Transcript Utredning och analys av biogasutvecklingen i

2012-03-19
Utredning och analys av biogasutvecklingen
i Gävleborg och Dalarna
8h40305
Kontakt
PöyrySwedPower AB
Box 1002
Gullbergs Strandgata 8
405 21 Göteborg
E-Mail: [email protected]
Tel. 010-474 0000
Fax 010-474 0999
Business ID: 556850-0515
www.poyry.se
BiogasMitt
N Kansligatan 14
803 26 Gävle
Tel. 070 343 51 69
www.biogasmitt.se
Copyright © PöyrySwedPower AB
Alla rättigheter förbehålles. Mångfaldigande av innehållet i detta dokument, helt
eller delvis, är enligt lagen om upphovsrätten av den 30 december 1960 förbjudet
utan skriftligt medgivande av PöyrySwedPower AB. Förbudet gäller varje form av
mångfaldigande genom tryckning, kopiering, stencilering, bandinspelning etc.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
Sammanfattning
Bakgrund
Mycket har hänt inom biogasområdet i Gävleborgs- och Dalarnas län och det finns
många goda exempel som visar på att framtiden ser ljus ut för den regionala
gasbranschen. Utvecklingsprojektet BiogasMitt har pågått i 3 år med syftet att öka
intresset för biogasfrågor i regionen Gävleborg och Dalarna. Under projektets gång
harflera olika aktiviteter kring biogas påbörjats vilka nu behöver analyseras och
sammanställas till ett underlag inför fortsatt arbete.
Kartläggningen och analysen av utvecklingen kring biogas i regionen Gävleborg
och Dalarna har genomförts främst genom en litteraturstudie, en intervjustudie samt
efterföljande kvalitativ analys och presentation av resultat och slutsatser.
Biogasintressenter
Biogasintressenterna i regionen är främst lantbrukare, kommunerna och de
kommunala energibolagen samt länsstyrelsen i respektive län, industrier med
rötbart restavfall samt reningsverk och VA-bolag. Det finns även teknikföretag,
konsulter och intressegrupper som på flera olika vis arbetar med biogas.
Råvara och biogasproduktion
Gävleborg- och Dalarnas län är en stor region och tillgången på biogassubstrat i
regionen är god. Substratet finns på flera olika platser i regionen, vilket försvårar
valet av placering för nya biogasanläggningar och tankstationer. De substrat som
det finns störst mängd av är gödsel (främst från nöt och svin), avloppsslam och
utsorterat hushållsavfall. Det finns även mycket restprodukter från massaindustrin
som möjligen kan rötas till biogas, som t.ex. fiberslam och kemslam. Andra
intressanta substrat är restprodukter från mejeriet Arla och Siljans chark i Rättvik.
Biogas produceras idag på flera ställen regionen. Totalt finns det 20
rötningsanläggningar av vilka 12 är rötningsanläggningar vid avloppsreningsverk,
5 är avfallsdeponier, 2 är gårdsanläggningar och den sista är Spendrups
biogasanläggning där man använder restprodukter från produktionen.
Regionen har en biogasanläggning där den producerade gasen uppgraderas till
fordonsgaskvalitet vilken sedan kan tankas i biogasbilar. Den finns i anslutning till
biogasanläggningenDuvbacken i Gävle.
Flera nya biogasanläggningar har föreslagits i regionen; en i Siljan-området, en
gemensam för Hälsingland, en i Säter, en i Vansbro, en i vardera Brunna och
Avesta samt en i Söderhamn.
Fordon, trafik och tankstationer
Under 2011 fanns det ca 154 200 registrerade fordon i Dalarnas län och 143 900 i
Gävleborgs län. De största trafikstråken i regionen är E4:an norrut längs kusten,
väg 50samt väg 80. Väg 70 och 71 till Sälenfjällen och Idre har även
Copyright © Pöyry SwedPower AB
periodvismycket trafik. Flera tankstationer har föreslagit på dessa sträckor; en vid
E4:an i Hudiksvall, en vid väg 71 i Vansbro, samt fyra vid väg 70; vid Krylbo,
Brunna Säterbygden och Ickholmen. Dessutom finns planer på en tankstation i
anslutning till den planerade biogasanläggningen i Söderhamn.
Drivmedelsproduktionen vid Duvbackens reningsverk motsvarar ca 2500 L bensin
per dygn, eller ca 8,3 GWh årligen. Denna mängd är nog för att tanka upp drygt 90
biogasbilar med en tankvolym på 25 Nm3 per dag.
Intresse och gasanvändning
Intresset för gas är stort bland lantbrukare och kommuner men växer även inom
industrin och bland privatpersoner. Flera substratägare har rötbar råvara som
lämpar sig väl till biogasproduktion och vissa har dessutom problem att hitta
avsättning för sina restprodukter. Dessutom finns det flera industrier som är
intresserade av att minska sitt beroende av olja till förmån för miljövänligare
alternativ som biogas. SSAB och Pappers- och Massabruken är exempel på stora
industrier som kan använda gas i sin produktion.
Politiska ställningstaganden
Det är bra att det tas initiativ till biogasproduktion i regionen. Intresset för biogas i
regionen är stort och det finns kommuner som i och med sitt intresse och
engagemang i miljöfrågor hjälper till att skapa en positiv bild kring biogas. Dock är
det viktigt att de projekt som startas blir framgångsrika eftersom detta kan
uppmuntra till fler projekt och satsningar.
Politikernas roll är mycket central då det gäller att få byggt en biogasanläggning.
Det är viktigt att vara medveten om att även om biogasproduktion är förknippat
med låg lönsamhet gör biogasen, särskilt om den ersätter fossilt drivmedel, mycket
stor miljönytta.
Många kommuner har som mål att handla upp fler gasfordon till sin egen
verksamhet. Detta mål uppnås inte alltid, utan det finns exempel på kommuner som
handlat upp vanliga fossildrivna fordon på lång tid framöver. Det finns ett glapp
mellan mål för biogas och konkreta handlingar för att genomföra förändring.
Biogasinitiativ och vägen framåt
Det finns goda exempel på tagna biogasinitiativ inom både lantbruket, den
kommunala verksamheten och industrin. Vilkafaktorer som är viktiga för att en
biogassatsning skall bli lyckad skiljer sig dock åt. Biogasproduktion i lantbruket
kräver ofta att fler lantbrukare går samman för att ett projekt skall bära sig
ekonomiskt. Ett exempel på en sådan sammanslagning är Biogas Vansbro AB som
består av 15 lantbrukarföretag vilka tillsammans har ambitionen att bygga en
samrötninganläggning i Vansbro.
Industrier med stora mängder rötbara restprodukter måste ofta samröta dem med
annat substrat för att driften i rötkammaren skall bli stabil. För samrötningsanläggningar som skall samrötaindustriellt avfall ligger därför utmaningen ofta i att
kontraktera nog med annat substrat, som t.ex. gödsel, för att få en bra substratmix.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
Gemensamt för biogassatsningar som är lyckade, är kommunens långsiktiga
åtagande och intresse i projektet. Detpolitiska intresset spelar en stor roll såväl som
samverkan mellan olika politiska partier.
Analys
Den ekonomiska analysen visar att förutsättningarna för att bygga en
biogasanläggning är olika goda för olika delar av regionen. Vilket substrat som
räknas in som en del av substratmixen (och till vilket mottagningspris/avgift) är
tillsammans med marknaden/avsättningen för den producerade biogas de faktorerna
som påverkar lönsamheten i ett biogasprojekt mest. Andra faktorer som är viktiga
är avsättning för rötresten, dimension på rötkammaren och politiska styrmedel
såsom skattelättnader på biogas, vilket har varit på förslag i regionen.
100 GWh biogas/år utgör den kapaciteten hos de tankstationersom föreslagits i
förstudierna. Grundat på regionens stora fordonsflotta, privat och kommunal, kan
slutsatsen dras attregionen utan problem skulle kunna få användning förhela den
mängden förnyelsebart drivmedel.Biogastankstationer utspridda i flera kommuner
öppnar upp för transporter som inte bara sker i närområdet kring en stad utan även
mellan kommuner och städer. De gör även bränslet mer attraktivt för
personbilsägare.
Göteborg 2012-03-19
Helena Blom, PöyrySwedPower AB
Ylva Borgström, Pöyry Sweden AB
Stefan Liljemark, PöyrySwedPower AB
Johan Westman, PöyrySwedPower AB
Copyright © Pöyry SwedPower AB
Innehåll
1
INTRODUKTION
1
1.1
1.2
Bakgrund
Syfte
1
1
2
METOD
1
3
BIOGASINTRESSENTER I REGIONEN
2
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
3.6
3.7
3.8
3.9
3.10
3.11
Lantbrukare:
Kommuner
Energibolag:
VA och avfallshantering:
Teknikföretag och konsulter
Biogasbolag
Intressenter och nätverk
Högskola
Transportsektor
Livsmedelsindustri och tillverkande industrier
Andra företag och aktörer
2
3
3
4
4
4
5
6
6
7
7
4
RÅVARA OCH BIOGASPRODUKTION
8
4.1
4.2
4.3
4.3.1
Biogassubstrat i regionen 2007-2010 uppdelat på kommuner och län
Hushållsavfall och utsortering
Biogasproducenter
Föreslagna biogasanläggningar i regionen
8
10
11
13
5
FORDON OCH TRAFIK
14
5.1
5.2
5.3
5.3.1
5.4
Biogasfordon i regionen
Trafikflöden
Fordonsflottor
Busstrafik i regionen
Föreslagna platser för tankstationer i regionen
14
15
16
1
17
6
INTRESSE OCH GASANVÄNDNING
18
7
POLITISKA STÄLLNINGSTAGANDEN
19
7.1
7.2
Mål och planer för biogas
Upphandlingar av kollektivtrafik eller fordon
19
21
8
BIOGASINITIATIV OCH VÄGEN FRAMÅT
22
8.1
8.2
8.3
Gävle
Söderhamn
Övriga Hälsingland
25
25
26
Copyright © Pöyry SwedPower AB
8.4
8.5
8.6
8.7
Borlänge
Siljanskommunerna
Vansbro
Översikt av befintlig biogasproduktion och biogasprojekt under utredning
26
26
27
27
9
ANALYS
28
9.1
9.2
9.2.1
9.2.2
9.3
9.4
9.5
Ekonomisk analys
Viljan och politiska inställningens påverkan
Skillnader i förutsättningar
Nyckeltal och använda priser i de ekonomiska utvärderingarna
Föreslagna tankstationer i regionen
Marknad, intresse, trafikunderlag och gasanvändning
Möjligheter och hinder
28
29
30
31
32
34
34
10
SAMANFATTANDE SLUTSATSER
37
11
REFERENSER
38
BILAGA 1: ENKÄTUNDERLAG
BILAGA 2: FORDONSFLOTTOR I REGIONEN
Copyright © Pöyry SwedPower AB
1
1
INTRODUKTION
Mycket har hänt inom biogasområdet i Gävleborgs- och Dalarnas län och det finns
många goda exempel som visar på att framtiden ser ljus ut för den regionala
gasbranschen. Fler spännande projekt, ett växande intresse och stor initiativkraft
leder i framtiden till att marknaden växer och biogasanvändningen ökar. Defossila
bränslena ersätts efter hand med förnybara och miljönyttan i transportsektorn blir
påtaglig, samtidigt som nya arbetstillfällen skapas och kunskapen kring biogas och
hållbar utveckling växer.
1.1
Bakgrund
Utvecklingsprojektet BiogasMitt har pågått i 3 år med syftet att öka intresset för
biogasfrågor i regionen Gävleborg och Dalarna. Under projektets gång harflera
olika aktiviteter kring biogas påbörjats vilka nu behöver analyseras och
sammanställas till ett underlag inför fortsatt arbete.
1.2
Syfte
Rapporten syftartill att lyfta fram det intresse som finns och det arbete som gjorts
inom biogasområdet i regionenGävleborg och Dalarna. Rapporten skall även ge en
överblick över arbetet kring biogas i regionen samt vara ett hjälpmedel för framtida
ställningstaganden avseendebiogasproduktion, distribution av gas och konsumtion
av fordonsgas i regionen.
2
METOD
Kartläggningen och analysen av utvecklingen kring biogas i regionen Gävleborg
och Dalarna har genomförts främst genom en litteraturstudie, en intervjustudie samt
efterföljande kvalitativ analys och presentation av resultat och slutsatser.
Arbetetredovisasi denna slutrapport ”Utredning och analys av biogasutvecklingen i
Gävleborg och Dalarna”. Studien presenterades vid Gävle-Dala drivmedelskonvent
2012 i Gävle, ochen artikel som på ett översiktligt vis redovisar studien. Artikeln
publiceras iBiogasMitts tidning i vår. Material finns även tillgängligt via
BiogasMitt-hemsidan, www.biogasmitt.se.
