Transcript Slutrapport 2014

Slutrapport 2014
Innehåll
Förord
HKR/Krinova
Medskapande utmaningsdriven innovation
SLU/Alnarp Innovation
Innovationsmodellen Origo
MaH/MEDEA
Prototyping the Future
2
3
5
9
13
BTH/BTH Innovation
Experimenterande för ökat
nyttiggörande
17
LU/LUIS
Bryggan mellan akademi
och industri
21
Slutsatser
24
Kontakt
26
Förord
Open Arena 5 (OA5) var ett EU-finansierat
samarbetsprojekt 2011–2014 mellan de fem
universiteten och högskolorna i Skåne-Blekinge: Blekinge Tekniska Högskola (BTH),
Högskolan Kristianstad (HKR), Malmö Högskola (MaH), Lunds universitet (LU) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Projektet
startades utifrån ett gemensamt initiativ för att
utveckla och förstärka lärosätenas roll och bidrag till utvecklingen av Skåne-Blekinge som
en av de mest innovativa regionerna i Europa.
OA5 syftade till att vidareutveckla högskolornas och näringslivets sätt att arbeta med
innovationer och bidra till en utveckling av det
befintliga innovationssystemet. Att utgöra en
plattform där spridningseffekter av innovationsmetodik kunde ske till fler aktörer inom och utanför den akademiska sfären. Målet var
att skapa förbättrade möjligheter för entreprenörer och idébärare att kommersialisera idéer,
koncept och forskningsresultat och därmed
öka den regionala tillväxten. Kärnan i OA5 var
att testa och skapa nya öppna och utmaningsdrivna innovationsmodeller och metoder. Dels
för att öka nyttiggörandet av universitetens
kunskap och forskning, dels för en starkare
koppling med de befintliga innovationsfrämjande aktörerna och det näringsliv som idag
är verksamt i Skåne-Blekinge.
OA5 har verkat som en testbädd med nya
verktyg för nyttiggörande. Projektet skapade
nya och utmaningsdrivna samarbeten mellan
företag, akademi och offentligheten. Entreprenörer, forskare och kunder arbetade konkret
tillsammans med att utifrån behov från företag
och offentliga aktörer skapa gemensamma
kunskapsbaserade lösningar inom tvärsektoriella områden såsom Livsmedel & Hälsa, IT
och Internetbaserade lösningar inom t.ex. energi, hälsa, hållbar stadsplanering och media
samt grön tillväxt med olika applikationsområden. Sammantaget skapade dessa områden
helt nya och ökade möjligheter för att utveckla
nya innovativa metoder och modeller. Målet i
OA5s piloter var att hitta smarta och effektiva
sätt att genomföra innovationsprocesser, där
kunskap är en central del av lösningen i en
utmaning.
I OA5 var utgångspunkten att komplexa utmaningar i dagens samhälle förutsätter förnyade innovationssamarbeten. Små länder, som
Sverige, behöver mer effektiva metoder för
innovation för att bevara sin konkurrenskraft.
Entreprenörers och idébärares roller är centrala och vi behöver iterativa processer som
sätter fokus på behov och lösningar som svarar mot detta.
3
Två aspekter av innovationsprocessen har
stått i fokus i OA5:
a. Förbättrade förutsättningar för idébärare
och entreprenörer att gå från idé till innovation.
b. Nya arbetssätt för samverkan kring idéer
och innovation – tvärvetenskapliga innovationsarenor.
Projektet sjösatte totalt fem piloter med olika fokusområden vad gäller metoder och arbetsmodeller med utgångspunkt i lärosätenas
respektive behov och styrkeområden. Detta
har varit mycket positivt för innehållet i projektet och har på ett intressant sätt satt ljus
på generiska frågeställningar som är aktuella
för flera lärosäten oavsett tematik eller metodik. Hela OA5-projektet genomfördes i en
”bottom-up”-organisatorisk struktur vilket har
engagerat och motiverat deltagarna, samt faciliterat arbetet.
Ur ett akademiskt perspektiv bemötte OA5
projektet även problematiken att forskare inte
alltid kan eller vill bli entreprenörer. Samtliga piloter fokuserade på styrkan i att arbeta
4
i team eller i gemensamma processer med
olika kompetenser och resurser för kommersialisering av de resultat forskning skapat eller
kan skapa i utmaningsdrivna projekt. I de olika
piloterna visas tydligt på olika modeller för hur
detta kan låta sig göras rent praktiskt, de hinder som uppstår på vägen, och vad som krävs
för att det skall fungera. OA5 har i det arbetet
förstärkt och utvecklat relationen med andra
innovationsaktörer i regionen, genom dialog
och deltagande i pilotarbete.
OA5 har lagt grunden för nästa steg i att
systematisera och effektivisera öppna innovationsprocesser, där universitetens kunskap
nyttiggörs i det regionala innovationssystemet
i Skåne-Blekinge och förstärker den regionala
innovationskraften.
Anna Nitinidou
Projektledare OA5
LU Open Innovation Center
Kristina Santén
Samverkanskoordinator
Omvärld Alnarp, SLU
Högskolan Kristianstad/Krinova Incubator & Science Park
Medskapande utmaningsdriven innovation
Pilotens ansats: Undersöka hur en öppen
innovationsarena som en proaktiv medskapare med effektiva metoder och verktyg skall
initiera och driva ett kontinuerligt flöde av innovationsprojekt baserade på utmaningar kan
organiseras och struktureras. Från utmaning
till nytta för många.
Öppen innovation och co-creation, medskapande, är begrepp som hörs allt oftare i
media. De pekar på en trend mot allt öppnare
affärsmodeller och samarbeten mellan företag. Det är ett nytt sätt att jobba som växer
fram utifrån insikten att fler måste engageras
i utvecklingen av idéer till innovationer om vi
vill skapa hållbar tillväxt. I piloten har vi skapat den teoretiska förståelsen och den praktiska kunskapen för att göra detta möjligt. Vi
arbetar utmaningsdrivet och tar nya effektiva
grepp på innovationsprocessen.
Snabbare till målet. Det nya globala konkurrenslandskapet kräver att små länder (som
Sverige och våra regioner) använder sig av
mera effektiva metoder för innovation för att
bevara sin konkurrenskraft. Det räcker inte
längre med kunskap. Kunskap måste också
på ett snabbare och mera effektivt sätt omsättas till innovationer, innovationslogiken
förändras. Innovation sker idag sällan med
en ensam uppfinnare på sin kammare, utan
kännetecknas av att flera aktörer samarbetar
för att lösa problemen, utmaningarna, tillsammans. Entreprenörers och idébärares roll är
avgörande. Tillgång till kunskap och team blir
entreprenörens främsta möjlighet och konkurrensmedel.
