Transcript Spökskepp orsakar olyckor sid 4. Tidholm om pengar sid 9

Spökskepp orsakar olyckor sid 4. Tidholm om pengar sid 9. Färjorna går bäst i Malmö sid 10.
En bystatjabbes memoarer sid 14. Legal vrakplundring sid 16. Världsmästare i dumhet? sid 22.
L EDA R E
I
I NNE H Å LL
Flexiblare
arbetstider hotar
hamnarbetarnas frihet!
Om arbetstiden finns mycket att säga. Många olika åsikter förekommer inte minst bland vårt förbunds medlemmar.
För att börja med något mycket påtagligt, och inom hamn- och stuveribranschen ymnigt förekommande - övertiden! Övertidsuttaget har vuxit till
ett stort problem i snart alla branscher. Företagsledningar ser övertiden
som ett billigt(!?) sätt att lösa produktionstoppar, samt för de anställda en
möjlighet att förbättra en många gånger mager lön. Detta är i sin ordning
när det gäller tillfälliga produktionstoppar, men nu tycks övertidsuttag ha
satts i system och utnyttjas till, och över, lagens gräns. Allt fler fackförbund
aviserar därför att man kommer att vara betydligt mer restriktiva med övertidsdispenser för att på det viset tvinga fram nyanställningar.
I hamnarna har av tradition övertidsuttag varit snarare regel än undantag. Då övertiden var ett obligatorium sågs den som en styggelse , men nu
då den är frivillig för det stora flertalet, och då den är reglerad i form av
garantitider och varslad tid, ses den som något acceptabelt för den som så
vill och ett sätt att förbättra lönen. Garantitider och betalning för varslad
övertid har varit viktiga framgångar för hamnarbetarna , då man genom
detta, åtminstone med kort varsel, kunnat planera sin tid - något som
tidigare var nästan omjöligt då arbetsgivarna ensidigt bestämde över
övertiden. Detta har också i praktiken inneburit fördelar för såväl stuverierna som för deras kunder, något som dock ofta bortses ifrån . Det är
strängt taget aldrig problem att få folk till övertid och jobben blir snabbt
utförda tack va re betalning för den vars lade övertiden.
I många hamnar, främst de större med tidtabellsbunden trafik, har
olika typer av skiftgång införts , dels för att möta kundens krav och dels för
att hamnarbetarna skall ha en reglerad arbetstid , inte bara till antalet
timmar utan också till vilken tid på dygnet man arbetar. I andra hamnar
tillämpar man förskjuten arbetstid (FA-tid) för att reglera icke normal
arbetstid .
I mars 1992 lades den 300-sidiga utredningen "Årsarbetstid " : Ny lag
om Arbetstid och semester" fram , men ledde aldrig till något resultat i form
av lagändring. Utredningens stora nyhet var att istället för en 40-timmars
normalarbetsvecka införa en årsarbetstid om 2 007 timmar (inklusive 216
timmar semester) . Tanken med årsarbetstid var, enligt utredaren Run e
Larsson, att såväl individen som företagen får fördel av detta genom en
mer flexibel arbetstidsförläggning. Man kan då arbeta intensiva re vissa
perioder och ha mer ledigt under andra . Den stora haken , som i de flesta
fall då man framfört tankar om flexiblare arbetstid, är vem som bestämmer
när man arbetar mer eller mindre. Det är ingen tillfällighet att näringslivsföreträdare talat sig varma för denna modell för arbetstid.
Landets nye arbetsmarknadsminister Anders Sundström vill ha kortare
och flexiblare arbetstid , men mer utifrån individens behov och önskem ål.
Människor kan vilja arbeta intensivare under en tid för att senare ta ut en
längre ledighet eller en period med kortare arbetstid. Detta är en intressant
utgångspunkt för diskussionen om flexiblare arbetstid , men vi vet av erfaren het att företagen knappast vill införa flexibla arbetstider utifrån individens behov.
FFA-tid (förskjuten flexibel arbetstid ) tycks vara rena modeflugan bland
förhandlare på arbetsgivarsidan i stuveribranschen. I klartext innebär det
att man under en vecka står till företagets disposition 24 timmar per dygn ,
7 dygn per vecka. Visserligen kan man kanske förhandla sig fram till förkortad arbetstid och ekonomisk kompensation , men vad är det egentliga
priset för att under en vecka totalt avskärma sig från all annan regelbunden
aktivitet.
Visst är vi med på att diskutera arbetstider och förläggningen av den
och visst inser vi behovet av att anpassa arbetstider till tidtabellsbunden
trafik, men aldrig kan vi acceptera att återgå till 1800-talsmässiga
förhållanden då vi nu närmar oss 2000-talet.
BJÖRN A. BORG
ARBETAREN 4/94
Svenska Hamnarbetarförbundet är ett fristående fackförbund för arbetare inom hamn- och stuverinäringen ,
samt arbetare med likartade arbetsuppgifter.
Förbundet bi ldades i Örnsköldsvik 1972 och har
idag avde lningar i 24 svenska hamnar och dessutom
på land- och flygterminaler. Målsättningen för Svenska
Hamnarbetarförbundet är att främj a medlemmarnas
fackliga, ekonomiska , sociala och kulturella intressen.
Detta sker bl a genom att verka för löntagarnas bestämmanderätt i företagen och krav på produktionens
styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhällets intressen tillgodoses på bästa sätt. Vidare att
verka för sociala reformer och solidaritet med arbetarklassen - nationellt och internationellt.
För ytterl igare upplysningar kontakta den lokala
avdelningen på orten eller förbundskontoret i Örnsköldsvik, te l 0660-135 70. Avd 1 i Stockholm , 08667 83 4 7. Avd 4 i Göteborg, 031-51 54 51.
SPÖKSKEPP ORSAKAR OLYCKOR
Flera allvarliga olyckstillbud i hamnarna har orsakats
av undermålig utrustning på båtarna. Detta trots att
det funnits besiktningspapper som ger båtarna
klartecken för trafik.......
. .. .... .... .. .. ... ... ............
TILLBAKA FRÅN BOSNIEN
Leif Jansson och Jan-Eri k Sjögren reste ti ll Bosn ien för
att organisera hjälpsändningar åt det kri gsdrabbade
folket i Bosnien. Nu har de kommit hem och
rapporterar om sina upplevelser samt om nya
hjälpprojektet "Ship to Bosni a" ....
8
. ... ... .
FÄRJORNA GÅR BÄST I MALMÖ
Hårt rationaliserad och med en koncentrerad
verksamhet är lönsamheten i Malmö Hamn bra. Men
kring personalpolitiken finns mycket i övrigt att önska.
Peter Lundgren och hans arbetskamrater
har många ås ikter om detta.. ... .....
...........
10
INDISK BÅTSKROT DÖDSFÄLLA
Världens största fartygsskrot ligger vid en strand i
västra Indien. Här demonteras 60 fartyg om
året. Arbetsmiljön är mycket dålig ....... ... .. .. .... .. ..
16
VÄRLDSMÅSTARE I DUMHET
Marinens befälhavare liknas vid squareheads efter
höstens uttalande om fientlig verksamhet i de svenska
farvattnen. Henrik Johansson skriver om
den svenska snä llheten ..... . .. .... .. ..... ... . .
..... 22
OMSLAGSPROFILEN - ARNE SVENSSON
Erfarenhet och envishet präglar Profilen .
24
Foto: Christer Robertsson .... ... ..... .. ....... ... ... ....... .
2
HAMNARBETAREN
4 / 94
4
LOSSAT
~
LOSSAT
Arbetarmajoritet för Nej!
Det blev i alla fall en klar arbetarmajoritet för NEJ till EU.
Det är hedrande, och det kan också visa sig vara viktigt i
framtiden, för vi lär säkerligen få anledning att återkomma
till det här ämnet.
Studerar man röstfördelningen i EU-valet i tabellen här
välbekant, men frågan är om det inte behövs en övre gräns
~,,Jt,~U}
6??, J~~p
J~~
~~s«'
18-30 ÅR: JA
53,4%
NEJ 45 ,1%
31 - 64 ÅR : JA
58,9%
NEJ 39 ,8%
65-ÅR:
JA
63,5%
NEJ 35,5%
MÄN :
JA
62,4%
NEJ 36 ,3%
KVINNOR:
JA
52 ,8%
NEJ 45 ,8%
intill så lämnar detta en hel del i övrigt att fundera kring.
Att det finns en nedre åldersgräns för rösträtt är ju
~
FÖRDELNING AV
JA- OCH NEJRÖSTER
också, nånstans vid 65 år?
Nä, skämt åsido, fast det förvånar mig att de gamla
röstade som de gjorde. Många av våra pensionärer växte
visserligen upp under kärva förhållanden och kanske tror
de att det nya trygga folkhemmet finns inom EU. Men det
där Per-Albin Hanssonska folkhemmet som skulle börja
byggas för 50 år sedan , var finns det idag?
ARBETARE: JA 42,6
NEJ 56,1%
TJ.MÄN :
LO-MEDL:
JA
68,5%
NEJ 30 ,3%
JA
NEJ
TCO-MEDL: JA
NEJ
42 ,0%
56 ,9%
63,5%
35 ,0%
HENRIK JOHANSSON
A·KASSAN UPPVAKTAR
ARBETSMARKNADSMINISTER
ANDERS SUNDSTROM
Den socialdemokratiska regeringen avser nu att uppfylla de löften man gav
under valrörelsen om förändringar av arbetslöshetsförsäkringen. Tyvärr är
detta inte enbart av positiv natur för dem som tvingas nyttja A·kassan.
Enligt den proposition som arbetsmarknadsminister Anders Sund·
ström står bakom skall villkoren för fast anställda på deltid förändras
så att de enbart kan få så kallad utfyllnadsersättning i en ersättningsperiod (300 dagar, respektive 450 dagar för de som fyllt 55 år).
Detta skulle främst drabba de ordinarie hamnarbetarna i Botten·
vikens hamnar, samt ytterligare några platser, varför representanter
för Svenska Hamnarbetarförbundets A·kassa, avdelningar i Bottenvi·
ken och Bottenvikens Stuveri uppvaktade den nye abetsmarknadsministern.
TVINGAS SÄGA UPP SIG
Anders Sundström inte bara kommer från Piteå, utan har också suttit i
stuveribolagets styrelse och är därför välbekant med förhållandena.
Han sa sig inte ha för avsikt att förändra förslaget, men lyssande noga
då de omedelbara konsekvenserna av ett genomförande utan
övergångsregler förklarades. Ett abrupt införande vid årsskiftet kan
innebär att ett antal hamnarbetare med få A·kassedagar kvar kan
tvingas säga upp sig för att bli heltidsarbetslösa och på så sätt klara sin
försörjning.
