Transcript Avfallsplan 2020

Juni 2010
Avfallsplan 2020
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
1
Avfallsplan 2020
För varje kommun skall det enligt 15 kap 11 § Miljöbalken finnas en renhållningsordning som skall innehålla de föreskrifter
om hantering av avfall som gäller för kommunen och en avfallsplan.
En arbetsgrupp bestående av representanter från UMEVA, Samhällsbyggnadskontoret
och Stadsledningskontoret har arbetat fram
Avfallsplan 2020 för Umeå kommun.
Innehåll
sida
1. Förord
3
2. Sammanfattning
4
3. Inledning
5
4. Planer och miljökvalitetsmål
9
5. Mål för avfallshanteringen i Umeå kommun
12
6. Konsekvenser
17
7. Uppföljning
19
8. Avslutning
19
BILAGOR (separat dokument)
A. Ordlista
B. Redogörelse från genomfört samråd och internremiss (utgått)
C. Ansvar för avfallshanteringen
D. Nulägesbeskrivning hushållsavfall
E. Producentansvar
F. Nulägesbeskrivning verksamhetsavfall
G.Nedlagda deponier
H. Anläggningar för avfallshantering
I. Avfallshanteringen i Sverige
J. Miljökonsekvensbeskrivning
K. Uppföljning föregående avfallsplan
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
2
1. Förord
Avfall, ett ord med många olika innehåll och som innebär olika saker för olika människor.
Blöjorna i soppåsen under diskbänken. Den tömda milkshakemuggen på stan. Slampellets som
jordförbättring på golfbanan. Den trasiga soffan som körs till återvinningscentralen. Potatisskalen
och äppelskrutten i den bruna påsen. Nagellacksflaskan och spilloljan som ska till miljöstationen. Bränsle för avfallsförbränningsanläggningen. Hundbajspåsen på promenaden. Gräsklippet
i trädgårdskomposten. De tomma kattmatsburkarna som lämnas till återvinningsstationen. Arbetsmiljön för driftteknikern på återvinningscentralen eller sopbilsföraren. Råvara för återvinningsindustrin.
Oavsett ordets innebörd kan man dra slutsatsen att avfall är något som varje invånare, varje
kommunmedborgare, vi alla kommer i kontakt med, i princip dagligen, och som därför är viktigt. Det är viktigt att det finns fungerande system för hanteringen av avfall. Och det är viktigt
att människor förstår systemen och använder dem rätt. Rätt hanterat kan avfall bli en resurs och
ersätta uttag av ändliga resurser. Fel hanterat kan avfall både kosta mycket pengar och förorsaka
såväl miljöproblem som hälsoeffekter. Kunskap och handling måste alltså gå hand i hand för att
avfallshanteringen ska fungera.
Umeå kommun är en kommun med växande befolkning som vill mer. Med Avfallsplan 2020
dras riktlinjerna upp för avfallshanteringen i kommunen under de kommande tio åren. Mycket
kan hända under tiden och därför finns anhalter på vägen, uppföljningar ska göras åtminstone
efter varje delmålsår, 2012 och 2016. Den övergripande målsättningen med planen är att hantera
avfallet på det bästa sättet för att nå ett långsiktigt hållbart kretsloppssamhälle, hållbart såväl ur
ekonomiskt, socialt som miljömässigt perspektiv.
Vi återvinner i Umeå!
Umeå 2009-11-17
Styrgruppen för Avfallsplan 2020
Tomas Blomqvist, VD UMEVA
Elisabeth Johansson, Renhållningschef, UMEVA
Margaretha Alfredsson, Samhällsbyggnadsdirektör, Umeå kommun
Margareta Green-Palo, Miljöchef, Umeå kommun
Tomas Sikström, Utvecklingschef, Umeå kommun
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
3
2.Sammanfattning
Syftet med en avfallsplan är att
• Uppnå nationella och avfallsrelaterade miljökvalitetsmål
• Tydliggöra kommunens ambitioner på avfallsområdet
• Utgöra ett viktigt strategiskt styrdokument för hela kommunen
• Informera allmänhet och olika verksamhets-
utövare om planerade förändringar
• Ge ansvariga politiker en helhetsbild över avfallshanteringen med möjlighet att
påverka den
• Effektivisera utvecklingen av avfallshan teringen genom ökade förutsättningar för att olika delar av kommunens organisation strävar i samma riktning.
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
Denna Avfallsplan 2020 har tagits fram av
en arbetsgrupp med deltagare från UMEVA,
Samhällsbyggnadskontoret och Stadsledningskontoret.
31 maj 2010 tog Umeå kommunfullmäktige beslut om att fastställa Avfallsplan 2020
samt att funktionshinder och tillgänglighetsperspektivet ska genomsyra genomförandet av
planen.
Avfallsplan 2020 består av ett måldokument
med korta bakgrundsfakta och sammanfattande konsekvensbedömning samt ett antal
bilagor med nulägesbeskrivningar, miljökonsekvensbeskrivning och uppföljning av mål i
föregående avfallsplan.
4
3.Inledning
Syftet med en avfallsplan är att
• Uppnå nationella och avfallsrelaterade miljökvalitetsmål.
• Tydliggöra kommunens ambitioner på avfallsområdet.
• Utgöra ett viktigt strategiskt styrdokument för hela kommunen.
• Informera allmänhet och olika verksamhets
utövare om planerade förändringar.
• Ge ansvariga politiker en helhetsbild över avfallshanteringen med möjlighet att påverka den.
• Effektivisera utvecklingen av avfallshante-
ringen genom ökade förutsättningar för att olika delar av kommunens organisation strävar i samma riktning.
Innehåll i en avfallsplan
Innehåll i en avfallsplan ska, enligt ”Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd
(NFS 2006:6) om innehållet i en kommunal
avfallsplan och länsstyrelsens sammanställning”, bestå av:
• Beskrivning av hur uppställda mål kan bidra till att regionala och nationella mål nås.
• Nulägesbeskrivning, inklusive förhållanden som kan påverka avfallets mängd och sammansättning samt uppgifter om avfalls-
mängder, -hantering och -anläggningar.
• Beskrivning av genomförda samråd.
• Uppgifter om nedlagda deponier.
• Mål och åtgärder för insamling och behandling samt hur avfallets mängd och farlighet kan minskas.
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
• Beskrivning av hur mål och åtgärder har följts upp och kommer att följas upp.
• Beskrivning av hur miljöbedömning av planen genomförts.
• Uppgifter om åtgärder för att förebygga
att förpacknings- och tidningsavfall uppkommer och åtgärder för att främja
återanvändning av förpackningar och tidningar.
5
Karta över kommunens kommunala vatten och avfallsanläggningar.
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
6
Umeå kommun
Planens framtagande
(källa Umeå kommunfakta 2008)
En arbetsgrupp bestående av representanter
från UMEVA, Samhällsbyggnadskontoret,
Miljö- och hälsoskydd och Gator och Parker
samt Stadsledningskontoret har arbetat fram
ett förslag till mål i en ny avfallsplan för Umeå
kommun, kallad Avfallsplan 2020.
Förslaget har sedan processats i såväl samråd
som internremiss till kommunala bolag och
nämnder samt som utställning. Synpunkter
som inkom fanns i utställningsskedet i bilaga
B men har utgått i det slutliga dokumentet.
Avfallsplan 2010 fastställdes av kommunfullmäktige den 31 maj 2010.
Umeå, som blev stad 1622, är en kommun
med växande befolkning, invånarantalet är
knappt 113 000. Målsättningen är att nå 200 000 invånare till år 2050. Medelåldern är
38 år vilket gör Umeå till en av landets ungdomligaste kommuner! Kommunen har en
yta på 2317 kvadratkilometer med fyra kommundelar varav Umeå stad naturligtvis är den
största. De tre övriga är Holmsund/Obbola,
Hörnefors och Sävar. Det finns cirka 11 000
företag i kommunen och 29 000 studenter.
De största arbetsplatserna är Umeå kommun,
NUS – Norrlands Universitetssjukhus, och
Umeå Universitet. I kommunen finns cirka 54
000 hushåll uppdelade på 20 000 småhus och
34 000 lägenheter.
Kommunal avfallsorganisation
(se också bilaga C)
Kommunerna i Sverige har ett renhållningsansvar, det kommunala monopolet, och i Umeå
har det kommunala bolaget Umeå Vatten och
Avfall AB (UMEVA) detta ansvar. Detta innebär att det är UMEVAs styrelse, bolagsledning
och avdelningen för avfall och återvinning som
ansvarar för avfallsplanering, insamling och
transport till behandling av hushållens avfall.
Den mesta hanteringen, såväl insamling som
transport och behandling, sker med hjälp av
upphandlade entreprenörer.
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
7
Revision
Kommunfullmäktige
Valnämnd
Jämställdhetsutskott
Överförmyndarnämnd
Kommunstyrelse
Arbetsutskott
Näringslivs- och
planeringsutskott
3 kommunalråd
Globaliserings- och
forskningsutskott
Stadsledningskontor
Moderbolag
Umeå
Kommunföretag AB
Byggnadsnämnd
Dotterbolag
AB Bostaden i Umeå
Infrastruktur i Umeå AB
Teknisk nämnd
Samhällsbyggnadskontor*
Kompetensspridning i
Umeå AB
UKF Software AB
Miljö- och
hälsoskyddsnämnd
Umeå Arena AB
Umeå Energi AB
Umeå Företagscentra AB
Organisationsnämnd
Umeå Hamn AB
Umeå Parkerings AB
Fritidsnämnd
Fritidsförvaltning*
Kulturnämnd
Kulturförvaltning*
Socialnämnd
Socialförvaltning*
För- och grundskolenämnd
skoleförvaltning*
Umeå Vatten och
Avfall AB
Västerbottens
Museum AB
Dragonen Idrotts- och
Mässcentrum AB
Intressebolag
Nolia AB
Uminova
För- och grund-
Innovation AB
NorrlandsOperan AB
Umeå Folkets Husförening U.P.A.
Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnd
Gymnasieförvaltning*
Holmsund-Obbola
kommundelsnämnd
Holmsund-Obbola
kommundelsförvaltning*
Hörnefors
kommundelsnämnd
Hörnefors
kommundelsförvaltning*
Sävar
kommundelsnämnd
Sävar
kommundelsförvaltning*
* Förvaltningsbegreppet upphör
fr o m 2010-01-01 och ersätts
med verksamhetsområde.
Kommunkoncernens organisation 2009
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
8
4.Planer och
miljökvalitetsmål
Översiktsplan 1998
De nationella målen inom avfallsområdet är
att:
• avfallets innehåll av hälso- och miljö­ farliga ämnen skall minimeras främst genom åtgärder i produktionsledet,
• avfallets mängd skall minimeras genom åtgärder i både produktions- och konsumtionsledet,
• avfall som uppkommer skall återanvändas eller återvinnas i största utsträckning,
• mycket hårda miljökrav skall ställas på omhändertagande av avfall som kan återvinnas,
• hantering och omhändertagande av avfall skall ske på ett sådant sätt att negativa effekter på miljö och arbetsmiljö undviks.
Lokala mål förutom ovanstående är att:
• verka för resurssnål och miljövänlig produktion,
• materialåtervinning skall prioriteras framför energiåtervinning när det är miljö- eller resursmässigt motiverat och ekonomiskt rimligt,
• från år 2010 endast deponera sådant som inte är brännbart eller organiskt nedbrytbart,
• från år 2010 endast förbränna utsorterat och brännbart avfall från hushåll, verksamheter och industri.
Nationella miljömål
(källa www.miljomal.nu)
Giftfri miljö
Miljön skall vara fri från ämnen och metaller
som skapats i eller utvunnits av samhället och
som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.
• Halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön är nära bakgrunds-
nivåerna.
• Halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll och deras påverkan på ekosystemen försumbar.
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
• All fisk i Sveriges hav, sjöar och vattendrag är tjänlig som människoföda med avseende på innehållet av naturfrämmande ämnen.
• Den sammanlagda exponeringen i arbets
miljö, yttre miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen är nära noll och för övriga kemiska ämnen inte skadliga för människor.
• Förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade.
- Efterbehandling av förorenade områden (2010)
Samtliga förorenade områden som innebär akuta risker vid direktexponering och sådana förorenade områden som i dag, eller inom en nära framtid, hotar betydelsefulla vattentäkter eller värdefulla naturområden skall vara utredda och vid behov åtgärdade vid utgången av år 2010.
- Efterbehandling av förorenade områden (2005–2010/2050)
Åtgärder skall under åren 2005–2010 ha genomförts vid så stor andel av de prioriterade förorenade områdena att miljöproblemet i sin helhet i huvudsak kan vara löst allra senast år 2050.
God bebyggd miljö
Den totala mängden genererat avfall skall inte
öka och den resurs som avfall utgör skall tas
till vara i så hög grad som möjligt samtidigt
som påverkan på och risker för hälsa och miljö
minimeras. Särskilt gäller att:
• Mängden deponerat avfall exklusive gruv-
avfall skall minska med minst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå.
• Senast år 2010 skall minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom material-
återvinning, inklusive biologisk behandling.
• Senast år 2010 skall minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser käll-
sorterat matavfall till såväl hemkompos-
tering som central behandling.
• Senast år 2010 skall matavfall och därmed 9
jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk be-
handling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling.
• Senast år 2015 skall minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark.
Regionala miljömål
(källa www.ac.lst.se)
Giftfri miljö
Före utgången av år 2005 ska förorenade områden i länet vara identifierade och för några av
de mest prioriterade med avseende på riskerna
för människors hälsa och miljön ska arbetet
med sanering och efterbehandling ha påbörjats
senast år 2005. Minst två av de områden där
arbete påbörjats ska dessutom vara åtgärdade.
Når vi delmålet i Västerbotten?
Delmålet för Västerbotten är uppfyllt genom
att länsstyrelsen är klar med identifiering av
objekt och områden där verksamhet kan ha
gett upphov till förorening av mark, vatten eller byggnader. En riskbedömning baserad på
hanterade kemikaliers farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar och områdets
känslighet och skyddsvärde har gjorts för en
del av branscherna. Sanering har påbörjats och
avslutats vid bland annat en träimpregneringsanläggning, inom gruvindustrin, oljedepåer
och en plantskola. Nya nationella och regionala miljömål rörande förorenade områden
har reviderats och antagits.
God bebyggd miljö
• Senast år 2005 sorteras avfall och rest- produkter så att de kan behandlas efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet i ett balanserat samspel mellan staden och dess omgivning. Restprodukter och avfall som används i samhällsbyggandet ska miljö-
varudeklareras.
• Återvinning av avfall genom kompostering eller rötning ska år 2010 utgöra minst 35 procent av den i länet biologiskt behand-
lingsbara mängden avfall.
• Samtliga avfallsdeponier ska senast under år
2008 uppnå en enhetlig standard och uppfylla högt ställda miljökrav enligt deponiförordningen och enligt Naturvårds-
verkets föreskrifter om deponering.
Når vi delmålet i Västerbotten?
Det finns en marknad som efterfrågar återvunnet avfall. Vissa företag håller på att certifiera
sina restprodukter med miljökvalitetskriterier
som ska uppfyllas för att kunna användas. Avfallet får bara användas om det har godkänts
och miljövarudeklarerats. För Västerbotten har
återvinning av wellpapp, papper och kartong
och glasförpackningar ökat. Medan återvinningen av metallförpackningar och plast inte
har ökat lika mycket. Utvecklingen mot återvinning av avfall och restprodukter bedöms
dock fortsätta de närmaste åren.
Det är idag svårt att säkert säga hur stor andel av det biologiskt behandlingsbara avfallet
som komposteras eller rötas. Utvecklingen går
åt rätt håll och antalet mindre komposteringsanläggningar ökar. Det behövs också större
gemensamma anläggningar för behandling av
biologiskt avfall så att de krav som ställs på
miljöteknik, kompetens, ekonomiska resurser
hos utövaren uppfylls. Förbudet att deponera
organiskt avfall, tillsammans med skatt på deponerat avfall respektive förbränning av avfall,
har sannolikt haft betydelse för utvecklingen
mot kompostering och rötning.
Rötning av slam sker sedan flera år tillbaka
vid reningsverken på Ön i Umeå och Tuvan i
Skellefteå. Vid sistnämnda anläggning har tagits i drift en större rötningsanläggning för biologiskt avfall från hushåll och vissa industrier.
Umeå kommun har under 2007 börjat skicka
biologiskt avfall från hushållen till rötning. I
Umeå kommun har försök påbörjats med att
sortera och samla in organiskt avfall från hushållen. Slam från reningsverk och annat biologiskt avfall som uppstår i länets mindre kommuner har ännu inte fått slutliga lösningar.
Det är osäkert om kompostering och rötning
kommer att kunna genomföras helt och hållet.
När det gäller - att minska mängden avfall som
deponeras i länet - bedöms målet vara uppnått.
Gruvavfallet är undantaget.
• Den totala mängden avfall i länet som deponeras ska minska med 70 procent, exklusive gruvavfall, fram till år 2005 räknat från år 1994.
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
10
Umeå kommun
(källa www.umea.se)
Aalborgåtagandena:
Ansvarsfulla konsumtionsmönster
och val av livsstil
Vi åtar oss att anta och underlätta en klok och
effektiv resursanvändning och att främja hållbar konsumtion och produktion. Vi kommer
därför att arbeta i alla delar av vårt lokalsamhälle för att:
- undvika och minska avfall, och öka återanvändning och återvinning.
- hantera och behandla avfall i överens-
stämmelse med bästa tillgängliga kunskap.
- I Umeå kommun ska målen för luft- kvalitet vara samma som de av riksdagen beslutade nationella miljökvalitetsmålen och miljökvalitetsnormerna.
- År 2020 ska Umeå kommuns interna verksamhet vara fri från fossila bränslen.
Lokala miljömål:
Giftfri miljö
- Senast år 2025 är de förorenade områden som enligt rådande kunskapsläge innebär mer än en måttlig risk för människors hälsa och miljö undersökta och vid behov åtgärdade.
Folkhälsomål: Delaktighet och inflytande
God bebyggd miljö - avfall
I Umeå ska alla oavsett kön, etnicitet, religion, trosuppfattning, funktionshinder, sexuell
läggning, social bakgrund ha lika rättigheter,
möjligheter och skyldigheter inom livets olika
områden.
- Hushållsavfallets innehåll av farliga ämnen ska minska.
Energiplan
- Åtgärdsprogram för att uppfylla miljö-
kvalitetsnormen för kvävedioxid i Umeå:
- År 2010 ska de sammanlagda utsläppen av CO2 från fossila bränslen ha minskat med tio procent jämfört med utsläppt mängd 1990.
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
- Avfallets mängd per invånare ska minska.
- Återvinning av avfall ska öka.
- Avfallshanteringen ska planeras utifrån ett regionalt tänkande.
- Inför miljökrav vid upphandling av transporttjänster inom kommunen.
11
5.Mål för
avfallshanteringen
i Umeå kommun
Här redovisas målen i föreliggande avfallsplan.
Strukturen är tagen från EU:s avfallshierarki.
Avfallshanteringen har enligt denna en prioritetsordning, som beskrivs med avfallshierarkins fem trappsteg: förebyggande av avfall,
återanvändning, materialåtervinning, annan
återvinning – till exempel energiåtervinning –
och slutligen bortskaffande/deponering.
För komplett nulägesbeskrivning se bilagorna D, E och F.
Bokstäver inom parentes motsvarar
ansvarstagare för respektive mål:
UMEVA (UMEVA)
Tekniska Nämnden (TN)
Miljö- och hälsoskyddsnämnden (MHN)
Gymnasienämnden (GN)
Fritidsnämnden (FR)
Kommunstyrelsen (KS)
Umeå Energi (UE)
Bostaden (BO)
TR Trappräcket
– Något att hålla sig till hela vägen
1.Förbättrat omhändertagande av farligt
avfall är viktigare än annan avfallshantering (UMEVA)
1.1 Avveckla containerlösning i flerbostadshus
2012
Containerlösning finns idag kvar på endast 18
fastigheter med flerbostadshus. Utbyte till kärl
innebär att utrymme frigörs för att möjliggöra
ökad sortering och därmed fler och renare fraktioner.
1.2 Ny återvinningscentral i västligt läge, ÅVC
Väst 2012
Befintlig återvinningscentral på Gimonäs ligger
på gränsen, både vad gäller antalet besökande
och mängden avfall. En ny etablering i ett västligt läge skulle underlätta inlämnandet av farligt
avfall, höja servicen och medföra kortare körsträckor för boende i västra och norra delarna
av stan.
2.Regional samverkan inom avfallsområdet ska utvecklas
2.1 Dåva deponi och avfallsanläggning (UMEVA) och Dåva kraftvärmeverk (UE) fungerar som
regionala resurser
Anläggningarna fungerar redan idag som regionala resurser, men målsättningen är att skapa
långsiktiga samarbeten med såväl kommuner
som andra avfallslämnare i regionen.
2.2 UMEVA tillhandahåller vid behov tjänster
såsom transport av hushållsavfall och faktu-
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
rahantering med avseende på renhållning åt
andra kommuner i regionen
Allteftersom befolkningen i Umeå kommun
ökar medan den minskar i vissa kommuner
runtomkring kan det komma att bli aktuellt
med utökade samarbeten när det gäller olika
samhällstjänster inom de kommunala monopolen samt kompetens.
2.3 UMEVA samordnar vid behov omlastning
och transport av utsorterat organiskt hushållsavfall från andra kommuner i regionen
Utifrån upphandlingar och överenskommelser
kan det bli aktuellt med en gemensam omlastning för utsorterat matavfall vid exempelvis
Dåva deponi och avfallsanläggning i syfte att
optimera transportarbetet till behandlingsanläggningen.
2.4 Umeå kommun samordnar hantering av
avfall och toalettavfall för genomfartsfordonstrafik och i hamnar (FR).
Det passerar mycket trafik genom Umeå kommun som kan ha behov av att lämna avfall och
toalettavfall. Umeå kommun bör ha en samordnande funktion för detta i regionen.
3.Mätning av kommuninvånarenöjdhets­
index med avseende på kommunens samlade avfallshantering (KS)
För att fånga kommuninvånarnas åsikter om
avfallshanteringen kommer en årlig uppföljande mätning att genomföras.
12
ILL
REF
1,5
STO
PACRK
l
LK
MJÖ
MIN
KASSE
TIDN
ING
ond
Secand
H
MINIMERA
ÅTERANVÄNDA
DEPONERA
ÅTERVINNA
ENERGI
ÅTERVINNA
MATERIAL
TS1 Trappsteg 1, Minimera
– Det man inte skaffar, behöver man inte slänga
1.Avfallets mängd per invånare ska minska
För att kommunen ska föregå med gott exempel och sprida ringar på vattnet ska samtliga
anställda av Umeå kommun och dess bolag
utbildas i avfallshantering under planperioden.
Samtliga fjärdeklasser ska årligen erbjudas ett
lektionstillfälle i avfallshantering.
1.1 2012 har alla anställda på kommunala administrativa förvaltningar och bolag i centralorten utbildats i avfallshantering. (KS)
1.2 2016 har samtliga anställda på kommunala
förvaltningar och bolag utbildats i avfallshantering. (KS)
1.3 Alla fjärdeklassare i Umeå kommun skall
varje år erbjudas ett lektionstillfälle om avfall.
(UMEVA)
2.2016 har nedskräpning i centrumfyrkanten minskat med 50 % utifrån 2009 års nivå.
