Transcript Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering

Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
II REHABILITERING SOM AVSER ARBETS- OCH
FÖRVÄRVSFÖRMÅGAN
Innehåll
2.1 Inledning……………………………………………………………………..
4
2.2 Allmän definition av rehabilitering ....................................................... 6
2.3 Rehabiliteringsförutsättningar.............................................................. 9
2.4 Faktorer att beakta vid bedömningen av rehabiliteringsbehovet och
rehabiliteringsmöjligheterna ..................................................................... 12
2.4.1 Olika kriterier för behovet av rehabilitering.................................................................. 12
2.4.1.1 Rehabiliteringsklientens ålder .................................................................................... 15
2.4.1.2 Tidigare verksamhet och utbildning ........................................................................... 16
2.4.1.3 Boendeförhållanden .................................................................................................. 17
2.4.1.4 Begränsningar som beror på skada eller sjukdom ..................................................... 18
2.4.1.5 Sysselsättningsmöjligheter efter rehabiliteringen ....................................................... 19
2.4.2 Bedömning av rehabiliteringsbehov och -möjligheter ................................................ 21
2.4.2.1 Fortsatt anställning hos samma arbetsgivare............................................................. 23
2.4.2.2 Förlust av arbetsplats eller yrke ................................................................................. 24
2.4.2.3 Vad är nödvändig och tillräcklig utbildning i relation till förlusten ................................ 28
2.5 Tillbudsstående metoder vid rehabilitering ....................................... 34
2.5.1 Rehabiliteringsutredningar och övriga åtgärder för att utreda rehabiliteringsbehovet
och -möjligheterna .................................................................................................................. 34
2.5.1.1 Arbetskraftsförvaltningens tjänster............................................................................. 34
2.5.1.2 Rehabiliteringstjänster ............................................................................................... 36
2.5.1.3 Arbetsprövning på arbetsplatsen ............................................................................... 36
2.5.1.4 Arbetsträning ............................................................................................................. 37
2.5.1.5 Arbetsprövning eller arbetsträning – avtal och förmåner, olycksfallsförsäkring under
rehabiliteringstiden ................................................................................................................ 38
2.5.1.6 Utbildningsprövning ................................................................................................... 39
2.5.1.7 Förberedande utbildning ............................................................................................ 39
2.5.1.8 Yrkesutbildning .......................................................................................................... 40
2.6 Genomförandet av rehabilitering ........................................................ 41
2.6.1 Anhängiggörande av rehabiliteringsärende ................................................................. 41
2.6.2
Den
praktiska
handläggningen
av
rehabiliteringsärenden
vid
Försäkringsbranschens Rehabilitering ................................................................................. 43
1
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.6.3 Avslutande av handläggningen då rehabiliteringsbehov eller -möjligheter inte
föreligger ................................................................................................................................. 45
2.6.3.1 Rehabiliteringshänvisning vid nekande beslut ........................................................... 46
2.6.4 Planering och genomförande av rehabiliteringsprogram ........................................... 46
2.6.5 Uppföljning av rehabiliteringsprogrammet och stödåtgärder..................................... 47
2.6.6 Stöd efter yrkesinriktat rehabiliteringsprogram ........................................................... 48
2.7 Nödvändig och tillräcklig utbildning .................................................. 49
2.7.1 Examensstruktur ............................................................................................................ 50
2.7.2 Vuxenutbildning ............................................................................................................. 52
2.7.3 Arbetskraftsutbildning ................................................................................................... 53
2.7.4 Sätt att avlägga examen................................................................................................. 54
2.5.7 Läroavtalsutbildning ...................................................................................................... 55
2.7.5.1 Läroavtal som utbildningsform ................................................................................... 55
2.7.5.2 Andel av ersättningen som betalas till läroavtalsarbetsgivaren .................................. 56
2.7.6 Studier vid yrkeshögskola ............................................................................................. 56
2.7.7 Yrkesinriktad specialundervisning ............................................................................... 58
2.7.8 Stöd för handikappade ungdomars studier.................................................................. 58
2.7.8.1 Vid grundläggande utbildning .................................................................................... 59
2.7.8.2 Vid undervisning och handledning i tränings- och rehabiliteringssyfte efter
grundutbildningsstadiet ......................................................................................................... 59
2.7.8.3 Studerande vid gymnasium ....................................................................................... 60
2.7.8.4 I vilka situationer beviljas stöd för studier?................................................................. 60
2.7.8.5 Utkomstersättning, då studierna stöds ....................................................................... 62
2.8 Ersättning av studiekostnader ............................................................ 63
2.8.1 Direkta kostnader av studierna ..................................................................................... 64
2.8.2 Extra levnadskostnader ................................................................................................. 66
2.8.3 Studier utomlands .......................................................................................................... 68
2.9 Reskostnader ....................................................................................... 70
2.9.1 Olika situationer ............................................................................................................. 70
2.9.2 Reskostnader på grund av studier ................................................................................ 71
2.9.3 Gravt handikappades reskostnader på grund av arbete, då skadan omöjliggör
användning av kollektiva trafikmedel .................................................................................... 74
2.10 Företagarstöd..................................................................................... 76
2.11 Hjälpmedel, anordningar och konstruktioner i anslutning till arbetet
.................................................................................................................... 80
2.12 Bil och tilläggsutrustning för den ..................................................... 83
2
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.13 Andra rehabiliteringskostnader ........................................................ 85
2.14 Ersättning för inkomstbortfall under rehabiliteringstiden .............. 86
2.14.1 Ersättning för inkomstbortfall inom olycksfallsförsäkringen i huvuddrag .............. 87
2.14.2 Ersättning för inkomstbortfall under rehabiliteringstiden ......................................... 88
2.14.3 Rehabilitering som avbryts eller drar ut på tiden....................................................... 89
2.15 Lagens primära natur ........................................................................ 91
3
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.1 Inledning
Detta cirkulär innehåller anvisningar för ersättning av rehabilitering
som avser arbets- och förvärvsförmågan och som ersätts ur
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna inkluderar gällande
lagstiftning, tillämpningspraxis samt besvärsinstansernas
avgöranden som underlag för praxis.
För rehabilitering som avser arbets- och förvärvsförmågan och
som ska ersättas enligt olycksfallsförsäkringen har utfärdats
separata anvisningar.
Av praktiska skäl står det på flera ställen i anvisningarna
yrkesinriktad rehabilitering, då man åsyftar det som enligt
förordningsterminologin kallas rehabilitering som avser arbets- och
förvärvsförmågan.
Anvisningarna är uppgjorda så att rubrikerna i huvudsak följer
samma systematik som i rehabiliteringslagen (lagen om
rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring
625/1991). Under varje rubrik anges först det lagrum som ska
tillämpas, vilket efterföljs av en motivering med utdrag ur
regeringens proposition (RP 259/1990 rd). Därefter följer den
egentliga anvisningstexten och exempelfall som belyser
gränsdragning.
Rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringen behandlas i en
separat lag (lagen om rehabilitering som ersätts enligt
trafikförsäkringslagen, 626/1991). Likaså har separata anvisningar
utfärdats för ersättningsverksamheten i anslutning till rehabilitering
som ersätts ur trafikförsäkringen. Då lagen om rehabilitering som
ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring och lagen om
rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen bygger på
samma regeringsproposition, hänvisas i dessa anvisningar på
flera ställen även till yrkesinriktad rehabilitering som ersätts enligt
trafikförsäkringslagen.
4
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Om rehabilitering som ersätts enligt rehabiliteringslagen betraktas
som en process, kan man särskilja tre faser:
1. bedömning av rehabiliteringsbehov och -möjligheter
2. planering av ett rehabiliteringsprogram
3. genomförande av programmet, uppföljning och eventuella
stödåtgärder.
I fortsättningen kommer yrkesinriktad rehabilitering att granskas
uttryckligen i denna ordning, dvs. först behandlas bedömningen av
rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna och
därefter följder det egentliga planerandet och genomförandet av
rehabiliteringsprogrammet.
5
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.2 Allmän definition av rehabilitering
Lagrum
2§
Rehabilitering
Med rehabilitering avses en åtgärdshelhet som syftar till att främja och stöda
rehabiliteringsklientens återgång till arbetslivet och hans förutsättningar att klara
arbetet, till att förebygga, undanröja och reducera faktorer som inverkar negativt
på arbets- och funktionsförmågan samt till att upprätthålla och förbättra
klientens förmåga att reda sig på egen hand.
Motivering
Rehabilitering. Vardera lagen innehåller en likalydande allmän definition av
rehabilitering.. Till grund för definitionen ligger bland annat den definition av
yrkesinriktad rehabilitering som ingår i ILO:s konvention 159/1983. Vidare
beaktas de praktiska erfarenheterna av rehabiliteringsarbetet och de många
rehabiliteringsformer som ersätts.
Den allmänna definitionen av rehabilitering och dess mål är väsentligen av
samma innebörd som rehabiliteringen i olycksfalls- och trafikförsäkringen även
hittills haft enligt lagarna och ersättningspraxis. Enligt den nya definitionen
förutsätter rehabilitering också att rehabiliteringsklienten är positivt inställd och
att han eller hon på eget initiativ och aktivt deltar i rehabiliteringen.
Som rehabilitering betraktas inte enbart vissa åtgärder, utan till ersättning
berättigar i huvudsak alla sådana behövliga åtgärder genom vilka
rehabiliteringens syfte kan nås.. I lagen uppräknas närmare de åtgärder som
berättigar till ersättning och genom vilka rehabiliteringens syfte eftersträvas. Till
ersättning berättigar dessutom sådana åtgärder som kan jämställas med de
uppräknade åtgärderna, för att inte åtgärdsförteckningen i onödan ska begränsa
ersättning vid utvecklandet av eventuella nya rehabiliteringsformer. (RP 259/90,
s.36)
Anvisning
I rehabiliteringslagarna är rehabilitering som berättigar till
ersättning indelad i två huvudgrupper: rehabilitering som avser
arbets- och förvärvsförmågan behandlas i del II i denna anvisning
och rehabilitering som avser arbets- eller funktionsförmågan
behandlas i del I ovan. Rehabilitering som begrepp har definierats
på mycket varierande sätt och en enda allmängiltig och
6
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
heltäckande definition är knappast möjlig att ge. I denna anvisning
avses med rehabilitering helt enkelt rehabilitering som ersätts
enligt lagen om olycksfallsförsäkring.
Yrkesinriktad rehabilitering verkställs också med stöd av annan
lagstiftning. Bestämmelserna om rehabiliteringens innehåll i lagen
om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring
tillämpas analogt även i fall där ersättningsskyldigheten baserar
sig på lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare
(1026/1981), lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/1990) eller
lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948).. Då man talar
om rehabiliteringslagarna är det utöver lagen om rehabilitering
som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring även skäl att
nämna lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen (497/2003)
och lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och
rehabiliteringspenningförmåner (566/2005). Rehabilitering som
stöds av arbetspensionssystemet utgör en betydande del av
rehabiliteringsverksamheten, även om arbetspensionsrehabiliteringens innehåll är underkastad prövning. Betydande är också den
yrkesutbildning för handikappade som folkpensionsanstalten
ordnar samt arbetskraftsförvaltningens tjänster. Dessutom kan
rehabiliteringsåtgärder ingå i förebyggandet och begränsandet av
skador, exempelvis vid ersättningar ur patientförsäkringen och
ansvarsförsäkringar, även om rehabilitering för dessas del inte är
en lagstadgad förmån.
Begreppet rehabilitering bör med avseende på dessa lagar ges en
bred tolkning i enlighet med ILO:s definition. Syftet med rehabiliteringsåtgärder är enligt denna definition bl.a. att bereda personer
med funktionsnedsättningar tillfälle att helt och fullt delta i samhällslivet och samhällets utveckling, göra det möjligt för dem att få
och behålla ett lämpligt arbete och därigenom främja deras
integrering i samhället. I avgörandepraxis uppstår sällan problem
med tolkningen av rehabilitering som begrepp, men tolkningsproblem orsakas däremot av lagens bestämmelser om innehållet i
och omfattningen av den rehabilitering som ska ersättas.
Från den skadades synpunkt är rehabilitering en del av den
försäkringsersättning som han enligt lagstiftningen är berättigad
till. Rehabiliteringen innebär naturligtvis också mycket annat för
den skadade, men i detta sammanhang är det inte ändamålsenligt
att gå igenom rehabiliteringens betydelse exempelvis med tanke
på personens livskontroll. Rehabilitering är rehabiliteringsklientens
7
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
rättighet, men klienten ska också i mån av möjlighet medverka till
genomförandet av rehabiliteringen. Denna princip framgår av 9 § i
rehabiliteringslagen, där det föreskrivs att om rehabiliteringen drar
ut på tiden eller avbryts av någon orsak som beror på
rehabiliteringsklienten och som inte är en följd av den skada eller
yrkessjukdom som berättigar till ersättning, kan utbetalningen av
ersättning för inkomstbortfall enligt rehabiliteringslagen avbrytas
eller avslutas. Dessutom innehåller 22 § i lagen om
olycksfallsförsäkring en uttrycklig bestämmelse om att
rehabiliteringsklienten är skyldig att delta i verkställigheten av sin
rehabilitering.
8
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.3 Rehabiliteringsförutsättningar
Lagrum
3§
Rehabiliteringsförutsättningar
Rehabiliteringsersättning betalas till den som är ersättningsberättigad enligt
lagen om olycksfallsförsäkring och vars arbets- eller funktionsförmåga eller
förvärvsmöjligheter har försämrats på grund av ett olycksfall i arbetet eller en
yrkessjukdom. Rehabilitering ersätts också om det är sannolikt att personens
arbets- eller funktionsförmåga eller förvärvsmöjligheter väsentligt kan
försämras på grund av olycksfallet i arbetet eller yrkessjukdomen i ett senare
skede.
Motivering
Rehabiliteringsförutsättningar. Rehabiliteringsbehovet ska härröra från ett
olycksfall i arbete, en yrkessjukdom eller trafikskada. Om rehabiliteringsbehovet
beror på någon annan skada eller sjukdom, ersätts rehabiliteringen inte ur
dessa försäkringssystem.
Rehabiliteringen ersätts om klientens arbets- eller funktionsförmåga eller
förvärvsmöjligheter har försämrats till följd av en skada eller en sjukdom som
berättigar till ersättning eller om det är sannolikt att en sådan väsentlig
försämring kommer att ske i ett senare skede. En tillräcklig förutsättning för att
rehabilitering ska ersättas är att det är fråga om ett olycksfall i arbete, en
yrkessjukdom eller trafikskada som berättigar till ersättning och att
rehabiliteringsbehovet beror av dem.
Beslutet om att ersätta rehabiliteringen fattas av en försäkringsanstalt. Om
försäkringsanstalternas skyldigheter när det gäller att anhängiggöra och
verkställa rehabiliteringsärenden föreskrivs i 11 § i lagarna. (RP 259/90, s.36)
Anvisning
För att rehabiliteringsåtgärder ska kunna påbörjas ska
rehabiliteringsbehovet ha ett orsakssamband med en skada eller
yrkessjukdom som berättigar till ersättning. Vid utredningen av
orsakssambandet bedömer man dels i vilken mån skadan eller
sjukdomen orsakar ett rehabiliteringsbehov, dels i vilken mån
rehabiliteringsbehovet föranleds av omständigheter som inte beror
på skadefallet, såsom andra sjukdomar och skador.
9
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Ett orsakssamband kan uppkomma redan innan den skadade har
blivit arbetsoförmögen och även om rehabiliteringsklienten aldrig
ens blir arbetsoförmögen. Detta har även fastslagits i motiveringen
till rehabiliteringslagen: en person kan anses ha behov av
rehabilitering redan när det är sannolikt att hans förvärvsmöjligheter i framtiden väsentligt kommer att försvagas på grund
av skadan som ersätts. Typiska exempel på detta är många
yrkessjukdomsfall: en blomsterhandelsexpedit som blivit allergisk
mot vissa blommor, en frisör som blivit allergisk mot kemikalier, en
lantbrukare som blivit allergisk mot koepitel osv. Även om det i
dessa fall är möjligt att fortsätta i arbetet åtminstone någon tid
genom att skydda sig eller genom att ändra uppgifterna, är
rehabiliteringsbehovet redan konstaterbart och det är skäl att
påbörja rehabilitering.
När behovet bedöms bör man dock först utreda om det räcker att
personen enbart byter arbete eller om det är nödvändigt att byta
yrke:
Hos en 37-årig primärskötare konstaterades av gummi framkallat
allergiskt eksem som berättigade till ersättning för yrkessjukdom.
Personen arbetade på ett distriktssjukhus och hade symtom i
ögonen och på huden i övre extremiteterna. Vid undersökningar
vid Arbetshälsoinstitutet konstaterades utöver gummiallergi även
nickelallergi och parfymallergi, vilka inte var arbetsbetingade. På
grund av symptomen flyttade personen över till ett annat sjukhus,
men när arbetet där tog slut fanns ingen annan utväg än att
återvända till distriktssjukhuset, där symptomen började på nytt.
Rehabiliteringsklienten påbörjade en sjukskötarutbildning för att
kvalificera sig för arbete på psykiatrisk avdelning i lämpligare
uppgifter med tanke på allergin. Vid det sjukhus som var
arbetsgivare ordnades arbetsprövning som ersätts enligt
rehabiliteringslagen, och baserat på erfarenheterna av
arbetsprövningen bedömdes rehabiliteringsklienten även kunna
fortsätta i arbete som primärskötare på sjukhusets inremedicinska avdelning, där exponeringen för gummi är ringa. På
denna grund utbetalades ingen ersättning för
sjukskötarutbildningen.
Rehabiliteringsbehov som beror på sjukdom anses inte föreligga
då exponeringen enbart beror på strukturella faktorer på
arbetsplatsen och då exponeringen kan elimineras genom att
korrigera förhållandena på arbetsplatsen eller genom att flytta
arbetstagaren till en annan arbetspunkt. Sålunda anses
10
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
exempelvis symtom som beror på mögelproblem i en byggnad i
allmänhet inte föranleda behov av rehabilitering. Om exponering
för mögel exempelvis beror på ämnen som hanteras i arbetet,
såsom t.ex. för lantbrukare, är saken än annan. Då finns det ett
rehabiliteringsbehov, och man måste avgöra huruvida problemet
kan elimineras genom att personen skyddar sig eller använder
olika hjälpmedel eller hjälpanordningar.
11
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.4 Faktorer att beakta vid bedömningen av rehabiliteringsbehovet och
rehabiliteringsmöjligheterna
Lagrum
5§
Rehabilitering som avser arbets- och förvärvsförmågan
Såsom rehabilitering ersätts kostnaderna för sådana nödvändiga åtgärder som
syftar till att förbättra eller upprätthålla arbetsförmågan och förvärvsmöjligheterna och som gör det möjligt för rehabiliteringsklienten att trots de
begränsningar som beror på skadan eller sjukdomen att fortsätta i sitt tidigare
arbete eller yrke, eller att välja ett sådant nytt arbete eller yrke, av vilket han
eller hon kan få sin huvudsakliga utkomst.
Vid bedömningen av rehabiliteringsbehovet beaktas rehabiliteringsklientens
ålder, tidigare verksamhet, utbildning, boendeförhållanden, begränsningar som
beror på skada eller sjukdom samt hans eller hennes möjligheter att efter
rehabiliteringen placera sig i ett arbete eller yrke på sådana villkor som allmänt
iakttas på arbetsmarknaden.
Motivering
Målet med rehabiliteringen är att klienten trots de begränsningar som en skada
eller sjukdom medför ska kunna fortsätta i sitt tidigare arbete eller flytta över till
ett sådant nytt arbete där han kan få sin huvudsakliga utkomst. Vid planeringen
av rehabiliteringsåtgärder beaktas rehabiliteringsklientens ålder, tidigare
verksamhet, utbildning, boendeförhållanden, begränsningar som beror på
skada eller sjukdom samt möjligheterna att efter rehabiliteringen placera sig i ett
arbete eller yrke på sådana villkor som allmänt iakttas på arbetsmarknaden. De
faktorer som är relevanta vid planeringen av rehabiliteringen är desamma som
de i 18 § lagen om olycksfallsförsäkring angivna faktorerna som inverkar på
bedömningen av i vilken grad arbetsförmågan nedgått och på pensionens
storlek. (RP 259/90, s.36)
2.4.1 Olika kriterier för behovet av rehabilitering
I 5 § 2 mom. i rehabiliteringslagen finns en uppräkning av de
faktorer som ska beaktas vid bedömningen av rehabiliteringsbehovet. Faktorerna är desamma som ska beaktas när man
12
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
bedömer nedgången i arbetsförmågan enligt 18 § i lagen om
olycksfallsförsäkring.
Kriterierna är:

