Transcript Dia 1
Instruktioner för patient som genomgår rehabilitering efter en vristprotesoperaton VARSINAIS-SUOMEN SAIRAANHOITOPIIRI EGENTLIGA FINLANDS SJUKVÅRDSDISTRIKT Syftet med den här instruktionen är att redogöra för rehabiliteringen efter en vristprotesoperation. Med hjälp av instruktionen kan du själv aktivt delta i rehabiliteringen. Ta den här allmänna instruktionen med dig när du kommer för operationen, vid behov preciseras de individuella instruktionerna efter åtgärden. Orsaken till en vristprotesoperation är oftast en reumasjukdom eller artros. En del av operationen görs som behandling av sviterna efter en fraktur. En vristprotesoperation är befogad när smärtan, rörelsebegränsningarna eller en felaktig ställning stör det dagliga livet och nattsömnen. Syftet med operationen är att det skall bli lättare att röra på sig och att lindra smärtan. Fritidssysselsättningarna och möjligheterna till motion blir så småningom mångsidigare i och med att smärtan i vristen avtar. Ledprotesen tål bra den normala dagliga rörelserna. Operationen Operationen tar i allmänhet ungefär 2 timmar och den utförs under ryggbedövning. De skadade ledytorna ersätts med en ledprotes. Protesen i vristen är gjord av metall och plast. Protesens delar fästs i skenbenet och i språngbenet. Mellan protesens delar finns en glidande del av plast. Fastsättningen sker utan cement under veckorna – månaderna efter operationen då benet växer in i protesens porösa yta. Före operationen är det skäl att beakta följande När du kommer till sjukhuset kan du med läkaren och skötaren diskutera frågor som gäller operationen. En operation innebär alltid att organismen utsätts för stress. Du återhämtar dig snabbare efter operationen om du har förberett dig på den. Behandling av inflammationer Alla inflammationer, såsom urinvägsinflammation, bihåleinflammation och inflammerat utslag/söndrig hud, kan utgöra hinder för att operationen skall kunna utföras. De måste därför behandlas före operationen. Skötsel av tänderna Det är bra att boka tid hos tandläkaren genast som beslutet om operation har fattats på polikliniken. Tänderna bör vara undersökta, avbildade och behandlade när du kommer till sjukhuset på det förberedande besöket före ledprotesoperationen ungefär två veckor före den överenskomna tiden för operationen. Det kan finnas inflammationshärdar i munnens slemhinna, i tandköttet, i tänderna och i reströtter och rentav i ett käkben som saknar tänder. Inflammationshärdarna kan vara latenta så att de syns bara vid en röntgenavbildning (ortopantomogram). Övervikt En övervikt försvårar det tekniska utförandet av operationen, förlänger konvalescenstiden och ökar risken för att ledprotesen skall lossna. Vid behov får du av din egen hälsovårdscentral instruktioner om viktkontroll. Muskelstyrkan Om musklerna i nedre extremiteterna är i gott skick och om allmänkonditionen är god så gör det att återhämtningen efter operationen går lättare. Det är bra att göra de övningar som finns i slutet av instruktionen redan före operationen. Hjälpmedel Om du lider av belastningssmärta, som gör det svårt att gå, så kan du underlätta rörligheten med hjälp av kryckor. Du får låna kryckor från din egen hälsovårdscentral. Rökning Det främjar läkningen av såret om man inte röker, eftersom blodets transport av syre till det opererade området då är effektivare. Efter operationen är det absolut förbjudet att röka i ungefär två veckors tid. Vården efter operationen Det finns numera goda möjligheter att behandla smärtan efter en operation. De grundläggande medicinerna vid såväl små som stora operationer är antiinflammatoriska mediciner och/eller paracetamol. Under några dagar efter operationen behandlas smärtan också med hjälp av smärtpump. Pumpen doserar kontinuerligt en blandning av smärtstillande medicin och bedövningsmedel i ryggens epiduralutrymme. Efter att smärtpumpen avlägsnats behandlas smärtan med mediciner som inverkar på det centrala nervsystemet. Smärtan och svullnaden efter operationen behandlas också med upphöjt läge och övningar som effektiverar blodcirkulationen. Efter operationen sätts benet i en kluven gipsstövel. För