Transcript Tillstånd och åtgärder - helena
Poseidon – 5. Tillstånd och åtgärder
2010-10-08 Helena Strandberg, konservator, konsult Linda Denlert, konservator, Västarvet Poseidonfontänen på Götaplatsen september 2010 med brun beläggning på ryggen
2
Innehåll: Poseidon – Tillstånd och åtgärder
Sammanfattning och reflektion angående tillståndet ......................................... 13
3
Bakgrund
Denna rapport grundar sig på följande: Den historiska bakgrunden till Poseidonfontänen och dokumenterade åtgärder som skett efter tillblivelsen är beskrivna i rapporten Poseidon – 1. Historisk undersökning. Analyser av patinan och undersökning av Poseidons inre är redovisade i Poseidon – 2. Analyser av patina, respektive Poseidon – 3. Invändig besiktning. Metodutprovning för rengöring av patinan är redovisad i Poseidon – 4. Metodval för rengöring.
Poseidonfontänens konstruktion
Poseidonfontänen utgörs av brunnskaret, Poseidonskulpturen och sex mindre skulpturer: Najad, Triton, Najad och Triton, Haj, Mulle och Havskatt.
1 Samtliga skulpturer sprutar vatten.
Stämplar o signaturer
På bronskarets insida (mot teatern) finns följande inskription: MCMXXI CARL MILLES SKVLPS.
HERMAN BERGMAN FVD.
CHARLES FELIX LINDBERG DON.
MCMXXVII Mellan Poseidons fötter, på postamentets ovansida, finns signaturen: L RASMUSSENS BRONCESTØBERI KBHVN 1931 På sidan av Poseidons postament (mot avenyn) finns signaturen: CM S 1930 På två av de sex mindre skulpturerna (Triton och Havskatt) finns märkningen: CM. Det är troligt att märkningen finns även hos de andra skulpturerna men sitter på ställen som är svåra att iaktta.
Brunnskaret
Brunnskaret är uppbyggt av flera delar som sammanfogats till en cirkelrund helhet. Brunnen är 970 cm i diameter och ytterkanten 120 cm hög. Skålens djup är 60 cm. Brunnskaret vilar på ett gjutet betongfundament, ca 25 cm tjockt. Betongplattan under kopparskålen är ca 26 cm tjock. Eventuellt finns ett skikt asfalt under kopparen.
2 Karets utsida utgörs av bronssektioner gjutna hos Herman Bergman Konstgjuteri AB i Enskede, Stockholm. I avtalet mellan Carl Milles och Herman Bergman uppges att bronsmassan skall innehålla 7 kg tenn och 3 kg zink på 100 kg koppar.
3 Detta överensstämmer med analyserna av patinan som visar en hög tennhalt.
4 Bronssektionerna, är troligen sammanfogade med fals och skruv och efterbearbetade med ciselering. Gjutningen av 1 Fiskarna artbestämda av Kennet Lundin, Göteborgs Naturhistoriska museum . Carl Milles har dock skapat skulpturerna med konstnärlig frihet. 2 Se ritningar från J. Lindbergs Ingenjörsbyrå i Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 3 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 4 Se Poseidon – Analys av patina. Rapport 2010
4 bronssektionerna försvårades av de stora svåråtkomliga intagen med djupa profiler, vilket även fördyrade arbetet.
5 Brunnskarets insida är klätt med kopparplåtar, enligt källuppgift 1,5 mm tjocka, och i dubbla skikt. För arbetet svarade kopparslagarfirman Hammar. Nuvarande konstruktion är från 1931 då brunnskaret förstärktes för att klara av tyngden från skulpturerna som skulle sättas upp.
Poseidon
Postamentet till Poseidon, en snäcka ovanpå en sten, är ca 70 cm högt (bild 6). Stenen är nedtill förankrad mot bassängen i underliggande betongplatta med 10 kraftiga sexkantsbultar. Bultarna är genomgående och åtdragna med mutter på undersidan av betongplattan (bild 6). Postamentet är invändigt försett med fyra lutande stödben av stålbalkar i L-profil (bild 8-12). Dessa är nedtill fastbultade i betongplattan. L-balkarna är upptill fästa i en asymmetrisk järnplatta med järnbult. Järnplattan sitter fast i snäckans ovansida med fyra vagnsbultar (runt huvud, bild 7) i kopparlegering med mutter under. Stödbenen är stabiliserade med tvärgående platta stålstag (ca 6 cm breda) fästade med bultar i järn. Snäckan och stenen är gjutna i flera delar som är sammanfogade med fals och bultar (ca 20 st rostfria med sexkantsmuttrar som möjligtvis inte är original). En stor mutter (d=5-6 cm) i kopparlegering går upp till höger häl. Mellan vänster ben och snäckan finns en likadan stor mutter (bild 10). Inuti postamentet finns flera, minst 6 st, kraftiga tvingar av stål (klammor) som pressar samman falsarna, 3 st mellan stenen och snäckan, 1 st håller till vänster fot, och 2 st håller höger fot. Enligt uppgift är de kraftiga tvingarna av stål sekundära: bultarna som håller samman fotplattan brast efter ett par år och byttes ut 1936 mot nya i rostfritt stål, kompletterade med ”klammor”.