Litteraturstudien har omfattat 12 förstudier, systemanalyser och förprojekteringar
från 2007 till 2010.Intervjustudien har genomförts dels genom enkätsvar från
kommuner och myndigheter och dels genom telefonintervjuer med utvalda
representanter, framför allt andra aktörer än personer anställda av kommunen. Från
kommunerna har 16enkätsvar erhållits och 16 intervjuer har genomförts.
Den geografiska fördelningen av enkätsvar och intervjuer illustreras i Figur 1.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
2
Figur 1: Geografisk fördelning av enkätsvar och intervjuer
Kommentarer till Figur 1: Kommuner som deltagit i studien genom både intervju
och enkätsvar är markerade med lila färg. Vansbro kommun har deltagit i en
intervju men inte svarat på enkäten. Enkätunderlaget kan ses i bilaga 1.
I de 12 studier och rapporter som litteraturstudien studerat finns samtliga
kommuner representerade mellan 3 till 5 gånger.
Utöver den information som litteraturstudien och intervjustudien givit har
trafikplaner och trafikflöden samt kunskapsutbudet från exempelvis högskolan och
konsultbolagstuderats.
3
BIOGASINTRESSENTER I REGIONEN
Här redovisas en sammanställning av de biogasintressenter som under de senaste
åren visat intresse för biogas. Syftet med att redovisa biogasintressenterna är att
sprida kännedom om vilka i regionen som arbetar med biogas och på vilket sätt.
Intressenterna redovisas i 10 underkapitel nedan.
3.1
Lantbrukare:
Lantbrukare i regionen baserar ofta sitt biogasintresse på kretsloppstänkande i den
egna verksamheten. Gårdarna är ofta glest placerade vilket gör att ett samarbete
mellan flera gårdar och andra aktörer t.ex. kommunala eller privata bolag kan
krävas för att få lönsamhet i biogasframställningen.
I Siljanområdet i Dalarnas län har knappt 60 lantbrukare med över 50 djurenheter
intervjuats,som underlag till rapporten Dala Vatten och Avfall: Biogas Siljan
Copyright © Pöyry SwedPower AB
(referens 11). 40 av lantbrukarna visade intresse för biogas i en enkätundersökning.
Flera av dessa har även själva undersökt möjligheten att producera biogas på
gårdsnivå.
Bland de lantbrukare som visat stort intresse finns Botans lantbruk i Rättvik,
gårdsanläggningen i Färila (Yg), Ljusdal och Forsgrens lantbruk i Orsa som har
genomfört var sin studie om biogasanläggning på gårdsnivå. Lantbrukaren Mårten
Hermansson i Forsa, Hudiksvall har i ett antal år planerat att bygga en renodlad
gödselanläggning med en kapacitet på 15000m3för att kunna ha en tankstation i
anslutning till E4an vid Hudiksvall.
3.2
Kommuner
Borlänge kommun har analyserat sammansättningen hos det avfall som går till
avfallsförbränning. De och flera andra kommuner i regionen är troligen intresserade
av att minska den organiska fraktionen i det avfall som förbränns och istället hitta
en mer effektiv avsättning för detta.
Gävle Kommun har regionens enda tankställe för biogas och kommunens olika
verksamhetsområden utgör därför potentiella kunder för gasfordon, t.ex. i
hemtjänsten och övriga tjänstefordon samt i eventuella upphandlingar.
Ludvika kommun komposterar idag sin organiska fraktion men gör försök på
samrötning tillsammans med avloppsslam och har fått goda resultat. De arbetar
även med att biogas ska börja produceras på avfallsanläggningen i
Björnhyttan.Ludvika avfallsbehandlingsanläggning satsar mycket på utveckling
och genomför studier med mål att öka biogasproduktionen.
I Vansbro kommun har uppförandet av en anläggning för produktion av energirik
biogas och näringsrik biogödsel ur befintligt organiskt avfall diskuterats. Rapporten
(Referens 3) utgör en del av underlaget till denna diskussion.
3.3
Energibolag:
Borlänge Energi AB har undersökt förutsättningarna för att etablera en
biogasanläggning på den befintliga förbehandlingsanläggningen i Fågelmyra.
Falu Energi och Vatten har fattat strategiska beslut om att satsa på biogas med
produktion av el och värme.
Gävle Energi har visat stort intresse för biogas. Fick 2009 i uppdrag av Gävle
kommun att ”initiera och leda ett projekt med syftet att tydliggöra och realisera
försäljning av biogas med den långsiktiga målsättningen att finna möjligheter till
och realisera lokal och regional produktion av biogas för fordon”. Uppdraget
kallades ”Från mack till marknad”.
Hedemora Energi har visat biogasintresse och har undersökt möjligheterna för att
anlägga en biogasanläggning.
Rindi Energi AB bidrog till studien om en biogasanläggning i Vansbro (Referens
3).
Copyright © Pöyry SwedPower AB
3
3.4
VA och avfallshantering:
Det kommunalägda bolaget Dala Vatten och Avfall har undersökt möjligheterna att
anlägga en biogasanläggning i området kring Siljan.
Bolaget Gästrike avfallshantering AB (GAAB) äger ”Forsbacka-tippen” i Gävle.
Deponin har deponigas vilken idag facklas men som istället skulle kunna
uppgraderas till drivmedel.
Gästrike (f.d. Gävle) Vatten är det VA-bolag som ansvarar för vatten och avlopp i
Gästrikeregionen. Har visat intresse för biogas genom att beställa en studie
(Referens 4).
Gästrike Återvinnare är involverade i biogasfrågan genom att de har kommunalt
monopol på hämtning av hushållssopor i regionen och dessutom är ägare till
marken där Forsbacka kompostanläggning ligger.
Neova är ett bioenergiföretag som äger Forsbacka komposteringsanläggning och
dessutom producerar träpellets och energitorv. Har sagt att de på uppdrag av en
större aktör kan tänkta sig att bygga en uppgraderingsanläggning.
SITA ansvarar för hämtning av hushållsavfall och biogassubstrat från andra
leverantörer, t.ex. fettavskiljarslam.
Söderhamn Nära, Söderhamns infrastrukturbolag med bl.a. produktion och
distribution av el, fjärrvärme, vatten och avlopp. Har sophämtningen och
återvinningen i kommunen.Planerar biogasproduktion.
3.5
Teknikföretag och konsulter
I regionen finns kunskap kring biogas samlat på olika teknikföretag och företag
med renodlad konsultverksamhet:
Biosystem AB, Ludvika: Kompetens kring teknik och projektering. Leif Lindow
har anlitats som expert på projektering och kalkylering av biogasanläggningar.
Biovärme AB: Har visat intresse för biogas. Ägs av 42 lantbrukare och drivs utifrån
affärsidén att bygga och driva små värmeanläggningar.
Hushållningssällskapet: Rådgivning inom lantbruksfrågor, även om biogas.
LRF: Är aktiva i biogasfrågan i regionen. Grupper från lantbrukarna/LRF i Avesta
och Hedemora medverkar i olika projekt. Projektet har utförts av en konstellation
bestående av representanter från Säter, Avesta och Hedemora kommun tillsammans
med LRF.
Pöyry, ÅF, WSP m.fl.: tekniska konsulter med bred kompetens, inklusive biogas.
3.6
Biogasbolag
Ickholmen Biogas AB är ett vilande bolag, som har ett giltigt miljötillstånd för en
biogasanläggning vid slakteriet Siljan Chark på Ickholmen. Detta bolag kan med
fördel övertas av nya intressenter.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
4
SBI Ekogas AB är ett nybildat bolag ägt av Swedish biogas International och Gävle
Energi vilket genomför biogasprojekt i södra Gävleborg. De har nyligen byggt en
uppgraderingsanläggning på Duvbackens reningsverk samt tankstation.
Vansbro Biogas AB, bolag med 15 lantbrukarföretag som gått samman för att
bygga en anläggning inom något år för rötning av hushållsavfall, gödsel och avfall
från livsmedelsindustrin i kommunen. Alla tillståndsprövningar genomförda och
övrigt administrativt arbete är gjort.
3.7
Intressenter och nätverk
BiogasMitt är ett nätverk och en plattform för biogasutvecklingen i regionen som
många intervjuade nämner, framför allt för spridning av kunskap och information
om biogas och biogasprojekt i regionen.
Större branschföreningar, t.ex. Energigas Sverige, Avfall Sverige och LRF utgör
viktiga nätverk för biogasarbetet i regionen.
Forskningsstiftelsen Gästrikeregionens miljö. Stiftelsen har länge bevakat
biogasfrågan och medlemmarna har varit aktiva på olika håll inom de aktiviteter
som förekommit. Stiftelsen vill ”på ett aktivt sätt bidra till att stödja processen mot
produktion och distribution av biogas i Gästrikeregionen …”.
Biogas Mellannorrland: biogassatsning i Sundsvall som involverar kringliggande
kommuner, t.ex. Nordanstig kommun.
Säterbygden biogas: består av ett 20-tal lantbrukare som gått samman för att
undersöka möjligheterna att producera biogas från gödsel och restprodukter från
jordbruket.
Biogas Siljan: aktörer inom sju kommuner i samverkan. Intresserade av att bygga
en biogasanläggning invid Siljan Chark, Rättviks kommun. Kommunfullmäktige
inom respektive region förväntas snart att ta ställning till om de ska bilda ett
gemensamt bolag för att genomföra planerna.
Andra intressenter innefattarLänsstyrelsen i respektive län liksom region Gävleborg
och Dalarna, Naturvårdsverket som varit involverat i frågor kring avsättning av
slakteriavfall samt Näringslivssamverkan Vansbro ek. för., som också de har visat
intresse för biogas.
Många intressenter stöttar BiogasMitt vilket kan ses i Figur 2.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
5
6
Figur 2: Biogasintressenter som stöttar BiogasMitt
3.8
Högskola
Utöver kunnande inom kommuner, aktörer och konsulter erbjuder även högskola
viss information och kompetens rörande förnyelsebara energikällor. Högskolan i
Gävle erbjuder 5 kurser på vardera 7,5 poäng som behandlar förnyelsebar energi
(Uthålliga energiformer, Energiresurser, Energy Resources, Heat and Power
Generation, Sustainable Energy Systems). I ett av högskolans program
(Miljöteknik - inriktning vatten, återvinning och energi, 180 hp) kommer
studenterna i vissa kurser att komma in speciellt på biogas och dess framställning.
3.9
Transportsektor
Taxibolagen Gävle Taxi och Westman limousinservice i Gävleborgsregionen är
positivt inställda till biogas och utrycker ett starkt intresse för biogas. Gävle taxi
har idag 14 biogasbilar i sin flotta.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
Bilmetro: stor bilförsäljare i Gävle vilka är positivt inställda till biogas. Säljer
gasbilar och vill utveckla infrastruktur kring tankning av gasfordon.
Wikmans bil i Gävle: en annan bilförsäljningsfirma med biogasintresse.
Bussbolaget Nobina är positivt inställda till biogas och har biogasbussar i andra
delar av landet. De föredrar biogasbussar framför etanolbussar då dessa kräver färre
reparationer.Även X-Trafik, som också trafikerar regionen, ärpositivt inställda till
biogasbussar.
Stadsbussarna AB: bussbolag som trafikerar Gävle. Har ambition att efterhand
införskaffa fler biogasbussar för att på så vis öka användningen av biogas samt
minska sin egen miljöpåverkan.
3.10
Livsmedelsindustri och tillverkande industrier
Procordia Foodhar en stor mängd avfall som kan rötas och är på det viset
involverade i biogasfrågan. Rapporten om biogas i Vansbro (Referens 3) föreslår
en biogasanläggning med placering i direkt anslutning till Procordia. Företaget kan
använda biogasen i produktionen som ersättning för gasol.
I Borlänge söker SSAB m.fl. möjligheter att byta ut fossil olja och diesel i sina
processer till naturgas och biogas.
Siljan Chark och Werpers Åkeri har genomfört utredning om möjligheter att
etablera en biogasanläggning på Ickholmen.
Stora Enso,Fors genomför försök med att producera biogas från processvatten och
fiberrester på pappersbruket.
Arla har avloppsvatten och övrigt substrat och de har visat intresse för biogas.
Mackmyra whiskydestilleri är en annan industri som är en potentiell
substratleverantör.
3.11
Andra företag och aktörer
Gävle Dala Energikontor och Länsstyrelsen arbetar med att främja användningen
av bioenergi och biodrivmedel för att minska användningen av fossila bränslen.
Igrene AB har inmutat ett 53000 hektar stort område i Siljanringen där de funnit
naturgas.
