Transcript KP 20101.pdf - sankt knuts gille i lund

Tre generationer Wadenbäck i Knutsgillet - Anna Carin - guldduva, Kjell - medlem sedan
1949, dottern Ulrika Rudnert - silverduva, barnbarnet Mårten - recipient, Niklas och
barnbarnet Matilda
Nr 1 2006
Nr 2 2010
GILLESFÖRENINGENS STYRELSE
Ulf Kristoffersson
Ordförande
Gillets ålderman, se nedan
Karin Lennartsson
Anna Lisa Lindgren
Vice ordförande
Gillets stolsbroder, se nedan
Gustaf Ljung
Eva Ljunggren
Skattmästare
Gillets skattmästare, se nedan
Kurt Nilsson
Britha Svensson
Valda ledamöter
Ingrid Andersen
Fredrik Tersmeden
046/ 5 32 11
S-O Wernersson
Hans Jerenäs
046/14 55 80
Birgitta Hansson
046/25 73 44
046/13 91 03
046/15 21 22
046/211 9148
046/30 34 91
046/14 15 14
0418/66 01 52
046/14 55 10
046/12 53 69
046/14 40 36
GILLETS STYRELSE
Sekreterare
Karin Lennartsson
040/15 13 89
Gillets skattmästare
046/12 75 42 Lars H Bruzelius
046/15 21 22
Ålderman
Jan Alvå
Stolsbroder
Nils Eksandh
vice Stolsbroder
Gun Hellsvik
046/14 08 59
GILLESFÖRENINGEN
SANKT KNUT I LUND
Att vara med i S:t Knuts Gille i Lund
betingar ingen avgift utom receptionsavgiften. Samtidigt kostar det naturligtvis
att driva en så pass stor organisation.
Därför har man bildat Gillesföreningen
Sankt Knut i Lund. För den billiga penningen av f n 125 kr/pers och år (150 kr för
makar) får du vår utmärkta publikation
“Knutsposten” med information om allt
som sig i föreningen tilldrager, du är med
och stödjer Gillets verksamhet - och du
får dessutom avgiften till Knutshögtiden
subventionerad!
Nyrecipierade Bröder och Systrar erhåller första numret av Knutsposten gratis.
Bank- och plusgironummer till Gillesföreningen framgår av uppgifter i Knutsposten.
Att vara med i Knutsgillet är således bra
- att vara med i Gillesföreningen är en
förmån !
Knutsposten Tryckeri: PRINTING MALMÖ AB
Produktion: Jan Sterngren
046/14 57 75
040-671 77 70
046-211 24 27
Knutsposten
är organ för Gillesföreningen Sankt Knut
i Lund. Föreningen har som uppgift att
stödja och befrämja verksamheten inom
Sankt Knuts Gille i Lund. Det är Gillesföreningen som står bakom de olika
arrangemang som ordnas för Gillets
medlemmar och som genom Knutsposten informerar härom två gånger per år.
Medlemsavgiften är 125 kr för en person och 150 kr för par, vilket insättes på
bankgiro 164-8294 eller
plusgiro 480 74 47-0
Redaktör är Jan Sterngren. Örnvägen 45,
227 31 Lund,
tel 046/211 24 27
Adressändring meddelas Gillets sekreterare
Karin Lennartsson, Tornavägen 48,
223 63 Lund,
tel 046/15 21 22
e-post [email protected]
www.knutsgilletilund.com
Åldermannen
har ordet
Åldermännen i S:t Knuts Gillen träffas
ibland vid s.k. åldermannasynoder. Den
(såvitt känt) första synoden ägde rum i
Ringsted år 1256. Kontakt mellan Gillena upprätthålls också genom att åldermännen eller andra styrelsemedlemmar
deltar som gäster vid Systergillenas
årshögtider.
Den senaste åldermannasynoden gick
av stapeln på Glimmingehus sommaren
2009 med närvarande åldermän från
Lund, Malmö, Ystad, Skanör, Landskrona, Thumatorp, Ronneby, Laholm,
Flensburg och Ringsted samt representanter för våra ”kusiner” skyttegillena
i Ålborg och Köpenhamn. Endast ett
Gille saknades, nämligen S:t Knuts
Gille i Visby. Vi kunde då konstatera
att ingen av nu tjänstgörande åldermän
hittills besökt Visby och att det var länge
sedan någon representant för Visbygillet
besökte något av våra andra Gillen. Det
bestämdes därför vi borde se till att återknyta Visby till Gillenas gemenskap.
Så kom det sig att åldermän och åldfruar från Lund, Landskrona, Thumatorp
och Laholm den 23 januari begav sig
till ett vintrigt Visby för att delta i 2010
års Adelgille. Där togs vi redan före
festligheterna emot med champagne av
åldermannen i Torsten Gislestam, som
gladde sig åt det ovanliga och överraskande besöket. När sedan festen börjat
fick vi många bevis på att vårt besök
uppskattades också av andra medlemmar
i Visby Knutsgille.
Adelgillet i Visby har det mesta
gemensamt med högtidsfesterna i andra
Knutsgillen. Ceremonierna är till största
delen desamma. Likaså den glada stämn-
ingen. Det som är speciellt är att Gillet
äger rum i en omgivning som starkt
präglas av medeltidens historia. Något
som också var ett ledmotiv i arkeologen
Torsten Gislestams åldermannatal och
i högtidstalet av historielektorn Åke G.
Sjöberg.
Ett påstående som flera gånger återkom i talen var att Visbygillet är det
ursprungliga Knutsgillet. Belägg för
detta anser man sig ha i ett brev från
kung Valdemar den store på 1170-talet
i vilket kungen påbjuder grundandet av
ett Knutsgille i Visby. Som artiga gäster
gjorde vi naturligtvis inga invändningar
mot detta påstående. Sins emellan var
vi från Skåne och Halland emellertid
överens om att påståendet knappast kan
vara riktigt. Man vet att det redan tidigare
under 1100-talet fanns köpmannagillen
i flera städer i mera centrala delar av
det danska väldet och eftersom gillena
vanligtvis inrättades med ett helgon som
skyddspatron är det väl troligt att dessa
fick anknytning till någon av de båda
danska nationalhelgonen Knut Konung
och Knut Lavard.
Jan Alvå
Knutsposten högtidlig inmarsch, pomp
stass, - och en liten, liten
Christina och Tuve Boethius, David Svensson - Grazyna
Kosno, Carl-Gustaf Ljunggren och Gerd Westerberg
Knutsposten och ståt, glitter och
hatt !
Marie, Louise, Gustav och Peter Löwegren
Anastasia Bogdanova, Geyza Halász, Cecilia
och Hans Jerenäs, Maria Halász
Knutsposten parentati o nen v id h ögtidsfesten
Jag tänder två ljus. Det ena för vår
skyddspatron Kung Knut den helige,
som år 1086 mördades framför altaret
i S:t Albans kyrka i Odense. Det andra
för de Systrar och Bröder som under år
2009 lämnat vår krets.
Äldst av dem som avled under 2009 var
Birgit Lindgren som föddes 1912 i Lund
men växte upp i Helsingborg där hennes
far Herold Hirschlaff var läkare. Hon
studerade själv till läkare i Lund och blev
efter hand navet i en läkarfamilj inom
vilken, förutom hon själv och fadern,
även två bröder, maken Gunnar Lindgren,
sonen Fredrik och sonhustrun Kristina var
läkare. Birgit och Gunnar var efter studietiden först verksamma i Stockholm men
flyttade till Lund sedan Gunnar utnämnts
till professor i socialmedicin. Gunnar
Lindgren avled 2006. Birgit var psykiater
och tjänstgjorde till sin pensionering som
överläkare på S:t Lars. Hon var socialt
aktiv med medlemskap i Zonta och Nya
Idun – föreningar för yrkesverksamma
kvinnor. Hon var Knutssyster sedan 1933.
