Transcript Missbruks- och beroendevården - Föreningen Sveriges Socialchefer

Bättre insatser vid missbruk och
beroende Slutbetänkandet SOU
2011:35
Gerhard Larsson,
regeringens särskilde utredare
Missbruksutredningen
www.missbruksutredningen.se
Missbruksutredningen
Utredningens uppdrag
•  Översyn av den svenska missbruks- och beroendevården
•  Kommunens, landstingets och statens ansvar, men även
ideella och frivilligorganisationers insatser
•  Alkohol, narkotika, läkemedel och dopning
•  Frivillig vård och tvångsvård
Fem lagstiftningar prövas: SoL, HSL, LVM och LPT
samt LOB
Förslag till regeringen med ny lagstiftning i april 2011.
Missbruksutredningen
Utredningens arbetsprocess
1.  Kartläggningar av nuvarande förhållanden i Sverige
2.  Internationell översikt
3.  Diskussionspromemoria publicerad januari 2010 med
alternativa lösningar i några viktiga frågor
4.  Analys av 75 remissvar på diskussionspromemorian.
5.  Delbetänkande med vetenskapliga underlag (SOU 2011:6)
6.  Slutbetänkande (SOU 2011:35). Två volymer: Förslagsdel
respspektive Analysdel.
• 
• 
Ytterligare underlagsrapporter publiceras på utredningens
hemsida: www.missbruksutredningen.se
Utredningen avser också publicera en särskild rapport om
missbruks- och beroendevårdens organisation och inriktning
i andra länder (Australien, Danmark, Finland, Frankrike,
Kanada, Nederländerna, Norge, Storbritannien och
Tyskland)
Missbruksutredningen
Missbruksutredningen
Forskningsbilagan SOU 2011:6
Missbruksutredningen
Slutbetänkandet, SOU 2011:35, Volym 2 (2)
Missbruksutredningen
Slutbetänkandet, Volym 1 (2)
Förslagen
Missbruksutredningen
Tio motiv för att reformera
1.  Förändrad och ökad missbrukssituation. Syn och tillgång på alkohol
och droger förändrats. Nya grupper tillkommer inom ”väl etablerade”
kretsar. Tydligt ansvar för beroende av läkemedel och dopning saknas.
2.  Kommuner och landsting når idag endast 1 av 5 personer med
missbruk eller beroende.
3.  Vården uppfattas inte som attraktiv. Socialtjänsten ofta basen idag,
men 9 av 10 vill helst söka hjälp inom sjukvården.
4.  Missbrukets växande konsekvenser (2500 dör, 8 av 10 är påverkade
vid våldsbrott, samhällets kostnader enligt våra beräkningar 150 mdr)
5.  Delat och otydligt ansvar mellan landsting och kommun drabbar
individen i form av bristande tillgänglighet till, samordning av och
kontinuitet i vården. Därmed förloras i effektivitet.
6.  Ojämlik tillgång på vård och stöd mellan olika delar av landet.
7.  Tvångsvården rättsosäker och för ofta en isolerad insats.
8.  Kunskap (utifrån forskning och utvärdering) liksom kompetens en svag
gren i dagens praktiska vård- och behandlingsinsatser.
9.  Vårdens utveckling utmanar den nuvarande 30 år gamla lagstiftningen
(multifaktoriellt problem, fler medicinska behandlingar, landstinget ökat
ansvar).
10. Många små och medelstora kommuner har svårt att ekonomiskt bära
kvalificerad vård och heldygnsvård (frivillig som tvångsvård).
Missbruksutredningen
Missbruket är stort och ökar!
Utredningens färska kartläggningar visar:
•  Riskbruk alkohol
•  Alkoholberoende
1 000 000
330 000
•  Riskbruk narkotika
•  Tungt narkotikamissbruk
77 000
29 500
•  Dopning (regelbundna brukare)
10 000
•  Läkemedelsberoende
65 000
•  Tungt alkoholmissbruk upp 20% på 10 år
•  Tungt narkotikamissbruk upp 15% på 10 år
Missbruksutredningen
Dolt missbruk – vården når endast 1 av 5
•  Cirka 75 000 av 330 000 personer med alkoholberoende är
kända i vården.
•  Cirka 13 000 av 65 000 personer med missbruk eller
beroende av läkemedel är kända i vården.