NUTEK: har bidragit med vägledning kring de medel som finns att söka, bl.a. i
EU:s LIFE+.
ReAgro tillhandahåller en ”kretsloppsanpassad modell för hantering och
återvinning av avfall”, vilket innebär en möjlighet för lantbrukare att mot betalning
kompostera närliggande företags avfall.
Swedegas äger det svenska gasnätet och har planer på att bygga gasledning i
regionen.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
7
4
8
RÅVARA OCH BIOGASPRODUKTION
I detta kapitel redovisas biogassubstrat och biogasproduktion i regionen.
Mängderna är sammanställda från tidigare substratinventeringar som ingått i de
studerade rapporterna som gjorts under perioden 2007-2010 och skall därför inte
användas som underlag för t.ex. förprojektering eller investeringsanalyser.
4.1
Biogassubstrat i regionen 2007-2010 uppdelat på kommuner och län
Tabell 1 innehåller substratmängder för Gävleborgs län och Tabell 2och innehåller
substratmängder för Dalarnas län.
För att vid samrötning få jämn drift och gasproduktion optimeras anläggningen och
processen efter viken ”substratmix” som förväntas tillföras reaktorn under normal
drift. Olika biogassubstrat har olika egenskaper beträffande t.ex. gasutbyte och
optimal uppehållstid i rötkammaren och det är därför viktigt att samma mängd av
respektive substrattyp tillförs kontinuerligt.
Vissa substrat som t.ex. restprodukter från massabruk kräver samrötning med andra
substrat för att kunna användas i en biogasprocess.Pappers- och massaverket i
Iggesund har exempelvis uppgivit att samrötning av deras rötbara restprodukter
skulle kräva 100 000 ton övrigt substrat per år. I regionen finns det fler massabruk
som upplever problem med att hitta lämplig avsättning för sina restprodukter.
Tabell 1-3 nedan kan alltså ge en uppfattning om vilka substrat som skulle kunna
samrötas i en biogasanläggning. Efter tabellerna följer ytterligare kommentarer
kring de olika substrattyperna.
1600 530
8700
19000
700
6000
1100
12800
730
45000
400
600
300
Nedan följer substratmängderna för Dalarnas län.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
280
700
Sandviken
700
1000
43000
Ockelbo
600
800
17000
Hofors
1200
8500
47000
Söderhamn
Ovanåker
2500
20000
95000
230
1000
6000
Nordanstig
10000
71000
84000
Hudiksvall
1700
17000
85000
Ljusdal
Matavfall, hushåll
Avloppsslam
Gödsel
Fettavskiljarslam
Slakteriavfall
Fiberslam,
massabruk
Kemslam,
massabruk
Annat
biologiskt
verksamhetsavfall
Vallgrödor
Gävle
Biogassubstrat
(Ton/år)
Bollnäs
Tabell 1: Översikt över biogassubstrat i Gävleborgs län, 2007-2010
315
1907
9
Leksand
Mora
Matavfall, hushåll
2000
1400
1100
Avloppsslam
Gödsel
Fettavskiljarslam
Slakteriavfall
Bioslam, massabruk
Mejeriavfall Arla
Vallensilage
3600
1500
2100
6200
100
5100 2500 4500
23000 17000 500
150
200
Ingen information om
tillgängliga
substratmängder
Hedemora
600
Avesta
Gagnef
Biogassubstrat (Ton/år)
Borlänge
Falun
Ludvika
Tabell 2Översikt över biogassubstrat i Dalarnas län, 2007-2010, 1 av 2
500
5000
4000
1000
1700
574
700
3000
500
100
180
Smedjebacken
Älvdalen
Vansbro
Säter
Rättvik
260
300
900
2800
1300
10000 16000 69000 16000
70
100
6500
100
4000
7600 4000
250
600
Ingen information om
tillgängliga
substratmängder
Matavfall, hushåll
Avloppsslam
Gödsel
Fettavskiljarslam
Slakteriavfall
Bioslam, Arla
Annat biologiskt verksamhetsavfall
Vallensilage
Orsa
Biogassubstrat (Ton/år)
Malung-Sälen
Tabell 3: Översikt över biogassubstrat i Dalarnas län, 2007-2010, 2 av 2
Vissa substrat är mer lämpliga för rötning än andra. Det kan råda stor konkurrens
om substrat med ett högt gasutbyte som t.ex. slakteriavfall. Slakteriavfallet i
Rättvik på 6500 ton/årär t.ex. redan intecknat av en biogasanläggning i Linköping.
Substrat som är mer lämpliga för biogasproduktion kan transporteras långa sträckor
utan att miljövinsten som fås när substratet rötas går förlorad.Det kan även råda
konkurrens om substrat som har en annan användning, som t.ex. vallgrödor.
Substrat som det råder konkurrens om får biogasproducenten i regel betala för att ta
emot.
Gödsel och avloppsslam är de råvaror för biogasframställning som det finns mest
av i regionen. Vid samrötning kan gödsel eller avloppsslam utgöra ”basen” i
substratmixen. Substrat med högre gasutbyte kan sedan blandas in för att få större
gasproduktion.Ett exempel på en väl fungerande samrötningsanläggning är
Falkenberg Biogas. I den består substratmixen ungefär av 75 % gödsel (varav mest
flytgödsel) och resterande 25 % av bl.a. slakteriavfall, utsorterat hushållsavfall och
energigrödor.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
10
För översiktens skull sammanställs i uppgifter från 2007-2010 som tillsammans kan ge
en bild av regionens tillgång till biogassubstrat:
Tabell 4: Översikt över regionens tillgång på biogassubstrat
Regionens
biogassubstrat
Ton/år
Hushållsavfall
Avloppsslam
Gödsel
Fettavskiljarslam
Slakteriavfall
Fiberslam massabruk
Kemslam massabruk
Bioslam, Arla
Annat biologiskt verksamhetsavfall
Vallensilage
Totalt
27400
152800
549700
950
8100
6700
7100
4000
24400
180
778590
Mängderna skall ses som en översikt.
4.2
Hushållsavfall och utsortering
Insamlat hushållsavfall är en god råvara för biogasproduktion. I regionen finns
exempel på både insamling av utsorterat hushållsavfall och sopförbränning utan
sortering.
Figur 3 visar vilka kommuner som har utsortering av hushållsavfall, vilka som
skickar avfallet direkt till förbränning och vilka kommuner som komposterar sitt
utsorterade hushållsavfall.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
11
Figur 3: Utsortering av hushållsavfall, kompostering och sopförbränning bland
kommunerna i regionen
4.3
Biogasproducenter
Gävleborgs län hade 2008 en sammanlagd biogasproduktion på 24 GWh. Dalarna hade
samma år en sammanlagd biogasproduktion på 17 GWh. För att ge en översikt över
biogasproduktionen i regionen idag har anläggningar med biogasproduktion
sammanställts i Tabell 5.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
12
Biogasanläggning:
Gävleborgs län
Häggesta
Duvbacken
Forsbacka
Forsa, Trogsta
Reffelmansverket
Ulvberget
Färila, Yg
Hedåsen
Dalarnas län
Krylbo
Fagersta
Fågelmyra deponi
Falu deponi
Främbyverket
Brunna
Björnhyttans deponi
Gonäs
Gårlången
Grängesberg (Spendrups)
Lerdal
Bylandet
Biogas till drivmedel
Framställning vid industri
Avfallsdeponi
Gårdsanläggning
Avloppsreningsverk
Tabell 5: Anläggningar med biogasproduktion i Gävleborg- och Dalarnas län
Kommun:
Bollnäs
Gävle
Gävle
Hudiksvall
Hudiksvall
Hudiksvall
Ljusdal
Sandviken
Ja
Avesta
Borlänge
Borlänge
Falun
Falun
Hedemora
Ludvika
Ludvika
Ludvika
Ludvika
Rättvik
Smedjebacken
Biogasproduktionen i regionen domineras av avloppsreningsverken. I dem rötas
avloppsslam och gasen används i de flesta fall till kraft- och värmeproduktion.
Avloppsreningsverket vid Duvbacken i Gävle sticker ut ur mängden. Där
uppgraderas gasen istället till renare metangas vilken sedan säljs som drivmedel vid
ett publikt tankställe.
Många av kommunerna i regionen har utsortering av organiskt hushållsavfall. På
reningsverken i Ludvika har man gjort försök att samröta avloppsslammet med de
utsorterade hushållssoporna.
Gårdsanläggningen i Färila, Ljusdal är en mindre gårdsanläggning på ca 0,4
GWh/år. Biogasen som produceras används till att göra el och värme.
Gårdsanläggningen i Forsa, Hudiksvall är en pilotanläggning som ännu ej är i drift.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
I Grängesberg, Ludvika har Spendrups bryggeri tillsammans med kommunen byggt
en biogasanläggning som rötar avloppsvattnet från bryggeriet. Gasen används för
att värma upp bryggeriet, vilket gör att behovet av eldningsolja minskar.
Figur 4 illustrerar biogasproduktionen i regionens kommuner.
Figur 4: Biogasproduktion kommunerna i regionen
4.3.1
Föreslagna biogasanläggningar i regionen
Utöver de biogasanläggningar som finns har nya anläggningar föreslagits på flera
platser. Biogasanläggningarna som förslagits finns listade nedan. Gemensamt för
dem är att det är anläggningar som rötar flera olika sorters substrat med antingen
gödsel eller avloppsslam som bas i substratmixen.
•
Lokal eller regional samrötningsanläggning i Hälsingland (ref.
12).Föreslagen rötkammarvolym och produktion; 1000 m3 och 3 GWh/år
alternativt 2500 m3 och 13 GWh/år.
•
Samrötningsanläggning i Siljanregionen (ref. 11). Föreslagen
produktionsvolym 36 GWh/år.
•
Gödsel- eller samrötningsanläggning i Säter(ref. 10). Föreslagen
rötkammarvolym och produktion; 7200 m3 och 14,5 GWh/år respektive
9000 m3 och 20 GWh/år.
•
Gödselanläggning i Vansbro (ref.3).Föreslagen rötkammarvolym och
produktion; 1200 m3 och 11 GWh/år.
•
Samrötningsanläggning i Brunna avloppsreningsverk och i Avesta (Krylbo
avloppsreningsverk) (ref. 5). Föreslagen produktionsvolym 15 respektive 6
GWh/år.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
13
14
•
Uppgraderingsanläggning för gas från Duvbacken avloppsreningsverk
(vilken nu har blivit verklighet) (ref. 4).
•
Dessutom arbetar kommunstyrelsen i Söderhamn med att möjliggöra en
biogasanläggning i Söderhamns stad. Troligen än målet att biogasen skall
kunna tankas i direkt anslutning till biogasanläggningen, för vilken
placeringen ännu ej är bestämd.
Gemensamt är även att avsättningen för den producerade gasen föreslås vara
drivmedel. Att sälja gas som drivmedel ger de högsta intäkterna per kWh och det
innebär även de största miljövinsterna då drivmedlet ersätter fossila alternativ.En
utvärdering av de ekonomiska utredningarna kring biogasanläggningarna finns i
kapitel 9.1.
5
FORDON OCH TRAFIK
5.1
Biogasfordon i regionen
I februari 2010 utfördes en kartläggning av antalet biogasfordon i regionen baserad
på en intervjustudie på uppdrag av BiogasMitt. Då fanns ingen tankstation för
biogas i regionen och den totala biogasfordonsflottan i regionen bestod av en
taxibil ägd av Gävle taxi. Totalt uppgavs de intervjuade bilförsäljarna i regionen ha
sålt 36 bilar men de framgick inte om köparna var bosatta i regionen. Mest positiva
till biogas i intervjustudien upplevdes fordonsägarna i Gävleregionen och då
framförallt taxibolagen.
Ett år senare fanns en tankstation i Gävle vilket har medfört att
biogasfordonsflottan i regionen har växt. Enligt uppgift motsvarar
drivmedelsproduktionen vid Duvbackensreningsverkca 2500L bensin per dygn,
eller ca 8,3 GWh årligen. Denna mängd ärnog för att tanka upp drygt 90
biogasbilar med en tankvolym på 25 Nm3 per dag.
I enkäterna från kommunerna och intervjuerna framkom att det nu åtminstone
uppges finnas:
10 gasbilar ägda av Gävle Energi (Gävle Energi har 8 gasbilar)
9 biogasbussar i Gävle och ytterligare 5 biogasbussar kontrakterade. Det
uppges även finnas 5 biogasbussar som egentligen skall trafikera
Östersund, Jämtlands län, men som inte används där på grund av brist på
drivmedel.
