Transcript Bedömning av delprov B - Nationella prov i svenska och svenska

bedömning av delprov b
Bedömning av delprov B
Bedömning av muntlig framställning är en krävande uppgift. Talets
flyktighet­ är en komplikation; en annan är uppgiftens komplexitet. Det
gäller för bedömaren att snabbt ta ställning till en rad olika bedömnings­
aspekter och att dessutom bedöma anförandet som en helhet.
Bedömningen sker utifrån en bedömningsmatris, som kopieras och an­
vänds vid bedömningen. Läraren kan stryka eller kryssa för de krav­nivåer
som eleven uppfyller. På sidorna 74–81 finns kommentarer till matris­erna
med exempel som utförligare förklarar matrisens budskap.
Under själva anförandet kan de bedömande lärare som så vill föra an­
teckningar med hjälp av noteringsunderlaget på sidan 73. Detta är upp­
byggt av nyckelord från bedömningsmatriserna och det rymmer gott om
plats för lärarens egna anteckningar. Tanken är att läraren gör noteringar
om de aspekter som hon eller han tycker är relevanta. Det kan till exempel
vara citat från elevens anförande, enstaka nyckelord som beskriver anfö­
randets innehåll eller bedömningar av enskildheter eller helheten, exem­
pelvis ”bra” eller ”C”.
◘◘ Sambedömande lärare sätter först var sitt betyg och därefter jämförs
de olika betygen samt jämkas samman så att båda eller alla bedömarna­
blir överens.
◘◘ Elevernas framföranden spelas in, så att bedömare 2 och eventuellt
3 kan göra sin bedömning i efterhand. Därefter jämförs betygen och
jämkas­samman­enligt ovan.
Bedömning av videoinspelade anföranden. Inspelning av muntliga­
anföranden­ inför bedömningen är inte en metod provgruppen själv­
klart rekommenderar. Ett muntligt anförande ingår i en viss situation.
För största möjliga validitet bör också bedömningen­ ske i den aktuella­
situation­en med såväl talare som åhörare och bedömare­ närvarande.
Bedömning som görs vid upprepade videouppspelningar motsvarar inte
självklart en bedömning­ som görs i nuet vid det egentliga­ framförandet.
Risken finns att den inspelade bedömningen blir miss­visande genom att
publik­reaktionerna utelämnas från helhetsbedömningen och att sådana
smärre detaljer som kan verka försumbara vid ett verkligt framförande får
orimliga­proportioner.
II
kopieringsunderlag delprov b
–
till läraren
svenska 3
Bedömningsmatris delprov B
– svenska 3
F
Elevens namn:
E
C
A
Innehåll
Eleven formulerar en tes inom
temat och ger välgrundade
argument till stöd för den.
Argumentationen är
fokuserad­, välgrundad och
varierad.
Argumentationen är
slagkraftig­, t.ex. genom att
tesen­görs angelägen med
en bakgrund eller att mot­
argument behandlas på ett
effektivt­ sätt.
Disposition och
sammanhang
Anförandet har inledning, tes,
argument och avslutning.
Dispositionen är välgjord.
Inledningen är effektfull
och intresseväckande och
anförandet­avslutas på ett
skickligt sätt.
Anförandet är anpassat till det
givna tidsomfånget, dvs. ca
3–7 min.
Anförandet är anpassat till det
givna tidsomfånget, dvs. ca
3–7 min.
Språk och stil
Språket är anpassat till
situationen­, dvs. relativt ledigt
men ändå tillräckligt formellt
för ett anförande.
Språket är väl anpassat till
situationen­, dvs. tydligt och
klart med passande stilfigurer.
Språket är effektfullt, t.ex.
genom väl valda stilfigurer.
Framförande
Framförandet sker med viss
säkerhet. Eleven etablerar
viss åhörarkontakt med
hjälp av röst, blick och övrigt
kroppsspråk.
Eleven använder passande
kroppsspråk och röst.
Framförandet sker med
säkerhet­. Eleven har god
kontakt­med åhörarna.
Ev. presentationstekniskt
hjälpmedel stöder och
tydliggör­ anförandet.
Ev. presentationstekniskt
hjälpmedel hanteras så att
informationen når fram.
Helhetsbedömning
Delprovsbetyg
F
Eleven använder med
viss säkerhet retoriska
verkningsmede­l såsom
ethos­, logos och pathos.