6 I postamentet finns en inspektionslucka (vänd mot Konstmuseet) som är fäst med tolv försänkta spårskruvar med platt huvud. Poseidonskulpturen är ca 423 cm bred och ca 637 cm hög inklusive postamentet (bild 13-14). Skulpturen är sammansatt av flera delar i brons vilka är gjutna (troligen sandgjutna) 7 . Utifrån synliga skarvar kan delarnas antal uppskattas till minst 20 stycken. Delarna hålls samman med tidsenlig och traditionell metod: skruvning och falsning, d.v.s. med genomgående bult med mutter. Från den invändiga undersökningen som genomfördes 20100902 8 vet vi att dimensionerna på både falsarna och bultarna varierar, säkerligen för att möta respektive fogs krav på hållfasthet. Materialet hos synliga bultar och muttrar är kopparlegering (mässing), och troligtvis i järn i vissa fall (enligt videoprobeundersökningen). Den vänstra armen och Poseidons huvud är sammanfogade till kroppen med synliga tappar (kopparlegering) istället för fals och skruv (bild 15-16). Fogarna härrör sannolikt från den slutliga monteringen av skulpturen som utfördes på Götaplatsen 1931. Tapparna är ca 1,5 cm i diameter och sitter på jämna avstånd till varandra i en rad runt halsen respektive vänster arm. Efter monteringen har fogarna bearbetats (ciselerats) för att dölja de utvändiga skarvarna. Generellt är ciseleringen väl utförd med resultatet att många fogar är svåra att upptäcka även på nära håll. Men på ”tappfogen” på Poseidons vänstra deltamuskel (axelparti) finns en 5 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 6 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 7 Sakkunnig gissning av personalen på Herman Bergmans Konstgjuteri 8 Se Poseidon – Invändig besiktning. Rapport 2010
5 sexkantig punssöm (bild 16) som lämnats i ett ofärdigt skick, men bara på ytor osynliga från marken. Kanske är dess ofärdiga skick ett resultat av tidsbrist vid sammanfogningen. Snäckan i Poseidons vänstra hand (bild 17) är täckt med en kopparplåt tillpassad efter snäckans form. Plåten är fastskruvad med ca 20 skruvar vars dimensioner och utförande varierar då de bytts ut efterhand. Ovanpå plåten sitter åtta mindre kopparplåtar fastskruvade, även dessa med olika skruvar, vilka fungerar som vattenriktare åt respektive mynning. Riktarna liksom mynningarna är numrerade 1-8. Hajen i Poseidons högra hand har tre vattenmynningar i munnen försedda med varsitt munstycke med rund mynning.
Skulpturerna runt Poseidon
Samtliga skulpturer är sammansatta av flera gjutna delar i brons som är sammanfogade genom skruvning och falsning. Skulpturerna har nedtill ett postament av olika form som är fäst till underliggande betongfundament med, i de flesta fall, fyra sexkantsbultar. Bultarna är inte genomgående genom betongplattan (bild 19-28). Haj är ca 107 cm bred och 107 cm hög inklusive postamentet. Postament avslutas i en rund platta vilken är fäst med fyra sexkants bultar. I munnen finns en vattenmynning bestående av ett runt gängat kopparrör på vilket ett kort koniskt munstycke är fastskruvat. Munstyckets mynning är oval. Najad är ca 95 cm bred och 150 cm hög inklusive postamentet. Postamentet består av två delar där den nedre utgörs av en sexkantig pelare, möjligen sekundär. Fogen på fisken som Najad håller i höger hand avviker i färg från övriga, vilket kan tyda på en lödfog. I sina händer håller Najad en ål och en fisk i vars munnar det finns en vattenmynning bestående av ett runt gängat kopparrör som saknar munstycke. Mulle är ca 74 cm bred och 125 cm hög inklusive runt postament. Vatten leds upp till munnen och vattenmynningen som består av ett ovalformat plåtstycke, sannolikt sekundärt. Triton är ca 117 cm bred och 147 cm hög inklusive postamentet. Postamentet består av två delar där den nedre utgörs av en mångkantad oliksidig pelare. Pelaren är fäst till underliggande betongfundament med ca 5 sexkantsbultar. Vatten leds upp till munnen och vattenmynningen som består av ett ovalformat plåtstycke, sannolikt sekundärt. Havskatt är ca 115 cm bred och 145 cm hög inklusive postamentet. Postament avslutas i en rund platta vilken är fäst med fyra sexkantsbultar. Under huvudet i underkäken finns en större spårad skruvskalle vars funktion är okänd. Havskatt har sammanlagt 18 vattenmynningar, 15 i underkäken och 2 på nosen. Dessa består av runda gängade kopparrör på vilka korta koniska munstycke är fastskruvade. Munstyckena har runda mynningar. Najad och Triton är ca 86 cm bred och 151 cm hög inklusive postamentet. Postament avslutas i en oval platta vilken är fäst i betongfundamentet. Skulpturen är sammansatt av minst fem gjutna delar i brons. Två av skarvarna, mellan Najad och Triton, och mellan Najad och ål, förefaller vara lödda. Möjligen äldre lagningar. På Najads högra och vänstra arm finns ilappade bitar av brons. De är sannolikt lagningar utförda i gjuteriet på grund av felaktigheter i bronsen från själva gjutningen vilket skulle innebär att ilappningarna är ursprungliga. I sin hand håller Najad en ål i vars mun det finns en vattenmynning som består av ett runt gängat kopparrör till vilket munstycket saknas.
6
Vattenledning
Redan vid 1922 fanns planer för brunnens vattenledningssystem vars utförande skulle ombesörjas av kommittén för Charles Felix Lindbergs donationsfond. Beräknad kostnad för vattenledningsanläggningen och pumpmaskineriet uppgick till 15 000 kr.
9 Anmärkningen om pumpmaskineriet låter oss förstå att man redan från början planerade för ett cirkulationssystem där brunnsvattnet återanvändes och för utrymmen att inhysa detta. Det första vattenledningssystemet kan dateras till 1923, 10 och var då avsett för det första provisoriska brunnskaret som uppställdes till Jubileumsutställningen som öppnade 8 maj. Vattenspelet utgjordes av vattenstrålar (troligen 14 st) riktade rakt upp. När det riktiga brunnskaret i brons kom på plats 1927, togs vattenspelet åter i bruk 11 (troligen i oförändrat utförande) och fortsatte så vara fram till 1931 då Poseidon och de omgivande skulpturerna stod färdiga. När brunnskaret i brons invigdes gav kommittén för Charles Felix Lindbergs donationsfond stadens vattenledningsverk i uppdrag att förvalta brunnen.
