Transcript Fisket

1
Nedanstående artikel är hämtad ur boken ”Bensbyn förr och nu”.
Fisket i Bensbyn.
Som i alla kustbyar har fisket genom tiderna spelat en stor och viktig roll för att hålla hungern från husen.
Bensbyn består ju av en hel del öar så det har funnits gott om vatten runt byn, och ändå mer så var det ju
under tidigare århundraden .
Fram till mitten av 1900-talet har vi varit fiskarbönder.
I Johan Persson Pamps dagbok 1834- 1835 berättas mycket om fisket och noteringar görs när några
gör en ovanligt god fångst. I Byaprotokollen från samma tid hittar man också beskrivningar över hur
fisket organiserades och hur man hade en rullande ordning för var och när de olika fiskelagen -notlagen
fick fiska. Det fanns 8 namngivna notfiskeställen och byalaget ägde och underhöll fiskestugor i
Bergsviken, Kåtaholmen och Strömören.
Den 2 maj 1834 fick Carlbergsnoten en släde med mört i Granöviken, och Johan Pamp kommenterar det
sålunda: " stora ting att få så mycket på en gång"
Fredagen den 8 maj samma år berättar han att Jöns Bäckström från no:8 på Skäret fick 2 slädar med
nors.
Den 23 maj står det om Johan Erik Ersson 57 år från no:6 "JanPers" och Erik Ersson 40 år från no:7
"Seel" och att dom ror hem en fullastad båt med sillströmming från Glon.
Söndagen den 17 augusti var Johan Pamp till Strapösundet för att meta . Fiskelyckan var dålig men han
skriver "Jakob Jönsson och Sjölin har varit utotill och nött, och fått 4 kontar med id och gäddor. På
kvällen var jag till Isak Ek och unga Johan Nilsson och köpte mig en halv tunna mört- Ty de hade fått
båten full uti ett varp i Vedaskataviken".
Två dagar senare den 19 augusti skriver han " sistliden natt fick Petter Bäckström och Hans Jönssons
son en båt full med id och idsarfvar och lite gäddor och abborre i Glon."
Den 3 -5 juni 1835 gynnades Bensbyggarna av ett rikt fiske . Så här beskriver Pampen detta.
3 juni...Olof Larsson (no 3" Härsejs") har rott om båten från Hagaviken, Berlin från Tallholmen,
Brändström från Bergsviken med båten full av sik, Isak Ek från Sundet , Erik Ersson från Innantill och
Lars Petter Johansson från Glon.
4 juni....då rodde Jakob Hansson (no:11"Jöns") hem en full båt med strömming från Bergsviken, Lars
Eliasson (no:10" Nirs") från Glon och Johan Eric Ersson (no:6 "Janpers") från Innantill. Jag tog en
fjärding sill av Jacob Hansson ouppgjord.
5 juni ....Nils Petter Johansson (från no:4 "Mårs") fått 2 båtar i Glon, Bäckström(no:8) 2 dito i Sundet,
Erik Ersson(no 7) 2 dito från Bergsviken.
Näten tillverkades och lagades på vintrarna men på den tiden fanns det endast bomullsnät. Innan de
lades i sjön skulle näten "tåles, (färgas) i en blandning av soda och albark.
1845 blev bortauktionerat 4 gamla landryssjor som ålderman Anders Johan Bränström å Bensby Nr 2
Bäck uppdragit å Bensby fiskevatten, dessa ryssjor var utsatta av personer som ej hade fiskrätt.
Ryssjorna inropades av: Gustav Olofsson ägare av Bensbyn nr 3 Härsejs antal 2 st för 12 riksdaler och
av Erik Samuel Ersson ägare av Bensbyn nr 7 Seel antal 2 för 12 riksdaler.
2
Även de gamla bouppteckningarna vittnar om fisket då förutom jordbruksredskap det för det mesta finns
med båt och fiskeutrustning samt stuga eller del därav i skärgården.
