med
socialförvaltningen och föreningen Stödnätet en utbildningsomgång med arbetslösa
invandrare. Arbetet med föreningen Stödnätet startade hösten 2006 i stadsdelen Lärjedalen i
Göteborg. Det innebar att 10 personer erbjöds en städutbildning under 20 veckor. Deltagarna
hade socialbidrag under projekttiden och kunde ta uppdrag under tiden. Det visade sig att
trots att de hade erbjudande om att fakturera via Uppdragshuset, så valde de istället att ta
anställning. Över hälften av deltagarna hade fått arbete under eller efter kursens slut.
Lösningen att erbjuda en utbildningsomgång för personer med invandrarbakgrund och som
hade försörjningsstöd innebar också att problemet med medfinansiering för EE projektet löste
sig. Man kan dock konstatera att kopplingen till egenanställningskonceptet var mycket litet.
Däremot ledde insatserna till en modell som fått en fortsättning i stadsdelen, där föreningen
Stödnätet får ersättning från Stadsdelsförvaltningen för att hjälpa långtidsarbetslösa personer
med försörjningsstöd att hitta jobb.56
De ytterligare utbildningsomgångarna fick ställas in. Projektets målsättning att skapa ett
arbetsmarknadspolitiskt program togs upp igen i det entreprenörsprogram som utarbetades
under 2007 med inspiration från det franska BEC. I detta program föreslås en lösning med en
entreprenörspeng och innebär en samverkan mellan arbetsförmedling, försäkringskassa och
kommuner, egenanställningsföretag och coachgrupper m fl. (Mer om entreprenörsprogrammet
längre fram i utvärderingen.)
Projektledningen har träffat representanter för BEC vid flera tillfällen. Kontakten med BEC
ser Maria Wogelinde som bland de viktigaste faktorerna för projektets utveckling, trots de
stora skillnaderna i regelverk och kultur mellan Frankrike/Belgien och Sverige. Vissa idéer
och förhållningssätt kan troligen anpassas till den svenska verkligheten och för det
strukturella arbetet kan inspirationen från BEC vara betydelsefull för den påverkan ett
internationellt exempel kan ha på myndigheter och politiker. Diskussionerna med BEC under
hösten 2006, medförde att de bjöd in EE till Bryssel för att presentera det svenska projektet på
en konferens i EU Parlamentet i december 2006. Projektledningen passade då på att bjuda in
representanter för BEC:s ledning till Equal Egenanställnings konferens den 13 april 2007.
6.2 Motsättning mellan ett företags- och ett anställningsperspektiv
Delprojekt regelverk delades tidigt upp i delprojekt regelverk/ internt, med målsättningen att
skapa en handbok för Egenanställningsföretagen och delprojekt regelverk/externt, med mål att
påverka det nationella regelverket. DP regelverk externt hade sitt första möte den 10 oktober
2005.
6.2.1 Problematiken kring trygghetssystemen för egenanställda
Efter dramatiken med medfinansieringen och utbildningsplaneringen och det oväntade slutet
då regeringen omöjliggjorde ytterligare kurstillfällen med arbetsmarknadspolitiska program,
kunde man koncentrera sig på regelverksfrågorna kring anställningsformen. En av de första
åtgärderna var att få till ett möte med Bo Jangenäs som var chef för Inspektionen för
Arbetslöshetsförsäkringen, IAF för att diskutera möjligheterna till en förändring av
56
Intervju med Pär Olofsson okt 2007
44
regelverket. Denna fråga som var en av de viktigaste att angripa för projektet, frågan om
försörjningen genom A-kassa de dagar som den egenanställde inte har uppdrag, fick länge stå
tillbaka för strategin att försöka få igenom ett arbetsmarknadspolitiskt program. Delprojekt
regelverk hade dock ett antal möten under 2005, där gruppen identifierade frågeställningar
och hur regelverket såg ut för a-kassorna. Vid ett av de första mötena bjöds också företrädare
för Bolagsbolaget, som drivit sin verksamhet i många år in, för att gruppen skulle få ta del av
deras erfarenheter.
Viktiga parter att ta kontakt med var Inspektionen för Arbetslöshetsförsäkringen IAF och
Arbetslöshetskassornas Samorganisation SO. Det långsiktiga målet var att tillsammans med
dem försöka ändra reglerna för A-kassan och att erbjuda EE som ett bollplank för en ny
modell. Vid ett möte i november 2006 med Bo Jangenäs och en jurist från SO informerade
man om EE och sina tankar och ambitioner. Bo Jangenäs avrådde på det bestämdaste att
försöka förändra a-kassan. Det skulle ta för lång tid, innebära lagändring och var en dålig
hushållning med energi. Hans förslag var att istället gå in på individnivå – att satsa på
arbetsmarknadsåtgärder, dvs. aktivitetsstöd de dagar man inte fakturerar om man är arbetslös.
Det handlade om att gå andra vägar, att arbeta på att få snabba åtgärder för att få igång något.
57
Förslaget att lösa det hela med aktivitetsstödet, som Bo Jangenäs föreslog, var dock osäkert
i det politiska läge, som regeringens nedskärningar av arbetsmarknadspolitiska åtgärder under
hösten 2006 innebar, men helt logiskt möjligt enligt den modell som länge använts t ex av
Uppdragshuset.
I en intervju med Maria Wogelinde i november 06, menade hon att det innebar att man skulle
kunna koppla denna idé med den lösning som man har i Frankrike och som man kom i
kontakt med i sitt samarbete med BEC58 i det transnationella arbetet. Där har man en
entreprenörspeng som följer individen under arton månader i de olika åtgärder som samhället
kan erbjuda, som t ex ett nyföretagarcentrum eller ett egenanställningsföretag. Det är ett annat
system, som enligt Maria inte går att översätta, men logiken skulle kunna användas även här
när det gäller försörjningen under upparbetningsfasen för dem som behöver utveckla sin
affärsidé genom egenanställning.
Delprojekt regelverk tog flera kontakter med politiker i riksdagen för att föra fram frågorna
om egenanställning och regelverket. Innan projektet fick till ett möte med Bo Jangenäs,
skrevs två motioner som lämnades in av en moderat respektive en centerpolitiker:
1. Egenanställning: att möjliggöra egenanställning i företag för egenanställda, där motionären
föreslår en utredning om möjligheterna att ändra regler inom socialförsäkringssystemet.
(Motion Sf 246)
2. Likställande av egenanställning med löntagaranställning i relation till
arbetslöshetersättning, där motionären föreslår regeringen att se över villkoren för
arbetslöshetsförsäkringen för egenanställda. (Motion A 249)
Bägge dessa motioner avslogs i december 2006. I Arbetsmarknadsutskottets betänkande59
skriver man dock:
57
Intervju med Maria Wogelinde 29 november 2006
BEC: Business Employers Cooperative
59
Betänkande 2006/07:AU4
58
45
”Utskottet vill när det gäller s.k. egenanställda hänvisa till utredningen Trygghetssystemen för
företagare (dir 2006:37) . Utredningen har sin bakgrund bl.a. i ett tillkännagivande av riksdagen
till regeringen om företagares rätt till a-kassa i enlighet med en reservation (m,fp,kd,c,mp) till
arbetsmarknadsutskottets betänkande 2004/05:AU6. Enligt tillkännagivandet är småföretagarnas
intressen dåligt tillvaratagna i det sociala försäkringssystemet. I utredningsdirektiven nämns
medlemmar i personal- och arbetskooperativ särskilt. Det är oklart om dessa ska betraktas som
företagare eller inte, vilket har betydelse för deras möjligheter till arbetslöshetsersättning.
Regeringen säger sig nu vilja utforma ett trygghetssystem som inte hindrar människor från att
förverkliga sina idéer och konstaterar i budgetpropositionen att de offentliga trygghetssystemen
idag är utformade för anställda och därför i vissa lägen missgynnar företagare. (prop 2006/07:1
Volym 11 utgiftsområde 24 Näringsliv.) Det är angeläget att förändra reglerna till företagarnas
fördel. Enligt budgetpropositionen kommer utredningen att få tilläggsdirektiv för att säkerställa
att regeringens ambitioner på området avspeglas i utredningens arbete. Utskottet anser att
utredningen bör avvaktas och förutsätter att något slags samordning kommer att ske mellan
denna utredning och den aviserade utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Motion A249 avstyrks.”
Utredningen om trygghetssystem för företagare (N 2006:11). beräknas avsluta sitt arbete
senast den 29 augusti 2008, ungefär samtidigt som utredningen om en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som utskottet föreslog att det borde bli någon form av samordning
med. Ovanstående citat från den förnyade behandlingen i Arbetsmarknadsutskottet och dess
betänkande ger en viss uppmuntran för att målsättningen med motionen skulle kunna uppnås
på ett annat sätt.