Tage Christensson föddes 1914 i Igelösa,
tog studenten i Lund och utbildade sig
sedan till agronom. Han blev som lantbrukare först inspektor och sedan innehavare
av Odarslövs Södergård. Under en period
var han lärare på Hvilans lantmannaskola
och han hade många förtroendeuppdrag
inom bl.a. lantbrukets organisationer och
i Lunds renhållningsverk. Vid Skånska
Agronomklubbens årsmöten på Bjärsjölagård underhöll han med egenkomponerade
sånger och pianospel. Han blev medlem
av Gillet 1959
Christian Nemark föddes 1914 i Löberöd där hans föräldrar och morföräldrar
var köpmän. Han tog studenten på Spyken
1934 och läste sedan franska, juridik och
nationalekonomi vid universitetet. Efter
studierna var han först anställd i sin svärfars stenkol-koks-ved- och brännoljefirma.
Knutsposten Därefter under 40 år
hos Skandinaviska
Banken i Lund, där
han hade hand om
lån, rembourser och
utländska importredovisningar
åt
stadens industrier.
Han hade ett stort
intresse för gamla,
sköna ting, vilket
hans hem vittnade om, och han bildade
ett eget bolag som sysslade med konstdekoration. Ett annat intresse var Nordens
historia, vilket inspirerade honom till förvärvet av Uddarps säteri i Skepparslöv, ett
av Danmarks forna herresäten med rötter
i 1200-talet, vilket har sagts vara som en
stege genom århundradena. Detta intresse
gjorde att han självklart blev medlem i S:
t Knuts Gille. Han och hans hustru Lizzie
blev 50-års jubilarer 1993.
Birgitta Ohlsson
föddes 1917 som
dotter till prosten
Karl
Bäckgren,
då
komminister
i Svärta utanför
Nyköping
och
sedan kyrkoherde
i Askersund. Hon
tog realexamen i
Askersud och gick sedan in för att lära sig
språk. Detta gjorde hon genom att arbeta
som au pair först under ett år i Hamburg
och sedan i London. Eftersom kriget kom
emellan fick hon lära sig franska i Stockholm, där hon också fick utbildning till
sekreterare. Hennes första anställning var
vid domkapitlet i Strängnäs. Där blev hon
aktiv i lottarörelsen. Hon var under kriget
en tid som frivillig i Finland där hon gjorde
humanitära insatser nära fronten. När hon
kom hem sökte hon anställning vid UD
och blev omedelbart antagen på grund av
sina språkkunskaper. Hon placerades vid
generalkonsulatet i New York. Dit kom
också Åke Malmström som härstammade
från Lund. Åke och Birgitta gifte sig med
varandra vid krigsslutet. Äktenskapet tog
emellertid slut redan efter 8 månader då
Åke Malmström dog. Makarnas son Per
föddes 3 månader efter faderns död. Efter
det att Birgitta blivit änka arbetade hon
under några år som direktionssekreterare
i ett företag i Stockholm. Hon träffade av
en händelse Åke Malmströms barndomsvän Per-Håkan Ohlsson och gifte sig med
honom 1958. Därmed kom hon till Lund.
Här var hon med om att starta Lunds
Inner Wheel-klubb, var engagerad i Röda
Korset och hade åtskilliga andra sociala
engagemang. Hon var dessutom såsom
värdinna och genom sina språkkunskaper
ett värdefullt stöd åt Per-Håkan Ohlsson i
hans omfattande representation för Lunds
stad. Hon blev medlem av Gillet 1960 och
hade varit berättigad till guldduvan i år.
Karin Fahlman föddes 1918 på Råå som
dotter till muraremästare Arhild Andersson
och hans hustru Anna. Hon tog studenten i
Helsingborg. Hon gifte sig tidigt med Börje
Fahlman och flyttade 1939 med honom till
Lund där de startade Fahlmans konditori.
De fick tillsammans tre barn som växte upp
vid Bantorget. Karin var centralpunkten
i familjen. Hon var duktig på att sy, gick
vävkurser på Kulturen, målade, snickrade,
var beläst på flera språk, spelade piano
samt älskade fest och dans och resor. Hon
blev medlem i Gillet 1943.
Carl Gustaf Månsson föddes 1918 i
Kivik. Han tog studenten i Ystad 1938
och studerade därefter i Lund. Efter
studierna fick han
anställning
först
hos Skandinaviska
Banken och sedan
hos Skattemyndigheten i Lund, där
han fram till sin
pensionering 1984
var enhetschef. Han hade många förtroendeuppdrag och var bl.a. huvudman i
sparbanken och president i Lions Club
samt ledamot i stiftelsen Råby räddningsinstitut. Han recipierade i Gillet 1950 och
blev så småningom en av Gillets verkliga
trotjänare. Sålunda var han Gillets skattmästare 1978 – 86 och dess sekreterare
1986 – 96 och blev jubelbroder 2000.
Sedan 1991 var Carl Gustaf och hans
hustru Anna Lisa bosatta i Ystad, där de
dessförinnan varit sommarboende.
Ulf Thordeman föddes 1919 i Uppsala,
men flyttade tillsammans med sin mor till
Lund redan som 4-åring efter det att hans
far dött. Han blev fotograf och öppnade
tillsammans med sin bror en ateljé på
Clemenstorget redan i slutet av 1930-talet.
Han var verksam i Lund till 1965 och flyttade sedan till först Tyringe och sedan
Hästveda, där han så länge han kunde
fortsatte med fotografering. Han var en
konstnärssjäl och hade flera projekt med
konstföreningar. Han målade också.
Ulf Thordeman blev medlem av Gillet
1948 och fick guldduvan 1998.
forts sid 22
Knutsposten Å L D E R M A N N E N S tal T I L L G U L D D U VO R N A
Kära jubilarer !
Jag anmodar nu de Bröder och Systrar
som kommit för att mottaga tecknet på
50-årigt medlemskap att stiga fram för
podiet efter upprop av Syster sekreteraren
Hans Jerenäs, Carola Ahlfors, Ulla
Levin, Ingrid Lundborg, Ingrid Olsson,
Monica Rosenblad, Anna Carin Wadenbäck, Anne-Marie Wollheim, Agneta
von Waltzel, Eva Zetterquist
50 år har gått sedan Ni blev medlemmar i Gillet. När man kommit upp i vår
ålder känns 50 år inte som någon lång
tid och sett i Gillets 850-åriga tidsperspektiv är 50 år en mycket kort tid. Ändå
är det mycket som har förändrats under
tiden för Ert medlemskap. 1960 var det
kalla kriget nära sin höjdpunkt. Nikita
Chrustjev bankade med sin sko i FN: s
generalförsamling. Kuba-krisen var
nära förestående och blev en utmaning
för den nyvalde president Kennedy.
Europa var delat med en järnridå - en
ridå som fortfarande hade sina såll eftersom Muren ännu inte var byggd. I Syd-
afrika och Rhodesia rådde apartheid och
i USA hade Martin Luther King börjat
drömma och startat sin medborgarrättsrörelse. Idag talar vi inte längre om det
kalla kriget, Muren är riven och flertalet
av Europas stater är förenade i en union,
apartheid har upphört i Sydafrika och
USA har en president med afrikanska
rötter. Förändringar som vi inte kunde
föreställa oss för 50 år sedan. Då var vi
å andra sidan inte medvetna om någon
klimatkris. Vår oro gällde istället ett
eventuellt kärnvapenkrig. En oro som vi
idag nästan glömt bort trots att kärnvapnen nu är fler och starkare än någonsin
och trots att världen fortfarande är full
av krishärdar. Förändringarna har varit
påtagliga också när det gäller vårt vardagsliv. 1960 satt vi klistrade vid vår
svart-vita TV med en kanal - ja i Skåne
var vi priviligierade genom att vi hade
tillgång också till den danska kanalen.
Idag präglas vardagen av mobiltelefonen
och av datorn med Internet, hemsidor
på webben, e-mail, bloggande m.m. Ett
område där förändringarna gått så fort
Carola Ahlfors, Hans Jerenäs, Ingrid Olsson, Ingrid Lundborg, Eva Zetterquist, Agneta von Waltzel,
Knutsposten Guldduvorna Ulla Levin, Mona Rosenblad, Ingrid Olsson och
Anne-Marie Wollheim. Nedan får Karin Wadenbäck puss på
kinden av åldermannen
att vi som kommit upp i åren ibland måste ta barnbarnen till hjälp för att hänga med. Sedan har vi de
allra största förändringarna - de som hänger samman
just med att vi blivit 50 år äldre. Vår livssituation har
successivt förändrats. Vi ser inte längre framåt med
både förhoppningar och oro inför en osäker framtid.
