Transcript A N T R O P O S

A N T R O P O S
TI &Sf Ci l FT FÖR Å N T I O F O S O F 1
UR INNIHÅLLETs
VÄXTEN OCH NÅTURÅNDAINÅ
EN GLÖMD URKRISTENDOM
STSÅFF OCH KRISTEN FÖRLÅTELSE
DET GYLLENE SNITTET
NYÅ BÖCKIK
Årgång XI Nr 9
Maj W65
STJÄRNHIMLENS UPPHÖJDHET
Ja, varför kommer det över oss en sådan känsla av upphöjdhet, av gu­
domligt heligt allvar, när vi blickar in i himlarymdernas stjärnevärld?
Emedan en hemkänsla då vaknar i vår själ, en känsla som säger: Innan du
steg ned på jorden till en ny inkarnation, då var du själv i dessa stjärnor,
och från dessa stjärnor har du mottagit dina bästa krafter. Och en moralisk
lag har beskärts dig, när du dvaldes i denna stjärnevärld. Vad stjärnhimlen
har givit dig mellan döden och en ny födelse kan du varsebli som din själs
bästa, skönaste krafter, när du övar självkännedom. — Vad vi ser i stjärn­
himlen är den moraliska lag som är oss given från andliga världar, ty vi
lever tillsammans med stjärnhimlen mellan döden och en ny födelse. Den
som vill skaffa sig möjlighet att få en aning om varifrån hans bästa krafter
kommer, han borde betrakta stjärnhimlen med sådana känslor. Om man
överhuvud inte vill fråga, utan likgiltigt lever bara för stunden, då kom­
mer stjärnorna inte att ha någonting a tt berätta för en. Men den som ställer
sig frågan: Det som inte på något sätt hänger samman med min sinneskropp,
hur kommer det in i mig? och sedan blickar upp till stjärnhimlen, han får
denna egendomliga, bekanta känsla. N är han sedan kan m ärka hur den
stärker hans förmåga till a tt förnimma fromhet i sitt inre, då vet han att
det är minnet av vårt eviga hem han upplever. Så växer vi så småningom
in i det tillstånd där vi verkligen lever tillsammans med stjärnhimlen mellan
döden och en ny födelse.
Ur ett föredrag av Rudolf Steiner den 18 nov. 1912.
177
DET GYLLENE SNITTET PÅ
HIMMELEN
HANS MÄNDL
Pytagoréem a, de grekisk-rom erska
arvtagarna till egyptisk mysterievisdom, beräknade stjärnornas gång och
talade då om ”sfärernas harmoni” och
”sfärernas m usik”. De hävdade att vad
ögat skådar kan ett högre organ även
höra — gudarnas väsen och samklang.
De sade sig ha kommit underfund med
att de sju planeternas avstånd från
”centralelden” m otsvarar talförhållan­
dena hos skalans sju toner.
Inte heller den store astronomen
Kepler kunde tänka sig att dessa gu­
domliga himmelstecken skulle på m å­
få kretsa omkring i rym den utan att
deras banor måste uttrycka en djupt
meningsfylld harmoni. Han kom slut­
ligen underfund med att de fem s. k.
platonska geometriska kropparna är
nyckeln till en förståelse av planetvärldens harmoni.
Men i sitt huvudsakliga verk, H armonices Mundi, satte Kepler plane­
ternas vinkelhastighet i relation till
längden på den sträng varpå man spe­
lar de olika intervallerna. Kosmos är
således uppbyggd enligt de harmoniska
principer som även råder i musiken.
En annan lösning fann professor Titius på 1760-talet. Den s.k. TitiusBodeska lagen säger att en planets
avstånd (a) från solen alltid m ot­
svarar förhållandet a = 4 + 3,2n.
Värdena stämde delvis exakt överens
med verkligheten och avvikelserna
var högst 4,7 %.
178
Verkliga
Beräkningar
Planeter
värden
enligt Titius
4+3x0=4
Merkurius
3,87
Venus
7,23
4 + 3 X l= 7
Jorden
4+ 3 x 2 1=10 10
4 + 3 x 2 2=16 15,24
Mars
Planetoiderna 4 + 3 X 23=28 21—35
Jupiter
4 + 3 x 2 4=52 52,03
Saturnus
4 + 3 x 2 ’;= 100 95,55
Somliga forskare har betraktat den­
na upptäckt som enbart en genial lek
(lusus ingenii), emedan man inte kan
finna något djupare skäl för att det
skall vara just så, att t. ex. av­
ståndet M erkurius-solen skall ingå
som ett konstant grundtal i alla de
olika himlakropparnas avstånd från
varandra. Även andra godtyckliga fastställanden tillskrevs uppfinnaren.
