Transcript Makt och inflytande i lagidrotter - Institutionen för kost

Rapporter
IDROTTSVETENSKAP
2014
Nr. 2
GÖTEBORGS UNIVERSITET
Institutionen för kost- och idrottsvetenskap
Makt och inflytande i lagidrotter
Instrumentrapport
Pär Rylander
Makt och inflytande i lagidrotter
Instrumentrapport
Pär Rylander,
Göteborgs universitet
Institutionen för Kost- och Idrottsvetenskap
2 Innehållsförteckning 1. Inledning 4 2. Teoretiska utgångspunkter 5 2.2. Problem med att definiera makt 6 2.3 (Försök till) En definition av makt 7 2.4 Makt-­‐att eller makt-­‐över 9 2.5 Avslutande kommentarer kring maktbegreppet 11 3. Maktbaser 13 4. Framtagande av instrument för att mäta tränares maktbaser 18 4.1. Pilotutprövningar 20 4.2 Slutgiltig utprövning 23 4.2.1 Resultat 26 Diskussion 32 Referenser 34 Appendix. Enkäten som användes i studien. 3 1. Inledning
MIL-projektet syftade till att undersöka tränares makt och inflytande inom lagidrotter
och genomfördes 2009-2014. Projektet bestod av en förstudie och en huvudstudie.
Förstudien innehöll i sin tur två delar; en kvalitativt inriktad undersökning och en kvantitativ
studie. Den senare syftade till att ta fram ett instrument med avsikt att mäta tränares källor
till makt inom lagdrotter, och det är framtagandet av dessa instrument som beskrivs i
föreliggande rapport.
Rapporten är upplagd på följande sätt: inledningsvis ges en beskrivning av de
teoretiska utgångspunkter och antaganden som instrumentet (och studien i stort) vilar på. Då
projektet har sin teoretiska hemvist i en socialpsykologisk idétradition är det främst litteratur
som befinner sig i, eller i nära anslutning, till det fält som kommer att behandlas. I en andra
del ges en redogörelse för de olika steg som framtagandet av instrumentet inneburit. Här
beskrivs de metoder och analyser som använts för att ta fram ett relevant instrument med
goda psykometriska egenskaper. I rapportens avslutande del redovisas och diskuteras
resultaten från dessa tester.
4 2. Teoretiska utgångspunkter
Why imagine power in the first place, and what is the relationship between one’s
motive for imagining power and the image that one ends up with? (Said, 1986, s.
151)
Ett av ”problemen” man stöter på i litteraturen kring makt är att den till övervägande
del är skriven på engelska. Det finns därigenom vissa språkliga problem i hur makt, och
närbesläktade begrepp, använts och används inom svenskan och engelskan. Till exempel
inbegriper det engelska ”power” mer än det svenska ”makt”, då det även innefattar betydelsen
”kraft”(t.ex. horse power, electric power). Makt används inte i den betydelsen i det svenska
språket. Inledningsvis kommer jag därför att ägna utrymme åt att kommentera några av de
språkliga problem som finns och kring vilka ett par förtydliganden känns nödvändiga.
”Power” har sitt ursprung i det anglo-normandiska ordet poeir, vilket i sin tur kommer från
det latinska ordet posse – att kunna, eller att förmå (Oxford English Dictionary). ”Makt”, å sin
sida, härstammar från det gotiska/fornsaxiska ordet macht, eller maht (SAOB) – vilket är
samma ursprung som för de engelska orden may och might (Oxford English Dictionary).
Makt har dock, enligt SAOB, samma innebörd som engelskans ”power”, det vill säga förmåga
eller möjlighet (att göra eller åstadkomma något). Betydelsen har dock allmänt kommit att
förskjutas från att innebära en kapacitet och förmåga, till att mer syfta till det som håller nere
och förtrycker. Makt har nu mera helt klart en negativ klang (Wrong, 2004). För att kunna
beskriva det positiva i ordets ursprungliga mening har vi istället fått ta till begreppen
”empower” och ”empowerment”, vilka saknar svensk översättning. Både ”power” och makt
handlar alltså i sin grundligaste och ursprungliga mening om att kunna eller att ha förmåga,
det vill säga en person med makt besitter kapacitet att utföra något.
Det finns även andra begrepp i de båda språken som ”ställer till det”, då de har
likartade men olika betydelser. Det gäller framförallt engelskans ”influence” och svenskans
”påverka/påverkan” och ”inflytande”. Kortfattat kan man säga att ”influence” inbegriper (eller
kan betyda) både påverkan och inflytande. Påverkan och inflytande är visserligen starkt
besläktade, men orden är inte helt synonyma utan beskriver två olika typer av effekter. Vidare
gäller det omvända problemet då de engelska orden ”affect”, ”effect” och ”impact” översätts
till det svenska ordet ”påverka”. Som jag kommer att diskutera senare är en distinktion mellan
dessa närbesläktade begrepp nödvändig för att identifiera vad makt är och inte är. På grund av
5 dessa språkliga skillnader kommer jag även att försöka ange den engelska term som använts
vid egna översättningar.
2.2 Problem med att definiera makt
Makt är ett av de allmänbegrepp som tagits upp av vetenskapen/forskarvärlden och
därigenom orsakat begreppsliga problem. Det finns inte någon konsensus om vad makt
egentligen är, hur det skall beskrivas, och därigenom studeras. Det kan tyckas konstigt att det
för något så centralt inom samhällsvetenskaplig forskning, och som genererat mängder av
texter och studier kring ämnet, inte finns en allmänt accepterad definition. De två
maktteoretikerna Lukes (2005) och Wrong (2004) erbjuder var för sig olika förklaringar till
varför det förhåller sig på detta sätt. Lukes menar att det finns fyra orsaker till den oklarhet
som råder (och gjort så sedan lång tid tillbaka). Den första är att ordet ”makt” är ”polysemic”,
det vill säga att det har multipla och skilda betydelser passande i olika situationer och för
olika saker. Den andra är att makt, liksom ”lek” eller ”spel”, är ett familjelikhetsbegrepp
(Wittgenstein, 1967). Ett familjelikhetsbegrepp är ett allmänbegrepp som inte har en
definition. Den tredje orsaken är att olika uppfattningar om makt har sin plats i olika lokala
”språkspel” och därför kan det inte finnas någon gemensam definition. Dessa tankar om makt
kopplat till språkspel och familjelikhetsbegrepp har sedermera kommit att vidareutvecklas av
Haugaard, vilket jag återkommer till. Avslutningsvis menar Lukes att makt är ett ”essentially
contested concept”. Innebörden av detta är att även om det finns ett maktbegrepp, kommer det
för evigt att debatteras om dess rätta användning.
Wrong (2004) menar i sin tur att begreppsförvirringen, bland annat, har sitt ursprung i
att makt använts som synonym för påverkan (influence), kontroll och dominans. Användande
av makt som inbegripande flera olika sociala fenomen gör begreppet urvattnat. Han citerar
Miguel (1983) som menar att ”breddandet av maktbegreppet motsvarar en likvärdig förlust i
djup och specificitet” (s. 292, citerad i Merquir, 1985, s. xvi). Även andra författare (t.ex.
Morriss, 2002) har ägnat stor uppmärksamhet åt vikten av att skilja på påverkan och makt.
Thylefors (1991) skriver ”[m]an kan påverka människor och skeenden på andra sätt än genom
att utöva makt… … Att beteckna all form av påverkan, mellanmänsklig eller ej, som
maktutövning gör maktbegreppet innehållslöst” (s. 43). Ytterligare en förklaring, enligt
Wrong, är en sammanblandning av grundläggande mänskliga behov (d.v.s. vad man vill och
behöver ha) med makt (d.v.s. förmågan att få det). Med detta sagt ägnas kommande avsnitt åt
att skriva fram den syn på makt och inflytande som kommer att användas i detta arbete.
6 2.3 (Försök till) En definition av makt
Möjligtvis kan avsaknaden av en allmänt accepterad definition vara en av
anledningarna till att det existerar så många olika definitioner (se tabell 1). Begreppet är på så
sätt ”öppet för förslag” från var och en som närmat sig ämnet. En annan förklaring är att de
olika definitionerna speglar forskarens egen världsbild och teoretiska utgångspunkter. Jag
skall här redogöra för några av de definitioner, och grunderna de vilar på, som har lagts fram
av olika teoretiker.
Tabell 1
“… present means, to obtain some future apparent good” (Hobbes, 1651/2003, s. 41).
“…able to make, or able to receive, any change” (Locke, 1975 (1690), s. 111, citerad i Lukes, s. 69)
“… the probability that an actor within a social relationship will be in a position to carry out his own will
despite resistance, regardless of the basis on which this probability rests.” (Weber, 1947, s. 152, citerad i Clegg,
1989, s. 72)
“… the production of intended effects” (Russell, 1938, s. 25)
“A has power over B to the extent that A can get B to do something that B would not otherwise do” (Dahl, 1957,
s. 80, citerad i Haugaard, 2002)
“Power is defined as the extent to which the influencing agent is perceived as instrumental to the achievement of
the subject's goals (Kelman, 1958, s. 54).
”Power then is generalized capacity to secure the performance of binding obligations by units in a system of
collective organization when the obligations are legitimized with reference to their bearing on collective goals
and where in case of recalcitrance there is a presumption of enforcement by negative situational sanctions –
whatever the actual agency of that enforcement”(Parsons, 1967, s. 308).
“Power corresponds to the human ability not just to act but to act in concert” (Arendt, 1970, s. 44).
“getting what one wants” (Goldman, 1972)
“the ability to get things done, to mobilize resources, and to get and use whatever it is that a person needs for
the goals he or she is attempting to meet” (Kanter, 1977, p.166).
“the bringing about of consequences” (Lukes, 1978, s. 634)
“an actor’s general ability to produce successful performance” (Wrong, 1979, s. 1)
“…ability to change outcomes from what they would otherwise have been in the direction he desires” (Barry,
1990, s. 184)
“… förmågan att få vad man vill” (Thylefors, 1991)
”In its most general sense, power is the production of causal effects” (Scott, 2001, s.1)
“The capacity to influence others, even when these others try to resist influence (Forsyth, 2006, s. 251).
Även om det råder olika syn på vad makt ”är”, så finns det även en hel del
gemensamma nämnare i de definitioner som lagts fram. Ett grundantagande i de flesta
definitioner av makt är att det innebär en form av påverkan (Thylefors, 1991). Som
7 konstaterats av White (1972) “… det skulle bli obegripligt att säga att makt kan utövas över
någon utan att han [sic] på något sätt blev påverkad av detta” (s. 484). Då människor ständigt
påverkar varandra – vilket är själva essensen i begreppet ”social” och därigenom för alla
studier om sociala fenomen – är påverkan i sig inte tillräckligt för att man skall kunna tala om
att makt utövas. För att låna språkbruk från logiken kan man säga att påverkan är ”nödvändig
men inte tillräckligt”. Frågan som behöver besvaras, enligt White (ibid), är då vad som
behöver adderas till påverkan för att det skall innebära utövande av makt?