Enligt en bouppteckning 19/1 år 1874 efter Johan Berlin född 1846 upptogs bland
annat följande innehav av fiskeredskap:
Hälften av en fiskarstuga och en sjöbod på "Udden"
1 st fiskarstuga vid "Strömören"
8 st harrnät
16 st sköt
26 st siknät
7 st löjnät
6 st dobblinor
1 parti dobbar
1/2 sommarnot
1 st notstycke, nytt
1 st notkalv
1 st skäribåt 12 alnar ny
1 ”
” mindre gammal
1 st bomsegel
1 st focksegel
15:2:16:150:32:28:4:-:50
35:5:3:25:6:8:2:-
Hur man drar not från land:
En person sattes i land. Denne kallades "repstake” och var ofta någon lämplig pojke som tog
uppdraget med stort allvar. Det innebar att hålla i ett rep, som i gamla tider var gjort av vidjor. Repet
var fastsatt i notens ena ände. Så roddes repet rakt ut från land. Där notstycket började rodde man
parallellt med land
till mitten av noten. Där satt en påse, den s k "kalven" och kalvskeden med gubben som på vattnet
utmärkte var mitten befann sig. Sedan roddes nästa notstycke ut och sedan rätt i land med andra repet.
Då ropades ”Törn till” och påbörjades ilanddragningen. Man höll ögonen på ”gubben” kalvskeden så
bägge sidor drogs i samma takt. Efterhand gick man ihop så när repen var iland och notstycket började
dras stod man endast 10-12 meter från varandra och drog. När noten kom mot land och började ta
botten, togs sänktelen ihop för att hindra fisken att ta sig ut. Sedan var det bara att knyta upp "kalven"
och tömma fångsten.
Repstake
Rep
Notstycke Kalven eller kil
Notfiske har bedrivits i stor omfattning enligt en karta över Bensby Byss Skärgård och de varande
Notfiskeställen uti Luleå sockens och Norrbottens Län, upprättad vid Häradssyn i Juli månad 1820.
3
Notfisket synes ha blivit uppdelat efter storlek på hemman
Enligt en karta av 1820 fanns följande notställen :
A = Södra sidan på Strapön
B = Gloviken
C = Östra och Västra sidan av Mulön
D = Väster om Björkön
E = Vid Tallholmen
F = Bergsviken med flera ställen
G = ”Hematil” (Granöfjärden, Mulöviken, Sörfjärden)
Tillsammans 7 områden som notlagen skulle byta i viss turordning varje vecka.
Notavkastning bestämd på byastämma Bensbyn 12 maj 1844 fördelades på följande sätt :
Första veckan :
Lars Petter Johansson nr 1, Erik Ersson nr 7, J Nordberg nr 10
Andra veckan :
Anders J Bränström nr 7, Erik Brand nr 3, Lars G Ökvist nr 9
Tredje veckan :
Unge Johan Nilsson nr 4, Johan O. Johansson nr 6, Samuel Berlin nr 3
Fjärde veckan :
Gustav Jakobsson nr 10, Isak Jakobsson nr 8, Hans P. Jakobsson nr 11
Femte veckan :
Jöns Jönsson nr 5, Per Jacobsson nr 9
Sjätte veckan :
Isak Ek nr 8, Johan Nilsson nr 5, Rönnbäck nr 11, Fredrik Englund nr 8
Sjunde veckan :
Jöns Hansson nr 7, Jöns Nilsson nr 7, Bäckström nr 8, G. Olofsson nr 3
32/64
33/64
33/64
33/64
33/64
33/64
33/64
Och var och en fick nämligen :
Första veckan Sundet
Andra veckan Bergsviken
Tredje veckan
Strapösundet Fjärde veckan Glon
Femte veckan
Inatil
Sjätte veckan
Hagaviken
Sjunde veckan
Tallholmen
Notfisket börjades den 13 maj 1844 med sommarnoten men det drogs not även vintertid.
Pamp skriver i sin dagbok 1834 :
Mars den 13:de torsdag var jag hos Petter Bäckström ( född 1793 bonde på likskäret ) och väckte
( gjorde hål i isen ) tre notvarp de nötte fick ganska lite,
2:ne varp närom näset och det 3:e vid Grunnan, skatanoten nötte nynättingen fick även lite.