Andra forskare tog som en nyckel
till planetvärldens proportioner ett
talförhållande som även råder i
otaliga sammanhang inom natur och
konst — det gyllene snittet. Det in­
nebär att man delar en linje så, att
den mindre delen (den s. k. minor)
förhåller sig till den större delen
(major) som den större delen (m a­
jor) till helheten, alltså a :b = b :(a + b )
eller AB:BC=BC:AC eller som 5:8
eller som 0,38:0,62.
A
B
C
a
b
Det gyllene snittet förekommer vid
otaliga tillfällen i naturen och hos
människokroppen. Själva människoge­
stalten är genom naveln delad enligt
denna proportion, den övre delen de­
las genom struphuvudet, den nedre
genom knävecken. De nedre extrem iteterna nedanför knät är delade på
detta vis genom fotleden, de övre extrem iteterna genom armbågen, under­
armen plus handen genom handleden
osv. Även i växtriket kan man finna
att naturen så att säga arbetar efter
denna princip, och på otaliga m ål­
ningar och skulpturer av klassiska
konstnärer kan man observera att des­
sa intuitivt h ar begagnat sig av denna
”gyllene” proportion. Det finns grund­
liga undersökningar som visar att den
underbara harmonin hos t. ex. Rafaels
och Michelangelos odödliga mästerverk
beror på att dessa konstnärer — n a­
turligtvis helt omedvetet — byggde
upp kompositionen i sina målningar
enligt denna proportion. Likaså har
man företagit mätningar av fulländade
antika skulpturer och funnit att t. ex.
förhållandet mellan sockeln och sta­
tyn motsvarar gyllene snittets talpro­
portion. Även när det gäller m er mo­
derna verk, t. ex. marinmålningar, är
horisontlinjen, som skiljer vatten och
himmel, på grund av en rent konstnärlig-estetisk förnimmelse lagd så, att
tavlan därigenom delas enligt gyllene
snittet. Hos det antika Greklands arki­
tektoniska konstverk, tempelbyggna­
derna etc., återfinner man denna pro­
portion på mångahanda sätt. Och ser
vi på vår tid, är många ornament, ja
otaliga föremål omkring oss konstrue­
rade enligt denna proportion. Det gäl­
ler exempelvis bokformat, kort, plån­
böcker, askar, förpackningar osv. och
det existerar en hel litteratur kring
ämnet ”Det gyllene snittet” inom hem ­
slöjden och konsthantverket.
I geometrin spelar detta talförhål­
lande den största rollen vid konstruk­
tionen av femhörningen, resp. pentagrammet samt vid en av de fem geo­
m etriska kroppar som begränsas av
enbart regelbundna figurer, nämligen
pentagondodekaedem, den kropp som
består av tolv femhömingar. Den är
välkänd för antroposofer genom sin
andliga roll som Goetheanums grund­
sten. Enligt Platon — i hans verk
Timaios — är pentagondodekaedem
sinnebilden för den himmelska värl­
den och det gyllene snittet förklaras
därför som den härskande principen i
den överjordiska världen över huvud
taget. Sedan Platon och i anslutning
till honom ända fram till våra dagar
har många lärda män skrivit djuplo­
dande verk om det gyllene snittet från
metafysikens, symbolikens och mysti­
kens synvinkel.
Varpå beror egentligen den oerhör­
da betydelsen av denna proportion i
n atur och människoverk? Vi kan som
sagt här inte följa de m era mystiska
spekulationerna utan inskränker oss
till att visa hän på en fråga: Vad in­
nebär egentligen begreppet h e l h e t ?
Om jag fogar till varandra två raka
linjer av olika storlek — är då deras
summa något som får kallas för hel­
het? Eller måste inte helhet vara nå­
gonting organiskt, någonting som re ­
dan de enskilda delarna häntyder på
och är orienterade till? Så är verkli­
179
gen fallet med de båda delarna, vilka
enligt gyllene snittets talförhållande är
orienterade till varandra och hänvi­
sar till helheten. Det är därför denna
proportion verkar så ojämförligt h ar­
monisk. Det råder här en så att säga
organisk harmoni mellan delarna och
helheten, de hör till varandra, de är
”besläktade” med varandra och man
anar att t. o. m. de högsta idéerna så­
som Gud, Treenigheten osv. kan rym ­
mas i talmystiska föreställningar i
detta sammanhang.
Vi återvänder nu till vår astrono­
miska utgångspunkt och till dem som
använde detta talförhållande för att
kunna komma underfund med den
kosmiska harmonins grunder.
Dessa forskare betraktade först pla­
neternas omlopp resp. deras om­
loppstider. Om man tar Saturnus om­
loppstid som utgångspunkt och för­
m inskar (minor) enligt gyllene snit­
tets delningsproportion, kommer man
fram till värden som ligger mycket
nära verkligheten.