Samverkan mellan kompetenser ger framgång. Lösningar på samhällets alltmer komplexa problem och behov skapas sällan inom
en sektor, utan snarare i gränslandet mellan
olika sektorer, kompetenser och synsätt. Det
ställer ytterligare krav på hur entreprenörer
samarbetar med innovation. Men det innebär
ökade kostnader och risker att initiera och driva innovationsprocesser inom nya affärsområden i gränslandet till sin egen kärnverksamhet
för enskilda entreprenörer, forskare eller företag.
Företag, forskare och samhälle tillsammans. När samhälle, akademi och industri
hjälps åt skapas helt nya förutsättningar för
5
innovationssamarbeten. Det skapas resurser
som krävs för nyttiggörande och kommersialisering i tvärsektoriell samverkan i de ”blanka
fält” som uppstår mellan deras kärnverksamheter. Då tillförs också olika expertis, discipliner, synsätt och kulturer. Unika kundcentrerade lösningar kan skapas, till delad kostnad
och risk. För att lyckas skapa dessa nya möjligheter behöver vi förnya de arbetssätt, metoder och verktyg och de samarbeten vi idag
använder för att driva innovationsverksamhet.
Det finns ett identifierat behov av att mer aktivt skapa förutsättningar för nyttiggörande av
forskning, genom att skapa förutsättningar för
forskare, idébärare och entreprenörer, företag
och kunder att samarbeta från utmaning till
innovation. Därigenom kan vi säkerställa resurseffektivitet, kundvärde, nyttiggörande och
kommersialisering samtidigt som vi skapar
neutralt samarbete mellan regionens innovationsfrämjande aktörer.
Inklusion skapar möjligheter för fler. Pilotens utgångspunkt för innovation och organisering av innovativa processer stämmer väl
överens med omvärldens strategier: Europas
6
2020-strategi samt Sveriges och Skånes nya
Innovationsstrategi. Vi skapar en öppen innovationsarena i Skåne Nordost med fokusområden – Mat, Miljö & Hälsa.
Modellen – Ekosystemet. Piloten har gjort
innovation enkelt och praktiskt genomförbart
för alla. Detta genom att vi skapat förståelse
för och insikter om systemet, arenan, processen och metoderna och verktygen.
Medskapande – samverkansmodell. I samverkansmodellen tydliggör vi spelregler för
samverkan i en trestegsraket. Vi underlättar
för nya samarbeten att komma till under tydliga former där nya partnerskap definieras och
utvärderas innan den kommersiella fasen.
Innovationsprocessen – unik för varje projekt. Varje innovationsprojekt har sin logik och
sina behov – unik, skräddarsydd process där
varje steg påverkar nästa jmf. aktionsforskning. När blir vårt arbete ett innovationsprojekt? Vad gör vi och HUR gör vi det innan det
blir ett projekt? CO-Learn (och CO-Design).
Medskapande roll oerhört viktig i de inledande stegen. Piloten har samlat och testat
metoder och verktyg som applicerats i innovationsprojektens olika steg. Piloten har genomfört helt eller delvis ett stort antal innovationsprojekt med aktörer från, näringsliv, akademi
och offentlig organisation i syfte att utvärdera
och testa modell, innovationsprocess och inte
minst metoderna och verktygen som kan användas i de olika stegen.
ganisatorisk självinsikt om egen innovationsförmåga, erfarenhet i att använda metoder
och verktyg till tillväxt genom lansering av nya
produkter och tjänster. Resultaten för innovationsarenan är att aktörerna, Högskolan Kristianstad och Krinova Incubator & Science Park,
idag har erbjudanden för näringsliv, offentlig
verksamhet och akademi (studenter och forskare) om innovativ verksamhet, utvecklingsprojekt och affärsdesignprojekt.
Metoder och verktyg för varje unikt steg i
innovationsprocessen kan indelas i sju huvudgrupper:
1. Strategiska metoder
2. Riskbedömning
3. Insiktsinsamling internt
4. Insiktinsamling externt
5. Idégenereringsverktyg
6. Användardeltagande
7. Koncept/produktutveckling
Effekter av pilotens arbete visar sig genom att
näringsliv och offentliga organisationer aktivt
söker innovationsarenans olika utvecklingserbjudanden. Samtidigt visar de generellt större insikter om innovations betydelse för egen
och samhällelig utveckling genom att söka
och skapa tvärsektoriella samarbeten där innovationsarenan involveras som co-designer
(medskapare). Innovationsarenan befinner sig
i en tillväxtfas för att utvecklas till en regional
drivkraft för förnyelse och innovation.
Resultat och effekt av utförda aktiviteter.
De direkta resultaten för de involverade aktörerna spänner över ett stort spann från or-
Förutsättningar för ”nästa steg”. Innovationsarenan befinner sig redan i nästa steg
och praktiserar dagligen sin medskapande
7
funktion i ett flertal dimensioner. Forskningsprojekt, utvecklingsprojekt för industri, regionalt nyföretagande och regionalt strategiutvecklingsarbete för södra Sverige. Nästa steg
innebär också att utvidga innovationsarenans
”leveransförmåga” inte enbart kvalitativt utan
i synnerhet kvantitativt. Utveckling av en hållbar finansieringsmodell (affärsmodell) och
kommunikationsmodell tillsammans med Region Skåne, Skåne NordOst (lokala kommuner), RUTH (Stiftelsen för Regional utveckling
genom Högskolan Kristianstad), Högskolan
8
Kristianstad och Blekinge Tekniska Högskola
är pågående och syftar till att säkerställa kvalitativ och kvantitativ leverans av tillväxt.
Torben Olsson
Avdelningschef Externa Relationer
Affärs- & verksamhetsutvecklare
HKR Innovation
Charlotte Lorentz Hjorth
VD/CEO
Krinova Incubator & Science Park
Sveriges Lantbruksuniversitet/Alnarp Innovation
Innovationsmodellen Origo
Pilotens ansats: Vad är det som gör att aktörer engagerar sig och går in med genomförandekraft i en innovationsprocess? Hur
formar man en effektiv innovationsmodell?
Origomodellen fokuserar på behoven hos de
personer som är av avgörande betydelse att
de ingår i innovationsprocessen och deltar
aktivt i projektet – nyckelpersoner.
Origomodellen är en unik, öppen och behovsbaserad innovationsmodell där användardriven innovation och forskningsnära resultat möts på en gemensam spelplan.
I Origomodellen valde vi att fokusera på tre
nyckelaktörer i innovationssystemet: 1) forskare, 2) akademisk intraprenör, och 3) privata
företag/offentlig sektor.
