Transcript Konfliktanalys CAR, Emelie Mararv

Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Uppsala universitet
Institutionen för freds- och konfliktforskning FoK AII, VT 13
Konflikten mellan Seleka och Bozizé
i Centralafrikanska Republiken
Emelie Mararv, maj 2013
1
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Inledning
Jag har valt att analysera den konflikt i Centralafrikanska Republiken (CAR), som ledde fram
till statskuppen den 24 mars 2013, då rebellalliansen Seleka störtade president Bozizé och
tog makten i landet. Efter en presentation av historia och kontext, konfliktparter och
oförenlighet, undersöker jag först orsakerna till att konflikten aldrig generaliserades och
eskalerade till fullskaligt krig, för att därefter fundera över varför de upprepade
fredssamtalen
inte
löste
konflikten.
Avslutningsvis
presenterar
jag
ett
möjligt
framtidsscenario.
Historia och kontext
Ända sedan självständigheten från Frankrike 1960 har Centralafrikanska Republiken (CAR)
präglats av politisk instabilitet och är idag ett av världens mest outvecklade länder1. Landet
har under sin relativt korta historia varit scen för inte mindre än fem statskupper, och därtill
ett antal kuppförsök2.
Redan år 2007 beskrevs CAR av ICG (International Crisis Group) som ”något ännu värre än en
misslyckad stat – det har nästan blivit en spökstat, som saknar all form av meningsfull
institutionell kapacitet”3. Korruptionen är utbredd och landet tar varje år emot stora
mängder bistånd4.
Grunderna till den aktuella konflikten går att finna i den politik som redan under
kolonialtiden gynnade vissa delar av CAR, medan andra delar marginaliserades5. CAR har en
mycket heterogen befolkning med ett 70-tal olika etniska grupper inom landets gränser.
Enligt Utrikespolitiska Institutet går en klar skiljelinje mellan ”savannfolken” i norr och
1
BBC News Africa, ’Central African Republic Profile’, tillgänglig via www.bbc.co.uk
Jeune Afrique, ’Rép. Centrafricaine, Chronologie’, tillgänglig via www.jeuneafrique.com
3
International Crisis Group, ’Central African Republic: Anatomy of a Phantom State, 2007-12-13, tillgänglig via
www.crisisgroup.org
4
Utrikespolitiska Institutet: Landguiden, ‘Centralafrikanska Republiken: Ekonomi’, tillgänglig via
www.landguiden.se
5
Utrikespolitiska Institutet: Landguiden, ‘Centralafrikanska Republiken: Modern historia’, tillgänglig via
www.landguiden.se
2
2
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
”flodfolken” i söder6. Jag skulle dock, med stöd av antropologen Louisa Lombard7 och utifrån
egna observationer under mina tio år i CAR, vilja hävda att denna tydliga etniska skiljelinje
inte längre existerar, och kanske aldrig riktigt har gjort det. Även om etnicitet ända sedan
självständigheten varit ett inslag i centralafrikansk politik8, är den etniska identiteten
komplex och föränderlig, och svår att placera in i ett så enkelt mönster som uppdelningen
mellan ”flodfolk” och ”savannfolk”.
Den viktigaste skiljelinjen i den aktuella konflikten är istället regional, men regionaliteten
överlappar till viss del med etnicitet och religion, vilket skapar en situation där essentiella
identitetsmarkörer går att använda för mobilisering. På den ena sidan av denna linje
befinner sig befolkningen i de södra och centrala delarna av landet, som är övervägande
kristna. På den andra sidan finns människorna i de nordöstra delarna av landet, till största
del muslimer9.
De nordöstra delarna av CAR har ända sedan kolonialtiden varit missgynnade, med mycket
dålig infrastruktur och extremt liten statlig närvaro10. Av den lilla utveckling som landet sett,
har lite eller inget kommit de nordligaste invånarna till del11. Ända fram till början av 2000talet orsakade denna region ändå inte så mycket huvudbry för regeringen i Bangui, men
detta förändrades i och med Bozizés maktövertagande i mars 2003, vilket jag ska återkomma
till senare.
Parter
I den konflikt som jag valt att studera kan man urskilja två primära parter, som båda har en
relativt liten kärntrupp och är i behov av stöd från sekundära parter för att bli en maktfaktor
6
Utrikespolitiska Institutet: Landguiden, ‘Centralafrikanska Republiken: Befolkning och språk’, tillgänglig via
www.landguiden.se
7
Lombard Louisa (2012), ’Raiding Sovereignity in Central African Borderlands’, Department of Cultural
Anthropology Duke University, s. 327
8
Baxter Peter (2011), ’France in Centrafrique – From Bokassa and Operation Barracude to the Days of EUFOR’,
Helion & Company Ltd
9
Lombard Louisa, ’Central African Republic: President Djotodia and the Good Little Putschist’s Toolbox’, 201304-02, African Arguments, tillgänglig via www.africanarguments.org
10
RFI, ’Centrafrique: ”La haine de Bozizé unit la Seleka”’, 2013-01-06, tillgänglig via www.rfi.fr
11
Lombard Louisa (2012), ’Raiding Sovereignity in Central African Borderlands’, Department of Cultural
Anthropology Duke University, s. 57ff
3
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
att räkna med. Detta stöd har inte varit självklart, och viktiga sekundära parter har under
konfliktens lopp bytt sida, vilket har haft en avgörande effekt på händelseutvecklingen.
Primära parter
Francois Bozizé och hans närmaste
Den ena parten är Francois Bozizé och hans närmaste familj. Bozizé blev president i CAR i
mars 2003 då han själv tog makten genom en statskupp. Han valdes sedan i allmänna
val 2005, och valdes om för ytterligare en mandatperiod 2011. Vid valen 2011, då hans
popularitet minskat, anklagades han dock både av oppositionen12 och av EU13 för valfusk,
vilket också bekräftas av många centralafrikaner jag pratat med14.
