Transcript Zoran Slavnic

Integration genom entreprenörskap
Kan genus och etnicitet
integreras i tillväxtarbetet?
Zoran Slavnic
Neem har fått stöd av:
Utgivare: Neem, www.neem.se
Utgivningsort: Katrineholm
© copyright Neem 2013
Rapporten är producerad med stöd av Tillväxtverket
samt Strukturfonden Östra Mellansverige.
Innehåll
Uppdraget................................................................................................................................. 4
Bakgrund och rapportens disposition .................................................................................. 6
DEL 1 ......................................................................................................................................... 8
Konkurrensstatens framväxt ............................................................................................. 8
Kommunalpolitiska reformer ............................................................................................ 9
Kommunalpolitik och jämställdhet ............................................................................ 10
Den nya regionalpolitiken i Sverige ............................................................................... 11
Oklara relationer mellan olika aktörer på regional nivå ......................................... 13
Integrationspolitik som tillväxtpolitik ........................................................................... 16
Jämställdhetspolitik som tillväxtpolitik ......................................................................... 19
De strukturer och praktiker som möjliggör männens dominans över kvinnor ... 19
Jämställdhetspolitik i Sverige ...................................................................................... 20
Leder den aktuella politiken mot transformativ genusintegrering ?..................... 22
Finns det några jämställdhetsintegreringsstrategier som kan fungera ? .............. 23
‛Att kritisk granska och synliggöra de befintliga strukturer som begränsar
kvinnors inflytande och delaktighet‛ ............................................................................. 24
Begränsande strukturer och praktiker inom den nya regionalpolitiken i Sverige
.......................................................................................................................................... 24
Begränsande strukturer och praktiker inom integrations- och jämställdhetspolitiken .......................................................................................................................... 26
Jämställdhetspolitikens interna motsägelser ............................................................. 27
Manöverutrymme för mindre samverkansparter ........................................................ 29
DEL 2 Invandrar-/kvinnors småföretagande som en del av tillväxtpolitiken ............. 30
Invandrares småföretagande ........................................................................................... 32
Kvinnors småföretagande ................................................................................................ 34
Invandrarkvinnors småföretagande ............................................................................... 36
Åter till Mixed embeddedness-konceptet ...................................................................... 37
Att främja entreprenörskap för kvinnor från etniska minoriteter ............................. 41
Sammanfattande diskussion ................................................................................................ 42
Källor ....................................................................................................................................... 43
Kan genus och etnicitet integreras i tillväxtarbetet?
Jämställdhetsintegreringens viktigaste uppgift bör vara att
identifiera hur befintliga system och strukturer orsakar
indirekt diskriminering, och ändra eller omkonstruera dem
på så sätt att diskrimineringen motverkas och slutligen
förhindras. Syftet med integreringsstrategier är framför
allt att komma åt de institutionaliserade attityder och
praktiker som orsakar både individuell- och gruppdiskriminering.1
Entreprenörsanda skall inte bara vara företagarnas
egenskap. Den skall omfatta en mängd olika aktörer som är
villiga att stödja och/eller samarbeta med entreprenörer
och på olika sätt bidra till deras dynamiska insatser.
Dessutom kan icke-företagare med entreprenörstänkande
indirekt stimulera andra att starta företag genom att skapa
ett bra entreprenörsklimat i samhället. Samtidigt indikerar
detta att det finns en bredare acceptans i samhället för
entreprenörskap.2
Uppdraget
Regeringen gav i beslut från 20091217 (N2009/8458/RT) i uppdrag åt Tillväxtverket
att fördela 36 miljoner kronor årligen under perioden 2010-2012 till Resurscentra för
kvinnor. Ett övergripande mål med denna finansiering var att främja
kunskapsförmedling och kunskapsutveckling, som i sin tur skulle bidra till ökad
jämställdhet i det regionala tillväxtarbetet genom att synliggöra kvinnors villkor och
öka deras inflytande.
Tillväxtverket operationaliserade vidare ovan beskrivet mål i programmet
Resurscentra för jämställd tillväxt 2010-2012
(Tillväxtverket 2010). Syftet med
programmet var att bidra till ökad jämställdhet i det regionala tillväxtarbetet genom
1
Rees, 2002:46; och Rees, 2000:3, cf Squires 2005; Författares översättning
2
(Kelley, Bosma and Amorós - GEM 2010:11) Författares översättning
att fördela verksamhetsbidrag till resurscentran. Verksamheten som finansierades
skulle vara kunskapsdriven och inriktad på fem områden:





Entreprenörskap och innovativa miljöer
Kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud
Tillgänglighet
Strategiskt gränsöverskridande samarbete
Landsbygdsutveckling (Tillväxtverket 2010:4).
och fokuserar på tre olika arbetssätt, nämligen att:



Kritiskt granska och synliggöra de befintliga strukturer som begränsar
kvinnors inflytande och delaktighet samt försämrar kvinnors förutsättningar
inom ramen för de fem insatsområdena.
Genom samverkan, dialog och spridningsaktiviteter bidra till ökad kunskap
om det förändringsarbete som krävs för att förbättra kvinnors förutsättningar,
samt öka kvinnors inflytande och delaktighet i det regionala tillväxtarbetet.
Genomföra aktiviteter som bidrar till att öka kvinnors inflytande och
delaktighet, samt förbättra kvinnors förutsättningar inom något eller några
insatsområden (Tillväxtverket 2010:4).
Tillväxtverket fick totalt 54 ansökningar om verksamhetsbidrag och beviljade
slutligen 17 av dessa ansökningar, vilka omfattade verksamheter från 49
resurscentran. (Burman m fl. 2011). NEEM (Nätverk för Entreprenörer från Etniska
Minoriteter), en ideell förening verksam i Stockholms-, Södermanlands- och
Östergötlands län, grundades 2002 med syfte att främja, synliggöra och lyfta fram
entreprenörskap och företagande bland kvinnor, i första hand bland de med
utländsk bakgrund, var en av de 17 projektägare som fick verksamhetsmedel.
Syftet med deras projekt var att genom gränsöverskridande samarbete och konkreta
insatser arbeta för att synliggöra invandrarkvinnors entreprenörskap, öka
medvetenhet och kunskap kring genus och etnicitet inom tillväxtarbetet, samt bidra
med innovativa metoder som resulterar i eftertraktade konkreta socioekonomiska
effekter på flera nivåer i samhället.
Föreliggande rapport är en del av verksamheten i NEEM och har till syfte att lyfta
fram problemområdet Genusperspektiv inom Tillväxtarbete samt bidra till att ny
kunskap bildas som kan användas i förändrings- och utvecklingsarbete. Mer konkret
syftar rapporten till att diskutera följande frågor:
-
Hur ‛översätts‛ de nationella policymålen inom integration, tillväxt,
småföretagande, jämställdhet (med fokus på etnicitet och kön) i de regionala och
lokala politiska- och policydokumenten.
-
-
Vilka konsekvenser för organisationers verksamhet har en bristande
implementering av de nationella policymål som syftar till att främja invandrares
företagande i allmänhet, och invandrarkvinnors företagande i synnerhet.
Presentation och tillämpning av ett vetenskapligt koncept/ en vetenskaplig metod
som är ytterst relevant i sammanhanget, nämligen ‛mixed embeddedness‛, ett
koncept för att förstå förutsättningar för samspel mellan individuella (etniska)
strategier och befintliga så kallade möjlighetsstrukturer (opportunity structures)
inom marknader och regelverk, och å andra sidan komparativt analysera det på
tre olika nivåer, nationellt, regionalt och lokalt.
Kunskap från ovan beskrivna tre forskningsområden förväntas hjälpa oss inte bara
att bättre förstå fenomenet invandrares- (kvinnors-) småföretagande, utan också de
viktiga förutsättningar som kan bidra till förändrings- och utvecklingsarbete.
Bakgrund och rapportens disposition
Min uppgift i denna rapport är alltså att sammanfatta, presentera och diskutera
kunskap om integration, jämställdhet, tillväxt och småföretagande, med fokus på
genus och etnicitet. Dessa begrepp kommer att behandlas i denna rapport både som
akademiska begrepp och som politiska-/policyområden. Min uppdragsgivare är
främst intresserad av hur denna kunskap kan användas i deras förändrings- och
utvecklingsarbete, men jag försöker i egenskap av forskare att beskriva, förstå och
förklara den verklighet som omger oss. Med hjälp av akademiska begrepp
observerar jag och analyserar den empiriska verkligheten, för att sedan så
småningom återigen återvända till akademiska begrepp. Ungefär så kommer
dispositionen att se ut även för denna rapport. Innan jag säger något mer om detta
kommer jag först kortfattat att förklara ett intressant, och i mitt syfte mycket
användbart akademiskt begrepp, nämligen mixed embeddedness, som på ett sätt
kommer att leda oss igenom denna rapport.
Konceptet har utvecklats inom forskning kring invandrares småföretagande, som i
sin tur har funnits som ett separat akademiskt fält sedan början av 1970-talet. Under
en lång tid har dock kunskap om småföretag som drivs av invandrare baserats på
kulturella förklaringar. Denna forskningstradition har sitt ursprung i USA och är ett
resultat av amerikanska ekonomiska, politiska och sociala omständigheter. Denna
tradition har ändå kraftigt påverkat synen på småföretagande bland invandrare i
Europa, och även till en viss grad i Sverige. Flera olika begrepp, så som ‛etnisk
ekonomi‛ (Bonacich och Model 1980), ‛etnisk enklavekonomi‛ (ethnic enclave
economy) (Wilson och Portes 1980; Wilson och Martin 1982) etablerades fram till
1990-talet inom fältet. ‛Inbäddning‛ i en etnisk grupp är central när det gäller
uppfattningen om
majoritetssamhället.
invandrares
sociala
och
ekonomiska
integrering
i
Detta resulterade i att det under 1990-talet började publiceras ett allt större antal
akademiska texter som var kritiska gentemot den ensidiga fokus på det kulturella
inom etniskt företagande och som istället fokuserade på de strukturella faktorer som
påverkar företagande bland invandrare. I Storbritannien lade man märke till de
negativa effekter som den aktuella strukturella förändringen i västvärlden har på
invandrares småföretagande3. I USA visade bland andra Saxenian (1999) hur så
kallad ‛blocked mobility‛, dvs. att det på grund av diskriminering är omöjligt att
hitta en vanlig anställning som motsvarar den egna utbildningen och kompetensen,
tvingar invandrare till att starta eget. Saskia Sassen (2001) visade i sin tur hur de
aktuella strukturella processerna även kan skapa nya möjligheter för de individer
och grupper som har svårt att klara sig på den primära arbetsmarknaden.
Det koncept som jag i denna rapport kommer att diskutera och använda, och som
under de senaste åren har blivit mest inflytelserik är ‛mixed embeddedness‛4. Det
konceptet försöker förena de två etablerade traditionerna, som å ena sidan fokuserar
på det som är etniskt i etniskt företagande, och som å andra sidan lägger större vikt
vid den påverkan som de bredare strukturella processerna har på invandrares
småföretagande. Rath och Kloosterman och deras kollegor förnekar alltså inte den
vikt som sociala nätverk har för invandrares sociala och ekonomiska integration,
men essensen av deras metod är att systematiskt koppla det som äger rum inom
dessa nätverk till de politiska, ekonomiska och sociala processer som sker på ett
bredare strukturellt plan. Det är klart att en invandrad företagares ekonomiska
framgång beror på hennes/hans förmåga att mobilisera sina etniska och andra
nätverk. Hennes/hans framgång är dock minst lika mycket beroende av den aktuella
situationen på marknaden och dess dynamik. Med tanke på att dagens marknader i
alla utvecklade ekonomier i allt högre grad är reglerade, blir det samtidigt klart att
ekonomisk verksamhet, inte bara småföretagares med utländsk bakgrund utan alla
ekonomiska aktörers, är starkt beroende av regleringens art och omfattning. I och
med att småföretagande invandrare dels är ‛inbäddade‛ i det egna (etniska)
nätverket på marknader där de är verksamma och dels i det gällande regelverket
som kan variera lokalt, regionalt och nationellt, så måste forskare ta hänsyn till å ena
sidan samspelet mellan individuella (etniska) strategier och befintliga så kallade
möjlighetsstrukturer (opportunity structures) inom marknader och regelverk. Å
3
Se exempelvis Barrett et al. 1996; Barrett et al. 2003; Jones 1981; Jones et al. 1993; Jones et al. 2000;
McEnvoy och Jones 1993;
4
Kloosterman et al. 1999; Kloosterman & Rath 2001; Rath 2001; Rath 2002; Kloosterman och Rath 2003,
Kloosterman, 2010.
andra sidan måste vi komparativt analysera det på tre olika nivåer, nationellt,
regionalt och lokalt (Kloosterman och Rath 2001).
Det förefaller mig som om konceptet mixed embeddedness, som beskrivits ovan, kan
hjälpa oss att strukturera denna rapport på ett bättre sätt. Även om Kloosterman och
hans kollegor insisterar på att alla dessa beståndsdelar är lika viktiga för dem som
vill förstå fenomenet, fokuserade de själva oftast i första hand på marknadens roll
eller möjlighetsstrukturernas (opportunity structures) roll för invandrarföretagande.
Vi skall senare i rapporten återkomma även till denna aspekt.
DEL 1
Konkurrensstatens framväxt
Den form av kapitalism som var mest framträdande i västvärlden efter andra
världskriget uppvisade två dominerande drag. Å ena sidan fanns där en
industristruktur som baserades på en så kallad fordistisk modell med fokus på
standardisering,
massproduktion
och
masskonsumtion,
rutiniserad
produktionsprocess och vertikal hierarkisk organisation. Å andra sidan
reproducerade sig denna industriella modell via en välfärdsstat, den dominerande
formen för de västerländska samhällens politiska organisering. Statens viktigaste
politiska mål när det gällde den ekonomiska politiken var att säkra full
sysselsättning inom en relativt sluten nationell marknad, att stimulera
masskonsumtion samt att skydda ekonomiska aktörer från eventuella
marknadsmisslyckanden (Jessop 2002). Den traditionella välfärdsstatens viktigaste
karaktärsdrag kan sammanfattas i fyra punkter. För det första, en strävan efter att
säkerställa full sysselsättning inom en relativt sluten nationell marknad, och att söka
kontroll över efterfrågan på marknaden. För det andra har denna stat som mål att
genom kollektiv förhandling tillförsäkra och stimulera masskonsumtion, samt att
utvidga välfärdsrättigheterna för alla medborgare. För det tredje har denna stat den
nationella nivån som primär skala för sin ekonomiska och sociala politik. Slutligen
utgör staten och marknaden tillsammans en form av blandekonomi (mixed
economy) där det åligger staten att kompensera eventuella marknadsmisslyckanden.
Denna välfärdstatsmodell kom under 70- och 80-talen in i en allt djupare kris. Krisen,
såväl som de olika strategier som länderna utvecklade i avsikt att hantera
situationen, varierade naturligtvis i olika länder. Detta berodde på var och ens
konkreta historiska bakgrund, och därför är det svårt att i sammanhanget tala om en
generell förändringsmodell. Ändå är det enligt Jessop (1999; 2002) möjligt att se
några gemensamma drag som tyder på att den traditionella välfärdsstatens reaktion
på krisen ledde till en egen ombildning i enlighet med alla fyra relevanta punkter.
För det första, istället för full sysselsättning strävar den nya staten efter att
promovera ständig innovation och flexibilitet inom relativt öppna ekonomier. För det
andra underordnas socialpolitiken den ekonomiska politiken. Vidare är denna
modell postnationell där andra skalor än nationella, till exempel den transnationella,
men även den regionala delen tillmäts allt större vikt, vilket denna rapport kommer
att fokusera på. Till sist bär staten allt mindre ansvar för de som drabbas av
marknadsmisslyckanden, samtidigt som kompensation i utomstatliga former istället
blir allt mer dominant. Välfärdsstaten, så som den såg ut fram till mitten av 1970talet, har alltså under de senaste tre decennierna i allt större utsträckning blivit
omvandlad till en så kallad konkurrensstat (Cerny, 1999).
Denna process varierar naturligtvis från land till land, beroende dels på specifika
ekonomiska, politiska och sociala omständigheter som finns i olika länder, dels på de
villkor som dessa nationella förhållanden möter på det globala planet. I det som
följer kommer jag att diskutera hur de generella förändringsprocesserna har påverkat
Sveriges kommunal- och regionalpolitik, samt integrations- och jämställdhetspolitik.
Kommunalpolitiska reformer
Enligt Montin (1993, 2007) har tre grundläggande politiska diskurser dominerat den
svenska kommunalpolitikens reformer från mitten av 1970-talet och framåt. Från
början formulerades problemet som: ‘för lite demokrati och för svag politisk styrning’
(1993:11). Reformernas mål var således att öka medborgarnas inflytande över den
lokala politiken. I mitten av 80-talet började dock problemet formuleras som: ‘för lite
effektivitet och för mycket politisk detaljstyrning’ (ibid.:12). Reformernas intentioner
försköts då från demokrati till en ökad effektivitet inom den lokala förvaltningen. I
slutet av 80-talet definierades problemet som: ‘för mycket politik och för mycket offentlig
sektor’ (ibid.:12), varvid betoningen i de reformistiska föresatserna kom att ligga på
en tydlig separation av politik från serviceproduktionen. Därmed gjordes försök att
definitivt lämna den gamla folkstyrda förvaltningsdoktrinen och ersätta den med en
ny marknadsorienterad doktrin.