(TN)
Pågående arbete kring renhållning innefattar
ett förebyggande av nedskräpning, glaskross,
klotter & skadegörelse. Frågor som ställs är:
3.Förbättrade system för trädgårdsavfall
(UMEVA)
En växande kommun med ökande antal små villaträdgårdar ger större avfallsmängder som inte
kan tas omhand på den egna tomten. Kompletterande system till återvinningscentralerna bör
finnas för att begränsa mängderna som olagligt
deponeras i naturen.
3.1 ÅVC Väst 2012
3.2 Översyn av hämtningssystem och hushållens hantering av trädgårdsavfall 2012
4.2016 töms slamavskiljare (enskilda avlopp) med slamavvattnande bil. (UMEVA)
En slamavvattnande bil tömmer slamavskiljaren,
avskiljer vattnet från slammet och återlämnar
vattnet i brunnen. Detta innebär att funktionen
i brunnen med aktiva bakterier bibehålls samtidigt som fler brunnar kan tömmas per tur och
därmed reducera transportarbetet väsentligt.
- En ”sjaskig” utomhusmiljö är en otrygg miljö?
- Hur kan vi påverka behovet av renhållning?
- Hur ändrar vi beteenden och attityder?
- Hur förnyar vi våra metoder för renhållning?
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
13
TS2 Trappsteg 2, Återanvända
– Det som är skräp för en, är ett fynd för en annan
1.2012 har Umeå kommun i samverkan
med UMEVA en bemannad återanvändningscentral på återvinningscentraler i
centrala Umeå (Gimo och Väst). (GN)
Om mer avfall kan återanvändas, dvs fungera
ett varv till, så sparar vi resurser.
2.2016 ska det vara möjligt att lämna avfall
till återanvändning vid samtliga återvinningscentraler i Umeå kommun. (UMEVA)
4.2012 är slam från Öns reningsverk certifierat enligt REVAQ. (UMEVA)
Det rötade slammet nyttjas idag som en av
beståndsdelarna i sluttäckningen av etapp 1
vid Dåva deponi och avfallsanläggning. För
att nå fler användningsområden skall slammet
innehållsdeklareras och certifieras i ett system
som Svenskt Vatten arbetat fram i samråd med
bland annat LRF.
Om mer avfall kan återanvändas, dvs fungera
ett varv till, så sparar vi resurser.
5.2016 nyttjas 60 % av tillgänglig fosfor
i avloppsvatten som näringsämne på produktiv mark. (UMEVA)
3.Returmarknaden (VIVA Resurs) tar emot
allt utrangerat material hos kommunens
förvaltningar och bolag som möbler, inventarier och maskiner för att möjliggöra
återanvändning inom kommunen. (GN)
I dagsläget pågår försök med slampelletsgödsling av skogsmark och golfbanor. Efter certifieringen enligt ovan är målet att få ut så mycket
fosfor som möjligt till produktiv mark.
Detta är en befintlig verksamhet som planens
mål syftar till att bevara.
På VIVA Resurs tas begagnade saker tillvara för försäljning i Returbutiken. Här kläs en gammal kvalitetsmöbel
om för att sedan kunna finna ett nytt hem.
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
14
TS3 Trappsteg 3, Återvinna material
– Det man återvinner, behöver man inte utvinna
1.2016 sorteras 95 % av det farliga avfallet ut ur hushållsavfallet. 2020 finns inget
farligt avfall blandat med annat avfall.
(UMEVA)
Plockanalys våren 2009 visar en utsorteringsgrad på 75 % på småbatterier och 94 % på
övrigt elavfall.
2.2016 har 90 % av de boende i kommunägda/Bostadens fastigheter tillgång till
fastighetsnära insamling av metallförpackningar, pappersförpackningar, tidningar,
plastförpackningar, färgat och ofärgat
glas, batterier, lampor och hushållsavfall.
(BO och TN)
I dagsläget är siffran för Bostaden 84 %.
3.2016 har 60 % av de boende i kommunägda/Bostadens fastigheter tillgång till
fastighetsnära insamling av matavfall. (BO
och TN)
I dagsläget är siffran för Bostaden 47 %.
4.2012 källsorteras 65 % av avfallet istället
för att läggas i det gröna kärlet. (UMEVA)
I dagsläget är siffran cirka 57 %.
5.2020 källsorteras 70 % av avfallet istället
för att läggas i det gröna kärlet. (UMEVA)
I dagsläget är siffran cirka 57 %.
6.2016 är andelen hushållsavfall som återvinns genom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling, 50 %. (UMEVA)
I dagsläget är siffran cirka 33 %.
7.2012 sorteras 35 % av matavfallet från
hushåll ut. (UMEVA)
I dagsläget är siffran cirka 12 %.
8.2016 väljer 30 % av verksamhetsutövarna med hushållsliknande avfall att sortera
ut matavfall. (UMEVA)
I dagsläget har några skolor och ett tiotal förskolor påbörjat utsortering av matavfall.
9.2016 innehåller matavfallskärlet 98 %
rätt sorterat avfall. (UMEVA)
Umeå har en väldigt hög renhet idag på det
utsorterade matavfallet, uppemot 99,7 %. Allteftersom fler hushåll och flerbostadshus ansluter sig till sorteringen är det svårt att bibehålla
denna nivå varför målet skrivs något lägre.
10. 2020 sorteras 50 % av totala mängden
matavfall ut. (UMEVA)
I dagsläget är det cirka 9 % av den totala beräknade mängden matavfall inom det kommunala
monopolet som sorteras ut.
11. 2020 erbjuds alla hushåll i kommunen
möjlighet till utsortering av matavfall.
(UMEVA)
12. 2012 sorteras avfall från offentliga
platser i centrumfyrkanten i tre fraktioner
(glas, metall och brännbart). (TN)
I dagsläget förekommer inte sortering av papperskorgsavfall i centrumfyrkanten.
13. 2012 finns all kommunens avfallsinformation på engelska. (UMEVA, KS och
MHN)
I dagsläget finns sorteringsanvisningar för matavfall på engelska, medan det inte finns någon
avfallsinformation som Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansvarar för på engelska.
14. 2016 finns all kommunens avfallsinformation flera andra språk än svenska.
(UMEVA, NP, MHN)
I dagsläget finns sorteringsanvisningar för matavfall på svenska, engelska, spanska, somaliska
och arabiska, medan det inte finns någon avfallsinformation som Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansvarar för på något annat språk än
svenska.
15. 2012 finns information om källsortering till livsmedelshanterare och deras
fastighetsägare på Umeå kommuns hemsida. (MHN)
I dagsläget finns ingen inriktad information om
källsortering till livsmedelshandlare och deras
fastighetsägare på Umeå kommuns hemsida.
16. 2012 informeras alltid om avfallshantering vid kommunal tillsyn enligt livsmedelslagen. (MHN)
I dagsläget sker ingen regelbunden information
om avfallshantering vid kommunal tillsyn enligt
livsmedelslagen. Vid förfrågan eller funderingar
kan dock information alternativt kontaktuppgifter lämnas till någon som vet mera.
17. 2012 källsorteras avfall i samtliga förpackningsfraktioner, matavfall och farligt
avfall på alla kommunala administrativa
förvaltningar och bolag i centralorten. (TN
samt styrelserna i kommunala bolag)
I dagsläget förekommer en hel del källsortering
vid kommunala förvaltningar och bolag, men
målsättningen är att alla i centralorten ska sortera alla fraktioner, inklusive matavfall, på jobbet 2012.
18. 2016 källsorteras avfall i samtliga förpackningsfraktioner, matavfall och farligt
avfall på samtliga kommunala förvaltningar och bolag. (TN samt styrelser i kommunala bolag)
I dagsläget förekommer en hel del källsortering
vid kommunala förvaltningar och bolag, men
målsättningen är att alla anställda av Umeå
kommun, i förvaltning eller i bolag, ska sortera
alla fraktioner, inklusive matavfall, på jobbet
2016.
I dagsläget pågår utbyggnad av systemet med
utsortering av matavfall och knappt 50 % av
hushållen i Umeå har hittills erbjudits utsortering.
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
15
TS4 Trappsteg 4,
Återvinna energi
– Energi kan inte förbrukas
eller skapas, bara omvandlas
1.2016 nyttiggörs minst 90 % av den producerade metangasen vid avloppsreningsverket på Ön som bland annat högvärdig
energi och maximalt 10 % facklas.
2008 var nyttjandegraden 63 % (uppvärmning av UMEVAs egna lokaler samt fjärrvärme) medan 37 % facklades.
2.2012 skall utredning kring behandling
av kommunalt park- och trädgårdsavfall
presenteras. (TN)
TS5 Trappsteg 5, Deponera
– Det som ska ut ur kretsloppet, ska in i deponin
1.2020 är alla nedlagda kommunala deponier efterbehandlade. (UMEVA)
I dagsläget pågår åtgärder vid tre deponier, sju
deponier har avslutats under 2009 och åtta
stycken ska åtgärdas med start 2010 (se också
bilaga G).
2.2016 är alla nedlagda icke kommunala
deponier med kommunal myndighetstillsyn
inventerade och riskklassade. (MHN)
Antalet deponier i denna kategori är osäkert
och ingen av dem är fullständigt inventerad eller riskklassad.
4.2016 finns inget behov av dispens för
deponering av organiskt avfall vid Dåva deponi och avfallsanläggning. (TN)
Det organiska avfall som idag dispensdeponeras vid Dåva deponi och avfallsanläggning består av:
- PVC-spill och markanläggningsrör, passar ej
för förbränning i avfallspanna pga klorider
- Degrester och mjöldamm från bageri
- Förpackade livsmedel, även frysta
- Bioaska från ex. majbrasor
- Rens från reningsverk, när avfallspannan är ur
drift
3.2020 är alla nedlagda icke kommunala
deponier med kommunal myndighetstillsyn
efterbehandlade. (MHN)
Arbete pågår med efterbehandling av en deponi.
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
16
6.Konsekvenser
Avfallsplanens mål innebär förändringar jämfört med dagens system. Konsekvenserna av
dessa förändringar kan påverka miljön, ekonomin samt kommunikation och information.
Konsekvenser för miljön
(Miljökonsekvensbeskrivning, bilaga J)
Sammanfattning av avfallsplanens
miljöpåverkan
Genomförandet av planen påverkar framförallt
de nationella och regionala miljökvalitetsmålen god bebyggd miljö och giftfri miljö.
Av avfallsplanens mål är de viktigaste målen
ur miljösynpunkt följande:
• Ett förbättrat omhändertagande av farligt
avfall är viktigare än annan avfallshantering.
Det är viktigt att farliga ämnen inte kommer ut i miljön genom dåligt kontrollerad
återvinning eller felaktigt omhändertagande.
Genom att hantera det farliga avfallet separat från övrigt avfall möjliggörs återvinning,
destruktion eller säker deponering anpassad
för det specifika avfallsslaget.
• Regional samverkan inom avfallsområdet ska utvecklas.
Insamling och transporter svarar för en
betydande del av såväl avfallskostnader som
miljöbelastning. Åtgärder för att minimera
transportarbetet är ett viktigt bidrag till att
minska utsläppen av koldioxid, flyktiga organiska ämnen och partiklar. Målet är att
bedriva en rationell, effektiv och tillförlitlig
avfallshantering med högt ställda miljökrav.
• Mätning av kommuninvånarenöjdhets-
index med avseende på kommunens samlade avfallshantering.
Om kunderna/kommuninvånarna förstår
och är nöjda med avfallshanteringssystemet i
kommunen så använder de systemet på avsett sätt.
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
En avgörande faktor för att nå de satta målen
och främja utvecklingen mot ett långsiktigt
hållbart kretsloppssamhälle är att människorna, där avfallet uppkommer – i hemmen
och i verksamheterna - agerar på rätt sätt.
Att minska den totala mängden hushållsavfall kan vara en nationell vision men svårt
att omsätta i mål och åtgärder i en avfallsplan. Den totala mängden hushållsavfall visar snarare långsamt stigande tendenser och
mängderna varierar med konsumtionsmönster eller om landet befinner sig i en hög- eller lågkonjuktur. Istället arbetar kommunen
dels med mål kring att fånga avfall högre upp
på avfallstrappan, i praktiken mer avfall till
återanvändning och återvinning, samt dels
med mål kring utökad utsortering, dvs rätt
sak på rätt plats, för att möjliggöra ett optimalt omhändertagande utifrån de respektive
avfallsslagen.
Betydande förändringar av miljö­
påverkan som följd av genomförandet av planen är att:
Utsläpp till luft av försurande och klimatpåverkande gaser från transporter av avfall kan
komma att öka genom utökad sortering. Som
exempel kan nämnas matavfallsutsortering i
Obbola: 2007 tömdes allt avfall från Obbola
tätort med en sidlastare som behövde ca 7,5
timmar för detta uppdrag inklusive transport
och tömning av brännbart på Dåva. Idag utförs detta jobb av en tvåfackssidlastare som
körs två rutter med ca 11 timmars totaltid
inklusive separat tömning av brännbart och
matavfall på Dåva. Totalvikten är samma under båda åren, ca 11 ton. Antalet timmar som
sopbilen behöver för uppdraget har ökat med
ca 47 % och man kan därför dra slutsatsen att
mängden förbrukad diesel ökat med ca 50 %. Men utsorteringen av matavfall är dels ett upp-
17
fyllande av ett nationellt mål, dels flyttas hanteringen av avfallet högre upp på avfallstrappan och dels kan nettoutsläppen till luft ändå
komma att minska eftersom ökad användning
av återvunna material och produktion av biogas gör att nyproduktionen av råvaror och
användande av fossila bränslen kan minskas i
motsvarande grad.
Utsläpp till luft, mark och vatten från gamla
och aktiva deponier minskar genom minskad
deponering och efter genomförda skyddsåtgärder vid nedlagda deponier. Täckning och
avslutningsåtgärder pågår vid ett tiotal gamla,
nedlagda deponier samt vid etapp 1 på Dåva
deponi och avfallsanläggning.
Diffusa utsläpp av miljögifter minskar genom
förbättrade insamlingssystem och bättre kunskap hos avfallslämnare. Målsättningar innefattar bland annat förbättrad utsortering av
farligt avfall ur hushållsavfallet och certifiering
av slam innan återbruk till gödsling.
Sammanfattande miljöbedömning
Alla de mål som finns med i avfallsplanen bedöms leda till positiv miljöpåverkan eftersom
det övergripande syftet med planen är att
minska den kommunala avfallsverksamhetens, och därmed kommuninvånarnas, miljöpåverkan och skapa förutsättningar för ett
långsiktigt hållbart kretsloppssamhälle. Total
miljöpåverkan från det avfall som hanteras
i Umeås geografiska kommun beror dock på
hur mycket varor och tjänster som tillverkas,
konsumeras och kasseras i samhället samt vad
dessa innehåller.
Konsekvenser med avseende
på ekonomi och personal
Initialt krävs de största ekonomiska, men kanske framförallt personella, resurserna i genomförandet av utbildningsinsatser, både till an-
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
ställda i Umeå kommun och till kommunens
samtliga fjärdeklassare. Införande av källsortering i samtliga kommunala verksamheter, byggande av ny återvinningscentral i ett västligt
läge, uppströmsarbete i syfte att kvalitetscertifiera slammet från Öns avloppsreningsverk
och avslutningsåtgärder vid samtliga nedlagda
deponier i kommunen är andra kostnadskrävande åtgärder.
Resursbehoven för att kartlägga och ta fram
riktlinjer samt ändra rutiner är relativt små. De
åtgärder som riktlinjerna leder till kan dock
bli kostsamma. Mer fastighetsnära insamling
av olika typer av avfall kan orsaka kostnader
både i form av pengar och utrymme hos den
enskilde och hos fastighetsägare. Miljö- och
hälsoskyddsnämndens tillsynsverksamhet kan
också behöva förstärkas eller omprioriteras.
Information och kommunikation
Det finns behov av utökad kommunikation
liksom information på nya sätt och nya språk
(se trappsteg 3). Information efterfrågas också
om uppnådda resultat samt effekter på miljön
(forum för redovisning av detta kan bland annat vara Livsmiljöbarometern på www.umea.se
och UMEVAs hemsida www.umeva.se ).
Ökad medvetenhet för att uppnå satta utsorteringsmål kräver informations- och kommunikationssatsningar. Hur stora dessa satsningar blir och hur kostnaderna ska fördelas
mellan de olika kommunala nämnderna och
bolagen bör fastställas i en kommunikationsplan som tas fram under 2010.
UMEVA ges därför i uppdrag att tillsammans med Umeå kommuns informationsenhet ta fram en kommunikationsplan. UMEVA
uppdras också att i befintlig regional samverkansgrupp för avfall delta i gemensamma
informationsinsatser i regionen som bedöms
vara kostnadseffektiva och kan ge ett större
genomslag.
18
7.Uppföljning
Uppföljning av avfallsplanens övergripande
mål och delmål är en viktig faktor för att målen ska nås. Genom uppföljningen konstateras
om de utförda åtgärderna ger ett tillräckligt bra
resultat eller om ytterligare resurser behöver
sättas in för att nå målen. Uppföljningen av avfallsplanen kommer att samordnas av UMEVA.
En mer omfattande uppföljning och förslag till
nya delmål tas fram 2013 (efter målår 2012)
och 2017 (efter målår 2016). Dessutom sker
en slutuppföljning vid planperiodens slut.
För planens delmål finns tre avstämningstidpunkter, år 2013, 2017 och inför ny avfallsplaneperiod 2020. Vid dessa tidpunkter
kommer allt bakgrundsmaterial att gås igenom
för en avstämning över hur långt arbetet nått.
Det kan även bli aktuellt med kompletterande
delmål efter 2012 och 2016 i avsikt att uppnå
syftet med avfallsplanen som ju är att:
• Uppnå nationella och avfallsrelaterade miljökvalitetsmål
• Tydliggöra kommunens ambitioner på avfallsområdet
• Utgöra ett viktigt strategiskt styrdokument för hela kommunen
• Informera allmänhet och olika verksam-
hetsutövare om planerade förändringar
• Ge ansvariga politiker en helhetsbild över avfallshanteringen med möjlighet att påverka den
• Effektivisera utvecklingen av avfalls- hanteringen genom ökade förutsättningar för att olika delar av kommunens organisa-
tion strävar i samma riktning
8.Avslutning
Avfallsplanen är ett av kommunens strategiska
styrdokument och besluten som tas i avfallsplanen kommer att påverka så gott som alla
Umeås invånare varje dag. Avfallsplanen drar
upp riktlinjerna och projicerar målbilder för
avfallsarbetet 2010-2020. För att uppfylla alla
mål kommer det att krävas investeringar, ar-
AVFALLSPLAN 2020 – JUNI 2010
bete, engagemang och vilja, både hos de som
arbetar i Umeå kommuns förvaltningar och
bolag, men även av oss alla som kommuninvånare och människor för att nå planens övergripande syfte, ett långsiktigt hållbart kretsloppssamhälle.
19
Har du frågor – kontakta oss gärna!
UMEVA
090-16 19 00, [email protected]
Umeå kommun
090-16 10 00, [email protected]
Umeå kommun
Besöksadress Postadress Telefon Fax E-post
Stadshuset, Skolgatan 31 A
SE-901 84 Umeå
+46 (0)90 16 10 00
+46 (0)90 16 32 08
[email protected]
www.umea.se/kommun
Juni 2010
Avfallsplan 2020
Bilagor
Bilaga A
Ordlista
Aerob behandling (Aerobic treatment)
Anaerob behandling
(Anaerobic treatment)
Aska (Ashes)
Avfall (Waste)
Avfallshantering (Waste management)
Behandling av bioavfall med tillgång till/tillförsel av syre, exempelvis kompostering
Behandling av bioavfall utan tillgång till/tillförsel av syre, exempelvis rötning
Se rökgasreningsrest respektive slagg
Varje föremål, ämne eller substans som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att
göra sig av med (se 15 kap 1 § Miljöbalken)
Verksamhet eller åtgärd som utgörs av insamling, transport, återvinning och bortskaffande av
avfall (se 15 kap 3 § Miljöbalken)
Bala (Baling)
Packa samman och eventuellt binda samman till balar, till exempel inför mellanlagring eller för
att få ett lätthanterligt material
BAT
Best Available Technology (bästa tillgängliga teknik), rättesnöre för vilket system som ska väljas
utifrån ett miljöperspektiv med hänsyn till vad som kan anses ekonomiskt rimligt
Bioavfall, biologiskt avfall (Biowaste)
Biogas (Biogas)
Biologisk behandling
(Biological treatment)
Bortskaffande (Disposal)
Park- och trädgårdsavfall (green waste) samt matavfall (food waste). Biologiskt lättnedbrytbart
avfall, dvs. den del av det organiska avfallet som på kort tid kan brytas ner i biologiska processer
(jämför organiskt avfall)
Gas som bildas vid syrefri nedbrytning av biologiskt material, huvudsakligen bestående av metan
och koldioxid
Återvinning av humus, näring och/eller energi ur bioavfall genom aerob eller anaerob behandling
Sådana förfarande som anges i bilaga 5 till Avfallsförordningen, bland annat deponering
Bring-system (Bring system)
Insamling av källsorterat avfall på en central plats, exempelvis återvinningsstation, i motsats till
hämtning vid fastigheten
Brännbart avfall (Combustible waste)
Sådant avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen startat (se Avfallsförordningen 4 §)
Bygg- och rivningsavfall
(Construction and demolition waste)
Deponi (Landfill)
Deponigas (Landfill gas)
Dioxin (Dioxin)
Elektriskt och elektroniskt avfall
(Waste Electric and Electronic Equipment,
WEEE)
Energiåtervinning (Energy recovery)
Farligt avfall (Hazardous waste)
Fastighetsnära insamling
(curb-side collection)
Grovsopor/grovavfall (Bulky waste)
Hushållsavfall (Household waste)
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
Avfall som uppkommit vid nybyggnad, tillbyggnad, renovering, ombyggnad eller rivning av
byggnad
Kontrollerat upplag för avfall som inte avses flyttas (se deponeringsförordningen 5 §)
Biogas som bildas i en deponi
Samlingsnamn för 210 klororganiska föreningar, varav 17 stycken är mycket giftiga och anrikas
i fettvävnad
Avfall från elektriska och elektroniska produkter inklusive alla komponenter, utrustningsdelar
och förbrukningsvaror som har haft en elektrisk eller elektronisk funktion. Omfattas av producentansvar (se Avfallsförordningen 6 § och Förordningen om producentansvar för elektriska och
elektroniska produkter 2005:209)
Tillvaratagande av el/värme som alstras i en anläggning för avfallsförbränning eller av gas från
organiska ämnen, till exempel i en rötningsanläggning eller på en deponi
Avfall som har en eller flera farliga egenskaper, till exempel giftigt, cancerframkallande, explosivt
eller brandfarligt. Formellt sett avfall som är markerat med * i bilaga 2 till Avfallsförordningens 4 §.