De på kartan utmärkta notfiskeställena var: 2 st Mulöviken, 1 st Hagaviken,
1 st Tallholmsviken, 1 st Lillviken, 3 st Bergsviken och Blötvarpet, 1 st Sandviken, 1 st Tallholmen, 1 st
Gloviken, 2 st Strapösundet.
Notdragningen bedrevs mest vår och höst efter sik och strömming men även
vintertid och mitt i sommaren. Då var det s k "badfisk", braxen, id, men även gädda, och abborre som
sedan lufttorkades.
4
N
5
Efter 1940 notas det i huvudsak på våren efter sik som vid sydlig vind går in i våra vikar.
Fisket pågår från islossningen tills vassen sticker upp genom vattenytan.
Annan fisk som strömming och löja fiskas numera med skötar, abborre gädda och badfisk med nät.
1942 bestod gamla notlaget av Lag 1:
Hugo Selberg
Helmer Selberg
Bror Blomkvist
Helmer Broström
Hugo Olofsson
född 6/11 1887 död 5/2 1943
född 5/1 1898 död 20/3 1964
född 15/3 1887 död 23/9 1949
född 14/5 1893 död 21/11 1962
född 12/10 1895 död 20/2 1970
och Lag 2
Helmer Huss
Erik Eriksson
Harald Selberg
född 9/11 1894 död 20/8 1969
född 16/5 1902 död 15/1 1969
född 22/10 1997 död 13/5 1952
Harsejs
Knöss
Jönsh
Måranäset
Swidja
Frisk
Seel
Brand
Dessa två lag slogs ihop 1944-45 och blev ”storlaget” och fiskade i
Hagaviken, Tallholmsviken, Lillviken, Briggen
1955 var delägarna :
Rune och G-A Selberg, Hugo Olofsson, Erik Eriksson, Helmer Huss,
Börje Blomkvist, Manfred Strandberg, Helmer Selberg, Helmer Broström.
som fiskade i Hagaviken, Tallholmsviken, Lillviken, Briggen.
Antecknat i ”Kassabok för Notlaget” av Erik Eriksson han Seelerik
1949 11 maj. Under de gynnsammaste förhållanden vidtogs förberedelser för notning idag.
Vädret var strålande. Vinden sydvästlig alltså ej den bästa, men sällan har vi haft så varmt när
noten och båtarna iordningställts.
Isen låg kvar men innanför grundet i Tallholmsviken och innanför skatan i Hagaviken var det
öppet vatten.
Noten repades av de sakkunniga Helmer S. Helmer B. och Hugo O
Vi mindre sakkunniga Helmer H. Harald S. Börje B. och jag skötte båtarna.
Börje som går i bagarlära och där tränat på smetning av ankarstockar anförtroddes åt
tjärburken. Den skötte han och snål var han inte.
Helmer H var yxkarlen, tog bort en del av kölen och satte nytt ett mycket bra arbete .
Harald och jag gav råd och hantlangade därtill gjorde vi ett mästerverk i det att vi skrädde om
kalven i en not. Allt var glädje fröjd och gamman.
Så kunde notningen på ett par ställen igångsättas.
Vikarna äro i skönhet något för sig nästan alltid.
Men så grann som Tallholmsviken var när första varpet drogs går ej att beskriva.
Vattnet som en spegel färgad av himmelen i de skönaste färger.
Ett gammalt fiskarhjärta slog av glädje och fröjd när denna färggranna spegel rördes av
rännande storsikar i varpet. Det var också helg och högtid när kalven drogs in och i den
glittrade ett tjugotal fiskar varav minst fyra ”riktiga koksikar”. För att i detta lag kallas
för ”riktig koksik” får det inte vara ”småpotatis”.
Ett varp drogs i Hagaviken (Härspethuset) rätt dåligt, nästa och sista varpet var bättre. Summa
10 kg gädda, 15 kg sik.
