Transcript Ladda ner
I projektet ställs frågan hur handskrift (som utvecklats från att förr ha varit en nödvändig del av medborgarens bildning till att vara kuriosa) kan vara relevant i ett allt mer datorassisterat samhälle? I den viktiga strävan efter ”kulturell hållbarhet” kan dock handskrift erbjuda enkla kommunikativa verktyg användbara för både amatörer och experter. Detta kan bidra till viktig social dialog. Om experter har teknisk skicklighet, kan amatören ofta intuitivt ge ett mer livfullt uttryck i skrift. Utifrån dessa idéer söks svar på frågan hur en modern handskriftspraktik förenande parternas styrkor skulle kunna gestaltas. Försök görs att skapa ett radikalt koncept för handskrift. Det skulle ge formgivare av alla kunskapsnivåer kreativa (och immateriella) verktyg att använda. Dessa kunde användas för att efter personlig smak och utan tvång på kvalitetsmässig perfektion skapa och använda bokstavsformer för handskrift. Konceptet utnyttjas sedan för att skapa 3 nya handstilar fria från tydliga historiska förlagor. Exempel visas på hur dessa kan appliceras i vardagen. Den process som används för att nå dessa resultat karaktäriseras av en hantverksinspirerad dialog mellan problem och lösning, där misstag kan vara viktiga steg på vägen mot något nytt. In this thesis the question is asked how handwriting (going from being essential social skills to being considered ephemeral) may be relevant in this increasingly computer-assisted society. In the struggle for cultural sustainability, handwriting can offer simple and communicative tools usable to experts and amateurs alike. This can give valuable contribution to social dialogue. Though experts have strong technical skills, amateurs may intuitively create more vivid expression in writing. From these ideas, effort is made to find how radical and contemporary methods of handwriting joining these separate traits could be created. The concept would give designers of all skill levels a set of creative (and immaterial) tools. These could then be used to develop personalized letterforms free from demands on perfection. This concept, now called Fenix, is then used to create 3 new sets of handwriting styles free from obvious historical connotations. Everyday applications of these styles are then shown. The working process used to reach these results are characterized as being inspired by the craftsmans approach to problem-solving, where mistakes are important steps on the path to things new. Detta projekt bygger på den fråga jag ställt mig sedan jag först kom i kontakt med handskrift på lågstadiet, och i upptäckten av mer avancerad kalligrafi under en workshop på en konstskola långt senare. Vad är nyttan av att skriva för hand idag? Är det intressant? Frågan har följt mig sedan jag påbörjade HDKs designprogram, men föll sig aldrig naturlig att utforska på allvar förrän nu. Givetvis kan den som tar sig igenom rapporten skönja svaret på frågan. Vissa människor måste avtackas, som direkt eller indirekt betydelsefulla för resultatet. Först och främst min familj som stått ut med arbetet på hemmaplan och lågstadielärarna som orkade lära mig skrivstil för så länge sedan. Tack till kalligrafen Marianne Pettersson-Soold för en betydelsefull introduktion till kalligrafi (ett virus jag aldrig blivit frisk från), och Henric Benesch, doktorand på HDK för intressanta diskussioner och boktips. INLEDNING 5 IDENTIFIERAT PROBLEM 12 RESULTAT 13 INTRODUKTION BAKGRUND 5 Det stora sammanhanget Historisk bakgrund 6 Teoretisk ram 7 Sociokulturella förutsättningar Handskrivandets förutsättningar Praktiska förutsättningar 9 Estetiska förutsättningar Tekniska förutsättningar 11 Problemets formulering Problemetsförutsättningar Projektets syfte och mål Konceptet Fenix 3 förslag på stilar 14 AVSLUTANDE DISKUSSION 14 RESULTATET I ETT STÖRRE SAMMANHANG Nytta och konsekvens av resultatet Möjlig fortsatt utveckling 14 15 REFLEKTION Arbetets kvaliteter Den egna processens förutsättningar Formgivningsfasen – utvecklingen av bokstavsformerna Förädling 15 REFERENSLISTOR 21 BILAGOR 22 Litteratur Bilaga A - Bakgrund Bilaga B - Handskrift i nuet Bilaga C - Arbetsprocessen Bilaga D - Mot nya stilar Bilaga E - Resultaten Bilaga F -Applikationer Bilaga G -Övrigt 16 17 19 INTRODUKTION Ett viktigt uppdrag för den samtida och framtida designerrollen är att fokusera på att lösa verkliga behov. Om ”Hållbarhet” i sig är den kanske viktigaste frågan för mänsklig utveckling idag så följer med termen ”Kulturell hållbarhet” att uppmärksamma det allmänna sociala behovet av kommunikationsmöjligheter1. Det är viktigt för människor att äga språkliga uttrycksmedel. Den skrivande människan är en självsäkrare medborgare. Men om vägen till kunskap och personligt uttryck är viktig för samhällsmedlemmar är det också en svår väg att gå. Olika möjligheter, som motivation, medel och kunskaper saknas. Men tillgängligheten tycks vara större med direkta enklare medel. Detta stämmer inte bara för amatörer, även för experter är papper och penna lika viktigt i vissa arbetsfaser som en dator är.2 En kontinuitet av hantverk och praktiska kunskaper borde fortfarande kunna betyda mycket i ett alltmer globalt och digitaliserat samhälle. De kan erbjuda just okomplicerade och/ eller intuitiva vägar till tillfredsställelse av sociala och kommunikativa behov. Ett uppdrag för den grafiska designern i denna kontext skulle kunna vara att visa