Huvudsakliga politiska och administrativa metoder med vilka dessa reformer drevs
igenom var en kombination av re-reglering och utgiftsminskning å ena sidan samt
politisk decentralisering och avreglering å andra sidan (Montin & Elander 1995). ‘You
are more free than before to do as you want, but within narrower financial framework’
(ibid.:26). Förändringar i den riktningen blev ännu mer radikala under 90-talet med
nya reduktioner i de offentliga programmen, liksom med vidare privatiseringar av
den kommunala ekonomin. Några trender av betydelse för denna studie framträder
här.
En första grundläggande trend i hela reformprocessen var att företräde gavs till
ekonomi framför politik, till ekonomisk effektivitet och rationalisering framför
demokrati och fortsatt utveckling av välfärdssystemet. Detta är helt i linje med
ovanbeskriven Jessops (1999, 2002) modell av konkurrensstatens framväxt.
Marknaden blev förebild för distribution av kommunal service till medborgarna.
Medborgarna började uppfattas alltmer som individuella konsumenter i stället för
politiskt aktiva medborgare, medan den politiska makten alltmer försköts från den
politiska sfären till den administrativa. (Montin & Elander 1995).
En annan grundläggande trend som har karakteriserat hela reformprocessen har
varit att staten låtit kommunerna stå för merparten av genomförandena av detta
praktiskt och ideologiskt ytterst känsliga projekt. På samma sätt som kommunen
ända sedan andra världskriget var drivfjädern i välfärdsstatens utveckling, varvid
dess funktionella och materiella makt ständigt utökades, har den nu fått ansvaret för
att skära ner utgifter för välfärden till en ‘rimlig nivå’. Detta är givetvis inte enbart ett
ekonomiskt problem, utan såsom Montins & Elanders (1995:26) varning även
antyder, är tendensen sådan att lokala myndigheter får bära större del av krisbördan
än vad deras egentliga roll är under krisen, för varje gång som staten hamnar i
ekonomiska svårigheter.
Ett lika betydelsefullt problem uppstår mellan lokala myndigheter och medborgare.
Kommunen har traditionellt sett varit en plats där staten och medborgarna
‛utväxlade‛ välfärd och lojalitet med varandra. Under de nya omständigheterna har
kommunen uppenbarligen fått bära största bördan både för de ekonomiska
besparingarna och när det gäller att ta emot och dämpa medborgarnas missnöje i en
situation där deras sociala rätt till välfärd alltmer börjar ifrågasättas. Samtidigt har
lokala politiker och administratörer svårt att handskas med ‛de nya
omständigheterna‛ där nedskärningsstrategier måste kombineras med den lokala
deltagardemokratin, något som står i rak motsats till deras politiska erfarenhet
(ibid.:48). Lokala myndigheter var alltså inklämda mellan den centrala statsmaktens
krav på ökad effektivitet och medborgarna vars välfärdsförmåner skulle reduceras.
Samtidigt fick de lokala myndigheterna värna om sin politiska kredibilitet hos just
dessa medborgare.
Kommunalpolitik och jämställdhet
I Sverige finns en allmän politisk konsensus att de förtroendevalda på alla politiska
nivåer på ett trovärdigt sätt ska representera alla sociala grupper i samhället, inte
bara för att demokratin ska fungera och få sin legitimitet, utan även bland annat för
att det humana och kulturella kapital som olika grupper besitter ska tas tillvara.
Hänsyn ska även tas till deras intressen för att långsiktigt säkra det som ofta kallas
social ordning och en stabil samhällsutveckling.
En utredning om
demokratiutveckling i kommuner och landsting (SOU 2001:48) visade dock att det
finns allvarliga brister i den sociala representativiteten inom kommunal- och
landstingspolitik. Mest underrepresenterade är invandrare, unga mellan 18 och 29 år
samt äldre medborgare över 67 år. När det gäller kvinnors representativitet, trots att
den har förbättrats successivt sedan 1960-talet (under perioden 1963 till 2007 ökade
andelen kvinnor i landets kommunalfullmäktige från 11 till 42 procent), så
återspeglar dessa siffror enligt Montin (2007) inte verkligheten på ett korrekt sätt.
För det första ökar andelen kvinnor inte lika snabbt på alla politiska nivåer. I
kommunalstyrelsen och i de övriga nämndernas ordförandeposter är kvinnor
fortfarande kraftigt underrepresenterade (Montin, 2007:92). För det andra innehas
tjänstemäns chefsposter fortfarande oftast av män, även i de kommuner som har
många kvinnor bland de förtroendevalda. För det tredje har det i den rådande
patriarkala maktstrukturen samt politiska kulturen visat sig vara svårt att ändra
detta, trots ökande andel kvinnor. Denna politiska kultur som är formalistisk,
hierarkisk och bygger på en konflikt som huvudstrategi för problemlösning fortsätter
att dominera kommunalpolitiken, trots att majoriteten av de förtroendevalda
kvinnorna föredrar en annan politisk kultur som ifrågasätter konflikt som politisk
strategi (Hedlund, 1996:297, cf Montin, 2007).
Jag kommer att återvända till dessa frågor senare i rapporten, efter att först ha
beskrivit och problematiserat de andra politikområden som är relevanta för denna
rapport. Först kommer regionaliseringsprocessen, som behandlas i nästa avsnitt.
Den nya regionalpolitiken i Sverige
Sveriges regionalpolitik förändrades dramatiskt under 1990-talet. Enligt Bo Persson
(2010) finns det minst fyra huvudorsaker till att regionaliseringsprocessen i Sverige
har fått så stor politisk betydelse. Den första är Sveriges inträde i EU, där
regionalpolitiken är ett av de centrala politikområdena, med resurskraftiga
strukturfonder som viktigaste redskap för att säkra regionernas tillväxt, innovation
och konkurrenskraft. Den andra är framväxt av den nya tillväxtpolitik som under
1990-talet ersatte den traditionella industripolitiken och som i hög grad
decentraliserades till den regionala nivån. Den tredje orsaken var framväxt av de nya
regionförbunden, dvs. regionala samverkansorgan som bygger på samverkan mellan
kommunerna. Den slutliga orsaken bygger på ett allmänt argument om att just
regionalnivån idag är speciellt viktig för ekonomisk utveckling, och på det viset i allt
större utsträckning ersätter den nationella och de kommunala nivåer som tidigare
dominerade.
Den gamla traditionella regionalpolitiken fokuserade i stort sett på att se till att de
ekonomiskt mindre framgångsrika regionerna inte skulle drabbas av en sämre
välfärdsstandard när det gällde service, trygghet och ekonomi jämfört med de mer
framgångsrika regionerna (Andersson, R. 2011). Den politiska plattformen för den
nya regionalpolitiken var propositionen ‛Regional tillväxt – för arbete och välfärd
1997/98:62‛, där den nya synen på regionalpolitik beskrivs så här:
Utgångspunkten för den regionala näringspolitiken är att den ekonomiska
tillväxten i Sverige kan öka genom att den tillväxtpotential som finns i alla
regioner bättre tas tillvara genom att näringspolitiken regionaliseras och
anpassas till lokala och regionala förutsättningar. Genom kontinuerliga
omvärldsförändringar, teknikutveckling, näringslivets internationalisering
m.m. ökar behovet av att varje region utnyttjar sina förutsättningar och
därigenom stärker sin konkurrenskraft. (Prop.1997/98:62 1998)
Den nya politiska diskursen, som citatet ovan, är en bra illustration som
Umeåforskaren Christine Hudson kallar för ‛Den nya regionala diskursen‛ och
karakteriseras av regional självtillit, partnerskap och solidaritet, holism och
hållbarhet, kreativitet och innovation samt inkludering och demokrati (Hudson
2001). Hon pekar också på den nya regionalpolitiska retorikens dubbla karaktär, som
är värd en närmare analys. Å ena sidan har tillväxt och ekonomisk konkurrenskraft
samt ekonomisk rationalitet som en naturlig del redan från början varit den
viktigaste utgångspunkten och det viktigaste målet för den nya regionalpolitiken. Å
andra sidan vimlar den nya regionala politiska retoriken av implicita påståenden om
att även demokratin kommer att gynnas på samma gång.
Hudson pekar på flera sådana underförstådda yttranden: Decentralisering framställs
exempelvis som att staten drar sig tillbaka för att självbestämmande ska kunna
uppnås hos regioner och människor. Vidare menar Hudson att statlig reglering
omvandlas till regional självreglering och att hierarkiska strukturer förvandlas till en
organiseringsform med fokus på nätverk och konsensus. Sektorstänkande ersätts av
samarbete mellan sektorer. I och med att ojämställdhet och utanförskap under de nya
omständigheterna blir ekonomiskt orationella och ineffektiva (slöseri med humana
resurser) blir jämställdhet och integration ett självklart mål i den nya
regionalpolitiska retoriken (Hudson 2001).
I verkligheten döljer dock denna allmänna politiska entusiasm kring regionalisering
flera allvarliga problem. Montin (2010) pekar på två principiella problem i
sammanhanget. Det ena är relaterat till den nya roll som kommuner fick i
förhållande till EU (självständiga och oberoende av staten), och det andra är att de
faktiska politiska relationerna på regional och lokal nivå ibland framställs som mer
demokratiska än vad de faktiskt är.
Oklara relationer mellan olika aktörer på regional nivå
I föregående avsnitt har jag konstaterat att kommunalpolitiska reformer sedan 1970talet och framåt har resulterat i kommunernas ökade självständighet i förhållande till
staten, men också i ett ökat ekonomiskt ansvarstagande. Under 2000-talet har kommunernas relation till EU fått allt större betydelse. Denna relation bygger politiskt på
EU:s regionalpolitik och stöds ekonomiskt av EU:s regionala strukturfondsprogram.
Kommuner och andra lokala och regionala aktörer bildar olika partnerskap som i sin
tur kommer överens om hur de ska använda medel från strukturfonderna.
Detta förstärkte ytterligare kommunernas självständighet gentemot staten men
skapade samtidigt, som Bo Persson (2010) pekar på, en ny spänning mellan styrning
uppifrån och styrning underifrån. Detta gjorde att de redan komplicerade
relationerna mellan staten och kommunerna nu blev ännu mer komplicerade. Både
staten och kommunerna var i början skeptiska mot en ökad regionalisering.
Kommunernas inställning har under de senaste åren dock blivit mer positiv, medan
staten fortfarande verkar vara mer ambivalent.
Decentralisering, både som politisk retorik och praxis, är ett bra exempel på denna
ambivalens. Vissa forskare (till exempel Hudson, 2005) hävdar att en överföring av
makt och ansvar från staten till regionerna ofta sker enbart i den politiska retoriken, i
praktiken visar staten fortfarande en ambition att behålla full kontroll. Person (2010)
beskriver ett mer komplext förhållande. Han ser regionaliseringsprocessen som en
institutionell förändring som i sin natur inte bär ett radikalt och helomfattande
ingrepp, där nya organisationer och policyn ersätter de gamla. Istället är det snarare
så att nya organisationsformer och policys etableras utan att de gamla tas bort.
Dessutom, påstår Persson (2010), har olika departement ofta olika syn på saken och
tar ibland motstridiga linjer när det gäller regionalpolitiska frågor. Ett sätt att tolka
detta kan, enligt Persson (2010), vara att staten styr dessa processer på ett
inkonsekvent sätt. En annan tolkning kan vara att det är en medveten politisk
strategi att praktisera flera policystrategier parallellt, någon sorts policy-pluralism.
En ambivalent relation uppstår även mellan den gamla statens regionalorgan,
länsstyrelsen, och de nya regionala samverkansorganen, regionförbunden. Även om
vissa delar av deras ansvar är mer eller mindre klart definierade och avgränsade, är
det fortfarande många områden där skillnader och rollfördelning mellan dessa
aktörer är ganska oklara och överlappande. Perssons studie (2010) om regionalpolitik
i Östergötland visar hur länsstyrelsens och regionalförbundets ansvarsområden
förändras på så sätt att det ibland blir oklart om de kompletterar varandra eller
konkurrerar med varandra. Länsstyrelsens huvuduppdrag är sedan tidigare att
samordna all statlig tillväxtpolitik samt att ha ansvar för direkta företagsstöd, medan
regionförbundet Östsam formellt sett har begränsad befogenhet att vara en
inspirerande, idéspridande och flexibel myndighet. Under de senaste åren har dock
regionförbundets
roll
inte
enbart
begränsats
till
information
och
kunskapsförmedling. Det har även fått några centrala uppdrag (till exempel ansvar
för tillväxtprogram och regionala utvecklingsprogram) som tidigare låg på
länsstyrelsen. Dessutom fick Östsam större andel av det statliga stödet till regional
utveckling. Fördelningen var år 2009: Östsam – 60% och länsstyrelsen – 40%
(Persson, 2010:38).
Trots dessa överlappningar och denna oklara rollfördelning finns inte någon större
konkurrens och/eller konflikt mellan dessa två stora regionala aktörer enligt
rapporten (Ibid.). Detta beror på de starka personkontakter som finns mellan en del
nyckelpersoner i sammanhanget. Dubbelt arbete och ineffektivitet undviks genom
informella överenskommelser mellan dessa nyckelindivider. Enligt Persson (ibid)
kan denna lösning även uppfattas som ytterligare ett osäkerhetsmoment. Frågan blir
då vad som händer när de centrala personerna försvinner. I avsnittet som följer
kommer jag att diskutera ett annat osäkerhetsmoment, nämligen huruvida dessa
informella nätverk är demokratiska eller inte.
Demokratiunderskott
I föregående avsnitt diskuterades bland annat relationen mellan kommuner och EU:s
regionalpolitik, med EU:s regionala strukturfondsprogram som viktigaste
instrument. Hur dessa medel ska användas bestämmer kommuner och andra
regionala aktörer på ett mer eller mindre självständigt sätt. På så vis blir dessa
partnerskap under processens gång i princip autonoma, även i förhållande till de
kommunalt förtroendevalda, och därmed opererar de utanför det demokratiska
systemet (Olsson, 1999; Montin, 2007). Detta demokratiunderskott var påtagligt
redan efter de första utredningarna och analyserna av hur strukturfondernas medel
har använts under 1990-talet, men det verkar dock som att samma trend har funnits
även under 2000-talet. Det har visat sig, enligt Montin (2007), att kommunala- och
landstingsrepresentanter i olika partnerskap sällan återrapporterar om det som
diskuterats och beslutats inom partnerskapen, och att förankringen i den egna
kommunen/landstinget/partiet allmänt sett är väldigt svag.
Hudson (2001) har vidare pekat på att näringslivet, som förväntades vara en av de
viktigaste aktörerna i de regionala partnerskapen, antingen inte alls deltar eller intar
en passiv roll. Vidare har enskilda aktörer inom de regionala partnerskapen i
praktiken ofta inte möjligheter att delta på samma villkor. De som har mer makt
och/eller kunskap har också större möjlighet att påverka den regionala politiken
(Hudson 2001). Samtidigt är det ofta så att de som har minst makt deltar med störst
entusiasm i samverkan, medan de som har mest makt (som till exempel stora
företag) ofta visar mycket litet intresse att överhuvudtaget engagera sig inom
samverkan. Drabbade är exempelvis frivilliga organisationer som ofta hamnar i
underläge i förhållande till mäktigare partners, och trots att, eller rättare sagt tack
vare, deras entusiasm och ofta frivilliga arbete blir de exploaterade av kommuner
och andra regionala aktörer genom att bli delansvariga för välfärdsproduktionen
(Montin, 2007).
Ytterligare en fråga som är relevant i sammanhanget är den roll som de informella
personliga nätverken har, vilka enligt Persson (2010) hjälper samverkan mellan de
olika regionala aktörerna så att denna samverkan fungerar smidigt och utan
konflikter och/eller dubbelt arbete. En fråga som naturligt uppstår här är: Vilka är
dessa individer? Ett exakt svar kan denna rapport naturligtvis inte ge, men på basis
av kunskap som genusforskningen ger oss (som för övrigt kommer att presenteras
senare i denna rapport), kan man med stor sannolikhet påstå att det handlar om vita
svenska medelålders män.
I varje fall menade politiker och högre tjänstemän som Persson (2010) intervjuade att
dessa individers roll är positiv eftersom de möjliggör samverkan, minskar
spänningarna och undviker onödigt dubbelarbete och/eller överlappning av
verksamheter, och allt detta tack vare deras informella kontakter och inflytande. Hur
är denna positiva roll i förhållande till de potentiella faror som ligger i att dessa
individer och deras informella nätverk har så stor vikt i systemet? Ytterligare en
fråga är hur dessa individer påverkar jämställdhetsintegreringen, samt vilken status
och vilket utrymme inom samverkan som ges till jämställdhetsintegreringsarbete? Är
det viktigare för dem att åstadkomma resultat i jämställdhetsintegreringsarbetet (och
för den delen integrationsarbetet), eller att upprätthålla och skydda egna nätverk?