Syftet var att ta fram en effektiv innovationsmodell som kan riskhantera, tidsoptimera och
resurseffektivisera processer i det befintliga
innovationssystemet. Målet var att öka antalet,
hastigheten och överlevnaden av akademiskt
forskningsbaserade innovationer med brukarpotential att nå marknad och nyttogöras
i samhället. Modellen formades dels för att
underlätta för forskare genom att deras upptäckter nyttiggörs och att de i större utsträckning kan fortsätta fokusera på forskning, dels
för att möta näringslivets behov av forsknings-
resultat från universitet och högskolor, som
källa till innovationer och produktutveckling.
Origomodellen syftar även till att öka nydisputerades kompetensbredd med möjlighet till
ökad rörlighet på arbetsmarknaden.
Tre huvudaktörer, tre unika behovsbilder.
Inför att mejsla fram Origomodellen började
vi med att lägga en behovskarta för de tre huvudaktörerna. På Alnarp Innovation upplevde
vi att forskare idag i allt högre grad väljer att
inte ta forskningsresultat som kan ha kommersiell potential och/eller lösa samhälleliga
utmaningar, vidare till marknad av olika orsaker. Forskare upplever inte att det gynnar den
akademiska karriären, på grund av tidsbrist,
för lite kännedom om ”spelregler” i näringslivet, oviljan att ta personliga risker i eget bolag
m.m. Vidare anser eller anses de inte ha entreprenöriella drivkrafter.
Vissa företag är mycket intresserade av forskningsresultat. Forskningsesultaten anses dock
ofta vara alltför långt ifrån kommersiell tillämpning. Detta gäller speciellt små och medelstora företag. Dessa företag har idag inte de
resurser, i form av den kunskap eller de ekonomiska medel som krävs för att ta de risker
eller den tid som behövs för att själva ta resultat
från forskningsupptäckt till kommersialisering.
9
Varje år disputerar ett antal forskarstudenter
som inte fortsätter inom akademin som forskare utan söker sig nya utmaningar inom näringslivet. Där är konkurrensen om arbetstillfällena hård och erfarenhet från näringslivet
kan vara en stärkande merit. Det finns ett nationellt önskemål att fler disputerade verkar i
samhället och i näringslivet.
Origomodellen är ett komplement till befintliga innovations- och finansieringsmodeller för forskningsnära resultat med kommersiell potential. De flesta aktörer som verkar för
innovationssupport, knutna till universitet och
högskolor, arbetar idag med att hjälpa forskare att själva starta företag och genom inkubatorer affärsutveckla nystartade forskningsbolag. Att söka patent och starta bolag för att
licensiera ut rättigheten är också relativt vanligt. Den typen av innovationsstöd innebär vissa risker och svårigheter. Det finns en risk att
utarma universiteten på framgångsrika forskare och att stöd inte kan ges till de forskare
10
som inte vill starta företag men vill nyttogöra
sina resultat.
Alternativt anlitas en extern entreprenör som
driver företaget och tillsammans med insatser från övriga innovationssystemet byggs
ett team runt idén och entreprenören. Förutom att dessa entreprenörer kan vara svåra att
hitta och matcha med idéer som engagerar
dem, har tänkbara innovationer, baserade
på forskningsresultat, ofta en lång och kunskapskrävande utvecklingsväg till marknad.
Marknaden kan vara helt ny eller mogen med
många konkurrenter. Entreprenören har inte
alltid den know-how som forskaren har vilket
kan orsaka icke realiserbara utvecklingsplaner
för produkten. Forskare kan i sin tur upplevas
som svåra att samarbeta med, då de inte alltid
har marknadskunskap eller erfarenhet av företagsbyggnad.
I Origomodellen föreslås en infrastruktur och
en arbetsmodell för att bemöta och minska
några av de hindren i dagens nyttogörande av
forskningsresultat. Målet är att tillgodose de
tre nyckelaktörernas gemensamma intressen.
förmåga samt genom att skapa förutsättningar för alla i gruppen att gemensamt nå
uppsatta mål.
Origomodellens infrastruktur. Origomodellen har ett strukturerat teamfokus där en
akademiskt verksam intermediär, i modellen
kallad intraprenör t.ex. en nydisputerad, agerar kompetensbärare i ett skräddarsytt processteam. Modellen har i det avseendet tre
unika element designade för att komplettera
samt förenkla flödet och öka överlevnadsgraden av innovationer från universiteten:
• Teamets projektledare utgörs av näringslivsaktören. Näringslivsaktörens roll i teamet är att utifrån företagets behov, tillsammans med teamet arbeta fram de milstolpar
eller produktutvecklingssteg som krävs
för att nå ”proof of concept”. De utgör en
riskminimeringsfas för företaget och ger
beslutsunderlag för att satsa ytterligare
resurser på att ta innovationen vidare/eller
inte, efter Origo, det vill säga mot ”proof of
development” och marknad.
•
Intraprenören säkerställer överföring av
resultat från upphovsman till kommersiell
aktör/samhällsaktör samt genomför forskningsnära produktutveckling.
• Den oberoende teamledarens specifika
roll är att stödja gruppens utveckling genom att aktivt understödja alla teammedlemmars roller och funktioner. Detta sker
genom att medvetet arbeta med engagemang, kommunikation och samarbets-
Teamets uppdrag är därmed att riskhantera
och produktutveckla forskningsresultatet till
färdig produkt/tjänst utifrån näringslivsaktörens behov. Förutom ovan nämnda aktörer
utgörs teamet av en eller flera forskare det vill
säga upphovspersonen(erna) till forskningsresultatet, en universitetsknuten affärsutvecklare och vid behov invalda externa experter
med specialistkompetenser.
11
I Origomodellen visas färden från forskningsresultat till produkt, med dess ”O” för
”Origo” centralt (se bild nedan). Kontinuerlig
behovsbaserad produktutveckling startar dag
ett och sker sedan under hela processen.
På vänster sida om Origo befinner sig forskningsresultaten nära akademin vilket möjliggör en viss fortsatt öppenhet avseende t.ex.
akademisk publicering.
Detta är en fas där juridiskt bindande avtal,
rättigheter och anspråk förhandlas och beslutas. I denna fas beslutas även vilka milstolpar
som gäller för de individuella projekten fram
till Origo. Det vill säga den tidpunkt då industrin finansierar vidare utvecklingsarbete. Då
övergår projektet till höger sida om Origo, från
forskningsnära till industrinära, från öppenhet
till strukturerade bolagsprocesser. Intrapre-
12
nören är vid start universitetsknuten med en
projektanställning och övergår, om så önskas,
vid Origo till att vara företagsknuten.