Eleven använder med
säkerhet­ retoriska
verknings­medel såsom
ethos, logos och pathos.
Anförandet är anpassat till
kommunikationssituationens
syfte att övertyga åhörarna i
en fråga inom temat.
Anförandet är
väl anpassat­till
kommunikations­
situationens syfte att
övertyga åhörarna i en
fråga inom temat.
E
Anförandet är anpassat till det
givna tidsomfånget, dvs. ca
3–7 min.
D
C
Mindre typsnitt anger att kravet är en upprepning från närmast lägre nivå.
III
Ev. presentationstekniskt
hjälpmedel är väl integrerat i
anförandet.
Eleven använder med
säkerhet­och på ett
effektfullt­sätt retoriska
verkningsmedel­ såsom
ethos­, logos och pathos.
Anförandet är retoriskt
skickligt vad gäller innehåll­,
disposition, språk och
framförande­.
B
A
kopieringsunderlag delprov b
–
till läraren
Sv
a3
svenska som andraspråk 3
Bedömningsmatris delprov B
– svenska som andraspråk 3
F
Innehåll
Disposition och
sammanhang
Språk och stil
Elevens namn:
E
C
Eleven formulerar en tes inom
temat och tesen stöds av
exempel­och argument.
Innehållet är anpassat till
åhörarna­.
Anförandet har inledning, tes,
argument och avslutning.
Dispositionen är välgjord.
A
Argumentationen är
slagkraftig­, t.ex. genom
att tesen görs angelägen
med en bakgrund eller att
motargument­behandlas på
ett effektivt sätt.
Argumenten är välgrundade.
Anförandet är anpassat till det
givna tidsomfånget dvs. ca
3–7 min.
Anförandet är anpassat till det
givna tidsomfånget dvs. ca
3–7 min.
Ordförrådet, uttalet och den
grammatiska behärskningen
begränsar kommunikationen
endast i undantagsfall.
Ordförrådet, uttalet och den
grammatiska behärskningen­
begränsar kommunikationen
endast i undantags­fall.
Inledningen och avslutningen
bidrar till att göra anförandet
övertygande.
Anförandet är anpassat till det
givna tidsomfånget dvs. ca
3–7 min.
Ordförrådet, uttalet och den
grammatiska behärskningen
begränsar inte den muntliga
kommunikationen.
Anförandet innehåller
passande­stilfigurer.
Framförande
Eleven använder olika
strategier­, som t.ex. kropps­
språk, betoning eller pauser,
som ökar publikkontakten.
Eleven etablerar viss åhörar­
kontakt med hjälp av röst,
blick och övrigt kroppsspråk.
Ev. presentationstekniskt
hjälpmedel används på ett
relevant sätt.
Helhetsbedömning
Delprovsbetyg
F
Betoning och intonation
används­för att framhäva
nyanser­.
Ev. presentationstekniskt
hjälpmedel­används på ett
relevant sätt.
Ev. presentationstekniskt
hjälpmedel­används på ett
relevant sätt.
Eleven använder på ett
enkelt och relevant sätt
retoriska­grepp såsom
ethos­, logos och pathos.
Eleven använder på ett
relevant­sätt retoriska
grepp såsom ethos, logos
och pathos.
Eleven använder på ett
relevant­sätt stilfigurer samt
retoriska grepp såsom
ethos­, logos och pathos.
Anförandet är till
viss del anpassat­till
kommunikations­situationens
syfte att övertyga åhörarna­i
en fråga inom temat.
Anförandet är anpassat
till kommunikations­
situationens syfte att
övertyga­åhörarna i en
fråga inom temat.
Anförandet är retoriskt
skickligt vad gäller innehåll­,
disposition, språk och
framförande­.
E
D
C
Mindre typsnitt anger att kravet är en upprepning från närmast lägre nivå.
IV
B
A
kopieringsunderlag delprov b
–
till läraren
svenska och svenska som andraspråk 3
Noteringsunderlag delprov B
Elevens namn:
Tid:
Innehåll
tes
argument
Disposition och sammanhang
inledning
avslutning
sammanhangssignaler
Språk och stil
anpassning till situationen
stilfigurer
Framförande
kroppsspråk/röst
åhörarkontakt
Helhetsbedömning
V
bedömning av delprov b
Kommentarer till bedömningsmatriserna
Följande avsnitt innehåller kommentarer till bedömningsmatriserna­ och
exempel på hur de har tolkats. Bedömningen av ett muntligt anföran­
de innefattar både värdering av enskilda aspekter av anförandet, såsom
Innehåll, och en helhetsbedömning av anförandet utifrån kommunikativ
kvalitet.
