Transcript SVERIGES LEDANDE TIDNING MOT NARKOTIKA #1/2014

SVERIGES LEDANDE TIDNING MOT NARKOTIKA #1/2014
TJEJERS
CANNABISMISSBRUK
I Börge Hellströms och Anders Roslunds senaste
bok Två soldater är gängkriminalitet temat.
Innehåll
A N S VA R I G U TG I VA R E
Åsikt ............................................................................................... 9
Per–Erik Lundberg
Inget krig mot narkotikan
R E DA K TI O N
Tjejers cannabismissbruk .........................12
Pernilla Rönnlid
Linda Nilsson
Staffan Hübinette
Per Johansson
Karin Stenbeck
Mer osynligt än killarnas
M E DV E R K A N D E I D E T TA N U M M E R
FOTO PONTUS JOHANSSON
Pelle Olsson, Carina Haglind Ahnstedt, Lena
Larsson, Pontus Johansson, Karin Stenbeck,
Per Johansson, Martina Holmberg, Anna-Karin
Söderman, Anders Sundelin, Jonatan Järbel
FO R M G I V N I N G
AB Normal
O M S L AG S FOTO
Pontus Johansson
Utsatthet, utanförskap,
underhållning ..............................................................18
TRYC K E R I
Exakta, Malmö
Anders Roslunds och Börge Hellströms deckare
väcker debatt och påverkar
P R E N U M E R ATI O N E R
Pernilla Borg
08–643 04 67
ANNONSER
08–643 04 67
[email protected]
Recensioner ......................................................................23
Mig äger ingen
Mannen som slutade ljuga
Fredsförklaring
Foto: Pontus Johansson.
Bilderna i collaget är gjorda
av Ollio, Benny Ekman,
SCEB, Jenny Lundgren,
Peter Jeppson,
Emil Ulf-Hammer,
Amalia Kenamets och
Ann-Cathrine Stalebrant.
Medlem....................................................................................25
Medlemssida för RNS
ADRESS
AMD ........................................................................................... 26
Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle
Ragvaldsgatan 14
118 46 Stockholm
Tel 08–643 04 67
[email protected]
www.rns.se/narkotikafragan
ISSN
Medlemssidor för riksförbundet Anhöriga Mot Droger
341417
0347–4836
Narkotikafrågan, Sveriges ledande tidning mot narkotika, ges ut av Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle och utkommer med 6 nr per år. RNS
arbetar för en balanserad och restriktiv narkotikapolitik. Vi tror på tidig
upptäckt och tidigt ingripande. Viktigast är att förebygga att missbruk
uppstår. Därför lägger vi stort fokus på vårt projekt Narkotikafri skola.
FOTO MARTINA HOLMBERG
3
Noterat
Mer cannabis och
nätdroger oroar
Red.
Jag älskar deckare. Jag vet att det
inte betraktas som »fin« litteratur av
många, men för mig är kriminalromaner
de bästa. Jag älskar att uppslukas av
intrigen, fascineras av karaktärerna,
irritera mig på machopoliser, klura på
lösningar och känna katastrofen krypa
allt närmare. Att bli så uppslukad att jag
glömmer tid och rum, att jag skärmar av
mig från omvärlden och bara läser, läser,
läser. Få böcker förutom deckare kan få
mig att känna detta. Men jag är kräsen
också. Det ska vara kvalitet. Dåligt språk,
luckor i intrigen eller en stapplande
dialog, då slutar jag läsa. Som tur är
finns det författare som kan allt det som
behövs för att skapa en bra deckare
– Jo Nesbø, Arne Dahl, Stieg Larsson.
Och så Roslund/Hellström då, med den
där extra dimensionen – att det finns
en verklighet bakom böckerna. Väl dold,
men ändå påtaglig. Någonstans nära
mig finns det en Tanya från ett land öster
om oss, som fått sina drömmar krossade
och som köps, säljs och misshandlas.
Det finns barn som lever på gatan i Sverige idag och någonstans finns det också en Eddie som langar knark fast han
bara är 12 år och som drömmer att bli
som de som finns högs upp på polisens
farliga lista. I detta nummer får du möta
Börge Hellström och Anders Roslund
och läsa om deras tankar om utsatthet,
utanförskap och underhållning.
Pernilla Rönnlid
Redaktör
[email protected]
Narkotikafrågan 1/2014
B E S L AG , E F TE R F R ÅG A N OC H H A N D E L med cannabis och nätdroger har ökat oroväckande de senaste åren i Sverige visar analysrapporten Drogsituationen –
Lägesbild i Sverige 2010–2012 av tullverket och rikskriminalpolisen. Rapporten
redovisar beslag, smugglingsmetoder, priser och fallstudier om olika preparat.
Den vanligaste illegala drogen är fortfarande cannabis. Efterfrågan har ökat
och rekordmånga beslag av marijuana/växtdelar gjordes ifjol, från knappt 1 400
beslag år 2000 till cirka 7 500 marijuanabeslag ifjol.
– Det är mycket allvarligt, särskilt som legaliseringsröster hörs alltmer. Dessutom hittar vi allt mer syntetiska cannabinoider, såsom Spice, i försändelser från internethandeln, säger Lars Hansson, narkotikaexpert på Tullverket, till Drugnews.
Polisens och tullverkets analys visar att näthandeln med droger har ökat markant, både av klassade och oklassade nya preparat, liksom illegala läkemedel
med narkotikaeffekter. Lättillgängligheten via nätet försvårar för tull och polis att
stävja droghandeln.
– Det behövs samverkan mellan flera nationella och internationella aktörer
samt ett aktivt stöd från den politiska nivån i arbetet mot droger, säger Stewe Alm,
strategisk analytiker på rikskrim och medförfattare till rapporten, i en kommentar.
www.drugnews.nu
Spice farligare än känt
Den halvsyntetiska cannabinoiden Spice kan vara mycket farligare än
experter känt till. Akut njursvikt hos flera patienter har kopplats till drogen.
– Nyligen fick vi in en patient som utvecklat akut njursvikt efter att ha rökt
en nyare variant, sade överläkaren Kai Knudsen på Sahlgrenska universitetssjukhuset till Göteborgs-Posten.
Den unge mannen fördes till sjukhus med svåra kramper, tillståndet förvärrades och han drabbades av njurproblem och fick vårdas en vecka. Sådana
tillstånd är allvarliga och kan leda till kroniska problem och livslång dialys.
Nu befarar forskare i USA att de som röker drogen också kan drabbas av
allvarliga njurskador. En amerikansk rapport i våras uppmärksammade 15 fall
med akuta njurskador som drabbat patienter som rökt drogen. En syntetisk variant (5-Fur) som flera av patienterna rökt hade saluförts med smak av blåbär eller
bubbelgum. Den tillsammans med sju andra cannabinoider är på väg att klassas
som hälsofarlig vara i Sverige efter regeringsbeslut, erfar Drugnews.
Sedan tidigare visar forskning att Spice, som duschas på örter eller gräs
och ofta säljs via internet, kan ge personlighetsförändringar, ångest och framkalla illamående.
www.drugnews.nu
www.narkotikafriskola.se
5
Debatt
Farlig väg för USA
D E T B LI R A LLTM E R A B S U R T hur man i USA ser på cannabis/marijuana. Från och med 1 januari är cannabis en laglig produkt i
delstaterna Washington och Colorado. Konsekvenserna av detta
är närmast omöjliga att överblicka ens på kort sikt. Hur ska USA
agera vid det årliga FN-mötet om narkotika i Wien i mitten av
mars? Allt man säger där kommer naturligtvis att sättas i relation
till politiken på hemmaplan. Ska USA-delegationen övergå från
att vara en mycket aktiv deltagare till en tyst och passiv?
Cannabis är nu i begrepp att bli en laglig produkt i USA. Hittills formellt i två delstater, men ungefär hälften av delstaterna har
redan avkriminaliserat innehav av mindre mängder för personligt bruk så som politiken är i Holland. En ödesfråga i sammanhanget är hur man ska göra med cannabispåverkade bilförare.
Den amerikanska transportmyndigheten – US Departement of
Transportation (DOT) – har sedan länge satt en säkerhetsstandard
för marijuana som går ut på nolltolerans för yrkesförare, piloter
och lokförare. Gränsen som DOT satt är helt enkelt där den tekniska gränsen går för att säkert upptäcka drogerna i blod. Det vill säga
all påverkan av THC är förbjuden för dessa yrkesgrupper. Av det
kan man antingen dra slutsatsen att DOT har tagit i onödigt mycket, eller att DOTs standard borde vara normgivande för all trafik.
I delstaterna Washington och i Colorado har man stiftat lagar
som sätter ett gränsvärde för cannabis på 5 ng/ml i blod. Gränsen
för att kunna mäta i blod ligger en bra bit under 1 ng/ml. Robert L.
DuPont, välbekant för många av Narkotikafrågans läsare, visar i
en genomgång publicerad i juni 2013 att 5 ng/ml är en hög nivå av
påverkan. Han hänvisar till en svensk forskningsrapport publicerad 2008 som visar att 90 procent av de testade bilförarna hade
mindre än 5 ng/ml i blodet trots att alla bedömdes ha fått sin kör-
Marocko
legaliserar
cannabisodling?
6
förmåga påverkad negativt av cannabis.
I samband med exempelvis en trafikhändelse där polisen blir
inblandad och man misstänker att föraren är påverkad av THC
tar det normalt sett 90-120 minuter innan ett test kan genomföras.
Om föraren är skadad kan det dröja flera timmar. Under denna tid
hinner koncentration i nästan alla fall sjunka till under 5 ng/ml.
Nyligen genomförda meta-analyser av forskningsrapporter
visar att marijuanarökare har dubblerad risk att hamna i trafikolyckor. En helt ny studie visar att inbitna rökare uppvisar svårigheter i att hantera ett fordon i tre veckor efter att de slutat röka på.
Man slutade testa efter tre veckor så effekten kan ha suttit i ännu
längre. Eftersom THC stannar kvar i kroppen under så lång tid
efter intag, och då påverkar exempelvis motorik och reaktionsförmåga, blir kombinationen marijuana och trafik en omöjlig ekvation att lösa för legaliseringsivrarna. Det är sannerligen ingen
lösning att sätta en hög gräns för påverkan av THC om det innebär att en hel del
personer kommer att lagligt kunna köra
bil stenade.