att förebygga ventrombos använder man blodförtunningsmedicin som ges som en injektion i trakten ovanom naveln. På sjukhuset lär man dig att själv sköta injektionsbehandlingen. Injektionsbehandlingen fortsätter i under tiden för gipsbehandlingen. Sårdränen i det opererade område avlägsnas i allmänhet den andra dagen efter operationen gipset byts efter 2-3 dygn. Efter det får man gå med kryckor med en gipssko på foten, stödjande med full vikt inom de gränser som smärtan medger eller enligt ortopedens instruktioner. Agraffer och suturer i såret avlägsnas två veckor efter operationen. Sjukhusvistelsen varar 4-5 dygn, beroende på hur såret läker, hur man klarar av att gå och hur man behärskar övningarna. Det är tillåtet att köra bil först efter det att gipsen avlägsnats. Om du hemma får feber, det i såret börjar kännas en akut smärta eller stramande som förvärras så är det skäl att ta kontakt med läkare. Fysioterapeuten ger råd och stöd vid rehabiliteringen Före operationen Fysioterapeuten utreder rehabiliteringen efter operationen, bedömer rörelseförmågan och funktionen i benet. På samma gång väljer man hjälpmedel som gör det lättare att gå, t.ex. kryckor, som vanligen behövs ungefär 2 månader efter operationen. Efter operationen Håll benet i upphöjt läge den första veckan efter operationen, fortsätt vid behov lägesbehandlingen flera gånger per dag. Det upphöjda läget minskar svullnaden och smärtan i det opererade benet. Fysioterapeuten ger instruktioner om övningar som har till syfte att minska svullnaden, göra blodcirkulationen livligare och förbättra funktionen i musklerna i benet. Avsikten är att du på egen hand i flera veckor fortsätter med övningarna hemma. När du går skall du använda gipssko. Efterkontroller Suturerna avlägsnas på polikliniken 2 veckor efter operationen. Följande efterkontroll är om 6 veckor, då gipsen avlägsnas. Efter att gipsen avlägsnats får du gå normalt. Efter det är kontrollbesöken 3 månader, 6 månader och 1 år efter operationen och kontrollbesöken fortsätter med två års intervaller. Vid behov kan ortopeden individuellt avgöra hur ofta kontrollbesöken bör ske. På polikliniken tar man röntgenbild och ortopeden bedömer läget i den opererade vristleden. En fysioterapeut undersöker rörligheten och funktionsförmågan i vristleden och ger vid behov fortsatta instruktioner. Efter att gipset avlägsnats För att öka rörligheten i vristleden skall du utföra böj- och sträcknrörelser på vristen och niga (hälarna vilar mot golvet) och stiga upp att stå på tårna. Efter sjukhusskedet Att gå inomhus eller utomhus är en bra motion i början. Efter efterkontrollen kan du utöka motionen. Motionsformer som rekommenderas är t.ex. gång, cykling, simning, dans, skidning och gymnastik. Undvik motion där vikten kommer som en stöt på det opererade benet, det kan leda till att ledprotesen slits och lossnar i förtid. Det lönar sig att fästa uppmärksamhet vid säkerheten i hemmet. Ge till exempel akt på följande riskfaktorer: halt golv, dålig belysning, ostadiga stegar, fransiga mattkanter m.m. På vintern kan man undvika halka genom broddar som fästs vid skodonen. Om du får fysikalisk behandling så skall du berätta för fysioterapeuten om din ledprotes. Individuella instruktioner Tillstånd att stöda: __________________________________________________________ ________________________________________________________________________ ________________________________________________________________________ ________________________________________________________________________ ________________________________________________________ Kontaktuppgifter: Ortoped ___________________________________ Fysioterapeut/konditionsskötare______________________ tfn 3134280 Reumaortopediska polikliniken 017/11 tfn 3134316 (kl. 13-15) Avdelning 017 tfn 3134283 Kom ihåg bra skodon Bra skor gör det lättare att gå. Skornas uppgift är att skydda fötterna och att dämpa stöten när man går. Det bästa överdragsmaterialet är läder, eftersom det absorberar fukt och leder bort den. På grund av svullnaden är det bra om det finns möjlighet att reglera skorna. Regleringen kan göras med snören, kardborrband