Vi blickar oftare bakåt i tiden. Vi har fått facit och
vet hur det gick. Finns det något i den här världen som
är oföränderligt? Ja - Knutsgillet har bestått i 850 år.
Visst har det förändrats under den långa tiden men
jag tror att det allra mesta är precis som det var för 50
år sedan. Och Gillets uppgift att i Fred och Endräkt
föra samman glada människor till en minnesvärd fest
är oförändrad genom århundradena. På Gillets vägnar vill jag tacka Er för Ert trogna deltagande i våra
aktiviteter och för Er närvaro här idag. Jag önskar att
vi får se Er ibland oss många gånger till – Fred och
Endräkt.
Gillet lyckönskar Er till Er nya värdighet!
Knutsposten S I L V E R B R Ö D E R OCH S I L V E R S Y S T R A R
Kära 25-årsjubilarer!
Vi gläder oss åt att Ni kommit hit idag
för att hämta silverduvan, som ett tecken
på 25-årig tillhörighet i Knutsgillet.
Det hör till traditionen att vid detta
tillfälle kort erinra om vad som hände det
år Ni recepierade – alltså 1985.
Ni välkomnades av vår dåvarande
ålderman, Anders Bruzelius
1985 rymde fyra vargar från Skånes
Djurpark och sköts ihjäl – historien
upprepar sig.
Desmond Tutu blev den förste svarte
ärkebiskopen i Sydafrika – 25 år senare
har Sveriges regering denna vecka
utsett vår första kvinnliga ordförande
för Högsta Domstolen – vår Knutssyster
Marianne Lundius, som bett mig framföra en hälsning till bröder och systrar
Svenska folket drabbades av att
bensinpriset rusade i höjden till över
4:50:-/liter
Sveriges generalkonsul i San Marino
förklarade att Sverige och San Marino
inte längre var i krig med varandra, detta
för att rätta till att man glömt sluta fred
vid Wienkongressen 1814.
Den svenska riksdagen beslutade att
avveckla kärnkraften till 2010. Trots
detta beslut är det inte omöjligt att vi i år
kan få beslut om ersättningsbyggen.
1985 var också det år då det avslöjades
att viner från Burgenland i Österrike
sötats med dietylenglykol och det år
då den svenska riksdagen beslutade att
katalytisk avgasrening skulle införas på
bilar från och med 1989 års modell.
Tänk så snabbt tiden går och så snabbt
vi glömmer. Det mesta är sig likt, men
10 Knutsposten vissa händelser har påverkat utvecklingen
positivt. Knutsgillet är sig också likt
med sina ceremonier som känns igen år
efter år.
Vi hoppas att denna kväll hos Er ska
återkalla fina minnen från 1985 och också
ge nya positiva minnen.
Stolsbrodern
Silverbröder
Jan Alvå,
Olof Elfström,
Rolf Elmér,
Anders Ljunge,
Magnus Nord,
S-O Wernersson
Silversystrar
Carin Alvå, f Johansson,
Kristina Elmér, f Olsson,
Kerstin Ferbas, f Sandvall, Cornelia Jonsland, f
xxxxxxxxxx
Bodil Larsson, Marianne
Ljunge, f Nilsson,
Ulrika Rudnert, f Wadenbäck, Maj Spånberg, f
Nissert, Saga Wernersson, f Standert
Knutsposten 11
2 0 10
å rs
rek o rdre c e p ti o n
Kära recipiender
Det var länge sedan så här många recipierade i Knutsgillet. Vi har idag fått
52 nya medlemmar. Det innebär att vi
förutom att vara stolta över Gillets långa
historia också kan glädjas åt att Gillets
framtid tycks vara säkrad för en lång tid
framöver.
Det har också inneburit att ceremonin
blivit ovanligt långvarig och att alla nu
längtar efter att få sträcka på benen. Jag
skall därför fatta mig kort och upprepa
vad jag sagt till var och en av Er att Ni är
välkomna i Gillet.
Jag hoppas att få träffa Er många gånger
vid kommande års högtidssammankomster och dessutom vid papegojskjutningen
som det här året äger rum vid Landskrona
Citadell.
Åldermannen
Pia Maly Sundgren med fader
Rune Gabriel Rålamb
Mårten Wadenbäck
Gustav Löwegren
Anne och Torsten Mörner
Reciperande Bröder
Nils Rooth, Pavel Maly, Marcelo Romano,
Christer Ericsson, Claes Rimmenstedt,
Christer Lindberg, Carl-Gustaf Söder,
Carl-Gustaf Ljunggren, Torsten Mörner,
Ralf G. Larsson, Tryggve Johansson, Johan
Granholm, Oskar Ebbinghaus, Richard
Påhlsson, Andreas Traunsberger, Christian
Anker-Hansen, Erik Hansson, Johan Ragnar,
12 Knutsposten Victoria och Olof Jernryd
Ivan Sigfrid, Fredrik Sandström, Peter
Larsson, Johan Öhlin, Dan Olsson, Mårten
Bengtsson, Mårten Wadenbäck, Gustaf Lillö,
Gustav Löwegren
Recipierande Systrar
Gertie Rooth (Nils Rooth), Elisabeth Johansson (Tryggve Johansson), Inga-Lill Söder
(Carl-Gustaf Söder), Viktoria Stenqvist
(Christer Lindberg), Anita Ericsson (Christer
Katarina Granstedt
Helena Wiedling
Fernandez
Filippa med fader Urban Linse
Gertie och Nils Rooth
Ericsson), Anne Mörner (Torsten Mörner),
Pia Maly Sundgren (Rune Gabriel Rålamb),
Gerd Westerberg (Carl-Gustaf Ljunggren),
Gunilla Steen-Granholm (Johan Granholm),
Katarina Granstedt (Jan Sterngren), Eva
Larsson (Ralf G. Larsson), Jenny Sjöquist,
(Lars-Åke Sjöquist), Anna Ekstrand (Patrik
Ekstrand), Karin Ebbinghaus (Oskar Ebbinghaus), Victoria Jernryd (Olof Jernryd),
Mirja Carlsson Möller (Fabian Hagman),
Maria Ekstrand (Johan Ragnar), Linnéa
Larsdotter Näs (Richard Påhlsson), Marie
Widell (Andreas Traunsberger), Lisa Åhlén
(Ivan Sigfrid), Ilka Anker-Hansen (Christian
Anker-Hansen), Anna Märta Rooth (Göran
Svensson), Helena Wiedling Fernandes
(Tor Wiedling Fernandes), Angelica Gillbjörn (Urban Linse), Filippa Linse (Urban
Linse).
Knutsposten 13
52 nya K nutsbröder och K nutsystar !
14 Knutsposten Knutsposten 15
Ålderman Jan Alvå - här med åldermannen Stefan Lamme från Tumathorpsgillet
ÅLDERMANNEN HÄLSAR VÄLKOMMEN till bords
Bröder och Systrar i S:t Knut – Ärade
Gäster. Får jag be Er resa Er och
tillsammans med mig utbringa Hans
Majestät Konung Carl XVI Gustafs
skål. Konungens skål !
Kära Vänner.
Ceremonierna är över. Festen har inletts
med francaisen och vi har äntligen fått
börja stilla vår hunger.
Det är dags för mig att säga välkommen.