2 gasbilar ägda av Bilmetro
1 gasfordon i Borlänges kommunala verksamhet
Copyright © Pöyry SwedPower AB
5.2
Trafikflöden
Figur 5: Mäns arbetspendling i regionen (kvinnors arbetspendling ger liknande
mönster). Källa: SCB, bearbetning ÅF Infraplan (ref. 17)
Under 2011 fanns det 154 212 fordon registrerade i Dalarnas län och 143 970
fordon registrerade i Gävleborgs län. En personbil kör enligt statistik från 2009 i
snitt 1359 mil/år i Dalarna och 1378mil/år i Gävleborgs län (ref. 15). För att få en
bild över trafikflödena i regionen kan man titta på arbetspendlingen. De största
trafikstråken för arbetspendling är enligt den karta som kan ses iFigur 5:
-
E4an från Stockholm till Gävle och vidare till Söderhamn, Hudiksvall och
upp i Nordanstigs kommun.
-
Väg 70 från Enköping via Avesta och vidare till Borlänge
-
Väg 50 mellan Falun och Borlänge
-
Väg 50 mellan Söderhamn och Bollnäs och vidare in i Ovanåkers kommun.
-
Väg 80 mellan Gävle och Sandviken
-
Väg 80 från Falun till Mora via Rättvik
De främsta turiststråken i regionen är de från storstäderna till Turistområdena i
Sälenfjällen, Idre och Trysil. Utöver de sträckor som nämnts tillkommer här:
-
Väg 70 från Mora till Idre och avfarten till Sälen för de som kommer från
Stockholmshållet
Copyright © Pöyry SwedPower AB
15
16
-
Väg 71 från Malung till Sälenfjällen och Trysil för de som kommer från
Göteborgshållet.
I regionen finns även Gävle hamn som är Sveriges tredje största containerhamn och
ett nav för transporter av gods från hela Norrland. De största godstrafikflödena i
Dalarna går främst på riksvägarna 80, 70, 50 och 68 (ref. 16)
5.3
Fordonsflottor
I Figur 6kan en bild ses över en del av de fordon som finns i regionen och som ägs
av kommuner, taxinäring, bostadsbolag och åkerier samt hur dessa är spridda
geografiskt. I bilaga 2 finns samma summering beskriven i siffror. Bilden baseras
på en kartläggning av intresset för fordonsgas i Dalarnas och Gävleborgs län utförd
2010 på uppdrag av BiogasMitt (ref.9).
Teckenförklaring till bilden
20st Kommunalägda
fordon
?
Uppgifter saknas
20st fordon ägda av
bostadsbolag
20st Taxibilar
20st Lastbilar, åkeri
20st bussar (mindre buss
motsvarar 5 bussar)
Figur 6: Karta över de fordon som finns i regionen och som ägs av taxinäring,
kommuner, bostadsbolag och åkerier. Varje symbol på kartan motsvarar 20 fordon.
För de två städer, Gävle och Hudiksvall, där antalet bussar är kända är även dessa
utritade. Kartan baseras på en kartläggning av BiogasMitt från 2010 (ref. 9)
Utöver dessa fordon finns även renhållningsfordon, bussar och fordon ägda av
landstinget i regionen vars geografiska lokalisering inte framgår i kartläggningen:
Ca470 fordon ägda av landstingen i Dalarna och Gävleborg
Ca 170 renhållningsfordon ägda av Sita, Stena metall och Gästrike
återvinnare
Ca 500 bussar som körs av X-trafik, Stadsbussarna och Dalatrafik
Copyright © Pöyry SwedPower AB
17
Ungefärlig årsförbrukning
1 sopbil, 15 000Nm3/år, ca 150MWh
1 taxibil, 6000 Nm3/år, ca 60MWh
1 stadsbuss 30 000Nm3/år, ca 300MWh
1 personbil, 1000 NM3/år, ca 10MWh
Figur 7: Ungefärlig årsförbrukning av biogas för olika fordon i regionen. Sopbilens
årsförbrukning är baserat på en uppskattning av Marie Pihlström på Svensk biogas
(referens 9). Årsförbrukningen för de övriga fordonen är baserat på statistik över
respektive fordons årsmedelkörsträcka i regionen samt en medelförbrukning på
3
3
5Nm /mil för en buss och 0,7Nm /mil för en bil (SCB 2010).
5.3.1
Busstrafik i regionen
Dalatrafik som driver busstrafiken i Dalarna kör idag 280 bussar som går på diesel
och 19 bussar som går på etanol. Utöver bussar kör de även 213st mindre fordon
för särskild kollektivtrafik vilket avser färdtjänst, riksfärdtjänst, omsorgsresor,
sjukresor, skolskjutsar och särskolskjutsar. (källa FRIDA, Miljö och
fordonsdatabas 2012). 2008 rullade
Dalatrafiks samtliga fordon 17,3 miljoner
kilometer och förbrukade 5,8miljoner liter diesel, 0,9 miljoner liter etanol och 0,2
miljoner liter biodiesel. (källa Dalatrafiks årsrapport 2008).
X-trafik som driver busstrafiken i Gävleborgslän kör idag198 bussar som går på
diesel och 9 bussar som går på biogas. Utöver bussar kör de även 279st mindre
fordon för särskild kollektivtrafik vilket avser färdtjänst, riksfärdtjänst,
omsorgsresor, sjukresor, skolskjutsar och särskolskjutsar. Av de mindre fordonen
går 20st går på biogas. (källa FRIDA, miljö och fordonsdatabas 2012)En buss i
Dalarna och Gävleborgs län kör i snitt ca 5600 mil/år (källa Trafikanalys).
5.4
Föreslagna platser för tankstationer i regionen
Kommunstyrelsen i Söderhamn har beslutat att bygga en biogasanläggning i
Söderhamns stad. Tankstationen kommer troligen att placeras i direkt anslutning
till biogasanläggningen. Utöver denna tankstation för biogas, som med stor
sannolikhet kommer bli regionens andra tankstation, finns flera föreslagna
tankstationer som anges i förstudier, se nedan.
Föreslagna tankstationer i förstudier:
-
Hudiksvall, vid E4an (referens2)
-
Vansbro,vid väg 71: 11GWh/år(referens 3)
-
Krylbo, vid väg 70 nära Avesta: 6GWh/år(referens 5)
-
Brunna, vid väg 70 nära Hedemora: 15GWh/år(referens 5)
-
Säterbygden,vid väg 70 mellan Säter och Borlänge: 15-20GWh/år (referens
10)
Copyright © Pöyry SwedPower AB
18
-
Ickholmen, vid väg 70 mellan Rättvik och Mora: 36GWh/år (ref. 11)
Föreslagna tankstationer i rapporten ”Studie över Gaspipeline i Gävleborg och
Dalarna” (referens 6):
6
-
Borlänge: 155GWh/år
-
Avesta:155GWh/år
-
Hedemora: 198GWh/år
-
Söderhamn: 167GWh/år
-
Hudiksvall: 164GWh/år
INTRESSE OCH GASANVÄNDNING
Intresset för gas växer både inom industrin och bland privatpersoner. I kommunerna
runt Siljan har privatpersoner börjat fråga när de kan tanka sin bil med gas. Även
bilhandlare vittnar om att det finns ett intresse för biogasbilar. Nobina, som äger
bussar i Dalatrafiken, vill ställa om lokaltrafiken i Falun/Borlänge till gasbussar. Xtrafik, som idag kör gasbussar i Gävle, är intresserade att utöka området som
trafikeras av gasbussar, men då behövs fler tankmöjligheter. SSAB funderar på om
deras truckar kan köras på biogas. Dessutom har SSAB 100 bilar för interna
transporter. Iggesund Papperboard skulle också vara intresserade att efterhand byta
ut fordon (t.ex. tjänstebilar) om infrastrukturen finns och det är ekonomiskt rimligt.
Drivkraften ligger i att förbättra sin miljöprofil.
Inom industrin i regionen finns ett intresse och användning av gas. Gasol och
naturgas är de gaser som används mest men samtidigt lyfts det via enkäter och
intervjuer fram att det är intressant att minska andelen CO2-utsläpp, där biogas
skulle kunna vara ett tillskott. Ett par exempel på gasanvändning är bland annat
spannmålstorkar som drivs med gasol, spetslast hos kraftverken, gasol i Gevalias
processer, SSAB och Sandviken som har ett stort intresse för flytande naturgas,
LNG.
Som ett exempel på energiförbrukningen i regionen kan de sju kommunerna som
gränsar till Siljan nämnas. Där har en mindre energikartläggning utförts i samband
med en utredning om en gemensam biogasanläggning för kommunerna. I dessa sju
kommuner förbrukas sammanlagt ca 380GWh fossilt bränsle per år i el och
värmeverk samt 150GWh eldningsolja per år. I denna region finns ungefär 15
gasolanvändare varav Siljan Chark är den enda större med en förbrukning på ca
80MWh gasol per år. Siljans Chark skickar idag sitt slakteriavfall till Linköping
vilket bidrar till gasförsörjningen av lokalbussarna i Linköping. Slakteriavfallet
motsvarar ca 8 GWh/år och enligt Biogas Siljan(referens 11) skulle 13 GWh/år
behövas för att driva alla bussar i de 7 kommunerna kring Siljan. Siljans Chark
skulle också kunna använda biogasen för att minska sin fossila gasanvändning.
Dessa möjligheter har väckt tankar om egen biogasproduktion med hjälp av
slakteriavfallet.
Det finns många goda synergieffekter av gasanvändning, både fossil och
förnyelsebar gas, såsom naturgas och gasol respektive biogas. Den fossila
gasanvändningen kan hjälpa till att etablera den infrastruktur som krävs, etablera
gas som bränsle och öka användningen av gas. Den fossila gasen kan även
säkerställa tillförlitligheten av biogasen genom att verka som reservbränsle vid
Copyright © Pöyry SwedPower AB
eventuella driftstörningar. Det är även viktigt att ha i åtanke att en liten inblandning
av förnyelsebara bränslen i en annars fossil användning kan ha stor miljönytta.
19
Ett exempel på en möjlighet av denna växeldragning mellan förnyelsebar och fossil
gasanvändning är Swedegas planer på att etablera en LNG-terminal i Gävletrakten
samt att bygga ut ledningar till industrin som har behov av gas, se Figur 8. Genom
ett existerande ledningsnät underlättas avsättningen och distributionen av biogas
som produceras angränsande till gasledningen,eftersom denna biogas skulle kunna
uppgraderas till samma kvalitet som den övriga gasen i ledningen.
Gasledning
Befint lig
H AMMERFEST
N ARVIK
Vision
Terminal för fl yt ande nat ur gas (LN G)
KIRUN A
MALMBERGET
Befint lig
Vision
LULEÅ
PITEÅ
UMEÅ
TRON D HEIM
Biogaspr oduktion, vision
Ö RN SKÖ LD SVIK
Ö STERSUN D
SUN D SVALL
MO RA
GÄVLE
Biogaspr oduktion med LN G-backup , vision
BO RLÄN GE
UPPSA LA
O SLO
VÄSTERÅS
ØRA
STOCKH OLM
KARLSTAD
KÅRSTØ
Ö REBRO
RA FN ES
N YN ÄSH AMN
N O RRKÖPIN G
LYSEKIL
STEN UN GSUN D
VISBY
JÖ N KÖPIN G
GÖ TEBO RG
GN O SJÖ
VARBERG
JUTLAN D
KARLSKRO N A
H ELSIN GBO RG
KRISTIAN STAD
D RAGÖ R
MALMÖ
TRELLEBORG
Figur 8: Swedegas AB planer på utbyggnad av gasnät samt LNG terminal i
Gävleborg och Dalarna (referens 13)
7
POLITISKA STÄLLNINGSTAGANDEN
I detta kapitel berörs mål och planer för biogas samt upphandlingar i separata
delavsnitt. Vissa projekt eller kommuner återkommer i de olika avsnitten, och även
i de följande kapitlen, men i olika perspektiv.
7.1
Mål och planer för biogas
Av de svarande från enkäterna anger ca70 % att det finns mål eller planer som rör
biogas inom deras verksamhet. Motsvarande siffra för de intervjuade är ca80 %.
Detta tyder på att det i regionen finns en drivkraft att genomföra biogasprojekt.
Vad målen eller planerna innebär mer konkret varierar stort över regionen från mål
att exempelvis producera och förädla fordonsbränsle, sänka CO2-utsläpp från
trafiken, insamling av matavfall till utredningar av möjligheten till
biogasutveckling.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
De mål och planer rörande biogas som anges av de intervjuade, som till större del
representerar andra aktörer än kommunerna, skiljer sig något. Målen består
exempelvis av ytterligare biogasproduktion, upphandling av reningsutrustning,
försäljningsmål av antal biogasbilar, att biogas ska vara ett av bränslealternativen
på en publik tankstation, utöka antalet biogasfordon (bussar i första hand) eller att
verksamheten successivt ska byta ut fordon till miljöbilar.