eller spännen. Skosulan måste vara tillräckligt tjock (1-2 cm) och flexibel så att den som stötdämpare minskar smärtan i trampdynorna. Framför allt med vinterskodon är det skäl att på grund av halkan beakta materialet i sulan. När man köper skor måste man öka fotens längd med 1 cm utrymme, tårna skall ha tillräckligt med utrymme också på höjden och på bredden. Häldelen skall stadigt och fast omge hälen. Häldelen får inte vara för djup och får inte heller skava mot fotknölarna. Med hjälp av en hälkil kan man modifiera anpassningen efter behov. Den stadiga häldelen förhindrar att hälbenet lutar alltför mycket. En lämplig klackhöjd är ungefär 2-3 cm och klacken är lika stor som hälen. Av en ojämnt sliten klack ser man en felaktig ställning på hälen. Normalt slits skon på yttre kanten av klackens bakre del och under. Att gå med kryckor Lätta i början belastningen med två kryckor. För båda kryckorna framför dig, stig med det opererade benet mellan kryckorna, ta sedan ett steg med det friska benet förbi det andra. Ta lika långa steg med vardera benet. När gipset avlägsnats så kan du så småningom när smärtan det medger lämna bort kryckorna. Du kan använda en krycka på den motsatta sidan från den opererade. Att gå i trappor Uppåt – först det friska benet, sedan kryckorna och det opererade benet bredvid. Nedåt – först kryckorna och det opererade benet, sedan det friska benet bredvid. Övningar som skall göras efter en vristprotesoperation För att minska svullnaden skall du hålla benet i upphöjt läge. Böj och sträck på tårna i rask takt. Pressa knät mot underlaget så att lårmuskeln spänns. Pressa hårt ihop sätesmusklerna. Håll benet rakt, lyft upp det och låt det långsamt sjunka ned. Sträck knät rakt och böj det så mycket som möjligt. För benet bakåt med knät sträckt. Böj knät och för hälen mot sätet. Luta inte bålen framåt. Skn för Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt ÅUCS / Pemar sjukhus, vårdenheten för reumasjukdomar, avd. 017 Ledprotespatienten och risken för infektion i ledprotesen Instruktion för patienten. Att visas för vårdpersonalen när man beger sig för olika åtgärder(t.ex. hos tandläkaren). När beslutet om operation har fattats måste man minimera risken för infektion genom att redan före operationen behandla eventuella infektionshärdar bl.a. genom att behandla infektionshärdar i tänderna och munområdet, och behandla hudinfektioner. Framför allt för de patienter som lider av kronisk ledinfektion (t.ex. ledgångsreumatism, ledpsoriasis) och som på grund av svår sjukdom är tvungna att en längre tid använda kortison- eller cytostatikabehandling kan risken för infektion i protesen vara förhöjd. Framför allt bakterier vid namn Staphylococcus aureus och Epidermidis orsakar infektion i en ledprotes. Man tror att det minskar risken för att det efter ledprotesoperationen skall uppstå infektion i protesen om man följer nedanstående principer: 1. Under det första halvåret efter det att protesen satts in måste man sträva till att minska åtgärder som gör att det sprids bakterier via blodet. 2. När en patient med ledprotes råkar ut för åtgärder som riktar sig på tänderna, munnen, de övre luftvägarna, bukhålan, köns- eller urineringsorganen eller öppnande av en böld, rekommenderar vi att man för att minska risken för infektion i ledprotesen använder följande antibiotika: Vid profylaxen följer man instruktionerna för endokarditprofylax (Yleislääkärin käsikirja, Duodecim) Profylax som ges via munnen • Primär - Amoxicillin en 3 g engångsdos en timme före åtgärden, för barn 50 mg/kg • Alternativ för patienter som är allergiska mot penicillin - Roxytromycin en 0,3 g engångsdos, för barn 8-10 mg/kg eller - Erytromycinasistrat en 0,8 g engångsdos, för barn 30 mg/kg eller - Klindamycin en 0,6 g engångsdos, för barn 20 mg/kg Intravenöst given profylax • Åtgärder ovanom diafragmat - Ampicillin en 2 g infusion, för barn 50 mg/kg eller - Vankomycin 1 g som en 1 timmes infusion, för barn 20 mg/kg • Åtgärder nedanom diafragmat - Ampicillin eller vankomycin såsom ovan och - Tobramycin en 0,12 g infusion, för barn 3 mg/kg eller - Netilmycin en 0,15 g infusion, för barn 3 mg/kg