rehabiliteringsklientens ålder

tidigare verksamhet

utbildning

boendeförhållanden

begränsningar som beror på skada eller sjukdom

sysselsättningsmöjligheterna efter rehabiliteringen.
Målet för yrkesinriktad rehabilitering är att rehabiliteringsklienten
antingen ska kunna fortsätta i sitt tidigare arbete eller övergå till ett
nytt arbete där han kan få sin huvudsakliga utkomst.
De ovan uppräknade kriterierna beaktas då rehabiliteringen
planeras. Eftersom målet är att rehabiliteringsklienten ska kunna
fortsätta i arbetslivet och där skaffa sin huvudsakliga utkomst, bör
vid planeringen av rehabiliteringsåtgärder förutom nämnda kriterier
också tas hänsyn till rehabiliteringsklientens tidigare inkomstnivå. I
det avseendet kan yrkesinriktad rehabilitering även granskas
utifrån aspekter som gäller förebyggande och begränsande av
skada: ett av de eftersträvade målen är att det inte ska finnas
någon betydande skillnad mellan den tidigare inkomstnivån och
inkomsterna efter rehabiliteringen. Det går emellertid inte alltid att
uppnå, i synnerhet om de andra ovan nämnda faktorerna som
påverkar rehabiliteringsmöjligheterna står i konflikt med detta mål.
När man bedömer rehabiliteringsbehovet måste man först ställa
frågan huruvida skadan resulterat i att den skadade bestående har
förlorat sin möjlighet att verka i sitt tidigare yrke eller i
arbetsuppgifter som hänför sig till det. Enbart en tillfällig förlust av
arbetsplatsen berättigar oftast inte till rehabiliteringsförmåner, om
den skadade oberoende av yrkessjukdom eller skada har
möjlighet att få ett motsvarande arbete med tidigare inkomstnivå.
Sådana situationer förekommer särskilt i fråga om unga personer,
13
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
då begränsningarna till följd av skadan eller yrkessjukdomen är
ringa. (Å andra sidan kan redan en förlust av arbetsplatsen för
exempelvis gravt handikappade, vilkas sysselsättningsmöjligheter
är svaga, i sig föranleda ett rehabiliteringsbehov). Se punkt 2.4.2
för närmare uppgifter om detta.
Behov av yrkesinriktad rehabilitering föreligger då en persons
arbetsförmåga bestående har nedgått i betydande grad eller då
det finns en sannolik risk för detta i framtiden. Den förlust som
samma slags skada medför för olika rehabiliteringsklienter varierar
– t.ex. en ung person utan yrkesutbildning och arbetserfarenhet i
jämförelse med en person med gedigen yrkesutbildning och
arbetserfarenhet. Boendeorten och sysselsättningsmöjligheterna
ska också beaktas.
Arbetsförmågan och rehabiliteringsbehovet ska alltid bedömas
individuellt från fall till fall, något allmänt bedömningskriterium kan
inte anges. Vid bedömningen av enskilda fall ska de övriga
kriterierna för bedömning av rehabiliteringsbehovet beaktas: en
fotskada leder inte nödvändigtvis till behov av yrkesinriktad
rehabilitering för en person med sittande arbete, men nog i många
arbeten inom byggnadsbranschen. Trots skadan kan en
rehabiliteringsklient väl vara arbetsförmögen för många andra
slags arbeten, men då man beaktar de olika bedömningskriterierna för rehabiliteringsbehovet kan man inte alltid förutsätta
att klienten söker sig till andra arbeten utan yrkesinriktade
rehabiliteringsåtgärder.
Utgångspunkten är att rehabiliteringslösningen ska stå i rättvis
relation till den skadades förlust.
Bedömningen av rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna går ut på en samtidig vägning av de nedan
förklarade kriterierna, utan att lägga absolut vikt vid något enskilt
kriterium. Det handlar om en helhetsbedömning, där målet är att
antingen säkerställa rehabiliteringsklientens möjlighet att förtjäna
sin huvudsakliga utkomst eller att konstatera att realistiska
möjligheter till det saknas, eftersom det inte finns förutsättningar
för rehabilitering En bedömning är sällan entydig – när den görs
måste man ofta bedöma vikten av sinsemellan motstridiga
faktorer; goda sysselsättningsmöjligheter i ett nytt yrke måste
vägas mot yrkets hälsorisker med tanke på den ersatta skadan
eller sjukdomen.
14
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
I det följande genomgås de olika bedömningskriterierna i den
ordning som de presenteras i rehabiliteringslagarna:
2.4.1.1 Rehabiliteringsklientens ålder
Ju yngre personen är, desto mer bör man fästa uppmärksamhet
vid att rehabiliteringslösningen bär långt in i framtiden och bl.a.
avser att trygga sysselsättningsmöjligheterna också på lång sikt.
Om arbetsförmågan har nedgått i betydande grad på grund av
skada eller sjukdom, är det i fråga om en relativt ung person ofta
ändamålsenligare med omskolning till ett nytt yrke än placering
direkt i arbete. För en person som närmar sig pensionsåldern kan
placering i arbete eller en kort (”skräddarsydd”) utbildning som
leder till sysselsättning och som beaktar rehabiliteringsklientens
individuella behov och förutsättningar vara den bästa lösningen,
ifall en sådan går att finna.
Å andra sidan innebär exempelvis en yrkessjukdom som medför
smärre begränsningar inte nödvändigtvis en lika stor förlust för en
ung person som för en äldre, som kan ha betydligt sämre
möjligheter att få ett annat arbete som är lämpligt med tanke på
begränsningarna i arbetsförmågan.
Enbart åldern är inte avgörande vid planeringen av yrkesinriktad
rehabilitering, men detta kriterium hänger oftast samman med
andra kriterier, såsom tidigare utbildning och utbildningsförutsättningar, bundenhet till boendeorten och möjligheterna till
sysselsättning. En äldre person kan dessutom i större utsträckning
än en yngre ha andra sjukdomar som påverkar arbetsförmågan.
Den egna motivationen att skaffa sig ett nytt yrke beror likaså ofta
på hur nära personen har till ålderspensionen. Om det är fråga om
en person som snart ska gå i pension, är det knappast ändamålsenligt att ersätta utbildning som tar flera år i anspråk.
En 54-årig anställd vid en begravningsbyrå i en småstad blev
överkänslig för vita liljor och kunde därför inte fortsätta i sitt
tidigare arbete. Programmet för yrkesinriktad rehabilitering blev
en 2,5 år lång närvårdarutbildning, varefter personen ämnade
grunda ett eget företag för hemservice för åldringar. Att personen
som närvårdare skulle få anställning hos en utomstående var
osannolikt med beaktande av sysselsättningsläget på orten.
15
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Eftersom företagsidén var planlagd och sysselsättning med dess
hjälp föreföll sannolik, förordades ersättning av utbildningen. –
Situationen hade troligen bedömts annorlunda, om personen inte
hade haft en realistisk företagsplan.
2.4.1.2 Tidigare verksamhet och utbildning
Centrala frågor även i fråga om detta kriterium är den skadades
tidigare arbetserfarenhet och yrkeskunskap, tidigare inkomstnivå,
den tidigare verksamhetens art i övrigt samt personens
studiefärdigheter och möjligheter att få arbete. När rehabiliteringsplanen görs upp försöker man i mån av möjlighet utnyttja den
erfarenhet och utbildning som rehabiliteringsklienten redan har.
Då man bedömer rehabiliteringsklientens tidigare verksamhet ska
man även utreda klientens allmänna bundenhet till arbetslivet och
den faktiska situationen före skadefallet. Om det till exempel av
anställningsregisterutdraget framgår att personen endast har
sporadiska och korta arbetsperioder och/eller perioder med
arbetslöshetsskydd, ska man vid kartläggningen av bakgrundsuppgifterna så noggrant som möjligt ta reda på vad det beror på
att yrkesbanan varit så splittrad. Dessa uppgifter är av betydelse
förutom vid bedömningen av yrkesinriktad rehabilitering även med
tanke på bedömningen av nivån på ersättningen för inkomstbortfall. Som rehabiliteringslösning för en person som inte är
bunden till arbetslivet övervägs i främsta hand stöd för att finna en
lämplig arbetsplats med tanke på begränsningarna och eventuell
arbetsträning. I bedömningen ska man även beakta hur lång tid
klienten stått utanför arbetslivet och svårighetsgraden av de
begränsningar som skadan medför.
I vissa fall kan klientens tidigare utbildningsbakgrund och
arbetserfarenhet vara av mycket skiftande slag. Då gäller det att
utreda vilka delar av den tidigare utbildnings- och arbetshistorien
man kan lyfta fram och utnyttja vid planeringen av
rehabiliteringsprogrammet.
Om klientens tidigare utbildning daterar sig från flera år före
skadan, kan utbildningen inte alltid utnyttjas som sådan.
Exempelvis en tidigare merkantexamen kan inte som sådan
utnyttjas i en utbildning till merkonom. Dessutom kan klienten t.ex.
ha svaga datorfärdigheter. I vilken mån tidigare utbildning går att
16
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
utnyttja beror bland annat på hur lång tid som hunnit gå sedan
utbildningen och huruvida klienten varit verksam i arbetsuppgifter
som motsvarar utbildningen. I sådana situationer utreder man om
klienten behöver tilläggsutbildning eller kompletterande utbildning
för att uppdatera sina kunskaper.
Om rehabiliteringsklienten inte alls eller åtminstone inte på länge
varit yrkesverksam i ett arbete som motsvarar utbildningen, kan
denna tidigare, eventuellt redan föråldrade utbildning inte tas till
utgångspunkt för planerandet av rehabiliteringen, ifall inte klienten
själv är motiverad till det
Vid bedömningen av rehabiliteringsbehovet och
rehabiliteringsmöjligheterna ska hänsyn även tas till klientens
psykiska resurser, personlighetsdrag, kognitiva förutsättningar/
brister och lämplighet i övrigt.
2.4.1.3 Boendeförhållanden
I boendeförhållandena ingår frågor som gäller rehabiliteringsklientens möjligheter att få arbete inom sin pendlingsregion och
klientens beredskap att flytta, när man dessutom tar hänsyn till
familjesituationen och den övriga bundenheten till hemorten. Även
i det avseendet bör den skadades egen skyldighet att sträva efter
att återfå arbetsförmågan betraktas utgående från vad som kan
anses vara skäligt. Också makens/makans möjligheter att byta
arbete och exempelvis barnens ålder beaktas vid bedömningen.
Problem som orsakas av byte av boendeort kan förlänga den tid
som rehabiliteringsutredningen tar och de bör beaktas i längden
på den tidsperiod som ersätts på så sätt, att rehabiliteringsklienten
får skälig tid på sig att ordna sina förhållanden.
Rehabiliteringsklienten är en ogift 25-åring, som bor i egen
lägenhet i ett flervåningshus i en småstad där det inte finns
tillgång till lämpligt arbete med tanke på personens
funktionsbegränsningar. För att kunna få arbete bör personen
sälja sin bostad och flytta till en annan ort. Utkomstersättning för
rehabiliteringstiden eller full inkomstbortfallsersättning enligt den
grundläggande lagen betalas inte, om rehabiliteringsklienten
stannar på orten, även om klienten skulle ha tillräcklig
arbetsförmåga för att söka sig till ett nytt yrke. Ersättning för
minskad inkomst kan däremot betalas också i det fallet.
17
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
I många fall blir flyttning från orten aktuell redan i omskolningsskedet. Merkostnaderna på främmande ort ersätts med stöd av
rehabiliteringslagen, se punkterna 2.8.1. och 2.9.2
2.4.1.4 Begränsningar som beror på skada eller sjukdom
Eventuella begränsningar hos rehabiliteringsklienten ska tas i
betraktande när man gör upp planer för placering i arbete eller
studier. Exempelvis skada i nedre extremitet kan vara ett hinder
för arbete som kräver mycket stående och gående. Likaså kan till
exempel arbetsbetingade allergier vara en orsak att välja ett nytt
yrke där personen inte löper risk att bli exponerad. En extremitetsskada hos en person som utför kroppsarbete kan motivera en
långvarig utbildning, då man på grund av skadan måste sträva
efter att få bort personen från ett arbete som belastar den nedre
extremiteten Förutom begränsningar som är kända vid
bedömningstidpunkten bör man också beakta begränsningarnas
prognos: kommer menet på grund av skadan att förvärras senare
till exempel genom utveckling av artros.
Problem uppkommer också när en rehabiliteringsklient trots
medvetenhet om riskerna har beslutat att fortsätta i sitt tidigare
arbete som är olämpligt från hälsosynpunkt. Sådana situationer är
vanliga exempelvis bland lantbruksföretagare som blivit
överkänsliga för antingen mjöldamm eller djurhår. Ofta lyckas
personen fortsätta i sitt tidigare arbete åtminstone under några år
antingen genom att lägga om produktionen eller genom att skydda
sig med tekniska metoder. Denna lösning kan oftast betecknas
som skälig, och om begränsningarna i funktionsförmågan gör det
omöjligt för personen i fråga att fortsätta arbeta, kan
rehabiliteringsutredningen startas på nytt. Relativt hög ålder kan
ytterligare vara en faktor som talar för att rehabiliteringsklienten får
fortsätta i sitt tidigare arbete. Rehabiliteringen innebär i sådana fall
att man genom att skaffa olika slag av skyddsutrustning eller
genom att genomföra andra arrangemang på arbetsplatsen
försöker minska den risk som de hälsomässiga begränsningarna
medför (se punkt 2.11).
Om en rehabiliteringsklient som är medveten om hälsoriskerna
söker sig till ett nytt arbete som han eller hon omöjligt kan klara av
på grund av dessa redan på förhand förutsedda riskerna, stöds
18
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
personens övergång till ett nytt ur hälsosynpunkt olämpligt arbete
inte som rehabilitering. Ofta är lösningen emellertid inte entydig:
det alternativ som klienten valt kan innebära hälsorisker, men det
kan å andra sidan ha fördelar såsom exempelvis klientens egen
inriktning, tidigare erfarenhet, sysselsättningsmöjligheter osv.
Även om övergången till ett nytt yrke har fått stöd som
rehabilitering, föranleder ny eller hotande arbetsoförmåga en ny
utredning av rehabiliteringsmöjligheterna.
Rehabiliteringsklienten (född 1961) hade länge haft eksem på
händerna och dessutom allergi mot gummi och sädesslaget korn.
Personen var verksam som lantbruksföretagare, men i
ladugårdsarbete förvärrades symtomen till den grad att den
behandlande läkaren rekommenderade personen att byta yrke.
Klienten hade dessutom diagnostiserad astma, som inte
betraktades som en yrkessjukdom.
Yrkesvägledningen vid arbetskraftsbyrån föreslog alternativen
närvårdarutbildning, arbetsprövning som skolgångsbiträde eller
merkantil utbildning. Rehabiliteringsklienten blev vid första
försöket inte antagen till merkonomutbildning. Därefter anvisades
klienten till rehabiliteringsundersökning, och den resulterande
planen blev utbildning till närvårdare.
FBR:s rehabiliteringsnämnd ansåg att utbildning till närvårdare
och verksamhet i detta yrke var förenade med så betydande
hälsorisker på grund av eksemet att ersättning för utbildningen
inte kunde förordas utan att lämpligheten utreds genom
arbetsprövning. (Rehabiliteringsnämndens möte 13.6.2001)
2.4.1.5 Sysselsättningsmöjligheter efter rehabiliteringen
Vid planeringen av rehabilitering ska man särskilt sträva efter att
rehabiliteringsklientens sysselsättningsmöjligheter efter
rehabiliteringen ska vara så goda som möjligt. Målet är att klienten
efter avslutad rehabilitering ska kunna skaffa sig förvärvsinkomst
med sådant tillbuds stående arbete som han skäligen kan
förväntas utföra.
När man väljer rehabiliteringsmetoder går man tillsammans med
rehabiliteringsklienten igenom sysselsättningsmöjligheterna i olika
branscher så att också klienten får nödvändig information för att
överväga olika alternativ. Utgångspunkten vid planeringen av
yrkesinriktad rehabilitering är dock, att de olika utbildnings19
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
alternativen som står till buds i samhället ska göra det möjligt för
klienten att placera sig i arbetslivet. Om begränsningar till följd av
skada eller sjukdom försämrar klientens möjligheter att få arbete i
ett nytt yrke, kan hans eller hennes sysselsättning stödas med
särskilda metoder, såsom arbetsträning
Rehabilitering garanterar dock inte sysselsättning, utan
utgångspunkten är att den skadade med hjälp av rehabilitering
bereds möjlighet att söka arbete i ett nytt yrke. Någon garanti för
sysselsättningen kan inte ges, eftersom allmänna konjunkturväxlingar och även förändringar i de individuella omständigheterna
kan orsaka förändringar i sysselsättningsläget. Ersättningssystemet kan sålunda inte längre ansvara för förlorad förvärvsinkomst av orsaker som inte beror på skadan, vilket även
konstaterats exempelvis i följande prejudikat om rehabilitering som
ersätts enligt trafikförsäkringslagen utfärdat av högsta domstolen:
HD 1996:62: Försäkringsbolaget hade med stöd av lagen om
rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen utbetalat
ersättning till en chaufför som skadats vid en trafikolycka för
studier till IT-mekaniker. Klienten var arbetsförmögen för detta
nya yrke. Försäkringsbolaget var inte skyldigt att ersätta klienten
för inkomstförlust under arbetslöshetstid.
I arbetslöshetssituationer ersätts endast den eventuella
inkomstminskning som utgörs av skillnaden mellan inkomstnivån
enligt den genomförda utbildningen och den tidigare inkomstnivån.
Efter avslutad utbildning kan emellertid för en skälig tid som det tar
att hitta sysselsättning (högst 6 månader) ytterligare betalas
ersättning för inkomstbortfall, om klienten aktivt sökt arbete, men
utan resultat.
Följande exempel på rehabilitering som ersätts enligt
trafikförsäkringslagen belyser de fåtaliga fall där sysselsättningsmöjligheterna efter den rehabilitering för vilken ersättning sökts är
så osäkra, att planen i fråga inte kan stödas även om klienten själv
är redo att ta risken. Denna situation aktualiseras inte i samband
med utbildning som leder till egentlig yrkesexamen, utan i andra
rehabiliteringsprogram. Osäkerhet i fråga om sysselsättningsmöjligheterna beaktas normalt inte när det är fråga om gravt
handikappade, (se punkt 2.7.8).
I en trafikolycka hade den skadade ådragit sig bl.a. fraktur på
vänstra handleden, frakturer på högra lårbenet och knäskålen,
20
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
vilket resulterade i artros i knäet. Arbetsprövning i uppgifter som
naturbevakare vid Forststyrelsen ersattes 6–12.1996. Klienten
föreslog att arbetsprövningen skulle fortsätta i ca tre års tid.
Forststyrelsen hade uppgett sig kunna erbjuda personen arbete
antingen som tillfällig bevakare eller köpa bevakningstjänster av
honom om han bestämmer sig för att grunda ett eget företag. I
överensstämmelse med FBR:s utlåtande ersatte
försäkringsanstalten inte arbetsprövningen. FD förkastade
rehabiliteringsklientens besvär med motiveringen att
möjligheterna att få sysselsättning som naturbevakare måste
anses vara osäkra och eventuella arbetstillfällen skulle erbjuda
arbete endast för korta perioder. Arbetsträningen skulle inte ge
klienten ett yrke som kunde ge honom hans huvudsakliga
utkomst. (FD 00372/98/4054, 10.12.1998)
Ibland kvarlämnar skadan så allvarliga begränsningar att klientens
möjligheter att få arbete måste ifrågasättas även efter utbildning.
Detta gäller exempelvis många hjärnskadade, eller mycket gravt
rörelsehandikappade. I deras fall är det emellertid oftast motiverat
att stöda yrkesinriktad utbildning även då det är tvivelaktigt om de
ens efter utbildning kan skaffa sig sin huvudsakliga utkomst i
arbetslivet. Yrkesutbildningen kan i sådana situationer i varje fall
ses som rehabilitering som upprätthåller och främjar personernas
allmänna funktionsförmåga. Om dessa personer inte placerar sig i
arbete, får de full ersättning för inkomstbortfall.
Det faktum att rehabiliteringsklienten inte kan placera sig i
arbetslivet innebär inte heller att utbetalningen av full ersättning för
inkomstbortfall skulle dra sin, om det är fråga om gravt
handikappade personer med betydande funktionshinder, såsom
ryggmärgsskadade. I sådana situationer, då det faktum att en
person inte får arbete kan anses bero på begränsningar till följd av
sjukdom eller skada, kan rehabiliteringsutredningen startas på
nytt. I fråga om personer med andra skador kan smärre
hälsomässiga begränsningar oftast inte betraktas som orsaker till
att någon inte lyckas få arbete.
Om en skada försämrar möjligheterna att få arbete, kan den
beaktas när man avgör under hur lång tid klientens arbetsträning
ska ersättas efter avslutad utbildning.
2.4.2 Bedömning av rehabiliteringsbehov och -möjligheter
21
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Ovan har kriterierna för bedömningen av rehabiliteringsbehovet
behandlats på ett allmänt plan. När den gäller den enskilda
rehabiliteringsklienten kan rehabiliteringens genomförande
betraktas även utifrån hur rehabiliteringen framskrider som en
process. Utgångspunkten för behovsbedömningen i fråga om
klienter som redan varit i arbetslivet blir då följande frågeserie:
1) utredning av orsakssambandet:

har den skadade behov av rehabilitering

har rehabiliteringsbehovet ett orsakssamband med en
skada som berättigar till ersättning?
2) uppskattning av förlusten:

handlar det om förlust av arbetsplats (se punkt 2.4.2.2) eller

förlust av yrke som skaffats genom utbildning och/eller
arbetserfarenhet

är återgång till den tidigare arbetsuppgiften möjlig och
ändamålsenlig på lång sikt
o utan stödåtgärder
o genom rehabiliteringsåtgärder på arbetsplatsen som
stöder klientens återgång till arbetet
o genom hjälpmedel, anordningar eller konstruktioner
som skaffas till arbetsplatsen

är placering i ett nytt arbete som anställd hos samma
arbetsgivare möjlig och ändamålsenlig
o utan stödåtgärder
o genom rehabiliteringsåtgärder på arbetsplatsen som
stöder klientens återgång till arbetet
o genom hjälpmedel, anordningar eller konstruktioner
som skaffas till arbetsplatsen
22
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.

är det möjligt och ändamålsenligt för rehabiliteringsklienten
att få ett nytt arbete hos en ny arbetsgivare
o genom begränsade rehabiliteringsåtgärder, såsom
arbetsprövning och/eller arbetsträning utgående från
klientens tidigare utbildning och arbetserfarenhet,
eller genom kompletterings- eller specialutbildning