12 Dagens vattenledningssystem kan dateras till 1931. Systemet från 1923 lades om inför monteringen eftersom mittgruppen blev större än först beräknat, vilket krävde en förstärkning av underredet till brunnskaret och omläggning av vatten och avloppsledningar. Enligt avtal skulle Poseidon levereras med ”inre ledningar för vatten och munstycken för vattenstrålning efter anvisningar av professor Milles. Dessa anordningar skola vara sådana, att vattenflödet kan regleras och att ledningarna utan svårigheter kunna rensas”. Rörsystemet kopplades in i samband med monteringen av en montör från A.-B. Celsius i Göteborg.
13 Vattenförsörjning till bassängen sker via vatten från det kommunala nätet. I rummet under brunnskaret kommer vattnet i en huvudledning, matarledning, av gjutjärn och slussas via mindre ledningar ut till samtliga skulpturer. Vattnet i brunnen sugs tillbaka via ett avlopp i karets botten och hålls cirkulerande med en pump placerad ca 100 m från brunnen. Vattnet i Poseidonbrunnen filtreras, innan det sugs tillbaka för cirkulation, genom ett grovmaskigt plåtnät placerat över avloppet (bild 30). Detta är det enda filtret som finns i systemet. Ledningarna mellan pumpen och brunnen är av gjutjärn, förmodligen är det originalledningarna. Även pumpen förmodas vara ursprunglig men uttjänta delar har under årens lopp skiftats. Vid tömning av brunnen släpps vattnet ut via utlopp i betongplattan och ner på betonggolvet i rummet under. Där tar vattnet sig ut, antingen genom golvet eller via ett avlopp för dagvatten i rummets sydöstra hörn.
14 Vattenförsörjning till Poseidonskulpturen går via flera ledningar och tas från matarledningen. Till hajen i Poseidons högra hand, som har tre vattenmynningar, leds vattnet genom tre kopparrör. Ett rör till vardera mynningen. Rören går in genom höger fot (hålfoten), upp genom benet och ut via höften där Poseidon sitter ihop med hajens vänstra stjärtfena. Där går rören in i hajen och vidare upp till gapet där mynningarna är. Åtta vattenledningar går till snäckan i Poseidons vänstra hand. Dessa har delvis bytts ut, troligen i samband med skadorna som Poseidon fick 1981 när en sprängladdning detonerade vid hans fötter.
15 Rören som går in via vänster fot (hälen) är av vit plast medan rören som kommer upp i snäckan är av koppar, de förmodade originalrören. Skarven mellan plast- och kopparrör finns inuti skulpturen, sannolikt i höjd med den lagning som finns på insidan av 9 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 10 Fotografi från 1923, tillhör Göteborgs Stadsmuseums samling, GhmE_6407.jpg 11 Fotografi från 1927-1930, tillhör Millesgården. 12 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 13 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 14 Bert Hermansson, Park- och Naturförvaltningen. 15 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010
7 vänster underben. Rören är dragna upp genom vänster ben, rumpa, midja och bål, in i vänster arm och vidare genom handen. De går in via borrade hål i snäckans heltäckande botten och vidare till varsin mynning. Även i snäckan har kopparrören bytts ut mot plaströr, dock inte alla. Tre kopparrör är igenpluggade med rundstav i trä. Det innebär att vattenförsörjningen sker via fem kopparrör men förgrenar sig till åtta mynningar, via de påskarvade plaströren. Dimensionen på de nya plaströren är mindre än kopparrörens. Vattenförsörjning till småskulpturerna i brunnen tas från matarledningen via kopparrör, vilka förmodas vara originalrören. Till Haj går ett kopparrör till en mynning. Till Najad går två kopparrör till två mynningar. Till Mulle går ett kopparrör till en mynning. Till Triton går ett kopparrör till en mynning. Till Havskatt går ett kopparrör av grövre dimension till 18 mynningar. Till Najad och Triton går ett kopparrör till en mynning. Mynningarna skiljer sig åt i form och dimension mellan skulpturerna och en del upplevs som sekundära. Några av skulpturerna har mynningar försedda med munstycken medan de tydligt saknas på andra. Munstyckena skruvas fast på kopparröret som gängats i mynningen och enligt muntlig uppgift är de saknade munstyckena stulna.
16 Avrinning av vatten inuti Poseidon sker från små hål upptagna i bronsgodset på strategiska ställen, som mellan och på fingrarna i vänster hand (4 st), under pungen, under höger armbåge, och på stjärtfenan på haj i höger hand.
Ursprungligt utseende
Brunnskaret
När brunnskaret uppställdes 1927 var det ljust patinerat. Detta syns tydligt på de första svartvita bilderna från 1927-30 där karet står ensamt uppställt utan mittgrupp (se bild 6-10 från 1927-30 i Historiska undersökningen, jmf med bild 1-10 från 2009-10). Patinan var ljus och matt på en mörkare grund. Möjligtvis var karet först patinerat mörkt med svavellever och sedan ljusgrönt ovanpå med olika kemikalier. Det finns många recept för den ljusa matta Millesgröna tonen.
17 Kemikalierna var påförda utan synliga penselstråk, och ljusa områden syntes fläckvis och var tydligast i fördjupningar. Inga rinningar fanns heller i den ursprungliga artificiella patinan. Ett ytterligare belägg för den ljusa matta patinan är att de provisoriska relieferna i gips som sattes upp till utställningen 1923 var shellackerade och oljemålade matta enligt Milles instruktioner 18 för att likna brons. I avtalet mellan Milles och CFL angående bronskaret som senare färdigställdes, står också att skålen ska ciseleras och patineras efter överenskommelse, vilket tyder på att Milles hade en klar mening om patineringen.