Beräknade Astronomiska
värden
värden
29,46
Saturnus
29,46
Jupiter
11,25
11,86
Planetoidem a 4,30
3—5,8
1,64
Mars
1,88
0,628
Venus
0,615
0,240
M erkurius
0,241
Även mellan planeterna råder för
övrigt harmoniska förhållanden, så
t. ex. M ars:V enus=3:l, Venus:Merkurius=5:2 osv. Vi h ar emellertid ingen
möjlighet att närm are gå in på dessa
proportioner. — Vad rumsförhållandena angår, så visar sig också här en
m ärkvärdig relation i volymstorleken
mellan planetsfärerna. De förminskas
nämligen i förhållandet 7:1.
Bland andra har den i unga år
avlidne, högt begåvade astronomen
och naturforskaren vid Goetheanum
Joachim Schultz använt gyllene snit­
tets princip på planeternas avstånd
från solen så att de ger följande värden,
när man ta r Saturnus avstånd som
grundvärde = 100:
B eräk­ B eräk­ Genom­
nad enl. nad enl. snittliga
astron.
gyllene Titius
snittet
avstånd
Saturnus
100
100
95,55
Jupiter
52,6
52
52,03
28
21—35
Planetoiderna 27,8
14,6
16
Mars
15,24
Venus
7,68
7
7,23
4,04
M erkurius
4
3,87
D etta är en lysande upptäckt. V är­
dena är delvis ännu m er exakta än
Titius värden och stjärnornas harmoni
har en rationell grund vars innebörd
man kan fatta. Det mest påfallande
i denna proportionernas harmoni är
att jorden inte har någon plats bland
planeterna i denna harmoniska följd
av tal. Detta visar att jordens ställ­
ning inom planetsystemet är en an­
nan än de övriga planeternas.
I viss bemärkelse är antroposofi
stjärnkunskap. Ty den andliga värl­
den, vilken andevetenskap har som sitt
forskningsområde, uppenbarar sig i
stjäm världen. Därför spelade den en
så mäktig roll i forntidens visdom och
kommer i fram tiden att oändligt myc­
ket mera sysselsätta människors tän­
kande än nu för tiden.
EN GLÖMD URKRISTENDOM
BRITT HAGLUND
Ofta lyser himlen vid soluppgången
upp inte bara i öster utan även i väs­
ter förkunnar ett återsken den nya da­
gens anbrott. Så också den andliga
soluppgång som mysteriet på Golgata
innebär för jordens människor. Det
som utspelades därborta i öster, i det
heliga landet, vid vår tideräknings
början var så mäktigt, så världsavgörande, att återskenet blev synligt långt
i väster.
Det är naturligt att den bländande
soluppgången främst drog till sig upp­
märksamheten så att man länge glöm­
de ge akt på vad som synts i om­
kretsen. Egentligen är det först i vårt
århundrade man på allvar börjat få
öga för ”det milda återskenet i väs­
ter”, som den gången lyste upp.
” . . . ty såsom ljungelden, när den
går u t från öster syns ända till väster,
så skall Människosonens tillkommelse
vara” (Matt. 24.27) så har ju Kristus
själv karakteriserat det världsomspän­
nande i sitt förhållande till mänsklig­
heten. Vi skall se att detta inte gäller
bara vid hans återkomst utan i viss
mån redan vid hans första inträde i
mänskligheten, när han tog sin boning
i en människokropp. Det ”syntes i
väster”.
Budskapet om barnets födelse i
Betlehem, om Jesu Kristi liv, lidande,
död och uppståndelse nådde ju från
det heliga landet till folken ru n t östra
delen av Medelhavet fram förallt ge­
nom Paulus verksamhet. Vi vet hur
denne hämtade kraften till sin förkun­
nelse u r en översinnlig erfarenhet av
den ”uppståndne” (Damaskusupplevelsen). Och själv förklarar han sin
förmåga till skådande med att han är
en för tidigt född. ”Ofullgånget foster”
är den vanliga, missvisande översätt­
ningen (I Kor. 15). Dvs. han vet med
sig, att han är ”före sin tid”, den förste
av många, som skall följa i fram ti­
den, vilkas andliga öga öppnats så
att de förm år skåda ”den eteriske
Kristus” (”Människosonen som skall
komma i skyarnas rike”) (Matt. 24).
Ofta h ar Rudolf Steiner talat om den­
na Paulus betydelse av föregångare,
när det gäller den nya förmåga till
klarsyn, vilken från och med vårt å r­
hundrade blir möjlig och kan föra
mänskligheten till en ny Kristusupplevelse.
Mindre bekant är att samtidigt med
att urkristendomen genom Paulus
växer fram i öster, en andra urkristen­
dom börjar spira i väster — också den
”paulinsk” i den meningen att den
fram springer u r en översinnlig erfa­
181
renhet — ett andligt skådande, visser­
ligen av annan art. Vi kan likna P au­
lus skådande vid en första knopp på
en ny gren av ”kunskapens träd” och
i jämförelse därmed beteckna det väst­
liga skådandet som den sista ädla
frukten på ett paradisets livsträd. Inom
den keltiska rasen kvarlevde längre
än på andra håll en medfödd, naturlig
förmåga till klarsyn, och de stammar
som bodde på öam a i Atlanten upp­
levde Hybernia-Irland som en påmin­
nelse om paradiset — ett heligt land.