President Obama har slagit in på en
mycket farlig väg inom narkotikapolitiken. Allvarligast är givetvis läget för det
egna landet men risken är stor att USA:s
felsteg också blir andra länders felsteg.
För vidare läsning: http://www.ibhinc.org/
pdfs/IBHCommentaryMarijuanaandDruggedDriving61013.pdf
Ett av de ledande politiska partierna i Marocko anordnade i december en hearing om
att legalisera cannabisodling för medicinskt
och industriell bruk. I landet produceras
idag illegalt enorma mängder hasch för Europamarknaden. I landet lever cirka en miljon människor på att odla cannabis för sitt
uppehälle, odlingen sker främst i Rifbergen
i norra delen av landet. Myndigheterna har
mer eller mindre i många år blundat för det.
Familjer som odlar cannabis har ofta
småskaliga odlingar, men de är många
och totalt blir det stora mängder. De tjänar
Per Johansson
Generalsekreterare
RNS
inte heller särskilt mycket på den färdiga
produkten hasch.
De stora vinsterna gör de ligor och
drogbaroner som organiserar storskalig
smuggling av narkotikan till främst Europa.
Men nu menar företrädare för Partiet
för verklighet och modernitet, ett av de
större partierna i landet, att en lag om
legaliserar delvis skulle kunna förbättras
levnadsförhållandena för alla de bönder
som är beroende av att odlingen. Partiet
hoppas kunna föreslå en sådan lag nästa
år, rapporterar AP.
www.drugnews.nu
Narkotikafrågan 1/2014
Noterat
Reggaefestivalen
i Furuvik
lägges ner
Hallå där …
Hur hjälper ni kommuner i det drogförebyggande arbetet?
– Vi erbjuder kommuner stöd på de arenor där barn och ungdomar befinner sig; hemmet, skolan och fritiden, för att öka skyddsfaktorer och minska riskfaktorer när det gäller alkohol, tobak och narkotika. Ungdomar flyter
mellan miljöerna och vuxenvärlden behöver vara en enad front som jobbar aktivt. I de allra
flesta kommuner jobbar man sporadiskt och ofta saknas långsiktighet. Det blir inte hållbart.
FOTO PERNILL A RÖNNLID
Niklas Odén på Projekt Oberoende, ett samarbete mellan A
Non Smoking Generation, Ungdomens Nykterhetsförbund och
RNS för att utveckla samverkan och verktyg för lokalt ANDTförebyggande arbete.
Ni har samarbetet med fem kommuner i det här projektet. Hur?
– Vi diskuterade med samarbetskommunerna om deras behov av stöd, inom vilka arenor
de behöver jobba och vad de behöver utveckla och gjorde en insatsplan för varje kommun.
Cannabisfrågan är stor nu och vi diskuterade hur vi kunde hjälpa kommunerna att arbeta
med den. Under 2013 har vi genomfört insatserna. Till exempel har vi utbildat skol- och fritidspersonal och hållit utbildningar för föreningsliv och folkhälsråd. I Nynäshamn genomförde vi en workshop med ungdomsfullmäktige, elever från skolorna och kommunpolitiker
om hur Nynäshamn ska bli en drogförebyggande kommun för unga.
Har ni stött på några hinder under projektet gång?
– Ett stort problem är att man i kommunerna inte alltid har tillgång till sina arenor, till exempel skolan, som är en av de viktigaste arenorna för förebyggande arbete. Kanske är det
därför som mycket av det förebyggande arbetet inte är så effektivt och bra i Sverige.
Vad har ni uppnått hittills med projektet?
– Kommunerna har fått konkreta verktyg och stöd, till exempel genom utbildning. I några
kommuner har vi blivit en rejäl samarbetspartner.
Vårt arbete har väckt en medvetenhet hos kommunerna. I en kommun började man titta på olika idrottsföreningars drogpolicys och upptäckte att de var av skiftande kvalitet. Nu
planeras där utbildning för föreningar om hur man jobbar med ANDT-frågor.
I den bästa av världar har kommuner tillgång till alla sina ungdomsarenor och då är
Projekt Oberoende klockrent som stöd i policyarbete, utbildning och handledning. Lysekil har jobbat fram en policy och parallellt jobbar de med utbildning av skol- och fritidspersonal. På det sättet blir det ett helhetstänk där samtliga får samma grund att utgå från.
Vad händer i framtiden med projektet?
– Projekt Oberoende ligger helt i linje med regeringens ANDT-strategi där frivilligsektorn
ses som att komplement till kommunerna i det förebyggande arbetet. Vi besitter kompetens som inte finns i kommunerna. När projektet har utvärderats under 2014 behöver organisationerna bestämma om man vill fortsätta samverkan och erbjuda stöd. Ingen av
organisationerna klarar av att själva erbjuda landsomfattande stöd inom ANT-förebyggande arbete, de kan bara erbjuda punktinsatser under kortare perioder. Ett samarbete ger
många vinster.
Pernilla Rönnlid
Narkotikafrågan 1/2014
Reggaefestivalen i Furuviksparken läggs ner efter
två säsonger. Arrangörerna uppger att problemet
var stort publiktapp, inte
förekomsten av droger.
2012 var det cirka 13 000
besökare, i somras 10 000
besökare i anrika parken
utanför Gävle.
– Vi har varit oerhört nöjda med den positiva och glada stämningen som festivalen gav
upphov till, men tyvärr
har inte reggaefestivalen
haft den besöksutveckling som vi hoppats på.
Istället kommer vi att
fokusera på konserter
och där kommer reggaen
självklart att ha en plats
även fortsättningsvis,
säger Furuviksparkens
marknadschef Erika
Rydberg i en kommentar.
Reggaefestivalen föddes ur Uppsala reggaefestival som startade 2001
med svenska och internationella artister, men flyttade till Furuvik 2012. Detta
efter ekonomibekymmer,
stor polisbevakning och
återkommande narkotikaproblem.
www.drugnews.nu
Gilla RNS
på Facebook!
facebook.com/rns.se
7
Åsikt
Inget krig mot
narkotikan
PE TE R H ITC H E N S Ä R E N M Ä R K LI G M A N . Journalist. Född på Malta 1951
av brittiska föräldrar. Pappan militär. Som ung student blir han trotskist.
Går senare till Labour Party för att därefter gå in i Tory Party. Som han så
småningom lämnar. Ateist men blir sedan medlem av Engelska kyrkan.
Arbetar för Daily Express från 1977 till 2000, delvis som utrikeskorrespondent. Ger 1999 ut sin första bok, The Abolition of Britain. Börjar skriva egna kolumner i olika tidningar där han ger uttryck för sina egna politiska åsikter. Belönas 2010 med The Orwell Prize, för »political writing
of outstanding quality«. Förekommer ofta i både radio och tv i Storbritannien. Väcker alltid starka känslor hos lyssnarna/tittarna. Hans äldre
bror Christopher Hitchens, som nu är död, var en mycket produktiv författare och genomgick en liknande omvandling under sitt liv men dock
ända till slutet påstod att han var »vänster«. Bröderna gav ungefär samtidigt ut var sin självbiografi, Hitch22 respektive The Rage Against God.
Jag fick nyligen av en vän tips om en youtube-film där Peter Hitchens
framträder inför en stor och ungdomlig publik i Sidneys operahus under
rubriken Festival of Dangerous Ideas 2013: There Is No War On Drugs.
Filmen är en timme lång och superbt underhållande för alla oss som är
medlemmar i det informella sällskapet Narkotikapolitikens Nördar, NN.
Peter Hitchens menar att det inte förekommer något krig mot narkotikan eftersom man i de rika västländerna inte bryr sig om att upprätthålla lagen mot de som är problemets kärntrupp: de som använder narkotika. Om vi har bestämt att narkotika ska vara förbjudet för att det är
farligt borde vi också se till att ingripa där narkotikan har just den farliga
effekten; hos användarna. Men i och med att de rika västländerna struntat i att göra detta under decennier så har problemet växt oss över huvudet.
Bingo! Nils Bejerot kunde inte sagt det bättre själv.
Dock finns det alltid något att klaga på. Peter Hitchens tar som sidospår
upp i mitt tycke irrelevanta problem – ADHD-medicinering, SSRI-mediciners farlighet, huruvida beroendet finns eller
inte. Förvisso viktiga ämnen som bör diskuteras,
men som även om de ligger nära narkotikapolitiken inte riktigt hör hemma i den diskussionen.
De är medicinska frågor som ska diskuteras som
just sådana, undantaget möjligen beroendet som
gränsar till att vara en filosofisk/existensiell fråga
och en medicinsk.
Peter Hitchens talar i en knapp halvtimme
och därefter är det frågestund. Jag har lite svårt
ibland att förstå frågorna som ställs på Aussi-English. Knepig dialekt. Men kul är det hela tiden.
Per Johansson
Sätt av en timme och titta på filmen! Jag lovar att
Generalsekreterare
RNS
det är väl investerad tid.
Narkotikafrågan 1/2014
Svårt bryta
ungas missbruk
Missbruk av alkohol och narkotika bland
tonåringar är svårt att förebygga och än svårare
att behandla. Risken är stor att de fortsätter som
unga vuxna. Det bekräftas i en uppföljning av
180 ungdomar med missbruksproblem som fick
behandling på Maria Ungdom i Stockholm. Fem
år senare missbrukade 147 av dem fortfarande.
– Barn och ungdomar med missbruksproblem
är en mycket utsatt grupp. Det är faktiskt värre
än vi tidigare trodde, säger Kent Nilsson, professor vid Centrum för klinisk forskning i Västerås.
Han och psykologen och doktoranden Sara
Lövenhag har i samarbete med Beroendecentrum Maria Ungdom följt upp nyinskrivna tonåringar tills de nått ung vuxen ålder.
Fler av dem levde i social misär, hade föräldrar
som också missbrukade, och få hade kontakt med
barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänsten.
– Det betyder att vi tittar alldeles för sent. Man
kan inte kliva in i en tonårings liv, en sextonårings
liv, och sätta in en massa av insatser och hoppas
på att det blir bra. Man måste kliva in mycket,
mycket tidigare, säger Sara Lövenhag till SR Ekot.