Bozizés minskade popularitet berodde mycket på att han inte lyckades skapa ekonomisk
utveckling och upprätthålla lag och ordning i landet15. Enligt ICG lät han landet förfalla till
korruption och laglöshet så till den grad att ett rebelluppror blev oundvikligt 16.
Bozizés militära resurser bestod dels av landets armé, FACA (Forces Armés Centrafricaines),
vilka dock var dåligt tränade och saknade utrustning, till följd av decennier av konflikter,
uppror och misslyckade försök till reformer17. Trots att posten som försvarsminister
anförtrotts hans egen son, var Bozizé dessutom rädd att armén skulle vända sig emot
honom, vilket ledde till att han höll hårt i landets vapenarsenal18, samtidigt som han själv
omgav sig med ett livgarde, La Garde Présidentielle, som bestod av åttio soldater från den
president Idriss Debys etniska grupp i Tchad19.
12
BBC News Africa, ’Central African Republic Profile’, tillgänglig via www.bbc.co.uk
Lombard Louisa (2012), ’Raiding Sovereignity in Central African Borderlands’, Department of Cultural
Anthropology Duke University, s. 403
14
Mararv Emelie, ‘Val 2011’, 2011-02-06, tillgänglig via www.emeliemararv.com
15
Enligt Barbara Walter föredrar en krigstrött befolkning ofta ”ordning och ekonomisk framgång framför
demokrati”. Jag återkommer till detta under ”Framtidsscenario”, s. 14-15.
16
BBC News Africa, ’Central African Republic Profile’, tillgänglig via www.bbc.co.uk
17
Ingerstad Gabriella (2012), ’Security Sector Reform in Weak Post-War States’, Department of Peace and
Conflict Research Uppsala University, s. 22ff
18
Centrafrique-presse, ’La médiocrité et l'incompétence de Bozizé s'étalent chaque jour devant le monde
entier’, 2013-01-03, tillgänglig via www.centrafrique-presse.over-blog.com
19
Baxter Peter (2011), ’France in Centrafrique – From Bokassa and Operation Barracude to the Days of EUFOR’,
Helion & Company Ltd, kap 9
13
4
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Bozizé har en liten grupp som slutit upp runt honom även efter det att han blev störtad. I
övrigt har han inget självklart stöd i CAR20.
Seleka och Michel Djotodia
Den andra parten i konflikten är de rebellgrupper från de nordligaste delarna av landet som i
december 2012 slog sig ihop och bildade rebellkoalitionen Seleka. Jag kommer här att
behandla dessa grupper som en enhet, trots att de innan sammanslagningen bestod av flera
olika rebellfraktioner med olika ledare. Detta för att alla dessa grupper bildades till en följd
av marginaliseringen av de nordligaste delarna av CAR och därför alla hade samma
drivkrafter, nämligen erkännande, säkerhet och fattigdomsbekämpning21.
De tre grupper som gick samman och bildade Seleka i december 2012 var UFDR (Union des
Forces Démocratiques pour le Rassemblement) och CPCJ (Convention des Patriotes pour la
Justice et la Paix), vilka varit inbegripna både i mindre konflikter och fredsförhandlingar med
Bozizés regim långt innan de slog sig ihop, samt den mindre kända gruppen CPSK
(Convention Patriotique du Salut du Kodro)22. Som en av ledarna för UFDR återfinns Michel
Djotodia23, som blev den som i och med störtandet av Bozizé utropade sig till ny president.
Även andra, mindre rebellgrupper hade bildats och haft sporadiska sammandrabbningar
med FACA i de nordvästra delarna av CAR efter Bozizés valseger 2005, men UFDR:s attack
mot Birao i oktober 2006 var den första som på allvar skakade Bozizé-regimen och
föranledde en intervention av fransk militär för att återställa ordningen24. Missnöjet i norra
CAR hade därmed blivit något som regeringen behövde ta på allvar.
20
Centrafrique-presse, ’Bozizé et sa clique poursuivent leur conspiration contre Bangui au Maroc’, 2013-05-25,
tillgänglig via www.centrafrique-presse.over-blog.com
21
Lombard Louisa (2012), ’Raiding Sovereignity in Central African Borderlands’, Department of Cultural
Anthropology Duke University, s. 341ff
22
Uppsala Conflict Data Program, ‘The Seleka Rebellion’, UCDP Conflict Encyclopedia:
www.ucdp.uu.se/database, Uppsala University
23
Baxter Peter (2011), ’France in Centrafrique – From Bokassa and Operation Barracude to the Days of EUFOR’,
Helion & Company Ltd, kap 9
24
Baxter Peter (2011), ’France in Centrafrique – From Bokassa and Operation Barracude to the Days of EUFOR’,
Helion & Company Ltd, kap 9
5
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Sekundära parter
Frankrike och Tchad har länge haft stort inflytande på centralafrikansk säkerhetspolitik25,
och tillsammans med andra externa parter har de varit helt avgörande för maktbalansen i
den aktuella konflikten.
Tchad
Det var Tchads president Idriss Deby som hjälpte Bozizé till makten26 och som på många sätt
bistod honom militärt under hans regeringstid, bland annat genom att hjälpa till att slå ned
ett uppror av CPJP år 201027. De båda ledarnas relation kom att försämras under det sista
året innan Selekas maktövertagande28 men officiellt stod Deby ändå till en början på Bozizés
sida i konflikten, och så sent som i december 2012 skickade han 200 tchadiska soldater för
att skydda regimen29. När statskuppen var ett faktum anklagade dock Bozizé sin tidigare
allierade för att ha stöttat rebellerna och aktivt deltagit i striderna30, något som förnekades
av Deby men som bekräftas av människor i Bangui, där den allmänna uppfattningen är att
det fanns soldater från både Sudan och Tchad bland de Seleka-rebeller som intog staden31.