Det fanns vid den tiden även andra (mindre) notlag
Vernerslaget som fiskade Svinviken, Inadil, Tepa, Bergsviken Mulösidan
6
Delägarna var:
Hilding Johansson, Torsten Hjelm, Albin Strandberg.
Norlinslaget som fiskade Bergsviken Björkössidan med flera ställen
Delägare var:
Allan Norlin, Valfrid Norlin, Albert Hansson.
Hugo Hanssons notlag som fiskade i Strapösundet
Omkring 1955 startad ungdomslaget som fiskade Bergsviken med flera ställen Delägare var :
Torgny Pettersson, Göran Norlin, Hans Havo.
1998 finns endast storlaget kvar som fiskar Tallholmsviken, Lillviken, Bergsviken, Briggen och delägare
är:
G-A Selberg, Sune Huss, Börje Blomqvist, Tore och Knut Ivar Sundström, Erling Johansson, Per
Gunnar Lundbäck, Sture Rutström, Kent Isaksson.
Dessa drar några notvarp under de tidiga vårveckorna direkt efter islossningen.
De senaste tio åren har de fått 100-talet sikar vid något tillfälle varje år.
Övriga gånger har det varit trevliga kvällar men inte mycket fisk. Några leveranser annat än till de
egna frysboxarna har inte varit aktuella. Några gäddor har levererats till BD-fisk för avsalu .
Strömmingsfiske.
Strömming fiskades i huvudsak - under leken veckorna omkring Midsommar i vikar och på grynnor i
den inre skärgården från Hagaviken till Nagelskärsgrundet.
Vanligen med skötar men även med not. Sven Karlsson från Maranäset berättade att han
var med och rodde hem två båtlaster från notvarpen i Bergsviken i början på 1900 -talet.
Strömmingsfiske i yttre skärgården på Kluntarna och Esparna bedrevs i slutet av 1800-talet,
och början 1900 av några familjer.
Mer känd var syskonen Julia och August Englund, Lars Henrik Öqvist, Jan Brännström och Isak Petter
Hansson.
Strömmingsfisket pågick alla dagar som väder och vind tillät men ej på söndagar. Man seglade och
rodde. Motorerna fanns inte, dom kom i bruk först på 1920-talet. De första motorerna hette Alka och
Archiemedes och var på 2 1/2 H-kr.
Strömmingsfisket avslutades omkring "Bärsmäss ” Bartholomehus dagen 24 aug.
Strömmingen saltades i stora kar, lades sedan om i fjärdingar och kaggar.
Man fick 5 - 6 kr för en fjärding. 1 st. tunna = 100 lit, 1 st. fjärding = 25 lit,
1 kagge =10 kg Fjärdingar och kaggar tillverkade man själva. Det sysslade man med om vintrarna.
Bensbyborna har alltid använt fjärdingar och kaggar till sin fisk medan Brändöborna använt fisklådor.
Brändöborna kunde i regel åka hem efter sitt fiske. Bensbyborna började använda fisklådor, då de
fabrikstillverkade började finnas och när man började sälja fisken färsk.( Snabbare transporter.)
Löjfiske.
Löjfiske bedrevs på höstarna - oktober-november månader. Då var alla stugorna på holmarna
bebodda. Kåtaholmen, Ytterstön, Lövören, Sandskärsklippan Hamnön, Tistelsöarna - med en och två
båtlag, Varje båtlag hade 40 – 60 stycken löjnät som var 4 fot djupa och 30 meter långa.
Det var i första hand fisken man var ute efter.
7
Löjrommens betydelse är av senare datum. Betalades på 1920-30 talet med 2 'a 2:50 kr kilot.
År 1982 var priset uppe i 140:- kr kilot, 1997 var priset 400 kronor per kilo och år 2000 fick man 600 kr
per kilo levererat till uppköparen.
Nätfiske efter löja år 2000 hade i stort sett upphört då säl och trålfiske gjort slut på fångsterna.
Vinterfiske.
Strömming fiskades även under isen kring Kluntarna och Esparna 30-40 meters djup, ett tungt och
slitsamt fiske.
Flera personer livnärde sig på krokfiske efter lake och gädda.