vägar för kommunikationsmedel bättre lämpade för dialog.3 Att t.ex. ges medel för att utveckla sin egen handstil skulle kunna ge folk ökat självförtroende. Kulturell hållbarhet kan handla om att ge folk möjlighet att personligen ta kontroll över de direkta kommunikationsmedlen. Men för att det skall vara möjligt måste man minska gapet mellan ”experten” och ”amatören”4. BAKGRUND Problemet i det stora sammanhanget Ett stort problem för medborgare att kommunicera på lika villkor, oavsett status (som expert eller amatör) är den utbredda visuella envägskommunikation som massmedier använder. Detta konkurrerar ut medborgarnas egna initiativ och leder till otillfredsställelse av sociala och kommunikativa behov. Folk upplever sig inte ”hela”.5 Effekterna av detta kan bli passiva eller frustrerade marginaliserade samhällsgrupper, i värsta fall till ren destruktivitet. En annan sida av detta är ”expertkulturen” i vår samtid. Måttstocken för kommunikationsmedlen är datorassisterad högteknologi ”CAD”. Det är 5 svårt för fler än ”experterna” att skaffa sig goda kunskaper i detta, det ligger långt bort från de grundkunskaper man borde förvänta sig att medborgare borde ha för att kunna kommunicera väl6. I denna kontext kan redan nu konstateras att handskrift är en negligerad del i den allmänna skolundervisningen. Historisk bakgrund I sin insiktsfulla bok om handskriften som konstart ger Nicolete Gray ett värdefullt perspektiv.7 Vårt Alfabetes bokstäver har i olika former använts i västvärlden sedan den klassiska antiken (från ca 500-talet f.kr). Huvudsakligen formades de för hand - höggs i sten till monument eller skrevs på papyrus, vax, pergament och (till sist) papper. Detta utfördes i början huvudsakligen av professionella skrivare, men i den klassiska antika civilisationen var läsoch skrivkunnigheten påfallande utbredd. Därför omgavs människorna av skrift i sin vardag, vilket t.ex. lämningar i ruinstäder som Pompeji visat. I en sådan kultur hade skrivkonsten hög status och skrift från denna tid anses fortfarande vara näst intill oöverträffbar i estetisk fulländning. Det är fortfarande den grund all följande skriftutveckling i Europa vilar på, även de bokstäver som analogt eller digitalt utnyttjas idag. Skrift i böcker har existerat sedan tidig medeltid men var länge extremt exklusiva. De var ofta utförda med stor uppfinningsrikedom och hantverksskicklighet. Påfallande ofta utvecklade skrivarna sina bokstavsformer spontant för att passa tidernas praktiska och/eller andliga verklighet8. För gemene man existerade många alternativa och enklare sätt att kommunicera. I folkens vardag användes länge exempelvis ristade runor och symboler (t.ex. bomärken), på håll ända in i 1800-talet! Sedan renässansen och boktryckarkonstens intåg under renässansen ökade möjligheterna och kunskaperna att kommunicera med skrift explosionsartat. När bok- och skriftframställningen kunde utföras maskinellt och fler människor samtidigt lärde sig skriva försvann många av de professionella skrivarnas uppgifter. Men expertis i handskrift överlevde i vissa nischer. Detta är viktigt för det sätt som användandet av skrift kom att utvecklas. Nu fanns i både utformandet av typsnitt för tryck av böcker och den praktik som professionella skrivare verkade i en strävan att nå teknisk och estetisk perfektion och senare ordning genom standardisering. I den privata sfären ansågs det ännu i mitten av 1900-talet viktigt för medborgare i samhället att kunna skriva väl. I skolundervisningen eftersträvades även där estetisk perfektion framför lek- och uttrycksfullhet. De godkända handstilar elever skulle lära sig var sirliga och svårlärda (eftersom de byggde på koppargravörers verk). Europas Arts- and craftsrörelse var i slutet av 1800-talet en konstnärlig 6 reaktion mot industrialismen. I denna anda lyftes klassiska hantverk som handskrift och manuella tryckmetoder fram. Äldre, ofta medeltida bokstavsvarianter nyanvändes. I början av 1900-talet var rörelsen stark och inflytelserik men rörelsen var i grunden konservativ och misslyckades med att utvecklas och knyta an till nyare tiders erfarenheter, behov och önskemål.9 Teoretisk ram För mig och mitt projekt framstår romantikens kritik av modernismen som en intressant motpol till dagens arv efter 1900-talets modernism. Det är ett användbart perspektiv i ett projekt om handens uttryck att välja en ståndpunkt som värnar om detta. I sin tankeväckande bok ”The Craftsman” beskriver Richard Sennett denna kritik genom dess störste förkämpe, den engelske författaren John Ruskin.10 I dennes syn på Hantverket finns idéer om att släppa kraven på kontroll och exakthet, dygder i industrialismens 1800-tal. Tappad kontroll ger nämligen formgivaren (eller hantverkaren) chans till nya upptäckter11. Ruskins program handlade om att återknyta färdigheter och kunskaper till folks vardag – han hyllade det som kallades ”rough-hewn beauty”, dvs. den oslätade skönheten (min tolkning)12. I detta motstånd mot teknisk expertis och standardisering fanns ett också kritik av den som hade strävan efter teknisk perfektion som karriärväg – virtuosen. Virtuositet leder till distans mellan expert och amatör, och till envägskommunikation med experten i centrum. Recept mot detta skulle vara att på olika sätt skapa transparens, att skingra mystiken i färdigheter och göra dem möjliga för alla att förstå13. Detta kan göras genom: 1. Tillgänglighet(minska glappet mellan expert och amatör) 2. Variation(tillåta och uppmuntra avvikelser, problematisera standardisering) 3. Imperfektion (acceptera och utnyttja misstag) 4. Personligt avtryck (visa människan bakom kommunikationen) 5. Form efter princip(uttrycket följer på kontexten och behovet) 6. ”Kunskap i frihet” (fri hållning gentemot traditionell kunskap och tradition) 7. Mystik i vardagen (utrymme för sofistikation och/eller expressivitet) Jag använde dessa punkter i mitt eget arbete som ett slags manifest. 