•  Totalt cirka 100 000 av 500 000 med missbruk eller
beroende är kända i vården.
Missbruksutredningen
Missbrukssituationen, forts.
Samsjuklighet är vanligt förekommande
•  30-50 % av vårdsökande för missbruk har även annan
psykisk sjukdom
•  20-30 % av vårdsökande för annan psykisk sjukdom har
missbruk
•  25 % (?) av somatiskt vårdsökande har missbruksproblem
Missbruksutredningen
Detta leder fram till förslag om en
reformerad missbruks- och beroendevård,
men också behov av vissa följdändringar
inom några andra samhällsområden
•  8 reformområden
•  70 konkreta förslag till förändringar
•  Ny lag reglerande landstings och kommuners ansvar
(pluslag)
•  Förändrad tvångslagstiftning
•  Större sakliga förändringar i några andra lagar
•  Mindre ändringsförslag och följdändringar i en rad andra
författningar
Missbruksutredningen
8 reformområden
1.Tidig identifikation och kort intervention
2. Bättre kvalitet, kunskap och högre kompetens
3. Tydligare ansvar för effektivare vård
4. Vårdens innehåll samt boende, sysselsättning
5. Vård utan samtycke
6. Stärkt ställning för individen
………………………………
7. Polisens och kriminalvårdens roll vid missbruk
8. Arbetsplatsen, arbetsmarknadspolitiken och
socialförsäkringen
Därutöver:
- Ny lag som reglerar kommunernas och landstingens
ansvar och stärker den enskildes ställning
- Ändringar i en rad andra författningar
- Finansiering och genomförande samt
- Konsekvensanalys
Missbruksutredningen
Om 1: Tidig identifikation och insats
•  Bara 1 av 5 är kända idag. Sen upptäckt gör det svårare att
bryta ett beroende. Kostar mer.
•  Primärvården, inkl. MVC, får en lagfäst roll i att tidigt upptäcka
och ge kort rådgivning. Vårdprogram och utbildning i
beroende är medel.
•  Socialtjänstens uppsökande arbete utvidgas. Varje
kommunen ska fastställa program.
•  Företagshälsovården uppmuntras genom statsbidrag att
arbeta med tidig identifikation och kort intervention.
•  Elevhälsan och Studenthälsan utvecklas för att arbeta med
tidig upptäckt och kort intervention. Högskoleförordningen
ändras.
•  Självhjälpsprogram och råd via Internet, facebooksgrupper
och telefon utvecklas.
Missbruksutredningen
Om 2. Bättre kvalitet, kunskap, kompetens
Kvalitet
•  Auktorisation av behandlingshem (såväl privata som offentliga) införs
för att i framtiden få bedriva behandling.
•  Auktorisering utifrån utvärderad metodik, personalen har kompetens
för behandlingen, ”skötsamhet” och system för dokumentation.
•  Pluralism i utförare med olika behandlingsmetoder bör eftersträvas.
•  Kvalitetsregister
Kompetens
•  Två nationellt normerande yrkesutbildningar för personal i vård- och
stödverksamheter.
•  Beroendekunskap och mer farmakologi införs i läkarutbildningen på
grundnivå och för viss specialistutbildning.
•  Beroendekunskap införs i sjuksköterske--, psykolog-- och
socionomutbildningarna.
•  Yrkesspecifika specialistutbildningar för psykologer, sjuksköterskor
och socionomer.
Missbruksutredningen
Om 2. Bättre kvalitet, kunskap, kompetens
Kunskap
•  Rejäl forskningssatsning
•  Nytt nationellt institut med tvärvetenskaplig kompetens
•  2 nationella forskarskolor med olika inriktningar
•  2 nya nationella kompetenscentra för särskilda bristområden
(läkemedel, dopningsmedel)
•  Mer systematiska kartläggningar av missbrukets förändringar
(4 olika förslag)
Missbruksutredningen
Om 3. Tydligare ansvar för effektivare vård
Utredningens analys visar att dagens ordning är
problematisk:
•  Sjukvårdens och socialtjänstens insatser för alkohol- och
narkotikaberoende personer måste samordnas bättre utifrån
individens behov för effektivisera vården.