Vanliga behandlingsinsatser har liten effekt
på de unga i studien. De starkaste faktorerna för
fortsatt missbruk fem år senare var föräldrarnas
eget missbruk. Studien bekräftar även tidigare
undersökningar om att flickor är mer sårbara
för mammors missbruk, medan pojkar mer följer
sina biologiska pappor.
Enligt forskarna behövs det tydligare riktlinjer.
– Det finns ingen manual, det finns ingen
samstämmighet över Sverige, det finns dubbla
huvudmän. Vem ska göra vad? Och hur ska man
samarbeta? Det är ett virrvarr, och det fungerar
inte. Det ser vi ju nu, säger doktorand Sara
Lövenhag till Ekot.
www.drugnews.nu
Medicin mot cannabisberoende?
Idag finns inga godkända mediciner för behandling av cannabisberoende, men läkemedel kan
vara på väg. Amerikanska forskare har gått igenom flera studier och funnit att en signalsubstans
i hjärnan, kunurensyra, kan minska det aktiva rusämnet THC:s stimulerande effekt på hjärnan. Vid
djurförsök fick försöksdjuren själva ta drogen, och
när man tillsatte kynurensyra upphörde beroende
och återfall. Om behandlingen även fungerar på
människor, kan det innebära att en medicin kan
tas fram.
www.drugnews.nu
9
Noterat
Uruguay legaliserar
cannabishandel
Uruguay blir första land i världen att legalisera hela kedjan med
odling, försäljning och rökning av cannabis. Detta sedan senaten
i december antagit regeringens kontroversiella lagförslag, som
drivits fram av vänsterpresidenten José Mujica. Förslaget antogs i
senaten med röstsiffrorna 16 för och 13 emot.
Från april nästa år ska cannabisanvändare kunna köpa max 40
gram per månad från licenserade apotek om de är medborgare i
Uruguay och har fyllt 18 år. Kunderna och deras inköp ska registreras i en statlig databas. Invånare ska få odla sex cannabisplantor,
motsvarande 480 gram, för eget bruk och rökklubbar med upp till
45 medlemmar kommer få odla upp till 99 plantor per år.
Presidenten ser legaliseringen som ett försök att bekämpa
organiserad kriminalitet, genom att rycka bort dess vinster från en
redan existerande narkotikamarknad. Men det är även ett försök
Färre dör av narkotika
i Danmark
Antalet narkotikarelaterade dödsfall har sjunkit kraftigt i Danmark visar rapporten »Narkotikasituationen 2013« från Sundhedsstyrelsen, den danska motsvarigheten till Socialstyrelsen. 2012
registrerade Rikspolisen 210 narkotikarelaterade dödsfall i Danmark,
jämfört med 285 dödsfall året före. Det är den lägsta siffran på nära
två decennier. 76 procent av de som dör är män, medelåldern har
stigit till 42 år.
Några förklaringar kan vara en förändrad drogmarknad, fler i
behandling och »nya initiativ och insatser i kommunerna för de allra
mest sårbara«. Där anges exempelvis harm-reduction-satsningar
som etablering av sprutrum och kliniker med heroinutdelning.
Utvecklingen med färre dödsfall glädjer landets hälsominister.
– Det är otroligt glädjande, att det nu lyckats för oss att minska
denna siffra. Det är ett område där vi annars ligger för högt i Dan-
att få in skatteintäkter från cannabishandel till resurser för polis
och missbruksbehandling.
– Vi har länge gett denna marknad som en gåva till narkotikahandlare och det är mer socialt destruktivt än drogen själv, eftersom den hotar hela samhället, säger den 78-årige presidenten till
nyhetsbyrån Telam.
Omkring 120 000 av Uruguays 3,4 miljoner invånare röker varje
år cannabis, varav 20 000 dagligen. För att konkurrera ut den
illegala marknaden planerar staten sälja drogen för cirka 7 kronor
per gram i början, enligt lokala medier.
En diplomat på Uruguays ambassad i Stockholm säger till
Drugnews att senatens omröstning hade dragit ut på tiden efter
stort motstånd från oppositionen, som varnat för att en legalisering av marijuana kan leda till ökade drogproblem. De har även
hotat att begära en folkomröstning om frågan. En majoritet av
invånarna är emot en legalisering, enligt opinionsundersökningar.
Även narkotikakontrollorganet INCB har varnat Uruguay för att
genomföra legaliseringen som strider mot de internationella narkotikakonventionerna. Frågan kommer med all säkerhet diskuteras
vid kommande FN-toppmöte.
www.drugnews.nu
mark, men det tyder på att något hänt, säger Astrid Krag (SF) till
tidningen Politiken.
Målet för regeringen är att få ner talet till högst 200 narkotikadöda årligen till år 2020. Nu vill en rusmedelsexpert, Henrik Rindom
överläkare på Hvidovre Hospital, ha ännu fler »fixerum« där missbrukare kan injicera sin narkotika under övervakning av vårdpersonal för exempelvis undvika överdoser.
Enligt narkotikarapporten minskar användning av flera illegala
droger (ecstasy, svampar, amfetamin, ecstasy), medan kokain ligger
still. Bland danskar under 25 år har missbruket av tyngre droger
halverats från 8 procent vid millennieskiftet till fyra procent ifjol.
Men bruket av cannabis har ökat i gruppen, från 19 procent till
24 procent på tre år. Totalt beräknas antalet narkotikamissbrukare
i Danmark vara cirka 33 000, varav 11 000 främst är beroende av
hasch. Det är en ökning med 6 000 narkotikaanvändare sedan år
2006, då var 7000 haschmissbrukare.
Beroendevården har ökat i Danmark. Nära 16 000 personer kom
i kontakt med den 2011, rekord sedan statistiken började föras. Det
är särskilt unga som står för ökningen, av dem hade fyra av fem
cannabis som huvuddrog.
www.drugnews.nu
Senaste nytt på: www.drugnews.nu
10
Narkotikafrågan 1/2014
RNS
STOCKHOLM
BJUDER IN TILL
ÅRSMÖTE
2014
Måndag 3 mars
18.00 på
RNS Kansli
RNS Stockholmsavdelning
välkomnar medlemmar i
Stockholms län inklusive
Nacka - Värmdö.
Vill du ta upp något på mötet,
kontakta ordförande
Anne-Marie Strömberg på
tel 0707-52 54 83 eller
Pernilla Borg, RNS kansli
på epost [email protected].
Vi bjuder på kaffe, te och tårta.
Vill du hjälpa till i kampen mot narkotika?
Stockholmsstyrelsen är i behov av fler
engagerade ledamöter. Vid intresse, kontakta
Anne-Marie Strömberg.
RNS kansli ligger på Ragvaldsgatan 14,
dit kommer du enklast med T-bana till Slussen,
uppgång Götgatan.
VÄLKOMMEN!
Kallelse till
ÅRSMÖTE
FÖR RNS
LOKALFÖRENING
I BORLÄNGE
2014
Tisdag 4 mars
18.30 på
Jakobsgårdens
församlingshem
Vi bjuder på sedvanliga
förhandlingar och semla.
Den lokala förankringen
och kunskapen är viktig.
Våra barn har rätt att växa upp
i ett narkotikafritt samhälle.
Vi behöver dig. Ta kontakt!
Anmälan om nominering
eller deltagande
kontakta Fia Wikström på
telefon: 0225-407 07 eller
epost: fia.wikströ[email protected].
TJEJERS
CANNABISMISSBRUK
Cannabis ses ofta som ett killproblem. Därför finns det för lite kunskap
om varför tjejer röker cannabis och hur man bemöter dem bäst. Det
menar Mattias Gullberg, socionom på Mini-Maria Hisingen i Göteborg.
– Samtidigt finns det en fara att kategorisera efter kön. Då missar man
så mycket annat.
TEXT CARINA HAGLIND AHNSTEDT
FOTO PONTUS JOHANSSON
BILDERNA I COLLAGET PÅ OMSLAGET
SAMT BILDEN TILL VÄNSTER ÄR GJORDA
AV OLLIO, BENNY EKMAN, SCEB, JENNY
LUNDGREN, PETER JEPPSON, EMIL ULFHAMMER, AMALIA KENAMETS OCH
ANN-CATHRINE STALEBRANT.
Narkotikafrågan 1/2014
TJ E J E R S C A N N A B I S B R U K är mer osynligt än killars. Det verkar polis, forskare och praktiker
vara överens om. Dels är de färre – enligt CANs senaste drogvaneundersökning har fjorton
procent av tjejerna i gymnasiet, jämfört med 19 procent av killarna, någon gång provat på
narkotika. Dels märks de mindre – fler tjejer har haft problem med ångest och depressioner
innan de börjar med droger, medan killarna i högre utsträckning har en uppförandestörning
i botten och därför också syns mer. Det visar Anders Tengström studie Ung och oberoende
– en studie av Maria Ungdoms klienter från 2006.
Mattias Gullberg är socionom och terapeut på Mini Maria Hisingen i Göteborg. Hit
kommer ungdomar under 21 år som har drog- eller alkoholproblem. De flesta har cannabis
som huvuddrog.
– Men den kunskap vi har om cannabis bygger i stort på erfarenheter vi har fått från killar. Därför behöver vi få veta mer om tjejer som grupp. Ser deras bruk annorlunda ut? Varför valde de att sluta? Vi behöver lyfta fram även tjejernas berättelser i ljuset för att kunna
hjälpa dem på ett bättre sätt.
Just nu håller Mattias Gullberg på med ett forskningsprojekt om tjejer och cannabis där
han djupintervjuar ett tiotal tjejer som rökt cannabis under sin tonårstid. Projektet avslutas
hösten 2014.
– Jag hoppas att kunna lägga en liten bit till kunskapspusslet. Om det medför att vi kan
lära oss att bli bara lite bättre i att möta några av tjejerna är det mycket värt i det stora hela,
konstaterar Mattias Gullberg.
Sitt forskningsområde till trots tycker han inte att man generellt ska möta tjejer och killar olika utifrån kön i en behandlingssituation.
– Börjar man kategorisera på individnivå missar man många andra variabler som
etnicitet, klass och utbildning, som kanske har minst lika stor betydelse. Min erfarenhet är
att det finns större skillnader inom könsgrupperna än vad det finns mellan dem. Alla killar
är inte brötiga och alla tjejer är inte rara. Min terapeutiska hållning är att bemöta människan jag har mitt emot mig och människor är olika.