Gamla legender berättar om hur
druidernas lärjunge, den unga kunga­
dottern Brigid, klarseende medupplever bam ets födelse i Betlehems stall.
Andra vet förtälja om hur den be­
römde konungen i Ulster, Conchobor
Mac Fachtna, som levde på Kristi tid,
hör sin druid skakad berätta om vad
han ser utspela sig i fjärran inför hans
klarseende blick. Den svårt sårade
kungen blir så upprörd av vad han
hör att han dör. Vad hade druiden
låtit honom meduppleva? Långfreda­
gens drama på Golgata?
Så och liknande berättar sägnerna
om händelser, som ledde över den
gamla druidkulturen till den kristna.
Rudolf Steiner bekräftade u r sin in­
sikt att m an här i väster i kraft av
sin förmåga till klarsyn förmådde föl­
ja h ur det stora väsen, som man förut
sökt i solen, nalkades jorden och off­
rade sig in i dess livssfär för att ge
nya himmelskrafter åt natur och
mänsklighet.
Faktum är, att när i öster urkristen­
domen för länge sedan slocknat och
ersatts av den romerska påvekyrkan
med dess arv från csesarema — an­
språket på oinskränkt m akt — (en
process som tog sin början i och med
att Konstantin år 313 gjorde kristen­
domen till statsreligion) och n är den­
na kyrkas missionärer sent omsider år
596 nådde de brittiska öarna — då
fann de till sin häpnad och förargelse
här en levande urkristendom med en
kyrka fri från alla m aktimpulser och
genomlyst och genomvärmd av en all­
omfattande kärlek i evangeliernas an­
da. De stötte på en kyrka som hade
otaliga egna helgon — dock inte i den
romerska meningen. Det var inte tec­
ken och under efter hennes död, som
gjorde en människa helig — utan li­
vet i den sakramentala gemenskapen.
Alltså ”helig” i samma mening som
Paulus använder begreppet. I motsats
till den romerska, och väl de flesta
andra kyrkor, kände den iriska k y r­
kan — eller culdeerna, som de oftast
kallas (col dei — Guds män) däremot
inga m artyrer. Så harmoniskt hade
övergången skett från den gamla
”hedniska” världsåskådningen till den
kristna. Vi kan här ta ordet världså­
skådningen bokstavligt, ty här gällde
det framförallt hur man upplevde
världen med kristna ögon. Vi vet, att
den andra stora ”romfria” kyrkan som
så småningom uppstod i de östliga,
slaviska områdena på ett underbart
sätt upplevde kristendomens kraft att
förvandla människobilden. Det blev
den östliga kyrkans stora mission att
lära mänskligheten uppleva Kristus
som den store människobrodem —
men därvid glömde man naturen. I
väster däremot lät den världsöppna,
naturförbundna keltiska själsarten si­
na troende främ st uppleva Kristus som
”elementens H erre”. Den ”eteriske
Kristus” — ”han som kommer i
himmelens skyar” upplevde dessa
människor redan nu före den övriga
mänskligheten i kraft av sin speciella
själsläggning. Naturen hade alltid för
dem synts genomträngd av andliga
väsen — nu såg de dessa elem entar­
väsens höga Herre.
Liksom i öster urkristendomen
snabbt strålat u t från det heliga lan­
det över länder och folk, så utgick
också från denna urkristendom i väs­
ter en mäktig impuls till mission. Och
liksom de tolv apostlarna varit fiska­
re, förtrogna med väder och vind, så
var dessa druidernas kristna efterföl­
jare goda och djärva sjöfarare. På
sina lätta buffelhudbåtar nådde de
från det irländska moderlandet vida
omkring på sina missionsfärder. Över­
allt var man drog fram grundade man
s. k. ”Coenobier”, eg. bordsgemenska­
per, bestående av en kärna av tolv
bröder omkring den trettonde, abboten. Till denna kärna anslöt sig lek­
m än med familjer så att det blev en
stor andlig ”familj”. Det ä r h är alltså
snarare fråga om församlingar än om
kloster. Prästerna hade lov att gifta
sig.
Centrum för missionsverksamheten
blev ön lona, sedan den vittberömde
Columba där grundat en koloni.