7 Socio-kulturella förutsättningar SÖ-stilen kallades den handskriftsreform som utarbetades och implementerades i svenska skolor under 70-talet och tidigt 80-tal. Den gick ut på att standardisera undervisningen i handskrift eftersom det tidigare funnits många system, en ofta förvirrande situation när elever flyttade. Målet var att alla elever skulle utveckla ”en lättläst och någorlunda snabb handstil”14. Syftet var att alla medborgare skulle ha en gemensam grund i sin handskrift, i sitt visuella språk. Reformen ”imploderade” senare, kanske för att stödet från skolorna var bristfälligt. Idén att lära alla barn skriva väl för hand har senare ifrågasatts och debatterats i Sverige, speciellt under 90-talet när IT-satsningar tycktes vara framtiden15. Ingen gemensam skrivundervisning finns idag för skolväsendet, det är upp till varje skola att bestämma hur den skall bedrivas. Men nya försök har gjorts på olika håll för att skapa mer pedagogiska och moderna sätt att lära barn skriva. Dessutom finns en ”Nordisk Idégrupp för handskrift”, som verkar för att stärka ämnet.16 Det är väldigt olika hur folk idag uppfattar handskrift, ibland som användbart i vardagen, ofta som vackert, eller charmigt men mest ålderdomligt. Klart är att eventuell användning mesta dels sker på det informella planet eller på en enklare offentlig nivå. Typiskt är gatumeddelanden från affärsrörelser, dekoration, brevskrivning, graffiti, och textning för enkla meddelanden och anteckningar i folks vardag. Även vissa av dessa domäner hotas idag av rationalisering – butiksskyltning anpassas mer och mer för att kunna göras digitalt. Brev och anteckningar skrivs ofta med digitala verktyg och medier (t.ex. med e-post eller genom mobiltelefoni). Designhögskolors utveckling belyser ”expertkulturens” förhållande till handskriftsanvändning. Många traditionella kunskaper inom grafisk formgivning och kommunikation, såsom utbildning i handskrift och analoga tryckmetoder existerade (om än marginellt) på många håll ända fram till millennieskiftet, men har nu slutligen ersatts av digitala motsvarigheter i takt med kraven på den ”moderna skolan”. På dessa skolors grafiska designavdelningar har trycktyper och modern reproduktion varit norm för arbetet 8 med grafisk formgivning sedan mitten av 1900-talet. Detta både för nytta och för experiment. Handskrift betraktas mest som kuriosa, i bästa fall liknas det vid nyttan av kroki (som användbar övning för uppfattning om proportioner) eller som källa för inspiration17. Handskrivandets förutsättningar Jag utgick i detta arbete först och främst ifrån att bokstävers form och funktion beror på det sammanhang de skall användas till. Handskrift är till sin natur ett ”direkt” medium där anpassningen efter förutsättningarna kan vara omedelbara. Det är upp till skrivaren och sammanhanget att avgöra hur noggrann, tydlig eller personlig utförandet skall vara. Skrivaren och skriften beror på varandra. Förståelsen av kontexten är därför central. Jag uppfattar tre sorters behov (utifrån skrifthistorien): snabbskrivna och flödande kursiva stilar (använt för räkenskaper, brev och anteckningar), balanserade och noggranna (för boktext och titelskrift på exempelvis monument), samt ornamenterade och komplexa bokstavsformer (för rubriker i böcker och andra extraordinära sammanhang).18 Grunden för utformandet av ett tydligt nytt system behöver ta hänsyn till dessa relationer. Praktiska förutsättningar En viktig aspekt är mina egna kunskaper i ämnet handskrift. Som student med inriktning mot grafisk design på en designhögskola och redan intresserad av kalligrafi är min nivå klart inom den roll jag kallar ”expertens”. Många av de tekniker jag kan utföra skulle en ”amatör” kämpa hårt med. Utmaningen ligger i att söka se bortom denna roll. Om jag vill söka skapa transparenta vägar för att använda och utveckla handskrift, så kan jag se till att jag inte försvårar förståelsen mellan amatör och expert. Det handlar om valet av material, verktyg, tekniker och metoder. Jag kan exempelvis undvika att basera arbetet på mer avancerade (och ofta traditionella) tekniker för att utveckla bokstavsformer. Ett exempel är hanteringen av seriffer, klackar på bokstäver. Dessa skänker kontrast och tydlighet men är ofta svåra att göra rätt (här får experten ett tydligt övertag). Vill man ge bokstäverna seriffer i denna kontext bör de kunna skapas enkelt och lättförståeligt. Många skrivdon som används för avancerad handskrift, t.ex. ”bredpennor” är också svåra för amatören att utnyttja eller införskaffa. Uttryckssätten kan då i möjligaste mån baseras på sådana jag uppfattar som relativt lätta att utnyttja eller införskaffa. Estetiska förutsättningar Vad kan vara ett kontemporärt uttrycks i handskrift? Det kan byggas på förhållningssättet till transparens (uttryckt i ovan nämnda stycket ”teoretisk ram”) men bör i denna strävan också ta hänsyn till folks förhållande till