om inte heller detta är möjligt, vilket program för
yrkesinriktad rehabilitering är ändamålsenligt och tillräckligt
med avseende på förlusten?
2.4.2.1 Fortsatt anställning hos samma arbetsgivare
Om rehabiliteringsklienten fortfarande är anställd hos sin
arbetsgivare, gäller det att utreda huruvida han eller hon har
möjligheter att fortsätta hos samma arbetsgivare, t.ex. genom att
ändra arbetsuppgifterna eller genom konstruktiva ändringar i
arbetsmiljön. Inom rehabilitering som ersätts enligt lagen om
olycksfallsförsäkring kan förhandlingar i dessa frågor utgöra en del
av försäkringsanstaltens ersättningshandläggning redan innan
ärendet överförs till FBR. I många fall deltar även FBR:s
rehabiliteringsplanerare i förhandlingarna på arbetsplatsen. Inom
olycksfallsförsäkringen är omplacering av arbetstagaren oftast
ekonomiskt fördelaktigt för stora arbetsgivarföretag, eftersom de
ersättningar som utbetalas ur försäkringen för ett företag som
omfattas av specialtarifferingen inverkar på företagets
försäkringspremier.
Enbart det faktum att arbetsgivaren meddelar att annat arbete går
att ordna, eliminerar emellertid inte alltid behovet av rehabilitering.
Även i dessa situationer ska rehabiliteringsbehovet alltid bedömas
i förhållande till kriterierna för rehabilitering. Man måste då bland
annat bedöma om det arbete som rehabiliteringsklienten erbjudits i
stället för det tidigare arbetet är sådant att det objektivt sett med
hänsyn till klientens begränsningar är lämpligt att ta emot, skäligt
med tanke på rehabiliteringsklienten och sådant att det även i
framtiden tryggar rehabiliteringsklientens huvudsakliga utkomst.
23
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Hjälpmedel och ändringsarbeten i anslutning till arbetet – se punkt
2.11.
2.4.2.2 Förlust av arbetsplats eller yrke
Enligt 3 § i rehabiliteringslagen betalas rehabiliteringsersättning till
den vars arbetsförmåga eller förvärvsmöjligheter har försämrats
på grund av en skada, eller om en väsentlig försämring utgör en
sannolik risk i framtiden. Enbart det att en person förlorat sin
arbetsplats innebär inte nödvändigtvis att personens förvärvsmöjligheter eller arbetsförmåga försämrats. Vid bedömning av
huruvida en försämring skett i förvärvsmöjligheterna eller
arbetsförmågan ska hänsyn tas till individuella omständigheter,
dvs. de begränsningar som skadan eller sjukdomen orsakat, den
skadades ålder, utbildning, arbetserfarenhet och andra i 5 § 2
mom. rehabiliteringslagen nämnda kriterier.
Därav följer att förlusten av en arbetsplats leder till varierade
rehabiliteringsbehov och olikartad dimensionering av
rehabiliteringsåtgärderna beroende på om det är fråga om en ung
person utan arbetserfarenhet och med bara smärre begränsningar
och som oavsett skadan skulle ha skaffat sig yrkesutbildning, eller
om det är fråga om en person som antingen genom yrkesutbildning eller arbetserfarenhet skaffat sig en yrkeskompetens
som han inte längre kan utnyttja på grund av sina begränsningar.
Under ett “mellanår” efter studentskrivningarna arbetar en 20-årig
student i en hamburgerrestaurang och förbereder sig samtidigt
för inträdesproven till universitetet. I sitt arbete blir personen
överkänslig för lök och sallad och måste därför lämna arbetet.
Något behov av yrkesinriktad rehabilitering föreligger inte,
eftersom det inte är fråga om etablerad yrkesverksamhet och
personen oavsett yrkessjukdomen skulle ha sökt sig bort från
denna tillfälliga anställning.
--En 30-årig icke-yrkesutbildad restauranganställd blir efter fem år i
arbetet överkänslig för lök och sallad, och fortsatt anställning hos
samma arbetsgivare i andra arbetsuppgifter kommer inte i fråga. I
detta fall handlar det inte enbart om förlust av arbetsplatsen, och
om de direkta sysselsättningsmöjligheterna är svaga blir det
aktuellt att överväga yrkesinriktad utbildning.
24
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Följande fall gäller en ung person som emellertid redan innan
yrkessjukdomen framträdde hade hunnit skaffa sig yrkesutbildning
och vara verksam i arbeten som motsvarade utbildningen:
Efter grundskola och hushållsskola hade den skadade genomgått
en treårig utbildning för grundexamen på andra stadiet som
plåtslagare/svetsare. Efter avslutade studier fick personen
anställning vid ett företag inom metallbranschen. Arbetet gick ut
på att rengöra metalldelar. På grund av eksem framkallade av
ljusbåge vid svetsning måste rehabiliteringsklienten lämna
arbetet som 20-åring. Genom undersökningar vid Arbetshälsoinstitutet fastställdes att klienten inte är lämpad för svetsningsarbete och inte kunde fortsätta arbetet ens med skyddsutrustning, eftersom det i praktiken var svårt att skydda alla
hudområden mot det ljus som framkallade symtomen. Därför
rekommenderades att personen skulle byta yrke och få ersättning
för en tvåårig utbildning till merkonom.
När man överväger rehabiliteringsbehovet och sätten att
genomföra rehabiliteringen kan man utgå från vilken inverkan
skadan och begränsningarna på grund av den har på den
skadades yrkesmässiga framtid. Om den skadade trots sina
begränsningar kan börja studera och sannolikt hade gjort det i
vilket fall som helst, finns det inget behov av långvariga
rehabiliteringsåtgärder. Detsamma är fallet då den skadade trots
begränsningarna kan få ett arbete som motsvarar det tidigare. Om
begränsningarna förhindrar detta, gäller det att överväga om det är
möjligt för personen att övergå till ett nytt arbete eller yrke direkt,
med hjälp av begränsade rehabiliteringsåtgärder eller genom
omskolning.
En 47-årig byggnadsarbetare blev arbetsoförmögen efter ett
olycksfall i arbetet 9/98, i samband med vilket det uppstod en
broskskada i högra knäet, som inte ens en operation helt kunde
återställa. Staden som var arbetsgivare meddelade att inga
möjligheter till omplacering fanns annat än genom omskolning.
Personens skolbakgrund efter medborgarskolan bestod av 3åriga studier för bilmekanikerexamen vid yrkesläroanstalt, samt
mellanskola och handelsinstitut där personen studerade kring
decennieskiftet 1970–1980 vid sidan av arbetet, dock utan
avgångsbetyg från institutet.
Vid FBR bedömdes, att den merkantila utbildningen som i sig
hade möjliggjort ett lättare arbete var föråldrad och inte
motsvarade nutida krav. Före uppgörandet av den slutliga planen
föreslogs ersättning av en kurs för datorkörkort och en
repetitionskurs i engelska vid vuxeninstitut. Därefter skulle
klienten enligt planen utbilda sig till ADB-systemstödperson. För
25
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
utredning av utbildningens lämplighet ordnades en två månader
lång arbetsprövning i slutet av år 1999 vid en undervisningsenhet
i den stad som var arbetsgivare. Arbetsprövningen gick bra, och
när den var över utsågs klienten till en årslång läroavtalsbaserad
datormontörsutbildning vid utbildningsverket. Under utbildningen
ersattes tilläggsstudier i engelska, eftersom klientens kunskaper i
engelska språket inte motsvarade den nivå som studierna
förutsatte. Ytterligare ersattes kostnader för specialprogram och
specialutbildningsperioder som krävdes för studierna.
Begränsningarna till följd av en skada och avsaknaden av
rehabiliteringsförutsättningar kan innebära att det inte är möjligt att
stöda återgången till arbetslivet med de metoder som
rehabiliteringen förfogar över.
I ett olycksfall under arbete med sliprondell ådrog sig en
timmerman en nervskada som ledde till att handens funktion blev
nedsatt och en skada på vänstra fotleden resulterande i haltande
gång. Den skadades arbetshistoria var varierande, och före
olycksfallet hade han varit arbetslös i tre år innan
visstidsanställningen började. Personen saknade yrkesutbildning,
grundutbildningen utgjordes av folkskola.
Rehabiliteringsmöjligheterna försämrades ytterligare av att
personen led av epilepsi, som orsakade anfall trots medicinering.
Till följd av skadorna i olycksfallet var den skadade oförmögen att
utföra sitt tidigare arbete och även annat arbete som kräver fysisk
styrka. Med anledning av olyckan var den skadade i behov av
yrkesinriktad rehabilitering. Förutsättningarna för rehabilitering
försvagades dock av den skadades ålder (54 år), snäva
arbetserfarenhet av enbart byggnadsarbeten, ringa grundutbildning och hans övriga hälsotillstånd. Därför ansåg FBR att
möjligheter till yrkesinriktad rehabilitering inte förelåg.
Enbart ålder är inte ett avgörande kriterium vid bedömning av
rehabiliteringsbehovet, i synnerhet när det handlar om
rehabiliteringsåtgärder i begränsad omfattning:
Rehabiliteringsklienten (född 1939) hade år 1994 i sitt arbete som
aromterapeut fått eksem på händerna av naturharts och
parfymämnen. Personens utbildning bestod av mellanskola och
merkonomexamen. Fram till år 1990 hade personen arbetat på
kontor, men hade på grund av ryggbesvär övergått till att arbeta
som aromterapeut, vilket hon hann göra i sju år innan hon blev
sjuk.
Rehabiliteringsklienten sökte ersättning för att lägga om sin
företagsverksamhet och i stället erbjuda avslappningsterapi. För
det behövde hon kompletterande utbildning och ett nytt
arbetsredskap, en fysioakustisk stol.
26
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
I sitt utlåtande förordade FBR att stolkostnaderna på 26 000 mark
skulle ersättas med hänsyn till klientens ålder, begränsningar och
arbetserfarenhet.
Försäkringsanstalten betalade inte ersättning, eftersom anstalten
inte ansåg att yrkesinriktad rehabilitering var motiverad med
beaktande av klientens ålder och deltidsarbete som
avslappningsterapeut. Olycksfallsnämnden ändrade
försäkringsanstaltens beslut och förordnade anstalten att ersätta
kostnaderna för kompletteringsutbildningen och anskaffningen av
den fysioakustiska stolen, eftersom de var nödvändiga för att
klienten skulle kunna utöva terapeutyrket och skaffa sin
huvudsakliga utkomst av det. (FD 31/1998, 19.3.1998)
Särskilt i fråga om vissa yrkessjukdomar kan den av sjukdomen
orsakade begränsningen vara så ringa, att det i stället för
omskolning räcker med ändring av arbetsuppgifterna, en
omorganisering av förhållandena i arbetet eller byte till ett arbete
där personen inte exponeras. Vid bedömningen av detta ska
emellertid hänsyn tas till rehabiliteringsklientens faktiska
möjligheter att få sysselsättning i ett arbete som motsvarar det
tidigare. För vissa branscher, exempelvis restaurangbranschen, är
det typiskt att personer i chefsuppgifter måste delta i s.k. utförande
arbete, och i sådana fall är det inte alltid möjligt att byta till
arbetsuppgifter som är lämpliga med tanke på hälsan.
Rehabiliteringsklienten (född 1967) hade i sitt arbete som
restaurangchef fått retningseksem på händerna till följd av
hanteringen av livsmedel. Klientens utbildning utgjordes av en
treårig restaurangkocklinje, ettårig servitörutbildning och en 8
studieveckors chefsutbildning till restaurangföreståndare.
Klienten har arbetat som kock och servitör och från 1988 även i
chefsuppgifter, som restaurangchef från år 1991.
Klienten sökte ersättning för en 3,5 år lång utbildning till
tradenom enligt affärsekonomiskt utbildningsprogram vid
yrkeshögskola.
Försäkringsanstalten ansåg att behov av yrkesinriktad
rehabilitering inte förelåg på grund av att yrkessjukdomen var så
snävt begränsad och på grund av personens tidigare utbildning
och arbetserfarenhet. Trots yrkessjukdomen kunde klienten klara
av uppgifterna som restaurangchef, där deltagande i det
utförande arbetet inte behövs.
Rehabiliteringsklienten överklagade beslutet och åberopade bl.a.
att det med den existerande utbildningen inte var möjligt att få
27
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
sådana uppgifter inom den högre arbetsledningen som inte
innehåller utförande arbetsmoment.
Olycksfallsnämnden ändrade försäkringsanstaltens beslut och
förordnade anstalten att ersätta utbildningen till tradenom. Med
hänsyn till de av retningseksemet orsakade funktionella
begränsningarna och personens tidigare utbildning och
arbetserfarenhet var utbildningen till tradenom att betrakta som
nödvändig yrkesinriktad rehabilitering. (Besvärsnämnden för
olycksfallsärenden 4573:99, 19.1.2000)
När det är fråga om förlust av arbetsplats − men inte yrke − , kan
det bli aktuellt att ersätta inkomstbortfall för en skälig tid innan
personen på nytt blir sysselsatt samt vissa rehabiliteringsåtgärder,
såsom arbetsprövning, rehabiliteringsundersökning eller
arbetsträning i syfte att finna en ny arbetsplats. På dimensioneringen av dessa inverkar rehabiliteringsklientens ålder och
sysselsättningsmöjligheter, dvs. bedömningen av hur stor skada
förlusten av arbetsplatsen kan anses innebära för klienten. För en
sommarjobbande ung person, som oavsett skadan kan få en
studieplats och med tiden hitta ett arbete, innebär förlusten av
sommarjobbet inte nödvändigtvis behov av rehabiliteringsåtgärder
ens i liten omfattning. För en äldre person som saknar
yrkesutbildning och har haft kortjobb av skiftande slag kan
förlusten av arbetsplatsen däremot innebära betydligt större
skada. Då kan exempelvis arbetsprövning eller arbetsträning
behöva ordnas.
Skadans storlek, rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna kan inte bedömas enbart utgående från de
begränsningar som skadan lett till, eftersom även en begränsning
av snäv omfattning kan försvåra sysselsättningen betydligt. På hur
stor risken är inverkar i sin tur rehabiliteringsklientens
yrkesställning, utbildning, arbetserfarenhet och ålder samt
sysselsättningsläget inom branschen i fråga.
2.4.2.3 Vad är nödvändig och tillräcklig utbildning i relation till förlusten
Enligt motiveringarna till rehabiliteringslagarna utgår man vid
definieringen av tillräcklig utbildning från den förlust som drabbat
rehabiliteringsklienten.
28
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Målet vid bedömningen av vad som utgör tillräcklig utbildning är att
rehabiliteringsklienten efter utbildningen ska kunna skaffa sin
huvudsakliga utkomst genom sitt arbete. I mån av möjlighet
beaktas även klientens tidigare inkomstnivå: det bästa resultatet
med tanke på rehabiliteringsklienten är om han eller hon kan
utbildas till ett yrke där inkomstnivån är minst lika god som i hans
eller hennes tidigare arbete. Alltid finns det dock inte möjligheter
härtill, t.ex. beroende på rehabiliteringsklientens studieförutsättningar eller på att klienten är lämpad och motiverad för en
bransch där lönenivån är lägre än i det tidigare yrket.
Vid bedömningen av en rehabiliteringsklients yrkesrelaterade
förlust beaktas:

rehabiliteringsklientens tidigare utbildning

arbetserfarenhet

årsarbetsförtjänst och inkomstminskning

den återstående tiden i arbete
Bedömningen av vilken omskolning som är tillräcklig sker enligt
följande kriterier:

begränsningar i arbetsförmågan till följd av skadan eller
sjukdomen

yrkesrelaterad förlust som skadan eller sjukdomen
resulterat i

sysselsättningsmöjligheterna efter utbildning.
Såsom konstaterats i motiveringen, bestäms längden på den
utbildning som ska ersättas inte alltid direkt enligt den tidigare
utbildningens längd, och yrkesutbildning kan ersättas också åt en
person som inte har någon yrkesutbildning. Vid bedömningen
gäller det att beakta det nya yrkets lämplighet, de begränsningar
som sjukdomen eller skadan medför i fråga om yrkesvalet samt
rehabiliteringsklientens motivation och andra individuella faktorer,
vilka i sin tur inverkar på huruvida klienten kan få sysselsättning i
det planerade yrket. Över huvud taget bör bedömningen av
huruvida utbildning ersätts ske enligt samma kriterier som redan
29
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
tidigare behandlades när det gällde bedömningen av
rehabiliteringsbehovet.
Nivån på den utbildning som ersätts som rehabilitering anses i
allmänhet vara tillräcklig, om den motsvarar den utbildningsnivå
som rehabiliteringsklienten hade före skadan eller sjukdomen och
den inte medför någon inkomstminskning. Sålunda kan t.ex. en
bilmontör, en frisör eller en timmerman få ersättning för någon
annan yrkesinriktad grundexamen på andra stadiet.
Likaså kan en person som skaffat sin yrkesskicklighet enbart
genom arbetserfarenhet och inte avlagt någon grundexamen få en
yrkesinriktad grundexamen ersatt som rehabilitering, om
sysselsättning genom andra metoder inte är möjlig eller
ändamålsenlig. Andra metoder måste övervägas om den skadade
redan uppnått en så hög ålder att den förväntade tiden i arbete
efter utbildningen bara blir några få år lång, eller om testning hos
yrkesvalspsykolog e.d. visar att personens studieförutsättningar är
svaga t.ex. i fråga om de kognitiva färdigheterna.
Som grundläggande utbildning hade en rehabiliteringsklient (född
1972) grundskola samt studier vid en hotell- och restauranglinje i
yrkesskola, vilka emellertid avbrutits efter ett halvår. Sedan 1988
hade personen, i början tillfälligt anställd och sedermera med fast
anställning, arbetat i olika bagerier närmast i
förpackningsuppgifter. Yrkessjukdom, allergisk snuva orsakad av
vetemjöl, konstaterades 1/95. Arbetsgivaren hade inga andra
arbetsuppgifter att erbjuda, och inget annat arbete kunde heller
ordnas genom arbetskraftsbyrån. Klienten blev inte antagen till
en kurs som gällde hopmontering av elektronisk och teleteknisk
utrustning på grund av sin yrkessjukdom.
Klienten sökte till en treårig närvårdarutbildning som började
1/2001 och kom in. FBR:s rehabiliteringsnämnd förordade att två
år av utbildningen skulle ersättas, vilket motsvarade längden på
en yrkeskurs eller annan utbildning som genomförs som
vuxenutbildning. Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden
godkände i sin tur efter omröstning att ersättningen skulle omfatta
hela den treåriga utbildningen, eftersom den inte stod i väsentlig
disproportion till förlusten. Skadan hade berövat klienten yrket
och dessutom hade klienten genom att på eget initiativ söka sig
till utbildning påskyndat rehabiliteringsutredningen
(ersättningsnämndens sammanträde 18.4.2001).
---
30
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
En rehabiliteringsklient (född 1968) hade under arbetspraktik i
slutskedet av sina studier till sjukskötare ådragit sig splitterfraktur
på bägge hälbenen. Tidigare hade personen i yrkesskola utbildat
sig till byggnadsritare med en 1,5-årig examen, men hade inte
varit verksam i det arbetet. Rehabiliteringsklienten blev antagen
att studera vårdvetenskap vid Kuopio universitet och begärde
ersättning för tre års studier med sikte på magistergrad i
vårdvetenskap.
FBR bedömde att ersättning av en tvåårig utbildning måste anses
vara tillräcklig med hänsyn till förlusten. FBR framhöll att
rehabiliteringsklienten på grund av olycksfallsskadan inte skulle
klara av att utföra merparten av de arbetsuppgifter som
motsvarar utbildningen, även om det är möjligt för personen att
klara en del sjukskötaruppgifter efter specialiseringsskedet (t.ex.
hälsovårdare eller psykiatrisk sjukskötare). Att utbilda sig till
annan sjukskötare skulle kräva minst ett års studier och
eventuellt arbetsprövning/arbetsträning.
Försäkringsanstalten meddelade att det ersätter en andel
motsvarande två år av studierna.
Olycksfallsnämnden förkastade klientens besvär (omröstning 4–
2).
FD ändrade försäkringsanstaltens avgörande och förordnade
försäkringsanstalten att ersätta även det tredje årets studier,
eftersom studierna var att betrakta som nödvändig yrkesinriktad
rehabilitering på grund av skadorna. (FD 04561/97/596,
10.2.1998)
På motsvarande sätt kan en person med yrkeshögskoleexamen
eller examen från vetenskaps- eller konsthögskola få ersättning för
någon annan lämplig högskoleexamen. I det avseendet är det
vanligen inte befogat att åtminstone enbart på grundval av
studiernas längd göra åtskillnad mellan yrkeshögskoleexamen och
annan högskoleexamen, eftersom det inte finns väsentliga
skillnader i den tid det tar att avlägga examina, med vissa
undantag (t.ex. läkare). Kortaste tiden för en YH-examen är 3,5 år,
medan en lägre högskoleexamen som omfattar 180 studiepoäng
kan avläggas på tre år. Som längst kan en YH-examen omfatta
270 studiepoäng, varvid studietiden är 4,5 år, medan en högre
högskoleexamen som avläggs efter en lägre högskoleexamen i
allmänhet omfattar 120 studiepoäng och kräver en studietid på två
år.
31
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Såsom konstaterats i motiveringen, är längden på den utbildning
som ska ersättas inte direkt beroende av hur lång och vilken typ
av utbildning rehabiliteringsklienten tidigare avlagt. Ofta kan
exempelvis en YH-examen av hälsoskäl vara ett lämpligare
alternativ, och därtill även med tanke på sysselsättningsmöjligheterna och i vissa fall också den tidigare inkomstnivån vara
att föredra framom en yrkesinriktad grundexamen. Personer med
yrkesinriktad grundexamen placerar sig oftast i s.k. utförande
arbete, där t.ex. funktionsbegränsningar i extremiteterna utgör
hinder, medan rehabiliteringsklienter med YH-examen kan söka
sig till expert- och chefsuppgifter som är bättre lämpade för deras
hälsotillstånd. Innan en utbildningsplan godkänns ska det i vilket
fall som helst kartläggas huruvida klienten har möjligheter att efter
rehabiliteringen få lämpliga arbetsuppgifter med tanke på
hälsotillståndet.
En hög årsarbetsförtjänst före skadetidpunkten kan också tala för
en YH-examen, fastän utbildningsnivån tidigare skulle ha varit
lägre. Ersättningen av denna inkomstminskning framhävs speciellt
i fråga om de personer som ännu har en relativt lång yrkesbana
framför sig efter omskolningen.
I vissa situationer kan betydelse tillmätas den skadades egen
motivation och hur snabbt utredningen av rehabiliteringen har
framskridit. YH-studier kan rekommenderas, om man med hjälp av
lösningen klart kan förkorta den totala utredningstiden.
En rehabiliteringsklient (född 1963) fick i sitt arbete som
tandskötare eksem av formaldehyd, vilket ersattes som
yrkessjukdom. Hon hade avlagt tandskötarexamen år 1988 och
arbetat i yrket från 9/88. FBR rekommenderade ersättning av en
2,5-årig utbildning till hälsovårdare. Rehabiliteringsklienten var
därefter moderskapsledig en tid och blev inte antagen till
hälsovårdarutbildning, eftersom hon vid lämplighetstest inte
ansågs vara tillräckligt lämpad för arbetet i fråga. Klienten kom in
vid en yrkeshögskoleutbildning för det sociala området vid en
läroanstalt för social- och hälsovårdsområdet, en vuxenutbildning
som startade 1/97 och varade 3,5 år.
FBR föreslog att 2,5 år av utbildningen skulle ersättas, eftersom
rehabiliteringsklienten kunde ha kommit in vid utbildning för
grundexamen t.ex. på social- och hälsovårdsområdet eller
barnavårdsområdet, utbildningar som hade varat högst 2,5 år och
möjliggjort sysselsättning i lämpligt arbete med tanke på
yrkessjukdomen.
32
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Efter försäkringsanstaltens beslut i enlighet med förslaget sökte
rehabiliteringsklienten ändring hos olycksfallsnämnden och
krävde att få ersättning också för det sista studieåret.
Olycksfallsnämnden ändrade försäkringsanstaltens beslut och
fastslog att även slutdelen av utbildningen skulle ersättas,
eftersom studierna i deras helhet behövdes för att möjliggöra
byte till ett sådant nytt yrke som klienten kan få sin huvudsakliga
utkomst av. (Besvärsnämnden för olycksfallsärenden 3012/1999,
6.10.1999)
En yrkeshögskoleexamen är mer krävande och mer teoretisk än
en grundexamen, vilket innebär att det kan vara svårare för
rehabiliteringsklienten att avlägga den än en grundexamen.
Rehabiliteringsklientens kognitiva förutsättningar att klara av
examen bör därför beaktas när eventuell ersättning övervägs. Om
det redan från början finns befogade tvivel beträffande
studiefärdigheterna, kan ersättning av en utbildning förordas t.ex.
med förbehållet att man inledningsvis ersätter i ett år av
utbildningstiden, och om väsentliga problem inte har uppstått
under denna tid ersätts också slutdelen. Om rehabiliteringsklienten
däremot har väsentliga problem med studierna, måste man göra
en rehabiliteringsutredning och överväga möjligheterna till
stödundervisning eller rentav en omläggning av studierna.
33
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.5 Tillbudsstående metoder vid rehabilitering
2.5.1 Rehabiliteringsutredningar och övriga åtgärder för att utreda rehabiliteringsbehovet
och -möjligheterna
Lagrum
6 § 1 mom. punkt 1–3
Till ersättning berättigande kostnader för rehabilitering som avser arbets- och
förvärvsförmågan är:
1) undersökningar för att reda ut rehabiliteringsbehovet och
rehabiliteringsmöjligheterna
2) arbets- och utbildningsprövning
3) arbetsträning i klientens tidigare eller nya arbete eller på en arbetsklinik
eller någon annan motsvarande inrättning
Motivering
Dessa undersökningar kan vara sådana som används inom hälso- och
sjukvården för att utreda arbetsförmågan, inom arbetsförvaltningen ordnad
yrkesvägledning och olika slags åtgärder för att reda ut den handikappades
arbets- och prestationsförmåga, i lagen om stöd och service på grund av
handikapp förutsatt och annan rehabiliteringshänvisning eller av en
försäkringsanstalt eller Försäkringsbranschens rehabiliteringscentral ordnade
undersökningar och arbetsklinikundersökningar för bedömning av
arbetsförmågan. Undersökningarna är i allmänhet avgiftsfria för klienten.
Undersökningarna berättigar för närvarande till ersättning, om de är
avgiftsbelagda, eftersom rehabilitering enligt 2 § i lagen om invalidvård för
mottagare av olycksfallsersättning och lagen om invalidvård för dem som
uppbär trafikförsäkringsersättning, nedan gällande lagar, har ersatts på basis av
nödvändiga undersökningar. (RP 259/90, s.37)
2.5.1.1 Arbetskraftsförvaltningens tjänster
Arbetskraftsbyråerna erbjuder arbetssökande tjänster som
omfattar yrkesförmedling, yrkesvägledning (AVO) och
karriärplanering. Syftet med dem är att hjälpa klienten vid
yrkesvalet. I yrkesvägledningen kan bl.a. ingå ett samtal med en
34
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
yrkesvalspsykolog i anslutning till vilket klienten kan föreläggas
olika uppgifter eller får genomgå lämplighetstest, arbets- eller
utbildningsprövningar eller undersökningar av hälsotillståndet.
Vägledningstjänsterna är kostnadsfria för klienten, men tid till
yrkesvalspsykolog bör bokas i förväg på arbets- och näringsbyrån.
Klienten får också tillgång till specialarbetskraftsrådgivares tjänster
samt yrkesvägledning och arbetsförmedling som särskilt riktas till
handikappade.
Arbets- och näringsbyråernas utbildnings- och yrkesinformationstjänst ger klienterna information om utbildningsmöjligheter, yrken
och arbetslivet. Det elektroniska yrkesvalsprogrammet AVO, som
arbets- och näringsbyråerna har till sitt förfogande, innehåller
information om hundratals olika yrken och hur man utbildar sig till
dem.
Arbets- och näringsbyråerna tillhandahåller också avgiftsbelagda
tjänster för yrkesinriktad rehabilitering för försäkringsanstalter och
FBR. Dessa avgiftsbelagda tjänster för yrkesinriktad rehabilitering
produceras av Professi-enheterna, som är sammanlagt sju till
antalet. För FBR:s rehabiliteringsklienter är serviceformerna oftast
de redan nämnda yrkesväglednings- och karriärplaneringstjänsterna. Via arbets- och näringsbyrån ordnas sällan
arbetsprövningar för FBR:s klienter, och arbets- och näringsbyrån
kan över huvud taget inte ordna arbetsprövning hos samma
arbetsgivare som klienten står i anställningsförhållande eller annat
tjänsteförhållande till.
Rehabiliteringsklienter kan också anvisas till vägledande utbildning
som ingår i arbets- och näringsbyråernas arbetskraftsutbildning,
t.ex. en karriärplaneringskurs. Arbetskraftsutbildning ordnas
närmast vid yrkesutbildningscentra för vuxna, men också privata
utbildningsanordnare kan fungera som tjänsteproducent. För
FBR:s rehabiliteringsklienter måste dessa kurser ofta köpas mot
avgift, eftersom personer som är arbetslösa eller riskerar bli
arbetslösa har förtur till kurserna.
Arbets- och näringsbyråerna samt närings-, trafik- och
miljöcentralerna (ELY-centralerna) ordnar också arbetskraftspolitisk vuxenutbildning. Den som överväger att bli företagare får
information om olika finansieringsalternativ och stödformer genom
att vända sig till närmaste ELY-central.
35
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Tilläggsinformation om dessa tjänster fås via arbetsministeriets
webbplats www.tem.fi och ELY-centralernas webbplats www.elykeskus.fi.
2.5.1.2 Rehabiliteringstjänster
I genomförandet av rehabiliteringsprocessen deltar vid behov även
producenter av rehabiliteringstjänster och verksamhetsenheter
inom hälso- och sjukvården. Information om de tjänster som
tjänsteproducenterna tillhandahåller och priser finns på FBR:s
webbplats www.vkk.fi.
Tjänsterna omfattar bl.a. tjänster för bedömning av arbets- och
funktionsförmågan, utredningar av rehabiliteringsbehovet,
utredningar av resurserna, planer för en återgång till arbetet,
arbetsprövningar och arbetsträning.
Utöver egentlig hälso- och sjukvård producerar vissa
verksamhetsenheter inom hälsovården, i praktiken enheter inom
rehabiliteringsundersökning, även undersökningar för
bedömningen av hälsotillståndet och arbetsförmågan.
Undersökningarna vid dessa genomförs ur en klart medicinsk
synvinkel. Vissa enheter erbjuder också mer omfattande
rehabiliteringsundersökningar och arbetsprövning även på
normala arbetsplatser.
2.5.1.3 Arbetsprövning på arbetsplatsen
Arbetsprövning på arbetsplatsen är en utredning av
rehabiliteringsklientens möjligheter att klara arbetsuppgifterna
oberoende av de begränsningar som skadan medfört. Med hjälp
av arbetsprövning kan man även mer omfattande utreda om det
planerade arbetet är lämpligt bland annat med tanke på
rehabiliteringsklientens egen motivation.
Arbetsprövning kan ordnas med hjälp av de arbetsgivarkontakter
som FBR:s rehabiliteringsplanerare upprätthåller, men för att finna
36
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
en lämplig arbetsplats för arbetsprövningen krävs ofta samarbete
med en producent av rehabiliteringstjänster.
Längden på arbetsprövningen fastställs från fall till fall. Om målet
med arbetsprövningen är att utreda hur det planerade arbetet
lämpar sig med hänsyn till de hälsomässiga begränsningarna, är
arbetsprövningen i allmänhet minst 3 månader lång.
2.5.1.4 Arbetsträning
Arbetsträning kan användas antingen
1) som en metod för att förbättra rehabiliteringsklientens
möjligheter att direkt placera sig i arbetet eller
2) som en metod för att förbättra möjligheterna för en
rehabiliteringsklient som skaffar/skaffat sig yrkesutbildning som en
del av rehabiliteringsprogrammet att sysselsätta sig efter avslutad
utbildning.
Arbetsträning som syftar till att rehabiliteringsklienten direkt ska
kunna placera sig i arbetslivet utgörs av handledd praktisk
arbetsträning inom ett yrkesområde som lämpar sig för
rehabiliteringsklienten. Med hjälp av arbetsträningen förbättras
rehabiliteringsklientens yrkesmässiga färdigheter i det planerade
arbetet och målet är att klienten direkt ska kunna sysselsätta sig
efter arbetsträningen. Arbetsträningen kan också föregås av
arbetsprövning.
Syftet med en arbetsträningsperiod som genomförs under
yrkesutbildningen är å sin sida att ge rehabiliteringsklienten
arbetserfarenhet i det nya yrket och därigenom förbättra hans eller
hennes möjligheter att få arbete. Arbetsträning under pågående
yrkesutbildning kan komma i fråga till exempel i en situation där
det är fråga om en mycket kort utbildning. Arbetsträning under
utbildningstiden är emellertid inte nödvändigt i situationer där den
utbildning som ingår i rehabiliteringsprogrammet redan innehåller
praktik.
Arbetsträningens längd fastställs från fall till fall. Arbetsträningen
pågår emellertid i regel alltid högst 6 månader. Om syftet med
arbetsträningen är att rehabiliteringsklienten direkt ska kunna
37
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
placera sig i arbetslivet och det i rehabiliteringsprogrammet finns
ett behov av en längre arbetsträning, ska man för
rehabiliteringsklienten såsom rehabiliteringsprogram överväga
t.ex. läroavtalsutbildning i stället för arbetsträning.
Läs mer om arbetsträning efter yrkesinriktad rehabilitering i kapitel
2.6.6.
2.5.1.5 Arbetsprövning eller arbetsträning – avtal och förmåner, olycksfallsförsäkring under
rehabiliteringstiden
Över arbetsprövning och arbetsträning ingås ett avtal mellan den
arbetsgivare som erbjuder en arbetsplats för arbetsprövning eller
arbetsträning, rehabiliteringsklienten och FBR. I avtalet ingår
standardenliga villkor. Enligt villkoren uppstår det vid
arbetsprövning och arbetsträning inte något arbetsavtal mellan
arbetsgivaren och rehabiliteringsklienten, även om det företag som
erbjuder arbetsplatsen benämns arbetsgivare. Placerandet av en
rehabiliteringsklient medför inga lönekostnader eller övriga
lönebikostnader för arbetsgivaren.
Den ersättningsskyldiga försäkringsanstalten ordnar lagstadgad
olycksfallsförsäkring för rehabiliteringsklienten. Dessutom är
klienten försäkrad med FBR:s ansvarsförsäkring. Enligt villkoren
för ansvarsförsäkringen, frånsett i villkoren nämnda undantag,
ersätter försäkringen person- och sakskador som rehabiliteringsklienten orsakat och för vilka han enligt gällande rätt är
ersättningsskyldig. Försäkringen innehåller också ett särskilt villkor
enligt vilket skador som rehabiliteringsklienten orsakat
arbetsgivaren eller dennes egendom ersätts upp till högst 500 000
euro när skadan berott på omständigheter härrörande av klientens
skada eller sjukdom, såsom att klienten fått en sjukdomsattack
eller tappat balansen, även om ersättningsskyldighet inte annars
föreligger.
Till lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om
olycksfallsförsäkring har 1.1.2003 fogats en ny 8 a §, enligt vilken
en försäkringsanstalt för en rehabiliteringsklient ska ordna sådan
38
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
försäkring som avses i 57 § 1 mom. lagen om olycksfallsförsäkring
för olycksfall som inträffar i samband med sådana arbets- och
utbildningsförsök för utredning av rehabiliteringsbehov och
rehabiliteringsmöjligheter, sådan arbetsträning och sådan
arbetspraktik som berättigar till ersättning enligt denna lag, till den
del som rehabiliteringsklienten inte på någon annan grund har rätt
till ersättning enligt lagen om olycksfallsförsäkring. I denna
försäkring används som den försäkrades årsarbetsförtjänst den
årsarbetsförtjänst som legat till grund för den ersättning för
inkomstbortfall som har betalats till följd av det olycksfall eller den
yrkessjukdom som orsakat behovet av rehabiliteringsåtgärderna
eller rehabiliteringsutredningen. Årsarbetsförtjänsten indexjusteras
enligt arbetspensionslagarna i samband med att försäkringen tas.
2.5.1.6 Utbildningsprövning
Utbildningsprövning är ett försök där man utreder vilket
studiealternativ som är lämpligt för rehabiliteringsklienten och
klientens färdigheter att klara av de planerade studierna.
Ordnandet av utbildningsprövningar kan ingå t.ex. i de tjänster
som tillhandahålls av arbets- och näringsbyrån, rehabiliteringsinrättningarna eller läroanstalterna. I praktiken är utbildningsprövningarna rätt korta perioder som pågår några dagar och
innehåller t.ex. introduktionsbesök vid olika läroanstalter.
2.5.1.7 Förberedande utbildning
Som förberedande utbildning kan ersättas komplettering av
bristfällig grundutbildning, olika förberedande utbildningar för
grund- eller yrkesexamen, eller preparandkurser. Sådan
undervisning ordnas av olika yrkesinstitut, vuxenutbildningscenter,
medborgar- och arbetarinstitut samt ämnesorganisationer.
Ytterligare information fås förutom från dem som tillhandahåller
undervisningen även t.ex. från arbets- och näringsbyråerna
(www.mol.fi) eller i utbildningsstyrelsens årliga handbok om
vuxenutbildningen.
Förberedande och rehabiliterande undervisning ordnas också vid
specialyrkesläroanstalter. Vid dem kan den förberedande
39
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
undervisningen avse förbereda klienten antingen för
grundläggande yrkesutbildning eller för ett självständigt liv. En
form av sådan förberedande utbildning är den s.k. AKVAutbildningen, vars målgrupp kan vara bl.a. rörelsehindrade eller
multihandikappade unga som behöver denna förberedande
utbildning för att komma till klarhet om sina fortsatta planer.
Utbildningens uppgift är ge att studerande med behov av
specialstöd färdigheter att kunna genomföra en yrkesutbildning, få
en arbetsplats och ha kontroll över sitt eget liv. Målet är att den
studerande därefter ska ha så god beredskap som möjligt för ett
självständigt liv, för studier eller för arbete. Exempelvis vid
Invalidförbundets utbildningscentral i Träskända uppgörs med
varje studerande inledningsvis en individuell undervisningsplan
(IUP, på finska HOJKS), där de personliga målen och särbehoven
i anslutning till studierna antecknas.
Ofta förordas en kurs för datorkörkort att ersättas som
förberedande utbildning.
I fråga om rehabiliteringsklienter som inte har erfarenhet av
datoranvändning är det oftast befogat att anvisa till utbildning som
förbättrar datorfärdigheterna så tidigt som möjligt, fastän den
slutliga rehabiliteringsplanen ännu inte tagit form.
Rehabiliteringsklienter som behöver yrkesinriktad utbildning men
som har brister i grundutbildningen eller vilkas grundexamen ligger
långt tillbaka i tiden, bör så snabbt som möjligt anvisas till
utbildning av förberedande slag som förbättrar förutsättningarna att
studera, varigenom tiden före de egentliga inträdesproven kan
utnyttjas. Samtidigt får man också information om klientens
studieförutsättningar.
2.5.1.8 Yrkesutbildning
När en rehabiliteringsklient har förlorat sitt yrke till följd av en
skada, blir rehabiliteringsmetoden ofta utbildning till ett nytt yrke,
om det inte är möjligt för klienten att få arbete direkt. Utbildning
behandlas noggrannare under en egen rubrik i punkt 2.7.
40
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.6 Genomförandet av rehabilitering
I detta avsnitt redogörs för hur ett rehabiliteringsärende
framskrider hos FBR. De metoder som används vid skötseln av
rehabiliteringsärenden har beskrivits ovan under rubriken
Tillbudsstående metoder vid rehabilitering.
2.6.1 Anhängiggörande av rehabiliteringsärende
Lagrum
11 §
Anhängiggörande av rehabiliteringsärende. Om en skada som berättigar till
ersättning medför långvariga begränsningar av arbets- och funktionsförmågan
samt förvärvsmöjligheterna, ska försäkringsanstalten på eget initiativ utan
dröjsmål väcka ett rehabiliteringsärende som avses i 5 § samt se till att
rehabiliteringsbehovet reds ut och att klienten hänvisas till rehabilitering.
Behovet av och möjligheterna till sådan rehabilitering som avses här ska, om så
behövs, redas ut på försäkringsanstaltens initiativ innan den skadade kan
beviljas fortlöpande pension.
Initiativ till rehabilitering kan också tas av den skadade, arbetsgivaren, en
sjukvårdsinrättning, en arbetskraftsmyndighet eller av någon annan som utreder
rehabiliteringsärendet. Försäkringsanstalten ska med anledning av ett sådant
initiativ utan dröjsmål vidta åtgärder för att reda ut rehabiliteringsbehovet och
rehabiliteringsmöjligheterna.
Om initiativet till rehabilitering enligt denna lag har förkastats, ska
försäkringsanstalten vid behov hänvisa arbetstagaren/den skadade till
rehabilitering som motsvarar hans eller hennes behov eller till service av annat
slag i samarbete med de instanser som ordnar sådan service.
Dessutom ska försäkringsanstalten följa det som föreskrivs i lagen om
klientsamarbete inom rehabiliteringen (497/2003).
Motivering
Bestämmelsen om anhängiggörande av rehabiliteringsärenden är nytt. I lagen
om olycksfallsförsäkring finns redan nu en bestämmelse om
41
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
försäkringsanstaltens utredningsskyldighet, vilket innebär att ersättningsfrågan
ska utredas också i rehabiliteringsärenden.
Ett rehabiliteringsärende kan alltid anhängiggöras av den skadade,
arbetsgivaren, en sjukvårdsinrättning, social- och hälsovårdsmyndigheterna,
arbetskraftsmyndigheterna samt av någon annan som sköter
rehabiliteringsärendet. En försäkringsanstalt har särskild skyldighet att vidta
åtgärder när det är fråga om yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder. Avsikten är
att den skadade i allmänhet inte, frånsett klara fall, ska ges något beslut om
permanent pension eller fortlöpande trafikförsäkringsersättning förrän
rehabiliteringsmöjligheterna har utretts på initiativ av försäkringsanstalten eller
någon annan instans. Syftet med bestämmelsen är att effektivera behandlingen
av rehabiliteringsärendena. Också den skadade förutsätts delta aktivt i
rehabiliteringen.
Försäkringsanstalten ska efter att ha mottagit ett sådant initiativ vidta åtgärder
för att utreda rehabiliteringsbehovet. Som tillräcklig utredning av behovet av
rehabilitering betraktas uppgifterna i läkarutlåtandena i det fall att skadan är så
svår att klienten uppenbart är oförmögen till allt arbete.
Annan än yrkesinriktad rehabilitering sköts i allmänhet inom ramen för den
kommunala hälso- och sjukvården eller socialvården. Något särskilt
rehabiliteringsinitiativ från försäkringssystemets sida behövs således inte.
Anvisning
I rehabiliteringslagarna har man utgått ifrån att bestående
ersättning för inkomstbortfall inte bör fastställas för utbetalning
innan rehabiliteringsmöjligheterna har utretts. Om
försäkringsanstalten sedan fattar ett nekande beslut om
rehabilitering, bör beslutet vid behov innehålla anvisningar för
klienten om möjligheten att söka rehabiliteringsersättning från
annat håll, t.ex. från FPA eller arbetspensionsbolaget.
Ett rehabiliteringsärende anhängiggörs hos FBR på uppdrag av
försäkringsanstalten. Initiativet till att väcka ett
rehabiliteringsärende kan också tas av en utomstående instans,
såsom den behandlande läkaren. Om rehabiliteringsinitiativet inte
kommer från försäkringsområdet utan utifrån, t.ex. från hälso- och
sjukvården eller en rehabiliteringsanstalt, kontaktar FBR den
försäkringsanstalt som ska handlägga och/eller ersätta fallet och
tar reda på om försäkringsanstalten bör ge ärendet i uppdrag åt
FBR.
Försäkringsanstalten skaffar, med stöd av bestämmelserna i lagen
om olycksfallsförsäkring och trafikförsäkringslagen om rätten att få
42
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
uppgifter, de handlingar som behövs för avgörande av
rehabiliteringsärendet och sänder handlingarna till FBR
tillsammans med uppdraget. Med rehabiliteringsklientens
samtycke kan handlingarna även ges åt tjänsteproducenten.
Det är ändamålsenligt att genast skicka initiativet till rehabilitering
till den försäkringsanstalt som är skyldig att ersätta skadan.
Vid olycksfall i arbetet vet man vanligen vilken den
ersättningsskyldiga försäkringsanstalten är. I yrkessjukdomsfall
är det ibland svårt att i inledningsskedet avgöra vilken
försäkringsanstalts ersättningsskyldighet skadan kommer att
omfattas av. Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden har i sitt
cirkulär 5/2001 närmare redogjort för förfarandet i dessa fall. Enligt
cirkuläret sköter den försäkringsanstalt där yrkessjukdomsfallet blir
anhängiggjort även oftast ersättningsärendets utredning inklusive
rehabiliteringen.
2.6.2 Den praktiska handläggningen av rehabiliteringsärenden vid Försäkringsbranschens
Rehabilitering
Handläggningen av ett ärende hos FBR på basis av ett uppdrag
börjar när FBR har mottagit det skriftliga uppdraget jämte bifogade
handlingar. Utgående från klientens boendeort, ärendets art och
handläggningsspråk styrs ärendet till någon av FBR:s
rehabiliteringsplanerare. När det gäller yrkesinriktad rehabilitering
är rehabiliteringsplanerarna vid FBR verksamma enligt
regionindelning, vilket innebär att ärendet går till en planerare vars
verksamhetsområde klienten hör till på grundval av sin boendeort.
I inledningsskedet studerar rehabiliteringsplaneraren de
tillgängliga handlingarna om klienten och skapar den första
kontakten med rehabiliteringsklienten. Rehabiliteringsklienten får
också information om hur rehabiliteringsärendet sköts hos FBR
och av klienten begärs samtycke till utbyte av den information som
gäller rehabiliteringsklienten. Därtill intervjuar
rehabiliteringsplaneraren klienten och kompletterar upplysningarna
t.ex. om klientens hälsotillstånd, utbildning, arbetshistoria,
nuvarande arbetssituation, familjesituation och övriga sociala
situation samt planer avseende yrke.
43
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Utgående från den första intervjun beslutar man tillsammans med
rehabiliteringsklienten om fortsatta åtgärder.
Kontakter och informationsutbyte mellan FBR och den
försäkringsanstalt som är uppdragsgivare utgör en väsentlig del av
rehabiliteringsprocessen. Det egentliga ersättningsbeslutet fattas
alltid av försäkringsanstalten; FBR:s rehabiliteringsutlåtanden är till
karaktären ett sakkunnigorgans rekommendationer, vilka inte är
bindande för försäkringsanstalten.
FBR behöver inte skaffa separat betalningsförbindelse eller
ersättningsbeslut från försäkringsanstalten, när det är fråga om
normala utredningar av förutsättningarna och möjligheterna till
rehabilitering eller om relativt korta förberedande eller
kompletterande utbildningar. Sådan är:

rehabiliteringstjänster som olika serviceproducenter
tillhandahåller (bland annat yrkesvägledning, ordnande av
arbetsplats för arbetsprövning, resursutredning)

tjänster för bedömningen av hälsotillståndet, arbets- och
funktionsförmågan; försäkringsanstalten skaffar emellertid
alla nödvändiga medicinska utredningar i ärendet