Insamling på eller i direkt anslutning till de fastigheter där avfallet uppkommit
Hushållsavfall som är så tungt eller skrymmande att det inte är lämpligt att samla in i säck eller
kärl (se NFS 2004:4 4 §)
Avfall som kommer från hushåll och avfall från annan verksamhet som till sin typ eller sammansättning liknar det avfall som kommer från hushåll (se Miljöbalken 15 kap 2 §)
2
Icke brännbart avfall
(Non-combustible waste)
Industriavfall (Industrial waste)
Inert avfall (Inert waste)
Insamling (Collection)
Kompostering (Composting)
Avfall som inte kan förbrännas även om energi tillförs, exempelvis sten, metaller
Avfall som uppkommit genom en verksamhetsprocess
Avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar i
kontakt med andra avfall, exempelvis sten och grus (se Deponeringsförordningen 3 §)
Uppsamling, sortering eller blandning av avfall för vidare transport (se Avfallsförordningen 4 §)
Biologisk hantering där biologiskt avfall bryts ner under förbrukning av syre (jämför rötning)
Källsortering (Source separation)
Sortering eller separering av avfall på samma plats där avfallet uppkommit, till exempel i hushållet
Kärl- och säckavfall
(Waste in bins and bags)
Den del av hushållavfallet som läggs i kärl eller säck, det vill säga exklusive avfall till materialåtervinning, grovavfall och farligt avfall
Lakvatten (Leachate)
Vätska som rinner genom, tränger ut ur eller innehålls av avfall under deponering, mellanlagring
eller transport
Liner (Liner)
Lättnedbrytbart avfall
(Biodegradable waste)
Matavfall (Food Waste)
Materialåtervinning (Material recovery)
Miljöstation (Environmental station)
Organiskt avfall (Organic waste)
Producent (Producer)
Producentansvar
(Producers responsibility)
Rökgasreningsrester
(Flue gas treatment residues)
Rötning (Digestion)
Slagg, slaggrus (Slag, bottom ash)
Tillsyn (Inspection Check)
Täckning (Covering)
Återanvändning (Reuse)
Återvinning (Recycling)
Tätning i deponi, ofta bestående av fler lager, för att förhindra nederbörd att tränga ner i deponin eller samla upp lakvatten
Avfall som lämpar sig för kompostering eller rötning
Se bioavfall
Se återvinning
Mindre anläggning för mottagning av hushållens farliga avfall, ofta placerad invid en bensinstation eller förlagd till en återvinningscentral
Avfall som innehåller organiskt kol, exempelvis biologiskt avfall och plastavfall (jämför bioavfall)
(se Avfallsförordningen 4 §)
Den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer en vara eller en förpackning (varuproducent) eller den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som kräver särskilda
åtgärder av renhållnings- eller miljöskäl (avfallsproducent) (se Miljöbalken 15 kap 4 §)
Producenters ansvar för vissa utpekade produkter under hela dess livscykel inklusive design,
produktion och omhändertagande som avfall
Samlingsnamn för en finkorning fraktion som uppstår vid rening av rökgaserna och består av
pannaska, flygaska, filterkaka från slangfilter samt slam. Rökgasreningsresterna deponeras som
farligt avfall.
Anaerob (syrefri) behandlingsmetod för bioavfall där biogas bildas (jämför kompostering)
Material som inte är brännbara eller inte förångas vid förbränning, till exempel glas, porslin,
järnskrot och stenliknande material (grus med mera). Sedan större föremål samt metallrester
sorterats bort och materialet siktats får man slaggrus.
Kontroll från myndighet över verksamhet som bedriver viss verksamhet, särskilt miljöfarlig sådan
Material på deponi, ofta i flera lager, för att dränera lakvatten, förhindra regnvatten att tränga
ner och ibland för att hindra avfallet att blåsa iväg. Mellantäckning läggs mellan lager av avfall,
sluttäckning i ett tjockare lager överst, ibland med en avslutande plantering.
Användning av en kasserad produkt utan föregående förädling
Användning, behandling eller omhändertagande av material, näringsämnen eller energi från
avfall (se återvinningsförfarande, bilaga 4 till Avfallsförordningen)
Återvinningscentral, ÅVC
(Recycling centre)
Bemannad större anläggning för mottagning av grovavfall, trädgårdsavfall etc
Återvinningsstation, ÅVS
(Recycling station)
Obemannad mindre anläggning för mottagning av förpackningar och returpapper
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
3
Bilaga C
Ansvar för avfallshanteringen i Umeå idag
Verksamhetsutövare ex. industrier
och restauranger ansvarar för:
I dagens system delas ansvaret för avfallshanteringen mellan olika aktörer i samhället till
följd av reglerande lagstiftning. I Umeå har
delar av det lagstadgade kommunala renhållningsansvaret delegerats till det helägda kommunala bolaget Umeå Vatten och Avfall AB
(UMEVA). Ansvarsfördelningen är därmed
enligt följande;
Kommunfullmäktige ansvarar för:
Miljödomstolen ansvarar för:
UMEVA ansvarar för:
• att utföra prövning av stora avfallsanlägg-
ningar, A-anläggningar, ex. Dåva deponi och avfallsanläggning och Dåva Kraft-
värmeverk, Umeå Energi.
• att samla in hushållsavfall och se till så att det slutligt omhändertas.
• att hushållens farliga avfall mottas och transporteras till en godkänd behandlings-
anläggning.
Länsstyrelsen ansvarar för:
• att samla in, forsla bort och återvinna produkter som omfattas av förordningarna om producentansvar. Produkter som omfattas av producentansvar är till exempel förpackningar och tidningar, elavfall som vitvaror, batterier och ljuskällor, bilar, etc
• att informera om insamling av avfall med producentansvar.
Fastighetsägarna ansvarar för:
• att utföra prövning av medelstora avfalls-
anläggningar, B-anläggningar ex. Gimonäs ÅVC.
• att fastställa den kommunala renhållnings-
ordningen med föreskrifter och avfallsplan.
• att besluta om renhållningstaxan
• att fastställa kommunikationsplan och utbildningsplan för samtlig personal gällande avfall.
• att planera i avfallsfrågor.
• att utföra tillsyn på stora avfallsanläggning-
ar, ex. Dåva Kraftvärmeverk, Umeå Energi.
Samhällsbyggnadskontoret, Miljö och hälsoskydd ansvarar för:
• att pröva dispenser från förbudet att depo-
nera brännbart och organiskt avfall (Natur-
vårdsverkets föreskrifter NFS 2004:4)
• att utföra tillsyn av större avfallsanlägg-
ningar, B-anläggningar, ex. Gimonäs Återvinningscentral.
• att hantera anmälningar och utföra tillsyn av mindre avfallsanläggningar, C-anlägg-
ningar, ex. Hörnefors Återvinningscentral.
• ett riktigt omhändertagande av det avfall som uppkommer i den egna verksamheten vid t ex tillverkning och försäljning.
Förpackningsproducenterna ansvarar för:
• att informera den eller de som bor i eller är verksam i fastigheten om gällande regler för avfallshantering.
• att tillhandahålla utrymmen och ge en förutsättning för avfallshanteringen.
Konsumenterna, dvs du och jag,
ansvarar för:
• att sortera och hantera sitt avfall enligt gällande system.
• att besluta om dispenser, enligt kommunens föreskrifter.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
4
Bilaga D
Nulägesbeskrivning hushållsavfall
Översikt
Insamlade mängder
UMEVA samlade under 2008 in hushållsavfall
från cirka 53 000 hushåll, omhändertog slam
från ca 5 500 enskilda avloppsanläggningar,
tog emot grovavfall vid 6 återvinningscentraler och tog emot hushållens farliga avfall vid
12 miljöstationer. Total mängd insamlat icke
farligt avfall från hushållen uppgick till nästan
50 000 ton varav drygt 60 % förbrändes för
energiutvinning, 32 % materialåtervanns och
6 % deponerades. Den positiva befolkningstillväxten innebär en ständigt ökad efterfrågan på
UMEVAs tjänster.
I en stor kundundersökning bland villa- och
radhusägare tyckte hela 96 % att sophämtningen fungerar bra, något UMEVA är mycket
stolta över.
Utbyggnad av matavfallsåtervinning pågår
och har erbjudits cirka nya hushåll under
2008. Under året togs också den första behållaren för insamling av blött matavfall i drift vid
Östra gymnasiet. En uppföljning av matavfallsåtervinningen visade att 94,5 % av de tillfrågade kunderna är nöjda med systemet. En
plockanalys av matavfallet visade att materialet
hade en renhet på 99.7 % vilket är mycket
bra – och bättre än målet på 98 %. Vid årets
slut hade 365 ton matavfall lämnats in för behandling vid rötningsanläggningen i Skellefteå.
Utbyggnaden av systemet för separat hämtning
av matavfall kommer att pågå fram till 2011,
enligt plan. Systemförändringen kräver stora
informationsinsatser.
Ett av UMEVAs mål är att nå en utsorteringsgrad på åtminstone 90 % av det farliga
avfallet ur hushållsavfallet. Våren 2009 gjordes
en uppföljning av detta mål med hjälp av en
plockanalys som visade att målet nästan uppfyllts, 89 % av det farliga avfallet sorteras ut.
Denna mängd motsvaras alltså av de 315 ton
farligt avfall som under 2008 samlades in från
hushållen i Umeå kommun. Antalet besökande
på återvinningscentralerna uppgick till cirka
218 000 fordon.
Totalt levererades 21 197 ton hushållsavfall
till förbränning under år 2008 vilket kan
jämföras med 21 327 ton år 2004. Under
samma tid har antalet invånare i kommunen
ökat från 109390 personer 2004 till 112 728
personer 2008.
Minskningen av hushållsavfallsmängden till
förbränning är en följd av den ökade utsorteringen av återvinningsbara avfallsfraktioner
såsom papper/papp, glas, metall, plast och
matavfall. Under de senaste åren har mängden
insamlat producentansvarsmaterial per person
ökat från 67 kg/person år 2004 till 102 kg/
person år 2008.
I genomsnitt lämnade varje person i Umeå
kommun 253 kg avfall till återvinning 2008
och detta motsvarar 57 % av personens totala
avfallsmängd.
Insamling
Insamling av hushållsavfallet sköts av entreprenörer/åkeriföretag som UMEVA tecknat avtal
med. Kommunen är för närvarande indelad i
två hämtningsområden för hushållsavfall, ett
för Umeå tätort och ett för resten av kommunen. Hämtning sker var 14:e dag vid de flesta
hushåll. I centrum och vid flertalet flerfamiljshus, sjukvårdsinrättningar och institutioner
hämtas hushållsavfall en gång i veckan.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
ANLÄGGNINGAR FÖR HANTERING AV HUSHÅLLSAVFALL
Sortering för återanvändning – Second Hand och Viva Resurs
För närvarande finns det ett antal ideella
föreningar, loppmarknader och andra verksamheter i Umeå som bedriver försäljning av
begagnade saker såsom kläder, sportartiklar,
möbler, husgeråd, mm.
Som följd av kommunens miljöpolicy togs
2003-03-31 ett beslut i Kommunfullmäktigen
att allt utrangerat material hos kommunens
förvaltningar och bolag, som möbler, inventarier och maskiner ska - om inget hindraröverlämnas till (Returmarknaden) idag kallad
VIVA resurs.
Statistik över avfallsflöde och
material VIVA – Resurs, 2008
På VIVA Resurs, Tegelbruksvägen 7, produceras och hanteras avfall på de olika avdelningarna Administration/Reception, Bygg och
Rivning, Transport- och Lager, Cykel- och
plåt, Textil- och tapetseri, Lokalvård, Data
och Scan-It, Snickeri, Demontering och
Returbutiken. Målet är att så mycket som
möjligt av allt avfall skall återvinnas och återanvändas. Sammanlagt 509 personer på VIVA
Resurs har varit involverade på olika sätt i
hanteringen av avfall under 2008.
Returbutiken
Flödet av varor genom Returbutiken är svårt
att uppskatta. Alla varor som inte såldes lämnades i förekommande fall till demonterings-
avdelningen, till deponiavfall och eller som
brännbart avfall. Dock uppgick försäljningen
i Returbutiken till 2,7 miljoner kronor under
år 2008 – en ökning med 4.4 % från år 2007.
Brännbart avfall
Sammanlagt 480 kbm (60 containrar) brännbart avfall uppkom på VIVA-Resurs –anläggningen och skickades vidare för förbränning
till Dåva under 2008. Avfallets sammanlagda
vikt var 60,2 ton.
Det brännbara avfallet bestod bl. a. av
inlämnat och hämtat möblemang, husgeråd,
porslins- och lergods, tavlor, böcker, pärmar,
tidningar, tidskrifter m.m. vilka inte sålts i
Returbutiken. Vidare bestod avfallet av kasserat kontorsmöblemang m.m. från avdelningen
för Lager och transport som hämtats från
kommunens förvaltningar, skolor, daghem
och fritidshem, av gammal ved, träspill och
sågspån från snickeriet, spill från textil- och
tapetavdelningen, brännbart material från
plåt- och cykelverkstad, dataavdelningen, receptionen och brännbart byggavfall från bygg
och rivningsavdelningen.
Elavfall/Elektronikavfall – Farligt avfall
Inlämnade TV- och radioapparater, datorer,
skrivare, hushållsapparater, etc gicks
igenom och en del såldes i Returbutiken. De
som inte fungerade skickades för återvinning
som elavfall/farligt avfall. Ett fat med 195 liter
spillolja skickades till SAKAB, Kumla.
Cyklar
1 500 cyklar (ca 20 kg/cykel) = Ca 3 ton
hanterades under 2008 på VIVA-Resurs –
Cykel- och plåtavdelningen. Av dessa såldes
uppskattningsvis mellan 400 – 700 cyklar i
Returbutiken och resten demonterades.
Deponiavfall
47 ton icke brännbart eller återvinningsbart
avfall skickades till Dåva deponi och avfallsanläggning för deponering. 3,4 ton av detta
bestod av keramikgods- och lergods - porslin,
kakel, klinker samt gips och isoleringsmaterial, 3.6 ton bestod av fönsterglas och spegelglas
samt ca 40 ton betong från rivningar av hus.
Försäljning av fraggskrot, metaller, batterier, elmotorer
Sammanlagt 38.3 ton återvunnet skrot
och 1.3 ton batterier såldes till Kuusakoski
Recycling. 34,1 ton av skrotet bestod av s.k.
fraggskrot, (allt möjligt, ej demonterat, som
innehåller någon form av metaller) 2,01 ton
5
bestod av aluminiumskrot, 0.54 ton av kopparkabel, 0.12 ton av mässingsskrot, 0.65 ton
av rostfritt skrot, 0.98 ton av elmotorer.
Sortering för återvinning - Återvinningscentraler
I Umeå kommun finns idag sex återvinningscentraler (ÅVC); Gimonäs, Hörnefors,
Holmsund, Tavelsjö, Sävar och Botsmark. På
Holmön finns en enklare variant som kallas
återvinningsgård (ÅVG). Återvinningscentralerna är till för att hushållen ska kunna lämna
sitt grovavfall och farliga avfall utan extra
kostnad då denna service ingår i renhållningsavgiften. Sortering sker bland annat i följande
fraktioner (mängd insamlat 2008 inom
parentes):
- metall (1460 ton)
- möbler och prylar till återanvändning
- rent trä (2765 ton)
- stort brännbart för bearbetning innan förbränning (2476 ton)
- övrigt brännbart (2856 ton)
- well (400 ton)
- latrin
- konstruktionsmaterial, ex. jord och sten
(2260 ton)
- elektronik, ej producentansvar (71 ton)
- deponirest (1050 ton)
- övrigt (56 ton).
Trädgårdsavfall är en annan fraktion som kan
lämnas till ÅVC, detta avser dock inte flerfamiljshusen. Det park- och trädgårdsavfall som
inlämnats till återvinningscentralerna uppgick
till 2870 ton år 2008. Den lättnedbrytbara
delen av avfallet komposteras (löv och gräs)
bland annat vid Dåva deponi och avfallsanläggning. Ris, grövre grenar och stammar
flisas och energiåtervinns.
På ÅVC kan man även lämna elavfall med
producentansvar kostnadsfritt. Producenterna
bekostar sedan transport och omhändertagande av avfallet.
Vid samtliga ÅVC finns även en återvinningsstation för förpackningar och returpapper samt en miljöstation för farligt avfall.
Insamlade material transporteras sedan
vidare för återanvändning, återvinning,
energiåtervinning genom förbränning eller
deponering på Dåva deponi och avfallsanläggning.
Sortering för återvinning – Återvinningsstationer
I Umeå kommun finns ca 75 stycken återvinningsstationer (ÅVS). Till en återvinningsstation kan du lämna (insamlade mängder 2008
inom parentes)
- returpapper (6470 ton),
- pappersförpackningar (1280 ton)
- plastförpackningar (277 ton)
- glasförpackningar (1780 ton)
- metallförpackningar (192 ton).
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
Dessutom finns en batteriholk för småbatterier. FTI AB (Förpacknings- och tidningsinsamlingen) ansvarar för skötseln av ÅVS
(snöröjning, halkbekämpning och städning),
medan tömningen utförs av IL och RagnSells som sedan skickar materialet vidare för
återvinning. UMEVA sköter om tömningen
av småbatterier.
Mer om producentansvar i bilaga E.
Sortering av farligt avfall till behandling - Miljöstationer
Mängden farligt avfall från hushåll som samlas in via kommunens miljöstationer har stadigt ökat under åren I Umeå kommun finns
12 miljöstationer där hushållen kan lämna in
sitt farliga avfall utan extra kostnad. Miljöstationerna är placerade vid de kommunala
återvinningscentralerna (ÅVC) samt vid vissa
bensinstationer eller butiker. Av säkerhetsskäl
är miljöstationerna låsta. Personal i närliggande butik/station lånar ut nyckeln och hjälper
avfallslämnaren till rätta.
Miljöstationer finns, förutom vid
varje ÅVC, vid;
• Statoil, Tegsvägen
• OKQ8, Backenvägen
• OKQ8, Ersboda
• OKQ8, Haga
• OKQ8, Carlslid
• Edmans Handel, Bullmark
Farligt avfall kan delas in i följande fraktioner
(insamlade mängder 2008 inom parentes)
- elektronik, producentansvar exkl. ljuskällor
(1508 ton)
- småbatterier (26 ton)
- bilbatterier (94 ton)
- lysrör, lågenergilampor (7 ton)
- färgavfall (136 ton)
- oljehaltigt avfall (38 ton)
- övrigt (14 ton)
Företag får ej nyttja miljöstationerna, de ska
kontakta någon lokal entreprenör som har
tillstånd att transportera företagets farliga
avfall till lämplig mottagningsstation.
BEHANDLING AV AVFALL
Förbränning
Brännbart hushållsavfall som samlas in i
Umeå kommun (21 197 ton 2008) transporteras till förbränning vid Umeå Energis
anläggning på Dåva. Umeå Energi AB är ett
helägt kommunalt bolag och driver avfallsförbränningsanläggningen Dåva kraftvärmeverk
som är en av världens mest energieffektiva
och miljöanpassade anläggningar med avfall
som huvudsakligt bränsle. Här produceras
fjärrvärme (effekt 55 MW) och el (effekt
10 MW) av sorterat avfall och rester från
skogsindustrin.
Dåva kraftvärmeverk har en förbränningskapacitet av ca 20 ton/timme. Anläggningen
tar emot avfall från många kommuner i Västerbotten samt vissa kommuner i Västernorrland, Jämtland och Norrbotten och är därför
en viktig regional resurs för behandling av
brännbart avfall. I anläggningen utvinner man
både värme och el och återvinner dessutom
värmen från rökgaserna. Värmen som produceras kan värma cirka 18 000 normalvillor
under ett helt år. Bruttoproduktionen av el
är tillräcklig för att försörja cirka 6 500 villor
med hushållsel.
Deponering
Deponering var tidigare den vanligaste
metoden för kvittblivning av avfall. I Umeå
finns det ett 40-tal nedlagda deponier som
inventerades och riskklassificerades 2004.
2007 övergick ansvaret för dessa deponier till
UMEVA och sedan 2008 pågår avslutningsåtgärder på deponierna enligt en plan överenskommen mellan UMEVA och Samhällsbyggnadskontoret, Miljö- och hälsoskydd. En
sammanställning över de gamla deponierna
finns i bilaga G.
Dåva deponi och avfallsanläggning är
en modern anläggning, byggd enligt nya
regler med tät botten och lakvattenuppsamling. Deponin utgör en lokal såväl som
regional resurs och tar emot sådant avfall
som i dagsläget varken är återvinnings- eller
återanvändbart – exempelvis isolering, gips
och porslin. Anläggningen har tillstånd att ta
emot både icke farligt och farligt avfall och
har även tillstånd att behandla avfall i syfte att
göra deponeringen så bra och miljösäker som
möjligt. Under 2008 deponerades cirka 9500
ton varav drygt hälften bestod av askor från
avfallsförbränning. Dessutom nyttjades drygt
50 000 ton avfall som konstruktionsmaterial
inom deponiområdet.
Övriga deponier i drift är dels Yttertavle deponi för inert avfall, där 20 000 ton sten och
jordmassor deponerades under 2008, främst
från anläggandet av det nya bostadsområdet
Tavleliden, Tomtebo. I drift är också den
nya sulfidjordsdeponin vid Dåva deponi och
avfallsanläggning, vilken togs i bruk under
senhösten 2008. Deponin tar endast emot
sulfidjord och har hittills deponerat cirka 2
500 ton. Sulfidjordsdeponin fyller en stor
funktion inom Umeå-området då förekomsten av sulfidjord i marken är stor och flera
omfattande grävprojekt pågår och planeras i
framtiden.
Kompostering
Organiskt trädgårdsavfall ska antingen
komposteras på den egna fastigheten eller
transporteras till återvinningscentraler. Det
finns också möjlighet att få mindre mängder
hämtade mot avgift. Idag hamnar tyvärr delar
av detta avfall på kommunala naturområden
6
med resultat att skadedjur, brännässlor och
annan oönskad vegetation breder ut sig.
Trädgårdsavfallet är en resurs om det tas
om hand på rätt sätt och rätt sätt kan vara
att kompostera i sin egen trädgård. Som ett
komplement för dem som inte anser sig ha
plats i sin egen trädgård kan ett system med
”grannkomposter” anläggas på kommunal
mark.
Grannkompostering kan organiseras
genom att kommunen upplåter mark och
tillhandahåller ritningar och anvisningar på
hur komposten skall byggas och skötas. Initiativet till komposten tas av boende genom en
samfällighet eller genom att ett antal grannar
bildar en förening. Lämplig storlek är 20-30
hushåll per kompost och en ansvarig för
komposten ska utses.
Kommunen besiktar anläggningen en gång
per år för att kontrollera att den sköts på rätt
sätt.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
Information
All typ av avfallshantering berörs på olika
sätt vid olika tillfällen inom informationsverksamheten – även sådant som kastas/hälls
i toaletten. Nationella kampanjer som mer
eller mindre regelbundet genomförs av Avfall
Sverige, Svenskt Vatten, Batteriinsamlingen,
Håll Sverige Rent och Naturskyddsföreningen
ger styrka och hjälp till UMEVAs kommunikation överlag.
De olika målgrupperna för vår verksamhet
nås på olika sätt, t ex genom:
• Informationsmöten för fastighetsägare av flerfamiljshus
• Annonsering
• Årligt Öppet Hus-dag på alla ÅVC och andra mässaktiviteter
• Broschyrer till alla som anmäler nya abonnemang
• Hemsida med all form av information
• Dekaler/skyltar på fordon, såsom sopbilar
• Kundservice svarar på frågor och ger infor-
mation till närmare 500 personer/vecka
• Skolinformation, uppsökande verksamhet avseende åk 4, men även andra ålders-
grupper på begäran, i Umeå kommun
• Studiebesök vid ÅVC och ARV på begäran av allt från skolbarn till pensionärsorganisa-
tioner.
• Vid införande av matavfallssortering genomförs postala utskick, informations-
möten och dörrknackning (erbjuds endast fastighetsägare till flerfamiljshus)
7
Bilaga E
Producentansvar
Producentansvaret började införas under
1990-talet och innebär att kommuner och
producenter – de som tillverkar, importerar
eller säljer förpackningar eller förpackade
varor – har delat ansvar för att samla in och
ta hand om hushållens avfall. Lagen om
producentansvar innebär att producenterna
har ekonomiskt och fysiskt ansvar att samla in
och behandla vissa fraktioner av hushållsavfallet. Det bygger på principen att förorenaren
ska betala kostnaden för att ta hand om det
avfall den genererar (polluter pays principle,
PPP). Producentansvaret omfattar förutom
förpackningar och tidningar också däck, bilar
(1998), elektriska och elektroniska produkter
(2001) och batterier (2009).
