Medlemsblad 1 2001

Download Report

Transcript Medlemsblad 1 2001

MEDLEMSBLADET
Ansvarig utgivare: Marie Bixo
tel: 090-785 21 40
Layout: Marie-Louise Schyberg
Adress: SFOG-kansliet, Svenska Läkaresällskapet, Box 738, 101 35 Stockholm
Besöksadress: Klara Östra Kyrkogata 10
tel: 08-440 88 68 fax: 08-440 88 86
[email protected]
Internet: www.svls.se/sektioner/sfog
Annonser: Marie Bixo
[email protected]
SFOGs styrelse 2000-2001:
Ordförande: Doc Elisabeth Persson
KK, Karolinska sjukhuset, 171 76 Stockholm
tel: 08-517 700 00, fax: 08-31 81 14
[email protected]
Vice ordförande: Margareta Hammarström
Octaviakliniken, Tideliusgatan 22,
118 69 Stockholm
tel: 08-690 62 70 fax: 08-690 62 76
[email protected]
Facklig sekreterare: Dr PiaTeleman
Gynmottagningen, Specialisthuset,
Odengatan 66, 241 35 Eslöv
tel: 0413-55 60 66 fax: 0413-55 60 74
[email protected]
Vetenskaplig sekreterare: Doc Pål Wölner-Hanssen
KK, Universitetssjukhuset, 221 85 Lund
tel: 046-17 10 00 fax: 046-15 78 68
[email protected]
Skattmästare: Doc Jan Rydnert
KK, Länssjukhuset, 301 85 Halmstad
tel: 035-13 66 10 fax: 035-13 66 28
[email protected]
Tf redaktör: Dr Marie Bixo
KK, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå
tel: 090-785 21 40 fax: 090-77 39 05
[email protected]
Utbildningssekreterare: Prof Ove Axelsson
KK, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala
tel: 018-66 30 00 fax: 018-55 97 75
[email protected]
Övriga ledamöter: Dr Nils Fryklund
KK. Länssjukhuset, 301 85 Halmstad
tel: 035-13 10 00 fax: 035-13 66 28
[email protected]
Dr Sonja Kvint, Kvinnosjukvården,
Kärnsjukhuset, 541 85 Skövde
tel: 0500-43 14 88 fax: 0500-43 14 54
[email protected]
Dr Cilla W Salamon, KK, Södersjukhuset,
118 83 Stockholm
tel: 08-616 10 00 fax: 08-616 26 40
[email protected]
Kolleger inom SFOG!
God fortsättning på
2001! När jag skriver detta, någon vecka in på det nya året,
börjar vintermörkret vika för det vårliga
ljuset. Det ger hopp inför framtiden.
Det har varit en spännande höst med
mycket arbete inom SFOG. En överenskommelse med gemensamma riktlinjer
som Svenska barnmorskeförbundet och vi
har arbetat med under nästan ett år blev
färdig strax före jul. Vi har träffats i en
arbetsgrupp vid flera tillfällen och förankrat våra diskussioner i respektive styrelser.
Nu gäller det att diskussioner förs ute på
fältet och i verksamheten om de olika
ståndpunkter och riktlinjer som är föreslagna. Alla har ett ansvar för det och styrelserna ser fram emot att få respons via
brev, artiklar i medlemsblad, på hemsidor-
nas debattsidor och vid personliga möten.
Arbetsgruppen tror att vi inom de båda
professionella organisationerna har bättre
möjligheter att påverka vården och utvecklingen positivt om vi jobbar ihop och drar
åt samma håll. Överenskommelsen publiceras på sid 6. Tyck till och bevaka eventuell debatt på vår hemsida!
Vi har alldeles nyligen avgivit ett remisssvar på en departementspromemoria om
behandling av ofrivillig barnlöshet. Styrelsen har tillfrågat aktuella arbetsgrupper
och slutligen gjort en syntes av olika synpunkter. Vår specialitet är stor och rymmer i sig många olika aspekter och etiska
frågor som inte alltid leder i samma riktning. Det nya och viktiga är att förslaget
tillåter äggdonation. Det är bra att våra
Turnerpatienter och kvinnor med för tidig
I DETTA NUMMER
6
Gemensamma riktlinjer SBF/SFOG
8
Behandling av ofrivillig barnlöshet
12 Rapport från Läkarstämman
15 Förlossningssätt vid sätesbjudning
17 Förtydligande om östrogen
18 Specialistexamen 2000
Håkan Stale, Magnus Westgren
Ingemar Persson
Ulf Högberg
19 Postcoital antikonception vid KK
20 Information från Stiftelsen
Viveca Odlind
21 Stipendieansökningsblankett
23 Rapport från ARGUS
26 Återrapport från Gynop-registret
Nils-Otto Sjöberg
Mats Löfgren, Jan-Henrik Olsson
37 Förslag till Berndt Kjessler-pristagare 2001
38 Kalendarium
40 Möten
48 Avhandlingsabstrakt
Tryck: Graphium Västra Aros, Västerås
Foto: Rolf Werne
Sonja Kvint, Lennart Kjellberg, Marie Bixo
50 Pionjär
Britt Clausson, Ulrika Ottander
Niels-Erik Carlström
52 Förteckning ARG/Intresseföreningar
ISSN 0284-8031
MEDLEMSBLADET 1/01
1
menopaus inte behöver fara utomlands för
att få hjälp. Om nu förslaget går igenom.
Vårt remissvar finns på sid 8 och på vår
hemsida!
Under förra året satsade Läkarförbundet stort på etablerandet av läkarnas egen
dataportal ”Ronden”. Även Läkaresällskapet är delaktigt. Idén med den kunskapsbank som man vill skapa bygger på att alla
specialitetsföreningar/sektioner, dvs vi,
deltar och bidrar. Styrelsen har träffat och
haft lång diskussion, som ännu icke är
avslutad, med Rondens representanter.
Ännu har vi inte sett några säkra fördelar
för SFOGs del med att delta i Ronden.
Vi har, tack vare vår webmaster Nils Fryklund, redan en bra hemsida och vi har redan, tack vare arbetsinsatser från många av
Er, vår kunskapsbank i ARG-rapporterna.
Styrelsen arbetar vidare med frågan för det
är angeläget att ”hänga med” och utnyttja
nätets fördelar men samtidigt inte bli överkörd. Vi återkommer i frågan. Debattera
gärna på vår hemsida under tiden!
SFOG har deltagit i ett möte som Läkemedelsverket sammankallat till om ”akut
p-piller”(det som vi tidigare kallat dagenefter piller). Vi hade fått i uppdrag att
redovisa de rutiner som finns vid våra KK
idag. En snabbenkät till våra verksamhetschefer visade att tillgängligheten borde
vara både lätt och god på de flesta ställen
i landet (se sid 19). Men andra undersökningar som redovisades av Folkhälsoinstitutet och RFSU visade på hur kvinnor blir
hänvisade, får vänta och inte alltid får tillgång till aktuellt preparat. Efter diskussion
enades vi om att det vore bra med receptfri
s k over-the-counter (OTC) försäljning av
det registrerade gestagenpreparatet på apo-
tek men att varje apotek samtidigt skall
lämna ut information om var och hur man
i aktuellt område kan få adekvat rådgivning i frågan. Rådgivning är angeläget för
många och speciellt för våra ungdomar.
Medan andra kan hantera detta ofarliga
läkemedel på egen hand. Nu väntar vi bara
på att detta skall effektueras formellt.
”Akutlarm” i pressen har under hösten
satt fart på många av oss.
En artikel i Lancet med rekommendationer om kejsarsnitt vid alla sätesändlägen
föranledde Perinatal-ARG med Magnus
Westgren i spetsen att mycket föredömligt
kalla till ett nationellt möte för att belysa
frågan ur vårt perspektiv (se sid15). De
andra nordiska länderna var också representerade då vi ju har förhållandevis jämförbara förutsättningar och rutiner. Vi fick
en god genomlysning av frågan och en bra
diskussion fördes. Perinatal-ARG tog på
sig uppgiften att skyndsamt arbeta vidare
med journalgenomgång av perinatala
dödsfall i MFR för att klargöra om de riskökningar för vaginala sätesförlossningar
som epidemiologiska data talar för är relevanta och sanna. Perinatal-ARG återkommer i frågan. Bevaka vår hemsida!
Ett annat ”akut larm” kom på DN debatt där sex socialdemokratiska politiker
ondgjorde sig över HRT-behandling och
beskrev en riskökning för bröstcancer på
300%. Sifferunderlaget bygger på en avhandling som numera är ett par år gammal
och som vi diskuterat och integrerat i totalbilden av riskprofilen vid HRT: Det var
därför många av oss som satte kaffet i
vrångstrupen när vi läste tidningen. Dessvärre var det sammalunda för många av
våra patienter. Patienter har en självklar
rätt att få del av den kunskap som finns
om både risker och fördelar med olika behandlingar. Men de skall få det av behandlande läkare och inte i braskande rubriker
i pressen. Tack vare en fantastisk och snabb
insats av Ingemar Persson i Uppsala, som
skrev en sammanfattning (se sid 17) över
ämnet att ha till hands vid mötet med patienter, kunde vi redan nästa vardag via mail
få ut relevant information till våra kvinnokliniker och ARG och också publicera
sammanfattningen på vår hemsida. Så vid
akuta händelser – titta på vår hemsida!
Riksstämman i Göteborg förlöpte
mycket väl med förträffliga arrangemang.
Vår vetenskaplige sekreterare Pål WölnerHanssen kommenterar innehållet på nästa
sida. Inom Svenska Läkaresällskapet har
man under hösten tillsatt en arbetsgrupp
som skall arbeta med de fortsatta formerna
för Riksstämman. Vi lär få höra mer om
detta.
Ett spännande evenemang som rör oss
alla anordnas i Malmö av EBCOG/
EAGO just efter pingsthelgen. De båda
europeiska organisationerna anordnar för
första gången ett gemensamt möte. NilsOtto Sjöberg och Ulf Ulmsten är våra
arrangörer och det bådar ju gott. Det är
hög tid att boka in det i almanackan!
Vintermötet, som i år anordnas av
Karolinska sjukhuset, står för dörren. Programmet är spännande och vi ser fram
emot att träffa många av Er i Stockholm!
Till nästa gång – lev väl!
Eder
Elisabeth Persson
ordförande
Nya medlemmar
Esfandiar Aghajanzadeh, Åkersberga • Sophia Brismar, Stockholm
Waiman Coh, Huddinge • Pernilla Engström, Sollentuna
Karin Jerhamre Sundh, Göteborg • Åsa Hammar, Stockholm
Rafik Hamad Rangeen, Hässelby • Malek Atiyeh, Halmstad
Maria Laursen, Malmö • Johanna Nyberg, Varberg
Marjon Riksen, Forsa • Angelos Sioutas, Karlstad
Katja Stenström Bohlin, Göteborg • Riina Väliaho, Uppsala
2
MEDLEMSBLADET 1/01
Brev från den vetenskaplige
sekreteraren
Käre kolleger,
Riksstämman var en ljuspunkt i det regniga Göteborg. Symposiet om graviditetsdiabetes präglades av oenighet om hur
man på bästa sätt diagnosticerar och behandlar tillståndet. Två modeller för screening hölls mot varandra; oral glukosbelastning av alla gravida kvinnor (Skånemodellen) samt fasteblodsocker vid upprepade
mödravårdsbesök och belastning om värdet ligger på >8 mmol/liter vid en mätning
(Örebro-Stockholmsmodellen). Ingrid
Östlund förespråkade en tredje modell
som går ut på att endast screena de med
riskfaktorer. Enligt Anders Åberg skulle
man då identifiera 40% färre kvinnor med
graviditetsdiabetes. Han anser att den
stora fördelen med glukosbelastning av alla
är att man tidigt kan identifiera kvinnor
tillhörande en högriskgrupp för manifest
diabetes (ungefär 1/3 av de med graviditetsdiabetes eller 0.5% av alla gravida kvinnor utvecklar manifest diabetes inom 1 år
efter partus). Dispytens kärna är huruvida
det är rätt att oroa 200 kliniskt friska kvinnor med glukosbelastning för att tidigdiagnosticera en som inom ett år utvecklar
diabetes, speciellt med tanke på att det
heller inte är klart om graviditetsutfallet
blir bättre efter diagnos och behandling
av graviditetsdiabetes.
Elisabeth Persson var ordförande för ett
intressant symposium om HPV-diagnostik. Den cervixcancer-relaterade mortalite-
MEDLEMSBLADET 1/01
ten har hållit sig stabil trots flera års cytologiscreening samt koniseringar av tusentals
kvinnor. Hur kommer man vidare? HPVinfektion är vanligt förekommande bland
yngre kvinnor, men infektionen brukar
försvinna inom ett år. Kvinnor med persisterande HPV-infektion har ökad risk att
utveckla cervixcancer. HPV, speciellt typ
16 och 18, förekommer i nästan alla cervixcancrar. Frågan är om cytologiscreeningen borde kompletteras med ett HPVprov, t ex i 35-års ålder, för att identifiera
de med hög risk för cervixcancer. En
svensk studie pågår för att ta reda på värdet
av ett liknande upplägg. Intill studien är
klar rekommenderas inte HPV-prov i
screening-syfte.
Som vetenskaplig sekreterare hade jag
ansvaret för bedömningen av posters och
föredrag (med Ulf Hansons hjälp). Vi såg
många fina posters och hörde många intressanta föredrag baserade på välgjorda
studier med viktiga budskap. Det var
mycket svårt att avgöra vilka som var de
bästa även om vi använde ”score cards”
med betyg från 1 (dåligt) till 5 (mycket
bra) enligt följande kriterier: Textmaterial/
bilder (för posters), presentation (för föredrag), originalitet, vetenskapligt värde
(betyg multiplicerades med 2) samt utbildningsvärde.
Hursomhelst, pris för bästa föredrag utgår till Sonia Andersson (medförfattare:
Barbro Larson, Eva Rylander, Anders
Strand, och E. Wilander) för en utmärkt
presentation av en intressant studie om
sambandet mellan polymorfism på position 72 i p53-genen och adenocarcinom i
cervix. Författarna hade jämfört 111 adenocarcinompatienter med 188 utan cancer. p53-genen uppvisade homozygoti för
arginin (Arginin/Arginin) på position 72
signifikant oftare bland de med cancer
jämfört med de utan cancer (74% mot
47%). Studien har betydelse för den vidare
förståelsen av varför några patienter infekterade med HPV utvecklar cancer.
Birgitta Essén (medförfattare: Seimundur Gudmundsson, Nils-Otto Sjöberg,
PO Östergren, B. Bödker, G. Greisen, och
Jens Langhoff-Roos) får hedersomnämnande för sitt skakande föredrag om graviditetsutfallen bland afrikanska invandrare.
Författarna hade undersökt 62 afrikanska
kvinnor matchade med 113 svenskor som
hade fött intrauterint döda barn i en casecontrol studie. En oberoende expertgrupp
användes för att bedöma t ex CTG-kurvor. De afrikanska barnen var 10 gånger
oftare döda på grund av potentiellt undvikbara faktorer. Till exempel vägrade 10%
av de afrikanska kvinnorna akut sectio på
fetal indikation (mot 0% svenskor). Felaktig medicinering, bristande tillväxtkontroll, insufficient monitorering eller misstolkning av CTG (10% mot <1%) var
också vanligare bland afrikanska kvinnor.
Studien förtydligar ett tidigare okänt
3
problem och stimulerar till en större satsning på gravida invandrarkvinnor.
Pris för bästa poster utgår till Marianne
van Rooijen (medförfattare: Angelica
Silveira, och Katarina Bremme). Deras välgjorda poster beskrev en prospektiv, randomiserad, cross-over studie om ändringar
av koagulationsfaktorer vid användandet
av tredje generationens p-piller (med desogestrel) jämfört med andra generationens
p-piller (levonorgestrel). Användandet av
p-piller med desogestrel förhöjde fibrinogen i blodet signifikant mera än användandet av levonorgestrel. Protein S sjönk
vid användandet av tredje generationens
p-piller, men ökade vid användning av
andra generationens p-piller. Denna studien stödjer tidigare studier som antyder
ökad trombosrisk med tredje generationens p-piller.
Sabine Naessén (medförfattare: Birgitta
Byström, Angelica Lindén Hirschberg, Jan
Holte, och Mats Stridsberg) får hedersomnämnande för sin poster om en studie
där man hade jämförd patienter med PCO
med matchade kontroller angående kolecystokininutsöndringen. Alla fick experimentellt en standardmåltid. Kolecystokinin mättes efter måltiden. Kolecystokinin-
utsöndringen var signifikant lägre bland
de med PCO. Undersökningen kan ha
betydelse för förståelsen av sambandet
mellan PCO och fetma.
Bland övriga föredrag och posters vill
jag nämna Maud Ankardals som visade
delresultat från en 3-armad, randomiserad,
multicenterstudie (laparoskopisk Burch
med suturer, laparoskopisk Burch med nät
plus staples, eller öppen Burch). Vid ettårsuppföljning av 153 kvinnor fann man
ingen skillnad i botandegrad mellan öppen
Burch och laparoskopisk Burch med suturer, men laparoskopisk Burch med nät och
staples visade sämre resultat. Annika
Strandell rapporterade om 26 patienter
som genomgått salpingektomi av säcktubor efter misslyckade försök till IVF.
Hon kunde inte påvisa försämrad ovarialfunktion efter operationen. Stor applåd
fick Bengt Johansson (KK Trondheim)
som presenterade en innovativ metod att
rädda situationen vid tvillingkollision.
Han hade kallats till en patient som hade
tvilling 1s stjärt hängande utanför vulva.
Barnets huvud var låst ovanför tvilling 2s
huvud. Han ordinerade omedelbart sublingual nitroglycerin spray till mamman
varefter uterus relaxerades tillräckligt så att
han med en inre hand kunde skjuta upp
tvilling 2s huvud förbi huvudet på tvilling
1 och därmed förlösa båda levande. Elisabeth Epstein från MAS rapporterade en
studie av 105 kvinnor med postmenopausal blödning och endometrium > 5 mm.