19 På fotografier från 1930-talet (bild 13-19 från 1931-40 i Historisk undersökning) kan man se att den ljusgröna patinan på brunnskaret delvis har försvunnit efter en tid, men också att ljusa penselstråk efter patineringsprocessen har blivit synliga på vissa ställen. Ljusa lodrätta rinningar har också blivit tydliga (mest i reliefens bakgrund) och många utåtstående delar har blivit polerade och mörka. 16 Bert Hermansson, Park- och Naturförvaltningen. 17 Ett som använts i Köpenhamn är enligt muntlig utsago från Ole Björn, bronsciselör, Köpenhamn, 1986. är: HCl mättad med Zn pulver; HNO 3 mättad med Cu pulver; Blandningen smörjs kall på bronsen som sen tvättas med salmiakvatten (NH 4 Cl). Dagen efter har patinan skiftat färg från brun till grön. 18 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 19 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010
8 Det var först på tal om att bronskaret skulle ompatineras när mittgrupperna skulle gjutas och patineras, så att de skulle få samma ton. Men Milles var 1930 nöjd med patinan på bronskaret så ompatineringen blev inte av.
20
Poseidon och skulpturerna runt
Mittgruppens skulpturer var vid uppställningen 1931 ljust patinerade och harmonierade med det tidigare uppställda brunnskaret (bild 13-19 i Historisk undersökning). På foton från 1930-talet (troligtvis några år efter uppställningen) ses ljusa lodrätta rinningar på flera av skulpturerna (t ex i Poseidons ansikte, höger ben, bröstet). Det är troligt att detta var konstnärens avsikt med den artificiella patineringen, att skulpturerna i mitten skulle harmoniera med brunnskarets patina. Möjligtvis var patineringen gjord på detta vis eller så framkom ränderna kort tid efter invigningen pga regn, vattenstrålar och kemikalier som urlakats ur patinan. Man kan också se på dessa foton att den ljusa patinan troligtvis försvunnit till viss del redan efter några år och att patinan därför mörknat. I avtalet med Rasmussens gjuteri står att avgjutningarna skall utföras väl, vara överarbetade och patinerade och för framtiden säkert bestående efter anvisningar och kontroll av Milles.
21 Reaktioner kring invigningen av Poseidonfontänen visar också att bronsen var grönpatinerad.
22 Det står i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 18 sept 1931 om ”Milles grönmålade kolosssalbeläte”. Vid Professor Romdahls invigningstal försvarar han konstverket med ”Den gröna färgen har naturligtvis inte fått ålderns patina över sig…”. I en recension i GP skriver Elis Andersen ”. ”Han står där väderbiten…”. Tydligtvis var skulpturens patina grön men den kanske även stack ut och såg ny ut.
Vattenstrålarna i fontänen
Vattenstrålarnas antal i fontänen förändrades någon gång mellan år 1950 och 1980 då fyra nya vattenstrålar tillkom, samtliga riktade mot Poseidon från bassängens botten. Dessa sticker upp ca 50 cm ovanför karets botten och är placerade på samtliga sidor om Poseidon: framsida, baksida samt vänster och höger sida. Vattenstrålarnas källa är fyra galvaniserade rör vilka är fristående element i brunnskaret. Vatten tas från matarledningen. På ett vykort från 1980 23 är tre av fyra vattenstrålar verksamma, strålen riktad mot Poseidons bål är inte i drift (bidl). Enligt Park- och Naturförvaltningen har den varit igenpluggad sedan flera år tillbaka. Efter återkommande problem med skadegörelse och ständigt skiftande av rör pluggades även de resterande tre rören igen, detta skedde i juli 2010.
24 Vattenstrålarnas riktning från respektive skulptur är oförändrad men det är skillnad på strålarnas längd och intensitet. Tidiga fotografier (från 1931-40) visar en Poseidonbrunn med höga långa vattenstrålar som skapar vattenkaskader av helt annan omfattning än i dag. Mest iögonfallande förändring har skett hos Havskatt (bild 32) och Mulle samt hajen i Poseidons högra hand. Vattenstrålarnas riktning mot Poseidon har förändrats. Omkring år 1980 är vattenstrålarna riktade över Poseidons huvud (se bild i Historisk undersökning).
25 Under 2000-talet har 20 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 21 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 22 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 23 Vykort omkring 1980, tillhör Göteborgs Stadsmuseums samling, GMA_12424_3.jpg 24 Bert Hermansson, Park- och Naturförvaltningen. 25 Vykort omkring 1980, tillhör Göteborgs Stadsmuseums samling, GMA_12424_3.jpg
9 vattenstrålarna sänkts och träffar istället på Poseidon nedanför axelpartiet, dvs vänster armhåla, ryggen och hajen i höger hand.
26
Tillstånd
Brunnskarets tillstånd
Reliefernas mönster i rinningarna överensstämmer delvis med rinningsmönstret från 1930 talet. Skillnaden är att nu att dessa områden också är orangefärgade eller bruna (bild 1-5, jmf med historiska bilder 6-10). Brunnskaret har inte undersökts i detalj för denna rapport. Generellt kan sägas att utseendet på brunnskarets reliefer liknar skulpturerna. Karet är dock mer slitet och patinan är helt borta på vissa ställen där människor kliver. Det är också extremt utsatt och smutsigt av samma bruna och orange beläggning som på skulpturerna.
Konstruktionens tillstånd
Betongplattan vittrar och kopparrören i utrymmet under bassängen är belagda med krustor från urlakad betong. Stalaktiter hänger i taket. Stålkonstruktionen i postamentet till Poseidon har ytlig rost, samt vissa klammor och bultar. Poseidon har en spricka i rumpan som är synlig utifrån, troligtvis original. En stor bult finns på insidan syns vid videoprobeundersökningen. I höger armhåla finns också en spricka från baksida till framsida. Denna är troligtvis också ursprunglig.
Patinans tillstånd generellt och orsaker
Det har spekulerats kring Poseidons skiftande färger, bl a i GP 5 juli 2008, att skulpturen blivit brunare med åren, speciellt på ryggen, men även bytt färg till alggrön, och orsakerna till detta. Redan några år efter att skulpturen sattes upp på 1930-talet tycks det ha uppkommit något rostbrunt på statyn som skapade problem.