Härifrån kristnades de piktiska stam­
m arna i Skottland och senare angel-
sachsarna i soder. Att många norska
konungar lät begrava sig på lona ty­
der på inflytande även i Skandinavi­
en. Båda namnen — lona och Colum­
ba betyder ”duva” (på hebreiska resp.
grekiska). Snart kom en tredje ”duva”
till som en andens budbärare, Columbanus. Genom hans insats vidgades
culdeerkyrkans inflytande långt in
över Väst- och Mellaneuropa. En rik
kulturimpuls förde dessa iriska missio­
närer med sig. Trots den enkla lev­
nadsstilen — man bodde i enkla bikupsliknande celler av omurad sten,
grupperade omkring det enkla kapel­
let — odlade man ivrigt konst och ve­
tenskap. Sången — ett arv från b ar­
derna — var berömd, bokmåleriet li­
kaså. Vissa århundraden var troligen
de iriska bröderna de enda i Västoch Mellaneuropa som behärskade
grekiskan. Furste och konungabarn
fostrades vid dessa bildningscentra,
vilket i sin tu r bidrog till att öka cul­
deerkyrkans inflytande. Namn som
Chartres, Reims Laon, Luxeuil i
Frankrike, Odilienberg, Reichenau och
Salzburg i Tyskland och Österrike, St.
Gallen i Schweiz och Bobbio i Norditalien är alla förknippade med de
iriska missionärernas verksamhet.
Den iriska kyrkans evangeliska en­
kelhet, fria självständighet och avkall
på alla maktimpulser stod i bjärt kon­
trast till samtidens påvekyrka, vars
former blev allt fastare och vars m akt­
begär växte, vilket slutligen ledde till
häftiga angrepp från den romerska
kyrkans sida. En ojämn kamp blev
följden — ojämn därför att den an­
183
gripna parten var van att endast an­
vända kärlekens vapen — att offra
sig. Den iriska kyrkan böjde sig för
Roms krav på de punkter där skill­
naden i de religiösa formerna var mest
påtaglig och vid slutet av 600-talet
hade den vittgående förlorat sin egen­
art. Endast norra Skottland lyckades
bevara den iriska kyrkan oförändrad
ända in på 1000-talet.
Dock hade denna västliga urkristen­
dom hunnit fylla sin uppgift i m änsk­
ligheten. Den hade berett jordmånen
för den esoteriska, romfria kristen­
dom, som vi känner som gralströmningen och som i stillhet kunde verka
i bakgrunden i det unga Europa. Vi
kan å andra sidan förstå, att det var
av stor betydelse att för en tid den
romerska kyrkan m ed sina stränga
formkrafter behärskade förgrunden
och så bidrog till att den nya tidens
medvetna personlighetskultur kunde
uppstå.
Det låg i sakens natur att den iriska
kristendomen måste försvinna liksom
för att bida tills tiden blev mogen att
ta emot dess budskap i ny form, ty
vi såg ju h u r denna kyrka egentligen
med hjälp av gamla krafter i utdöen­
de lyckats föregripa ett fram tidsstadium i kristendomens utveckling,
vilket först i vårt århundrade börjar
bli aktuellt om än i ny förvandlad
form.
Det är väl också därför som intres­
set för denna gamla kyrka är i oav­
låtligt stigande. Trots den romerska
kyrkans energiska försök att utplåna
minnet av den iriska urkristendomen
har tillräckligt mycket bevarats för att
väcka vår djupa beundran och läng­
tan. Spår av en stor andlig rikedom.
Det är ett glädjande tecken att två
böcker som var på sitt sätt fint för­
medlar stämningen från denna kristna
kulturkrets på nytt kommit u t efter
att ha varit slutsålda sedan ett tjugo­
tal år. Det är Fiona Macleöds lilla
vackra bok ”Iona” (Mellinger Verlag,
Stuttgart) och Maria Schindlers ”Columban” (Verlag Urachhaus). Den se­
nare är en legendär skildring av den
store Columbanus liv och hans kon­
frontation med påven Gregorius I och
dennes maktanspråk.
Sedan några år finns också en liten
utsökt antologi av de vackraste av de
kväden (”Carmina gadelica”) som den
berömde folklivsforskaren Alexander
CarMichael samlade bland den gäliska
fiskarbefolkningen på Hebriderna: ”The
Sun dances” (av Adam Bittleston,
The Christian Community Press, Lon­
don).
Den skönaste av dessa sammanfattar
hela den västliga urkristendomens
upplevelse av Kristusm ysteriet —
påskens budskap så:
En tid innan Guds Son kom,
Var jorden ett m örkt träsk,
Utan stjärna, utan sol, utan måne,
Utan kropp, utan hjärta, utan form.
Ljuststrålande slätter, ljust strålande
höjder,
Ljuststrålande det stora, gröna havet,
Ljuststrålande hela jordens rund,
När Guds Son kom till jorden.
VÄXTEN OCH NATURANDARNA
När vi nu går naturens uppvaknande tillmötes, frestas vi att falla offer
för en villfarelse. Vi antar helt omedvetet att växterna a v s ig s j ä l v a
spirar, växer, blommar och bär frukt, ty vi ser ju ingen som åstadkommer
allt detta. — Men när det gäller den döda mineraliska världen av föremål
runt omkring oss, är det da någonting som förändras av sig självt? Nej,
vi måste genom arbete verkställa alla dessa förändringar. Så ock i naturens,
dvs. livets sfär. Fastän vi inte varseblir de flitiga arbetarna, vilka åstadkom­
mer de underverk som är vår glädje, näring, ofta läkemedel, borde vi
genomskåda maja och ha dessa ” våra stumma bröder i buskar och luft
och vatten" (Goethe) i kärleksfull åtanke. Vi utövar då en förlösande verk­
samhet för dem.