Frankrike
Frankrike har hela tiden envist stått fast vid att deras militära närvaro i CAR endast syftade
till att garantera franska medborgares säkerhet32. Med tanke på Frankrikes tidigare
inblandning i centralafrikanska statskupper, tror dock många centralafrikaner fortfarande att
den forna kolonialmakten haft ett finger med i spelet. Vid UFDR:s första attack mot Birao
2006 spelade Frankrike också en mycket aktiv roll i att hjälpa FACA att slå ned upproret 33. En
25
Baxter Peter (2011), ’France in Centrafrique – From Bokassa and Operation Barracude to the Days of EUFOR’,
Helion & Company Ltd
26
Baxter Peter (2011), ’France in Centrafrique – From Bokassa and Operation Barracude to the Days of EUFOR’,
Helion & Company Ltd, kap 9
27
RFI, ’Centrafrique: comment François Bozizé a perdu ses alliés’, 2013-03-25, tillgänglig via www.rfi.fr
28
BBC News Africa, ’CAR’s ousted leader Bozizé says Chad aided rebels’, 2013-04-03, tillgänglig via
www.bbc.co.uk
29
Uppsala Conflict Data Program, ‘The Seleka Rebellion’, UCDP Conflict Encyclopedia:
www.ucdp.uu.se/database, Uppsala University
30
BBC News Africa, ’CAR’s ousted leader Bozizé says Chad aided rebels’, 2013-04-03, tillgänglig via
www.bbc.co.uk
31
Intervju med Adama Ibrahim, Bangui
32
Sveriges Radio, ’Internationell styrka på väg till Centralafrikanska Republiken’, 2012-12-27, tillgänglig via
www.sverigesradio.se
33
Baxter Peter (2011), ’France in Centrafrique – From Bokassa and Operation Barracude to the Days of EUFOR’,
Helion & Company Ltd, kap 9
6
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
diplomat i Bangui berättar i en intervju att säkerhetsansvariga på franska ambassaden några
dagar innan rebellernas maktövertagande, i mars 2013, menade att det fanns en
”överenskommelse med Seleka om att ingen plundring skulle ske i huvudstaden”34. Detta
visar att det fanns kontakter mellan Frankrike och Seleka och skulle kunna vara en indikation
på att Frankrike var mer inblandade än vad de gett sken av.
ECCAS och MICOPAX
Förutom de ovan nämnda parterna, i form av enskilda stater, har en fredsbevarande styrka
med militärer från grannländerna funnits i CAR ända sedan 2001. FOMUC (Forces
Multinationales de la CEMAC) tillsattes av den ekonomiska och monetära unionen CEMAC
(Communauté Economique et Monétaire de l’Afrique Centrale) för att upprätthålla freden.
2008 bytte de namn till FOMAC (Forces Multinationales de l’Afrique Centrale), bara för att
strax därefter än en gång byta namn till MICOPAX då den större regionala ekonomiska
unionen ECCAS (Economic Community of Central African States) officiellt blev dess nya
huvudman35. Det var MICOPAX-styrkan som skapade det dödläge i striderna som ledde till
förhandlingar i januari 2013, vilket jag kommer att återkomma till senare i denna analys.
ECCAS-länderna har även på olika sätt förespråkat och underlättat förhandlingar.
Övriga externa parter
Under de senaste månaderna innan statskuppen fanns även 200 sydafrikanska militärer på
plats i Bangui efter en överenskommelse mellan Bozizé och Sydafrikas president Jacob
Zuma36.
Diasporan har inte haft något stort inflytande i konflikten, men har varit aktiva på sociala
forum37 och ofta snabba att fördöma våldshandlingar. Dessutom kan vissa av Selekas
talespersoner, framför allt Eric Massi, räknas till diasporan38.
34
Intervju med utländsk diplomat, Bangui
Baxter Peter (2011), ’France in Centrafrique – From Bokassa and Operation Barracude to the Days of EUFOR’,
Helion & Company Ltd, kap 11
36
BBC News Africa, ’Jacob Zuma: 13 South African soldiers killed in CAR’, 2013-03-25, tillgänglig via
www.bbc.co.uk
37
DIASPORA MULTIMEDIA & AUDIOVISUEL’s sida på Facebook, tillgänglig via www.facebook.com
38
RFI, ’Centrafrique: pour qui roule la Seleka?’, 2012-12-29, tillgänglig via www.rfi.fr
35
7
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Oförenlighet
Konflikten kan beskrivas som en inomstatlig konflikt om regeringsmakten39. Enligt Seleka och
dess föregångare var de norra delarna av CAR marginaliserade och rebellerna hoppades att
upproren skulle leda till erkännande och en ”plats på kartan”, vilket i sin tur skulle skapa
bättre säkerhet och minska fattigdomen i regionen40. Att upproren bröt ut just vid denna
tidpunkt, några år efter Bozizés maktövertagande, kan förklaras med att vissa rebelledare
hade hjälpt Bozizé att komma till makten och sedan blivit besvikna då de inte fått det tack de
tyckte att de förtjänade41. Resultatet blev frustration och en känsla av relativ deprivation42.
Dessutom hade konflikterna från Sudan och Tchad spillt över i regionen och lett till att vapen
cirkulerade i högre utsträckning från 80-talet och framåt43, något som högst sannolikt
bidragit till att stärka Selekas militära makt.