Bland de olika definitioner som föreslagits kan man urskilja två olika hållningar om
vad som bör adderas. Den första är att påverkan har ”icke-triviala och betydande effekter”
(bl.a. Lukes, 2005 och White, 1972). Detta känns som intuitivt rimligt och centralt för att
skilja utövande av makt från den typ av vardaglig påverkan som sker i alla interaktioner (och
vilken inte innebär några djupare konsekvenser för de inblandade personerna). En sådan
distinktion är emellertid, enligt min mening, inte tillräckligt för att skilja makt från andra
närliggande begrepp (t.ex. inflytande), vilket jag återkommer till nedan.
Det andra synsättet menar att påverkan måste vara avsiktlig, det vill säga att någons
intentioner realiseras. Denna syn återfinns bland annat i Russels (1938) och Webers (1947)
definitioner (se tabell 1). Wrong (2004) menar att avsikt och intention är det som gör att
begreppet skiljer sig från social kontroll i allmänhet (d.v.s. effekterna av internalisering
av/socialisering in i normer i samhället) och att det annars inte skulle finnas någon anledning
att använda makt som ett separat begrepp eller att se maktrelationer som en specifik typ av
social relation. Även Thylefors (1991) och Krause (2004) för liknande resonemang.
Att påverkan måste vara avsiktlig har dock ifrågasatts av vissa (se t.ex. Clegg, 1989), och
kritiken har varit att det gör begreppet alldeles för snävt. De flesta av våra ageranden skapar
händelsekedjor, där vissa av dessa får betydande effekter (som inte är avsedda). Så länge
påverkan har betydande effekter bör det betraktas som makt (Lukes, 2005). En sådan syn
innebär dock att makt utövas när någon försöker, men inte lyckas, få sin vilja igenom – något
jag har svårt att acceptera som utövande av makt. Som Allison (inget årtal) påpekar “[o]m vi
inte inkluderar ett villkor om internationalitet så har vi ett paradoxalt och värdelöst
maktbegrepp. Till exempel, Offret har makt över Mobbaren, eftersom hans eller hennes
svaghet och sårbarhet provocerar fram Mobbarens agerande”. Utifrån detta exempel blir det
tydligt att påverkan med ”icke signifikanta och betydande effekter” i sig inte är tillräckligt, då
utövande av makt i så fall även skulle inkludera (för att låna ifrån Webers definition, jfr tabell
1) ”att få det man inte vill, trots att man gör motstånd”. Detta är snarare själva essensen i att
lyda än i att utöva makt. Som jag kommer att återkomma till finns det även andra svårigheter
8 med denna syn på makt. Det bör dock påpekas att en person kan ha makt men misslyckas med
att använda den.
Genom att kombinera de båda synsätten (d.v.s. avsiktlighet och betydande effekter)
kan man skapa en matris med fyra olika typer av påverkan (figur 1): A= Påverkan (oavsiktlig
och trivial påverkan), B= Inflytande (oavsiktlig men betydande påverkan), C= Kvasimaktutövande (avsiktlig men trivial påverkan) och D= Maktutövande (avsiktlig och
betydande påverkan). Denna typ av kategorisering innebär naturligtvis ”idealtyper”, sällan är
vekligheten så lätt att klassificera.
Figur 1. Påverkansmatris
Som kan utläsas av matrisen innebär makt att kunna producera en avsedd och
signifikant påverkan, och det är denna definition av makt som kommer att användas i detta
arbete. De fyra formerna av påverkan som beskrivs i matrisen är i olika stor grad och
omfattning närvarande i de flesta sociala relationer. Vad som är ”icke-triviala och betydande”
effekter (för A eller B) skiljer sig naturligtvis mellan relationer och situationer. I relationen
mellan tränare och spelare sker påverkan åt båda hållen. Tränaren påverkar spelarna men
påverkas samtidigt av spelarna. Vissa menar att följare påverkar ledares beteenden mer än
tvärtom (Goodstadt & Kipnis, 1970). Det är inte helt orimligt att så är fallet. Spelares ålder,
kompetens, mål, personlighet och motivation påverkar hur man som tränare planerar, lär ut
och agerar. I detta fall är det dock inte fråga om makt (så som definierat i påverkansmatrisen)
utan just om påverkan eller inflytande.
Den klassificering som görs i matrisen innebär också att en viss typ av påverkan, som
intuitivt ses som maktutövande, hamnar utanför definitinen av makt. Som exempel; i
situationer där person A utövar makt över person B är det sannolikt att A även influerar B.
Exempel på detta sker när tränares påverkan, med avsikt att göra den aktive bättre på sin
9 idrott, också leder till stress eller ohälsa hos den aktive. Att lämna denna typ av påverkan helt
utanför maktbegreppet, men inkludera kvasi-maktutövande (t.ex. att tränaren bestämmer att
samlingen skall ske vid norra ingången istället för den södra), kan tyckas märkligt. Skälet till
att man intuitivt vill inkludera denna typ av påverkan (d.v.s. vad matrisen definierar som
inflytande) som maktutövande är förmodligen vår tendens att vilja förklara ”betydande
effekter” med ”betydande orsaker”. Då maktbegreppet uppfattas som mer kraftfullt än
påverkan eller inflytande är detta logiskt. Vidare så är makt även förknippat med ansvar på ett
annat sätt än inflytande eller påverkan. I fallet med oönskade effekter på spelare (ohälsa) vill
man gärna kunna ställa tränaren ”till svars” för dessa konsekvenser. För att även inkludera
denna typ av påverkan (d.v.s. inflytande) i maktbegreppet menar Wrong (2004) att även
oavsedd påverkan kan innebära maktutövande om konsekvenserna varit förutsedda av person
A. Om en tränare vet att dennes metoder även leder till oönskade konsekvenser, bör även
detta ses som utövande av makt, enligt Wrong. Andra har dock kritiserat detta synsätt för att
vara allt för inkluderande (Clegg, 1989), då det innebär att person A utövar makt om
effekterna på person B är ”förutsedda” men inte ”riktade mot” B. Att inkludera oavsedda,
men betydande effekter, skulle dock, som nämnts tidigare, göra maktbegreppet urvattnat.
Ytterligare ett argument för att exkludera oavsedda effekter är begreppet ”empowerment”,
som knappast avser förmågan att producera oavsedda effekter på sin omvärld.
En annan vanligt förekommande syn på skillnaden mellan makt och påverkan är att
den förra innebär att överkomma motstånd hos den som blir påverkad. Weber (1947) beskrev
till exempel makt i termer av chansen att en aktör får sin vilja igenom trots motstånd.
Cartwright (1959), inspirerad av Kurt Lewin och dennes fältteori, menade att A:s makt över B
är den maximala kraft A kan förorsaka B minus den motverkande kraft som B kan uppbåda
mot A. En sådan syn på makt anser dock jag är missledande. Anledningen är att en person kan
undgå att möta motstånd på grund av att denne har, eller upplevs ha, makt
2.4 Makt-att eller makt-över
Att förstå maktbegreppet är enklare om man håller isär makt-att och makt-över. Det
förra syftar till ordets ursprungsbetydelse, att kunna, eller att ha förmåga, i bemärkelsen
realisera sina intentioner. Ett annat sätt att beskriva makt-att är som utfalls- eller resultatmakt
(Dowding, 1996). Thylefors (1991) skriver om hur makt-att ligger nära det som i psykologisk
litteratur benämns som livskraft, libido eller handlingsförmåga. Makt-över innebär förmågan
att påverka och på olika sätt kontrollera och styra över andra individer. Makt-över benämns
10 ofta också som social makt, då det nödvändigtvis involverar en social relation mellan minst
två personer. Makt-att inbegriper dock makt-över, då person A har makt-att få person B att
göra x. Skillnaden mellan dessa båda aspekter av makt blir (återigen) tydlig i användandet av
ordet ”empower” som syftar till förmågan att ta kontroll och påverka sig själv och sin
situation (d.v.s. makt-att), och inte till kontroll över andra människor (d.v.s. makt-över).
En annan fråga som ofta förs fram i litteraturen är om makt bör betraktas som en
potential (kapacitet) eller om den är faktisk/reell. Det handlar i grund och botten om makt
finns även när den inte utövas. Ser man makt som en typ av påverkan (d.v.s. som något
faktiskt) så existerar den naturligtvis bara när den sker. Om man istället ser makt som
förmågan att kunna påverka (d.v.s. som en kapacitet) blir det klart att makt finns även när den
inte utövas. En mängd olika analogier har framförts för att ”bevisa” att något – d.v.s. makt i
detta fall – finns även när det/den inte utövas (allt från att en sportbil har potential att köra i
300 km/h även när den står parkerad i ett garage till att en sockerbit har potential att lösas upp
i varm vätska även när den är i fast form.).
Att se makt som en potential eller kapacitet hos en individ får dock konsekvenser för
vad som bör betraktas som utövande av makt. Makt som en potential eller kapacitet innebär
att man kan välja att använda, eller inte använda, sin makt (Kenny, 1975). Det får till följd att
om man anser att makt även inbegriper oavsedda effekter så skapas en paradox. Man kan
naturligtvis inte välja att oavsiktligt påverka någon, då det ligger i själva begreppet
”oavsiktligt” att man inte valt att göra det. Detta ger även stöd åt synen att makt syftar till
avsedd påverkan.
2.5. Avslutande kommentar kring maktbegreppet
Istället för att försöka hitta en gemensam definition av makt menar Haugaard (2010)
att man bör betrakta makt som ett så kallat ”familjelikhetsbegrepp” (Wittgenstein, 1967).
Liksom att familjemedlemar har drag från andra i familjen (t.ex. mormors temperament,
pappas hårfärg) har definitioner av makt gemensamma drag med andra definitioner, men de är
aldrig helt identiska. Medlemmar i maktfamiljen är bland annat de olika aspekter av makt som
diskuterats ovan, men även empowerment, legitim makt och dominans. Haugaard använder
ytterligare ett av Wittgensteins begrepp, språkspel (d.v.s. hur begrepp används olika), för att
peka på hur problematiken med att hitta en gemensam syn på makt uppstått. Han menar att
samhällsvetare, i stor utsträckning, har varit omedvetna om att de flyttat begrepp (i detta fall
makt) från ett språkspel till ett annat. Det vanligaste missförståndet i detta avseende rör
normativa och analytiska användanden av makt. I normativa språkspel ligger intresset i hur
11 det borde vara, och i det analytiska hur det är. Poängen med en medvetenhet kring språkspel,
enligt Haugaard (2010), är att forskare (tydligare) kan skriva fram att det inte är makt i
allmänhet som dennes arbete rör, utan att forskningen avser en specifik ”familjemedlem”
(t.ex. makt-att, eller empowerment) som hänger samman med den problemställning forskaren
är intresserad av. På så sätt kan man undvika att vissa idéer förkastas på grund av att någon
anser att den definition som använts inte ”är makt”.
Man kan avslutningsvis ställa sig frågan, sett utifrån de problem som uppenbart finns
vidhäftade till begreppet, om det inte vore bättre att använda något annat begrepp istället för
makt. Det skulle dock bara innebära att man flyttar över de problem som finns till det nya
begreppet. Som konstaterats av White (1972) så vore det “… naivt att tro att problemen som
finns med maktbegreppet skulle kunna undvikas genom att använda andra ord” (s. 480).
I föreliggande studie är det tränares sociala makt som är i fokus och avhandlas. Det
maktbegrepp som avses användas och operationaliseras i maktbasinstrumentet inkluderar
både det som benämns kvasi-makt- och maktutövande i påverkansmatrisen.