Misslyckad hydrosonografi pga svårdistenserad kavitet var prediktivt för uteruscancer. Bland postrarna kan nämnas den
av Lena Hüttner som handlade om det
som möjligen är morgondagens förlossningsanestesi: intrathekal sufentanyl.
Metoden ger ingen påverkan på muskelkraften. Kvinnorna fick smärtlindring
efter 5 minuter med maximal effekt efter
30 minuter. Visserligen upplevde de flesta
klåda, men detta var ett mindre problem.
PCO är en intressant åkomma och visar
sig vara bakomliggande orsak till 1/3 av
fallen av s k "idrottsamenorré" enligt en
studie av Anette Rickenlund. Den oinvigde frågar sig: Är de endogena androgenerna prestationshöjande?
Nästa års Riksstämma måste redan nu
planeras; vi hoppas få förslag från er på
symposieteman.
Lund i December
Pål Wölner-Hanssen
vetenskaplig sekreterare
REDAKTÖRENS RUTA!
Tack alla för era fina bidrag som gör Medlemsbladet så läsvärt.
Nr
2/01
3/01
4/01
5/01
Följande tider gäller för medlemsbladet 2001:
Deadline
Utkommer
18/3
17/4
20/5
18/6
2/9
1/10
21/10
19/11
OBSERVERA: Adressändring skall göras till
Marie-Louise Schyberg •SFOG-Kansliet •Box 738 • 101 35 Stockholm
Telefax: 08-440 88 86 • Telefon: 08-440 88 68 (må-fr 9-11)
E-post: [email protected]
Manus skickas eller faxas till nedanstående adress.
Tf redaktör Marie Bixo
KK • Norrlands Universitetssjukhus • 901 85 Umeå
Telefon: 090-785 21 40 (dagtid) • Telefax: 090-77 39 05
E-post: [email protected]
4
MEDLEMSBLADET 1/01
Gemensamma riktlinjer för Svenska
Barnmorskeförbundet och Svensk
Förening för Obstetrik och Gynekologi
Svenska Barnmorskeförbundet (SBF) och
Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) är två professionella organisationer som verkar för att förbättra och
stödja den reproduktiva hälsan i ett brett
perspektiv.
Styrelserna för dessa organisationer utsåg våren 2000 en mindre arbetsgrupp för
att diskutera hur samarbetet mellan barnmorskor och obstetriker-gynekologer kan
förbättras, hur kompetensen kan utvecklas
så att vårdkvaliteten ökar samt för att tydliggöra respektive yrkesfunktion. Diskussionerna har varit mycket givande och stimulerande. Att mötas på detta sätt leder
till en större ömsesidig förståelse och respekt för respektive yrkesgrupps kunnande.
Det är betydelsefullt att dessa diskussioner
fortsätter i den praktiska verksamheten på
arbetsplatserna.
Arbetsgruppen har tagit fram detta
dokument som stöd för de lokala diskussionerna. Styrelserna för de båda organisationerna står bakom riktlinjerna och
ståndpunkterna, men det är först när tankarna bärs av alla yrkesverksamma som de
får ett avgörande inflytande på vården.
Styrelserna ser fram emot de fortsatta diskussionerna och välkomnar alla åsikter
som kommer till uttryck. Vi vill så småningom kunna sammanfatta och tolka
reaktionerna på dokumentet.
6
Stockholm 2000 12 12
För SBF
Anna Nordfjell
Karin Gottvall
Karin Svärdby
För SFOG
Elisabeth Persson
Nils Fryklund
Karin Petersson
En god och säker vård skall vara ledande
för allt arbete inom obstetrik och gynekologi.
♦ Barnmorskor och obstetriker-gynekologer har ett gemensamt intresse att
främja hälsan för kvinnan och hennes
barn och möta hela familjens behov
utifrån beprövad erfarenhet och evidensbaserad kunskap.
♦ Barnmorskor och obstetriker-gynekologer har delvis överlappande yrkeskompetens.
♦ Fokus för barnmorskor ligger inom
den reproduktiva och perinatala omvårdnaden. Inom dessa områden främjas kvinnors hälsa i ett livscykelperspektiv. Barnmorskan har eget ansvar
för vårdåtgärder vid normal graviditet,
födsel, eftervård och inom hälsovård
samt för omvårdnad vid sjukdom.
♦ Fokus för obstetriker-gynekologer ligger på medicinska frågeställningar
inom preventiv, diagnostisk och behandlande verksamhet. Läkaren ansvarar, utifrån sin kompetens om normal
fysiologi, för alla medicinska tillstånd
som definieras som avvikande från det
normala. Vid oenighet om patologisk
avvikelse föreligger har läkaren tolkningsföreträde. Läkaren ordinerar och
prioriterar medicinska åtgärder.
♦ Samverkan och delaktighet i respektive
yrkesgrupps verksamhet är nödvändig
för god vård. Det finns ett ömsesidigt
behov att ta del av normala förlopp såväl som patologiska förlopp, för att säkra och utveckla den egna kompetensen.
Den ömsesidiga respekten och förståelsen för respektive grupps behov måste
vara klar och utgöra en källa till fruktbart erfarenhetsutbyte.
♦ Det är angeläget att gemensamma arenor för professionell utveckling skapas
på olika nivåer; nationellt, regionalt
och lokalt på arbetsplatserna.
♦ Individuell kompetensutveckling är
nödvändig för alla medarbetare och är
avgörande för en ständig och systematisk utveckling av verksamheten. Det
är en chefs- och ledningsfråga att skapa
förutsättningar så att alla ges möjlighet
att delta i denna utveckling.
MEDLEMSBLADET 1/01
Pablo Bustamante
För att förbättra vården för kvinnor vill
SFOG och SBF lyfta fram nedanstående
ståndpunkter till lokala diskussioner. Inom
varje verksamhetsenhet måste dessa lokala
diskussioner föras så att optimala arbetsformer och fördelning av uppgifter leder till
den bästa vården och att både läkare och
barnmorskor ges möjlighet att utveckla sin
kompetens.
Vården under graviditet:
♦ Ökad vikt måste läggas på samtal med
kvinnor för att stödja dem att föda
vaginalt, när inga medicinska skäl talar
emot.
♦ Arbetet inom mödrahälsovården ska
baseras på det nationella basprogrammet.
♦ Rådgivning rörande fosterdiagnostik
ska ges av läkare.
♦ Kvinnor som vårdas inom specialmödravården skall få sin rätt till föräldrautbildning tillgodosedd.
Vården under förlossning:
♦ Alla kvinnor i aktiv fas av förlossning
ska ha en barnmorska i sin närhet som
stöd.
♦ Manuell placentalösning är en arbetsuppgift för läkare. Det teoretiska kunnandet bör förmedlas i barnmorskors
utbildning.
♦ Sätesförlossning är inte en normal förlossning. Vaginala sätesförlossningar är
för få för att räcka till att utbilda och
vidmakthålla kompetensen hos samtliga läkare och barnmorskor. Handläggningen av sätesförlossningar måste
som en följd av detta koncentreras till
MEDLEMSBLADET 1/01
Mer samarbete och livliga diskussioner vill vi
ha som en reaktion på vårt dokument, säger
Anna Nordfjell, ordförande i Svenska Barnmorskeförbundet och Elisabeth Persson, ordförande i Svensk Förening för Obstetrik och
Gynekologi. Syftet är att ge en plattform för
att stärka samarbetet och ge stöd för hur vården
kan utvecklas.
Det har varit stimulerande att bryta tankar
och få nya infallsvinklar. Många frågor har
stötts och blötts, men under diskussionerna i
arbetsgruppen är det vissa som vuxit fram som
de viktigaste. På arbetsplatserna kommer säkerligen många andra frågor att ventileras och
lyftas fram.
Förhoppningsvis kommer de lokala diskussionerna att vara lika givande och trevliga som
de vi haft i gruppen.
färre personer samt sannolikt till färre
enheter. Bakjour och framtida bakjourer måste ha kompetens att handlägga
sätesändlägen. Verksamhetschefen bestämmer hur utbildningen och upprätthållande av denna kompetens ska
ske. Kompetensen behöver även finnas
inom barnmorskekåren; denna kompetens måste därför säkras inom de enheter som har ett större antal sätesförlossningar per år. Kompetensen måste
dessutom koncentreras till de mest erfarna barnmorskorna.
♦ Extraktion med sugklocka/tång är en
avvikelse från det normala förloppet
och fordrar därmed en läkarordination.
Extraktion utförs av läkare. Utgångsextraktion med sugklocka kan även utföras av barnmorska efter överenskommelse med ansvarig läkare. I nödsituation får barnmorska på eget ansvar förlösa med sugklocka.
♦ Vid tvillingförlossning skall läkare med
god erfarenhet av tvillingförlossning
vara närvarande. Tvillingar kan förlösas
av läkare eller barnmorska.
♦ Barnmorska kan dela ut mediciner för
behandling av symptomfri chlamydiainfektion enligt vårdprogram.
♦ Kvinnor utsatta för misstänkt sexuellt
övergrepp ska undersökas av läkare.
♦ Tillgången till läkare måste öka.
♦ Tillgängligheten till barnmorska för
rådgivning ska vara god. Tillgång till
akut p-piller utan väntetid ska kunna
finnas året om. Samverkan med preventivmedelsmottagningar och övrig
kvinnosjukvård är angelägen för att
adekvat service ska kunna ges.
Vården efter förlossning:
♦ Kvinnor med komplicerad graviditet
och/eller förlossning ska erbjudas kontakt med läkare för uppföljning.
♦ Alla kvinnor ska erbjudas kontakt med
barnmorska under tiden närmast efter
förlossningen.
Gynekologisk cellprovtagning:
♦ Diagnostik av ev patologi, samt bedömning och handläggning av avvikelse görs av läkare.
♦ Gynekologisk palpation ingår inte i
den rutinmässiga cellprovtagningen.
Ungdomsmottagning:
♦ Vid symptom på sjukdom ska bedömning göras och behandling ges av
läkare.
Preventivmedelsrådgivning:
♦ Medicinskt avvikande tillstånd utreds
och behandlas av läkare.
♦ Subdermala applikationer utförs av
läkare.
♦ Hormonell behandling av sjukdom
ordineras och förskrivs av läkare.
Abortverksamhet:
♦ Läkarundersökning ska ske inför alla
aborter.
♦ Uppföljning efter ingreppet är önskvärt
Ett dokument om obstetrisk ultraljudsdiagnostik har utarbetats av SFOG/Ultra-ARG och
Riksföreningen för ultraljudsdiagnostik
(RUD).
Ett dokument om samverkan kring frågor
om råd och behandling i klimakteriet är under
utarbetande av SBF och SFOG.
7
Remissvar: Behandling av ofrivillig
barnlöshet (DS 2000:51)
Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) har tagit del av
ovannämnda departementspromemoria. Vi stöder förslaget i stort men
vill framföra följande:
Generellt anser SFOG att lagreglering
inom hälso- och sjukvård bör vara i form
av ramlagar. Detaljreglering av medicinska frågeställningar, där sådant behov finns,
bör lämpligen ske via av Socialstyrelsen
utfärdade föreskrifter, som över tid enklare
kan anpassas till den medicinska utveckling som fortlöpande sker.
Svensk Förenings för Obstetrik och
Gynekologi (SFOG) synpunkter kan i
övrigt sammanfattas enligt följande:
SFOG
♦stöder förslaget att Socialstyrelsen bör
meddela särskilda föreskrifter med
innebörd att endast ett befruktad ägg, i
undantagsfall två, återförs efter befruktning,
♦anser det synnerligen angeläget att IVFbehandling även fortsättningsvis är tilllåten,
♦anser det angeläget att äggdonation tilllåts i Sverige,
♦tillstyrker att IVF-behandling med
donerade spermier tillåts,
♦finner det olämpligt att ha en i lagen
inskriven åldersgräns för IVF-behandling av kvinnor,
8
♦finner det oacceptabelt och högst olämpligt att endast kvinnor som själva skall
genomgå IVF-behandling, och därmed
är i beroendeställning, får donera ägg,
♦avvisar förslaget att i lag införa restriktioner beträffande forskning.
En detaljerad genomgång av remisshandlingen följer:
SFOG anser att promemorian i mycket
avspeglar förhållanden som gällde 1995.
Utvecklingen inom ämnesområdet går
snabbt framåt och detta tillsammans med
de erfarenheter som vunnits gör att bedömningar av risker och möjligheter förändrats. Samtidigt förändras samhället liksom människors värderingar allteftersom
fler fått möjlighet till lyckosam behandling
mot ofrivillig barnlöshet.
1. Ang. förslag till Lag om ändring i
föräldrabalken
§8 Moderskapet måste ha en säkrare dokumentation vid födelsen än enbart
vittnesutsagor då man vid äggdonation inte kan fastställa moderskapet
med DNA-analys. SFOG föreslår att
Socialstyrelsen utfärdar föreskrifter i
frågan.
2. Ang. förslag till ändring i Lagen om ändring av lagen (1988:711) om befruktning
utanför kroppen
§3 SFOG finner det olämpligt att ha en
åldersgräns för IVF-behandling av
kvinnor. Det fysiologiska åldrande
varierar mellan olika individer, den
naturliga åldern för menopaus likaså.
En högsta ålder när det är lämpligt
att genomföra assisterad befruktning/
IVF bör avgöras individuellt. Möjligheterna att på ett säkert sätt genomföra en graviditet liksom barnets möjligheter att få växa upp med vitala föräldrar måste vara av central betydelse
vid bedömningen. Socialstyrelsen bör
utfärda föreskrifter i frågan.
§4 I denna paragraf begränsas möjligheten att donera ägg till att enbart gälla
kvinnor som själva skall genomgå
IVF. Vi anser att första meningen bör
strykas då begränsningen är oacceptabel och rent olämplig av flera skäl:
SFOG anser att en kvinna som själv
skall genomgå IVF-behandling är i en
beroendeställning som gör att hon
inte kan anses vara i position att göra
ett fritt val. Hon ställs inför det svåra
dilemmat att besluta om donation
MEDLEMSBLADET 1/01
eller ej innan hon själv vet hur många
användbara ägg som blir tillgängliga
för egen behandling och om hon själv
överhuvudtaget har möjlighet att bli
gravid. Kvinnan kan alltså känna sig
tvingad att bli genetisk mor till en
annan kvinnas barn utan att själv
kunna föda barn. Erfarenheter som
finns från motsvarande lagstiftning i
Danmark visar att kvinnor, av skäl
som angivits ovan, avstår från donation.
En infertil kvinna som donerar ägg
kan just på grund av donationen behöva genomgå fler ovulationsstimuleringar för att få barn än om hon inte
donerade ägg. Innebörden blir att
man uppnår just det man ville undvika med begränsningen nämligen att
ovulationsstimulering utförs enbart
för att möjliggöra äggdonation.
Medicinskt utvecklingsarbete och erfarenhet har givit förfinade kunskaper
som innebär att de akuta riskerna vid
ovulationsstimulering minskat. Det
är inte heller visat att ovulationsstimulering medför varaktiga risker. Att
donation efter stimulering innebär
vissa påfrestningar för den donerande
kvinnan bör inte föranleda ett förbud,
lika lite som det är förbjudet att donera benmärg eller njure. Hos fertila
kvinnor är ovulationsstimulering ofta
enklare att genomföra. Det finns också en möjlighet att hos dem ta ut ägg
utan stimulering. Undvikande av
ovulationsstimulering är därför inget
argument för att begränsa gruppen
möjliga äggdonatorer.
SFOG anser som en följd av ovanstående att kvinnor som av altruistiska
skäl önskar donera ägg bör ha möjlighet till det. Detta harmoniserar med
mäns möjligheter att donera spermier.
Det ger också möjlighet att få ägg donerade från närstående person t ex
syster eller kusin. Mottagaren kan då
få barn som liknar henne själv både i
utseende och karaktär. Detta kan vara
speciellt viktigt för kvinnor av annat
etniskt ursprung än det skandinaviska.
§5 SFOG tillstyrker att ”förfoganderätten till ett befruktad ägg skall endast
tillkomma den kvinna i vars kropp
ägget skall införas och hennes make
eller sambo gemensamt”. I framtiden
MEDLEMSBLADET 1/01
kommer även obefruktade ägg att
kunna fryslagras. Förfoganderätten
över obefruktade ägg måste då tillkomma donatorn som, i harmoni
med spermiedonationslagen, skall ha
möjlighet att ändra sig före befruktningen och återta sin donation. Detta
bör infogas i författningstexten.
§6 I dagens värld, där rörligheten över
gränserna ökar och Sverige blivit ett
multietnisk samhälle, anser vi detta
lagförbud olämpligt och diskriminerande. Paragrafen bör omformuleras
till ett förbud mot handel med gameter och embryon.
§8 I föreskrifter från Socialstyrelsen bör
krävas att verksamheten skall utföras
av specialist i obstetrik och gynekologi
med speciella kunskaper i reproduktionsmedicin. Lagtexten måste i alla
detaljer harmoniseras med lag angående spermiedonation.
SFOG föreslår att Socialstyrelsen också föreskriver att IVF vid äggdonation
i första hand bör utföras vid universitetskliniker och med noggrann uppföljning av barnen i samråd med
lämplig expertis. Sedan tillräckliga
erfarenheter erhållits kan Socialstyrelsen ge tillstånd även till andra kliniker
att genomföra behandling med donerade ägg.
§11SFOG finner det olämpligt att i lag
lägga restriktioner beträffande forskning. Forskning inom IVF-området
kan t ex medföra förbättrade behandlingsresultat och ökad säkerhet vid behandling. Det kan anses som djupt
oetiskt att förhindra detta. Den andra
meningen i paragrafen bör därför
strykas. Detaljdirektiv kan ges av
Socialstyrelsen i form av föreskrifter
och rekommendationer kan formuleras av Statens Medicinetiska Råd.
Forskning skall ske först efter godkännande av etisk kommitté på samma
sätt som vid annan forskning.
3. Förslag till Lag om ändring av lagen
(1984:1140) om insemination
§3 I föreskrifter från Socialstyrelsen bör
krävas att verksamheten skall utföras
av specialist i obstetrik och gynekologi
med speciella kunskaper i reproduktionsmedicin. Lagtexten måste i alla
detaljer harmoniseras med lag angående äggdonation.