Bozizé å sin sida hävdade envist att han var vald av folket och hade deras stöd, och att
rebellerna från norr inte representerade det centralafrikanska folket44. Hans ovilja att
tillmötesgå rebellernas från början ganska moderata krav på inflytande tror jag bäst kan
förklaras med Wallensteens45 ord: ”Staten … förfogar över så attraktiva resurser att många
finner det värt att kämpa för att behålla makten…”. Dessa resurser innefattar exempelvis
möjligheten att driva in skatt samt kontroll över armén46. Även om Bozizé officiellt hävdade
att han endast ville respektera folkets vilja då de valt honom till president, kan man anta att
hans huvudsakliga drivkrafter att stanna kvar vid makten var personlig säkerhet och
ekonomiska tillgångar, vilket skulle uppnås genom fortsatt kontroll över statens resurser.
39
Wallensteen Peter (2002), Understanding Conflict Resolution: War, Peace and the Global System. London:
SAGE, s. 74
40
Lombard Louisa (2012), ’Raiding Sovereignity in Central African Borderlands’, Department of Cultural
Anthropology Duke University, s. 341ff
41
Lombard Louisa (2012), ’Raiding Sovereignity in Central African Borderlands’, Department of Cultural
Anthropology Duke University, s. 331
42
Wallensteen Peter (2002), Understanding Conflict Resolution: War, Peace and the Global System. London:
SAGE, s. 42
43
RFI, ’Centrafrique: ”La haine de Bozizé unit la Seleka”’, 2013-01-06, tillgänglig via www.rfi.fr
44
Mararv Emelie, ‘Intervju med Bozizé från RFI’, 2013-01-08, tillgänglig via www.emeliemararv.com
45
Wallensteen Peter (2002), Understanding Conflict Resolution: War, Peace and the Global System. London:
SAGE, s. 73
46
Wallensteen Peter (2002), Understanding Conflict Resolution: War, Peace and the Global System. London:
SAGE, s. 64
8
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Symtom och dynamik
En intressant aspekt av konflikten mellan Bozizés regim och Seleka är att den, trots att landet
redan hade stora problem och trots etniska och religiösa skiljelinjer att dra nytta av för
mobilisering, aldrig eskalerade till fullskaligt krig47. Under den första månaden efter Selekas
maktövertagande cirkulerade en del rykten om att den nye, självutnämnde ledaren Djotodia
egentligen skulle vara ute efter att skapa en islamistisk republik48, och på sociala forum
kunde man läsa kommentarer, mestadels från diasporan, om att det var dags för de kristna
att ta ut sin hämnd49. Den 14 april blev en kyrka i Bangui beskjuten med raketer mitt under
gudstjänst – det är dock oklart om detta var en olyckshändelse eller om kyrkan var målet för
beskjutningen – vilket fick den kristna organisationen World Watch Monitor att publicera en
artikel om att Selekarebeller ända sedan december attackerat kristna mål50.
Hur kunde en upptrappning av våldet och en självförstärkande konfliktspiral ändå undvikas?
Jag tror att svaret går att finna både i de primära och de sekundära parternas attityder och
beteende, men också på en strukturell nivå.
De primära parternas attityder och beteende
Tittar man på de primära parternas attityder, så kan man konstatera att trots en viss
misstänksamhet och trots Bozizés försök att utmåla Seleka som ”legosoldater och
terrorister”51, fördes det kontinuerligt en dialog mellan parterna. Efter UFDR:s attack mot
Birao 2006 hölls fredssamtal, som ledde fram till ett fredsavtal 2007. Förutom ett
omedelbart eldupphör innebar fredsavtalet en överenskommelse om demobilisering och
integrering av UFDR-rebeller i armén, samt en fortsatt dialog för att lösa landets politiska
problem52.
47
Visserligen har UCDP ännu inte publicerat några siffror för antalet döda i strid under 2013, men med tanke på
att Röda Korset ”endast” rapporterade ett 80-tal döda vid själva maktövertagandet, finns det skäl att anta att
antalet dödade i strid inte översteg 1000 personer (News.com.au, ’At least 80 dead in CAR coup: Red Cross’,
2013-03-30, tillgänglig via www.news.com.au)
48
Centrafrique-presse, ’Michel Djotodia dément être l’auteur d’un courrier adressé à l’OCI en 2012’, 2013-0528, tillgänglig via www.centrafrique-presse.over-blog.com
49
DIASPORA MULTIMEDIA & AUDIOVISUEL’s sida på Facebook, tillgänglig via www.facebook.com
50
World Watch Monitor, ’Church shelled, seven Christians killed in Central African Republic’, 2013-04-16,
tillgänglig via www.worldwatchmonitor.org
51
Al Jazeera, ‘CAR leader calls rebels mercenary terrorists’, 2013-01-09, tillgänglig via www.aljazeera.com
52
Uppsala Conflict Data Program, ‘UFDR enters the fray’, UCDP Conflict Encyclopedia:
www.ucdp.uu.se/database, Uppsala University
9
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Under 2008 hölls nya samtal, som även innefattade mindre rebellfraktioner från norra
delarna av CAR samt representanter från den politiska oppositionen och det civila samhället.
Strax innan årets slut skrev alla parter under ett avtal som innefattade överenskommelser
om delning av makten samt avväpning och demobilisering av rebeller53. När nästa
rebellgrupp, CPJP, dök upp på arenan år 2009 blev striderna lite mer långvariga, men inom
två år hade man även här nått ett fredsavtal med regeringen54.
Även om Selekas huvudsakliga skäl att ta upp vapnen igen i slutet av 2012 var att Bozizé inte
respekterat de tidigare avtalen, känns det ändå rimligt att anta att den återkommande
kontakten och kommunikationen mellan parterna har bidragit till att förhindra stark
polarisering och avhumanisering mellan parterna55.
Då statskuppen var ett faktum och ryktena om en islamisering började cirkulera i Bangui,
samtidigt som före detta rebeller plundrade och gjorde staden osäker, kunde eskalering av
en etnisk/religiös konflikt alltså undvikas eftersom det inte fanns någon tydlig polarisering
mellan olika grupper. Dessutom motarbetade Djotodia aktivt en polarisering av konflikten då
han i flera tal underströk att den nya regimen inte ville gynna något speciell grupp och bad
alla centralafrikaner att hjälpa till att tillsammans bygga upp landet56.