27 Detta har eventuellt accelererat de sista åren. Tydligt är dock att Poseidonskulpturen är betydligt mer brun och orange än bronsskulpturer i allmänhet är i Göteborg. Den alggröna färgen förekommer heller inte på andra fontäner i staden. Analyser av patinan har givit mer klarhet i denna problematik. Alla skulpturer i fontänen ger huvudsakligen ett ljusgrönt intryck. Dessa ljusgröna korrosionsprodukter består främst av basisk kopparhydrosulfat (brochantit) och eventuellt kopparhydroxyklorid (atacamit) 28 . Men även basisk kopparhydroxynitrat kan identifieras med XRD vilket visar på en rest av den ursprungliga konstgjorda patineringen. På stora delar av ytan (nästan hälften) finns en brun beläggning på ytor uppåt och inåt fontänens mitt. Denna beläggning kan härledas till de delar där vattnet från fontänerna faller på skulpturerna. På vissa bruna ytor är beläggningen mörk och blankpolerad där skulpturerna även berörs och klättras på, och på andra ytor mer matta. Analyserna visade stor förekomst av järn i denna beläggning och förklarar färgen. Mängden organiskt material var däremot låg. 26 Rapport från SVK, 2009. 27 Bronsgjutare Rasmussen påpekar i ett brev i juni 1935 att den ”rost” som uppkommit på statyn kan skuras bort med vatten och mjuk borste, dock försiktigt för att inte skada patinan. Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010. Rapport 2010 28 Se Poseidon – Analys av patina. Rapport 2010
10 Järnföreningarna är troligtvis rost som härrör från de 80 år gamla gjutjärnsrören i vattenledningssystemet. På ytor på skulpturerna som är vertikala är beläggningen mer orange och tunnare. Över dessa ytor rinner också vattnet från fontänen. Denna beläggning innehåller också rost men i ett tunnare skikt. Den bruna och orange beläggningen fanns inte på skulpturerna ursprungligen. Detta är tydligt om man jämför foton från 1930 talet med nutid. Poseidonfontänen är en av de mest uppmärksammade skulpturerna i Göteborg. Det sker en livlig aktivitet runt om och i fontänen och den är frekvent utsatt för nedsmutsning av värsta sort.
29 Detta gör det cirkulerande vattnet mycket smutsigt eftersom det inte finns någon rening i systemet. Personal 30 som rengör bassängen regelbundet kan vittna om efterlämningar av allehanda slag både dag och nattid, bl a används bassängen som toalett för både djur och människor. Hur ofta människor kissar i/på brunnen vet man inte men doften är tydlig. Det förekommer också en nedskräpning med slängda godispapper, pappersmuggar mm i brunnskaret. Däremot är Poseidonbrunnen inte särskilt utsatt för klotter men däremot av paintballattacker och annat bus.
31 Den alggröna växtligheten på fontänen vittnar också om att en bas för växtlighet på denna skulptur vilket annars är mycket sällsynt på skulpturer i brons pga att koppar är ett gift för levande organismer. Analyserna visar att silicon troligtvis finns i beläggningen på skulpturen. Denna produkt kommer troligen från tätningsmaterial som använts i bassängen och verkar som bas för algväxten. Det finns troligtvis många andra produkter i beläggningen pga nedsmutsningen av fontänen. Patinan på skulpturerna är för det mesta matt, men ibland polerad blank både på bruna, orange och gröna partier. Poleringen beror på att skulpturerna vidrörs och klättras på.
Patinaskikt
Brun beläggning finns på samtliga skulpturer. Den är lätt att skrapa av med skalpell. Under denna finns ett ljust blågrönt skikt som troligtvis är rester av den ursprungliga patinan. Inget rödbrunt kupritskikt (Cu 2 O) finns utan metallen ligger direkt under (bild 34). Orange patina finns på stora delar av skulpturerna och främst på vertikala delar där fontänvatten faller. Det tycks vara samma sorts beläggning som det bruna men tunnare skikt (bild 35). Patina som inte har en brun eller orange beläggning är ibland ljusgrön, alltså med en gul ton, eller ljust blågrön när den är mer urlakad (bild 34-35). Metallen ligger direkt under det blågröna, utan kupritskikt (Cu 2 O). De blågröna korrosionsprodukterna är ovanligt blå i tonen. Analyserna 32 visar också att mycket tenn finns i korrosionsprodukterna, troligtvis i form av tennoxid (SnO 2 ), som bidrar till den blåa tonen. Det har troligtvis också skett en urlakning av gröna kopparkorrosionsprodukter i patinan som gjort att den vita tennoxiden som är mindre löslig koncentrerats. Detta kan också bidra till den ljusblå tonen i patinan. Svarta områden är inte så förekommande men finns ibland i regnskugga (bild 35-36). De är lätta att skrapa av. Det finns ett rödorange kupritskikt under det svarta. En vit eller gul 29 Se Poseidon – Historisk undersökning. Rapport 2010 30 Bert Hermansson, Park- och naturförvaltningen. 31 Ibid. 32 Se Poseidon – Analys av patina. Rapport 2010
11 beläggning finns också på de svarta områdena ibland vilket är avlagringar från vattenledningsvattnet. Alla småskulpturer har en beläggning av gröna alger och vitt (kalk eller annan beläggning av orenheter i vattnet) på partier under vattenytan (bild 36). Den är mjuk och lätt att skala av med skalpell. En alggrön beläggning uppkommer också högre upp på skulpturernas regnskyddade nordvända ytor ibland när fontänvattnet har varit på (bild 36). Dessa identifierades som encelliga grönalger.