andra arbetsprövningar som räcker högst tre månader

datakörkortskurser

andra liknande kurser, högst tre månader långa, för vilka
kostnaderna högst motsvarar de nämnda kursernas
kostnader.
I uppdraget kan man ta ställning till vilka tjänster för utredningen
av sysselsättningsförutsättningarna och -möjligheterna samt vilka
utbildningar som inte betraktas som sedvanliga och för vilka man
behöver skaffa en separat betalningsförbindelse eller ett
ersättningsbeslut.
Även om FBR har fullmakt att avtala om ovan nämnda utredningar
med tjänsteproducenten och rehabiliteringsklienten, informerar
FBR snarast möjligt den ersättande försäkringsanstalten om
utredningens tidpunkt, längd, innehåll och kostnader.
44
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.6.3 Avslutande av handläggningen då rehabiliteringsbehov eller -möjligheter inte
föreligger
Bedömningen av rehabiliteringsbehovet omfattar utredning av
orsakssambandsfrågan enligt 3 § i rehabiliteringslagarna och
utredning av rehabiliteringsbehovet och
rehabiliteringsmöjligheterna enligt 5 §. Om man vid FBR kommer
till att det inte finns behov av rehabilitering, att behovet av
rehabilitering inte har ett orsakssamband med skadan eller att det
inte finns rehabiliteringsmöjligheter, avslutar FBR handläggningen
av ärendet och skickar försäkringsanstalten sitt
bedömningsutlåtande. I utlåtandet framläggs motivering till varför
FBR inte anser det behövligt eller möjligt att framskrida till ett
egentligt rehabiliteringsprogram.
Då det konstateras att rehabiliteringsmöjligheter saknas innehåller
motiveringen en genomgång av kriterierna i 5 § 2 mom., nämligen
en bedömning av rehabiliteringsmöjligheterna med avseende på
rehabiliteringsklientens ålder, tidigare arbetserfarenhet och
utbildning, boendeförhållanden, hälsotillstånd (inkl. andra
sjukdomar eller handikapp som är oberoende av den skada som
ersätts), begränsningar som den ersättningsberättigande skadan
eller sjukdomen medför antingen i det nuvarande arbetet eller i
arbetslivet överhuvudtaget samt klientens
sysselsättningsmöjligheter. En grund kan också vara bristande
kognitiva förutsättningar hos klienten. I utlåtandet anges också
huruvida rehabiliteringen avslutas av orsaker som beror på
rehabiliteringsklienten och som inte orsakats av den skada eller
sjukdom som berättigar till ersättning.
Ofta måste man avgöra om personen på grund av skadan bara
har förlorat sitt dåvarande arbete eller om det är fråga om
permanent förlust av yrke. Se punkt 2.4.2.2 om detta.
Om FBR:s utlåtande ställer sig nekande till ersättning av
rehabilitering, anges i utlåtandet vilka andra rehabiliteringstjänster
klienten kan ansöka om.
Efter att ha mottagit FBR:s utlåtande bedömer
försäkringsanstalten om den skadade ska få full ersättning för
inkomstbortfall enligt lagen om olycksfallsförsäkring, eller
45
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
delpension utgående från den återstående arbetsförmågan, eller
om den skadade har arbetsförmåga kvar i sådan utsträckning att
ersättning för inkomstbortfall inte alls kan utbetalas.
2.6.3.1 Rehabiliteringshänvisning vid nekande beslut
Vid nekande beslut i ett rehabiliteringsärende ska
försäkringsanstalten enligt 11 § 3 mom. i rehabiliteringslagen se till
att den skadade ges information om övriga
rehabiliteringsmöjligheter och hänvisas, i samarbete med de
instanser som tillhandahåller tjänster, till rehabilitering eller någon
annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov. Oftast blir det fråga om hänvisning till FPA:s lokalbyrå
(medicinsk rehabilitering av patienter i annan än offentlig
institutionsvård samt yrkesinriktad rehabilitering av handikappade
som inte ordnas med stöd av lagen om arbetskraftsservice
(1295/2002), bestämmelserna om specialundervisning eller
arbetspensionslagarna) eller till den arbetspensionsanstalt där
försäkring tecknats för den skadades senaste anställningsförhållande eller verksamhetsperiod som företagare.
Försäkringsanstalten ska dessutom följa det som föreskrivs i lagen
om klientsamarbete inom rehabiliteringen (497/2003).
2.6.4 Planering och genomförande av rehabiliteringsprogram
Om rehabiliteringsmöjligheter bedöms föreligga, gäller det därnäst
att bedöma vilket som är ändamålsenligast: att försöka bevara
arbetsförmågan i det tidigare arbetet eller att få klienten tillbaka i
arbete med mer begränsade åtgärder än yrkesinriktad
rehabilitering. Sådana åtgärder är t.ex. ändring av arbetsuppgifter,
anskaffande av hjälpmedel och/eller anordningar till arbetsplatsen
eller stödande av en återgång till arbetet med hjälp av
arbetsprövning och/eller arbetsträning. Ersättning för kortvarig
tilläggs- eller kompletteringsutbildning kan likaså komma i fråga.
Samtidigt utreds huruvida rehabiliteringsklienten behöver
förberedande utbildning, t.ex. om klienten behöver gå en kurs för
datorkörkort för att förbättra sina möjligheter att få arbete. Om
46
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
detta inte är möjligt, gäller det att planera ett utbildningsprogram
som är lämpligt och står i rätt proportion till förlusten.
2.6.5 Uppföljning av rehabiliteringsprogrammet och stödåtgärder
När det egentliga rehabiliteringsprogrammet är klart och
försäkringsanstalten har godkänt ersättning av det, sköter FBR de
praktiska åtgärder som krävs för genomförandet av programmet
samt följer upp och stöder genomförandet av programmet. I fråga
om arbetsprövning och arbetsträning innebär det i praktiken att
förhandla på arbetsplatsen och att skaffa utvärdering om
arbetsprestationerna från rehabiliteringsklienten, arbetsgivaren
och företagshälsovården.
Beträffande personer i läroavtalsutbildning följer även läroavtalsbyråernas utbildningsinspektörer upp hur studierna
framskrider. I dessa fall kräver uppföljningen av studierna vanligen
att rehabiliteringsplaneraren håller kontakt med arbetsgivaren.
Genomförandet av uppföljningen varierar beroende på
omständigheterna i varje enskilt fall.
FBR följer upp hur studierna framskrider bland annat genom att
vid terminens början skaffa ett närvarointyg och en redogörelse
över studierna under den föregående terminen. Särskilt under det
första läsåret håller FBR nära kontakt med den studerande och
studieinrättningen, och FBR kontaktar den studerande senast i
mitten av den första terminen. Vid behov, t.ex. om det redan
uppstått problem i studierna, gör man en tätare uppföljning av hur
studierna framskrider.
Om klienten får problem med att klara av studierna, blir det aktuellt
att överväga olika stödåtgärder, såsom stödundervisning, ändring
av studieformen eller studienivån etc. Se även punkt 2.14.
I vissa fall blir man tvungen att konstatera att den ursprungliga
planen inte kan fullföljas t.ex. på grund av hälsomässiga
begränsningar eller bristande utbildningsförutsättningar hos
klienten. Med tanke på sådana situationer föreskrivs i 6 § 2 mom. i
rehabiliteringslagen, att om det under åtgärdernas gång
47
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
konstateras att klienten saknar förutsättningar för rehabilitering
eller om den annars konstateras vara olämplig för honom, kan
rehabiliteringen läggas om eller avslutas. Om rehabiliteringen
avbryts av skäl som beror på klienten; se punkt 2.14.
2.6.6 Stöd efter yrkesinriktat rehabiliteringsprogram
En förutsättning för arbetsträning som genomförs efter ett
rehabiliteringsprogram är att det finns någon orsak därtill som
beror på rehabiliteringsklienten och/eller rehabiliteringsprogrammet. Sådana särskilda orsaker är t.ex. rehabiliteringsklientens skada/yrkessjukdom och eller de begränsningar som
skadan/yrkessjukdomen medför, att utbildningsprogrammet
innehållit endast en kort utbildning samt rehabiliteringsklientens
ålder, att han sakar arbetserfarenhet och inte varit delaktig i
arbetslivet.
Det faktum att rehabiliteringsklienten exempelvis har svårt att
sysselsätta sig på grund av ett allmänt svagt sysselsättningsläge i
samhället utgör inte en grund för arbetsträning efter
rehabiliteringsprogrammet. Det finns heller inga särskilda grunder
för arbetsträning efter rehabiliteringsprogrammet, om
rehabiliteringsklientens rehabiliteringsprogram har inkluderat en
högskoleexamen eller annan utbildning som pågått en lång tid och
som innehåller praktik.
Arbetsträning som genomförs efter rehabiliteringsprogrammet
räcker i huvudsak 2–3 månader. Avtal om arbetsträning görs i
första hand med sådana arbetsgivare som har realistiska
möjligheter att ingå ett arbetsavtal med rehabiliteringsklienten efter
arbetsträningen. Om arbetsträningsperioden inte leder till
sysselsättning, kan arbetsträningen vid behov förlängas, men i
sådana fall är det ofta skäl att byta arbetsplatsen för arbetsträningen. Under arbetsträning som pågår efter rehabiliteringsprogrammet betalas till rehabiliteringsklienten fortsättningsvis
ersättning för inkomstbortfall enligt rehabiliteringslagen.
Arbetsträning som genomförs efter en yrkesinriktad
rehabiliteringsperiod pågår emellertid i regel alltid högst 6
månader.
48
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.7 Nödvändig och tillräcklig utbildning
Lagrum
6 § 1 mom. punkt 4):
Såsom kostnader för rehabilitering ersätts behövlig och tillräcklig utbildning för
ett arbete eller ett yrke som lämpar sig för klienten och allmänbildande
grundutbildning som är nödvändig för sådan utbildning samt behövliga och
skäliga kostnader för studier och studiematerial.
Motivering
Utgångspunkten för definitionen av vad som är tillräcklig utbildning är den
förlust som klienten orsakats genom det skadefall som berättigar till ersättning.
Med tillräcklig utbildning avses utbildning som leder till ett arbete eller yrke vari
klienten kan skaffa sig sin huvudsakliga utkomst. Klienten har på grund av en
skada eller sjukdom eventuellt helt förlorat sitt yrke, sin genom utbildning
förvärvade lämplighet för vissa arbetsuppgifter eller också har han förlorat sin
arbetsplats, men han har yrkesutbildning och arbetserfarenhet som fortfarande
kan användas i något annat arbete. Dessa omständigheter inverkar på
bedömningen av rehabiliteringsbehovet, dvs. nödvändigheten av den till
ersättning berättigande utbildningen, dess längd och nivå. Utbildning kan ges
antingen för ett helt nytt yrke eller också kan den tidigare utbildningen
kompletteras och utvidgas. Utbildningstidens längd korrelerar inte direkt med
utbildningstiden för den utbildning som skaffats för det tidigare yrket som gått
förlorat. Ersättning för yrkesutbildning kan också beviljas en person som inte
tidigare haft någon utbildning, såvida utbildningen är nödvändig för att klienten
ska kunna återvända till arbetslivet och få en lika hög inkomstnivå som han gått
miste om på grund av skadan. Vid planeringen av utbildningen är det också
skäl att beakta det nya arbetets eller yrkets lämplighet för arbetstagaren.
--Grundskole- och mellanstadieutbildning ska i regel bekostas av kommunen i
enlighet med skollagstiftningen. Försäkringsanstalterna ersätter således inte
sådan utbildning, eftersom den inte kostar något för den skadade. Om den
skadade måste betala eventuella extra kostnader på grund av skadan, ska de
ersättas.
--Studiekostnader kan uppkomma t.ex. genom anskaffning av nödvändigt
studiematerial samt genom betalning av studieavgifter och andra utgifter för
undervisning, träning eller motsvarande samt reskostnader. Till ersättning
berättigar också ersättningstagarens extra kostnader för uppehälle till följd av
att han eller hon på grund av rehabiliteringen måste flytta bort från sin hemort.
49
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Det kan vara fråga om t.ex. ökade mat- och boendekostnader. (RP 259/90,
s.37–38)
2.7.1 Examensstruktur
Efter 1999 års reform av skollagstiftningen är examensstrukturen
följande:

grundläggande utbildning (grundskola)

examina på andra stadiet
o yrkesinriktade grundexamina (120 studieveckor)
o studentexamen (gymnasium)

