Transcript Familjen KJ Linder

Familjen Karl-Johan Linder
Historik
Karl Johan
Födelsebok
Född:
Döpt:
Namn:
Fader:
Moder:
Hemvist:
Dopvittnen:
1867 Grangärde
19 mars 1867
24 mars 1867
Karl Johan
Anders Fredrik Barkström
Sophia Andersdotter
S Rönnäset sid 172
Torpegaren C.G. Barkström och hustru Sara Stina Andersson i Finntorpet,
Drängen Anders Andersson ibm och pigan Stina Lisa Danielsdotter i Stenbo
Dödbok 1944 Hanebo
Död:
25 dec 1944
Begravd:
Namn:
Karl Johan Linder
Fader:
Anders Fredrik Barkström
Moder :
Sofia Andersdotter
Hemvist:
Svedja nr 1 i Hanebo
Född:
F-ort:
Yrke:
Bostad:
Dödsorsak:
Grav:
19 mars 1867
Grangärde
Elektriker ( Montör)
Anna Lisa
Födelsebok
Född:
Döpt:
Namn:
Fader:
Moder:
Hemvist:
Dopvittnen:
1871 Grangärde
19 nov 1871
23 nov 1871
Anna Lisa
Gustaf Andersson
Stina Persdotter
Krabbsjön
Arb Anders Persson och hu Anna Cajsa Persdotter i Krabbsjön, H egaren Jan
Fredrik Jansson och systern Hilda Jansdotter bägge i Östanbjörka
Dödbok 1934 Hanebo
Död:
31 juli 1934
Begravd:
Namn:
Anna Lisa Linder f Andersson
Fader:
Anders Gustaf Andersson
Moder:
Stina Persdotter
Hemvist:
Hanebo
Upprättad 1991 av Staffan Adolfsson
Född:
F-ort:
Yrke:
Bostad:
Dödsorsak:
Grav:
19 nov 1871
Grangärde
Familjen Karl-Johan Linder
Vigselbok 1891 Grangärde
Vigda:
K. J. Linder (Barkström), Östanbjörka
Anna Lisa Andersson, Krabbsjön
Datum:
8 feb 1891
Lysning:
25 jan, 1 feb
Nr
4/91 vigselns nr 6
Ant:
A T-y
Barn
Anna
Karl
Gustaf
Harald
Agnes
Jenny
Ingeborg
Valborg
Sigrid
Thor
Thyra
1891-05-19
1893-04-23
1895-04-06
1897-03-29
1900-01-29
1902-01-03
1903-10-11
1905-12-14
1907-07-15
1910-07-02
1916-08-30
Östanbjörka
Östanbjörka
Östanbjörka
Östanbjörka
Lernbo
Lernbo
Lernbo
Grangärde
Grangärde
Grangärde
Grangärde
Norrbärke
Norrbärke
Norrbärke
Grängesberg
Grängesberg
Hanebo
Hanebo
Anna Lisa bodde troligen fram till giftermålet hos föräldrarna.
Den 25 jan 1891, i samband med giftermålet flyttar Anna Lisa och K-J från föräldrahemmen
till Östanbjörka, pag 800, som senare blev Hildas bostad.
Karl Johan Barkström har under perioden 1891-99 bytt namn till Linder.
Enligt Thor ändrade K-J namn då han inte ville ha samma namn som sin far som drack för
mycket. K-J var en mycket sträng nykterist.
Mars 1891 tog K-J ut arbetsbetyg för arbete i Sundsvall. 1892 eller 1893 tog han ut
arbetsbetyg för arbete i Bångbro.
I husförhörslängden har noterats att han är arbetare och reparatör. Under perioden har har
arbetare överstykits och ersats med ångbåtsbefelhafvare
När och var han utbildade sig till elektriker vet vi ej.
Familjen flyttade till Lernbo i Norrbärke 1900-01-12.
K-J var maskinist vid den då nya kraftstation under perioden 1900 till 1904.
1904-10-25 flyttade familjen till Grängesberg.
K-J arbetade i gruvan, vad han gjorde vet vi ej. Familjen var bosatt i Stora Hagen
1908-01-17 flyttade familjen till Kilafors, Hanebo kommun. K-J arbetade vid Skogens Kol AB
som elektriker och blev sedan förman. Familjens första bostad var Gettorpet nära Sibo. Som
förman hade K-J tjänstebostad på Sibo.
K-J sade upp sig ett antal gånger från Skogens Kol men övertalades att börja igen. Han hade
ett antal kontroverser med disponenten under sin anställningstid..
Vid pensionen 1933 flyttade familjen till Hälla i Kilafors.