Ang. risker med IVF-behandling, sidan 32:
Det anges här att ”Socialstyrelsen bör
meddela särskilda föreskrifter med innebörd att endast ett befruktat ägg, i undantagsfall två, förs in i kvinnans livmoder
efter befruktningen”
Mot bakgrund av kända risker vid tvilling- och månglingsgraviditet måste en
strävan i all infertilitetsbehandling vara att
åstadkomma singelgraviditeter. Landstingen har i ”besparingssyfte” alltför kraftigt
begränsat den möjlighet till behandling
som infertila par erbjuds. Detta har tvingat
fram rutiner där så hög graviditetsfrekvens
som möjligt eftersträvas vid varje behandling. Paret tar hellre risken med en tvillinggraviditet än att riskera ingen graviditet
alls i offentligt finansierad regi. Även vid
behandling i privat regi blir ekonomiska
faktorer vägledande för valet av ett eller
två ägg. Klinikerna som behandlar kvalitetsbedöms dessutom ofta efter antalet
fullföljda graviditeter som åstadkommes
per behandling vilket bidrar till att rutinerna fortgår. Sammantaget innebär detta,
förutom lidande för patienter som redovisats i promemorian, att landstingens ”besparing” resulterar i kraftigt ökade kostnader för just landstingen inom bland annat
förlossningsvården. Ekonomiska kalkyler
har visat att totalkostnaden för tre återföringar med ett ägg inte är större än vid två
återföringar med två ägg, ger lika många
lyckade graviditeter och betydligt färre
tvillingar. Det torde vara ett viktigt uppdrag för Socialstyrelsen att sprida den kunskapen till landstingen och politiska
beslutsfattare.
Aktuell forskning inom området pågår,
både i Sverige och utomlands, för att öka
möjligheterna till graviditet vid återföring
av ett ägg. Resultaten kommer kontinuerligt att förbättra och förändra strategier
vid och reslutat av behandling i framtiden.
I avvaktan på dessa stöder SFOG förslaget ovan. Det är angeläget att föreskrifterna är enkla att tolka och följa men också
medger utnyttjande av nyvunnen erfarenhet från pågående och kommande studier.
Behandlande läkare bör göra en individuell bedömning av paret/patienten inför
varje behandling med strävan att uppnå
singelgraviditet.
SFOG medverkar gärna vid utformandet av föreskriften.
■
9
Rapport från årets läkarstämma
För andra gången anordnades Svenska Läkaresällskapets Riksstämma i
Göteborg, Sveriges framsida (eller baksida enligt somliga). Staden liknade
bitvis en gigantisk byggarbetsplats med omläggning av spårvägar, ny tunnel
under hamnen och ytterligare en glastäckt skrapa vid Svenska Mässan.
Juldekorationerna på Liseberg, tvärs över gatan, bidrog dock till den gemytliga
stämningen som faktiskt spred sig in i mässlokalerna.
Sektionen för Obstetrik och Gynekologi
bjöd på ett antal intressanta symposier, fria
föredrag och posterutställning med efterföljande postersession. Under pompa och
ståt delades diplom för godkänd specialistexamen ut av Ulf Hanson i utbildningsnämnden och SFOGs ordförande Elisabeth Persson. Detta var höjdpunkten på
SFOGs medlemsmöte. Såväl posterutställningen som de fria föredragen var välbesökta evenemang och de aktuella ämnen
som togs upp stimulerade till livliga diskussioner mellan åhörare och presentatörer. Sektionen för Obstetrik och Gynekologi bjöd i år på två egna stora symposier
om graviditetsdiabetes respektive screening för cervixcancer samt ett minisymposium om internetbaserad klinisk forskning. Nedan följer ett kortfattat referat av
årets symposier.
Graviditetsdiabetes
Ulf Hanson modererade detta välbesökta
symposium med titeln ”Graviditetsdiabetes – har det någon betydelse?”. Frågan
upplevs av många som mycket viktig och
vid symposiet fick auditoriet den belyst
12
Sonja Kvint
Kärnsjukhuset, Skövde
Lennart Kjellberg
Norrlands universitetssjukhus, Umeå
Marie Bixo
Norrlands universitetssjukhus, Umeå
från flera olika specialiteters håll. Inledningsvis fick vi höra att graviditetsdiabetes
är en statistisk definition – men är det
också en sjukdom? För kvinnan innebär
diagnosen ett symptomlöst tillstånd, en
ökad risk att bli förlöst med sectio samt
en ökad risk att senare i livet utveckla
diabetes. Hur ska vi t ex värdera den ökade
risken för sectio? Spelar det någon roll?
För barnets del innebär det kanske en ökad
perinatal mortalitet samt ökad födelsevikt
med risk för vidhäftande komplikationer
men det är okänt vid vilket tröskelvärde
för B-glucos som riskerna ökar. Barnläkare
Bengt Persson rapporterade en ökad risk
för neonatala komplikationer såsom pulmonell adaptationsstörning, hypoglykemi,
födelsevikt över 4,5 kg samt plexusskador
hos barn födda av mödrar med graviditetsdiabetes under åren 91-95. Däremot kunde man inte påvisa någon ökad risk för
missbildningar. I en uppföljningsstudie på
barn födda av mödrar med graviditetsdiabetes noterades en ökad risk för senare
fetma, diabetes och cerebral dysfunktion.
Christian Berne är diabetolog och han
inledde med att poängtera hälsoriskerna
på sikt för kvinnor som haft graviditetsdiabetes. Det finns påtagliga risker för
både diabetes och hjärtkärlsjukdom. Risken för att utveckla typ-2 diabetes senare i
livet är upp till 60%. Det är viktigt att
känna till att invandrarkvinnor kan ha en
3-4 ggr ökad risk för graviditetsdiabetes
och de har också en ökad risk för ”hjärtdöd”. Resultat från den stora Nurses
Health Study i USA tyder dock på att motion minskar risken för framtida negativa
effekter oavsett BMI. Slutsatsen blev 1)
att kvinnor med graviditetsdiabetes har en
ökad risk för att utveckla diabetes senare i
livet, 2) att livsstilsintervention kan minska den risken och 3) att det följaktligen är
av värde att identifiera dessa kvinnor, dvs
MEDLEMSBLADET 1/01
till den egna kliniken för fortsatta diskussioner.
Internetbaserad klinisk forskning
Glada mottagare av diplom för specialistexamen i obstetrik och gynekologi: Thomas Fritz, Helene
Dalemo och Johanna Nordengren.
använda sig av screeningprogram under
graviditet.
Ulf Hanson fortsatte med att ge obstetrikerns syn på handläggning graviditetsdiabetes. Med insulinbehandling kan man
minska fostervikten och därmen risken för
obstetriska komplikationer men det finns
även studier som indikerar att man då får
en ökad risk för SGA hos barnen. Det förefaller att finnas en korrelation mellan Bglucos-nivåerna hos mamman och risken
för perinatal död hos barnet men det finns
få randomiserade studier. Riktlinjen bör
vara ett faste-B-glucos mellan 5.0 och 5.5
mmol/l men det är svårt att sätta en fast
gräns. Vid graviditetsdiabetes är risken för
preeclampsi ökad (OR 1.6) och även risken att bli förlöst med sectio (OR 1.5). Indikationerna för sectio är LGA, preeclampsi och iatrogen (dvs enbart vetskap
om diagnosen!). Risken för plexusskada
är ökad i alla viktklasser (sannolikt pga avvikande kroppskonstitution) men korrelerar förstås med fostervikten. 50% av alla
barn med plexusskada väger dock under
4,5 kg. Vad gäller förlossningssätt och tidpunkt för förlossning finns idag ingen
konsensus men enligt Ulf Hansons mening bör man vara observant på en accelererad tillväxt hos barnet. Frågan är också
vad vi egentligen vinner på behandling
eftersom riskerna inte elimineras.
MEDLEMSBLADET 1/01
Inrid Östlund diskuterade betydelsen
av screening under graviditet och påpekade att det inte är bevisat att allmän screening gör nytta. Endast de sjukaste har
nytta av detta. Slump-blodsocker är därför
rimligt för ett screeningprogram om det
alls ska förekomma.
Anders Åberg rapporterade om en förenklad metod för peroral glucosbelastning
som man använt sig av i Lund där man
endast kontrollerade 2-timmarsvärdet. Alternativet var att kolla B-glucos 2 timmar
efter en rejäl frukost. Metoden tolererades
väl av mammorna vilket fick till följd att
man nu förordar att göra direkt-diagnostik
på detta sätt istället för slumpmässiga
blodsockerkontroller.
Symposiet avslutades med en livlig diskussion där man inte kunde komma fram
till något konsensus men där många viktiga frågor lyftes fram. Meningarna var
delade när det gäller hur aktivt man ska
försöka hitta mammor med graviditetsdiabetes, om detta är meningsfullt, dvs vilket
värde behandlingen har eftersom man
fortfarande har en ökad risk trots behandling, om man ska screena mamman eller
fostret. Ulf Hanson väckte bl a tanken att
man kan selektera de mammor som bör
ha behandling genom att mäta bukomfång på barnet. Förhoppningsvis har
många tagit med sig synpunkterna hem
Magnus Westgren modererade detta spännande minisymposium som gav nya idéer
inför framtiden. Inledningsvis redogjorde
Peter Herberts för Kvalitetsregistret för
höftplastiker i Sverige. Detta register administreras från Sahlgrenska sjukhuset och
är det äldsta registret i Sverige. Varje klinik
lämnar uppgifter till registret via Internet
till en central databas. Inmatningen sker
av sekreterarna på de olika ortopedklinikerna runt om i landet. Alla data finns lagrade och varje klinik har tillgång till data.
Sammanställningar med analyser ges ut
årligen. Tack vare detta register har man
kunnat minska risken för reoperationer av
höftplastiker och Sverige har i detta avseende blivit ledande internationellt sett.
En av fördelarna är att nya proteser som
inte håller måttet kan snabbt sorteras ut.
Den stora mängd data som insamlas kan
och har gett underlag för forskning och
även avhandlingsarbeten.
Marius Kublickas visade ett system för
internetbaserad randomisering av patienter i kliniska prövningar. Patientdata matas
in på en datablankett och funktionen är
öppen dygnet runt vilket underlättar när
studie-centra är spridda på många olika
platser i världen. Beroendet av telefonrandomisering på vissa tider försvinner
och risken för fel och ”fusk” i randomiseringsförfarandet minimeras.
Kan man med hjälp av ett internetbaserat datasytem räkna ut hur stor risken
är för en gravid kvinna att drabbas av djup
ventrombos? Ja, det påstod Pelle Lindquist
som berättade om ett program som kalkylerar trombosrisk beroende på vilka riskfaktorer patienten har i. Programmet ger
besked om trombosrisk när man matat in
uppgifter om t ex hereditet, APC-resistens,
pågående preeklampsi och planerat förlossningssätt (ex. sectio). Riskfaktorernas
påverkan på totalrisken kan åskådliggöras.
Påpekas bör dock att underlaget för enskilda faktorers påverkan beror på var
forskningen f n står.
Hur monitorering av kliniska prövningar kan underlättas av ett internetbaserat program fick vi ett exempel på av
Kerstin Wingren. Den aktuella studien
gäller olika typer av dialys och omfattar få
patienter men många ingångsdata. Patientens CRF är datoriserat av prövarna. Ex-
13
empel på fördelar är att det blir en lättläst
CRF, att säkerheten ökar eftersom man ej
behöver göra några avskrifter och att man
kan ha sekretess samtidigt som alla uppgifter är åtkomliga för monitorn som inte
heller alltid behöver befinna sig på plats
för att monitorera. Programmet ger god
överblick över studieprocessen för monitorn och innehåller även olika påminnelsefunktioner för t ex provtagning och för
prövarna att randomisera sina patienter på
rätt tid. Kontinuerlig sammanställning av
data underlättar förändringar under pågående studie i stället för att man efter flera
år när sammanställningen av studien är
klar kommer fram till att förändringar borde ha gjorts.
Slutligen fick vi lära oss något om legala
aspekter på internetbaserad forskning av
Kristina Blomberg från Datainspektionen.
Personuppgiftslagen reglerar detta för
register upplagda efter 24/10 1998 (för
äldre register gäller Datalagen). Enligt PuL
måste det finnas en personuppgiftsansvarig som ser till att lagen följs. Internetbaserad registrering är tillåten enligt PuL och
man behöver t ex inte göra ansökan till
Datainspektionen. Hon påpekade vikten
av att ha patientens samtycke, något som
ju alltid gäller vid kliniks prövningar.
Tyvärr blev det inte någon tid över för
diskussion.
Virustest vid screening av cervixcancer?
Moderator Elisabeth Persson inledde med
att påminna om WHO´s riktlinjer för allmänna screeningprogram och fortsatte
med att rapportera att vid den primära
cytologprovs-screeningen i Sverige utreds
30-40 000 fall/år. Precisionen kan dock
ökas genom selektion vilket höjer det prediktiva värdet. Björn Strander, gynekolog
i Mölnlycke påpekade att mortaliteten och
incidensen av cervixcancer har mer än halverats sedan man införde allmän screening. Detta gäller ffa kvinnor födda efter
1940 medan hos äldre kvinnor ses ingen
ytterligare minskning. Uppskattningsvis
läggs det ned flera hundra miljoner kronor
på utredning, behandling och uppföljning
av cervixdysplasi och överbehandlingen är
sannolikt 10-faldig. Man vet också att det
är mer kostnadseffektivt att screena fler
än att screena oftare.
Cervixcancer har ett långt förstadium
berättade patologen Walter Rydh. Specifi-
14
Per-Åke Holmgrens poster väckte intresse hos Ulla Bengtsson och Maria Rönnerdag.
citeten för HSIL (high grade squamous
intraepithelial lesion) vid cervixcytologi är
95% medan sensitiviteten är endast 7080%. Den teoretiska risken för att få tre
på varandra följande falskt negativa svar
under en period på nio år med tre års intervall mellan tagningarna är endast 1.6%.
Frekvensen av ASCUS (ung. svårvärderad
atypi) är olika i olika länder. Sverige 1.6%,
USA 2.8%, UK 4.5%. Diagnosen inrymmer allt ifrån CIN 1 till invasiv cervixcancer.
Joakim Dillner gick vidare med att berätta om HPV-infektioner och vi fick veta
att den kumulativa livstidsrisken för HPVinfektion är 40%. Risken för att smittas
med HPV vid partnerbyte är 4%. Utläkningsfrekvensen är dock hög: >70% inom
ett år. Intervallet mellan HPV-infektion
och cervixcancer är sannolikt omkring 20
år. 1997 startades Sweedscreen, en studie
som syftar till att utvärdera ett HPV-test
att användas i primär screening Studien
skall omfatta 10 000 kvinnor mellan 32
och 38 år. Preliminära resultat från drygt
2 000 kvinnor visar att 6.5% var bärare
av ett onkogent virus varav 2% var HPV
16. Utläkningen inom ett år är ca 50%.
Agneta Andersson-Ellström ansåg att
man med HPV-diagnostik skulle kunna
öka specificiteten för dysplasi vid sekundär
screening. I Sverige utgörs ca 15 000
prover av ASCUS. Av de med LSIL går
70-80% i spontan regress. Flera studier
presenterades, bl a den amerikanska
ALTS-studien som dock har den svagheten att flertalet kvinnor är yngre än 24
år. I en Holländsk studei har man kunnat
visa att HPV-diagnoistik ger 97% sensitivitet för CIN 3 och ett negativt prediktivt
värde på 99%. Flera studier har visat att
HPV-negativitet uppnås i 90-100% efter
behandling. Agneta Andersson-Ellström
berörde också en egen studie som hon presenterade på Riksstämman förra året. Resultaten visade att bland 112 kvinnor med
invasiv cervixcancenr hade 60% haft ett
notmalt cytologprov inom tre åre före
diagnosen. Slutsatsen var att kompletterande diagnostik behövs.
Konklusionen av detta lärorika symposium var att HPV-test kommer i framtiden
att utgöra ett komplement till cytologprov
främst vid sekundär screening. I vilken utsträckning HPV-testning kan bli aktuellt
i primär screening återstår att se.
Så var milleniets första Riksstämma
över och såväl Svenska Läkaresällskapet
som Göteborgsarrangörerna borde känna
sig nöjda. Förhoppningsvis åkte deltagarna hemåt med fördjupad kunskap och
många goda idéer för framtida projekt.
Man kan väl säga att årets ”stämma” i
mångt och mycket präglades av framtidsvisioner och nya tekniker men även nya
tankar om läkarnas roll i en snabbt föränderlig sjukvård.
■
MEDLEMSBLADET 1/01
Förlossningssätt vid sätesbjudning
Rapport från extra sammanträde med Perinatal-ARG
Med anledning av en nyligen publicerad
artikel i Lancet (1) hade Perinatal-ARG
den 15 december på Svenska Läkaresällskapet anordnat ett extra sammanträde för
att diskutera förlossningssätt vid sätesbjudning. Artikeln beskriver en randomiserad
multicenterstudie, som avbröts i samband
med interimsanalys eftersom den perinatala/neonatala mortaliteten och den allvarliga neonatala morbiditeten var signifikant
lägre i gruppen, som randomiserats till
kejsarsnitt jämfört med gruppen, som randomiserats till vaginal förlossning. Förutom till medlemmarna i Perinatal-ARG
hade inbjudan utgått till verksamhetscheferna inom kvinnosjukvården i Sverige.
Till sammanträdet hade också inbjudits
några representanter med lång obstetrisk
erfarenhet från våra nordiska grannländer.