På våren var det fiske med mockor under isen efter sik och gädda. I Glosundet samt Strapösundet
förekom det stor aktivitet efter det isen gått upp. Liksom med ryssjor i alla bäckmynningar där lekande
gäddor, abborre, id vandrade upp mot sina lekplatser. Även i Notfjärdsbäcken förekom stor uppgång av
gädda. Där fanns en damm, som öppnades och stängdes vid behov .
Harrfiske skedde också omedelbart som isarna gått upp. Då lekte harren på grynnor och vid uddar.
Norsfiske har skett i rätt stor omfattning i "Norsvarpet”, utanför Bodskatan, Granön. Äldre tiders bybor
åt mycket nors, en fisk som vi idag rynkar näsan åt.
Pamp noterar i dagboken: ”den 8 maj 1834 fick Jöns Bäckström 2 slädar nors”.
Jöns var från Bensbyn nr 8.
Torsken visade sig uppe i Bottenviken vintern 1982. Då fångades på nät ett sextiotal varav flera på 4 kg
- mellan Kluntarna och Esparna på 40 m djup av bröderna Herbert och Gösta Blomqvist.
Fiskeexperterna anser att torsken inte kan lekai våra vattens eftersom det inte är nog salt. Vi har
"bräckt" vatten vilket innebär att insjöfisk inte heller förökar sig i våra fiskevatten.
Enligt protokoll vid byaräkning 1942 rapporterade fiskekommittén att de erhållit
350.000 gösyngel som utplanterats i Granösundet samt 350.000 sikyngel som utplanterats i Hagaviken.
När Hilding Johansson född 1904 tillfrågades huruvida någon fått någon gös, svarade han, att det enda
han hört var, att Haldan Lindqvist en gång hade fått en konstigt blek abborre på nät bakom Klubben.
Gösen är insjöfisk och är vanlig bland annat i Mälaren.
Laxfiske.
Laxfisket har bedrivits av ett fåtal bybor. I allmänhet har utarrenderats 6-10 fasta fiskeplatser för
laxryssjor på Bensbyns fiskevatten.
I ett kontrakt daterat 25 nov. 1899 med delägare i Sandöns Laxfiske "Strömören" i Luleå älvs mynning
kan bl. a. utläsas fiskepriser.
"Härmed försäljer undertecknade till Herr Anton Sjödin, Stockholm och Herr G P Adamsson i
Otterbäcken den lax som fångas år 1900 förutom den som tages till husbehov, högst 50 kilo per hushåll,
till ett överenskommet pris om 1 kr 30 öre pr kg. Saltning ombesörjes av köparen, rensning och
skärningen av säljaren.
Luleå 25 nov. 1899
för min 1/12 del
August Isaksson
J Norlin
J A Näsberg".
3 st. hemmansägare i Bensbyn. Handlingen finns i byaarkivet
Säljakt
Den mytomspunna säljakten finns väl beskriven i många av kustens byaböcker.
I svenskt fiskelexikon från 1955 kan man se att under åren 1938-1948 registrerades skottpengar i
Norrbotten årligen för i genomsnitt 500 sälar varav 37 gråsäl och resten vikaresäl.
Inga särskilda säljaktslag finns dokumenterade i Bensbyn, men sälar sköts i skärgården höst och vår.
Den ende som på senare tid har ägnat sig åt säljakt är John Nilsson.(Berättat av Emma Huss Bensbyn)
8
Två bröder Nordin från Bensbyn ( Troligen Allan och Valfrid Norlin ) nämns i dagbok från säljakt
våren 1932 förd av Konrad Thurfjell (Boken om Mörön )
Ersättning i vattenrättsmål.
Genom lagen av den 1 dec. 1950 om gräns mot allmänt vattenområde samt ändring samma dag i lagen
om rätt till fiske ha fiskerättsägarna efter Norrlandskusten berättigats till ersättning för den fiskerätt
och övriga förmåner som gott förlorade.
Då startades en insamling om innehav av redskap, som fanns i byn, samt även uppgifter om fångster
åren 1946 - 1955. "Aldrig har så mycket fisk fångats och aldrig har så många fiskeredskap plockats
fram ur sina gömmor."