•  Tydligt ansvar för behandling av läkemedelsberoende och
doping saknas och bör tillkomma
•  Personer med både missbruk och annan psykisk sjukdom
liksom personer med både behov av både läkemedel och
psykosocial behandling faller mellan stolarna
Missbruksutredningen
Om 3. Utredningen prövade därför våren 2010 i en
diskussionspromemoria frågan om effektivare organisation
och presenterade tre modeller för detta.
• 
• 
• 
• 
• 
I stort alla 75 remissvaren underströk då behovet av att kommunernas och landstingens
ansvar behöver regleras mer i detalj för nå en behövligt effektivare organisation.
När det gäller huvudmannaskapet - kommun eller landsting eller fortsatt delat - fick två av
de tre skisserade modellerna stöd.
Flest stödde modell 1: fortsatt delat men, jämfört idag, tydligare lagreglerat ansvar för
centrala funktioner i vårdkedjan mellan kommun och landsting.
Många stödde även modell 3: huvudmannaskapet samlas hos landstinget, som är det
vanliga i Europa, för såväl vård- som behandlingsinsatser (medicinska och sociala).
Kommunens har ansvar för boende, sysselsättning och försörjning.
Mycket få stödde modell 2: huvudmannaskapet samlas hos kommunen som i Danmark och
innefattar då – utöver sociala insatser – även vård- och behandlingsinsatser .
Mentometerfråga bland 500 kommun/landstingsverksamma
(SKL:s konferens 17-18/11-10 politiker och tjänstemän representerande kommunal
socialtjänst och landstingens sjukvård)
Hur ser du på framtidens missbruks- och beroendevård? Förbättras den genom att:
1. 
Flytta huvudmannaskapet till kommunala socialtjänsten, 3%
2. 
Flytta huvudmannaskapet till landstingens hälso- och sjukvård, 36%
3. 
Behålla två huvudmän men förstärka samverkan (riktlinjer/lagstiftning) 57%
4. 
Vet inte, 4%
Missbruksutredningen
Forts om 3. Effektivare organisation
• 
Utredningen har slutligen stannat för att utveckla modell 1 med visst inslag av 3:
Fortsatt delat h-skap men med tydliggjort ansvar vem gör vad för centrala funktioner i
vårdkedjan. Behandling hålls samman.
• 
I en ny gemensam lag om vård och stöd till personer med missbruk (pluslag till HSL
och SOL) regleras vad kommuns resp. landstings ansvar primärt ska omfatta av de
centrala delarna i vårdkedjan. Det anges också ansvaret gäller för alla fyra psykoaktiva
substansgrupperna
• 
Behandlingen samlas enligt lagen hos landstinget, medan kommunen får ansvar för
rådgivning och psykosocialt stöd samt stöd till boende, sysselsättning och försörjning.
Landstingen får därigenom svara för tillnyktring, abstinensvård och behandling
(medicinsk/läkemedel och psykosocial).
• 
I lagen tydliggörs också landstingets ansvar för behandling av beroende av läkemedel
och dopningsmedel.
• 
När någon behöver insatser från båda huvudmännen ska kommunen ansvara för att en
individuell plan upprättas för att den enskilde ska få behovet av vård och stöd
tillgodosett, om den enskilde själv vill.
• 
Överenskommelse kan slutas regionalt om att överföra vissa i lagen angivna uppgifter
mellan kommuner och landsting.
• 
Samarbetsavtal ska alltid finnas mellan landstinget och kommunerna för att reglerar de
löpande insatserna inom missbruks- och beroendevården.
Missbruksutredningen
Forts 3. Skäl för samlat behandlingsansvar
•  Ett samlat behandlingsansvar klarar bättre en samtidig och
samordnad behandling (medicinsk och psykosocial
behandling)
•  Möjliggör tvärproffessionell utredning
•  Samlat behandlingsansvar hos en huvudman är det normala i
stort sett i alla andra länder
•  Mer samordnad behandling för personer med komplexa
behandlingsbehov, särskilt för personer med samsjuklighet
•  Underlättar ingången i vården, inte minst vid en vidgad roll för
primärvården för att tidigt uppmärksamma riskbruk
•  Mer likvärdigt behandlingsutbud i hela landet
•  20 landsting kan lättare bära kostnader för kvalificerad och
diversifierad behandling än 290 kommuner var för sig
Missbruksutredningen
Om 4. Vårdens innehåll – några förslag
(främst landstingen)
• 
Landstingen bör utveckla kunskapsbaserade insatser för
dels läkemedelsberoende och dels personer som
missbrukar dopningsmedel (saknas överlag idag). Staten
bör stödja utvecklingen.