Målet med producentansvar för förpackningar är att förpackningsmängderna ska
minska både i vikt och volym, och att avfallet
ska tas om hand på ett miljöriktigt sätt. Syftet
är naturligtvis att i en kretsloppsanpassning av
samhället begränsa den totala miljöpåverkan
av hushållsavfallet.
Förpackningar och tidningar – www.ftiab.se
Målet med producentansvar för förpackningar
är att förpackningsmängderna ska minska
både i vikt och volym, och att avfallet ska
tas om hand på ett miljöriktigt sätt. Syftet är
naturligtvis att i en kretsloppsanpassning av
samhället begränsa den totala miljöpåverkan
av hushållsavfallet.
Fortsatt ökad återvinning av förpackningar
och tidningar, återvinningsgraden (andelen
återvunnet av det som sattes ut på marknaden) ökade under 2008 med 1,4 procent till
79,6 procent. Totalt återvanns 1 246 880 av
de 1 566 750 ton förpackningar och tidningar
som sattes ut på marknaden under året.
Från återvinningsstationen körs materialet
till uppsamlingsställen där man samla på sig
större mängder innan transporten går vidare
till sorteringsanläggningar eller direkt till
återvinningsanläggningar.
Totalt fanns 165 000 ton plastförpackningar på marknaden. 50 307 ton = 30,5 %
materialutnyttjades och 48 748 ton = 29,5 %
energiutvanns. Den totala återvinningsgraden
var 60 % och detta kan jämföras med regeringens återvinningsmål på totalt 70 %, varav
30 % materialutnyttjande.
På en automatiserad sorteringsanläggning
finsorteras de mjuka och hårda plastförpackningarna som har samlats in tillsammans.
Förenklat kan man säga att de mjuka plastförAVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
packningarna skiljs från de hårda med hjälp
av luft. Man blåser/suger bort mjukplasten.
Genom denna teknik kan återvinningsgraden av det insamlade materialet öka. Efter
bearbetningen på sorteringsanläggningen, där
plasten sorteras efter plastsort (olika plaster
har olika kemiska sammansättningar) och
ibland även kulör, finns en ny råvara som
säljs vidare till företag som tillverkar plastprodukter.
Hårda förpackningar från hushåll består
huvudsakligen av HD-polyeten och polypropen. Beroende på kvalitet kan materialet
bli till regranulat som kan utgöra råvaran till
en mängd olika plastprodukter. Detta gäller
framför allt mycket rena fraktioner som t ex
ofärgade HDPE-dunkar. Fraktioner av mer
blandad kvalitet och kulör kan återvinnas till t
ex plank eller pallklossar, där plastmaterialet i
vissa fall blandas med sågspån för att förbättra
egenskaperna.
Mjuka plastförpackningar från hushåll
består huvudsakligen av plastsorten LDPE
(PE-LD). Från 2/3 av landets kommuner
återvinns de till nya produkter, huvudsakligen
till nya sopsäckar, bärkassar och kabelskydd.
De mjuka plastförpackningar som samlas in
i resterande 3:e del levereras till cementindustrin där de används som alternativt bränsle.
Ett ton hårda plastförpackningar kan återvinnas till ca 84 000 blomkrukor.
Totalt fanns 651 000 ton pappersförpackningar (papp, papper, kartong och wellpapp)
på marknaden. 482 000 ton = 74 % materialutnyttjades och detta kan jämföras med
regeringens återvinningsmål på totalt 65 %
materialutnyttjande.
Efter tömningen körs pappersförpackningarna till en sorteringsanläggning. Materialet
kvalitetssäkras genom att skräp sorteras bort.
Därefter pressas förpackningarna samman
till 500 kg tunga balar. Balarna transporteras
sedan med lastbil eller järnväg till ett pappersbruk.
På pappersbruken kontrolleras kvaliteten
genom borrprover från slumpvis utvalda balar.
Borrkärnorna analyseras i olika fraktioner,
wellpapp, övriga pappersförpackningar och
övrigt papper samt övrigt material. Entreprenören får sedan betalt beroende på vilken
kvalitet materialet har.
Pappersförpackningarna löses upp tillsammans med vatten i en pulp, eller en tunna,
som roterar tills förpackningarna sönderdelas
i pappersfibrer. I detta skede separeras fibrerna
från övrigt material som försvinner ut i en
egen fraktion Fibrerna förs ut på en vira - en
duk med små hål - där vattnet rinner av och
går sedan in i pappersmaskinen där de pressas
samman med andra fiberlager av olika kvalitet. Kartongen torkas och bestryks, oftast på
ena sidan, till sist med en blandning av krita/
lera och bindemedel för att det ska bli lättare
och snyggare att trycka på kartongen.
Den färdiga kartongen rullas sedan upp
på stora rullar som levereras till företag som
tillverkar nya förpackningar. Använda mjölkpaket och sockerpåsar blir på så sätt till nya
cornflakes- och vällingpaket. Kartongen kan
också användas till ytskiktet på gipsskivor.
Pappersfibrer är så starka att de tål att
återvinnas fem till sju gånger utan att styrkan
försvinner. När fibrerna är utslitna är de
fortfarande ett värdefullt bränsle.
Totalt fanns 48 750 ton metallförpackningar på marknaden. 32 660 ton = 67 %
materialutnyttjades och detta kan jämföras
med regeringens återvinningsmål på totalt 70 % materialutnyttjande.
Metall kan återvinnas hur många gånger
som helst utan kvalitetsförlust. Insamlade metallförpackningar mals sönder och stål sorteras
bort från aluminium med hjälp av magneter.
Nedsmält stål blir till nytt stål. Insamlade
kapsyler blir till järnvägsräls och armeringsjärn som bland annat används till broar. Vid
omsmältning av insamlade stålförpackningar
sparas 75 procent av energin som behövs för
att framställa stål från järnmalm. Därför har
återvinning av stål blivit allt viktigare.
Aluminium smälts ned och gjuts till aluminiumtackor som används som ny råvara för
till exempelvis motordelar eller nya fiskbullsburkar. Metallen kan användas om och om
igen och hela 95 procent av energin sparas.
Totalt fanns 186 000 ton glasförpackningar
på marknaden. 174 165 ton = 93,6 % materialutnyttjades och detta kan jämföras med
regeringens återvinningsmål på totalt 70 %
materialutnyttjande.
Glas går att återvinna hur många gånger
som helst utan att kvaliteten försämras. Allt
glas, från Ystad till Haparanda, hamnar hos
Svensk Glasåtervinning i Hammar, Närke.
Där sorteras, rensas och krossas glaset så att
det kan användas som ny råvara igen. När
återvunnet glas används som råvara krävs 20
procent mindre energi jämfört med ny råvara.
Cirka 40 procent av det återvinningsbara
glaset används för tillverkning av nya flaskor
och lika mycket går åt vid tillverkning av
byggnadsisolering. Resterande del, ca 15
8
procent, exporteras. Det är viktigt att glaset
inte är förorenat av rester från t ex keramik
och porslin eftersom det förstör smältprocessen och försämrar glaskvaliteten.
Totalt fanns 516 000 ton tidningar på
marknaden. 459 000 ton = 89 % samlades in
och materialåtervanns och detta kan jämföras
med regeringens återvinningsmål: Totalt 75 %
insamlingsgrad.
Pappersfibern kan återvinnas upp till
fem till sju gånger innan den är utsliten
och förbränns. På sorteringsanläggningarna
grovsorteras det som inte är tidningar bort
innan de skickas vidare till ett pappersbruk.
Returpappret genomgår en process där trycksvärtan tas bort och pappret blir till massa.
Pappersmassan formeras sedan till nytt papper
i pappersmaskinen.
Efter tillverkningen rullas pappret upp på
stora rullar, som sedan skärs ner till mindre
rullar som levereras till tidningstryckerier och
på så sätt blir nya tidningar. En viss del av de
insamlade tidningarna återvinns till hushållsoch toalettpapper. Energibesparingen vid
användning av returfibrer (återvinning) är 70
procent jämfört med användning av ny fiber
vid tillverkningen.
Beräkningarna för plast och metall är
gjorda på de förpackningsmängder som redovisats av de REPA-anslutna företagen. REPA
täcker största delen av alla förpackningar på
den svenska marknaden. Glas beräknas på
de förpackningsmängder som redovisats till
Svensk GlasÅtervinnings avgiftssystem, vilket
täcker mer än 99 % av de förpackningar som
tillförs svensk marknad av producenterna. De
redovisade resultaten för tidningar bygger på
statistik från Pressretur.
Elavfall
(källa www.elkretsen.se)
Producentansvaret för el-avfall infördes i
Sverige redan 2001, samtidigt startade Elretur,
ett samarbete mellan producenterna och kommunerna. Sedan dess har svenskarna samlat
in nära en miljon ton elavfall, ett resultat som
gör oss världsledande. Numera omfattar detta
system även batterier, ett område som det blev
producentansvar på i januari 2009.
El-Kretsen driver ett rikstäckande system
för insamling och återvinning av elektriska
och elektroniska produkter. Systemet kallas
Elretur och drivs i samarbete med landets
kommuner.
Samarbetet innebär att:
Kommunerna ordnar bemannade mottagningsstationer, oftast detsamma som återvinningscentralerna, där hushållen kostnadsfritt
får lämna sitt el-avfall.
El-Kretsen ordnar så att den mottagna uttjänta elektroniken hämtas och transporteras
till en av El-Kretsen kontrakterad förbehandlare där förbehandling och återvinning sker på
ett miljöriktigt sätt enligt gällande lagar.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
Ett komplement till det kommunala samarbetet är den service vad gäller hämtplatser
som El-Kretsen erbjuder verksamheter, såsom
större företag, landsting eller organisationer.
Hopslaget innebär det att vi idag har knappt
1000 aktiva mottagningsstationer.
Totalt återvanns 151 800 ton under 2008 i
Sverige fördelat enligt nedan:
- Stora vitvaror
(exkl. kyl och frys) 42 000 ton
- Tv, video, audio 32 900 ton
- Kyl och frys 28 800 ton
- IT, kontor, telekom
28 100 ton
- Övriga hushållsapparater
10 100 ton
- Ljuskällor/armaturer
6 300 ton
- Diverse el
3 000 ton
- Kameror, klockor, leksaker
600 ton
Elprodukter som samlats in från kommuner
och verksamheter transporteras till någon av
de specialiserade återvinningsanläggningar ElKretsen har avtal med. Hur förbehandlingen
ska utföras regleras i lagstiftningen, i avtalen
mellan El-Kretsen och återvinningsföretagen,
i särskilt framtagna standarder samt i den
uppförandekod som biläggs alla El-Kretsens
förbehandlingsavtal. Vid anläggningarna
sker uppföljning och kontroll via revisioner,
men även via rapportering till El-Kretsen och
tillsynsmyndigheter. Kontrollen omfattar dels
verksamheten vid anläggningen och dels vad
som sker med materialet i efterföljande led. I
rapporteringen till El-Kretsen anger återvinnarna hur de har behandlat produkterna,
vart de skickat fraktionerade material såsom
metaller, plast och farligt avfall samt hur dessa
ämnen omhändertagits av mottagarna. Återvinningen sker i fem olika fraktioner, diverse
elektronik, vitvaror, ljuskällor, kyl & frys samt
batterier. Respektive fraktion har sin särskilda
process, dock behandlas diverse elektroniken
och vitvarorna likvärdigt.
Äldre kylskåp och frysar innehåller köldmedia och isolering innehållande freoner. De
måste skrotas i två steg. Först sugs köldmediet
ut ur kylkretsen med hjälp av vakuum. I steg
två sönderdelas kylmöbeln i en sluten process
för att kunna tillvarata freonet i isoleringen.
Slutligen separeras metaller och plaster för att
återvinnas som råvara i nya produkter.
Enligt det nya batteridirektivet får inga
batterier deponeras vilket innebär att alla
batterityper måste förbehandlas. Vid förbehandlingen krossas batterierna och sedan kan
metallhöljen och reaktionskänsliga material
inuti batterierna separeras på ett säkert sätt.
Kvicksilverbatterier behandlas av specialiserade kvicksilveråtervinnare. Därefter kan de
separerade materialen skickas antingen till
smältverk för att materialåtervinnas eller till
producenter för att återanvändas i nya batterier.
Vid förbehandling av elprodukter (diverse
elektronik och vitvaror) demonteras eventu-
ella farliga beståndsdelar och sorteras ut för
särskilt omhändertagande. Vissa produkter
som exempelvis TV-apparater förbehandlas
manuellt medan andra produkter kan förbehandlas i automatiska processer. Batterier,
kvicksilverreläer och kondensatorer innehållande PCB är exempel på vanliga och ofta
förekommande farliga komponenter. När de
miljöfarliga ämnena tagits bort kan metalldelarna återvinnas. Metallåtervinningen sker på
smältverk där återvunnet koppar, aluminium
och järn används som råvara i nya produkter.
Datorer, mobiltelefoner och andra IT-produkter innehåller små mängder ädelmetaller
vilka också återvinns, exempelvis kan vissa
kretskort innehålla guld och/eller silver. Vissa
plaster och glas kan också materialåtervinnas.
Övriga plaster, tyg och trä återvinns genom
energiåtervinning. Den sker på förbränningsanläggningar där värmen utnyttjas till
fjärrvärme eller produktion av elektricitet.
Rökgaserna renas och fångar upp eventuella
föroreningar.
Lysrör och lågenergilampor innehåller
kvicksilver som måste omhändertas. Det sker
genom att man först kapar lysrören i ändarna
och sedan blåses det kvicksilverhaltiga lyspulvret ut och glaset krossas samt renas. Övriga
ljuskällor såsom lågenergi-, halogen-, och
glödlampor krossas och fraktioneras i en sluten process. Därefter separeras lyspulvret. Det
renade glaset sänds från återvinningsanläggningen till mottagaren där det smältes ner och
återvinns vid nytillverkning av glasflaskor och
konservburkar. Metall och elektronikavfall
går till specialiserade återvinningsföretag som
materialåtervinner metaller och energiåtervinner plast. Det separerade lyspulvret kan
återanvändas vid nytillverkning av lysrör och
lågenergilampor.
Bilar
(källa www.bilsweden.se)
I Sverige har vi haft lagstiftning om bilskrotning sedan 1975 och 1998 infördes
begränsat producentansvar. Inom EU finns ett
ramdirektiv för återvinning av uttjänta bilar
(2000/53/EG), som inarbetats i lagstiftningen i EUs medlemsländer. Den 1 juni
2007 infördes i Sverige en ny förordning om
(ett utvidgat) producentansvar för bilar (SFS
2007:185) och en ny bilskrotningsförordning
(SFS 2007:186).
Det utvidgade producentansvaret föreskriver att bilen från och med år 2002 ska
återvinnas till minst 85 procent och från och
med år 2015 till 95 procent. Producentansvaret innebär också att de bilar som producenten satt på marknaden i Sverige ska tas emot
kostnadsfritt inom ett mottagningssystem. De
producenter som är medlemmar i branschorganisationen BIL Sweden har byggt upp
ett nät av mottagningsställen. I Umeå finns
9
mottagningsstället på Västerslätt, Västerbottens bildemontering.
Bilproducenten har också skyldighet att
informera:
- den som vill skrota en bil (om till exempel
lämpligt mottagningsställe)
- bilköpare om återvinning i samband med
skriftlig marknadsföring av nya bilar. (Kravet
finns i 8 § i förordningen om producentansvar för bilar (SFS 2007:185).
- återvinnare och bilskrotare (om bilens konstruktion och material)
Producenten ska även samråda med kommunerna om mottagningssystemet då också
kommunerna har en informationsplikt till
den som vill skrota en bil.
Under 2008 skrotades totalt 150 197
personbilar och lastbilar/bussar med totalvikt
högst 3,5 ton. Det är en minskning av skrotningen med 78 112 bilar jämfört med 2007
års siffra som var 228 309. Bilar av 1988 års
modell stod för den största andelen av skrotningen under 2008 med 19 637 bilar, följt av
årsmodell 1990 med 14 545 och årsmodell
1989 med 11 342 bilar. Det bilmärke som
stod för den största andelen av skrotningen
var Volvo med 29 483 bilar, följt av Ford 18
209 och VW med 15 246 bilar. Flest bilar
skrotades i Västra Götalands län med 33 503
bilar, följt av Skåne med 21 866 och Stockholms län med 16 242 bilar.
Behandling
Bilskrotaren börjar med att dränera bilen.
Det innebär att den töms på vätskor som till
exempel oljor, bränsle, spolarvätska, bromsvätska, glykol från kylaren och luftkonditioneringsvätska. Även startbatteri och balansvikter tas bort. Startbatterier och bly återvinns,
medan de komponenter som till exempel
innehåller kvicksilver tas om hand så att de
inte återförs till kretsloppet. Vätskor som inte
kan återanvändas energiutvinns hos företag
med speciella tillstånd.
Pyroteknisk utrustning – som krockkuddar
och bältesförsträckare – förstörs. I bränsleoch gastankar borras det hål så att de inte
exploderar under fragmenteringsprocessen.
Efter dräneringen följer demonteringen.
Först demonteras katalysator och däck, sedan
tas glasrutor bort och även i vissa fall större
plastdetaljer. De delar på bilen som kan
säljas som begagnade, demonteras därefter.
Vissa reservdelar renoveras, medan övriga
läggs direkt på lagret för försäljning. Viktiga
säkerhetsrelaterade komponenter får däremot
inte återanvändas.
Det som är kvar av bilen, efter att den dränerats och demonterats, skickas till fragmenteringsföretag för vidare materialåtervinning.
I fragmenteringsprocessen hackas bilen sönder
till smådelar. Materialet sorteras sedan med
hjälp av magneter, luftströmmar, vattenbad
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
och i några fall för hand. Merparten skickas
sedan vidare till olika återvinningsprocesser,
där det blir råvara för nya produkter. En liten
del av materialet används också till energiutvinning.
Förbättrande åtgärder
Ännu mer kan återvinnas när nya metoder
utvecklas. Bilproducenterna samverkar också
med bildemonterare och fragmenterare för
att utveckla metoder för miljöbehandlingen
exempelvis i fråga om kostnadseffektivitet och
arbetsmiljö. Bland annat har biltillverkarna i
samarbete med återvinningsföretag utvecklat
verktyg och en metod för att neutralisera pyrotekniska komponenter säkert och effektivt.
På europeisk bas pågår dessutom flera utvecklingsprojekt för kostnadseffektiva processer
när det gäller utökad materialåtervinning.
Fragmenteringsindustrin inriktar sig i sin
tur på att finna lösningar för att utvinna mer
material ur den restfraktion som hittills lagts
på deponi. Också det utvecklingsarbetet sker
i nära samverkan med producenterna. Samarbetet har hittills lett till att utsorteringen av
metaller har förbättrats och därmed återvinningen av dem, och till att kvalitetssäkring av
en bränslefraktion har tagits fram.
Sammantaget har aktiviteterna gett ökad
återvinning och sedan år 2002 återvinns i
Sverige så mycket som 85 procent av bilens
vikt. Därmed uppfylls det nuvarande målet.
Ett mål som blir ännu högre i framtiden, 95
procent. Samverkan mellan de olika aktörerna
fortsätter för att skapa de bästa förutsättningarna för ökad återvinning och en bättre miljö.
insamlings- och återvinningsgraden praktiskt
taget 100 procent. Konsumenterna tar sitt
miljöansvar genom att betala en återvinningsavgift vid köp av nya däck.
En däckproducent ska ta emot däck som
tjänat ut och se till att däcken återanvänds,
materialåtervinns, energiutvinns eller tas om
hand på något annat miljömässigt godtagbart
sätt. En producent ska informera om återlämning av däck som tjänat ut och underlätta
för dem som har sådana däck att återlämna
däcken. En producent ska även lämna
uppgifter till Naturvårdsverket om resultatet
av återanvändningen, materialåtervinningen
och andra förhållanden som rör det slutliga
omhändertagandet av däck.
Däck som sitter på bilen ligger inte under
producentansvaret för däck utan hör till
producentansvaret för bilar.
En privatperson som vill bli av med sina
uttjänta däck ska lämna dem till en gummiverkstad, som ska ta emot dem utan kostnad.
Det är viktigt att däcken är demonterade från
fälgen, i annat fall har verkstaden rätt att ta ut
en mindre avgift för demontering. Verkstaden
kan oftast bara ta emot en mindre mängd
däck. Gäller det större mängder eller stora
däck, t ex traktordäck, kontaktar du SDAB,
Svensk Däckåtervinning AB, för att få besked
om hur du ska förfara. Gummiverkstäder omfattas av Förordningen om producentansvar,
och är därmed skyldiga att ta emot uttjänta
däck, även om några nya däck inte köps.
Insamlade däck kan regummeras, exporteras hela, användas som sprängmattor,
materialåtervinnas eller energiåtervinnas i
värmeverk/i cementindustrin.
Däck
(källa www.sdab.se)
Ensilageplast
Producentansvar för däck gäller den som
tillverkat, säljer eller har fört in däck i Sverige.
Denna producent ska se till att material från
däck återanvänds, återvinns eller tas omhand
på något annat miljömässigt godtagbart sätt.
Syftet med producentansvaret för däck är att
ta hand om uttjänta däck på ett miljömässigt
godtagbart sätt. Producentansvaret för däck
regleras i förordning (1994:1236) om producentansvar för däck.
1994 bildade däckbranschen Svensk Däckåtervinning AB, SDAB. Bolaget är branschens
svar på förordningen om producentansvar
för däck och har till uppgift att organisera
insamlingen och återvinningen av alla uttjänta
däck. SDAB representerar också däckbranschen gentemot myndigheterna. Bolaget ägs
av Däck-, Fälg- & Tillbehörleverantörernas
Förening, DFTF och Däckspecialisternas
Riksförbund DRF med regummeringssektionen RS. SDAB drivs helt utan vinstintresse.
Sedan den operativa starten i januari 1995
har varje år mellan 90 och 100 procent av alla
uttjänta däck samlats in. De senaste åren är
(källa www.svepretur.se och www.reagro.se)
Svensk Ensilageplast Retur är en ideell
branschförening för tillverkare, importörer
och återförsäljare av ensilagefilm, plastsäckar
och odlingsfolie. Denna förening arbetar
genom sitt materialbolag för en miljöanpassad
och smidig återvinningslösning för lantbrukare, odlare och hästägare m fl. En sådan frivillig
lösning kan innebära att lantbruket slipper
framtida lagstiftning.
Den operativa delen av verksamheten sköts
av Svensk Ensilageplast Retur AB (SvepRetur). Det är ett materialbolag av liknande slag
som finns för glas, tidningar m fl returmaterial.
SvepRetur drivs helt utan vinstintresse och
är konkurrensneutralt. De avgifter som tas
ut motsvarar de verkliga kostnaderna och vid
valet av entreprenör är kostnadsfrågan tillsammans med servicenivån avgörande.
SvepRetur har som mål att 70 % av
lantbrukens använda plast skall samlas in.
Av den insamlade plasten skall minst 30 %
gå till materialåtervinning, dvs gå tillbaka
10
till produktionen för att bli nya produkter.
Resten går till energiutvinning vilket innebär
förbränning där energin tas tillvara i form av
värme och el.
Resultaten av verksamheten redovisas till
Naturvårdsverket. Under 2008 samlades 16
000 ton plast in och den insamlade plasten
kunde till ca 90 % avsättas som råvara till nya
plastprodukter.