12 3. Maktbaser
Olika benämningar har använts för de resurser som gör att någon har möjlighet att
utöva makt, så som kapital, baser eller källor. En mängd olika taxonomier och klassificeringar
av dessa resurser har genererats. (För en sammanställning, se Krause & Kearney [2006]). Den
mest använda och accepterade är French och Ravens (1959) taxonomi av maktbaser (Raven,
2008). De identifierade ursprungligen fem olika maktbaser; belöning, bestraffning, expertis,
referens samt legitim makt. Raven (1965) lade sedermera till informationsmakt. I denna
instrumentrapport kommer dessa att benämnas maktbaser, maktkällor eller källor till makt.
Enligt French och Raven är (social) påverkan en förändring i en persons attityder,
beteende, eller övertygelse orsakad av en annan person eller grupp. Vid en närmare läsning av
deras antaganden framstår det dock som att det är en förändring i beteende som avses i deras
sätt att beskriva effekten av någons påverkan. Makt definierade de som möjligheten att
producera denna typ av påverkan. Uttryckt annorlunda ser de (social) påverkan som
manifesterad makt och makt som latent påverkan. Den genomgång av deras maktbaser som
görs nedan bygger på deras ursprungliga antaganden (French och Raven, 1959) samt på
Ravens senare arbeten (1965, 1992, 1993, 1999, 2008) och Raven, Schwarzwald &
Koslowsky (1998) om inget annat anges. I de fall då det är påkallat ges direkta hänvisningar
till den specifika text informationen är hämtad ifrån.
Belöningsmakt
Belöningsmakt innebär att A kan påverka B genom att A kan belöna B. B gör här som
A vill för att få denna belöning. Detta kräver dock att B vill ha det A kan erbjuda samt att B
tror att A kommer att ge honom/henne detta om han/hon gör som A vill. Att A i någon
”objektiv mening” har förmågan att belöna B räcker alltså inte, då det handlar om B:s
uppfattningar om A:s förmåga att belöna. Belöning i detta sammanhang behöver inte heller
vara att B får något positivt, utan det kan även innebära att A tar bort något negativt för B.
Bestraffningsmakt (tvångsmakt)
När B upplever att A kan och kommer bestraffa honom/henne om han/hon inte gör
som A vill, så har A bestraffningsmakt. Liksom vid belöningsmakt krävs det att
bestraffningen är något som B vill undvika samt att B tror att A kommer att använda detta mot
B om denne inte gör som A vill. Att A kan undanhålla något positivt från B innebär även det
en form av bestraffningsmakt.
13 Legitim makt
Legitim makt innebär att B själv anser att A har rätt att påverka honom/henne. Det kan
vara att A har en position i samhället eller i en organisation som ger denne ”rätt” att påverka
andra. Ett exempel är att en tränare av spelarna i ett lag upplevs ha rätt att planera träningar
och bestämma vilka som skall spela. Att någon (i detta fall tränaren) upplevs ha rätt att
påverka andra (och få sin vilja igenom) är resultatet av socialisationsprocesser, där de värden
som finns inom en kultur internaliserats. Man kan på så sätt säga att makten är sanktionerad
av de den utövas över. Vad som ses som legitim makt beror alltså på den specifika kontext
och de tillfällen där den kan utövas. Legitim makt är emellertid inte enbart kopplad till roller
eller positioner i organisationer eller samhällen (t.ex. chef, polis). I alla sammanhang där
personer upplevs ha rätt att påverka eller bestämma något är det fråga om legitim makt som
utövas. (Till exempel har ägaren till en cykel legitim makt att bestämma vilka som får
använda dennes cykel.) Vissa (t.ex. Lukes, 2005) menar dock att det inte är fråga om
maktutövning i de fall då A har legitim rätt att påverka andra, då påverkan i dessa fall sker
med B:s medgivande. I denna diskussion brukar man även tala om legitim makt och illegitim
makt, där den senare syftar till den påverkan som inte är ”sanktionerad” av dem som den
utövas över.
Expertmakt
Expertmakt bygger på att B litar på att A ”vet bäst”. I sin striktaste mening så är det
endast frågan om expertmakt när B litar helt och hållet på A:s kunskap inom ett område, utan
att själv förstå varför det A vill är bra för B. En person som följer en läkares råd är ett vanligt
använt exempel på detta. I praktiken är dock expertmakt svår att skilja från informationsmakt
(se nedan), då B i många fall själv har en viss insikt i vad som är bra eller hur saker brukar
göras.
Referensmakt
Referensmakt bygger på social attraktion och idealisering och innebär att B ser upp till
och vill efterlikna A. A är så att säga en referenspunkt för hur B vill vara, tycka och agera. A
kan både vara en person eller en grupp. Det kan vara lättare att förstå (och förklara)
referensmakten i relation till en grupp. Om A är en grupp vill B ha medlemskap i gruppen och
vara som andra i denna grupp. Det innebär sålunda en form av konformitet. Referensmakt kan
också handla om social identifikation (vilket inte är lika starkt som social attraktion) där A
inte är en idol utan någon i B:s in-grupp, det vill säga någon som är lik B i något eller flera
14 avseenden. Man talar då om att de delar social identitet. Referensmakten kan även vara av
negativt slag och innebär då en grupp eller en person som man inte vill identifiera sig med.
Informationsmakt
Informationsmakt bygger på att förändringen hos B orsakas av information som A ger
B. Förändringen hos B sker då genom att B själv ser poängen med det A vill eller uttrycker.
Man kan säga att B internaliserar den information som A ger. Informationsmakt skiljer sig
från expertmakt i det att förändringen orsakas av budskapet (innehållet i påverkan), och inte
av sändaren (den som ger informationen). Detta kan ske i formen av övertalning där retoriska
”knep” och andra tekniker används, men kan också ta formen av enkla upplysningar. En
person som gör en annan person uppmärksam på att denne har glömt att stänga av spisen
utövar informationsmakt (om den senare som ett resultat av detta stänger av spisen).
Ett antagande som French och Raven gör kring sina maktbaser är att de skiljer sig åt i
huruvida de kräver övervakning eller inte (Raven, 2008). De menar att bestraffnings- och
belöningsmakt skiljer sig från de övriga maktbaserna då de kräver övervakning för att de skall
vara effektiva. I fallet där belöningsmakt använts så ligger det i B:s intresse att visa att denne
gjort som A ville och för bestraffningsmakt i A:s intresse. I fallet med expertmakt så litar B på
att det den gör är ”rätt”, då A ”vet bäst”, och vid referensmakt vill B efterlikna A även när A
inte är närvarande. Legitim makt bygger på att B anser att han/hon är skyldig att göra som A
vill. Vid en förändring som ett resultat av informationsmakt har B själv blivit övertygad om
att detta är det rätta sättet att agera eller tycka. Vidare menar French och Raven att källorna
skiljer sig åt i huruvida effekten av påverkan är socialt beroende eller oberoende.
Informationsmakt är den enda källa som är socialt oberoende, då B själv inte kopplar
förändringen till avsändaren av den information som orsakat förändringen i hans/hennes
beteende eller attityd. När det gäller de övriga källorna så upplever B att förändringen är
initierad av A, det vill säga B ser sitt handlande ses som ett resultat av A.
Även om French och Ravens taxonomi är allmänt accepterad och har överlevt ”tidens
tand” har andra taxonomier och källor föreslagits. Flera teoretiker menar att det i grund och
botten finns två övergripande maktkällor. Etzioni (1964) anser att en ledares makt antingen är
ett resultat av personen eller av den position som personen innehar (se även Hersey &
Blanchard, 1982). Skillnaden mellan de båda är att personlig makt emanerar från följarna
(som ger ledaren makt) medan positionsmakten kommer från organisationen (eller snarare
från personer ”högre upp” i organisationen). En liknande uppdelning har förslagit av både
Yukl (2006) och Bass och Bass (2008) som menar att man kan tala om ”mjuka” och ”hårda”
15 maktbaser. Till de hårda maktbaserna hör bestraffnings-, belönings- och legitim makt, medan
expert- och referensmakt utgör ”mjuka” maktbaser. Även här kopplas de hårda maktbaserna
till den position en person har inom en organisation (rollen eller positionen möjliggör att
bestraffa, belöna eller ha legitim makt), medan de mjuka maktbaserna kopplas till personen
som innehar dem.
Ytterligare källor har föreslagits. Yukl (2006) menar att man har informationsmakt om
man har tillgång till information som andra i en organisation saknar samt kontroll över hur
den kan distribueras. Detta faller dock under expertismakt eller informationsmakt så som
definierad av French och Raven. Vidare menar Yukl att en person kan ha ekologisk makt om
denne kan påverka en annan individ genom att ha kontroll över någon annans fysiska
omgivning. Denna möjlighet bör dock betraktas som tillhörande till en persons legitima makt,
i alla fall kopplat till något meningsfullt ledarskapssammanhang.
En annan maktbas som föreslagits är karisma (t.ex. Konger & Kanungo, 1998). Karisma,
ursprungligen diskuterad i sociologen Max Webers arbeten, innebär att en individ tillskrivs
extraordinära egenskaper som gör att denne erhåller lojalitet hos följare. Raven (personlig
kommunikation, 2 juli 2010) menar att karisma antingen innebär att personen är djupt
beundrad eller ses som allvetande, vilket i det förra fallet innebär referensmakt och i det
senare expertismakt. Tanken om karisma som en egen maktbas har dock fått visst empiriskt
stöd (Kudisch, Poteet, Dobbins, Rush & Russell, 1995).
Avslutningsvis har Hersey och Blanchard (1982) föreslagit att goda förbindelser med
inflytelserika och viktiga personer innebär en form av makt, så kallad konnektionsmakt. Vad
denna typ av möjlighet till påverkan egentligen handlar om är det Raven (1999) ser som
”invoking the power of third parties” (s. 167). Det vill säga att man ”lånar” en maktbas från
en annan person eller grupp. Det är alltså ingen egen maktbas. Ett exempel Raven använder är
föräldern som lånar bestraffningsmakt från den andra föräldern (”vänta bara till pappa
kommer hem…”). Inom lagidrotter skulle ett exempel vara en fotbollstränare som lånar
framgångsrika fotbollsspelare/fotbollslags referensmakt eller expertismakt genom att säga att
”den här övningen använder SpelareX/LagX sig av”.
Raven (1992, 1993) har senare kommit att utöka den ursprungliga taxonomin i sin
”The Power/Intercation Model of Interpersonal Influence”. I denna modell har några av
maktbaserna kommit att delas upp och den nya modellen innehåller elva maktkällor. För det
första har bestraffnings- och belöningsmakt delats upp i en personlig och en opersonlig
dimension. Den opersonliga kan sägas bygga på förmågan att tilldela materiella och formella
bestraffningar och belöningar. Den personliga dimensionen, som ursprungligen var inkluderad
16 i referensmakten, bygger på att man vill få gillande eller erkännande (eller undvika ogillande)
från någon man tycker om eller håller högt. Att separera personlig belöning (och bestraffning)
från referensmakten innebär, enligt Raven (2008), en möjlighet att förstå den påverkan som
tidigare (felaktigt) setts som referensmakt men som krävt övervakning. Den legitima makten
har differentierats till fyra olika maktbaser; position, återgäldning, beroende och rättvisa.
