Högläsningens betydelse för barns språkutveckling Caroline Skogh & Jessica Åsberg

Handledare: Daniel Pettersson Examinator: Peter Gill Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Pedagogik Examensarbete Pedagogik 15 hp, HT12 Lärarprogrammet inriktning förskola […]

1.2.3 Tidigare forskning om barns språkutveckling vid högläsning

För att högläsning ska bli en lyckad aktivitet krävs det många olika faktorer. Att böckerna är relevanta och meningsfulla för barn anses vara något grundläggande (Widerberg, 2008). Vidare anses det inom forskningen att utformningen av barngruppen vid högläsning är en viktig del. Det optimala anses vara en inte alltför stor grupp så att bokens språkliga nivå stämmer överens med samtliga barns. Ett fåtal barn i läsgruppen anses göra att bokens innehåll lättare kan fånga alla barns intresse. Detta ska då medföra en lustfylld stund samtidigt som det gynnar barns språkliga utveckling (se bl.a. Graham Doyle & Bramwell, 2006; Widerberg, 2008; Dominković, Eriksson & Fellenius, 2006). Språket anses vara ett hjälpmedel vilket hjälper oss att förstå och tolka omvärlden. För att barn ska utveckla sitt språk krävs därför daglig träning och språkliga utmaningar (Svensson, 2005). Lundberg & Herrlin (2005) betonar vikten av att pedagoger högläser med alla barn redan från tidig ålder.

”Att från tidig ålder få lyssna till högläsning borde vara en mänsklig rättighet. Härigenom övar barnet bland annat upp sitt ordförråd, sin begreppsvärld, sin fantasi och sin empatiförmåga. I den tidiga högläsningen väcks barnets glädje och lust inför texter.”

(Lundberg & Herrlin, 2005, s. 63). Barn som tidigt kommer i kontakt med högläsning har större möjligheter att utveckla ett intresse för läsning än barn som inte får uppleva detta (se bl.a. Fletcher & Reese, 2005; Isbell, Sobol, Lindauer & Lowrance, 2004; Dominković, Eriksson & Fellenius, 2006). Pedagoger anses i detta ha ett stort ansvar att se till att de barn som inte själva spontant ber om högläsning får tillgång till detta. Dessa barn saknar ofta bok- och läsvana och därmed är det pedagogers uppgift att försöka väcka ett intresse kring böcker hos dem (Widerberg, 2008).

Inom forskningen anses det finnas många fördelar med att arbeta med böcker som hjälpmedel på förskolan. Högläsning hjälper barn att utveckla sitt språk och ordförråd (Edwards, 2008; Wedin, 2011). Via böcker kommer barn i kontakt med nya ord, vilket bidrar till att stimulera och utveckla deras ordförråd (Taube, 2007). Ytterligare fördelar med högläsning anses vara att barn får möjlighet att bearbeta sina känslor, träna sitt abstrakta tänkande samt diskutera normer och värderingar. Med hjälp av böcker får barn en förståelse för verkligheten och att se olika sammanhang. Böcker är en viktig inspirationskälla till samtal, likväl som de kan vara pedagogiska redskap kan dess innehåll och syfte enbart vara till för att underhålla (Edwards, 2008). Högläsning kan även vara en stund för att samla barngruppen och få barnen att varva ner (Simonsson, 2004; Dominković, Eriksson & Fellenius, 2006; Wedin, 2011). Vid högläsning är det viktigt att kombinera ett pedagogiskt syfte med ett underhållande och avslappnande sådant (Edwards Santoro, Chard, Howard & Baker, 2008). Högläsning anses utifrån den diskuterade forskningen ovan lägga grunden till barns språk- och ordförråd. Då vuxna läser högt för barn kommer de i kontakt med språket och dess meningsbyggnad, uttal, satsmelodi samt struktur (Edwards, 2008; Taube, 2007; Fast, 2008). Om den vuxne för sitt finger längs med textraden under högläsning kan barn bli medvetna om samt förstå läsriktningen. Högläsning medför även att barn får träna sin koncentrationsförmåga genom att lyssna (Edwards, 2008; Wedin, 2011). Att hjärnan stimuleras redan i tidig ålder är viktigt då mycket av den intellektuella och språkliga utvecklingen sker (Hagtvet Eriksen, 2004). Faktum är att barn som har fått otillräcklig språkträning under småbarnstiden har svårt att ta igen detta under uppväxten (Kåreland, 2001). Förskolan har en viktig uppgift i att lägga grunden till läs- och skrivkunnighet hos barn för att förebygga svårigheter inom detta område (Fox, 2001). Genom högläsning möter barn språkliga utmaningar som kan leda till att de utvecklar ett rikt språk. Böcker som utmanar deras tidigare språkkunskap bör läsas då de gynnar språkutvecklingen (Svensson, 2005). Det är betydelsefullt för barns språkutveckling att pedagoger högläser olika slags texter, förutom böcker även exempelvis informationstexter. Texter av detta slag kan öka barns bakgrundskunskaper samt förståelse inom olika språkliga områden. Via dessa texter ges barn möjlighet att möta ett annat slags språk än vad som vanligtvis förekommer i barnböcker (Cummins & Stallmeyer-Gerard, 2011). Serietidningar ses ofta av vuxna som litteratur med låg status. Bland barn, däremot, kan serietidningar genom sina bilder vara något som väcker intresse och nyfikenhet (Fast, 2008). En fördel med att både pedagoger och barn väljer böcker till högläsningen är att det finns mycket att lära utifrån de bokval som görs. Pedagoger kan på ett enkelt sätt introducera barn för nya böcker, då barn ofta tenderar att välja samma böcker vilka känns trygga för dem (Widerberg, 2008). Som pedagog är det viktigt att involvera barn i högläsning, exempelvis genom att föra ett samtal eller en diskussion kring det lästa (se bl.a. Edwards, 2008; Edwards Santoro et al, 2008). Genom att bearbeta högläsning tillsammans med andra utvecklar barn sitt språk (Fast, 2009; Svensson, 2005). Samtal i samband med högläsning gynnar barns ordförståelse genom att barn får möjlighet till en förklaring på ord de tidigare inte förstått (Westerlund, 2009). Högläsning och samtal i samband med detta kan väcka barns lust att läsa på egen hand (Taube, 2007).