Då vänder jag mig först till våra gäster
från systergillena. Tumathorp representeras av åldermannen Stefan Lamme och
åldfru Eva Nilsson. Ett hjärtligt tack till
Er och Tumathorpsgillet för en utmärkt
väl arrangerad åldermannasynod på
Glimmingehus. Från Ronneby kommer
åldermannen Lars Malmgren med åldfru
Christel. Välkomna! Och från Ringsted
åldermannen sedan nio dagar Knud
Thirup med oldfru Kirsten. Knutsgillet
i Laholm representeras av skattmästaren
Åke Andersson och hustru Gunilla,
Skanör-Falsterbo av skyttemästaren
Krister H Berggren med hustru Christine,
Malmögillet av skattmästaren Sven med
hustru Viveca Rüter och slutligen Det
Broderlige Skydeselskab i Aaalborg av
16 Knutsposten Fuglekongen Per Rasmussen med sin
dronning Dorte.
Särskilda gäster är också vår ålderman
emeritus Carl-Gustaf Andrén med f.d.
åldfru Karin samt åldfru emerita Hild
Svenningsson.
Det är inte bara våra gäster som är
särskilt välkomna. Till den kategorin
räknar jag alla närvarande Systrar och
Bröder men alldeles speciellt våra 52
recipiender.
Jag var mycket kortfattad i mitt tal till
Er under ceremonin, vilket jag hoppas
att Ni då var tacksamma för. Låt mig
därför komplettera med något som
borde sagts tidigare, nämligen genom att
berätta något om vårt Gille. Ni har blivit
medlemmar i ett Gille som i Lund funnits
kontinuerligt under mer än 800 år.
Gillet tillkom under en tid då det inte
fanns några försäkringsbolag och inte
heller några allmänna socialförsäkringar.
Det huvudsakliga syftet med Gillet var
att medlemmarna skulle bistå varandra
ekonomiskt eller på annat sätt när någon
medlem råkade i olycka av något slag.
Den betydelsen har Gillet inte längre.
Men ett syfte som varit detsamma under
alla århundraden är att Gillet skall ge
medlemmarna tillfälle att umgås med
varandra i ett festligt sammanhang. Ordet
Gille är ju synonymt med ordet Fest. Och
att Gillet alltid varit förknippat med rejäla
fester framgår inte minst av vårt skrå från
år 1586 eftersom man ansett det nödvändigt att där införa bötesbestämmelser för
medlemmar som på festen burit sig illa åt
efter att ha tittat för djupt i glasen och för
dem som uppträtt osedligt under dansen.
Det är bötesbestämmelser som man inte
behövt tillämpa under de 25 år som jag
varit Gillesbroder och jag utgår från att
det inte heller blir aktuellt i kväll.
Ni skall ju veta att Gillets motto är
Fred och Endräkt. Det är ett motto som
vår skyddspatron Knut Konung knappast
levde upp till under sin livstid. Då var det
Krig och Osämja som rådde. Men han
blev helgon först efter sin död och sedan
dess har han hållit sin hand över vårt Gille
och sett till att Fred och Endräkt skall
råda. Så låt oss nu alla ha en festlig kväll
tillsammans i Fred och Endräkt.
Skål !
Knutsposten 17
dags för En glad svängom - eller en liten
kopp k affe
18 Knutsposten Jan Alvå valsar med hustru
Carin
UNGDOMARNA
16:e januari – jag anländer i full mundering till Grand Hotell. Som marskalk
fick jag denna gång i uppdrag att lotsa
in de recipierande, inklusive min bror
Gustav, i Gröna Salongen där de fick
träffa varandra och få information om
vad som komma skulle. Jag anade en
viss nervositet bland de församlade…
Trots det stora antalet recipiender så
var antalet redan intagna ungdomar så
pass få att det tyvärr inte blev någonting
av ungdomsfördrinken som kom på tal
innan balen. Synd, tycker jag, för det
hade ju varit kul att lära känna även de
ungdomar som inte sitter vid ungdomsbordet.
Efter ceremonin styrde alla mot sina
bord i matsalen, och jag mot ungdomsbordet. Trots det svikande antalet ungdomar
så lyckades vi samla ihop 10 personer
till detta bord, och (åtminstone jag) hade
mycket trevligt. Alla var glada och vi
hade mycket gemensamt att prata om. En
liten detalj var dock att det verkade som
att ungdomsbordet fick betydligt mindre
mat än övriga bord – tråkigt, framförallt
eftersom det oftast är ungdomar som äter
mest… Det var så pass lite att somliga
strax efter middagen fick kasta sig över
pyttipannan för att bli mätta. Detta skulle
dock kunna bero på alla intensiva försök
att ta död på julgranen under jullekarna,
vilket ju är ganska ansträngande – det
fanns inte många barr kvar när den åkte
ut.
Allt som allt en
mycket trevlig kväll
– trevligare än efterräkningarna som
sedan kom i Svensk
Damtidning – och
jag tror att även nästa
bal blir lika trevlig, i
synnerhet om vi blir
ännu fler ungdomar!
Men innan nästa bal
är det dags för papegojskjutning – missa
inte chansen att bli fågelkung eller fågeldrottning på Citadellet i Landskrona!
Vi ses på papegojskjutningen!
Louise Löwegren
Nedan
Karin Sandberg, Sigge Bardosson och
Katarina Granstedt fnissar glatt tillsammans
Fabian Hagman - glad krigare med det
senaste i avrustningsväg
Irina Guldstrand testar kaffet
Knutsposten 19
Våra glada gadrobiärer
GULDDUVORNAS TACK
Broder ålderman, bröder och systrar i
Sankt Knuts gille i Lund, gästande bröder och systrar.
Det var den 13.e januari 1959. Jag
arbetade sedan ett par månader tillbaka
som volontär på Lunds Dagblad. Lunds
Dagblad var då Lunds stora lilla tidning.
Den bevakade stadens små och stora
händelser och begivenheter.
Från Lunds Dagblads horisont var
Knutsbalen på den tiden en stor händelse.
Den skildrades varje år på tidningens
första sida och man kunde läsa om den
stort inne i tidningen.
På förmiddagen kallade chefredaktör
Ulf Jönsson in mej på sitt rum: Kan du
komma in ett slag. Vi skulle prata lite
om ett jobb. Idag har Knutsgillet sin
högtidssammankomst. Jag tänkte du
skulle skriva om den.
Så på eftermiddagen begav jag mej
försedd med block och penna till Akademiska Föreningen, där Knutsgillets
högtidssammankomst på den tiden
firades. Jag anvisades plats på läktaren,
där jag hade god uppsikt över vad som
hände.
Om Knutsgillet och dess arbete och
ceremonier hade jag minimal kunskap,
så det blev en fascinerande upplevelse
att följa skeendet i salen. Alla damerna
som intog sina platser på mittgångens
högersida. Det var mycket intressant att
granska deras i många fall fantastiskt
vackra klänningar. Jag hade på den tiden
siktet inställt på att bli modeskribent, så
jag kände mej verkligen på rätt plats.
Så kom brödernas intåg ordnat och korrekt. Alla på plats. Ceremonierna kunde
20 Knutsposten börja. Först den långa parentationen,
Så firandet av guld- och silverduvorna
och sedan det som jag tyckte var mest
spännande - receptionen av nya bröder
och systrar.
Det där med bröderna var väl måttligt
intressant. De hade ju likadana svarta
frackar allesammans utom någon som
hade uniform. Men systrarna: Vilken
klädprakt ! Vilken upplevelse att se dem
föras fram till åldermannen i sina vackra
klänningar och niga inför presidiet.
En syster i en fantastisk röd klänning
överglänste alla de andra.
När den formella delen av högtidssammankomsten var över och gästerna gick
in till Chrougen för att övergå till supen
traskade jag genom Lundagård med
huvudet fyllt av intryck som jag skulle
omsätta till en skildring i morgondagens
tidning.
Följande dag gick jag tidigt iväg till
tidningen för att se mitt skrivande i tryck.
Döm om min bestörtning! TryckfelsNisse hade varit framme.
Jag hade skrivit om systern i den
röda klänningen att hon “ lyste som en
blomma i sin vackra röda klänning” Men
i tryckfels-Nisses version hade hon blivit”
lysten som en blomma i sin vackra röda
klänning”.
Inte anade jag den dagen att jag nästa
Knutsbal skulle höra till dem som skred
fram och presenterades för ålderman
och presidium. Men den 13:e januari
1960 var det min tur. Föregående år hade
jag som åskådare varit med om denna
högtidlighet.