I matrisen för svenska som andraspråk finns det ingen progression
mellan kravnivån för E och C avseende aspekten Språk och stil. Detta
beror på kunskapskravens utformning. I syfte att ge läraren ett hanter­
ligt bedömningsunderlag upprepas den lägre beskrivningen på C-nivå och
markeras grafiskt genom mindre typsnitt.
I de kommentarer som följer behandlas svenska 3 och svenska som
andraspråk 3 parallellt. Den utprövning som exemplen hämtats ifrån be­
handlade temat medieteknik.
Innehåll
Anpassning till temat. Fokus i elevernas anföranden ska ligga på en frå­
ga inom temats område. När det gäller vilka ämnen som kan godkännas
finns goda möjligheter att tolka temat brett snarare än snävt, eftersom det
primära syftet med uppgiften är att hålla ett argumenterande anförande
och övertyga sin publik.
Utprövningar av uppgiften har visat att en del av eleverna håller sig i
utkanten av temat, men om valet av ämne på något sätt hör till temats om­
råde bör det accepteras. Om eleven dock helt lämnar temat bör anförandet
inte godkännas.
Tes och argument. Anförandet ska innehålla en tes som stöttas av ut­
valda argument. Tesen kan komma direkt i början eller längre fram i argu­
mentationen, men det måste framgå vad eleven har för uppfattning i den
fråga han eller hon har valt. Ett utredande resonemang om olika åsikter i
frågan utan elevens eget ställningstagande är alltså inte godtagbart i denna
uppgift. Det är en styrka i anförandet om tesen inte slår in öppna dörrar
utan lämpar sig för argumentation. Argumenten ska stödja tesen och bör
också utvecklas och bevisas.
Kravet på ”välgrundade argument” redan på E-nivå i matrisen för
svenska innebär att argumenten ska vara någorlunda relevanta och håll­
bara. Detta krav kommer först på C-nivå i kunskapskraven för svenska
som andraspråk vilket avspeglas i matrisen.
I matrisen för svenska som andraspråk står det på E-nivå att tesen ska
stödjas med ”exempel och argument”, vilket innebär att det inte räcker
med att bara räkna upp argument för tesen utan argumenten ska i viss
utsträckning utvecklas och konkretiseras. Vid ovannämnda utprövning
använde­ en elev en händelse som ett konkret exempel på fördelar med
anonymitet på internet. Eleven berättade om en man som detaljerat av­
slöjade sina brottsliga planer i ett diskussionsforum och på så sätt kunde
stoppas. Mannen skrev anonymt, men detaljerna avslöjade honom. En an­
nan elev kom med förslag på vissa avgifter som kunde införas på internet.
VI
bedömning av delprov b
På så sätt utvecklade han sitt argument att tidningar inte förlorar pengar på
elektronisk nyhetsförmedling.
På C-nivå i svenska ställs kravet att argumentationen ska vara ”varie­
rad”. I den klassiska retoriken talar man om ethosargument, som bygger
på förtroendet för talaren eller andra auktoriteter, logosargument, det vill
säga sakliga argument som riktar sig till åhörarnas förnuft, och pathos­
argument som vädjar till känslorna. En skicklig argumentation vädjar både
till åhörarnas hjärta och hjärna och kravet innebär att elevens argument
på denna nivå bör vara varierade, till exempel både logosargument och
ethosargument.
Ett exempel på varierad argumentation från utprövningen handlar om
hur mycket bättre det är med tryckta morgontidningar än den digitala va­
rianten. Eleven argumenterar sakligt att tryckta tidningar ger mer jobb
i samhället, bland annat i tryckerier och med tidningsdistribution. Hans
nästa argument är känsloladdat: ”tänk bara känslan av att hålla i en prass­
lande morgontidning och njuta den med en kopp kaffe”.