Legitim positionsmakt bygger på att en individ har en roll eller en position som gör att andra
anser att denne har rätt att förvänta sig att få sin vilja igenom. Både legitim återgäldningsmakt
(reciprocity) och legitim rättvisemakt (equity) handlar om att återställa balansen i relationen
mellan A och B. Legitim återgäldningsmakt innebär att B gör som A vill för att ”bjuda
tillbaka” för något positivt som A gjort för B, och legitim rättvisemakt att B gör som A vill
för att kompensera för något negativt som han/hon har orsakat A. Avslutningsvis utgår legitim
beroendemakt från den norm som säger att vi skall hjälpa de som inte kan hjälpa sig själva. B
gör här som A vill för att B upplever att A behöver dennes hjälp.
Höga interkorrelationer mellan maktbaserna i olika studier har lett fram till
diskussioner om i vilken utsträckning det verkligen rör sig om sex maktbaser (eller tolv som i
den utökade taxonomin). I en utprövning av ett instrument som avsåg att fånga Ravens
utökade taxonomi (Raven, Schwarzwald & Koslowsky, 1998) framkom till exempel att
personlig och opersonlig belöning var samma maktbas, liksom att personlig och opersonlig
bestraffning var samma. För en utförligare diskussion kring detta, se Rylander (2012).
Ett problem med de olika maktbaserna är att de är konceptualiserade på olika sätt.
Bestraffnings- och belöningsmakt samt informationsmakt innebär något som kan utföras och
kan sålunda beskrivas i verbform. Legitim, expert- samt referensmakt saknar denna egenskap.
Detta är något som framförallt kan ställa till svårighet när maktbaserna skall operationaliseras,
vilket jag återkommer till nedan. Ur ett perspektiv innebär detta att bestraffnings-, belöningssamt informationsmakt kan observeras av någon annan (C) än de inblandade i en maktrelation
(d.v.s. A och B). Så är inte fallet för de tre övriga maktbaserna, då de bygger på B:s
uppfattningar om A, vilka inte är direkt observerbara för C. Skall man följa de teoretiska
utgångspunkterna i French och Ravens modell så är dock även de tre förra maktbaserna
(belöning, bestraffning och informationsmakt) kopplade till B:s uppfattningar om A:s förmåga
att bestraffa, belöna eller informera/övertyga, då alla maktbaser ligger i betraktarens ögon.
17 4. Framtagande av instrument för att mäta tränares maktbaser
I instrumentet som togs fram var avsikten att mäta åtta av maktbaserna i Ravens
utökade taxonomi samt karisma. De maktbaser som inkluderades, förutom karisma, var
följande: expert, referens, opersonlig och personlig belöning, opersonlig och personlig
bestraffning, legitim (position) samt informationsmakt. Att tre av de legitima maktbaserna
uteslöts berodde på att de förväntades uppvisa låg variation (sannolikheten att t.ex. legitim
återgäldningsmakt skulle vara frekvent förekommande i en relation över tid antogs vara
mycket låg). Även det att det faktum att färre maktbaser innebar ett mindre omfattande
instrument var av betydelse, då längden på frågeformulär har betydelse för svarsfrekvenser
(DeVellis, 2003).
Framtagandet av maktbasinstrumentet skedde i ett antal olika steg, vilka genomfördes
enligt följande; (a) operationalisering av de begrepp som avsågs mätas, (b) genererande av
påståenden, (c) pilotutprövningar, samt (d) slutgiltig utprövning av instrumentet. Här nedan
ges en utförligare beskrivning av dessa olika delar.
Steg 1. Operationalisering av makt och maktbaserna. För att mäta tränarnas maktbaser
krävdes att dessa operationaliseras, det vill säga att instrumentet utformades på ett sådant sätt
att det fångade French och Ravens teoretiska definitioner. Vanligast förekommande i tidigare
enkäter (t.ex. Rahim, 1988) är att undersöka i vilken utsträckning ledaren upplevs ha resurser
till sitt förfogande, det vill säga ledarens tillgång till de olika maktbaserna. Problemet med
detta förfarande är att det endast fångar om tränaren upplevs ha tillgång till en resurs
(maktbas), men det säger inget om huruvida detta är en anledning till att spelaren gör som
tränaren vill (Raven, Schwarzwald & Koslowsky, 1998). Ett sådant tillvägagångssätt kan
därför leda till missvisande resultat. Det kan mycket väl vara så att spelarna har tilltro till
tränarens kunskap (expertis), men det är för att undvika att bli petad ur laget (bestraffning)
som man faktiskt ställer upp på det som tränaren vill. Att endast mäta om tränaren upplevs ha
tillgång till expertmakt missar detta.
I linje med de teoretiska antaganden som görs i French och Ravens modell, och den
definition av makt som beskrivits ovan, så skulle instrumentet alltså mäta tränarens
maktkällor som anledning till att spelarna gör som tränaren vill. Som en utgångspunkt i detta
arbete användes Interpersonal Power Inventory, framtaget av Raven m.fl. (1998). De
utvecklade ett instrument där maktbaserna (hos chefer) skattades efter deras faktiska betydelse
för en förändring i medarbetarens beteende. För att uppnå detta bad de respondenterna tänka
18 på ett tillfälle där chefen bett honom/henne att göra något på ett annorlunda sätt mot hur
han/hon (d.v.s. respondenten) brukade göra, och där han/hon inledningsvis var motsträvig
men till slut gjort som chefen ville. Genom att använda denna typ av introduktionstext (d.v.s.
den frågeställning som respondenterna ombeds svara utifrån) fångar man maktbasernas
faktiska effekter i ledarens påverkansförsök/maktutövande. Emellertid är inte heller detta
förfarande fritt från brister. En första, men kanske inte så allvarlig brist, är att det kräver en
del av respondenternas läsförståelse för att förstå vad det är man förväntas svara på. En andra
brist är att makt här konceptualiserats som ”att få vad man vill, trots motstånd” (p.g.a.
fraseringen ”inledningsvis motsträvig/tveksam”), vilket innebär att man ”missar” den
(avsedda) påverkan A har på B och som sker utan motstånd från B. Det tredje, och
allvarligaste, problemet är att det endast fångar ledarens (tränarens) maktutövande vid ett
specifikt tillfälle. I en spelar-tränarrelation, vilken kan vara allt från 1-2 gånger i veckan till
flera timmar dagligen, sker otaliga påverkansförsök från tränaren på spelarna (och vice versa).
Dessa påverkansförsök sker också i olika situationer (d.v.s. träningar, matcher, samlingar).
Olika källor är, förmodat, olika effektiva i olika situationer och för olika påverkansinnehåll.
(Raven med kollegors instrument fångar alltså bara ett av alla dessa tillfållen.) Om B
uppfattade det A ville att han/hon skall göra som något oväntat, svårt, tråkigt eller omoraliskt,
kommer det rimligen att påverka vilken maktkälla B tillskriver som orsak till varför han/hon
gjorde som A ville. Detta är något som även Raven (personlig kommunikation, 2 juli 2010)
håller med om. Lösningen på detta skulle vara att använda olika enkäter för varje möjlig (eller
i alla fall relevant) situation och påverkansinnehåll (d.v.s. något tråkigt under träning, match,
eller samling, något svårt under träning, match eller samling, o.s.v.). Detta är emellertid inte
realistiskt. Istället valdes en annan lösning, där spelarna ombads skatta hur ofta en specifik
källa var en orsak till att de ställde upp på det tränaren ville. Det valda sättet gav en samlad
skattning av källornas betydelse och därigenom en mer övergripande bild av tränarens makt
och inflytande, vilket var i linje med avhandlingens syfte. Introduktionstexten till enkäten,
som även syftade till att klargöra att det rörde sig om den nuvarande huvudtränaren, löd
därför:
Den här enkäten handlar om dig och din nuvarande huvudtränare. Han/hon har säkert
idéer om hur du och ditt lag ska träna och spela. Den här enkäten handlar om vad det är
som gör att du som spelare ställer upp på det han/hon vill.
19 Här nedan följer ett antal påståenden. Ange hur ofta ett påstående är en anledning till att
du gör som han/hon vill. Svara genom att sätta ett kryss i den ruta som du tycker stämmer
bäst.
Steg 2. Genererande av påståenden. I ett andra steg skapades en pool av påståenden för
varje maktbas. Detta gjordes med hjälp av ett antal tidigare framtagna enkäter (Hinkin &
Schriesheim, 1989, Rahim, 1988, Raven, Schwartswald & Koslowsky, 1998, Richmond &
McCroskey, 1983), samt data från den kvalitativa förstudien där spelare intervjuats om
anledningar till att göra som tränaren vill (Rylander, 2012). En viktig aspekt här var just
användandet av de resultat som framkom i förstudien, då det bidrog till att generera
påståenden som var relevanta i en lagidrottskontext, för att på så sätt stärka den begreppsliga
validiteten i instrumentet. För de påståenden som avsåg att fånga karisma, hämtades näring
från teorier kring karismatiskt ledarskap (Konger & Canungo, 1998, House & Aditya,
1997). Allt som allt inkluderades åtta påståenden per maktbas i instrumentet. Skattningarna
av de olika påståendena gjordes på en sjugradig så kallad likert-skala, med följande
skalsteg; aldrig eller nästan aldrig / väldigt sällan / sällan / ibland / ofta / väldigt ofta / alltid
eller nästan alltid.
4.1 Pilotutprövningar
Tre pilotstudier genomfördes i en initial testning av enkätens påståenden, design och
psykometriska egenskaper.
Pilot 1. Deltagare och genomförande. Kollegor, tränare och spelare (ca 20
lagidrottare) ombads att läsa enkäten och bedöma dess tydlighet, samt i spelarnas fall även
svara på densamma och kommentera hur de upplevde enkäten. Detta för att se i vilken
utsträckning den var begriplig och därigenom möjlig att besvara över huvud taget. Resultat.
Feedbacken från dessa tillfällen var i alla väsentliga avseenden positiv, med några undantag.
Vid deltagande i en doktorandkurs i mätlära granskades enkäten av deltagare och lärare.
Bedömningen här var att enkäten var för omfattande (åtta påståenden per maktbas) och att
dess design var undermålig. Utifrån denna feedback genomfördes korrigeringar i form av en
ny, mer användarvänlig design samt en reduktion av antal påståenden till fem påståenden
per maktbas. Detta gav ett instrument med totalt 45 påståenden.
Pilot 2. Deltagare och genomförande. 42 fotbollspelare på juniornivå (21 kvinnor)
deltog för att vidare pröva i vilken utsträckning frågorna uppfattades som relevanta i en
lagidrottskontext för spelare i yngre åldrar, samt för att utföra enklare statistiska beräkningar
20 (korrelationer). Resultat och åtgärder. De statistiska beräkningarna visade att de påståenden
som avsåg att fånga ”karisma” korrelerade väldigt starkt med påståendena för expert-,
informations- och referensmakt, vilket gav stöd åt Ravens syn att ”karisma” antingen
innebär att en individ tillskrivs expertis eller referensmakt (Raven, personlig
kommunikation, 2 juli 2010). Detta i kombination med att spelarna uppfattade enkäten som
för omfattande, gjorde att jag beslöt att utesluta karisma från enkäten. De påståenden som
avsåg att fånga informationsmakt korrelerade högt med expertis, men då informationsmakt
ingick i de teoretiska utgångspunkter som enkäten bygger på, fick dock dessa vara kvar i
enkäten och testas i ytterligare en utprövning. Efter att de påståenden som avsåg att fånga
karisma exkluderats bestod instrumentet av 40 påståenden.