Av ungdomarna som kommer till Mini-Maria, och har cannabis som huvuddrog, är det
70 procent killar och 30 procent tjejer. Varför är det förhållandevis få tjejer? frågar sig Mattias Gullberg och svarar själv:
– Ett problem är att vi professionella; lärare, socionomer, poliser och även föräldrar
inte uppmärksammar tjejerna på samma sätt. De sminkar sig, håller sig snygga och har en
bättre fasad. Tjejer har också oftare ett blandmissbruk med alkohol. Då hamnar de istället
på ungdomsmottagningen och cannabis kommer kanske inte ens på tal trots att det är en del
av problemet. Därför syns inte heller de tjejerna i statistiken.
En annan förklaring, menar han, är att killarna oftare är utåtagerande, blir omhändertagna av polisen och därmed hamnar hos socialtjänsten.
– När killar blir ledsna så slår de, för att det har de lärt sig, medan tjejer istället gråter
eller får ångest.
Men nu kategoriserar du väl själv?
– Ja, och det är motsägelsefullt. På gruppnivå kan man behöva kategorisera för att få
mer kunskap om grupper i stort, men när man möter olika individer måste man vara försiktig med just det. Han understyrker att det är ett komplext problem och att det också finns all
anledning för professionella att vara självkritiska.
– Vi måste ställa oss frågan vad det betyder för tillfrisknandet att vi tenderar att kriminalisera killar medan vi psykologiserar tjejer.
13
TJEJERS
CANNABISMISSBRUK
»Tjejer söker sig
oftare till äldre
killar som kanske
har mer avancerade vanor och
behöver därför
ett annat stöd än
vad killarna behöver. Ändå envisas många att
klumpa ihop dem
i preventionsarbetet och ofta är
det killarnas nivå
som styr.«
LENA HARAKÉ, KSAN
14
M AG N U S B J Ö R K Ä R O M R Å D E S P O LI S i Backa, ett av Göteborgs ytterområden. Han bekräftar bilden att tjejer är mer osynliga. I de miljöer som han rör sig i – ungdomsgårdar, skolor,
torg, bostadsområden – möter han i första hand killar. Tjejerna är oftare hemma eller umgås i slutna grupper. Det gör dem också svårare att upptäcka om något går snett.
– Det händer att vi hör att en tjej, som varit totalt okänd för oss, har blivit omhändertagen på grund av sitt missbruk. Det har jag aldrig upplevt med en kille. De har vi på ena eller andra sättet kommit i kontakt med förut.
Hur polisen ska nå även de mindre synliga grupperna är något de diskuterar berättar
Magnus Björk.
– Vi är ju till för hela Backa. Alla ungdomar och alla invånare, men vi möter bara en liten klick. Hur ska vi hitta de som kanske inte mår så bra men som inte märks? Som kanske
missbrukar men sitter hemma? Det är en stor utmaning för oss.
Enligt han och hans kollegers erfarenhet skiljer sig bruket av cannabis på så sätt att tjejer oftare tar det i samband med fest, medan det för killar är mer vardagligt – ett kvällsbloss
innan de går och lägger sig. Han konstaterar också att det ofta behövs ett mer långsiktigt arbete från polisens sida för att nå ut till tjejer och upptäcka deras missbruk.
– Killar kan prata vitt och brett, tycka att det är lite fräckt, medan tjejerna är betydligt
tystare. Då gäller det att vi har byggt upp ett förtroende och att vi pratar med dem på rätt
sätt. För att kunna göra det är det viktigt att vi inom polisen också har en bra blandning av
kvinnor, män, religion och etnicitet, konstaterar han.
När det gäller drogprevention finns det all anledning att arbeta på olika sätt med killar
och tjejer. Det menar bland andra Thomas Lundqvist. Han är psykolog på Rådgivningsbyrån i Lund som har över trettio års erfarenhet av att möta patienter med cannabisproblem
såväl gamla som unga. Han hänvisar bland annat till Anders Tengströms forskning som visar att tjejer och killar har olika ingångar till sitt missbruk, och därför också behöver olika
saker för att må bättre. Dessutom konstaterar han att tjejer och killar utvecklas olika under
tonåren både fysiskt och psykiskt.
– Att gå in i ett missbruk som ung kvinna är ett allvarligare problem. Under tonårstiden
mognar frontalloben och du lär dig att hantera emotionell och social press. När man som kvinna ska bygga upp sin privata sfär har cannabis skadat internkontrollen. Det gör att man blir extra sårbar, speciellt i mötet med äldre killar. Unga män störs inte på samma sätt av bristen på
internkontroll eftersom de ersätter den genom att orientera sig i sitt eget gäng och får stöd där.
Detta medför att tjejer och killar behöver olika saker för att komma på rätt köl. Unga
killar lyssnar till fakta och argument som de kan föra tillbaka till den egna gruppen och få
bäring för där. Fritidsledare, lärare och andra som jobbar med drogprevention, bör alltså
arbeta med hela gruppen. För tjejer behövs istället en kvinnlig rollfigur som de får förtroende för och som tjänar som föredöme.
– Är det mamma, moster eller mormor är det utmärkt. Saknas det, kan istället skolsköterskan eller kuratorn i skolan vara en ersättning.
Leena Haraké, kanslichef för KSAN (Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor) instämmer i att det behövs olika insatser när det gäller prevention och behandling för att möta tjejer och killars olika behov. Exempelvis går det inte att
ha samma argument för killar och tjejer på mellanstadiet eller högstadiet.
– Tjejer mognar tidigare än killar. Det innebär att deras umgänge och intresse är olika. Tjejer söker sig oftare till äldre killar som kanske har mer avancerade vanor och behöver därför ett annat stöd än vad killarna behöver. Ändå envisas många att klumpa ihop dem
i preventionsarbetet och ofta är det killarnas nivå som styr.
Som en del i det förebyggande arbetet har KSAN sedan början av 1990-talet utvecklat interaktiva drogpreventiva metoder för tjejgrupper. Ambitionen är att nå alla tjejer, även
de som inte röker eller dricker, för att stärka deras självförtroende och stötta dem i att göra
hälsosamma val. Grupperna leds av en eller två vuxna kvinnor, ofta skolpersonal eller fri-
Narkotikafrågan 1/2014
Mattias Gullberg,
socionom och terapeut
på Mini Maria Hisingen
håller på med ett forskningsprojekt om tjejer
och cannabis.
»Killar och tjejer
upplever inte utvecklingen som
sker i deras liv
under tonåren på
samma sätt. Av
den anledningen
är det av stor betydelse att det
finns genusspecifika ANDT-förebyggande insatser. Det är ett
sätt att garantera att tjejers och
killars unika frågor blir uppmärksammade.«
MADELENE LARSSON
DOKTORAND ÖREBRO UNIVERSITET
Narkotikafrågan 1/2014
tidsledare, som i sin tur har fått utbildning inom
KSAN. Genom åren har runt 6000 ledare utbildats. I nätverket BellaNet, som sedan 2009 även
finns runt om i Europa, byter 350 tjejgruppsledare information och erfarenhet med varandra.
– Flickorna får tillfälle att fundera över
sin egen roll och prata om vuxenblivandet, vem
man är och vem man vill bli, tillsammans med
andra tjejer, berättar Leena Haraké.
På fritidsgårdar i allmänhet och i kommunernas budget är det i första hand killars intressen som prioriteras, menar hon. Tjejerna hänger runt biljardbordet och bär killarnas
jackor. Tjejer vill också en massa saker, men de syns mindre och det behövs aktiviteter för
att hålla killgängen sysselsatta, därför hamnar tjejerna och deras önskemål i bakvattnet.
– Det finns fler riktade insatser till killar, konstaterar Leena Haraké. De behöver också
stöd att hitta sina roller – stor eller liten, stora eller små – det är i mycket samma oro att inte
duga. Men tjejer har behov av att prata om sin sexualitet själva och de behöver också skapa en relation till sig själva, inte till en man. Om man har blandade grupper blir det inte det
som står på agendan.
KSAN:s senaste projekt »Världens mammor« handlar om att stärka mammarollen. Leena Haraké konstaterar att samhället, exempelvis föräldrar och lärare, ofta hänvisar till
professionella – skolsköterskor, coacher, socionomer eller vården – när många tjejer som
får problem bara behöver en egen trygg förebild.
– Det går inte att lämna över det ansvaret till någon annan. Tjejer vill gärna prata med sina
mammor även om de inte alltid säger det. Den krassa verkligheten är att om det finns ett tomrum så hittar andra krafter, som exempelvis alkohol- och drogindustrin, ett sätt att fylla det.
På institutionen för Hälsovetenskap och medicin vid Örebro universitet har Madelene
Larsson, som är doktorand, studerat genusinriktad ANDT-prevention. Bland annat har hon
utvärderat den ideella organisationen Tjejzonens projekt Storasyster.
– Killar och tjejer upplever inte utvecklingen som sker i deras liv under tonåren på samma sätt. Av den anledningen är det av stor betydelse att det finns genusspecifika ANDT-förebyggande insatser. Det är ett sätt att garantera att tjejers och killars unika frågor blir uppmärksammade, säger Madelene Larsson.
Inom projektet »Storasyster mot droger« får en yngre tjej träffa en tio år äldre storasyster vars största uppgift är att lyssna. Många av de yngre tjejerna beskriver att de känner sig
ledsna och ensamma, men att de efter samtalen har blivit stärkta och fått ökad handlingskraft och självinsikt, berättar Madelene Larsson. Men hon varnar också för att insatser riktade till enbart tjejer kan få tjejer att må ännu sämre. Tjejerna ses då som en riskgrupp i
samhället och man uppmärksammar och pratar om tjejerna som en svagare och mer utsatt
grupp än killarna vilket kan leda till att det blir tjejernas norm.
Hur ska man då jobba förebyggande med tjejer för att inte könsrollerna ska cementeras?
– Tjejerna behöver stärkas, bli tuffare och ta för sig mer. De primärpreventiva programmen är ofta inriktade på just det, säger Madelene Larsson. Men vi vet för lite för att ge ett
entydigt svar.