Flera elever i utprövningen hänvisar till sin personliga erfarenhet
för att stärka sin argumentation. De använder alltså ethosargument. En
flicka inledde sitt anförande, som handlade om fördelarna med smart­
telefoner, med att beskriva sin egen förvandling från att ha varit som ”en
sur 75-åring”, misstänksam mot ny teknik, till ”en glad tonåring” efter att
ha fått en smarttelefon – ett exempel som uppskattades av klasskamra­
terna. En annan elev använde också ethosargument, nämligen auktoritets­
argument, när hon i sin argumentation mot användningen av läsplattor
vid skrivinlärning visade en bild på utbildningsministern och citerade ett
uttalande han hade gjort i frågan.
På A-nivå för båda svenskkurserna ställs krav på att elevens argumen­
tation ska vara ”slagkraftig”. Eleven kan till exempel ge en bakgrund till
sin tes och på så sätt göra den angelägen. Här gäller det för eleven att sätta
in tesen i ett sammanhang som väcker intresse. Eleven kan till exempel
förklara de aktuella förutsättningarna eller utgångspunkten för tesen.
Vid den utprövning som exemplen är hämtade från argumenterade en
elev för traditionell skrivundervisning med penna och papper i stället för
med läsplattor. Hon inledde talet genom att först kort beskriva sin egen
traditionella skriv­inlärning och sedan ta upp ett aktuellt och omdiskuterat
exempel från en kommun där läsplattor användes. På detta sätt blev tesen
angelägen för åhörarna.
En annan elev anknöt också till sig själv genom att berätta om hur
han några dagar tidigare lyssnade på P1 i bilen och fick höra en psykolog
som talade om hur en människa blir som en annan person när hon skriver
anonymt­ på internet. Eleven argumenterade sedan emot detta och ansåg
det motsatta, att människor kan vara sig själva i skydd av anonymiteten.
Tesen annonserades alltså genom en vardaglig berättelse om hur talaren
hade kommit på ämnet, vilket kunde intressera klasskamraterna.
VII
bedömning av delprov b
Motargument. Många elever tar upp och bemöter motargument i sina
anföranden. Om detta görs på ett övertygande sätt blir argumentationen
slagkraftig. En argumentation kan fungera väl utan motargument men blir
retoriskt skicklig när motargument nämns och bemöts. Talaren stärker sitt
ethos och visar sig som en seriös talare när hon eller han tar upp eventuella
invändningar mot tesen i stället för att sopa dem under mattan.
Presentationen av motargumentet kan ske på olika sätt varav det enk­
laste är att tydligt deklarera att det just är ett motargument: ”Ett argu­
ment mot smartphones är”. En elev introducerar skickligt motargumentet
genom att vända sig till publiken: ”Men nu säger ni att det är billigare att
läsa nyheterna digitalt”. En annan elev tar upp ett motargument och be­
möter det med en invändande fråga: ”Jag hittade en artikel av en Fredrik
Granlund. Han säger: ’Nä, men problemet med anonymitet på internet
är att det blir så otroligt mycket skitsnack.’ Men skitsnack, finns inte det i
verkliga livet ändå?”
Källanvändning. Eleven uppmuntras att använda en eller flera källor i
sin argumentation, och källorna anges i formuläret som eleven ger läraren
före framförandet. Det finns ofta anledning att nämna källorna i anföran­
det, särskilt om de används för att underbygga ett argument, men någon
detaljerad källhänvisning behöver inte göras muntligt. Källanvändningen
ses i detta prov som en del av innehållet och nämns inte specifikt i be­
dömningsmatrisen. Avsaknad av angivna källor är inte i sig ett skäl att
underkänna ett anförande.
Disposition och sammanhang
Disposition. För att godkännas bör anförandet vara strukturerat enligt
retorikens grundmodell med en inledning som introducerar tesen, en
huvud­del där argumenten framförs och en avslutning som sammanfattar
eller på annat sätt knyter ihop argumentationen.
En enkel men effektiv inledning på E-nivå ges i följande exempel
där eleven börjar med ett konstaterande och sedan presenterar sin tes:
”Egentligen handlar allt om att stå upp för sina åsikter och värderingar. Jag
är emot anonymiteten på internet.” Några krav på retorisk elegans finns
inte på denna nivå utan tillkommer för de högre betygen. Mer slagkraftig argumentation har de elever som skapar förtroende i
inledningen till exempel genom att få kontakt med publiken eller få dem
att skratta. Många elever använder direkt tilltal, som i detta exempel: ”Mina
vänner! Många här, ni håller nog med mig när jag säger att det inte alltid är
så lätt att säga exakt vad man tycker i alla situationer.”