samtiden och relationer till varandra. En ny förbindelse mellan expert och amatör har jag observerat i den samtida levande handskriften. I Göteborgs utemiljöer finns många exempel på hur handskrift av nöd eller lust applicerats legalt på skyltar eller illegalt på väggar som ”klotter”. Jag har också funnit intressanta uttryck i kontakten med mitt äldsta barns första träning i handskrift.19 Det som kännetecknade dessa uttryck var framför allt amatörens spontanitet och livfullhet. Denna livfullhet skedde ofta på bekostnad av den exakthet, balans och struktur som man finner i professionella kalligrafiska verk (det som kallas ”skönskrift”). Där ligger fokuset på skickligheten i det tekniska utförandet. I denna strävan upplever jag ofta att spontaniteten och livfullheten går förlorad20 . En strävan blir då att hitta sätt för att kunna förena eller utnyttja dessa motpoler. I handskriftslitteraturen presenteras (oftast kronologiskt) de historiskt autentiska stilarna uppställda schematiskt. Detta påminner mycket om de alfabet som idag finns renderade digitalt som typsnitt. Det är ovanligt att blanda element från olika stilar, och många av dem är ”stämplade” och laddade med kulturella associationer (Exempelvis är den gotiska stilen kopplad till medeltid och nazismen som använde stilen flitigt). Många klassiska stilar har fortfarande förtjänster, men de är samtidigt laddade med en kontext som gör dem svåra att använda direkt i vår tids vardag utan att undvika dessa laddningar.21 Jag uppfattar därför ett behov av att kunna ”se klart” på de individuella bokstäverna. En väg är att kunna lyfta ut bokstäver ur sina ursprungliga sammanhang (sina alfabet).22 Det finns också skäl att söka efter nya och friare metoder för att använda bokstäverna än jag upplevt i expertlitteraturen . I skissprocessen upptäckte jag möjligheten att skapa ett föränderligt men ett ”plastiskt” system . Ett system skulle kunna byggas på en serie enkla regler som alla var valfria. Det borde kunna göra det lättare att utnyttja handskrivandet förutsättningar än om jag utnyttjade ”låsta system” såsom ”färdiga alfabet” eller ”typsnitt”, som helst låter sig konstrueras och poleras till fulländning (och renderas digitalt) för att användas på ett ”förutstakat” vis. 23 Dessa synsätt skulle kunna uppmuntra spontanitet, variation och livfullhet 10 men samtidigt behålla struktur och nödvändig balans. Tekniska förutsättningar I detta projekt skedde en formgivningsprocess som i sina grundförutsättningar var oberoende av fysiska rum. Den förväntades resultera i lösningar som var baserade på både praktiska erfarenheter och teoretisk reflektion24. Handskrift kan i realiteten utföras av vem som helst var som helst. Det fanns dock en poäng i att begränsa perspektivet till uttryck genom verktyg, material och ytor i vardagliga miljöer. Subjektivt sett innebar detta (för mig) hemmet och HDK:s olika utrymmen. I projektet skrevs och testades handskrift i huvudsak inomhus. Att utföra tester ute i det verkliga livsrummet var önskvärt men löstes genom fotomontage, eftersom ett autentiskt utförande hade krävt mycket extra tid med sökande efter praktiska lösningar som inte hade varit helt relevanta för detta projekt(material, metoder). Det skulle också ha blivit en fråga om legalt och eller illegalt utfört textande, med all den kontext och problematik om ”klotter” som också är ett annat ämne än mitt. 11 Problemets formulering 1. Hur kan en kontinuitet av handskriftens praktik tolkad utifrån begreppet ”kulturell hållbarhet” motiveras? 2. Hur skulle en sådan kontinuitet konkret kunna gestaltas och fungera? Problemets förutsättningar De viktiga teoretiska kraven i projektet uppfattar jag som25: 1. Kunskaps- och materialmässig tillgänglighet 2. Acceptans av imperfektion och variation 3. Hylla ett personligt avtryck framför traditionella måttstockar 4. Utföra Form efter behov 5. Ge utrymme åt sofistikation i vardagen Projektet är specificerat som personligt och utforskande. Jag har därför valt att inte basera mitt arbete på ex. fältstudier av den faktiska praktiken i användandet av handskrift. Jag har heller inte involverat professionella kalligrafer. Projektets syfte och mål Målsättningen med projektet är att undersöka hur formgivaren genom samverkan mellan teoretisk reflektion och praktiska erfarenheter kan skapa förutsättningar(metoder) för användning och gestaltning av bokstavsformer präglade av medvetenhet om ”kulturell hållbarhet”. Detta mål innebär också att söka konkret visa hur formgivaren genom att skapa ett nytt koncept kan påverka hur bokstäver skrivs och utformas. Syftet med projektet är att bidra till ökad förståelse för skriftens möjligheter att vara ett värdefullt komplement för samtida kommunikation. Genom att föreslå nya möjliga metoder och inspirera till förnyelse i ämnet kan länkarna mellan ”experten” och ”amatören” förhoppningsvis stärkas. 