Ekmaco ReAgro AB samlar in all lantbruksplast under 2009-2013. Genom ett avtal
med SvepRetur har Ekmaco ReAgro fått i
uppdrag att samla in den plast som lantbrukaren skall göra sig av med. Insamlingsmålet
är att 70 % av den sålda plasten ska samlas
in och 50 % ska gå till materialåtervinning.
Insamlingen sker genom ett frivilligt producentansvar från Svepreturs sida och det är
detta som Ekmaco ReAgro AB, genom lokala
jordbrukare, kommer att genomföra under
fem år.
I Umeå använder man idag kommunens
ordinarie tur för att samla in lantbruksplasten i 660 liters kärl mot tömningsavgift.
Man kan också lämna plasten avgiftsfritt på
inlämningsplats i Umeregionen (Dåva Företagspark). För att uppnå en så hög kvalitet
som möjligt är det viktigt att materialet är
så rent som möjligt. Sten, grus, trä, metall
eller kadaver får inte följa med! När det gäller
ensilagerester och jord så får endast mycket
små mängder följa med.
Lantbruksplasten ska lämnas enligt SvepReturs instruktioner:
1.Sortera plasten: Lantbruksplast finns av
olika slag, varje kvalité måste sorteras för sig
för att kunna återvinnas. Om man gör det
redan när säcken eller dunken töms eller balen
öppnas så sparas både tid och arbete inför
lämningen.
2. Hantera plasten rätt så att den hålls så
torr och ren som möjligt, det håller kostnaderna nere. Den får inte innehålla främmande
föremål såsom järn, jord, grus eller gammalt
ensilage. Dvs plasten skall vara ”skakren”.
Endast plastprodukter som nämns nedan
tas emot för återvinning, alltså inga andra
plastsaker.
Fiberduk och odlingsväv skall rullas
ihop utan kärna/bobin eller vikas ihop till
ett välsammanhållet ”paket”. Lös fiberduk eller odlingsfolie med långa ”svansar
tas inte emot. För att få lämna fiberduk
och odlingsfolie måste handling som
styrker att återvinningsavgift är betald
uppvisas. Osorterad eller felsorterad plast
samt ej rengjorda eller dropptorra dunkar
tas ej emot.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
Plasten sorteras i sex kategorier:
- Storsäckar
- Ensilagesträckfilm
- Folie mm
- Nät mm
- Hylsor
- Dunkar
Förordningen (2009:1031) om producen­t­
ansvar för läkemedel,
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.
aspx?nid=3911&bet=2009%3A1031
Om leverantören lämnar särskilda anvisningar
skall dessa följas.
Förpackningar skall rengöras för att de
tomma förpackningarna inte skall klassas som
farligt avfall utan kan lämnas till energiutvinning och för att minska risken för att såväl
människor som miljö skall komma till skada.
Växtskyddsdunkar: förpackningar märkta
med skyddsfraserna S56 och S60 skall alltid
hanteras som farligt avfall och tas inte emot av
SvepRetur utan skall lämnas till insamlingsställe för farligt avfall.
4. Lämna plasten för återvinning och det är
viktigt att varje sort läggs för sig - det räcker
att en slarvar med sorteringen för att plasten
inte ska kunna återvinnas på bästa sätt.
5. Ta del av vår fortlöpande information
som publiceras på www.svepretur.se . Det
åligger den som vill lämna lantbruksplast att
själv inhämta uppgifter om vad som gäller vid
varje tillfälle.
2. med stöd av 15 kap. 7 § miljöbalken i fråga
om 3 och 8 §§, och
Producentansvar för läkemedel
1 § Denna förordning är meddelad
1. med stöd av 15 kap. 6 § miljöbalken i fråga
om 3–5 §§,
3. i övrigt med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen.
2 § Med läkemedel avses i denna förordning detsamma som i 1 § läkemedelslagen
(1992:859).
Med producent avses i denna förordning
den som bedriver detaljhandel med läkemedel med tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen
(2009:366) om handel med läkemedel.
Med avfall och farligt avfall avses i denna förordning detsamma som i 15 kap. miljöbalken
och avfallsförordningen (2001:1063).
3 § Det som i denna förordning sägs om
läkemedel ska även gälla sådana varor eller
varugrupper som avses i 3 § läkemedelslagen
(1992:859).
4 § En producent ska utan ersättning ta hand
om avfall som
(källa: www.regeringen.se )
1. utgörs av läkemedel,
Hittills har Apoteket AB enligt verksamhetsavtalet med staten medverkat till ett säkert
och miljöanpassat system för läkemedelsdestruktion avseende allmänhetens läkemedelsavfall. Det har inneburit att apoteken kostnadsfritt har tagit emot läkemedelsavfall som
allmänheten har lämnat till apoteken. Dock
har inte alla apotek tagit emot läkemedel som
utgör farligt avfall, t.ex. cytotoxiska läkemedel
och cytostatika.
Det nu beslutade producentansvaret
innebär att motsvarande skyldighet kommer
att gälla för alla apotek på en omreglerad
marknad. Skyldigheten gäller inte farligt
avfall. Apoteken ska ta emot avfallet på de
försäljningsställen som omfattas av deras
verksamhet och se till att avfallet transporteras
bort och i övrigt hanteras på ett sätt som är
godtagbart från miljösynpunkt. Apoteken ska
dessutom informera de som köper läkemedel
om möjligheten att lämna läkemedelsavfall
till apoteken och om varför avfallet inte bör
blandas med annat avfall.
Läkemedelsverket ska ansvara för den operativa tillsynen för att apoteken tar emot avfall
och informerar om möjligheten att lämna
avfall på apoteken.
2. uppkommit hos hushåll, och
3. lämnas av allmänheten till producenten.
Skyldigheten enligt första stycket gäller inte
farligt avfall.
5 § En producent ska fullgöra sin skyldighet
enligt 4 § genom att ta emot avfallet på de
försäljningsställen som omfattas av producentens verksamhet.
Skyldigheten att ta hand om avfall enligt
första stycket gäller endast en sådan mängd
läkemedel som står i rimlig proportion till
den mängd läkemedel som producenten
tillhandahåller.
6 § Bestämmelser om att kommunen ska
svara för transport samt återvinning eller
bortskaffande av hushållsavfall finns i 15 kap.
8 § miljöbalken. Detta ansvar inskränks av
bestämmelserna i denna förordning endast i
fråga om avfall som med stöd av förordningen
lämnas till en ansvarig producent.
7 § En bestämmelse om att den som innehar
avfall ska se till att avfallet hanteras på ett
hälso- och miljömässigt godtagbart sätt finns i
15 kap. 5 a § miljöbalken.
8 § En producent ska informera dem som köper läkemedel av producenten om möjligheten att lämna avfall som utgörs av läkemedel
till producenten och om varför avfallet bör
hanteras på särskilt sätt.
11
Läkemedelsavfall
(källa www.umeva.se )
Överblivna mediciner lämnas kostnadsfritt
till apoteket. När de lämnas in ska de vara väl
förpackade i en genomskinlig påse. Apoteket
tillhandahåller speciellt framtagna påsar som
också är gratis.
Kasserade kanyler skall placeras i behållare
eller SafeClip som delas ut kostnadsfritt till
hushåll. Fyllda behållare kan sedan lämnas
till apotek eller till miljöstationen på ÅVC.
Sprutor utan kanyl/spets kan läggas i det
brännbara hushållsavfallet.
Källsortera ut förpackningar som inte behövs vid inlämnandet på apoteket och lämna
dem till återvinning. Tomma tablettkartor kan
läggas i det brännbara hushållsavfallet.
Termometrar innehållande kvicksilver
lämnas väl förpackade till miljöstation och
termometrar innehållande batterier lämnas till
ÅVC och sorteras som elektronikavfall.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
12
Bilaga F
Nulägesbeskrivning verksamhetsavfall
Park- och trädgårdsavfall
Denna avfallsfraktion uppkommer runt om i
kommunen, inte minst vid kommunens egna
parker och anläggningar (cirka 250 ton/år).
Den totala mängden park- och trädgårdsavfall
som uppkommer i kommunen är inte helt
känd. Den lättnedbrytbara delen av avfallet
komposteras bland annat vid Dåva deponi
och avfallsanläggning. Grövre grenar och
stammar flisas och energiåtervinns. Sten och
schaktmassor har de senaste åren använts som
fyllnadsmaterial vid kommunala byggen och
anläggningar.
Avfall från energiutvinning
Aska och slagg uppkommer vid förbränning
av avfall och biobränsle (torv och flis). Slagg,
eller bottenaska som det också kallas, är
oförbränt material som kommer ut i botten
av pannan. Aska (flygaska eller stoft) är den
förbränningsrest som följer med rökgaserna
och avskiljs i reningsutrustningen. Vid Umeå
Energis anläggningar uppkommer relativt
stora mängder slagg och aska. Vid Dåva
deponi och avfallsanläggning deponerades
under år 2008
5 290 ton flygaska medan 14 193 ton bottenslagg användes som konstruktionsmaterial.
Det deponerades även 20 ton bioaska på anläggningen. Övrig bioaska (8 825 ton 2008)
användes som konstruktionsmaterial.
Deponering
Vissa typer av bygg- och rivningsavfall är inte
lämpade för återvinning utan måste deponeras, t ex gips. Industrier och verksamheter i
Umeå kommun som har avfall för deponering
hänvisas till Dåva deponi och avfallsanläggning och 2008 deponerades 1 167 ton
bygg- och rivningsavfall (isolering, glas, gips o
dyl.) och 139 ton rivningsavfall innehållande
asbest. Förorenad jord hör också till bygg- och
rivningsavfall enligt EWC-listan och 2008
deponerades 3 365 ton.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
Avfall från behandling av hushållsspillvatten
I Umeå finns det 18 kommunala avloppsreningsverk där avfall från behandling av kommunalt avloppsvatten uppkommer. Avvattnat
slam från alla dessa anläggningar, utom en,
går till slambehandlingsanläggningen på Ön
i Umeå för rötning och eventuell pelletering.
Från Hissjö reningsanläggning går slammet
istället till en slamtorkyta. Slam från enskilda
brunnar tillförs Öns avloppsreningsverk via
en mottagningsstation. Den totala mängden
rötslam som producerades i anläggningen
under år 2008 var 7530 ton med en torrhalt
av 33,6 %. Hela denna mängd användes
som konstruktionsmaterial för återställning
av Dåva deponi. Under 2008 och 2009 har
det inte producerats några slampellets vid
anläggningen. Genom kontinuerlig provtagning med avseende på metaller och organiska
indikatorämnen följer kommunen slammets
kvalitet och man kan konstatera att slammet
från de kommunala anläggningarna har blivit
renare med åren.
Det deponerades dock 930 ton slam från
rensning av avlopp/dagvattensystem samt
otvättat gallerrens 2008 vid Dåva deponi och
avfallsanläggning.
Avfall från behandling av industriellt
avloppsvatten
I Umeå kommun finns ett antal större
industrier som använder processvatten och
från dessa har 9400 ton deponerats 2008 som
avfall från behandling av industriellt avloppsvatten vid Dåva deponi och avfallsanläggning.
Merparten bestod av metallhydroxidslam som
tidigare mellanlagrats av SAKAB på Dåva.
Branschspecifikt avfall
Insamling av avfall från industrier och företag
är inte kommunens ansvar. Olika verksamheter kan själva bestämma vilken entreprenör de
vill anlita eller om de vill transportera sitt avfall själv. Det branschspecifika avfallet utgörs i
de flesta fall av rena materialflöden (t ex mjöl,
metallskrot, bark) vilket underlättar återvinning. Avfall från skogsindustrier, såsom spån,
flis och bark, förbränns till viss del i verksamheternas egna panncentraler. Vid Dåva deponi
och avfallsanläggning deponerades ca 340 ton
branschspecifikt industriavfall under år 2008.
Den nuvarande registreringen av avfallsflödet
till Dåva deponi och avfallsanläggning medför
att en viss del av det branschspecifika avfallet
registreras som bygg- och rivningsavfall.
Icke branschspecifikt avfall
Förpackningar och emballage som uppkommer vid olika företag ska lämnas i producenternas sorteringssystem för återvinning.
Många industrier och verksamheter har även
tecknat abonnemang för fastighetsnära hämtning av utsorterat avfall till återvinning. Industrier och verksamheter ansvarar själva också
för att det farliga avfallet omhändertas på ett
riktigt sätt och i Umeå finns ett antal företag
som tar emot farligt avfall. Avfallet hämtas av
entreprenör för transport till anläggningar för
godkänd behandling eller destruktion.
13
Bilaga G
Nedlagda deponier
UMEVAS målsättning är att alla gamla deponier ska vara avslutade och avförda år 2020.
Delmålen dit är, att i genomsnitt, årligen
kunna avföra åtta stycken av det totala antalet.
Objekt
Fastighetsbeteckning
Riskklass
MIFO 2004
Avslutad
år
Avslutande åtgärder
planeras år
1
Västerhiske
Backen 5:39
2
?
2010
2
Bodbyn, Berttjärn
Berttjärn samf
4
1978
2010
3
Botsmark B
Botsmark 3:34
4
1965
4
Skravelsjö, Djäkneböle
Djäkneböle 1:55
3
1968
5
Flurkmark
Flurkmark samf
3
1975
2009
6
Botsmark A
Forsliden 7:1
3
1995
2009
7
Furunäs
Furunäs 1:16
3
1974
8
Gravmark
Gravmark samf
2
1994
2010
9
Hörnefors
Hammartorp 1:1
2
1994
2010 fortsatt övertäckning
10
Hissjö
Hissjön 1:22
3
1976
2010
11
Holmsunds idrottsplats
Holmsund 2:69
3
1966
12
Holmsund Sandvik
Holmsund 4:13
2
2001
13
Holmön
Holmön S:50
2
1995
14
Hössjöäng
Hössjö 1:12
3
1974
15
Innertavle
Innertavle 4:4
3
1969
16
Klabböle
Klabböle 18:3
3
1975
17
Kroksjö
Kroksjö 4:7
3
1971
18
Mickelsträsk
Mickelsträsk 2:49
3
?
19
Bullmark, Morbyn
Morbyn1:6
3
?
20
Obbola Ö
Obbola 22:89
3
1972
21
Röbäck
Röbäck 30:60
3
1966
22
Rödåsel
Rödå 1:14
3
1976
23
Skravelsjö
Skravelsjö 4:16
4
1975
24
Sandbacka
Stadsliden 2:2
3
1964
25
Ström
Ström 2:11
3
1976
26
Stöcksjön
Stöcke 1:3
3
1974
27
Svallet
Svallet 2:1
3
1976
28
Sävar
Sävar 1:19
3
1988
29
Sörmjöle
Sörmjöle 7:1
4
1954
30
Trehörningen A
Trehörningen 1:5
3
1975
31
Trehörningen B
Trehörningen 1:5
3
1975
32
Täfteå
Täfteå 5:31
3
1973
33
Västerslätt
Umeå 4:3
4
1964
34
Ersmarksberget
Umeå 4:3, Regementet 2:1
2
1974
åtgärdsarbete pågår
35
Mjösjön
Yttertavle 11:1
3
1979
2010
36
Yttertavle
Yttertavle 13:2
2
1976
2010
37
Alvik
Österteg 6:40
3
1960
38
Överboda
Överboda 5:6
3
1979
Holmsund Röavaberget
Holmsund 5:83
Ej klassad
1993
Tavelsjö
Tavelsjö 56:3
Ej klassad
1995
Nr
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
Avförd
år
2009
2009
2010 åtgärdsarbete pågår
2009
2010
2009
2010
2010
2009
14
Bilaga H
Anläggningar för återvinning, behandling, mellanlagring och bortskaffande
av avfall i Umeå kommun (Samhällsbyggnadskontoret, Miljö- och hälsoskydd )
Anläggning
Företag
Vad kan de göra
Dåva deponi och avfallsanläggning
UMEVA
Deponering av inert, icke farligt samt
farligt avfall, samt mellanlagring av avfall
Sulfidjordsdeponi Dåva
UMEVA
Deponering av sulfidjordar
Yttertavle jorddeponi
UMEVA
Deponering av inert avfall
Dåva
Svevia
Behandling av förorenade jordmassor,
mellanlagring (farligt och övrigt avfall)
och sortering av avfall, anläggning för
biologisk behandling, mekanisk bearbetning
Tredingen
Svevia
Biologisk behandling, sortering och mellanlagring av avfall
Grisbacka 17:11
Svevia
Mellanlagring och sortering av jordmassor
Holmsund 2:65
Stena Recycling AB
Behandling av oljeavfall och förorenat
vatten
Pumpen 1
Stena Recycling AB
Mekanisk bearbetning av avfall och mellanlagring av farligt avfall
Dåva, Nyskogen 1:2
RagnSells AB
Sotering samt biologisk behandling
(kompostering), mekanisk bearbetning,
mellanlagring
I20-området, Stadsliden 3:10
RagnSells AB
Mellanlagring farligt avfall
Holmsund 2:65
RagnSells AB
Mellanlagring farligt avfall i form av
spillolja
Grop 21
Bilfrakt
Sortering och återvinning av jordmassor,
biologisk behandling, mellanlagring
Umeå hamn
Bilfrakt
Mekanisk bearbetning (flisning) av avfall
och mellanlagring av avfall
Magneten 2, Västerslätt
Bilfrakt
Mellanlager av avfall (jordmassor)
Innertavle 3:14
NCC Roads AB Sverige Nord
Grustvättanläggning, sortering och återvinning av jordmassor, mellanlagring
Håkmark
Rivexperterna
Sortering och återvinning av bygg- och
rivningsavfall
Sävar
Umeå Energi
Flis och bark, bränsletillverkning
Dåva förbränningsanläggning
Umeå Energi
Förbränningsanläggning för avfall
Tegelslagaren 2
Kuusakoski Sverige AB
Skrotanläggning, återvinning genom
mekanisk bearbetning, mellanlagring av
farligt avfall
Kärran 5
Samhällsbyggnadskontoret/Gator &
Parker
Sortering och återvinning av jordmassor
Hörneå 8:539
Samhällsbyggnadskontoret/Gator &
Parker
Mellanlagring av avfall
Holmsund 4:11,4:13
Samhällsbyggnadskontoret/Gator &
Parker
Mellanlagring av avfall
Västerteg 10:44
Samhällsbyggndskontoret/Gator och
Trafik
Mellanlagring av avfall
Baggböle 2:33
Rebio
Flisning av skogs- och träavfall, sk grot
Brännland 22.10
Rebio
Flisning av skogs- och träavfall, sk grot
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
15
Magneten 1
Kaj Johanssons Åkeri
Sortering av avfall samt mekanisk bearbetning av avfall (flisning), mellanlagring
av farligt och övrigt avfall
Holmsund 2:65
IL Recycling Partner
Sortering av bygg- och rivningsavfall samt
mekanisk bearbetning av avfall (flisning),
mellanlagring av avfall
Holmsund 2:66
IL Recycling Partner
Sortering av avfall samt yrkesmässig
förbehandling av avfall som utgörs av
elektriska eller elektroniska produkter,
mellanlagring av avfall
Nyskogen 1:4
Allmiljö
Sortering och återvinning av bygg- och
rivningsavfall samt stubbar, flisning, mellanlagring av avfall
Holmsund 2:6
Holmsunds fastighetsbolag
Sortering av bygg- och rivningsavfall
Sandviks industriområde, Holmsund 4:21
Bröderna Jonssons Åkeri
Sortering och mellanlagring av avfall
Sandviks industriområde, Holmsund 4:16,
4:25
Sandbergs Åkeri AB
Sortering och mellanlagring av avfall
Kontakten 1
Västerbottens bildemontering
Återvinning av avfall genom sådan
lagring, tömning, demontering eller annat yrkesmässigt omhändertagande av
uttjänta bilar
Schablonen 1
Tegs bilskrotning
Återvinning av avfall genom sådan
lagring, tömning, demontering eller annat yrkesmässigt omhändertagande av
uttjänta bilar
Märlan 2
Umeå Bilskadecenter AB
Mellanlagring av farligt avfall (skrotanläggning)
Holmsund 2:65
SAKAB
Mellanlagring av farligt avfall
Mätaren 12
Umeå Entreprenad
Mellanlagring av avfall
Umeå Kyrkobord 3:2
Umeå Entreprenad
Mellanlagring av avfall
Rödånäs 1:25
Hossab
Mellanlagring av farligt avfall
Återvinningscentralen Gimonäs
UMEVA
Mellanlagring samt mekanisk bearbetning (flisning) av avfall
Återvinningscentralen Holmsund
UMEVA
Mellanlagring samt mekanisk bearbetning (flisning) av avfall
Återvinningscentralen Sävar
UMEVA
Mellanlagring samt mekanisk bearbetning (flisning) av avfall
Återvinningscentralen Hörnefors
UMEVA
Mellanlagring samt mekanisk bearbetning (flisning) av avfall
Återvinningscentralen Tavelsjö
UMEVA
Återvinningscentralen Botsmark
UMEVA
Mellanlagring samt mekanisk bearbetning (flisning) av avfall
Mellanlagring samt mekanisk bearbetning (flisning) av avfall
Återvinningsgård Holmön
UMEVA
Mellanlagring samt mekanisk bearbetning (flisning) av avfall
Miljöstation Bullmark (Edmans handel)
UMEVA
Mellanlagring av farligt avfall
Miljöstation - Carlslid OK/Q8
UMEVA
Mellanlagring av farligt avfall
Miljöstation OK/Q8 Ersboda
UMEVA
Mellanlagring av farligt avfall
Miljöstation OK/Q8 Parkvägen
UMEVA
Mellanlagring av farligt avfall
Miljöstation - Teg Statoil
UMEVA
Mellanlagring av farligt avfall
Mätaren 2
Grusschakt i Umeå AB
Mellanlagring av farligt avfall
Forsete 8
Expert Bewe Foto AB
Mellanlagring av elavfall
Strömpilen 1
Elgiganten AB Umeå
Mellanlagring av elavfall
Strömpilen 1
Expert Strömpilen
Mellanlagring av elavfall
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
16
Singeln 13
Onoff
Mellanlagring av elavfall
Huggormen 1
Köksvaruhuset i Umeå AB
Mellanlagring av elavfall
Embla 4
Helektron AB
Mellanlagring av elavfall
Rovdjuret 10
Norrlands Hushållsmaskiner KB
Mellanlagring av elavfall
Glimmern 1
York Refrigeration Sweden AB
Mellanlagring av farligt avfall i form av
uttjänt köldmedium
Stadsliden 3:10
Onninen AB
Mellanlagring av farligt avfall i form av
uttjänt köldmedium
Botsmark 3:17
Ögrens El & Kylteknik AB
Mellanlagring av farligt avfall i form av
uttjänt köldmedium
Stadsliden 3:10
Bravida Sverige AB Div Nord
Mellanlagring av farligt avfall i form av
uttjänt köldmedium
Spänningen 3
Umeå Mobilkyla AB
Mellanlagring av farligt avfall i form av
uttjänt köldmedium
Batteriet 2
Grenholms Kylservice AB
Mellanlagring av farligt avfall i form av
uttjänt köldmedium
Laven 2
Svensk Storköksservice AB
Mellanlagring av farligt avfall i form av
uttjänt köldmedium
Motståndet 3
Dalkia FM AB
Mellanlagring av farligt avfall i form av
uttjänt köldmedium
Holmsund 2:65
Lundstams Åkeri & Återvinning AB
Mellanlagring av farligt avfall
Grubbe 9:55
Norroljor AB
Mellanlagring av farligt avfall
Holmsund 2:65
Interforest Terminal Umeå AB
Mellanlagring av avfall i form av returwellpapp
Bingen 1
Godstransportservice i Umeå AB
Mellanlagring av farligt avfall
Kulla asfaltsverk, Kåddis 2:14
NCC Roads Nord, Sverige Nord
Mellanlagring av återvinningsmassor,
asfalt
Västerhiske 1:6
NV Traktor AB
Biologisk behandling av avfall
Mätaren 12
Nordsystem AB
Mellanlagring av farligt avfall
Grisbacka 7:1
FAAB
Mellanlagring av avfall
Röbäck 93:1
Ume Assistance AB
Sortering och mellanlagring av avfall
(jordmassor)
Österteg 21:2
Boströms Traktor och Maskin AB
Mellanlagring av farligt avfall
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
17
Bilaga I
Avfallshanteringen i Sverige
Avfallsagenda 1999-2020, sammanfattad av branschorganisationen
Avfall Sverige
(källa www.avfallsverige.se)
Större förändringar i lagar, förordningar och
regler som styr avfallsverksamheten.