33 _____________ brun _____________ ljus blågrön__ metall _____________ svart_______ rödorange kuprit metall _____________ orange _____________ ljus blågrön__ metall _____________ ljusgrön_____ ljus blågrön__ metall ____________ ljus blågrön__ metall
Specificerad beskrivning av skulpturernas patina
Poseidon. Musselhatten är främst ljust blågrön på toppen. Poseidon har matt brun beläggning på uppåtvända ytor: musselhattens baksida, i snäckans skål, hela ryggen på skulpturen, fisken upptill, höger underarm. Polerad brun beläggning vid vänster skulderblad. Är detta ett ställe som en stege angörs vid? Brun polerad vid fiskens upptill. I ansiktet lite orange polerat på åsarna i modelleringen Orange beläggning på: Snäckan i handen vertikalt där vattnet flödar ut hela tiden, Vänster underarm, ansiktets höger kind, vänstra halva och under näsan. Gråsvart i regnskugga på musselhatt (ljusgrönt under utan kuprit). Svart i regnskugga på vänster haka/kind. Svart poröst i regnskugga under snäckan i handen, under lockar på håret, flagande beläggning vid fiskens undersida mot norr, under snäckan i handen. Mossgrön kletig algväxt i svart flagande: under snäckan i vänster hand. Ljusgrön matt på framsidan av skulpturen, låren. Skulpturen är inte speciellt utsatt för fåglar. Ingen fågelträck eller korrosion efter detta kan synas. Däremot tycks insekter vara mer förtjusta i skulpturen. En geting försvann in i ett hål under snäckan i handen. Snäckan i handen har inristat i patinan: 33 Se Poseidon – Analys av patina. Rapport 2010 TVÅ HISSKONSTRUKTORER KOCK ASPLUND
12 1993 Snäckan har också gammal svart silikonrest i kanten som lätt kan petas bort. Gul målarfärg finns på skulpturens penis. Haj. Brun beläggning. Svart under bukfenan. Ljusgrön vertikalt. Najad. Mer brun än hajen på uppåtvända ytor, ibland tjocka skikt, både polerat och matt. Endast lite svart (undersidan av ålen, vänster under benet och höger underben). Orange beläggning på högra simfoten. Vid fisken något gult runt falsen (troligtvis korrosion av tennlod?). Mulle. Denna är mer grön än de andra småskulpturerna, men även brun och mest brun polerad. I regnskugga under magen finns en svart samt gulaktig beläggning. Triton på fisk. Brun på ytor uppåt. Vissa är bruna och polerade, på vänster underben. Orange på vänster simfot och på vattenröret tjock beläggning. En svart och gulspräcklig beläggning finns under bringan och benen och på fiskens stjärt. Havskatt. Havskatten är mycket brun, speciellt på sidan mot fontänens mitt och mer matt under buken. Beläggningen är mer orange på huvudets sidor. Sidan ut mot Konstmuseet är mer ljusgrön. Lite svart vit beläggning på stjärtfenan där också rost finns. Najad och Triton. Bronsen har flera ursprungliga gjutfel som lappats vid tillverkningen och ses som fyrkantiga och runda lappar i patinan. Skulpturen är mest brun uppåt och in mot fontänen (Brunt polerat: Najad vänster arm, och bröst och Triton höger ben; Matt brunt: Najad höger ben). Svart på undersidan (Najad vänster ben och triton höger ben).
Vattenledningens tillstånd
Vi har inte genomfört någon ingående undersökning av vattenledningssystemet utanför skulpturerna (det har aldrig varit en del av uppdraget) men eftersom det är av betydelse för kartläggningen av Poseidonbrunnens tillstånd så har synliga vattenledningar i rummet under Poseidonbrunnen besiktats som hastigast. Rummet under Poseidonbrunnen är allmänt smutsigt (bild 29). Samtliga rörledningar i gjutjärn (originaldelar) har utvändiga rostangrepp. Tillståndet inuti har inte inspekterats med gjutjärnet förmodas även här vara rostskadat. Rörledningarna i koppar (originaldelar) är i bättre skick. De har inga alvarliga skador av korrosion men många ytor är ärgade. Vissa rör är belagda med mer eller mindre kraftiga krustor från kalk i den urlakade betongen. Flera läckage iakttogs, främst vid rörkopplingar. Läckagen från rörkopplingar och genomföringar i brunnens kopparplåt och droppande vatten inifrån Poseidon bidrar till en hög luftfuktighet i rummet, vilket främjar uppkomst av korrosion. Vattenledningarna inuti skulpturerna har varit svåra att besikta. Samtliga rör i de sex mindre skulpturerna är inte synliga och därför inte besiktade. Rören i Poseidon har kunnat granskas på två ställen: vid ingången i skulpturens fötter och inuti snäckan. Granskningen har skett visuellt när brunnen varit torrlagd. Eventuella läckage har inte kunnat iakttas. Plaströren (sekundära) som går in i Poseidons vänstra fot förefaller vara i god kondition. Kopparrören (original) som går in i Poseidons högra fot är ärgade men ingen alvarlig
13 korrosion kunde upptäckas. Konditionen på både plast- och kopparrören inuti snäckan förefaller vara likartad. Inga alvarliga skador påträffades. Flera munstycken föreföll vara tilltäppta vid besiktningstillfället. Det kom inget vatten från flera av munstyckena (minst 4 av 18) hos Havskatt och endast en vattenstråle av tre fungerade hos hajen i Poseidons högra hand.
Sammanfattning och reflektion angående tillståndet
Nedsmutsningen av brunnskaret får effekter för hela Poseidonbrunnen eftersom vattnet cirkulerar runt via vattenstrålarna och faller på skulpturerna och rinner över brunnskarets relieffer. Filtreringen av vattnet är näst intill obefintlig och smuts som följer med vattnet har god möjlighet att slamma igen vattenledningar och munstycken. Rost från de 80 år gamla gjutjärnsrören förs också med vattnet och hamnar på skulpturerna. Det orena vattnet är orsaken till de missprydande beläggningar som ses på Poseidonfontänen. Analyser visar att den bruna och orange beläggningen på stora delar av skulpturer och reliefer är järnutfällningar. Silikonrester funna i beläggningen utgör en bas för algväxt vilket gör det olämpligt att använda som tätningsmaterial i bassängen. Spår av annat material finns också i beläggningen. Läckage på flera av vattenrören i utrymmet under fontänen bidrar till en hög luftfuktighet inuti Poseidonskulpturen, speciellt i postamentet där den bärande stålkonstruktionen finns. Den höga luftfuktigheten ökar korrosionen.