Med tanke på arbetsmarknadssituationen i Norrbotten är sedan
chansen att få ett nytt heltidsjobb försvinnande liten och risken för
långtidsarbetslöshet stor.
PÅVERKAAMS
Uppvaktningen gav alltså ingen egentlig förhoppning om en förändring av förslaget,
förutom möjligen en övergångsregel, varför den uppvaktande delegationen beslöt att
fortsätta uppdraget genom att söka påverka AMS klassning, då man måste ifrågasätta att
hamnarbetare som står till företagets förfogande på heltid betraktas som regelbundet deltidsarbetande.
BJÖRN A. BORG
Redaktion: Ulf Bergman (layout/ grafisk formgivning) , Björn A Borg (fackredaktör), Karl-Axel Sjölund (ansvarig utgivare), Mikael Ödesjö (chefredaktör). Postadress:
Pilotgt 23, 128 32 Skarpnäck. Tel: 08-604 98 94. Fax: 08-667 84 47. Prenumeration: 100 kr/år.Utkommer: 4 ggr/ år. Upplaga: 3 000 ex. Tryck: Esshå Tryck
Adressändring? När Du, som är medlem eller prenumerant eller på annat sätt får tidningen Hamnarbetaren hemsänd per post, ändrar adress skall Du meddela detta
till Svenska Hamnarbetarförbundet, Box 406, 891 28 Örnsköldsvik.
4/94 HAMNARB E TAREN
3
LOS S A T
Spökskepp orsakar svåra olyckstillbud
Under senare tid har mycket allvarliga
olyckstill-bud skett i våra hamnar.
Tillbud som har sitt ursprung i dålig
utrustning på fartygen.
I Rundvik gick en vajer av med
följd att bommen på fartygskranen föll
ned. Någons skyddande hand och ren
tur gjorde att ingen kom till skada. Vid
tillbudsutredningen framkom att ingen
besiktning gjorts på fem år av kranarna!
I Holmsund gick också en vajer av och hivet
åkte ner i rummet. Även här var makterna på
hamnarbetarnas sida (samt god uppmärksamhet)
och ingen skadades. Det mest skrämmande vid
AV
4
HAMNARBETAREN
4 /9 4
PER
GU STA F SSON
detta tillbud var att besiktningsintyg
utfärdats i Italien i maj i år, trots att vajern
vid besiktning visade sig vara
genomrostad, vilket den för övrigt också
var på fartygets andra kran.
Med anledning av dessa mycket
allarliga tillbud har förbundets
förtroendeman Karl-Axel Sjölund kommit
överens med Sjöfartsverket att försöka
kartlägga alla undermåliga fartyg, eller sådana
med undermålig utrustning, för att åtgärder skall
kunna vidtas. Rapportera därför alla sådana fartyg
till förbundet - de hotar hamnarbetarnas liv!
BJÖRN A. BORG
•
•
LOSSAT
~
LOSSAT
90 år
Erik Wiberg
Johanneshov
12 februari
85 år
Erik Nordin
Bjärtrå
6 december
Evert Jansson
Enskede
19 december
Kart Karlsson
Bureå
25januari
Sven Olsson
Munktorp
21 februari
Emil Norrgård
Sundsvall
23 februari
80 år
Erik Pettersson
Skärholmen
30 december
Almar Wikman
Hudiksvall
16 januari
Kart-Erik Larsson
Bandhagen
16 januari
Alvar Johansson
Råneå
22 januari
Sven Nygren
Hovås
19 februari
75 år
Nore Andersson
Hisings Backa
4 december
Kart Karlsson
Norrköping
7december
Sven Kristiansson
Göteborg
23 december
Erik Jönsson
Malmö
9 december
Alla Jonsson
Göteborg
3januari
Helge Eriksson
Norrala
13 december
Henry Svensson
Karlshamn
6januari
Sven Johansson
Stenkullen
17 december
Birger Hagström
Göteborg
7januari
John AEngberg
Johanneshov
31 december
Knut Svensson
Göteborg
14 januari
Gunnar A
Wennberg
Göteborg
3januari
Kart Hallgren
Bohus
28 januari
Olle Lindholm
Harestad
&januari
Bengt Burman
Kalix
9januari
Stig I Sydstedt
Göteborg
18 februari
Erik Carlsson
Mellbystrand
11 mars
70 år
Kalevi Sjöblom
Norsborg
31januari
Curt Johansson
Mönsterås
5februari
Gunnar Boiardt
Norrköping
12 februari
Gunnar Pettersson
Göteborg
22 februari
65 år
Lennart Lundman
Hortlax
28 januari
60 år
Rune Karlsson
Göteborg
8 december
Kart LPettersson
Öckerö
30 december
Arne Svensson
Sölvesborg
7januari
Jart Löllund
Upplands Väsby
10 januari
Bernt Johanssn
Timrå
13 januari
Eugenio Gregorio
Göteborg
25 januari
Ake Larsson
Göteborg
28januari
Roland Granqvist
Västerås
11 februari
Theodorus Niesink
Hägersten
17 februari
50 år
Valter Pettersson
Göteborg
8 december
Kart Axel Mällbin
Ytterby
26 december
Lennart Holmqvist
Hisings Kärra
17 december
Anselm Ulinder
Själevad
10 januari
Jan-Erik Sjögren
Dala rö
13 december
Lars Larsson
Köping
22 december
Bo Johansson
Kungsängen
22 januari
Hans Johansen
Göteborg
25 december
Rein Orula
Partille
3 december
Björn Lilja
Borlänge
29 december
-
Timo Vihersalo
Halmstad
14 januari
Leif Norgren
Malmö
21januari
Christer Svensson
Göteborg
22januari
Torbjörn Sundin
Arnäsvall
30 januari
Erling Forsberg
Sjulsmark
4februari
Lars Landen
Söderhamn
6februari
Lars Larsson
Gammelstad
13 februari
Jan Erik Dunhult
Valida
19 februari
Leif Hedlund
Helsingborg
25 februari
Per GAndersson
Västra Frölunda
28 februari
Avtalskonferens
ledde till krav
på rimliga nivåer
Fredagen 25 november samlades representanter för Hamnarbetarförbundets avdelningar samt förbundsstyrelsen till avtalskonferens på Norra
Latin i Stockholm.
Under en intensiv arbetsdag
gjordes en utvärdering av föregående
avtalsrörelse. Varje avdelning redovisade det lokala avtalsläget och slut!igen fastställdes krav och riktlinjer för
den kommande avtalsrörelsen.
De flesta anser att föregående
avtalsomgång, som på vissa håll fortfarande pågår, som relativt framgångsrik, även om man naturligtvis önskar
att förhandlandet lett till högre löneökningar. Några viktiga principiella
frågor knäcktes, vilket säkerligen
kommer visa sig värdefullt i framtiden.
Genomgången avdelningsvis uppskattades av konferensdeltagarna eftersom den gav en bättre helhetsbild än
vad de flesta annars hade kunnat skaffa
sig.
Avtalskraven fastställdes efter
livliga diskussioner till rimliga nivåer,
som medlemmarna kan ställa sig bakom och ge ett kraftfullt eftertryck åt.
De konkreta kraven återkommer vi till
vid en senare tidpunkt, för att ombuden skall ha möjlighet att först föra fram
dem till medlemmarna för diskussion
och fastställande av lokalt anpassade
tilläggskra v.
BJÖRN A. BORG
4/94
HAMNARBETAREN
5
LOSSAT
Stämningsbild från Mostar
VINTER
I
BOSNIEN:
DÖD ÅT FASCISMEN- FRED ÅT FOLKET
Det blågröna vattnet är klart
vid Kroatiens rivierahamn •
Makarska. Turisterna har
ersatts av flyktingar från
rehabcentret, som efter
strandpromenaden tränar för
Hamnarbete - en
principsak vid Gruvön
Lastningen från Storas pappersbruk vid Gruvön i Vänern har i alla
år skett på traditionellt vis. Hamnarbetare från Karlstad har skött
uppgiften, ända tills i höst. I samband med att Stora effektiviserade verksamheten och satte in specialbåtar, s k shuttlar av Rorotyp, ansåg man att det blev för omständigt med hamnabetare som
skulle ta hand om jobbet från kaj och in i båt.
. De skulle börja köra med sitt eget folk istället. Då la vid
båtarna i blockad, förklarar Hans Kindgren, Svenska Hamnarbetarförbundet i Göteborg.
. Man kan ju tycka att det hela är lite överdrivet från vår sida,
eftersom det bara rör sig om ett par arbetstimmar i veckan för
hamnarbetarna, och att det dessutom inte är vårt folk, utan
transportare som skött jobbet. Men eftersom Transportarbetarförbundet, med sin LO-tillhörighet, valt att hålla undan tassarna
inför etablissemanget, har vi slagits för principen. I förlängningen
kan ju en sådan här sak innebära slutet för vårt yrke, menar han.
Efter en medlingsförhandling mellan parterna har det hela löst
sig. Hamnarbetarna får behålla sitt jobb på Gruvön.
. Det är i alla fall det besked Stora har gett oss. Nu väntar vi bara
på att Transport ska bekräfta detta, avslutar Hans Kindgren. Han
passar också på att skicka en uppmaning till
hamnarbetarkollegor i landet:
. Det som hände i Gruvön kan hända igen, därför är det viktigt att
vi bevakar sådant här och rapporterar vidare så att vi kan göra
något åt det!
MIKAEL ÖDESJÖ
6
H AMNARBE TAR EN
4 / 94
att komma åter till livet.
Här finns också lnternational
Workers Aid:s kontor, Svenska
Che och chauförerna Mick och
Mark, som ser till att den
sextonde konvojen med
förnödenheter rullar upp med
dom fyrhjulsdrivna, östtyska
lastbilarna till gruvarbetarfacket
i Tuzla i centrala Bosnien .
Vi har med oss en ide om att
lasta en båt med 100 container,
innehållande mat och kläder i
europeiska hamnar, destination
Makarska för vidare befordran
till Tuzla. Åker därför ut med
buss efter adriatiska kusten för
att prata med folk från kroatiska
metallarbetarfacket som
organiserar nästan en miljon
man. Vi förstår att deras
ekonomi är körd i botten. Men vi
och vår ide välkomnas . Dom
lovar hjälp i hamnarna och med
Världspremiär för denna
originallogotype av Gunna Grähs.
transporter till deras bosniska
bröder.
Styrkta till kropp och själ
hämtar vi ut hjälm och skottsäker väst hos major Andersson
på Nord-Bat i Split. Får också
varsitt blått ID-kort på UNHCRkontoret. Det innebär att vi kan
åka till Tuzla med den svenska
FN-truppen , som ska anlända i
ett Herkulesplan .