En ytterligare motion (Mot 2007/08Sf217) från två moderata riksdagskvinnor lades fram i
oktober 2007 med förslag om att underlätta regelverket för egenanställningar och
självanställningar. Även den motionen avslogs och i Socialförsäkringsutskottets60
överväganden sammanfattas motionen:
Elisabeth Svantesson och Maria Plass (m) begär i motion Sf217 ett tillkännagivande
om att socialförsäkringarna måste ses över i syfte att underlätta för egen- och självanställningar.
I motionen anges att denna anställningsform är mer entreprenörsinriktad än andra
anställningsformer. Grundprincipen är att en person som har en företagsidé, men som i nuläget
inte är beredd att starta ett eget företag, kan anställas i ett företag eller ekonomisk förening och
därifrån fakturera, så som företagare gör, utan att själv behöva starta eget. Motionärerna anser att
trygghetssystemen bör anpassas även till denna nya anställningsform.
Fortsättningen på resonemanget tar inte upp frågan om egen- och självanställning som någon
särskild problematik p g a sin dubbla natur, utan inordnar frågan i gruppen av motioner som
behandlar de sociala trygghetssystemen för företagare. I slutsatsen hänvisas även här till den
utredning som skall vara klar hösten 2008 när det gäller egenföretagares trygghetssystem.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i budgetpropositionen att företagares sociala
trygghet måste förbättras och att de generella incitamenten för att våga starta och driva företag
behöver stärkas. Utskottet kan konstatera att olika förslag som rör egenföretagarnas trygghet
utreds eller är under beredning inom Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör detta arbete
avvaktas. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna ……… Även motion Sf217 om en
översyn i syfte att underlätta för egen- och självanställningar avstyrks med det anförda.
Frågan om egen- och självanställdas situation kommer att få någon del i den utredningen är
svår att avgöra. I direktiven61 finns ingenting som talar för det. Utredningen är helt inriktad på
60
Socialförsäkringsutskottets betänkande 2007/08:SfU1
Tilläggsdirektiv till utredning om trygghetssystemen för företagare (N 2006:11)
Näringsdepartementet. Direktiv 2007:156
61
46
egenföretagare, dock att ta hänsyn till olika associationsformer som kan påverka
bedömningen av en sjukpenningsgrundande inkomst etc. Utredningen skall också ”samråda
med den i budgetpropositionen aviserade kommande parlamentariska utredningen om
socialförsäkringen” och 2007 års utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
En motion från Miljöpartiet i oktober 2007 tog upp problemet med A- kassan för
egenanställda:
Ett problem som egenanställda har är reglerna kring a-kassan. A-kassornas instruktioner
försvårar idag för personer som blir egenanställda att ha kvar sin trygghet genom att kvarstå i akassan. Egenanställda betraktas ofta som självständig uppdrags-tagare och klassas därmed som
egen företagare vilket gör att man inte har rätt att vara kvar i a-kassan. För att egenanställning
ska bli ett smidigare inträde på marknaden för potentiella företagare måste regeringen därför
verka för att reglerna för vem som kan få ut a-kassa förändras.62
Motionen ingår i en rad motioner från Miljöpartiet när det gäller ” En företagarpolitik för
framtiden”. Motionen om a-kassa och egenanställning har inte behandlats färdigt. Utskottets
och kammarens förslag är inte tillgängligt. Om det kan innebära att frågan ändå är i någon
form av beredning inom riksdagen är svårt att avgöra. Den är i alla fall inte avslagen ännu.
Att komma vidare i möjligheterna genom en utredning visar sig svårbedömt med de avslag på
motionerna som varit. Frågan om hur arbetslöshetsförsäkringen skall kunna fungera för
egenanställda var ju en av de viktigaste frågorna som projektet skulle försöka påverka.
Den andra stora frågan är trygghetssystemen kring anställning som en egenanställd person
inte kan få del av så länge som Egenanställningsföretagen endast lever på den
serviceersättning som de egenanställda betalar. Egenanställningsföretagen kan inte erbjuda
rehabilitering och sjuklön som man som anställd har rätt till enligt lagstiftningen. Dessutom om det blir en anställningsform som alla andra kommer det inte då att undergräva själva
konceptet? Egenanställningsföretaget kan inte bära kostnader för sina egenanställda utöver det
Uppdragsavtal som man tecknat och den procentuella ersättning som företaget får ut.
Där de egenanställda går in i det kooperativa Egenanställningsföretaget som medlemmar
skapas ytterligare problem med a-kassan. Anställning och företagande kan kombineras i
arbetskooperativa företag, men där är fortfarande inte problemet löst när det gäller a-kasse
reglerna. Många kooperatörer får lämna sitt medlemskap eller i alla fall sin styrelsepost, för
att kunna stämpla vid en eventuell arbetsbrist.
Att de skapas en tredje form mellan anställning och företagande - egenanställning, var
projektets målsättning och delprojekt regelverk/internt arbetade mycket på dessa frågor i
samband med handboken för egenanställningsföretagen. De tog bl a upp kontakterna med
KFO och TCO, för att kunna hitta eventuella lösningar. Arbetet med strukturfrågorna kom
igång på allvar hösten 2006, samtidigt som det uppstod stora förändringar i landet genom
regeringsskiftet.
Vid delrapporten efter 2006 konstaterades att projektet arbetat med en påverkan på staten och
AMS för att få en utredning av anställningsformen. Kontakter med IAF och SO hade
resulterat i att man under projekttiden släppte arbetet med att försöka påverka A-kassornas
regelverk, då det var en för långdragen process. Kontakter med fackförbund och KFO hade
initierats men inte givit något resultat ännu.
62
Motion 2007/08:N323
47
Projektets målgrupp är framförallt arbetslösa personer. Möjligheterna att skapa en så kallad
”entreprenörspeng” enligt fransk modell och på det sättet använda aktivitetsstödsresursen
under en upparbetningsperiod inom egenanställningsföretagen skulle kunna lösa frågan om
försörjning mellan uppdragen.
6.2.2 Konferensen i april 2007 ingav hopp
En stor avslutande konferens arrangerades den 13 april 2007. Den blev mycket lyckad och
som spridningsaktivitet fick den stort genomslag. Gustaf Fridolin var moderator och Hanne
Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter kommenterade. Representanter från centerpartiet
och EU-parlamentet, Claes-Göran Lock från AMS, Lena Widman KFO, Sture Nordh från
TCO och Bo Lundgren från IAF talade och lyssnade på representanter från projektet och från
olika egenanställningsföretag. Konferensen sändes direkt i TV 24 och kunde sedan laddas ner
under en tid från nätet. Den stora attraktionen på konferensen var kanske Nabil M’Rad från
Cooperer pour entreprendre (CPE) som berättade om den franska modellen som projektet
inspirerats från. CPE startade med att driva en dialog med politiker, organisationer och
fackliga rörelser och byggde upp fackliga allianser. ”Fyra år senare fanns ramavtal med
fackföreningarna eftersom de egenanställda inte föll inom ramarna för kollektivavtal. Det var
en sorts revolution och de tre stora fackföreningarna bestämde sig för att vara med.”63 I
Frankrike har man inte problemet att egenanställda hamnar i en mellanposition mellan
företagare och anställd. De betraktas som anställda och företaget har där också ett större
ansvar som arbetsgivare.
Regelfrågorna var i fokus. Där underströk Bo Lundgren från IAF att frågan om a-kassan och
egenanställning bäst borde bollas till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
”Om det upplevs att personer uppbär ersättning samtidigt som de driver ett eget företagande kan
man ha svårt att klara ut hur mycket tid man lägger ner på det. Det är faktiskt inte fråga om en
inkomstersättning det är fråga om att man inte har arbete. Det är en omställningsförsäkrings som
kräver att man står till arbetsmarknadens förfogande. Som egenanställd och som egenföretagare
kan man jobba dygnet runt men inte tjäna tillräckligt – men då är det ju ett försörjningsstöd som
man behöver.
Bo Lundgren lyfte fram att arbetslöshetsförsäkringen skapades av fackföreningsrörelsen och
utvecklades under efterkrigstidens strukturomvandling. Här i Sverige har det blivit en del av
arbetsmarknadspolitiken medan det i många andra länder i EU är en del av socialpolitiken och
är just ett försörjningsstöd. Han menar att vill man vidga möjligheterna till ersättning får man
bolla det med arbetsmarknadspolitiken. A-kassan är en omställningsförsäkring mellan olika
arbeten och inte en yrkesförsäkring och allmänt försörjningsstöd.
Att helt satsa på AMS kunde dock bli vanskligt, eftersom egenanställningsföretaget inte är ett
arbetsmarknadspolitiskt program eller projekt, utan ett företag - en gemensam resurs för ökad
anställbarhet och affärsverksamhet. Det handlar om att arbeta gentemot de näringspolitiska
myndigheterna också och kanske olika strategier – att lösa det på detta sätt för individerna nu,
men att jobba vidare på struktur och företagsnivå för att uppnå långsiktiga lösningar för
modellen.