Hur är dessa två intressen i konflikt/harmoni med varandra? Främjar de eller
blockerar de ökningen, både när det gäller andelen och inflytandet av kvinnor och
invandrare i de nätverk där de dominerar? I vilken omfattning tillåter de, om de
överhuvudtaget tillåter, befordran av kvinnor och invandrare på högre
poster/positioner i de organisationer som de själva har ledande positioner i?
De verkliga svaren på dessa frågor kan enbart forskning ge oss, men det betyder inte
att andra relevanta samhällsaktörer inte behöver föra en diskussion/debatt rörande
dessa frågor. Detta eftersom att det inte handlar om irrelevanta frågor. Mångfald bör
återspeglas i personalstrukturen i alla relevanta sociala institutioner och
organisationer, vilket är en grundläggande förutsättning för allt arbete i de frågor
som initierades av Tillväxtverkets program - Resurscentra för jämställd tillväxt. Till
denna fråga återkommer jag senare i rapporten.
Integrationspolitik som tillväxtpolitik
Under 1990-talet ökade en politisk medvetenhet om att segregation mellan infödda
svenskar och invandrare höll på att bli ett stort politiskt problem som långsiktigt kan
påverka samhällsutvecklingen negativt. Skillnader mellan dessa två grupper
uppenbarades både i arbetslöshetssiffror, en ökad ekonomisk polarisering och
boendesegregation, samt i ett extremt lågt politiskt deltagande bland invandrare. Det
politiska resonemanget som i allt större utsträckning började dominera den politiska
debatten kanske tydligast artikulerades i Regeringens proposition Sverige, framtiden
och mångfald. Från invandrarpolitik till integrationspolitik (1997/98:16).
För det första konstaterades däri att invandrar- och integrationspolitiken inte
fungerade. För det andra konstaterades att en fortsatt dålig integrationspolitik
innefattar två slags negativa konsekvenser. Den ena var att ökad social och
ekonomisk polarisering mellan svenskfödda och utrikesfödda på lång sikt negativt
kommer att påverka samhällets sociala och politiska stabilitet, och den andra var att
utrikesföddas utanförskap innebär ett slarv med resurser.
Invandrare började alltså i allt större utsträckning att ses som en outnyttjad resurs för
tillväxt. Vill man säkra en långsiktigt hållbar tillväxt och därmed även välfärd, så
måste tillgängliga resurser i samhället tas tillvara på. Att i en sådan situation inte
utnyttja utbildning och kompetens som finns hos utrikesfödda svenskar är en
irrationell och oacceptabel politisk- och policykurs. Det handlade dock inte bara om
utbildning- och yrkeskompetens. Invandrares språkliga och kulturella kompetens,
samt sociala kontakter i andra länder sågs som en viktig human resurs som bland
annat näringslivet i allt större utsträckning kan utnyttja för att öka sin lönsamhet,
produktivitet och konkurrenskraft både nationellt och internationellt. De här
politiska ambitionerna återaktualiserade alltså en grundläggande demokratisk
princip om alla människors lika värde å ena sidan, samtidigt som de på sätt och viss
förenade de politiska målen för integrations- och tillväxtpolitik å andra sidan.
I samma Proposition (1997/98:16) diskuteras även orsaker till tidigare misslyckad
integrationspolitik. Det som ansågs vara fel var att det snarare handlade om en
assimileringspolitik än om en integrationspolitik. Invandrare hade ofta från början
kategoriserats som (kulturellt) annorlunda individer och grupper som behövde
förändras och anpassas på så sätt att de liknade majoritetsbefolkningen för att kunna
fungera i samhället. I och med att detta oftast var svårt så började invandrare och
även själva integrations-/assimileringsprocessen att allt oftare definieras som ett
problem. En ‛Vi och dem-fördelning‛ i samhället blev allt tydligare. Detta
manifesterades i ökad bostadssegregering, försvårad tillgång till arbetsmarknaden,
social exkludering samt en allmän passivisering av invandrare. Skulden för alla
dessa negativa trender tog staten på sig.
En ny integrationspolitik som föreslogs i propositionen (Ibid.) och som senare (i maj
1998) officiellt godkändes av Riksdagen skulle kunna sammanfattas i tre viktiga
punkter5.
För det första, den generella politiska-/policy-attityden om att integration och dess
mening måste förändras. Integration handlar inte bara om invandrare, utan om hela
samhället. Detta är inte en ensidig anpassning av minoriteten till majoriteten, utan en
ömsesidig process av erkännande, anpassning och sammansmältning där alla
samhällsaktörer måste vara aktiva och deltagande.
För det andra, den politiska-/policy-attityden om invandrarna själva och deras roll i
samhället måste förändras. De ska ses som en viktig resurs för samhällsutveckling
och tillväxt istället för ett problem.
För det tredje måste policystrategin förändras i grunden, från fokus på säråtgärder
riktade speciellt mot invandrare, till en policystrategi som riktas mot alla invånare i
Sverige och som består av tre delstrategier. Den första delstrategin är att arbeta
tvärsektoriellt. Detta innebär att integration inte längre ska uppfattas som ett separat
policyområde, utan att arbetet med integration ska karakterisera i princip alla
politikområden, till exempel jämställdhetspolitik, regionalpolitik, miljöpolitik mm.
Den andra delstrategin är en så kallad mainstreaming, vilket innebär att
integrationsmål och integrationssträvan ska prägla alla analyser, all planering och
alla beslut som genomförs/fattas inom ett politikområde. Den tredje delstrategin är
nätvärksstyrning. Det handlar om en ambition att, förutom enbart statliga
institutioner, även inkludera andra samhällsaktörer på olika nivåer i arbetet med
integration.
Ragnar Andersson (2011) studerar i sin avhandling hur ovan beskrivna nya
integrationspolitik implementerades under perioden 1998-2007 inom politikområdet
regionalpolitik och dess regionala och lokala tillväxtpartnerskap. Det som gör
regionalpolitiken viktig för integration är enligt Andersson, R. (2011:19) dess fokus
på arbetsmarknaden, företagande och tillväxt. Han fokuserar i första hand på en
viktig aspekt i den nya integrationspolitiken, så kallad transformativ mainstreaming.
En av de viktigaste punkterna i den nya integrationspolitiken var nämligen att
integrationsmål ska genomsyra, det vill säga mainstreama, all verksamhet inom ett
visst politikområde (i detta fall regionalpolitiken) med syfte att transformera de
gamla strukturerna och attityderna som blockerar ett framgångsrikt
integrationsarbete. Anderson (ibid.) studerar denna process på tre nivåer. Först
beskriver han hur den nya integrationspolitiska idéen översätts till en ny
5
Sammanfattning av de nya politiska målen bygger på Andersson, R., 2011
integrationspolicy. Sedan studerar han hur denna policy översätts från
integrationspolicy till regional utvecklingspolicy. Därefter förflyttar han fokus till
regional nivå och analyserar hur den nationella regionala utvecklingspolicyn
översätts till regional nivå. Slutligen studerar han hur den regionala
utvecklingspolicyn översätts till lokal/kommunal nivå.
Innan vi går vidare så måste vi förklara begreppet policyöversättning. Något förenklat
handlar det om idéspridning, från människa till människa, från organisation till
organisation, rumsligt från plats till plats, tidsmässigt från en historisk tidpunkt till
en annan tidpunkt. När det gäller idéspridning mellan olika organisationer så måste
de på något sätt först materialiseras. I vårt fall av policyöversättning måste
ursprungliga politiska idéer få form av måldokument, beslut och policydokument.
Dessa dokument tas emot av andra relevanta organisationer där de tolkas och
omvandlas till handlingar. När dessa handlingar upprepas blir de så småningom
rutiner och på det sättet institutionaliseras de, vilket innebär att de börjar tas för
givet, bara görs, utan att ytterligare uppmärksammas. Här blir det klart att vissa
idéer under översättningsprocessen kan förändras, eller rent av förlora sin
ursprungliga innebörd.
Forskarna har kommit fram till fyra möjliga resultat av en policyöversättning.

Den första är refusering, när ingen översättning överhuvudtaget sker. En policy
stoppas, refuseras eller förkastas.

Den andra är assimilering. Den nya policyn accepteras formellt, men den leder inte
till någon förändring eller till nya handlingar som så småningom
institutionaliseras till nya policyrutiner.

Den tredje är särkoppling, vilket innebär att nya idéer eller ny policy accepteras
formellt, men de särkopplas från det som uppfattas som organisationens
kärnverksamhet. Den nya policyn bedrivs alltså som en sidoverksamhet och
marginaliseras ofta.

Det fjärde möjliga översättningsresultatet kan vara transformering. Här resulterar
översättningen i fundamental förändring av strukturer, attityder och
policyrutiner.
Den viktigaste slutsatsen som Andersson, R. (2011) har kommit fram till i sin
avhandling är att det inte i något fall inträffat en gedigen översättning av idén om
transformativ mainstreaming som lett till transformering av de gamla, ineffektiva
attityderna och policyrutinerna. I stället översätts idén om transformativ
mainstreaming antingen som assimilering, särkoppling eller så refuseras idén, det
vill säga den översätts inte alls. Visserligen visar avhandlingen att det fanns
variationer i översättningarna, vissa organisationer var närmare målet att
åstadkomma policytransformering jämfört med andra som var långt ifrån detta mål.
I det stora integrationsarbetet inom den regionala politiken på alla nivåer uppfattas
som en mindre viktig sidoverksamhet, bedrivs huvudsakligen i form av särskilda
åtgärder/projekt riktade bara mot invandrare, och/eller marginaliseras totalt.
Orsaken till detta ser Andersson, R. (2011:201) dels i fortsatt syn på invandrare som
‛ett problem‛, bristande styrningskapacitet, översättningskapacitet, vilja inom
studerade organisationer, samt negativa effekter av nätverkstyrning.
Författarens kritik riktad mot statens bristande styrningskapacitet är kanske för hård
med tanke på det som i denna rapport har sagts om all komplexitet som präglar
regionaliseringsprocessen. Bland annat är de olika aktörernas roller oklart
definierade vilket gör att staten ibland medvetet väljer att inte använda sina
styrningsinstrument, även om det formellt inte finns några hinder för att göra det,
något som Persson (2010) kallar för policy-pluralism. I övrigt är det resultat som
Andersson har kommit fram till i sin avhandling väldigt relevant, inte minst för
denna rapport. Hans data omfattar i och för sig perioden 1998-2007. Vi vet
naturligtvis inte med säkerhet vad som har hänt senare med transformativ
mainstreaming inom integrationspolitiken, eller i vilken utsträckning det gäller
andra politikområden. För att kunna veta detta krävs mer forskning. Några färskare
forskningsrapporter samt utredningar ger oss dock vissa indicier om att dagens
verklighet inte skiljer sig mycket från den som Andersson beskriver. Liknande
indicier går att hitta när det gäller andra relevanta politikområden, så som
jämställdhetspolitik, vilket kommer att diskuteras i det avsnitt som följer.
Jämställdhetspolitik som tillväxtpolitik
De strukturer och praktiker som möjliggör mäns dominans över kvinnor
Idag finns det en massiv forskning, inte minst kring genus, som synliggör, beskriver
och förklarar de strukturer och praktiker som gör att samhället vi lever i fortfarande
är ett mansdominerat samhälle. Detta gäller naturligtvis inte bara Sverige, utan det är
ett mer eller mindre universellt fenomen. Enligt Fischer och van Vianen (2009) har
andelen kvinnor på arbetsmarknaden ökat väsentligt i princip alla världens länder
under de senaste tre till fyra decennierna. Andelen kvinnor har ökat även bland
arbetsledare och lägre chefer. De siffror som visar andelen kvinnor bland
generaldirektörer och högre chefer har dock knappast förändrats under samma
period (Ibid.:342). Detta beskrivs ofta med metaforen glastak (glass ceiling) dvs. de
osynliga, men ändå okrossbara barriärer som hindrar kvinnor (och även andra
utsatta grupper som till exempel invandrare) från att inta de högre chefsposterna
inom företag och organisationer, oavsett deras kvalifikationer eller prestationer. De
sociala strukturer som skapar och upprätthåller detta glastak, dvs. de maktrelationer
mellan kvinnor och män, där kvinnor som regel får en underordnad position, kallas
ofta genusordning eller genussystem, vilket är ett begrepp i den svenska akademiska
och politiska debatten som introducerades av Yvonne Hirdman (1988).
Med ett kanske något mer dynamiskt koncept, hegemonisk maskulinitet (hegemonic
masculinity), beskriver den australiensiska sociologen Raewyn Connell (1987, se
också Connell och Messerschmidt, 2005) dessa exkluderande mekanismer som alla
de praktiker, dvs. saker som görs, inte bara rollförväntningar och/eller identiteter,
som tillåter och möjliggör att mäns dominans över kvinnor fortsätter (Connell och
Messerschmidt, 2005). Hegemonisk maskulinitet « ... förkroppsligar det mest ärade
sättet att vara man. Det krävs av alla andra män att de positionerar sig i förhållande
till detta, och att de ideologiskt legitimerar den globala underordningen av kvinnor
till män » (Ibid. :832 ; författarens översättning).
Om vi nu, med hjälp av ovan beskrivet koncept, återkommer till frågan om hur
glastaket utformas och fungerar så kan man på ett något förenklat sätt säga att
faktumet att de flesta högre chefer är män resulterar i att själva ledarskapet som
sådant börjar identifieras med manlighet. Manligt ledarskap och mannen som ledare
blir på det viset en norm som på ett undermedvetet eller halvmedvetet sätt bärs av
de flesta män, och även en stor andel kvinnor (Schein, 1994; Schmuck, 1996;
Coleman, 2003). Den gällande normen bestämmer vad som är normalt, och det som
är normalt är någonting som tas för givet och inte ifrågasätts, vilket resulterar i att
det ohindrat kan reproduceras över tid. På det viset fortsätter mäns dominans över
kvinnor i de flesta samhällsinstitutioner. Snarlika exkluderingsmekanismer drabbar
även etniska minoriteter och andra utsatta individer och grupper i samhället.
Jämställdhetspolitik i Sverige
Med utgångspunkt i feministisk teori och genusvetenskap, som jag kort beskrivit i
föregående avsnitt, och med stöd av feministisk politisk rörelse så började
jämställdhetsfrågor spela en viktig roll inom den svenska politiska debatten sedan
början av 1970-talet. Den svenska jämställdhetspolitiken, som ett separat
politikområde, etablerades dock år 1980 när Sveriges första jämställdhetslag – Lag
om kvinnor och män i arbetslivet (1979:188) trädde i kraft, samt en ny myndighet,
Jämställdhetsombudsmannen etablerades. I början var jämställdhetspolitiken
orienterad i första hand mot arbetslivet.
I början av 1990-talet, parallellt med den ökade roll som regionalpolitiken fick på den
tiden, påbörjades satsningar på ett nationellt resurscentrum för kvinnor med
ambitionen att säkra en mer jämlik fördelning av projektmedel, samt att introducera
och legitimera ett könsperspektiv på regionalpolitisk nivå (Burman m fl. 2011). I
mitten av 2000-talet har satsningen ändrat sin riktning något från att stödja kvinnors
roll och status inom regionalpolitiken till att stödja företagande och entreprenörskap
bland kvinnor. Resurscentra för kvinnor är ett område som är speciellt intressant och
relevant i sammanhanget, bland annat därför att flera politikområden möts där
(regionalpolitik, jämställdhetspolitik, tillväxtpolitik mm), samt flera viktiga politiska
ambitioner (att öka både tillväxt, jämställdhet och integration genom att satsa på
företagande) (Sundin och Rapp, 2011).
Under de senaste åren, sedan mitten av det första decenniet av 2000-talet, fortsatte
jämställdhetsfrågor att kopplas till tillväxt och kvinnoföretagande samtidigt som en
ny generell politisk- och policyattityd började dominera även inom
jämställdhetspolitiken. Med utgångspunkt i utredningen: ‛Makt att forma samhället
och sitt eget liv – jämställdhetspolitik mot nya mål‛ (SOU 2005:66) kom Regeringen
med propositionen (2005/06:155) där det krävs att ett jämställdhetsperspektiv ska
genomsyra alla politiska områden samt all policyverksamhet, en policystrategi
(meanstreaming - jämställdhetsintegrering) som redan har beskrivits ovan. Samtidigt
finns även här tydliga paralleller med den nya synen på integration – så kopplas
jämställdhet till tillväxt, samt i en vidare mening till den nya regionalpolitiken. De
argument som ligger till grund för detta resonemang sammanfattas väl i
Tillväxtverkets nyligen publicerade Tillväxtverket (2011:0107).
Enligt rapporten är ett centralt begrepp inom den nya regionala tillväxtpolitiken
hållbar tillväxt, som består av tre viktiga dimensioner: ekonomi, miljö och social
hållbarhet, med jämställdhet som sin naturliga del. På en mer konkret nivå skapar en
förbättrad jämställdhet förutsättningar för en ökad tillväxt därför att 1)
Humankapitalet skulle användas mer effektivt, t ex. en jämställd utbildning ökar
resurserna; 2) En ökad jämställdhet leder till bättre demokrati, vilket i sin tur leder
till bättre fungerande samhällsinstitutioner som slutligen resulterar i ökad tillväxt; 3)
Jämställdheten ökar den regionala attraktiviteten och konkurrenskraften; och
slutligen 4) Jämställdheten ökar den regionala innovationsförmågan.