Det är bara de dumma som
alltid vet vad som är rätt eller
fel, men att lugnt påstå att det
är de bosniska muslimerna som
tagit mest stryk av kriget står
klart efter att ha vandrat runt
bland de urblåsta husen i
Mostar. I den östra delen finns
inte ett helt hus. Sexhundra
moskeer är raserade i Bosnien .
Nobelpristagaren lvo Andric's
böcker finns kvar, men den
multietniska balkankultur han
beskrivit är kanske för alltid
borta .
Men den jadegröna floden
Drina flyter sakta fram under
den provisoriska gångbron som
ersatt den sönderbombade
turkiska valvbron från 1500talet.
Vid en ruinhög där marken är
heltäckt med granatsplitter och
tomma patronhylsor står en
muslimsk sodlat på post och vill
se våra blåa kort. Nickar snyggt
mot den kroatiska checkpointen
femtio meter bort vid Titos
sönderskjutna vita
partisanmonument:
- Det var de som ödelade vårt
Mostar, säger han, tystnar och
sätter fingret mot läpparna . Det
mullrar från Chetniks kanoner
söderifrån .
- De var också våra vänner. Vi
levde här tillsammans kroater,
muslimer och serber.
Med ett segervisst leende lyfter
han maskingeväret till avsked.
Tillbaka i Makarska, tidigt
morgon 06 .58 rullar den
svenska FN-konvojen med 7
pansar-vagnar, 2 jeepar, 2
bussar och 6 lastbilar iväg mot
Tuzla. I bussen ger kapten
Jonsson order om att vakt och
eskort ska besvara eld och att
sheltersignal är Sierra Papa
Juliett Golf. Marschväg:
Metkovic - Mostar - Konjic Kiseljck - Vares - Tuzla .
Vid bosniska gränsen hängs
tungt maskingevär på fram och
•
LOS S AT
lätt bak på pansarvagnarna.
100 man pissar sida vid sida
ner i en mandarinlund med
hjälmar på. Konvojen fortsätter
genom et höstskrudat Bosnien
där Berg och stolta barrträd
reser sig mot en hög himmel.
Kapten Jonsson tonar ner Pink
Floyd-låten och förtäljer att
malaysiska konvojbilar vält vid
Potjov Han och att det är High
Sniper Action vid Kiseljac
utanför Sarajevo.
När vi närmar oss Tuzla har
Johansson fått meddelande på
radion att det är störeld i Tuzla.
Hög beredskap och vi kryper in i
pansarvagnarna. Övernattar så
utanför Tuzla hos svenska
pansarskyttebataljonen. Väcks
av Kungliga Bohusläns regementes marsch. Lika bra att
dra.
Befälhavaren fixar fram en
jeep och en rädd chaufför som
tar oss in till Tuzla, en illa
medfaren stad där bergen
runtomkring kan vara ett hot.
Ulrik från Danmark är IWA:s
oavlönade man i Tuzla , bor hos
muslimen Robert som är soldat
vid fronten. Tihomir, vår tolk, är
kroat och sjukpensionär efter
20 år i kolgruvan , får inte ett
öre av någon. Här finns 10 000
gruvarbetare utan jobb och
50 000 flyktingar utan någonting.
Tillsammans med Ulrik och
Tihomir åker vi runt i en
skranglig Skada vi hyrt av en
student, blir presenterade för
fackföreningsfolk , snackar lite
radio och TV, läser upp vårt
solidaritetstal vi författat ihop
med Hamnarbetarförbundets
internationella sekreterare.
Vi hyr ett rum av änkan
Antonia. Tihomir berättar att här
i gatukorsningen började kriget
15 maj 1992. Den reguljära
jugoslaviska armen sköt
besinningslöst omkring sig då
den lämnade Tuzla. I den vevan
stack också prästerna , så den
ortodoxa kyrkan står fortfarande
tom.
Promenerar med Tihomir
mellan olika möten i gamla
stans orientaliska kvarter efter
att ha förhandlat loss några ton
kol av gruvdirektör "Stenansikte" till fackföreningen i Sarajevo .
Kylan är på väg, skogen
huggs ner, perfekt staplade
SÄKERHETEN SKÄRPS EFTER ESTONIA.
Tre veckor innan den värsta sjökatastrofen som drabbat
Sverige inträffade skickade Svenska Hamnarbetarförbunet
ett brev till Sjöfartsverket.
Brevet innehöll kraftiga uppmaningar till bättre kontroll av
säkerheten för båtar och deras utrustning.
- Man ska ju aldrig säga "vad var det jag sa", men på nåt
vis känns det ändå bra att vi sedan länge varit kritiska till
den dåliga säkerhetskontrollen och det bristande ansvar som
tas, säger Hamnarbetarförbundets ordförande Kar1-Axel
Sjölund.
Sunningen av last var en av de punkter han tryckte
hårdast på i brevet, något som bidrog starkt om än inte i en
avgörande riktning för Estonias haveri.
- Men vi har haft olyckor som berott på detta och det kan
mycket väl tänkas att just bristande surrning kan orsaka en
sjökatastrof av värsta slag.
vedtravar ligger på varje balkong
vid varje port för sönderskallrade fönster siter grå plast med
texten UNHCR.
Tihomir visar oss var han
brukar sälja familjens ägodelar.
Så gör många. När mörkret
faller tänder man sitt ljus på
trottoaren, skuggor bildas ,
dimma, röken från alla
sopcontainers. En medeltida
stad som ruttnar? Vi går hem till
Tihomir, hans fru Jena som
jobbar utan lön på sjukhuset har
de två timmar det fanns el och
vaten lagat till makedoniska
bönor med smak av kärlek, lagerblad och oliv, som vi äter tills
utegångsförbudet klockan tio.
Gör i ordning påsar med
skönhetscreme, cigaretter,
ficklampor, kaffe , choklad, lite
annat smått och gott för dom
pengar vi samlat in i Stockholms hamn. Binder ihop med
en raset och skriver hälsningskort. Åker ut till Lipnica-gruvan
där vi träffar Tihomirs vän
Ramiz, en av de få som jobbar.
Han tar oss med till sitt hem,
en alphydda byggd i Siporexblock, där tobak hänger på tork.
Är vi i Hälsingland eller Nepal?
Ramiz fru Sajam dukar fram
direkt; börekpaj , färskost , kaffe
och slivo . I alla gruvarbetarhem
vi besöker finns en hörnsoffa,
soffbord och vitrinbokhylla i
teak. Tito på väggarna och
förfärliga muselmanmattor som
ligger ända ut på farstubron .
Åker runt i byn omsluten av berg
där träden brinner av
persikofärg, guldockra och
Kar1-Axel Sjölund säger sig dock märka en tydlig skärpning
av säkerhetstänkandet efter Estoniasför1isningen. Såväl
Sjöfartsverket som Fartygsinspektionen har hört av sig till
Hamnarbetarförbundet med förfrågningar om samarbete för
att på så sätt kuna kartlägga undermåliga båtar.
- Vi vet ju alla hur lätt det går att få en båt godkänd vid en
besiktning om man har lite pengar att muta sig fram med,
men nu skall vi sätta hårt mot hårt.
Därför sprider vi nu budskapet till landets hamnar att
uppmärksamma och raportera brister så att vi slipper arbeta
i far1iga miljöer och att olyckor kan minimeras, säger Kar1Axel Sjölund, som är upprörd över att ett beslut av yrkesinspektionen endast gäller länsvis och att en båt som dömts
ut i ett län mycket väl kan angöra en hamn i ett annat.
- Därför är det än viktigare att vi rapporterar till varann
vad vi har sett, understryker han.
MIKAEL ÖDESJÖ
blodrött. Träffar pensionerade
och arbetslösa gruvarbetare,
deras fruar och barn. Kroaterna
har gris, muslimer har höns .
delar ut våra presentpåsar,
sitter ner, pratar, vår värme,
slivo och presenter. En serbkvinnas muslimska man säger
att blandäktenskap blir det bara
om vi knullar med en get. Flera
dagar tillbringar vi i byn Lipnica
där det är så djävla vackert,
fattigt och välorganiserat.
Från Lipnica hämtar vi
Ramiz och hans två socialdemokratiska vänner uppklädda
i pullover och nylonskjorta till ett
möte i Ulriks vardagsrum med
europeiska kamrater som kört
hit konvojbilar med förnödenheter. Vi pratar om framtida rättvisa,
fördelningsformer och "Ship to
Bosnia " i stearinljusets sken.
Om framtiden pratas också i
tre dagar på Hotel Tuzla på en
konferens under namnet "Är
Europa möjligt utan multikultur? " som vi deltar i. Den organiseras av Verona Forum Bryssel, Circle 99 Sarajevo och Tuzla
Citizen Forum, organisationer
som arbetar för ett multietniskt
och multikulturellt Bosnien .
Ett hårdbevakat hotell där
allvarliga män , professorer,
senatorer, parlamentsgubbar,
europeiska donnor klädda i nåt
raffigt alternativstuk, studenter
och journalister diskuterar FN:s
agerande , hotet från fundamentalistiska muslimer, chetnikserber, ustasjakroater. Starka
ord yttras om barbarismen i
Banja Luka, Sarajevo, Mostar.
Alla är överens om slagordet
Dead to fascism - Freedom to
the people.
Sista dagen antar konferensen tio resolutioner. En
viktig sådan är kravet på
Europas stöd till Tuzlamodellen,
där kroater, serber och muslimer i första hand får vara bosnier. En äldre man från Tuzla
Citizen Forum berättar att han
eldat upp sina möbler, läser
sedan en dikt han skrev för
tjugo år sedan om vår och
kärlek i Tuzla stad. Avslutar
med en önskan att få uppleva
en sådan vår igen . Då dundrar
applåderna loss så att deltagarnationernas flaggor liksom
vinkar där de hänger mellan tre
jättestora kristallkronor.
Sista kvällen packar vi våra
ryggsäckar, nu betydligt lättare.
Bjuder Tihomir på restaurang
som han inte varit på sen före
kriget. En dov smäll hörs
långtifrån :
- Det var bara en , konstaterar
han efter en stund , berättar så
skillnaden på haubitzprojektiler
och granatkastare ...
LEIF JANSSON
Avd 1 , Stockholm
Foto: Jan-Erik Sjögren
·~
L 0 S S Al
4 / 94
HAMNAR B E T A RE N 7
TID HOLM
z
0
"'"'
"'z
0:
z
=>
"'
I
,._
w
z
z
w
"'
8
HAMNARBETARE N
4/94
TIDHOLM
PENGAR.
Pengar, har någon sagt, är skit. Det var Sigmund
materia här; trä i olika stadier av förruttnelse, jord,
Freud som sa det. Intresse för pengar kan tyda på att
växtlighet, alldeles för mycket växtlighet, alldeles för
man inte har lämnat det anala stadiet. Pottstadiet. Det
lite struktur, alldeles för olika pengar. Betong är mer
lär han ha sagt.
likt pengar, glas och porfyr. Man ser var pengarna har
Typiskt nog har pengarna i vår tid däremot blivit
varit på sista tiden.
själva blodet. I en blodlös tid. Och det rinner, som
rännskit. Den svenska kronan flyter.