Hon refererar till ett projekt hon studerat tidigare, där 12–13 åriga tjejer fick frågan vad
de helst ville göra i en tjejgruppsverksamhet. Svaret blev: Laga mat, dansa, göra aerobic,
prova på självförsvar och prata om tjejproblem. Andra förslag var att bada, bowla, dansa,
gå på bio, baka, sjunga och rida.
– Många av önskemålen var typiska tjejaktiviteter. Men är det rätt att erbjuda tjejerna
aktiviteter som dessa? Stärker vi då inte könsrollerna? För att undersöka det behöver vi göra
fler studier och dessutom ha ett genusperspektiv inom all forskning av förebyggande insatser, så att vi kan analysera vilka effekterna blir för tjejer respektive killar.
15
TJEJERS
CANNABISMISSBRUK
»JAG FICK SATSA ALLT FÖR
ATT ORKA SLUTA«
Gina och Klara. De är 18 och 19 år och har
rökt cannabis under flera år. Nu tar de igen
förlorade år på gymnasiet. Båda är trötta på
att ses som offer.
TEXT CARINA HAGLIND AHNSTEDT
FOTO PONTUS JOHANSSON
K L A R A H A R PI G G A blå ögon och spritter av energi. Hon
är glad och pirrig över sina nya skor som ligger och
väntar i ett paket därhemma. Det är en av hennes passioner. En annan var att röka marijuana. »Å det är så
härligt. Man blir glad och vill kramas, typ pussa på
träd«. Hon rökte mellan två och tre år. Bitvis för att hon
var deprimerad, bitvis för att hon mådde bra. I båda
fallen tyckte hon att marijuana funkade utmärkt. Socialt och lugnande på samma gång. Trots det har hon
valt att sluta.
– Jag tröttnade på att ligga på soffan och mysa.
Marijuana är inte för alla hela livet. Det blev för mycket under en period. För mycket kärlek, för mycket sex,
för mycket party och för lite skolarbete.
Efter en kort vända på akutpsyk fick hon kontakt
med socialen och har besökt Mini-Maria en gång i
veckan de senaste åren. Det hjälper henne att avstå från
droger, men hon tycker inte att hon behöver någon spe-
16
ciell uppmärksamhet för att hon är tjej. Tvärtom är hon
trött på att ses som liten och söt. Hon är inget offer, utan
har själv valt att både börja och sluta. Inte heller tror hon
att det behövs tjej- respektive killgrupper i behandling.
– Det känns väldigt sexistiskt i ett hensamhälle. Jag
uppskattar hellre en så blandad grupp som möjligt: Killar, tjejer, svarta, invandrare… Jag vill inte kategoriseras in i facket »blond tjej«. När det kommer till knark,
kanske jag är mer lik en stor svart kille?
– Men så klart, tillägger hon. Om någon gärna vill
gå i en kill- eller tjejgrupp så tycker jag att de ska få det.
Trots att Klara periodvis rökte cannabis flera gånger om dagen tyckte hon inte att det var särskilt svårt att
sluta. Inte heller har det i hennes kompisgäng varit några problem med att tacka nej.
– De säger bara »good for you«. Jag är väl inte så
korkad att jag har vänner som får mig att göra saker jag
inte vill?
Gina hade sjunkit djupare i sitt missbruk innan
hon kom till Mini-Maria. Redan som tolvåring började hon att röka cannabis för att döva sin ångest.
– Jag är en sådan om ingen egentligen ville ha. Det
var en stor skam när mamma blev med barn. Min mormor och morfar tog motvilligt hand om mig, eftersom
de var religiösa kunde de inte med att förskjuta mig.
Men för min släkt därborta är jag ingen. När jag var li-
Narkotikafrågan 1/2014
Gina fick bryta
med alla vänner för
att kunna ta sig ur
cannabismissbruket.
ten var min födelsedag den värsta dagen på året.
På olika vägar kom hon till Sverige. Bitvis har hon
bott med sin familj, bitvis på fosterhem. Hon beskriver sig som en inbiten cannabisrökare, men har prövat
det mesta. »Jag har alltid gillat psykedeliska droger. Jag
ville att världen skulle bli magisk«. För att ha råd började hon att sälja, blev kurir och streetsmart. Fick smeknamnet »Brown sugar« eftersom hon brukade lägga
knark i godispåsar. Under hela högstadiet lyckades hon
dölja sitt missbruk.
– Jag klarade skolan ganska bra trots att jag satt
längst ned och var helt speedad. Ingen märkte något vilket kan bero på att jag har ganska mörka pupiller. Dessutom har jag alltid varit allmänbildad, ganska klok, jag
växte väl upp fortare än vad jag egentligen borde.
Vändpunkten blev när hon blev tagen av polisen
och tvångsomhändertagen.
– Jag fick satsa allt för att orka sluta, det går inte
att göra halvdant. Min kropp kraschade helt. Jag fick
bryta med alla vänner. Men jag har min syster och min
styvfar. De tror på mig.
Gina upplever att fler tjejer tar cannabis för att de
mår dåligt, för att komma bort. När de börjar bryter de
med familjen och blir på så sätt mer ensamma. För killar är rökandet istället mer socialt. De gör det för att
komma med i gemenskapen, för att de har en pappa,
Narkotikafrågan 1/2014
farbror eller bror som också röker.
Behöver tjejer annan hjälp än killar för att sluta?
– Både ja och nej. Problemen att lägga av är nog
samma oavsett kön eller nationalitet. Men tjejer behöver mer psykiskt vård. Missbruksvärlden är en smutsig
värld, en mansdominerad värld. På samma tid blir tjejer mycket skitigare än killar. Killar behöver inte ligga.
Kvinnor har svårare att göra sig ett namn som langare.
De blir nedslagna och våldtagna. När jag satt på anstalt
med killar kallade även mina kompisar mig för hora
eller luder. Det spelar ingen roll hur länge man bäcknar (säljer) som tjej, man får ändå ingen respekt.
Själv har hon haft tur tycker hon, klarat sig från det
värsta. Hon såg länge ut som en kille, var lite grabbig
i sitt sätt, och hade också en äldre langare som hjälpte henne att hitta rätt koder. Ändå fick hon ofta stryk.
Blev blåslagen och bötad. Trots allt elände tycker hon
att cannabis borde vara fritt för var och en att välja, men
själv tänker hon inte börja igen. Den resan har hon gjort,
och hon ser ljust på framtiden.
– Nu finns det så många möjligheter. Jag ska gå
klart skolan, kanske högskola. Jag skulle gärna bli psykolog och jobba med andra som har problem. När jag
var yngre hade jag inga planer. Jag tänkte aldrig att jag
skulle bli vuxen, att jag skulle gifta mig eller få något
jobb. Då spelade inget någon roll.
17
INTERVJU
UTSATTHET
UTANFÖRSKAP
UNDERHÅLLNING
Författarna Anders Roslund
och Börge Hellström ser sig
som ett filter mellan verkligheten och läsaren.
I romanform vill Börge Hellström och Anders Roslund ge kunskap som
delvis är sann, och läsaren en känsla att de dilemman de skildrar verkligen existerar. Deras böcker väcker debatt och påverkar. I den senaste,
Två soldater, är gängkriminalitet temat.
TEXT PERNILLA RÖNNLID
FOTO MARTINA HOLMBERG
har suttit hela förmidnom och Gabriel högst upp på polisens lista. I Råby bor också Eddagen och arbetat med ett jobbigt parti i sin nya bok, den sjunde
die, en tolvårig pojke som drömmer om att bli en av de stora. Han
i ordningen. Nästa vecka ska de på bokmässa i Rumänien för att
gömmer vapen, langar knark, gör allt för att få bli en i gänget.
marknadsföra Tre sekunder som ska släppas där. Enligt tradition
Det brinner ofta i Råby. Barn och ungdomar kastar sten på
cyklar författarna på mässan runt på små minicyklar under två
polis och räddningstjänst, hackar sönder vattenslangar. Boken
minuter och tutar, med sina böcker i cykelkorgen. De skrattar lite
skildrar en hopplöshet och kallades av Expressens recensent för
generat åt arrangemanget.
ett »686 sidor lång debattinlägg«. Själva skriDeras böcker med kriminalkommissaver
författarna i sitt efterord att boken handlar
Gör Författare (Odjuret, Box 21, Edrie Ewert Grens och kriminalinspektörerna
om
»glappet som blev till en vid klyfta som
ward Finnigans upprättelse, Flickan unSven Sundkvist och Mariana Hermansson
blev ett stort jävla hål för människor att falla
der gatan, Tre sekunder, Två soldater).
Skriver på sin sjunde bok.
vid Citypolisen Stockholm är prisbelönta och
handlöst ner i«.
Förebilder, Anders Min morfar. Jag
kritikerrosade både i Sverige och utomlands
– Vi har stora områden där över femtio
växte upp delvis hos honom eftersom
och översatta till över trettio språk. I första
procent är arbetslösa, och där över hälften
det var lugnare där än hemma. Han var
hand är böckerna underhållning, menar förav deras barn inte har grundskolebehörighet
den goda människan och hade alltid
fattarna, men de vill också förändra.
när de går ut skolan. Vägen att söka sig vidaöppet för alla. Det finns en och annan
– Vi vill lämna över någon form av dire i skolan är stängd. Vägen att få ett arbete är
kvar som aldrig handlar utifrån sitt eget
lemman som läsaren kan ta hand om och bära
också
stängd. Vad ska de göra då? De får klibästa, bara från andras.
med sig en stund. Man kan inte förändra varva
in
genom
de dörrar som öppnas, eftersom
Förebilder, Börge Jag har bara haft
je del av världen, men med vissa böcker påvi inte öppnar vår. Det blir ett hål som man
en förebild och det var Fryshusets
verkar man mer, som Flickan under gatan och
faller handlöst ner i och ur det kravlar man sig
grundare Anders Carlberg som jag
dessutom lärde känna ganska bra. Han
Två soldater.
inte upp, säger Anders Roslund, som inte vill
hade en brinnande entusiasm och man
Om ett år ska de vara klara med nästa bok.
se gängkriminalitet som ett storstadsproblem.
visste att han alltid ställde upp på unDen senaste, Två Soldater, kom 2012. Den
– Om man går in och tittar på Sveriges 150
garna, oavsett vad som hade hänt, även
hade de tänkt på och velat skriva länge, flefarligaste gängmedlemmar så kommer nio
om det inte var politiskt korrekt.
ra år. Kunskapen om kriminella gäng hade de
från min hemstad Kristianstad, ganska många
Favoritbok, Anders 491 av Lars
båda, Anders Roslund har jobbat i många år
bor i Eskilstuna eller i Sundsvall, Linköping,
Görling från 1962, om unga människor
med unga kriminella och han har också varit
Gävle,
Västerås. Alla små städer har sin försom inte har någon plats, de som är
övervakare åt flera. Och Börge Hellström har
ort
med
gigantiska problem med skola, intemitt mellan oss och kriminalitet och inte
jobbat med unga på behandlingshem.
gration och arbetslöshet. Varför bara reducera
vet om de ska in eller ut. Den kunde lika
– Vi började jobba med boken tidigt. Men
det till ett Stockholmsproblem eller Malmöpgärna vara skriven idag.
vi behövde vänta in att samtiden var redo att
roblem som man gjort under några år?