Jag hade förstått att ceremonin skulle
utföras värdigt och ordentligt. Inte minst
gällde det hälsningsnigningen. Här gällde
det att vara förberedd – ATT TRÄNA !
Och tränat hade jag gjort i flera veckor.
Så när min man och jag skred gången
fram mot åldermannen visste jag hur en
nigning skulle utföras: Stanna upp, sätt
vänsterfoten något bakom högerfoten,
böj knäna, sjunk ner mot golvet med rak
rygg och behagfullt böjd nacke. När jag
utförde detta gick ett sus genom salen.
Nästa dag fanns en bild på nigningen
i Lunds Dagblad. ”En nigning med sus”
hade min kollega satt som rubrik över
bilden.
Nu har femtio år passerat. Det har
blivit många Knutsbaler under den tiden.
Åldermän och presidiemedlemmar har
kommit och gått, bröder och systrar har
försvunnit, nya har kommit till. Men hela
tiden har högtidssammankomsterna har
varit sig lika. Igenkännliga i en föränderlig värld.
Det har varit samma värdiga avsked till
dem som inte längre funnits med, det har
varit samma ståtliga firande av en ny gen-
eration guldbröder och guldsystrar. Lika
högtidligt celebrerande av ”silverfolket”.
Och samma högtidliga välkomnande av
nya skaror unga och lite äldre recipiender.
Samma lite nervösa, ivriga glädje hos
de unga kvinnliga aktörerna, som inte
förväntades ”susniga” men väl åstadkomma någon slags nigning.
Den sortens hälsning är ju något som
inte finns med i unga flickors tankevärld
idag.
Genom åren har också fortsättningen
på högtidssammankomsten varit sig lik.
Samma goda, glada gemenskap kring
de festligt dukade borden med den goda
maten. Samma festliga fortsättning
med musik och dans. Den ibland trånga
polonäsen och fransäsen med början i
kaos och fortsättning med oftast ordnade
turer i vackert sammanhållna led.
Det har känts gott att finnas i ett sammanhang med seder och bruk medförda
sedan generationer. Det känns också fint
att få vara med och föra in kommande
generationer i detta. Och det har varit en
underbar upplevelse att idag få mottaga
gillets vackra guldsymbol.
För allt detta – för de många årens
hög tidliga ceremonier och var ma
gemenskap. För härliga måltider i goda
vänners sällskap, för smäktande wienervalser och glada modernare danser
till sena timmen. För allt detta ber jag
härmed att till ålderman och presidium
få framföra mitt och mina guldsyskons
varma tack.
Anna Carin Wadenbäck
Knutsweben
www.knutsgilletilund
Maila
[email protected]
Knutsposten 21
PARENTATIONEN
forts fr sid 7
Märta Åsdahl Holmberg föddes 1919
i Lekaryd, Småland. Hon tog studenten i
Växjö och blev fil.kand. i Lund. Efter det att
hon doktorerat tjänstgjorde hon 1950 - 59
som docent i tyska språket i Lund. Därefter
var hon universitetslektor i Uppsala samt
från 1973 till 1984 professor i tyska språket
i Göteborg. Hon var ledamot av vittehetsakademin. Hennes make Erik Holmberg var
professor i astronomi. Märta Åsdahl Holmberg blev medlem av Gillet 1954.
Gustaf Stenfors föddes 1919 i Jakobstad
i Finland. Efter studentexamen påbörjade
han studier vid Tekniska Högskolan i
Helsingfors. Studierna avbröts emellertid
av kriget 1941 - 44 då Gustaf Stenfors deltog aktivt vid fronten. Efter kriget avlade
han examen som diplomingengör. Han
kom tillsammans med sin hustru Suvi till
Sverige 1947 och fick anställning vid en
byggnadsfirma först i Västerås och sedan
i Uppsala. Under tiden i Uppsala var han
ansvarig för konstruktionen av vattentornet
i Örebro. Han kom till Lund 1963 såsom
överingenjör i Svenska Stenbeläggningar.
Efter det att detta företag lagts ned arbetade han till sin pensionering vid Malmö
stads fastighetskontor. Gustav och hans
hustru Suvi var seg-lingsentusiaster. Gustaf Stenfors var under många år ordförande
i seglingsklubben i Barsebäckshamn. Han
blev medlem av Gillet 1963. Hans hustru
Suvi parenterades förra året.
Birgit Borelius föddes 1920 i Århus i
Danmark men växte upp i Norrköping.
Där fick hon arbete hos Posten sedan hon
utbildat sig till postexpeditör. Där träffade
hon också sitt livs kärlek, den dåvarande
chefen för Norrköpings museum Aron
Borelius, som hon gifte sig med. Makarna
flyttade till Lund när Aron blivit professor i konsthistoria. Birgit påbörjade då
akademiska studier och blev fil.kand. i
bl.a. litteraturhistoria och teoretisk filosofi.
Hon hade ett mycket stort litteraturintresse
22 Knutsposten och startade läsecirklar där medlemmarna
under hennes ledning fick stifta bekantskap
med världs-litteraturens giganter. Birgit
och Aron bodde efter Arons pensionering i
Viken. Hon blev medlem i Gillet 1959.
Inge Plymoth föddes 1921 i Arlöv och
var för oss Bröder och Systrar i Gillet mest
känd som redaktör
för Knutsposten och
som sådan aktiv in i
det sista. Under sitt
yrkesverksamma
liv var han under
30 år anställd som
chefstecknare i Sydsvenskan. Därefter
var han verksam
som konstruktör och
låg bakom bl.a. den
s.k. Plymothplattan – rörliga metallplattor
i garage – samt ett nytt startsystem för
travhästar. Hans karriär innefattar också
byggandet av Bellevue-stadion i Malmö
och de första skisserna till Sydsvenskanhuset, Victoriastadion i Lund samt sporthallar i Västerås och på Grönland. Han var
länge aktiv tennisspelare och ordförande i
Malmö tennisklubb. Han blev medlem i
Gillet 1971 och fick vid årshögtiden 2009
synnerligen välförtjänt ta emot Gillets då
nyinstiftade särskilda förtjänsttecken.
Kjell-Erik Sandberg föddes 1921 i Stehag
och växte upp på Stehagsgården. Han utbildade sig först till folkskollärare och senare
till gymanstik-direktör efter det att han
under kriget tjänstgjort som officer. Efter
utbildningen arbetade han som gymnastiklärare i Malmö där han på Slottsstadens
läroverk under början av 1950-talet hade
bl.a. Gillets ålderman som elev. Merparten
av hans yrkesverksamhet var dock förlagd
till Hässleholm, där han fram till pensioneringen tjänstgjorde som gymnastikdirektör. Han hade ett stort intresse för naturen,
var medlem i Biologiska föreningen samt
ägnade mycket tid och intresse åt sin stora
trädgård på egendomen Stjärneholm. Han
blev medlem av Gillet 1951 och deltog flitigt i de årliga Knutsbalerna tillsammans
med sin hustru Eva.
Ella Ask föddes 1921 och växte upp på
en lantgård i Stora Råby. Hon gifte sig
1947 med Gunnar Ask och bosatte sig
tillsammans med honom på Nilstorp. Hon
var hemmafru med tre barn. Tillsammans
med Gunnar var hon aktiv i Lundastudenternas Folkdanslag. Hon blev medlem i
Gillet 1956.
Rolf Nerpin, föddes 1923 i Karlskrona
som son till kommendörkaptenen Torkel
Nerpin. Han blev själv kommendörkapten
efter genomgången sjökrigsskola, tjänstgöring på alla typer av fartyg såsom pansarskepp och torpedbåtar och var en tid
biträdande marinattaché i London. Som
kommendörkapten innehade han kvalificerade befattningar i stabstjänst och var bl.a.
också långresechef på Älvsnabben. Han
blev 1975 chef för Malmö marina bevakningsområde. Efter pensioneringen var
han bl.a. aktiv på äldreboendet Thulehem.
Rolf Nerpin blev intagen i Gillet 1991.