Pengar liknar också vissa atompartiklar. Ingen vet
En undersökning visar, eller skulle visa, att bara
sju eller nitton procent av alla värden kan överhuvudtaget mätas i de nya ultrasnabba, nervösa pengarna,
var pengarna egentligen är, man vet bara att de rör
resten är värdelöst. Resten får ligga där för fäfot.
sig, och troligen befinner sig inom ett område som
Resten är dömt att kapitalförstöras. Resten är oint-
kan vara stort som en vanlig knädator eller som
ressant.
Europa. Pengar flyttar sig snabbt som elektroner och
kan bara ses när de passerar genom olika konton.
Så vem har egentligen pengar? Ingen har dom,
Ekonomi är teologi. Man måste tro. Tro aldrig en
ekonom. Ekonomi använder man för att tycka, för att
vilja, för att döma. Ekonomi är hysteri. Ekonomi är
dom är någon annan stans. Svea Margareta Karlsson
vetenskap bara på det sättet att det som är sant idag
har sparat 7 538 kronor på sparbanken. Det står i
blir lögn i morgon. Ekonomi är politik, idag mer än
boken som hon har. Men hon har aldrig sett dom.
någonsin. Att peka ut sina intresseområden, att beva-
Att bli rik handlar numera bara om att se till att
så mycket som möjligt passerar igenom, det är ett
slags bulimi, hetsätning.
ka sina intressen. Ekonomi är konsten att konservera
makt.
Vi har visserligen en budget för det här landet.
Den svenska kronan flyter.
Budget betyder säck, eller möjligen väska, knappast
Pengar är metafysik. Bokstavligen. Dom står över
madrass. Men vad innebär en budget om det som ska
fysiken, eller utanpå. I begynnelsen var avsikten med
vara i den saknar substans, om dess värde ändras, om
pengar bara att underlätta byteshandeln, en peng
det rör sig oförutsett, om pengarna bara relaterar till
kunde motsvara en säck mjöl. Eller något annat.
andra pengar.
Materia.
Nu finns inte längre kopplingen till materien på
Den svenska kronan flyter. Miljarder flyter och
flyttas. Men vi blir fattigare, snart finns det inte
det sättet, i stort sett har pengarna lämnat
längre. Och ingenting är längre möjligt, säger
sinnevärlden. Och sinnevärlden står där övergiven av
eko,nomerna. Sade Calle. Säger nu också Ingvar. Vi
pengarna. Ute i mörkret, i byar som Yxkroken,
har inte råd med oss, för underskottet är xxx
Mörtsjöfors eller Broktjärn har inga riktiga pengar
miljarder. Säjer dom. Vart tog dessa miljarder vägen?
setts till på mycket länge. De som finns ligger i
Dom flöt ut.
madrasserna, skrynkliga femtilappar.
Dessa platser, som förr födde hundratals
Eller är det vi alla som har blivit så värdelösa?
THOMAS TIDHOLM,
människor är inget värda längre. Det är för mycket
författare
4 / 94
HAMNARBETAREN
9
MALMÖ
10 HAMNARBETAREN
4/94
MALMÖ
Il
•
Lönsamma rationaliseringar men dålig personalpolitik.
- Ibland undrar man vad man håller på
med. När man ständigt blir motarbetad
och förtalad!
Peter Lundgren rafsar lite planlöst
bland pappersbråten på skrivbordet.
Persiennerna i det lilla kyffe som
Hamnarbetarförbundets avd 30 förfog-
ar är neddragna.
Avdelningsordförande Lundgren
muttrar något om när han ska få tid
att röja upp, innan han fortsätter:
- Jag vet inte hur många gånger
jag har fått höra att vårt förbund är på
väg att upplösas och att medlemmarna
ska gå över till Transport. Eller att vi
inte har några rättigheter och att vi
inte är försäkrade. Att arbetsgivaren
kan sparka oss när han vill. Ja, till och
med från arbetsledningen får vi frågan
om varför vi envisas med att stå fast
vid Hamnarbetarförbundet, när vi
skulle kunna uträtta så mycket mer i
Transport!
Peter sjunker ihop i en stol.. Han
ser nästan uppgiven ut, innan han
skakar på huvudet och brister ut i
skratt, liksom för att intala sig att de
John Cronin.
här galenskaperna inte har med verkligheten att göra.
Utanför ligger en av landets största hamnar. Här i Malmö Sjöterminal
AB jobbar 150 hamnarbetare. Lönsamheten är god, har aldrig varit bättre egentligen. Somliga tycker dock att
den goda tillväxten sker på bekostnad
av ett krympande serviceutbud och
hårt utnyttjande av personalen.
Ständig övertid råder. Arbetet har
rationaliserats hårt.
Gigantiska felsatsningar
Malmöregionen som varit otursför-
följd med gigantiska felsatsningar
modell Kockums, SAAB med flera har
idag inga storindustrier kvar. Inget
Volvo, SSAB eller MoDo som kan
förse hamnen med arbete.
- Felsatsningarna har upprepat sig
med en oroväckande envishet. Vi kan
bara den senaste tiden peka på tre
stora missräkningar. Dels färjelinjen
Euroway som skulle trafikera Liibeck.
Visst den kom igång, men kraftigt
försenad, och i ett läge när kronan föll
som en sten i havet. Och så orkade
finansiärerna inte hålla ut, trots att
man anlagt en helt ny terminal här.
Sedan har vi Swedechromeanläggningen som har lagts ner. Och sist men
inte minst har vi moderaternas tre år
vid makten. När Jokaim Ollen tog
över kommunalrådsposten 1991
gjorde han det i avsikt att Malmö
skulle göras till skyltfönster för den
moderata modellen och han gjorde det
med en privatiseringsiver som väl
aldrig skådats. Här skulle man "till
varje pris" avreglera. Antagligen för
att stå till tjänst med riskkapital om
det skulle behövas.
4 / 94
HAMNARBETAREN
11
MALMÖ
Sören Meurling
Peter Lundgren
Färjorna går bäst
Det som trots allt fungerar bra i Malmö-hamnen idag är framför allt färjelinjerna med Nordö-båtarna som trafikerar Travemiinde. Av omsättningen
1993 på 166 miljoner kronor svarade
Nordö-linjen för en fjärdedel. Totalt
svarar färjetrafiken för 34 procent och
då ingår, förutom de två Roro-färjorna
till Travemiinde, även passagerartrafiken Limhamn-Dragör samt flygbåtarna. Den övriga verksamheten fördelas
ganska jämnt på terminaluppdrag,
oljor, containers och konventionell
trafik.
Huruvida Öresundsbron blir till
för- eller nackdel för Malmös hamnverksamhet råder det osäkerhet om.
Men kan hamnen dra till sig uppdrag
som omlastning, så kan bron vara en
fördel.
- Vi har faktiskt en förnämlig
djuphamn för bulklaster där vi hanterar socker, kol, kalksten med mera.
På senare tid har vi också fått stora
laster med petroleumkoks från USA
för omlastning till andra skandinaviska hamnar. Det är en restprodukt
från oljeraffinering som används i
12 HAMNARBETAREN
4/94
Peter ]örgensen
cementtillverkning, berättar Peter
Lundgren och föreslår en rundtur
hamnen. Vi tar bilen. Det krävs.
Visste man det inte redan så går
det upp för en, efter en halvtimmes
bilkörning bland magasin, lyftkranar
och järnvägsräls, att det finns åtskilliga
löpmeter kaj i Malmö hamn. Dessvärre är allt färre av dem utnyttjade
och idag ligger hela industrihamnen
för fäfot.
Skrytbygge
- Delvis beror det på bolagsledningens
medvetna koncentration på ett fåtal
lönsamma projekt. Man har skurit ned
servicenivån, och som vanligt tänkt
kortsiktigt. Jag misstänker att företagen i malmöregionen inte uppskattar
hamnservicen överdrivet, säger Peter
medan han pekar på olika områden vi
far förbi; norra Europas längsta plasttält, idag med förvaring av råsocker,
ett område där man pratar om att
bygga bostäder som något slags fashionabelt seasideområde.
- Där skall bolagets nya kontor
byggas. Inget annat än ett skrytbygge,
konstaterar Peter krasst, men poäng-
terar samtidigt att det under rådande
förhållanden varit klokt att koncentrera all verksamhet till Frihamnen.
- Det bidrar ju till en mer rationell
hantering, vilket ju resulterat i, att
även om det fanns mer jobb för tio
femto år sedan, så har man med koncentration och inte sällan tuffa personalrationaliseringsåtgärder skapat
större vinster i hamnbolaget.
Så långt som att sträcka sig till att
berömma hamnchefen Bertil Cederholm gör inte Peter.
- Visst jag gillar mitt jobb här,
men personalpolitiken är under all
kritik. Här är första grundregeln att
lyda order. Att som vuxna människor
diskutera sig fram till den bästa lösningen finns det inget utrymme för.
Rätt vad det är kommer diktat
ovanifrån.
- Jag menar ett modernt företag
ser ju till att bredda kompetensen hos
personalen och att fördela ansvaret.
Den här hamnen påminner i det avseendet om ett gammalt brukssamhälle från sekelskiftet. Jag menar, när
hamnchefen lägger sig i vilken sorts
mackor nattskiftet ska ha på ett
MALMÖ
övertidsjobb, då har det gått långt över
gränsen!
Svågerpolitik
Peter fortsätter berätta om en anställningspolitik där släktskap och fackföreningstillhörighet ger företräde framför kompetens och mångårig erfarenhet. Det finns de som har gett upp för
mindre, men inte Peter, Sören, Jon och
de andra i Malmö-avdelningen.
- Det finns positiva sidor också,
erkänner han leende. Vi i vårt förbund
vågar säga ifrån på ett sätt som Transport aldrig gör. Och direktören vet att
vi driver vår sak ända upp i AD om
det skulle behövas. Det vågar aldrig
Transport. Många av deras medlemmar (även SALFs) har blivit behandlade på ett sätt som vi aldrig hade
accepterat. Peter berättar också om
den sociala gemenskapen, för där
Transport sitter med centralt styre och
kassa i Göteborg så har avd 30 i Malmö fritt att ordna studiebesök, julfester, fotbollsturneringar med mera.
- Våra avgifter går ju inte till byråkrater och fallskärmsavtal, vi bestämmer själva över vår kassa, retas han.
- De flesta som vågar tycka något
och säga ifrån på jobbet, de är med i
vårt förb und. Det är de som frågar:
"Vad kan jag göra för facket?" istället
för "Vad kan facket göra för mig?". Vi
har ingen nytta av medlemmar som är
rädda och oengagerade!