Samarbetet med föreningen Stödnätet och den gruppen som utbildades med försörjningsstöd
väckte en idé om en lösning på problemet. Pär Olofsson menade att ”kommunalt
63
Konferensrapport EE 13 april 2007, Bonniers conference center
48
försörjningsstöd kan kombineras med egenanställning, varför kan inte det statliga stödet göra
det?” 64 Det kommunala försörjningsstödet minskar i samma utsträckning som uppdragen
ökar. Det blir alltså ingen diskussion om när eller hur en person arbetar med uppdraget.
Summan blir alltid densamma.
Sture Nordh menade att det redan finns fler former av försörjning där man inte bara är
företagare eller anställd. Många av TCOs medlemmar har egna företag eller är anställda som
frilansare. Han menade att det var viktigt för TCO att behålla arbetstagarbegreppet och att
man inte är villiga att etablera nya begrepp. Däremot ansåg han att det går att hantera en ny
försörjningsform som egenanställning. Han lyfte fram flera problem idag där
försäkringssystemen inte hunnit anpassa sig. Han erbjöd ett partnerskap för att slåss för att
åstadkomma förändringar och att arbeta för att förbättra möjligheterna för frilansare vilket
också skulle gynna en försörjningsform som egenanställning.65
KFO66:s chefsjurist var försiktig i sina uttalanden: ”Det är ett intressant komplement som vi
gärna diskuterar vidare, men det finns några stora frågor som måste lösas.”
6.2.3 Problematiken kvarstår
Vid konferensen i april framförde både TCO:s ordförande Sture Nordh och KFO:s chefsjurist
positiva förväntningar när det gällde egenanställningskonceptet. Projektledningen arbetade
vidare under sommaren och hösten men alldeles i slutet av projekttiden, hade juristerna vid
TCO respektive KFO, gjort en analys när det gällde frågeställningarna kring en tredje form
mellan företagande och anställning.
TCO:s jurist, Samuel Engblom, framförde bl a flera kritiska punkter som till stor del handlade
om vad det skulle få för konsekvenser för bemanningsbranschen om det etablerades en ”tredje
försörjningsform.” Han kallar egenanställningsföretagen för plattformsföretag:
”Även om projektets syfte är gott, finns det ett antal risker som man noga bör överväga.
Egenanställning kan i värsta fall användas som ett sätt att kringgå arbetsrätten. Eftersom avtalet
mellan plattformsföretaget och användarföretaget är ett kommersiellt avtal, och inget
kollektivavtal reglerar den lön som plattformsföretaget betalar till den egenanställde, finns det
ingen spärr mot att konstruktionen används för underbudskonkurrens.”
”Mindre seriösa bemanningsföretag skulle kunna använda egenanställningsformen för att slippa
betala garantilön under de perioder då en anställd inte har något uppdrag, vilket ger dem en
konkurrensfördel gentemot andra bemanningsföretag. Det finns också en risk att konstruktionen
används som ett sätt för arbetsgivare att undgå arbetsgivaransvar, t ex för arbetsmiljön.
När den pågående boomen i bemanningsbranschen upphör finns en uppenbar risk att flera
företag, framför allt mindre, kommer att ta tillvara alla möjligheter att sänka sina kostnader.
Egenanställning bjuder en hel del sådana möjligheter, vilket innebär risk för missbruk.”
När det gäller villkoren för A-kassa under de perioder då den egenanställde inte har några
uppdrag, menar Samuel Engblom att TCO inte kan förespråka att reglerna ändras, på grund av
de konsekvenser detta skulle få för bemanningsbranschen.
”Om den egenanställde blir sjuk medan hon eller han är uthyrd måste plattformsföretaget betala
sjuklön. Att göra ett undantag för plattformsföretag skulle innebära att denna konstruktion får en
64
ibid
Konferens Egenanställning, 13 april 2007
66
KFO: Kooperationens Förhandlingsorganisation. Arbetsgivarorganisation för kooperativ,
ideella organisationer och folkrörelser
65
49
kostnadsfördel jämfört med andra former för att anlita arbetskraft, såväl att anställa själv som att
anlita bemanningsföretag. Risken är därför att företag i jakt på kostnader kommer att föredra
denna form, och att bemanningsföretag kommer att försöka bli klassificerade som
plattformsföretag (som dessutom måste definieras i lag). TCO bör inte förespråka att reglerna
ska ändra.”
Undantag från tilläggspension och LAS-regler skulle medföra kostandsfördelar jämfört med
andra anställningsformer. Om man gjorde undantag när det gällde arbetsmiljön, skulle det
innebära att ingen var ansvarig…
De egenanställda skulle invaggas i en falsk trygghet, att de som anställda inte är lika utsatta som
egenföretagare, samtidigt som det skulle bli attraktivt för arbetsgivare att på detta sätt slippa
ansvar för arbetsmiljön. Egenanställning skulle gynnas på bekostnad av andra
anställningsformer.
Samuel Engblom avslutar med att egenanställningsformen medför stora risker för den svenska
arbetsmarknaden: ”Redan utan ändrade regler kan egenanställning användas som ett sätt att
kringgå arbetsrättslig lagstiftning och kollektivavtal, samtidigt som de egenanställda ges en
falsk känsla av trygghet. TCO och förbunden bör därför överväga om egenanställning aktivt
ska bekämpas.”
Vid ett möte med KFO i september 2007 diskuterades de arbetsrättsliga frågorna som behöver
ses över för egenanställning. KFO menade att egenanställning snarare är ett alternativ till eget
företagande och att problemen med regelverket kan liknas ”vid en tickande bomb” som kan
brisera när som helst när någon ställer krav. Idag utgår Egenanställningsföretagen från att de
egenanställda själva förstår vilka krav de kan ställa. Sjuklön, tilläggspension, semestervillkor
och annat, finns det inte resurser för inom Egenanställningsföretagen idag.
I ett PM i oktober 2007 sammanfattar KFO s jurist organisationens ställningstagande:
Den anställde har enligt sitt anställningsavtal en anställning helt relaterad till sitt eget uppdrag,
semesterförmåner liksom sjukförmåner utgår inte. Vid granskning av anställningsavtalet har
framkommit att det i väsentliga delar inte står i överensstämmelse med svensk lagstiftning, bl a
när det gäller anställningsskydd och tvingande lagstiftning som semesterlagen och
sjuklönelagen. För de anställdas del har det också visat sig att problem uppstår med A-kassan
som i vissa fall anser att de är uppdragstagare och därför inte kan få A-kassa. Dessutom ställs de
anställda utanför de system med tjänstepension och andra tjänsterelaterade försäkringar som den
absoluta majoriteten av svenska arbetstagare har idag.
En lösning som hade varit möjlig hade varit att egenanställningsföretaget utgör ett rent
administrativt bolag som säljer tjänster. De som utför sina uppdrag skulle då vara
uppdragstagare i stället för som idag arbetstagare. Den lösningen vill egenanställningsföretaget
inte välja då det strider mot själva grundidén med egenanställning.
Kontakter med fackföreningar gav inte några positiva resultat. Problemet måste upp på en
högre politisk nivå för att kunna hanteras.
Dessa brev kom i oktober 2007 alldeles innan det sista Utvecklingspartnerskapsmötet i
projektet, den 7 november. Projektledaren för regelverk internt läste upp breven och det
sänkte humöret vid mötet, men diskussionen som följde innebar att man allvarligt funderade
över alternativ som skulle kunna finnas. Bland annat hade Samuel Engblom föreslagit det
som skulle kunna vara förmånligt med den kooperativa formen:
50
Ett alternativ vore att godta en form av egenanställningar, men bara om plattformsföretagen
bedrivs som kooperativ med ett socialt syfte. Ska man införa specialregler för egenanställning
och samtidigt undvika att formen missbrukas krävs en vattentät definition av de företag som
omfattas av specialreglerna. Genom att kräva att de ska vara icke-vinstdrivande kooperativ med
ett socialt syfte och begränsa målgruppen till exempelvis långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna
eller funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga kan det gå att undvika att formen
missbrukas.
Detta låg i linje med tankarna i EE och entreprenörsprogrammet: Egenanställningsföretagen
som kooperativa företag som erbjuder arbetsmarknadspolitiska åtgärder som steg på vägen till
ett möjligt medlemskap i företaget. Med Engbloms formulering ser man också att de därvid
skulle kunna betraktas som arbetsintegrerande sociala företag.
