Transcript Sten Holmäng.indd

Milano 2013
EAU kongressen i Milano hade enligt ryktet cirka 15000 deltagare och programmet innehöll bland annat 90 postersessioner med 12 posters vardera. Efter 20 minuters enskild granskning av postrarna satte sig alla och presentationerna
började. Man hade två minuter på sig att kort presentera sin poster och man fick visa två slides. Därefter följde några
korta frågor. Jag besökte framförallt de sessioner som handlade om behandling av blåscancer.
I abstract #566 presenterade S. Casellato från Italien en retrospektiv studie där man studerade om det var mer komplikationer bland patienter som stod på 100 mg ASA dagligen jämfört med en kontrollgrupp som inte åt ASA alls. Man
hade 83 patienter och 108 TUR-B i ASA gruppen och 50 patienter och 105 TUR i kontrollgruppen. Det var ingen skillnad
i resultat mätt som postoperativt Hb och andelen re-operationer. En bättre kontrollgrupp hade ju varit en grupp ASA
patienter där man satt ut medlet före operation vilket ju görs på många sjukhus. På Sahlgrenska sätter vi inte ut vare sig
ASA eller Waran inför operation av små tumörer på mottagningen men inför operation av stora tumörer så vill jag nog
se lite bättre studier innan vi låter ASA vara kvar. Kanske man skulle vara lite mer frikostig med Fragmin istället.
I abstract #567 hade Picozzi från Italien gjort en metaanalys av publicerade artiklar om förekomsten av recidiv efter
samtidig TUR-B och TUR-P. Man fann ingen skillnad och konkluderar att det är onkologiskt säkert att göra TUR-B och
TUR-P i samma seans.
I abstract #569 visade Emad Sabir från Sahlgrenska att av alla 146 patienter med nyupptäckt TaG1 mellan 2008 och
2010 så hade 34 % opererats i lokalbedövning direkt vid den diagnostiska cystoskopin. Under uppföljningen noterades
193 recidiv varav 82 % opererades på mottagningen.
Flera postrar handlade om blåstumör-recidiv efter operation av tumör i njurbäcken och ureter. I ett eget arbete #571
kunde vi visa att drygt 5 % av alla blåstumörrecidiv kommer efter minst fem års tumörfrihet. Totalt var det bara 11
patienter av en ursprungsgrupp om 930 patienter som hade så sen debut av blåstumör. Konklusionen var att kontrollcystoskopi hos patienter som opererats för tumör i de övre urinvägarna kan avslutas efter fem tumörfria år. I detta
material var det för få patienter för att kunna säga hur man skall göra med den undergruppen som haft blåstumör före
eller samtidigt med njurbäcken/uretärtumören. Andra studier talar för att patienter med lågt differentierad blåscancer
bör följas ännu längre än fem tumörfria år.
I abstract #572 redovisade Ishioka från Japan, i abstract #573 redovisade Xylinas från USA och i abstract #574 berättade Kuroda från Japan om riskfaktorer för intravesikala recidiv. Tanken var att man skulle anpassa uppföljningens
intensitet till risken för recidiv. Min egen reflektion här är att antalet patienter med upper tract tumour är 1-15 vid de
svenska urologklinikerna och att det är bättre att köra en typ av cystoskopiuppföljning på alla hellre än att försöka individualisera. En annan tanke var att man skulle identifiera de som skulle ha en postoperativ engångsinstillation efter
nefroureterektomi, för att undvika blåsrecidiv. Men det verkar ju lite prematurt, det finns ju för lite evidens för att ge
sådan profylax.
I abstract #576 redogjorde Roupret från Frankrike för ett nomogram som kunde prediktera den cancer-specifika överlevnaden efter nefroureterectomi. Imponerande, men knappast något som man använder sig av i kliniken.
För svenska urologer som gillar hamburgare var det intressant att höra Max Burger från Tyskland redovisa en metaanalys om blåljus, abstract #577. Återigen framkom att bruk av blåljus leder till fler detekterade tumörer samt färre recidiv.
På min direkta fråga medgav han att det inte fanns några uppgifter om recidivens storlek eller om tumörmultifokalitet
i studierna. Hans utmärkta presentation ändrade inte min uppfattning som är att engångsinstillation liksom blåljus leder till färre recidiv men till betydligt högre kostnader. Jag tycker det är bättre att lägga dessa pengar på högkvalitativa
instrument på mottagningen istället.
Totalintrycket av kongressen var att det inte händer något speciellt när det gäller behandling av blåscancer. Själva resan
var dock lyckad och för det tackar jag Medac och mina unga kvinnliga reskamrater.
Sten Holmäng