Båtar som flygplan
Peter bromsar in och parkerar intill ett
stängsel. På andra sidan arbetar John
Cronin och Alex Sterback. Här ligger
de nya flygbåtarna som går direkt till
Kastrup, skinande vita. Här kan flygpassagerarna på väg till Kastrup
checka in sitt bagage redan i hamnen
här i Malmö.
- Du vet det är som flygplats det
här, kolla in i båten, man skulle ju
kunna tro att man var ombord på en
Boeing, säger John. Han och Alex är
fast placerade här. De trivs och uppskattar arbetsmiljön som blivit bättre
sedan svävarna ersattes med katamaraner.
- Det kan ju vara 50 resväskor i en
sådan där bagagebox och då är det
besvärligt, förklarar Alex. Härifrån går
tio båtar från sju på morgonen till sen
kväll. John och Alex tillhör en styrka
på nio som är fast placerade här.
- Det är som sagt bra och hela
verksamheten har blivit en succe. Det
som är mindre bra är väl relationen
mellan Hamnarbetarförbundare och
Transportare. Det bästa är att undvika
diskussioner, men jag märker också att
många av dem tycker att det är bra att
vi finns, i alla fall som en säkerhetsventil, avslöjar John, som också är
kassör i avdelningen.
Samarbete på räls
Borta på frihamnskajen drar ett lok
järnvägvagnar fram och tillbaka. Uppe
i loket sitter" Peter Jörgensen. Han
ingick i det lag som vann årets fobollsturnering mellan Göteborg,
Halmstad, Esbjerg, Århus och Malmö
arrangerad av avd 30. Längst bak i
tågsetet står Sören Meurling uppflugen
på ett trappsteg med en
kommunikationsradio.
Peter och Sören är växlare. De
drar jänvägsvagnar med pappersrullar
från Korsnäs, Holmsund, Iggesund etc,
containrar med plåtrullar från Finland,
saltsäckar från Tyskland, grillkol från
Polen, mjöl från Göteborg ...
- För tre år sedan fick vi det här
loket, en Unimag Mercedes, som är
bra mycket bättre än
den där traktorn vi
hade förut, med ett
rep efter som gick av
med jämna mellanrum. Vi turas om att
köra respektive växla
och har ett bra samarbete, tycker Sören.
Han har varit
med i hamnen sedan
1969. Han har gjort
allt som funnits att
göra i en hamn. Och
han saknar mycket av
det. Kamratskapet,
varia-tionen och de
tuffa gubbarna. Som
vid strejken 1980 när
polisen kom. Sören
var där.
- Fast det finns ju
en del som har blivit
bättre. Nu när det
skall köras så mycket
maskiner så kan ju
gubbarna inte supa så
mycket, det är bra.
Tids nog inser de
För Peter Jörgensen, som bara arbetat i
hamnen sedan 1988, har pusselbitarna
ramlat på plats vartefter. Fast från
början vart det lite fel.
- Jag var ju med i Transport i två
år först, tills jag insåg att de inte
gjorde något för att komma tillrätta
med till exempel övertidsreglerna. Jag
vet att det var fler än jag som tyckte
likadant, men de vågade inte gå över
till Hamnarbetarförbundet, .. det är ju
så det är. ..
Vi har hamnat vid ett fikabord i
personalmatsalen, några yngre nyfikna
Transportare slår sig ned och lyssnar
girigt på Peter och Sören som blandar
tyckande och tänkande om hamnjobb
och politik med mustiga och lustiga
anekdoter om upplevelser i jobbet.
Respekten och ödmjukheten är ömsesidig.
- Ni törs väl inte komma över till
oss, retas Peter, men tillägger med en
blinkning:
- Äh, det är bra grabbar ändå, de
tänker själva, tids nog inser de vad
som gäller.
MIKAEL ÖDESJÖ
Foto: Pierre Mens
···--·----
'MAtt·
It
,·-~U~D~ ;
!!
(f)
z
UJ
::;:
0
....
0
u.
4 / 94
HAMNARBE T AREN
13
BYSTA-TJABBE
memoarer
~,,
~~
@
~
Jag flyttade hit till Stockholm för 20 år sedan. Redan första dagen på min
/""
arbetsplats fick jag mitt öknamn • namnet på min hemstad. Detta namn fick~
jag behålla några månader. Sedan inträffade en episod, som jag själv tog
initiativ till:
Eftersom jag tidigt upptäckte stockholmarnas subjektivitet, angående
deras stads skönhet och betydelse, ansåg jag mig tvingad att
uppmärksamma dem om en sak, som för många kan vara svår att inse:
"Det är solen som jorden kretsar kring • inte Stockholm!"
Då kom repliken framväst av en till Kungsholmen lokaliserad söderkis:
"Du! Du är en sådan där djävla bysta-tjabbe! Man får hösnuva bara man ser
på dej."
Därefter var mitt namn Hösnuvan.
Det hade jag i ett år ungefär. Därefter återgick mina arbetskamrater att
kalla mig efter min hemstad igen. Idag är det fortfarande inte många där
som känner till mitt riktiga namn.
Nej, jag är ingen riktig stockholmare och denna stad ler aldrig mot mig.
Nej, jag är ingen stockholmare. Jag kan aldrig lära mig skillnaden mellan
Aspudden och Gröndal, mellan Birka och Sibirien, övre och nedre
Östermalm. Varje gång någon försöker förklara dessa avgörande
geografiska, kulturella och klassmässiga skillnader försöker jag se
intresserad ut. Men ärligt talat så intresserar det mig ungefär lika mycket
som att veta vilken doedorant Carl Bildt använder.
Eller som när någon ser märkvärdig ut och påstår att han växte upp
söder om Slussen på 40-talet.
"Bodde du i Haningen då?" undrar jag.
"Haninge!" skriker han då. "Är du inte riktigt klok? Förresten," säger
han upplysande, "det heter inte Haningen, det heter Haninge".
Nej, den här staden och dess märkvärdiga invånare ler aldrig mot mig.
Förresten, den nasala stockholmsdialekten är det äckligaste ljud som
någonsin frambringats. Min bild av helvetet är ingen plats med
fruktansvärd hetta, utan en miljö där alla män låter som Slas och alla
kvinnor som Mona Sahlin.
Speciellt söderdialekten är omhuldad och även jag glorifierade myten
om söderslang innan jag upptäckte att den i stort var identisk med den
kåkromani som mina ungdomskamrater lärde sig på ungdomsfängelsena
under 60-talet. Samhället skulle bestraffa dem för deras syndfulla
14 HAMNARBETAREN 4/94
~
I)
BYSTA - T J A B BE
handlingar. Men alla kom tillbaka något år senare med armarna blåa av
kåktatueringar, talandes en lätt nasal stockholmsslang samt kaxigare än
någonsin.
När mina arbetskamrater skulle imponera på mig, en landsortsgrabb,
genom att bre på med en extra kraftig söderslang låtsades jag inte förstå
för att inte göra dem besvikna.
Nej, den här staden ler inte mot mig.
Men det värsta är den helt saknar fotbollskultur. För i Stockholm har
supportrarna bytt ut fotbollskunnande mot lokalpatriotism. Är de födda
norr om staden håller de på ett lag, är de födda söder om håller de på ett
annat. Slutligen då opportunisterna, de som inte vet var de är födda, utan
håller på det lag som för tillfället ligger högst i tabellen.
Men att jag kommer från ett ställe där fotboll är som bäst är bara en
tillfällighet • det är enbart av objektiva orsaker som jag har tagit ställning.
Det första problemet för 20 år sedan var nog kommunikationerna. Åkte
jag med tunnelbanan så blev jag påknuffad på fel tåg eller så gick inget
tåg från T·centralen till Slussen, eftersom tunnelbaneförarna ropade ut att
tåget gick till Farsta eller Norsborg, slutstationerna alltså. Tog jag bilen
åkte jag alltid fel i Slussen. Två bilar hann jag slita ut innan jag började
hitta något sånär. Den första bilen dog en alltför tidig död just i Slussen.
Den andra på Borgmästargatan.
Men min värsta resa gjorde jag till Marievik med en gaffeltruck som jag
hämtade vid Stadsgården. Att köra till Liljeholmen var inga problem för det
hade jag gjort förut. Genom Slussen, sedan Söder Mälarstrand, Hornstull,
över bron och sedan är man framme. Jag körde precis som jag planerat,
men tyvärr hade blandat ihop broarna något. Vet inte vem som blev mest
förvånad; vakterna vid sovjetiska ambassaden eller jag?
När jag äntligen kom fram till Marievik så står ett gäng uppretade
arbetskamrater där och väntar på mig. Samtidigt som jag kör försöker jag
hitta på en bra ursäkt. Jag insåg nämligen att om jag berättade sanningen
kunde jag behålla arbetet, men samtidigt skulle jag bli idiotförklarad för
resten av livet. Då kom passningen av en ursinnig förman, han sa:
" Nästa gång du försover dig behöver du inte komma till arbetet", utan
då kunde jag gå direkt till avlöningskontoret och hämta slutlön.
Men detta kunna köra en 3-tons gaffeltruck till sovjetiska ambassaden
och tillbaks utan att någon överhuvudtaget märkte det, det var Bystatjabbens hämnd. Och samtidigt insåg jag fördelen med Stockholm framför
min gamla hemstad • anonymiteten. Och jag såg vilken stad som ler.
JAN PETER KARLSSON
"Norrköping"
PS. Idag har jag även hittat några smultronställen, Hötorgshallen till
~
't
exempel, plus en och annan lokal med en och annan nattlighet. DS.
4 / 94
HAMNARBETAREN
15
A
VICAKPLUNDRING
- modernt kretslopp vid indisk strand
18 HAMNARBETAREN
4 /9 4
IS MER
Utanför Bhavnagar i nordvästra Indien
ligger upphuggningsvarvet Alang.
Längs stranden här ligger fartygen på
rad. En flera kilometer lång strand·
remsa med fartyg i olika stadier av
nedbrytning.
Solen står högt på himlen och hettan
är tryckande. 42 frakt- och passagearfartyg ligger på rad, mer än halvvägs
uppe ur vattnet.
En del är fortfarande intakta,
andra är nästan helt upphuggna och
nedmonterade i sina besåndsdelar. Det
är långgrunt och skillnaden mellan
hög- och lågvatten är 32 fot . Därför
behövs inga dockor, utan man tar helt
sonika sats med fartygen och kör upp
på stranden så långt det går
vid högvatten. Båtarna skärs ned från
fören och bakåt.
- inte bara stålet utan även dörrar,
karmar, bord, elpannor, motorer,
toaletter. ..
Företagen betalar cirka en miljon
dollar för en 5 000-tonnare.