Favoritbok, Börge Farliga makter
(The devil rides out) av Dennis Wheatlyssna på en sådan här bok. När kommer det
För att förändra situationen krävs attitydley, en övernaturlig bok där historia
att hända i Stockholm och bli medialt stort?
förändring, pengar och mer kunskap.
blandas med fiction.
Först då finns det ett offentligt dilemma. Då
– Vet vi inte vem som kastar sten på oss,
blir gängkriminalitet och de 5 000 unga som är
vad han heter och varför han gör det, och om
på väg in i den någonting att diskutera. Jag glad att vi lyckades lägvi inte vill ta reda på det, fördelar vi inga pengar heller, säger Anga band på oss och vänta in tiden istället för att tidigt skriva om ett
ders Roslund. Hur ska man ändra attityderna? Det mest konkreämne som vi båda kände samhörighet med, säger Anders Roslund.
ta är fördelningsinstrumentet. Bra projekt utifrån bra idéer kosBoken kom i precis rätt tid, något år innan kravallerna rasade i
tar. Och det är politikerna som sitter på fördelningsmedlen. Därför
Husby och skottlossning och bilbränder blivit vanligare i Sverige.
blir vi jätteglada över att så många politiker hört av sig till oss efI Två soldater skildras den fiktiva förorten Råby utanför Stockter Två soldater och vill ha mer kunskap. I slutändan är det kunholm. Här är yrkeskriminella de unga pojkarnas främsta förebilder.
skap som saknas.
Vi möter Leon och Gabriel, inte ens fyllda 20, men fullfjädrade kriBörge Hellström tycker att man kan kräva ett större känslominella. De är själsbröder, med i Råby Warriors, och strävar efter
mässigt engagemang hos de som sitter på plånboken.
att hamna högst upp på polisens farliga lista. Leon sitter på Aspås– Har de inte det kommer de inte att göra någonting. Intresanstalten, styr knarkhandeln och planerar brottet som ska föra hoset måste finnas. Och då måste de ha kunskap om problemen. I
A N D E RS ROS LU N D OC H BÖ RG E H E LL S TRÖ M
Narkotikafrågan 1/2014
19
INTERVJU
ROSLUND & HELLSTRÖM
många år har det varit svårt att ta de rätta besluten. Men jag vet att
det finns engagemang hos enskilda politiker, oavsett partifärg.
Deras första bok Odjuret gjorde succé. Den vann Skandinaviska Kriminalsällskapets pris Glasnyckeln. Börge Hellström,
som arbetade med behandling av unga kriminella, och Anders
Roslund, som var redaktionschef på SVT, valde att säga upp sig.
De båda träffades 1998 när Anders Roslund jobbade på SVT
och skulle spela in en film om KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället, som Börge varit med om att starta året innan. Efter inspelningen fortsatte de träffas någon gång i månaden. Snart blev det mer.
– Samtalen övergick till storysar. De blev till historier och frågor. Vad händer om någon rymmer från death row? Kan man det?
Efter en timme hade vi ett embryo till en historia och vi hade flera
historier som vi insåg att vi kunde skriva, berättar Anders Roslund.
Efter senaste boken tog de en paus från varandra i ett år. De
hade tänkt sluta, var lite irriterade på varandra, men inte osams.
Privat umgås de aldrig. Under arbetet med en bok kan de träffas
6–8 timmar per dag.
– Sen vill vi inte ha mer med varandra att göra och jag tror att
det är ganska bra, säger Börge Hellström.
– Jag tyckte först att det var en sorg, säger Anders Roslund.
Jag saknade att vi inte umgicks. Men nu känns det helt rätt, att vi
aldrig började med det. Då hade vi verkligen inte orkat skriva bok
5 och 6. Börges intuitiva känsla var rätt.
Arbetet med en bok tar runt två år. Utom med Två soldater,
som tog tre. Skrivandet delar de in i en tredjedel research, en tredjedel där de arbetar fram intrig och handling, där historien blir detaljerad och en tredjedel som är själva skrivfasen med korrekturläsning. Just nu är de mellan researchfasen och intrigfasen med
den nya boken.
Med Två soldater var researchen annorlunda, och längre, mot
tidigare böcker. Den här gången visste de vad de ville ta reda på.
– Men vi behövde uppdatera våra kunskaper och förstå hur
det ser ut nu. Och det krävdes lång tid att få pojkarnas förtroende.
Under mellanfasen definierar de ett antal nyckelpersoner och
situationer som de måste ha för att få en botten i historien. Sen hittar de på resten.
– Vi ger oss inte förrän vi får den där botten, via de olika personerna. Vi ger oss inte förrän vi vet hur man gömmer metamfetamin
under frysboxen på Konsum. Det kan tyckas vara banalt, men de sakerna måste vara så autentiska så att man kan tro på det som vi sen
hittar på. Det ska till en stor del vara sanning. Vi vill inte att någon
gängmedlem eller narkotikalangare säger att »så där går det inte
till«, då faller så många andra pusselbitar, säger Anders Roslund.
De får ofta frågan om hur mycket sanning det finns i deras
böcker.
– Jag brukar säga att verkligheten är alltid värre. Vad vi gör i
våra böcker är att föra ihop beteenden och tankar hos olika karaktärer. Vi komprimerar saker för att kunna beskriva. Det mesta har hänt,
men inte så som vi beskriver det i boken, säger Börge Hellström.
Vid ett tillfälle, när Anders Roslund höll föredrag på ett biblio-
20
tek kom en dam fram efteråt och berättade att hon visste vem Gabriel i Två Soldater var. Han som i boken är brännskadad och blir beroende genom sin medicinering. Hon hade jobbat med honom.
– Då kunde jag säga att »Ja just den biten har du träffat av Gabriel, den del som är brännskadad, men de andra fem bitarna har du
aldrig träffat.« Vårt arbete bygger ju på, oavsett om det handlar
om unga hemlösa, infiltratörer eller traffickerade kvinnor, att vi
utlovar dem att de smälter ihop till nya karaktärer. Det var skönt
att kunna säga det till den där damen, att hon inte kände helheten.
Deras arbete handlar om att filtrera verkligheten åt läsaren
för att de ska kunna nå ut med sitt budskap. I arbetet med boken
Flickan under gatan, som handlar om unga hemlösa i Stockholm,
samarbetade de med en diakon i den uppsökande verksamheten
i S:ta Clara kyrka. Diakonen hade jobbat med flera unga varav en
blev huvudperson i boken. När boken gavs ut var Anders Roslund
och Börge Hellström gäster i SVTs Gomorron Sverige. Dagen efter skulle diakonen intervjuas. Kan det vara så här hemskt som de
skriver? frågade programledaren.
– Då säger diakonen att »Nej så är det inte, det är mycket värre.
I går tog jag hand om en ung hemlös åttaåring.« För att vi ens skulle bli trodda i ett ämne som man i 20 år förnekat att vi har i Sverige så kunde vi inte välja att skriva om en åttaåring, eller en tioåring. Vi måste åtminstone skriva om en 14-åring tjej. Likadant var
det med Box 21, om de här flickorna som blev så grovt behandlade. Deras egna berättelser var så mycket tyngre och de var ännu
mer kränka och fysiskt utsatta än vad vi beskriver. Men det hade
inte varit intressant för då hade vi stött bort läsaren. Vi fick hitta
en mellanväg. Om man har ett syfte att man vill få människor att
läsa till sista sidan måste man balansera hela vägen och inte portionera ut allt man vet. Det är författarens uppgift.
När Börge Hellström startade KRIS hade han varit drogfri sedan några år och han hade slutat med kriminaliteten. I 24 år hade
han hållit på. Han började dricka alkohol regelbundet när han var
13, vid 14 rökte han på för första gången, vid 15 injicerade han amfetamin. Huvuddrogen har alltid varit alkohol.
»För att beskriva det affektiva och
känslomässiga, vad man upplever i utanförskapet, då måste man själv ha varit i det, annars
blir det bara en betraktelse utifrån och väldigt fyrkantigt.«
BÖRGE HELLSTRÖM
Narkotikafrågan 1/2014
En morgon, vintern 1994, vaknade han efter sitt tredje självmordsförsök.
– Geväret stod laddat bakom mig. Jag hade inte hittat slutstycket. Då insåg jag, att det var dags att göra något åt det. Jag hade
inte insett att jag hade problem med droger eller alkohol, jag trodde bara att jag höll på att bli galen.
Han genomgick en tolvstegsbehandling. På behandlingshemmet vågade han för första gången berätta om de sexuella övergrepp han utsattes för under uppväxten. I år har han varit drogfri i
20 år. Han går fortfarande på AA- och NA-möten från och till.
– Det blir min livförsäkring. Samtidigt ser jag att jag blir kaxig. Det har gått bra i 20 år och då blir det lätt att jag struntar i att gå
på möten. Men när jag väl kommer till möten mår jag alltid bra efteråt. Då blir jag påmind om varför jag går dit - för att jag vill må
bra. I grunden handlar det om att jag vill leva, jag vill inte dö.
I november höll Börge Hellström tal på en ljusmanifestation
på Sergels torg, till minne av narkotikans offer. Han berättade om
alla vänner som gått bort, 43 stycken. Några av dem hade inte lika
tungt missbruk som han.