Sekundära parters attityder och beteende
Sekundära parter har också spelat en roll i att förhindra eskalering. När befälhavaren för
MICOPAX den 2 januari deklarerade att Damara var ”den röda linjen” som vare sig Seleka
eller regeringstrupperna fick gå över om de inte ville hamna i krig med övriga ECCASländer57, skapade han det dödläge58 som krävdes för att de båda primära parterna skulle gå
med på förhandlingar.
53
Uppsala Conflict Data Program, ‘Two years of talks’, UCDP Conflict Encyclopedia: www.ucdp.uu.se/database,
Uppsala University
54
Uppsala Conflict Data Program, ‘CPJP enters the fray’, UCDP Conflict Encyclopedia:
www.ucdp.uu.se/database, Uppsala University
55
Pruitt, Dean G. & Sung Hee Kim (2004), Social Conflict: Escalation, Stalemate and Settlement. Tredje utgåvan.
New York : McGraw-Hill, s. 181
56
Tal som Michel Djotodia själv la ut på sin sida på Facebook, tillgängligt via www.facebook.com
(https://www.facebook.com/photo.php?v=104036059796908)
57
AFP, ’Force warns C. African rebels against advance’, 2013-01-02, tillgänglig via www.afp.com
58
Zartman William (2001), ‘The Timing of Peace Initiatives: Hurting Stalemates and Ripe Moments’, The Global
Review of Ethnopolitics 1(1), s. 8-18
10
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
I ett senare skede, när Seleka till slut tog makten, verkar det ha varit med ECCAS-ländernas
tysta medgivande. Då rebellerna den 22 mars korsade ”den röda linjen” i Damara, ska det ha
skett utan något större motstånd. Vad som orsakade denna ändrade ståndpunkt från ECCAS
sida är svårt att få någon klarhet i, men kanske insåg man att Seleka nu hade militärt övertag
då Bozizé övergivits av sina tidigare bundsförvanter59, och bedömde att det bästa sättet att
få ett slut på konflikten var att låta Seleka vinna60.
Under månaderna efter statskuppen har ECCAS-länderna dessutom gett fortsatt hjälp
medling mellan de nya makthavarna och andra representanter för CAR i form av politiker
och civilbefolkning. Samtidigt har MICOPAX spelat en stor roll i avväpningen av före detta
rebeller och Bozizé-sympatisörer i Bangui. Detta tror jag också har bidragit till att förhindra
att konflikten eskalerat.
Strukturella faktorer
Ser man på de strukturella faktorerna, tror jag att Homer-Dixons61 ord belyser en viktig
aspekt: ”En uppfattning att det politiska och ekonomiska systemet är legitimt kommer att
minska medborgarnas känsla av relativ deprivation och förhindra massmobilisering på grund
av missnöje”. Bland de centralafrikaner som inte aktivt deltog i rebellrörelsen var det
förvisso ingen majoritet som såg Bozizés styre som legitimt, men däremot var det en vanlig
uppfattning att han egentligen inte hade så mycket makt, utan var ”bakbunden” av
ofördelaktiga ekonomiska och militära överenskommelser med utomstående parter som
Frankrike och Tchad. CAR är rikt på naturtillgångar, framför allt diamanter, guld och skog,
men mycket lite av inkomsterna från exploateringen kommer landet till del62. I nordöst har
man även hittat olja, men någon utvinning har ännu inte börjat 63. Känslan av utsatthet och
exploatering kan sägas ha blivit ett ”valt trauma”64 som förenar centralafrikaner som grupp
59
RFI, ’Centrafrique: comment François Bozizé a perdu ses alliés’, 2013-03-25, tillgänglig via www.rfi.fr
Pruitt, Dean G. & Sung Hee Kim, 2004. Social Conflict: Escalation, Stalemate and Settlement. Tredje utgåvan.
New York : McGraw-Hill, s. 172
61
Homer-Dixon, Thomas F. (1991) ‘On the Threshold: Environmental Changes as Causes of Acute Conflict’,
International Security 16(2): 114
62
Utrikespolitiska Institutet: Landguiden, ‘Centralafrikanska Republiken: Naturtillgångar och energi’, tillgänglig
via www.landguiden.se
63
Utrikespolitiska Institutet: Landguiden, ‘Centralafrikanska Republiken: Naturtillgångar och energi’, tillgänglig
via www.landguiden.se
64
Gurr Ted (2007), ’Minorities, Nationalists, and Islamists: Managing Communal Conflicts in the Twenty-first
Century’, in Crocker, Chester A, Fen Osler Hampson, and Pamela Aall (red). Leashing the Dogs of War: Conflict
Management in a Divided World, s. 138
60
11
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
och gör dem mindre villiga att gå i strid mot varandra. I en karikatyr i en lokal tidning i Bangui
från den 28 december 2012 avbildas Bozizé som talar till folket och säger: “Ungdomar, öka
er vaksamhet! Fort! Greppa er pil, greppa er båge, greppa er påk och blockera vägen! Vi blir
alla dödade på grund av vår olja.” I ett hörn står en åhörare och muttrar: “Hur det än blir så
försvinner oljan ut ur landet…”
Lösning
Trots upprepade förhandlingar och ett avtal om att bilda en koalitionsregering så sent som i
januari 2013, blev lösningen ändå till slut att Seleka tog makten med våld. Hur kunde det bli
så? Jag tror att två viktiga förkaringar till detta är att förhandlingarna aldrig löste konfliktens
underliggande problem, och att ingen av parterna egentligen var särskilt intresserad av en
förhandlingslösning och därmed saboterade fredsprocessen.