Kostnaderna för fartygen och den
billiga arbetskraften betalas utan
vidare av det man skär ned i plåt.
Inventarierna är grädden på moset och
ger vinsten. Det är inga problem att få
dem sålda.
Lastbilar och trehjuliga dieselmotorcyklar sköter om frakten från Alang till försäljningsställena. En motorcykel, avsedd för att ta ett ton, är lastad med minst det dubbla. En del saker
säljs på plats till handlare och privat-
personer som kommit hit på jakt efter
exempelvis en billig generator. Det
mesta får sin avsättning inom landet.
Tio timmar om dagen
De 5 000 männen jobbar minst tio
timmar om dagen, sex dagar i veckan.
Lönen motsvarar 20 kronor om dagen
- tre gånger mer än en genomsnittlig
arbetarlön. De bor i en kåkstad i
utkanten av området elva månader om
året och lagar sin mat själva. Den
tolfte månaden åker de hem för att
besöka sina familjer. Majoriteten
kommer från Indiens nördöstra
delstater - hundratals mil härifrån.
KARIN LINDGREN
Sot, olja och skrot
"Alang ship breaking yard" är ett av
världens största upphuggningsvarv.
Det är ett strandområde vid kanten av
Indiska Oceanen utanför staden
Bhavnagar i västra Indien. Alang har
funnits sedan 1982 och området delas
av en mängd mindre företag. Stranden
är fylld av rostiga fartygsdelar, sot,
olja och metallskrot. Bland all bråte
arbetar 5 000 män med att skära,
såga, hugga och bära. De är barfota
och har inga skyddskläder - bara
byxor uppkavlade till knäna, en t-shirt
eller ingenting alls på överkroppen.
Huden på armar och ansikten är
sönderbränd och läderartad, svetten
lackar. Några bär turban på
huvudet.
Männen jobbar i en både hård och
farlig arbetsmiljö. Här finns några
kättingspel, men inga lyftkranar,
truckar eller andra hjälpmedel.
Säkerhetsföreskrifter finns knappast
och det sker många olyckor - ett till
två dödsfall i månaden enligt
uppgift. När något dumpas ner på
stranden från ett av däcken högt
däruppe så ropar man bara för att
påkalla arbetskamraternas
uppmärksamhet.
"A lang ship breaking yard" är ett av världens största upphuggningsvarv. Att bryta ned
ett större fartyg tar cirka 60 dagar och man hinner med ett hundratal per år.
Allt tas tillvara
De uttj änta fartygen kommer hit
från hela världen. Att bryta ned en
större farkost tar ca 60 dagar och
man hinner med ett hundratal per
år. Metallskrotet sälj s vidare, smälts
ned och återanvänds. Allt tas tillvara
Alangs 5 000 arbetare jobbar i en farlig miljö. De bor i en kåkstad i utkanten av
området. De flesta kommer från nordöstra Indien, hundratals mil bort
4/94
HAMNARBETAREN 17
BLOMBERG
Soldater vid
Ädalskravallerna 1931.
Foto: Pressens Bild.
Diktaren och hans samvete.
Erik Blomberg föddes 1894 i Stockholm
och dog 1965. Hans liv och verk inföll
under en period av två världskrig och
flera revolutioner. 1894 var Dreyfusaffären ännu aktuell i Frankrike. Det
borgerliga samhället skakade i sina
grundvalar.
I Sverige var tiderna oroliga. Landsorganisationen (LO) bildades 1898.
Kampen för rösträtten var i full gång.
Branting invaldes i riksdagen som
"den svenska risk dagens första öppet
erkände socialist". Arbetsgivarna gick
till storms mot fackföreningsrörelsen
med avskedanden och vräkningar av
anställda och deras familjer. Strejker
besvarades med lockout. Fattigsverige
hade börjat organisera sig.
Blomberg växte upp i en välbärgad borgerlig miljö . En resa till Tyskland strax före första världskrigets
utbrott betydde en hel del för hans
begynnande radikalsim. 1919 var han
med om att bilda Socialistiska studentförbundet i Uppsala. Där höll han
också det tal "Den nya ungdomen"
där han bl a framhöll att endast socialismen kan skapa ett samhälle utan
priviligierade klasser
ldylldiktning
Erik Blombergs första diktsamlingar
18 H AMNA RBETARE N
4 / 94
betecknades som idylldiktning och
mottogs som sådan, även om man
redan då kunde känna att bakom
idyllen fanns konturer, som ännu inte
fått sin skärpa.
1910- och 20 talen präglades av
stora politiska motsättningar i Sverige.
Arbetslösheten, rösträttsfrågan, storstrejken, första världskriget. I Ryssland
stod Lenin i ledningen för revolutionen. I Tyskland hade Hitler bildat sitt
nazistparti.
Som konst- och kulturskribent
hade Erik Blomberg medarbetat i de
borgerliga tidningarna, men lämnade
dem och gick över till Socialdemokraten och 1930 började han skriva i
den radikala studenttidskriften Clarte.
Skotten i Ådalen
Den 14 maj 1931 föll skotten i Ådalen.
En protestdemonstration mot strejkbrytare besköts av utkommenderad
militär. Fem arbetare dödades.
Tydligare kunde inte klassamhällets motsättningar ha visats upp.
Redan 17 maj, tre dagar efteråt, publicerads Erik Blombergs dikt "Gravskrift" i Socialdemokraten:
Här vilar
en svensk arbetare
Stupad i fredstid
Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.
Brottet var hunger.
Glöm honom aldrig.
Ådalshändelserna väckte vrede
och sorg inte bara hos den svenska
arbetaren utan inom stora delar av det
svenska folket. I två senare artiklar tog
diktaren upp nyhetsförfalskningen i
den borgerliga pressen, liksom frågan
om rättssäkerheten för medborgarna.
Kapten Mesterton, ansvarig för eldgivningen, blev straffad med sex
dagars arrest utan övervakning. Deltagare i demonstrationen blev åtalade,
fängelses traff utmättes och åtal väcktes
Erik Blomberg. Foto: Pressens Bild.
BLOM BERG
mot tidningar som hade fördömt
skottlossningen. Blombergs gravskrift
lästes landet runt vid otaliga möten
och demonstrationer. Den är ett
mästarstycke i sin ordknapphet och
sitt komprimerade innehåll.
Erik Blom berg var socialist, men
partipolitiskt obunden, han tog
ställning i de stora sociala frågorna.
han ogillade löneslaveriet - kapitalisterna och deras politiska ombuds
cyniska ekonomiska handlande. Han
frågade sig: "Hur skulle det goda ha
något att vinna ur en sådan värld?".
Blomberg var mångsidigt begåvad.
Som lyriker tillhör han de största i
svensk diktning. Liksom de stora
poeterna i världslitteraturen förenade
han en självständighet och säker
formkänsla med en etisk renhet,
grundad i realistiskt vetande om den
sociala verkligheten.
Gränslöst är mörkret, evig är natten,
dagen en gnista i öde rymd.
Fyll mina ögon, ljus som förbrinner,
innan min blick är för alltid skymd.
Som angreppspunkt för hans
motståndare spelade Blombergs
ställningstagande för socialismen en
central roll. Margareta Zetterström
har i sin fina studie över Blombergs
författarskap "Erik Blomberg - en
kämpande intellektuell" pekat på
sambandet mellan saklighet och
moralisk värdering hos diktaren. Hans
samhällskritiska artiklar gav genljud i
den borgerliga pressen.
Mot fascismen
I juli 1936 gjorde Franco och hans
generaler uppror mot Spaniens lagligt
valda regering. Till hjälp hade de
Hitler och Mussolini, som försåg dem
med bombplan och soldater.
Erik Blomberg hade i tal och skrift
varnat för den fascistiska faran i
Europa och den undfallenhet som även
demokratiska stater visat. Han tog
genast ställning för frihetskampen mot
fascismen. Som så många gånger förut
angrep han den borgerliga pressen för
dess förljugenhet och tendensiösa
framställning av fakta.
Upprorsmänen framställdes som
försvarare av "demokratin" . Georg
Branting tog initiativet till Svenska
Hjälpkommitten för Spaniens folk .
Blomberg deltog i arbetet och hans
agitatoriska dikt "Madrid" knöt
Demonstration vid Ädalskravallerna 1931.
Foto: Pressens Bild
samman människor från vitt skilda
politiska lager inom arbetarrörelsen.
Stad som i fjärran på berget står,
fjärran ifrån oss och ändå vår, du som
tände i mörker och höst hoppets eld i
de hopp/ösas bröst, mitt i en värld av
våld och väld frihetens flammande
lägereld: brinnande fackla i föraktets
tidhälsa vi i dig idag - Madrid Dikter på massmöten
På massmöten, på fackföreningsmöten,
på insamlingsmöten lästes hans
diktning antingen av honom själv eller
av andra. Blomberg klandrade skarpt
Sveriges inträde i non-interventionskommitten. Det enda land i Norden
som anslöt sig. Varför skulle Sverige
och övriga demokratiska länder
tvingas vara passiva åskådare till
fascistländernas rovdrift av Spanien?
Det var en eftergift åt Tyskland.
Sverige var också malmleverantör åt
Tyskland. Blombergs artiklar om
finska vinterkriget mötte stort
motstånd i svensk press. Han hävdade
att vi borde hålla på vår neutralitet
och inte låta oss drivas in i kriget.
Blomberg blev politiskt misshaglig.
Även de tidskrifter han medverkade i
utsattes för stark kritik. Clarte, Konst
och Kultur, Ateneum och Kulturfront.
Där delade han sällskap med Arnold
Ljungdahl, Eskil Bergen, Per Meurling,
Karin Boye, Gunar Inghe, Victor
Svanberg, för att nämna några.
Blomberg blev trakasserad
Avstängd från medarbetarskap i de
stora tidningarna . Det bokförlag
(Bonniers) som givit ut hans böcker
krävde en avbön från honom för hans
uppfatning om Sovjetunionen. Socialdemokratins ledande tidning tog upp
trakasserierna och förföljelserna:
"Den författare det gäller är ju inte
vem som helst. Han är en av våra
främsta lyriker och vår obestritt
yttersta konstkritiker. Det hindrar
dock inte vårt ledande förlag att
försöka bringa honom till tystnad ... "
Fram till sin död fortsatte Erik
Blomberg att i tal och skrift - i sitt
politiska skriftställarskap - analysera
kriget och dess orsaker. Fascismen och
faran av den underjordiska fascismen
som grogrund till nästa krig.
Erik Blomberg var den första som
skrev positiva recensioner om
författare som Jan Fridegård och Moa
Martinsson. Arbetarförfattarna,
mäniskor utan akademiska examina,
ja med enbart folkskola och knappt
ens det, som kallade sig författare
hånades och förföljdes i den borgerliga
pressen. Men Blomberg menade att
deras verk blottlade det borgerliga
samhällets sjuka innehåll och visade
att man kan skriva om livet från en
annan horisont. Från arbetarklassens
kritiska och sanna ståndpunkt.