• 
Läkemedelsbehandling av alkohol- och
narkotikaberoende oavsett bostadsort och vårdform.
• 
Reviderad ordning för sprututbyte vid injektionsmissbruk.
• 
Självhjälpgrupper bör rekommenderas att användas.
• 
Anpassning av vården och stödet till 6 grupper oavsett
drog (barn/ungdomar, kvinnor, gravida med missbruk,
funktionshindrade personer, annan etnicitet, äldre
personer).
Missbruksutredningen
Forts 4. särskilt läkemedelsbehandling
(underutnyttjad strategi)
•  Stimulera via vårdprogram och utbildning användning av
dagens tre läkemedel vid alkoholberoende (f.n. 19 000
patienter och 330 00 alkoholberoende).
•  Lägre antal i substitutionsprogram vid opiatberoende (LARO),
i Sverige än jämförbara länder och ojämn fördelning
geografiskt inom landet.
•  Därför föreslås en förändrad ordning för läkemedelsassisterad
behandling för att säkerställa ett grundläggande utbud i hela
landet och nå fler grupper (opioidberoende, kriminalvården
och tvångsvård), bland annat vissa ändringar i förskrivning,
ändrade utskrivningsregler och landsomfattande vårdregister.
•  Heroinbehandling avvisas.
Missbruksutredningen
Forts om 4 - främst kommunala insatser
•  Utveckla och möjliggöra fler kunskapsbaserade
boendelösningar via kommunerna.
•  Mindre kommuner kan lämpligen samarbeta om
differentierade boendelösningar.
•  Värdigt boende för äldre personer med långvarigt missbruk,
där behandling inte haft effekt.
•  Fler kommuner bör ha fokus på att ordna sysselsättning.
•  Kommunerna måste utveckla psykosocialt stöd till barn med
missbrukande föräldrar.
Missbruksutredningen
Forts 4. särskilt barn och ungdomar med
begynnande missbruk
•  Kommunerna och landstinget bör tillsammans skapa lokala
basenheter för behandlings- och stödinsatser. Mindre
kommuner kan gå ihop.
•  På länsnivå och i större befolkningscentra bör landstinget ha
specialiserad vård för komplicerande fall (till exempel som
Maria Ungdom, utveckling av barnpsykiatrin eller filial till
vuxenpsykiatrin).
•  Staten stimulerar utvecklingen med visst startbidrag.
Missbruksutredningen
Om 5. Tvångsvården brister i dag
• 
Tre lagar och tre huvudmän sedan årtionden. LVM för vuxna missbrukare
med i snitt 300 personer per dag. LPT, vid psykisk sjukdom, där vår
kartläggning visar minst hälften av 1400 intagna också har missbruksproblem.
LVU för unga, som inte omfattas av utredningen.
• 
Det betyder att fler med missbruksproblem vårdas inom LPT än inom LVM.
• 
Ojämn användning av LVM över landet när 290 kommuner tar initiativ till
tvångsingripande (genom politiskt beslut). Staten bedriver tvångsvården (SiS).
I en kommun 4 ggr vanligare än i annan likvärdig kommun. Dagens ordning är
därför rättsosäker.
• 
Samsjukligas behov av behandling tillgodoses i regel var sig inom LVM- eller
LPT-vården.
• 
Behandlingsinnehållet brister även för andra grupper inom LVM, t ex för
personer med opiatberoende.
• 
Samspelet mellan tvångsvård och den efterföljande frivilliga vården fungerar
dåligt.
• 
Tvångsvården behöver i tid m.m. bättre anpassas till varje individs behov.
Missbruksutredningen
Forts 5. En ny epok för tvångsvård
• 
En mer likvärdig bedömning över hela landet när tvångsvård måste
tillgripas.
• 
För att betona en ny epok används ”Vård utan samtycke” (länk i en
vårdkedja).
• 
Säkerställa fortsatt frivillig vård omedelbart efter tvångsvård.
• 
Vård utan samtycke kan även ske i öppen form med restriktioner.