Ytliga förhandlingar?
Även om den kontinuerliga kontakten mellan parterna hade den positiva effekten att
förhindra en ökad eskalering av konflikten, verkar alla inblandade, både konfliktparter och
medlare, ha misslyckats med att lösa den underliggande problematiken med båda parternas
krav på säkerhet och ekonomisk utveckling. Jag har tyvärr inte kunnat hitta någon
information om på vilket sätt samtalen fördes, men det är intressant att notera att
förhandlingarna flera gånger verkar ha varit ganska kortvariga. Vid samtalen 2008, som
12
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
inkluderade både regering, rebeller, politisk opposition och representanter från det civila
samhället, nåddes en ”viktig kompromiss” efter drygt en veckas samtal 65. Vid
förhandlingarna mellan Bozizé och Seleka i Libreville i januari 2013 skrevs ett avtal på efter
tre dagar. Kanske räcker tre dagar för att nå en acceptabel kompromiss. Jag är dock
övertygad om att en så begränsad tid knappast lämnar utrymme för att ägna sig åt någon
mer djupgående problemlösning, i syfte att nå en överenskommelse som gynnar båda
parter66. Tidsbristen blir än mer uppenbar om man tar med i beräkningen att den
centralafrikanska kulturen är en kollektivistisk kultur, i vilken man inte gärna öppet
diskuterar olika åsikter67. Utifrån detta drar jag slutsatsen att man nöjt sig med att finna just
en ”acceptabel kompromiss”, men att förhandlingarna inte löst några underliggande
problem.
Förhandlingar som ett spel för gallerierna
Jag tycker dessutom att det finns tydliga indikationer på att vare sig Bozizé eller Seleka
egentligen var särskilt intresserade av en förhandlingslösning i januari 2013. Båda sidor skrev
på fredsavtalet, men Seleka drog sig aldrig tillbaka från ockuperade områden, och inte heller
Bozizé levde upp till sina löften om att exempelvis skicka hem de 200 sydafrikanska
soldaterna68. Jag ser detta som att båda parter egentligen bara var ute efter att övertyga
omvärlden om sina goda intentioner, när de i själva verket var beslutna att fortsätta att driva
sina egna linjer69.
Samma mönster kan man även se tidigare i processen, då löften om avväpning,
demobilisering och integrering i armén i många fall aldrig blev uppfyllda70.
En annan möjlig förklaring är att de båda parterna faktiskt ville uppfylla sina åtaganden i
fredsavtalen, men inte vågade. Walter71 beskriver hur avväpning och demobilisering av
65
Uppsala Conflict Data Program, ‘Two years of talks’, UCDP Conflict Encyclopedia: www.ucdp.uu.se/database,
Uppsala University
66
Wallensteen Peter (2002), Understanding Conflict Resolution: War, Peace and the Global System. London:
SAGE, s. 37; Pruitt, Dean G. & Sung Hee Kim (2004). Social Conflict: Escalation, Stalemate and Settlement.
Tredje utgåvan. New York : McGraw-Hill, kap. 10
67
Pruitt, Dean G. & Sung Hee Kim (2004). Social Conflict: Escalation, Stalemate and Settlement. Tredje utgåvan.
New York : McGraw-Hill, s. 206f
68
RFI, ’RCA: La Seleka se dit prête à ”retourner aux armes” suite à l’expiration de son ultimatum’, 2013-03-20,
tillgänglig via www.rfi.fr
69
Stedman John Stephen (1997), ‘Spoiler Problems in Peace Processes’, International Security 22(1) s. 8
70
RFI, ’Centrafrique: ”La haine de Bozizé unit la Seleka”’, 2013-01-06, tillgänglig via www.rfi.fr
13
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
trupper skapar ett säkerhetsdilemma som är så förutsägbart att det på något sätt bör
regleras i fredsavtalet, exempelvis genom att man beslutar att en tredje part ska övervaka
processen och garantera båda parters säkerhet. Denna tredje part fanns dock på plats i form
av MICOPAX, så en kontrollerad avväpning med säkerhetsgarantier för båda konfliktparterna
borde inte ha setts som ett ouppnåeligt mål72.
Min slutsats blir därför att ingen av parterna egentligen hade för avsikt att följa avtalen.
Kanske kan även detta kopplas till det ”valda traumat” som jag beskrev tidigare. En
förutsättning för ärliga förhandlingar är just detta, att parterna upplever att det finns en
möjlig lösning på problemet73. Kan det vara så att även ledarna i CAR känner sig så beroende
av utomstående aktörer, att de tror att de aldrig kan åstadkomma någon positiv förändring
för sitt land och sitt folk? Kan det vara så att de därför endast söker kortsiktiga lösningar, där
de under en begränsad tid vid makten ska kunna tillgodogöra sig så mycket som möjligt av
statens attraktiva resurser?
Framtidsscenario
I och med Selekas maktövertagande är den centrala oförenligheten i konflikten löst. En
mängd problem kvarstår dock, även sedan det överhängande hotet om generalisering och
ytterligare eskalering av konflikten verkar vara avvärjt. Djotodia och hans regering står nu
inför den enorma uppgiften att bygga upp CAR från grunden och inleda en
demokratiseringsprocess som ska leda fram till fria val om 18 månader74.
71
Walter Barbara F (1999), ’Designing Transitions from Civil War. Demobilization, Democratization, and
Commitments to Peace’, International Security 24(1) s. 135
72
Med tanke på Bozizés anklagelser om att thcadiska soldater stridit på Selekas sida vid övertagandet av Bangui
(se ”Sekundära parter – Tchad” på s. 6) kan man dock fråga sig om Bozizé redan i januari 2013 börjat tappa
förtroendet för MICOPAX. Tchad är medlem i ECCAS och hade bidragit med trupper till den regionala styrkan.