Jag har här endast kunnat beröra
en liten del av hans författarskap.
Hans konstkritik och fina böcker om
Ernst Josephson m fl och hans ypperliga översättningar har inte tagits upp.
Hur är kriget möjligt?
Erik Blomberg är än i våra dagar en
mycket levande diktare. Det vore
önskvärt med en ny samlingsvolym av
hans lyrik. Även en sammanfattning
av hans bästa artiklar. Exemplvis
"Hur är kriget möjligt?"
Humanismen är ett missbrukat
ord, men Erik Blomberg var i den
skönaste mening en humanist. Hos
honom sammansmälter
sanningskärleken med allt det rent
mänskliga . Om honom gäller vad han
har att säga om sin vän och
diktarkollega Nordahl Grieg som blev
nedskjuten i ett flygplan över Berlin, i
en luftstrid 1943:
Bättre än att långsamt kallna
är att brinna till en glöd.
Fast du räknas bland de fallna
lever du ännu som död.
GUNNAR GUNNARSSON
4 / 94
HAMNARBETAREN
19
SL AVARNA
Jag är socialist. Inte partiansluten, men är man arbetare
så kan man väl inte acceptera ett system som bara går
ut på att kapltalägarna ska maximera sina vinster, för
det mesta på vår bekostnad.
Något ekonomiskt ansvar tar inte de som sitter och styr. De
har fallskärmar som skyddar ifall allt skulle gå åt helsicke. Inte
tar man ansvar för människors liv och hälsa heller. Man
skriver instruktioner som inte går att följa och sedan skyller
man på den enskilde arbetaren om något går galet: " .. han har
inte följt instruktionerna", heter det, trots att alla vet att
arbetet inte skulle flyta ifall man gjorde det. Det är lätt att
säga att det bara är att strunta i det och följa alla
säkerhetsföreskrifter ändå . Men om det tar dubbelt så lång tid
att lossa en containerbåt om man följer säkerhetsreglerna så
förstår var och en att den kille som insisterar på att göra det
ganska snart anses besvärlig och därmed får andra uppgifter.
Arbetsgivarna snackar om ansvarets betydelse när det
gäller lönesättningen också . De vill ha differentierade löner,
20 HAMNAR BE TAREN
4 / 94
men dem man vill premiera är oftast de arbetare som har
hand om pappersexercis.
%/J-P ~/' CNkJ.oa,ue/9
Men vem har egentligen det största ansvaret? Den som står
vid en lastlucka och ser till att 20 människor kan arbeta utan
att riskera att få godset i skallen? Eller den som skriver av
lådnummer på en blankett?
Frågan är retorisk, i varje fall för mig. Men den visar att
arbetsgivaren inte värderar människors liv och hälsa. Jag är
säker på att om man fann att dieselavgaser skadade godset
så skulle man genast upphöra med dieselanvändningen. Men
vi, hamnarbetare, är utbytbara utan kostnad för arbetsgivaren.
9a/n,ue ä/b Jdvoer<v.
Det system vi har är till och med sämre än slaveri på vissa
sätt. Slaven representerade åtminstone ett värde för sin
ägare, så att denne var mån om hans välbefinnande. Dagens
arbetsgivare (och den så kalla " Marknaden") skiter väl i om du
SLAVARNA
bli r trött, gammal och utsliten . Det finns al ltid nya krafter att
hämta, särskilt när vi har så hög arbetslöshet.
Ingen ska försöka inbill a mig att den avgående borgerliga
regeringen, som var mer eller mindre ditsatt av SAF, var
opåverkad av arbetsgivarnas krav på en stor
"arbetskraftsreserv".
Arbetsgivarna ville kunna välja och vraka och hota med
arbetslöshet. Och regeringen, som med en druckens envishet
tjatade om inflationen och blundade för alla andra problem,
hade helt köpt Milton Friedmans gamla omänskliga teorier om
att arbetslösheten behövs för att dämpa denna inflation. Man
lät "Marknaden" styra och detta innebar, förutom ett väldigt
kortsiktigt tänkande som i längden t o m skulle visa sig
skadligt, också en total hänsynslöshet mot de människor som
inte längre platsade på arbetsmarknaden .
.%-&a,,{CY:f7t3/W/nd4ådatf'
De olönsamma har bara plats i borgarnas samhälle som
varnande exempel . Men riksdagsvalet i höst gav besked om
att folk genomskådat det här. Frågan är nu bara om sossarna
har tillräckligt med vilja och kraft för att kunna stå emot SAF.
Jag tvivlar på det.
Se bara hur splittrade de är i EU-frågan. Ledningen för
partiet försöker inbilla folk att vi (Sverige) ska få inflytande
över EUs beslut. Men EU är i grunden en odemokratisk
organisation där den enskilde medborgarens röst väger
mycket lätt.
Storföretagen har däremot mycket att hämta. Man har
massor av folk som är anställda för dyra pengar bara för att
påverka EUs beslut. Är det demokrati?
3f5åM:/ 't3 at'0doev~
Bara det faktum att EUs främsta förspråkare i Sverige är SAF
borde få folk att dra åt sig öronen. Är det bra för SAF så brukar
det vara dåligt för arbetarna. Facket kommer att få mycket
mindre möjligheter att påverka lönesättningen och arbetarnas
rättigheter när vi går med i EU.
Hamnarbetarna sa Nej till Eu redan under kongressen
1992 och Transport har haft en medlemsomröstn ing där
medlemmarna röstade Nej. I Danmark krävdes det två
som i Amsterdam, precis som i de flesta av EUs storstäder.
En sådan utslagning har vi ännu inte i Sverige. Det gemytliga
Danmark är mest en myt, i alla fall Köpenhamn . För 15-20 år
sedan kanske den var sann, men idag finns inte mycket av
gemytet kvar. Det är pengarna som styr.
Affmo-~ev,/
Det måste finnas motkrafter mot kapitalet. Pol itiska partier
kan vara en motkraft. Likaså fackföreningar. Men fackföreninar
som är knutna till politiska partier är ofta handlingsförlamade.
De kan inte agera självständigt och kraftfullt. Varför tror du
Lars Törnman fick så många röster i Kiruna?
Jo, man tyckte att LO/sossarna inte skulle få styra på det
viset man gjort, mot folks vilja. Om sossarna inte lyssnar på
folkviljan kan mer sånt här hända. De ska inte känna sig alltför
säkra bara för att de fick så många röster. Det finns motsättningar som är så stora att partiet kan splittras . Och jag är inte
helt säker på att Ingvar Carlsson är rätt man att överbrygga
motsättningarna.
PETER LUNDGREN
Avd 30, Malmö
omröstningar för att säga Ja till fortsatt med lemskap. Där blev
bitterheten så stor hos dem
som genomskådade det
odemokratiska spelet att
man tagit till vå ldsamma
metoder i kampen.
Stämningen har hårdnat
i Danmark och det är nog
bara en tidsfråga innan vissa
av de radikala grupperna
utvecklas till rena terroristgrupper.
Åk över till Köpenhamn
och titta på utslagningen!
Christiana kan du glömma,
det är inte där de stora
problemen finns. Nej, åkt till
!stegade och se hororna,
alkisarna och knarkarna precis som i Hamburg, precis
4 /9 4
H A M NA RBET AREN
21
HE N K E
Ja, åtminstone om man ska
tro på amerikanarna och
tyskarna. De kallar oss
"Squareheads" och "Di
dumme schweden". Inte för
att jag tycker att coca-colapimplarna och korvätarna är
smartare än oss, men man
kan ju alltid dölja den egna
dumheten genom att skylla
på andra.
Nä, dumma är vi väl inte, men
alldeles för flata och följsamma. Jag har hört svenskar som
menar att vi är bekväma , för att
vi har haft det för bra; genom
att vi inte drabbades av världskrigets fasor. Detta resonemang förstår jag inte: Varför ska
man ha upplevt helvetet för att
få tillräckligt med råg i ryggen
för att ta itu med de ökande
orättvisorna här i landet?
Det finns andra anledningar till att vi är "för snälla " i
Sverige. Detta ska jag återkomma till lite senare i artikeln.
Men först något om att vi
faktiskt har en del dumhuvuden
att bidra med , och frågan är om
inte dessa håller världsklass.
De senaste som kan känna sig
"hedrade " är bland annat en
trestjärn ing general och en
kommendörkapten , som i TV i
början i höst fortsätter att
vidhålla att det förekommer
fientliga ubåtar i svenska
farvatten trots att de utförda
ljudinspelningarna under vattnet
nu visat sig härröra från diverse
vattendjur! Fast det är ju klart att
det kan finnas fientliga sälar och fiskar
som kör omkring i miniubåtar och spionerar
på oss.
Eller vad säger ni om det här "intelligenta " uttalandet från en annan så kallad
höjdare: "Vi ska tvinga upp den här ubåten,
om vi så ska sänka den ." !!!
Man skulle ju kunna tänka sig att
dessa herrars guldglänsande tunga
axelklaffar pressar ned axelpartiet mot
bröst och hjärta som får till följd att
pumpen ine orkar med att pumpa upp nytt
syresatt blod till hjärnan och som i sin tur
gör att dessa , minst sagt, underliga saker
blir sagda.
Brons i fotbolls- VM - m en
Det var en strategi som
lyckades, genom avtal och
arbetsmarknadslagar och som
inte var till arbetarnas fördel.
Denna strategi hade
naturligtvis inte lyckats om
inte de som sade sig företräda
arbetarna och som arbetarna
då litade på hade svikit
idealen framför de egna
fördelarna och maktpositionerna.
Inom "konsten att
dressera människor" finns det
flera knep att tillgå. Till exempel genom den gamla välbeprövade metoden att låta
folk gå in i den så kallade
skuldfållan; att ständigt och
jämt matas med att vi har levt
över våra tillgångar, att vi
måste visa återhållsamhet i
våra lönekrav för att inte kvadda landets ekonomi osv osv.
Hur många är inte de
krispaket som skulle få landet
på fötter och som skulle öka
investeringarna. Jag skulle
vilja påstå att det investeras i
rationaliseringar och inte i
arbetstillfällen . Kriserna och
krispaketen måste ju leda till
något och det är väl som den
blivande statsministern Carlsson uttryckte det på valnatten
i TV; att nu har det svenska
folket blivit KRISMEDVETET.
Är det samma sak som ha
blivit fördummat, lurat eller
snällt?