Pilot 3. Deltagare. Deltagare i denna studie var 102 lagidrottare i åldrarna 16 till 34
år från fyra olika idrotter (handboll, fotboll, bandy och ishockey). Dessa rekryterades dels
genom att kontakta tränare för olika lag, dels genom en direkt kontakt med deltagarna i
samband med träningar. Dataanalys. En explorativ faktoranalys (Principal component) med
roterad faktorlösning (Varimax) genomfördes med hjälp av SPSS. Resultat och åtgärder.
Faktoranalysen gav en lösning med nio faktorer med ett eigenvalue högre än 1, vilka
förklarade ca 71 % av variationen. Indikatorerna för expert-, referens- och legitim makt
laddade uteslutande på ”sina” faktorer, medan indikatorerna för informationsmakt laddade
på samma faktor som expertmakt (se tabell 2). I empiriska studier är det vanligt
förekommande att dessa båda maktbaser laddar på en och samma faktor (t.ex. Raven m.fl.
1998). De påståenden som avsåg att mäta informationsmakt togs därför bort från den
kommande enkäten, då informationsmakt inte kunde betraktas som en egen faktor.
Analysen visade vidare att det fanns problem med påståendena för bestraffnings- och
belöningsmakt, där flera påståenden laddade högt på andra faktorer än de avsedda. Den
förmodade anledningen till detta var det stora inflytandet som den kvalitativa förstudien
(Rylander, 2012) hade på de påståenden som användes för dessa maktbaser (i avsikt att få
påståenden som var kontextspecifika). En närmare granskning visade att flertalet påståenden
som avsåg att fånga bestraffnings- och belöningsmakt inte höll sig strikt till Ravens
differentiering och definitioner av dessa källor. En större revidering gjordes därför av dessa
källors påståenden, för att vara den ursprungliga teorin så trogen som möjligt. Totalt ersattes
två påståenden för personlig belöning, tre för personlig bestraffning, tre för opersonlig
belöning samt två för opersonlig bestraffning.
21 Tabell 2. Faktorladdningar från den explorativa faktoranalysen.
Påstående
Exp
Exp1
.744
Exp2
.690
Exp3
.757
Exp4
.854
Exp5
.763
Obl
Ref
Obs
.
Leg
.
Pbl
Pbs
9
.
.
Obl1
.542
Obl2
.482
Obl3
.507
Obl4
.413
.624
.480
Obl5
.606
Ref1
.799
Ref2
.848
Ref3
.733
Ref4
.514
Ref5
.661
Obs1
.712
Obs2
.761
Obs3
.530
Obs4
.456
Obs5
.811
Leg1
.514
Leg2
.727
Leg3
.825
Leg4
.784
Leg5
.693
Pbl1
.833
Pbl2
.714
Pbl3
.430
Pbl4
.433
.737
Pbl5
.849
Inf1
.653
Inf2
.760
Inf3
.675
Inf4
.778
Inf5
.516
Pbs1
.454
Pbs2
.741
Pbs3
8
.573
.455
Pbs4
.676
Pbs5
.653
Analysen visade vidare att det fanns problem med påståendena för bestraffnings- och
belöningsmakt, där flera påståenden laddade högt på andra faktorer än de avsedda. Den
förmodade anledningen till detta var det stora inflytandet som den kvalitativa förstudien
22 (Rylander, 2012) hade på de påståenden som användes för dessa maktbaser (i avsikt att få
påståenden som var kontextspecifika).
En närmare granskning visade att flertalet påståenden som avsåg att fånga
bestraffnings- och belöningsmakt inte höll sig strikt till Ravens differentiering och
definitioner av dessa källor. En större revidering gjordes därför av dessa källors påståenden,
för att vara den ursprungliga teorin så trogen som möjligt. Totalt ersattes två påståenden för
personlig belöning, tre för personlig bestraffning, tre för opersonlig belöning samt två för
opersonlig bestraffning.
Under denna utprövningsfas mottogs även kommentarer från deltagarna om att
enkäten var för lång/tidsödande. Därför eliminerades ett påstående per faktor för att skapa
en kortare enkät. Gallringen baserades dels på hur lika två påståenden var i sina innehåll,
dels på faktorladdningarnas storlek. Det gav en slutgiltig enkät med fyra påståenden per
faktor, det vill säga totalt 28 påståenden (Se appendix).
4.2 Slutgiltig utprövning
Deltagare. Deltagare i den slutgiltiga utprövningen utgjordes av 823 spelare varav 386 var
kvinnor. Dessa fördelades på 56 lag (20 kvinnliga) från tre olika idrotter (handboll = 21 lag,
fotboll = 21 lag och innebandy =14 lag). Åldern på deltagarna i studien varierade mellan 15
till 41 år. Medelåldern var 22,5 år (s=4,5) och spelarna hade i snitt haft sin nuvarande
tränare i två år (s= 1,6). Antal deltagare per lag varierade från sju till 24 med ett medeltal på
14,7. Av lagen var 23 stycken elitlag, det vill säga spelade i någon av landets två högsta
divisioner.
Dataanalys. Maktbasinstrumentet testades med hjälp av konfirmatorisk faktoranalys (CFA)
i statistikprogrammet Mplus (Muthén & Muthén, 1998-2012). På grund av att data inte var
oberoende (d.v.s. bestod av individer tillhörande lag) användes funktionen ”TYPE =
COMPLEX” vid alla analyser. Mplus använder då MLR (robust maximum likelihood) som
beräkningsalgoritm vilket ger standardfel och χ2-test som är robusta även vid icke
normalfördelade multivariata data och icke oberoende observationer. De olika kriterier som
användes för att bedöma enkäternas psykometriska egenskaper redovisas nedan.
Test av modellanpassning. Genom att använda CFA gavs en möjlighet att testa hur väl den
specificerade modellen (d.v.s. maktbaserna) passade den data som användes. Ursprungligen,
och fortfarande, används χ2 test för att undersöka hur väl modellen passar data. Ett
23 signifikant χ2 värde innebär att den specificerade modellen inte passar data. χ2-testet är
dock känsligt för urvalsstorlek och parametervärden (Saris, Satorra & van der Veld, 2009),
vilket gör att icke-signifikanta χ2-värden sällan uppnås. För att hantera detta har andra
anpassningsmått utvecklats, men även dessa har emellertid sina svagheter.
Rekommendationen är därför att använda och redovisa flera olika mått för att bedöma den
övergripande modellanpassningen (Barret, 2007).
De mått på modellanpassning (GOF = goodness of fit) som användes i analyserna var
RMSEA, CFI samt SRMR, enligt rekommendationer från Kline (2010). I litteraturen ges
dock lite olika riktlinjer för vilka gränsvärden som bör användas för de olika GOF-måtten.
För CFI har Bentler och Bonnet (1980) föreslagit att värden < 0.90 antyder att modellen kan
förbättras substantiellt, att värden mellan 0.90 och 0.95 indikerar att modellen är ett
gränsfall och att värden > 0.95 indikerar att modellen har en bra anpassning. Marsh (2007)
menar att i allmänhet brukar 0,9 anses indikera en acceptabel anpassning och 0,95 en
utmärkt anpassning. För RMSEA har MacCallum, Browne och Sugawara (1996) föreslagit
att värdena 0,01, 0,05 och 0,08 motsvarar utmärkt, bra respektive medioker anpassning.
Andra har förordat 0,06 som en övre gräns för en acceptabel modell (Hu & Bentler, 1999).
Marsh (2007) menar att generellt i litteraturen anses 0,08 indikera en acceptabel anpassning
och 0,05 en ”nära” anpassning, medan värden mellan 0,08 0ch 0,10 innebär en medioker
anpassning. För SRMR indikerar värden ≤ 0,08 en god anpassning (Hu & Bentler, 1999).
Av konvention rapporteras även chi2 värden för samtliga analyser i resultatdelen.
Konvergent validitet och diskriminant validitet. För att undersöka begreppsvaliditeten
i mätmodellen testades konvergent och diskriminant validitet. Konvergent validitet innebär
att begrepp/indikatorer som avser mäta samma sak korrelerar högt med varandra, medan
diskriminant validitet innebär att begrepp/indikatorer som inte skall mäta samma sak inte
heller korrelerar högt. För att undersöka detta användes ett antal olika mått. Delskalornas
reliabilitet beräknades dels med det traditionella Cronbachs alpha, dels med Fornell och
Larckers (1981) composite reliability (CR). Anledningen till att även CR användes var för
att Cronbachs alpha kan underskatta reliabiliteten vid användande av en så kallad
”congeneric model”. Det vill säga en modell där indikatorer som mäter samma latenta faktor
har olika mätfel och faktorladdningar (se Brown, 2006). Vidare granskades även varje
indikators R² värde (d.v.s. kvadrerad faktorladdning) och delskalans genomsnittliga
förklarade varians (AVE= average variance explained). R² värdet beskriver hur mycket av
variationen i en indikator som förklaras av den latenta variabeln och AVE beskriver hur
mycket av variationen i en skala som förklaras av den latenta variabeln. R² och AVE kan
24 variera från 0 till 1, och 0,5 brukar anges som en nedre acceptabel gräns för de båda (Fornell
& Larcker, 1981). Uttryckt annorlunda att en indikator eller skala inte består av mer än 50
% mätfel. Konvergent validitet kan alltså sägas ha uppnåtts om α/CR är hög (> 0,7) och om
värdena för R² och AVE är över 0,5.
Ett riktvärde för diskriminant validitet (d.v.s. att två faktorer i empirisk mening är
olika) är att korrelationen mellan två faktorer inte är lika med eller större än 0,85 (Browne,
2006). Då interkorrelationer är vanliga mellan maktbaserna granskades alla korrelationer
mellan faktorer utifrån detta gränsvärde. Även ett mer restriktivt test för diskriminant
validitet av Fornell & Larcker (1981) användes. Deras metod går ut på att jämföra två
faktorers AVE med faktorernas gemensamma varians (d.v.s. den kvadrerade korrelationen
mellan faktorerna). För att två faktorer skall kunna sägas vara separata begrepp, krävs att
båda faktorernas AVE är högre än den kvadrerade korrelationen mellan faktorerna. Med
andra ord uppnås diskriminant validitet om de latenta faktorerna i större utsträckning
identifieras av sina indikatorer än av en annan faktor.
Lokala problem i modellen. För att hitta var i modellen som eventuella
missanpassningar fanns granskades modifikationsindex (MI) och förväntad
parameterförändring (EPC= expected parameter change). MI är en uppskattning av hur
mycket modellens chi2 värde skulle sänkas om en parameter tilläts vara ”fri”, och EPC är en
skattning av hur mycket en parameter förväntas förändras om den tillåts vara ”fri” (Brown,
2006). Som gränsvärde brukar ett MI större eller lika med 4 anges, då det indikerar att
modellen skulle förbättras signifikant om ett estimat tilläts vara ”fritt” (ibid).