Origo kan, beroende av projektets natur och
individuella företags möjligheter, förskjutas åt
vänster om ett företag går in tidigt. Alternativt
skjuts Origo åt höger om projektet behöver
längre utvecklingstid nära akademien. Efter
Origo tar företaget över det ekonomiska ansvaret i ”proof of development”, produktutveckling och marknadsföring.
Kristina Santén Samverkanskoordinator
Omvärld Alnarp, SLU
Malmö Högskola/MEDEA
Prototyping the Future
A way to connect abstractions
to the market
MEDEA är ett forskningscenter på Malmö
högskola som fokuserar på kollaborativa, digitala medier. Arbetet som görs på MEDEA
är designorienterat och bygger alltid på ett
samarbete med någon extern part, antingen
ett bolag, fristående entreprenörer, offentlig
sektor eller kreatörer och konstnärer av olika slag. MEDEA har funnits sedan 2009 och
har sedan dess arbetat med över 150 olika
bolag och arrangerat externa event med över
2 500 besökare. Projekten tar oftast sin utgångspunkt i utmaningsdriven och tillämpad
forskning.
Digitala medier – ett verktyg för samhällsförändring och utveckling. Digitala medier
spelar en alltmer avgörande roll i samhällsutvecklingen. Utvecklingen av den portabla tekniken och minneskapaciteten i våra mobiler
har fört dem från att vara ett kommunikationsverktyg till att utgöra varje individs personliga
sambandscentral för såväl digital kommunikation som planering, service, säkerhet, lokalisering, visualisering, konsumtion och nöje. I
takt med denna utveckling växer branschens
betydelse för andra service- och produktions-
sektorer i samhället samtidigt som dess generella betydelse för samhällsutvecklingen ökar.
Den generella utvecklingen inom IKT-sektorn sker mycket snabbt och nya affärsområden och tillämpningar utvecklas ständigt.
Ett exempel är utvecklingen inom ”Internet of
Things”, sakernas internet, som är på stark
frammarsch och definieras som det nya stora
området för det digitala informationssamhället. Rent generellt är vi på väg mot en framtid
där de flesta ting runtomkring oss kan karakteriseras som medier. Ericssons vision är att
det år 2020 kommer att finnas 50 miljarder
uppkopplade enheter vilket således kommer
att leda till utvecklingen av ett helt nytt marknadssegment.
Olika marknadsanalyser fastlägger även att
dataanvändandet kommer att dubbleras varje
år fram till 2015 och kommer då att uppta 30
gånger mer bandbredd än röstkommunikationen. Detta utifrån perspektivet att allt som kan
vara av nytta att ha digitalt uppkopplat kommer att kopplas upp till internet och i detta
sammanhang kommer mobilerna alltmer att
13
fungera som personliga sambandscentraler
för detta komplexa digitala informationsflöde.
Ett flöde som i sin tur kommer att ge upphov
till helt nya digitalt baserade servicelösningar.
Det finns med andra ord stora behov av forskning och utveckling inom detta område men
för detta behöver vi bättre verktyg och processer än de som nu finns etablerade inom
befintliga innovationsmodeller. Frågan för
denna pilot var hur vi på ett mer effektivt sätt
skulle kunna nyttogöra forskarnas kompetens
om digitala medier/informations- och kommunikationsteknologi (IKT) och skapa processer
och strukturer inom högskolan som stärker
innovationsgenomslaget inom detta område:
• Hur stimulerar vi kunskapsöverföring från
digitala media/IKT-forskare till entreprenörer?
• Hur går vi från konceptuella idéer till
”proof-of-concept”?
• Hur upprättar vi mötesplatser mellan forskare och entreprenörer?
• Hur hanteras IP-frågan vid överlämningen
från forskaren till entreprenören?
• Hur kan vi utveckla långsiktiga innovationsmodeller där prototyputvecklingen bidrar till att föra ut relevanta forskningsidéer till marknaden?
Genomförande. Inom ramen för projektet
inventerade vi vilka digitalt baserade tjänster
vi arbetat med som var relevanta att lyfta från
innovativa koncept till reell fördjupad prototypnivå med det specifika målet att nå ”proofof-concept”-nivå. Vi inledde processen med
att scanna ett antal relevanta projekt och valde att slutligen gå vidare med tre olika projekt.
Två av projekten gjordes i samarbete med externa entreprenörer och ett av projekten hade
sin utgångspunkt i det arbete en av våra forskarstudenter gjort.
14
Under projektperioden har vi i samarbete med
forskare samt externa experter arbetat med
att lyfta de olika koncepten till ytterligare en
nivå, genomfört mer avancerad programmering samt relevanta brukartester för att därigenom kunna justera och iterera prototypernas
ursprungliga utformning. Vi har parallellt med
detta utvecklat analysen om de respektive
projektens affärsmässiga potential.
Slutsatser. Inom ramen för den digitala sektorn finns det en begränsning i hur mycket tid
som kan läggas ner av de deltagande bolagen/ entreprenörerna. Ofta består aktörerna
av små bolag med en eller två anställd som är
hårt pressade att hålla verksamheten i gång.
Det finns därför en begränsning i hur mycket
tid de kan lägga på en prototyputvecklingsprocess. Samtidigt som man har ett behov att
få prototypen till en ”proof-of-concept”-nivå
så springer man mot klockan då det finna en
naturlig begränsning i hur mycket tid som kan
läggas ned på processen.
Seriös koncept- och prototyputveckling inom
IKT/digitala medier kräver verktyg från många
olika områden: design, projektledning, interaktionsdesign, grafisk visualisering, teknisk prototypkompetens (app- och mobilutveckling),
programmering, spelutveckling, simuleringar,
affärs- och marknadskompetens, metodik för
brukartest, pedagogik och inlärningsteori.
Forskarna har kompetens inom flera av dessa
områden men då incitamentsstrukturen inom
universitetsvärlden inte premierar en ren prototyputveckling utan har fokus på publicering
av forskningsartiklar, har många forskare vare
sig tid eller adekvat kompetens för den handfasta digitala prototyputvecklingen. Deras
kompetens måste därför kompletteras med
ett team av personer som kan hantera de mer
praktiskt orienterade frågorna som projektledning, affärsutveckling, programmering och vi-
sualisering. Då forskarna och entreprenörerna
ofta kommer från olika kulturella verkligheter
fyller detta team en viktig roll som tolk mellan
den akademiska världen och den entreprenöriella. Vi kunde konstatera att det finns ett
behov av att överbrygga kulturella, praktiska
och språkliga trösklar mellan entreprenörer,
branschkunniga experter samt forskare.