Jag har i artikeln ett
par gånger nämnt -snällhet och det kan man ju ta och
personifiera allt efter syfte och tycke. Jag
tänker då på de människor, från olika
politiska och religiösa grupper, av olika
hudfärg eller läggning, som för att
manipulera andra och popularisera sig
själva genom att påstå att Jesus var en av
dem. So why not? Jag skulle vilja säga att
han var hamnarbetare med tanke på den
snällhet han visade, att efter det att han
hade lossat bröd och fisk vid Genesarets
sjöns kajer delade ut dessa krispaket till
de behövande.
I skrivande stund två veckor före EUomröstningen så får jag bara hoppas att
svensken visar medvetenhet genom ett Nej
till EU, det är trots allt bättre med bristfällig
demokrati än risk för diktatur, eller som
det för att manipulera kommer att kallas UNDERSKOTI I DEMOKRATI.
Nä , nu ger jag fan i alla kriser och
paket och tar och går ut och slänger mitt
eget krispaket - soppåsen alltså.
Ha det bra önskar
HENRIK JOHANSSON
i Götenborg
världsmästare i
dumhet!?
Ändamålet helgar medlen heter det
ju och militären gör väl allt för att få några
extra miljarder att leka med. Eller vad sägs
om följande kanske utopiska resonemang:
Man skulle ju kunna tänka sig att Sverige
föregår med gott exempel och avskaffar
militär och vapentillverkning. Ökad arbetslöshet? Nädå, man tar bara och lägger om
produktionen och börjar tillverka "softballs"
i olika kalibrar. De här kan stridisarna
sedan kasta på varann och när de tröttnat
så går var och en hem till sig. De enda
22 HAMNAR B E T AR E N 4 / 94
skador som uppstår är väl då värk i
kastarmen. Är detta snack helt tokigt? Ja, i
så fall får väl jag också ta och sälla mig till
dårarnas skara.
Är svensken snäll? Jo , det får vi väl
hoppas. För då besitter man ju den finaste
av mänskliga egenskaper. Och snäll är inte
detsamma som att vara dum. Men vi har
blivit och är utsatta för manipulation, eller
som man också skulle kunna kalla det:
"Konsten att dressera människor" .
Förr när folk var analfabeter och
obildade då kunde kanske kungar, adel
och präster härska oinskränkt genom
antingen det nakna våldet eller med hot
om att komma till helvetet om man inte
fogade sig till överhetens pålagor. I början
av vårt århundrade, när fackföreningar och
arbetarpartier började växa sig starka och
kämpade mot de sociala orättvisorna, den
kampen fördes i parlamentet, på arbetsplatser och på gator och torg.
Det borgerliga samhället kände sig
hotat och när det inte gick att krossa
fackföreningarna genom öppen konfrontation så måste andra medel tas till. SAFs
och högerns taktik ändrades från att
försöka "kämpa ned " till att "köpa upp".
PS. Köp och läs Johan Ehrenbergs bok
"Pengar, makt och alla vi andra " . DS
PROFILE N
Fortsättning från sid 24
kupar potatisen eller ser till exotiska rariteter som fikonträden och valnötsbuskarna, ja då existerar inget annat.
- Här har jag min frihet, slår han fast. Här, en millimeter innanför häcken, är marken min. Huset är betalt kontant så jag slipper springa i det ekorrhjul som så många tvingas nöta runt i för att klara av sina räntor och amorteringar.
Ringde ofta till Lennart Jonsson
Arne Svensson tillhör den gamla stammen och har förvaltat
sitt pund väl, även inom Hamnarbetarförbundet. Han var
med i den inre kärnan som startade förbundet 1972. Fast då
var han en ung påläggskalv. Då hette de stora männen Kalle
Nilsson, Olle Wikström, Gunnar Norberg och så vidare. De
här eldsjälarna var Arnes förebilder och han fick gå i en
lärorik livets skola innan han själv började förhandla längs
syd- och västkusten.
- Den som jag litade allra mest på var emellertid Lennart Jonsson i Stockholm. Det är en klok och sansad karl.
Honom ringde jag ofta och för att få stöd och hjälp. Ska
man komma nånvart måste man ju bita huvet av skammen
och fråga om råd, annars lär man sig aldrig nåt.
Arne själv har gjort sig känd som en envis, ytterligt
påläst och inte så lite taktisk förhandlare. Hans arbetskamrater brukar påstå att han har minst en räv bakom varje
öra. Och sett till löneläget i Karlshamn så har förhandlare
Svensson lyckats mer än väl. Här har stuvarna näst mest
betalt i landet. Hur har han gjort?
också, men han lurar mig inte. Det klarar han inte. Fast
roligt är det när man får anstränga sig lite, erkänner han.
En jävla bra tjomme
En annan anledning till förhandlingsframgångarna menar
Arne är att stuveridirektörerna sällan har någon vidare
kunskap om avtalsfrågor. De får lita till telefonrådgivning
från sitt förbund i Stockholm eller från Appelgren som
svänger förbi emellan varven.
- När han var senast sa han att vi har det för jävla bra i
den här hamnen. Men då sa jag att det beror nog på vad
man jämför med och ska vi ta dig och mig då har du åt
helvete fel! Så sa jag. I Arnes ansikte finns inte en antydan
till ett leende.
Under de senaste fyra fem åren har Arne och hans
arbetskamrater haft lika många konflikter. Det har handlat
om en vecka fjorton dagars övertidsblockad varje gång för
bättre löner. Samtliga har avlöpt väl och Arne bjuder gärna
på en eloge till hamndirektören i sammanhanget.
- En jävla bra tjomme, den bäste vi haft här, konstaterar han. Konflikter är heller inget som hamnarbetare
Svensson tvekar inför. Jo, en gång har han gjort det; den
där konflikten 1980, som blev tuffare än någon annan.
- Vi skulle inte ha fortsatt när LO-kollektivet slutade
strejka. Priset, i form av förlorade medlemmar, var för högt
och det blev tydligt att man inte kan överleva på bara
vatten och bröd, säger han och ruskar på sin blonda ka lufs.
Framtiden bakom sig
När framtiden förs på tal hymlar inte Arne, utan konstaterar att den har han bakom sig. I bästa fall har han en
tredjedel kvar av sitt liv. I januari fyller han 60 år.
- Får jag nu leva och ha hälsan så tror jag nog att jag
lyfter på hatten redan om ett par tre år och tackar för mig
här i hamnen. Jag blir gärna pensionär så att jag får ägna
mig åt min trädgård och antikviteterna på heltid.
MIKAEL ÖDESJÖ
Låt motparten brusa upp
- Det har varit ett evigt gnetande för det gäller att ha tålamod och jobba långsiktigt och ta lite i sänder. Sedan är det
jävligt viktigt att man är ärlig. Att säga sanningen är bästa
anfall, för sanningen kan aldrig smulas sönder. Därefter
kommer taktiken in och det är då det roliga börjar.
Arne ler pillemariskt och spänner de blåa ögonen i en
hård min. Jo, han både ser ut som och är en hårding. Fast
temperamentet är snarare en oxes än ett lejons. Att brusa
upp har aldrig legat för honom.
- Ska man få motparten i obalans så ska man få honom
att brusa upp, det har man klar fördel av. Vår förre hamndirektör hade en jävla kort stubin så honom var det inte
svårt att få i obalans, men å andra sidan gick det då nästan
inte att föra ett samtal med karln. Den vi har nu, Harry
Johansson, är lugnare, som mig ungefär. Slipad är han
4 / 94
HAMNARBETAREN
23
POSTTIDNING
z
0
"'"'....
"'w
"'0
"'
"'....w
"'
"'u
I
....0
~
PROFILEN
Arne • en snapphane med gröna fingrar
Blekinge brukar kallas Sveriges trädgård. Ett prunkande
kustlandskap, ett Sverige i miniatyr, som redan Linne besk·
rev det. Kungsljuset, eken och ekoxen är landskapssym·
boler, kanske för· ljuset, styrkan och envisheten. Det är
förstås ett rent sammanträffande, men mycket närmare än
så kan knappast Arne Svensson beskrivas, åtminstone inte i
kortfattade ordalag. Själv gillar han bäst skåningar.
- De är så gemytliga, tycker han, och sätter en fjärde egenskap i klarskrift.
I 41 år har karlshamnsfödde Arne jobbat som hamnarbetare. Före honom har såväl farfar och morfar som
pappa jobbat i hamnen. Och idag finns också sonen Lars
ute på kajen här i Stillerydshamnen, strax väster om Karlshamn. En typisk virkeshamn med pappersbruket intill.
Här finns i stort sett bara sol, himmel och hav. Och
däremellan en vidsträckt kaj. Ljuset är bländande vitt och
vinden råkall. Fast Arne Svensson har det varmt och gott
inne på kontoret. Det är hans "innevecka" nu . Varannan
vecka sköter han pappersrutinerna och varannan jobbar
han ute på kajen. Anda sedan han som 18-åring gjorde sin
första dag här har han trivts skapligt; Framför allt med
arbetskamraterna, ett sammansvetsat gäng där alla litar på
varann. Samtidigt gnager en annan längtan i honom.
Längtan efter friheten
- Hade jag vetat det jag vet idag så hade jag nog aldrig
dragit på mig blåstället, erkänner han och smäller pennan i
bordet som en annan sammanträdesklubba. Jag är uppfostrad på det gamla sättet. Min mamma tjatade alltid på mig
och mina fyra syskon att vi skulle se till att betala allt kontant, inte ens ett bankomatkort var trovärdigt. Och sätta
sig i skuld det var väl ungefär det värsta som kunde drabba
en, sa hon. Fast egentligen var väl just det hon sa då det
sämsta hon kunde sagt till oss, suckar Arne. På så vis lade
hon hinder för hans drömmar. Arne skulle ha velat vara en
fri man, en egen företagare, och klarat sig själv, ungefär
som snapphanarna i Smålandskogarna på 1600-talet.
- Jag känner mig besläktad med dem och deras kamp
för frihet, självbestämmande och att inte buga sig för
överheten. Det mal i mig hela tiden. Och jag vet precis vad
jag skulle ha satsat på som egen företagare - antikviteter!
Hans hem påstås vara fyllt av dem, mest nyrokoko fast
även en hel del jugendsaker. Idag när Arne börjat trappa
ner så smått, efter många års hårt arbete som stuvare och
ordförande i fackavdelningen, är det två intressen han
odlar. Det ena är just odling och det andra, som redan
nämnts, är antikviteter. Det är också hemma i trädgården
som Arne trivs som allra bäst. När han luckrar i rabatterna,
Fortsättning sid 23
HA MNAR BETA REN är officiellt organ för Svenska Hamnarbetarförbundet. Tidningens syfte är att informera om hamnarbetarnas
villkor i såväl arbetsmiljö och avtalsfrågor som om förbundets värderingar och sociala och politiska frågor. Ideer, tankar, och bidrag
till artiklar, reportage, insändare, dikter, illustrationer etc från Dig som läsare är mycket välkommet!