I rapporten diskuteras även sambandet mellan en ökad jämställdhet och tillväxt ur
ett företagsperspektiv. Det konstateras att jämställdhet påverkar företagens
lönsamhet positivt, genom att leda till bättre beslut i företagen, ökad
konkurrensförmåga, ökad lönsamhet, ökad personalpotential, och att allt detta leder
till ett starkare varumärke.
Ovan beskrivet resonemang är tydligt inbyggd i de nationella jämställdhetspolitiskaoch
tillväxtpolitiska
målen,
och
enligt
dessa
politiska
mål
ska
jämställdhetsperspektivet genomsyra allt regionalt tillväxtarbete. Frågan är dock om
så definierade politiska mål verkligen leder till en transformativ genusintegrering.
Leder den aktuella politiken mot transformativ genusintegrering?
Svaret på denna fråga försökte Eva Wittbom (2009) att ge i sin avhandling: Att
spränga normer – om målstyrningsprocesser för jämställdhetsintegrering. Hon
studerar hur de etablerade styrningspraktikerna fungerar i samband med den
politiska ambitionen att åstadkomma jämställdhetsintegrering (mainstreaming).
Syftet med jämställdhetsintegrering är att åstadkomma policytransformering, dvs. en
grundläggande förändring av strukturer, attityder och policyrutiner. I likhet med
Anderssons, R. (2011) avhandling om översättning av integrationspolicy visar
Wittboms avhandling (2009) att policyöversättning i princip inte resulterar i
policytranformering överhuvudtaget. Istället är assimilering en strategi som oftast
förekommer, dvs.: ‛Kvinnor ges tillträde till den av män dominerade sektorn, men
det innebär ingen förändring av verksamhetens innehåll eftersom de anpassar sig till
rådande normer och kultur.‛ (Ibid.:196). Avhandlingens resultat visar att även
särkoppling förekommer, vilket är en strategi där policymål accepteras formellt, men
samtidigt särkopplas från kärnverksamheten och ofta marginaliseras.
Ett annat intressant resultat som Wittbom (ibid.197) har kommit fram till är att en
vertikal jämn könsfördelning inte nödvändigtvis behöver vara transformering. Om
kvinnor fortsätter att utföra en annan typ av arbete jämfört med män, så handlar det
inte om transformering, utan snarare om assimilering. Dessutom konstaterar
Wittbom (ibid.:199) att policyimplementering består av tre olika nivåer: den
regulativa, den normativa och den kulturella. Förändring av regelverk är bara det
första och kanske det minst komplicerade steget i policyimplementeringen. Det som
är betydligt svårare att åstadkomma är förändring av värderingar och
kulturskapande praktiker som möjliggör den etablerade genusordningen.
Liknande resultat visar även Tillväxtverkets tidigare presenterade rapport
(2011:0107). Även om alla regionala aktörer väl känner till både de
jämställdhetspolitiska- och de tillväxtpolitiska målen, så finns det ändå inte många
regionala verksamheter som enligt rapporten är tillräckligt jämställdhetsintegrerade.
Ju närmare en konkret/praktisk verksamhet, desto mindre jämställdhetsintegrering
genomförs (Ibid.:53). De policymål som definieras på nationell nivå refuseras oftast
(förkastas), eller assimileras, dvs. formellt accepteras utan att leda till någon konkret
förändring i policyrutiner. Rapporten visar också att i många fall där man lyckas
med att etablera någon slags jämställdhetsverksamhet är det oftast i projektform,
vilket i sin natur strider mot mainstreamingsprincipen. Detta är någonting som även
bekräftas av andra studier (se t ex. Ramböll, 2010; men även relaterat till
integrationsarbetet är Andersson, R. 2011).
Finns det några jämställdhetsintegreringsstrategier som kan fungera?
Jag har redan konstaterat att precis som i fallet med integrationspolitiken syftar
mainstreaming inom jämställdhetspolitiken till att institutionalisera jämställdhet
genom att jämställdhetsperspektivet införs i alla politiska-/policy-praktiker, normer
och strukturer (Daly, 2005). Inom de flesta medlemsländer i EU har
jämställdhetsintegrering allmänt accepterats som ett medel för att ‛omorganisera,
förbättra, utveckla och utvärdera de relevanta politiska processerna för att införliva
ett jämställdhetsperspektiv‛ (Council of Europé 1998:2-3; cf. Squires, 2005:368 –
författarens översättning).
Genom att titta på hur dessa frågor hittills har arbetats med, så går det att urskilja tre
olika jämställdhetsintegreringsstrategier som alla bygger på tre olika strategiska
modeller: Integrations-, Agendasettings- och Transformativ modell.
Integrationsmodellen är en strategi som strävar efter att införa ett
jämställdhetsperspektiv, utan att ifrågasätta de redan existerande policyer,
tankesystem, prioriteringar och/eller mål. Jämställdhet förespråkas här som ett sätt
att nå dessa policymål på ett bättre och mer effektivt sätt (Walby, 2005). Det handlar
om att övertala policymakares om att utvidga eller töja lite på sina policyramar så att
utrymme även skapas för jämställdhetsperspektiv, dock utan krav på att ändra de
grundläggande och redan etablerade policyprinciperna och praktikerna (Verloo,
2001; 2005). En fördel med en sådan strategi är enligt Squires (2005) å ena sidan att
den verkligen möjliggör för jämställdhetsprinciper att bli en del av en mainstreampolicy – vilket i utsträckningen beror på de verkliga politiska-/policyomständigheterna och ideologiska maktkonstellationerna. Å andra sida är svagheten
med denna strategi att den lätt blir en retorisk återvändsgränd, där jämställdhet
accepteras formellt som ett relevant och legitimt policymål, men som i samma
ögonblick marginaliserar dessa frågor så att de inte leder till någon reell
policyförändring (Ibid.347).
Den andra strategin bygger på Agendasettings-modellen och har som ambition att
verkligen förändra och omorientera redan existerande policyrutiner, attityder och
värderingar, och att sätta en ny agenda som prioriterar jämställdhetsfrågor och
omdefiniera existerande policymål (Jahan, 1995; Daly, 2005; Walby, 2005). Kvinnor
ska med hjälp av denna strategi inte bara bli en likvärdig del av mainstream, dvs.
den politiska-/policy-huvudströmmen, utan de ska även förändra den politiska
huvudströmmens natur (Jahan, 1995; Lombardo, 2005). En ny (jämställdhets-) norm
ska tvingas på de redan existerande (diskriminerande/exkluderande) strukturerna.
Det är just detta som är den viktigaste styrkan hos en agendasettings-strategi.
Samtidigt finns det två aspekter när det gäller svagheter av denna strategi. Den ena
är att agendan av vissa organisationer som representerar kvinnor (eller snarare
särskilda kvinnogrupper) som dominerar politiska debatten och politiska kampen,
lätt kan bli en dominerande agenda, ofta på bekostnad av övriga kvinnors agendor.
(Squiers, 2005). Den andra problematiska aspekten i sammanhanget är att kön,
istället för att bli en marginaliserad och så småningom en helt irrelevant faktor inom
den politiska huvudströmmen, kan bli den viktigaste essentiella faktorn för kvinnor
för att de överhuvudtaget ska kunna bli en del av huvudströmmen (Squires, 2005;
Burman m fl. 2011).
Den tredje strategin som är relevant här är den som bygger på den så kallade
Transformativa modellen. Denna strategi fokuserar på den politiska
huvudströmmen, och strävar efter att transformera den mot ökad politisk känslighet
och hänsyn till mångfald. Utgångspunkten är att alla gruppers intressen/behov/sak
ska vara en naturlig del av ett demokratiskt samhälle, samt att alla grupper ska vara
deltagande i den politiska huvudströmmen (mainstream), därmed även kvinnor.
Den transformativa modellen förespråkar jämlikhet och likvärdighet av alla olika
grupper inom huvudströmmen, utan att speciellt stödja någon specifik grupp. Detta
är, enligt bland andra Squires (2005), också denna strategis viktigaste svaghet,
nämligen brist på specificitet. Strategin förblir för det mesta teoretisk och utan större
praktisk värde för dem som för den politiska kampen för jämställdhet.
”Att kritisk granska och synliggöra de befintliga strukturer som begränsar kvinnors inflytande och delaktighet”
Hittills har jag i denna rapport diskuterat de ekonomiska och politiska förändringar i
Sverige som har påverkat integrations- och jämställdhetspolitiken, samt den
stödpolitik riktad mot invandrares och kvinnors småföretagande. Först diskuterade
jag de övergripande förändringsprocesser som i allt större utsträckning omvandlar
den traditionella välfärdsstaten Sverige till en konkurrensstat. Sedan har jag beskrivit
de effekter som dessa förändringar har haft för Sveriges kommunala- och regionala
politik, samt integrations- och jämställdhetspolitik. Inom alla dessa områden har jag
pekat på ett antal problematiska aspekter, som enligt min uppfattning, begränsar
kvinnors inflytande och delaktighet. I det som följer kommer jag att sammanfatta
dessa begränsande strukturer och praktiker.
Begränsande strukturer och praktiker inom den nya regionalpolitiken i Sverige
Med stöd i relevant akademisk litteratur kan jag peka på den nya regionalpolitiska
retorikens dubbla karaktär. Å ena sidan har tillväxt och ekonomisk konkurrenskraft
samt ekonomisk rationalitet varit den viktigaste utgångspunkten och målet för den
nya regionalpolitiken. Å andra sidan påstås det att även demokratin kommer att
gynnas på samma gång i och med att alla slags sociala exkluderingar under de nya
omständigheterna skulle bli ekonomiskt irrationella och ineffektiva. I verkligheten
har det dock visat sig att de nationella integrationspolitiska- och
jämställdhetspolitiska målen sällan leder till förändringar av de exkluderande
strukturer, attityder och rutiner på de lokala och regionala nivåerna. Samtidigt
förekommer allt oftare en paradoxal situation där jämställdhetens inneboende
demokratiska värde inte längre räcker till som ett politiskt argument, utan det
behövs argumenteras för hur nyttig jämställdheten är för en hållbar tillväxt (så som
det görs i exempelvis Tillväxtverkets rapport 2011:0107) för att jämställdhetspolitiska
frågor ska få gehör.
Aktuell forskning pekar även på de problematiska relationer som har uppstått
mellan olika aktörer på regional nivå. Relationer mellan stat och kommuner
karakteriseras av en ny spänning mellan styrning uppifrån och styrning underifrån,
där nya organisationsformer och policyer etableras utan att de gamla tas bort, och
där olika departement ofta har olika syn och ibland därför tar motstridiga linjer när
det gäller regionalpolitiska frågor. Frågan som ofta blir oklar, inte bara för forskare
utan också för tjänstemän och även samverkansparter på regionalnivå, är om det
handlar om en inkonsekvent politik från statens sida, eller om en avsiktlig policypluralism (Bo Persson, 2010). Dessutom kan den nya självständigheten som
kommunerna fått i förhållande till staten och med stöd från EU resultera i en annan
allvarlig konsekvens, nämligen ett demokratiskt underskott eftersom de
förtroendevaldas roll är begränsad när det gäller insyn i hur EU:s regionala
strukturfonder används.
Ytterligare ett strukturellt problem som denna rapport har pekat på är den
ambivalenta relationen mellan den gamla statens regionalorgan länsstyrelsen och de
nya regionförbunden, i och med att regionförbundens roll under de senaste åren har
blivit mer central. Detta har resulterat i en ökad risk för konkurrens och/eller
verksamhetsöverlappningar dessa organisationer emellan. Det finns i och för sig inte
mycket forskning kring dessa processer och relationer, men de studier som finns
visar att större konflikter och verksamhetsöverlappningar har undvikits tack vare de
informella personliga nätverk som finns i samverkan bland nyckelaktörer. Frågor
som i sammanhanget måste ställas är: Vad är det för slags nätverk? Vilka aktörer
ingår i dessa nätverk? Hur påverkar de implementering av jämställdhets- och
integrationspolitik på den regionala nivån? Kämpar de för att ta bort de glastak som
hindrar kvinnor och invandrare från att inta de högre positionerna i
ledningshierarkierna, eller är det just de som skapar och upprätthåller dessa glastak?
Slutligen diskuterade jag intresset och villkoren för olika regionala aktörer som
engagerar sig i de regionala partnerskapen. Jag kunde konstatera att vissa regionala
aktörer som förväntas spela en viktig roll inom partnerskapen, till exempel
näringslivet, som ofta visar ganska svagt intresse att överhuvudtaget engagera sig i
verksamheten. De som ingår i partnerskapet har inte alla möjlighet att delta på lika
villkor. De som har mer makt och/eller kunskap har större möjlighet att påverka den
regionala politiken än de övriga. Paradoxalt nog blir det ofta så att de aktörer som
har minst makt engagerar sig med störst entusiasm, medan de mäktigaste aktörerna
ofta visar ganska svagt intresse för samverkan. Detta drabbar ofta de frivilliga
mindre organisationerna som blir exploaterade av de större regionala aktörerna,
bland annat genom att bli delansvariga för exempelvis välfärdproduktionen (Montin,
2007).
Begränsande strukturer och praktiker inom integrations- och jämställdhetspolitiken
Med stöd i två viktiga avhandlingar, Adersson R. (2011) och Wittbom (2009) kunde
jag visa att de ambitiösa integrations- och jämställdhetspolitiska mål som definieras
på nationell nivå, väldigt sällan leder till en genuin förändring av strukturer,
policyrutiner och attityder på den regionala och lokala nivån. De politiska mål samt
implementeringsmetoder som krävs för att kunna åstadkomma dessa mål refuseras
antingen, dvs. ignoreras och förkastas helt från början, eller accepteras formellt utan
att det leder till någon förändring, eller så accepteras dom formellt men
marginaliseras omedelbart och särkopplas från organisationens kärnverksamhet.
Dessa två avhandlingars styrka, både för forskningen och för den politiska debatten,
är att de med hjälp av samma vetenskapliga koncept visade nästan liknande resultat
för två snarlika, men ändå skilda politikområden, integrationspolitik å ena sidan och
jämställdhetspolitik å andra sidan.
Anderssons avhandling bygger på empirisk data relaterad till integrationspolitik
som täcker tio år (1998-2007) och analyserar policyöversättning i åtta olika
policysammanhang på tre olika nivåer, nationellt, regionalt och lokalt. Wittboms
avhandling analyserar jämställdhetspolicyöversättning med hjälp av empirisk data
som insamlades under fyra år (2003-2006). Med hjälp av enbart deras slutsatser är det
naturligtvis inte möjligt att dra några generella slutsatser om situationen i andra
myndigheter och/eller för perioden efter 2007. Det krävs mer forskning för att kunna
göra det, men det finns heller inte mycket som tyder på att situationen med
policyimplementering har förändrats radikalt till det bättre under de senaste åren. De
strukturer som begränsar kvinnors (och för den delen även för personer med annan
etnicitet än svensk) inflytande och delaktighet finns kvar. Denna rapports uppgift
var att peka på åtminstone en del av dem, samt försöka beskriva och förstå dem.
Förändringsarbetet som krävs för att transformera de befintliga strukturer, attityder
och rutiner, och skapa och institutionlisera nya mer inkluderande strukturer och
policypraktiker, kan enbart utföras genom en bred, bestämd och envis politisk
handling.
Det finns emellertid ytterligare en aspekt som jag vill peka på i detta sammanhang.
Ibland handlar det inte bara om bra politiska mål som de gamla rigida strukturerna
hindrar från att bli effektivt implementerade. Enligt min uppfattning finns det en del
interna motsägelser även inom i övrigt progressiva politiska ambitioner, både inom
jämställdhets- och integrationspolitiken. Detta kommer jag kort att beröra i följande
avsnitt.
Jämställdhetspolitikens interna motsägelser
Jämställdhet och/eller mångfald
Det första problemet jag vill diskutera här som har rådit på en akademisk- men även
en politisk nivå, är förhållandet mellan jämställdhet och mångfald/integration. Salminnen-Karlsson och Sundin (2001:250) har väl sammanfattat dilemmat på den akademiska nivån:
Efter ett par decenniers aktivt jämställdhetsarbete i olika samhällsområden har
det blivit alltmer aktuellt att, vid sidan av kvinnorna, uppmärksamma också
andra grupper som på något sätt hamnar i underläge eller betraktas som
problematiska i samhällets struktur och institutioner: De vanligaste
förekommande kategorierna är invandrare, särskilda åldersgrupper,
funktionshindrade och personer med en annan sexuell läggning än majoriteten
... Inom olika samhällsområden finns önskan att se målsättningen ”ökad
mångfald” förverkligad – något som samtidigt kan lösa flera olika gruppers
problem och behov. Med introduktionen av diversitybegreppet, blir
jämställdheten mellan kvinnor och män en fråga bland andra liknande frågor.
När det gäller forskning om kvinnors småföretagande finns visserligen ett visst
forskningsområde som, enligt Salminnen-Karlsson och Sundin, kan vara av relevans
för båda grupperna. Att insistera på ytterligare likheter mellan genus och etnicitet
med syfte att bättre förstå de två fenomenen, eller att utforma mer effektiva politiska
åtgärder för att hjälpa kvinnor och/eller invandrare, kan bara resultera i dess motsats.