12 Jag har skapat ett nytt (immateriellt) grundkoncept för att skapa och använda bokstavsformer som skrivaren vill ”göra till sina”. Jag presenterar också tre stilar för handskrift som är utformade efter konceptets principer26. Som komplement till dessa planscher finns en serie bilder med exempel på utförda appliceringar27. Samtliga delar presenteras sammanställda på A3 planscher (för enkel digital utskrift). Estetiken i utförandet baseras på användningen av rena men tydligt handskrivna linjer, inte med kontrastrik bredpenna och helt konsekvent utförd stil som i klassiska stilprover – detta för större transparens (förståelse av uppbyggnad, och öppenhet för olika utföranden). Konceptet Fenix Grundkonceptet kallas Fenix, efter den metod av dekonstruktion det är utvecklat från28. Det bygger på ett antal enkla och frivilliga regler som ändrar sättet att skriva och utforma bokstäver från hur det går till i normala fall29. Dessa ändringar speglar funktionella behov som jag uppfattar är viktiga om handskrift skall vara en tillgänglig och levande praktik. Systemet baseras på regler kopplade till de punkter jag ansett vara viktigast för att ta hänsyn till ”kulturell hållbarhet”30. Presenterade funktioner är: 1. Plastiskt förhållande till text/bokstäver. Här visas sätt att spontant förändra dessa i höjd, bredd och detaljnivå. 2. Möjligheter att bygga och använda många varianter av varje bokstavs form (t.ex. detaljer) i en text, men ändå behålla det gemensamma i textens utseende. 3. Inte skilja på ”stora” och ”små” bokstäver (kapitäler och minuskler) men ge varje bokstav möjlighet att vara bådadera genom att variera storlek (och andra parametrar). 4. Grundskelett av bokstäver som presenterade i ett ”naket” utförande lämnar öppenhet för brukaren att applicera dem med egna val av verktyg och metoder. 5. Illustrerade sätt att använda grundformer för att skapa bokstäver efter egna behov ,fria från krav på kontext och konsekvens. 6. Inga bestämda mått på ”fulländning” av skriftens kvalitet, bara personliga önskemål är måttstock på detta. 13 3 förslag på stilar Utifrån detta grundsystem har jag utvecklat 3 egna stilvarianter som tillsammans söker täcka de flesta behoven av användning. I motsats till många historiska stilar kan alla dessa tre varianter användas tillsammans eller enskilt i olika sammanhang.31 Rotfenix är avskalad och luftig . Det är avsett som symmetrisk, rund grundstil. Flygfenix är som namnet en snabb och flödande kursiv skriftvariant med lutande, oval form Bokfenix är en tät och kantig textstil. Formen är rektangulär och lätt att ge seriffer eller ornament . Den skrivrytm som är naturlig för dessa stilar avspeglas i det antal streck som är önskvärt för att skriva bokstäverna. Den kursiva stilen skrivs (med fördel) med 1 streck (i ett svep), textstilen med 2 streck/svep medan den komplexare titelskriften är skapad för att både kunna skrivas med 3 eller fler streck, eller att ritas/konstrueras. RESULTATET I ETT STÖRRE SAMMANHANG Nytta och konsekvens av resultatet En förtjänst med mitt arbete ligger i målsättningen att försöka bryta ny mark genom att BÅDE blicka tillbaks på skrifthistorien och att våga bryta med den. Jag uppfattar att det är svårt att ta plats i en så lång tradition, men att det är nödvändigt för att ämnet i sig skall ha relevans för mig i samtiden. I denna utmaning har jag sökt använda praktiska designmetoder jag tillägnat mig på HDK.32 Dekonstruktion av alfabet var en sådan metod. Jag upptäckte det mitt i skissprocessen, och den visade sig vara en väldigt kreativ möjlighet att tränga in i och lära sig bokstävernas egenskaper på ett djupare plan. Jag kunde ta kontroll över handskriften genom att välja mina egna bokstäver och göra alfabetet ”till mitt”. 14 I de tester jag själv utfört har stilarna jag skapat visat sig fungera och dessutom förändrat mina egna personliga skrivstilar radikalt. De fungerar för sina arbetsområden väl, och lever nästintill sitt eget liv. I min praktik, som skrivande människa, stärker de mina möjligheter att uttrycka mig på ”ett levande vis”. Fortsatt utveckling av bokstavsformerna är fortfarande önskvärt och möjligt, men inte direkt nödvändig. Konceptet gör det enklare att konkret och intuitivt arbeta fritt med principerna och funktionerna bakom bokstäver, skrift och deras uppbyggnad. Denna kunskap kan ge ökad kunskap och inspiration. Eftersom stilarna följer Fenix-konceptets ”grundfilosofi” är det tänkt att graden av exakthet, tydlighet och personligt anslag beror på brukarens sinnelag och färdighetsnivå. De grundegenskaper stilarna försetts med gör dem olika ”lämpade” för olika ändamål. Men en viktig möjlighet är att kunna ”kasta om” de parametrar man bestämt för sitt skrivsystem, med nya uttryck som följd. Om en formell skriftstil är vanligast för att texta på vägg med bred pensel, vad händer då om man istället använder en flödande kursiv med smala pennors linjer? I och med de relativa kriterierna för kvalitet som konceptet uttrycker kan det leda till erfarenheter där ”experten” kan hitta värdefulla kopplingar till amatörers uttryckssätt, och på det sättet bygga broar mellan dem. Om möjlig fortsatt utveckling Det skulle vara önskvärt att i publikationsform sammanställa de givna resultaten av mitt projekt eller samla in dokumentation av den respons som mitt arbete skulle kunna få under den kommande examensutställningen (på Rhösska museet). En utveckling av nya bokstäver och alfabet utifrån Fenix-systemet väntar på att genomföras, Tänkbara möjligheter är att hitta undergrupper av stilar för olika användningsområden, liksom fortsatt utveckling av formerna i sig. Nya grundalfabet skulle kunna ge upphov till helt andra stilarter. Och helt andra regler för den underliggande strukturen skulle kunna ges. Ett mer forskningsbaserat projekt kan handla om att föra arbetet från min privata vardagsmiljö till en yttre offentlig sådan. Då skulle jag med olika medel kunna verifiera betydelsen av handskriven