Fångsten uppgavs till 44.709 kg fisk, summa 163.777:- kr.
Redskap: 1890 st. nät, 24 st. storryssjor, 135 små dito, 1191 st. ståndkrok, 311 st. Övriga redskap 4 st.
not, alltsammans till ett värde av 96.240:- kr.
Hela ersättningssumman ett i allt upptogs till 1.312.500:- kr + 4 % ränta.
Utredningen, som inte visade sig vara värt så mycket, gjordes av lantmätare Granlund. Ersättningen
blev ej så stor som beräknats. Den bestämdes till 60.000:- kr + ränta, vilket fördelades på 78 st.
markägare. Största potten gick till utredningsmännen = 17.300:- kr.
Högsta ersättningen till en markägare blev 3.030:- kr.
Lägsta
”
” ” ”
11:- kr.
Domen meddelades i Umeå den 1 mars 1962.
Båtbyggare
Det fanns också en båtbyggare i byn vid namn Hugo Öqvist. Han tillverkade både öppna och ruffade
båtar. Det var dock flera, som sjä1v tillverkade sina båtar. Då söktes det självväxande vränger och
båtkölar i skogarna. Man var noga med att finna bra virke.
Fiskeprofiler och historier
Profiler fanns bland fiskarna. Det gällde att vara tyst om sina fångster, om mängd och sort, för att vid
inrop om fiskelotterna på byaräkningen det gällde att få lotterna sa billigt som möjligt.
Fisket var indelat i lotter, Från Boviken (nr 1) till Sandskär och Skogsskär.
Albin Isaksson var "lönn" om sitt fiske. Om man frågade honom om fångsten hade han alltid till svar I
fjol vare det nä, men i år är det åsout" (i fjol var det något men i år är det intet). Det upprepades år
från år.
Herman Ek hade för det mesta fått en ”liten lakapinn” när han blev tillfrågad.
En vinterdag kom Hilding förbi Herman när han vittjade sina nät på isen. Det låg vackert med fisk som
Herman inte hunnit gömma under säcken som täckte sköljan på sparken. Hilding lättade på förlåten och
där låg ytterligare vackert med sik och abborre i sköljan. Hilding utryckte sin beundran och berömde
Herman för den fina fångsten.
”Ont fa man våra söden näsavöis” blev svaret och Hilding for snopet vidare.
Samma var det med August Norberg som avled år 1982, Han svarade på fråga om var han fiskat: "Jaa,
i havve.”
Syskonen August o Julia Englund låg många somrar ute på Esparna, en efterlämnad dagbok kan berätta
bland annat om fisket och bärplockningen sommaren 1932 på Norr-Espen. Priset på strömming var då
50 öre kilot uppkört till Luleå.
Fångsten den 22 aug. 1932 på Storgrönnan var 400-500 kilo, man lämnade 3 st sköt som man fick 1000
kg på nästa dag.
"Tack och lov" slutade Julia E varje dagboksanteckning med.
Skärgårdens fiskarstugor
9
För fiskets bedrivande krävdes att man kunde komma ut till fiskeplatserna på ett rimligt sätt.
Före motorbåtens tid var det bara att ro eller segla vilket betyder att fisketurer även inom
innerskärgården krävde övernattningar.
Under 1800-talet och början 1900 byggde Bensbybor en mängd öppna fiskarstugor. Dessa stugor stod
på ”ofri grund” var uppsatta av fiskare i ytterskärgården och av bönder i innerskärgården.
Stugorna var timrade med ett rum och svale Sängarna var dubbelslafar med halm eller granris till
madrass. Maten lagades i en öppen spis, som var murad i ett hörn och på långsidorna fanns små
fönster med bord. I svalen förvarades maten, kar, fjärdingar och salt. Dessa stugor stod öppna året
runt och kunde, om de var lediga, användas av alla sjöfarare.
Så var det ända till 1950-talets mitt.