Det är därför vi återger en uppsats av Arnold Ith ur Das Goetheanum
(21 mars 1965] som återkallar i vårt minne naturandarna, vilka lyfter upp de
fyra döda elementen till liv. Uppsatsen är värdefull också därför att den
bringar klarhet i de helt och hållet missuppfattade skeendena kring väx­
ternas befruktning och fortplantning.
Rudolf Steiner framkastade frågan,
varför de invigda i alla tider har till­
hållit människorna att be före maten.
Och han besvarade denna fråga så­
lunda: Bönen skulle inte vara annat än
en dokumentering av att något andligt
går in i människan då hon äter.
N är jordens astralkrafter, som u n ­
der vintern har varit indragna i jor­
dens inre, på våren ånyo utvidgar sig
över jordytan, och kosmos astralkraf­
ter sänker sig ner på jorden, blir dess
eterkropp satt i rörelse. Denna eter­
kropp består av ett otal olikartade
eterväsen, som har skilda uppgifter
att utföra.
G n o m e r n a , jordelementets eter­
väsen, är verksamma där den m inera­
liska jorden endast i ringa grad är
bevuxen med levande växtlighet. Un­
der vintern är de inklämda, samman­
pressade, hopkrupna i den hårda vin­
terjorden. Impulserade av astralkraftem a utbreder de sig på våren likt en
komprimerad gas, som ström m ar ut
ur sin behållare. De genomtränger jor­
den och luckrar upp den. Jorden får
liv och dess kemiska kraft får nya
impulser.
S a l a m a n d r a r n a , de eterväsen
som verkar i värmen, genomtränger
växtfröna på våren. De väcker upp
den lilla eterlågan, som — för att tala
185
sagospråk — på vintern har varit be­
gravd i den hårda frömateriens kista.
Den utvidgas, pulserar genom fröet
och m jukar upp det. Fröet sväller
upp och driver fram rotämnet, som
växer mot jordens medelpunkt. Om
rotämnet ligger på sidan, är grokraften i många fall tillräckligt stark för
att trots den omgivande jordens star­
ka friktionsmotstånd vrida fröet rätt,
tills rotäm net ligger neråt.
Likt en klocka sänker sig sedan ett
slags växt-astralform över fröet. Väx­
ten har inte som m änniskan någon
egen astralkropp, utan jordplanetens
astralkropp är också växtens astral­
kropp.
Undinerna,
vattenele­
mentets eterväsen, kallas nu till hjälp.
De drar fram bladgrodden u r fröet.
Den stöts inte ut, utan blir liksom u t­
sugen, ty eterkrafterna är sugande
krafter. Undinerna bär in den kemis­
ka etem s verkningar i växterna. Blad­
grodden växer in i den astrala växthålformen, vilken man inte får före­
ställa sig som en styv gjutform. Den
är snarare en levande, rörlig, u t- och
inandande, översinnlig formation, som
strömmar till jorden från solens and­
liga sfär och kringsvävar växten, vil­
ken på två sätt växer in i denna form:
dels genom stängeln i riktning från
jordens medelpunkt mot solen och dels
genom bladbildningens riktning, vil­
ken slingrar spiralformigt kring stäng­
eln nerifrån och upp, motsvarande rö­
relserna hos den planet som vederbö­
rande växtart är samordnad med.
Undinerna reglerar växtens vätskeström nerifrån och upp och uppifrån
186
och ner. Ty växten är ett vattenväsen,
vars organiska liv i stort sett består
av vätskeströmningar. Dessa vätskeströmmar är oerhört starka. Man har
beräknat att de i en bokskog på en
hektar uppgår till 30 000 1 per dag.
Växtens vätska eteriseras alltmer upp­
åt. Om man t. ex. anbringar ett tapp­
ställe nere på stammen av en björk,
är den utflytande björksaven grumlig
och har smak av jord. Ju högre upp
på stammen tappstället befinner sig,
desto klarare blir saven och desto fi­
nare smak har den.
Om ingenting annat hände, skulle
växterna fortsätta att växa på samma
sätt, förlänga stänglarna och ständigt
sätta nya blad. Ty eterkrafterna kan
bara fortsätta att upprepa samma or­
ganiska former, så som de t. ex. sä"tter
ryggkota efter ryggkota i människans
ryggrad. Vid en bestämd fas av till­
växten sker nu något nytt. När väx­
ten har uppnått en viss utformning,
ingriper j o r d e n s a s t r a l k r a f t e r . De lägger sig över växten och
håller tillbaka växandet. Det är alltid
astralkrafter som gör slut på en or­
ganisk tillväxt. I det ovannämnda ex­
emplet med människans ryggrad u t­
formar de den översta kotan till
hjärnskål och gör därmed slut på bil­
dandet av enstaka ryggkotor.