kommunikation i samhällets vardag. Det kunde handla om att genomföra enkäter, intervjuer, konfrontationer eller installationer. Detta skulle behöva kopplas till undersökningar av folks upplevelser och attityder, och skulle förmodligen bäst ske som tvärvetenskapliga experiment, kanske med sociologisk udd. Utifrån ett sådant resultat skulle jag då kunna gå vidare till att söka utveckla metoder och stilar för vardagsbruk.33 En annan forskningsmöjlighet är att se hur mina metoder skulle kunna appliceras av olika samhällsgrupper. Vad händer när man ger dessa grupper nya metoder för kommunikation? Vad skulle exem- 15 pelvis invandrare med utomeuropeisk bakgrund basera ett dekonstruerat alfabet på? Vad skulle vara relevant för dem i formgivningen? Jag ser framför mig många intressanta möjligheter att fördjupa samarbeten med olika människor och samhällsgrupper, och jag tror att vinsten för dem skulle vara ökad självkänsla och stärkande av identitet och medborgaranda. Detta skulle vara helt i linje med principerna för ”kulturell hållbarhet”. REFLEKTION ÖVER PROCESSEN Den egna processens förutsättningar Valet av litteratur till projektet har fokuserats på det som varit kreativt gångbart och orienterande, inte för att skaffa en heltäckande bild. Inför de praktiska övningarna jag startade mitt projekt med lånade jag ur olika kalligrafiska böcker, där ”The Calligraphy Sourcebook” av Miriam Stribley visade sig fruktbarast, i det att den presenterade många nytolkningar av historiskt material och gav schematiskt tydliga stilar att pröva. Samtidigt borde Kerstin Anckers “Från A till Ö…” nämnas, eftersom det är den kanske mest lättillgängliga handboken i ämnet på svenska(jag lärde mig alla grunder i avancerad skrift från den boken). För en djupare förståelse av handskriftens historiska betydelser, men från ett rent formgivarperspektiv, använde jag Nicolete Grays ”Lettering as drawing”, där handskrivandets principer och möjligheter framställs i väldig tydlighet. Slutligen skapade jag förståelse för hantverkarens och handarbetets praktik genom Richard Sennetts tankeväckande och splitternya bok ”The Craftsman”. Utmaningen låg i det sätt kunskaperna från dem användes. Handskrift är på många sätt en verksamhet liknande hantverkarens. Precis som i dennes praktik tänkte jag mig att utvecklingen måste vara en dialog mellan teoretiskt resonemang (kring kvalitativa och fruktbara metoder och former) och praktiska övningar och ”workshops” i det aktuella ämnet. Detta innebär en metod för formgivning som ständigt pågående självreflektion och ständig aktivitet. Spår skulle följa på varandra, så länge de ledde vidare. Jag kom att använda bara de element som i varje givet ögonblick ledde framåt mot en tänkt målsättning. Detta upplevde jag som ett test av självtillit. För att förenkla och ordna dessa självreflekterande processer använde jag mig av både skissbok och loggbok. Betydelsen av dessa är svår att överskatta. Kanske är det närvaron av alla digitala verktyg som fått mig att verkligen uppskatta den spontana enkelheten och nyttan med dess analoga förebilder. Dessa anteckningar kom att bli litterära källor i sig, eftersom jag snart refererade till dem istället för den ursprungliga litteraturen. 16 Formgivningsfasen – utvecklingen av bokstavsformerna Grund för min utformning av bokstäver, från de alfabet jag intresserade mig för (och övade på) i början av projektet till de slutliga Fenix-varianterna, var den praktiska situationen. Detta innebar handens och pennans rörelse i skrivaktiviteten. Det finns många sätt att närma sig den akten, men jag fann det mest naturligt att utgå från en enkel vardagssituation där vanliga material och verktyg användes. Den vardagssituationen innebar för mig kommunikation med relativt enkel text skriven med smalspetsad penna på normaltjockt papper, på ett plant underlag. Som när man skriver anteckningar i en skrivbok. I all form av hantverk tycks rytm vara en nödvändig stabiliserande faktor , ett stadium av inlärd repetition som inte uppfattas av utövaren medvetet utan intuitivt34. I skrivandet använder jag sällan stilar som inte är invanda, trots att jag har tillgång till dem. Det krävs nämligen en praktisk fas av övning och tolkning av en bokstavsstil för att kunna ”använda” den. Att dessutom bemästra stilen tar givetvis betydligt längre! Men även för amatören med sin relativt begränsade repertoar av stilar skulle jag tro att handtextandets komplexitet och estetiska eller kommunikativa kvaliteter tydligt kan varieras efter syfte. Och denna variation kan göras eftersom det handskrivna är ett så konkret medium. De flesta lär sig åtminstone en stil i skolan, som de använder i vardagen, förmodligen anstränger de sig lite extra när de skall använda den till festligare tillfällen. Medvetenhet om rytmens betydelse för inlärningen av skrift borde också kunna göra skillnad i utformandet av nya bokstavstyper. Läsbarhet behöver kanske inte omedelbart vara i fokus. Det är lika viktigt att en stil har andra funktionella eller estetiska egenskaper. Genom att våga släppa på krav som läsbarhet kan jag hoppas upptäcka nya, dolda lösningar35. Men precis som detta ”lössläppta utforskande” kan vara fruktbart för en formgivare (eller amatör) skulle den motsatta vägen kunna vara det. Att t.ex. systematisera och standardisera mitt ibland rätt vildvuxna skissmaterial var näst intill ett krav för att kunna förstå hur det bäst