Invarianstest. Multigroup-funktionen i Mplus användes för att specificera en
flergrupps CFA (MGCFA – Multigroup Confirmatory Analysis) och testa att modellernas
faktorladdningar (metrisk invarians) och intercept (skalinvarians) var invarianta mellan män
och kvinnor. Metrisk invarians innebär att relationen mellan indikatorerna och den latenta
variabeln är densamma i båda grupperna (Milfont & Fischer, 2010). Utryckt annorlunda, att
den latenta variabelns inflytande på svaren på indikatorerna är lika i båda grupperna.
Skalinvarians innebär att givet ett visst värde på den latenta variabeln har de båda grupperna
samma (d.v.s. statistiskt jämförbara) värden på indikatorerna (Brown, 2006). Detta kan
beskrivas som att båda grupperna har samma ingångsvärde på en indikator. I enlighet med
Cheung och Rensvolds (2002) rekommendation användes skillnad i CFI mellan gruppernas
modeller som kriterium för invarians. Enligt Chen och Rensvolds (2002) innebär ett värde
mindre eller lika med 0,01 att nollhypotesen om invarians mellan modellerna (d.v.s.
grupperna) inte skall förkastas.
25 4.2.1 Resultat
En mätmodell (modell 1) med sju latenta faktorer specificerades (se figur 2). Varje
latent faktor (d.v.s. maktbas) identifierades utifrån fyra manifesta variabler, det vill säga de
olika indikatorerna. Varje indikator kunde ta ett värde mellan ett och sju, och ett högre värde
indikerade att individen oftare ställde upp på det som tränaren ville på grund av den
specifika indikatorn. Vidare var modellen en så kallad ”simple structure”-modell, där varje
indikator endast tilläts ladda på ”sin” faktor (d.v.s. inga dubbelladdningar) och alla
residualer antogs vara okorrelerade. Utifrån både empiriska och teoretiska antaganden tilläts
dock alla faktorer att interkorrelera med varandra.
Den övergripande modellanpassningen var acceptabel (se tabell 6, sid. 29) förutom
chi2-värdet som var signifikant. Samtliga faktorladdningar var höga (mellan 0,473–0,882)
och signifikanta på en alpha nivå 0,001. Cronbachs alpha och CR visade att skalorna hade
en god reliabilitet (se tabell 3). Flera av indikatorerna hade dock låga R² värden och fyra
faktorer uppvisade AVE-värden som var lägre än rekommenderade 0,5, det vill säga att det
fanns mer än 50 % mätfel i indikatorerna och skalorna (se tabell 3). En granskning av
faktorernas interkorrelationer visade att personlig belöning och personlig bestraffning i
empirisk mening inte kunde betraktas som två separata faktorer (0,913 > 0,85). På grund av
höga korrelationer (d.v.s. korrelationer över 0,7, vilket indikerar att två faktorer har mer än
50 % gemensam varians) mellan alla bestraffnings- och belöningsfaktorerna användes även
Fornell & Larckers mer strikta test för att mer noggrant undersöka diskriminant validitet för
dessa faktorer. Denna analys visade att AVE-värdet för personlig bestraffnings inte översteg
de kvadrerade korrelationerna för någon av de andra faktorerna, och därigenom inte kan
betraktas som en egen faktor. Vidare framgick att personlig belöning och opersonlig
bestraffning inte heller kunde ses som separata faktorer.
26 Figur 2. Modell 1.
I linje med rekommendationer för utvärdering av CFA–modeller (t.ex. Brown, 2006),
granskades i ett nästa steg MI och EPC för att hitta var i modellen som eventuella
missanpassningar fanns. Denna granskning visade att modellen hade en mängd ”lokala”
problem, då fler än 100 stycken MI > 10 (med positiva EPC estimat) erhölls. Framförallt var
det indikatorerna för personlig belöning och bestraffning som var problematiska, då mer än
40 % av MI innehöll en indikator för någon av dessa båda faktorer.
Baserat på ovanstående resultat fattades beslutet att ta bort personlig bestraffning och
personlig belöning ur modellen. Att opersonlig belöning behölls – i stället för personlig
belöning, vilken uppvisade högre faktorladdningar och AVE än opersonlig belöning –
27 baserades på att indikatorerna för opersonlig belöning var ”renare” (d.v.s. färre MI), men
framförallt för att den ingår i French och Ravens ursprungliga teoretiska antaganden och
därigenom är mer vedertagen i litteraturen. Att behålla opersonlig belöning möjliggör
sålunda att kunna göra jämförelser med tidigare maktbasstudier.
Tabell 3. Varians, korrelationer, skalreliabilitet och AVE för Modell 1.
Faktor
1
2
3
4
5
6
7
1. Exp
0.64
2. Ref
.58**
1.48
3. Leg
.27**
.21**
0.82
4. OBel
-.01
.08
.36**
1.6
5. OBes
.40**
.56**
.48**
.46**
1.14
6. PBel
.19**
.43**
.48**
.61**
.81**
1.07
7. PBes
.08
.27**
.52**
.79**
.73**
.91**
1.58
α/CR
.78 / .79
.90 / .90
.75 / .76
.79 / .79
.86 / .86
.86 / .87
.79 / .79
AVE
.50
.70
.44
.61
.49
.62
.48
En ny CFA-modell (modell 2) med fem faktorer och fyra indikatorer per faktor
specificerades. Den övergripande modellanpassningen för denna modell uppvisade
likvärdiga värden som modellen med sju faktorer (se tabell 6). Alla faktorladdningar fanns
inom spannet 0,473 – 0,883 och var signifikanta på alpha-nivå 0,001. Återigen granskades
MI och EPC för att lokalisera problem i modellen. Denna granskning visade att det
framförallt var fem indikatorer som var problematiska då de laddade på andra än ”sin”
faktor. Obes4 laddade på alla andra faktorer, exp3, ref3, och leg1 laddade på fyra andra
faktorer och obel2 på tre andra faktorer. Detta kan även förklara att de hade lägst R² inom
sin respektive delskala (med undantag för opersonlig bestraffning).
De fem indikatorer som identifierades som problematiska, då de laddade på flera olika
källor, togs bort ur modellen och en ny modell (modell 3) med fem latenta faktorer,
identifierade av tre indikatorer per faktor specificerades. Denna modell hade en utmärkt
modellanpassning (se tabell 6). Faktorladdningarna var höga och signifikanta på alpha-nivå
0,001. Återigen var chi2 testet signifikant. Samtliga delskalor uppvisade godkända
reliabilitetsvärden och de enskilda indikatorernas reliabilitet (R²) varierade mellan 0,424 och
0,780. Förändringar skedde i AVE, där alla faktorer utom legitim makt uppvisade AVEvärden över 0,5. Legitimfaktorns AVE värde på 0,49 i kombination med att faktorn i övrigt
28 uppvisade goda psykometriska egenskaper, gjorde att faktorn bedömdes uppfylla kriterierna
för en godkänd reliabilitet. Inga MI eller EPC erhölls, vilket indikerar att det inte fanns
några ”lokala” problem i modellen och att skalorna nu var endimensionella. Ett test av
maktbasernas diskriminanta validitet visade att faktorerna även i empirisk mening var
separata faktorer.
Att använda sig av MI och EPC för att re-specificera sin modell, som gjorts här,
innebär en förskjutning från en konfirmatiorisk analys till en explorativ dito (MacCallum,
Roznowski & Necowitz, 1992). Flera författare har varnat för att använda sig av detta
förfarande, då det kan leda till modeller med god anpassning, men utan att vara teoretiskt
meningsfulla (t.ex. Brown, 2006). I föreliggande fall så var de förändringar som
genomfördes i linje med de teoretiska utgångspunkterna som använts och därför ansågs
detta inte leda till några teoretiska tveksamheter.
Undantaget från detta var att användandet av färre indikatorer per faktor (d.v.s. tre
istället för fyra) innebär att en mindre del av begreppet i en faktor fångas. Detta kan leda till
så kallad begreppsunderrepresentation, vilket medför en sämre begreppsvaliditet. Detta blev
framförallt tydligt för faktorn för bestraffningsmakt, där samtliga påståenden redan tidigare
främst speglade att bli petad ur laget eller att få minskad speltid. För att åtgärda detta
testades en ny modell (modell 4) där en av de tre bestraffningsindikatorerna ersattes med ett
av påståendena från personlig bestraffning (pbes 2 ”för att hon/han inte skall bli kyligt
inställd till dig”). Detta gav en modell med bättre begreppsvaliditet, men med något sämre
modellanpassning (se tabell 6). I övrigt uppvisade modellen goda psykometriska egenskaper
(se tabell 4 och tabell 5).
Tabell 4. Varians, korrelationer, skalreliabilitet och AVE för Modell 4.
Faktor
1
2
3
4
5
Exp
0.64
Ref
.54**
1.55
Leg
.24**
.15**
0.51
Bel
.34**
.47**
.41**
1.21
Bes
-.08
.08
.36**
.44**
1.75
α / CR
0,81 / 0,81
0,89 / 0,89
0,73 / 0,74
0,77 / 0,83
0,79 / 0,78
AVE
0,59
0,75
0,49
0,63
0,54
29 Tabell 5. Parameterestimat för indikatorerna i Modell 4.
M
S.D
Faktorladdning. (s.e.)
Residualvarians (s.e.)
R²
Exp1
5.55
1.18
.674 (.028)
.546 (.037)
.454
Exp2
4.97
1.20
.840 (.023)
.294 (.039)
.706
Exp4
5.25
1.29
.779 (.026)
.393 (.040)
.607
Ref1
3.32
1.44
.865 (.018)
0.252 (.030)
.748
Ref2
3.42
1.49
.883 (.016)
0.220 (.028)
.780
Ref4
3.07
1.39
.825 (.018)
0.319 (.030)
.681
Leg2
5.60
1.09
.651 (.029)
0.576 (.037)
.424
Leg3
5.10
1.25
.769 (.029)
0.409 (.044)
.591
Leg4
4.79
1.37
.664 (.037)
0.559 (.049)
.441
Bes1
3.85
1.77
.749 (.025)
0.454 (.037)
.561
Bes2 *
3.77
1.61
.702 (.042)
0.505 (.059)
.493
Bes3
3.95
1.76
.784 (.035)
0.402 (.054)
.614
Bel1
4.40
1.47
.747 (.034)
0.442 (.051)
.558
Bel3
4.79
1.33
.662 (.039)
0.562 (.052)
.438
Bel4
4.28
1.45
.793 (.026)
0.371 (.042)
.629
Notera: * = pbs2
Modell 4 testades sedan för invarians mellan män och kvinnor med hjälp av en
MGCFA. Denna visade att mätmodellen var invariant i faktorladdningar och intercept
mellan män och kvinnor. Skillnad i CFI mellan modellerna var = 0,008, vilket är under
Chen och Rensvolds (2002) rekommendation på ett värde mindre eller lika med 0,01.
För att konfirmera instrumentets psykometriska egenskaper testades det igen (modell
5) med ett nytt urval. Detta bestod av 61 fotbollsspelare (kvinnor = 35) i åldern 16-19 år.