Ordföranden i Perinatal-ARG Magnus
Westgren kunde hälsa ett stort antal deltagare välkomna till mötet. Programmet
inleddes med att Ulf Hanson (KK, Akademiska Sjukhuset i Uppsala) redogjorde för
två svenska registerstudier (2,3) båda med
utgångspunkt från data i Medicinskt Födelseregister (MFR). Svagheterna i denna
typ av studier innefattar bland annat
risken för felklassning av enskilda fall och
det ofta begränsade värdet, vad gäller möjligheten att kunna dra användbara prospektiva slutsatser. Gemensamt för dessa
två och för övrigt alla andra publicerade
studier inom detta område är en signifikant lägre Apgar score vid 5 min hos
MEDLEMSBLADET 1/01
Håkan Stale
Sekreterare Perinatal-ARG
Magnus Westgren
Ordförande Perinatal-ARG
vaginalförlösta barn jämfört med hos barn
förlösta med planerat kejsarsnitt. Uppföljande studier avseende långtidseffekter
har emellertid inte kunnat påvisa några
signifikanta skillnader beroende på förlossningssätt. Roman och medarbetare (2)
rapporterade också en högre neonatal
mortalitet vid vaginalförlossning jämfört
med vid förlossning med elektivt kejsarsnitt. Med utgångspunkt från direkt förlossningsrelaterad mortalitet kunde dock
Lindkvist och medarbetare (3) i sin studie
visa, efter genomgång av varje enskilt fall,
att någon signifikant skillnad ej förelåg
mellan dessa båda grupper. Ulf Hanson
avslutade sitt anförande med att peka på
att foster i sätesbjudning sannolikt utgör
en riskgrupp i sig med bland annat en antenatalt ökad förekomst av tillväxthämning och missbildningar. I en uppföljande
studie av Danelian och medarbetare har
också rapporterats en relativt hög och likartad förekomst av handikapp hos barn
förlösta i sätesbjudning oberoende av förlossningssätt.
Andreas Herbst (KK, Universitetssjukhuset i Lund) sammanfattade därefter den
s k Term Breech Trial (1), som är en prospektiv, randomiserad multicenterstudie
med deltagande av 121 centra utspridda i
26 länder med stor variation i perinatal
mortalitet. När studien avbröts hade 2088
kvinnor med ett fullgånget foster i sätesbjudning inkluderats och randomiserats
endera till planerat kejsarsnitt eller till
vaginal förlossning. Resultaten visade då
en signifikant lägre perinatal/neonatal
mortalitet och allvarlig neonatal morbiditet i gruppen randomiserade till kejsarsnitt. Skillnaden i neonatal morbiditet var
särskilt slående i länder med tidigare
rapporterad låg perinatal mortalitet. Några
signifikanta skillnader i maternell mortalitet och morbiditet beroende på förlossningssätt kunde ej påvisas.
Efter Andreas Herbst genomgång presenterade Karin Källén från Tornbladsinstitutet i Lund aktuella men ej publicerade MFR-data omfattande drygt 18.000
fullgångna sätesbjudningar 1990-1997.
Statistisk analys av dessa data indikerar förutom en signifikant överrepresentation av
en låg Apgar score vid 5 min hos vaginalförlösta barn också en signifikant ökad
perinatal mortalitet. Någon skillnad i utfall mellan barn till förstföderskor respektive omföderskor synes ej heller föreligga.
Aktuella, ej heller publicerade, data från
Lund, Malmö och Stavanger presenterades
därefter av Andreas Herbst, Per Olofsson
respektive Patrik Belfrage.
I Norge har en särskild arbetsgrupp
bildats. I arbetsgruppens uppgifter ingår
bland annat att ytterligare utvärdera publi-
15
cerade data i nationella och internationella
tidskrifter, att studera de obstetriska konsekvenserna av en eventuellt ökad kejsarsnittsfrekvens, att undersöka möjligheterna för genomförandet av en nordisk studie
samt att vid behov föreslå nya riktlinjer
för handläggning av sätesförlossning.
Efter dessa presentationer vidtog en
lång diskussion med inlägg från många av
närvarande representanter för svensk men
också för nordisk obstetrik. Beträffande
the Term Breech Trial (1) framfördes bland
annat synpunkter på studiens relevans för
nordiska förhållanden avseende ingångskriterier exempelvis genom avsaknaden av
ultraljud vid bedömning av fosterstorlek i
många fall och röntgen pelvimetri. Man
ifrågasatte också patienternas villighet att
medverka i studien. Av närvarande danska
och finska kollegor bekräftades svårigheterna att rekrytera patienter till studien.
Detta belystes också av det skriftliga rekryteringsunderlaget till studien tydande på
en mycket stor variation i antalet deltagande mödrar från olika centra. Viss tveksamhet framfördes mot en delvis ofullständig
redovisning av utfallet, kvaliteten på fosterövervakningen och den kliniska handläggningen av förlossningarna. Det rådde
dock stor enighet om att man inte kan
bortse från resultaten av denna, med hänsyn till förutsättningarna, mycket välgjorda randomiserade studien, åtminstone
inte vad avser den allvarliga neonatala
morbiditeten.
I den fortsatta diskussionen uppkom
frågor kring vad som borde betraktas som
relevant och acceptabel risknivå i modern
obstetrik, vad en ökad kejsarsnittsfrekvens
vid ändrad policy kan innebära för den
maternella obstetriska morbiditeten på
sikt, vilken betydelse den hantverksmässiga skickligheten och erfarenheten har vid
vaginal sätesförlossning har, hur patienterna skall informeras mot bakgrunden av
de nya data som framkommit, om en randomiserad nordisk studie skulle kunna
genomföras bland annat med hänsyn till
etiska överväganden osv. Det konstaterades att kunskapen är bristfällig dels om
långtidsriskerna för barnet vid sätesförlossning men också om den maternella mortaliteten och morbiditeten vid kejsarsnitt.
Någon nationell koncensus beträffande
den framtida handläggningen av sätesbjudningar kunde ej uppnås. Redan idag
varierar policyn inte bara internationellt
utan också i vårt land med stora variatio-
ner i kejsarsnittsfrekvens. Mötet beslutade
att bilda en arbetsgrupp med första uppgift
att genom journalstudier i detalj gå
igenom de perinatala/neonatala dödsfallen
i de MFR-data, som presenterades av
Karin Källén. Alla som är intresserade av
att deltaga i detta arbete är välkomna att
kontakta undertecknade. Vidare kommer
möjligheterna att genomföra en nordisk
studie ytterliggare att utvärderas.
Referenser:
1. Hannah ME, et al. Planned caesarean
section versus planned vaginal birth for
breech presentation at term: a randomised multicentre trial. Lancet 2000;
356:1375-83.
2. Roman J, et al. Pregnancy outcomes
by mode of delivery among term
breech births: Swedish experience
1987-1993. Obstet Gynecol 1998;92
(6):945-50.
3. Lindqvist A, et al. Perinatal mortality
and route of delivery in term breech
presentations. Br J Obstet Gynaecol
1997;104:1288-91.
■
TRINOVUM HALVSIDA
16
MEDLEMSBLADET 1/01
Ang. DN Debatt 17/11: ”Östrogen
trefaldigar cancerrisk” - Ett förtydligande om kunskapsunderlaget
DN- artikeln
I ingressen på första sidan och i debattinlägget anges att risken för bröstcancer ökar
mer vid östrogenbehandlingen än man
tidigare trott. De relativa risktalen uttrycks
så att östrogenbehandlingen ökar risken
med hela 300 procent och att tidigare uppgifter visat att riskökningen var 50 procent. Dessa uppgifter kan orsaka en obefogad oro hos behandlade kvinnor och förskrivare.
Inget nytt i sakfrågan
Uppgifterna grundas inte på några nya
forskningsfynd. Bakgrunden är följande.
♦Uppskattningen om den 50 procentiga
riskökningen kommer från den stora
samanalysen av ett 50-tal epidemiologiska studier som rapporterats i Lancet
1997 (Lancet: 1997;350:1047-59).
Denna riskuppskattning grundas på
nästan alla studier som gjorts i hela
världen fram till mitten av 90-talet. De
speglar därför behandlingstraditioner i
en mångfald länder och mestadels vid
en avlägsen tid. Bl a tycktes få av de uppmätta behandlingarna ha innehållit
kombination med gestagener; några
riskuppskattningar för östrogen-gestagenkombinationer presenterades inte.
Dessutom kan antas att uppgifternas
kvalitet var varierande, något som kunnat leda till att risksambanden underskattas.
♦Den citerade svenska studien är den som
var del av Cecilia Magnussons avhandling om riskfaktorer för bröstcancer och
MEDLEMSBLADET 1/01
Ingemar Persson
Professor i medicinsk epidemiologi, Institutionen för medicinsk epidemiologi, KI
Chef för biverkningsenheten,
Läkemedelsverket
som publicerades i Int J Cancer: 1999;
81:339-44: ”Breast Cancer risk following longterm oestrogen and oestrogenprogestin replacement therapy”. Bearbetningarna visade att hormonbehandling som pågått mer än fem år var förknippad med en ca 2 ggr ökad risk för
bröstcancer (RR = 2.43, 95% konfidensintervall 1.79-3.30). För de kvinnor som fått ett östrogenpreparat kombinerat med gestagen (cykliskt eller kontinuerligt) och behandlats i mer än 10
år var den uppskattade risken ungefär 3
ggr ökad (RR = 2.95, 95% konfidensintervall 1.84-4.72). Dessa uppgifter har
alltså varit kända sedan 1999 och vid
ett flertal tillfällen framförts vid presentationer av bl a Cecilia Magnusson.
Tolkningen av kunskapsunderlaget
Det är viktigt att dessa uppgifter sätts in i
sitt sammanhang. Rådgivning av patienterna måste vila på det totala kunskapsunderlaget vad gäller både nytta och risk
och anpassas till patientens situation. Vad
gäller risk för bröstcancer kan det nuvarande kunskaperna från tillgängliga vetenskapliga data sammanfattas således: Risken
för bröstcancer är ökad ca 2 ggr efter
mångårig (mer än 5 – 10 år) behandling.
Detta skulle innebära att den absoluta
risken - enligt beräkningar grundade på
vissa antaganden - i genomsnitt kan öka
med ca 2%, från ca 7% hos obehandlade
kvinnor till 9% för de kvinnor som börjar
hormonbehandling vid 50 års ålder, fortsätter den i 10 år och följs till 75 års ålder.
Uppgifter från ett fåtal studier, däribland
den citerade svenska, tyder på att behandling med östrogen kombinerat med gestagen kan leda till en något större riskökning
vid långtidsbehandling. Flera av undersökningarna ger belägg för att risksambanden
mellan hormonbehandling och en ökad
bröstcancerrisk gäller främst kvinnor med
normal kroppsbyggnad (inte överviktiga)
och att de tumörer som diagnosticeras
efter hormonbehandling oftast är lokaliserade till bröstet (inte förenade med metastaser). Frågan om olika behandlingsregimers säkerhet bör - i enlighet budskapet i
DN-artikeln - belysas i ytterligare forskning.
Budskapet
Sammanfattningsvis återger inte DNartikeln resultat från några nya forskningsdata. Därför finns i nuläget ingen anledning att ändra rekommendationer vad
gäller patientrådgivningen som underlag
för patientens informerade beslut om sin
behandling. Rådgivningen bör innebära
ett noggrant vägande av nytto- mot riskeffekter och individualiserad uppläggning
samt ett övervägande av indikationen för
långtidsbehandling.
■
Stockholm 2000-11-17
17
Specialistexamen i Umeå
den 17 oktober
Muntlig tentamen i Umeå den 17 oktober. Övre raden: Inga Sjöberg, Marie Bixo, Per Åke Holmgren, Ulf Högberg.
Undre raden: Mats Löfgren, Heléne Dalemo, Margarareta Lood, Johanna Nordengren, Ulf Hanson, Jörgen Sigurd.
Den muntliga delen av SFOGs specialistexamen gick av stapeln den 17 oktober.
Det var andra gången som Umeå hade
äran att vara värd. Av de 8 som skrivit och
blivit godkända vid skriftliga delen i mars
var det tre som detta år anmält sitt intresse
för den muntliga delen: Johanna Nordengren, Ängelholm; Margarareta Lood,
Karlstad; Heléne Dalemo, Sundsvall. Närvarande från Utbildningsnämnden var Ulf
Hanson, Jörgen Sigurd och Ulf Högberg.
På förmiddagen hade vi fyra stationer
för falldiskussioner om diagnostik och
handläggning inom områdena gynekologisk slutenvård, gynekologisk öppenvård,
reproduktionsmedicin och obstetrik. Stationerna var bemannade med Mats Löfgren, Inga Sjöberg, Marie Bixo och Per
Åke Holmgren. De tenterande var mycket
18
Ulf Högberg
Universitetssjukhuset Umeå
duktiga, och falldiskussionerna utföll väl,
och även jag lärde mig mycket. Kvinnokliniken bjöd sedan på lunch på Hotell
Björken.
Eftermiddagen ägnades åt presentation
och diskussion av fördjupningsarbeten.
Heléne Dalemo presenterade Hur förlösa
duplex särskilt med avseende på tvilling
II. Det var ett gediget och angeläget arbete
utifrån genomgång av utfallet under en
10-års period vid KK i Sundsvall tillsammans med en litteraturgenomgång. Margareta Lood presenterade Är det nödvändigt
med akut exeres vid spontanabort i första
trimestern? Finns det några risker med
konservativ handläggning?. Det var ett
föredömligt arbete som handlade om implementering av forskningsrön på lokal
klinik och själva utvärdera resultatet av
ändrade rutiner innan PM fastställs.
Johanna Nordengren presenterade High
tumor issue concentration of plasminogen
activator inhibitor-2 (PAI-2) is associated
with shorter recurrence free survival in
patients with early stage endometrial
cancer. Det var ett mycket gott exempel
som visar möjligheterna att kombinera
specialistutbildning med forskarutbildning. Samtliga presentationer var utmärkta och diskussionerna givande!
Umeå tackar för förtroendet och lyckönskar nu Linköping som nästa värd för
den muntliga tentamen.
■
MEDLEMSBLADET 1/01
Postcoital antikonception
vid kvinnokliniker
Inför möte med Läkemedelsverket skickade styrelsen ut en enkät till samtliga verksamhetschefer för att efterhöra hur det ser ut i verkligheten. En
sammanställning av svaren redovisas nedan. Sammanlagt 54 kliniker tillfrågades och svar inlämnades från 47 (87%).
Finns PM för PCA?
Organisation:
Akutbesök
Tidsbeställt
Hänvisning
Ja
37
Nej
4
38
7
8
Dag: ungdomsmott, prev.mott,
MVC, distr.läk
Jourtid: distr.läk jour, gyn.avd
Yrkeskategori:
Barnmorska
Läkare
Sjuksköterska
Avgift
Uppföljning
Återbesök
MEDLEMSBLADET 1/01
40
24
14
9
43
36
7
?
1
Verksamhetschefens åsikter:
Ja Nej ?
Är tillgängligheten god?
45
Behövs mer resurser?
2 32
Känner kvinnor till PCA? 42 3 1
Vet kvinnor vart vända sig? 37 4 2
Tycker Du att PCA skall vara receptfritt?
Ja Nej
?
23
14
4
56% 34% 10%
Svenska Läkaresällskapet
utlyser cirka 20 miljoner
kronor till ledamöterna för
ansökningar om projektanslag och stipendier.
Ansökningarna görs via
www.svls.se/stipendier.html
SENAST
1 FEBRUARI 2001
Information
[email protected]
Tfn: 08-440 88 76 Fax: 08-440 88 99
19
Information från stiftelsen för
utbildning och utveckling inom
obstetrik och gynekologi
Stiftelsen, som grundades 1998 och delade
ut sina första stipendier under 1999, har i
dagsläget en behållning på cirka 4,5 miljoner kronor. Under 2000 har stiftelsens
behållning minskat något pga sjunkande
börskurs. Stiftelsens styrelse, som består
av Birgitta Essén, Nils-Otto Sjöberg,
Harald Almström, Elisabeth Persson,
Bo von Schoultz, Viveca Odlind, har tidigare beslutat att stiftelsen skall utdela omkring 500 000 kronor under år 2000. En
första utdelning skedde i maj och den
andra utdelningen beslutades i november.
Stiftelsens styrelse har tidigare beslutat att
prioritera stöd till följande aktiviteter:
♦ Underlätta färdigställandet av och/eller
presentation av ARG-rapporter
♦ Anordna gemensamma möten med 23 AR-grupper (Tvär-ARG)
♦ Anordna utbildningskonferenser eller
andra möten, nationella eller regionala,
för yngre gynekologer
♦ Underlätta för yngre gynekologer att
delta i internationellt arbete, t ex för
att ta hem kunskap till aktuell ARgrupp
♦ Inbjuda föreläsare, experter t ex i arbetet med ARG-rapporter eller liknande
♦ Utarbeta undervisningsmaterial
20
Viveca Odlind
Ordförande i stiftelsen
♦ Anordna forskningsdagar eller stödja
forskningsinformation
♦ Stimulera yngre gynekologer att tillsammans med äldre skriva kapitel i
ARG-rapporter
Som framgår nedan ger stiftelsen denna
gång stöd till de yngre gynekologerna och
till ARG-verksamheten. Ansökningar som
avser personlig utveckling eller har otydlig
förankring i utvecklingen av svensk obstetrik och gynekologi har inte bifallits. Nästa
ansökningstillfälle är 1 maj 2001 (se separat annons i detta Medlemsblad). Tydligt
skrivna, väl motiverade och ekonomiskt
realistiska ansökningar har förstås störst
chans att bli rättvist bedömda.
Utdelning
Stiftelsens styrelse beslöt vid sitt möte i
november 2000 att ur årets avkastning
dela ut 153 000 kr. Vid ansökningstidens
utgång hade 13 ansökningar inkommit,
varav följande 6 motsvarade de av stiftelsen
prioriterade områdena:
1. SFOG fick 80 000:- att användas för
en handkassa på 5 000:- till varje ARG.
2. OGU fick 8 000:- för att ytterligare utveckla det nordiska samarbetet bland
yngre gynekologer, i första hand för att
delta i möten med det nybildade
NFYOG (Nordic Federation of Young
Obstetricians and Gynecologists) inför
ENTOG (European Network of Trainees in Obstetrics and Gynecology) möte i Malmö i juni.
3. OGU fick 5 000:- för förberedelse och
planering av ENTOG-konferensen i
Malmö.
4. OGU fick 15 000:- för sitt styrelsearbete.
5. OGU fick 25 000:- för att möjliggöra
för ST-läkare att delta i ENTOG-mötet
2001 att fördelas av OGU’s styrelse så
att många yngre gynekologer kan delta
i ENTOG-mötet och EAGO/
EBCOG-kongressen.