Lars Larsson föddes 1925 i Mölle. Efter
ett antal år i marinens tjänst ägnade han
sitt arbetsliv åt Tullverket. Han var vid sin
pensionering tullmästare i Helsingborg.
Hans intressen var historia och konst samt
havet och naturen. Tillsammans med
makan Lena flyttade han för tio år sedan
till Lund. Lars Larsson togs in i Gillet
1983. Dottern Cornelia Jonsland får inom
kort sin silverduva.
Ants-Michael Uesson föddes 1926 i
Tallinn i Estland. Som gymnasist i Tallin
under den tyska ockupationen verkade
han för Estlands självständighet, blev
arresterad, men lyckades fly till Sverige.
Här fick han anställning hos olika läkemedelsföretag, men kunde också studera
till en fil.lic.-examen i jämförande språkvetenskap vid Lunds universitet . 1957
grundade han ett eget läkemedelsföretag
men fortsatte också med språkforskning.
Han forskade om den skandinaviska och
östersjöfinska befolkningens urhistoria
genom en koordination av lingvistik,
arkeologi och antropologi. När Estland
blev självständigt 1991 knöt han kontakt
med universitetet i Tartu. Han var ordförande i Estniska församlingen i Malmö.
Han blev medlem i Gillet 1957 och Jubelbroder 2007.
Birgit Bram Ohlsson föddes 1927. Hon
tog folkskollärarexamen i Kalmar och
kom sedan till Lund där hon kompletterade med studier i engelska, samhällskunskap och religionskunskap. Hon fick tjänst
vid Lindebergska skolan, där hon verkade
fram till pensionen. Hon blev också engagerad i Lutherhjälpen, där hon gjorde en
banbrytande insats för att utveckla denna
organisation till en folkrörelse. Hon studerade en tid teologi i USA samt företog
resor över hela världen. 1967 gifte hon sig
med bokförläggaren Sven Håkan Ohlsson. Hon bildade 1975 tillsammans med
sin make Birgit och Sven Håkan Olssons
stiftelse, vilken gett anslag till forskning
inom Svenska kyrkan, till universitetet
och till Universitetshistoriska sällskapet.
Birgit blev medlem av Knutsgillet 1968.
Sven Nilsson föddes 1927. Han studerade
medicin och doktorerade med en avhandling om diabetes. Han blev sedan överläkare på medicinkliniken i Jönköping. Som
pensionär ägnade han sig åter åt forskning,
nu med gerontologi som specialitet. Hans
verksamhet som äldreforskare ledde till
att han 2008 blev promoverad till hedersdoktor vid Högskolan i Jönköping. Han
blev medlem i Gillet 1963.
Christer Lindell föddes 1929 i Jönköping.
Han gick inte in i familjeföretaget Lindells
Vågfabrik utan blev istället läkare efter
medicinstudier i Lund. Han specialiserade
sig på gyneokologi och obstetrik. Fram till
pensionsavgången var han chefsöverläkare
i Trelleborg. Pensionen innebar emellertid
inte slutet på hans yrkesliv. Enligt dottern
forts sid 24
Knutsposten 23
PARENTATIONEN
forts fr sid 23
Charlotta var han runt överallt och tog
tillfälliga anställningar - bara han fick
jobba. Han var bl.a. i Kirkenes vid Norra
Ishavet. Under 10 år arbetade han från
och till för Rotary´s läkarbank i Pemba
utanför Zanzibar. Den sista arbetsresan
till Afrika ägde rum när han var 78 år.
Han sa att han ville komma in i Guiness´
rekordbok. Christer Lindell blev medlem
av Knutsgillet 1951.
Rose Zätterström föddes 1930 i Tönsberg i Norge. Hon var sjukgymnast och
verksam vid institutionen för fysikalisk
medicin vid Universitets-sjukhuset. Där
disputerade hon 1999 på en avhandling
om behandlingen av korsbandsskador
och hon har medverkat i ett fletal vetenskapliga pub-likationer. Hon var gift
med överläkaren Ulf Zätterström. Hon
blev medlem av Gillet 1962.
Gabi Cítron-Tengborg föddes 1930 i
Gdansk i Polen och kom med familjen
till Sverige 1939. Hon började studera
på Konstfack 1950. Efter att med formgivning av en teservice ha vunnit en
pristävling fick hon 1954 anställning
på Gustavsberg. Där låg hon bakom
de populära serierna Löva, Buckla och
Vinga. 1956 gifte hon sig med Erik Tengborg och bildade familj. Hon slutade då
sin anställning. 1964 flyttade familjen
till Lund. Gabi drog då igång sin keramiska karriär på nytt genom att i hemmet
installera en verkstad med keramisk ugn.
Hennes meritlista därefter är lång och
gedigen och innefattar ett 30-tal offentliga utsmyckningar samt regelbundna
utställningar. Ett av de bästa verken är
stadigt fäst i hennes egen gräsmatta; ett
stengodsbord med glimmande blå plattor. Hon blev Syster i Gillet 1975.
Jan Pokorny föddes 1932 i Göteborg.
Han var son till den kände börskommentatorn i Göteborgs Handels- & Sjöfarts-
24 Knutsposten tidning Carl R.
Pokorny, som i sin
tur härstammade
från Österrike. En
nära kontakt med
släkten i Wien
har upprätthållits
inte bara av Jan
och hans far utan
är levande också
i den tredje generationen. Själv blev Jan Pokorny advokat
med verksamheten förlagd till Växjö.
Han var allmänpraktiserande advokat
men hade vid sidan av brottmål och civilmål som specialitet asylrätt. Han var en
skicklig violinist samt mycket intresserad
av mat och vin. Under senare år bodde
Jan Pokorny tillsammans med ny hustru
Marianne i Södervidinge, där han för
några år sedan var värd för Knutsgillets
papegojskjutning. Han blev medlem av
Gillet 1961.
Inga Thorfinn föddes 1936. Hon var gift
med företagsjuristen och sedermera advokaten Magnus Thorfinn, som parenterades förra året. Inga Thorfinn var själv till
sin pensionering skolledare på Polhemsskolan i Lund. Hon blev medlem av Gillet
1964 och fick sin silverduva 1989.
Anita Ahlfors föddes 1937. Hon var
utbildad tandsköterska och gifte sig med
Leif Ahlfors som då var hälftenägare i
Holmgrens Charkuterifabrik. Hon blev
medlem av Gillet 1959.
Leif Holmqvist föddes 1938. Han tillhörde en Lundafamilj som varit medlemmar av Knutsgillet sedan i vart fall början av 1800-talet. Efter student-examen
studerade han juridik i Lund och ägnade
sig åt förutom studierna ett engagemang i
Lunds nation, där han senare blev hedersledamot, samt uppdrag som marskalk i
Akademiska Föreningen och pianist i en
jazzgrupp. Han satt ting i Klippan och var
sedan under många år bankjurist i Lundabygdens Sparbank. Efter en tid på S-E-
Banken i Göteborg kom han åter till Lund
som ställföreträdande chef för den bankens Lundarörelse. Han var under många
år sekreterare i Ribbingska stiftelsen där
han gav tid och kraft åt att bygga upp ett
gerontologiskt centrum. Han var vid sidan
av arbetet starkt engagerad i många olika
Lundaföreningar och var över huvud taget
en mycket social person. Sålunda var han
ordförande i LUGI Handboll 1966 - 77.
Han var medlem av Lukasgillet, Studentsångföreningen, Rotary, Lions, Gamla
Lund, SHT och Gammeldanskens Vänner. I Knutsgillet togs han in 1957 och
blev Jubelbroder 2007. Han var Gillets
sekreterare 1980 - 86 samt vice stolsbroder 1990 - 94. Sydsvenskans minnesruna
över Leif Holmqvist hade den träffande
rubriken En sann lundensare.
I samma tidning
hade
minnesrunan över Lennart
Ahlfors född 1939,
rubriken Han var
den verklige lundensaren. Bakom
detta
omdöme
låg framför allt
Lennarts passion
för
lundensiska
traditioner
med
studentsång, karneval och förstamaj, en
passion som grundades under hans uppväxt i Lund och utvecklades under hans
akademiska studier vilka avslutades
med en jur.kand.-examen. Omdömet har
dessutom sin grund i hans engagemang i
Handelsföreningen där han under många
år var sekreterare och sedan ordförande.