Med utgångspunkt i de mer tillåtande gränsvärdena för en acceptabel modell (d.v.s. CFI >
.90, RMSEA > .08, SRMR > .08) gav detta test stöd åt modellen (χ² = 109, df 80, p> .01;
CFI= .934; RMSEA= .077, 90 % CI för RMSEA [.034-.111]; SRMR= .08). Samtliga
faktorladdningar var signifikanta (p < .001) och över 0,49. Reliabiliteten var hög för
delskalorna expert (CR = 0,87), referens (0,93) och bestraffning (0,80), men lägre för
30 legitim (0,7) och belöning (0,69). Korrelationerna mellan maktbaserna var i samma riktning
(d.v.s. positiva) som i det förra urvalet, men svagare och icke signifikanta i cirka hälften av
fallen. En skillnad var att expert-bestraffning var positivt korrelerade (r= 0,18), dock ej
signifikant.
Tabell 6. Modellanpassningsmått.
Modell
χ2
df
CFI
RMSEA (90 % C.I.)
SRMR
Modell 1
1084
329
.92
.054 (.050-.057)
.055
Modell 2
530
160
.94
.054 (.049-.059)
.054
Modell 3
204
80
.97
.043 ( .036-.051)
.033
Modell 4
233
80
.97
.048 (.041- .056)
.038
Modell 5
105
80
.94
.072 (.023-.107)
.08
31 5. Diskussion
Syftet med denna rapport var att beskriva framtagandet av det maktbasinstrument som
använts i MIL-projektet. Sammanfattningsvis uppvisade det slutgiltiga instrumentet goda
psykometriska egenskaper. Dock innebar framtagandet förändringar från den ursprungliga
föresatsen att skapa ett instrument som mätte åtta av maktbaserna i Ravens utökade
taxonomi, samt karisma. Fyra av dessa maktbaser erhöll dock inget empiriskt stöd (karisma,
informationsmakt, personlig belönings- och bestraffningsmakt). Anledningarna till detta kan
vara flera. En förklaring skulle kunna vara att dessa maktbaser helt enkelt inte finns i en
lagidrottskontext. Det vill säga att tränare inte ”använder sig av” till exempel personlig
bestraffning. En mer trolig förklaring är dock att dessa maktkällor ”fångas upp” och ingår
som en aspekt av någon av de fem ursprungliga källorna. Empiriskt är det helt enkelt inte
skillnad på om, exempelvis, en bestraffning är av personlig eller opersonlig karaktär. En
annan förklaring kan vara att den operationalisering och de indikatorer som använts inte var
tillräckligt ”distinkta”, då de syftade till att fånga spelarnas attributioner av tränarens
maktbaser på ett övergripande plan. Ett instrument med mer preciserade situationer av
typen; ”Tänk på något tillfälle då din tränare… bad dig göra något omoraliskt under en
match som du sedan genomförde / fick dig att vilja hänge dig mer åt din idrott / ändrade
något i ditt tekniska utförande som du accepterade”, skulle eventuellt ha gett ett annorlunda
resultat.
Det bör dock poängteras att även i andra studier har liknande resultat framkommit.
Studier med utgångspunkt i Ravens (1992, 1993) teoretiska antaganden och genomförda i
olika kontexter har gett skilda resultat avseende antal maktbaser, allt mellan fyra till sju
stycken (se exempelvis Krause, Boerner, Lanwehr & Nachtigall, 2002, Raven m.fl. 1998,
Elias & Mace, 2005). Expert- och informationsmakt är två faktorer som ofta slås samman
till en och samma källa, till exempel i Raven, Schwarzwald & Koslowsky (1998) studie.
Återigen, i specifika situationer så kan man dock tänka sig att de båda källorna finns i sina
”rena” former. Till exempel vid instruktioner till spelarna där tränaren säger; ”Lita på mig,
målvakten går alltid i sitt vänstra hörn på straffar”, och där spelaren gör så enbart på grund
av en tilltro till tränarens kunskap utan att själva veta om det tränaren säger stämmer eller
inte. Då informationsmakt, så som definierat av Raven, även innefattar simpla påpekanden
(t.ex. ”Din vattenflaska står på bordet” eller ”Ditt skosnöre har gått upp”) så är det rimlig att
anta att det i denna typ av situationer endast är tränarens informationsmakt som är verksam
maktbas. I den övergripande relation som tränare och spelare har är det emellertid sannolikt
32 att de båda maktkällorna är svåra att separera. Hur spelarna uppfattar tränarnas instruktioner
är förmodat en kombination av innehållet i informationen och graden av tilltro till tränarens
kunskap, baserat på tidigare erfarenhet och intryck. Även vad det gäller distinktionerna av
belönings- och bestraffningsmakt som personlig och opersonlig är det empiriska stödet
svagt, i alla fall i studier genomförda i ledarskapssammanhang. Det kan vara en anledning
till att två övergripande maktbaser (”soft” och ”harsh”) ofta används i mer samtida
undersökningar (t.ex. Schwarzwald, Koslowsky, & Agassi, 2001, Wilson, Erchul, & Raven,
2008) och att låg grad av uppmärksamhet ges åt att undersöka, vad som då benämns som,
subbaser (d.v.s. expertis, belöning etc.).
Att lagidrotter är ett gruppfenomen bör också uppmärksammas i anslutning till
föreliggande studie. Ett naturligt steg i en framtida utveckling av både instrumentet och
kunskapen kring maktbaserna är att undersöka dessas förekomst på lag/gruppnivå. På grund
av det, i sammahanget, låga antal lag i studien i relation till antal parametrar genomfördes
ingen sådan analys. En sådan undersökning skulle kunna svara på i vilken utsträckning de
olika maktbaserna ”finns” även på gruppnivå, men även om och i så fall hur de påverkar och
påverkas av variabler på gruppnivå (t.ex. prestation, klimat).
33 6. Referenser
Allison, L. Power. Oxford Dictionary of Politics. (2013). Tillgänglig:
http://www.oxfordreference.com/view/10.1093/acref/9780199207800.001.0001/acref9780199207800-e-1065?rskey=VExenk&result=1142
Barrett, P. (2007). Structural equation modeling: adjudging model fit. Personality and
Individual Differences, 42, 815–824.
Bass, B., & Bass, R. (2008). The Bass Handbook of Leadership. New York: Free Press.
Brown, T. A. (2006). Confirmatory factor analysis for applied research. New York: The
Guilford Press.
Bentler, P. M., & Bonett, D. G. (1980). Significance tests and goodness-of-fit in the analysis
of covariance structures. Psychological Bulletin, 88, 588-600.
Cartwright, D. (1959). A field theoretical conception of power. In D. Cartwright (Red.),
Studies in social power, 183-220. Ann Arbor, MI: Institute for Social Research.
Cheung, G. W., & Rensvold, R. B. (2002). Evaluating goodness-of-fit indexes for testing
measurement invariance. Structural Equation Modeling, 9, 233–255.
Clegg, S. (1989). Frameworks of Power. Newbury Park: Sage.
DeVellis, R. F. (2003). Scale development: Theory and applications (Vol. 26). Sage
Publications.
Dowding, Keith (1996). Power (Concepts in Social Thought). University of Minnesota Press
Elias, S. M., & Mace, B. L. (2005). Social power in the classroom: student attributions for
compliance. Journal of Applied Social Psychology, 35(8), 1738-1754.
Etzioni, A. 1964. Modern Organizations. Englewood Cliffs: Prentice-Hall.
Fornell, C., & Larcker, D. F. 1981. Evaluating structural equation models with unobservable
variables and measurement error. Journal of Marketing Research, 18, 39–50.
French, J., & Raven, B. H. (1959). The bases of social power. I D. Cartwright (red), Studies in
social power. Ann Arbour, MI: Institute for Social Research.
Haugaard, M. (2010). Power: A ‘family resemblance’ concept. European Journal of Cultural
Studies. 13(4) 419–438.
Hersey, P., & Blanchard, K. H. (1982). Management of organizational behavior: Utilizing
human resources (4:e uppl..). Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall.
34 Hinkin, T. R., & Schriesheim, C. A. (1989). Development and application of new scales to
measure the French & Raven (1959) Bases of Social Power. Journal of Applied
Psychology,74 (4), 561-567.
House, R., & Aditya, R. (1997). The social scientific study of leadership: quo vadis? Journal
of Management, 23(3), 409-474.
Hu, L., & Bentler, P. M. (1998). Fit indices in covariance structure modeling: Sensitivity to
underparameterized model misspecification. Psychological Methods, 3, 424–453.
Kenny, A. (1975). Will, Freedom and Power. Oxford: Basil Blackwell.
Kline, R.B. (2010). Principles and Practice of Structural Equation Modeling, (3:e uppl.).
New York: The Guilford Press.
Konger, J. A. & Kanungo, R. N. (1998). Charismatic Leadership in Organizations. Thousand
Oaks, California: Sage Publications Inc.
Krause, D. E. (2004). Influence-based leadership as a determinant of the inclination to
innovate and of innovation-related behaviors: An empirical investigation. The
Leadership Quarterly, 15(1), 79-102.
Krause, D, E., Boerner,S., Lanwehr, R., & Nachtigall, C. (2002). Der Einzatz von Macht als
Bedingung des Führungserfolgs im Orchesters – Eine Analyse mit Hilfe lineare
Strukturgleichungsmodelle [The use of power as a condition for leadership success in
orchestras – An analysis using linear structural equation models]. Zeitschrift für
Personalpsychologie.
Krause, D. E., & Kearney, K. (2006). The use of power in different contexts: Arguments for a
context specific perspective. In C. A. Schriesheim & L. L. Neider (Red.), Power and
influence in organizations. New empirical and theoretical perspectives. Research in
management: Vol. 5, 59-86. Greenwich, CT: Information Age Publishing.
Kudisch, J. D., Poteet, M. L., Dobbins, G. H., Rush, M. C., & Russell, J. E. A. 1995. Expert
power, referent power, and charisma: Toward the resolution of a theoretical debate.
Journal of Business and Psychology, 10, 177–195.
Lukes, S. (2005). Power: A Radical View, Basingstoke, (2:a uppl.) Palgrave Macmillan,
2005.
Marsh, H. (2007). Application of confirmatory factor analysis and structural equations
modeling in sport and exercise psychology. I G. Tenenbaum, & R. Eklund (Red.),
Handbook of Sport Psychology (3:e uppl.), 774-798. Hoboken, NJ: Wiley.
35 MacCallum, R. C., Browne, M. W., & Sugawara, H. M. (1996). Power analysis and
determination of sample size for covariance structure modeling. Psychological
Methods, 1, 130-149.
MacCallum RC, Roznowski M, Necowitz L. (1992) Model modifications in covariance
structure analysis: the problem of capitalization on chance. Psychological Bulletin
111(3), 490–504.
Merquior, J. G. (1985). Foucault. University of California Press.
Milfont, T. L. & Fischer, R. (2010). Testing Measurement Invariance across Groups:
Applications in Cross-Cultural Research. International Journal of Psychological
Research 3, 111–21.
Morriss, P., 2002. Power: A philosophical analysis, (2:uppl.). Manchester University Press.
Muthén, L. & Muthén, B. (1998-2012). Mplus User's Guide. Version 7. Los Angeles, CA:
Muthén & Muthén.
Oxford English Dictionary. (2013). Power. Tillgänglig:
http://www.oed.com.ezproxy.ub.gu.se/view/Entry/149167?rskey=ZSjI5Z&result=1#eid.
Rahim, M.A. (1988). The development of a leader power inventory. Multivariate Behavioral
Research, 23, 491-502.