20
Planerade biogasprojekt kan ses i Tabell 6.
Tabell 6:Planerade biogasprojekt i regionen
Biogasprojekt
Gävle kommun
Ytterligare bussar som drivs med biogas, utöver de som redan
är i trafik (referens, enkät Gävle kommun)
Kommunerna runt Siljan
Biogasproduktion i samverkan mellan sju kommuner
(Beslutsunderlaget är klart, nu skall beslut tas i sju
kommunfullmäktige) (referens, enkät Mora kommun )
(Rättvik, Mora,Älvdalen, Orsa,
Malung/Sälen, Leksand, Gagnef)
Avesta kommun
Eventuell utbyggnad av reningsverket Krylbo (referens, enkät
Avesta kommun)
Ludvika kommun
Förstudie angående biogas (referens, enkät Ludvika kommun,
Avfallsavdelningen Tekniska kontoret)
Söderhamns kommun
Biogasproduktion, förslaget idag är torrötning i containers
samt uppgradering till fordonsgas. (referens, enkät
Söderhamns kommun)
Kommunen har även beslutat om en ny avfallsplan som
innehåller biogas. (referens, intervju Ropinvest)
Säter, Bollnäs, Söderhamn
Etablera en Biogaslots1 i Valbo-Gävle (hästgödsel) samt en
Biogaslots i Söderhamn (referens, intervju LRF)
SBI Ekogas
LNG som backup till biogas. Beslutet är inte tidsatt. (referens,
intervju SBI Ekogas)
Ropinvest, trafik och logistikcenter
i Hudiksvall
Tankstation vid trafik- och logistikcentrumet med biogas som
ett av drivmedelsalternativen på stationen. (referens, intervju
Ropinvest)
Stadsbussarna
Fler biogasfordon (referens, intervju Stadsbussarna)
Stora Enso
Stora Enso satsar och driver biogasprojekt, bl.a. upphandling
angående reningsutrustning. (referens, enkät Stora Enso)
Vansbro Biogas AB
Ett bolag med 15 lantbrukarföretag som gått samman för att
bygga en biogasanläggning. Alla tillståndsprövningar
1
Biogaslots ansluter till LRF:s projektnamn Energilots 2.0, som syftar till att öka entreprenörskapet och kunskapsläget
inom förnybar energi från de gröna näringarna samt att åtgärder för energieffektivisering på länens lantbruk sker.
www.lrf.se
Copyright © Pöyry SwedPower AB
21
genomförda och övrigt administrativt arbete är gjort.
7.2
Upphandlingar av kollektivtrafik eller fordon
Fordonsupphandlingar uppges av flera ske i enlighet med miljöpolicy eller
resepolicy, som säger att miljöbilar skall prioriteras. Utbyte av fordon i kommunala
flottor och företagsflottor sker i regel löpande med en viss andel av fordonen till
exempel per år, och biogasfordon kan då vara intressanta att ingå där om och när
biogas finns på orten.
Kollektivtrafikupphandlingar kan dels handla om själva trafiken (för resorna), dels
om fordon (bussar) till resorna.
Gävle är det exempel i regionen där man hittills, och med framgång, har
koordinerat satsning på biogas för fordon med upphandling av bussar och
kollektivtrafik med krav på biogasdrift.
Falun/Borlänge har nämnts som en möjlighet till koordinering av kollektivtrafik
upphandling och metangasförsörjning, där SSAB i Borlänge kommer att få stora
LNG-leveranser till sin industriproduktion för att ersätta olja, samtidigt som ny
upphandling av kollektivtrafik planeras och biogas för fordon diskuteras. LNG
skulle kunna vara backup eller komplement till biogas för leveranssäkerhet.
I Tabell 7 finns uppgifter som nämnts i intervjuer och enkäter, om upphandlingar
av kollektivtrafik eller fordon.
Tabell 7: Fordons- kollektivtrafikupphandlingar som nämnts i intervjuer och enkäter
Upphandlingar
Falun/Borlänge
Troligen upphandling av kollektivtrafik 2013 för landstinget
Dalarna (busstrafik för Falun/Borlänge och övriga Dalarna,
troligen i samma upphandling). (Referens SSAB och Borlänge
Energi).
Nobina (busstrafikbolag) tar ut kollektivtrafiken i
Falun/Borlänge ur nästa upphandling för att kunna ställa krav
på gasbussar. (Referens Biogas Siljan).
Mora-Östersund
Gasdriven rälsbusstrafik planeras på rutten Mora-Östersund.
(Referens Biogas Siljan).
Stadsbussarna i Sverige AB, Gävle
Driver busstrafik i Gävle och Östersund. Äger 10 gasbussar
och planerar upphandling av ytterligare 10 gasbussar, dock
oklart när. (Referens Stadsbussarna).
Enligt uppgift inga nya kollektivtrafikupphandlingar i Gävle
före 2016. Den nuvarande innehåller krav på biogasbussar. En
pågående upphandling för landsbygdstrafiken 2012
(kommunerna och landstinget ansvariga). Nya
kollektivtrafiklagen från 1/1 2012 upplevs av Stadsbussarna ge
större frihet för Stadsbussarna.(Referens Stadsbussarna och
Gävle kommun).
Copyright © Pöyry SwedPower AB
22
X-trafik (Gävleborg)
X-trafik gjorde upphandling 2011 för distanstrafik.
Etanoldrivna bussar idag. Ekonomin avgörande. Uppges att
krav på biogas inte var med i upphandlingen, som troligen är
7-årig. Stadsbusstrafik och distansbusstrafik är två olika
upphandlingar, troligtvis. (Referens Hudiksvall, Ropinvest –
planerar biogasstation).
Gävle (fordon)
Gävle kommun gjorde fordonsupphandling för ett år sedan,
gäller för närvarande. Landstinget skall handla upp ca 300
fordon, förfrågningsunderlag till sommaren och upphandling i
september 2012. (Referens Bilmetro, Gävle).
Hudiksvall
Ca 2 år har gått nu av den 10-åriga
kollektivtrafikupphandlingen. Nyligen har tecknats ramavtal
via Inköp Gävleborg för fordon, där olika typer av fordon
ingår, troligen även gasdrivna. (Hudiksvalls kommun).
Söderhamn
Så småningom och kontinuerligt i takt med att fordon byts ut.
(Referens enkät Söderhamn kommun).
Hedemora
Svarar Ja utan att precisera på frågan om upphandlingar
planeras för kollektivtrafik eller fordon som skulle kunna vara
biogasdriven. (Referens enkät Hedemora Kommun).
Hofors, Hudiksvall, Mora, Avesta,
Ludvika, Säter
Svarar Nej utan att precisera på frågan om upphandlingar
planeras för kollektivtrafik eller fordon som skulle kunna vara
biogasdriven. (Referens enkäter till respektive kommun).
8
BIOGASINITIATIV OCH VÄGEN FRAMÅT
I tabellerna nedan ges exempel på biogasprojekt och initiativ, vad som krävs för att
komma framåt samt vilket intresse som finns inom olika kategorier. Fler detaljer
kring några av de enskilda exemplen, uppdelade efter geografisk placering i
regionen, ges även efter tabellerna.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
23
Lantbrukare
-
Rötgasproduktion baserat på kretsloppstänkande i den egna verksamheten.
Ofta finansiellt svaga aktörer
Ofta glest placerade med svårigheter att nå den potentiella gasmarknaden
För att lyckas
- Bilda bolag där flera lantbrukare går samman. Ge de mest intresserade lantbrukarna
möjlighet att bidra mer och få en större roll i bolaget. Ta med en finansiellt starkare
aktör i bolaget.
Exempel på visat intresse för biogas:
- Lantbrukaren Mårten Hermansson har under ett antal år planerat att bygga en
biogasanläggning i Forsa med mål att anlägga en tankstation vid E4an.
- Botans lantbruk i Rättvik har genomfört studie om biogasanläggning på gårdsnivå
- Forsgrens lantbruk i Orsa har genomfört studie om biogasanläggning på gårdsnivå
- LRF i samband med lantbrukare i Säterbygden har genomfört en studie om en
gemensam biogasanläggning.
Exempel på genomföranden:
- Vansbro Biogas AB, bolag med 15 lantbrukarföretag som gått samman för att bygga
en anläggning inom något år för rötning av hushållsavfall, gödsel och avfall från
livsmedelsindustrin i kommunen. Alla tillståndsprövningar genomförda och övrigt
administrativt arbete är gjort.
-
I Färila, nära Ljusdal, finns en gårdsanläggning som rötar gödsel från ca 70 kor vilket
ger en gasproduktion på ca 0,4 GWh/år.
Tillverkande industrier
-
Har ofta ett eget energibehov att fylla.
Har i många fall tillgång till avfall som idag kostar men som har potential att istället
bli värdefullt substrat.
För att lyckas
- Ekonomisktincitament
- Miljömässiga incitament
Exempel på intresset:
- SSAB i Borlänge, söker möjligheter att byta ut fossil olja och diesel i sina processer
till naturgas och biogas
- Siljan Chark i Mora och Werpers åkeri i Rättvik har genomfört studie om möjligheter
att etablera en biogasanläggning på Ickholmen.
- Arla har visat intresse för biogas då de har avloppsvatten och övrigt avfall som skulle
kunna rötas.
- Procordia Food i Vansbro har visat intresse för biogas då de har tillgång till mycket
Copyright © Pöyry SwedPower AB
24
-
avfall som skulle kunna rötas, och använder idag gasol som skulle kunna ersättas med
biogas.
Mackmyra Whiskydestilleri i Gävle har visat intresse som potentiell
substratleverantör.
Exempel på genomförande:
- Stora Enso Fors, har planer på att bygga en biogasanläggning för att producera biogas
från processvatten på pappersbruket. De har beviljats statligt stöd på 25 miljoner
kronor från Energimyndigheten och väntar på beslut från miljödomstolen innan de
kan gå vidare med planerna.
Kommuner
-
Har övergripande ansvar för teknisk försörjning och samhällsservice i sin kommun
Har beslutsmakt i sitt område och möjlighet till långsiktighet
Har möjlighet att vara en arena för förändring och skapa goda exempel
Har möjlighet att initiera affärsdriven miljöutveckling för att bland annat stimulera
näringslivsutveckling i kommunen
För att lyckas
- Långsiktiga politiska riktlinjer och beslut som håller över partigränser och
valperioder
- Avfallsplan som samstämmer med riktlinjerna och målen för biogas
- Planerar för delvis avsättning av gasen inom den kommunala verksamheten för att
från start säkra biogasmarknaden
- Samverkan med de aktörer och samarbetspartners (andra kommuner, företag,
kunskapsnätverk, BiogasMitt, Energigas Sverige för säkerhet och anvisningar, etc.)
som behövs för att skapa en komplett biogaskedja från råvaror och biogasproduktion
till användning av biogas och biogasfordon.
Exempel på intresset:
- Mål och planer rörande biogas i flertalet av regionens kommuner
-
Biogasprojektet i Siljan, där sju kommuner undersöker möjligheten till gemensam
biogasproduktion och uppgradering till fordonsgas.
-
Borlänge kommun har en möjlighet i att SSAB planerar att byta ut fossil olja och
diesel i sina processer till naturgas och biogas. Finns underlaget för infrastrukturen
för gas, så finns utrymme för både förnyelsebar och fossil metangas.
Exempel på genomförande:
- Gävle är nu (februari 2012) den enda orten i Gävleborg-Dalarna som redan har
biogasproduktion med uppgradering och fordonstankning. Stadsbussarna AB har
5 biogasbussar i trafik i Gävle, och planerar för fler.
- Söderhamns kommunstyrelse beslutade 12/1 2012 om biogasproduktion, primärt från
hushållsavfall och avloppsslam från Söderhamns kommun. Troligen är målet at
biogasen skall kunna tankas vid ett publikt tankställe i direkt anslutning till
anläggningen. Beslutet byggde vidare på tidigare beslut om att starta avfallssortering.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
Nedan följer utförligare beskrivningar av de i intervjustudien mest framträdande
projekten och aktiviteterna om biogas i olika orter i regionen Gävleborg/Dalarna.
8.1
Gävle
Gävle är nu (februari 2012) den enda orten i Gävleborg-Dalarna som redan har
biogasproduktion med uppgradering och fordonstankning. Stadsbussarna AB har 5
biogasbussar i trafik i Gävle, och ytterligare 5 som väntar på att tas i trafik i
Östersund när biogas kommer där. (De senare används nu ibland som stöd i Gävle).