För Egenanställningsföretagen och de egenanställda (och även för Självanställningsföretagen
och deras uppdragstagare) kvarstår problematiken med de arbetsrättsliga reglerna vid
projektets slut. En utredning kring ”Trygghetssystemen för företagare” har dock i uppdrag att
hantera de motioner som kommit in i frågan
6.3 Kvalitetssäkring och nätverk
Förutom målsättningen att pröva egenanställning som en väg till arbetsmarknaden för
arbetslösa personer har också projektet ett mål att utveckla de företag som ville jobba efter
egenanställningskonceptet, dvs ”Egenanställningsföretag som samverkar med lokala
Coompanion och som arbetar enligt de kooperativa principerna med vinsten som medel och
inte som mål”. Formen för egenanställning har utvecklats under projektets tid och behövde
ges en tydlighet.
6.3.1 Förenade Företag för Egenanställda FFE.
När Equalprojektet beviljades våren 2005, startade samtidigt ett projekt via Nutek för att
arbeta med en förstudie om intresse för att starta Egenanställningsföretag utifrån Coompanion
i de olika länen. Projektledningen i Equalprojektet arbetade även i Nutekprojektet. I det
projektet fanns också målet att utveckla en stödstruktur för dessa Egenanställningsföretag.
Målsättningen sammanföll med Equalprojektets delprojekt stödstruktur, varför arbetet i
delprojektet låg lågt tills Nutek projektet avslutades.
Föreningen FFE, Förenade Företag för Egenanställda, bildades i oktober 2005, och ingick
sedan i EE projektet från och med februari 2006. FFE presenterar sig på sin hemsida
www.ffe.coop:
Företag för Egenanställda som är medlemmar i FFE, är organiserade av ett nätverk av
lokala/regionala näringsfrämjande partners, som arbetar efter kooperativa principer, med vinst
som medel - inte som mål. Syftet är att fungera som en samverkansresurs för regionalt/lokalt
näringsliv och arbetsmarknad genom att öka möjligheten till egen försörjning för enskilda. Nära
samarbete med lokala och regionala aktörer har därför stor prioritet. Samarbetspartners i
regionerna är Almi, Trygghetsråd, Arbetsförmedlingar, Företagarna, Nyföretagarcenter,
Fackförbund, Regionförbund, Ung Företagsamhet, Näringslivskontor, Försäkringskassor,
Länsstyrelser, Kursverksamheter, Resurscentrum, Högskolor, Svensk Näringsliv, m.fl.
Vid projektets slut var det åtta betalande medlemmar och lika många till som deltog i arbetet.
Det fanns flera orsaker till att FFE lades inom projektet: projektledningen var involverad i
bägge projekten, de resurser som fanns i FFE var en stor tillgång (framförallt de personella
resurserna och erfarenheterna från olika delar av landet) och det innebar dessutom en klar
synergieffekt i det påverkansarbete som Equalprojektet var involverad i.
51
Projektet har bidragit med grafisk form och informationsmaterial för de ingående företagen
plus en hemsida. Detta som en viktig markering för identiteten, varumärket och samverkan.
Stödstrukturen FFE är enligt Maria Wogelinde det allra viktigaste nu i projektet67 Den
kommer att vara kvar och arbeta med utvecklingen av denna typ av egenanställningsföretag
nationellt. I slutet på projektet förväntade man sig också att FFE skulle komma att bli den
organisation som kommer att utveckla kontakten med BEC och Europa.
Till att börja med har en part i partnerskapet, Coompanion i Göteborg, gått in i ett Leonardo
projekt tillsammans med Italien och Portugal och där Frankrike är stödmottagare.
Syftet med detta projekt är att överföra det franska BEC - konceptets verktyg till
partnerländerna med hänsyn till varje lands förhållanden och lagstiftning. Arbetet kommer att
ske i ett antal seminarier och med en gemensam webb- plats. Projektet beslutades i juli 2007
och blir en naturlig del i en utvecklingsprocess som påbörjats i Equal projektet.
När det gäller FFE, hade föreningen i början på 2007 långvariga diskussioner bland annat om
gränsdragning för nätverket och kriterier för medlemskap. I delutvärderingen av EE 2006
konstaterades:
Det verkar mycket positivt att FFE kopplats till projektet, men det ställer krav på samsyn kring
värderingar och tydliggörande av identiteten för FFE . Är fokus på arbetslösa? Är kopplingen till
Coompanion ett måste? Vad innebär de kooperativa principerna?
Det är frågor som nu efter projektets avslutning fortfarande är aktuella i diskussionen mellan
FFE företagen, framkommer det i en uppföljning i början på 2008. FFE kommer inte att för
närvarande fungera som en branschorganisation som det var tänkt från början:
”Tanken är nu att FFE den närmaste tiden mer kommer att fungera som ett nätverk (än en
branschorganisation) och vara plattform för lobbying mot myndigheter, politikerkontakter
(motionerna i Riksdagen), kontakter och stöd mellan Egenanställningsföretagen och en viktig
plattform för det europeiska nätverk som vi jobbat upp inom Equal” (mail från Anna-Lena
Vickhoff 0803)
Att FFE kan fortsätta lobbyarbetet och bevaka utvecklingen av motionerna och
politikerkontakterna som projektet lyckats engagera, är en viktig del av resultatet i projektet.
Projektarbete är per definition tidsbegränsat och ett strukturförändrande projekt måste ha en
strategi för en fortsatt påverkan. Speciellt när det handlar om så stora institutioner som EE
projektet har givit sig på. FFE är den organisation som projektet utvecklat och som bör ta på
sig den uppgiften. Hur detta skall organiseras, är dock inte klart vid projektets slut. Finns det
tillräckligt intresse hos de ingående företagen till ett sådant gemensamt arbete och hur ska det
finansieras?
Även nätverksarbete tar tid att etablera. De ingående Egenanställningsföretagen är mycket
olika och har olika förutsättningar. C- företaget i Uppsala som är det största
Egenanställningsföretaget, har utvecklat en slags ”inkubatorverksamhet”, en utveckling av
nya Egenanställningsföretag som ligger under C företaget och administreras av dem.
I slutet på 2006 gick de ut med erbjudande till alla Coompanion i landet som ville starta
Egenanställningsföretag, att C-företaget kunde sköta administrationen etc under
bildandeprocessen. Flera regioner nappade på erbjudandet. Vid FFE möte 30 nov 2006
uppstod diskussioner om detta var positivt eller negativt för FFE.
67
Intervju 29nov 06
52
Idag, i början på 2008 har C företaget fem Egenanställningsföretag som i sin tur är knutna till
Coompanion i olika län: Gävleborg, Halland, Västmanland, Gotland och Dalarna och fler är
på gång. Hur FFE kommer att utvecklas kommer att visa sig under de närmaste åren. Om de
företag som nu är associerade med C företaget kommer att fortsätta att vara associerade
etableras Egenanställningsföretag på två nivåer. De övriga Egenanställningsföretagen i FFE är
mindre och agerar för det mesta inom sitt län.
6.3.2 Handbok för Egenanställningsföretagen
Ända sedan projektets början har arbetet med en handbok/ regelbok för Egenanställningsföretagen pågått inom delprojekt regelverk/internt. Arbetet med handboken övergick under
hösten 2006 till delprojekt stödstruktur, i arbetet med FFE. Målsättningen var att handboken
skulle bli en viktig del av det kvalitetsarbete som skulle bli ett resultat av projektet. Under
hösten 2006 reviderades och förbättrades materialet och lades upp på en CD skiva benämnd
”Policy och praktik för företag och egenanställda med handbok, profil och praktik”.
Diskussionen om handboken och regelverket under det sista mötet 2006, visade på olikheter
om hur Egenanställningsföretagen hanterade vissa frågor, som t ex moms för uppdragstagare
när det gäller utlägg i samband med utförda uppdrag. Frågan om hur hårt regelverket skall
knytas till medlemsföretagen, vem som skall få tillgång till CD/handbok och ytterligare
konkreta frågor kring språkbruk etc var en viktig del av 2007 års arbete inom FFE.
Handboken är en viktig del av kvalitetsarbetet inom FFE och ett instrument för
värderingsdiskussioner. Hur den kommer att användas är också en markör på styrkan eller
svagheten i strukturen. En handbok med regelverksfrågor behöver uppdateras och att någon är
ansvarig för dess utveckling.
53
7. Vad innehåller projektets modell?
7.1 Ett coachprogram för entreprenörer – och kombinatörer
En utbildnings- och coachmodell har utarbetats trots att endast fyra av nio planerade
kursomgångar kunde genomföras. Upplägget upplevdes som mycket värdefullt, med positiv
respons från deltagarna, både under och ett och ett halvt år efter processen. Deltagarna lyfte
fram arbetet med grupprocessen, coachning och framförallt förhållningssättet till
entreprenörskapet i utbildningen. Det var lite olika betoning i de olika städerna när det gällde
vissa kursmoment, men i stort följde man samma modell. Den första Uppsalagruppen fick
först tre extra månader och sedan erbjöds de som ville en period starta eget. Det gav en större
andel egenföretagare och egenanställda i Uppsala.
Man kan säga att modellen inte fick prövas fullt ut och att den första omgången deltagare
hamnade i en problematik kring avslutningen, som till viss del gav negativ oro i slutskedet.