En anledning till detta är att relationerna mellan svenska kvinnor och svenska män i
jämförelse med relationerna mellan invandrare och infödda svenskar skär igenom
helt olika arenor och är grundade på helt olika villkor, menar vidare dessa två
forskare. I och med att förutsättningarna för missgynnade grupper i samhället, i det
här fallet invandrare och kvinnor, är så pass olika så behöver en hypotetisk
utjämning av maktrelationerna mellan svenska kvinnor och svenska män inte på
något sätt påverka maktrelationerna mellan infödda svenskar och invandrare,
konstaterar Salminnen-Karlsson och Sundin (ibid.).
Ett liknande argument upprepas ofta även inom politiken, senast i en
sammanställning av Resurscentras gruppdiskussioner: Nationell konferens 18-19
januari 2012 (Tillväxtverket 2012a:2), där man konstaterar att jämställdhets- och
mångfaldsfrågan ej får blandas ihop, och att just den ‛sammanblandningen kan vara
en förklaring till att jämställdhetsfrågorna tappat fart‛ (Ibid.:2).
Detta resonemang är naturligtvis av vikt och måste tas hänsyn till i den diskussion
som förs kring integrations- och jämställdhetsfrågor. Samtidigt finns det minst tre
problem med ett sådant resonemang.
Det första problemet är av akademisk natur. Det är nämligen så att både IMERs
(International migration and ethnic relations) forskning och genusforskning har visat
hur de strukturella mekanismerna som diskriminerar, marginaliserar och utesluter
kvinnor, är lika de strukturella mekanismer som diskriminerar de andra grupperna
som Salminnen-Karlsson och Sundin nämner (invandrare, särskilda åldersgrupper,
funktionshindrade mm.). Dessa två akademiska fält har alltid varit inspirationskällor
till varandra, både teoretiskt och metodologiskt. Anderssons (2011) och Wittboms
(2009) avhandlingar utgör exempel som så tydligt bekräftar detta. De två
forskningsfälten har även hjälpt varandra i kunskapsproduktion som oftast även har
varit ‛samhällsnyttig‛ på så vis att den konkret har hjälpt det politiska-/policyarbetet både när det gäller jämställdhets- och integrationsfrågor.
Dessutom visar inflytelserika intersektionalitetsstudier att kvinnor ofta inte är
diskriminerade bara som kvinnor, utan också (samtidigt) på grund av deras etnicitet,
ålder och/eller klass. Alla dessa slags diskrimineringar samverkar ofta med varandra,
och det räcker därför inte att bara ta hänsyn till en aspekt när vi forskar kring dessa
frågor.
Det andra problemet är av både akademisk och politisk natur. Enligt de tre olika
modellerna av transformativ mainstreaming som ovan diskuterats (Squires, 2005), så
skulle ambitionen att hålla kvinnors frågor/status/problem separerade från andra
gruppers liknande problem vara i linje med den så kallade Reversal (omvänd)
mainstreamingstrategin, vilken fokuserar på olikhet, positiv aktion och
agendasetting. Denna strategi strävar efter att ge kvinnor en egen röst i politiska
sammanhang, samtidigt som politiska åtgärder domineras av särskilda insatser för
kvinnor. Ett politiskt problem med en sådan strategi kan i sammanhanget dock vara
att kvinnor riskerar att ånyo framställa kvinnan som en essentialiserad kategori, och
på så vis egentligen motverkar jämställdhetskampen istället för att främja den
(Squires, 2005; Burman m fl. 2011).
Det tredje problemet är av i första hand politisk natur. Det finns nämligen
organisationer som också är aktörer, bland andra resurscentra för kvinnor, som har i
uppdrag att just främja både integration och jämställdhet, t.ex. NEEM. Kravet på att
jämställdhetsfrågor inte ska blandas med integrationsfrågor desorienterar inte bara
dessa organisationer i deras strävan efter att förstå den sociala och politiska kontext
som de ska bedriva sin verksamhet i, utan blockerar oftast direkt och motverkar
denna verksamhet.
Jämställdhetsintegrering (meanstreaming) och/eller särskilda politiska satsningar
Ett annat problem i detta sammanhang är den motsättning som från början finns
mellan å ena sidan idén om hur organisationer som Resurscentra för kvinnor ska
organiseras och genomföra sitt arbete, och å andra sidan själva meningen med
jämställdhetsintegreringen (meanstreaming). Jämställdhetsintegrering är per
definition en strävan/ett krav på att jämställdhet som princip/perspektiv ska
genomsyra allt arbete, beslutsfattande, varje dokument, inom alla politikområden
och på alla nivåer. Detta är faktiskt ett krav för att både beteende, attityder och tanke/värdesystem inom alla samhällsinstitutioner ska förändras, och Resurscentra för
kvinnor förväntas att driva denna förändringsprocess. Problemet är dock att
meningen med jämställdhetsintegreringsstrategin är att den ska förändra systemet
inifrån, medan Resurscentra för kvinnor faktiskt är en del av de särskilda politiska
satsningar där staten ger resurser och arbetsutrymme till olika organisationer att
jobba (ofta i projektform) i detta fall med jämställdhetsfrågor, men (uppenbarligen)
utanför systemet. Här finns alltså motsättningar mellan särskilda åtgärder och
allmänna (jämställdhetsintegrerings-) principer; mellan kortsiktiga åtgärder och
långsiktiga politiska mål; arbete utanför systemet och behovet/kravet på att ändra
systemet inifrån.
Den ideala lösningen på de här motsättningarna skulle faktiskt vara att alla de
politiska-/policy-entusiasterna som nu verkar (oftast med en projektanställning inom
NEEM och andra resurscentra, egentligen borde integreras in i regelbundna
samhällsinstitutioner på alla nivåer (med en tillsvidareanställning) där de skulle få
möjlighet att använda sin entusiasm och sitt inflytande för att förändra systemet
inifrån, precis som det krävs av de gällande nationella politiska målen. Eftersom
detta inte är fallet återstår det enda reala alternativet för kvinnor från resurscentra,
att ständigt påminna andra politiska aktörer om dessa motsättningar.
Manöverutrymme för mindre samverkansparters
Vilken strategi kan då de organisationer som NEEM hör till välja som mest lämpliga
och effektiva? Förmodligen inte Agendasetting. Det skulle sannolikt vara
kontraproduktivt, uppfattas som en arrogant, irriterande och politiskt
naivt/orealistiskt framträdande. De som representerar mainstream skulle
förmodligen inte vara villiga alls att sträcka ramarna för att jämställdhets/jämlikhetsagendan skulle få lite mer utrymme. Samtidigt skulle de kunna använda
just agendasettings ‛arroganta‛ förhållningssätt som ett självklart argument till
varför de inte behöver göra så. Integrationsstrategin skulle sannolikt bli lämpligare,
särskilt på den formella/deklarativa nivån, men som i så många fall tidigare finns det
en risk för att den skulle marginaliseras, eller som Anderson, R. (2011) kallar det,
assimileras, vilket innebär formellt accepteras men aldrig genomföras.
Transformativstrategin skulle också vara politiskt acceptabel, men med tanke på de
tidigare nämnda allmänna svagheter med denna strategi, den är bra på en teoretisk
nivå men praktiskt sett ineffektiv, är frågan hur meningsfull denna strategi kan vara.
För NEEM och andra liknande organisationer finns det uppenbarligen inget annat
alternativ än att försöka kombinera integrations- och transformativstrategierna för att
försöka utveckla arbetet i två viktiga strategiska aspekter. För det första ska det vara
en långsiktig satsning, till skillnad mot dagens kortsiktiga (projekt) satsningar. Den
andra väsentliga aspekten är att ständigt vara i kontakt med kunskapsproduktion,
och med hjälp av denna kunskap ständigt påminna sina partners i det regionala
partnerskapsprogrammet och det politiska maktcentrat inom mainstream om alla
dessa motsättningar, tvetydiga och ofta motstridiga politiska budskap/signaler som
ofta är i direkt motsättning med de politiska mål som definieras på nationell nivå.
DEL 2 Invandrares/kvinnors småföretagande som en del av
tillväxtpolitiken
Småföretagens ökade roll
Inom den gamla fordistiska modellen uppfattades de stora etablerade företagen som
de viktigaste motorerna för ekonomisk tillväxt, och som de mest pålitliga skaparna
av nya arbetstillfällen. Denna strategi med fokus på stora företag och offentlig sektor
visade sig allt mindre effektiv redan under 1980-talet, då majoriteten av de stora
företagen började rationalisera sin produktion för att öka sin konkurrenskraft på den
internationella marknaden, samt i allt större utsträckning fokusera enbart på sin
kärnverksamhet. Detta resulterade i färre nya arbetstillfällen samtidigt som den
ekonomiska krisen inom den offentliga sektorn medförde personalneddragningar
och allt färre nyanställningar även där. I det läget började små- och medelstora
företag uppmärksammas som möjlig lösning på både tillväxt- och
sysselsättningsproblemet.
Det forskningsunderlag som initierade ovan nämnda skifte i det politiska intresset
mot småföretagande (först i USA, och så småningom även i övriga ekonomiskt
utvecklade länder, inklusive Sverige) var en rapport som år 1979 gjordes av David
Birch för US Department of Commerce (Birch 1979, cf. Stevenson and Lundström
2001). Rapporten visade att 80 procent av alla nya jobb i USA skapades av små
företag, och att dessa företag var den egentliga tillväxtmotorn för hela ekonomin.
Sedan dess har medvetenheten om vikten av små- och medelstora företag ökat, inte
bara när det gäller deras kapacitet att skapa nya arbetstillfällen, utan också för deras
förmåga att införliva såväl nya idéer som entreprenöriell anda i stort sett hela
ekonomin. Inom den akademiska världen har med tiden ett ständigt ökande antal
forskare intresserat sig för de här frågorna. Samtidigt har det inom den ekonomiska
politiken växt fram krav på att nationella ekonomier skulle omvandlas från så
kallade ‛styrda‛ ekonomier (managed economy) till så kallade ‛entreprenöriella‛
ekonomier (entrepreneurial economy) (Audretch och Thuirk 2001, cf. Stevenson och
Lundström 2001). En av de viktigaste uppgifterna i den nya ekonomiska politiken
skulle vara att skapa ett förmånligt entreprenöriellt klimat för små- och medelstora
företag.
När det gäller utvecklingen i Sverige kan man konstatera att den i stort sett följer det
beskrivna mönstret. De senaste två decennierna karakteriseras av ett ökat politiskt,
ekonomiskt och även vetenskapligt intresse för småföretagande. Det politiska
argumentet för ett sådant intresse är, enligt min uppfattning, väl sammanfattat i
(SOU 1996:55) På väg mot egenföretagande:
Det svenska näringslivet har genomgått stora förändringar under den senaste
tjugoårsperioden. Internationaliseringen har ytterligare fördjupats. Vissa tunga
industrier har minskat i betydelse, tjänste- och kunskapsföretag har ökat i antal
och betydelse, företagsförvärven har varit många och stora organisatoriska
förändringar har genomförts. I denna process har de små företagen fått en
viktigare roll i Sverige. … (SOU 1996:55, s.7)
Samtidigt började de politiska diskurserna domineras av en uppfattning som Bo
Persson (1997:1) beskriver på följande sätt:
Avgörande för ett bibehållet svenskt välstånd är, statistiskt betraktat, hur det
går för ett tjugotal exportinriktade och internationellt verksamma storföretag
samt var styrelserna för dessa storbolag beslutar sig för att investera. Om den
samhällsekonomiska risk, som denna koncentration innebär, ska kunna spridas
måste näringslivet differentieras. Effektiva åtgärder för att främja
nyföretagande och småföretagens expansion måste då till ...
Här måste man komma ihåg den kontext som detta argument bygger på. Sverige har
traditionellt sett dominerats av en stor offentlig sektor och ett fåtal framgångsrika
stora företag. I samband med globaliseringen och kravet på en snabbare och mer
flexibel anpassning började båda dessa sektorer visa sig alltmer rigida när det gällde
deras förmåga att anpassa sig till de nya omständigheterna. En viktig konsekvens av
detta var att de började generera färre arbetstillfällen än tidigare (Persson 1997;
Stevenson och Lundström 2001; NUTEK 2004). Närmare bestämt resulterade deras
anpassningsåtgärder, inriktade mot rationalisering och höjd effektivitet, i ett ökat
utnyttjande av den befintliga arbetskraften och därmed i färre nyanställningar. En
följd av detta var ökad konsensus bland politiker att ideologisk fokus måste flyttas
från de stora företagen och den offentliga sektorn till småföretagssektorn. De mindre
företagen ansågs ha större anpassningsförmåga och förväntades ha kapacitet att öka
hela det ekonomiska systemets flexibilitet. Med tiden fattades ett antal politiska
beslut och konkreta policyprogram initierades, allt i syfte att skapa bättre villkor för
små- och medelstora företag.
På ett mer konkret politiskt plan ändrades den svenska industriella politiken genom
att fokus förflyttades från en i huvudsak selektiv och avgränsad policy till en mer
generell och horisontell policy. Huvudsyftet var att skapa fördelaktiga
förutsättningar, eller med andra ord, bättre entreprenörsklimat för alla
näringslivsaktörer (NUTEK 2004). Den nya policyn ledde till institutionella
förändringar. Nya myndigheter etablerades. En viktig sådan var NUTEK 6 (Näringsoch teknikutvecklingsverket), som bildades år 1991 genom sammanslagning av tre
myndigheter: Styrelsen för Teknisk Utveckling (STU), Statens Energiverk (STEV) och
Statens Industriverk (SIND). Efter ett årtionde av anpassning och omorganisering,
blev det år 2001 tre nya myndigheter med ansvar för småföretagsutveckling,
innovation och tillväxtpolitiska frågor: NUTEK (som nu ändrade namn till Verket för
näringslivsutveckling), VINNOVA (Verket för innovationssystem) och ITPS
(Institutet för tillväxtpolitiska studier).
Första april 2009 ersattes NUTEK av en ny nationell myndighet med uppdrag inom
entreprenörskap och regional tillväxt - Tillväxtverket. Enligt instruktioner från
Näringsdepartementet (2009) fick Tillväxtverket i uppdrag att underlätta förnyelse i
företag, att bidra till hållbar tillväxt, samt att förvalta en del medel från
strukturfondsprogram. Tillväxtverket har idag ca 350 anställda och en
verksamhetsvision – Sverige, ett föredöme för hållbar tillväxt i företag och regioner.
Invandrares småföretagande
I denna kontext och med samma motivering ökade det politiska intresset även för
invandrares småföretagande. De politiska förväntningarna kring satsningen på
småföretagande i stort var, som det redan nämnts, inte bara att den skulle öka det
ekonomiska systemets flexibilitet via ökad differentiering, utan också att den skulle
bidra till en återhämtning av den sociala välfärden. Invandrares småföretagande
förväntades i sin tur både minska arbetslösheten bland invandrare och bidra till att
de bättre integrerades i det svenska samhället. Den nya politiska attityden, nämligen
att invandrarna ska ses som en resurs istället för ett problem, har jag redan diskuterat
i avsnittet om integrationspolitik. Det har också konstaterats att detta även var en del
av den nya regionala diskursen med fokus på rationellt och ett effektivt utnyttjande
6
Se Nuteks historia http://www.nutek.se/sb/d/1032
av alla regionala resurser. Denna optimistiska politiska attityd visade sig dock vara i
stark kontrast med verkligheten.
För det första visade Anderssons avhandling (2011) att dessa ursprungliga politiska
idéer och förväntningar aldrig har institutionaliserat sig, dvs. omvandlats till
konkreta policyhandlingar ute i organisationerna. När det gäller invandrares
småföretag visade forskningen att de fortsatt vara utsatta för stereotypisering och
kulturell kategorisering, både av myndigheter och media, men också av kunder
(Pripp, 2001; Khosravi, 2001). Slavnic (2001, 2010a) pekade på den problematiska
status som begreppet informell ekonomi givits både inom politiska, mediala och
akademiska diskurser, en status där begreppet nästan uteslutande relateras till
småföretagande i allmänhet och invandrares småföretagande i synnerhet.
För det andra pekar allt fler forskarrapporter på att satsningen på invandrares
småföretagande mindre har att göra med erkännande, acceptans och integration.
Istället har det snarare att göra med en neoliberala omvandling av välfärdsstat till
konkurrensstat, där ansvaret för individernas välfärd, och inte minst
marknadsmisslyckande, förflyttas från staten till just dessa individer. Exempelvis
visade flera studier att invandrares marginaliserade position i samhället, med hög
arbetslöshet och diskriminering på arbetsmarknaden, tvingar in dem i
egenanställning (Andersson, P. och Wadensjö 2004b; Darin 2006; Ljungar 2002, 2007).
Likaså har inte heller egenföretagandet bidragit till att invandrare uppnått vare sig
bättre ekonomisk standard eller minskad social exkludering (Slavnic 2001, 2004;
Ålund 2003; Abbasian 2001, 2003). I själva verket har flertalet egenanställda
invandrare det sämre ekonomiskt än invandrare med reguljära anställningar (Hjerm
2001, 2004).
Även när personer med utländsk bakgrund väl startat sina företag, har de relativt
sett betydligt lägre inkomster än svenskfödda småföretagare (Andersson, P. och
Wadensjö 2004a, 2004b; Andersson, P. 2005; Andersson, P. 2006). En möjlig förklaring
till dessa skillnader kan, enligt författarna, vara att det inom småföretagssektorn
förekommer en omfattande diskriminering som tvingar företagare med utländsk
bakgrund att sälja sina varor och tjänster till underpriser. Ahmed (m fl., 2009) visar
att invandrare är diskriminerade även när de vill köpa andra redan etablerade
företag.