Plan är att upphandla ytterligare 10 biogasbussar. Stadsbussarna önskar även
långsamtankning, anpassad för bussar och tankning under natten.
Politiskt stöd fanns vid genomförandet av biogasanläggningen för fordonsgas.
Installationen av biogasanläggningen uppges ha gått problemfritt, sånär som på
detaljer som är normala i en genomförandeprocess. Dock var första driftårets vinter
(2010/2011) med sin stränga kyla en utmaning för drift och underhåll. Planen är att
utöka biogasproduktion från enbart avloppsslam som råvara till att också röta
organiskt hushållsavfall från sopsortering. Det organiska avfallet utsorteras redan,
men komposteras idag.
Forsbacka
Gästrike Återvinnare har en anläggning i Forsbacka för kompostering av
hushållsavfall, men undersöker biogasproduktion. Visioner och potential finns alltså,
men inga konkreta (politiska) beslut ännu. Enligt uppgift är SBI Ekogas AB
intresserade att förvärva Forsbacka från Neova. SBI Ekogas ägs till 50 % av Gävle
Energi och 50 % av Swedish Biogas International.
8.2
Söderhamn
Söderhamns kommunstyrelse beslutade 12/1 2012 om biogasproduktion, primärt
från hushållsavfall och avloppsslam från Söderhamns kommun. Beslutet byggde
vidare på tidigare beslut om att starta avfallssortering.
Det föreslagna valet av produktionsteknik bygger på en konsultutredning av den
tidigare VD:n för Söderhamn Nära AB, kommunens infrastrukturbolag för
renhållning, energi, med mera. Den föreslagna tekniken2 sägs av utredaren vara
lämplig för småskalig biogasproduktion och använder 20-fots containrar som
rötkammare istället för en stor rötkammare.
Två parallella produktionslinjer föreslås primärt, en för hushållsavfall och en för
avloppsslam. Vardera containerlinjen planeras bestå av 8 containers och en
metanbildare. Vatten genomströmmar containerlinjerna och vattnet rötas i de
separata metanbildarna. En fördel med att ha flera containrar som rötkammare och
separata linjer uppges vara att olika substrat då kan hållas isär under
rötningsprocessen, så att respektive rötrests innehåll blir mer känd och användning
av den kan väljas därefter. Jordbruket kan lägga till ytterligare en separat linje senare
för jordbruksavfall (gödsel, vallgröda, mm).
2
Mer om sådan teknik kan ses på http://www.flinga-biogas.se.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
25
Lantbrukare i Söderhamn funderar på att skicka gödsel till Söderhamn Näras
anläggning och sedan ta tillbaka rötresten som näring inom lantbruket. Inom LRF
finns det dessutom ett antal lantbrukare som bildat en ekonomisk förening för
biogas. De arbetar för ekologiskt lantbruk och har tidigare samlat in organiskt avfall
från butiker för kompostering.
8.3
Övriga Hälsingland
En utredning för Hälsingland som helhet om utsortering av matavfall och
förutsättningar för biogasproduktion har utförts av Sweco (ref. 12). Utredningen
uppges avråda från en biogassatsning på grund av otillräcklig lönsamhet (I kapitel 9
Analys, kommenteras utredningen närmare).
Som nämnts ovan har alltså Söderhamn valt att gå en egen väg för att komma igång
med biogasproduktion.
I Hudiksvall finns möjligheter till biogasproduktion. Reningsverket har producerat
biogas i ca 15år, vilken eventuellt skulle kunna utökas med tillgängligt substrat. Det
finns bland annat slakterier och gödsel m.m. att tillgå.
8.4
Borlänge
SSAB är en stor industri i Borlänge. Enligt SSAB som intervjuats i denna utredning
så känner såväl Borlänge kommun som SSAB till varandras planer på
metangasområdet (biogas respektive naturgas). SSAB planerar att ersätta olja i
produktionen med LNG (kyld flytande naturgas). Ca30 % introduceras 2013 och
ökas sedan successivt upp till en total LNG-mängd på ca 45 000 ton/år (motsvarande
ca 600 GWh). SSAB har även biogasintressen och skulle kunna använda biogas till t
ex truckar.LNG:n skulle även kunna vara backup till biogas, och SSAB säger att
LNG:n introduceras samtidigt som nya bussar skall upphandlas i kommunen, men
SSAB upplever dock en åsiktslåsning från kommun och länsstyrelse mellan biogas
och LNG. Det gäller att få en samsyn på biogas och LNG och att få timing och
intresse att sammanfalla med kollektivtrafikintressen.
Borlänge är en tät kommun med nästan inget lantbruk. Diskussioner om biogas pågår
i kranskommuner med både grisgårdar och nötgårdar, och det finns ett stort slakteri
norr om Borlänge. SSAB upplever att det finns två scenarion, ett att slakterieti
Rättvik gör en biogassatsning och ett att Falun/Borlänge gör en biogassatsning.
Falun och Borlänge har lokala luftproblem på grund av trafik och sin geografi som
ger inversionsrisk.
8.5
Siljanskommunerna
Sju kommuner ingår i gruppen Siljanskommunerna, (Rättvik, Mora, Älvdalen, Orsa,
Malung/Sälen, Leksand och Gagnef), som tillsammans har ett befolkningsunderlag
på ca 83000 invånare. Rättvik är pådrivande för att skapa en biogasplan med
tillräckligt stor skala för att enligt gruppen få en bärande biogasproduktion. Även
Falun/Borlänge respektive Vansbro uppges vara tillfrågade att medverka. Slakteriet i
Rättvik tänks ingå i Siljanskommunernas plan. Utredningar har gjorts, och planen
behöver förankras i samtliga sju kommunfullmäktige. I Rättvik och Leksand
utsorteras hushållsavfall sedan 15-20 år och komposteras. Man planerar att ändra
Copyright © Pöyry SwedPower AB
26
detta till biogasproduktion, med slutprodukt biogas för fordon. Kommunerna
samverkar bland annat genom BiogasMitt för kunskapsutbyte och
kunskapsutbyggnad. Utbildningsbehov uppges finnas. Lantbruket i
Siljanskommunerna uppges inte ha någon biogasproduktion idag.
8.6
Vansbro
Även i Vansbro har egna initiativ tagits, här genom att privata aktörer (15st
lantbruksföretag) har bildat bolaget Vansbro Biogas AB. Kommunen är inblandad
angående tillståndsfrågor. Kommunen har också intressen från miljöaspekter, och att
företag skapar arbetstillfällen.
Arbetet med ambition att starta biogasproduktion innehåller också uppgradering till
fordonsgas. Även rötresten betraktas som mycket viktig (näringsämnen till
jordbruk). Biosystem AB, har gjort utredning inklusive skiss på biogasanläggning
samt preliminärt MKB-underlag.
Vansbro kommun är en av delägarna i Dala Vatten & Avfall (samägt bolag för vatten
och avfall).Idag går kommunens hushållsavfall till förbränning. Dala Vatten &Avfall
gör upphandling om avfall, och då är det eventuellt inte säkert att Vansbro själv
kommer åt sitt organiska avfall för biogasproduktion. Tillgängligt substrat skulle då
kunna vara ca25-30000 ton gödsel, avfall från Procordia, avfall från
potatisodlare,avfall från lokalt slakteri.
Regionalt uppfattar man positiva signaler från länsstyrelsen, samt BiogasMitt. En
potentiell svårighet är att hitta avsättning förproduceradbiogas, och där menar man
att BiogasMittskulle kunna verka för att bygga upp marknad av lokala biogasköpare
(Dala-företag). Man önskar att biogasen används lokalt och inte transporteras till t ex
Mälardalen, och att det helst bör vara även lokala företag som sätter upp
biogasanläggningar och tankningsstationer.
8.7
Översikt av befintlig biogasproduktion och biogasprojekt under utredning
I Figur 9 ses en översikt av den befintliga biogasproduktionen vid sidan om de projekt
som är under utredning.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
27
28
Figur 9: Översikt av befintlig produktion samt biogasprojekt under utredning.
9
ANALYS
9.1
Ekonomisk analys
Som man kan se i föregående stycken skiljer sig förutsättningarna åt i olika delar av
regionen när det gäller substrattillgång, transportavstånd samt
avsättningsmöjligheter för biogas och rötrest. Dessa skillnader påverkar valet av
anläggningens utformning och dimension vilket i sin tur påverkar ekonomin och
slutligen även utfallet av en förstudie om anläggningen. I de rapporter som
granskats under litteraturstudien fanns ett antal förstudier med ekonomiska
utvärderingar för några olika, möjliga anläggningar i regionen:
-
En regional eller flera lokala samrötningsanläggningar i Hälsingland (ref.
12).
-
En samrötningsanläggning i region Siljan(ref. 11).
-
En gödselanläggning eller en samrötningsanläggning i Säter (ref. 10).
-
En gödselanläggning i Vansbro (ref.3).
-
Utbyggnad av reningsverken i Brunna och Krylbo till samrötningsanläggningar med uppgradering. (ref. 5)
-
En uppgraderingsanläggning vid reningsverketDuvbacken i Gävle (ref. 4).
De slutsatser som kan dras efter att de ekonomiska utvärderingar som gjorts i
regionen granskats är att de anläggningar som planeras producera över 10 GWh/år
och där över 75 % av den totala mängden substrat består av gödsel och/eller slam
från avloppsreningsverk alla får positiva ekonomiska resultat. För de anläggningar
som planerar att röta en större andel organiskt hushållsavfall krävs en
Copyright © Pöyry SwedPower AB
mottagningsavgift på ca 600-750kr/ton för att ekonomin ska gå ihop. För alla
anläggningar med en produktion över 5GWh har man kommit fram till slutsatsen
att uppgradering av biogasen till fordonsgas ger högst lönsamhet.
De faktorer som skulle kunna påverka kalkylen mest är enligt förstudierna
förändringar av biogaspris, substrattillgång, efterfrågan på biogas,
behandlingsintäkter eller politiska styrmedel såsom att skattebefrielsen för biogas
upphör eller att det tillkommer ett metanreduceringsstöd för rötning av gödsel
vilket har varit på förslag till regeringen. Riskerna bedöms i flera fall som relativt
stora.
9.2
Viljan och politiska inställningens påverkan
Flertalet av de intervjuade och svarande från enkäterna framhäver att intresset för
biogas är stort bland politikerna. Däremot upplevs sviktande beslutsamhet och
verkställande av intresset för biogas, då det närmar sig konkreta förslag och beslut
som till slut innebär ekonomiska ställningstaganden. Det finns ett glapp mellan mål
för biogas och konkreta handlingar för att genomföra förändring.
Ett exempel på detta glapp som intervjuerna givit är till exempel en kommunal
upphandling av trafik som genomförts för en lång period (enligt intervju 10 år) där
biogas inte nämns som ett alternativ, trots att kommunen har funderingar kring
biogasproduktion och uppgradering.
För många av Sveriges framgångsrika satsningar på biogas som fordonsbränsle har
de kommunala transporterna utgjort ett avgörande steg till att man har vågat fatta
beslut om biogas. Jonas Stenfelt, VD på SBI Ekogas AB (Gävle), menar att det är
viktigt att det finns en politisk vilja då kommunens fordon ska bytas ut att biogas
finns med som ett självklart alternativ.
Per-Arne Vahlund, tidigare VD på Gävle Energi, berättar att en viktig faktor för att
komma igång med biogassatsningen i Gävle, var att det fanns mycket tydliga beslut
och stöd från politiken. Det var lätt att vara projektchef då. Det fanns positiv vilja
över blockgränserna och många parter att samverka med. Eftersom det politiska
stödet fanns, blev det aldrig några problem. SBI Ekogas AB förstärker denna bild
av det positiva initiativ som Gävle kommun givit projektet.