1999
• Miljöbalken med tillhörande förordningar och föreskrifter.
2000
• Skatt på avfall som förs till deponering införs med 250 kr/ton.
• Avreglering av industriavfall.
2001
• Förordning med föreskrifter om deponering av avfall.
• Förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.
2002
• Skatten på avfall till deponering höjs till 288 kr per ton.
• Avfallsförordning med ny avfallslista.
• Deponeringsförbud för utsorterat brännbart avfall.
• Sorteringskrav enligt 26 § renhållnings-
förordningen.
• Förordning om förbränning av avfall införs. Gäller direkt för nya anläggningar.
2003
• Skatt på avfall till deponering höjs till 370 kr/ton.
• Regeringens proposition 2002/03:117 ”ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp” publiceras. Riksdagsdebatt och beslut om propositionen.
2004
• Förtydligande om avfallsinnehavarens ansvar införs i 15 kap 5 a § miljöbalken.
• Föreskrifter och allmänna råd om hantering av brännbart avfall och organiskt avfall.
• Ändringar i förordningar om producent-
ansvar för förpackningar respektive retur-
papper.
2005
• Deponeringsförbud för organiskt avfall.
• Svenskt miljömål: Mängden deponerat avfall, exklusive gruvavfall, ska minskas med minst 50 procent jämfört med 1994. (enligt statistiken uppfyllt för hushållsavfall under 2003).
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
• Ny förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter träder i kraft den 13 augusti. Tidigare förordning gäller tills vidare för glödlampor och ljus-
källor.
• Förordning och föreskrift om avfalls- förbränning träder i kraft 28 december.
• Nationellt miljömål att mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall skall minska med minst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå.
2006
• Energiskatt på hushållsavfall till förbränning genom energibeskattningen, 1 juli.
• Skatt på avfall till deponering höjs till 435 kr/ton.
• Nya föreskrifter om krav för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering, samt föreskrifter om innehåll i en kommu-
nal avfallsplan.
• Ny EG-förordning 1013/2006 om trans-
port av avfall träder i kraft.
2007
• Vägledning till begreppet hushållsavfall från Naturvårdsverket.
• Införande av utvidgat miljöansvar för verk-
samhetsutövaren och utökad lagstiftning om miljöbrott.
• Kommunernas möjlighet att ta frivilligt ansvar för annat farligt avfall än hushålls-
avfall upphör 1 juli.
• Ny förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd med nya tillstånd- och anmälningsnivåer i bilagan.
• Ny lagstiftning om offentlig upphandling.
2008
• Samtliga aktiva deponier ska följa förord-
ning och föreskrift om deponering av avfall.
• Ny förordning om batterier träder i kraft senast 26 september.
• Införande av krav på förhandsgodkända insamlingssystem för förpackningar och vissa slags papper, bland annat tidnings
papper samt om krav på tillstånd för att yrkesmässigt driva sådana insamlings-
system. lagändringen föreslås träda i kraft den 1 september.
• Nytt ramdirektiv om avfall från europe-
iska gemenskapen, tidigaste genomförande i Sverige 2010.
2010
• Nationellt mål att 35 procent av matavfall från hushåll, restauranger, storkök och butiker ska till biologisk återvinning.
• Nationellt mål att minst 50 procent av hushållsavfallet ska återvinnas genom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling.
• Nationellt mål att allt lämpligt matavfall och därmed jämförligt avfall från livs-
medelsindustrier med mera ska återvinnas genom biologisk behandling.
2015
• Nationellt mål att minst 60 av fosfor- föroreningarna i avlopp ska återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark.
2020
• EU har satt upp som mål att minska ut-
släppen av växthusgaser med 20 procent fram till år 2020, jämfört med år 1990. Det övergripande målet är 20 procent förnybar energi totalt i EU och minst 10 procent av fordonsbränslena ska ha förnybart ursprung.
Så fungerar svensk avfallshantering –
en sammanfattning gjord av branschorganisationen Avfall Sverige
(Källa: www.avfallsverige.se)
Allt avfall ska tas om hand på ett korrekt sätt,
utifrån avfallets egenskaper, för att inte orsaka
skador på människor eller natur. I Sverige är
ansvaret för avfallet fördelat på:
• kommunerna, som ansvarar för hushållens avfall
• producenterna, som ansvarar för sina respektive produktgrupper
• övriga avfallsinnehavare, i praktiken industrin/näringslivet, när ansvaret för avfallet inte faller på de två övriga.
Avfallet ska hanteras på sådant sätt att största
möjliga miljö- och samhällsnytta uppnås.
I det arbetet deltar alla från hushållen till
producenterna.
Avfallshanteringen har en prioritetsordning, som beskrivs med avfallshierarkins fem
steg: förebyggande av avfall, återanvändning,
materialåtervinning, annan återvinning – till
exempel energiåtervinning – och slutligen
bortskaffande. Avvikelser från hierarkin kan
vara nödvändiga av tekniska, ekonomiska eller
miljömässiga skäl.
18
EUs beslut anger ramarna för den svenska
avfallshanteringen. Riksdagens miljömål styr
den miljömässiga aspekten på avfallshanteringen. De viktigaste metoderna för att ta
hand om avfallet är:
• materialåtervinning
• biologisk behandling
• avfallsförbränning med energiutvinning
• deponering
Farligt avfall kan behandlas med någon eller
flera av dessa metoder, beroende på avfallets
egenskaper.
Materialåtervinning av förpackningar, returpapper, skrot och elavfall minskar miljöpåverkan och sparar energi och materialresurser.
Enligt ett av Sveriges miljömål ska minst 50
procent av hushållsavfallet återvinnas genom
materialåtervinning, inklusive biologisk
behandling, senast 2010. Förra året nådde vi
48,7 procents materialåtervinning, inklusive
biologisk behandling.
Biologisk behandling sker genom rötning
eller kompostering. Rötning ger biogas,
som kan användas till fordonsbränsle, och
biogödsel som är ett utmärkt näringsmedel.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
Kompostering ger ett långtidsverkande gödselmedel som används som jordförbättring i
trädgårdar, parker och vid markanläggningar.
11,9 procent av hushållsavfallet behandlas
biologiskt.
Avfallsförbränning är ett effektivt och
miljömässigt säkert sätt att utvinna energin ur
avfallet. Det ger varje år värme som motsvarar
behovet för 810 000 genomsnittliga villahushåll och el för drygt 250 000. Energiutvinningen från avfallsförbränning ökade med
cirka 47 procent från 2003 till 2007. Det är
en effekt av de senaste årens utbyggnad och
effektivisering. 46,4 procent av hushållsavfallet i Sverige behandlas genom förbränning.
Deponering är en behandlingsmetod
som behövs för avfall som inte kan eller ska
återvinnas eller behandlas på annat sätt.
Deponering innebär att avfallet förvaras på
ett långsiktigt säkert sätt och behandlingsmetoden styrs av ett mycket strängt regelverk. 4
procent av hushållsavfallet deponeras.
Kommunerna kan själva välja hur man vill
organisera sin avfallshantering, den möjligheten till kommunalt självstyre finns i grundlagen. Över hälften av kommunerna – 54
procent – har valt förvaltningsform, medan
resten av kommunerna verkställer sitt ansvar
för avfallshanteringen genom kommunala
bolag, eget eller samägt med andra kommuner. Det finns 51 helägda kommunala bolag
och 16 regionbolag inom avfallsområdet. För
många kommuner är samverkan en naturlig
verksamhetsform för att nå mesta möjliga
miljö- och samhällsnytta, för att hantera
avfallet på ett kostnadseffektivt sätt och för att
säkra den kompetens som krävs. Samverkan
kan ske i gemensam nämnd, kommunalförbund eller i kommunalt regionbolag. Det
finns också kommuner som samverkar kring
enskilda frågor, till exempel gör gemensamma
upphandlingar.
Övrig avfallsinformation kan hämtas från
nedanstående länkar:
Västerbotten www.ac.lst.se
Sverige
www.naturvardsverket.se
Sverige
www.avfallsverige.se
Europa
www.eea.europa.eu
Europa
http://ec.europa.eu/
environment/waste/index.htm
19
Bilaga J
Miljökonsekvensbeskrivning
Bakgrund
En avfallsplan är vägledande för kommunens
agerande inom avfallsområdet och därför kan
man enligt Länsstyrelsen i Västerbotten anta
att planen medför en betydande miljöpåverkan. Detta och bestämmelserna i 6 kap Miljöbalken (1998:808) samt Naturvårdsverkets
föreskrifter och allmänna råd (NFS 2006:6)
om innehållet i en kommunal avfallsplan,
innebär att en miljökonsekvensbeskrivning
ska upprättas för planen.
Dock bedöms inte en omfattande miljökonsekvensbeskrivning krävas för denna
avfallsplan eftersom själva syftet med planen
är att utveckla den kommunala avfallshanteringen så att en långsiktigt hållbar utveckling
främjas. Miljökonsekvenser förknippade
med befintliga och eventuellt tillkommande
behandlingsanläggningar utreds i samband
med tillståndsprövning och beskrivs därför
inte närmare.
Bedömning av respektive mål
TR1 Hantering av farligt avfall är
viktigare än annan avfallshantering (+)
Det är viktigt att farliga ämnen inte kommer
ut i miljön genom dåligt kontrollerad återvinning eller felaktigt omhändertagande. Genom
att hantera det farliga avfallet separat från
övrigt avfall möjliggörs återvinning, destruktion eller säker deponering anpassad för det
specifika avfallsslaget.
Befintliga system kan förutom de mål som
angetts i planen (TR1.1 och TR1.2) kompletteras med mer fastighetsnära insamling av farligt avfall på fastighetsägarnas initiativ. Detta
skulle ge ökad närhet till insamlingssystemet
och människor skulle bli mer ’systemtrogna’.
TR2 Regional samverkan (+)
Insamling och transporter svarar för en
betydande del av såväl avfallskostnader som
miljöbelastning. Åtgärder för att minimera
transportarbetet är ett viktigt bidrag till
att minska utsläppen av koldioxid, flyktiga
organiska ämnen och partiklar. Målet är att
bedriva en rationell, effektiv och tillförlitlig
avfallshantering med högt ställda miljökrav.
Kunskap är en viktig faktor för optimalt
nyttjande av de ofta tekniskt avancerade system som avfallshanteringen handlar om idag.
Genom regional samverkan kan kompetens
bibehållas även i de mindre befolkningstäta
regionerna runt Umeå kommun och Umeå
kan vara en motor i detta arbete.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
TR3 Mätning av kommuninvånarenöjdhetsindex med avseende på
kommunens samlade avfallshantering (+)
Det är invånarna i Umeå kommuns samlade
insats som ger resultatet i slutändan. Insamlingen ska vara enkel, lätt att förstå och vara
anpassad både till den som ska lämna ifrån
sig sitt avfall och den som ska hantera den i
efterföljande led.
Mätning av invånarnas nöjdhet med systemet kan ge inspel till vad som inte fungerar och
ge förslag på nya lösningar. En ökad delaktighet
i framtagande av system kan också innebära en
ökad trohet till systemet.
Om kunderna/kommuninvånarna är nöjda
med avfallshanteringssystemet i kommunen så
använder de systemet på avsett sätt. En avgörande faktor för att nå de uppsatta målen och
främja utvecklingen mot långsiktig hållbarhet
är att människorna, där avfallet uppkommer – i
hemmen och i verksamheterna, agerar på rätt
sätt.
TS1.1 Avfallets mängd per invånare ska minska (+)
Avfall är en miljöbelastning som kräver stora
resurser för att hantera. Vår livsstil medför en
ständig ökning av mängden avfall per person
och år och dessutom ökar antalet invånare i
Umeå kommun. Människor måste konsumera
mindre, investera i kvalitet, nyttja det de köper
till fullo, reparera istället för att slänga och
nyttja de befintliga systemen för att underlätta
hanteringen av avfallet högre upp i avfallshierarkin.
Om människor, genom information och
utbildning, förändrar sin livsstil och sina konsumtionsmönster kan avfallsmängderna, liksom
resursförbrukningen, minska och detta är positivt för den långsiktigt hållbara utvecklingen.
TS1.2 Nedskräpning i centrumfyrkanten (+)
Nedskräpningen förorsakas främst av pappersoch plastavfall, relativt harmlösa produkter ur
miljösynpunkt, men väldigt störande för ögat.
Dessutom är detta avfall antingen producentansvarigt, dvs det ska återvinnas i de system
som tillhandahålls av förpackningsproducenterna, eller åtminstone brännbart och ska
nyttjas som bränsle för fjärrvärmeproduktion.
Genom att minska nedskräpningen i centrum
bidrar kommuninvånarna inte bara till trivseln
i staden utan också till att upprätthålla dessa
system.
TS1.3 Hantering av trädgårdsavfall (+)
Trädgårdsavfall är i sig ett naturligt avfall,
men kan vara störande lokalt då det förorsakar följder som oönskad växtlighet, ex. brännässlor eller skadedjur som sniglar och råttor.
Om kommuninvånarna hanterar avfallet på
rätt sätt minskar denna störning.
TS1.4 Tömning av slamavskiljare
(+)
Insamling och transport av avfall bidrar till
miljöbelastningen genom utsläpp från fordon
(koldioxid, kväveoxider och partiklar bla),
lukt, buller och vägslitage. Med en slamavskiljande bil kan fler slamavskiljare tömmas
per tur eftersom vattnet pressas ur slammet
på plats och kan återlämnas i anläggningen
vilket i sig bibehåller den biologiska processen. Tömningstiden per anläggning ökar, men
antalet transporter till behandling minskar.
TS2.1-3 Återanvändning (+)
När avfall lämnas till återanvändning blir
avfallet en resurs som ersätter jungfruliga
råvaror.
TS2.4-5 Rötat slam som näringsämne på produktiv mark (+)
Grundämnet fosfor är en ändlig resurs. I
slammet från reningsverket på Ön binds stora
mängder fosfor som i dagsläget inte används
som näringsämne. Slammet nyttiggörs
istället som täckningsmaterial på deponier.
När REVAQ-certifieringen genomförts kan
slammet erbjudas såväl jord- som skogsbruk
som gödnings- och jordförbättringsmedel och
ersätta konstgjorda gödselmedel baserade på
ändliga resurser.
TS3.1-12, 17-18 Ökad utsortering
av avfall inklusive farligt avfall och
matavfall (+)
Avfall ska sorteras utifrån hur det ska tas omhand. Det finns olika krav för olika fraktioner,
och invånarna i Umeå kommun ska bli ännu
bättre på att lägga rätt sak på rätt plats, den
plats där avfallet i största möjliga mån kan
återutnyttjas som resurs dvs så högt upp på
avfallstrappan som möjligt. Når vi framgång
i detta minskas också riskerna för att avfall
hamnar fel och negativt påverkar den efterföljande behandlingen med onödig negativ
miljöpåverkan som följd.
20
Utsortering av matavfall möjliggör biogasframställning genom rötning och avfallet blir
en resurs som kan ersätta fossila drivmedel.
Förbränning av brännbart avfall i kraftvärmeverk ger fjärrvärme och avfallet blir en resurs
som ersätter fossila bränslen som värmekälla
och alstrare av energi. Om det som skickas
som brännbart avfall blir renare, dvs om vi
når en högre utsorteringsgrad av det farliga
avfallet, kan förbränningsaskan bli en resurs
och användas som konstruktionsmaterial i
exempelvis vägbyggen. Det farliga avfallet
som ska ut ur kretsloppet, dvs som inte kan
fungera som resurs, ska hanteras, destrueras
eller slutförvaras på ett säkert sätt, såväl för
människa som miljö.
Under samråd har framkommit att del av
problemet med farligt avfall är att det är svårt
att veta vad som är farligt avfall och vilket
avfall som ska sorteras vart. Detta medför vi
står inför en stor informationsutmaning om vi
vill nå målet till 2020, ingen inblandning av
farligt avfall i hushållsavfallet. Men detta mål
skulle troligen innebära den största miljönyttan.
TS3.13-16 Information på flera
språk och i flera forum (+)
Avfallshanteringen kräver insatser från alla
hushåll, alla kommuninvånare och alla verksamhetsutövare för att fungera på avsett sätt.
Denna insats måste vara enkel och lätt att förstå. Med en ökande befolkning kommer också
antalet invånare som inte förstår svenska att
öka. Information om avfallshanteringen måste
därför vara lätt att ta till sig, skrivas på språk
som människor förstår och finnas på ställen
där människor eftersöker information.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
TS4.1 Nyttiggörande av metangas
(+)
TS5.4 Dispensdeponering av organiskt avfall (+)
I ansökan enligt miljöbalken om tillstånd
för utbyggnad av reningsverket på Ön avses
även elproduktion från rötgasen. Rötgas i
elproduktion ersätter andra energikällor, som
åtminstone till viss del kan vara baserade på
fossila bränslen.
Deponering av organiskt avfall är förbjudet.
Vid Dåva deponianläggning deponeras en
mindre mängd organiskt avfall på dispens från
länsstyrelsen. De avfallsslag som dispensen
gäller är svåra att förbränna eller behandla
biologiskt eftersom en del av dem är blandade
med andra avfall som metall och glas medan
andra kan vara förorenade med ämnen som
inte är lämpliga att förbränna eller behandla
biologiskt ex. klor.
Det krävs antingen nya behandlingsmetoder eller förändringar i samhället för att
förebygga att dessa blandavfall uppkommer.
Så länge som alternativa behandlingsmöjligheter saknas är deponering det bästa alternativet. Dock medför deponering av organiskt
avfall en risk för bildande av deponigas,
metangas, som om den inte samlas in är en
potentiell klimatpåverkande gas.
TS4.2 Hantering trädgårdsavfall
(+)
Trädgårdsavfall är i sig ett naturligt avfall,
men kan vara störande lokalt då det förorsakar följder som oönskad växtlighet, ex. brännässlor eller skadedjur som sniglar och råttor.
Om kommuninvånarna hanterar avfallet på
rätt sätt minskar denna störning.
TS5.1 Nedlagda kommunala deponier (+)
Deponier har en negativ miljöpåverkan.
De deponier som är i drift idag har höga
säkerhetskrav framförallt när det gäller att
förebygga och behandla lakvatten och diffusa
utsläpp till luft, mark och vatten, medan de
gamla nedlagda deponierna kräver mer eller
mindre omfattande täcknings- och kontrollåtgärder för att förebygga miljöstörning.
TS5.2-3 Nedlagda icke-kommunala deponier (+)
Deponier har en negativ miljöpåverkan.
De deponier som är i drift idag har höga
säkerhetskrav framförallt när det gäller att
förebygga och behandla lakvatten och diffusa
utsläpp till luft, mark och vatten, medan de
gamla nedlagda deponierna kräver mer eller
mindre omfattande täcknings- och kontrollåtgärder för att förebygga miljöstörning.
21
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
22
Regionalt mål
År 2010 ska de sammanlagda
utsläppen av koldioxid från fossila
bränslen i länet ha minskat med
åtta % jämfört med utsläppt
mängd år 1990.
Halterna 60 mikrogram/m3 som
timmedelvärde och 20 mikrogram/m3 som årsmedelvärde för
kväveoxid ska i huvudsak underskridas år 2010. Timmedelvärdet
får överskridas högst 175 timmar
per år.
Halterna av marknära ozon skall
inte överskrida 120 mikrogram/
m3 som åtta timmars medelvärde
år 2012.
År 2010 skall utsläppen av
flyktiga organiska ämnen (VOC),
exklusive metan, ha minskat till 8 000 ton eller lägre.
Halterna 35 mikrogram/m3 som
dygnsmedelvärde och 20 mikrogram/m3 som årsmedelvärde för
partiklar (PM10) skall underskridas
år 2010. Dygnsmedelvärdet får
överskridas högst 37 dygn per
Nationellt delmål
De svenska utsläppen av växthusgaser skall som ett medelvärde för
perioden 2008-2012 vara minst
4 procent lägre än utsläppen år
1990. Utsläppen skall räknas som
koldioxidekvivalenter och omfatta
de sex växthusgaserna enligt
Kyotoprotokollet och IPCC:s definitioner. Delmålet skall uppnås
utan kompensation för upptag
i kolsänkor eller med flexibla
mekanismer.
Halterna 60 mikrogram/m3 som
timmedelvärde och 20 mikrogram/m3 som årsmedelvärde för
kväveoxid ska i huvudsak underskridas år 2010. Timmedelvärdet
får överskridas högst 175 timmar
per år.
Halterna av marknära ozon skall
inte överskrida 120 mikrogram/
m3 som åtta timmars medelvärde
år 2012.
År 2010 skall utsläppen av
flyktiga organiska ämnen (VOC)
i Sverige, exklusive metan, ha
minskat till 241 000 ton.
Halterna 35 mikrogram/m3 som
dygnsmedelvärde och 20 mikrogram/m3 som årsmedelvärde för
partiklar (PM10) skall underskridas
år 2010. Dygnsmedelvärdet får
överskridas högst 37 dygn per
Miljömål
Begränsad klimatpåverkan
Frisk luft
År 2025 ska det sammanlagda
utsläppet av koldioxid från fossila
bränslen ha minskat med 50 %
jämfört med utsläppt mängd
1990.
År 2012 ska sammanlagda
utsläppet från fossila bränslen ha
minskat med 12 % jämfört med
utsläppt mängd år 1990.
Lokalt mål
Minska transporternas konsekvenser för miljö och hälsan
Uppmuntra övergång till fordon
med låga utsläpp.
Öka andelen resor som sker med
kollektivtrafik, till fots, eller med
cykel.
Minska behovet av privata motorfordon och främja attraktiva
alternativ som är tillgängliga för
alla.
Hantera och behandla avfall i
överensstämmelse med bästa
tillgängliga kunskap
Undvika och minska avfall. Öka
återanvändning och återvinning
Förbättra luftkvaliteten.
Minska transporternas konsekvenser för miljö och hälsan
Uppmuntra övergång till fordon
med låga utsläpp.
Öka andelen resor som sker med
kollektivtrafik, till fots, eller med
cykel.
Minska behovet av privata motorfordon och främja attraktiva
alternativ som är tillgängliga för
alla.
Minskad konsumtion av primärenergi och ökad andel förnyelsebara
energikällor.
Hantera och behandla avfall i
överensstämmelse med bästa
tillgängliga kunskap
Undvika och minska avfall. Öka
återanvändning och återvinning
Förbättra luftkvaliteten.