Trots detta upplevde man ändå att processen varit mycket värdefull. Upplägget bedömdes
som lyckat när det gäller gruppstöd, empowerment, nätverk, idéutveckling och självkänsla
hos deltagarna. Få kunde dock utnyttja egenanställningsföretagen, dels p g a a-kasse reglerna,
dels för att man i Uppsala erbjöds Starta eget bidrag efter Equalprojektet, vilket medförde att
de som fick detta startade egen firma. Att därefter gå över till egenanställning var inte något
alternativ.
Målgruppen var inte den som man tänkt sig från början och som Equal programmet vänder
sig till i första hand, men cirka 45 % hade varit arbetslösa i mer än ett år och flera hade varvat
arbetslöshet med kortare anställningar under lång tid. En klar majoritet var kvinnor och över
hälften av männen var över femtio år. Flera deltagare bytte helt yrkesområde och började
arbeta inom ett nytt fält. Personer med långvarig arbetslöshet inom ett yrkesområde, kunde
med hjälp av processen i programmet kombinera anställning med egenanställning eller eget
företagande. Nio personer i den första omgången tillhör kombinatörerna. I intervjuerna
framkommer att förhållandet mellan den egna verksamheten och anställningarna många
gånger varierar över året
Arbetet med strukturfrågorna visade sig trots stora problem framgångsrika. En påverkan på
den dåvarande regeringen, AMS och Länsarbetsnämnden i Västra Götaland verkade lösa
problemen med deltagarersättningen, men regeringsskiftet i september 2006 ändrade alla
förutsättningar och utbildningsomgångarna fick dras in.
Modellen handlar om Equal egenanställning som ett projekt som skulle utarbeta ett
arbetsmarknadspolitiskt instrument för arbetslösa. Egenanställning som ett sätt att fakturera
sig in på arbetsmarknaden. Ett sätt för entreprenörer som vill ägna sig åt sin verksamhet och
slippa den administrativa delen av ett företagande. Att i lagom takt få utveckla sin
verksamhetsidé i en stödjande och kreativ miljö, i en grupp tillsammans med andra som är i
samma situation. Att parallellt med affärsidéutvecklingen arbeta på att få in kunder för att
pröva sin idé. Att bygga ett nätverk och få coaching och utbildning i marknadsföring och
kunskap om hur man möter kunder etc.
Inspirerad av det franska BEC och med erfarenheter från sin egen coachutbildning har man
konstruerat ett förslag till entreprenörsprogram. Programmet förutsätter en
försörjningsmöjlighet från arbetsförmedlingen som man kallar entreprenörspeng och som inte
54
finns idag. Projektledningen hade planerat att lämna in förslaget till Närings- och
arbetsmarknadsdepartementet i samband med avslutningen, men har valt att vänta eftersom
det måste anpassas till nya former inom arbetsmarknadspolitiken. Det hann därför aldrig bli
helt klart innan projektet avslutades.
Ett förslag till program presenterades dock vid det avslutande Utvecklingspartnerskaps –
mötet. Det är ett program i tre steg68, där man i det första steget har ett ekonomiskt stöd
motsvarande aktivitetsstödet, som man här kallar entreprenörspeng. Personen är alltså
formellt fortfarande arbetslös men arbetar med sin verksamhetsidé med stöd av
Egenanställningsföretaget. Denna fas tänker man sig skall vara upp till sex månader och här
kommer coachprocessen som EE utarbetat in. Man utvecklar sin idé tillsammans med en
grupp.
I det andra steget är man entreprenör med uppdrag och med stöd från entreprenörspengen de
dagar man inte fakturerar Egenanställningsföretaget. Inkomsterna från uppdragen dras av från
entreprenörspengen i takt med att uppdragen ökar. Personen finns kvar i
entreprenörsprogrammet, men stödet från coachgruppen minskar successivt. Detta steg kan
också vara i sex månader, men om man inte lyckats skapa uppdrag och kundkontakter efter ett
par månader måste man lämna programmet.
I det tredje steget blir man antingen entreprenör och egenanställd, eller också startar man sitt
eget företag. Det sista steget kan också innebära att man skaffar sig en anställning eller en
utbildning. Som entreprenör och egenanställd erbjuds man också medlemskap i kooperativet.
Detta är en form som inspirerats av det franska BEC och skulle kunna lösa en del av
regelverksproblemen.
7.2 Egenanställning som en tredje form
Mycket arbete i regelverksgruppen, lobbyarbete, konferenser och möten med politiker
resulterade i motioner och positiva uttalanden från regerings- och fackföreningsföreträdare.
Formen fungerar och nya Egenanställningsföretag etableras. Intresset är stort och de som har
möjlighet att vara kombinatörer kan använda sig av formen – bara de är medvetna om att de
inte kan ställa krav på företaget när det gäller vissa arbetsrättsliga frågor.
Projektet har arbetat hårt för att hitta lösningar på A-kasseproblematiken och ett antal
motioner har lagts fram som ett resultat av projektets arbete. Projektledningen lyssnade dock
på f d chefen för IAF, Bo Jangenäs, när han menade att det inte var någon idé att ge sig på akassan i detta läge, utan istället satsa på en arbetsmarknadspolitisk lösning. Förslaget med en
entreprenörspeng under två perioder i ett Entreprenörsprogram skulle kunna bli en lösning,
men den kräver politiska beslut. Det krävs ett nytänkande för att Egenställningsföretagen
tryggt skall kunna vända sig till arbetslösa personer.
Det blir fler och fler Egenanställningsföretag och Självanställningsföretag i landet. De utgår
dock från att det finns en insikt om villkoren hos den egen- eller självanställde. Den
serviceavgift som man betalar kan inte bekosta sjuklön eller andra rättigheter som en anställd
person har. Det får man lösa på annat sätt. Kontakterna med fack och arbetsgivarorganisation
såg först lovande ut, men sedan visade sig problematiken bli för stor om det skulle bli en
särställning, en mellanform mellan anställning och företagande. TCO jämför med
bemanningsföretagen och varnar för ett utnyttjande av formen om man skulle särbehandla
68
Se bilaga 1 och 2
55
Egenanställningsföretag när det gäller arbetsrätten. Det skulle också kunna erbjuda
möjligheter till underbudskonkurrens. Från att ha haft en positiv TCO ordförande på
konferens i april, varnar TCO:s jurist Lena Widman för formen i ett brev i oktober alldeles
innan projektet avslutas. KFO, som arbetsgivarorganisation är också oroad av att de anställda
ställs utan tjänstepension och andra förmåner och ser inte, med den lagstiftning som finns
idag, några möjligheter att teckna avtal mellan fack och arbetsgivarorganisation för
Egenanställningsföretag. KFO föreslår att man skulle kunna lösa det med att
Egenanställningsföretaget endast skulle vara ett administrativt bolag som säljer tjänster till
uppdragstagare, som då skulle betraktas som företagare. Som KFO:s jurist själv uttrycker det,
skulle det strida mot själva grundidén med egenanställning.
Projektets modell med Entreprenörsprogrammet, med Egenanställningsföretaget som utförare
av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i flera steg och där deltagarna därefter går in i det
kooperativa företaget, anknyter till Samuel Engblom förslag att Egenanställningsföretagen
skulle kunna bedrivas som kooperativ med ett socialt syfte och med återinvestering av vinsten.
Detta skulle kunna innebära att egenanställningsföretagen betraktas som sociala företag.
7.3 Stödstruktur för företag för Egenanställda
Under projektet har FFE, Företag för Egenanställda etablerats och bildat en förening. Det har
resulterat i ett nätverk mellan åtta Egenanställningsföretag och att ett nästan lika stort antal
associerat sig till ett av medlemsföretagen. Arbetet med FFE har utvecklat en policy för
Egenanställningsföretag och en handbok har producerats i projektet. Detta skulle kunna borga
för en kvalitetsstämpel, trygghet, nätverk och en möjlighet till gemensam marknadsföring för
de egenanställda och samverkan kring lobbying, utvecklingsarbete och tydlighet gentemot
strukturen för Egenanställningsföretagen.
En gemensam grafisk profil och hemsidan ger en bild av enhet och gemenskap. Informationen
på hemsidan ser lovande ut:
Förenade Företag för Egenanställda (FFE) är en medlemsorganisation med syfte att samla och
utveckla Företag för Egenanställda i Sverige, som arbetar enligt en gemensam verksamhetsidé
och modell. Som lärande organisation erbjuder vi våra medlemmar kvalitetssäkring genom
gemensam policy och riktlinjer för en sund etablering på svensk arbetsmarknad.
Vi arbetar med strategier för utveckling och etablering för egenanställningskonceptet
Vi utbyter erfarenheter, metoder och delar resurser mellan medlemmar
Vi strävar efter nära samarbete med beslutsfattare och politiker, finansiella institutioner och
utvecklingsorganisationer för att förändra attityder och regelverk
Företag för egenanställda är en regional resurs för utveckling av näringsliv, som skapar en
dynamisk arbetsmarknad och ökad konkurrenskraft för arbetsmarknadens alla aktörer.