Förskolan har en viktig roll gällande barns kontakt med böcker och läsning, detta eftersom undersökningar visar att allt färre barn läser. Denna minskning kan bero på att allt färre föräldrar högläser för sina barn (Kåreland, 2001). Daglig högläsning i förskolan är därmed viktigt, då det är många barns enda chans att komma i kontakt med böcker (Svensson, 2005). Böcker har i dagens samhälle fått konkurrens och ersätts i allt större utsträckning av andra medier, exempelvis tv och dator (Kåreland, 2001). Nationella undersökningar har under flera år visat att den tid som läggs på högläsning i hemmen minskat dramatiskt. Dock har denna trend vänt. Enligt studier som presenterats är godnattsagan den vanligaste formen av högläsning i hemmen. Denna stund förknippas med avslappning och närhet. Många böckers innehåll väcker dock barns intresse till lek eller diskussion istället för att få dem att varva ner och somna (Widerberg, 2008).

1.3 Syfte

Syftet med denna undersökning är att studera hur några verksamma förskollärare ser på högläsningens betydelse och inverkan på barns språkutveckling i förskoleåldern, samt hur de beskriver och definierar detta arbete inom förskoleverksamheten.

1.4 Frågeställning

 Vilken betydelse och inverkan anser några intervjuade förskollärare att högläsning har på barns språkutveckling?  Vilken syn har några intervjuade förskollärare på barns tidiga språkutveckling i relation till högläsning? […]

4.1 Resultatdiskussion

En av förskollärarna, Kim, som vi intervjuade menar att högläsning med mindre barngrupper är att föredra. Förskolläraren anser att barns språkutveckling gynnas då grupperna består av få barn. Vi instämmer med Widerberg (2008) som betonar att vid högläsning i mindre barngrupper är det lättare för pedagoger att se samtliga barns språkliga nivå samt att möta deras individuella språkliga behov. Stora barngrupper och förhållandevis få pedagoger på förskolan gör dock att vi tror att detta är svårt att genomföra. Samtliga förskollärare betonar att de yngsta barnens enda kontakt med högläsning sker vid spontana tillfällen, då de vanligtvis sover vid den planerade högläsningen. Detta anser vi är orättvist gentemot de yngsta barnen, då även de har rätt till språkutveckling med hjälp av högläsning. Vi befarar att pedagoger många gånger är upptagna med annat och därför inte har tid till spontan högläsning med de yngsta barnen. Något som vi ifrågasätter är varför ingen av förskolorna har daglig planerad högläsning även för de yngsta barnen som sover efter lunch. Vi befarar att detta kan leda till att dessa barn går miste om möjlighet till högläsning, vilket vi anser är negativt. Intrycket vi fick under intervjuerna var att samtliga förskollärare ansåg att högläsning är en viktig del för barns språkutveckling. Vi ifrågasätter därför hur det kommer sig att ingen av dessa förskolor genomför planerade lässtunder för de yngsta barnen.