6. Bengt André och Björn Strander,
HARG, fick 30 000:- för att utveckla
en interaktiv hemsida för att arbeta
med att förebygga cervixcancer.
■
MEDLEMSBLADET 1/01
Rapport från ARGUS
Aktuella ARG-rapporter
Tre rapporter har utkommit år 2000:
Nr 42 Gynekologisk ultraljudsdiagnostik
Nr 43 Infektioner hos gravida kvinnor
Nr 44 Vulvacancer
Först ut 2001 blir nr 45 Gynekologisk
endoskopi - del 2.
ARG-rapporternas internationalisering
”The climacteric and its treatment” är slutsåld sedan länge.
”Female urine incontinence” har blivit en
av Parthenon Publishings bästsäljare under
år 2000.
ARG-rapporter och utbildning
Neonatal asfyxi har tryckts i andra upplagan. Denna rapport har blivit obligatorisk kurslitteratur under pediatrikkursen.
ARG-rapporter och Europa
I Europa har man observerat våra ARGrapporter och finner det unikt att Sveriges
gynekologer har lyckats samla sig under
utgivandet av konsensusrapporter.
ARGUS har blivit inviterad till Congress of the European Society for Gynecologic and Obstetric Investigation för att
hålla opening lecture under rubriken ”The
Swedish Approach to the Continuous Medical Education for Gynecologists and
Obstetricians”.
Nybildad ARG
17:e ARG, Endometrios-ARG, har bildats.Ordförande är Agneta Bergqvist,HS
MEDLEMSBLADET 1/01
Nils-Otto Sjöberg
ARGUS
och sekreterare är Lennart Hahn, SU/
Östra. Gruppen hälsas välkommen till ett
fruktbringande arbete.
De 16 arbetsgruppernas redogörelser
finns publicerade i Medlemsbladet 3/00
och på SFOGs hemsida. I samma Medlemsblad finns även protokoll från RiksARG den 6/4-00.
Medlemsförteckningar
Kompletta medlemsförteckningar för varje ARG finns att hämta på kansliet. Etiketter på medlemmarnas namn och adresser finns således att tillgå på kansliet. OBS!
Viktigt att alla ARG meddelar förändringar kontinuerligt till Marie-Louise Schyberg.
Evidens-ARG
Evidens-ARG bildades i november 1999
med Kerstin Nilsson, Örebro som ordförande och Håkan Rydhström, Helsingborg
som sekreterare.
Under år 2000 har kurser utarbetats för
ARG-ledningarna och verksamhetscheferna.
Vid SFOGs årsmöte i Halmstad hölls
en mycket välbesökt introduktionsföreläsning av Mats Eliasson.
I januari hålles under vintermöetet en
kurs i Evidensbaserad obstetrik och gyne-
kologi för verksamhetschefer. Speciellt inbjuden föredragshållare är professor
Berndt Kjessler (Argus emeritus). Utbildningsmomenten innehåller:
• Evidensbaserad Obstetrik och Gynekologi i den kliniska vardagen - möjligheter, begränsningar och missförstånd.
• ”Tro och Vetande i klinisk verksamhet”
- några exempel.
- ”Screening och diagnostik av SGA tro, hopp och vetande”
- ”Riskbedömning vid tvillingkollisioner - snitt eller PN?”
• ”Värdering och använding av diagnostik- och screeningmetoder” - en metodologisk översikt med fokus på ”Sannolikhetskvoten” (The Likelihood
Ratio) som diagnostiskt instrument
• Utbildning inom konceptet ”Evidensbaserad Obstetrik och Gynekologi” behövs den? - finns den? - vad innehåller
den? - för vem? - vem är ansvarig för den?
- hur skall den organiseras? - var skall
den ske?
Riks-ARG
Till sist vill jag framföra ett varmt tack till
alla ARG för finainsatser och tillönska alla
en god fortsättning på det nya året. ■
Nästa Riks-ARG hålles
torsdagen den 26/4 på Svenska
Läkaresällskapet i Stockholm
23
Komplikationer vid uteruskirurgi och antibiotikaprofylax vid hysterektomi samt långtidsresultat
efter kirurgisk menorragibehandling
Återrapport från Nationella Registret för Kvalitetsutveckling inom
Gynekologisk Kirurgi (Gynop-registret) Maj 2000.
Sammanfattning
Rapporten baseras på data från 26 kliniker
avseende komplikationer efter hysterektomi. Vid val av behandling är det av avgörande betydelse vilka komplikationer som
respektive behandlingsmetod är behäftad
med.
Metod: Patienterna inkluderas prospektivt i Gynop-registret inför operation.
Data inhämtas från patienten via enkät
pre- och postoperativt samt via formulär
ifyllda av läkare vid patientens inskrivning,
operation och utskrivning.
Resultat: Andelen peroperativt upptäckta komplikationer har minskat med cirka
20% sedan december 1998. En stor spridning finns mellan klinikerna varierande
från 2-17%. Av totalt 4 238 hysterektomerade patienter har 83% haft ett komplikationsfritt vårdförlopp. Infektion är den
vanligaste komplikationen. Signifikant
samband finns för postoperativ infektion
gentemot operationsmetod och vilken klinik operationen utförts på. Klinikernas användande av antibiotikaprofylax är synnerligen varierande och sambandet gentemot
infektion är osäkert. Patienterna har, beroende på operationsmetod, uppgivit allvarliga komplikationer i 2–3%, enligt
medicinska kriterier kvarstå 2/3 som allvarliga. 2 månader postoperativt anger
cirka 60% av patienterna ett komplika-
26
Mats Löfgren, Universitetslektor
Norrlands Universitetssjukhus, Umeå
Jan-Henrik Olsson, Docent
SU/Sahlgrenska, Göteborg.
Huvudman SFOG
tionsfritt förlopp oavsett hysterektomimetod med signifikanta skillnader mellan
klinikerna. Två år efter operationen var
patienterna mycket nöjda/nöjda i 88%
efter abdominell, 91% efter laparoskopisk
och 87% efter vaginal hysterektomi. Efter
endometrieablation var patienterna mycket nöjda/nöjda i 81% efter resektion och i
69% efter ballongbehandling.
Diskussion: Den mest fullständiga registreringen av komplikationer får man av
patienten själv som sällan ”glömmer bort”
någon komplikation. Traditionell komplikationsregistrering har ett bortfall på upp
till 40–50% bl a pga bristande uppföljning. Postoperativa patientenkäter har
däremot en svarsfrekvens på 97%. I ett
internationellt perspektiv är komplikationssiffrorna låga. Kliniker med hög infektionsfrekvens rådes att se över sina allmänna rutiner för att förhindra infektion.
Vid kirurgisk behandling av menorragi
bör ablation övervägas före hysterektomi.
Konklusion: Registret är ett hjälpmedel
i klinikernas kvalitetsutveckling. För i
registret deltagande kliniker kan man påvisa en låg och sjunkande komplikationsfrekvens efter hysterektomi.
Inledning
Vid all typ av behandling, såväl medicinsk
som kirurgisk, är det av avgörande betydelse vilka komplikationer som respektive
behandlingsmetod är behäftat med. Innan
en farmakologisk behandling kan tas i
bruk krävs omfattande dokumentation att
behandlingen ifråga är ofarlig för patienten. Samma starka krav ställs för närvarande inte på kirurgiska metoder, som inte
sällan introduceras inom sjukvården utan
föregående kritisk prövning huruvida de
är säkra, effektiva och ofarliga för patienten.
Sedan flera år har det framkommit starka önskemål, att såväl gamla etablerade
som nya kirurgiska behandlingsmetoder
inom gynekologin kvalitetsvalideras. Visserligen finns ett flertal ”case reports” och
ett mindre antal prospektiva studier där
nya kirurgiska metoder jämförs med traditionella sådana, men problemet med dessa
studier är att de snarare speglar metodernas ”efficacy” än deras ”effectiveness”
(1,2,3,4,5,6). Man kan anta att såväl
komplikationsfrekvens som komplikationernas svårighetsgrad är lägre i en optimerad studiesituation. Där utförs oftast ope-
MEDLEMSBLADET 1/01
rationerna av kirurger som står i frontlinjen när det gäller kirurgisk skicklighet
och utveckling och med den senaste utrustningen på området till hands. Situationen i klinisk praxis kan vara helt annorlunda. Kirurgen kan vara ovan vid metoden och utrustningen som står till buds
kan ha några år på nacken. Nyinvesteringar vad gäller utrustning har kanske fått
stryka på foten pga besparingar inom sjukvården. Detta kan få märkbara effekter
som t ex vid en så ”hightech”-beroende
metod som laparoskopi.
När det gäller hysterektomi har vi idag
i princip tre kirurgiska metoder, två som
sedan flera år är beprövade metoder och
en som introducerades för cirka 10 år
sedan. För tio år sedan utfördes i Sverige
98% av alla hysterektomier med öppen
kirurgisk teknik via ett buksnitt. Situationen idag är att på benign indikation utförs
hysterektomi i cirka 20% med laparoskopisk teknik, 20% vaginalt och resten abdominellt. Det har alltså under denna relativt
korta period skett en kraftig förändring,
vad gäller kirurgisk metodik för ett av de
vanligaste kirurgiska ingreppen som idag
utförs på benign indikation hos kvinnor.
I och med Gynop-registrets tillkomst och
dess successivt ökande användning har vi
först nu tillräckligt med valida data, som
ger oss möjlighet att svara på hur dessa
metoder fungerar i klinisk praxis.
Denna återrapport är fokuserad på
komplikationspanoramat vid och efter
hysterektomi samt postoperativa infektioner. Dessutom redovisas behandlingsresultaten två år efter hysterektomi och ablation. Resultaten presenteras både utifrån
nationella data och från enskilda klinikers
data, där respektive kliniks resultat anges
med en klinikspecifik och anonym bokstavskod, känd enbart av den enskilda
kliniken. Varje klinik har möjlighet att
göra analys av sina egna resultat i jämförelse med övriga klinikers och gentemot
nationella data. Huruvida klinikresultaten
skall leda till förändringar på den egna
kliniken kan enbart avgöras på kliniknivå
och efter noggrann analys. Felaktigheter i
data kan finnas, vilka betingas av systematiska skillnader i hur mätningar utförs eller
pga fel som uppstått vid resultatsammanställningen. Rapporten är sålunda att betrakta som ett arbetsmaterial inför analys
på lokal nivå. Lokala avvikelser från
genomsnittet behöver inte nödvändigtvis
innebära kvalitetsskillnader gentemot
MEDLEMSBLADET 1/01
andra kliniker. Rapporten baseras på data
insamlat från registrets start januari 1997
fram till maj 2000. Information om Gynop-registret samt hur man ansluter sig
hittas under SFOG:s hemsida alternativt
under Gynop-registrets användarsida
www.gynop.com.
Metod
Patienterna inkluderas prospektivt i Gynop-registret i och med att de kallas till operation. Detta innebär, att även om alla
patienter inte inkluderas, minskas risken
för ”baias” jämfört med om patienten inkluderas senare eller under vårdtiden. Data
inhämtas direkt från patienten via enkät,
där patienten själv deklarerar en tämligen
fullständig somatisk anamnes (7). Patienternas svar är lika valida i enkät som i
strukturerad intervju (8,9) och känsliga
frågor besvaras rakare än i intervju (9) Dessutom inhämtas data via formulär ifyllda
av läkare vid inskrivningen, operationen
och utskrivningen. Dessa dokument kan
i pappersjournalen ersätta traditionellt
konstruerade journalhandlingar. Patienterna följs systematiskt med enkäter 6
veckor, 6 månader, 2 år och 5 år efter
operationen. Dessa enkäter utgör även
underlag för riktade åtgärder.
Gynop-registret har för närvarande sin
tyngdpunkt på uteruskirurgi, där hysterektomi utgör flertalet av operationerna.
I uteruskirurgi ingår all kirurgi på uterus,
frånsett fraktionerad abrasio, exeres och
hysteroskopi. Preoperativt känd malignitet
är också ett exklusionskriterium. Generellt
i rapporten är operationerna klassificerade
utifrån hur de påbörjades, dvs en vaginal
operation som konverteras till öppen kirurgi analyseras som vaginal hysterektomi.
Under våren 2000 har även adnexkirurgin
inkluderats, men dess material är alltför
litet för att någon sammanställning ännu
skall vara av värde.
Vid senaste rapporteringen i maj 2000
erhölls data från 24 kliniker från följande
orter/sjukhus: Eksjö, Falun, Gällivare,
Sahlgrenska och Östra sjukhuset i Göteborg, Helsingborg, Hudiksvall, Jönköping, Kalmar, Linköping, Lund, Lycksele, Motala, Norrköping, Skellefteå,
Skövde, Karolinska sjukhuset i Stockholm, Södertälje, Trollhättan, Umeå, Varberg, Värnamo, Västervik och Östersund.
Två kliniker inkom ej med material för
våren 2000.
Sedan starten av registret har klinikerna
presenterats med anonymitetskod. Koden
är endast känd för resp. sjukhus och dess
medarbetare. Utvecklingen synes gå mot
en öppen redovisning utifrån bedömningen att fördelarna överväger. En enkät
ställd till samtliga verksamhetschefer vid i
registret deltagande kliniker visade att 24
ställde sig positiva till öppen redovisning
och 2 negativa.
Det stora arbetet inför denna återrapport har varit att manuellt analysera
patientsvaren från de patienter som uppgivit någon form av postoperativ komplikation, totalt cirka 1 100 enkäter. Detta
har varit nödvändigt för att kunna gradera
komplikationerna som allvarliga eller ej,
och för att kunna gruppera komplikationerna efter sin art. De postoperativa enkäterna har sedan april 2000 en betydligt
fylligare komplikationsregistrering inkl.
att patient och läkare graderar komplikationerna.
Statistik
Beräkningar och statistiska bearbetningar
har gjorts med SPSS. För statistiska beräkningar med Chi2 (Chi-Square1) och för
analyser avseende linjär regression har institutionen för matematisk statistik vid
Umeå Universitet anlitats.
Resultat
Komplikationer noterade peroperativt
Nationella data
Andelen peroperativt upptäckta komplikationer har minskat med cirka 20% om
man jämför perioden efter dec 1998 med
perioden dessförinnan. Detta gäller för
abdominella och vaginala hysterektomier
som nu närmat sig den låga frekvens av
peroperativt upptäckta komplikationer på
cirka 6% som laparoskopiska hysterektomier fortfarande har (tabell 1).
1
Metoden jämför fördelningen av något
(exempelvis friska - sjuka patienter) i olika
grupper. De två grupperna kan vara behandlingsgrupp och kontrollgrupp eller exempelvis
grupper utsatta för exponering A respektive
exponering B. Om den procentuella fördelningen delas på två möjliga exponeringar (A
eller B) fås en fyrfältstabell. Om den procentuella fördelningen fördelas på flera möjligheter
(exponering A, B, C, D etc.) fås en 2 x n-tabell,
där n är antalet möjligheter.
27
Tabell 1. Peroperativa komplikationer vid de tre olika hysterektomimetoderna uppdelade
på före och efter nyåret 1998/1999.
Operation startat
Abdominellt
Laparoskopiskt
Vaginalt
T o m 981231(n=1891)
Antal hysterektomier
%, komplikationer
1059
9,5
472
6,4
342
8,2
Fr o m 990101(n=2953)
Antal hysterektomier
% komplikationer
1807
7,4
417
6,0
658
6,4
Tabell 2. Peroperativa komplikationer vid hysterektomi, uterus > motsvarande
10 graviditetsveckor, uppdelade på före och efter nyåret 1998/1999.
Operation startat
Abdominellt
Laparoskopiskt
Vaginalt
426
10,8
71
4,2
69
14,5
Tom 981231
Antal hysterektomier
% komplikationer
From 990101
Antal hysterektomier
% komplikationer
687
7,3
65
4,6
89
6,7
Tabell 3. Fördelningen av peroperativa skador på vardera hysterektomi metod.≠ Ingen
uretärskada noterad vid operation för laparaskopisk hysterektomi men vid utskrivningen
har 2 uretärskador hittats och ytterligare tre efter utskrivningen.
Operation startat
Tom 981231
Komplikationsfritt
Blödning
Kärl
Tarm
Uretär
Urinblåsa
Annan kompl.
From 990101
Komplikationsfritt
Blödning
Kärl
Tarm
Uretär
Urinblåsan
Annan kompl.
Abdominellt
Antal
%
701
87,0
66
8,2
1
0,1
5
0,6
2
0,2
4
0,5
8
1,0
1301
94
2
4
2
11
14
90,1
6,5
0,1
0,3
0,1
0,8
1,0
Operationerna är konsekvent klassificerade utifrån hur de avsågs att bli genomförda. Vaginala och laparoskopiska hysterektomier som konverterats till öppen
kirurgi har sålunda ej klassificerats som
abdominella hysterektomier.
I tabell 2 har patientmaterialet ”rensats”
från hysterektomier utförda på icke säker
benign indikation och pga prolaps samt
från hysterektomier där indikation ej angivits. Därefter har materialet delats upp
avseende uterusstorlek på de mindre respektive större än motsvarande 10 graviditetsveckor. I gruppen med större uterusstorlek vad gäller de vaginala hysterektomierna ses en cirka 50% minskning av an-
28
Laparoskopiskt
Antal
%
328
91,1
12
3,3
1
0,3
2
0,6
≠
2
0,6
2
0,6
Vaginalt
Antal
%
244
89,4
16
5,9
1
0,4
1
0,4
7
2
2,6
0,7
322
10
1
1
94,7
2,9
0,3
0,3
446
19
92,5
3,9
6
1,8
6
5
1,2
1,0
delen peroperativt upptäckta komplikationer från 14,5% till 6,7% (tabell 2).
Minskningen för de abdominella hysterektomierna är inte lika stor och andelen
för laparoskopiska hysterektomier ligger
fortfarande oförändrat lägst på cirka 4%.
Blödningskomplikation är den vanligaste typen av peroperativ komplikation
och dess andel av samtliga komplikationer
har minskat mest (tabell 3). Största minskningen relativt sett har skett för vaginala
hysterektomier.