De erbjuder en flexibel och förenklad möjlighet till ökat entreprenörskap och (åter)inträde på
arbetsmarknaden för den enskilde.69
FFE är fortfarande en mycket ung organisation och fungerar fortfarande mycket mer som ett
nätverk än som en branschorganisation. Vilka fördelar är det för ett egenanställningsföretag
att vara med i organisationen?
69
www.ffe.coop 0803
56
En sammanfattning av utvärderingen kan tydliggöras av nedanstående matris. Har arbetet i de
olika problemområdena resulterat i ett förslag till Egenanställning som ett
arbetsmarknadspolitiskt instrument? För målgruppen arbetslösa föreslår man på individnivå
en entreprenörspeng i ett program med coachning/utbildning och nätverk. Det strukturella
arbetet har resulterat i ett antal förslag och motioner som kommer att behandlas under 2008.
För att ett Entreprenörsprogram skall kunna starta krävs politiska beslut, både på regeringsoch riksdagsnivå. Myndigheterna, som Nutek och Arbetsförmedlingen, liksom kommunerna
måste involveras i finansiering och genomförande. Kanske kan det börja som en
försöksverksamhet. Hur kommer FFE att utvecklas i förhållande till ett sådant
arbetsmarknadspolitiskt instrument? Hur kommer förhållandet till Coompanion rörelsen och
till andra rådgivningsorganisationer som Almi etc att påverka FFE? Är Egenanställningsföretagen intresserade av att betecknas som sociala företag?
Entreprenörskapsutveckling:
Utbildning/coachning till
Egenanställning
Individnivå
Empowerment
Gruppstöd
Nätverk
Idéutveckling
Självkänsla
Oro
”Fel” målgrupp
För kort tid
Få i Egen efteråt
Företagsstarter
Strukturnivå
Modellnivå
Försörjningsstöd: Regler och
förordningar AF
otydliga/olika
Påverkan på
Regeringen AMS
Regeringsskifte:
och LAN
Minskade
– möjligheter
anslag
Attitydpåverkan
Utbildnings /
coachmodell
erfarenhet tre
orter, Uppsala x2
Hann inte
prövas fullt u t
Egenanställning: en
tredje form mellan
anställning och
företagande
Stödstruktur för
Egenanställnings
företag
Fungerar
för allt fler
som kan
komplettera
med annan
försörjning
än
a- kassa
Problem
med:
A-kassan
Kvalitetsstämpel
Trygghet
Nätverk
Marknadsföring
5 motioner
kontakter
med
KFO
IAF
TCO
mm
TCO kritiska
Bo J: rör
inte
A-kassan
Stora
system att
rubba …
Lobby
Företrädare
Utvecklingsarb.
Handbok:
Tydlighet
gentemot
strukturen
Positiv
konferens
Förankrings
arbetet
Kontrollfunktion
Fungerar
Växer
”I tiden”
Nya företag
etablerade
Osäker
framtid för
företag med
målgrupp
arbets l ö s a
FFE bildat
Samsyn när det
gäller
handboken
Arbetsrätten
Arbetsmarknadspolitiskt
instrument:
Efterfrågan?
Målgrupp: arbetslösa
Fördela r ?
Entreprenörspeng
Coaching /Utbildning
Försäkrings-
Nätverk
frågor mm
Andra
liknande
företag?
Regionalt –
nationellt
Politiskt beslut:
Entreprenörsprogram
Näringsdepartementet
Riksdagen,
AMS
Nutek
Kommunerna
Försöksverksamhet?
Kooperativ?
Kopplingen
Coompanion
FFE – EGEN företag
BEC Kooperativ?
Coompanion/Almi?
8. Slutsatser och diskussion
Projektet har lyckats att hantera sina problemområden på alla de nivåer som var planerat. Som
projekt betraktat kan utvärderingen inte annat än att konstatera att man lyckats väl i sina
åtaganden trots att man inte kommit ända fram när det gäller de strukturella förutsättningarna
för egenanställda – ett nära nog omöjligt mål på så kort tid. Det är intressant hur vår
samhälleliga struktur försöker att möta en företeelse som växer fram i samhället och som
fyller en funktion för många människor, men där det framstår som omöjligt att rubba på
gamla etablerade institutioner utan att något värdefullt kan gå förlorat. När det gäller sociala
problem talar man ibland om att det kan delas in i ”tama” och ”vilda” problem, där de tama
problemen kännetecknas av att de lätt kan definieras och avskiljas från andra problem. Målen
är ganska klara och lösningarna är huvudsakligen av teknisk karaktär. Motsatsen är de vilda
problemen som inte kan klart definieras och avskiljas från andra problem. Det finns inte
57
kriterier för den optimala lösningen och den bästa lösningen är normativ, det handlar om
värderingar. 70 Projektet har dock lyft upp frågorna på regerings- och riksdagsnivå. Hur de
kommer att behandlas i den statliga utredningen ”Trygghetssystemen för Företagare” som
skall vara klar i augusti 2008, kommer att bli intressant.
För att avsluta utvärderingen och för att diskutera resultatet kan man utgå från de mål som
projektet haft. Kommer projektet att få en bestående påverkan på möjligheterna att arbetslösa
människor ska kunna ”fakturera sig in på arbetsmarknaden och att ”inte traditionella
entreprenörer med affärsidéer” ska kunna öka sin försörjningsgrad genom ett
Egenanställningsföretag? Vilka frågeställningar är väsentliga för projektets långsiktiga
resultat?
Mål: Att ta fram och utbilda målgruppen med pedagogisk metodutveckling för företagsamhet.
En utbildningsmodell skall tas fram och utvecklas för en situationsanpassad
kompetensutveckling för företagare inom egenanställningsföretag.
Man har utarbetat en utbildningsmodell med ett positivt resultat när det gäller deltagarnas
upplevelse av utvecklingen av affärsidéer, empowerment, coachning, stöd och underlag för att
skaffa uppdrag och kunder. Målet för utbildningen var att en positiv och stödjande
grupprocess skulle vara grunden och att deltagarnas kompetens skulle tas till vara i ett
problembaserat lärande, där gruppens återkoppling för var och en var en viktig faktor. Detta
förhållningssätt visar sig i intervjuer och enkäter ha haft en positiv effekt på resultatet. Cirka
75 % av den första gruppen har efter ett och ett halvt år egen firma, är egenanställda och /eller
har anställning. Eftersom egenanställning idag inte fungerar för dem som är i behov av Akassa de dagar som de inte har några uppdrag, var egenanställning bara ett alternativ för dem
som skaffade sig en anställning vid sidan av, kombinatörerna.
Ett Entreprenörsprogram har utarbetats med inspiration från det franska nätverket BEC och
med utgångspunkt från coachning modellen som man prövat i projektet. Detta program har
dock inte skickats in till departement eller myndigheter. Vem kommer att ta ansvar för det
fortsatta utvecklingsarbetet? Vilken roll har FFE och vilken roll spelar Coompanion och andra
aktörer i detta?
Mål:Att lansera en ny anställningsform speciellt anpassad för utanförställda grupper och
erbjuda organisationer som stöder företagsutveckling ett nytt arbetsmarknadsinstrument.
Om inte utredningen som bl a skall ta hand om de motioner som lagts under projekttiden,
utredningen Trygghetssystemen för företagare, löser de arbetsrättsliga frågorna kommer
Egenanställningsföretag och Självanställningsföretag fortsätta att ha ett gemensamt problem:
önskemål om sjuklön, rehabilitering och andra arbetsrättsliga förmåner som följer med en
anställning erbjuds inte. Fackföreningar och arbetsgivarorganisationer varnar för detta.
Riskerna kan också bli att det utvecklas en anställningsform som kan utnyttjas. En form som
har sämre villkor och skyddsnät och som kanske även andra än Egenanställningsföretagen kan
erbjuda. Vad får det för konsekvenser på arbetsmarknaden? Vad får det för konsekvenser för
bemanningsföretagen?
En ny anställningsform för ”utanförställda grupper”, skulle här kunna vara egenanställning
efter ett Entreprenörsprogram på sex + sex månader, med en entreprenörspeng första perioden
70
Krogstrup, Hanne Katherine (1997)
58
och därefter en entreprenörspeng som minskar i takt med egenanställning och att uppdragen
ökar.