Ofta skapas i inledningen en känsla av att publiken och talaren har
gemensamma erfarenheter: ”Alla här inne har någon gång ätit en härlig
frukost tillsammans med en dagsfärsk morgontidning.” I detta anförande
bygger eleven också upp ett starkt engagemang med roliga liknelser och
avslutar med en appell: ”Så kom ihåg det, papperstidningar är det som gäl­
ler!” En sådan välgjord disposition motsvarar kraven för nivå C.
En elev från den aktuella utprövningen argumenterar om de sociala­
mediernas betydelse­ för den arabiska våren men har en alldeles för
VIII
bedömning av delprov b
lång inledning där han med flera detaljerade exempel beskriver de olika
revolutionerna innan han kommer fram till de sociala medierna. Detta
kan accepteras på E-nivå men uppfyller inte C-nivåns krav på en välgjord
disposition vilket också innebär att det ska finnas balans mellan de olika
delarna.
Sammanhang. Tydliga sammanhangssignaler underlättar för åhörarna
och visar på retoriska kunskaper. Vanliga exempel från utprövningen
är ”för det första”, ”för det andra”, ”avslutningsvis”, ”till sist” och
”sammanfattningsvis”.
Metatext är text där författaren kommenterar sin egen text för att visa
hur olika delar hänger ihop eller förklarar hur hon eller han förhåller sig
till texten. Ett argumenterande anförande där eleven kommer med korta
kommentarer som förtydligar innehåll och struktur är väl anpassat till syf­
tet att övertyga eftersom metatexten ökar åhörarnas förståelse. Metatext är
en kvalitet och ett tecken på en välgjord disposition även om inte metatext
är ett krav gällande aspekten Disposition och sammanhang.
Eleverna har framför allt använt metatext i inledningar för att förklara
innehåll och struktur i anförandet och i avslutningar för att sammanfatta
eller understryka det viktigaste. En elev säger till exempel i sin inledning,
efter att först kort ha presenterat fördelar med internet: ”Men vad jag ska
tala om i dag är att internet har fört med sig en del saker som inte är bra.
Jag tänker först och främst på”.
En annan elev avslutar sitt tal med följande ord: ”Om jag nu samman­
fattar kort så har alltså pennan gett oss glädje, pengar, vänskap, kunskap
och handelsrelationer och därför tycker jag pennan är den absolut vikti­
gaste uppfinningen som vi någonsin kommit på.”
Ibland finns också metatext inne i talen som exempelvis ”Som jag tidi­
gare sagt” eller ”Och nu kommer mitt viktigaste argument”.
Tidsanpassning. Anförandet ska vara kort, cirka 5 minuter. Utprövningen
har visat att mycket korta anföranden på omkring 3 minuter ändå kan räcka
till för att klara uppgiften om anförandet har struktur och koncentration.
I ännu kortare tal hinner inte eleven ge tillräckligt utvecklade argument för
att anförandet ska godkännas.
Alltför långa anföranden kan göra att syftet att övertyga åhörarna miss­
lyckas eftersom de kan tröttna på all information. Anföranden från om­
kring 3 minuter till omkring 7 minuter bedöms som godkända.
Språk och stil
Kommunikationssituationen. I både svenska och svenska som andra­
språk bedöms språket främst ur kommunikativ synvinkel. I svenska ska
språket enligt kunskapskraven redan på E-nivå vara anpassat till kommu­
nikationssituationen, vilket vid ett anförande innebär att språket är ”rela­
tivt ledigt” så att publiken känner att talaren verkligen riktar sig till dem.
Språket ska dock vara ”tillräckligt formellt för ett anförande”. Eleven
får inte bli alltför informell med exempelvis för många slanguttryck och
svordomar.­Ett sådant språk stjäl uppmärksamhet från innehållet och kan
göra talaren mindre trovärdig.
IX
bedömning av delprov b
Kunskapskraven i svenska som andraspråk på E-nivå är något lägre.
Där ska anförandet ”till viss del” vara anpassat till mottagarna. Den munt­
liga kommunikationen måste dock fungera: ”Ordförrådet, uttalet och den
grammatiska behärskningen begränsar endast i undantagsfall den /…/
muntliga kommunikationen.”