Nästan alla bybor födda 1900 till 1945 har någon gång bott och övernattat i dessa fiskarstugor. Arne
Norlin från Isakssons är född i en stuga på Hamnön hösten 1916.
Strömmingen var den mest betydelsefulla fisken och fångades i huvudsak från tidig vår till senhösten.
I ytterskärgården finns strömming hela den isfria tiden på året medan strömmingen, normala år, går in
och leker på grynnorna i innerskärgården från midsommar till mitten juli.
De som fiskade i ytterskärgården åkte i allmänhet hela familjen ut tidig vår och kom tillbaka vid
isläggningen på hösten. För detta krävdes att man även måste ta med husdjur (Getter) och redskap.
Barnen fick ofta försenade skolstarter på hösten.
På karta från 1865 är det markerat fiskeläger med många stugor på Kluntarna och i viken vid
Espkäringen på Norr Espen liksom Småskär och Uddskär.
Av boende i Bensbyn som hade fiskarstugor i ytterskärgården var:
På Kluntarna Jan Brännström från Bäck och enligt bouppteckning Maria Elisabet (Maja-Lisa)
Brännström från Nöbäck
På Norr Espen Hugo Öqvist samt August och Julia Englund
På Uddskär hade Johan Berlin del av fiskarstuga och sjöbod (1874)
Enligt karta 1865 är inga stugor utmärkta på öarna i innerskärgården.
Men Johan Persson Pamp skriver i sin dagbok 7-8 juli 1834 ”att de varit uti skärihuset på
Kotaholmen”. Troligen fanns det stugor även på andra viktiga notfiskeplatser vid den tiden.
(Hagaviken, Bergsviken)
Stugorna ute på de inre skärgårdsöarna har troligen kommit dit slutet 1800 och början 1900
och ”försvann” under 1960-talet.
I innerskärgården var det i huvudsak bönder som satte upp stugor.
Som mqn kan se här nedan hade Bensbyborna stugor på en mängd öar och holmar som inte tillhörde
Bensbyns marker.
På Hamnön fanns på Hamnöhuvudet Smedstugan och Pernischahuset.i Lillviken hade
C.A. Sandgren och John Nilsson stuga senare Norlins och vid Hamnögrytan fanns Knössstugan
och båda Norbergsstugorna .
På Hamnöörarna hade Julia och August en stuga för höstens löjfiske.
På byaholmen Sandskärsklippan (Klippan) Isakssons och Näsbergs.
På Kåtaholmen fanns en stuga uppsatt av Jönsh och Lassan
På Lövören hade Pellan och Lotsgörda sin stuga
På Ytterstön satte Skåtan och Isak-Petter upp sin stuga 1928 där hade även Mårs en stuga uppsatt av
Carl Gustafsson och Fredrik Sandgren
På Nagelskärsgrunnet (Gråsälsrevet) hade Akrarn sin stuga.
På Tistrensörarna hade Ant Albin Isaksson ,Oscar Blomkvist en stuga
Tallholmens första stuga sattes upp av Erik Rutberg (Jönsh)
Rågången mellan Brändön och Bensbyn delar Strömören.
Äldsta stugan på Strömören ägdes av Brita Cajsa Berlin (Bouppt.)
10
Herrhuset i Strapösundet användes som logi för förmän under propps-skeppningen på 1930 talet.
I Bergsviken fanns en gemensam fiskestuga för byamännen.
Den revs och skulle bli byns bastu men var för rutten.
I Tallholmsviken hade Friskan sin stuga,
I Hagaviken fanns Bäckstugan ( Hans Petter Brännström ) och
Johan Petter Blomkvist (Skåtars)
Numera finns inte längre några öppna fiskarstugor i vår skärgård.
Efter andra världskriget då det började bli mer vanligt med motorbåtar har de stugor som inte rivits
ersatts eller byggts om till privata sommarstugor som i första hand används för fritidsnöjen.
11
Fiskarstugan på Sandskärsklippan
Sandskärsklippan är en gemensamt ägd byaholme. Där fanns 1926 en fiskarstuga troligtvis den första
på holmen enligt bevarat foto. Vid landmätningen 1901 blev Sandskärsklippan och del av Strömören
undantaget för fiske.