Hos växterna är det som om astralkrafterna tryckte liksom med en hand
ovanifrån mot tillväxten, så att
s t ä n g e l n blir intryckt till en pis­
till och b l a d bildningens spiralkraf­
ter blir splittrade till ståndare.
Samtidigt träder s y l f e r n a , luft­
elementets eterväsen, i aktion. De bär
in ljuseterns verkningar i växten och
leder vissa insekter till blommorna,
vilka pollinerar pistillen med frömjö­
let, så att den förvandlas till fru k t­
ämne. Vi vet att också vinden och
andra inverkningar kan sköta om pollinationen. Vid denna är också s a l a ­
m a n d r a r n a s eterväsen verksam ­
ma. Om frömjölet säger Rudolf Steiner att det för salamandrarna är som
små luftskepp, i vilka de bär in värm eetem i växtfröna. Värmen samlas
med hjälp av ståndarsträngarna och
bärs över från ståndarsträngarna till
fruktämnena och fröna. På detta sätt
bildas det manliga växtfröet.
Fröets uppkomst ur fruktäm net är
ett växelspel mellan upplösande, i kos­
mos instrålande eterkrafter och en
förhårdnande materia. Detta kan fast­
ställas om vi följer hur en frukt, t. ex.
en nöt, så småningom mognar. Skär
vi igenom den på ett tidigt stadium,
så har vi utomkring det gröna kötti­
ga frukthyllet, sedan avtecknas det
bruna, fortfarande m juka skalet och i
det inre finner vi den ännu vätskeartade nötkärnan. Orsaken till denna
vätskekaraktär hos kärnan är eter­
krafterna, som är koncentrerade i
fröet. Ty allt vätskeartat är samord­
nat med det eteriska som från alla si­
dor strävar efter att tränga ut i kos­
mos. Den centrifugala krafttendensen
hos det eteriska utgör också förut­
sättningen för vätskans klotformiga
droppar. I motsats till det eteriska
verkar materiens sammandragande
förtätningstendenser, som kommer till
uttryck i nötskalet.
Ju mer frukten går mot mognad,
desto fastare blir materien i fröskalet,
i detta fall nötskalet. Men också fröet,
nötkärnan, grips av förtätningen och
går så småningom över i fast tillstånd,
tills slutligen i den mogna frukten det
eteriska koncentratet av ljuskrafter i
fröet är begravt och vilar i nöt­
kärnans inre endast som en liten låga.
När frukten går mot detta mognadstillstånd, drar sig de astralkrafter till­
baka, vilka omsvävade växten, och
luftelementets eterväsen, s y l f e r n a ,
griper in. De tränger tillbaka växtens
vätskeström, så att den ettåriga väx­
ten vissnar och slutligen torkar bort,
och de mogna frukterna faller till
m arken för att på nytt börja växttillblivelsens kretslopp.
Höstens växtorganism, från vilken
vätskorna är tillbakaträngda, har
byggts upp av jordens eterväsen, och
eterkrafter har vidmakthållit växtens
liv som nu har dragit sig tillbaka.
Dessa växternas övergivna materiella
höljen kan nu användas av solens liv­
givande kosmiska krafter. Solkrafter­
na kan strömma in i jorden genom
dem. ”Genom de astrala växthöljenas
täcke suger jorden in solens själ.”
(Rudolf Steiner)
Det är en upplyftande tanke att
växtvärlden på hösten ännu i sitt viss­
nande är det organ som möjliggör att
kosmiska livskrafter kan få inflytande
på jorden.
Pistillens pollination genom stån­
darnas frömjöl uppfattas vanligtvis
187
som ”befruktning” och i allmänhet
ställs den parallell med könsbefruktningen hos människor och djur. Men
därvid ger man för litet akt på en
grundväsentlig skillnad.
Hos människa och djur uppstår
en ny organism genom befruktning­
en. Hos växterna därem ot sker vid
pollinationen
ingen
befrukt­
n i n g i blomman i denna bem ärkel­
se. D är bildas bara fröet som förblir
i sin fröform, om ingenting nytt till­
kommer. Vi kan bevara sådana frön
under århundraden, ja årtusenden,
utan att en avkomma fram går u r dem.
I tretusen år gamla mumiesarkofager
har man som gravgods funnit sädes­
korn och andra frön, vilka man i
några fall har kunnat få att gro. Det
nya som måste tillkomma är att fröet
läggs i jordens moderssköte, där sedan
en ny växt kan framgå u r fröet. Fröet
är likväl bara utgångspunkten, ett
slags impuls till uppkomsten av en
ny växt. Rudolf Steiner säger härom:
”Qm ni verkligen skulle kunna u n ­
dersöka förloppet, skulle ni finna att
det inte är någonting av den gamla
växten som övergår i den nya. I själ­
va verket förintas m aterien efter hela
den gamla växten och den nya byg­
ger helt och hållet upp sig själv på
nytt. Det är bara ett slags rörelse­
förlopp som övergår i den nya växten.