Många forskare är inte heller intresserade av
att delta i korta iterativa processer med externa parter. Det finns en oro för att man ska få
rollen av konsult i stället för forskare. Det är
därför viktigt att forskarna som deltar inte blivit
beordrade att göra det utan att det bygger på
deras eget intresse och engagemang. Detta
engagemang brukar uppstå då tematiken för
ett utvecklingsprojekt har en forskningsmässig relevans för den enskilde forskaren.
För att komma runt IP-problematiken som
uppstår genom det svenska lärarundantaget
valde vi även att integrera forskaren i korta
dagsbaserade iterationer där deras roll var
vägledande och mentorerande i stället för att
låta dem bli en del av utvecklingsteamets mer
långtgående arbete, vilket självklart hade gett
dem rätten till delat IP. Detta visade sig vara en
metodik som enligt vår utvärdering uppskattades av såväl entreprenörerna som forskarna.
Entreprenörerna uppskattade att de kunde ta
till sig det som de själva ansåg relevant. Forskarna upplevde att deras del i processerna
inte krävde för mycket tid och engagemang
utan i stället hade formen av inspirerande
samtal som fyllde en fertiliserade funktion för
forskningen. Processerna bör därför genomföras med ett tydligt win-win perspektiv för de
deltagande parterna.
15
För att bidra till ett starkare genomslag för innovationsnära processer på högskolan borde
man stärka incitamentet för forskarna att delta
i denna typ av innovations- och samverkansorienterade processer. Forskarna borde inte
bara premieras för sina publikationer och sina
utbildningsinsatser utan även för sitt samverkans- och innovationsnära engagemang och
genomslag.
Det finns även begränsade finansieringsformer och utvecklad innovationsmetodik för
denna typ av prototypbaserad och mentorerande kunskapsöverföring. Det finns därför
ett behov av utvecklingsmedel för snabbfotad
IKT-baserad prototyping samt verifiering av
dessa på högskolorna. Det är även viktigt att
alla parter i innovationsstrukturerna kan se att
innovationsprocesserna inom tjänstebaserad
IKT och digitala media kräver en annan affärsutvecklingslogik än till exempel life science.
16
Inom denna branschsektor är det inte möjligt
att arbeta med långa utvecklings- och verifieringsprocesser utan det är snabbheten till
marknad som är det relevanta vilket kräver en
innovationsmetodik som bygger på begrepp
som ”agil prototyputveckling” och ”fast failure”! Det förtydligar även behovet av att utveckla metodik och kompetens för denna typ
av marknadsnära, utmaningsdriven innovation. Det synliggör även högskolornas behov
av en förstärkt infrastruktur i form av breddad
kompetensbas, prototyplab och testbäddar.
Resurser för detta finns knappt i Sverige –
Horison 2020!
Karin Johansson-Mex
Managing Director of MEDEA Collaborative
Media Initiative, Malmö högskola
Blekinge Tekniska Högskola/BTH Innovation
Experimenterande för ökat
nyttiggörande
Pilotens ansats: I BTHs pilot har vi arbetat
med en bred ansats för att undersöka och
praktiskt testa nya vägar för hur forskningen i
högre utsträckning kan nyttiggöras och bidra
till samhällets utveckling. En utgångspunkt för
detta arbete har varit att nyttiggörandet inte
ensidigt kan förstås som en fråga om forskningsresultat som grund för nya företag. Lika
viktigt är det att betona forskarnas kompetens
och erfarenhet och att hitta vägar för att dra
nytta av denna i olika utvecklingsprocesser.
I högskolelagen stadgas att lärosätena skall
verka för att forskningsresultat tillkomna vid
högskolan kommer till nytta. Denna allmänna formulering rymmer ett antal problem som
i första hand hänger samman med det faktum att det inte är lärosätet utan den enskilde
forskaren som äger resultaten av forskningen
inom lärosätena. Det är forskaren som avgör
om och hur nyttiggörandet skall ske, vilket i
normalfallet betyder att man stannar vid vetenskaplig publicering av resultaten. Formuleringen i högskolelagen signalerar dessutom
en syn på nyttiggörande som utgår från ett
inifrån-ut perspektiv vilket rimmar dåligt med
de föreställningar om öppen innovation, sam-
hällsutmaningar och breddat nyttiggörande
som präglar dagens debatt.
Det är denna problembild, (se figuren nästa
sida), som tjänat som utgångspunkt för insatserna i BTHs pilot. Angreppssättet har i huvudsak varit induktivt vilket i detta sammanhang
inneburit att vi arbetat med en uppsättning
sinsemellan olika case vilka skapat en grund
för lärdomar som senare kunnat generaliseras
i nya metoder för nyttiggörande. I de olika casen har vi sökt testa nya tillvägagångssätt och
samtidigt dra nytta av existerande verktyg och
upparbetade relationer till andra innovationsstödjande aktörer (främst i Blekinge).
Studenter som resurs för kommersialisering. I några av de case vi arbetat med har
utgångspunkten tagits i den alltför vanliga situationen där en forskare väljer att avbryta ett
påbörjat kommersialiseringsarbete. Trots att
de aktuella forskarna, i motsats till vad som
vanligen gäller, här har gjort en första insats
för att ”översätta” sin forskning till en kommersialiserbar idé så har man valt att avbryta arbetet. Skälen till detta varierar men är vanligtvis kopplade till den egna arbetssituationen
17
och att man saknar tid och andra resurser för
att driva arbetet vidare. Mera sällan handlar
det om ett avbrott därför att man inser att ens
idé saknar potential. I de case vi arbetat med
har det således funnits ett utvecklat koncept
och i några fall också en prototyp, vilket har
varit en förutsättning för att kunna koppla in
nya aktörer för det fortsatta arbetet.
I merparten av dessa case har vi engagerat
studenter för att driva kommersialiseringsarbetet vidare. Studenterna har fungerat som
en extra resurs för att utveckla koncepten och
undersöka deras kommersiella förutsättningar
samtidigt som de skapat kontakter med potentiella kunder och användare. Resultaten av
studenternas insatser har rapporterats tillbaka
till upphovspersonerna som inte fullt ut velat
släppa kontrollen över sina idéer till studenter
att driva vidare efter eget huvud.
Även om det är svårt att dra några entydiga
slutsatser grundat på de få fall av denna typ
som vi arbetat med, så står det klart att förutsättningarna för hur samarbetet mellan forska-
18
ren och studenterna skall ske samt hur rättigheterna till det utförda arbetet skall fördelas,
måste tydliggöras tidigt i processen. Detta är
dock lättare sagt än gjort eftersom respektive
part tenderar att övervärdera de egna insatsernas betydelse i förhållande till slutresultaten. Inte desto mindre vore det rimligt att
forskarna gav studenterna rätt att driva det
fortsatta arbetet efter eget huvud mot en viss
royaltyersättning kopplat till framtida eventuella försäljningsintäkter, i synnerhet som konceptet i annat fall inte kommer att exploateras.