Raven, B. H. (1965). Social influence and power. I I. D. Steiner & M. Fishbein (red). Current
studies in social psychology. New York: Holt, Reinhart & Winston.
Raven, B. H. (1992). A power/interaction model of interpersonal influence: French and Raven
thirty years later. Journal of Social Behavior and Personality, 7, 217-244.
Raven, B. H. (1993). The bases of power: Origins and recent developments. Journal of Social
Issues, 49 (4), 227–251.
Raven, B. H. (1999). Kurt Lewin address: Influence, power, religion, and the mechanisms of
social control. Journal of Social Issues. 55 (1) 161-186.
Raven, B. H. (2008). The Bases of Power and the Power/Interaction Model of Interpersonal
Influence. Analyses of Social Issues and Public Policy, 8 (1) 1-22.
Raven, B. H., Schwarzwald, J., & Koslowsky, M. (1998). Conceptualizing and Measuring a
power/interaction model of interpersonal influence. Journal of Applied Social
Psychology, 28, 307-332.
Richmond, V. P., & McCroskey, J. C. (1983). Power in the classroom: Two studies. Paper
presented at the Annual Meeting of the Association of Teacher Educators, Orlando,
FL, January 29 –February 2, 1983
36 Russell, B. (1938). Power: A New Social Analysis. London: Allen and Unwin.
Ruiz-Miguel, A. (1983). Filosofia y Derecho en Norbert Bobbio. Madrid: Centro de Estudios
Constitucionales.
Rylander, P. (manus). Makt och inflytande i Lagidrotter. Doktorsavhandling.
Rylander, P (2012) Why follow leaders – Power in the coach athlete relationship. Swedish
Journal of Sport Research, 1, 107-133.
Schwarzwald, J., Koslowsky, M., & Agassi, V. (2001). Captain's leadership type and police
officers' compliance to power bases [Electric version]. European Journal of Work &
Organizational Psychology, 10(3), 273.
Said, E. W. (1986) Foucault and the imagination of power, in Hoy, D.C. (ed.) Foucault: a
critical reader, Oxford UK and Cambridge USA : Blackwell.
Saris, W.E., Satorra, A., & van der Veld, W. (2009), Testing Structural Equation Models or
Detection of Misspecifications? Structural Equation Modeling, 16, 561-582.
Svenska Akademins Ordbok (SAOB). (2013). Makt. Tillgänglig:
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Thylefors, I. (1991). Ledarskap i vård, omsorg och utbildning. Stockholm: Natur och Kultur.
White, D. M. 1972 ‘The Problem of Power’ British Journal of Political Science. vol.2.
Wilson, K. E., Erchul, W. P., & Raven, B. H. (2008). The likelihood of use of social power
strategies by school psychologists when consulting with teachers. Journal of
Educational & Psychological Consultation, 18(2), 101-123.
Wittgenstein, L. (1967). Philosophical Investigations. Oxford: Oxford University Press.
Wrong, D. (2004). Power: Its Forms, Bases, and Uses (2:a uppl.). New Brunswick:
Transaction Publishers.
Yukl, G. (2006). Leadership in Organizations. (6:e uppl). New Jersey: Pearson Education Inc.
37 Appendix. Påståenden som användes i maktbasenkäten.
Hur ofta händer det att du ställer upp på
det som han/hon vill för att…
1
han/hon är väldigt kunnig inom din
idrott
2
han/hon kan påverka din speltid
negativt annars
3
du vill ha en bra relation med
honom/henne
4
han/hon är något av en förebild för hur
du vill vara
5
han/hon har rätt att kräva att du gör så
som han vill
6
du vill inte att han/hon ska tycka illa om
dig
7
få beröm från honom/henne
8
hans/hennes metoder och idéer brukar
ge bra resultat
9
han/hon inte ska peta dig ur laget eller
förstauppställningen
10
han/hon skall ha en positiv uppfattning
om dig
11
han/hon är någon som du ser upp till
och vill ta efter
Aldrig,
eller
nästan
aldrig
Väldigt
sällan
Sällan
Ibland
Ofta
Väldigt
ofta
Alltid,
eller
nästan
alltid
38 i en lagidrott får man helt enkelt
acceptera att det är tränaren som
bestämmer
12
13
han/hon inte skall bli kyligt inställd till
dig
14
han/hon kan få dig att må bra och trivas
om du gör det
15
han/hon har en överblick över laget som
du inte har
16
annars minskar dina chanser att få spela
17
det är på något sätt viktigt att han/hon
tycker om dig
18
han/hon är någon som du beundrar och
har stor respekt för
19
trots allt ska du som spelare alltid göra
som han/hon säger
20
han/hon inte skall bli besviken på dig
21
han/hon kan få dig att känna dig viktig
för laget
22
han/hon har kompetensen att få dig
och/eller laget att bli bättre
23
annars får du mindre förtroende på
planen från honom/henne
24
du vill att han/hon ska gilla dig
25
han/hon är någon du vill efterlikna
26
hans/hennes uppgift är att bestämma
vad du skall göra
27
det skulle vara jobbigt om han/hon
ogillade dig
28
då får du uppskattande kommentarer
från honom/henne
39 Expert: 1, 8, 15, 22
Referens: 4, 11, 18, 25
Legitim: 5, 12, 19, 26
Opersonlig belöning: 7, 14, 21, 28
Opersonlig bestraffning: 2, 9, 16, 23
Personlig belöning: 3, 10, 17, 24
Personlig bestraffning: 6, 13, 20, 27
Att notera. För att underlätta läsningen av instrumentrapporten omnämns de olika
påståendena som exp1, leg2, ref3, obs4, o.s.v. Exp1 exp2 exp3 exp4 motsvarar påståendena 1,
8, 15, 22, leg1 leg2 leg3 leg4 motsvarar påståendena 5, 12, 19, 26 i enkäten, och så vidare.
De påståenden ovan som är i fetstil är de som är med i den slutgiltiga modellen. Observera att
påstående 13 (pbs2) är med i faktorn för Opersonlig bestraffning i den slutgiltiga modellen,
där den ersatte påstående 9 (obs2).
40 Idrottsvetenskapliga rapporter –
Institutionen för kost- och idrottsvetenskap
Göteborgs universitet
Adress:
Box 100
405 30 Göteborg
Redaktör: Owe Stråhlman
1. Stråhlman, O., (2004). Idrott – mål eller medel. Göteborgs universitet: Idrottshögskolan.
2. Patriksson, G., Eriksson, S., Augustsson, C. & Stråhlman, O. (2004). Utveckling och
förnyelse av idrottsverksamhet” - en utvärdering av projektverksamhet som fått medel ur
Allmänna arvsfonden. Göteborgs universitet: Idrottshögskolan.
3. Patriksson, G. & Stråhlman, O., (2004). Young peoples lifestyle and sedentariness - the
case of Sweden and Denmark. Göteborgs universitet: Idrottshögskolan.
4. Annerstedt, C. (2006). Framgångsrikt ledarskap inom elitidrott. Göteborgs universitet,
Idrottshögskolan.
5. Stråhlman, O (2006). Elite sport career process, career analysis of former Swedish elite
athletes. Göteborgs universitet: Idrottshögskolan.
6. Stråhlman, O., Patriksson, G. & Annerstedt, C. (2008). Arbete – livsstil – hälsa. Resultat
och analyser av AB Previas databas Arbetsliv och Hälsa. Göteborgs universitet,
Idrottshögskolan.
7. Stråhlman, O. & Patriksson, G. (2008). Att rätta mun efter matsäcken. Förutsättningar för
att bedriva projekt om kostnadseffektivitet. Utvärdering av Handslaget. Göteborgs
universitet, Idrottshögskolan.
8. Patriksson, G., Stråhlman, O., Eriksson, S. & Kristén, L. (2008). Handslaget – från idé till
utvärdering. Om projekt, ekonomi och verksamhet. Utvärdering av Handslaget. Göteborgs
universitet, Idrottshögskolan.
9. Annerstedt, C., Annerud, E. & Stråhlman, O. (2009). Hälsoform: en analys av ett
hälsofrämjande koncept. Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.
I samband med omorganisationen av verksamheten vid UFN år 2010 påbörjades ny
indexering:
2012:
1. Patriksson, G., Stråhlman, O. & Eriksson, S. (2012). Blev Idrottslyftet ett lyft? Analys och
utvärdering av Riksidrottsförbundet, Akademiska Idrottsförbundet, Flygsportförbundet och
Korpen – Svenska Motionsidrottsförbundet. Göteborgs universitet: Institutionen för Kostoch Idrottsvetenskap.
2. Patriksson, G., (2012). Swedish young peoples´ lifestyles with focus on physical (in)activity
and overweight/obesity - a review of the research literature. Göteborgs universitet:
Institutionen för Kost- och Idrottsvetenskap.
3. Kougioumtzis, K (2012). Greek young peoples´ lifestyles with focus on physical
(in)activity and overweight/obesity - a review of the research literature. Göteborgs
universitet: Institutionen för Kost- och Idrottsvetenskap.
4. Backman, J. (2012). I skuggan av NHL: En organisationsstudie av svensk och finsk
elitishockey. Göteborgs universitet, Institutionen för Kost- och idrottsvetenskap
(licentiatuppsats).
2013:
1. Patriksson, G. & Persson, C. (2013). Physical literacy among inactive Swedish young
people - An interview study of a neglected group in sport science research. University
of Gothenburg: Department of Food, Nutrition and Sport Science.
2. Kougioumtzis, K. (2013). Physical literacy in Greek children and adolescents. A study
within the Active Lifestyles project. University of Gothenburg: Department of Food,
Nutrition and Sport Science.
3. Samuelsson, D. (2013). En sportchefs vardag - en kvalitativ studie om sportchefens
uppgifter i elitserien i ishockey. Göteborgs universitet, Institutionen för kost- och
idrottsvetenskap.
4. Adolfsson, H & Söderberg, E. (2013). Att arbeta utan lön? En studie om
funktionärerna på GöteborgsVarvet. Göteborgs universitet, Institutionen för kost- och
idrottsvetenskap.
5. Teng, G. (2013). Uppdrag samspel - en studie om elevers samspelskunnande i bollspel
i ämnet idrott och hälsa. Göteborgs universitet, Institutionen för kost- och
idrottsvetenskap (licentiatuppsats).
6. Högman, J., (2013). Young people´s experiences of organized spontaneous sport.
University of Gothenburg: Department of Food, Nutrition and Sport Science.
7. Stråhlman, O & Marting, S., (2013). Volunteers at the 2013 European Indoor Athletics
Championships – a study on volunteerism in sport events. University of Gothenburg:
Department of Food, Nutrition and Sport Science.
2014:
1. Stråhlman, O & Pålshammar, J., (2014). Volunteers at GöteborgsVarvet 2013,
Volunteering Experiences at a Sporting Event. University of Gothenburg: Department
of Food, Nutrition and Sport Science.
2. Rylander, P., (2014). Makt och inflytande i lagidrotter – Instrumentrapport. Göteborgs
universitet, Institutionen för kost- och idrottsvetenskap.
Reports in Sport Science
Department of Food, Nutrition and Sport Science
University of Gothenburg
Address:
Box 100
405 30 Göteborg
SWEDEN
ISSN 1653-6991