(RFI, ’Ouverture du sommet des chefs d’Etat de la CEEAC consacré à la Centrafrique’, 2013-04-03, tillgänglig via
www.rfi.fr)
73
Zartman William (2001), ‘The Timing of Peace Initiatives: Hurting Stalemates and Ripe Moments’, The Global
Review of Ethnopolitics 1(1), s. 9
74
Jeune Afrique, ’Sommet de la Ceeac: Djotodia non reconnu comme président, Zuma retire ses troupes de
Centrafrique’, 2013-04-04, tillgänglig via www.jeuneafrique.com
14
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Tyvärr är jag pessimistisk. Efter åratal av konflikter och utebliven ekonomisk utveckling har
många centralafrikaner tappat tron på demokratisering som en lösning. Walters75 ord om att
”krigströtta befolkningar ofta föredrar ordning och ekonomisk utveckling framför demokrati,
i många fall vill invånarna helt enkelt ha fred”, gäller i högsta grad för Centralafrikanska
Republiken. Detta ger Djotodia den avsevärda fördelen att om han bara lyckas återställa
ordningen och åtminstone få grundläggande statlig service att fungera bättre än under
Bozizés tid, då kommer hans popularitet att vara säkrad för längre tid framöver än 18
månader, oavsett om han arbetar för demokrati eller inte.
Så långt inrikespolitiskt. Vad säger då omvärlden? Medan ECCAS spelar en aktiv roll i CAR:s
återuppbyggande, intar FN, AU och EU en mer restriktiv hållning. AU meddelade redan
dagen efter kuppen att de uteslöt CAR och införde dessutom sanktioner mot Selekas högsta
ledare76. EU har ställt in sitt bistånd till dess att ”ordningen är återställd”77. För FN tog det
lång tid att reagera, men i maj föreslog även de sanktioner mot Selekas ledare78. För ett litet
land som CAR, som är så beroende av bistånd, är detta förödande. Visserligen har ECCAS
startat en fond för att hjälpa CAR ekonomiskt79, men det förefaller osannolikt att denna fond
skulle kunna ersätta biståndet från EU.
Problemet, som jag ser det, återkommer hela tiden till det faktum att CAR är en spökstat.
Här finns ingen institutionell kapacitet värd namnet, ingen ekonomi att tala om, ett vägnät
som under delar av året är oanvändbart och ett skolsystem som är så eftersatt att knappt
hälften av alla ungdomar mellan 15 och 24 år beräknas kunna läsa och skriva 80. Konflikten
mellan Seleka och Bozizé är bara ett skrap på ytan, och även om den är löst, har ingenting i
grunden förändrats.
75
Walter Barbara F (1999), ’Designing Transitions from Civil War. Demobilization, Democratization, and
Commitments to Peace’, International Security 24(1) s. 140
76
Jeune Afrique, ’L’Union africaine suspend la Centrafrique et prend des sanctions contre Michel Djotodia’,
2013-03-25, tillgänglig via www.jeuneafrique.com
77
Reuters, ‘EU to keep Central African Republic aid suspended’, 2013-04-23, tillgänglig via www.reuters.com
78
Reuters, ‘U.N. calls for sanctions on Central African Republic rights abusers’, 2013-05-15, tillgänglig via
www.reuters.com
79
RFI, ’Centrafrique: la feuille de route de la transition validée par les pays de la sous-région’, 2013-05-04,
tillgänglig via www.rfi.fr
80
Utrikespolitiska Institutet: Landguiden, ‘Centralafrikanska Republiken: Ekonomi’, ‘Centralafrikanska
Republiken: Utbildning’ tillgänglig via www.landguiden.se
15
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
I ett sådant land, utan några egna resurser att ta av, kommer även Djotodia och hans regim
att behöva fortsätta att söka både finansiering och militärt stöd från externa parter. Och så
är vi tillbaka där igen: ”Hur det än blir så försvinner oljan ut ur landet…”
16
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Källförteckning
Publikationer
Baxter Peter (2011), ’France in Centrafrique – From Bokassa and Operation Barracude to the
Days of EUFOR’, Helion & Company Ltd
Gurr Ted (2007), ’Minorities, Nationalists, and Islamists: Managing Communal Conflicts in
the Twenty-first Century’, in Crocker, Chester A, Fen Osler Hampson, and Pamela Aall (red).
Leashing the Dogs of War: Conflict Management in a Divided World
Homer-Dixon, Thomas F. (1991) ‘On the Threshold: Environmental Changes as Causes of
Acute Conflict’, International Security 16(2)
Ingerstad Gabriella (2012), ’Security Sector Reform in Weak Post-War States’, Department of
Peace and Conflict Research Uppsala University
International Crisis Group, ’Central African Republic: Anatomy of a Phantom State, ICG Africa
Report no 144, 2007-12-13
Lombard Louisa (2012), ’Raiding Sovereignity in Central African Borderlands’, Department of
Cultural Anthropology Duke University
Pruitt, Dean G. & Sung Hee Kim (2004), Social Conflict: Escalation, Stalemate and Settlement.