– Förut kunde jag säga att »Jag har i alla fall haft jävligt kul«,
men det är inte sant. Det har mest varit tvångsmässigt. Vad jag har
fått de här 20 åren som nykter och drogfri, som jag är väldigt tacksam för, är förmågan att iaktta och memorera så jag kommer ihåg
vad som händer. Så var det inte förr när jag drack och knarkade.
Det normala som sker i tillvaron noterade jag aldrig. Däremot noterade jag de hemska händelserna i mitt liv och de häftiga händelserna. Min tillvaro var svartvit. Den blev färgbelagd när jag slutade med drogerna.
Anders Roslunds bakgrund är inte heller enkel.
– Man kan välja två vägar när man bär med sig oläkta sår inuti. Man kan göra som Börge, döva ångesten genom droger, eller göra som jag; aldrig prata om det och välja att bli duktig. Man
kan springa fortast, vara lagkapten i fotbollen, gå ut med 5,0. Men
det spelar ingen roll åt vilket håll man flyr. Förr eller senare måste man ändå gå i tio års terapi för att förstå vad som hände. Börge
kraschade när han satt med geväret, jag kraschade på ett annat sätt.
Ingen av dem litar på någon.
– Det har vi inte gjort någon av oss sedan barnsben, utifrån de
liv vi levde då, berättar Anders Roslund. Även om vi är inkluderade i många sammanhang är vi fortfarande på gränsen till det här
utanförskapet. I alla fall ser vi det så. Vi bär det med oss. I början
trodde jag att det var bara jag som inte litade på någon och det uppstod en massa missförstånd mellan oss som handlade om bristen
på tillit. Vi var vana vid att aldrig, aldrig slappna av. Det var ett beteende vi hade lärt oss.
Alla deras böcker har handlat om utanförskap och utsatthet.
Börge Hellström tror att det är en nödvändighet att själv ha upplevt det för att kunna skildra det bra.
– För att beskriva det affektiva och känslomässiga, vad man
upplever i utanförskapet, då måste man själv ha varit i det, annars
blir det bara en betraktelse utifrån och väldigt fyrkantigt.
Narkotikafrågan 1/2014
Recensioner
Uttryckslös
uppväxtskildring
Missbruk, fabulering
och psykoterapi
Mannen som
slutade ljuga
Dan Josefsson
Lind & Co
2013
Uppslukad
Neil Young
Fredsförklaring
Neil Young
Norstedts
2013 (Pocket)
Mig äger ingen
Regi: Kjell-Åke Andersson
Medverkande: Mikael Persbrandt,
Tanja Lorentzon, Sten Ljunggren m fl
När Lisa är fyra år försvinner hennes mamma. Ut ur deras lilla bruntapetserade miljonprogramslägenhet i Västerås. Bort från pappans
ständiga drickande. Ut ur dotterns liv.
Året är 1972 och från och med nu blir det
kring pappa som Lisas liv kretsar. En pappa
som är fattig metallarbetare, tafatt, svårt alkoholiserad men med ett stort bultande hjärta för
sin dotter.
Hasses missbruk görs trovärdigt av Mikael Persbrandt. Hans lite gladare röst när man
vet att han druckit. Hans hetsiga sätt att hälla
upp en öl. Och långsamt växer så bilden av ett
beroende fram. Ett beroende som går ut över
alla i hans närhet men något som sorgligt nog
alla i hans närhet också upprätthåller. Mamman
som ger honom en pilsner till lunch för att han
»ju är törstig«. Exfruns nya man som ger honom
en juldrink som han dricker ensam i farstun.
Och brodern som med djupt förakt ger Hasse
en flaska sprit i sin bil.
Men trots att alkoholismen känns genuin
blir smutsen aldrig speciellt smutsig. Fattigdomen kommer aldrig inpå ens kropp. När Hasse
tar med Lisa på ett nattpass på jobbet och hon
sover på en träbänk ser det rätt mysigt ut. När
han lämnar sin dotter flera timmar innan dagis
öppnar utanför dörren, en kall och mörk vintermorgon, blir det nästan humoristiskt till skillnad
från bokens djupt smärtsamma scen.
Sedan bidrar faktiskt musiken mycket till
filmens uttryckslöshet. Ett ständigt återkommande gitarrplonkande som hela tiden balanserar på gränsen till det melodramatiska.
Filmen bygger på Åsa Linderborg roman
från 2007. Men där kom vi närmare huvudpersonerna. I de små detaljerna som tecknade
bilden av en bruten missbrukare och ett barn
som reser sig trots all misär. Det var en stark
och oerhört personlig berättelse om fattigdom,
livet och det svenska samhällets moderna historia. I filmen får vi en välspelad men ganska rak
uppväxtskildring som både gjorts tidigare och
gjorts bättre.
Jonatan Järbel
Narkotikafrågan 1/2014
560 nya sidor om Thomas Quick, orkar man
verkligen med det ovanpå alla andra skriverier?
Borde inte Hannes Råstams TV-dokumentärer
och hans bok vara de slutgiltiga dokumenten
om denne fabuleringskonstens mästare?
Dan Josefssons tegelsten som har undertiteln »Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick« fyller en lucka
i allt som skrivits i ämnet. Hannes Råstam avslöjade de juridiska irrfärderna. I Josefssons bok
får vi svar på hur det kunde vara möjligt att få en
beskedlig psykiatripatient att hitta på 39 bestialiska mord och dessutom bli trodd av hela det juridiska etablissemanget.
Förklaringen är en häpnadsväckande historia om ensamhet, drogberoende och en karismatisk psykoterapeut. Sture Bergwall hade
inga vänner och inga framtidsutsikter utanför
Säters psykiatriska klinik. Genom att erkänna
först ett, sedan flera mord, blev han intressant
och matades med droger, främst hästdoser av
bensodiazepiner, vilket påhejades av en stab
psykoterapeuter, polisutredare och åklagare
som alla ville hjälpa till att lösa alla dessa ouppklarade mord. Den grundläggande tanken bakom den psykoterapi han fick var att morden berodde på sexuella övergrepp i barndomen. Att
han inte själv varit medveten om varken övergrepp eller mord förrän han träffade sin terapeut berodde på undanträngda minnen.
Tack vare drogerna förstärktes de sanslösa fantasierna, som både var medvetet påhittade och rena hallucinationer.
Bergwall fick förståelse och respekt och
hur mycket tabletter som helst. Terapeuterna
och polisen fick hur många erkännanden som
helst. Av alla historier jag hört och läst om hur
en drogberoende person manipulerar sin omgivning är Josefssons bok den mest underhållande – och mest skrämmande. Både klient
och behandlare förlorar på en sådan symbios.
När Sture Bergwall avgiftades från drogerna och avbröt psykoterapin, bekände han
att allt var ljug.
Pelle Olsson
Neil Young har sedan debuten 1968 gjort 35
egna studioalbum, skrivit hundratals sånger.
Han har gått mellan sprödaste folkmusik och
larmande rock n’ roll men inte varit främmande
för country, rockabilly, swing, punk. Hans röst
låter som ingen annans. Den som varit på en
konsert med Neil Young vet att han kommit för
att ge och att hans publik tacksamt tar emot.
När jag senast såg honom började till sist en
högtalare brinna. Tro inte att han slutade spela för det.
Hans självbiografi, Fredsförklaring, börjar
emellertid med ett leksakslok, fortsätter med
äldste sonens cp-skada innan ett ord nämns
om musik. Det finns så mycket i Neil Youngs liv.
Han samlar på elektriska tåg, bilar, gitarrer, förstärkare. Han har engagerat sig för att utveckla
ljudet som han menar har sjunkit till botten i och
med musikens digitalisering. På Neil Youngs
hemsida kommer först en text om miljöförstöring, sedan en film om elbilar. Uppslukad är ett
väl valt ord han använder i boken.
Om mannens musik får vi veta mindre. »Jag
gör det jag gör och håller ögon och öron öppna«, skriver han. Det är en fin formulering, förklarar varför han både överlevt i en hård bransch
och hittat nya vägar, men visst hade det var roligt om författaren stannat upp ibland, borrat
djupare, innan han ångat vidare.
Synd också att han inte reflekterar mer över
narkotika. Neil Young har länge rökt marijuana,
vet styrkan i drogen; »narkomanen gör nästan
vad som helst för knark«. Han sparkade den
ovanligt begåvade Danny Whitten från bandet Crazy Horse då dennes missbruk omöjliggjorde samarbetet. »Jag har ingen aning om hur
man skulle handskas med beroende och missbruk«, skriver han fyrtio år senare. Danny Whitten dog av en överdos. Sången »The needle and
the damage done« handlar om honom.
När självbiografin inleds har Young slutat
att röka marijuana, slutat dricka. Mer fokuserad,
berättar han, dock tappat lusten att skriva låtar.
Han bekymrar sig inte.
Anders Sundelin
23
Stöd RNS
och ungdomars rätt
till en narkotikafri skola!
Vi fortsätter att kraftsamla mot cannabis eftersom allt fler ungdomar
tror att cannabisrökning är ofarligt. Gång på gång slår forskningen
fast att cannabis är farligt för hjärnans utveckling. Tillsammans
måste vi agera, så att cannabis inte blir socialt accepterat.
Under 2014 fortgår arbetet med att sprida kunskap, erfarenheter
och metoder inom skolan för att stödja arbetet mot narkotika.
Ungdomar har rätt till en arbetsmiljö där de kan känna sig
trygga och säkra. RNS behöver ditt stöd för att kunna hjälpa så
många skolor som möjligt att bli drogfria och skydda ungdomar
från att hamna i missbruk.
Bli medlem i RNS eller sätt in ditt bidrag på BG 5811-1832.
Tillsammans kan vi göra skillnad för våra ungdomar!
Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle | Ragvaldsgatan 14, 2tr | 118 46 Stockholm | www.rns.se | www.narkotikafriskola.se
Medlem
MEDLEMSSIDA FÖR RIKSFÖRBUNDET NARKOTIK AFRIT T SAMHÄLLE
FÖLJ RNS PÅ WWW.RNS.SE OCH PÅ WWW.FACEBOOK .COM/RNS.SE
Förebygg.nu
– konferens med
kunskapsutbyte
Ljusmanifestationer
för narkotikans offer
R U NT ALL AH E LG O NA H E LG E N arrangerades ljusmanifestationer för narkotikans offer på olika platser runtom i landet. På torget i Härnösand arrangerade RNS lokalförening för nionde året i rad en manifestation. Ett fyrtiotal personer hade mött upp,
två ungdomar från Solgläntan spelade och sjöng, och facklor tändes för att hedra
de som dött av narkotika.