Upprättad 1991 av Staffan Adolfsson
Familjen Karl-Johan Linder
Firma Elektroarbete K-J Linder intogs i handelsregistret den 6 mars 1933. redan tidigare hade
kK-J på sin "fritid" cyklat runt bland haneboborna och gjort elinstallationer. Han hade material
och verktyg i cykelväskorna och en kuloring runt halsen. Familjen klarade sig bra under första
världskriget pga av denna "fritidssysselsättning" då betalning ofta kom i form av natura, mjöl
ägg etc.
1934 dör Anna Lisa och kvar på Hälla finns då K-J, Thor och Thyra. Thyra som då var 17 år
och gick på folkhögskola fick komma hem och "köta om" sin far och bror.
K-J cyklade till sockenstugan en fredag sensommaren 1942 för att betala skatt. han blev
påköd av en bil varid han bröt benet och fick en smäll i huvudet vilket gjorde att hans hjärna
inte fungerade som den skulle.
Hösten 1943 gifter sig Thyra och flyttar till Söderala.K-J flyttar då till Ingeborg och Lasse på
Sibo, där han bor till sin död 1944
Thor gick in som delägare i den av K-J ägda firman Elektroarbete den 17 aug 1944.
Enligt ett arbetsbetyg utfärdat av Firma Elektroarbete K-J Linder den 15 juni 1944 har Thor
varit anställd under 11 år i firman. I samband med K-J:s död 1944 köpte Thor firman från
dödsboet.
Thyra fick order att bränna gamla papper och förbjöds på det skarpaste att läsa dessa.
K-J vantrivdes i Kilafors men Anna Lisa ville inte flytta pga den stora barnskaran
K-J reste en hel del oftast själv då Anna Lisa inte var mycket för att resa. Han var då och då
till Östanbjörka för att medla mellan sina syskon när de blivit ovänner.
Än Anna Lisa då, vad finns om henne?
Hon var i rörelse från det hon vaknade till det hon gick till sängs.
Thyra, Birgit och Sonja minns
Morfar var snäll och omtänksam mot mormor, sade " aldrig ett ont ord till henne"
Han var rädd om barnen men sträng i sin uppfostran. Han blev strängare med åren allt
eftersom barnaskaran växte.
Han var stark nykterist och såg inte med blida ögon på kortspel. Som barn blev han anmodad
av sin far att hämta hem sprit men han nekade att göra detta. För denna uppstudsighet mot
sin far blev han upptuktad av prästen. Då grundlades nog hans hat till spriten.
En gång kom han som förman på Skogens Kol AB på ett gäng arbetare, där även sonen
Harald var med, som på arbetstid spelade kort. Harald vågade därefter inte gå hem utan
rymde och kom till Karskär utanför Gävle där han fick arbete vid en fabrik men omkom i en
tragisk olycka. Han och en kamrat befann sig i en cistern för rengöring när en onykter förman
tappade på kokande lut i cisternen.. De båda instängda fick svåra brännskador och avled efter
några dagar. Harald begravdes i Gävle.
En annan gång, apropå kortspel. Morfar kom överraskande in på flickornas rum, där några
kamrater spelade kort. Sigrid rusade upp i förskräckelsen och kastade in kortleken kamratens - in i elden i kakelugnen.
En gång vid matbordet tyckte kavata Jenny att det var ovanligt dystert och hon undrade "ska
vi ta upp en psalm kanske"
Busiga Thyra gick en gång och sparkade ut alla små rutor i källarfönstren, skulle väl visa sig
tuff inför Thor och hans kompisar när de retade henne. De hörde Thyras tjut, när hon kom in
Upprättad 1991 av Staffan Adolfsson
Familjen Karl-Johan Linder
och förstod att det vankades bannor. "Va sa dom" ? undrade de när Thyra uppenbarade sig
igen, snorig och förgråten. " Dom sa att det var bra att det blev kallt för lutfisken" drämde
hon till med - mitt i sommaren.
En annan gång vid det linderska matbordet.
Förhistorien: På den tiden kokades lingonsylten sur på hösten och sötades vid
serveringstillfällena. Den här dagen vankades det pannkakor. Morfar hade redan hunnit äta
när mormor slog sig ner och tog sig en munsbit., slog ihop händerna och utbrast " jag har
saltat sylten"! " ja-a, tyckte jag inte att det var något konstigt" sa morfar saktmodigt.
Apropå Haralds rymning: Morbror Karl rymde till Norge för att slippa göra värnplikten.