Tredje utgåvan. New York : McGraw-Hill
Stedman John Stephen (1997), ‘Spoiler Problems in Peace Processes’, International Security
22(1)
Wallensteen Peter (2002), Understanding Conflict Resolution: War, Peace and the Global
System. London: SAGE
Walter Barbara F (1999), ’Designing Transitions from Civil War. Demobilization,
Democratization, and Commitments to Peace’, International Security 24(1)
Zartman William (2001), ‘The Timing of Peace Initiatives: Hurting Stalemates and Ripe
Moments’, The Global Review of Ethnopolitics 1(1)
17
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Internetsidor och nyhetsartiklar
AFP, ’Force warns C. African rebels against advance’, 2013-01-02, tillgänglig via
www.afp.com (hämtad: 2013-05-28)
Al Jazeera, ‘CAR leader calls rebels mercenary terrorists’, 2013-01-09, tillgänglig via
www.aljazeera.com (hämtad: 2013-06-01)
BBC News Africa, ’CAR’s ousted leader Bozizé says Chad aided rebels’, 2013-04-03, tillgänglig
via www.bbc.co.uk (hämtad: 2013-05-27)
BBC News Africa, ’Central African Republic Profile’, tillgänglig via www.bbc.co.uk (hämtad:
2013-05-25)
BBC News Africa, ’Jacob Zuma: 13 South African soldiers killed in CAR’, 2013-03-25, tillgänglig
via www.bbc.co.uk (hämtad: 2013-05-27)
Centrafrique-presse, ’Bozizé et sa clique poursuivent leur conspiration contre Bangui au
Maroc’, 2013-05-25, tillgänglig via www.centrafrique-presse.over-blog.com (hämtad : 201305-30)
Centrafrique-presse, ’La médiocrité et l'incompétence de Bozizé s'étalent chaque jour
devant le monde entier’, 2013-01-03, tillgänglig via www.centrafrique-presse.over-blog.com
(hämtad: 2013-05-20)
Centrafrique-presse, ’Michel Djotodia dément être l’auteur d’un courrier adressé à l’OCI en
2012’, 2013-05-28, tillgänglig via www.centrafrique-presse.over-blog.com (hämtad : 201305-27)
DIASPORA MULTIMEDIA & AUDIOVISUEL’s sida på Facebook, inlägg under april 2013,
tillgänglig via www.facebook.com
Djotodia Michel, tal som statschefen själv la ut på sin sida på Facebook, tillgängligt via
www.facebook.com (https://www.facebook.com/photo.php?v=104036059796908)
(hämtad: 2013-06-02)
Jeune Afrique, ’L’Union africaine suspend la Centrafrique et prend des sanctions contre
Michel Djotodia’, 2013-03-25, tillgänglig via www.jeuneafrique.com (hämtad: 2013-06-01)
Jeune Afrique, ’Rép. Centrafricaine, Chronologie’, tillgänglig via www.jeuneafrique.com
(hämtad: 2013-05-25)
18
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Jeune Afrique, ’Sommet de la Ceeac: Djotodia non reconnu comme président, Zuma retire
ses troupes de Centrafrique’, 2013-04-04, tillgänglig via www.jeuneafrique.com (hämtad:
2013-05-27)
Lombard Louisa, ’Central African Republic: President Djotodia and the Good Little Putschist’s
Toolbox’, 2013-04-02, African Arguments, tillgänglig via www.africanarguments.org (hämtad:
2013-05-15)
Mararv Emelie, ‘Intervju med Bozizé från RFI’, 2013-01-08, tillgänglig via
www.emeliemararv.com (hämtad: 2013-05-28)
Mararv Emelie, ‘Val 2011’, 2011-02-06, tillgänglig via www.emeliemararv.com (hämtad:
2013-05-27)
News.com.au, ’At least 80 dead in CAR coup: Red Cross’, 2013-03-30, tillgänglig via
www.news.com.au (hämtad: 2013-05-29)
Reuters, ‘EU to keep Central African Republic aid suspended’, 2013-04-23, tillgänglig via
www.reuters.com (hämtad: 2013-06-01)
Reuters, ‘U.N. calls for sanctions on Central African Republic rights abusers’, 2013-05-15,
tillgänglig via www.reuters.com (hämtad: 2013-06-01)
RFI, ’Centrafrique: comment François Bozizé a perdu ses alliés’, 2013-03-25, tillgänglig via
www.rfi.fr (hämtad: 2013-05-27)
RFI, ’Centrafrique: la feuille de route de la transition validée par les pays de la sous-région’,
2013-05-04, tillgänglig via www.rfi.fr (hämtad: 2013-06-01)
RFI, ’Centrafrique: ”La haine de Bozizé unit la Seleka”’, 2013-01-06, tillgänglig via www.rfi.fr
(hämtad: 2013-04-12)
RFI, ’Centrafrique: pour qui roule la Seleka?’, 2012-12-29, tillgänglig via www.rfi.fr (hämtad:
2013-04-21)
RFI, ’Ouverture du sommet des chefs d’Etat de la CEEAC consacré à la Centrafrique’, 201304-03, tillgänglig via www.rfi.fr (hämtad: 2013-05-27)
RFI, ’RCA: La Seleka se dit prête à ”retourner aux armes” suite à l’expiration de son
ultimatum’, 2013-03-20, tillgänglig via www.rfi.fr (hämtad: 2013-06-01)
Sveriges Radio, ’Internationell styrka på väg till Centralafrikanska Republiken’, 2012-12-27,
tillgänglig via www.sverigesradio.se (hämtad: 2013-05-27)
Uppsala Conflict Data Program, ‘Centralafrikanska Republiken’, UCDP Conflict Encyclopedia:
www.ucdp.uu.se/database, Uppsala University (hämtad: 2013-05-27)
19
Konfliktanalys Centralafrikanska Republiken
Utrikespolitiska Institutet: Landguiden, ‘Centralafrikanska Republiken’, tillgänglig via
www.landguiden.se (hämtad: 2013-05-25)
World Watch Monitor, ’Church shelled, seven Christians killed in Central African Republic’,
2013-04-16, tillgänglig via www.worldwatchmonitor.org (hämtad: 2013-05-28)
Intervjuer
Telefonintervju med Adama Ibrahim, boende i Bangui, 2013-04-04
Intervju med utländsk diplomat, Bangui, 2013-03-29
Bilder
Karikatyr från tidningen L’Hirondelle, utgiven i Bangui 2012-12-28
20