Bilder Tillstånd
Bild 1
14 Poseidonbrunnen. Bild tagen 3 september 2010. Källa SVK.
Bild 2
Haj (detalj på brunnskaret). Bild tagen 3 september 2010. Källa SVK.
Bild 3
15 Hajfångst (detalj på brunnskaret). Bild tagen 2009. Källa SVK.
Bild 4
Tritoner (detalj på brunnskaret). Bild tagen 2009. Källa SVK.
Bild 5
16 Små hajar (detalj på brunnskaret). Bild tagen 2009. Källa SVK.
Bild 6
17 Postamentet till Poseidon. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 7
Postamentet till Poseidon: vagnsbultar på ovansidan av postamentet.. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 8
18
Bild 9
Inuti Poseidons postament: järnbalkar och järnplatta. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 10
Inuti Poseidons postament: ”Klamma” håller ihop fals mellan sten och snäcka. Bild tagen 2010. Källa SVK. Inuti Poseidons postament: stor mutter mellan vänster ben och snäckan. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 11
19 Inuti Poseidons postament: fals mellan stenen och snäckan med bultar i rostfritt stål. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 12
Inuti Poseidons postament: vattenledningar till Poseidon. Samt förankring av L-balk. Bild tagen 2010. Källa SVK.
20
Bild 13 Bild 14
Poseidon. Bild tagen 2010. Källa SVK. Poseidon. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 15
21 Poseidonskulpturen: skarv mellan huvud och hals, utförd med tappar. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 16
Poseidonskulpturen: punssöm på deltamuskeln (vänster överarm). Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 17
22 Poseidonskulpturen: snäckan med täckplåt och vattenriktare. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 18
Poseidons ansikte med klotter (paintball färg). Bild tagen 1 oktober 2010. Källa SVK.
Bild 19
23 Haj. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 20
Haj: munstycke på vattenrör, originalutförande. Bild tagen 2010. Källa SVK.
24
Bild 21 Bild 22
Najad. Bild tagen 2010. Källa SVK. Najad. Bild tagen 2010. Källa SVK.
25
Bild 23 Bild 24
Mulle. Bild tagen 2010. Källa SVK. Mulle: vattenmynning. Bild tagen 2010. Källa SVK
26
Bild 25 Bild 26
Triton. Bild tagen 2010. Källa SVK. Triton: vattenmynning. Bild tagen 2010. Källa SVK.
27
Bild 27 Bild 28
Najad och Triton. Bild tagen 2010. Källa SVK. Najad och Triton: vattenmynning. Bild tagen 2010. Källa SVK
Bild 29
Utrymme under Poseidonfontänen med vattensystemet; matarledning i gjutjärn (ursprunglig) och mindre kopparrör till skulpturerna. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 30
Vattensystemets enda filtrering av vattnet i bassängen sker via detta metallnät. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 31
29 Vattenledningar i snäckan: tre kopparrör igenpluggade och resterande fem med påskarvade plaströr. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 32
Dagens vattenspel, detalj Havskatt. Jämför vattenstrålarnas intensitet och längd med fotografi i Historisk undersökning. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 33
30 Patina: brun beläggning på Poseidons rygg. Orange patina på vänster arm som håller snäckan. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 34
Patina: skrapprov med skalpell visar ljusgrön patina direkt ovan bronsen. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 35
31 Patina: skrapprov med skalpell visar ljust blågrön patina under orange patina och svart beläggning. Bild tagen 2010. Källa SVK.
Bild 36
Patina: svart beläggning och gröna alger på snäckan i Poseidons vänstra hand. Bild tagen 2010. Källa SVK.
32
Åtgärder
Allmänt
Konservator ska informeras, rådfrågas och ha möjlighet att delta vid demontering och transport. Försäkringar ska finnas för skulpturerna vid demontering, transport, konservering i lokal och återmontering. Vid transport, demontering och montering får inga skador i patina uppkomma.
Demontering
Ritning för skulpturernas placering i fontänen utförs innan demontering. Samtliga skulpturer tas bort men relieferna på brunnskarets utsida är kvar vid restaurering av kopparskål och betongplatta. Skulpturerna säkras i lyftanordning innan demonteringen. Nya lyftslingor används som inte färgar av på bronsen. Vattenledningarna i koppar (3 st) som går till Poseidons högra fot lossas i rörkopplingen inuti postamentet. Plastledningarna (8 st) som går till vänstra benet lossas i kopplingen mot kopparledningen i utrymmet under fontänen. Vattenledningarna till småskulpturerna lossas i kopplingarna (ca 10 st) i utrymmet under bassängen. Invändigt i Poseidons postament lossas bultarna som fäster L-balkarna i järn till bassängbotten (ca 4 st). Utvändiga bultar som förankrar skulpturerna till bassängen lossas (Poseidon 10 bultar ; småskulpturer 6 st x ca 4 bultar = 24 bultar). Skulpturerna lyfts vid demonteringen så att skador i patinan inte uppkommer. Lösa bultar och armering sparas och märks med lappar samt fotodokumenteras.
Transport
Transporter ska utföras av en firma med kompetens och erfarenhet av att lyfta och hantera kulturföremål. För transport läggs Poseidonskulpturen på rygg med stöd under som inte ger märken i patinan eller på annat sätt skadar bronsen. Detsamma gäller även övriga småskulpturer i brons. Träklossar och balkar och mjukt underlag som filt och packningsmaterial används. Småskulpturerna läggs också med stöd under. Samtliga skulpturer säkras med spännband vid transporten med mjukt material mellan band och skulptur.