yrkesexamina
o yrkesexamina
o specialyrkesexamina

högskoleexamina
o yrkeshögskoleexamina: yrkeshögskoleexamina (210–
270 sp) och högre yrkeshögskoleexamina (60 eller 90
sp)
o universitetsexamina: lägre (i allmänhet 180 sp) och
högre universitetsexamina (i allmänhet 120 sp)
I den grundläggande undervisningen får studerande de
baskunskaper och basfärdigheter som krävs för fortsatta studier.
Efter grundutbildningen kan klienten fortsätta studierna antingen i
grundläggande yrkesutbildning eller i gymnasium. Studerande
som avlagt examen på andra stadiet kan söka in för en examen på
högskolenivå. Om grundundervisning stadgas i lagen om
grundläggande utbildning (628/98) och förordningen om
50
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
grundläggande utbildning (852/98), och om gymnasieundervisning
i gymnasielagen (629/98) och gymnasieförordningen (810/98).
Yrkesinriktade grundexamina går att avlägga via grundläggande
yrkesutbildning, via läroavtalsutbildning eller i form av fristående
yrkesexamina för vuxna, varvid den studerande ska visa sina
färdigheter i fristående yrkesprov. Fristående yrkesprov ordnas
antingen i anslutning till utbildning eller separat. Dessa examina
ger behörighet för studier inom motsvarande område vid
yrkeshögskola (YH). Utbildningstiden för dessa examina har i
skollagstiftningen ändrats till 120 studieveckor.
I alla grundexamina på 120 studieveckor ingår en minst 20
studieveckor lång inlärningsperiod i arbete.
För att bli antagen som studerande ska en person ha slutfört den
grundläggande utbildningens lärokurs, men den läroanstalt som
ordnar utbildningen kan också anta andra personer som anses ha
tillräckliga förutsättningar att klara av studierna. Som studerande
kan dock inte antas en person vars sjukdom eller handikapp utgör
ett uppenbart hinder för att delta i utbildningen (lagen om
yrkesutbildning, 630/98, 27 §; jfr punkt 2.7.7 om
specialundervisning).
Vuxenstuderande kan avlägga yrkesexamina och specialyrkesexamina, vilka kräver djupare behärskning av yrket. Dessa
examina avläggs enbart genom fristående yrkesprov, där det i
princip inte ställs några särskilda krav beträffande ålder,
arbetserfarenhet eller utbildning. I praktiken förutsätter dock
yrkesprovet både praktisk arbetserfarenhet och teoretiska
kunskaper på området. Det går också att förbereda sig för
fristående yrkesprov genom yrkesinriktad tilläggsutbildning eller
läroavtalsutbildning.
Den som avlagt en minst treårig grundexamen, eller motsvarande
tidigare examen, har möjlighet att söka till all yrkeshögskoleundervisning. Till YH-undervisning kan också andra sökande
antas, om deras kunskaper och färdigheter anses vara tillräckliga
för att de ska klara av studierna.
Vid vetenskaps- och konsthögskolor kan både lägre eller högre
högskoleexamen avläggas.
51
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Exempelvis inom naturbruksbranschen kan en yrkesinriktad
grundexamen vara grundexamen i lantbruk eller grundexamen i
trädgårdsskötsel (trädgårdsmästare), en yrkesexamen kan vara
yrkesexamen för hästtränare, yrkesexamen i naturenlig
produktion, yrkesexamen för parkträdgårdsmästare, yrkesexamen
för fiskförädlare eller yrkesexamen för vildmarks- och naturguide,
och en specialyrkesexamen kan vara specialyrkesexamen för
trädgårdsmästare, farmarmästare, skogsmaskinförare eller
viltmästare.
Inom det samhällsvetenskapliga, företagsekonomiska och
administrativa området är grundexamen i företagsekonomi
(merkonom). Yrkesexamina är bl.a. yrkesexamen i försäljning,
yrkesexamen inom fastighetsförvaltning och yrkesexamen för
sekreterare. Till specialyrkesexamina hör å sin sida t.ex.
specialyrkesexamen för föreståndare inom handeln,
specialyrkesexamen i marknadskommunikation och för
matmästare samt specialyrkesexamen och specialyrkesexamen i
ekonomiförvaltning.
Ytterligare information om examensstrukturen och olika
utbildningsalternativ finns bl.a. på adressen www.koulutusnetti.fi.
2.7.2 Vuxenutbildning
Med yrkesinriktad vuxenutbildning avses i lagen (631/98)
yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och
specialyrkesexamina som avläggs genom fristående examen
oberoende av hur yrkesskickligheten har förvärvats, liksom även
utbildning som förbereder för dessa examina samt annan
yrkesinriktad tilläggsutbildning än sådan som förbereder för
fristående examina (1 §, lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning). I
övrigt gör de nya lagarna om yrkesinriktad utbildning inte längre
någon åtskillnad mellan utbildning för unga och utbildning för
vuxna, men i praktiken brukar ”traditionell” läroanstaltsutbildning
fortfarande ordnas separat för vuxna studerande. Grundexamen
har samma omfattning i vuxenutbildningen som i utbildningen för
unga, men för vuxenstuderande utarbetas ett personligt
studieprogram där den redan förvärvade yrkesskickligheten kan
räknas till godo. Överhuvudtaget ska i vuxenutbildningen i mån av
möjlighet tas hänsyn till den studerandes livssituation.
52
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Utbildningen ordnas ofta i form av flerformsutbildning där det ingår
distansstudier.
Vuxenstuderande kan som fristående examina avlägga
yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina eller
specialyrkesexamina. En person som avlagt grundexamen kan
arbeta i de grundläggande uppgifterna inom branschen, en person
som avlagt yrkesexamen anses besitta sådan yrkesskicklighet
som förutsätts av en yrkesman på området och en person som
avlagt specialyrkesexamen visar att han eller hon behärskar de
mest krävande arbetsuppgifterna på området (lagen om
yrkesinriktad vuxenutbildning, 12 §).
En vuxenstuderande som redan skaffat sig arbetserfarenhet har
dessutom möjlighet att söka sig till yrkesinriktade tilläggs- eller
kompletteringsutbildningar. Till dem hör t.ex. olika kurser inom
transportområdet som ger färdigheter att bli busschaufför eller
kombinationsfordonsförare. FBR ordnar dessa kurser i form av
köpt utbildning.
2.7.3 Arbetskraftsutbildning
Arbetskraftsutbildningen finansieras av arbetsförvaltningen och i
huvudsak utbildning för personer i arbetsför ålder. Utbildningens
mål är att förbättra vuxnas möjligheter att stanna kvar på
arbetsmarknaden eller att återvända till arbetslivet. Oftast består
arbetskraftsutbildningen av fortbildning eller kompletterande
utbildning som påbyggnad på yrkeskompetens som personen
redan skaffat sig antingen genom utbildning eller genom inlärning
i arbete. Närmare bestämmelser om anskaffning av utbildning,
dess innehåll och antagningen av studerande finns i lagen om
offentlig arbetskraftsservice (1295/2002). Arbets- och
näringsbyrån skaffar vuxenutbildning av olika producenter av
vuxenutbildningstjänster med anslag som reserverats för detta i
statsbudgeten.
Utbildning erbjuds för flera olika yrken. Ansökningarna till
arbetskraftsutbildning sker alltid via arbets- och näringsbyrån. Till
utbildningen antas sökande som bedöms ha mest nytta av att
kunna hitta sysselsättning. Eftersom arbetskraftsutbildningen är
53
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
utbildning för vuxna, utväljs yngre än 20-åringar bara i
undantagsfall. Arbets- och näringsbyrån beslutar om de personer
som antas till utbildning.
De allmänna kriterierna för att bli antagen till arbetskraftsutbildning
är lämplighet och utbildningsbehov. Den som antas ska dessutom
uppfylla inträdeskraven för utbildningen i fråga. Vid planeringen
av arbetskraftsutbildning beaktas de arbetskraftspolitiska målen. I
praktiken är arbetskraftsutbildningens främsta målgrupp
arbetslösa och personer som riskerar att bli arbetslösa, och dessa
ges därför företräde vid antagningen.
När rehabilitering planeras klarlägger man om rehabiliteringsklienten kan bli antagen för en kurs – om inte, är det möjligt att
skaffa klienten en plats inom arbetskraftsutbildningen i form av
köpt utbildning.
2.7.4 Sätt att avlägga examen
Grundexamina kan avläggas i form av grundläggande
yrkesutbildning, fristående examina eller läroavtalsutbildning. Vid
den grundläggande utbildningen utfärdas examensbetyget av
läroanstalten, vid fristående examina av en examenskommission
inom branschen.
Yrkesexamina och specialyrkesexamina är alltid fristående.
Studerande kan förbereda sig för dem genom yrkesinriktad
tilläggsutbildning eller läroavtalsutbildning. Genom yrkesprov i
autentiska arbetssituationer eller i situationer som liknar autentiskt
arbete bedöms examinandens förmåga att behärska olika
uppgiftshelheter. Information om de fristående yrkesexaminas
innehåll och yrkesskicklighetskraven framgår av examensgrunderna. Det finns ett sammandrag över dessa på adressen
www.oph.fi/ammattikoulutus/näyttötutkinnot. Fristående examina
ordnas och övervakas av examenskommissioner (lagen om
yrkesinriktad vuxenutbildning, 7 §).
I utbildning som förbereder för yrkesexamen eller
specialyrkesexamen samt i tilläggsutbildning kan skäliga avgifter,
såsom deltagaravgift, tas ut av de studerande.
54
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.5.7 Läroavtalsutbildning
2.7.5.1 Läroavtal som utbildningsform
Ett sätt att skaffa grundläggande yrkesutbildning och
tilläggsutbildning är utbildning baserad på läroavtal (lagen om
yrkesutbildning, 630/98, 17–18 §; förordningen om yrkesutbildning
(811/98), 6–7 §). Läroavtalsutbildningen sker i huvudsak på en
arbetsplats och grundar sig på ett tidsbundet arbetsavtal mellan
den studerande och arbetsgivaren (läroavtal). Största delen av
yrkeskunskapen inhämtas genom praktiskt arbete på en
arbetsplats. På arbetsplatsen utnämns en utbildare som handleder
den studerande. Den praktiska utbildningen kompletteras av
teoretiska perioder vid en yrkesläroanstalt eller
vuxenutbildningscenter. Teoriperioderna brukar vara en eller två
om året och deras längd är 1–2 månader.
Inom läroavtalsutbildning kan man avlägga samma examina som
vid läroanstalter men inte yrkeshögskoleexamina.
Läroavtalsutbildning förutsätter att det finns en lämplig arbetsplats
och en intresserad arbetsgivare, att ett läroavtal ingås och att ett
personligt studieprogram görs upp för den läroavtalsstuderande.
Utbildningens omfattning är densamma i läroavtalsutbildning som i
annan motsvarande utbildning vid en läroanstalt, men om den
studerande har arbetserfarenhet inom branschen eller har avlagt
yrkesinriktad examen kan utbildningstiden förkortas. I
läroavtalsutbildningen ingår fristående yrkesprov som ordnas för
en examensdel per gång.
Innan utbildningen inleds ingår den studerande och arbetsgivaren
ett läroavtal, som samtidigt utgör ett tidsbestämt arbetsavtal. För
arbetsundervisningsperioderna på arbetsplatsen får den
läroavtalsstuderande minimilön av arbetsgivaren enligt
branschens kollektivavtal. Arbetsgivaren får utbildningsersättning
ur statens medel för de kostnader som handledningen av
inlärningen i arbetet medför. Under teoriperioderna får den
55
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
studerande studiesociala förmåner, såvida arbetsgivaren inte
utbetalar någon lön.
Utbildningsinspektörerna ger råd i frågor som gäller
läroavtalsutbildning, skaffar den teoretiska undervisningen och
hjälper till vid ordnandet av utbildningen. Utbildningsinspektörerna
kan nås via läroavtalsbyråerna, som finns uppräknade bl.a. i den
handbok över utbildning för vuxna som årligen utges av
utbildningsstyrelsen.
2.7.5.2 Andel av ersättningen som betalas till läroavtalsarbetsgivaren
Från ingången av år 2003 infördes i lagen om rehabilitering som
ersätts enligt olycksfallsförsäkringen en ny bestämmelse enligt
vilken en arbetsgivare som har betalat lön till rehabiliteringsklienten för läroavtalstiden har rätt att få ett belopp motsvarande
lönen av den ersättningsansvariga olycksfallsförsäkringsanstalten.
I praktiken minskar det försäkringsbolag som betalar ut
olycksfallsersättning ersättningen för inkomstbortfall som utbetalas
till rehabiliteringsklienten med ett belopp motsvarande
läroavtalslönen och betalar denna till arbetsgivaren.
Rehabiliteringsklienten orsakas ingen förlust på grund av detta,
eftersom han eller hon får motsvarande summa i lön av
läroavtalsarbetsgivaren. Om läroavtalslönen är större än
ersättningen för inkomstbortfall, betalas skillnaden av
arbetsgivaren. Arbetsgivaren är ansvarig för klientens
förskottsinnehållning och lönebikostnader, liksom även
socialförsäkringsavgifter och som vederlag får arbetsgivaren
rehabiliteringsklientens arbetsinsats. Om man avtalat om att
arbetsgivaren inte betalar lön för de teoretiska studieperioderna,
får rehabiliteringsklienten full ersättning för inkomstbortfall från sitt
försäkringsbolag under dessa.
2.7.6 Studier vid yrkeshögskola
Allmänt inträdeskrav för YH-studier är att personen har avlagt eller
fullgjort gymnasiets lärokurs eller studentexamen/grundexamen på
56
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
motsvarande område/examen på institutsnivå/examen inom
yrkesutbildning på högre nivå, eller utomlands avlagda studier
som motsvarar nämnda examina. Om studierna stadgas i
yrkeshögskolelagen (351/2003) och i förordningen om
yrkeshögskolestudier (256/95).
En minst treårig grundexamen ger allmän behörighet för YHstudier. En grundexamen där utbildningstiden är kortare än tre år,
en tidigare examen med motsvarande inriktning och en yrkesexamen ger behörighet att söka in till motsvarande område. I
princip kan dispens från dessa krav beviljas en person som annars
har tillräckliga kunskaper och färdigheter för att kunna avlägga en
YH-examen.
YH-utbildning ordnas inte inom alla områden.
Undervisningsministeriet fastställer årligen yrkeshögskolornas
utbildningsprogram, men läroplanerna görs upp av
yrkeshögskolorna själva. Utbildningsprogram med samma namn
kan följaktligen avvika från varandra till innehållet.
Studierna omfattar 180, 210 eller 240 studiepoäng, vilket innebär
att utbildningstiden för heltidsstuderande är 3–4 år. Av särskilda
skäl kan undervisningsministeriet fastställa ännu större
studieomfattning, t.ex. studier som omfattar 270 studiepoäng.
Tidigare studier och arbetserfarenhet kan till en del räknas den
studerande till godo, men olika läroinrättningar har olika
tillgodoräkningssätt. Inom vissa utbildningsområden godkänns
arbetserfarenheten som praktik i sin helhet, inom andra områden
måste praktiken åtminstone delvis genomföras på nytt.
Likaså varierar undervisningsarrangemangen beroende på skola
och utbildningsområde. Den traditionella undervisningen står
vanligen för 30–50 procent av studietiden.
Vid yrkeshögskolor ordnas också yrkesinriktade specialiseringsstudier som omfattar mellan 30 och 60 studiepoäng. En del av
specialiseringsstudierna leder till yrkesinriktade påbyggnadsexamina, andra är kompletterande yrkesstudier.
Exempel på yrkeshögskoleexamina är YH-examen i teknik
(ingenjör), YH-examen i företagsekonomi (tradenom), YH-examen
inom turism- och kosthållsbranschen (restonom), YH-examen
57
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
inom hälsovård och det sociala området (sjukskötare/socionom/
hälsovårdare, fysioterapeut, förstavårdare samt utbildningsprogram för kompetens som planerare och handledare av
rehabiliteringsprocesser).
Vid yrkeshögskolor kan man även avlägga högre YH-examina
som motsvarar högre högskoleexamina. Examina omfattar
antingen 60 eller 90 studiepoäng.
2.7.7 Yrkesinriktad specialundervisning
Yrkesinriktad specialundervisning är avsedd för studerande som
till följd av handikapp, sjukdom eller annan orsak är i behov av
särskilda åtgärder för att klara studierna (lagen om
yrkesutbildning, 630/98, 20 §). Undervisningen ges vid
yrkesläroanstalter, specialyrkesläroanstalter samt
yrkesutbildningscentrer för vuxna. För varje studerande utarbetas
en individuell undervisningsplan (IUP, på finska HOJKS).
Ytterligare information om specialundervisning och om
vuxenutbildning i övrigt hittar man i den handbok om utbildning för
vuxna som utbildningsstyrelsen ger ut eller på
utbildningsstyrelsens webbplats www.oph.fi.
2.7.8 Stöd för handikappade ungdomars studier
Handikappade ungdomar som studerar utgör en speciell grupp
med avseende på tolkningen av rehabiliteringslagarna. Oftast
handlar det om ett barn eller en ung person som blivit skadad i en
trafikolycka. Särskilt för gravt handikappade kan utbildningen ses
antingen som rehabilitering som främjar funktionsförmågan eller
som yrkesinriktad rehabilitering.
I det följande förklaras kort hur man i olika läroanstalter och
utbildningssystem tar hänsyn till handikappades särskilda behov.
58
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.7.8.1 Vid grundläggande utbildning
I det grundläggande utbildningsskedet ges i allmänhet inget
särskilt stöd till gravt handikappade, eftersom 16–18 § i lagen om
grundläggande utbildning (628/98) möjliggör stöd- och
specialundervisning samt särskilda undervisningsarrangemang.
Dessutom har handikappade elever och andra elever i behov av
särskilt stöd rätt att enligt lagens 31 § avgiftsfritt få bl.a. sådana
tolknings- och assistanstjänster och hjälpmedel som är en
förutsättning för att de ska kunna delta i undervisningen.
2.7.8.2 Vid undervisning och handledning i tränings- och rehabiliteringssyfte efter
grundutbildningsstadiet
I samband med yrkesinriktad grundutbildning kan för
handikappade studerande ordnas tränande och rehabiliterande
undervisning och handledning. Syftet är att ge studerande som på
grund av handikapp, sjukdom, försenad utveckling, störningar i
känslolivet eller andra orsaker är i behov av särskilt stöd, en
beredskap för yrkesutbildning, ett arbete och ett självständigt liv.
Utbildningens mål är att den studerande efter utbildningen ska ha
så goda möjligheter som möjligt för ett självständigt liv, utbildning
eller arbete.
Tränande och rehabiliterande undervisning och handledning för
handikappade studerande kan bestå av:
1. Tränande och rehabiliterande undervisning och handledning
för yrkesinriktad grundutbildning (Förberedande kurs I)
vars syfte är att ge den studerande sådan beredskap att han eller
hon efter utbildningen och efter de ena förutsättningarna kan delta
i yrkesinriktad grundutbildning eller skaffa sig yrkesinriktad
omskolning. Utbildningen omfattar 20–40 studieveckor, och om
speciella skäl föreligger 80 studieveckor eller
2. Tränande och rehabiliterande undervisning och handledning för
arbete och ett självständigt liv (Förberedande kurs II).
om den studerande på grund av handikapp eller sjukdom inte har
möjlighet att övergå till utbildning som leder till yrkesinriktad
59
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
grundutbildning. Utbildningen är avsedd för de svårast
handikappade studerandena. Utbildningens mål är att den
studerande ska kunna klara sig så självständigt som möjligt och
uppnå ett rikt liv samt efter de egna möjligheterna även kunna
delta i arbetslivet självständigt eller på en understödd arbetsplats.
Utbildningsarrangören beslutar till vilken utbildningsgrupp
personen hör. Beslutet görs utifrån individuella sakkunnigutredningar efter att man först hört personen själv, hans eller
hennes vårdnadshavare och familjemedlemmar. De detaljerade
målen för tränande och rehabiliterande undervisning och
handledning fastställs flexibelt enligt den studerandes individuella
resurser och livssituation.
Bägge utbildningsformer ska innehålla rehabilitering som stöder
den övriga undervisningen och handledningen. För den
studerande ska genom yrkesövergripande samarbete uppgöras en
individuell rehabiliteringsplan. Målet är att den studerande ska
kunna klara sig i sin funktionella och sociala miljö så självständigt
som möjligt och att finna aktiva handlingssätt i sina studier och det
övriga livet.
2.7.8.3 Studerande vid gymnasium
13 § i gymnasielagen innehåller en bestämmelse om särskilda
undervisningsarrangemang bl.a. av skäl som har samband med
studerandens hälsotillstånd. Gymnasielagen innehåller inte
egentliga bestämmelser om stödtjänster, men i 29 § fastslås att
handikappade studerande har rätt till särskilda tjänster och
hjälpmedel som studierna kräver i enlighet med vad som särskilt
bestäms därom (t.ex. i lagen om service och stöd på grund av
handikapp).
2.7.8.4 I vilka situationer beviljas stöd för studier?
För handikappade unga blir stöd till studier aktuellt när den
grundläggande utbildningen slutförts.
60
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Först gäller det att utreda hur begränsningarna till följd av skadan
försvårar studierna och påverkar framtidsplanerna.
Även om det kanske inte är fråga om ett särskilt gravt handikapp,
bör det bedömas hur begränsningarna på grund av skadan
påverkar yrkesvalet. Om rehabiliteringsklienten trots
begränsningarna kan genomföra studier enligt sin ursprungliga
plan, eller studier som motsvarar dem, finns det inget behov av att
stöda studier som rehabilitering. Om handikappet orsakar extra
kostnader (t.ex. hjälpmedel, extra reskostnader), ersätts de enligt
de faktiska utgifterna.
Om det är uppenbart att handikappet är så gravt att det hindrar
sysselsättning i arbetslivet, kan studier inte stödas som
yrkesinriktad rehabilitering. Också i sådana fall gäller det att
bedöma om studierna kan anses främja och upprätthålla
funktionsförmågan, så att åtminstone en del av studierna kan
ersättas som rehabilitering som främjar funktionsförmågan.
Med rehabilitering som främjar funktionsförmågan kan jämställas
förberedande och rehabiliterande undervisning efter det
grundläggande utbildningsskedet samt utbildning på andra stadiet
som förbereder för yrkesinriktad grundexamen efter att en
individuell undervisningsplan (IUP, på finska HOJKS) har gjorts
upp för den studerande med hänsyn till handikappet. Eftersom en
sådan plan inte alltid uppgjorts i samtliga fall, även om
handikappet eller sjukdomen förutsätter det, kan det också i andra
fall vara befogat att utreda huruvida funktionsbegränsningarna
efter skadan är så grava att det finns anledning att stöda
personens studier som rehabilitering som främjar
funktionsförmågan. I praktiken blir det fråga om utkomstersättning
på sätt som beskrivs längre fram.
En rehabiliteringsklient (född 1976) ådrog sig en grav hjärnskada
i en trafikolycka, varefter han behövde kontinuerlig handledning.
Dessutom hade han problem med minnet. FBR bedömde att
rehabiliteringens mål var att klienten skulle klara sig hemma med
stöd och eventuellt kunna placeras i skyddat arbete. Som
rehabilitering som främjar funktionsförmågan förordade FBR
ersättning av två års studier i specialundervisningsgrupp för
maskin- och metallteknik vid yrkesläroanstalt samt ersättning av
neuropsykologisk rehabilitering.
Försäkringsanstalten ersatte inte studierna utan enbart den
neuropsykologiska rehabiliteringen.
61
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
FD ändrade försäkringsanstaltens beslut och ålade anstalten att
ersätta de tvååriga studierna, eftersom de på grund av skadorna
måste betraktas som nödvändig rehabilitering som avser
funktionsförmågan. (FD 11026/95/3263, 10.10.1996)
Avläggande av högskoleexamina kan inte i regel anses vara
rehabilitering som främjar eller upprätthåller funktionsförmågan.
Om en person blir gravat handikappad medan han redan bedriver
sådana studier, kan studierna stödas på nedan beskrivet sätt i ett
års tid, varunder personens möjligheter att fortsätta studierna kan
utredas och sysselsättningsmöjligheterna bedömas.
När det är fråga om en särskilt grav skada – såsom
ryggmärgsskada – kan studier stödas som yrkesinriktad
rehabilitering även om den ursprungliga studieplanen inte
förändrats. En förutsättning för att stöd ska beviljas för studier
såsom yrkesinriktad rehabilitering är dock att
rehabiliteringsklienten har någorlunda möjligheter att trots skadan
få sysselsättning i arbetslivet.
2.7.8.5 Utkomstersättning, då studierna stöds
Om det handlar om en olycksfallsskada, ersätts den studerandes
förlorade inkomst enligt de allmänna principerna för ersättning av
inkomstbortfall i lagen om olycksfallsförsäkring.
62
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.8 Ersättning av studiekostnader
Lagrum
6 § 1 mom. punkt 4:
som rehabiliteringskostnader ersätts nödvändiga och skäliga kostnader för
studier och studiematerial;
Motivering
Både inom olycksfalls- eller trafikförsäkringen kan rehabiliteringsklienten vara
ett barn eller en ung person som ännu deltar i grundläggande utbildning eller
utbildning på mellannivå. Sådan utbildning ska i huvudsak finansieras av
kommunen med stöd av skollagstiftningen. Försäkringsanstalterna ersätter inte
sådan utbildning, eftersom den inte kostar något för den skadade. Såvida den
skadade måste betala eventuella extra kostnader för sådan utbildning, ska de
ersättas som rehabilitering.
Studiekostnader kan uppkomma t.ex. genom anskaffning av nödvändigt
studiematerial samt genom betalning av studieavgifter och andra utgifter för
undervisning, träning eller motsvarande samt reskostnader. Till ersättning
berättigar också ersättningstagarens extra kostnader för uppehälle till följd av
att han eller hon på grund av rehabiliteringen måste flytta bort från sin hemort.
Det kan vara fråga om t.ex. ökade mat- och boendekostnader. (RP 259/90,
s.38)
Anvisning
Kommunerna har lagstadgad skyldighet att anordna grundläggande utbildning. Om finansieringen av grundläggande
utbildning, yrkesutbildning och gymnasieutbildning föreskrivs i
lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet
(2009/1705). Kostnaderna för dessa utbildningsformer täcks med
skattemedel, och utbildningen brukar vanligen inte medföra några
kostnader för dem som deltar i den. Om den som anordnar
utbildningen har rätt att ta ut avgifter av de studerande, får en
studerande rehabiliteringsklient ersättning för de kostnader som
avgifterna innebär. När det är fråga om köpt utbildning, betalar
försäkringsanstalten den avgift som utbildningsanordnaren
debiterar (t.ex. arbetskraftsutbildning, punkt 2.7.3).
Förutom direkta kostnader för studierna kan en studerande
rehabiliteringsklient ha kostnader för anskaffning av studiematerial
samt andra indirekta studiekostnader. I syfte att främja en enhetlig
63
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
ersättningspraxis och för att underlätta ersättningshandläggningen
utfärdar FBR årligen tre s.k. norminstruktioner om hur
studiekostnader och studierelaterade reskostnader bör ersättas.
Den första instruktionen gäller studier vid yrkesläroanstalt,
gymnasium, högskola eller yrkeshögskola. Den andra
instruktionen gäller studier vid specialyrkesläroanstalt. Den tredje
instruktionen gäller kursbundna studier. Instruktionen gäller studier
inom exempelvis läroavtalsutbildning, arbetskraftsutbildning eller
annan motsvarande kursformad utbildning.
I rättspraxis har det ansetts att dessa instruktioner kan tillämpas,
om det inte i enskilda fall finns särskild orsak av avvika från dem.
Norminstruktionerna gäller inte ersättning för stödundervisning.
Om behov av stödundervisning uppstår på grund av problem med
studierna, kan de faktiska kostnaderna för stödundervisningen
ersättas upp till ett skäligt belopp.
Norminstruktionerna finns på FBR:s webbplats www.vkk.fi.
Norminstruktionernas principer om ersättande av extra levnadskostnader och reskostnader som föranleds av studier kan i
tillämpliga delar också iakttas för att ersätta rehabiliteringsklienters
kostnader för arbetsprövning eller arbetsträning.
2.8.1 Direkta kostnader av studierna
Till den som söker in till en läroanstalt ersätts den avgift som
läroanstalten uppbär för inträdesförhör och reskostnader för
deltagande i inträdesförhöret såsom anges i punkt 2.9.2, samt
nödvändiga och skäliga logikostnader mot verifikat. Frågan om hur
många inträdesförhör en person får stöd att delta i bör avgöras
från fall till fall.
Enligt FBR:s norminstruktion får personer som studerar vid
yrkesläroanstalt, gymnasium, högskola eller yrkeshögskola för
examen på andra stadiet eller för högre examen följande
ersättning för studieutgifter:
64
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.

det första läsåret 1 000 euro

det andra läsåret och de påföljande läsåren 350 euro
Med studieutgifter avses terminsavgifter och andra skäliga utgifter
som studierna medför, exempelvis anskaffning av läroböcker,
persondator och annat nödvändigt studiematerial, anskaffning av
utrustning som hänför sig till studierna och kostnader för normala
studieresor och studiebesök som ingår i utbildningsprogrammet.
Den normenliga ersättningen betalas i två delar; hälften vid
läsårets början och hälften i början av den andra terminen. Om
studierna sträcker sig över en längre tid än normalt (t.ex.
flerformsstudier och kvällsstudier), betalas normersättningen bara
för den tid som examen normalt tar att avlägga.
Om utbildningen för fristående examen räcker minst ett halvt år
(studieinstruktion 3) ersätts anskaffning av läroböcker, nödvändigt
studiematerial och annan utrustning som studierna kräver med en
normersättning som är 150 euro om året. Utöver normersättningen
ersätts de obligatoriska avgifterna för studieexamen och fristående
examen som utbildningsanordnaren uppbär av den studerande
enligt de faktiska kostnaderna.
Specialyrkesläroanstalter ställer behövliga böcker och annat
studiematerial gratis till de studerandes förfogande. Kostnader
som den studerande måste betala ersätts med en normersättning i
början av varje läsår. Normersättningen är 150 euro om året.
Om studierna absolut kräver datorprogram utöver de sedvanliga
textbehandlings- och kontorsapplikationerna (t.ex. program för
bildbehandling, videoeditering eller programmering), kan även
anskaffningen av sådana specialprogram ersättas, dock högst 350
euro. Nödvändigheten av att den studerande har ett sådant
specialprogram i eget bruk ska styrkas med intyg från
läroanstalten.
Om avklarandet av studierna nödvändigtvis förutsätter anskaffning
av en dator som avviker från det normala på grund av
begränsningarna till följd av skadan, kan även ersättning för
tilläggskostnaderna för anskaffningen av en sådan dator betalas
till rehabiliteringsklienten.
65
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Om studierna drar ut på tiden (av godtagbart skäl), är de direkta
utgifterna under fördröjningstiden mindre än normalt, eftersom
rehabiliteringsklienten t.ex. redan har skaffat läroböckerna. Under
den tid som studierna blir fördröjda betalas därför inte normenlig
ersättning, utan endast hälften av normersättningens belopp.
2.8.2 Extra levnadskostnader
Under studietiden kan den studerande antingen bo kvar på sin
hemort eller flytta från hemorten till studieorten. I bägge fallen
ersätts nödvändiga och skäliga kostnader som direkt hänför sig till
studierna samt av studierna orsakade extra levnadskostnader.
Extra levnadskostnader uppkommer i allmänhet exempelvis för
anskaffning av studiebostad.
Extra kostnader uppstår t.ex. när rehabiliteringsklientens
maka/make och/eller barn bor kvar i bostaden på hemorten medan
klienten ensam flyttar till en hyresbostad på studieorten. Enbart
det att den hemort som antecknats i befolkningsdatasystemet är
en annan än studieorten är inte i sig en tillräcklig indikator på att
rehabiliteringsklienten orsakas extra levnadskostnader (jämför
lagen om hemkommun 201/1994 och lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster
661/2009).
FBR:s norminstruktion föreskriver att studerande som har extra
kostnader av boende både på hemorten och på studieorten får
ersättning för merkostnaderna under den egentliga studietiden i
form av skattefritt halvdagstraktamente enligt Skatteförvaltningens
beslut om reskostnadsersättningar (17 e/dygn år 2013).
Halvdagstraktamentets storlek fastställs i överensstämmelse med
gällande Skatteförvaltningens beslut vid respektive tidpunkt. Om
läsåret börjar eller slutar mitt under en kalendermånad, ersätts
merkostnaderna bara för studiedagarna inklusive veckoslut.
Ersättning betalas inte till studerande för vilka kostnadsfri bostad
ingår i studiearrangemangen.
Om det är fråga om kortvariga, högst en månad långa
studieperioder utanför hemorten, omfattar ersättningen utöver
66
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
halvdagstraktamentet även nödvändiga och skäliga logikostnader
enligt de faktiska kostnaderna mot verifikat.
Under sommarlov i studieprogrammet ersätts inte extra kostnader
som hänför sig till annan ort. Ersättning betalas däremot under
korta lov (jullov, vinterlovvecka).
Läsåret slutar 4.6 och höstterminen börjar 15.9.
Halvdagstraktamente betalas för 4 dagar i juni och 16 dagar i
september.
--Till en rehabiliteringsklient som studerade vid en teknisk
läroanstalt hade försäkringsanstalten betalat ersättning i form av
halvdagstraktamente under studiemånaderna. Utöver detta sökte
klienten ersättning för sommarmånaderna eller i stället för
halvdagstraktamente ersättning för flyttkostnader samt kostnader
för lagring av möbler, kostnader orsakade av klientens flyttning
från studiebostaden. Olycksfallsnämnden konstaterade, att
merkostnader för uppehälle enligt etablerad ersättningspraxis
ersätts i form av halvdagstraktamente under studiemånaderna.
För sommarmånaderna kunde halvdagstraktamente inte betalas.
Kostnaderna för flyttning och lagring av möbler kunde inte heller
betraktas som skäliga och nödvändiga studiekostnader som ska
ersättas separat, utan ersättningen för dessa kostnader måste
anses ingå i halvdagstraktamentet. FD ändrade inte
olycksfallsnämndens beslut (00805/97/3859, 17.11.1997).
--Försäkringsbolaget hade gått med på att som rehabilitering
ersätta en fyraårig ingenjörsutbildning vid yrkeshögskola.
Rehabiliteringsgrunden var en fraktur på vänstra lårbenet till följd
av en trafikolycka. Försäkringsbolaget hade meddelat att
ersättningen omfattar studiekostnader, enligt FBR:s dåvarande
instruktion till ett belopp av 2 500 mk/mån (år 1998), samt, enligt
samma instruktion, kostnader som direkt föranleds av studierna.
Dessutom ersatte försäkringsbolaget de datorprogram som
behövdes för studierna.
Rehabiliteringsklienten begärde tilläggsersättning för utgifter i
anslutning till studierna och hänvisade bl.a. till kostnader för
användning av egen bil.
Försäkringsdomstolen ansåg att det i ärendet inte framförts
särskilda omständigheter som skulle ge anledning att avvika från
normerna i ersättningspraxis. På den grunden förkastade FD
besvären. (FD 2836/2000/1022, 7.5.2001)
67
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.8.3 Studier utomlands
Det blir allt vanligare med studier utomlands och ersättningsfrågorna måste avgöras från fall till fall.
Då personer rör sig inom EU-området, ska EU-förordningarna
883/2004 och 987/2009 om samordning av de sociala trygghetssystemen tillämpas. Förordningarna innehåller bestämmelser om
bland annat vilket lands socialskyddslagstiftning som ska tillämpas
på personen och från vilket land personen är berättigad att få
penningförmåner och andra naturaförmåner. Yrkesinriktade
rehabiliteringsförmåner betraktas i huvudsak som
penningförmåner och därför beviljas de enligt det lands lagstiftning
där personen är försäkrad. (se närmare EFO:s cirkulär 2/2011).
Exempel I Finland avgörs en försäkrad persons rätt till
yrkesinriktade rehabiliteringsförmåner enligt Finlands
olycksfallsförsäkringslagstiftning i situationer, där den studerande
åker till ett annat EU-land för att studera.
Målet med yrkesinriktad rehabilitering är att rehabiliteringsklienten
ska kunna fortsätta i arbetslivet och få sin huvudsakliga utkomst
av arbetet och att därigenom främja rehabiliteringsklientens
integrering i samhället. Då man överväger olika
rehabiliteringslösningar utreder man i främsta hand
rehabiliteringsklientens möjligheter att studera i Finland. Orsaken
till detta är att det kan vara svårt att stöda och följa upp studier
som sker utomlands, och vid studier utomlands måste man därtill
ta ställning till skillnaderna mellan utbildningssystemen i de olika
länderna.
Rehabiliteringsklienter som inte i tillräcklig utsträckning behärskar
landets språk måste behandlas som en grupp för sig. I enskilda
fall kan man för deras del överväga att ersätta utbildning i utlandet.
Beträffande sådana klienter beaktar man rehabiliteringsklientens
särskilda omständigheter, språk- och kulturbakgrund samt om
klienten ämnar stanna på den finländska arbetsmarknaden och
huruvida utbildningen ger behörighet att verka i Finland.
Vid studier i Finland kan studieprogrammet omfatta en
utlandsperiod som antingen kan vara en studieperiod vid en
läroanstalt eller en arbetspraktikperiod. Extra kostnader för en
sådan utlandsperiod kan ersättas med stöd av rehabiliterings68
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
lagen, om genomförandet av perioden är nödvändigt för att få
avgångs-/examensbetyg. Däremot ersätts inte t.ex.
introduktionsresor som studerande gör i studiernas slutskede till
något utländskt mål där deltagande inte är nödvändigt.
Vid bedömningen av ersättningsbeloppet fäster man avseende vid
om utgifterna är nödvändiga och av skälig storlek. Extra
levnadskostnader ersätts vanligen med ett belopp som motsvarar
halva det skattefria dagtraktamentet som Skatteförvaltningen
fastställt för landet i fråga. Om en rehabiliteringsklient kan påvisa
att de faktiska merkostnaderna är större än så, kan kostnaderna
ersättas mot kvitton, om de kan anses vara skäliga.
Som reskostnader för utlandsperiod ersätts resan tur och retur
enligt det billigaste färdsätt som kan anses skäligt. Reskostnader
på ort och ställe mellan bostaden och läroanstalten ersätts i regel
enligt det billigaste färdsättet till ett belopp som motsvarar de
faktiska redovisade utgifterna. Reskostnader utöver detta mellan
utlandsmålet och hemmet ersätts inte (norminstruktionen som
behandlas nedan i punkt 2.9.2 tillämpas inte på utlandsperioder).
69
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.9 Reskostnader
Lagrum
6 § 1 mom. punkt 5:
behövliga och skäliga reskostnader som rehabiliteringen medför;
Motivering
Såsom rehabiliteringskostnader ersätts också av rehabiliteringsåtgärder som
avses ovan i punkterna 1–4 föranledda behövliga och skäliga reskostnader.
Med resor avses klientens resor mellan hemmet och rehabiliteringsanstalten,
läroinrättningen eller motsvarande. Med att reskostnaderna ska vara skäliga
avses att klienten ska använda det förmånligaste fortskaffningsmedel som hans
skada tillåter. (RP 259/90, s.38)
2.9.1 Olika situationer
Enligt rehabiliteringslagarna ersätts reskostnader i följande
situationer:

reskostnader som beror på studier,

gravt handikappades reskostnader som beror på studier
eller arbete, när skadan hindrar användning av kollektiva
trafikmedel,

reskostnader föranledda av annan yrkesinriktad
rehabilitering,

reskostnader som föranleds av rehabilitering i syfte att
upprätthålla och främja funktionsförmågan (punkt 6 i
anvisningarna för rehabilitering som avser
funktionsförmågan).
70
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.9.2 Reskostnader på grund av studier
Ersättning av studiekostnader och reskostnader i anslutning till
studier har behandlats ovan i punkt 2.8 i norminstruktionerna, som
finns till påseende på webbplatsen www.vkk.fi
Studerande beviljas inte understöd eller lån för anskaffning av
egen bil, även om det skulle vara nödvändigt att skaffa egen bil på
grund av de begränsningar som skadan medför. Orsaken är
bestämmelsen i 6 § 1 mom. punkt 8, enligt vilken understöd för
anskaffning av bil endast beviljas gravt handikappade som
behöver bil för resor till och från arbetet.
FD 2.11.1992 (04257/92/3182): En studerande hade inte rätt att
få understöd eller lån för anskaffning av en personbil att använda
för resor som hänförde sig till studierna.
I fråga om reskostnader som föranleds av studier tillämpas samma
principer som för andra reskostnader som ersätts med stöd av
rehabiliteringslagarna.
Dagliga resor till länroanstalten
Om en studerande inte bor i omedelbar närhet av läroanstalten,
ersätts de dagliga resekostnaderna vid användning av kollektiva
färdmedel enligt taxorna för de kollektiva färdmedlen. Vid
användning av egen bil ersätts det belopp som motsvarar hälften av
den årliga kilometerersättningen som Skatteförvaltningen fastställer.
Som skälig övre gräns per månad för de dagliga resekostnaderna
betraktas 800 euro/månad oberoende av färdsättet. Kostnader
som överstiger normersättningen per månad för de dagliga
resekostnaderna kan ersättas i specialfall, om klienten av
familjeskäl inte kan ordna studierna på annat sätt än att bo på två
orter, eller om det är fråga om en särskilt gravt handikappad
studerande som i praktiken inte kan flytta från sitt hem till
studieorten, eftersom bostaden behöver utrustas med många
hjälpmedel, patienten behöver hemsjukvård osv.
71
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Utöver dagliga reskostnader ersätts enligt norminstruktionerna
dessutom i följande beskrivna resor mellan hemmet och
studieorten.
Rehabiliteringsklienten deltog 13.10.1997–29.1.1999 i en kurs för
turistbranschen vid ett vuxenutbildningscenter. I enlighet med
rekommendation av FBR hade försäkringsanstalten förbundit sig
att som studiekostnader ersätta bl.a. logikostnader under
dagstudieperioderna med högst 1 300 mk/mån. samt
reskostnader för resor en gång i månaden och under ledigheter.
För studiedagarna gjorde rehabiliteringsklienten anspråk på
reskostnader för användning av egen bil på sträckan Loimaa–
Tavastehus (ca 190 km). De månatliga reskostnaderna enligt
halverad kilometerersättning uppgick till ca 4 500 mk/mån.
Klienten uppgav att skolans elevhem var fullt, att resorna inte
gick att göra med offentliga färdmedel och att det var onödigt att
hyra en privat lägenhet, eftersom klienten avsåg att fullgöra sina
praktikperioder (20 studieveckor) i Åbo.
Försäkringsanstalten ersatte reskostnaderna med 1300 mk/mån.,
vilket motsvarade logikostnadsbeloppet, och därutöver resan till
studieorten på hösten och kostnaderna för resor till och från
hemmet en gång i månaden enligt halverad kilometerersättning.
Olycksfallsnämnden förkastade rehabiliteringsklientens klagomål
och konstaterade, att klienten med beaktande av de omständligheter som framlagts i utredningen skulle haft möjlighet att bo på
läroanstaltens elevhem. Av reskostnaderna skulle som
nödvändiga och skäliga kostnader inte ersättas mera än vad som
redan ersatts. (Besvärsnämnden för olycksfallsärenden
214/1998, 18.5.1998)
--FD 9.6.1997 (06438/96/1965): Kostnaderna för resor mellan
hemmet och studieorten var inte nödvändiga och skäliga
kostnader som berodde på studierna, när rehabiliteringsklienten
var ensamstående och kunde, om han så önskade, flytta till
studieorten och bo där under de två studieåren vid
handelsläroanstalt. Klienten bodde i sin fars egnahemshus 45 km
därifrån.
Resor mellan hemorten och studieorten, om klienten bor på studieorten under
studietiden
72
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Enligt norminstruktionerna får personer som studerar i Finland
utanför sin hemort ersättning för följande resor mellan hemorten
och studieorten:

resan till studieorten på hösten

resan till hemorten på våren

resorna mellan hem- och studieorten en gång i månaden

resorna mellan hem- och studieorten en gång i veckan åt
studerande som försörjer barn under 18 år.
Dessa resor ersätts enligt samma principer som vad ovan angetts
om dagliga resor. Den månatliga ersättningens övre gräns är för
dessa resor densamma som för dagliga resor, dvs. 800 e/mån.
Normersättningen gäller även i fråga om dessa resor studier på
heltid vid en läroinrättning eller inlärning i arbetet under
läroavtalstiden. Om det exempelvis är fråga om flerformsstudier,
där den studerande ska fullgöra relativt korta distansstudieperioder utanför sin hemort, ersätts res- och logikostnader i
anslutning till dem enligt de faktiska kostnaderna, samt därutöver
extra levnadskostnader med en ersättning som utgör halva
beloppet för skattefritt dagtraktamente. Även då iakttas i tillämpliga
delar norminstruktionernas principer t.ex. beträffande färdsättet.
Om rehabiliteringsklienten flyttar från hemorten till en
stadigvarande bostad på studieorten för den tid studierna pågår,
ersätts skäliga flyttkostnader. Då ersätts inte längre
merkostnader för studier utanför hemorten. Om klientens familj bor
kvar på klientens tidigare hemort, ersätts emellertid den
bortflyttade klientens resor för att besöka familjen enligt FBR:s
norminstruktion om hemresor. Vid bedömningen av kostnadernas
skälighet beaktas flyttresans längd och hushållets storlek. I
ersättningspraxis har däremot inte godtagits anspråk på
ersättningar för t.ex. andra kostnader som bytet av bostad föranlett
eller sådana extra levnadskostnader som en studerande som
stadigvarande flyttat till studieorten har på grund av att prisnivån
på den nya bosättningsorten är högre än på den tidigare.
73
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.9.3 Gravt handikappades reskostnader på grund av arbete, då skadan omöjliggör
användning av kollektiva trafikmedel
(Kostnader för gravt handikappades resor som beror på studier, se
punkt 2.9.2 ovan)
Lagrum
6 § 1 mom. punkt 9:
För den som är gravt handikappad ersätts reskostnader som beror på arbete
och studier, om handikappet utgör ett hinder för att använda kollektiva
trafikmedel.
Motivering
Det är motiverat att med stöd av olycksfallsförsäkringen och trafikförsäkringen
ersätta resor som en gravt handikappad måste företa på grund av sitt arbete
eller sina studier. Kostnaderna ersätts till den del skadan förorsakar extra
kostnader utöver rehabiliteringsklientens tidigare kostnader. En förutsättning är
också att handikappet hindrar klienten att använda kollektiva trafikmedel.
Till ersättning berättigar reskostnader endast när det är fråga om resor som
föranleds av rehabilitering som berättigar till ersättning enligt punkt 5 eller
denna punkt. Av fritidsresor förorsakade extra kostnader till följd av skadan ska
ersättas särskilt, bl.a. med menersättning som avses i lagen om olycksfallsförsäkring eller med ersättning för bestående lyte och men som avses i
trafikförsäkringslagen.
Enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp kan kommunen
tillhandahålla den som är gravt handikappad färdtjänst för arbets- och
studieresor samt dessutom ett visst antal fritidsresor i månaden. Kommunen
kan för sådana resor uppbära en avgift av den handikappade.
Försäkringsanstalten betalar ersättning till kommunen endast till den del som
förmånerna motsvarar varandra.
Med studier avses studier vid en läroinrättning, studier i kursform eller
privatstudier, om skadan begränsar klientens möjligheter att delta i någon
annan form av utbildning. Reskostnader ersätts inte till den del som klienten har
rätt att få dem ersatta av kommunen med stöd av skollagstiftningen. (RP
259/90, s.39–40)
Anvisning
Kostnader för användning av egen bil för resor till och från arbetet
ersätts, om användningen av bil på arbetsresor är nödvändigt på
grund av de begränsningar i funktionsförmågan som sjukdomen
eller skadan medför. Kostnaderna ersätts i den mån som skadan
ger upphov till merkostnader i jämförelse med
rehabiliteringsklientens tidigare kostnader. För att man ska kunna
74
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
tala om extra kostnader jämfört med tidigare, ska antingen sättet
att företa resorna till och från arbetet ha ändrats på grund av
skadan eller resan ha blivit längre på grund av att klienten efter
rehabiliteringen har en arbetsplats som ligger på längre avstånd
från hemmet än den tidigare. Arbetsplatsbyte av andra skäl
berättigar däremot inte till ersättning av extra kostnader.
I sådana situationer tas som ersättningsgrund ett belopp som
motsvarar halva beloppet för skattefria reskostnadsersättningar
enligt Skatteförvaltningens årliga beslut. Ersättningsbeloppet
räknas ut genom att man multiplicerar den halverade
kilometerersättningen med arbetsresans längd och från det
resulterande beloppet drar av de kostnader som arbetsresorna i
vilket fall som helst skulle ha orsakat klienten. I praktiken kan
problem uppstå bl.a. vid bedömningen av huruvida klienten likväl
skulle ha skaffat bil för arbetsresorna, varigenom extra kostnader
inte uppstår, om inga förändringar skett i arbetsresans längd.
75
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.10 Företagarstöd
Lagrum
6 § 1 mom. punkt 6:
till stöd för närings- eller yrkesutövning beviljade understöd, eller räntefritt lån
för anskaffning av arbetsredskap och arbetsmaskiner och för grundande eller
omläggning av ett eget företag:
Motivering
Denna rehabiliteringsform finns i båda de gällande lagarna.
Användningsändamålet för understödet eller lånet har angivits mindre exakt, för
att dessa rehabiliteringsformer ska kunna utnyttjas på ett ändamålsenligare sätt.
Huvudsyftet är att understöd eller lån ska beviljas för anskaffning av de
arbetsredskap och arbetsmaskiner som närings- eller yrkesutövningen
förutsätter samt för grundande av ett eget företag. Beroende på näringen kan
understöd beviljas också för fasta byggnader som inte är redskap eller
maskiner. Understöd kan vidare beviljas för utvecklande av det egna företaget
eller t.ex. för en omläggning av produktionen. Denna utvidgning är motiverad
eftersom en klient som får ersättning på grundval av olycksfalls- eller
trafikförsäkringen eventuellt sedan tidigare är företagare eller yrkesutövare.
Huvudsyftet med understödet är fortfarande att täcka kostnaderna för
anskaffning av arbetsredskap och maskiner – för andra ändamål beviljas i regel
lån. (RP 259/90, s.38)
Anvisning
Förmånen gäller rehabiliteringsklienter som efter rehabiliteringen
sysselsätter sig själva genom att starta ett eget företag i stället för
att ta anställning hos någon annan. Dessa förmåner, nedan
kallade företagarstöd, har i ersättningspraxis inte beviljats
personer som redan fått ersättning för en ny examen på andra
stadiet eller på högre nivå. Motiveringen har varit att klienten med
hjälp av sin nya yrkesinriktade grundexamen också annars kan få
sysselsättning och att det därför från rehabiliteringssynvinkel inte
finns några grunder att stöda en etablering som företagare. – I
vissa situationer kan det vara befogat att avvika från huvudregeln,
t.ex. om den skadade är så allvarligt funktionshindrad att han eller
hon inte ens efter rehabilitering är jämställd med andra
arbetssökande som har en motsvarande utbildning.
Den allmänna förutsättningen för att stöd ska beviljas är att
rehabiliteringsklienten genom företagsverksamheten sannolikt kan
76
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
skaffa sin huvudsakliga utkomst eller åtminstone inkomster som
väsentligen minskar försäkringsersättningen.
Innan beslut om beviljande av stödet fattas skaffar FBR
utredningar om företagsverksamhetens lönsamhet, t.ex. utlåtande
från ELY-central, nyföretagscentral eller näringsombudsman. Ofta
brukar blivande företagare också gå en företagarkurs som t.ex.
ELY-centralen anordnar.
Företagarstöd kan beviljas som antingen lån eller understöd eller
som en kombination av dessa. Stöd beviljas i allmänhet inte för
alla kostnader i samband med etablerandet av ett företag, utan
vanligen förutsätts att egen finansiering och finansiering från andra
håll (t.ex. andra företagarstöd, banklån) står för åtminstone hälften
av etableringskostnaderna. Det baskapital som aktiebolagslagen
kräver räknas inte med i de utgifter som stödet hänför sig till, om
det inte är nödvändigt att företagsverksamheten bedrivs som
aktiebolag. Personalkostnader i etableringsskedet beaktas i
stödbeloppet med undantag av det belopp som betalas till
företagaren i inkomstbortfallsersättning för arbetsträningsperiod.
Stödets maximibelopp är beroende av företagsverksamhetens art
och andra omständigheter. Utgångspunkten är att tillgången på
stöd och annan finansiering ska ge en realistisk grund för
bedrivandet av företagsverksamheten. Uppgiften är då att bedöma
vad som i det enskilda fallet kan betraktas som nödvändigt och
skäligt stöd. Vid bedömningen beaktas även vilka avskrivningar
och avdrag företagaren kan räkna sig till godo i beskattningen
(t.ex. mervärdesskatt).
En lantbruksavbytare (född 1953) fick astma och allergisk snuva.
Besvären klassades som yrkessjukdom. Personen hade genom
generationsskifte övertagit föräldrarnas lantgård och arbetade där
med hjälp av medicinering och friskluftshjälm. Personen sökte
ersättning för en valskvarn och kraftfoderautomat som skulle
anskaffas till gården. Anskaffningskostnaderna för valskvarnen,
30 000 mk, ersattes med stöd av 6 § punkt 7) i rehabiliteringslagen, dvs. den ansågs vara en anordning som rehabiliteringsklienten behöver för att klara sina arbetsuppgifter.
Kraftfoderautomaten betraktades inte som en i detta lagrum
avsedd anordning, utan där var det fråga om sedvanligt
produktionsmedel. Av kraftfoderautomatens anskaffningskostnader, ca 60 000 mk, ersattes hälften med stöd av 6 § punkt
6) i rehabiliteringslagen på så sätt att 15 000 mk var understöd
77
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
och 15 000 mk var räntefritt lån. (FBR:s rehabiliteringsnämnd
7.2.2001).
Eftersom inkomstfinansiering inte nödvändigtvis genereras under
de första månaderna efter att ett företag grundats, kan under
arbetsträningsperioden betalas ersättning för inkomstbortfall i
ytterligare 6 månader beroende på omständigheterna och typen
av företagsverksamhet.
Om företagarstödet enligt rehabiliteringslagen uppgår till högst 5
100 euro, kan hela beloppet betalas som understöd. Av det
maximala stödbeloppet 10 200 euro beviljas minst 5 100 euro i
form av understöd.
Försäkringsanstalten kräver att betryggande säkerhet ställs för
den andel av stödet som beviljas som lån. Som sådan har i
praktiken betraktats bankgaranti. Däremot har persongarantier inte
godtagits. Kostnaderna för ställande av säkerhet ingår i
företagarstödets understödsdel.
En förutsättning för att företagarstöd alls ska utbetalas är att
företagsverksamhetens totalfinansiering är ordnad så att
verksamheten faktiskt kan komma igång.
Inverkan av skuldsanering
Ibland kan det hända att den som söker företagarstöd är
överskuldsatt antingen på grund av privata skulder eller på grund
av förluster i tidigare näringsverksamhet. Överskuldsättning kan i
vissa fall hindra att rehabiliteringsklienten beviljas företagarstöd,
om skuldsättningen t.ex. anses visa att sökanden saknar
tillräckliga förutsättningar att bedriva företagsverksamhet. Hinder
för beviljande av stöd kan därvid vara att rehabiliteringsklienten
inte har möjligheter att ordna den självfinansieringsdel som stödet
förutsätter eller att få betryggande säkerhet för ett lån. I sådana
situationer kan det vanligen bli fråga om ett understöd på högst 5
100 euro. För gäldenärens betalningsförmåga anses understödet
inte innebära en väsentlig förändring som avses i 44 § 1 mom.
punkt 1 lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993, RP
183/92 och 180/96) och som skulle påverka det
betalningsprogram som enligt denna lag fastställts för gäldenären.
Däremot kan betalningsprogrammet påverkas av gäldenärens
senare inkomster av den understödda företagsverksamheten.
78
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Denna ståndpunkt grundar sig på regeringens proposition 180/96,
som nämner att exempelvis försäkringsersättningar avsedda att
ersätta personskada kan lämnas obeaktade vid bedömning av
betalningsförmågan, om ersättningarna inte anses omfatta
ersättning för inkomstbortfall.
79
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.11 Hjälpmedel, anordningar och konstruktioner i anslutning till arbetet
Lagrum
6 § 1 mom. punkt 7:
Till ersättning berättigande kostnader för rehabilitering som avser arbets- och
förvärvsförmågan är hjälpmedel och anordningar samt med dem jämförbara
konstruktioner som rehabiliteringsklienten behöver för att klara sina
arbetsuppgifter trots de begränsningar i funktionsförmågan som beror på
skadan eller sjukdomen;
Motivering
Hjälpmedlen och anordningarna samt med dem jämförbara konstruktioner ställs
till den skadades förfogande på försäkringsanstaltens bekostad och de förblir
vid behov i försäkringsanstaltens ägo. I så fall har försäkringsanstalten också
rätt att lösgöra dem. I det fall att anordningar och arrangemang ersätts som
rehabilitering ska alltid på förhand avtalas om saken med rehabiliteringsklientens arbetsgivare. När anordningar och konstruktioner ersätts är det också
alltid skäl att beakta arbetsplatsens varaktighet. Ersättning ska betalas för
hjälpmedel och anordningar samt konstruktioner som gör det möjligt för klienten
att trots sitt handikapp i så stor utsträckning som möjligt arbeta tillsammans
med andra arbetstagare på en arbetsplats. Arrangemangen ska också vara
sådana att de inte inverkar menligt på andras arbete.
Ersättning kan betalas t.ex. för sådana fristående hjälpmedel som adbanordningar för synskadade eller yrkesrelaterad specialutrustning som
exempelvis underlättar arbetet för den som är chaufför till yrket.
Rehabiliteringen kan också förutsätta att det ordnas sådana med hjälpmedel
jämförbara konstruktioner som t.ex. underlättar framkomligheten på
arbetsplatsen, dammfria arbetsställen osv. Konstruktioner som kan jämställas
med hjälpmedel är också ändringar i arbetsmaskiner, deras reglage och
placering.
Hjälpmedel och konstruktioner kan i skälig utsträckning ersättas på grund av att
klienten på nytt byter arbetsplats, i synnerhet om bytet beror på klientens
begränsningar på grund av en skada.
Med stöd av paragrafen ersätts emellertid inte sådana ändringar som på grund
av hälsorisker på arbetsplatsen och i arbetet måste göras i enlighet med
lagstiftningen om arbetarskydd. (RP 259/90, s.39)
Anvisning
Vanligast bland sådana hjälpmedel, anordningar och
konstruktionsändringar som klienter behöver för sitt arbete har i
ersättningspraxis varit motordrivna andningsskydd och
80
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
anordningar som reducerar spannmålsdamm för lantbruksföretagare, biltillbehör eller ändringar som underlättar bilkörning
eller underhåll av bilen, samt luftkonditionerings- och
dammutsugningsanläggningar t.ex. för personer med yrkesastma
av arbete i bagerier eller frisersalonger. Vidare har enligt detta
lagrum ersatts olika ändringar som skadan krävt med avseende
på reglage (t.ex. från högerhänt till vänsterhänt) samt ramper för
att göra det lättare för personen att röra sig. Om försäkringsanstalten vill kan den behålla äganderätten till anordningar som
avses även i detta lagrum, särskilt om anordningen i fråga är
värdefull.
Enligt 8 § i arbetarskyddslagen (738/2002) är arbetsgivaren
skyldig att genom nödvändiga åtgärder sörja för arbetstagarnas
säkerhet och hälsa i arbetet. I detta syfte ska arbetsgivaren beakta
omständigheter som hänför sig till arbetet, arbetsförhållandena
och arbetsmiljön i övrigt samt till arbetstagarens personliga
förutsättningar. I 24 § i arbetarskyddslagen förutsätts vidare att
konstruktionerna på de platser där arbetet utförs och de
arbetsredskap som används ska väljas, dimensioneras och
placeras på ett ergonomiskt ändamålsenligt sätt med beaktande
av arbetets art och arbetstagarens förutsättningar. De ska i mån
av möjlighet kunna ställas in och ordnas så samt ha sådana
användningsegenskaper att arbetet kan utföras utan att det
orsakar skadlig eller farlig belastning för arbetstagarens hälsa.
Såsom hjälpmedel, anordningar eller konstruktioner som hänför
sig till arbetet ersätts i regel inte anordningar eller arrangemang
som arbetsgivaren enligt arbetarskyddslagen är skyldig att sörja
för i fråga om alla sina arbetstagare. Enligt arbetarskyddslagen
ska som arbetstagarens individuella förutsättningar beaktas
yrkesskicklighet, arbetserfarenhet, ålder, kön och andra
motsvarande faktorer. Hjälpmedel, anordningar eller
konstruktioner på arbetsplatsen som behövs på grund av den
ersättningsberättigade skadan och de begränsningar i
funktionsförmågan som den medför kan ersättas enligt
rehabiliteringslagen.
I fråga om vissa anordningar som beviljats företagare har man
blivit tvungen att dryfta huruvida anordningen ska ersättas med
stöd av detta lagrum, eller om anordningen ska ersättas som
företagsstöd. Produktionsmedel inom sedvanlig
företagsverksamhet har inte ersatts såsom anordning eller
81
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
hjälpmedel som avses i lagrummet, utan som företagarstöd (se
exempelfall i punkt 2.10). Skillnaden har betydelse såtillvida, att
den avgör om anordningens anskaffningskostnader ska ersättas
helt (hjälpmedel eller anordning för arbetsplats), eller delvis täckas
genom räntefritt lån (företagarstöd).
En person som efter en trafikskada var förlamad i nedre
extremiteterna och använde rullstol sökte ersättning för
kostnaderna att ändra arbetsplatsens sanitetsutrymmen så att de
blev lämpliga för personen. Försäkringsanstalten vägrade ersätta
på den grund att ändring av sanitetsutrymmen förutsattes redan i
arbetarskyddslagstiftningen. FD ålade försäkringsanstalten att
ersätta hälften av kostnaderna, dvs. 25 000 mk. I sin motivering
citerade FD den dåvarande lagen om skydd i arbete, som
föreskrev att handikappade ska beaktas vid arrangemangen på
arbetsplatsen. Lagen krävde också att det på arbetsplatsen finns
tillräckligt med behörigt utrustade toaletter. Här måste man ändå
beakta att ändringsarbetena hade påbörjats i det uttryckliga syftet
att avlägsna hinder på en viss persons arbetsplats och
därigenom främja och stöda personens fortsatta arbete. Delvis
var det fråga om ordnande av konstruktioner jämförbara med
hjälpmedel på arbetsplatsen, delvis om normal grundförbättring.
På denna grund halverades ersättningen. (FD 09986/97/3103,
30.9.1998).
Till följd av ett olycksfall i arbetet var den skadades hand ömtålig
för kyla. Personen sökte med stöd av rehabiliteringslagen
ersättning för bomullsvantar som hjälpmedel som behövdes i
arbetet och uppgav att det var nödvändigt att använda vantar
eftersom fingrarna annars blev stelfrusna. Försäkringsanstalten
vägrade att betala ersättning, men olycksfallsnämnden ålade
anstalten att ersätta bomullsvantarna för höger hand, eftersom de
var nödvändiga hjälpmedel för upprätthållandet av arbets- och
funktionsförmågan. (5.2.1998).
82
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.12 Bil och tilläggsutrustning för den
Lagrum
6 § 1 mom. punkt 8:
För den som är gravt handikappad beviljas understöd eller räntefritt lån för
anskaffning av ett fortskaffningsmedel för resor mellan bostaden och
arbetsplatsen, om detta behövs på grund av att handikappet begränsar
möjligheterna att använda kollektiva trafikmedel.
Motivering
Understöd eller lån beviljas för anskaffning av bil eller annat fortskaffningsmedel
i det fall att klienten på grund av sitt handikapp inte kan använda kollektiva
trafikmedel för sina arbetsresor. Det kan vara fråga om ett rörelsehandikapp
eller om något annat handikapp som föranleder begränsningar att använda
allmänna trafikmedel.
Om en gravt handikappad behöver en bil som arbetsredskap kan han med stöd
av 6 punkten få understöd eller räntefritt lån. Såsom av handikappet
förorsakade rehabiliteringskostnader ersätts dessutom extra utrustning, t.ex.
handreglage, som klienten behöver på grund av en skada som berättigar till
ersättning.
Understöd eller lån beviljas för hela det skäliga anskaffningspriset, med
undantag av det bilskattebelopp som återbärs, när klienten för första gången
skaffar sig en bil efter att ha blivit skadad, förutsatt att han inte tidigare haft
något sådant fortskaffningsmedel. Om behovet av fortskaffningsmedel på det
sätt som förutsätts i detta stadgande beror på en skada som ersätts, beviljas
understöd eller lån också när fortskaffningsmedlet byts ut. I så fall avdras
beloppet som försäljningen av det tidigare fortskaffningsmedlet inbringat. (RP
259/90, s.29)
Anvisning
Enligt 6 § 1 mom. 8 punkten i lagen om rehabilitering kan den
som är gravt handikappad få understöd eller räntefritt lån för
anskaffning av bil för resor mellan bostaden och arbetsplatsen,
när fortskaffningsmedlet behövs på grund av att handikappet
väsentligen begränsar möjligheterna att använda kollektiva
trafikmedel för arbetsresorna. Kostnader för anskaffning av bil
ersätts inte med stöd av 7 §, vilket innebär att bara
förvärvsarbetande kan erhålla stöd för att skaffa bil.
83
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
I understöd eller räntefritt lån beviljas ett skäligt anskaffningspris i
dess helhet med avdrag av bilskatteåterbäringens belopp, när
rehabiliteringsklienten första gången skaffar bil efter skadan. Som
ett skäligt nyanskaffningspris betraktas högst 25 000 euro (år
2013).
FBR:s praxis är att hälften av anskaffningskostnaden för en ny bil
har beviljats som understöd, hälften som lån. Om stöd inte tidigare
har beviljats för anskaffning av bil, dras den gamla bilens
bytesvärde inte av från ersättningen.
Stöd beviljas också för byte av en tidigare ersatt bil. I ersättningspraxisen har man utgått ifrån att bilbyte sker med tre års
mellanrum i fråga om normala personbilar. Vid byte av en bil som
klienten har fått stöd för dras den gamla bilens bytesvärde av från
priset på den nya bilen. Mellanskillnaden som behövs vid bytet
beviljas vanligen som lån.
För andel som beviljas i form av lån kräver försäkringsanstalten att
betryggande säkerhet ställs. Kostnaderna för ställande av säkerhet
ersätts åt rehabiliteringsklienten.
Närmare uppgifter bl.a. om bilskattefrågor finns i Invalidförbundets
broschyr “Den handikappade och bilen”.
FD 2.11.1992 (04257/92/3182): En studerande hade inte rätt att
få understöd eller lån för anskaffning av en personbil som var
avsedd att användas för resor i anslutning till studierna.
Om bilen används som förvärvsarbetsredskap i
företagsverksamhet, kan även andra än gravt handikappade få
företagarstöd till anskaffningskostnaderna – se punkten
Företagsstöd.
Angående behövliga hjälpmedel och ändringsarbeten i bilen – se
punkt 3.4 i anvisningsdel I.
Körkort
En rehabiliteringsklient som måste använda bil i sitt arbete och inte
har körkort får ersättning för de kostnader det innebär att skaffa
körkort eller, om personen redan haft körkort, för vad det kostar att
vid behov avlägga nytt körprov och förnya körkortet.
84
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.13 Andra rehabiliteringskostnader
Lagrum
6 § 1 mom. punkt 10:
andra härmed jämförbara kostnader för rehabilitering.
Motivering
Stadgandet i denna punkt möjliggör ersättning för rehabiliteringsformer som inte
ingår i de punkter som nämns ovan, men som uppfyller de rehabiliteringsmål
som stadgas i 2 §. Det kompletterande stadgandet behövs på grund av de
många rehabiliteringsformer som förekommer och på grund av den utveckling
dessa undergår. En förutsättning för ersättning är alltid att rehabiliteringsbehovet förorsakas av ett olycksfall i arbete, en yrkessjukdom eller en
trafikolycka. Rehabiliteringskostnaderna ersätts till den del de är nödvändiga
och skäliga. (RP 259/90, s.40)
Anvisning
Detta lagrum har inte tillämpats inom ersättningspraxisen,
eftersom innehållet i den rehabilitering som berättigar till
ersättning är tillräckligt definierat i andra lagrum.
.
85
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.14 Ersättning för inkomstbortfall under rehabiliteringstiden
Lagrum
8 § 1–3 mom.
Ersättning för inkomstbortfall under rehabiliteringstiden
Till en rehabiliteringsklient som deltar i arbets- eller utbildningsprövning,
besöker en arbetsklinik, deltar i arbetsträning eller yrkesutbildning eller är
intagen på sjukhus eller en rehabiliteringsanstalt, betalas för denna tid full
dagpenning, olycksfallspension eller livränta enligt lagen om
olycksfallsförsäkring oberoende av nedgången i arbetsförmågan eller
invaliditetsgraden. Full ersättning betalas dock inte, om rehabiliteringen är
ordnad så att den inte hindrar klienten att utföra för honom lämpligt
förvärvsarbete.
Full ersättning betalas också för en skälig tid medan rehabiliteringsbehovet och
rehabiliteringsmöjligheterna reds ut samt medan klienten väntar på att
rehabiliteringen ska börja, när det är fråga om rehabilitering som avses i 5 §.
Till en rehabiliteringsklient betalas full ersättning enligt 1 mom. också under
ledigheter som ingår i undervisningsprogrammet för sådan rehabilitering som
avses i 5 §.
Motivering
Det föreslås att ersättningen för inkomstbortfall under rehabiliteringstiden ska
hänföra sig också till den skäliga tid under vilken rehabiliteringsbehovet och
rehabiliteringsmöjligheterna reds ut. I denna tid inkluderas också den tid under
vilken klienten efter utredningen väntar på att rehabiliteringen ska börja.
Ersättning betalas inte till fullt belopp om klienten under utredningstiden eller
väntetiden är i förvärvsarbete.
Vid bedömningen av vad som är en skälig utrednings- och väntetid enligt denna
paragraf ska omfattningen av det handikapp som skadan eller sjukdomen
förorsakar beaktas samt den planerade rehabiliteringens varaktighet och form.
Inom socialförsäkringen anses i allmänhet högst tre månader vara en skälig tid.
En så lång tid kan på motsvarande sätt anses vara skälig tid när det gäller
rehabilitering inom olycksfallsförsäkringen och trafikförsäkringen. Av särskilda
skäl kan ersättning till fullt belopp beviljas också för en längre tid.
Den skäliga tiden är i allmänhet kortare när syftet är att placera klienten i arbete
genom stödåtgärder av typen arbetsförsök eller arbetsträning än när skadan
förutsätter yrkesinriktad omskolning. En förutsättning för full ersättning under
rehabiliteringsutredningen och väntetiden är alltid att den skadade så aktivt som
möjligt är med om att föra rehabiliteringen framåt. (RP 259/90, s.43)
86
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.14.1 Ersättning för inkomstbortfall inom olycksfallsförsäkringen i huvuddrag
Inom olycksfallsförsäkringen betalas under period av
arbetsoförmåga dagpenning i ett års tid räknat från det att
olycksfallet inträffade eller yrkessjukdomen framträdde. Under
period av arbetsoförmåga efter detta ersätts inkomstbortfallet i
form av olycksfallspension. Dagpenningens nivå motsvarar den
skadades lönenivå och dagpenningen utgör 1/360 av
årsarbetsförtjänsten. Olycksfallspensionen uppgår till 85 % av
årsarbetsförtjänsten (för 65 år fyllda är nivån 70 %).
Ersättningarna för inkomstbortfall baserar sig på den skadades
årsarbetsförtjänst, dvs. personens stabiliserade inkomstnivå.
Full ersättning som betalas under yrkesinriktad rehabilitering eller
utredning för sådan är i praktiken vanligen olycksfallspension, men
ibland hinner denna ersättning börja redan under
dagpenningstiden.
Efter rehabiliteringen betalas delpension, om rehabiliteringsklientens inkomster i det nya arbetet eller yrket är minst 10 procent
lägre än inkomstnivån före arbetsolycksfallet eller yrkessjukdomen. Denna inkomstminskning ersätts även under en
sysselsättningsperiod på högst 6 månader efter rehabiliteringen,
även om klienten inte skulle ha fått något arbete. Övrig
inkomstminskning anses då huvudsakligen bero på
sysselsättningsläget, och den ersätts inte, utom i fall där skadan
särskilt begränsar personens möjligheter att få sysselsättning på
arbetsmarknaden.
Efter att rehabiliteringsåtgärderna avslutats och efter eventuell
arbetsträning kan till rehabiliteringsklienten fortsättningsvis betalas
ersättning för inkomstbortfall, om klienten inte kan sysselsätta sig.
Denna ersättning för sysselsättningstiden betalas direkt med stöd
av lagen om olycksfallsförsäkring. Det är således inte fråga om en
förmån enligt rehabiliteringslagen och rehabiliteringsåtgärder
kommer inte längre i fråga under denna tid. En förutsättning för att
ersättning under den tid det tar att hitta ett arbete är alltid att
ersättningssökanden har anmält sig som en arbetslös
87
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
arbetssökande. Ersättning för den tid det tar att hitta ett arbete
betalas i högst 6 månader.
Om rehabiliteringen avbryts och full ersättning för inkomstbortfall
därför inte längre betalas, är rehabiliteringsklienten dock
berättigad till ovan nämnda delpension vid eventuell
inkomstminskning även efter rehabiliteringen. På bedömningen av
inkomstminskningens storlek inverkar därvid också i vilket skede
studierna avbrutits. Inkomstminskningen ersätts med beaktande
av den inkomstnivå som personen hade kunnat uppnå med sin
återstående arbetsförmåga och den utbildning han redan har.
Ersättning för inkomstbortfall under rehabiliteringstiden, se punkt
2.14.2.
2.14.2 Ersättning för inkomstbortfall under rehabiliteringstiden
Den allmänna utgångspunkten är att rehabiliteringsklienten under
rehabiliteringstiden får full dagpenning eller olycksfallspension
enligt lagen om olycksfallsförsäkring oberoende av i vilken grad
arbetsförmågan nedgått.
Enligt 8 § i rehabiliteringslagen betalas åt rehabiliteringsklienten
full ersättning för inkomstbortfall, när klienten deltar i arbets- eller
utbildningsprövning, arbetsklinik, arbetsträning, yrkesutbildning
eller befinner sig på sjukhus eller på en vårdinrättning.
Full ersättning betalas likaså för skälig tid att utreda behovet av
och möjligheterna till yrkesinriktad rehabilitering samt för väntetid
till yrkesinriktad rehabilitering.
Full ersättning betalas dock inte, när rehabiliteringen inte hindrar
klienten från att utföra lämpligt förvärvsarbete. I praktiken är
sådana situationer sällsynta och förekommer närmast när klienten
kan fortsätta i sitt tidigare arbete och bedriva studier utanför
arbetstid. I grunderna har som exempel nämnts studier på
kvällslinjer, studier på distans i vissa fall och former av
stödundervisning före den egentliga utbildningen. Också då
bedöms huruvida studierna, även distansstudier, är så
betungande och tidskrävande, att det inte går att studera på allvar
och samtidigt ha ett förvärvsarbete.
88
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Enligt rehabiliteringslagens 8 § betalas full ersättning också för
ledighet som hör till studieprogrammet. Lön för sommararbete
mellan terminerna samordnas inte med rehabiliteringsersättning.
Också för annan ledighet i studieprogrammet betalas full
ersättning för inkomstbortfall.
Förvärvsinkomster under studierna kan beaktas i form av avdrag
på ersättningen för inkomstbortfall. Försäkringsanstalten har också
rätt att återkräva inkomstbortfallsersättning då utbetalningen
saknat grund. Ett undantag från denna huvudregel är när den
studerande under en ledighet i studieprogrammet fullgör en
avlönad praktikperiod som ingår i studierna. Lönen för en sådan
praktikperiod orsakar inte någon minskning i
rehabiliteringsersättningen.
2.14.3 Rehabilitering som avbryts eller drar ut på tiden
Lagrum
9§
Rehabiliteringen avbryts.
Om rehabiliteringen avbryts eller om utredningen av rehabiliteringsbehovet och
-möjligheterna drar ut på tiden eller avbryts, eller om inledandet av rehabilitering
fördröjs av någon orsak som beror på rehabiliteringsklienten och som inte är en
följd av den skada som berättigar till ersättning, ska under avbrottet eller
dröjsmålet inte betalas ersättning enligt 8 § 1–3 mom. i lagen om rehabilitering
som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring.
Motivering
Rehabiliteringen och utredningen av rehabiliteringsbehovet kan avbrytas eller
dra ut på tiden av en orsak som är beroende av den skadade. Om orsaken har
ett samband med en skada som berättigar till ersättning, avbryts ersättningen
inte. Om orsaken till avbrottet eller förseningen inte har ett samband med
skadan, kan betalningen av full ersättning avbrytas. Det kan vara fråga t.ex. om
någon annan, senare sjukdom som leder till arbetsoförmåga, om att klienten blir
borta från utbildningen utan att ange någon orsak samt moderskapsledighet.
Också för avbrottstiden betalas, beroende på hur mycket arbetsförmågan
nedgått, ersättning enligt lagen om olycksfallsförsäkring och
trafikförsäkringslagen, om arbetsförmågan nedgått oberoende av utbildningen.
Full ersättning betalas inte i enlighet med detta stadgande. När den skadade
fortsätter med rehabiliteringen eller utredningen av rehabiliteringsbehovet, ska
89
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
ersättning för rehabiliteringstiden i allmänhet börja löpa på nytt. (RP 259/90,
s.43)
Anvisning
Full ersättning för inkomstbortfall betalas inte enligt
rehabiliteringslagen när rehabiliteringen avbryts eller upphör av
orsaker som beror på rehabiliteringsklienten. Uttrycket “av egen
orsak” innebär att rehabiliteringsklienten utan godtagbara skäl har
försummat sin andel i genomförandet av rehabiliteringen.
Om rehabiliteringen drar ut på tiden på grund av den sjukdom eller
skada som ersätts, t.ex. till följd av nödvändiga behandlingsåtgärder eller komplikationer vid dem, påverkar det inte ersättning
enligt rehabiliteringslagen. Problem som framträder vid studierna
utgör inte heller i detta lagrum avsedd "egen orsak", om
problemen är orsakade av bristfälliga inlärningsförutsättningar och
inte t.ex. av bristande motivation. Inte heller misslyckande i
inträdesprov behöver nödvändigtvis medföra avbrott i full
ersättning, om man genom objektiv bedömning kan bedöma att
rehabiliteringsklienten har gjort sitt bästa. Situationen är en annan
om problemen vid studierna inte kan förklaras med godtagbara
orsaker som beror på skadan.
Rehabiliteringen kan avbrytas av skäl som är oberoende av
skadan exempelvis då orsaken är annan sjukdom eller skada,
havandeskap, eller andra förändringar i de personliga
omständigheterna, såsom insjuknande av nära anhörig eller
skilsmässa. Även i dessa fall överväger man från fall till fall
huruvida redan utbetald ersättning ska återkrävas.
90
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
2.15 Lagens primära natur
Lagrum
10 §
Lagens primära natur
Om kommunen med stöd av någon annan lagstiftning tillhandahållit en
rehabiliteringsklient tjänster och stödåtgärder vilka har samma syfte och hänför
sig till samma tid som rehabilitering som ska ersättas klienten enligt denna lag,
övergår rätten till ersättningen till denna del på kommunen.
Har kommunen i ett så sent skede anmält till försäkringsanstalten att den
tillhandahållit rehabilitering att försäkringsanstalten inte har kunnat beakta
anmälan när den betalt ersättningen till rehabiliteringsklienten, är
försäkringsanstalten inte skyldig att betala någon ersättning till kommunen.
Vad som ovan stadgas om kommunens rätt till ersättning gäller på motsvarande
sätt folkpensionsanstalten, om den med stöd av lagen om rehabilitering som
ordnas av folkpensionsanstalten (610/91) för en rehabiliteringsklient har ordnat
rehabilitering som ska ersättas enligt denna lag eller med stöd av lagen om
rehabiliteringspenning (611/91) har betalt rehabiliteringspenning för
rehabilitering som ska ersättas enligt denna lag.
Motivering
Att ordna rehabiliteringstjänster ankommer vanligen, när det är fråga om
rehabilitering som berättigar till ersättning, på den kommunala hälso- och
sjukvården eller socialväsendet. Inom försäkringssystemet avgörs det om den
rehabilitering som ordnats och tillhandahållits ska ersättas till följd av ett
olycksfall i arbete, en yrkessjukdom eller en trafikskada. Det kan uppkomma
situationer där rehabilitering redan givits eller klienten har rätt till service med
stöd av någon annan lagstiftning.
Genom stadgandet ändras inte kommunens och försäkringssystemens ansvar
när det gäller att ordna och betala ersättning för de tjänster och stödåtgärder
som det här är fråga om. Paragrafen behövs emellertid i de lagar vari stadgas
om rehabilitering inom försäkringssystemen, eftersom de inte tidigare haft något
stadgande om kommunens rätt att få tillbaka den andel av ersättningen till
vilken rehabiliteringsförmånerna motsvarar varandra. Om det uppkommer
oenighet om kommunens rätt till ersättning, ska ärendet avgöras genom sådant
ändringssökande som föreskrivs i lagen.
När en rehabiliteringsklient har rätt att få eller redan har fått
rehabiliteringsservice med stöd av någon annan lag, ska också klientens
kostnader för denna rehabilitering ersättas såvida de motsvarar de
rehabiliteringsförmåner som avses i denna lag. Det är alltid en
försäkringsanstalt som har beslutanderätt om ersättningen.
91
Anvisningar för yrkesinriktad rehabilitering
Uppdaterade 6.5.2013
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO) rekommenderar att dessa anvisningar följs i ärenden som gäller den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen. Anvisningarna har utfärdats till försäkringsanstalternas kännedom med EFO:s cirkulär.
Anvisningarna som gäller resekostnader tillämpas vid ersättandet av kostnader för resor som gjorts 1.8.2013 och därefter. På
ersättningen av resor som gjorts tidigare än så tillämpas de anvisningar som ges i EFO:s cirkulär 4/2012 om ersättningen av
resekostnader.
Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. har deltagit i beredningen av anvisningarna.
.
Om försäkringsanstalten får kännedom om rehabilitering som kommunen
tillhandahållit i ett så sent skede att den inte kan beakta meddelandet i
samband med utbetalningen av ersättningen, har försäkringsanstalten inte
längre någon skyldighet att betala ersättning till kommunen.
(RP 259/90, s.44)
Anvisning
Ersättning ur olycksfallsförsäkringen är primär i förhållande till
övrig socialförsäkring. Om ersättning har betalats med stöd av
någon annan lag, ska ersättningen samordnas med ersättning
som grundar sig på dessa lagar. Eftersom olycksfallsförsäkringen
är primär, blir ersättningar med stöd av andra lagar inte aktuella
för den skadelidande (utom t.ex. då nedgången i arbetsförmågan
påverkas av sjukdomar eller skador som inte har samband med
den skada som ersatts).
Också då det är fråga om arbetsolycksfall och trafikskada på
samma gång (t.ex. en trafikskada under färd till eller från arbetet),
är olycksfallsförsäkringsersättningen primär. Ur trafikförsäkringen
betalas då endast den del av ersättningen som överstiger
olycksfallsersättningen (t.ex. sveda och värk, som inte ersätts
separat ur olycksfallsförsäkringen).
I praktiken är de oftast förekommande regressfrågorna då det
gäller rehabiliteringslagen situationer där kommunen har ordnat
hälsovårds- och sjukvårdstjänster eller i lagen om service och stöd
på grund av handikapp avsedda förmåner till en
rehabiliteringsklient. Dessa frågor har behandlats i anvisningarna
om ersättningar för rehabilitering som avser arbets- eller
funktionsförmågan. Utöver de frågor som där tagits upp kan
problem ibland förekomma när man överväger i vilken mån
transportförmåner som kommunen beviljat med stöd av lagen om
service och stöd till vissa funktionshindrade hänför sig till resor
som ska ersättas med stöd av rehabiliteringslagen.
92