Och i högsta grad lundensisk är Lundaknaken från Holmgrens Charkuteri där
Lennart var VD. En alternativ rubrik
som jag tror att många av oss Bröder och
Systrar i Knutsgillet skulle sätta är Han
var en av mina bästa vänner. Lennart
hade nämligen en stor vänkrets genom
sitt engagemang i Rotary, jazzklubben,
Odd Fellow m.m. Som trogen medlem
av Knutsgillet var han årligen tillsammans med hustru Carola och sonen Niklas
hemma i Dösjebro generös värd för en
utvald krets Bröder och Systrar vid den
s.k. Förskjutningen - en träning inför den
kommande papegojskjutningen. Lennart
Ahlfors blev medlem av Knutsgillet 1959
och jubilerade vid förra årets högtidsfest,
två dagar före sin död.
Birgitta Lundberg föddes 1942 i Ugglarp
utanför Falkenberg. Hon utbildade sig till
kontorist och arbetade inom skolväsendet
under större delen av sitt liv. Hon recipierade i Gillet tillsammans med sin dåvarande make Lars U:son Lundberg år 1966.
Marianne Boije af Jennäs föddes 1947.
Hon infördes i Gillet 1967 av sin far Tage
Stigen. Hon har sedan 1972 bott i Australien där hon blev chef för IKEA i Sydney.
Jag har nu berättat om många spännande levnadsöden. Jag har berättat om
människor som under sin livstid gjort
viktiga samhällsinsatser genom att vara
framstående inom vetenskap, näringsliv
eller konst. Jag har berättat om män och
kvinnor som framför allt är värda att
hedras för den betydelse de haft för sina
närmaste och sina vänner. Jag har berättat
om 15 män och 13 kvinnor som haft det
gemensamt att de varit våra Bröder och
Systrar i S:t Knuts Gille.
Mellan jul och nyår 2009 avled också
Gillets stolsbroder Nils Eksandh. Jag vill
nämna detta men skall samtidigt tala om
att de anhöriga bett om att parentationen
skall anstå till nästa år
Bröder och Systrar ! Jag ber Er att resa
Er för en tyst minut till våra bortgångna
Bröders och Systrars minne.
En tyst minut
Åldermannen
Knutsposten 25
gillets bröder samlade till OLA TODDY
Årets Ola Toddy ägde rum en afton när
midvinternattens köld fortfarande var
hård - mycket hård. I Skåne har vi ju
sällan några riktiga vintrar. Som många
stadsbor tror vi helst och gärna att den
snö som föll igår, snart ska töa. Någon
gång, ungefär med tio års mellan rum
blir det dock icke så. Denna vinter var en
sådan, där det, som man säger, bara höll
på och på. Kommunens gångbanor var
sedvanligt dåligt skottade, eftersom fastighetsägarna, som ska svara för denna
renhållning, är de som sist ger upp tanken om att tövädret snart ska komma.
I denna stämning tog sig trots all halka
Knutsgillets bröder till Hantverksföreningen och samlades sedvanligt och glatt
kring denna underbart värmande toddy,
som väl sällan suttit bättre. Som alltid
klingade skedarna muntert i glasen och
årets första julbord dukades just i stora
salen en våning upp. Där var det emellertid kallt - mycket kallt, men efterhand som
kvällen rullade undan steg såväl andarna
som stämningen betydligt. Staden och
Gillet betygade varandra sedvanligt sin
vördnad, risgrynsgröten och saftsåsen
avlöstes av kaffet och konjaken och en
tacksamhetens tanke gick naturligtvis till
den kloke Ola Lundberg, denna tillställnings gode tillskyndare, som så väl visste
vad som krävdes och behövdes.
Lundaspexarna var helt nya. Det hör
också till denna trivsamma tradition.
Traditionella spexvisor med försiktiga
inslag av ny repertoar fröjdade de nu väl
acklimatiserade bröderna, innan man
med en påtagligt späd, men praktfullt
fullödig bas i gott minne, åter och väl
påpälsade, begav sig ut i det Lund där
midvinternatten fortfarande lurade på nya
kunder.
Jan Sterngren
26 Knutsposten Välkomna till Ola Toddy 2010
Särskilt välkomna till närvarande
systrar samt till våra hedersgäster Mats
Helmfrid, Olof Olsson, Gustaf Ljung och
Carl-Gustaf Andrén.
Jag gläder mig åt en stor uppslutning
av Bröder. Men känner samtidigt en
stor sorg över att en av våra allra bästa
Bröder saknas idag. Nils Eksandh avled
för mindre än en vecka sedan. Han var
Jubelbroder med mer än 50 års obruten
närvaro vid Gillets årshögtider. Han var
sedan länge verksam i Gillets styrelse
och var Stolsbroder. Jag vill nämna
att i enlighet med familjens önskemål
kommer parentationen av Nils att anstå
till nästa årshögtid.
I mitt tal vid Ola Toddy förra året sa jag
att jag var förvissad om att år 2009 inte för
Gillets vidkommande skulle bli ett sådant
”skitår” som vår arbetsmarknadsminister
förutsagt. Det har visat sig att jag hade
rätt. Vi har trots finanskris och klimatkris
haft ett lyckat Gillesår. Högtidsfesten
blev en succé. Grand var fullbokat, vi
hade många recipiender, maten var god
och stämningen var hela tiden på toppen.
Vårt andra stående evenemang – papegojskjutningen, som den här gången ägde
rum på Revinge-fältet, blev också en
lyckad tillställning. Vi hade en sagolik
tur med vädret, som var helt fantastiskt
för en pick-nick tillsammans med glada
människor. Jag beklagar alla Er som inte
var med och vill varmt rekommendera Er
när vi till våren skall träffas för att skjuta
papegoja vid Citadellet i Landskrona.
När man blir Ålderman i Knutsgillet är
det oundvikligt att man får ett alldeles
särskilt intresse för historia. Man blir
nyfiken på den man som gett namn åt
vårt Gille och som mer än 900 år efter
sin död sedan minst 850 år tillbaka
årligen hedras vid våra högtider under
mottot Fred och Endräkt. Jag har så gott
det går försökt stilla min nyfikenhet.
Det är inte så mycket man kan få reda
på men av det lilla som finns framgår
det klart att Knut Konung inte var en
man som under sin livstid levde upp till
mottot Fred och Endräkt. Hans regering
präglades istället av Krig och Osämja.
Det får vara som det vill med den saken.
Helgon blev han ju först efter sin död
och om han såsom vår skyddspatron
haft inflytande över Gillets verksamhet
måste man ju anse att han gjort ett gott
jobb. Vi har ett holians ståteligt Gille
där Fred och Endräkt råder Bröder och
Systrar emellan. Dessutom är ju Knut
Konung väl värd att hedras för att han
genom sin donation till Domkyrkan såg
till att en katedral värdig en ärkebiskop
blev byggd just i Lund och inte hamnade i någon av de andra danska stiftsstäderna. Det var ett lokaliseringsbeslut
som i sin betydelse för vår stad väl t.o.m.
överglänser det gångna årets beslut om
ESS-anläggningen.
Jag föreslår att vi höjer våra glas
och skålar för Knut Konung, för Ola
Lundberg, för oss själva och för ett nytt
framgångsrikt Gillesår.
Fred och Endräkt
Åldermannen
Knutsposten 27
Bröder Åldermän, Bröder och
Systrar i S:t Knuts gille i Lund.
Det är med blandade känslor som jag
idag håller talet till ålderman. Glädjen
över att få tala till ålderman grumlas
naturligtvis av att det skulle vara Nils
Eksandh, vår mångårige stolsbroder
– som skulle stå här istället för mig.
Som ni alla vet avled Nils strax före
nyår och han lämnar ett mycket stort
tomrum efter sig, inte minst i detta
gille.