Ett anförande på E- och C-nivå i svenska som andraspråk kan få
innehålla någon språklig oklarhet där talaren inte når fram till publiken, men på A-nivå accepteras inte detta. Där ska språket inte begränsa
kommunikationen.
Stilfigurer. På C-nivå ska eleven i svenska använda ”passande stil­figurer”.
Termen stilfigurer är en konkretisering av kunskapskravens termer
”retoriska­ verkningsmedel” (sv) och ”stilistiska grepp” (sva). I svenska
som andraspråk ställs kravet på passande stilfigurer på A-nivå eftersom
kunskapskraven först där anger att eleven ska använda stilistiska grepp.
Det finns många olika stilfigurer som eleverna kan använda i sina an­
föranden. Det viktiga här är att läraren bedömer effekten av stilfigurerna
i anförandet och inte bara prickar av att eleven har använt någon stil­figur.
Utprövningar har visat att stilfigurer ofta används och eleverna verkar fin­
na ett nöje i att hitta på passande exempel.
◘◘ Bildspråk och liknelser. Vanligast är bildspråk och framför allt liknelser.
Ett exempel på en enkel men passande stilfigur är liknelsen ”man flyter
med strömmen och håller med, som en död fisk ungefär” använt av en
elev om människor som inte törs stå för sina åsikter. ”Man flyter med
strömmen” är en metafor och så vanlig att den är en kliché, men ut­
trycket piggas upp med tillägget ”som en död fisk ungefär” vilket gör
att stilfiguren är väl anpassad till argumentationen. Ett effektfullt och
roligt exempel på bildspråk användes av en elev som argumenterade för
tryckta morgontidningar i stället för digitala. Han menade att om man
gick över till den digitala varianten vore det som att ”spotta Gutenberg
och hela boktryckarkonsten i ansiktet”.
◘◘ Upprepning. Stilfiguren upprepning bidrar till syftet att övertyga genom
att innehållet förtydligas och görs effektfullare: ”Jag säger nej, jag säger
nej, jag säger e-boken kan inte ersätta den tryckta boken.” Upprepning
med hjälp av synonymer, så kallad variation, är också elegant.
◘◘ Dramatisering. En del av eleverna använder dramatisering, det vill säga
de lägger in repliker där de med ändrad röst härmar olika personer i
sina anföranden. Det är ett effektfullt retoriskt knep som ger liv åt talet.
Eleverna i utprövningen har till exempel gett påstådda meningsmot­
ståndare lite gnällig röst för att ta udden av motargumenten.
◘◘ Antites. En passande stilfigur, som är vanlig i elevanförandena, är anti­
tesen. Flera elever kontrasterar till exempel livet med den gamla tekni­
ken mot livet nu med den nya. En väl genomtänkt antites i avslutningen
är effektfull och kan skapa ett starkt engagerande slut på anförandet.
◘◘ Retorisk fråga. En annan vanlig stilfigur är den retoriska frågan.
Eleven kan ställa retoriska­ frågor till publiken, vilket skapar kontakt
och engagemang­eller frågor till sig själv vilket tydliggör resonemanget
X
bedömning av delprov b
som framförs. En elev upprepade retoriskt då och då under anförandet
”Och vad är det för fel med det?” vilket var effektfullt.
Effektfullt språk. Väl valda stilfigurer ger ett effektfullt språk, vilket är ett
krav för A-nivå i svenska.
Andra sätt att få språket effektfullt är att till exempel utnyttja ordval,
ordföljd, meningsbyggnad och meningslängd. Om eleven omsorgsfullt har
utnyttjat språkets möjligheter bidrar det till en slagkraftig argumentation.
Framförande
Ethos. En stor del av talarens ethos, förtroende, skapas i framförandet,
och en talare som inte försöker få kontakt med åhörarna får inte heller­
deras­förtroende. Krav på att etablera ”viss åhörarkontakt” finns redan på
E-nivå i matriserna för båda svenskämnena. Detta kan till exempel vara att
eleven tittar på åhörarna men kanske inte på andra sätt stärker kontakten
med dem. Elever som utan att titta upp läser innantill ur sitt manus bör
alltså inte godkännas eftersom de inte etablerat någon kontakt med publi­
ken. Formuleringen ”etablera viss åhörarkontakt” finns i kunskapskraven
för svenska 3 och motsvaras i kunskapskraven för svenska som andraspråk
3 av formuleringen ”som till viss del anpassats till texttyp och mottagare”.