Apropå diskriminering av företagare med utländsk bakgrund är det viktigt att
konstatera att problematiken under samma period påvisats i flera andra rapporter
och utredningar, både som begrepp och som fenomen (SOU 2003:17; Lange 2005;
NUTEK 2005; se även Mikael Wokanders bok från 2004 om hur
invandrarsmåföretagare systematiskt blir diskriminerade av skattemyndigheterna).
Som begrepp är diskrimineringen ganska mångtydig och oklar, och fenomenet är
svårt att mäta, vilket resulterar i att forskningsresultaten varierar beroende på hur
forskarna definierar begreppet (t.ex. skillnaden mellan upplevd diskriminering och
faktisk diskriminering) och/eller hur det mäts. Det enda som alla är överens om är att
det krävs mer forskning för att mer pålitlig kunskap om detta fenomen ska kunna
erövras.
Företagare med utländsk bakgrund har det även svårare än deras svenska kollegor
att få finansiering till sina verksamheter (Nutek, 2007:06; Slavnic, 2006, 2010b;
Tillväxtverket, 2012b). Det är till exempel nästan dubbelt så många företagare med
utländsk bakgrund som har upplevt stort hinder när det gäller tillgång till externt
ägarkapital, kredit och lån, jämfört med företagare med svensk bakgrund
(Tillväxtverket, 2012).
Alla dessa stora hårda strukturella påtryckningar och hinder till trots, så visar
individuella aktörer att det är möjligt att hitta egna vägar ut ur en sådan situation.
Många av dem överlever inte bara på marknaden utan lyckas också få sina företag
att växa. En nyare studie (Efendic, m fl. 2012) visar att invandrares företag, även om
de i snitt är mindre, växer snabbare än företag som drivs av en svensk företagare och
det gäller i första hand företagare som tillhör andra generationens invandrare. De
gör det visserligen under svårare villkor, med lägre löner, förädlingsvärde och
lönsamhet, men ändå har de fler anställda och större omsättning än motsvarande
företagare med svensk bakgrund (Klinthäll och Urban, 2010). Detta gör dem allmänt
sätt till en väldig viktig grupp för sysselsättning, tillväxt och ekonomisk utveckling i
Sverige (Efendic, m fl. 2012; Klinthäll och Urban, 2010; Klinthäll och Urban, 2011).
Kvinnors småföretagande
Tidigare i denna rapport förklarade jag hur och varför småföretagare ockuperade en
så viktig position inom ekonomisk politik i de avancerade västerländska
ekonomierna, bland dem Sverige. Policystrategier riktade mot att hjälpa små företag
har blivit en viktig del av den ekonomiska politiken i dessa länder. Satsningar på
invandrares småföretagande fyllde, som nämnts, ytterligare en funktion nämligen att
uppnå en mer effektiv integration av invandrare i det svenska samhället. Satsningen
på småföretagandet bland kvinnor har på liknande sätt blivit en del av
jämställdhetspolitiken (Sundin, 2012).
Med eller utan dessa specifika åtgärder har små företag som grundats av kvinnor
under de senaste 20 åren börjat ockupera en allt viktigare plats i den globala
ekonomin. Redan i slutet av förra seklet ägdes 25 % av alla företag i västvärlden av
kvinnor, enligt Susanne Jalbert (2000). I USA var denna andel 38 %. I de så kallade
transitionsekonomierna (tidigare så kallade kommunistiska länderna) är andelen
ännu högre (Rysland 64 %, Ungern 40 %). Trenden är ännu mer uttalad när det gäller
nyetablering. Inom EU är det så att var tredje av alla nya företag grundas av kvinnor
(ibid: 11)
Sverige har i huvudsak följt denna trend. Enligt Holmquist och Wennberg (2010) har
mer än 30 % av alla nya företag som grundats under de senaste åren, samt mellan
22% och 28 % av alla existerande företag, ägts av kvinnor. År 2006 sysselsatte dessa
företag drygt 418 000 personer, varav nästan 294 000 (70 %) kvinnor, och betalade ut
91 miljarder i lön, 10 miljarder i bolagsskatt, 70 miljarder i moms, samt 30 miljarder
kronor i egenavgifter som arbetsgivare (Holmqvist och Winnberg, 2010:4).
Det som är viktigt att påpeka i sammanhanget är att bara något decennium tidigare,
under 1980-talet, var kvinnors företagande överhuvudtaget inte på agendan. De
forskare som började intressera sig för fältet (Sundin och Holmqvist, 1989),
konstaterade att det kunde beskrivas med tre ord: osynlighet, mångfald och
anpassning. I en senare rapport skriver Karin Holmqvist (Holmqvist et al, 2011:20)
att kvinnors företagande var så osynligt (både i den officiella statistiken och i de
mediala och politiska-/policy-diskurserna) att de inte kunde ana att nästan en
fjärdedel av alla företag på den tiden ägdes av kvinnor.
När den stödpolicy som riktades mot kvinnoföretagande väl kom började satsningar
göras inom flera politikområden beroende på de flerfacetterade politiska mål som
hade med kvinnors företagande: näringslivspolitik, arbetsmarknadspolitik,
regionalpolitik, Resurscentra för kvinnor, och jämställdhetspolitik (Sundin och Rapp,
2011:13-20). Den första mer omfattande satsningen skedde i början av 1990-talet då
regeringsprogrammet ‛Att främja kvinnors företagande‛ startades, som dåvarande
NUTEK fick i uppdrag att genomföra. Dessa insatser kopplades emellertid från
början till flera andra policyinsatser, exempelvis till så kallade starta eget-bidrag en
sysselsättningspolitisk åtgärd som funnits sedan mitten av 1980-talet, till
affärsrådgivaridéprogram för kvinnor, till flera forskningsprojekt relaterade till
kvinnors småföretagande mm. Alla dessa satsningar var från början kopplade till
kommunala- och regionalpolitiska insatser (Holmqvist m fl. 2011:37-39).
Den andra stora satsningen som kom i slutet av 2000-talet blev en radikal förändring
när det gäller finansiering av främjandeinsatser. Tidigare hade verksamheten haft en
genomsnittlig finansiering på 5 millioner kronor per år. År 2007 fick verksamheten
dock totalt 100 miljoner. Bara NUTEKs budget för främjande av kvinnors
företagande ökade från 5 till 25 miljoner kronor. Resten gick till länsstyrelserna,
Vinnova mm (Sundin och Rap, 2011; Holmqvist m fl. 2011). Ambitionen var att
vidareutveckla rådgivningsverksamhet, informations- och kunskapsspridning,
utbildning samt erfarenhetsutbyte på den regionala nivån.
Dessa till synes stora satsningar har dock ännu inte gett några statistiskt synliga
långsiktiga resultat (Sundin och Rap, 2011; Holmqvist m fl. 2011). Här ska man ändå
vara försiktig med långtgående slutsatser. För det första så handlar det fortfarande
om relativt små finansiella satsningar, jämfört med de satsningar som är riktade mot
mäns företagande (Riksrevisionen, 2007; Sundin och Rapp, 2011).
För det andra, även om stödinsatserna har resulterat i en ökad medvetenhet om att
de hinder som kvinnliga företagare möter i sin verksamhet är mer beroende av det
faktum att de ”… strukturella villkoren är genderiserade … [än av] kvinnornas
brister…”(Sundin och Rapp, 2011:81), så är det fortfarande svårt att förändra både
dessa rigida genderiserade strukturer, och rådande genderiserande kulturer. Sundin
och Rapp (Ibid.) ger oss flera exempel där de utgår från att kvinnor har vissa brister
som behöver åtgärdas med adekvata insatser. Det finns exempelvis alldeles för många
utbildningsprojekt som med hjälp av någon slags speciell pedagogik anpassad till
just kvinnor där målet är att de ska bli bättre företagare genom att överkomma sina
egna bristande kunskaper. Ett annat exempel är mentorsprogram för kvinnor, som
även dem motiveras med argumentet om att kvinnor generellt sett har brist på
affärskontakter som kan hjälpa dem att driva och utveckla sina verksamheter.
Den tredje viktiga förutsättningen för att de aktuella stödinsatserna ska vara
framgångsrika är, enligt flera analytiker, att kvinnor ska få mer inflytande och vara
mer delaktiga i alla insatsåtgärderna ifråga (Tillväxtverket, 2011; Riksrevisionen,
2007)
Invandrarkvinnors småföretagande
Inom det internationella forskningsfältet är Mirjana Morokvasic en av de första
forskarna som redan under 1980-talet försökte dra uppmärksamheten till
invandrarkvinnors situation, både i och utanför arbetsmarknaden i de västerländska
samhällena, men också inom det etniska företagandet (Morokvasic 1988, 1991). Först
under 2000-talet kom en mängd texter om olika aspekter av kvinnliga företagare med
utländsk bakgrund. Några av dem är: Andall, J. (2000); Campani, G. (2000);
Malheiros, J. (2000); Lutz, H. (2002); Apitzsch, U. och M. Kontos (2003); Lutz, H.
(2005);
När det gäller forskning om invandrarkvinnors företagande i Sverige, så var det
Susanne Masons (2002) och Saied Abbasians (2003) avhandlingar som från början
etablerade forskningsfältet i Sverige. Här måste understrykas att dessa texter har
skrivits i en kontext av dels den ovanbeskrivna utvecklingen av den internationella
forskningen kring invandrarkvinnors företagande, men även på grund av ett
explosivt ökat allmänt intresse för kvinnors företagande i Sverige. Enbart NUTEK
har under perioden 2000–2007 publicerat ett 40-tal olika publikationer om kvinnors
företagande. Flera avhandlingar har också presenterats under samma period
(Näsman 2000; Björnsson 2002; Pettersson 2002).
Under de senaste åren har flera nya publikationer tillkommit som belyser olika
aspekter av invandrarkvinnors företagande (t ex. Mason och Ålund, 2001, Mason,
2003; 2007; Joona och Wadensjö, 2008 ; Gavanas, 2006, 2010, 2012). Även om
majoriteten av dessa texter är av hög akademisk kvalitet och har publicerats
internationellt så kan man ändå konstatera att forskningsfältet som studerar
invandrarkvinnors företagande i Sverige fortfarande är underutvecklat, och att
många områden som är relevanta både för akademiker och för praktiker fortfarande
väntar på att bli undersökta.
När det gäller två sådana områden, skillnader mellan invandrarmäns- och
invandrarkvinnors
företagande,
och
skillnaden
mellan
mainstream
kvinnoföretagande och invandrarkvinnors företagande så kan vi fortfarande enbart
referera till kunskap från den internationella forskningen. Exempelvis visar dessa
studier att skillnader mellan invandrarmäns- och invandrarkvinnors företagande i
stort sätt motsvarar de skillnader som finns mellan mainstream mäns- och kvinnors
företagande (Baycan-Levent et al. 2003, 2006). Invandrarkvinnor som startar och
driver sina företag är precis som de övriga kvinnliga företagarna, de är högre
utbildade och har mer erfarenhet än motsvarande manliga företagare, de är mer
nödvändighetsdrivna (necessity-driven), mer orienterade till servicesektorn och
mindre riskbenägna i jämförelse med manliga företagare.
En nyare studie (Piperopoulos, 2012) visar att kvinnliga företagare med etnisk
bakgrund kan dela vissa gemensamma drag med motsvarande manliga företagare
med etnisk bakgrund. Med deras unika egenskaper så som motivation, deras
bakgrund och syn på företagande, avlägsnar de sig faktiskt från sina manliga
kollegor med etnisk bakgrund, och närmar sig i stället sina kvinnliga kollegor från
mainstream. Med andra ord karakteriseras deras företagande av deras kvinnlighet
snarare än deras etnicitet (Ibid :203).
Sammanfattningsvis kan konstateras att vi behöver mer forskning inom området,
speciellt när det gäller svenska förhållanden. Här handlar det inte bara om dess
akademiska relevans, den är minst lika viktig för praktiker för att kunna förstå de
strukturer som begränsar kvinnors inflytande och delaktighet, innan de synliggör dem och
slutligen åtgärdar dem. Denna mer specifika kunskap ska dock kombineras med en
mer generell kunskap om strukturer som ofta begränsar vissa individers och
gruppers möjligheter, som ibland även öppnar upp för nya möjligheter. Detta
kommer att behandlas mer i nästa avsnitt.
Åter till Mixed embeddedness-konceptet
ME intar både som koncept och som metod ett bredare perspektiv som utgår ifrån att
invandrarföretag är inbäddade i en bredare politisk-/ekonomisk struktur. Detta
kräver att forskare aktivt, systematiskt och parallellt växlar mellan tre perspektiv och
tre nivåer: 1) Sociala och kulturella förankringar av entreprenörer, 2) Dynamik av
marknadsöppningar som inramar företagarnas möjligheter att starta och driva sina
företag och 3) Förändringsdynamiken inom politik/policy, regler och föreskrifter.
Alla tre perspektiven måste beaktas i ömsesidigt inflytande och beroende, på tre
nivåer - nationellt, regionalt och lokalt.
Hittills har dock forskare som använder ME som metod mest fokuserat på
möjligheternas struktur, dvs. på marknadsöppningar och möjligheter som finns för
en enskild företagare beroende på samspelet mellan marknad, institutionell ram,
resurser för de enskilda och lokala och nationella bestämmelser. Kloosterman och
Rath (2001:198) beskriver det på följande sätt,
"Invandrarföretagare utnyttjar, förhandlar om och, i mindre utsträckning,
skapar öppningar för att starta ett företag. Dessa öppningar är inte desamma
överallt, de är beroende av ett större socioekonomiskt sammanhang.
Invandrarföretagare och deras sociala förankring bör förstås inom det konkreta
marknadssammanhang dvs. i relation till deras konkreta möjligheternas
strukturer. Detta är i princip det som mixed embeddedness handlar om (min
översättning)".
Kloosterman (2010) har utvecklat en modell (se diagram nedan) för att kunna studera
möjligheternas strukturpåverkan på invandrares företagande. Kloosterman utgår
från faktumet att det humankapital, som en företagare får eller inte får inneha, är
väldigt viktigt för att kunna driva en framgångsrik affärsverksamhet. Tillgång till
humankapital kombineras vidare med lokala möjligheternas struktur och den
makroinstitutionella ramen som företagarna måste arbeta inom. Denna ram betonas i
samspelet mellan individen och de lokala möjligheternas struktur, tillsammans med
de lokala och nationella bestämmelserna och institutionella ramarna som alla
företagare behöver rikta sig efter.
Den första kvadranten i modellen omfattar företagare verksamma inom stagnerande
marknader med hög tröskel. Kloostermans (2010) lägger själv inte någon större vikt
vid denna kvadrant, eftersom han faktiskt finner det ganska märkligt att en mycket
skicklig person skulle komma in en stagnerande marknad där chansen för tillväxt är
liten. Susanne Urban7 från REMESO, Linköpings universitet, har dock upptäckt en
bransch i Sverige som egentligen tillhör just denna kvadrant, nämligen
egenföretagare inom tandläkarverksamhet. Deras antal har inte förändrats mycket
under de senaste tjugo åren, år 1990 fanns 647 jämfört med 676 år 2008, vilket tyder
7
Det handlar om opublicerade premilinära beräkningar baserade på REMESOs registerdatabas Lisa. För mer
detaljer kontakta [email protected]
på att det handlar om en stagnerad marknad. Under samma period har dock andelen
utlandsfödda inom denna bransch ökat från 12,8 % till 28,7 %. Vad det beror på vet vi
inte, men det kan vara en forskningsfråga värd att försöka finna svar på i framtiden.
Den andra kvadranten omfattar stagnerande marknader med låg tröskel, dvs. utan
krav på hög utbildning, som därmed är relativt lätta att ta sig in på. Etablering här
kräver inte mycket humankapital, verksamheten drivs oftast i liten skala, den är
arbetsintensiv, och både ägarna och deras anställda är ofta lågutbildade. När det
gäller tillväxtpotential verkar dessa marknader vara ett tveeggat svärd. Även om de
är lätta att komma in på, så blir det ganska svårt att växa i sådana marknader.
Dessutom lider dessa marknader ofta av överetableringar, dvs. etablering av för
många företag med liknande verksamhet som konkurrerar med varandra, vilket
resulterar i dålig
lönsamhet samt
låga chanser att
överleva
på
marknaden.
I Sverige hör
bland annat små
livsmedelsbutik
er, pressbyråer,
tobaksaffärer,
taxibranschen
mm. till denna
kategori. Bara i
dessa
fyra
branscher,
räknat
tillsammans, har antalet företagare (dvs. personer med F-skattsedel) minskat från
ca.9 800 som var verksamma 1990, till ca. 8 400 som var kvar på marknaden 2008 8.
Samtidigt ökade andelen utlandsfödda företagare i dessa branscher från 25,6 % till
54,7 % under samma period. Trenden har varit tydligast inom livsmedelsbranschen.
Antal företagare minskade under studerad period från 4 359 till 1 893, medan andel
utlandsfödda ökade från 16,6 % till 68,7 %.