kunde fokuseras36. Och vill jag vidare utveckla de stilvarianter som blev resultatet av mitt projekt skulle jag kunna fokusera på just anpassning för läsbarhet. Om man ser på utvecklingen av Fenix-stilarna grundades den på en praktisk tillämpning av dessa erfarenheter. Jag intresserade mig för historiska stilar som jag tolkade som speciellt nära erfarenheten av handens rörelser. Dessa kunde skrivas på ett sätt som jag tolkade som modernt, utan alltför dekorativa och tidstypiskt laddade drag, och med en direkthet i sin konstruktion. Helst skulle de kunna skrivas med bara ett fåtal handrörelser och streck. De mest intressanta stilarna inkluderade geometriskt breda och fylliga bokstavstyper som antik romersk kvadrata, senromerska uncialer, spansk renässansgotik (rotunda), och den franska senmedeltida bastarda. 17 Tidigt i övningar med dessa alfabet märkte jag att de alla hade sina problem. Givetvis existerar de i ett otal varianter omtolkade i olika kalligrafiska handböcker. Men när jag kritiskt prövade dem fick jag ofta direkta idéer om hur de skulle kunna ändras. Men en fråga som då uppstår är hur långt man kan eller får ändra ett etablerat historiskt alfabet utan problem? Är det fortfarande en variant eller en helt ny stil? Och hur bedöma kvaliteten i det nya utförandet? Ja, vill man fokusera på ett kvalitativt utförande av en stil ser jag det som svårt att söka förändring i dem, snarare kanske ”uppfriskande nytolkningar”. Men om man verkligen vill utveckla stilar mot något fristående är det kanske enklare att utgå från nuet och ambitionen att skapa ”ohistoriska stilar”. Man kan fortfarande låna influenser från de äldre men slipper då ta hänsyn till hur väl man återskapar dem. I mitt arbete ekar de tre Fenix-stilarna av vissa historiska stilars estetik och funktion. Rotfenix påminner med sin enkelt runda och öppna form om de antika kapitälerna och senromerska uncialerna, Flygfenix bär i sin angulära och snabba rytm spår av renässansskrift som bastarda och cancellaresca, den tätskrivna Bokfenix tycks besläktad med seriff-stödd bokskrift som tidigmedeltida antikva (karolingisk minuskel), medeltida gotisk textura och till viss mån 1800-talets jugendformgivning. Dessa associationer beror givetvis på att min process innefattade dessa stilar från början. Jag märkte att det var klokt att inte helt ta avstånd från historien, att respektera dess former som kloka val jag kan referera och inspireras från.37 I samtliga av mina egna stilar har bokstävernas uppbyggnad i antal nödvändiga streck, och därmed skrivrytmens hastighet vid utförandet, bestämts av medvetna val38. Dessa val har givetvis skrivare tidigare än mig haft att förhålla sig till, om än kanske inte med samma intentioner. Enligt Sennett är hantverkare sällan dogmatiska i sin praktik, då de vet att den består av en ständig dialog mellan repetition (med intuitivt arbete) och ständig självrannsakan (med erfarenhetsgrundat kritiskt tänkande)39. Jag tycker att det finns fog för att se de antika och medeltida professionella skrivarna som en sorts hantverkare. Helt klart besatt de färdigheter som kanske aldrig kan uppnås idag. Även för dem borde långsam men ständig anpassning och utveckling av metoder ha varit naturlig, om än inte alltid medveten.40 Med dagens designperspektiv har jag dock den möjligheten att medvetet se, reflektera och överväga sådan utveckling. En intressant anekdot: I en fas av mitt skissarbete mötte jag en kinesisk utbytesstudentstudent. Denne fick se varianter av Bokfenix och associerade omedelbart tecknen till tibetansk skrift! Jag ser detta som ett bra tecken på att jag hittat vissa möjligheter att tränga ut ur den kulturella kontext som min praktik präglas av. 18 Förädling Skillnaderna mellan behoven av struktur och behoven av frihet i utformningen, (eller mellan ”glad men imperfekt amatör” och tekniskt skicklig ”professionell skrivare”) kan i bästa fall leda till nya och fruktbara möten. Ambitionen är som i forna tiders skriftutveckling en förädling av bokstäver men vad denna förädling består av beror på olika mål. Är vi intresserade av det eleganta, vackra eller bara det annorlunda? Skrift är en sorts ”Kulturbärare” som kan ”laddas” av tradition, religion och historia.41 Ett intressant modernt exempel kan hämtas från Mexico där gotisk skrift (blackletter) länge har använts i syftet att skapa en förhöjd känsla, en mystik i vardagen. Den används i väldigt olika sammanhang och utförs ofta ”hellre-än-bra”, men bokstäverna förmedlar ändå samma budskap. Även i det imperfekt utformade budskapet finns en intention av sofistikation. På liknande sätt utfördes i äldre tider skrift som ett uttryck för speciella ändamål, som titelsidorna i den berömda Book of Kells som är näst intill oläsbara men förmedlar ett starkt uttryck och fyller sin funktion i sammanhanget42. Sätten att relatera till detta utifrån en svensk vardagssituation behöver inte vara direkta. Det kan vara att man försöker hitta nya värderingar att utgå ifrån. En sådan åsikt och önskan jag förfäktat i projektets gång, är tron på att en praktik som handskrift borde vara tillåtande och inte ”mästrande”. Förmedlingen av färdigheter i ämnet borde alltid ske på ett positivt, icke tvingande sätt. Ingen expert borde kritisera individens val av uttryck så länge den främjar kommunikation eller kreativitet. Den typ av skrift jag anser modern och relevant borde sträva efter ett intuitivt behov av kommunikation i vardagen, inte ett effektsökeri eller ”revirpink” som inom viss graffiti. Det koncept och de exempel på stilar som jag presenterar är tänkta att främja denna föresats. De bygger på de erfarenheter jag själv haft i projektet, och tyvärr kan projektet brista i utvärderingen av hur ett sådant främjande skulle kunna gå till konkret. Men undersökningar av det spåret och hur andra (skrivande) människor kan använda och hanterar detta material, ja det är en av de saker som återstår att upptäcka. 