En försöksverksamhet var på gång hösten 2006, när den nya regeringen tillträdde och
aktivitetsstödet försvann för dessa grupper. Positiva Projektet har etablerat kontakt med Maud
Olofsson och Näringsdepartementet. Kontakterna med Arbetsförmedlingen, dåvarande AMS,
hade svängt till positiva. En arbetsgrupp med Nutek, Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och
Försäkringskassan tar fram ett program för utveckling av sociala företag. Finns det intresse av
att Egenanställningsföretagen skulle ingå i gruppen sociala företag? Vad skulle det kunna få
för effekter? Hur ställer sig företagen och FFE till detta? Frågan hänger naturligtvis ihop med
utvecklingen av entreprenörsprogrammet – vem kommer att driva dessa frågor?
Mål: Att påverka hindrande strukturer för egenförsörjning inom Egenanställningsföretag
Projektet har arbetat med att försöka påverka staten och Arbetsförmedlingen för att få en
utredning av anställningsformen. Förhoppningsvis kommer utredningen om
trygghetssystemen för företagare att ta upp frågorna kring egenanställning och
självanställning. Kontakter med IAF och SO har resulterat i att man under projekttiden
släpper arbetet med att försöka påverka A-kassornas regelverk, då det är en långdragen
process. Förslaget med entreprenörskapspengen blev projektets svar på frågan.
Kontakterna med fackförbunden och KFO resulterade i ett klart stopp när det gällde
särlösningar och en tredje form mellan anställning/företagande. Det kom ett förslag från TCO
om att kunna acceptera ett kooperativt plattformsföretag (Egenanställningsföretag) med
socialt syfte.
Det franska nätverket BEC har genom åren varit mycket framgångsrika med att samarbeta
med myndigheter och speciellt fackföreningarna i Frankrike. Ett Leonardoprojekt som
påbörjades i samband med att EE avslutades 2007. Coompanion i Göteborg, som varit en
partner i EE, är projektägare här i Sverige. Projektet har som målsättning att överföra det
franska BEC-konceptets verktyg till ett antal partnerländer, däribland Sverige, med hänsyn till
varje lands förhållanden och lagstiftning. Projektet är på två år och har precis börjat, varför
man ännu inte kan säga något om möjligheterna med det. Det kommer att innebära seminarier
här i Sverige. Här finns då en projektägare som kommer att fortsätta en del av det arbete som
projektet har påbörjat.
Mål: Att skapa modeller och verktyg lokalt/regionalt och nationellt för hur
Egenanställningsföretag kan bli ett regionalt arbetsmarknadsinstrument.
Man har kommit långt i regelverks- och stödstrukturarbetet där en handbok och CD
producerats som definierar och tydliggör projektets modell av Egenanställningsföretaget. Den
utgör det regelverk och kvalitetssamordning som knyter samman Egenanställningsföretag
med koppling till Coompanion och som arbetar utifrån kooperativa principer med vinsten som
medel och inte som mål. FFE, en stödstruktur bestående av sådana Egenanställningsföretag i
landet har kopplats till projektet. Hur livskraftig är organisationen och hur ska den finansiera
sitt arbete?
Konsolideringen av FFE, diskussioner kring värderingar och regelverk är av stor vikt för att
modellen och stödstrukturen skall få genomslagskraft. Finns det ett tillräckligt stort intresse
för nätverket och dessa funktioner? Hur kommer FFE att hantera olika värderingsfrågor? Hur
är kopplingen till den kooperativa rörelsen och Coompanion? Kommer den att utvecklas
och/eller kommer det att bli samverkan med andra liknande företag, t ex
självanställningsföretag, bemanningsföretag och sociala företag?
59
En annan fråga som också gäller utvecklingen av FFE, är hur man kommer att se på de olika
företagens regionala eller nationella upptagningsområden. Kommer C företagets metod att
hjälpa till med starten av ett Egenanställningsföretag att bli en del av modellen?
Hur ställer sig företagen inom FFE till en utveckling av ett Entreprenörsprogram och till att de
egenanställda skall kunna vara medlemmar i Egenanställningsföretaget?
Mål:Att genom bred information och spridning av alternativ, till målgruppen och
organisationer berörande målgruppen, etablera Egenanställningskonceptet som ett hållbart
alternativ på arbetsmarknaden.
Projektet har etablerat en kommunikationsplan som man följt. Man har spridit konceptet i
flera tidningsartiklar och deltagit i många konferenser och mässor nationellt och även i
Bryssel. En mycket lyckad konferens filmades av TV 24 och fick stor genomslagskraft.
En gemensam profil och ett gemensamt informationsmaterial med FFE har utarbetats för att
lansera egenanställningskonceptet och de enskilda medlemsföretagen.
Mycket arbete finns kvar för att konceptet skall kunna få ett större genomslag i Sverige.
Kunskapsspridning inom myndigheterna och bland allmänheten om formen kan ske på många
olika sätt. FFE:s hemsida är en annonspelare för konceptet. Ett samarbete med Frankrike och
BEC:s samarbetspartners i andra länder är också en viktig del av spridningsarbetet. Det är ett
känt faktum att modeller har en viktig funktion som inspiration för förändring.
Trots många frågeställningar i slutet av ett så stort projekt med en så ambitiös målsättning, så
måste man säga att själva projektet varit mycket lyckat och skötts med omsorg. Något som
varit mycket påtagligt i arbetet inom projektet har varit dess positiva, kreativa och lustfyllda
engagemang, både hos UP och projektledningen. Informationsinsatser och material har varit
professionella och genomtänkta. Utbildningsomgångarna fick viss kritik för att det ibland var
ostrukturerat och rörigt, men deltagarnas upplevelser som delgivits utvärderingen har varit
mycket positiv och projektet har för många inneburit personlig utveckling och nya
möjligheter.
60
Referenslista
1. Gross, Michael och Undvall Leif-Arne (2006) Förstudie ”Egenanställningsföretag i
Småland” Coompanion, Kooperativ Utveckling i Kalmar län
2. Hult, Eva-Britt (2005): ”Att vara både företagare och anställd – en kombinatör. Nutek
3. Håkansson, Kristina och Isidorsson, Tommy (2004) Uppdragstagare. Utvärdering av
det arbetsmarknadspolitiska projektet Uppdragshuset. Institutionen för
Arbetsvetenskap 2003.
4. IT- kommissionens Observatorierapport 31/ 2001 Fri aktör, egenanställd, ny
daglönare IV - Fri, ensam, trygg? Rapport från det IT-rättsliga observatoriet.
http://www.itkommissionen.se/extra/page/index476a.html
5. IT-kommissionens Observatorierapport 11/1999. Fri agent, egenanställd, ny
daglönare – Hur ser det ut? Vad behöver göras? Rapport från det IT-rättsliga
observatoriet. http://www.itkommissionen.se/extra/page/index476a.html
6. Krogstrup, Hanne Katherine (1997) ”Brugerinddragelse og organisatorisk laerning i
den sociale sektor”. Systime
7. Lindgren, Monica (1999): ”Arbete, anställningsformer och organisering: En kritisk
granskning” SOU 1999:69: Ett arbetsliv i förändring
8. Magnusson Lars (1999), Lars Magnusson ”Ett arbetsliv i förändring - Sverige 1950 2000” SOU 1999:9: Ett arbetsliv i förändring
9. Nyföretagandet i Sverige. En kartläggning av policyåtgärder i ett internationellt
perspektiv samt kvantitativa analyser av nyföretagandet i Sverige. Federica Calidono,
Carline Fodberg, Marcus Jernström, Shahiduzzaman Quoreshi och Lars Sundell.
ITPS A2007:3
10. Nyssen, Marthe (ed) (2006): Social Enterprises, Routledge
11. Näringsdepartementet Företags- och anställningsformer i förändring. Ds 2003:27
12. Okeke, Susanna (2004) ”Hur går det för arbetslösa som får stöd för start av
näringsverksamhet?” Ura 2000:4 AMS Utredningsenhet Forsknings- och
utredningssektionen
13. Persson, Bo (1999): Självanställningen – en ny arbetsmarknadsinstitution för 2000
talet.
14. Plass, Maria och Svantesson, Elisabeth (m) Motion till riksdagen 2007/08:Sf 217
15. Vevle, Pia (2000) Uppdragshuset Förstudie Projekt-Sekreteriat Väst
16. Örtefors, Sten (2006): Lägesrapport avseende delprojekt utbildning, Rapport inom
Equal Egenanställning.
Övriga källor:
1. Arbetsförmedlingens faktablad: Stöd vid start av näringsverksamhet. www.ams.se.
200712
2. Arbetslöshetskassornas samorganisation SO, meddelande 2005-05-25
3. Broschyr Coopérer pour Entreprendre: ”Företag tillsammans - Att vara sin egen men
dela på framgången!” Översatt av Anna-Lena Vickhoff inom Equal
Egenanställningsprojektet.