33
Lokal för förvaring och arbete
Innan Poseidonskulpturen reses till stående undersöks järnbalkarna i postamentet för att avgöra om rekonstruktion skall göras eller blästring och målning. Balkarna tas bort först efter att skulpturen rengjorts. Skulpturerna skall förvaras i en lokal som är inbrottssäker och skyddad från insyn. Lokalen ska vara ren och ha ren luft så inga partiklar faller på skulpturerna. I lokalen skal finnas tillgång till vatten, el och golvavlopp. Traverssystem i taket eller kran krävs för säker uppställning av skulpturerna. Poseidonskulpturen och de 6 småskulpturerna ska monteras och angöras stabilt stående (se anvisningar från konstruktör) så rengöringen kan utföras runtom på alla sidor på skulpturerna. Skulpturerna måste monteras stabilt så att de inte välter vid arbete. Byggnadsställning sätts upp runt Poseidonskulpturen (637 cm hög). Ställningen skall vara byggd så att arbete med torrisblästring och även manuellt arbete lätt kan utföras på alla ytor.
Rengöring
Poseidonskulpturen och de 6 omgivande skulpturerna rengörs. Rengöringen av patinan utförs med torrisblåstring som visat sig vara en skonsam metod (se rapport Poseidon – Metodval). Arbetet ska ske av isblästringsfirma tillsammans med metallkonservator. Skulpturerna ska rengöras från brun beläggning och till stor del från orange beläggning utan att överrengöring sker. Den ljusgröna eller ljust blågröna patinan är den ursprungliga patinan som Carl Milles skapade och denna får inte tas bort eller skadas. Rengöringen ska ske med stor försiktighet eftersom det blågröna brokantitskiktet är mycket skört och poröst och inget kupritskikt finns under. Bronsmetallen som ligger direkt under den blågröna patinan får inte blottas. Lågt tryck (ca 2.5 Bar) och liten mängd is (mängd 1) måste användas vid torrisblästringen samt ett skonsamt munstycke med splitter och helst gammal is som är mjukare än ny. Mekanisk rengöring med skalpell eller annan metod, av orange och brun beläggning, kan användas efteråt som komplement och ska utföras av konservator. Andra beläggningar (silikonrester, fogmaterial, målarfärg, alger, lim mm) på Poseidonfontänen försvinner troligtvis också till stor del vid torrisblästringen. Om så inte sker ska rengöringen kompletteras med andra metoder (skalpell, lösningsmedel mm). Rengöring av skulpturernas inre rörledningar och munstycken görs med vattentryck. Fontänmynningarna rensas. Ledningssystemet för skulpturerna besiktigas för läckage. Vattentrycket får inte skada skulpturernas sköra ljusgröna patina utvändigt.
34 Konservator utför och ansvarar för dokumentation (foto och rapport) under rengöringsprocessen och efter.
Ytbehandling
Skulpturerna ytbehandlas efter metodutveckling med kallvaxning så att patinan konsolideras och skyddas efter rengöringen. Vaxbehandlingen får inte påverka patinans utseende och färg. Den ljusgröna patinan ska bibehållas och skyddas. Metodutveckling påbörjas innan restaureringen av fontänen. Produkter på marknaden och metoder för vaxbehandling undersöks och utprovas. Fogar på skulpturerna kontrolleras. Om de är för stora eller kan göra skada, tätas dessa om nödvändigt med epoxy.
Rekonstruktion av delar
Poseidonskulpturen läggs ner efter rengöring och vaxning och rekonstruktion av vissa delar görs. Nytt material som används intill bronsen måste vara sådant att det inte orsakar galvanisk korrosion. Järnarmeringen i Poseidonskulpturens postament åtgärdas efter bedömning vid demonteringen. Möjliga alternativ är 1) balkar blästras från rost och målas. 2) Om dessa järndelar efter demonteringen inte anses vara lämpliga att återanvända görs nya balkar och stag i rostfritt stål eller bemålat järn. Bultar och muttrar återanvänds om möjligt. Nya skruvar och muttrar ska annars vara i kopparlegering (brons eller mässing) alternativt i rostfritt stål. De gängade munstycken som saknas till vattenstrålarna ersätts av munstycken som liknar de ursprungliga (se bild på Haj, mått anges senare). Det gäller Najad 2 st, Najad och Triton 1 st. Plåten och vattenriktarna i snäckan i Poseidons vänstra hand, behöver nya skruvar i mässing. Samtliga skruvar ersätts (ca 20 st). Befintliga skruvar som gått av tas bort och ersätts.
Montering
Skulpturerna transporteras till Götaplatsen och monteras där som ursprungligen med placering efter anvisningar på ritning med gamla eller nya bultar om nödvändigt. Skulpturernas vattenledningar kopplas samman med vattenledningssystemet.
Vattenledning
Hela vattenledningssystemet måste ses över av VVS konsult. Ledningarna är nu 80 år gamla och bör bytas. Det finns troligtvis stora avlagringar bl a av rost på insidan av rören som gör skulpturerna smutsiga. Alla delar av systemet där partiklar kan finnas måste vara rena.
35 Vattnet som sprutar på skulpturen bör vara lika rent som dricksvatten för att inte orsaka beläggningar på skulpturerna. Det bör således ha en reningsanläggning. Minimikrav är god filtrering av partiklar med mekanisk rengöring. Avrinningen av vattnet från brunnskaret sker genom utrymmet under fontänen vilket ger en hög luftfuktighet under och upp i Poseidonskulpturen. Detta bör åtgärdas. Elledningen till fontänen fungerar inte helt enligt Park och naturförvaltningens personal och behöver ses över och läggas om.
Brunnskaret med kopparskål
Vid nygjutning av betongplattan och omläggning av kopparskålen ska brunnskaret vara kvar på platsen. Dessa delar täcks över så att inte betongdamm kommer på relieferna eller att patinan skadas. I den historiska undersökningen (Poseidon – historisk undersökning, 2010) finns den ursprungliga konstruktionen av brunnskarets underrede och kopparskål dokumenterat. De antikvariska värdena bör beaktas vid nykonstruktionen av dessa delar. Brunnskaret bör också rengöras i detta sammanhang, eftersom det är mycket smutsigt och har samma sorts beläggning som skulpturerna. En stor skillnad mellan kar och skulpturer kommer annars att bli märkbar. Tätning i skålen bör inte utföras med siliconprodukter då dessa senare hamnar som beläggning på skulpturen. I val av produkter för tätning bör konservator rådfrågas.