Man säger att det finns tre sorters
äktenskap, ett där makarna lever som
enskilda individer, ett där man gör en
del tillsammans och en del för sig själv
och till slut – ett äktenskap där man gör
allt tillsammans i symbios. Eva och Nils
äktenskap tillhörde de senare och de
gjorde verkligen allt tillsammans och
saknaden måste därför vara så mycket
större. Våra tankar går till Eva och den
övriga familjen.
Jag är dock som sagt mycket glad över
att som traditionen bjuder, idag kunna
på styrelsens, kassadirektionens och
inte minst Gillets medlemmars vägnar
få tacka ålderman och åldfru för det
gångna årets insatser.
28 Knutsposten Att vara ålderman är – som Nils sa
i sitt tal till åldermannen för några år
sedan – förvisso inte ett säsongsarbete.
Det innebär en åretruntverksamhet med
styrelsemöten, resor och representation
vid andra gillens högtidssammankomster samt – och detta är inte minst
viktigt – stillsamma försök att förnya
gillet på olika sätt.
Att vara ålderman för ett gille av
den na kaliber och historia k räver
också att man leder verksamheten med
stor respekt för – och bevarande av
– traditioner; utvecklade under seklers
gång. MEN, man måste också se till att
gillet utvecklas och förnyas i takt med
att omgivningen och samhället gör det.
Dessutom måste det ske här i Lund,
där vi har en gedigen tradition att vara
misstänksamma mot alla förändringar
samtidigt som vi vill ligga i framkanten
av all utveckling.
Det är alltså inte det mest lättskötta
av pastorat Du varit ålder man för
under det gångna året. Därför har vi all
anledning att vara mycket tacksamma
för Ditt sätt att framgångsrikt hantera
dessa frågor, allt för gillets bästa, såväl
avseende högtidssammankomst som
papegojskjutning och styrelsearbete,
men också genom att se till att vår
verksamhet äntligen finns på internet.
Det kommer att bli ett viktigt sätt för
oss att kommunicera med de medlemmar som inte har förmånen att få bo
och/eller verka i Lund.
På styrelsens, kassadirektionens
och alla bröder och systrars vägnar
vill jag härmed tacka Dig Jan och jag
föreslår att vi skålar för Dig och för
Din åldfru.
Peter Löwegren
TALET TILL STADEN
Staden Lund och St Knuts Gille har båda
en anrik historia. Vi har skäl att vara stolta
och värna våra traditioner.
Vi har också skäl att begrunda at dagens
traditioner inte är identiska med de ursprungliga, utan de har successivt förändrats
och utvecklats av människor, som insett att
för hålla den positiva grunden levande så
krävs förändringar.
Staden hade inte varit dagens sjudande
Lund med framtidstro och Gillet inte den
aktiva sammanslutningen med nytillkommande systrar och bröder om det inte
funnits människor med förmåga och mod
till nytänkande.
När jag för två år sedan talade till staden
i samband med Ola Toddy framförde jag
bland annat att både staden och Gillet fick
en ökande andel äldre och att vi därför
hade ett gemensamt ansvar att verka för
föryngring och förnyelse.
Idag kan vi konstatera att både staden och
Gillet är på rätt väg.
Några av Gillets yngre, engagerade
systrar och bröder har påtagit sig uppdraget att finna vägar för att få flera yngre
att intressera sig för och påverka vår
verksamhet.
Staden har tagit stora, viktiga steg
Wer eine Reise tut ...
han har något att berätta. I sitt tal till
Gillet berättade Mats Helmfrid om en
resa han gjort från Prag till Berlin.
I Prag kastade man 1436 ut sina politiker genom fönstren i stadens rådhus,
vilket gav upphov till begreppet defenestration liksom en tradition för 1618 var
det dags igen.
I Lund är vi dessbättre mycket fridsammare, behandlar stadens frågor väl och
länge och vårdar och skapar därigenom
våra traditioner. Som ett resultat av detta
synsätt, har genom århundradena den
symbios vuxit fram som idag existerar
mellan staden Lund och Knutsgillet - allt
i Fred och Endräkt.
JS
in i framtiden genom att med stort
engagemang medverka till att framtidens spjutspetsforskning hamnar i
Lund via MaxLab och ESS.
Vi systrar och bröder av St Knuts
Gille i Lund är tacksamma över att vi
och våra efterkommande fortsatt får
leva och verka i en internationell stad
med traditioner och visioner.
Låt oss nu dricka staden till.
Stadens skål
Gun Hellsvik
Knutsposten 29
G ill e sb e sö k i malmö o c h v isb y
Lördagen den 6 mars hade jag glädjen
att som representant för vårt gille närvara vid S:t Knuts Gille i Malmö högtidssammankomst med supé och bal på
Rådhuset i Malmö.
Inbjudna gäster samlades i Rådhuset.
Alla gillen utom Flensburg, Laholm
och Visby var representerade. Vi gick
den korta vägen till S:t Petri Kyrka där
åldermannen Percy Liedholm hälsade
välkommen och parentation hölls över
de under året avlidna, åtföljd av ringning i den gamla Knutsklockan från
1533. Gilleskaplanen Torkil Nilsson höll
en andaktsstund med bön och akten
inramades av fin orgelmusik av organist
Magnus Berglöf.
Högtidssammankomsten fortsatte
därefter i den vacka Knutssalen på
rådhuset där 15 bröder och 17 systrar
högtidligt reciperade, införda av ceremonimästaren Dag Sundewall och vice
ceremonimästaren Jacob Faxe. Gillets
förre oldfru Ingegerd Göransson mottog
silverduvan.
Högtiden avslutades med konungens
skål, kungssången och därefter dansades
promenadpolonäs.
I den vackra Landstingssalen var festborden dukade och de drygt 130 bröderna
och systrarna avnjöt en god middag under
mycket glad stämning. Kvällen förflöt
snabbt, bl a framfördes recipiendernas
tacktal av Dick Harrison och gästande
gillens tacktal av åldermannen i Ystad,
Ola Månsson.
I samband med supén så förevisades
Malmögillets fina klenoder, de tre stiliga
pokalerna sänkta av kung Fredrik II 1556,
de danska adelsmännen 1652 och de
skånska adelsmännen 1673 samt silverduvan som skänkts till Gillet 1533.
30 Knutsposten Gillessekreteraren Karin Lennartsson med
Malmögillets ålderman Percy Liedholm
Dansen tråddes i Knutssalen. Knutsgillet är det enda sällskap som får lov att
dansa i Knutssalen, och bara det är en
upplevelse.
En fin och lyckad fest i Knutsgillets
anda med många trevliga kontakter och
glad samvaro.
Karin Lennartsson
*****
Jan Alvås reseberättelse från åldermannabesöket i Visby, hittar du på sid 3.
Fyra åldermännen på tur till Adelsgillet
i Visby -- Stefan Lamme - Tumathorp,
Lennart Söderberg - Landskrona, Arne
Mårtensson - Laholm och Jan Alvå - Lund
en Höstresa till med
buss till Knutsgillet i
Ronneby
kan det bli i september för Gillesföreningens medlemmar med
anhöriga
Planeringen pågår och ytterligare
information kommer snart
Knutsweben har bytt
namn !
Nu finns en ny webadress, som är
lättare att minnas - och använda
Kolla alltid
w w w. k n u t s g i l l e t i l u n d . c o m
Mailadress:
[email protected]
Gillesföreningen inbjuder
alla bröder och systrar med
familjer till
PAPEGOJESKJUTNINGEN
på Citadellet i Landskrona den
30 maj
Samling kl 13.00 på borggården
där vi bjudes på förfriskning innan
gemensam utmarsch till skyttet
med standar och musik
Som alltid kommer en skyttekung
och skyttedrottning att utses
Men dessutom - och nytt för året - är att
Gillets ungdomar tävlar i en egen klass,
där bästa manliga resp kvinnliga skytt
utses till fågelprins och fågelprinsessa.
Utöver äran följer rätten att bära
någon av de nyframtagna kedjorna
vid kommande högtidsfest.
Hjärtligt välkomna!
Knutsposten 31
32 Knutsposten