Den tredje kvadranten, som inkluderar postindustriella marknader utan krav på hög
utbildning, representerar nya marknader som kan vara i ett tidigt skede av
utvecklingen. Dessa marknader kräver inte några speciella kunskaper eller mycket
8
Susanne Urban, REMESO – opublicerade material, 2012,
kapital, och liknar egentligen den typen av marknader från ovanbeskriven kvadrant
två, åtminstone när det gäller deras tillgänglighet, men avgörande skillnad är den
tillväxtpotential som de erbjuder. De ger nämligen goda förutsättningar för tillväxt
och rörlighet uppåt. Ytterligare centrala drag av dessa marknader är att
invandrarföretagare är mer benägna att gå in på dessa marknader på basis av pullsnarare än push-motiv.
Till dessa växande marknader med låg tröskel tillhör i Sverige till exempel bygg-,
frisör-, restaurang-, vård- och städbranschen. Branschen som kanske bäst illustrerar
trenden är byggbranschen, där antalet företagare har ökat från 880 under 1990 till
5698 under 20089, samtidigt som andelen invandrare också har ökat från 8,2 % till
13,9%. Trenden inom vårdbranschen avviker dock lite från den allmänna trenden.
Antalet småföretagare som säljer vård ökade nämligen från 657 i 1990 till 6 460 i 2008.
Antal utlandsfödda företagare har samtidigt minskat från 15,5 % till 12,5 %. Detta
betyder däremot inte att det är antalet invandrare som minskat. Tvärtom, det är tack
vare den enorma utvecklingen inom branschen, totalt antal företag har ökat nästan
tio gånger, som antal invandrarägda företag också har ökat väsentligt. Faktumet att
invandrarnas andel i branschen minskade tyder snarare på att det handlar om en
kraftigt växande bransch med stora tillväxtmöjligheter, vilket gör att branschen
fortfarande är väldigt intressant även för svenskar.
Den sista kvadranten i modellen omfattar postindustriella marknader med hög
tröskel och därmed krav på hög utbildning. Dessa marknader är oftast svåra att
komma in på, samtidigt som de är väldigt lockande att starta företag inom eftersom
de oftast har en hög tillväxtpotential. Denna tillväxtpotential kommer hand i hand
med strängare krav på högre nivå av humankapital och mer sofistikerad konkurrens,
som bygger på produktens eller tjänstens egenskaper snarare än på priset
(Kloosterman, 2010:36). I teorin ska högutbildade invandrare kunna starta företag i
dessa typer av öppna marknader, men i praktiken kan en icke erkänd utländsk
examina eller svårigheter att erhålla det nödvändiga uppehållstillståndet blockera
vissa begynnande invandrarföretagare från dessa välmående öppningar. De
invandrarföretagare som lyckas undanröja dessa hinder är i ungefär samma läge som
högt kvalificerade infödda företagare.
Hur står det då till i Sverige med dessa branscher? Totalt antal företagare som driver
konsultföretag i sektorer så som el/elektronik/energi, IT, information, media, reklam,
juridik har ökat från 6 804 år 1990 till 28 127 år 2008, vilket är en sjufaldig ökning.
Totalt sätt har andelen invandrarägda företag minskat från 10,5 % till 9,3 %, men i
verkligheten innebär detta ändå att antalet utlandsfödda företagare i dessa branscher
9
Susanne Urban, REMESO – opublicerade material, 2012,
har ökat från ca 700 företagare år 1990 till ca 2 600 företagare 18 år senare.
Minskningen är i första hand relaterad till el/elektronik/energi samt informationsoch konsultföretag, medan i alla andra ovanlistade branscher har antalen invandrare
ökat under den studerade perioden.
Att främja entreprenörskap för kvinnor från etniska minoriteter
I andra delen av denna rapport har jag inledningsvis diskuterat den ökande roll som
små och medelstora företag har fått under de senaste decennierna inte bara i Sverige,
utan även på en global nivå. Jag har också beskrivit hur den svenska industriella
politiken har förändrats under samma period, med syfte att skapa bättre
verksamhetsklimat för dessa företag. Sedan har jag i korta drag presenterat
forskningsresultat som visar hur det har gått för de småföretag som drivs av
invandrare, kvinnor, och invandrarkvinnor.
Jag kunde konstatera att alla dessa tre entreprenörsgrupper driver sina verksamheter
under hårda strukturella påtryckningar som försvårar såväl etablering som
utveckling av deras företag. Alla dessa genderiserade och etnifierade strukturella
hinder till trots visar de flesta kvinnliga och utlandsfödda företagare en vital förmåga
att överleva på marknaden, och får även sina företag att växa. På det viset skapar de
välstånd, inte bara för dem själva utan för hela samhället i stort, genom att bidra till
en ökad sysselsättning, tillväxt och samhällsutveckling.
Hur är det då möjligt att på det mest effektiva sättet främja deras verksamhet? Med
hjälp av mixed embeddedness-konceptet kunde jag lyfta fram två viktiga
kunskapsrelaterade förutsättningar för dessa stödinsatser. För det första är det
viktigt att öka medvetenheten om att kvinnors-/utlandsföddas företagande inte bara
är
‛inbäddat‛
i
deras
individuella
egenskaper
(deras
individuella
entreprenörstalanger, deras humankapital eller deras kultur). Deras företagande
beror i minst lika stor utsträckning på två andra faktorer. Den ena är
möjligheterstrukturer d.v.s. öppningar och/eller hinder som finns på marknader som
i sin natur ständigt är föränderliga. Den andra är regelverk som skapas av
myndigheter på alla nivåer, som ofta på ett avgörande sätt påverkar möjligheternas
strukturer och därmed förutsättningarna för småföretagare att driva sina företag.
Med denna medvetenhet och dessa kunskaper kan de organisationer som syftar till
att stödja småföretagande bland kvinnor, invandrare och invandrarkvinnor uppfylla
den andra förutsättningen för att deras stödverksamhet ska vara effektivt. Nu kan de
nämligen aktivt använda ovan beskriven Klostermansmodell för att följa dynamik
och förändringar i de fyra kvadranterna och på så sätt effektivisera konkreta
stödinsatser mot deras målgrupper. Nya policyer kan snabbt påverka
utvecklingspotentialen i olika marknader, och på det sättet förutsättningarna för hela
branschen, och slutligen även för de individuella företagarna inom dessa branscher.
Vissa stagnerande marknader kan därmed plötsligt bli växande, och tvärtom kan
vissa växande marknader snabbt få mindre tillväxtpotential. Följs dessa förändringar
noggrant är det enklare att uppmuntra eller avråda de presumtiva entreprenörerna
att starta sina företag inom vissa specifika marknader.
Sammanfattande diskussion
Föreliggande rapport har till syfte att presentera och diskutera kunskap om
integration, jämställdhet, tillväxt och småföretagande med fokus på genus och
etnicitet. I rapportens första del beskrev jag de generella förändringsprocesser som
välfärdsstaten har gått igenom under de senaste fyra decennierna, samt hur dessa
ekonomiska och politiska förändringsprocesser har påverkat Sveriges kommunaloch regionalpolitik å ena sida, och integrations- och jämställdhetspolitik å andra sida.
En rad problematiska aspekter inom de rådande strukturerna, praktikerna och
(institutionella) kulturerna hindrar implementering av jämställdhets- och
integrationspolitiska mål, har jag konstaterat och diskuterat: Den nya
regionalpolitiska retorikens dubbla karaktär - tillväxt och ekonomisk
konkurrenskraft och/eller demokrati; Spänningen mellan styrning uppifrån och
underifrån; Demokratiunderskott och EU:s regionala strukturfonders roll; En
ambivalent relation mellan länsstyrelsen och de nya regionförbunden; De informella
nätverkarnas roll; Relationen mellan olika aktörer inom de regionala partnerskapen,
med fokus på makt och ambitionsnivå när det gäller engagemang i samverkan.
Dessa begränsande strukturer påverkar i varierande grad implementering av de
nationella integrations- och jämställdhetspolitiska målen. Resultatet blir att politiska
mål oftast antingen refuseras, assimileras eller särkopplas från kärnverksamheten,
och leder väldigt sällan till genuin transformering av rådande exkluderande
strukturer, attityder och policyrutiner.
Slutligen har diskuterats hur dessa hinder påverkar verksamheten hos mindre
organisationer inom de regionala samverkanspartnerskapen, så som NEEM, och
vilka slags strategier som kan hjälpa dessa organisationer att på det mest effektiva
sättet initiera och utföra det nödvändiga, efterfrågade och eftersträvade
förändringsarbetet. Jag har konstaterat att den strategi som på lång sikt har mest
chans at bli framgångsrik skall inkludera två viktiga aspekter. För det första skall den
vara kunskapsdriven. För det andra handlar det om en långsiktig, envis och
systematisk satsning där organisationerna ständigt påminner sina partners i det
regionala partnerskapsprogrammet om å ena sidan de nationella politiska mål som
borde gälla men som hindras från implementering, och å andra sidan på de ovan
nämnda begränsande strukturer, attityder och praktiker som hindrar
implementering av jämställdhets- och integrationspolitik.
I rapportens andra del har jag, med utgångspunkt i den relevanta forskningen,
beskrivit det aktuella läget när det gäller småföretagande bland kvinnor, invandrare
och invandrarkvinnor i Sverige. Även om de ofta måste brottas med genderiserade
och etnifierade strukturella hinder som de möter i sin verksamhet, visar de flesta
kvinnliga och utlandsfödda företagare inte bara en vital förmåga att överleva på
marknaden, de får sina företag att växa och hjälper dessutom samhällsutvecklingen i
stort genom att bidra till en ökad sysselsättning och tillväxt.
NEEM och liknande organisationer har ofta i uppdrag att på ett mer konkret plan
stödja dessa företagare, inspirera dem att starta företag, samt hjälpa dem att driva
och utveckla sina företag. Denna rapport kommer förhoppningsvis att bidra till att
dessa verksamheter ska bli mer effektiva, bland annat med hjälp av den presenterade
Klostermansmodellen, som har till syfte att underlätta matchningen mellan
möjligheter som finns på marknaden och resurser som behövs för att utnyttja dessa
möjligheter.
Sammanfattningsvis är det två slags strategiska satsningar som denna rapport
rekommenderar till NEEM och liknande organisationer. Den ena är ett aktivt
deltagande i de regionala samverkanspartnerskapen, där de ska driva verksamheten
mot transformering av rådande exkluderande strukturer, attityder och praktiker.
Deras deltagande ska vara kunskapsdriven, och deras syfte ska vara konsekvent
implementering av de nationella integrations- och jämställdhetspolitiska målen. Den
andra är fortsatt stödverksamhet riktad till kvinnliga- och utlandsfödda företagare
genom en ständig kontakt med kunskapsproduktion inom relaterade forskningsfält.
Dessa rekommendationer är egentligen ingen nyhet. Liknande rekommendationer
och eftersträvande av verksamhetsmål finns redan formulerade i en rad politiskaoch policydokument, samt olika rapporter, utredningar och analyser (exempelvis
NUTEK, 2007; Riksrevisionen, 2007; Tillväxtanalys, 2009; Tillväxtverket, 2011). Det
som denna rapport förhoppningsvis har bidragit med är en kunskapsöversikt som
synliggör de exkluderande strukturerna och praktikerna, samt öppnat upp för en
diskussion om det förändringsarbete som kan leda till att genus och etnicitet i
framtiden ska kunna integreras i tillväxtarbetet.
Källor
Abbasian, Saeid (2001), "Varför och hur blev vi egenföretagare i Sverige? : tre iranska
kvinnor berättar / ingår i: Invandarrapport. Borås : Immigrantinstitutet ", in.
Abbasian, S. (2003). Integration på egen hand. En studie av invandrade kvinnoföretagare i
Sverige. (Doktorsavhandling), Uppsala universitet, Uppsala.
Ahmed, Ali M., Lina Andersson, and Mats Hammarstedt (2009), "Ethnic Discrimination in the Marketplace of Small Business Transfers", in, Economics Bulletin no
4.: Department of Economics and Statistics, Växjö University.
Andall, Jacqueline (2000), Gender, Migration and Domestic Service. The Politics of
Black Woman in Italy. Aldershot: Asgate.
Andersson, P. (2005). Self-employed immigrants in Sweden: Are they equally successful as natives? Stockholm, Swedish Institute for Social Research, Stockholm university.
Andersson, P. (2006). Four Essays on Self-Emloyment. Doktorsavhandling, University of Stockholm.
Andersson, P. and E. Wadesjö (2004). "Self-Employed Immigrants in Denmark and
Sweden: A Way to Economic Self-Relience?" Discussion Pepers Series IZA DP
No 1280(Institute for the tudy of Labor, Bon).
Andersson, P. and E. Wadesjö (2004). "Why Do Self-Employed Immigrants in Denmark and Sweden Have Such Low Incomes?" Discussion Pepers Series IZA
DP No 1280 (Institute for the tudy of Labor, Bon).
Andersson, R. (2011). Mainstreaming av integration - om översättning av policy och
nätverksstyrning med förhinder i den regionala utvecklingspolitiken, 1998-2007.
Linköpings Studies in Arts and Science No. 531: Linköpings universitet,
Filosofiska fakulteten.
Apitzsch, Ursula, and Maria Kontos (2003), "Self-employment, Gender and Migration
", International Review of Sociology 13 (1):67 - 76
Barrett, G., Jones, T., & McEnvoy, D. (1996). Ethnic Minority business: Theoretical
discourse in Britain and North America. Urban Studies, 33(4/5), 783-809.
Baycan-Levent, T., E. Masurel, et al. (2003). Gender Differences in Ethnic Entrepreneurship. 43rd EUROPEAN CONGRESS an Regional Science Association (Europe ERSA) Jyväskylä, Finland, August 27-30, 2003.
Baycan-Levent, T., E. Masurel, et al. (2006). "Gender differences in ethnic entrepreneurship." International Journal of Entrepreneurship and Innovation Management 6(3): 173-190.
Barrett, G., Jones, T., & McEnvoy, D. (2003). United Kingdom: Severely Constrained
Entrepreneurialism. In R. Kloosterman & J. Rath (Eds.), Immigrant Entrepreneurs: Venturing Abroad in the Age of Globalization. Oxford and New York: Berg.
Björnsson, B. (2002). En bank även för kvinnor? Småföretagares erfarenheter av
rådgivningsmöten i bank. Doktorsavhandling, Göteborgs universitet.
Bonacich, E., & Modell, J. (1980). The Economic Basis of Ethnic Solidarity. Berkeley and
Los Angeles: University of California Press.
Burman, M., Lindberg, M., & Lund, H. (2011). Följeforskning av Resurscentra för
jämställd tillväxt 2010-2012 - Delrapport 1. Stockholm: Sweco Eurofutures AB.
Campani, Giovanna (2000), "Immigrant women in Southern Europe Social exclusion,
domestic work and prostitution in Italy", in King Russell, Gabriella Lazaridis
and Charalambos Tsardanidis (eds.), Eldorado of Fortress? Migration in
Southern Europe, Houndmills & London: Macmillan.
Cerny, P. G. (1999). Reconstructing The Political In A Globalizing World: States, Institutions, Actors And Governance. Globalization and the Nation-State. F.
Buelens. Cheltenham, Edward Elgar: 89-137.
Coleman, M. (2003). "Gender and the Orthodoxies of Leadership." School Leadership
& Management: Formerly School Organization 23(3): 325-339.
Connell, R. W. (1987). Gender and power: Society, the person and sexual politics,
Stanford University Press.
Connell, R. W. and J. W. Messerschmidt (2005 ). "Hegemonic Masculinity : Rethinking the Concept." Gender & Society : 19(6): 829-859.
Daly, M. (2005). Gender Mainstreaming in Theory and Practice. Social Politics: International Studies in Gender, State & Society, 12(3), 433-450. doi: 10.1093/sp/jxi023
Darin, Karin (2006), "Invandrarkvinnors företagande. En studie av mötet mellan
roller och strukturer", in Ewa Gunnarsson, Anders Neergard and Arne
Nilsson. (eds.), Kors och tvärs, Stockholm: Normal.
Efendic, N., F. W. Andersson, et al. (2012). Tillväxt i företag ledda av personer med
härkomst i Sverige. Fokus på näringsliv och arbetsmarknad hösten 2012 Information om utbildning och arbetsmarknad 2012:1. SCB. Stockholm, Statistiak Centralyrån.
Fischer, A. H. and A. E. M. v. Vianen (2009). Corporate Masculinity. A Companion to
Gender Studies. P. Essed, D. T. Goldberg and A. Kobayashi. Malden &
Oxford, Wiley-Blackwell: 342-356.
Gavanas, Anna (2006) ‚De Onämnbara: jämlikhet, "svenskhet" och privata
hushållstjänster i pigdebattens Sverige.‛ Chapter in ‛Arbetslivets (o)synliga
murar,‛ edited by Paulina de los Reyes, SOU 2006:59
Gavanas, Anna (2010) Who cleans the welfare state? Migration, informalization, social exclusion and domestic services in Stockholm. Institute for Futures Studies: Research Report 2010/3
Gavanas, Anna (2012). "Migrant domestic workers, social network strategies and informal markets for domestic services in Sweden." Women's Studies International Forum, Available online 1 November 2012.
Habib, H. B. (2001, 01-02-21). Mångfalden döljer proletariat, Dagens nyheter, p. A4.