– Vi tänder också facklorna för att skapa hopp om att kunna minska dödsfallen,
men då måste vi bryta tystnaden och kämpa. Både tystnaden i offentliga debatten,
om att det här är verkligheten, och den privata tystnaden, när nära anhöriga skäms,
sade Lars Ryding, medlem i RNS Härnösand i ett tal under manifestationen.
Förra året dog 529 personer som en följd av att de tagit narkotika, 125 var under 30 år.
– På ett år har 271 dött i trafiken, nästan dubbelt så många dör av droger. Varför
är det alldeles tyst bland de politiska partierna och varför reagerar inte nyhetsmedierna starkare? Är det inte allvarligt att så många får sätta livet till och att dödstalet hela tiden ökar?
Det satsas för litet på att minska missbruket och på fel sätt, menade Lars Ryding.
– Man skall arbeta tidigt med ungdomar och satsa mer på drogfri behandling.
De första åren med narkotika, ofta med cannabis, upplever man nästan bara de positiva effekterna. Det är i början man kan störa missbruket, inte genom skrämselpropaganda eller moralpredikningar, utan genom att gå nära och engagera sig.
Medarrangör till ljusmanifestationen var behandlingshemmen Korpberget och
Solgläntan i Kramfors och efteråt bjöd de på kaffe i Härnösands församlingsgård.
Ljusmanifestationen på Sergels torg i Stockholm lockade ett hundratal personer och arrangerades av Folkrörelser mot droger.
– Ett av ljusen där på trappan kunde varit jag, sade Börge Hellström, författare och en av grundarna till KRIS, och kritiserade i sitt tal politiker för att de struntar i
de missbrukare som dör av sitt missbruk. Han menar att det alltid är politiska beslut
som stoppar vården.
UNF:s ordförande Malin Thorson uppmanade organisationerna att ta debatten
om legalisering av narkotika som nu förs på bred front i Sverige och i världen och
Kerstin Lundahl Söderman, aktiv i Anhöriga Mot Droger i Järfälla, berättade starkt
om lögner, förnekelser, medberoende och frustration, och om svårigheter att få
hjälp när hennes son började missbruka.
Manifestationen avslutades med en tyst minut för narkotikans offer.
www.drugnews.nu och Pernilla Rönnlid
Narkotikafrågan 1/2014
Den 13–14 november var RNS på
plats i Folkets hus i Göteborg för att
delta på den ANDT-förebyggande
konferensen Förebygg nu. Konferensen invigdes av bland annat Ragnwi
Marcelind, ordförande i Nationella ANDT-rådet och Klas Friberg,
länspolismästare Västra Götaland.
Förebygg firade sju år och intresset
var rekordstort med nära 700 deltagare från ideella organisationer och
myndigheter från hela Sverige.
På plats hade RNS en utställningsyta med kunskapsmaterial och
information om organisationen och
projektet Narkotikafri skola. Under
konferensens två dagar hann kommunikatör Karin Stenbeck och projektsamordnare Linda Nilsson möta och
prata med både drogsamordnare,
skolpersonal och andra organisationer.
– Förebygg nu är en viktig mötesplats för alla som är intresserade av
den senaste forskningen och kunskapen på ANDT-området. Att dessutom
få möjlighet att ta del av andra drogförbyggares kunskap och erfarenheter
är jättebra och viktigt, vi kan alltid lära
mer av varandra, sa Linda Nilsson.
Under konferensens galamiddag
delades CANs pris för förebyggande
arbete ut. Slim Lidèn, grundare och
förbundssekreterare på riksförbundet
SMART röstades fram som »Årets
förebyggare« med motiveringen »Det
han inte haft i reda pengar har han
ersatt med en obändig vilja samt en
genuin och osjälvisk omtanke för våra
ungdomar«. I en intervju med Drugnews svarar Slim Lidén på frågan om
vad som driver honom:
– Det är väl en omsorg om de som
växer upp och deras familjer. En slags
solidaritet helt enkelt, och tobaks- och
alkoholindustrin är våra fiender.
SMART arbetar med att få skolungdomar att låta bli, eller skjuta upp sin
alkohol- och tobaksdebut, med hjälp
av den så kallade kontraktsmetoden.
Pernilla Rönnlid
25
Anhöriga
Mot Droger
MEDLEMSSIDA FÖR RIKSFÖRBUNDET ANHÖRIGA MOT DROGER
Tack pappa, mamma
och AMD
M I N PA P PA D OG AV A LKO H O L OC H D ROG E R . Jag hade aldrig chansen att få ha
honom som pappa. När han dog var jag 7 år. Min mamma är en stark person.
Hon såg till att jag inte växte upp med min pappa och krävde att han skulle vara
nykter när han skulle träffa oss. Han klarade inte det.
När jag fyllde 30 år fick jag en bunt brev med ett rött sidenband omsorgsfullt knutet runt, av min mamma. Brev från min far. Där står det att han saknar oss. Vissa brev är svarta och tunga, men i några är han glad. I ett står det:
»Snälla tala om för mej, är Anna-Karin ok eller är hon lika tokig som sin far? Går
det bra för henne i skolan?« I ett annat skriver han: »Jag vandrar omkring som
en levande död.«
Han hittades drunknad i ett badkar. Olycka eller självmord vet jag inte, men
jag vet att han hade fullt med foton på mig och min mamma. Men inte ens kärleken till oss kunde rädda honom. Sådan stark makt har alkohol och droger.
Jag skulle vilja ha honom här. Han hade varit stolt över mig, över sina barnbarn. Vi har alla tre hans bruna, fina ögon och vi har ärvt hans fina personlighet,
den som drogerna och alkoholen tog. Tack pappa för den jag är, även om jag
aldrig fick lära känna dig. Jag vet att när du var nykter var du helt fantastisk.
Tack mamma för det du gjorde, gör och är. Tack för det jag fått den tryggaste, finaste och kärleksfullaste miljön som går att
växa upp i. Att ha nyktra, trygga vuxna runt mig
har gjort att jag klarat mig ifrån missbruk.
Tack för livet, jag ska förvalta det väl och
stötta mina medmänniskor. För alltid. För evigt.
Anna-Karin Söderman
AMD Norrtälje
AMD–kalendarium
AMD Järfälla
Onsdagar ojämna veckor kl 19, från 15/1:
Samtalsgrupp i vår lokal på Kvarnvägen 3,
Jakobsberg.
Anhöriga Mot Droger är en anhörigorganisation vars viktigaste uppgift är att arbeta mot medberoende
hos anhöriga till missbrukare. Genom stöd och vägledning vill vi visa
på den viktiga roll de har i att stödja
missbrukaren på rätt sätt och stötta
anhöriga att leva ett gott liv trots att
någon i deras närhet missbrukar alkohol och/eller droger.
www.anhorigamotdroger.se
26
AMD Upplands Väsby
Helgfria onsdagar ojämna veckor kl 19–21:
Öppet hus
Året
som gick
Ett gott nytt år ligger framför oss med
allt vad det innebär. Men låt oss ändå göra
bokslut över det gamla året och blicka
tillbaka på 2013 – ett fantastiskt år för
AMD. Vi har blivit tre föreningar till: Nora,
Norrtälje och Nyköping, som kan erbjuda
den kraft som anhöriga är. Oftast sitter anhöriga själva inne med svaren på alla sina
frågor, de behöver bara få dem bekräftade.
Det känns fint att veta att fler anhöriga
ges möjlighet att lyssna på kloka råd och
känna att de inte är ensamma i det kaos
som ett missbruk i ens närhet innebär.
När allt vänds upp och ner, när regler och
förhållningssätt inom familjen inte längre
gäller och när lögner och droger blir något
som hör vardagen till behöver föräldrar höra
att de gör rätt när de säger att »nu räcker
det, inget mera drogande i vår familj«. När
missbrukaren själv får stå för konsekvenserna av sitt handlande och när anhöriga inser
att det inte är hjälp utan stjälp som gäller
när medberoendet slår till i full kraft, behövs
stöd från de som varit med innan.
Cannabis och kusinen Spice har under
det gångna året varit de droger som
förekommit mest bland ungdomar. Polisen
oroar sig över tillgången och det gör också
de anhöriga som hör av sig till oss. Missbrukarna lurar i sina anhöriga att Spice är
ofarligt och att den inte är narkotikaklassad. Men det är fel! Spice är en farlig drog
och egentligen ett samlingsnamn för flera
syntetiska droger och flera av dem är visst
narkotikaklassade.
Vad 2014 bär med sig vet vi inte idag.
Men att det kommer flera nya droger, som
ungdomar kommer att testa är helt klart.
Några kommer att må dåligt och sluta lika
tvärt som de började, men några kommer
tyvärr att fortsätta trots alla varningens ord
från föräldrar, lärare och andra som bryr
sig om de unga.
God fortsättning på 2014 till er alla!
AMD Västerås
Ons ojämna veckor kl 18–20: Självhjälpsmöte
AMD Nyköping
Torsdagar ojämna veckor kl 18–20: Självhjälpsmöte, Wedholms Allé 15, ingång via Musik och
Samtalsstudion. OBS! Ny lokal!
20 februari kl 18–20: träff på Wedholms Allé
15 för alla som är intresserade av att förbättra
missbruksvården. Målet är att skapa debatt och
lämna en skrivelse till politikerna.
Lena Larsson
Förbundsordförande
Narkotikafrågan 1/2014
Posttidning B
Avsändare:
RNS
Ragvaldsgatan 14
118 46 Stockholm
Vad är Spice?
Hur ser en påverkad person ut?
Var finns drogerna?
Vad ska man tänka på som förälder?
Vill du lära dig mer om narkotika?
Beställ faktahäftet Upptäcka Missbruk, skrivet av Lennart Karlsson,
kriminalkomissarie och chef för citypolisens narkotika- och
krogsektion i Stockholm. För beställning kontakta RNS kansli.
Ragvaldsgatan 14, 2 tr | 118 46 Stockholm | Tel: 08-643 04 67 | [email protected] | www.rns.se | www.narkotikafriskola.se