• 
Bättre behandlingsinnehåll så även samsjukligas behov kan tillgodoses
• 
LVM och LPT integreras. LVM upphävs och LPT förtydligas för att också
fullt ut tillgodose vård utan samtycke för personer med missbruk eller
beroende.
• 
Behandlingskompetensen inom LPT förstärks i fråga om psykosocial
kompetens genom dels en treårig utbildningssatsning och dels
personalförstärkningar, bl.a. övergång av personal från SiS.
• 
Landstingen får ansvaret för all tvångsvård med psykiatriska diagnoser.
• 
En skyldighet införs att föra ett nationellt register över LPT-vården.
• 
Ett särskilt forskningsuppdrag ges för utvärdera reformen.
Missbruksutredningen
Om 6. Stärkt ställning för individen
Utredningens bedömning:
•  Individens ställning bör stärkas.
Utredningens förslag:
•  Lagfäst förstärkt vårdgaranti för personer med missbruk eller
beroende införs.
•  Krav på gott bemötande i lag. (Vårdutförare utbilda
personalen i detta.)
•  Brukarinflytande lagregleras.
•  Nationell valfrihetsdatabas byggs upp.
•  Ökad möjlighet att välja utförare av behandling m.m. – ideell
sektor ett alternativ att välja.
•  Möjlighet till personligt ombud
Missbruksutredningen
Mer om 6. Förstärkt vårdgaranti. Att insats kommer
till stånd när motivation finns är en framgångsfaktor.
De alternativa samhällskostnaderna blir ofta väldigt
höga
•  Internationella referenser bl.a. Danmark och Norge.
•  Innebär för landstinget krav på att tvärprofessionellt utreda
och inleda behandling senast inom 30 dagar från den dag en
patients behov av specialiserad vård för missbruks- eller
beroendeproblem uppmärksammas.
•  Om garantin inte infrias kan den enskilde vända sig till annan
svensk vårdgivare och kostnaden skall då betalas av
hemlandstinget.
•  För kommunerna innebär det skyldighet att inom samma tid
upprätta en individuell plan.
•  Socialstyrelsen ska följa upp.
Missbruksutredningen
Forts om 6. Ideella sektorn
Tre viktiga roller
•  Kamratstödjare. Några exempel utöver AA och NA, är
Länkrörelsen, KRIS och RFHL:s lokala grupper för
läkemedelsmissbrukare
•  Utförare av behandlingshem, sociala företag,
samlingslokaler, boendelösningar, etc.
•  Samrådspart med landsting och kommuner. Stärkt genom
nya lagkrav på brukarinflytande.
Missbruksutredningen
Om 7. Närmast polisen
•  Huvudansvaret för medicinsk bedömning och omvårdnad av
de personer som polisen omhänder enligt LOB ska ligga på
landstinget som sjukvårdshuvudman.
•  Praktiskt sker detta vid särskilda tillnyktringsenheter. I
områden med långa avstånd kan istället primärvårdens
läkarjour användas.
•  Vid aggressivitet eller våldsamt uppträdande ska personen
förvaras i arresten (cirka 30% av de omhändertagna). I dessa
fall ska landstinget bistå med medicinsk bedömning.
•  Polisen ska alltjämt svara för omhänderta och transportera.
•  Den förbättrade missbruks- och beroendevården motiverar att
regeringen låter göra en översyn av möjligheterna att i ökad
omfattning ersätta straff med vård.
Missbruksutredningen
Forts om 7. Närmare om kriminalvården
•  Kriminalvården ska som del av det återfallspreventiva arbetet
fortsatt bedriva brotts- och missbruksförebyggande program.
(I snitt 10 000 personer har missbruksproblem).
•  Landstingets behandlingsorganisation ska bistå i detta. Lagen
föreskriver avtal ska ingås regionalt om former.
•  Klienter inom kriminalvården ska omfattas av förstärkta
vårdgarantin, vilket praktiskt innebär de i frivården.
•  Senast 30 dagar före utskrivning från anstalt skall individuell
plan för ev. fortsatt behandling hos hemlandsting eller stöd
från hemkommun ha upprättats.
•  Auktoriseringskrav införs på de behandlingshem
Kriminalvården ska upphandla.
Missbruksutredningen
Förslag till ny eller ändrad lagstiftning
•  Ny lag om missbruks- och beroendevården (LMB), som
innehåller bestämmelser om landstingens och kommunernas
särskilda ansvar inom missbruks- och beroendevården (en
pluslag med endast 15 §§).