Blödningsmängd peroperativt har även
minskat för samtliga hysterektomimetoder. Det finns dock ingen strikt korrelation
mellan uppmätt blödningsmängd och vad
som klassats som blödningskomplikation.
Av de patienter med blödning > 1000 ml
peroperativt har endast 68% av de abdominella, 50% av de laparoskopiska och
77% av de vaginala hysterektomierna angetts ha haft en peroperativ blödningskomplikation, trots att ICD 10 klassar
peroperativ blödning > 1000 ml som
komplikation.
För övriga typer av peroperativa komplikationer finns en tendens att andelen
blåsskador har minskat vid vaginala hysterektomier, men signifikansen av denna
sänkning är osäker på grund av små tal
vilket i ännu högre rad gäller förändringar
för övriga komplikationstyper (tabell 3).
Klinikdata
Det råder en stor spridning mellan klinikerna i andelen peroperativt upptäckta
komplikationer. Frekvensen varierar mellan 2–14% för abdominell, 3–16% för
laparoskopisk och 2–17% för vaginal
hysterektomi (figur 1).
Jämför man perioden t o m dec. 1998
med perioden därefter har under den
senare perioden en minskning skett och
ingen klinik har högre frekvens peroperativt upptäckta komplikationer än 11%
(figur 2).
Postoperativa komplikationer under
vårdtiden registrerade vid utskrivningen
Nationella data
Av totalt 4 238 hysterektomier har vid utskrivningen 83% haft ett komplikationsfritt postoperativt förlopp. 14,3% har haft
någon typ av postoperativ komplikation.
Hos 2,4% saknas uppgift om komplikation. Resultatet förändras ej vid selektion
på uppgivna benigna operationsindikationer och prolapser exkluderade. Postoperativa komplikationsfrekvensen varierar
mellan operationstyperna:
Abdominella hysterektomier
17,0%
Laparoskopiska hysterektomier 8,6%
Vaginal hysterektomier
13,8%
(figur 3).
Klinikdata
Om man ser till spridningen av de postoperativa komplikationerna mellan klinikerna är den störst för abdominellt utförda
hysterektomier, där frekvensen varierar
från 6–37% beroende på klinik (figur 4).
MEDLEMSBLADET 1/01
18
Per- och postoperativa komplikationer registrerade vid utskrivningen
16
Nationella data
Från 2 156 abdominella, 675 laparoskopiska och 730 vaginala hysterektomier, utförda på benign operationsindikation och
prolapser exkluderade, finns registrerat antal, frekvens och typ av komplikationer
som uppkommit per- och postoperativt
(tabell 4, figur 5.)
Infektion är sammantaget den vanligast
förekommande komplikationen efter hysterektomi oberoende av operationsmetod.
Vanligast är den efter abdominell hysterektomi (8,5%) men frekvensen varierar
beroende på om det utförts en total eller
subtotal hysterektomi och om profylaktisk
antibiotikabehandling givits eller ej. Där
antibiotikaprofylax inte givits blev infektionsfrekvensen följande:
14
12
10
8
6
4
2
0
B
F
A
M
P
H
T
N
K
Abdominell
D
S
X
O
V
U
Laparoskopisk
R
G
E
L
Q
C
Vaginal
Figur 1. Peroperativt upptäckta komplikationer i % vid hysterektomi fördelat på operationsmetoder och klinik. Kliniker med färre än 20 operationer per operationsmetod
är ej medtagna. Klinikerna sorterade efter peroperativt noterade komplikationer vid
abdominell hysterektomi.
16
Abdominell total hysterektomi
Abdominell subtotal hysterektomi
Vaginal hysterektomi
Laparoskopisk hysterektomi
(total + subtotal)
14
12
Hos patienter som fått antibiotikaprofylax blev infektionsfrekvensen följande:
10
Procent
13,2%
5,2%
8,1%
3,6%
Abdominell total hysterektomi
Abdominell subtotal hysterektomi
Vaginal hysterektomi
Laparoskopisk hysterektomi
(total + subtotal)
8
6
4
2
0
V
Q
E
L
U
G
P
K
O
A
N
t o m 981230
M
D
H
R
S
T
B
F
X
C
fr o m 990101
Figur 2. Peroperativt upptäckta komplikationer vid hysterektomi oavsett metod i % av operationerna uppdelat i före och efter årsskiftet 98/99. Kliniker med färre än 20 operationer per
tidsperiod har ej medtagits. Klinikerna sorterade efter komplikationsfrekvensen i senare tidsperioden. Sannolikt har klinikerna skilda lokala definitioner på vad som betecknas som
peroperativ komplikation.
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
2539
Abdominell
Okomplicerat
804
Laparoskopisk
Komplicerat
895
Vaginal
Uppgift saknas
Figur 3. Postoperativa förloppet vid hysterektomi per operationsmetod.
Siffran ovan operationsmetod visar antalet operationer.
MEDLEMSBLADET 1/01
8,4%
7,2%
4,7%
2,2%
Det statistiska sambandet mellan operationsmetod och postoperativ infektion
resp. mellan antibiotikaprofylax och postoperativ infektion är båda signifikanta
enligt Chi2 test (p < 0,001).
Antibiotikaprofylax och infektion,
klinikdata
Vid Chi2 test avseende antibiotika profylax mot postoperativ infektion per deltagande klinik och per operationsmetod,
har 65% av klinikerna som brukar antibiotikaprofylax en signifikant lägre förekomst
av infektioner. Dock har klinikerna en
mycket varierande andel av operationer
där antibiotikaprofylax användes och fördelningen mellan operationstyperna varierar kraftigt från klinik till klinik. Orsaken
till infektion är multifaktoriell. Vid logistisk regressions analys medtagande operationsmetod, antibiotika profylax och klinik mot postoperativ infektion, har variablerna operationsmetod och klinik ett statistiskt signifikant samband med postoperativ infektion(p<0,001), men ej användandet av antibiotika profylax (figur 6
och 7).
29
Per- och postoperativa komplikationer totalt, registrerade av läkare
och av patient i enkät 6–8 v efter
operation
40
Procent av totalt antal operationer per operationsmetod
35
30
25
20
15
10
5
0
X
H
E
U
Sjukhus
D
Q
N
T
L
Abdominell
A
K
S
G
R
Laparoskopisk
B
M
V
O
F
P
C
Vaginal
Figur 4. Komplikationer noterade vid utskrivningen efter hysterektomi per operationsmetod
och klinik. Kliniker med färre än 20 operationer av respektive operationsmetod har ej medtagits. Materialet omfattar alla registrerade patienter från 1997. Komplikationerna sorterade
efter abdominella hysterektomier.
Tabell 4. Per- och postoperativa komplikationer registrerade vid utskrivningen fördelat
på hysterektomimetod.
Operation startat:
Abdominellt
Antal
%
Laparoskopiskt
Antal
%
Vaginalt
Antal
%
Operationsskada
Urinblåsa
Tarm
Uretär
Postop blšdning
Vaginaltopp
Bukvägg
Intraabdominellt
Anemi
11
5
6
0,5
0,2
0,3
3
2
2
0,4
0,3
0,3
10
1
1,4
0,1
35
59
28
5
1,6
2,7
1,3
1,3
4
8
8
1
0,6
1,2
1,2
1,2
22
3,0
19
2,6
Infektion
Feber
Nedre, UVI
Vaginaltoppinfektion
Bukväggs infektionen
Intraabdominell Infektion
Annan infektion
Infektion totalt
Urinretention
Trombos
Reoperation
89
65
27
22
6
26
182
22
1
35
4,1
3,0
1,3
1,0
0,3
1,2
8,4
1,0
<0,05
1,6
7
8
2
1,0
1,2
0,3
15
17
7
2,1
2,3
1,0
2
17
2
0,3
2,5
0,3
1
5
39
15
0,1
0,7
5,3
2,1
10
1,5
20
2,7
Materialets bearbetning
En noggrann genomgång av samtliga
komplikationer som patienterna angivit
har skett och har i förekommande fall bedömts som allvarliga om de uppfyllt följande kriterier: (i) skada av vitala organ
som uppstått vid eller som effekt av den
genomgångna operationen och som krävt
operativt ingripande omedelbart eller senare, (ii) dysfunktion av vitala organ som
följd av operationen och som krävt sjukhusvård, (iii) sepsis eller annan allvarlig
postoperativ infektion som krävt sjukhusvård, (iiii) trombo-embolisk sjukdom
inom 1 mån postop, (iiiii) varaktiga men
eller fysiskt handikapp till följd av operationen. Som vitala organ i detta sammanhang har räknats tarm, urinvägar, nerver
och kärl.
Allvarliga komplikationer, nationella
data
Hos de 1 100 patienterna som i patientenkäten 6–8 veckor efter operation har
uppgivit att de haft någon typ av komplikation har samtliga svar gåtts igenom och
komplikationerna har klassats som antingen lindriga eller allvarliga. 2–3% av
patienterna, beroende på operationsmetod, har uppgivit att de haft en allvarlig
komplikation. Efter granskning av
komplikationernas art kvarstår ett antal
som klassats som allvarliga enligt de kriterier som angivits ovan. Jämförelse har skett
med de komplikationsuppgifter som
registrerats av läkare. I några fåtal fall
saknades uppgift om allvarlig (peroperativ) komplikation i patientenkäten, där det
angivits att allvarlig komplikation förekommit enligt läkaranteckning (operationsberättelse). Betydligt fler allvarliga
(postoperativa) komplikationer har
saknats i de av läkare registrerade uppgifterna (avsaknad av registrerat återbesök).
Efter sammanslagning av samtliga allvarliga komplikationer fördelar sig dessa per
hysterektomimetod enligt följande:
Abdominell hysterektomi
Laparoskopisk hysterektomi
Vaginal hysterektomi
1,49%
1,96%
1,54%
De olika typerna av allvarliga komplikationer har fördelat sig per operationstyp
enligt tabell 5.
30
MEDLEMSBLADET 1/01
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
U rinretention
Trombos
Blåsskada
Tar mskada
Abdominell
Laparoskopisk
Vaginal
Uretärskada
Postop blödning vaginaltopp
Postop blödning bukvägg
Postop blödning intraabd.
Postop anemi
Feber
Nedre UVI
Infektion vaginaltopp
Infektion bukvägg
Infektion intraabd.
Infektion annan
Infektion totalt
Antibiotika behandling
Reoper ation
Figur 5. Komplikationer (%) angivna vid utskrivningen efter hysterektomi på benign indikation och prolapser
exkluderade.
Den vanligaste typen av allvarlig komplikation för abdominell hysterektomi är
svår infektion som krävt sjukhusvård. För
laparoskopisk hysterektomi är svår infektion och uretärskada de vanligaste. För
vaginal hysterektomi råder en mer jämn
fördelning mellan komplikationstyperna.
Patientrapporterade infektioner,
nationella data
Gemensamt för samtliga kliniker, fördelat
per abdominellt, laparoskopiskt och vaginalt utförd total hysterektomi och fördelat
efter om antibiotika profylax givits eller
ej, erhölls följande infektionsfrekvenser:
Tabell 5. Allvarliga komplikationer efter hysterektomi rapporterade av patienterna
6-8 veckors postoperativt samt vid utskrivningen. Allvarlighetsgraden av en
komplikation beror till vis del på hur komplikationen värderas.
Allvarlig komplikation enl. givna kriterier
Antal patienter
Abdominell
Laparoskopisk
1881
715
Uretärskada
4
5
Tarmskada
1
1
Blödning -reop
3
1
Trombos
4
Ileus
1
Sårruptur
1
Pyelit
1
Blåsskada
1
Infektion
10
6
Subileus
3
Urinretention
Summa
28
14
Summa %
1,5%
2,0%
Ej allvarlig komplikation enligt givna kriterier
Sårinfektion
6
1
Hematom
3
4
Smärta
4
1
Trötthet
1
2
Urinvägar
3
Subileus
3
Summa
20
8
Summa %
1,0%
1,1%
MEDLEMSBLADET 1/01
Vaginal
520
1
2
2
1
1
1
8
1,5%
2
1
2
5
1,0%
Total hyst
Abdominell
Laparoskopisk
Vaginal
AB-profylax
21% (av 442)
25% (av 444)
18% (av 421)
Ej AB-profylax
27% (av 605)
42% (av 26)
25% (av 41)
Patientrapporterade infektioner,
klinikdata
Som nämnts tidigare råder ett ej säkert
samband mellan användandet av profylaktisk antibiotikaterapi under operation
och frekvensen av postoperativa infektioner vid utskrivningen och samma förhållande gäller gentemot av patienterna
rapporterade infektioner. Utan att närmare gå in i detalj vilken typ av infektion som
förekommit ser man ändå att de tre kliniker som i lägst frekvens (<10%) använder
sig av profylaktisk antibiotikaterapi vid
total abdominell hysterektomi också har
störst andel patienter som i enkäten 6–8
veckor efter operationen angett att de
drabbats av infektion. Dessutom har de
kliniker, som till minst 50% av sina patienter ger antibiotikaprofylax, oberoende
av hysterektomimetod, också den lägsta
andelen postoperativa infektioner enligt
6 – 8 v enkäten (figur 6 och 7).
Chi2-test mellan klinik och postoperativ
infektion är höggradigt signifikant (p <
0,001). Detta gäller både infektionsdata
som erhållits av läkare vid utskrivningen
och av patienter i de postoperativa enkäterna. Vid logistisk regressions analys med31
100
varit okomplicerat hänvisas till figur 8.
Bland övriga ej allvarliga komplikationer
anges sårinfektion och smärta vara vanligast för abdominell hysterektomi och sårinfektion vanligast för laparoskopisk hysterektomi.
90
80
70
Procent
60
50
Komplikationer fördelat per klinik
När informationen från patienternas 6–8
v enkät, rörande vilken grad av komplikation som inträffat eller om förloppet
varit komplikationsfritt, presenteras klinikvis för de kliniker som utfört minst 20
hysterektomier får man följande spridning
av resultaten mellan klinikerna:
Ingen komplikation
50 – 74%
Lindrig komplikation
21 – 45%
Allvarlig komplikation
0,9 – 5,5%
40
30
20
10
0
V
K
P
O
X
A
C
U
L
M Tot R
Hyst annan, % profylax
B
H
N
J
F
S
E
T
D
G
Q
Hyst abdom tot, % profylax
Figur 6. Andelen hysterektomier per sjukhus som erhållit antibiotika profylax uppdelade i
abdominella totala hysterektomier gentemot annan hysterektomi. Abdominella totala hysterektomier erhåller generellt mindre antibiotikaprofylax (40%) än övriga hysterektomi metoder
(61%). Ingen enhetlig policy kan skönjas bland deltagande kliniker. Klinikerna har sorterats
efter frekvensen antibiotika profylax till ”övriga” (ej abdominella totala) hysterektomimetoder.
Vid Chi2 och logistisk regressions analys
medtagande klinik och operationsmetod
mot komplikation erhålles ett statistiskt
signifikant samband mellan komplikation
och klinik (p < 0,01), men ej mellan komplikation och operationsmetod (fig 9).
60
50
Patientupplevda resultat
Procent
40
Resultat 6 mån efter operation
I 6 månads enkäten finns möjlighet för
patienten att gradera sin subjektiva uppfattning av operationsresultatet enligt följande skala: mycket nöjd, nöjd, varken
nöjd eller missnöjd, missnöjd, mycket
missnöjd. Det insamlade materialet är så
pass stort att förutom hysterektomi även
ablation med TCRE och ballong presenteras (tabell 6).
30
20
10
0
V
P
F
Q
O
S
B
A
Tot
M
T
Infektion vid utskrivning %
K
R
E
L
D
N
X
U
H
G
6 v-enkät angett infektion %
Figur 7. Infektions frekvens efter hysterektomi noterat vid utskrivning och rapporterat av
patienterna 6-8 v postoperativt. Sjukhus med färre än 20 uppföljda operationer är exkluderade, varför några presenterade sjukhus saknar stapel för endera av rapport tillfällena.
Klinikerna har sorterats efter frekvens infektion vid utskrivningen.
tagande operationsmetod, antibiotika
profylax och klinik gentemot postoperativ
infektion, kvarstår variablerna operationsmetod och klinik som statistiskt signifikant (p < 0,005), både avseende registrerade infektioner vid utskrivningen och infektioner registrerade i postoperativa patientenkäten. Användandet av antibiotika
profylax ger i detta test inget signifikant
samband mot infektionsförekomsten.
Patientålder och BMI förändrar ej utfallet.
Övriga komplikationer, nationella data
Cirka 60% av patienterna anger ett komplikationsfritt förlopp oavsett hysterektomi
metod i den enkäten 6–8 v postoperativt.
Vad gäller övriga typer av komplikationer
och andel av patienterna där förloppet
Inverkan på urininkontinens och
urinträngningar efter hysterektomi
Av 2 323 patienter som besvarat de preoch postoperativa enkäterna angav 6.9%
(161) att de blivit inkontinenta efter operationen, 5,8% (134) att de blivit kontinenta och 8.9% (204) att de var inkontinenta både före och efter operationen. Det
finns ett bortfall på 15,8% (368) som ej
besvarat frågan angående urininkontinens
före resp. efter operationen.
Uterus medelvikt baserat på alla patienterna är 356 g (median 234 g). Hos de 1
Tabell 6. Patientrapporterade resultat 6 månader efter operation.
Abdominell hyst
Laparoskopisk hyst
Vaginal hyst
TCRE
Ballong
32
Mycket nšjd
62% (823)
74% (375)
78% (272)
59%
(49)
31%
(21)
Nšjd
27% (363)
18% (89)
16% (55)
19% (16)
37% (25)
Neutral
6% (81)
4% (18)
4% (14)
18% (15)
18% (12)
Missnšjd
1,5% (20)
1,4% (7)
0%
1,2% (1)
12% (8)
Mycket missnšjd
0,7% (9)
1,0% (5)
0,6% (2)
0%
1,5% (1)
MEDLEMSBLADET 1/01
Okomplicerat
Komplikation, ej graderad
Lindrig komplikation
Uppgift saknas
Jämförelse ablation och hysterektomi
För att kunna göra en någorlunda rättvis
jämförelse mellan hysterektomi och ablation har en selektion i materialet gjorts så
att endast patienter medtagits med indikation som i första hand användes vid
ablation dvs enbart menorragi exkluderande alla andra indikationer som smärta,
myom, atypi etc. Dessutom har endast
patienter med livmoderstorlek under
motsv. 10 graviditetsveckor medtagits.