Därigenom kom han att få uppleva kriget på nära håll. Som ansvarig för elverket i Mo i Rana
var tyskarna beroende av hans kunnande. Men de kunde ändå helt sonika komma instövlande
i Karls hem och lägga beslag på vad som behagade dem, från bästa kaffekopparna till Karls
präktiga ryggsäck. Den fick Anna senare syn på ute i skogen vid ett tyskt läger. Då blev hon
så heligt förbannad så hon stegade fram och tog tillbaka den - till tyskarnas häpnad.
Sedan hade Anna och Karl en svår tid innan de visste hur det gått för sonen Odd, som bara
försvann en kväll sedan han varit ute och gett kaninerna mat. Han lyckades ta sig över Kölen
till Sverige - förbi vakterna - han hörde skallet från deras hundar. Via ett läger kom han
sedan till farfar i Kilafors. Brev om detta till Anna och Karl togs i beslag av den tyska
censuren.
De svävade i ovisshet tills de en dag fick ett brev från Kilafors och Birgit, där hon i
förbigående berättade att Thor och Odd var ute på arbete. Då förstod de och det var den
bästa hälsning som de någonsin fått, sa de sedan.
Vanja, Sonja och Sune minns
Av mormor har jag inga minnen, jag var 4 år då hon dog. Morfar hade jag respekt för. Det var
ingen man busade med. Vanja och jag minns när morfar bjudit Vanja och mig på bio - minns
inte vad vi såg - bara när han ledsagade oss hem. Han först och vi efter. Han i sin svarta
långa överrock, paletå, och svarta krimmelmössa. De svartbehandskade händerna sträckte
han ut, knöt och sträckte ut hela tiden rytmiskt i takt med stegen
Någon gång, kanske var det bara en gång, åkte vi droskbil hem - himmelskt skönt - önskade
att färden aldrig skulle ta slut.
1943 blev morfar påkörd av en bil och tacklade därefter snabbt av. Efter lasarettsvistelsen
bodde han hemma hos oss. Han förlorade talförmågan och kunde endast säga ja eller nej,
samt kunde endast inta flytande föda.
Han måste passas som ett barn och många gånger måste Sune cykla ifatt honom och få
honom att vända hemåt. Det var svårt för mamma att se honom förändras så. Han som varit
sådan kraftkarl. Som egen företagare, elinstallatör, hade han cyklat socknarna Hanebo och
Segersta runt på arbete med en kuloring diagonalt över bröstet och med cykelväskorna väl
packade med elmaterial.
Han var allmänt aktad, stor nykterhetsivrare, organiserad i IOGT. Han var kassör i KF:s
sparkassa och hade flera förtroendeuppdrag inom det kommunala.
Ca 75-år gammal gjorde han den prestationen att cykla - på den tidens vägar och förmodligen
med "kristidsdäck" på cykeln - upp till norska gränsen med matvaror till morbror Karl. Morfar
och morbror Karl hade hos respektive mýndighet fått tillstånd att ge/ta emot matvaror. Men
morbror Karl dröjde och morfar fick av de tyska vakterna tillåtelse att gå in på norska sidan
och gå morbror Karl till mötes. Det hade ju verkligen kunnat sluta illa. Hemma hade morfar
sagt något om en tur till moster Anna i Oviken. Hade de vetat hemma vad han hade i sinnet
skulle han inte släppts iväg, enligt Thyra.
Upprättad 1991 av Staffan Adolfsson
Familjen Karl-Johan Linder
Bengt Linder
Ett minne jag har av min farfar K J Linder
För mer än 60 år sedan, en julafton, kom farfar och överraskade mitt under julfirandet. Vi
bodde på Hammarön - Skoghall -. Det hade snöat kraftigt och farfar hade pulsat i snön någon
½-mil efter att ha åkt tåg till Karlstad och buss därifrån till Hammarön. Dock inte ända fram
dit vi bodde. I skogen hade han skaffat en stör med vars hjälp han hängt väskan över axeln.
Farfar blev omdelbart centralpersonen och fick berätta om sin resa, vilket jag vill minnas han
gjorde på ett jordnära enkelt sätt.
När uppståndelsen lagt sig bjöds det på glögg. Farfar,som var sträng nykterist, fick något
annat i glaset. Hans åsikt repsekterades i sådan hög grad att det var tveksamt om något
alkoholhaltigt överhuvudtaget skulle serveras i farfars närvaro.
Altnog vi stod där tysta allesammans då en späd gossröst utbrister "skål farfar". Det var en av
mina yngre bröder, som tyckte att något måste hända. Den tystnad som rådde efter detta var
minst sagt kompakt.
Farfar räddade situationen och svarde " skål och god jul" Detta var förlösande.
Upprättad 1991 av Staffan Adolfsson