4. Entré nr 4, 2005, tidning utgiven av ESBRI , Institutet för entreprenörskaps- och
småföretagsforskning www.esbri.se
5. Entreprenörskapsbarometern 2007, Nutek
6. Eriksson Birgitta och Larsson, Patrik (2001) Starta eget-bidrag – en studie av
framgångar och misslyckanden Forskningsrapport 2001:8 IFAU
7. Equalprojektet Selfemployment – Egenanställning ”detaljerad genomförandeplan för
genomförandefasen”
61
8. ESF presentation av Equal www.esf.se
9. Försäkringsbestämmelser Regelbok för arbetslöshetskassor 2005-10-01 Uppslag 13
sida 3
10. Gränslöst arbete eller arbetets nya gränser. Delstudie I (1998) Allvin Michael,
Aronsson Gunnar, Hagström Tom, Johansson Gunn, Lundberg Ulf, Skärstrand Eva.
Arbete och Hälsa Vetenskaplig skriftserie 1998:21. Arbetslivsinstitutet
11. Handbok för Företag för Egenanställda
12. IAF: Försäkringsbestämmelser Regelbok för Arbetslöshetskassorna §34 – 37 ALF
2008-01-02
13. Konferensrapport Equal Egenanstälning 13 april 2007, Bonniers conference center
14. nr 4, 2005, tidning utgiven av ESBRI , Institutet för entreprenörskaps och
småföretagsforskning www.esbri.se
15. Näringsdepartementet: Pressmeddelande 26 nov 2007
16. Näringsdepartementet: Tilläggsdirektiv till utredning om trygghetssystemen för
företagare (N 2006:11) Direktiv 2007:156
17. Nättidningen e24 (www.e24.se) 2007 07 25
18. Riksdagen Motion 1997/98:A273 Andersson, Margareta och Irhammar, Ingbritt (c)
Kvinnors arbete.
19. Riksdagen Motion 2007/08:N323, En företagarpolitik för framtiden. Peter Eriksson m
fl (mp)
20. Riksdagen: Betänkande 2006/07: AU4
21. Riksdagen: Socialförsäkringsutskottets betänkande 2007/08:SfU1
22. SCS Business Support. Gemensamt transnationellt handlingsprogram TCA för Equal
Egenanställning i samarbete med organisationer i Tjeckien och Spanien.
23. Sociala företag i Sverige 2008. En presentation av 150 sociala företag i Sverige
www.skoopi
24. Styrdokument för gemenskapsinitiativet Equal. www.esf.se
25. Utbildning /Coachning till egenanställning. Dokument producerat av delprojekt
utbildning Equal Egenanställning.
Hemsidor:
1. Almega, organisationen för tjänsteföretagare. www.almega.se
2. Bolagsbolaget www.bolagsbolaget.se
3. Coompanion i Sverige: www.coompanion.se
4. Coopérer pour Entreprendre: www.cooperer.coop
5. Förenade Företag för Egenanställda: www.ffe.coop/egenanst.htm
6. KFO: Kooperationens Förhandlingsorganisation www.kfo.se
7. Equal - Sociala företag en väg till arbetsmarknaden www.socialaforetag.nu
62
Bilagor
ENTREPRENÖRSPROGRAMMET (1)
Programmet innebär ett kontinuerligt intag av 4-5 personer åt gången. Blivande entreprenörer går igenom 3 steg.
Deltagarna skriver under en överenskommelse på 6 månader som kan förlängas med ytterligare 6 månader.
Kontinuerliga uppföljningar och samtal för avstämningar. Uppsatta mål ska ha uppnåtts.
Efter avslutat program
Syftet med entreprenörsprogrammet är att vara ”en dörröppnare till entreprenörskap”.
Genomgånget program resulterar i att personen:
- blir egenanställd
- blir egen företagare
- blir anställd/deltar i annan aktivitet
Vilka deltar i programmet?
Tänkta målgrupper är:
- långtidsarbetslösa och deltidsarbetslösa
- långtidssjukskrivna
- (sjuk)pensionärer
inkl utlandsfödda (kvinnor o män)
- nyanlända flyktingar
- Samarbetspartners: AF/FK/kommuner och regionala aktörer (Regionförbundet, ALMI m fl)
- Ett coachteam
- Egenanställningsföretaget
Ersättningsform/försörjning
Ekonomiskt bidrag i form av en ”entreprenörspeng” som motsvarar:
- aktivitetsstöd (AF, FK)
- försörjningsstöd (kommuner: för inskrivna i socialtjänsten)
- integrationsersättning (nyanlända flyktingar)
- inkomsförsäkring (IAF)
Ersättning utgår under 2 x 6 månader. Max 1 år. Entreprenörsprogrammet är indelat i 3 steg och under de två
första stegen utgår ekonomiskt bidrag
Villkor för att gå med i entreprenörsprogammet
Personen är:
- inskriven på AF, FK eller kommunen
- motiverad och har en väl genomtänkt verksamhetsidé som han/hon är beredd att omsätta i verkligheten. - -- har tillräckliga kunskaper och yrkeskunnande
- är entreprenöriell och är beredd att satsa och dela med sig av sin kompetens till övriga deltagare
Coach/stöd-team
Det finns det ett stöd/coach-team runt personen består av representanter från:
- AF, FK, kommun
- Egenanställningsföretaget
- coacher från Entreprenörsprogrammet
Rekryteringsprocess
Moment som ingår i rekryteringsprocessen är informationsmöten (AF/FK/kommunen),
intresseanmälningar från sökande som innehåller presentationbrev och verksamhetsidé och
personliga intervjuer med varje sökande
63
Rekryteringsgruppen som består av representant från Egenanställningsföretaget, och ett stöd/coachteam går
igenom ansökningarna, diskuterar och tar gemensamt beslut. Förslag på deltagare går sedan till AF, FK,
kommunen för beslut.
ENTREPRENÖRSPROGRAMMET I 3 STEG (2)
Steg 1: Entreprenör med ekonomiskt stöd/aktivitetsstöd (entreprenörspeng)
Efter intervjuer och samtal med representanter från AF/FK/kommun, entreprenörsprogrammet och den
sökande där man bedömer verksamhetsidé och personens vilja att delta i programmet. Den blivande
entreprenören erbjuds en plats i Egenanställningsföretaget och skriver under en överenskommelse.
Han/hon behåller sitt ekonomiska bidrag (entreprenörspengen) och påbörjar processen med att starta
en egen verksamhet. Personen arbetar med att utveckla innehållet i verksamhetsidén, att
marknadsföra sin tjänst och att testa marknaden för att hitta kunder. Allt sker med stöd av ett
coachteam. Egenanställningsföretaget finns med i processen från start för att informera om de
administrativa rutinerna runt uppdrag som fakturering, löneutbetalning och inbetalning av avgifter till
skattemyndigheten och bokföring.
- Till att börja med är personen fortfarande formellt arbetslös men arbetar med sin verksamhetsidé
under med stöd av Egenanställningsföretaget.
- Ekonomiskt bidrag i form av ”en entreprenörspeng” motsvarande aktivitetsstöd
- Denna första fas är på maximalt sex (kalender)månader och under denna tid har personen rätt till
100% ekonomiskt stöd i form av en entreprenörspeng. Avstämningar sker kontinuerligt tillsammans
med stöd/coachteamet för att bedöma verksamhetsidéns marknadsvärde och personens utveckling
mot egenföretagande.
Steg 2: Entreprenör med uppdrag och ekonomiskt stöd
Verksamhetsidén visar sig vara framgångsrik och personen har hittat sina första kunder och uppdrag
och ett uppdragsavtal skrivs med Egenanställningsföretaget. De dagar personen har
uppdrag/Inkomster från uppdragen dras av från entreprenörspengen som minskar i takt med att
uppdragen ökar. Han/hon är nu egenanställd och betalar en serviceavgift på 12% som beräknas på
fakturerat belopp. Personen finns kvar i entreprenörsprogrammet men stödet från coachteamet
minskar successivt. Som egenanställd har personen tillgång till Egenanställningsföretagets nätverk.
Egenanställningsföretaget och övriga egenanställda stöttar nu personen i arbetet med att etablera
verksamheten.
- Den andra fasen är på ytterligare sex (kalendermånader) och under denna tid förväntas den
egenanställde ha etablerat en kundbas och kommit igång med sina uppdrag. Har personen inte
skapat kundkontakter och har uppdrag på gång efter avstämning inom 1-2 månader av denna fas
måste personen lämna entreprenörsprogrammet. Stödteamet coachar personen vidare i
arbetssökande eller till utbildning.
Steg 3: Entreprenör och egenanställd (alternativ 1)
Entreprenörsprogrammet är avslutat. Målet med entreprenörsprogrammet är att personen blir
självförsörjande och inte längre är beroende av bidrag. Som anställd i egenanställningsföretaget kan
han/hon ägna allt tid åt sina uppdrag och att utveckla sin verksamhet. Egenanställningsföretaget
fortsätter att ansvara för all administration och den egenanställde betalar sin serviceavgift.
Steg 3: Entreprenör och egen företagare (alternativ 2)
Steg 3: Anställning/ utbildning eller annan aktivitet (alternativ 3)
64
65