Efter denna selektion finner man fortfarande stora skillnader i det patientupplevda resultatet 2 år efter operation
med lägre frekvens mycket nöjda patienter
som genomgått ablation med ballong
(33%) och bäst resultat för patienter som
genomgått laparoskopisk hysterektomi
(77%) (figur. 10).
Allvarlig komplikation
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
n = 1802
Abdominell
n = 683
Laparoskopisk
n = 503
Vaginal
Figur 8. Komplikationsfrekvens efter hysterektomi rapporterade i patientenkät cirka
6-8 veckor postoperativt (samtliga sjukhus).
1 00%
Diskussion
80%
60%
40%
20%
Ingen
Lindrig
Allvarlig
20 O
2543 Tot
169 P
280 B
131 S
75 R
200 T
389 M
53 G
79 Q
75 D
119 U
61 X
165 A
330 N
65 H
100 V
43 F
45 E
144 L
0%
Ej bedömbar
Figur 9. Komplikationsfrekvens efter hysterektomi rapporterade i patientenkät cirka 6–8 veckor postoperativt
fördelat per sjukhus. Tabellen sorterad efter frekvensen
ingen komplikation. Talet invid sjukhuskoden är antalet
patienter.
107 patienterna som var kontinenta före
och efter operationen var medelvikten 369
g, för de som blivit kontinenta 450 g och
för de som blivit inkontinenta 266 g.
Delas patienterna i två grupper, de med
uterusvikt <350 g resp. >350 g, blev i den
första gruppen 5,7% kontinenta och 8,4%
inkontinenta efter operationen. I patientgruppen med uterusvikt >350 g blev 9,0%
kontinenta och 4,4% inkontinenta.
Angående frågan om besvär med urinträngningar angav 6,8% (159) patienter
att de hade fått besvärande urinträngningar medan 6,8% (157) hade blivit av
med dem i och med operationen. 15,6%
(363) patienter svarade ej på frågan
preoperativt eller postoperativt. Hos de
som fick besvär var uterus medelvikten
247 g och för de som blev av med besvären
var medelvikten 474 g.
Resultat 2 år efter operation
Det börjar nu komma resultat i sådan
mängd även vad gäller operationsresultat
2 år efter operation att dessa är värda att
presenteras. Samma fråga har ställts till
patienterna som i 6 mån enkäten vad gäller
den subjektiva upplevelsen av operationsresultatet (tabell 7).
Vid all kirurgi och andra typer av behandling är det synnerligen väsentligt att minimera och väga in risken för komplikationer när man väljer åtgärd. I alla läkaretiska
koder ingår på något sätt Hippokrates
tetrad; att om möjligt bota, åtminstone
lindra, alltid trösta och aldrig skada. All
kirurgi innehåller ett kalkylerat risktagande, att inte åstadkomma exakt det vi enligt
våra etiska regler skall göra. Risken för
komplikationer bör och skall väga tungt
vid valet av behandling.
Återrapporten är ett arbetsmaterial för
lokal kvalitetsutveckling och analys. Ett
av registrens syften är att fungera som
”bench-marking”. Bra svenskt ord saknas
men motsvaras närmast av att sätta nivån
för vad som är möjligt att uppnå.
Avseende resultat baserade på kliniknivå
är det de kliniker med de bästa resultaten
som sätter nivån för vad som är möjligt
att åstadkomma. Avsikten skall inte vara
att nå ”svensk lagom standard”, när
exempel finns på att man kan bli ännu
bättre.
Registrering av komplikationer inom
sjukvården: All typ av komplikationsregistrering är behäftad med mörkertal och
bortfall. Detta har nyligen belysts under
konferensen ”Komplikationer vid laparo-
Tabell 7. Patientrapporterade resultat 2 år efter operation.
Abdominell hyst
Laparoskopisk hyst
Vaginal hyst
TCRE
Ballong
MEDLEMSBLADET 1/01
Mycket nšjd
61% (260)
75% (176)
71%
(59)
55%
(27)
32%
(15)
Nšjd
27% (115)
16% (38)
16% (13)
26% (13)
37% (17)
Neutral
7%
(28)
3%
(6)
6%
(5)
14%
(7)
22% (10)
Missnšjd
1,2% (5)
0,5% (1)
0%
2%
(1)
6,5% (3)
Mycket missnšjd
0,2% (1)
1,7% (4)
1,2% (1)
0%
12,2% (1)
33
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Abdominell
hysterektomi (71)
Mycket nöjd
Laparoskopisk
hysterektomi (110)
Nöjd
Vaginal
hysterektomi (38)
Neutral
Ablation TCRE (40)
Missnöjd
Ablation ballong
(45)
Mycket missnöjd
Figur 10. Patientrapporterade resultatet 2 år efter operation på indikation blödningsbesvär och livmoderstorlek < 10 graviditetsveckor.
skopi” i Socialstyrelsens och patientskadenämndens regi, september 2000. Komplikationsregistrering förd av sjukvården har
ett bortfall på upp till 40 – 50%. Vid allvarliga komplikationer eller extrema händelser inom vården ägnar man sig åt att ta
hand om patienten på ett sätt där sedvanliga rutiner inte följs. Detta är till gagn
för den individuella patienten, men är ofta
till men för en adekvat registrering. Vid
komplikationer som uppträder efter utskrivningen söker inte sällan patienten på
annan vårdinrättning än där orsaken till
komplikationen skedde. Komplikationen
blir på så sätt inte alltid känd vid den klinik
där operationen som orsakade komplikationen ursprungligen utfördes. Någon
medveten underlåtenhet att rapportera
komplikationer från klinikernas sida har
inte kunnat påvisas utifrån registerdata.
Peroperativa komplikationer: Komplikationsfrekvensen vid hysterektomi har för
alla tre metoderna minskat under den
senaste tidsperioden. Om man kan anta
att andelen peroperativt upptäckta komplikationer är oförändrad för de två redovisade tidsperioderna, så motsvarar detta
en reell sänkning av de peroperativa komplikationerna. Särskilt markerad är minskningen av komplikationsfrekvensen vid
vaginal hysterektomi. Minskningen av
komplikationsfrekvensen, framför allt när
det gäller peroperativ blödning, stöds av
att uppmätta/ uppskattade blödningsmängder peroperativt har minskat efter
årsskiftet 1998/1999 jämfört med perioden dessförinnan. Den minskade frekven-
34
sen blödningskomplikationer torde därför
ej bero på en förändrad bedömning utan
av en reell minskning. Den noterade
minskningen av blödningskomplikationer
vid vaginal hysterektomi kan bero på att
denna metod allt mer etablerat sig vilket
medfört större vana och färre komplikationer. En ökad debatt och medvetenhet
kring problemet med peroperativa blödningar kan även ha spelat roll. Enligt
ICD10 skall blödning över en liter anges
som komplikation. Detta följes ej konsekvent. Sannolikt är det så att operatören
klassificerar blödning som komplikation
om denna var oväntad utifrån förhållandena.
Uretärskador upptäcks inte alltid vid
operationstillfället. Dock har hittills alla
uretärskador som skett vid abdominell
hysterektomi upptäckts peroperativt.
Detta kan bero på att olika teknik används
vid de i olika hysterektomimetoderna. Till
exempel används diatermi sällan vid abdominell hysterektomi för att försluta uterinakärlen. De termiska skadorna, som
ofta ger sig tillkänna sent, är därmed eliminerade.
Fördelat per klinik råder det stora skillnader i frekvensen peroperativt registrerade komplikationer. Detta kan bero på
lokala och personliga definitioner av vad
som klassificeras som komplikation. De
komplikationer som patienterna rapporterade uppvisar mindre spridning mellan
klinikerna än klinikernas egen rapportering. Delas materialet upp i tidsperioder
ser man att komplikationsfrekvensen per
klinik har sjunkit. Detta kan bero på en
mer systematiskt och stringent klassifikation av vad som är komplikation. Minskningen av bedömda blödningskomplikationer överensstämmer med minskningen
av uppskattade blödningsmängder.
Komplikationer vid utskrivning och
postoperativa infektioner: Den övervägande komplikationen är infektion, där skillnader finns mellan operationsmetoderna.
Vanligast förekommande är infektion vid
abdominell hysterektomi. Andelen nedre
urinvägsinfektion, där oklarhet kan finnas
huruvida det är en bakteriell infektion eller
inte, är för låg för att förklara skillnaderna.
Generellt ges antibiotikaprofylax till 40%
av patienterna vid abdominell, total hysterektomi. Till vaginal och laparoskopisk
hysterektomi ges antibiotikaprofylax till
över 60% av patienterna. Klinikernas användande av antibiotikaprofylax är synnerligen varierande (10). Även i tidigare återrapporter har det framkommit stora skillnader mellan klinikernas användning av
antibiotikaprofylax vid de olika operationsmetoderna. De statistiska analyserna
vi utfört med hänsyn till antibiotikaprofylax, operationsmetod och klinik visade
ett signifikant samband mellan infektion
i förhållande till operationsmetod och
klinik men inte till antibiotikaprofylax.
Frånvaron av statistisk signifikans mellan
antibiotikaprofylax och infektion kan bero
på variationer i hur behandlingen givits
och variationer i infektionspanoramat
mellan de olika klinikerna. Det saknas för
närvarande någon konsensus avseende
generell användning av antibiotikaprofylax vid hysterektomi. I litteraturen
finns stöd för att antibiotikaprofylax sänker infektionsfrekvensen något (11, 12, 13).
Dock innebär generellt ökad antibiotikaanvändning även risker.
Arbetsgruppen för infektioner inom
obstetrik och gynekologi (Inf-ARG) kommer ånyo att diskutera frågan. Orsakerna
till postoperativ infektion är multifaktoriell och man får tills vidare råda kliniker
med hög infektionsfrekvens att se över sina
allmänna rutiner för att förhindra infektion.
Per- och postoperativa komplikationer
totalt registrerade av patient i enkät 6-8v
efter operationen och av läkare: Den mest
fullständiga registreringen av samtliga
komplikationer som orsakats av en genomgången operation får man av patienten
själv. Det är mycket liten risk att någon
MEDLEMSBLADET 1/01
komplikation ”glöms bort” och svarsfrekvensen från patienten är stabilt hög, >
97%.
Det finns en risk att patienten registrerar företeelser som allvarliga komplikationer därför att de av patienten upplevs
som kraftigt besvärande, men som i själva
verket är ganska vanliga och ibland förutsägbara effekter av den genomgångna
operationen. Hit kan höra trötthet, dålig
kondition, viktuppgång, förstoppning,
trängningar, annorlunda vaginal flytning
etc. Det motsatta förekommer även. En
patient angav en uretärskada som lindrig
komplikation. Denna hade åtgärdats peroperativt och inte gett henne några besvär.
En adekvat information om förväntade
besvär efter operation, torde minska antalet komplikationer som patienten upplever.
Allvarliga komplikationer: Patienterna
graderar ofta sina komplikationer som mer
allvarliga än läkarna gör, men bedömningarna överensstämmer i cirka 85% av
fallen (14). Det finns en inom läkarkåren
accepterad norm att läkare har tolkningsföreträde vid bedömningar av svårighetsgraden hos medicinska besvär (14).
Komplikationer som av både patient
och läkare bedömts som allvarliga förekommer i 2% av fallen vid laparoskopisk
hysterektomi och 1,5% vid abdominell
och vaginal hysterektomi. Av kända uretärskador var 5 av 9 rapporterade via sjukvården och 7 av 9 via patientenkäter. De
två uretärskador som saknades i patientenkäten hade upptäckts och åtgärdats peroperativt. Av de patienter som fick trombos rapporterades 2 via sjukvården och alla
6 via patientenkäter. Postoperativa enkäter
framstår alltmer som säkraste källan för
adekvat uppföljning och komplikationsregistrering.
Vid laparoskopisk hysterektomi utgör
uretärskador 1/3 av samtliga allvarliga
komplikationerna, motsvarande 0,7% av
materialet. Flertalet av dessa blev ej upptäckta under operationen utan först postoperativt. Mycket kunde sålunda vinnas
om denna typ av komplikation kunde
reduceras och i förekommande fall upptäckas peroperativt. Förbättrad kirurgisk
teknik och bättre anpassade operationsinstrument, framtagna i samarbete med
instrumenttillverkarna, kan här få stor
betydelse.
Det har framkommit uppgifter om fem
stycken patienter som avlidit inom 1
MEDLEMSBLADET 1/01
månad efter genomgången hysterektomi.
Detta är en högre frekvens än förväntat
som mycket väl kan vara slumpmässigt
betingad. En närmare analys kommer att
ske efter samkörning mellan slutenvårdsregistret och dödsfallsregistret avseende en
10 års period.
Operationsresultat rapporterat av patienterna 6 mån till 2 år efter operation:
Ett vanligt bekymmer bland patienterna
efter hysterektomi är urinvägsbesvär. Cirka
hälften av patienterna som haft besvär preoperativt har blivit av med sina besvär.
Dock har cirka 15% av patienterna som
var besvärsfria avseende urinläckage och
urinträngningar före operationen fått besvär kvarstående 6 månader postoperativt.
Ett eventuellt kausalsamband mellan
nytillkomna urinvägsbesvär och hysterektomi bör utredas närmare. I en nyligen
publicerad review artikel hävdas att ett
sådant finns (15).
I uppföljningen av patienterna ingår,
förutom enkät 6 mån postoperativt, även
enkät som skickas till patienten 2 år efter
utförd operation. Patienten tillfrågas vad
de anser om resultatet av operationen i en
femgradig skala från ”mycket nöjd” till
”mycket missnöjd”. Resultaten mellan 6
månader postoperativt och 2 år postoperativt uppvisar marginella skillnader med
cirka 90% mycket nöjda/nöjda patienter.
Dock är det stora skillnader i hur patienterna upplever resultatet efter kirurgisk åtgärd som utförts uteslutande pga menorragier, dvs indikation där förutom hysterektomi även ablation med resektoskop
och ballong kan komma ifråga. Materialet
är ännu ej så stort men tillåter dock redovisning. Skillnaden i resultat mellan
resektoskop kontra ballongdestruktion
skiljer sig från publicerade resultat (16, 17
18). En av de refererade studierna har dock
en observationstid som varierar från 3 till
44 månader (17). Allt fler ablationsmetoder introduceras varför det är väsentligt
att de inkluderas i registret. I valet av operationsmetod för patienter med renodlade
menorrragibesvär har man att välja mellan
hysterektomi med längre sjukskrivning
och högre komplikationsfrekvens gentemot ablation med dess sämre resultat. Är
vårt mål att aldrig skada och minimera
komplikationer torde ablationsteknik
allvarligt kunna övervägas framför
hysterektomi på indikationen funktionella
blödningsstörningar hos patienter där
livmodern ej är påtagligt förstorad. (19)
Komplikationsresultaten i internationellt perspektiv: Sett i ett internationellt
perspektiv är komplikationssiffrorna jämförbara med publicerade studier (2,3,4,5,
6). I reviewartikel av Munro och Deprest
1995 (1) som omfattar i stort sett allt som
var publicerat vid den tiden avseende
komplikationer vid laparoskopisk hysterektomi i jämförelse med vaginal och
abdominell hysterektomi, angavs frekvensen allvarliga komplikationer vid laparoskopisk hysterektomi till 2,6% och vid
abdominell hysterektomi till 0,9%. Resultaten byggde på data från jämförande
studier, där man kan anta att operationerna hade utförts av de skickligaste kirurgerna och med den mest optimala utrustningen. Det fanns inte alltid något systematiskt system för återrapportering av data
utan byggde på uppgifter som kommit till
operatörernas ”kännedom”. Eftersom de
i registret angivna komplikationssiffrorna
bygger på samordnad rapportering av data
från sjukvården och direkt från patienten,
med en minimering av bortfallet, är
sannolikt frekvensen allvarliga komplikationer hos de i registret deltagande klinikerna närmare vekligheten och måste bedömas vara låg. Registrets data representerar dock enbart drygt hälften av landets
kliniker.
De inom SFOG som önskar bearbeta
materialet ytterligare är välkomna med
önskemål om avidentifierat datauttag.
Kliniker som ännu inte anslutit sig önskas
även välkomna. Nästa återrapport kommer att fokuseras på validitet och effekter
av registerdeltagande.
Referenser
1 Munro MG, Deprest J. Laparoscopic
hysterectomy: does it work? A bicontinental review of the literature and
clinical commentary. Clin Obstet
Gynecol 1995;38:401-25.
2 Garry R and Phillips G. How safe is
the laparoscopic approach to hysterectomy? Gynaecol Endosc 1995;4:7
7-9.
3 Harris WJ and Daniell JF. Early
complications of laparoscopic hysterectomy. Obstet Gynecol Surv 1996;
51:559-67.
4 Meikle et al. Complications and recovery from laparoscopy-assisted vaginal
hysterectomy: evaluation of benefits
of laparoscopic hysterectomy. Gynaecol Endosc 1994;3:209-11.
35
5
6
7
8
9
Ellström Marie.. Evaluation of new
surgical technique in gynaecology.
Randomised trials comparing laparoscopic and abdominal hysterectomy.
Thesis 1998. Department of Obstetrics and Gynaecology, Sahlgrenska
University Hospital, Göteborg.
Härkki-Sirén Päivi. Laparoscopic
Hysterectomy. Outcome and complications in Finland. Thesis 1999.
ISBN 952-91-1388-9. Department
of Obstetrics and Gynaecology, Kuopio University Hospital, University of
Kuopio.
Richard AG. New-patient self-history
questionnaires in primary care. J Am
Board Fam Pract 1998;11:23-7.
Cartwright A. Interviews or postal
questionnaires? Comparisons of data
about women’s experiences with maternity services. Milbank Q 1988;66:
172-89.
Victor CR. Some methodological aspects of using postal questionnaires
with the elderly. Arch Gerontol Geriatr 1988;7:163-72.