Trots att inget av dessa case ännu lett till att
de utvecklade koncepten nått marknaden kan
vi konstatera att studenterna fått värdefulla erfarenheter av kommersialiseringsarbete, vilket
generellt sett ökat deras intresse av att någon
gång starta en egen verksamhet. Att detta redan skett i ett av fallen är en bonus.
Mäklarroll för kommersialisering. I ett av
casen av denna typ valde vi att i stället för att
arbeta med studenter, själva ta en mäklarroll
och genom egna insatser försöka hitta en
kommersiell aktör som var villig att överta det
koncept som utvecklats av forskarna. Det som
komplicerade detta case var att forskarna ville
få möjlighet att som forskare medverka i den
fortsatta kommersialiseringen. De kommersiella aktörerna å sin sida ville ha frihet att fatta
egna beslut och var därför oroade över forskarnas fortsatta delaktighet.
Dessa frågor kunde dock lösas och forskarna
valde att gå vidare med ett av de bolag som
vi lyckats intressera för konceptet. Produktutveckling med tillhörande interaktionsdesign
har nu påbörjats och två av de ursprungliga
idébärarna står nu i begrepp att starta ett
bolag som kan fungera som motpart till den
kommersiella aktören. Forskarna har fått en
roll i det fortsatta arbetet med produktutvecklingen och har också gått med på att medverka i säljarbetet gentemot landstingen som
utgör den starkaste potentiella kundgruppen.
Lärdomarna av detta case är blandade även
om det naturligtvis är positivt att forskarnas
idé nu ser ut att nå marknaden. Resan dit har
emellertid varit lång och kostsam och det är
knappast rimligt att göra denna typ av insatser
för alla fall där det finns en forskarbaserad idé
med marknadspotential, men ett begränsat
intresse från forskarnas sida att ta de risker
som en kommersialisering innebär. Det går
dock att intressera företag för att ta över utprovade och verifierade, forskningsbaserade
idéer för fortsatt kommersialisering förutsatt
att det finns en demonstrerad marknadspotential som är tillräcklig för att motivera de ofta
betydande investeringar som behövs för produktutvecklingen och marknadsföringen.
Innan man kan locka en kommersiell aktör att
ta över krävs en betydande insats för att identifiera och demonstrera den eventuella kommersiella potentialen. Vem som är villig att ta
risken för dessa insatser är i sin tur kopplat
till hur rättigheterna till idén och arbetet kring
denna, fördelas mellan olika parter.
Återigen tvingades vi här konstatera att forskarna tenderar att överskatta värdet av sin idé
medan den kommersiella parten å sin sida
tenderar att övervärdera kostnaderna och
riskerna på bekostnad av ursprungsidén. I
denna situation skulle en neutral mellanhand
eventuellt kunna underlätta en överenskommelse vilket är en roll som lärosätena skulle
kunna ikläda sig.
Forskarkompetens som grund för nyttiggörande. I den andra gruppen av case som vi
arbetat med har insatserna syftat till att på olika sätt skapa kopplingar mellan forskare och
skapa en grund för ömsesidigt lärande. Det
har handlat om att försöka använda forskarnas
kompetens för att befrukta och vidareförädla
idéer från externa aktörer (företag eller enskilda entreprenörer) samtidigt som forskarna
på detta sätt exponeras för de problem och
villkor som de kommersiella aktörerna brottas med vilket i sin tur kan befrukta den egna
forskningen.
Även här har vi i några fall dragit nytta av studenter vilka fungerat som en form av intermediärer mellan företagsbaserade idéer och
forskarnas kompetens. Företagen har definierat frågeställningar kopplade till sin produktutveckling som studenterna sedan hanterat
med stöd från forskare/lärare inom BTH. På
detta sätt har man kunnat bistå företagen med
råd samt kontakter gentemot forskarna. De
genomförda casen visar att detta sätt att nyttja studenter som en brygga mellan ett företags idéer och relevant kompetens kan fungera som en väg att befrukta och förädla idéer
med ursprung utanför akademin.
I ett närliggande case arbetade vi med en mer
direkt ansats för att koppla samman en extern
idé om en ny produkt med kompetensen och
erfarenheten hos en grupp utvalda forskare.
Vi använde här en metod som kallas ”Value
19
Creation Forum” som i korthet innebär att
idébärarna pitchar sin lösning för de utvalda
forskarna som, grundat på sina erfarenheter,
lämnar synpunkter och förslag på hur idén
skulle kunna utvecklas. Ansatsen visade sig
fungera väl och har lett till fortsatt samarbete
mellan företaget och en del av forskarna vilka
också vittnat om att denna typ av möten kan
vara värdefulla också för deras egen forskning. Vi avser därför att fortsätta erbjuda externa aktörer denna typ av arrangemang.
Lärdomar. Av de insatser som gjorts inom
BTHs pilot står det helt klart att nyttiggörandet av forskningen kan breddas om man vid
sidan om betoningen av forskningsresultaten
som utgångspunkten för nyttiggörandet, också arbetar med den kompetens och erfarenhet
som forskarna har. Genom att föra samman
forskare med behovsägare kan forskningsbaserade idéer verifieras med avseende på
deras kommersiella relevans och likaså kan
dylika möten bidra till att stärka forskningsfrågornas relevans.
Vidare kan mötet mellan forskare och enskilda entreprenörer bidra med synpunkter som
kan hjälpa entreprenörerna att utveckla och
förädla sina idéer. Vi har också undersökt om
och i så fall hur vi kan använda studenter som
en form av intermediärer i anslutningen till nyttiggörandet av forskningen. Lärdomen är att
studenterna kan fungera som resurser för att
koppla samman kommersiella aktörer med
forskningen. Däremot är erfarenheterna av att
låta studenter medverka i arbetet för att kommersialisera enskilda forskares idéer mindre
positiva. Risken är här uppenbar att studenternas insatser undervärderas och att forskarna inte är beredda att erbjuda studenterna en
del i de värden som skapas.
20
Casen inom ramen för BTHs pilot ger också
grund för ett antal generella konstateranden
som det är viktigt att söka hantera och överbrygga. Vi har återkommande snubblat över
det faktum att forskning respektive kommersialisering följer olika logiska lagar och finns inskrivna i olika kulturer och språk. Det är därför
av avgörande betydelse för ett närmare samarbete att aktörerna på respektive sida förstår
och ”utbildas” i att hantera dessa skillnader
vilket är en tydlig uppgift för lärosätenas innovationsstödjande enheter.