I stora drag kan man säga att investeringskostnaden för en biogasanläggning med
uppgradering är stor vilket ger höga produktionskostnader för biogas jämfört med
andra energislag som el, olja och naturgas (ref. 8). Detta kan ge små marginaler och
stora risktaganden vid en biogassatsning, särskilt i en region där marknaden inte
redan är uppbyggd. Om projektet genomförs eller inte kan i flera fall bero på
inställningen och viljan hos de inblandade aktörerna, hur högt miljönyttan värderas
och den politiska inställningen i regionen. Som exempel investerade Gävle
kommun i 5 biogasbussar vid bygget avtankstationen för biogas i regionen och
garanterade att det 2014 skulle finnas 14 biogasbussar. De garanterade även att
stadsbussarna i Gävle skulle köpa in en viss mängd gas och annars betala för den
uteblivna volymen.(ref. 14)
I den första förstudien som genomfördes 2007 om en tankstation för fordonsgas i
Gävle bedömdes riskerna som så stora och ekonomin så dålig att man
rekommenderade att avvakta med genomförandet av ett sådant projekt till dess att
en marknad för biogas byggts upp (ref. 4). 2010 fanns fortfarande ingen existerande
Copyright © Pöyry SwedPower AB
29
biogasmarknad i länet, en biogasbil ägd av Gävle taxi var den fordonsgasflotta som
fanns. (ref. 9) Man kan därför anta att de beslut som fattades av Gävle kommun om
att satsa på biogasbussar vägde tungt när det slutliga beslutet skulle fattas om
projektets genomförande. Politiskt stöd fanns vid genomförandet, installationen
uppges ha gått problemfritt och nu står tankstationen där och marknaden för
fordonsgas håller på att byggas upp i staden. Planer finns nu även på att utöka
produktionen av biogas från avloppsslam till att även röta den organiska fraktionen
av hushållsavfallet från Gävle. Att en första tankstation byggts och blivit lyckad i
Gävle kommer nu förhoppningsvis bana väg för fler liknande projekt. Initiativ från
kommunen liknande detta är antagligen nödvändiga för att en satsning på biogas
som fordonsgas ska bli verklighet i ett område där en biogasmarknaden tidigare
helt saknats.
I Hälsingland varierar intresset för biogas mellan kommunerna. I Bollnäs upplevs
intresset för biogas större hos bönderna än hos politikerna. I Söderhamn finns en
tydlig politisk vilja medan intresset i Hudiksvall är trevande. Den nya avfallsplanen
i Hudiksvall säger att biogasproduktion ska främjas. Kommunens
avloppsreningsverk har producerats biogas i många år som idag sameldas i Fortums
fliseldade värmeverk. Kommunen har även tillgängligt substrat och underlag för
avsättning av gasen, dock finns inga beslut för utökning av biogasproduktionen
eller eventuell uppgradering av gasen. Iggesund Paperboard i sin tur, uppger att
länsstyrelsen ofta lyfter frågan om biogas vid tillsynsbesök.
9.2.1
Skillnader i förutsättningar
För att visa på hur skillnader i substrattillgången kan påverka utfallet av en
ekonomisk analys kan man jämföra förstudierna för samrötningsanläggningar i
Hälsingland och Siljan. I region Siljan finns Siljan chark som varje år producerar
6500ton slakteriavfall vilket motsvarar ca 8GWh biogas/årdå slakteriavfall ger ett
väldigt högt biogasutbyte.Detta substrat transporteras i dagsläget till en
biogasanläggning i Linköping. Skulle Biogas Siljan bygga en biogasanläggning för
de sju kommuner som gränsar till Siljan, vilket de har planer på, skulle det bli på
Ickholmenmed Siljan Chark i bolagetför att säkra en av de viktigaste
substrattillgångarna. Med detta substrat i kalkylen får anläggningen lönsamhet och
beräknas även att kunna ta emot ca 5000 ton organiskt hushållsavfall per år för en
mottagningsavgift på 250kr/ton. Anläggningen beräknas då röta totalt 88 000
substrat ton/år bestående av 42 % fettavskiljarslam och slam från
avloppsreningsverk, 45 % gödsel, 6 % matavfall och 7 % slakteriavfall och
producera ca 36GWh uppgraderad biogas. (ref. 11)
När Avfall Hälsingland räknar på en liknande anläggning för sina 6 kommuner får
de inte kalkylen att gå ihop sig om inte mottagningsavgiften på deras 8000ton
organiska hushållsavfall per år sätts till 710kr/ton. En mottagningsavgift på
710kr/ton är inte en ovanligt hög behandlingskostnad för rötning av organiskt
hushållsavfall. Men med detta pris som ligger i överkant mot vad som kan tas ut
blir marginalerna ändå väldigt små för Avfall Hälsingland.Då riskerna bedöms som
stora avråds de därför från att satsa på en regional anläggning i dagsläget utan
rekommenderas istället att invänta nya politiska beslut som kan förändra
situationen eller att vänta på att biogasanläggningar byggs i angränsande regioner
där istället avfallet kan upphandlas. (ref. 12)
Copyright © Pöyry SwedPower AB
30
De som skiljer anläggningarna åt är storleken och substratmixen. I Hälsingland
finns också ett slakteri, Delsbo slakteri men det är mindre och producerar endast
1000ton slakteriavfall/år. Hälsingland avfall planerar att röta 19000 ton/år
bestående av 42 % matavfall, 52 % gödsel och 6 % slakteriavfall och producera ca
13GWh biogas. De planerar inte att röta något avloppsslam eller fettavskiljarslam.
Detta gör att anläggningen blir mindre och andelen matavfall i substratmixen blir
högre. Matavfall är dyrt att röta då de kräver investering i en
förbehandlingsanläggning. Rötning av slam från avloppsreningsverk är billigt då de
oftast inte tillför några merkostnader för reningsverket som ändå måste ha en
avsättning för sitt producerade slam. Skillnaden i storlek påverkar också utfallet då
uppgraderingskostnaden blir högre för en mindre biogasanläggning. Hälsinglands
regionala anläggning får således högre produktionskostnader och högre
investeringskostnader då de hanterar en större andel matavfall och en mindre andel
slam och de får en högre uppgraderingskostnad då de är en mindre anläggning
vilket sammanlagt ger en sämre ekonomi. (ref. 12)
9.2.2
Nyckeltal och använda priser i de ekonomiska utvärderingarna
Att uppskatta investeringskostnaden för en rötningsanläggning och en
uppgraderingsanläggning i samband med en förstudie är svårt. Då marginalerna i
många fall är små kan en felskattning av en kostnad snabbt påverka det ekonomiska
resultatet och de slutsatser som följer av den. Många kostnader baseras på
erfarenhet av tidigare projekt med biogasanläggningar. Här nedan sammanfattas
de priser som används för kalkyler i regionen:
-
Behandlingsavgift för rötning av organiskt hushållsavfall beräknas ligga på
600-710kr/ton förutom för biogas Siljan som räknar med 250kr/ton. Medel
för Sveriges alla kommuner som betalade för rötning av organiskt
hushållsavfall under 2010 låg på 574kr/ton och för Stockholmsregionen och
norrut låg motsvarande siffra på 708kr/ton. (ref. 12)
-
Försäljningspriset på biogas är satt till 6,5-7,5SEK/Nm3 förutom av
Vansbro som räknar med 10SEK/Nm3. Priset på biogas från tankstationer i
dagsläget ligger på ca 13,7SEK/Nm3inkl moms(källa E.ON). Så här har
flera av förstudierna räknat lite lågt.
-
Uppgraderingsanläggning för 10-20GWh beräknas kosta ca 10-25MSEK
beroende på om man planerar att bygga en tankstation på plats eller om man
planerar att lägga gasen på flak för vidare distribution. Som jämförelse
kostade fordonsgasanläggning på Örebro reningsverk ca 15MSEK och
Östersunds fordonsgasanläggning inkl. tankstation kostade ca20MSEK.
(ref. 4)
-
En rågasanläggning för produktion av 10-20GWH biogas från blandade
substrat varav huvuddelen är gödsel och slam beräknas kosta ca 30MSEK.
-
Totalkostnaden beräknas ligga på 5-10MSEK/år för en biogasanläggning
med en huvudandel gödsel eller slam som substrat, en gasproduktion på 1020GWh och där gasen uppgraderas till fordonsgas. Av totalkostnaden är
ungefär hälften driftskostnad och hälften kapitalkostnad (alla studerade
förstudier räknar med en ränta på ca4 % och en avbetalningstid på ca15år).
Copyright © Pöyry SwedPower AB
31
9.3
Föreslagna tankstationer i regionen
De tankstationer som utretts i förstudierna beräknas tillsammans ge ca 100GWh
biogas som fordonsbränsle. För att få en uppfattning om behovet av biogas i
Dalarna och Gävleborgs län har en uppskattning gjorts här över behovet hos olika
fordonsflottor baserat på de data som redovisats i stycke 5:
•
Ca 145 GWh/år biogas skulle behövas för att försörja all busstrafik i
regionen av Dalatrafik och X-trafik.
•
Ca 28 GWh/år biogas för att försörja de mindre fordon som ägs av
bussbolagen och som t.ex. används för färdtjänst och skolskjuts förutsatt att
de har en energiförbrukning motsvarande en genomsnittlig taxibil.
•
Ca 24 GWh/år biogas för att försörja alla sopbilar i regionen.
•
Ca 3000 GWh/år biogas för att försörja alla personbilar i regionen.
•
Ca 5 GWh/år biogas för att försörja de ca 90 taxibilar som uppges finnas i
Gävle och Borlänge.
•
Minst 22 GWh/år biogas för att försörja de 2180 fordon som uppges ägas av
landsting och kommuner i regionen. Denna siffra är baserad på antagandet
att alla dessa fordon har en medelförbrukning motsvarande en genomsnittlig
personbil, då en del av dessa fordon är större ger detta antagande en viss
underskattning.
Baserat på detta kan man dra slutsatsen att regionen utan problem skulle kunna få
användning för ca 100 GWh/år biogas som fordonsbränsle. 100 GWh/år skulle t.ex.
täcka ungefär halva energibehovet för de bussar, mindre fordon för särskild
kollektivtrafik och sopbilar som trafikerar regionen. Alternativt 3 % av behovet för
alla personbilar i regionen.
Biogastankstationer utspridda i flera kommuner öppnar upp för transporter som inte
bara sker i närområdet kring en stad utan även mellan kommuner och städer. De
gör även bränslet mer attraktivt för personbilsägare. I en studie om intresset för
fordonsgas i regionen var många kommuners önskemål att det skulle finnas en
tankstation för biogas i varje huvudort. De föreslagna tankstationerna i de
granskade förestudierna skulle uppfylla denna önskan för 6 av regionens 25
kommuner. Ett annat önskemål som framkom var längs turiststråken i regionen.
Fyra av de sex föreslagna tankstationerna ligger längs väg 70 som går genom
dalarna från Enköping till Idre och tre av dessa ligger den södra delen innan
Borlänge. De senaste trafikmätningarna på denna väg genomfördes 1999-2002 och
då låg trafiken i olika mätpunkter längs vägen på mellan 6 500 och 10 000
fordon/dag (Trafikverket). Här åker många arbetspendlare som man kan se på
kartan i Figur 6men även en hel del fjällturister. En tankstation på 10GWh skulle
kunna ge ca 110 biogaspersonbilar full tank/dygn (antaget att de har en tank som
rymmer ca 25Nm3 biogas vilket inte är ovanligt).
Föreslagna tankstationer längs väg 70 i södra Dalarna
Den första tankstationen längs väg 70 är föreslagen i Krylbo i Avesta kommun,
nästa föreslagna tankstation är i Brunna i Hedemora kommun och den sista
föreslagna tankstationen längs väg 70 innan Borlänge skulle ligga strax efter Säter.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
32
Grovt uppskattat skulle dessa 3 tankstationer kunna utnyttjas av personer bosatta i
de 4 kommuner som ligger runtomkring: Avesta, Hedemora, Säter och Borlänge.
Här bor sammanlagt ca17 % av den totala befolkningen i regionen (4 % i Avesta, 3
% i Hedemora, 2 % i Säter och 9 % i Borlänge). Tankstationerna beräknas
tillsammans ge ca 35-40GWh/år. Grovt uppskattat och antaget även 17 % av
regionens fordonsflotta finns här så skulle denna mängd biogas kunna försörja alla
bussar, all särskild kollektivtrafik, alla sopbilar och alla kommunala och
landstingsägda fordon i dessa 4 kommuner. Alternativt ca7 % av befolkningens
personbilar. Alternativt finns flera stora, energiförbrukande industrier som stålverk
och pappersbruk i området där biogas skulle kunna ersätta en del av den fossila
bränsleanvändningen.
Dessa tre tankstationer skulle till viss del konkurrera med varandra om antalet
kunder då de skulle ligga längs samma väg och i tre angränsande kommuner.
Framförallt skulle de tillsammans öka spridningen och utbudet i området och
därigenom göra biogasen mer attraktivt som bränsle vilket troligen skulle medföra
att fler i området väljer biogas som bränsle jämfört med om det bara fanns en
tankstation.
Föreslagen tankstation längs väg 70 för kommunerna runt Siljan
Den fjärde tankstationen vid väg 70 är tänkt mellan Rättvik och Mora i regionen
runt Siljan där 7 kommuner gått samman och gjort en gemensam utredning. I dessa
sju kommuner bor det sammanlagt ca 81 000 invånare vilket är ca15 % av
regionens befolkning. Anläggningen beräknas producera ca 36GWh/år biogas. Här
har man genomfört en särskild kartläggning och kommit fram till att behovet för
bussar, sophämtning och kommunala fordon är ca 25,7GWh biogas. Baserat på
detta skulle denna anläggning täcka hela detta behov samt ca2 % av personbilarnas
totala bränsleförbrukning i kommunerna. Enligt en kartläggning över
förbrukningen av bensin, diesel och E85 i de aktuella kommunerna uppgår denna
till sammanlagt ca 1200GWh/år och denna anläggning skulle alltså kunna ersätta 3
% av den totala bränsleförbrukningen i området.