Alex menar att pedagoger har ett ansvar att fånga upp alla barns olika behov gällande språkutveckling, även de som inte självmant visar intresse för högläsning. Detta betonas även av Widerberg (2008) som menar att pedagoger har ett stort ansvar att se till att de barn som inte själva spontant ber om högläsning får tillgång till detta. Författaren menar att dessa barn ofta saknar bok- och läsvana och att det därmed är pedagogers uppgift att försöka väcka ett intresse kring böcker. Vi anser att det ligger i pedagogers ansvar att i största möjliga mån väcka alla barns intresse för högläsning, detta då de barn som visar minst intresse kan vara de som i själva verket har störst behov av detta. Under intervjuerna betonade samtliga förskollärare vikten av att samtala med barn vid högläsning. Barn får genom samtal möjlighet att ge uttryck för egna tankar och känslor, utöka sitt ordförråd och sin ordförståelse samt att de får öva sin kommunikationsförmåga. Enligt Fast (2009) och Svensson (2005) utvecklar barn sitt språk genom att bearbeta högläsningen tillsammans med andra. Även Westerlund (2009) anser att samtal vid högläsning gynnar barns ordförståelse. Detta då barn får möjlighet till förklaringar på ord de tidigare inte förstått. Enligt vår uppfattning är samtal vid högläsning ett bra sätt att inbjuda till kommunikation, både mellan pedagog och barn, samt barn emellan. Alex anser att för att en diskussion ska bli möjlig så är det en fördel om barnen känner igen innehållet i böckerna. Förskolläraren menar därför att återkommande böcker vid högläsning kan vara att föredra. Både Svensson (1998) och Björklund (2008) hänvisar till Vygotskij som menar att språket utvecklas i det sociala samspelet, för att detta ska bli möjligt krävs arbete och stimulans. Anledningen till högläsning kan enligt samtliga förskollärare som vi intervjuade variera. Aktiviteten kan användas i syfte att samla gruppen och få barnen att varva ner. Det är ett bra tillfälle för barn att öva på att lyssna samt använda sin koncentrationsförmåga. Robin betonar även vikten av att högläsning måste vara lustfyllt för barn. Både Edwards (2008) och Taube (2007) anser att ett syfte med högläsning kan vara att underhålla och glädja barn. Kim och René påpekar att pedagogers inlevelse vid högläsning är viktig, detta för att fånga barns intresse. Utifrån våra egna erfarenheter blir högläsning mer lustfylld både för barn och pedagog om den sistnämnde visar inlevelse under aktiviteten. Högläsning kan även användas i ett pedagogiskt syfte. Genom högläsning kan barns intresse för språk väckas och utvecklas. Samtliga intervjuade förskollärare nämner utveckling av ordförråd, ordförståelse samt förståelse för meningsuppbyggnad som några positiva följder av högläsning. Robin menar att ytterligare en positiv följd av högläsning är att läsriktningen blir synlig för barn då pedagoger för pekfingret längs textraden. Detta styrks av Edwards (2008) som menar att barn blir medvetna om och förstår läsriktningen i och med detta. Enligt Edwards Santoro et al (2008) är det viktigt att under högläsning kombinera ett underhållande och avslappnande syfte med ett pedagogiskt sådant. Det överraskade oss positivt att samtliga intervjuade förskollärare såg så många möjligheter till pedagogiskt verksamhet med högläsning. Även då det på förskolan bör finnas stunder där barnen får slappna av, anser vi att det som pedagog är viktigt att se högläsning som ett tillfälle till att utmana och stimulera barns språkutveckling. Stunder där barn slappnar av och bara lyssnar på högläsning kan även de vara gynnsamma för deras språkutveckling. Robin anser att pedagoger har en viktig roll i att informera vårdnadshavare om högläsningens fördelar och inverkan på barns språkutveckling, något som de