Hirdman, Y. (1988 ). Genussystemet: teoretiska funderingar kring kvinnors sociala
underordning, Volume 23 of Rapport (Sweden. Maktutredningen). Uppsala.
Hjerm, M. (2001). Företagande, vägen till fattigdom eller frälsning för invandrare? i
Marginalisering eller integration? Invandrares företagande i svensk retorik och
praktik - En forskningsrapport. Stockholm: NUTEK, Infonr. 032-2001.
Hjerm, M. (2004). Immigrant Entrepreneurship in the Swedish Welfare State. Sociology, 38(4), 739-756.
Holmquist, C., A. Barle, et al. (2011). Varför ska man främja kvinnors företagande?
Stockholm, Tillväxtverket.
Holmquist, C. and K. Wennberg (2010). Många miljarder blir det ... - Fakta och
nyckeltal om kvinnors företag. Stockholm, Tillväxtverket - Info 0124 Rev A.
Hudson, C. (2001). Regionala partnerskap – ett hot mot eller ett förverkligande av
demokrati? Umeå: Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.
Hudson, C. (2005). Regional development partnership in Sweden: Putting the government back in governance? Regional and Federal Studies(15), 311-327.
Hultman, H. (2006 ). Den gode invandraren bakar inte pizza - invandrares
företagande i svensk forskning och politik. In K. Hjelm (Ed.), Flervetenskapliga
perspektiv i migrationsforskning. Årsbok 2006 från forskningsprofilen
Arbetsmarknad, Migration och Etniska relationer (AMER) vid Växjö universitet.
Växjö: Växjö University Press.
Jahan, R. (1995). The Elusive Agenda: Mainstreaming Women in Development. London, Zed Books.
Jalbert E. Susanne (2000). Women Entrepreneurs in the Global Economy.
Jessop, B. (1999). "The Changing Governance of Welfare: Recent Trends in its Primary
Functions, Scale, and Modes of Coordination " Social Policy & Administration
33(4): 348-359.
Jessop, Bob (2002) The Future of the Capitalistic State. Polity Press.
Joona, Pernilla Andersson, and Eskil Wadensjö (2008), "A Gender Perspective on
Self-Employment Entry and Performance as Self-Employed", in, IZA DP No.
3581, Bonn: Institute for the Study of Labor.
Jones, T. (1981). Small business development and the Asian community in Britain.
New Community, 9, 467-477.
Jones, T., Barrett, G., & McEvoy, D. (2000). Market Potential as a Decisive Influence
on the Performance of Ethnic Minority Business. In J. Rath (Ed.), Immigrant
Businesses - The Economic, Political and Social Environment. Houndmills, Basingstoke and London: Macmillan Press.
Kelley, D., N. Bosma, et al. (2010). GLOBAL ENTREPRENEURSHIP MONITOR
(GEM) 2010 Global Report, Babson College, Universidad del Desarrollo, London Business School.
Khosravi, S. (1999). Displacement and entrepreneurship: Iranian small businesses in
Stockholm. Journal of Ethnic and Migration Studies, 25(3), 493-508.
Khosravi, S. (2001). Klass och social status bland Iranska företagare. Marginalisering
eller integration? Invandrares företagande i svensk retorik och praktik - En
forskningsrapport. A. Rosing, C. Råberg and E. Sundin. Stockholm, NUTEK.
Klinthäll, M. & Urban, S. (2010). Kartläggning av företagande bland personer med
utländsk bakgrund i Sverige. In: Engstrand, Åsa-Karin (Ed.), Möjligheternas
marknad: En antologi om företagare med utländsk bakgrund (pp. 107-130).
Stockholm: Tillväxtverket.
Klinthäll M. & Urban S. (2011). Köksingång till den svenska arbetsmarknaden?: Om
företagande bland personer med utländsk bakgrund, i Lyckad invandring: Tio
svenska forskare om hur man når framgångar. Stockholm: Fores, p. 99–118.
Kloosterman, R. (2010). "Matchig opportunities with resources: A framework for analysing (migrant) entrepreneurship from a mixed embeddedness perspective."
Entrepreneurship and Regional Development 22(1): 25-45.
Kloosterman, R., Leun, J. v. d., & Rath, J. (1999). Mixed Embededness: (In)formal
Economic Activities and Immigrant Business in the Netherlands. International
journal of urban and regional research, 23, 252-266.
Kloosterman, R., & Rath, J. (2001). Immigrant entrepreneurs in advanced economies:
mixed embeddedness further explored. Journal of Ethnic and Migration Studies,
27(2), 189-202.
Kloosterman, R., & Rath, J. (2003). Introduction. In R. Kloosterman & J. Rath (Eds.),
Immigrant Entrepreneurs: Venturing Abroad in the Age of Glopbalization. Oxford
and New York: Berg.
Lange, A. (2005). Utrikesfödda småföretagares villkor och verklighet. Stockholm,
NUTEK Infono. 002-2005.
Ljungar, E. (2002). Entreprenörskap eller leverbröd? Om företagsrådgivning inom
Storstadssatsningen i Stockholmsregionen. Delrapport i utvärderingen av
Storstadssatsningen. Stockholm, Södertörns högskola. Reserach Reports
7/2002.
Ljungar, E. (2007). Leverbröd eller entreprenörskap? Om utländskfödda personers
företagande i Sverige. Doktorsavhandling, Stockholm University.
Lombardo, E. (2005). Integrating or Setting the Agenda? Gender Mainstreaming in
the European Constitution-Making Process. Social Politics: International Studies
in Gender, State & Society, 12(3), 412-432. doi: 10.1093/sp/jxi022
Lundström, A. and L. Stevenson (2001). Entrepreneurship policy for the Future. Special edition SME Forum 19-20 March 2001, Växjö Sweden, Swedish Foundation for Small Business Research.
Lutz, Helma (2002), "At your service madam! the globalization of domestic service ",
Feminist Review 70:89-104.
Malheiros, Jorge Macaísta (2000), "Immogration, Clandestine Work and Labour Market Strategies: the Construction Sector in the Metropolitan Region of Lisbon",
in King Russell, Gabriella Lazaridis and Charalambos Tsardanidis (eds.),
Eldorado of Fortress? Migration in Southern Europe, Houndmills & London:
Macmillan.
Mason, S. A. (2002). Life in the Labyrint. A Reflexive Exploration of Research and
Politics. Doktorsavhandling, Umeå University.
Mason, Suzanne (2003), "Self-employment Policies from the Perspective of Citizenship, Gender and Ethnicity", International Review of Sociology: Revue Internationale de Sociologie 13 (1):219 - 234.
Mason, Sizanne (2007), "Collective self-employment of migrant women in Sweden.
Biographical projects and policy measures ", in Ursula Apitzsch and Maria
Kontos (eds.), Self-Employment Activities of Women and Minorities. Their
Success or Failure in Relation to Social Citizenship Policies: VS Verlag für
Sozialw
Mason, Suzanne, and Aleksandra Ålund (2001), "Perceptions of Self-employment
Plicies and Practices", in, Umeå, Sweden: Final Report for TSER projekt No.
PL97 3211.Montin, S. (2007). Moderna kommuner. Malmö: Liber.
McEnvoy, David, and Trevor Jones (1993), "Relative economic welcomes: South
Asian retailing in Britain and Canada", in H Rudolph and Mirjana Morokvasic
(eds.), Bridging States and Markets, Berlin: Edition Sigma.
Montin, S. (1993). Svenska Kommuner i Omvandling, Novemus - Högskolan i
Örebro.
Montin/Elander (1995). ‛Citisenship, Consumerism and Local Government in Sweden.‛ Scandinavian Political Studies 18(1): 25 - 51.
Montin, S. (2007). Moderna kommuner. Malmö, Liber.
Morokvasic, Mirjana (1988), "Minority and immigrant women in self-employment
and business in France, Great Britain, Italy, Portugal and Federal Republic of
Germany", in, Paris/Brussels.: V/1871/88, Report to the EEC.
Morokvasic, Mirjana (1991 ), "Roads to independence. Self-employed immigrants and
minority women in five European States", International Migration 29:407-420.
Näringsdepartementet (2009) Förordning (2009:145) med instruktion för
Tillväxtverket, Regeringskansliets rättsdatabaser
NUTEK Nuteks historia, http://www.nutek.se/sb/d/1032 .
NUTEK (2004). SMEs in Sweden. Struktural Change and Policy Development.
Stockholm, NUTEK Infono 002-2004.
NUTEK (2005). Den invandrade tillväxtkraften. Sammanfattning av rapporten:
Utrikesfödda småföretagares villkor och verklighet. Stockholm, NUTEK B
2005:6.
NUTEK (2007). Årsbok 2007. Stockholm, NUTEK.
Näsman, B. (2000). Pappas flickor... - Entreprenöriella processer i
kvinnoföretagandets tillkomst. Doktorsavhandling, Stockholms
universitet.Persson, B. (1997). Från arbetslöshet till underföretagande. In B.
Persson (Ed.), Småföretagande, Entreprenörskap och jobben. Ett forskningsfält i
förändring. Stockholm: Rådet för arbetslivsforskning.
Olsson, J. (1999). EU och demokratin - från svensk horisont. Lund, Studentlitteratur.
Persson, B. (2010). Lokal och regional näringslivspolitik - konkurrens, samarbete,
utveckling. Linköpings universitet: Centrum för kommunstrategiska studier Rapport 2010:5.
Pettersson, Katarina (2002), Företagande män och osynliggjorda kvinnor: diskursen
om Gnosjö ur ett könsperspektiv. Kulturgeografiska institutionen, Uppsala:
Uppsala universitet.
Piperopoulos, P. (2012). "Ethnic female business owners: more female or more ethnic
entrepreneurs." Journal of Small Business and Enterprise Development 19(2):
192 - 208.
Pripp, O. (2001). Företagande i minoritet. Om etnicitet, strategier och resurser bland
assyrier och syrianer i Södertälje. (Doktorsavhandling), Mångkulturellt centrum
Botkyrka, Stockholm.
Ramböll (2010). Jämställdhet och det regionala utvecklingsarbetet. Näringsdepartementet, Stockholm.
Rath, J. (2001). Research on immigrant ethnic minorities in the Netherlands. In P.
Ratckligge (Ed.), The POlitics of Social Science Research. "Race", Ethnicity and Social Change. Houndmills, Basingstoke, Hampshire; : Palgrave.
Rath, J. (2002). Needle Games: Mixed Embeddedness of Immigrant Entrepreneurs. In
J. Rath (Ed.), Unravelling the Rag Trade: Immigrant Entrepreneurship in Seven
World Cities. Oxford: Berg Publishers.
Rath, J., & Swagerman, A. (2011). Promoting ethnic entrepreneurship in European
Cities. Luxemburg: CLIP Network: Cities for Local Integration Policy.
Regeringen (2009). Uppdrag att fördela verksamhetsbidrag till resurscentra för
kvinnor inom det regionala tillväxtarbetet - Regeringsbeslut N2009/8458/RT.
Näringsdepartementet. Stockholm.
Reyes, P. D. l. and S. Gröndahl, Eds. (2007). Framtidens feminismer: Intersektionella
interventioner i den feministiska debatten. Göteborg, Daidalos.
Reyes, P. d. l., I. Molina, et al. (2003). Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass &
etnicitet i det postkoloniala Sverige. Stockholm, Bokförlaget Atlas.
Reyes, P. d. l. and D. Mulinari (2004). Intersektionaliteter. Stockholm Liber.
Riksrevisionen (2007). Statens företagsfrämjande insatser - Når de kvinnor och
personer med utländsk bakgrund. Stockholm, Riksrevisionen, RiR 2007:11.
Salminnen-Karlsson, M., & Sundin, E. (2001). Retoriken om Kvinnor som företagare
och invandrare som företagare - likheter och i retoriken, i Marginalisering eller
integration? Invandrares företagande i svensk retorik och praktik. En
forskningsrapport. Stockholm: NUTEK, Infonr. 032-2001.
Saxenian, AnnaLee (1999) Silicon Valley’s New Immigrant Entrepreneurs. San Francisco: Public Policy Institute of California.
Schein, V. E. (1994). Managerial sex typing: a persistent and pervasive barrier to
women’s opportunities. Women in Management: current research issue. M.
Davidson and R. Burke. London, Paul Chapman.
Schmuck, P. A. (1996). Women’s place in educational administration: past, present,
and future. International Handbook of Educational Leadership and Admin-
istration. K. Leithwood, J. Chapman, D. Corson, P. Hallinger and A. Hart.
Boston, Kluwer Academic.
Slavnic, Z. (2001). Informell ekonomi och välfärdssamhället i omvandling i
Marginalisering eller integration? Invandrares företagande i svensk retorik och
praktik. En forskningsrapport. Stockholm: NUTEK, Infonr.032-2001.
Slavnic, Z. (2004). Immigrant and Small Business Research in Sweden. An Overview.
ThemES. Norrköping. 24.
Slavnic, Z. (2006). Ekonomins informalisering och arbetets rekomodifiering. Kors &
tvärs: Intersektionalitet och makt i storstaden. A. Neergaard, A. Nilsson and E.
Gunnarsson. Stockholm, Normal Förlag.
Slavnic, Z. (2007). En intervjustudie av fyra utlandsfödda företagare i Sverige.
Invandrares företagande. En studie av utlandsfödda företagare i Sverige.
Stockholm, NUTEK, R 2007:22: 5-32.
Slavnic, Z. (2010a). "Political economy of informalisation." European Societies 12(1):
3-24.
Slavnic, Z. (2010b). Invandrares småföretagande i Sverige – en kritisk skildring av
forskningsfältets utveckling. Möjligheternas marknad. Om företagare med
utländsk bakgrund. Å.-K. Engstrand. Stockholm, Tillväxtverket.
SOU
1996:55.
På
väg
till
egenföretagande.
Stockholm:
Arbetsmarknadsdepartementet.
SOU2001:48 (2001). På och av – om uppdragsvillighet, rekrytering och avhopp i den
kommunala demokratin. Stockholm.
SOU2003:17 (2003). Diskrimineras invandrarföretagare i Sverige. En empirisk studie
av småföretagskonkurser under 1990-talet. Rapport från Integrationspolitiska
maktutredningen. Stockholm.
SOU2005:66 (2005). Makt att forma samhället och sitt eget liv. Stockholm.
Squires, J. (2005). Is Mainstreaming Transformative? Theorizing Mainstreaming in
the Context of Diversity and Deliberation. Social Politics: International Studies in
Gender, State & Society, 12(3), 366-388. doi: 10.1093/sp/jxi020
Sundin, E. (2012). Förstudie inom ramen för Tillväxtverkets program för Att främja
kvinnors företagande, Östsam.
Sundin, E. and C. Holmquist (1989). Kvinnor som företagare: osynlighet, mångfald,
anpassning: en studie. Stockholm, Liber.
Sundin, E., och Rapp, G. (2011). Att främja kvinnors företagande - Exemplet
Östergötland. Linköpings universitet: HELIX Working Papers - Helix Vinn
Exelence Cenre.
Sundin, E. och Holmquist C. (1989) Kvinnor som företagare - Osynlighet, mångfald
och anpassning. Liber, Malmö
Tillväxtverket (2010). Resurscentra för jämställd tillväxt 2010-2012 - Riktlinjer.
Stockholm.
Tillväxtverket. (2011). Kvinnor och mäns företagande - Östergötlands län. Företagens
villkor och verklighet 2011. Stockholm: Tillväxtverket.
Tillväxtverket. (2011). Att välja jämställdhet. Stockholm: Tillväxtverket - Rapport
0107.
Tillväxtverket (2012a). Sammanställning av resurscentras gruppdiskussioner:
Nationell konferens 18-19 januari 2012. Stockholm.
Tillväxtverket (2012b). Företagare med utländsk bakgrund - företagens villkor och
verklighet - fakta och statistik. Stockholm, Tillväxtverket
Verloo, M. (2001). "Another Velvet Revolution? Gender Mainstreaming and the Politics of Implementation", IWM Working Paper No. 5. Vienna: IWM.
Verloo, M. (2005). Displacement and Empowerment: Reflections on the Concept and
Practice of the Council of Europe Approach to Gender Mainstreaming and
Gender Equality. Social Politics: International Studies in Gender, State & Society,
12(3), 344-365. doi: 10.1093/sp/jxi019
Walby, S. (2005). Gender Mainstreaming: Productive Tensions in Theory and Practice. Social Politics: International Studies in Gender, State & Society, 12(3), 321-343.
doi: 10.1093/sp/jxi018
Wilson, Kenneth L. and Alejandro Portes (1980) ‛Immigrant Enclaves: A Comparison
of Cuban and Black Economies in Miami‛. American Journal of Sociology, 86
295–319.
Wilson, Kenneth L. and Allen W. Martin (1982) ‛Ethnic Enclaves: A Comparison of
Cuban and Black Economies in Miami‛. American Journal of Sociology, 88:
135–60.
Wittbom, E. (2009). Att spränga normer - om målstyrningsprocesser för
jämställdhetsintegrering, Stockholms universitet, Företagsekonomiska
institutionen. Wokander, Mikael (2004), Skattmasens Manifest: Efron & Dotter.
Ålund, A. (2003). Ethnic Entrepreneurs and Other Migrants in the Wake of Globalization. International Review of Sociology, 13(1), 77-86.