1. se Thorpe. Anne,”Design för hållbar utveckling” sid. 143-146 2. för kritik av CAD, se Sennett. Richard ” the Craftsman” sid. 39-52 3. se Thorpe sid 164-166 4. för att definiera dessa roller: Experten är den professionella eller skolade kommunikatören, amatören inte nödvändigtvis mindre kunnig men oskolad eller oetablerad i ämnet. 5. se Thorpe sid 164-166 6. se Sennett, sid. 39-52 19 7. se Gray. Nicolete,”Lettering as drawing” 8. se Bilaga A 9. exempelvis en dialog med 1900-talets Modernistiska rörelse, se Gray sid 1-4 10. för referens till Ruskins idéer; se Sennett sid 108-115 11. om ”tvetydighetens betydelse”, se Sennett sid 113 12. se Sennett sid 109 13. inom hantverk istället ständig dialog, se Sennett , sid 115-118 14. Skolöverstyrelsen (SÖ) definierar detta som ”den personliga varianten av skrivstil-textning” i motsats till de stilar elever fick börja med att lära sig, och som var direkt tagna ur förlagor; se sid 4 ur Skolöverstyrelsen,”Handskrivning” 15. se utskrift av inlägg Varför lära sig skriva för hand när det finns datorer? i Bilaga G 16. se Barchowsky report, Bilaga G 17. jag refererar här till egna iakktagelser.för liknande från det sena 1900-talet - se Gray;sid 3 och 123-124 18. se Gray 19. Amalia, 5år, se Bilaga B för graffiti och Amalias alster 20. för exempel på utdrag från instrumentell litteratur i handskrift, se Bilaga C 21. för exempel på modern lösning av detta, se Paoli. Cristina,”Mexican Blackletter” 22. för en utförligare redogörelse av denna process; se Bilaga D 23. för skisser, se Bilaga D 24. se bilaga C 25. för grundidéerna till detta: se teoretiska ramen sid 7 26. Se Bilaga E 27. Se Bilaga F 28. se Bilaga D och som syftar på den mytiska fågel som brinner upp men sedan återuppstår ur askan. 29. se bilaga B eller Skolöverstyrelsen sid. 18 30. se Mål och sysselsättning 31. för skisser; se Bilaga E 32. för redogörelse av processen; se Bilaga D 33. se ”Mexican Blackletter” av Christina Paoli för exempel på användning, eller bilder från Bilaga B 34. se Sennett sid 171-184 35. se Sennett sid 194-213 om intuitiv utveckling 36. se Bilaga D 37. för jämförelser; se Bilaga D och E 38. se Bilaga D 39. För exempel på hur hantverkarens rutin kan stärka formgivning; se Sennett sid 261-263 (om kreativ besatthet) 40. Se Gray sid 96-97 41. se Paoli sid 5 och framåt 42. se Gray sid161 20 Litteratur Sennett. Richard, 2008” the Craftsman” London, Penguin Books Ltd Gray. Nicolete, 1982 ”Lettering as drawing” NY, Taplinger (urspr. 1971,Oxford Univ.Press) Paoli. Cristina, 2006 ”Mexican Blackletter” NY, Mark Batty Publisher Anckers. Kerstin, 1998 “Från A till Ö…” Stockholm, Wahlström & Widstrand Thorpe. Anne, 2008 ”Design för hållbar utveckling” Stockholm, Raster Cursive Italic News; The Barchowsky Report on Handwriting (urspr. 1985) Skolöverstyrelsen, 1972 ”Handskrivning” (Ur: Skolöverstyrelsens handledningar) Stockholm, Liber Stribley,Miriam. 1989 ”The Calligraphy Sourcebook” London, Macdonald & Co Bilaga A: Bakgrund Bilaga B: Handskrift I nuet Bilaga C: Redogörelse för processen – dekonstruktionsfasens metod och kriterier Bilaga D: Redogörelse för processen - skisser till nya bokstäver: Bilaga E: Resultaten Bilaga F: Applikationerna Bilaga G:Barchowsky report 21 BILAGA A: Bakgrund 3 behov av stilar: kursiv 3 behov av stilar: formell skrift 3 behov av stilar: titelskrift Hur man lär sig klassisk kalligrafi BILAGA B: Handskrift I nuet Spår efter autentisk vardagsstil Omvärldsresearch från Göteborg: ”hellre än bra” men handskrivet Omvärldsresearch från Göteborg: ytor Omvärldsresearch från Göteborg: ”viral” energi Kreativa bokstäver av Amalia Grip 5år BILAGA C: Arbetsprocessen Dekonstruktionsfasens metod och kriterier – systemet föds Detta utvecklades till en metod i ”bokstavsdekonstruktion”. Jag tog valda bokstäver (kriterierna för detta urvalet baserades på både subjektiv känsla och erfarenhet av dem i mina tidiga övningar ur stilhistorien och samlade dem i en skissbok. Ur detta kunde nu födas ett nytt sammanhang. Jag kunde nu ”plocka” olika alfabetsvarianter utan att behöva bekymra mig över bokstävernas tidigare kontext. Grundskiss på del av systemet Fenix Skiss på grundbyggstenar till bokstäver APPENDIX D: Mot nya stilar Påföljande skisser i stort format Ett formulär användes för att på ett stukturellt sätt få ordning på skissernas uttryck. Jag försökte se till att de olika stilarna inte använde fler streck än nödvändigt när de skrevs. Olika färg markerade här olika streck i ordningen - blått för det första etc: BILAGA E: Resultaten Konceptet Fenix - blad 1 Konceptet Fenix - blad 2 Fenix - grundbyggstenar till bokstäver Rotfenix Flygfenix Bokfenix Skrivprov från de tre stilarna: BILAGA F: Applikationer Exempel på applikationer av Rotfenix: Exempel på applikationer av Flygfenix: Exempel på applikationer av Bokfenix: Samlade applikationer av Fenix: BILAGA G: Övrigt Exempel på ny pedagogik i handskrift