troligtvis inte har kunskap om. Charlie menar att det är betydelsefullt att barn får uppleva högläsning båda på förskolan och i hemmet. Enligt Kåreland (2001) tar medier, exempelvis tv och datorer, upp allt mer av barns fritid vilket har fått till följd att allt färre barn läser. I och med detta menar Kåreland (2001) och Svensson (2005) att förskolans roll gällande högläsning blir ännu viktigare. Författarna menar vidare att för många barn är förskolan deras enda kontakt med högläsning. Vi anser att det faktum att högläsning i hemmet har minskat är oroväckande. Då högläsning uteblir går barn miste om en tvåvägskommunikation, då det med en dator eller tv endast uppstår en envägskommunikation. Vi instämmer med Edwards (2008), Smidt (2010) och Fast (2009) som menar att barn lär i samspel med andra samt att betydelsen av andra människor är stor. Enligt René har barn som lämnar förskolan med ett rikt språk fördelar av detta i förskoleklass och skola. Vidare menar förskolläraren att ett rikt språk gör det lättare för barn att tolka och förstå instruktioner i kommande skolämnen. Vikten av att stimulera hjärnan redan i tidig ålder poängteras av Hagtvet Eriksen (2004) som skriver att en stor del av den intellektuella och språkliga utvecklingen sker vid denna tid i livet. Till förskolans uppgift hör enligt Fox (2001) att ge barn grundläggande kunskaper i läs-och skrivkunnighet. Detta är viktigt för att förebygga svårigheter inom detta område. Enligt Kåreland (2001) kan det vara problematiskt att ta igen en otillräcklig språkträning senare i livet. Vi anser att det som föregående författare menar tydliggör förskolans ansvar gällande grundläggande kunskaper i läs- och skrivkunnighet. Det är av stor vikt att på bästa möjliga sätt förbereda barn samt väcka deras intresse inför den kommande läs- och skrivundervisningen i skolan. Under intervjuerna framkom det att samtliga förskollärare anser att högläsning har stor betydelse för barn med annat modersmål än svenska. Många av dessa barn kommer enbart i kontakt med det svenska språket på förskolan. Enligt Skolverket (2010) är ett av förskolans uppdrag att hjälpa barn med utländsk bakgrund att få möjlighet att lära sig svenska. Vi menar att förskolan har en viktig uppgift i att möta alla barn i deras individuella språkutveckling, oavsett vilket modersmål barnet har. På frågan om vilka böcker som högläses för barn svarar samtliga förskollärare att det är till störst del barnböcker, vilka riktar sig direkt till barn. Kim och Robin påpekar bildernas betydelse för att fånga barns intresse. Kim menar att få se bilder vid högläsning är väldigt viktigt för barn i förskolan och ända upp till sex till sju års ålder. Robin anser att det kan vara givande för barn att själva sitta och titta i böcker. Detta är något som vi själva kan relatera till, då vi under högläsning på förskolan har märkt att samtliga barn som deltar i aktiviteten gärna vill titta på bilderna i böckerna. Robin och Alex nämner även att de ibland högläser facklitteratur. Robin menar vidare att det viktiga inte alltid är vad man läser, utan att man läser någonting för barn. Förskolläraren poängterar att det viktigaste är att ge barn språkliga utmaningar. Enligt Svensson (2005) och Cummins & Stallmeyer-Gerard (2011) gynnar varierande typer av texter, innehållande olika språkliga svårighetsgrader, barns språkutveckling. En skillnad som framkom under intervjuerna var förskollärarnas syn på serietidningars förekomst på förskolan. Alex anser att all slags litteratur är bra ur en lärandesynpunkt. Kim däremot anser att språkkvaliteten i serietidningar är undermålig, vilket gör att dessa enligt förskolläraren inte hör hemma på förskolan. Vi saknar erfarenhet av högläsning med serietidningar på förskolan, däremot har vi erfarenhet av detta

från hemmet. De många bilderna och de förhållandevis korta textavsnitten i serietidningar får oss att tro att barns intresse lätt fångas, vilket enligt oss är positivt. Även Fast (2008) menar att serietidningar genom sina många bilder lätt fångar barns intresse. Dock menar vi, liksom Kim, att språkkvaliteten i dessa tidningar varierar. På de två förskolorna som vi har besökt turas både barn och pedagoger om att välja böcker vid högläsning. Samtliga förskollärare påpekar att när de väljer bok ligger ett pedagogiskt eller underhållande syfte som grund för valet. De tillägger även att det är av stor vikt att barn ibland blir involverade i bokvalen. Alex menar att barn väljer böcker utifrån personligt intresse och nyfikenhet, vilket är viktigt som pedagog att ta hänsyn till och respektera. Vi instämmer med Widerberg (2008) i den mening att både barn och pedagoger har mycket att lära utifrån varandras bokval. Med detta menas att barn kan lära sig mycket av de böcker som pedagoger väljer att högläsa, samtidigt kan barns bokval vara lärorika för pedagoger. Även pedagoger kan ta till sig ny information från texten samt få syn på barns individuella intressen och aktuella mognadsnivå. Under intervjuerna framkom att både Kim och Robin önskar att de under arbetstid skulle ha möjlighet att besöka ett bibliotek tillsammans med barnen. Detta är tyvärr inte möjligt i dagsläget och förklaras med att barngrupperna på förskolorna är stora och pedagogerna förhållandevis få till antalet. De anser att biblioteket är en inspirerande miljö för barn som kan bidra till att ett intresse för böcker väcks. Vi anser att det är synd att pedagoger inte har möjlighet att besöka biblioteket tillsammans med barn. Vi instämmer med förskollärarna i att barn har rätt att vistas i bibliotekets miljö samt att denna kan vara gynnsam för ett kommande bokintresse.