10 Gorecki P, Schein M, Rucinski JC,
Wise L. Antibiotic administration in
patients undergoing common surgical
procedures in a community teaching
hospital: the chaos continues. World
J Surg 1999;23:429-32.
11 Mittendorf R, Aronson MP, Berry
RE, Williams MA, Kupelnick B,
Klickstein A, et al. Avoiding serious
infections associated with abdominal
hysterectomy: a meta-analysis of antibiotic prophylaxis Am J Obstet Gynecol 1993;169:1119-24.
12 Giuliani B, Periti E, Mecacci F. Antimicrobial prophylaxis in obstetric and
gynecological surgery. J Chemother
1999;11:577-80.
13 Hayashi H, Yaginuma Y, Yamashita
T, Morizaki A, Ishiya T, Katou Y, et
al. Prospective randomized study of
antibiotic prophylaxis for nonlaparotomy surgery in benign conditions.
Chemotherapy 2000;46:213-8.
14: Stewart MA. Effective physicianpatient communication and health
outcomes: a review [see comments].
Can Med Assoc J 1995;152:1423-33.
15 Brown JS, Sawaya G, Thom DH,
Grady D. Hysterectomy and urinary
incontinence: a systematic review.
Lancet 2000;356:535-9.
16 Friberg B, Ahlgren M. [Balloon catheter endometrial thermotherapy in menorrhagia. New simple and safe alternative to hysterectomy]. Lakartidningen 1999;96:4179-81.
17 Gervaise A, Fernandez H, Capella
Allouc S, Taylor S, Vieille SL, Hamou
J, et al. Thermal balloon ablation
versus endometrial resection for the
treatment of abnormal uterine bleeding. Hum Reprod 1999;14:2743-7.
18 Gervaise A, Fernandez H, Capella
Allouc S, Taylor S, Vieille SL, Hamou
J, et al. Thermal balloon ablation
versus endometrial resection for the
treatment of abnormal uterine bleeding. Hum Reprod 1999;14:2743-7.
19 Pooley AS, Ewen SP, Sutton CJ. Does
transcervical resection of the endometrium for menorrhagia really avoid
hysterectomy? Life table analysis of a
large series. Journal of American Association of Gynecol Laparoscopi 1998;
5:229-35.
■
En sedelärande julsaga
36
Året närmar sig Lucia.
Överallt är vintervitt.
Grytan puttrar hos Maria,
i kväll har hon föräldrafritt
Bekymmerslös av spetsad dryck,
somnade Maria sent den kvällen.
För att vakna med ett ryck,
-Hjälp jag kanske är på smällen!
-Nu så måste poängteras
vad det verkligen handlar om!
Innan ägget implanteras
är det inget barn på gång.
-Ring då hit och boka tid.
Genom studier är det känt,
att risken för att bli gravid
ligger på en dryg procent
Äntligen är det dags för gille,
slut på lugn och julefrid.
Maria ringer upp en kille
som hon spanat in en tid
Gråtgärdig med darrig röst
ringde hon en gammal vän.
En som alltid skänker tröst,
superkandidaten Sven
-750 mikrogram levonorgestrel
inom 72 timmar,
slidsekretet blir som gel
inga spermier mer där simmar.
-En procent! Det låter mycket!
Finns det inget bättre val?
-Du är lite ung i mitt tycke,
annars finns det ju spiral.
Josef svarar glad i hågen
att han gärna går på fest.
Lycklig springer tonårspågen
till den tjej han gillar mest.
När han hörde vad som hänt
nickade han med empati.
Något han lärt sig som student,
på kurs i gynekologi.
Efter råd av denne vise man
började jakten på tabletter.
Men Maria kom för sent till Sesam.
Där var stängt på helgdagsnätter.
Maria tog sin medicin,
och sagan fick ett lyckligt slut.
Snart kom mensen röd och fin.
Maria kunde pusta ut.
Hos Maria bjuds på bål
starkvinsglögg och pepparkaka.
Varm och het av alkohol
vill man känslorna bejaka.
Sven fick göra hjältedåd,
som George Clooney i en thriller,
när han kunde ge sitt råd:
-Ta ett dagen efter piller
Trött och frusen utan tröst
föll hon i en drömlik dvala.
I drömmen hördes Lottis röst.
Sexgudinnan börja’ tala.
När den sista gästen gått
låg dom snart i sängen nakna.
Men dom hade allt för brått
nog var det nånting dom sakna!
-Men dagen efter var igår!
Nu finns ingen räddning kvar
-Namnet kanske tvível sår,
men lugn, det funkar två tre dar
-För en lämplig gestagendos
Ta 25 små mini-piller
Svälj dom med en liter juice.
Hoppas tt du inget spiller.
Allt för het på julegröten
för varenda distraktion,
glömde Josef, ärkenöten,
manlig antikonception!
-Varför ska det va så bråttom?
Betänketiden är för kort
då jag tror jag hörde nåt’ om
att det rör sig om abort.
Låt ej detta bli en vana,
det är dålig prevention.
Att nåt’ är galet ska du ana
vid försenad menstruation.
ANDREAS ALEXANDERSON
JOHAN GUSTAFSSON
JOSEFIN VIKLUND
MEDLEMSBLADET 1/01
Avhandlingsabstrakt
Britt Clausson
Risk factors and adverse pregnancy outcomes in small-for-gestationalage births. Department of Women´s and Children´s Health, Section
for Obstetrics and Gynecology, Uppsala University, University
Hospital, S-751 85 Uppsala. ISBN 91-554-4858-5. Sweden 2000.
The studies were undertaken to evaluate
risk factors and outcomes in small-forgestational-age (SGA) births, in cohort
studies using the population-based Swedish Birth, Twin and Education Registers.
A cohort study of pregnant women from
Uppsala County evaluated the effect on
birthweight by caffeine.
Maternal anthropometrics influence
risks of SGA at all gestational ages. Smoking increases risks of moderately preterm
and term SGA, while hypertensive disorders foremost increase the risk of preterm SGA. Monozygotic twin mothers
have higher concordance rates in offspring
birthweight-for-gestational length than
dizygotic twin mothers, indicating genetic
effects on fetal growth. Caffeine is not
48
associated with a reduction in birthweight
or birthweight-for-gestational age.
The increased risk of stillbirth in postterm pregnancies is explained by increased
rates of SGA in postterm pregnancies.
Births with malformations account for a
large part of the SGA-related increased risk
of infant death. SGA, as defined by an
individualised birth-weight standard, is a
better predictor of adverse pregnancy outcomes than the commonly used population-based birthweight standard.
Risk factors for SGA, as well as the
prognosis for the SGA infant, vary with
gestational age. However, the commonly
used definition of SGA is probably a poor
predictor of intrauterine growth retardation.
■
Rätt adress till
INFPREG!
Tyvärr blev internetdressen till
INFPREG (kunskapsdatabas om
infektioner och graviditet) fel i
ARG-rapporten ”Infektioner hos
gravida kvinnor”.
Den rätta adressen är
www.infpreg.com eller
www.medscinet.se/infpreg
Hälsningar redaktionskommittén för
INFPREG
MEDLEMSBLADET 1/01
Ulrika Ottander
Intraovarian mechanisms influencing the human corpus luteum. Department
of Clinical Science/Obstetrics & Gynecology, Umeå University, S-901 85
Umeå. Umeå University Medical Dissertations. New Series No. 695 ISSN
0346-6612 ISBN 91-7191-915-5. Sweden 2000.
Introduction: The human corpus luteum
(CL) is a transient endocrine gland, only
functionally active for about 14 days. Its
principal function is to produce and secrete progesterone and thereby support the
endometrium for implantation of a blastocyst and prevent rejection of the developing embryo. In the event of a non-conceptive cycle, functional and structural demise
of the CL follows and a new ovulatory
cycle begins. The aims of the thesis were
to study different mechanisms involved in
the extrinsic and intrinsic regulation of the
CL and correlate these findings to available clinical investigations tools.
Materials and Methods: Sixty women
volunteered to donate their CL prior to
scheduled surgery due to benign conditions. They were grouped according to
CL-age, based on the occurrence of a preovulatory luteinizing hormone (LH) surge
where days 2-5 post LH surge were designated as early luteal phase, days 6-9 as mid
luteal phase and days 11-14 as late luteal
phase. The CL bearing ovary was investigated using transvaginal ultrasonographical B-mode and color Doppler imaging
prior to surgery. Following excision, the
CL was further characterized using anaMEDLEMSBLADET 1/01
tomical and morphological measurements, in vivo and in vitro hormone synthesis, isolation and cultures of steroidogenic luteal cells. Moreover, active transcription of putative regulatory genes of
interest was targeted using semi-quantitative reverse-transcription polymerase
chain reaction, in situ hybridization and
Northern blots, and these genes’ respective
translation products were characterized by
immunocytochemistry.
Results: The bulk of progesterone is stimulated by human chorionic gonadotropin (hCG) in the peripheral (steroidogenic) layer of the CL, where the LH/hCG
receptor, as well as progesterone receptor
(PR) isoform A/B and estrogen receptor
type b (ER-b), but not ER-a, was localized.
The sensitivity towards hCG was highest
during the mid luteal phase in concordance with the value of LH/hCG receptor
coding mRNAs. During this phase, despite low levels of PR-B mRNA, hCG treatment initiated a significant rise in progesterone output which could be blunted by
the PR antagonist mifepristone. Increased
amounts of prostaglandin (PG) F2a and its
respective receptor (FP) mRNA were detected during the later developmental
stages of the CL. However, steroidogenic
luteal cells were unresponsive to added
PGF2a until late luteal phase, indicative of
an acquisition of sensitivity to the proposed luteolytic signal during this stage.
Intraluteal vascular density was highest in
early luteal phase and dramatically decreased during the course of CL development,
a finding which was inversely correlated
to resistance to blood flow in intraovarian
blood vessels supplying the CL. Furthermore, a high degree of agreement between
ultrasonographical and anatomical measurements of the CL was found.
Conclusions: Based on the novel findings
herein, the hypothesis of steroid influence,
acting within or near the steroidogenic
luteal cells is confirmed. Alongside the
classical extrinsic signals (e.g. hCG) and
locally produced factors (e.g. PGF2a) these
findings may further explain their modulatory roles during luteolysis or very
early pregnancy. Furthermore, transvaginal ultrasonography in combination with
color Doppler measurements may serve
as a clinical tool to evaluate CL function.
Keywords: Corpus luteum, steroidreceptors, progesterone, LH/hCG, PGF 2a,
ultrasonography.
■
49
Pionjärer inom svensk
obstetrik och gynekologi
I detta nummer presenteras Kule Palmstierna av Niels-Erik Carlström.
Den 8:e juni 2000 kunde man lyssna till
ett speciellt musikevenemang på rådhustorget i Gävle. Man fick höra ett potpurri
på de melodier som dagligen klingar från
klockspelet i rådhustornet. Musiken spelades till åminnelse av initiativtagaren till
klockspelet, f d lasarettsläkaren vid kvinnokliniken i Gävle Kule Palmstierna, som
denna dag skulle ha fyllt 100 år. Närvarande vid denna minneskonsert var Kules
hustru Gunnel, hans barn och familjens
vänner och bekanta.
Kule föddes i Karlskrona, son till marinofficeren sedermera politikern envoyéen
friherre Erik Palmstierna och hans hustru
Ebba Carlheim-Gyllensköld. Han blev
student 1919 i Stockholm där han först
studerade juridik. Både juridikstudierna
och tanken på en framtida juristkarriär
kändes så småningom allt mindre lockande varför han efter några år bytte studieinriktning och började läsa medicin och blev
med.lic. 1934.
Specialistutbildningen på den tiden var
helt annorlunda än dagens. Tjänstgöring
inom olika specialiteter vidgade de medicinska vyerna och som blivande gynekolog
var en gedigen kirurgutbildning ett måste.
Kules tjänstgöringar uppfyllde väl de kvalitativa kraven. Som med.kand. var han
amanuens och t.f. assistentläkare på patologisk institution, kirurgavdelning och
kvinnoklinik. Efter med.lic. examen arbetade han på Radiumhemmet och därefter
Kule Palmstierna (8/6 1900 - 21/10 1983)
50
MEDLEMSBLADET 1/01
som kirurg under fem år på Sabbatsbergs
och Eskilstunas kirurgiska avdelningar. Sin
huvudsakliga gynekologiska och obstetriska utbildning fick Kule på Karolinska
sjukhusets kvinnoklinik under professor
Axel Westmans ledning och tjänstgjorde
därefter på Södra BB. Han var ett par år
t.f. lasarettsläkare vid obstetrisk-gynekologiska avdelningen i Sundsvall och utnämndes 1948 till lasarettsläkare vid KK i Gävle
där han arbetade till 1966.
Vår första kontakt var i början av femtiotalet då jag som kirurgunderläkare konsulterade gynekologen. Jag upplevde Kule
som en sympatisk äldre kollega vilken intresserad lyssnade till mina medicinska
problem. Vårt samtal var långt och givande och personkemin fungerade perfekt.
Efter avslutad kirurgtjänst flyttade jag till
Gävle KK för att fortsätta min utbildning
till gynekolog. Att arbeta på Gävle KK var
lärorikt, trevligt och arbetsamt. Kule var
en bra chef som ställde upp för sina medarbetare. Han inspirerade och uppmuntrade oss underläkare i arbetet som då utfördes utan reglerad arbetstid och dessutom tillkom den täta jourverksamheten.
Kules medmänsklighet och humoristiska
sätt satte sin prägel på kliniken. Ronden
var ett sant nöje för både patienter och
personal. Patienten sattes alltid i första
rummet. Det var viktigt att lyssna till
hennes sjukdomsberättelse för att komma
till rätt diagnos och för att kunna ge adekvat behandling. Bakom ett subjektivt
patientsymtom kunde finnas ett dolt
problem på arbetet, i hemmet eller i samlivet. I det praktiska arbetet var Kule en
god representant för den generation lasarettsläkare som fått sin mångåriga utbildning under trettio- och fyrtiotalet.
Kule var en utåtriktad, gästvänlig sällskapsmänniska, en gentleman av den gamla stammen. Umgänget med honom präglades av diskussioner om aktuella händelser eller personer, politik, litteratur, konst
och musik. Förutom i medicinska yrkesföreningar var han medlem i sällskap som
NT, SHT och i Frimurarorden där han
hade hög grad.
Musiken spelade stor roll i Kules liv.
Redan som tioåring började han spela fiol
och fortsatte musicerandet långt upp i
åren. Under studieåren i Stockholm åhör-
MEDLEMSBLADET 1/01
de han en konsert av en mellaneuropeisk
akademisk orkesterförening. Denna musikupplevelse gav honom initiativet till
bildandet av Stockholms akademiska
orkesterförening som senare kallade honom till sin hedersledamot. Efter flytten till
Gävle fick Kules musikintresse näring bl a
av Gävle orkesterförenings söndagskonserter. Han bildade dessutom en liten orkester som naturligtvis döptes till ”Kules
Palmorkester”. Medlemmarna i orkestern
var kolleger på Gävle lasarett vilka trakterade olika instrument samt ett par musiker
från Gävle orkesterförening. Förutom
musicerandet för eget nöjes skulle spelade
orkestern även för liten publik, främst vid
läkarföreningens sammankomster. Kule
spelade andra fiolen i orkestern men abso-
Kule - den visslande chefen på KK Gävle 1954.
lut den första fiolen då det gällde orkesterns verksamhet.
Musikintresset gav upphov till en kulturgärning för Gävle. Efter ett frimurarmöte passerade Kule Gävle rådhus i sällskap med en gästande frimurarbroder.
Denne, även han musiker, såg rådhustornet och antydde att man i detsamma
troligen kunde installera ett klockspel.
Tanken var god och Kule med hustru
Gunnel beslöt att förverkliga idén. Alla
problem med byråkrati, ekonomi och
annan organisation måste lösas och löstes.
Nu har Gävle sedan flera decennier sitt
klockspel i rådhustornet och på en av
klockorna står initiativtagarnas namn:
Kule och Gunnel Palmstierna. Kule har
både valt och arrangerat klockspelsmelodierna vilka har ett samband med aktuell
årstid, helg eller musiktradition. Att dessa
melodier skulle spelas på hans 100-årsdag
var helt naturligt.
Kule var naturälskare och seglare. Redan som tolvåring började han segla tillsammans med ett par jämnåriga kamrater.
Seglingen blev en viktig hobby och fortsatta under årens lopp i olika farkoster.
Familjen hade ett sommarnöje i Stockholms skärgård. Det var ett gammalt skärgårdshemman där man levde nära naturen
under enkla förhållanden, både el och telefon saknades. Denna charmiga skärgårdsö
blev på fyrtiotalet hemmahamn för en
segelbåt för hela familjen. På initiativ av
hustru Gunnel införskaffades segelbåten
YOLDIA med vilken familjen seglade och
gjorde strandhugg i Östersjön, Bottenhavet och Finska Viken. För en seglarentusiast gav dessa färder både avkoppling och
äventyr.
Den tid jag arbetade på Gävle KK med
Kule som chef måste så småningom få ett
slut. Jag skulle fortsätta min gynekologutbildning på större kliniker. Så blev det
och jag flyttade från Gävle. Kule och jag
hade blivit goda vänner och det var alltid
trevligt då vi träffades på Riksstämman
eller kongresser. Sedan jag arbetat på olika
sjukhus möttes våra vägar igen då jag kom
till Gävle KK 1969. Då hade Kule sedan
några år gått i pension men hade privatmottagning. Vi återupptog både samarbete och privatumgänge. Detta fortsatte
till 1983 då jag själv pensionerades. Efter
sista arbetsdagen hade jag för avsikt att fara
hem till Kule för att säga farväl och tacka
för de gångna åren, men Kule befann sig
på sjukhuset för en rutinkontroll varför
jag gick till den avdelning där han låg. Där
fann jag honom bakom ett massivt tobaksmoln. Vi hade en angenäm pratstund och
skildes med ett ”på återseende” Följande
dag lämnade jag Gävle. Tre veckor senare
fick jag budet att Kule avlidit i en akut
sjukdom. YOLDIAs skeppare hade seglat
i hamn.
■
51