•  LVM upphör och allt psykiatriskt tvång blir en fråga för LPT.
•  Vissa ändringar i offentlighets- och sekretesslagen
•  Lagen om sprutbyte ändras
•  LOB revideras vad gäller ansvar för omhändertagande
•  Viss ändring i högskoleförordningen
•  Följdändringar i ett flertal andra lagar
Missbruksutredningen
Om 8. Arbetsplatsen,
arbetsmarknadspolitiken och
socialförsäkringen
• 
Vidgade insatser från företagshälsovården för underlätta bibehållen
anställning (statligt stöd och utbildning).
• 
På samma tema utvecklas tillämpningen av särskilda
högriskskyddet.
• 
Staten bör utveckla fler särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för målgruppen (skiss till detta lämnar utredning).
• 
Svagt samband idag mellan socialförsäkringen och missbruk. Därför
förslag om närmare utredning av en särskild rehabiliteringspeng för
de som saknar SGI för att underlätta att behandling tillkommer.
• 
Sjukskrivande läkare bör vara skyldig att senast efter 60 dagars
sjukskrivning låta utreda ev. beroendeproblematik, om patienten inte
motsätter sig det.
• 
En särskild forskningssatsning för att klarlägga orsaker till den stora
underrapporteringen av arbetsoförmåga orsakad av psykoaktiva
substanser.
Missbruksutredningen
Kostnad nuvarande situation i Sverige
•  Kommunerna 2009 cirka 10 miljarder per år
•  Landstingen 2009 cirka 6,6 miljarder per år
•  Det är dock sannolikt att hälso- och sjukvårdens faktiska
kostnader är högre om kostnader för primärvård och
psykiatrisk och somatisk vård för personer med samsjuklighet
inkluderas
•  Läggs samhällets andra kostnader till för tvångsvård,
produktionsbortfall/sjukskrivning, rättsväsende och
kriminalvård m.m. blir den sammanlagda samhällsekonomiska
kostnaden för alkohol, narkotika och läkemedel 150 miljarder
per år
Missbruksutredningen
Missbruksvård är lönsam för samhället
• 
Samhällets kostnader: 150 mdr för alkohol, narkotika och läkemedel.
• 
Tidig och mer kunskapsbaserad vård kan minska samhällets
kostnader.
• 
För en kvinna, 20 år, med aktivt heroinmissbruk är den
samhällsekonomiska kostnaden cirka 10 miljoner kronor.
Vårdkostnaden för vanliga insatskombinationer varierar mellan
300000 kronor och 2,6 miljoner kronor. Om insatsen är effektiv mot
missbruket kan besparingen bli 2 miljoner kronor. Om insatsen
dessutom gör det möjligt att arbeta kan besparingen bli 6 miljoner.
• 
För en man, 30 år, med aktivt tungt alkoholmissbruk är den
samhällsekonomiska kostnaden cirka 7 miljoner kronor.
Vårdkostnaden för vanliga insatskombinationer varierar mellan 23000
kronor och 400000 kronor. Om insatsen är effektiv kan besparingen
bli 3 miljoner kronor. Om insatsen dessutom gör det möjligt att arbeta
kan besparingen bli 6 miljoner kronor.
Missbruksutredningen
Finansiering och genomförande
•  Överföringen av psykosocial behandling och betalningsansvar
för behandlingshem, inklusive dagens LVM-vård (SIS),
regleras genom skatteväxling (2,35 mdr, i snitt 0,14
skattekronor).
•  Framtida kommunalekonomiska utjämningen anpassas.
•  Direkt utökade kommunala åtaganden kompenseras med
statligt stöd 0,47 mdr (av dessa är 0,18 för staten befintliga
kostnader).
Därtill kommer utökade årliga statsbidrag under 5 år (med som
mest 0,19 och lägst 0,022 mdr).
•  Nya statliga uppgifter finansieras inom statsbudgeten (år 1
med 0,092, år 2 med 0,06 ner till 0,02 mdr år 5).
•  En nationell samordnare föreslås biträda med skatteväxling
och förändringen av dagens tvångsvård.
•  Ikraftträdande av nya lagen och förslagen 1 jan. 2013.