Det är vidare uppenbart att forskningsresultat
sällan är ”färdiga” för kommersialisering och
att det ofta krävs betydande insatser för att
översätta forskningsresultaten till utgångspunkter för kommersialisering. I detta arbete
behövs kunskaper och erfarenheter från användare, behovsägare och kommersiella aktörer.
Vi kan också konstatera att det inte finns en
innovationsprocess utan flera. Således måste
vi arbeta med olika konstellationer av aktörer,
resurser och verktyg i de case vi möter. För
att nå resultat handlar det således mer om att
skapa dynamiska innovationssamarbeten än
om att bygga fasta strukturer. Slutligen kan
man inte nog betona betydelsen av så kallade
”innovation champions”. Det är helt uppenbart
att det behövs någon som har kraft och engagemang för att utveckla och driva en idé vidare till marknaden! Dessa personer måste ges
tydliga förutsättningar och ha en tydlig del i
det som skapas.
Anders Nilsson
Enhetschef, BTH Innovation
Blekinge Tekniska Högskola
Lunds universitet/LU Innovation System
Brygga mellan akademi
och industri
Pilotens ansats: Undersöka hur en modell för
en facilitator – en mäklare – som förmedlar
infrastrukturtjänsten till forskare, industri och
offentliga aktörer, kan se ut.
Vi skapar ett styrkeområde inom laboratoriefaciliteter i Skåne genom utvecklandet av
MAX IV och ESS. Vetenskapsrådet har inrättat Rådet för forskningens infrastrukturer (RFI)
för ökat fokus på internationell samverkan och
öppenhet kring infrastruktur och det krävs
delaktighet från flera relaterade aktörer för att
få fungerande modeller.
Det svenska näringslivet förändras och med
detta förutsättningarna för hur man kan stödja
nyttiggörande av kunskap, näringslivsutvecklingen och tillväxten. Olika stödsystem behöver vara med i förändringsrörelsen som verkar
framåt i värdekedjan med ökat tjänsteinslag
och fokus på kunden och kundens behov. Med
kunder som fokuserar på sin kärnverksamhet
vinner leverantörer på förfinade lösningar vilket kan medföra ökad marknadspotential och
högre marginaler.
Forskning genom innovationer bidrar till tillväxt och ekonomisk utveckling i samhället. I
piloten lyfter vi en aspekt genom en fristående serviceorganisation, en intermediär, som
arbetar med lönsamhet och förbättrat kapacitetsutnyttjande för forskningsinfrastruktur.
Serviceinnovation är en möjliggörare och kan
bidra till utveckling av forskning och industri.
Modell. I piloten arbetade vi med att vidareutveckla en facilitet inom MAX-lab och skapa
en modell för differentierade erbjudanden anpassade efter kunden (se bild nästa sida).
För en intermediär som faciliterar utnyttjande
av en forskningsinfrastruktur kan kunderna,
målgrupperna, vara olika och detta bör speglas i produktutbud och prissättningsstrategier.
Värdebaserad prissättning tar avstamp hos
kunden eftersom det är i kundens situation
som värdeskapandet sker.
Med kunder som är från industrin eller akademin ser värdeskapandet väldigt olika ut och
produkt- och tjänsteutveckling sker utifrån att
skapa enkelhet för kunden. Utmaningen är att
få upp resursanvändningen på en effektiv nivå
21
eftersom det krävs spetskompetens för att använda utrustningen.
Genom att erbjuda en service, en intermediär, som faciliterar användande av komplex
forskningsinfrastruktur för forskare och företag kan kapacitetsutnyttjandet optimeras.
Den föreslagna modellen innebär konkreta
erbjudanden till forskare från akademin och
läkemedelsindustrin för ökad användning av
faciliteterna.
Tydliga resultat har visat hur erbjudandet bör
utformas för att attrahera olika målgrupper.
Akademin önskar transparens och fasta priser. Fokus har därmed riktats mot metoder för
att kunna erbjuda prislistor – fasta priser tydligt presenterade i förhållande till tjänst. Industrin prioriterar i stället att det är en liten risk
för misslyckande och att det är snabbt och
kostnadseffektivt. Industriella aktörer vill undvika risken att betala för ett projekt som tar tid
22
och sedan kanske inte resulterar i någonting.
Många projekt kan i princip falla på att ett
specifikt protein är alltför svårt att kristallisera.
Industrin prioriterar en högre kostnad för ett
projekt som med större säkerhet genomförs
och levereras i tid. Erbjudanden är inte uteslutande och överlappar inte utan kan finnas som
två parallella spår.
Central kompetens inom en intermediärfunktion i en forskningsinfrastruktur kan bidra till
att göra infrastrukturen mer kostnadseffektiv ur ett kapacitetsperspektiv och därutöver
expandera befintlig kapacitet genom att addera steg i värdekedjan. Detta för att skapa
ytterligare attraktiva tjänster och erbjudanden
för användare än vad som finns ur ett konkret
infrastrukturmässigt initialt perspektiv. För ett
expanderat tjänsteutbud har piloten arbetat
med att identifiera samarbetsytor för att länka
tjänster och ge ett bredare erbjudande.
Lessons learned och effekten av utförda
aktiviteter. Effekten av de aktiviteter som genomförts har redan fått genomslag. Antalet
akademiska användare har ökat dramatiskt,
inte bara från Lunds universitet utan även från
andra universitet i Sverige och Danmark. Akademiska projekt har även utförts åt universitet
i Europa och Asien. Antalet förfrågningar från
industrin har ökat markant. Dessa kommer
från större företag och berör mer omfattande projekt än tidigare. Dessutom erhålls nu
en allt högre andel förfrågningar från företag i
Amerika och Asien.
Förutsättningar för ”nästa steg”. För att
etablera nya tjänster och plattformar finns ett
behov av fortsatta diskussioner med potentiella partners. Tack vare piloten har det getts
möjlighet att utvärdera och utveckla strategiska koncept för hur en intermediärfunktion kan
ta fler led i en värdekedja och bidra till hur en
forskningsinfrastruktur kan bidra till kostnadseffektivitet.
Ulrika Cattermole
Projektledare
LU Innovation System
23
Slutsatser
Det finns inte en innovationsprocess
utan flera!
Uppsättningen aktörer liksom valet av verktyg
och modeller måste formas efter intresset och
behoven i varje enskilt innovationsprojekt. Föreställningen om en linjär utvecklingsprocess
bör överges till förmån för återkommande iterationer.
Forskning respektive kommersialisering följer
olika logik och finns inskriven i olika kulturer
och språk. Att lyckas överbrygga dessa skillnader är av central betydelse för hur framgångsrikt ett projekt med flera aktörer och
kulturer kan bli.