Tankstation i Vansbro i Dalarna
Den utredda tankstationen i Vansbro kommun är tänkt i närheten av Vansbro.
Genom Vansbro går två vägar, väg 71 där ca 300 fordon passerar under ett
årsmedeldygn och väg 20 där ca 200 fordon passerar under ett årsmedeldygn
(trafikverket). Trafiken här är alltså betydligt lägre än på väg 70. I kommunen bor
de ca 7000 invånare vilket är ca 1,2 % av regionens totala befolkning. Antar man
att Vansbro kommun liknar grannkommunen Gagnef i energiförbrukning så skulle
11GWh/år biogas täcka 15 % av den totala fordonsbränsleförbrukningen i
kommunen (Gagnefs drivmedelsförbrukning är ca 103GWh/år (referens11)). Grovt
uppskattat skulle 11GWh/år kunna försörja ca30 % av de personbilar som finns i
kommunen. Av de föreslagna tankstationerna skulle denna kunna försörja störst
andel av sin kommuns fordonsbränslebehov och även ge störst miljövinst för
kommunen vägt mot antalet invånare. Ett genomförande skulle även kräva störst
omställning av befintlig fordonsflotta till biogasfordon och därmed innebära en stor
utmaning med en del risker.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
33
Övriga föreslagna tankstationer
Utöver dessa föreslås en tankstation i Hudiksvall, en i Söderhamn och en i
Borlänge (referens6). Tankstationen i Söderhamn, som planeras i närheten av E4an
och väg 50 mot Bollnäs, utreds av kommunstyrelsen.Med dessa tankstationer och
den befintliga i Gävle skulle regionens största trafikflöden täckas in ganska bra om
man tittar på kartan över arbetspendlingen i regionen (seFigur 5). Ser man till
befolkningsmängden skulle även Sandvikens kommun kunna ha behov av en
station och i Gävle kommun kan det i framtiden finnas utrymme för en ytterligare
tankstation för biogas utöver den befintliga. Av regionens befolkning bor ca2 % i
Söderhamns kommun,3 % i Hudiksvalls kommun, 9 % i Borlänge kommun, 17 % i
Gävle kommun och 7 % bor i sandvikens kommun.
9.4
Marknad, intresse, trafikunderlag och gasanvändning
Intresset för biogas är stort bland kommuner, privatpersoner och industrin. Det
finns många goda planer och intresse för användning av gas dock är det färre
beslutade planer för att realisera biogasplanerna. En samlad bedömning ger en
känsla av avvaktan hos olika aktörer i likhet med ”hönan och ägget” analogin. Om
infrastrukturen hade varit på plats, om marknaden hade varit mer mogen, om de
politiska ställningstagandena varit tydligare och mer långsiktiga, om ekonomin
tillåter skulle satsningar för att realisera biogasprojekt ske. Det finns även goda
synergier mellan fossil och förnyelsebar gas som kan utnyttjas och utvecklas
gemensamt, dock upplevs en låsning mellan just ursprunget av gasen. Nästan som
om det vore fult att smutsa ner förnyelsebar gas med fossil, trots att den totala
miljönyttan många gånger ökas.
9.5
Möjligheter och hinder
I Tabell 8 finns en s.k. SWOT-analys. Den visar på styrkor, möjligheter, svagheter
och hot i regionen och kan användas till att förmedla en översiktlig bild av
dagsläget inom biogasbranschen.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
34
Tabell 8: SWOT-analys som belyser de styrkor, möjligheter, svagheter och hot som är
förknippade med biogasbranschen i regionen
Styrkor
Möjligheter
Det finns (i och med BiogasMitt) en viktig
plattform för biogasens utveckling i regionen.
Tillgången till biogassubstrat i Gävleborgs och
Dalarnas län är god och troligen nog för att driva
en eller flera biogasanläggningar.
I regionen finns både starka biogasintressen
och entreprenörsanda, bland både politiker,
privatpersoner och företag.
Utbildning och ökad kunskap om biogas för
beslutsfattare kan vara en väg till framgång.
Den första biogastankstationen är redan
etablerad i Gävle.
Stadsbussarna AB i Gävle kör redan på biogas
och har planer på att beställa fler gasbussar.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
35
36
Biogasproduktion finns redan på flera ställen (se
Figur 4).
Det finns synergimöjligheter med beslutade LNGleveranser (flytande metan) till SSAB i Borlänge.
Nya politiska beslut för biogasproduktion är
fattade (Söderhamn).
Det finns en etablerad samverkan för gemensam
biogasproduktion mellan 7 kommuner runt Siljan.
Det finns flera industrier i regionen som själva har
börjat satsa på biogasproduktion t.ex. Spendrups i
Grängesberg och Stora Enso i Fors.
Biogasprojekt växer i flera delregioner vilket innebär
en möjlighet till en samverkande infrastruktur i hela
regionen.
Bland lantbrukare i regionen är intresset för biogas
stort. På fler håll har lantbrukare gått samman för
att utreda möjligheterna att genomföra en större
gemensam biogassatsning t.ex. i Vansbro och
Säter.
Kommunerna kan ställa krav på gasfordon hos
entreprenörer för t.ex. sophämtning, lokaltrafik och
hemtjänstbilar.På detta sätt kan kommunen säkra en
viss avsättning för gasen vilket möjliggör
investeringsbeslut.
De som har visat intresse för biogas har i regel
uttryckt starkt intresse och bedömt biogaspotentialen
som god.
Kommunerna har själva fordonsflottor som efterhand
kan bytas ut till gasfordon.
Pappers- och massaindustrin i regionen har fiberslam
som skulle kunna användas för samrötning. Slammet
kräver i regel samrötningsmaterial.
Svagheter
Hot
Biogasintresset är hittills koncentrerat till vissa
delar av regionen.
Generellt är det svårt att nå god lönsamhet för hel
biogaskedja i en glesbefolkad bygd.Detta ställer krav
på god samverkan mellan alla aktörer för att lyckas.
Det råder olika syn på bästa väg för
biogasproduktion och introduktion i de olika
delregionerna (t.ex. om storskalig och småskaligt
produktion). Innebär detta en bra lokal anpassning
eller en splittring inom regionen?
Avstånden i regionen, t.ex. mellan tillgängligt
substrat, biogasanläggning, användning samt
avsättning för rötresten kan leda till sämre lönsamhet
och minskad miljönytta.
Några kommuner har inte visat intresse för
biogasfrågorna. Beror dettapå begränsad kunskap i
ämnet eller finns det andra orsaker?
Konkurrens om viktiga substrat innebär idag att
biogasanläggningar utanför regionen konkurrerar
med planerade anläggningar inuti regionen.
Det råder enligt de intervjuade ingen konsensus om
synen på synergi mellan biogas, naturgas och
LNG.
Det kan innebära en tung process att driva igenom
biogasbeslut i kommunfullmäktige i alla 7 Siljankommunerna.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
37
10
SAMANFATTANDE SLUTSATSER
Politikernas roll är mycket central då det gäller att genomdriva ett långsiktigt
åtagande som i slutändan resulterar i en biogasanläggning med tankstation.
Det är viktigt att vara medveten om att även om biogasproduktion är förknippat
med låg lönsamhet gör biogasen, särskilt om den ersätter fossilt drivmedel, mycket
stor miljönytta.
Det är bra att det tas initiativ till biogasproduktion i regionen. Intresset för biogas i
regionen är stort och det finns kommuner som i och med sitt intresse och
engagemang i miljöfrågor hjälper till att skapa en positiv bild kring biogas. Dock är
det viktigt att de projekt som startas blir framgångsrika eftersom detta kan
uppmuntra till fler projekt och satsningar.
Det finns flera intressanta ägare av stora mängder substrat i regionen. Vissa av dem
har problem att hitta avsättning för sina restprodukter medan andra har substrat som
är mycket eftertraktat och idag säljs till högstbjudande. Tillsammans med
tillgången på gödsel och/eller avloppsslam kan tillgången till dessa stora
substratmängder spela en avgörande roll för lönsamheten i en planerad
biogasanläggning.
Trafiken i regionen är omfattande(och troligen nog för att producerat drivmedel
skall gå åt). En biogasanläggning med tillhörande tankställe innebär ofta
startskottet för den lokala gasfordonsmarknaden. Därför är det viktigt att
kommunen agerar som goda föredömen och aktivt jobbar med att välja gasfordon
istället för fossildrivna fordon i alla delar av sin verksamhet.
Många industrier i regionen är intressanta ur biogassynpunkt. Samarbete med
mejerier, stålverk, livsmedelsindustri samt pappers- och massaindustri innebär ofta
både tillgång till större mängder likartat substrat och möjligheter till en kontinuerlig
avsättning för den producerade gasen.
Att Swedegas har visionen att bygga gasnät för naturgas och LNG i Gävle-området
för att på så vis möta industrins behov av energigas skall ses som en stor
möjlighet.Den fossila gasanvändningen kan hjälpa till att etablera den infrastruktur
som krävs, etablera biogas som bränsle och öka användningen av biogas. Den
fossila gasen kan även säkerställa tillförlitligheten av biogasen genom att verka
som reservbränsle vid eventuella driftstörningar. Det är även viktigt att ha i åtanke
att en liten inblandning av förnyelsebara bränslen i en annars fossil användning kan
ha stor miljönytta.
Avslutningsvis berättar involverade i Gävles biogasprojekt att en viktig faktor för
att komma igång med biogassatsningen i Gävle var att det fanns mycket tydliga
beslut och stöd från politiken. Det fanns positiv vilja över blockgränserna och
många parter att samverka med. Eftersom det politiska stödet fanns, blev det aldrig
några problem. SBI Ekogas AB förstärker denna bild av det positiva initiativ som
Gävle kommun givit projektet.
Copyright © Pöyry SwedPower AB
38
11
REFERENSER
1. J. Held, A. Mathiasson, A. Nylander, Biogas ur gödsel, avfall och restprodukter - goda
svenska exempel, Sverige, 2008, Svenska Biogasföreningen, SGC, Gasföreningen
2. O. Norrman Eriksson, T. Hermasson, Biogas i Gästrikeregionen – en systemanalys,
Sverige, 2009, Högskolan i Gävle
3. L. Lindow, Biogasanläggning i Vansbro, reviderad idéskiss, Sverige, 2009, Biosystem
AB
4. P-O. Kull, H. Lundborg, Fordonsgas vid Duvbackens reningsverk, Sverige, 2007, Gävle
Vatten
5. M. Dahlström, Förstudie Biogas i södra Dalarna, Sverige, 2008, Lantbrukarnas Ekonomi
AB, Regionförbundet i Dalarna
6. M. Olsson, Studie över gaspipeline i Gävleborg och Dalarna, Sverige, 2009, BiogasMitt
7. T. Kåberger, U. Kärrmarck, Förslag till en sektorsöverskridande biogasstrategi, Sverige,
2010, Energimyndigheten
8. H. Gåverud, J. Lundgren, A. Glimhall, Ökad andels biogas på en utvecklad gasmarknad,
Sverige, 2009, Energimarknadsinspektionen
9. CMA Research, Intresset för biogas som fordonsgas i Gävleborg och Dalarna – en
kartläggning på uppdrag av BiogasMitt, Sverige 2010, BiogasMitt
10. E. Erjeby, Rapport förprojektering – biogas i Säterbygden, Sverige, 2010, Swedish
Biogas International
11. L. Lindo, R. Beijer, Dala Vatten och Avfall: Biogas Siljan, Sverige, 2010, ÅFEngineering AB
12. E. Norin, K. Olofsson, P. Johansson, Utsortering av matavfall och förutsättningar för
biogasproduktion i Hälsingland, Sverige, 2011, Sweco
13. J. Engstrand, Swedegas syn på en effektiv infrastruktur för gas, presentation, Sverige,
2012-01-25, Swedegas
14. Y. Karlström, Premiär för lokalproducerad biogas, Arbetarbladet, Sverige, 23 februari
2012
15. Statistiska centralbyrån, Statistisk årsbok 2011, transporter och kommunikationer,
Sverige 2011
16. Region Gävleborg, Länsplan för regional transportinfrastruktur 2010-2021, Sverige
2010
17. ÅF, Systemanalys Gävle-Oslo (”E16”), Sverige 2008
Copyright © Pöyry SwedPower AB