•  Särskilda övergångsregler föreslås vad gäller tvångsvård och
införande av auktorisering.
Missbruksutredningen
Utredarens valda arbetssätt
Vid sidan av ett kvalificerat sekretariat har för
löpande
rådgivning och diskussion funnits:
•  En av ministern utsedd expertgrupp med 13 myndighetsdepartements-, SKL- och verksamhetsföreträdare.
•  Tre efter den särskilde utredande inbjudan skapade
referensgrupper:
•  En forskargrupp med 15 etablerade forskare från olika
discipliner (huvudsakligen professorer/dekanus).
•  En grupp med företrädare för ett 25–tal brukarorganisationer
och andra ideella organisationer.
•  En grupp med yrkesföreträdare och fackliga reprentanter
Missbruksutredningen
Missbruksutredningens sekretariat
Hans Wiklund, huvudsekreterare, fil.dr
[email protected]
Mikael Sandlund, utredningssekreterare, psykiatriker,
med.dr
[email protected]
Dina Jacobson, utredningssekreterare, jurist (deltid)
[email protected]
Lars Grönwall, utredningssekreterare, f.d. lagman
[email protected]
Missbruksutredningen
Missbruket, Kunskapen, Vården
Missbruksutredningens forskningsbilaga (SOU
2011:6).
18 Kunskaps- och forskningsöversikter - rubriker
Missbruksvården och samhället, Drogutvecklingen i Sverige;
Alkoholsjukdomar i Sverige, Anabola androgena steroider och
blandmissbruk, En naturalistisk studie av 14 000 svenska
missbruksklienter baserad på ASI, Narkotika i ett framtidsperspektiv;
Samsjuklighet mellan missbruk eller beroende och psykisk sjukdom;
Samsjuklighet mellan missbruk eller beroende och somatisk
sjukdom,
Riskbruk, dolt beroende, tidig upptäckt och möjliga insatser,
Läkemedelsbehandling av beroendetillstånd, Läkemedelsmissbruk,
Rapport om dopning, Kvinno- och barnperspektiv på insatser inom
missbruks- och beroendevården, Kvinnor och män i behandling för
missbruksproblem – lika och olika?, Sprututbytesprogram; Etnicitet
och missbruks- och beroendevård, Tvångsvård vid missbruk – effekt
och kvalitet, Missbrukets ekonomiska börda i Sverige
Ytterligare studier finns publicerade på hemsidan
www.missbruksutredningen.se
Missbruksutredningen
Författare till SOU 2011:6
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
Marianne Alanko-Blomé, läkare och doktorand
Sven Andréasson, överläkare och docent
Bengt Åke Armelius, professor emeritus
Kerstin Armelius, professor emerita
Stefan Arvér, överläkare och docent
Mats Berglund, professor emeritus
Bo Bergman, psykiater och utredare
Per Björkman, docent
Stefan Borg, verksamhetschef och docent
Eva Edin, överläkare
Solvig Ekblad, leg. psykolog och docent
Johan Franck, professor
Arne Gerdner, professor
Ulf Guttormsson, forskningssekreterare
Monica Hagman, leg. apotekare och chef
Anders Håkansson, läkare och med. dr
Anna Häger Glenngård, pol. mag. och
doktorand
Pinelopi Lundquist, fram. dr och utredare
Helena Löfgren, fil. mag. och utredare
Kajsa Mickelsson, utredare
Lars Håkan Nilsson, läkare och medicinsk
rådgivare
Missbruksutredningen
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
Annika Nordström, socionom och med. dr
Lars Oscarsson, professor
Ulf Persson, fil. dr och verkställande direktör
Anders Rane, överläkare och professor
Thord Rosén, docent
Annica Rhodin, överläkare och med. dr
Christina Scheffel Birath, psykolog och med. dr
Vera Segraues, fil. dr
Jenny Sjödin, ordförande
Kurt Skårberg, socionom och med. dr
Per Sternbeck, förbundssekreterare
Bengt Sternbring, chefsöverläkare
Bengt Svensson, professor
Johanna Svensson, pol. mag.
Bo Söderpalm, läkare och med. dr
Ingemar Thiblin, professor
Karin Trulsson, socionom och fil. dr
Sara Wallhed, leg. psykolog
Anders Widell, överläkare och docent
Agneta Öjehagen, professor