Samma stuga 10 år senare 1936 i maj visar hemmansägare Torsten Näsberg på harrfiske, sittande i
dörröppningen.
12
Fotograf är troligen Hugo Sandgren som fiskade tillsammans med Torsten och jämt hade kameran med
sig. Sommaren 1998 var det 7 stugplatser med 2-3 byggnader vardera.
Tre män i en Båt
De tre fiskargubbarna på kortet är från vänster :
Oskar Asplund f ödd 1873 död 1936 ( Mulöviks Oskar ) ,
Isak Johansson född 1864 död 1936 ( Svidi Isak ) ,
Oskar Blomkvist född 1889 död 1969 ( Skåta Oskar) , som är motorman.
Motorn är en Penta U21 årsmodell 1930 kostade cirka 500 kr.
Båten är en Bensbybygd Lass Hugo båt.
De tre männen är klara för avfärd från Isak Petter Hanssons brygga på Likskäret.
Tillsammans med Hugo Selberg född 1889 död 1943 samt
Bror Blomqvist född 1887 död 1949 utgjorde de ett av notlagen som drog not i Hagaviken,
Tallholmsviken, Lillviken under 1920-1930 talet.
13
Fiskarstugan på Norrespen omkring 1928
Ägare August Englund från Bensbyn
Personerna på kortet är från vänster :
Gunnar Andersson född 31/7 1911 från Brändön
Johan Almén från Ängesbyn
Nils August Englund född 6/4 1875 död 1944 från Bensbyn
John Nilsson född 1/3 1895 död 6/2 1980 från Bensbyn
Julia Englund från Bensbyn
Hugo Ökvist född 9/6 1890 död 1952 från Bensbyn . På besök har egen stuga .
Johan Andersson född 7/1 1859 död 5/5 1942 från Brändön och hans son
Gustav Wilson född 7/8 1887 med hustru och son.
Gustav Wilson emigrerade till Oakland California i Amerika, han hade varit fiskarkamrat med hugo
Ökvist, varför han skickade detta kort med hälsning.
”Bäste vän Hugo, väl vi äro framme till det härliga landet California.
Tänk Hugo om du bara vore här skulle vi inte vilja fiska nå mera strömmingar.
Hälsningar från oss i Oakland, Gustav Wilson
Nedan ett foto från 17/7 1937 av Julia och August Englund
troligen vid gisterna ute på Norrespen .
14
En tidsbild från Norr Espen omkring 1930
Utanför nät och saltbodan sitter två genuina fiskargubbar.
Till vänster Lars Henrik Ökvist född 11/10 1855, död 7/5 1943 från Bensbyn, och till höger Johannes
Andersson född 7/11 1859, död 1952 från Brändön.
På bodväggen bakom gubbarna hänger verktyg för tillverkning av fjärdingar, kaggar, tunnor för
förvaring av saltströmming.
Dels snickarverktyg för uppmätning och tillverkning av de olika delarna, dels verktyg för montering.
(Järnband, bandhake, klubba).
Delarna var stavar, band , botten och lock.
Stavarna hyvlades och kapades till rätt längd. En passare ”Stigen” användes för att få rätt bredd sedan
skars fåran ”noten” för lock och botten med en liten hyvel så kallad ”Stråke”. Stavarna krummades
med hjälp av ”Smygen”.
Granbanden värmdes och då kom ”bandbråka” till användning. Det skall som namnet anger bråka och
tämja bandet så det viker sig jämnt utan brott runt fjärdingen. När man mätt upp längden återstod att
göra knuten ”Schweipen”.
Man skar en hake i vardera änden som när bandet läggs i kors hakar tag i varandra och håller ihop
fjärdingen.
Vid montering sattes stavarna i järnbanden och botten i noten nertill.
Banden, ett uppe och ett nere, drogs ihop med hjälp av bandhaken.
Nu kunde fisken läggas i , packas och saltsälta fyllas på, därefter var det dags för locket som tätades
med ” Björkpulver” (togs från multnad björk) och saltsälta.