Talarens utstrålning och publikkontakt skapas till stor del av rösten och
kroppsspråket. På C-nivå i svenska kommer kravet på ”passande kropps­
språk och röst”, det vill säga att de ska stämma med talarens budskap och
kommunikationssituationen. På C-nivå i svenska som andraspråk uttrycks
detta med att eleven bör använda ”olika strategier, som t.ex. kroppsspråk,
betoning eller pauser”. Utprövningar har visat att framförandet är svårt
för flera elever som är ovana vid muntliga anföranden. De blir nervösa
och kanske rädda för publiken, för stela i sitt kroppsspråk och lite darriga
på rösten, talar för snabbt och flackar med blicken. Trots att de ofta har en
utmärkt argumentation blir inte anförandet väl anpassat till syftet eftersom
åhörarna inte övertygas av ett alltför osäkert framförande.
På A-nivå i svenska krävs att framförandet ”sker med säkerhet” och
att eleven har ”god kontakt med åhörarna”. Ett tecken på säkerhet är när
eleverna vågar använda humor och får respons av publiken för detta. För
att något ska bli roligt krävs förutom sakinnehållet rätt tonfall, pausering,
mimik med mera. En elev fick publikens sympati genom att humoristiskt
skoja om sig själv: ”Om man, som jag, är lite klumpig och spiller ut sitt
kaffe en gång i månaden är det dumt att göra det över en ipad.”
Kontakt med åhörarna sker förutom med blick och kroppsspråk även
med rösten och direkt tilltal. En del elever i utprövningen hälsar på pu­
bliken i början och så att säga bjuder in dem till ett samtal: ”Mina vän­
ner!”, ”Hej och välkomna allihop”. Direkta frågor till publiken ställs: ”Hur
många här läser bloggar?”, ”Har ni någon gång tänkt på hur många böcker
ni tar med er till skolan?” En elev anspelar på ett tidigare anförande och
tilltalar den eleven direkt: ”Kunskapen kommer att bevaras till dess att
boken förstörs, vilket faktiskt kan hända, Kalle.” Detta är ett improviserat
tillägg i anförandet som tyder på säkerhet i situationen.
XI
bedömning av delprov b
På A-nivå i svenska som andraspråk krävs att ”Betoning och intonation
används för att framhäva nyanser”. Det innebär att eleven har förstått att
rösten kan fungera som ett redskap för att visa till exempel stämningar och
känslor och använder rösten på ett så nyanserat sätt att åhörarnas intresse
fångas.
Presentationstekniskt hjälpmedel. Användning av presentations­
tekniskt hjälpmedel är frivilligt. Om en elev som följer ämnesplanen i
svenska väljer att använda sådant ska användningen bedömas på alla tre
nivåerna i enlighet med kunskapskraven.
På E-nivå ska det eventuella presentationstekniska hjälpmedlet ”han­
teras så att informationen når fram”. Om eleven exempelvis använder sig
av ett bildspel bör alltså detta vara tydligt och sambandet mellan vad som
sägs och det som visas på bilderna ska vara klart.
För nivå C är kravet att eventuellt hjälpmedel ”stöder och tydliggör
anförandet”. Här ställs större krav på att hjälpmedlet verkligen gör anfö­
randet bättre, mer tydligt än utan hjälpmedel.
På A-nivå skärps kraven ytterligare då det eventuella hjälpmedlet ska
vara ”väl integrerat i anförandet”. Det innebär att hjälpmedlet används så
att det till exempel stilmässigt överensstämmer med anförandets innehåll
och språk. Bilder kan också bli väl integrerade i ett anförande genom att
talaren matar fram dem på ett sätt som gör att tal och bild samspelar väl.
I svenska som andraspråk finns här bara ett krav på E-nivå: Det even­
tuella presentationstekniska hjälpmedlet ska användas på ”ett relevant
sätt”, det vill säga det ska passa till anförandets innehåll.