Aalborgåtagandena
(åtagande 3, 4, 6)
TR1
TR2
TS1.1
TS1.3
TS1.4
TS2.1-3
TS2.4-5
TS3.1-12,17-18
TS3.13-16
TS4.1
TS4.2
TS5.4
TR1
TR2
TS1.1
TS1.3
TS1.4
TS2.1-3
TS2.4-5
TS3.1-12, 17-18
TS4.1
TS4.2
Målförslag i Avfallsplanen
som påverkar mål/åtagande
positivt
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
23
år. Halterna 20 mikrogrm/m3 som
dygnsmedelvärde och 12 mikrogram/m3 som årsmedelvärde för
partiklar (PM2,5) skall underskridas år 2010. Dygnsmedelvärdet
får överskridas högst 37 dygn
per år.
Halten 0,3 nanogram/m3 som
årsmedelvärde för bens(a)pyren
skall i huvudsak underskridas år
2015.
År 2010 ska utsläppen av kväveoxider till luft ha minskat med 30 % jämfört med 1996 års nivå.
År 2010 skall högst 5 % av
antalet sjöar och högst 15 % av
sträckan rinnande vatten inom
varje kommun vara drabbade av
försurning som orsakats av människan.
år. Halterna 20 mikrogrm/m3 som
dygnsmedelvärde och 12 mikrogram/m3 som årsmedelvärde för
partiklar (PM2,5) skall underskridas år 2010. Dygnsmedelvärdet
får överskridas högst 37 dygn
per år.
Halten 0,3 nanogram/m3 som
årsmedelvärde för bens(a)pyren
skall i huvudsak underskridas år
2015.
År 2010 skall utsläppen av kvävedioxider till luft ha minskat till
148 000 ton.
År 2010 skall högst 5 % av
antalet sjöar och högst 15 % av
sträckan rinnande vatten i landet
vara drabbade av försurning som
orsakats av människan.
Bara naturlig försurning
Bara naturlig försurning
Öka andelen resor som sker med
kollektivtrafik, till fots, eller med
cykel.
Minska behovet av privata motorfordon och främja attraktiva
alternativ som är tillgängliga för
alla.
Förbättra luftkvaliteten.
Undvika onödig energikonsumtion och förbättra energieffektiviteten hos slutanvändaren.
Minskad konsumtion av primärenergi och ökad andel förnyelsebara
energikällor.
Minska transporternas konsekvenser för miljö och hälsan
Uppmuntra övergång till fordon
med låga utsläpp.
Öka andelen resor som sker med
kollektivtrafik, till fots, eller med
cykel.
Minska behovet av privata motorfordon och främja attraktiva
alternativ som är tillgängliga för
alla.
Förbättra luftkvaliteten.
Undvika onödig energikonsumtion och förbättra energieffektiviteten hos slutanvändaren.
Minskad konsumtion av primärenergi och ökad andel förnyelsebara
energikällor.
TR1
TR2
TS1.3
TS1.4
TS2.5
TS3.2-8,10-11,17-18
TS4.1
TS4.2
TR1
TR2
TS1.3
TS1.4
TS2.5
TS3.2-8,10-11,17-18
TS4.1
TS4.2
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
24
Varor som innehåller ämnen som
är långlivade, bioackumulerande,
cancerframkallande, arvsmassepåverkande, fortplantningsstörande,
hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande samt kvicksilver,
kadmium eller bly skall fasas ut
samt hanteras på ett sådant sätt
att ämnena inte läcker ut i miljön.
(sammanfattning)
År 2010 skall utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen
ha upphört.
År 2010 skall utsläppen i Sverige
av kväveoxider till luft ha minskat
till 148 000 ton.
Giftfri miljö
Skyddande ozonskikt
Ingen övergödning
År 2010 ska utsläppen av kväveoxider till luft ha minskat med 30
% jämfört med 1996 års nivå.
År 2010 skall utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen
ha upphört.
Varor som innehåller ämnen som
är långlivade, bioackumulerande,
cancerframkallande, arvsmassepåverkande, fortplantningsstörande,
hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande samt kvicksilver,
kadmium eller bly skall fasas ut
samt hanteras på ett sådant sätt
att ämnena inte läcker ut i miljön.
(sammanfattning)
Uppmuntra övergång till fordon
med låga utsläpp.
Öka andelen resor som sker med
kollektivtrafik, till fots, eller med
cykel.
Minska behovet av privata motorfordon och främja attraktiva
alternativ som är tillgängliga för
alla.
Undvika och minska avfall. Öka
återanvändning och återvinning
Hantera och behandla avfall i
överensstämmelse med bästa
tillgängliga kunskap
Förbättra luftkvaliteten.
Hantera och behandla avfall i
överensstämmelse med bästa
tillgängliga kunskap
Undvika och minska avfall. Öka
återanvändning och återvinning
Förbättra luftkvaliteten.
Förbättra vattenkvaliteten, spara
vatten och använda vatten mer
effektivt.
Hantera och behandla avfall i
överensstämmelse med bästa
tillgängliga kunskap
Undvika och minska avfall. Öka
återanvändning och återvinning
Minska transporternas konsekvenser för miljö och hälsan
Uppmuntra övergång till fordon
med låga utsläpp.
TR1
TR2
TS1.1
TS1.3
TS1.4
TS2.1-3
TS2.4-5
TS3.1-12,17-18
TS3.13-16
TS4.1
TS4.2
TS5.4
TR1
TR2
TS1.1
TS1.3
TS1.4
TS2.1-3
TS2.4-5
TS3.1-12,17-18
TS3.13-16
TS4.1
TS4.2
TS5.4
TR1
TS1.1
TS1.2
TS1.3
TS1.4
TS2.1-3
TS2.4-5
TS3.1-12,17-18
TS3.13-16
TS4.2
TS5.1
TS5.2-3
TS5.4
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
25
God bebyggd miljö
Senast år 2010 skall minst
35 % av matavfallet från hushåll,
restauranger, storkök och butiker
återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat
matavfall till såväl hemkompostering som central behandling.
Senast år 2010 skall minst 50 %
av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning inklusive
biologisk behandling.
Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall skall minska med
minst 50 % till år 2005 räknat
från 1994 års nivå.
Den totala mängden genererat
avfall skall inte öka och den resurs
som avfall utgör skall tas tillvara i
så hög grad som möjligt samtidigt
som påverkan på och risker för
hälsa och miljö minimeras.
Senast år 2010 skall minst
35 % av matavfallet från hushåll,
restauranger, storkök och butiker
återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat
matavfall till såväl hemkompostering som central behandling.
Senast år 2010 skall minst 50 %
av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning inklusive
biologisk behandling.
Avfallshanteringen skall planeras
utifrån ett regionalt tänkande.
Mer detaljerade mål finns i Avfallsplanen 2006-2009
Återvinning av avfall ska öka.
Avfallets innehåll av farliga ämnen
ska minska.
Avfallets mängd per invånare ska
minska
Motorfordonstrafiken, mätt per
invånare, ska minska i Umeå
tätort.
Hantera och behandla avfall i
överensstämmelse med bästa
tillgängliga kunskap.
Undvika och minska avfall. Öka
återanvändning och återvinning
Minska transporternas konsekvenser för miljö och hälsan.
Uppmuntra övergång till fordon
med låga utsläpp.
Öka andelen resor som sker med
kollektivtrafik, till fots, eller med
cykel.
Minska behovet av privata motorfordon och främja attraktiva
alternativ som är tillgängliga för
alla.
Förbättra luftkvaliteten.
Minska transporternas konsekvenser för miljö och hälsan
TR2
TR1
TS1.1
TS1.2
TS1.3
TS1.4
TS2.1-3
TS2.4-5
TS3.1-12,17-18
TS3.13-16
TS4.2
TS5.1
TS5.2-3
TS5.4
TR1
TR2
TS1.1
TS1.3
TS1.4
TS2.1-3
TS2.4-5
TS3.1-12,17-18
TS3.13-16
TS4.1
TS4.2
TS5.4
Sammanfattning av avfalls­
planens miljöpåverkan
Genomförandet av planen påverkar framförallt de nationella och regionala miljökvalitetsmålen god bebyggd miljö och giftfri miljö.
Av avfallsplanens mål är de viktigaste målen
ur miljösynpunkt följande:
• Ett förbättrat omhändertagande av farligt avfall är viktigare än annan avfallshantering.
Det är viktigt att farliga ämnen inte kommer
ut i miljön genom dåligt kontrollerad återvinning eller felaktigt omhändertagande. Genom
att hantera det farliga avfallet separat från
övrigt avfall möjliggörs återvinning, destruktion eller säker deponering anpassad för det
specifika avfallsslaget.
• Regional samverkan inom avfallsområdet ska utvecklas.
Insamling och transporter svarar för en
betydande del av såväl avfallskostnader som
miljöbelastning. Åtgärder för att minimera
transportarbetet är ett viktigt bidrag till
att minska utsläppen av koldioxid, flyktiga
organiska ämnen och partiklar. Målet är att
bedriva en rationell, effektiv och tillförlitlig
avfallshantering med högt ställda miljökrav.
• Mätning av kommuninvånarenöjdhets­ index med avseende på kommunens samlade avfallshantering.
Om kunderna/kommuninvånarna förstår och
är nöjda med avfallshanteringssystemet i kommunen så använder de systemet på avsett sätt.
En avgörande faktor för att nå de satta målen
och främja utvecklingen mot ett långsiktigt
hållbart kretsloppssamhälle är att människorna, där avfallet uppkommer – i hemmen och i
verksamheterna - agerar på rätt sätt.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
Att minska den totala mängden hushållsavfall
kan vara en nationell vision men svårt att omsätta i mål och åtgärder i en avfallsplan. Den
totala mängden hushållsavfall visar snarare
långsamt stigande tendenser och mängderna
varierar med konsumtionsmönster eller om
landet befinner sig i en hög- eller lågkonjuktur. Istället arbetar kommunen dels med mål
kring att fånga avfall högre upp på avfallstrappan, i praktiken mer avfall till återanvändning
och återvinning, samt dels med mål kring
utökad utsortering, dvs rätt sak på rätt plats,
för att möjliggöra ett optimalt omhändertagande utifrån de respektive avfallsslagen.
avfallstrappan och dels kan nettoutsläppen
till luft ändå komma att minska eftersom
ökad användning av återvunna material och
produktion av biogas gör att nyproduktionen
av råvaror och användande av fossila bränslen
kan minskas i motsvarande grad.
Betydande förändringar av
miljöpåverkan som följd av genomförandet av planen är att:
Diffusa utsläpp av miljögifter minskar genom
förbättrade insamlingssystem och bättre
kunskap hos avfallslämnare. Målsättningar
innefattar bland annat förbättrad utsortering
av farligt avfall ur hushållsavfallet och certifiering av slam innan återbruk till gödsling.
Utsläpp till luft av försurande och klimatpåverkande gaser från transporter av avfall kan
komma att öka genom utökad sortering. Som
exempel kan nämnas matavfallsutsortering i
Obbola: 2007 tömdes allt avfall från Obbola
tätort med en sidlastare som behövde ca 7,5
timmar för detta uppdrag inklusive transport
och tömning av brännbart på Dåva. Idag
utförs detta jobb av en tvåfackssidlastare som
körs två rutter med ca 11 timmars totaltid
inklusive separat tömning av brännbart och
matavfall på Dåva. Totalvikten är samma
under båda åren, ca 11 ton. Antalet timmar
som sopbilen behöver för uppdraget har ökat
med ca 47 % och man kan därför dra slutsatsen att mängden förbrukad diesel ökat med
ca 50 %. Men utsorteringen av matavfall är
dels ett uppfyllande av ett nationellt mål, dels
flyttas hanteringen av avfallet högre upp på
Utsläpp till luft, mark och vatten från gamla
och aktiva deponier minskar genom minskad
deponering och efter genomförda skyddsåtgärder vid nedlagda deponier. Täckning och
avslutningsåtgärder pågår vid ett tiotal gamla,
nedlagda deponier samt vid etapp 1 på Dåva
deponi och avfallsanläggning.
Sammanfattande miljöbedömning
Alla de mål som finns med i avfallsplanen
bedöms leda till positiv miljöpåverkan eftersom det övergripande syftet med planen är att
minska den kommunala avfallsverksamhetens,
och därmed kommuninvånarnas, miljöpåverkan och skapa förutsättningar för ett
långsiktigt hållbart kretsloppssamhälle. Total
miljöpåverkan från det avfall som hanteras i
Umeås geografiska kommun beror dock på
hur mycket varor och tjänster som tillverkas,
konsumeras och kasseras i samhället samt vad
dessa innehåller.
26
Bilaga K
Uppföljning av
föregående avfallsplan
Tillgänglig information genom automatisk
telefonsvarare samt förbättrad välbesökt hemsida. UMEVA har även deltagit i rikstäckande
kampanjer i samråd med Avfall Sverige.
Mål att följa upp från Avfallsplan 2006-2009
• Att beakta behovet av källsortering i form av antingen återvinningsstationer eller fastighetsnära insamling av producent-
ansvarsmaterial vid planläggning och bygglovshandläggning.
(Uppföljning kursiverad)
Hushållsavfall
• Att inom avfallsområdet utbilda egen personal och beslutsfattare för att uppnå en informationsspridning bland kommun-
innevånarna.
Personal som jobbar med avfall bereds tillfälle
till utbildning minst två dagar per år. Övrig
personal på UMEVA informeras vid minst två
tillfällen per år.
• Att informera fastighetsägare av bostäder om källsortering och återvinning av hushållsavfall samt tillhandahålla informationsmaterial.
Vid minst ett tillfälle per år inbjuds ägare av
flerbostadshus till information. Broschyrer om
källsortering finns alltid tillgängliga för avhämtning hos UMEVA och cirka 5000 trycksaker
hämtas varje år. Från 2009 sänds information
med fakturan 4 gånger per år.
• Att uppnå en utsorteringsgrad på minst 90 % av småbatterier ur hushållsavfallet senast 2008.
Andelen utsorterade småbatterier ur hushållsavfall är ca 75 %. Målet har ej uppnåtts, men stor
förbättring har skett sedan 2004: 52 %.
• Att uppnå en utsorteringsgrad på minst 90 % av elavfallet ur hushållsavfallet senast 2008.
Andelen utsorterat elavfall ur hushållsavfall är
ca 94 %. Målet är uppnått, 2004 låg siffran på
79 %.
• Att uppnå en utsorteringsgrad på minst 90 % av övrigt farligt avfall (t ex kemikalier, spillolja och målarfärg) ur hushållsavfallet senast 2008.
Andelen utsorterat farligt avfall ur hushållsavfallet är ca 89 %, nära måluppfyllelse och en
förbättring sedan 2004: 76 %.
• Att stimulera till ökad återvinning genom
taxesättning, god service vid återvinningscentralerna med tillhörande miljöstationer
och genom information.
Avfallstaxan har vid förändring av nivån 2007
ytterligare uppmuntrat till ökad återvinning.
Miljöavgift har införts för de kunder som inte
väljer att sortera ut matavfall via bruna kärlet
eller egen kompostering. God service vid våra
återvinningscentraler genom generösa öppettider
som dessutom utökats och antalet mantimmar
har utökats vilket ger högre sorteringskvalité.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
Behovet av källsortering beaktas vid granskning
av planärenden samt vid framtagandet av NOA
07. Årliga samråds hålls med ansvariga, FTI,
om behovet av återvinningsstationer inom Umeå
kommun.
• Att förbättra utformningen av återvinnings-
stationerna enligt inventeringen med tillhörande åtgärdsförslag 2001-12-12 och speciellt beakta tillgänglighet och handi-
kappanpassning. I enlighet med de beslut som fattas vid årliga samrådsmöten mellan kommunen och FTI (förpacknings- och tidningsinsamlingen).
Dessa beslutade åtgärder har av FTI inte utförts
i önskvärd omfattning.
• Att ta ansvar för skötsel av återvinnings-
stationerna i Umeå kommun så länge som de ekonomiska förutsättningarna är rimliga.
UMEVA har sagt upp skötselavtalet och FTI
ansvarar själv för skötsel av återvinningsstationerna sedan 2007.
• Att ge möjlighet att lämna produkter till återanvändning vid kommunens fyra större återvinningscentraler.
Det finns möjlighet att lämna produkter till
återanvändning vid Gimonäs, Holmsund, Hörnefors och Sävar återvinningscentraler.
• Att återvinningscentralerna ska vara så anpassade som möjligt för funktions-
hindrade och äldre personer.
Ytor har hårdgjorts för bättre framkomlighet,
förstärkt belysning är monterad och personalen
är utbildad samt behjälplig vid behov.
• Att se över systemet med obemannade
miljöstationer samt att bevaka olika alternativ,
exempelvis fastighetsnära insamling.
UMEVA följer flödet av farligt avfal. Allt fler
hushåll använder ÅVC som avlämningsplats
vilket följer vår planering, det ger ett säkrare omhändertagande. Endast en miljöstation är avvecklad vilket ger fortsatt god service för inlämning av
farligt avfall. Det pågår planering för införande
av fastighetsnära insamling i flerfamiljshus.
• Att starta insamling av lätt nedbrytbart organiskt avfall samt att i lämplig takt bygga ut systemet i flerbostadsområden, storkök och liknande.
Regional samverkan förordas.
Den utsorterade fraktionen matavfall (organiskt
avfall) lämnas till den närmaste rötningsanläggningen i Skellefteå för behandling.
Avfallsbehandling
• Att Dåva deponi och avfallsanläggning liksom Dåva kraftvärmeverk ska nyttjas som regionala anläggningar.
Till anläggningarna på Dåva kommer idag avfall
från hela Norrland för att behandlas genom
förbränning eller deponering.
• Att utveckla system för lokalt omhänder-
tagande av lakvatten vid Dåva deponi och avfallsanläggning.
Uppbyggnad och utveckling av slutgiltig metod för
rening av lakvatten pågår och förväntas vara klar
vid utgången av 2010.
• Att etablera en ny deponi för farligt avfall vid Dåva deponi och avfallsanläggning.
Den nya deponin för farligt avfall togs i drift
hösten 2007.
Park- och trädgårdsavfall
• Att omhänderta park- och trädgårdsavfall genom biologisk behandling eller förbränning.
Park- och trädgårdsavfall omhändertas genom
kompostering till matjord eller genom att flisas till
förbränning.
• Att uppmuntra hemkompostering.
UMEVA har tagit fram en ny broschyr. Miljöoch hälsoskyddsnämnden försöker hela tiden att
uppmuntra personer till hemkompostering. Någon
speciell kampanj för detta har dock inte genomförts
Avfall från energiutvinning
• Att återvinna avfall som uppkommer i samband med energiutvinning i så stor utsträckning som möjligt.
Bottenaska från avfallsförbränning används som
konstruktionsmaterial till tex vägar inom Dåva
Företagspark.
Bygg- och rivningsavfall
• Att kommunen föregår med gott exempel genom att bedriva selektiv rivning samt sortering vid byggarbetsplatser i projekt som drivs i kommunal regi.
VIVA Resurs, Umeå kommun, har under åren
2006-2009 utfört selektiv rivning av fem hela
byggnader av trä. Återanvändning av inredning,
dörrar, fönster och trä är möjlig då hela processen
utförs manuellt. Försäljning sker via Returbutiken.
Projektet: Införande av utsortering av matavfall
pågår.
• Att genom taxesättning vid Dåva deponi och avfallsanläggning styra mot sortering och återvinning.
• Att söka lämpliga lösningar för behandling av lätt nedbrytbart organiskt avfall. En utsorterad fraktion har i dagsläget ett lägre
deponipris än en blandad fraktion.
27
Avfall från behandling av kommunalt avloppsvatten
• Att slam från de kommunala reningsverken ska återföras i kretsloppet, exempelvis som gödning, jordförbättringsmedel eller som täckmaterial.
Det rötade slammet från det kommunala
reningsverket på Ön används som tätskikt i sluttäckningen av den gamla deponin för icke farligt
avfall vid Dåva deponi och avfallsanläggning.
• Att informera hushåll och verksamheter om vad som händer med det som spolas ner i avloppet. Informationen ska även beskriva hur vi ska göra för att få en renare slut-
produkt och motivera till rätt beteende.
All typ av avfallshantering berörs på olika sätt
vid olika tillfällen inom informationsverksamheten – även sådant som kastas/hälls i toaletten.
Nationella kampanjer som mer eller mindre
regelbundet genomförs av Avfall Sverige, Svenskt
Vatten, Batteriinsamlingen, Håll Sverige Rent
och Naturskyddsföreningen ger styrka och hjälp
till UMEVAs kommunikation överlag.
Avfall från behandling av industriellt avloppsvatten
• Att uppmuntra en ökad avvattning av industrislam.
Flytande avfall får enligt lag inte deponeras.
I anslutning till Dåva deponi och avfallsanläggning har en anläggning för avvattning och
stabilisering av industrislam etablerats.
• Att etablera en deponi för farligt avfall samt en ny deponi för icke farligt avfall vid Dåva deponi och avfallsanläggning för deponering av avfall från industrier och andra verksamheter i regionen.
Två nya deponier enligt ovan har uppförts och
tagits i drift.
• Att tillhandahålla markområden för möjlig etablering av verksamheter inriktade på avfallshantering inom Dåva industriområde.
Under de senaste åren har ytterligare företag
etablerat sig på området samt flera befintliga har
utökat sin verksamhet.
Icke branschspecifikt industriavfall
• Att förpackningar, elavfall och emballage
från företag sorteras för återvinning enligt
EU:s avfallshierarki i så stor utsträckning som
möjligt istället för att deponeras.
Mottagning av ovanstående material från
företag finns vid Dåva deponi och avfallsanläggning.
• Att Samhällsbyggnadskontoret, Miljö- och
hälsoskydd ska informera om krav på hantering av farligt avfall i samband med projektinriktad tillsyn av mindre verksamheter med
betydande miljöpåverkan (U-objekt).
Detta har genomförts under projekt som pågått
under 2006-2009. De flesta u-objekt är väl
medvetna om vad som klassas som farligt avfall.
Problemen nu ligger i att det farliga avfallet ofta
lämnas in på återvinningscentraler avsedda för
hushållens avfall.
Branschspecifikt industriavfall
• Att avfall som deponeras har genomgått sortering eller behandling och att industrier och verksamheter uppmuntras att sortera sitt avfall vid källan.
En utsorterad fraktion har ett lägre deponipris
än en blandad sådan. Avfallsfraktioner med för
stor andel organiskt eller brännbart material tas
ej emot för deponering.
AVFALLSPLAN 2020 – BILAGOR – JUNI 2010
28
Har du frågor – kontakta oss gärna!
UMEVA
090-16 19 00, [email protected]
Umeå kommun
090-16 10 00, [email protected]
Umeå kommun
Besöksadress Postadress Telefon Fax E-post
Stadshuset, Skolgatan 31 A
SE-901 84 Umeå
+46 (0)90 16 10 00
+46 (0)90 16 32 08
[email protected]
www.umea.se/kommun
Juni 2010
Föreskrifter om avfalls­-
hantering och renhållning
Föreskrifter om avfallshantering
och renhållning
För varje kommun skall det enligt 15 kap 11 § Miljöbalken finnas en renhållningsordning som skall innehålla de föreskrifter
om hantering av avfall som gäller för kommunen och en avfallsplan.
En arbetsgrupp bestående av representanter
från UMEVA och Samhällsbyggnadskontoret,
Miljö- och hälsoskydd har arbetat fram dessa
föreskrifter om avfallshantering och renhållning för Umeå kommun.
31 maj, 2010, tog Umeå kommunfullmäktige beslut om att fastställa föreskrifterna.
FÖRESKRIFTER OM AVFALLSHANTERING OCH RENHÅLLNING – JUNI 2010
2
Föreskrifter om avfallshantering och renhållning
Inledande bestämmelser
det inte är lämpligt att samla in i säck eller
kärl.