Återkommande dialog mellan idébärare, behovsägare (samhälleliga utmaningar), användare/kunder samt kommersiella aktörer är
av central betydelse. Forskningsresultat från
akademien är i ett kommersiellt perspektiv
prematura och steget från forskningsresultat
till innovation är ofta långt, kostsamt och riskfyllt innan de kan kommersialiseras eller brukas av slutanvändare. Forskningsresultat i sig
själva är relativt snäva och är framtagna med
en vetenskaplig hypotes i grunden. Utvecklandet av produkter och tjänster med en kommersiell hypotes som drivkraft bör ske i samspel
24
med kompetenser och kunskap hos forskare/
användare/behovsägare/kunder. Ett arbete
som ger möjlighet till nya arbetssätt och en
öppen, kontinuerlig dialogkultur för att driva
innovationsutvecklingen framåt. Framgångsrik
innovationsutveckling förutsätter dialog och
samarbete med öppna innovationsprocesser,
exempelvis Krinovas innovationsekosystem
från Co-learning till Co-effectuation. OA5
projektet har identifierat att tidiga demonstratorer och prototyper kan underlätta dialogen,
något som ökar efterfrågan på testbäddar och
labbmiljöer i innovationssystemet.
I arbetet med att ta en idé eller ett forskningsresultat till produkt och tjänst ställs stora krav
på engagemang i form av tid, vinst och vilja
hos alla inblandade. Idag upplever flertalet
forskare att lärosätenas incitamentstruktur för
att stödja forskare med exempelvis akademiska meriteringar eller personalstöd vid arbete
med innovationsprojekt är otillräckliga. Speciellt i tidiga faser av ett innovationsprojekt.
I gränssnittet mellan forskning och näringsliv
kan det vara av betydelse att resultatet utvecklas längre inom akademien innan det kan
tas vidare av en näringslivspart eller offentlig
aktör. Speciellt i de fall upphovsforskaren inte
är intresserad av att föra sitt resultat vidare
själv. Det kan ske med hjälp av en intermediär,
exempelvis intraprenörsollen i Origomodellen
eller engagerade studenter som får ta en större roll i nyttiggörande av akademisk kunskap.
I innovationsprojekt med en stark ”innovation
champion”, det vill säga en person som brinner för innovationsprojektet med mycket starkt
engagemang, ökar hastigheten och överlevnadsgraden av en presumtiv innovation.
I OA5 har piloterna arbetat med att utveckla
olika modelltekniker för att bygga dynamiska
innovationssamarbeten/team mellan olika aktörer snarare än fasta strukturer. Det är viktigt
att samarbeten lämnar spår och lärande i systemet för att kunna följas och brukas när ett
nytt innovationssamarbete riggas.
På samverkansarenor är det viktigt att respektera det unika i varje innovationsprojekt, dess
teamsammansättning, projektens olika faser
över tid och de olika behov som finns i dessa
faser. Olika projekt kräver olika verktyg, resurser och samspel. Ett tydligt och uttalat förhållningssätt på en öppen innovationsplattform
avseende öppenhet, transparens och generositet bland de innovationsstödjande aktörerna
är viktigt för att skapa en öppen gemensam
innovationskultur.
Vägarna är många – det finns inte en innovationsmodell eller ett system som fungerar för
alla lärosäten och i alla projekt. OA5-projektet
har lett till att flera modeller och metoder har
utvecklats som är tillgängliga att användas i
innovationsprocesser. Utgångspunkterna i
öppen innovation bör vara helheten, behoven
och frågeställningarna i varje enskilt projekt,
vilket leder till ett dynamiskt kompetensbehov.
Fler mötesplatser behövs för aktörer att nyfiket och öppet utforska möjligheter till samverkan med fokus på helheten och behoven. Det
goda samtalet är en förutsättning för öppen
innovation, där kulturell kompetens, kommunikationsförmåga och nätverk hos intermediärer
kan ha en viktig roll. Studenter utgör en dold
innovationskraft vilken bättre skulle kunna
synliggöras och tillvaratas.
För att skapa långsiktiga och verkningsfulla
strukturer för innovationsarbete, där strukturerna samtidigt är dynamiska, krävs slutligen
en flexibel och långsiktig finansieringsmodell.
Anna Nitinidou
Projektledare OA5
LU Open Innovation Center
Kristina Santén
Samverkanskoordinator
Omvärld Alnarp, SLU
25
Kontakt
Anna Nitinidou
OA5 Projektledare
LU Open Innovation Center
Box 117
221 00 LUND
Besök: Scheelevägen 15A, Alfa 2
Tel: +46 (0)72 717 22 06
E-post: [email protected]
http://luopen.lu.se
Torben Olsson
Avdelningschef Externa Relationer
Affärs- & verksamhetsutvecklare
HKR Innovation
Högskolan Kristianstad
291 88 KRISTIANSTAD
Tel: +46 (0)44 20 80 07
Mob: +46 (0)70 289 25 75
E-post: [email protected]
www.hkr.se
Charlotte Lorentz Hjorth
VD/CEO
Krinova Incubator & Science Park
Stridsvagnsvägen 14
291 39 KRISTIANSTAD
Tel: +46 (0)70 829 14 34
Skype: charlotteatkrinova
E-post: [email protected]
www.krinova.se
Kristina Santén
Samverkanskoordinator
Omvärld Alnarp
Sveriges Lantbruksuniversitet SLU
Box 53
230 53 ALNARP
Besök: Slottsvägen 5
Tel: +46 (0)73 020 90 88
E-post: [email protected]
www.slu.se
26
Karin Johansson-Mex
Managing Director of MEDEA*
Collaborative Media Initiative
Malmö högskola
Ö Varvsg. 11A
205 06 MALMÖ
Tel:+46 (0)72 202 51 90
Skype: karinjmex
E-post: [email protected]
http://medea.mah.se/
*Från och med sept. 2014 för frågor om
MEDEA kontakta [email protected]
Anders Nilsson
Enhetschef
BTH Innovation (BINO)
Blekinge Tekniska Högskola 371 41 KARLSKRONA
Besök: Campus Gräsvik 4
Tel:+46 (0)45 538 52 90
Mob: +46 (0)70 839 06 87
E-post: [email protected]
www.bth.se/innovation
Ulrika Cattermole
Projektledare
Projects and finance
LU Innovation System
Box 117
221 00 LUND
Besök: Sölvegatan 16
Tel: +46 (0)46 222 12 71
Mob: +46 (0)70 971 89 52
E-post: [email protected]
Twitter: #Innovation_LU
http://innovation.lu.se
Ansvarig utgivare:
LU Open Innovation Center
Box 117
221 00 Lund
Copyright © Författarna 2014
Sättning: Shu-Chin Hysing