Helhetsbedömning
Helhetsbedömningen görs med särskilt fokus på anförandets kommu­
nikativa kvalitet eller situationsanpassning, det vill säga hur väl innehåll,
form och framförande passar den aktuella kommunikationssituationen
och dess syfte att övertyga klasskamraterna om den valda tesen. Även
elevens användning av de retoriska verkningsmedlen inkluderas i helhets­
bedömningen. Syftet att övertyga publiken innebär att eleven får visa sin
förmåga att använda sig av ”retoriska verkningsmedel”, en term som an­
vänds i ämnesplanen i svenska 3. I planen för svenska som andraspråk 3
används i stället ”retoriska grepp”, vilket i provets tolkning är synonymt
med retoriska verkningsmedel. De retoriska verkningsmedlen eller grep­
pen är ethos, i korthet att övertyga genom att skapa förtroende för talaren
hos publiken, logos, att övertyga genom ord och tanke, och pathos, att
övertyga genom att skapa engagemang och känsla hos publiken. Även stil­
figurer, såsom anafor, stegring och retorisk fråga, räknas till de retoriska
verkningsmedlen eller greppen.
Den kommunikativa kvaliteten är emellertid inte något som bedöms
enbart vid helhetsbedömningen, utan denna kvalitet är aktuell vid var och
en av de aspekter som bedöms. Innehållets kvalitet avgörs till exempel
av hur väl detta förmår fylla anförandets syfte att övertyga publiken och
hur väl det passar publikens förkunskaper. Kvaliteten på disposition och
sammanhang i anförandet avgörs av hur dessa aspekter underlättar för
XII
bedömning av delprov b
åhörarna,­ klasskamraterna, att ta till sig innehållet. Språkets kvalitet är
också det en fråga om hur väl detta passar kommunikationssituationen,
exempelvis om eleven förmår lösgöra sig från manus och tala ledigt utan
att förlora den stringens som kan krävas vid förberett talande. Att framfö­
randets kvalitet är kommunikativ till sin natur är mycket tydligt, eftersom
denna bedömningsaspekt beskriver hur väl eleven lyckas nå fram till publi­
ken via röst, kroppsspråk och presentationstekniska hjälpmedel.
Utifrån en förlaga av forskaren Cecilia Olsson Jers kan matrisens
aspekter­ illustreras så som i modellen i marginalen. Varje aspekt bedöms
utifrån­ hur den fungerar i kommunikationssituationen och aspekterna
tillsammans utgör anförandets kommunikativa kvalitet. Därför väger
matrisens­sista ruta, Helhetsbedömning, tyngst vid avgörandet av elevens
delprovsbetyg.
Delprovsbetyg
Delprovsbetyget sätts genom en sammanfattning av de olika bedöm­
ningsaspekterna. Fokus i denna sammanfattning ska vara anförandets
kommunikativa kvalitet, det vill säga hur väl anförandet fungerar i kom­
munikationssituationen. Är anförandet ”till viss del anpassat”, ”anpassat”
eller ”väl anpassat” till syftet att övertyga?
Retoriken är ett redskap som talaren använder för att nå målet att över­
tyga. En analys av hur eleven har lyckats med ethos, pathos och logos är
en naturlig del i den sammanfattande bedömningen. Vad i anförandet stär­
ker eller försvagar elevens ethos? Exempel på sådant som stärker är god
publikkontakt, säkerhet i framförandet och väl underbyggda argument.
Läraren bör ställa sig liknande frågor om logos och pathos. En retoriskt
skicklig elev som kan knepen och når fram till publiken bör få högsta
betyg.
Delprovsbetygen E, C och A ges om samtliga aspekter i matrisen upp­
fyller kraven för respektive nivå. För delprovsbetyg D ska kraven för nivå
E vara uppfyllda för samtliga aspekter och dessutom kraven för nivå C till
övervägande del. För delprovsbetyg B gäller att samtliga aspekter i matri­
sen ska nå kraven för nivå C och dessutom ska anförandet till övervägande
del motsvara kraven för nivå A.
Ett anförande som motsvarar kraven för C-nivå beträffande aspek­
terna Innehåll och Disposition och sammanhang, men bara når kraven
för E-nivå för aspekterna Språk och stil samt Framförande kan vara svår­
bedömt. Ska den eleven ges delprovsbetyget E eller D? I sådana fall får
raden Helhetsbedömning i matrisen fälla avgörandet. Om formuleringen
på C-nivå beskriver anförandet som helhet bättre än formuleringen på
E-nivå, ges prestationen delprovsbetyget D. I annat fall stannar delprovs­
betyget på E. Samma resonemang kan användas vid avvägningen mellan
delprovsbetygen C och B.
XIII
Kommunikativ kvalitet
Innehåll
Disposition och
sammanhang
Språk och stil
Framförande