Gällande lagstiftning
3. Med fastighetsinnehavare avses den som är
fastighetsägare eller den som enligt 1kap. 5
§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall
anses som fastighetsägare.
1 § För kommunens avfallshantering gäller:
• miljöbalken (1998:808) och avfalls-
förordningen (2001:1063)
• övriga författningar angående hantering av avfall.
4. Med nyttjanderättshavare avses den som,
utan att omfattas av fastighetsinnehavarebegreppet, har rätt att bruka eller nyttja fastighet. Fortsättningsvis ingår nyttjanderättshavare i begreppet fastighetsinnehavare.
Vid sidan av de författningar som anges i
första stycket gäller dessa föreskrifter om
avfallshantering.
5. Med behållare avses säck, kärl av plast,
container, latrinbehållare eller någon annan
anordning för uppsamling av hushållsavfall.
Definitioner
Ansvar för avfallshanteringen
2 § Termer och begrepp som används i dessa
föreskrifter har samma betydelse som i 15
kap. miljöbalken och avfallsförordningen.
I övrigt används följande begrepp med de
betydelser som här anges:
3 § Kommunfullmäktige har via beslut (KF
119, 137 §§, 1999-10-18) överlåtit verksamhetsansvaret för insamlingen och behandlingen av hushållsavfallet i kommunen till det av
kommunen helägda bolaget Umeå Vatten och
Avfall AB (fortsättningsvis benämnt UMEVA). Principiella beslut som taxor, avfallsplan
samt föreskrifter om avfallshantering beslutas
av kommunfullmäktige. Smärre ändringar i
renhållningsordningen på grund av ändrad
lagstiftning eller andra direktiv, som inte
påverkar renhållningsordningens principiella
utformning, beslutas av UMEVAs styrelse.
• föreskrifter om avfallshantering i förord-
ningar utfärdade med stöd av miljöbalken
1. Med hushållsavfall avses avfall som kommer från hushåll och därmed jämförligt avfall
från annan verksamhet.
2. Med grovavfall avses, i enlighet med 5 §
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:4)
om hantering av brännbart avfall och organiskt avfall, hushållsavfall som är så tungt eller
skrymmande eller har egenskaper som gör att
Hushållsavfall och därmed
jämförligt avfall
Skyldighet att lämna avfall
8 § Hushållsavfall ska lämnas till UMEVA
om inte annat sägs i dessa föreskrifter.
Sortering av hushållsavfall
inklusive grovavfall
9 § Varje fastighetsinnehavare ska sortera ut
de avfallsslag som anges i den sorteringsbilaga
som hör till dessa föreskrifter. Det utsorterade
avfallet lämnas av fastighetsinnehavaren på
plats som anvisas i nämnda bilaga.
Utsorterat grovavfall kan efter beställning hos
UMEVA hämtas vid fastigheten. Hur detta
påverkar avgiften framgår av renhållningstaxan. Om hämtning av grovavfall beställs hos
UMEVA ska det förses med märkning som
klargör att det är fråga om grovavfall. Avfallet
ska, i den mån det är möjligt, vara väl emballerat så att skada, arbetsmiljöproblem eller
annan olägenhet inte uppkommer.
Avfallet ska transporteras bort från fastigheten
så ofta att olägenhet för människors hälsa och
miljön inte uppstår.
10 § Fastighetsinnehavare skall säkerställa
möjligheter att sortera ut och hålla åtskilda de
avfallsfraktioner som enligt dessa föreskrifter
skall överlämnas till UMEVA för borttransport.
Förutsättningar för eget omhändertagande
11 § Förmultningsbart köksavfall får
komposteras på fastigheten. Köksavfallet ska
komposteras i skadedjurssäker behållare som
ska vara isolerad för att fungera optimalt vintertid. Köksavfall ska komposteras på sådant
sätt att olägenhet för människors hälsa eller
miljön inte uppstår. Anmälan ska göras till
Miljö- och hälsoskyddsnämnden enligt
27 §. För annat eget omhändertagande se
28-29 §§ §.
FÖRESKRIFTER OM AVFALLSHANTERING OCH RENHÅLLNING – JUNI 2010
Renhållningen i kommunen utförs av den
eller de entreprenörer som UMEVA anlitar
(fortsättningsvis benämnd entreprenören). 4 § Kommunfullmäktige har med stöd av
27 kap. 4 § miljöbalken i beslut den 27 november 2006 om renhållningstaxa meddelat
föreskrifter om att avgift ska betalas för den
insamling, transport, återvinning, behandling,
bortskaffande av avfall och övriga kostnader
i samband med avfallshantering som utförs
genom UMEVAs försorg.
5 § Där farbar väg för hämtningsfordon
saknas kan säck- och kärlavfallet hämtas med
annat transportmedel. Hur detta påverkar
avgiften framgår av renhållningstaxan.
6 § För tillsynen över avfallshanteringen enligt 15 kap. miljöbalken och enligt föreskrifter
meddelade med stöd av miljöbalken ansvarar
Miljö- och hälsoskyddsnämnden.
Informationsskyldighet
7 § Fastighetsinnehavare är skyldig att i
erforderlig omfattning informera den eller de
som bor i eller är verksam i fastigheten om
gällande regler för avfallshantering.
Hämtningsintervall
12 § Ordinarie hämtning utförs, i den
ordning som renhållaren bestämmer, minst en
gång varannan vecka året om från permanentbostäder och verksamheter och minst en gång
varannan vecka från fritidsbostäder under
perioden från 15 maj till och med 15 oktober.
Stålcontainers som innehåller hushållsavfall
töms normalt en gång i veckan.
Under förutsättning att olägenhet ej uppstår
kan hämtningsintervall för täta komprimerande behållare utsträckas till en gång var
fjärde vecka.
Emballering av avfall
13 § I behållare och utrymme för avfall får
endast läggas sådant avfall för vilket behållaren och förvaringsplatsen är avsedd. Avfallet
ska vara väl emballerat så att skada, arbetsmiljöproblem eller annan olägenhet inte
uppkommer.
3
Avfallsutrymme, behållarplats, behållare, hämtningsvägar, mm
14 § UMEVA meddelar anvisningar om
storlek och typ av avfallsbehållare, säckställ
och latrinbehållare. Behållare för uppsamling
av avfall ska vara uppställd så att hämtning
underlättas. Fastighetsinnehavaren ska placera
kärl vid vägkanten med framsidan mot vägen
innan hämtning. Detta gäller en- och tvåfamiljshus. Särskilda skäl eller extrema hämtningsförhållanden kan medge andra lösningar.
Större fastigheter kan erhålla hämtning inne
på fastigheten. Hur detta påverkar avgiften
framgår av renhållningstaxan.
Det åligger fastighetsinnehavaren att se till att
transportväg fram till behållarens hämtningsoch tömningsplats hålls i lättframkomligt
skick. Transportvägen ska röjas från snö och
hållas halkfri.
Det åligger ansvarig för enskild väg och tomtmark som nyttjas vid hämtning att dimensionera och hålla dessa i sådant skick att de är
farbara för hämtningsfordon.
UMEVA och entreprenören ska ha tillträde
till de utrymmen i fastigheten där arbetet ska
utföras. Nycklar, portkoder och dylikt som
endast ger tillträde till avfallsutrymme ska vid
begäran om hämtning lämnas till UMEVA.
UMEVA fastställer anvisningar om vägar,
utrymmen, mm, som berörs av hämtningsarbetet.
Fyllnadsgrad och vikt
15 § Behållaren får inte fyllas mer än att den
lätt kan tillslutas. Den får inte heller vara så
tung att det blir uppenbara svårigheter att
flytta den. Närmare föreskrifter om maximal
mängd avfall per behållare ges av UMEVA.
Behållare/säck som innehåller skärande eller
stickande föremål hanteras enligt UMEVAs
anvisningar. Behållare/säck som inte uppfyller
ovanstående krav vid hämtningstillfället hämtas ej. Avfallet omfördelas respektive paketeras
om i så fall genom fastighetsinnehavarens
försorg till nästa hämtningstillfälle.
Varm aska, slagg, frätande ämnen eller ämnen
som kan förorsaka antändning får ej läggas i
behållaren/säcken. Detsamma gäller byggnadsavfall, jord, sten eller dylikt.
Ansvar för anskaffande och underhåll av
behållare, m m
16 § Behållare ägs, anskaffas och installeras av
UMEVA. Fastighetsinnehavaren är ansvarig
för anordnande, installation och allt underhåll
av inom fastigheten installerade anordningar
för avfallshantering såsom avfallsskåp och
avfallsutrymme.
17 § Behållare av plast eller av containertyp
ägs av UMEVA och ställs ut av UMEVA eller
entreprenören. Fastighetsinnehavaren ansvarar
för rengöring och tillsyn.
18 § Djupbehållare anskaffas och ägs av fastighetsinnehavaren. Tömning av djupbehållare
kan erhållas inom område enligt bilaga 1.
Latrin
19 § Kärl för uppsamling av latrin ska köpas
och lämnas till behandling på återvinningscentralerna i Umeå kommun. Latrinkärl kan
efter beställning hos UMEVA även hämtas
vid fastigheten. Hur detta påverkar avgiften
framgår av renhållningstaxan.
Latrinkärl skall endast användas till latrin i
form av urin, avföring och toalettpapper och
kärlet får ej inneslutas i annat emballage.
Kärlet får inte tillföras ämne eller produkt
som försvårar den fortsatta hanteringen, t ex
produkter innehållande formalin, fenol eller
liknande som desinfektionsmedel (saneringsvätska eller karbolkalk).
Kärl får ej fyllas till mer än 4/5 av sin volym.
Slam
20 § Slamavskiljare/fettavskiljare och slutna
tankar ska vara lätt tillgängliga för tömning.
Lock eller manlucka ska lätt kunna öppnas av
en person (maxvikt på luckan 35 kg) och får
inte vara övertäckt vid tömning. Slamavskiljare ska vara försedd med botten för att undvika
inblandning av sten och grus i slammet och
vara funktionsduglig (inga trasiga insatser).
Fastighetsinnehavaren ansvarar för anläggningens anskaffning, skötsel och underhåll.
Avstånd mellan uppställningsplats för slambil
och slambrunn bör inte överstiga 35 meter.
Längre avstånd och övriga hinder medför
dyrare hämtning enligt renhållningstaxan.
Botten på slamavskiljare och tankar ska inte
ligga lägre än fem meter under tömningsfordonets uppställningsplats. Väg till hämtplats
ska röjas från snö och hållas halkfri.
FÖRESKRIFTER OM AVFALLSHANTERING OCH RENHÅLLNING – JUNI 2010
UMEVA har rätt att återlämna vattenfasen i
slamavskiljaren efter verkställd slamtömning.
Kund kan beställa heltömning av UMEVA,
hur detta påverkar avgiften framgår av renhållningstaxan.
21 § Hämtning av slam från slamavskiljare
med ansluten WC och tömning av slutna
tankar ska ske minst en gång per år från permanentbostäder och minst en gång vart tredje
år från fritidshus.
Vid abonnemang utförs hämtning i den ordning UMEVA bestämmer. För slamavskiljare
med intervall ’årlig tömning’ sker tömning
med högst åtta veckors förskjutning i förhållande till föregående ordinarie hämtning.
Tömning av slamavskiljare för disk- och
tvättvatten sker efter beställning, hur detta påverkar avgiften framgår av renhållningstaxan.
Platser som inte kan nås via farbar väg,
exempelvis fastigheter på öar, omfattas inte
av kommunal tömning av slamavskiljare och
slutna tankar.
22 § Fett från avskiljare vid affär, restaurang,
bageri, gatukök och liknande verksamhet
ingår i begreppet hushållsavfall och därmed
jämförligt avfall.
Tömning av fettavskiljare vid affär, restaurang
och liknande verksamhet ska ske så ofta att
fett inte tillåts följa med avloppsvattnet ut i
spillvattennätet. Fettavskiljare ska tömmas
minst två gånger per år, fastighetsinnehavare
ansvarar för att fettavskiljare vid behov töms
oftare. Fettavskiljaren skall efter tömning återfyllas med vatten, vilket fastighetsinnehavaren
är ansvarig för.
Utformning och skötsel av fettavskiljare skall
uppfylla krav enligt svensk standard SS-EN
858-1 och SS-EN 858-2 samt medge provtagning. Kompletterande regler för dimensionering, utsläpp, rapportering m m framgår av
ABVA (Allmänna bestämmelser för brukande
av Umeås kommuns vatten- och avloppsanläggning).
23 § Efter anläggande av en enskild anläggning med fosforfilter/fälla ska förbrukad
filtermassa hämtas av en aktör som fastighetsinnehavaren tecknat avtal med och som kan
godtas av Miljö- och hälsoskyddsnämnden.
4
Trädgårdsavfall
24 § Kompostering av trädgårdsavfall på den
egna fastigheten är tillåten i hela kommunen
under förutsättning att det kan ske utan
Annat avfall än hushållsavfall och därmed jämförligt avfall
Uppgiftsskyldighet
25 § Den som yrkesmässigt bedriver verksamhet där det uppstår annat avfall än hushållsavfall och därmed jämförligt avfall, ska
på anmodan lämna uppgifter till Miljö- och
hälsoskyddsnämnden i fråga om avfallets art,
sammansättning, mängd och hantering.
26 § Den som yrkesmässigt tillverkar, till
Sverige för in eller säljer en förpackning eller
en vara som är innesluten i en sådan förpackning, ska på anmodan lämna uppgifter till
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i fråga om
förpackningsavfallets art, sammansättning,
mängd och hantering.
Undantag från föreskrifterna om avfallshantering och anmälan om eget omhändertagande
27 § Frågor om undantag från renhållningsordningens föreskrifter prövas av Miljö- och
hälsoskyddsnämnden. En administrativ avgift
för handläggningen av ansökan ska betalas.
Anmälan och ansökan ska alltid vara skriftliga
och innehålla uppgifter om vilka avfallsslag
som avses omhändertas samt, för annat avfall
än vegetabiliskt köksavfall, en redogörelse för
på vilket sätt omhändertagande skall ske utan
att det innebär risk för olägenhet för människors hälsa och miljön samt den tidsperiod
som anmälan eller ansökan avser.
Hushållsavfall
28 § Uppehåll i hämtning vid permanentbostad eller fritidshus kan efter skriftlig begäran
medges fastighetsinnehavare eller nyttjanderättshavare. Detta om fastigheten inte kommer att nyttjas under en sammanhängande
tid av minst åtta månader för permanentbos-
olägenhet för omgivningen. Trädgårdsavfall
som uppkommer vid skötsel av tomtmark till
en- och tvåfamiljshus och som inte komposteras får lämnas till återvinningscentral, se
sorteringsbilaga.
täder och minst hela hämtningssäsongen för
fritidshus. Begäran ska ha inkommit senast
en månad innan avsedd uppehållsperiod eller
före 15 april för fritidshus. Uppehållet gäller i
ett år från datum i beslut.
29 § Befrielse från skyldigheten att lämna
hushållsavfall till kommunen för bortforsling
och slutligt omhändertagande kan medges
om fastighetsinnehavare på ett från miljö- och
hälsoskyddssynpunkt godtagbart sätt själv kan
hantera sitt hushållsavfall. Beviljad befrielse
gäller i fem år från datum i beslut. En grundavgift ska dock alltid betalas.
Slam från enskilda avlopp
30 § Utökat intervall för tömning av slamavskiljare och slutna tankar kan medges efter
särskild prövning. Slamavskiljaren/tanken
ska vara så dimensionerad och belastad att ett
längre tömningsintervall kan tillämpas utan
att anläggningens funktion äventyras och utan
att det blir olägenheter ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt.
31 § Eget omhändertagande av slam från
enskild anläggning kan medges i särskilda fall.
a) Befrielse från tömning av slamavskiljare
eller sluten tank, till vilken vattentoalett är
ansluten, kan efter särskild prövning medges
av Miljö- och hälsoskyddsnämnden om den
är belägen på jordbruksfastighet eller på
fastighet angränsande till jordbruksfastighet.
En förutsättning för medgivandet är att fastighetsägaren kan visa att slammet omhändertas
på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppstår samt att
tillräckliga spridningsarealer finns. Beviljad
befrielse gäller i fem år från beslut.
b) Befrielse från tömning av slamavskiljare, till
vilken endast bad-, disk- och tvättvatten leds,
kan efter särskild prövning medges av Miljöoch hälsoskyddsnämnden under förutsättning
FÖRESKRIFTER OM AVFALLSHANTERING OCH RENHÅLLNING – JUNI 2010
att fastighetsägaren kan visa att slammet
omhändertas på ett sådant sätt att olägenheter
för människors hälsa eller miljön inte uppstår.
Beviljad befrielse gäller i fem år från beslut.
32 § Eget omhändertagande av filtermassa
från egen enskild avloppsanläggning på den
egna fastigheten kan medges efter särskild
prövning under förutsättning att det kan ske
utan risk för människors hälsa eller miljön.
Vid medgivande ska filtermassans näringsinnehåll komma till nytta vid odling. Beviljad
befrielse gäller i fem år från datum i beslut.
33 § Innehavare av större kretsloppsanpassade avloppsanläggningar kan söka tillstånd
för hantering av urin och slam som innebär
att näringsämnen och mullämnen nyttiggörs.
I ansökan ska anges fastighet där urin och
slam sprids, fastighetsägare, transportör, sugoch spridningsutrustning och uppskattad årlig
mängd. En växtodlingsplan, baserad på markkartering med växtnäringsbalans som visar
på behov av näringsämnena i urin eller slam
ska också redovisas. Tillstånd enligt denna
paragraf befriar inte tillståndshavaren från
ansvar att följa, och i förekommande fall söka
tillstånd enligt, annan tillämpbar lagstiftning
eller förordning. Beviljad befrielse gäller i tre
år från datum i beslut.
Latrin
34 § Eget omhändertagande av latrin i
förmultningsanläggning och/eller kompost
på den egna fastigheten kan medges om
det kan ske på sådant sätt att olägenhet för
människors hälsa eller miljön inte uppstår.
Anmälan om omhändertagande av latrin i en
egen anläggning skall innehålla en detaljerad
beskrivning av anläggningen och uppgifter
om de beräknade avfallsmängderna. Anmälan
till Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska göras
enligt 27 §.
5
Sorteringsbilaga
Följande avfallsslag ska sorteras ut och lämnas
på anvisad plats. Nedanstående instruktioner
gäller hushållsavfall och därmed jämförligt
avfall. Nedan uppräknade avfallsslag ska sorteras ut från hushållsavfallet och lämnas på de
uppsamlingsställen som anges vid respektive
avfallsslag.
Matavfall (där hämtning sker, utbyggnad sker enligt plan)
Utsorterat matavfall utgörs av matrester samt
annat lätt nedbrytbart avfall enligt UMEVAs
sorteringsråd. Matavfallet förpackas i av
UMEVA anvisade påsar och lämnas i avsett
kärl eller behållare alternativt komposteras i
kompost på den egna fastigheten. Egen matavfallskompostering skall anmälas till Miljöoch hälsoskyddsnämnden.
Grovavfall
Grovavfall utgörs av avfall från hushållet som
på grund av sin beskaffenhet inte ryms i avsett
kärl eller behållare för hushållsavfall, så kallat
skrymmande avfall exempelvis utrangerade
möbler, cyklar, barnvagnar och större emballage. Grovavfall från hushåll kan transporteras
till någon av kommunens återvinningscentraler av fastighetsägare/nyttjanderättshavare/
boende och lämnas där. Avfallet kan också,
efter beställning och mot ersättning, hämtas
vid fastigheten av UMEVA.
(2001:1063) bilaga 2 betecknas med en
asterisk (*) eller annat avfall som har en eller
flera egenskaper som anges i bilaga 3 till avfallsförordning. Farligt avfall ska lämnas till en
miljöstation. Inlämnat farligt avfall ska vara
väl förpackat så att det går att hantera och
lagra utan risker för personal och utrustning.
På förpackningen ska innehåll vara angivet.
Olika slag av farligt avfall får inte blandas.
Med farligt avfall avses bland annat:
- färg, tryckfärg, lim och hartser som innehåller farliga ämnen
- kemikalier
- lim, t.ex. kontaktlim, epoxylim, spackel
- syror och basiskt avfall (t ex frätande ämnen
som kaustiksoda, svavelsyra, ammoniak, lut)
- spillolja och annat oljeavfall
- fotokemikalier, t.ex. fix och framkallare
- bekämpningsmedel
- lösningsmedel
- kvicksilveravfall, t.ex. termometrar, barometrar, reläer.
- aerosoler (sprayburkar)
- lysrör, t.ex. lågenergilampor, solarierör,
halogenlampor, vanliga lysrör
- annan kasserad elektrisk och elektronisk
utrustning
- batterier
- tryckimpregnerat trä
Trädgårdsavfall
Trädgårdsavfall kan komposteras på den egna
fastigheten, lämnas på någon av kommunens
återvinningscentraler eller hämtas mot ersättning efter beställning hos UMEVA.
Läkemedel
Läkemedel inklusive cytostatika från hushåll
ska lämnas till apotek. Rena förpackningar
lämnas vid producenternas återvinningsstationer, kommunens återvinningscentraler eller
på annan plats som anvisas av förpackningsproducent.
Hushållens farliga avfall
Farligt avfall är sådant avfall som enligt förteckningen i avfallsförordningens
För kasserade kanyler skall särskilda behållare som tillhandahålls av apoteken användas.
Fyllda behållare kan lämnas till apotek.
FÖRESKRIFTER OM AVFALLSHANTERING OCH RENHÅLLNING – JUNI 2010
Avfall med producentansvar
Avfall för vilket producentansvar råder, t ex
tidningar, förpackningar, elektriskt och elektroniskt avfall, uttjänta bilar mm. ska hanteras
enligt särskilda anvisningar från respektive
materialbolag eller producent.
Hushåll, fastighetsägare och verksamheter ska
sortera ut återvinningsbart material och lämna
till den plats som kommunen eller producenterna anvisar.
Förpackningar av papper, metall, hård- och
mjukplast, färgat och ofärgat glas samt
tidningar och returpapper ska lämnas vid en
återvinningsstation (ÅVS) eller på annan plats
som anvisas av förpackningsproducent.
Elektriskt och elektroniskt avfall, lysrör, lågenergilampor och glödlampor samt batterier
Kasserade elektriska och elektroniska produkter ex. kyl- och frysskåp, spisar, TV-apparater
och batteridrivna leksaker samt lysrör, lågenergilampor och glödlampor som omfattas
av producentansvar ska hushållen lämna på
någon av kommunens återvinningscentraler
eller på annan plats som anvisats av producent. OBS! Lysrör och andra ljuskällor med
innehåll av kvicksilver ska hanteras varsamt.
Kasserade/uttjänta bildäck, med eller utan fälg
ska lämnas till däckförsäljare eller på annan
plats som anvisas av däckproducent.
Uttjänta bilar ska lämnas till plats som hänvisas av bilproducent
Ytterligare avfall med producentansvar kan
tillkomma. I sådana fall hänvisas till producenternas sorteringsanvisningar.
6
Bilaga 1
Djupbehållare
FÖRESKRIFTER OM AVFALLSHANTERING OCH RENHÅLLNING – JUNI 2010
7
Har du frågor – kontakta oss gärna!
UMEVA
090-16 19 00, [email protected]
Umeå kommun
090-16 10 00, [email protected]
Umeå kommun
Besöksadress Postadress Telefon Fax E-post
Stadshuset, Skolgatan 31 A
SE-901 84 Umeå
+46 (0)90 16 10 00
+46 (0)90 16 32 08
[email protected]
www.umea.se/kommun