Det är som när man trycker ett si­
gill i lack, varvid heller ingenting an­
nat än formen av sigillet övergår i
lacket.”
Angående befruktningen har Rudolf
188
Steiner y ttrat sig på följande sätt:
”Det som bildas i fruktäm net är det
manliga elementet som kommer ur
kosmos. Fruktäm net är i c k e det
kvinnliga elementet och ståndar knap­
parna är i c k e det manliga. I blom­
man sker över huvud taget ingen be­
fruktning, där bildas endast det m an­
liga fröet. För växterna är j o r d e n
m o d e r n och h i m l e n f a d e r n .
När växterna vissnar ner om hösten
och deras fysiska materia förvandlas
till stoft, droppar växtformerna, väx­
ternas översinnliga idéformer, ner
från kosmos i jorden, där g n o m e r n a mottager dem och bär fram dessa
växternas former (idéformer) till de
i jorden vilande, befruktande fröna.
Befruktningen sker således vintertid i
jordens moderssköte. Gnomerna är
egentligen växtfortplantningens andli­
ga barnmorskor.”
På annat ställe säger Rudolf Stei­
ner: ”Solens andliga toner (sfärernas
musik) formar blommorna och ger
frukterna deras karaktär. När sedan
en ny växt växer ut u r fröet, är det
den uppsugna soltonen som trollar
fram .växtens form.”
Växterna behöver en yttre impuls
för att bilda en ny växtorganism. Det
fattas dem krafter att genom egna an­
lag alstra en ny växt.
Därmed är växtlivets kretslopp —
grodd, tillväxt, blomning och vissnan­
de — fullbordat. Det kan endast fort­
sätta om fröet överlämnas till jordens
moderssköte.
NY FOLKKUNSKAP
D en a n tro p o s o fis k a k u n sk a p e n om
f o lk s jä la rn a h a r p å s is ta tid e n f å t t
m å n g a a n h ä n g a re ta c k v a re d r H a h n s
m o n u m e n ta la v e rk . In n e v a ra n d e å r h a r
g lä d ja n d e n o g y tte rlig a re e t t o m f a tta n ­
de a rb e te p å d e tta o m råd e u tg e tts a v
V e rla g F re ie s G eistesleben, n ä m lig e n d r
H . E . L a u e rs b o k ”D ie V olkseelen E u ro ­
p a s. V e rsu c h e in er P sy ch o lo g ie d er
e u ro p ä isc h e n V ö lk er a u f g e istesw isse n s c h a ftlic h e r G ru n d la g e ” . L ik so m d r
H a h n s bok ä r o c k så d e n n a e t t liv sv e rk ,
t y re d a n fö r tr e ttio å r se d a n u tg a v
L a u e r p å e g e t fö rla g e tt m in d re a rb e te
m ed sa m m a te m a , v ilk e t t. o. m. u p p le v ­
de tv å u p p la g o r.
Som b e k a n t h a r d r H a h n p u b lic e ra t
m å n g a d ik tb ö c k e r, ro m a n e r och n o v ell­
s a m lin g a r. M an se r o c k så a t t b o k e n om
fo lk s jä la rn a ä r s k riv e n a v e n k o n stn ä r,
v ilk e t ju g ö r le k ty re n i h ö g g ra d n ju tn in g s rik . D r L a u e rs b o k ä r d ä re m o t
h e lt och h å lle t v e te n sk a p . M en d e t b e­
ty d e r in te a t t den ä r to rr, lå n g tr å k ig
e lle r tu n g a t t lä s a . T v ärto m , rik e d o m e n
p å o fa n tlig t in tr e s s a n ta ta n k a r och i a k t ­
ta g e ls e r g ö r d en r e n t a v sp ä n n a n d e . T y
L a u e r f ö r s tå r a t t h å lla m å tta . H a n t r ö t ­
t a r in te g en o m a t t fö lja en ta n k e ä n d a
in i dess s is ta u tg re n in g a r, u ta n h a n
k o n k re tis e r a r d en e n d a s t s å lå n g t a t t
d en f å r liv. D e tta ly c k a s h o n o m v e rk ­
ligen, h u v u d sa k lig e n ta c k v a re h a n s
o e rh ö rt r ik a k u n s k a p e r i v ä rld sh is to ria ,
filosofi, m u sik , re lig io n sh is to ria osv.
D et ä r in te b a r a f r å g a om a t t e fte r
sc h e m a t b e h a n d la d e t e n a fo lk e t e fte r
d e t a n d ra . L a u e r n ä r m a r sig i s tä lle t
s i tt te m a f r å n Olika s y n p u n k te r, v a rv id
d e t ju s t ä r d én sa m la d e sy n e n p å fe n o ­
m en en och s te g rin g e n a v k u n s k a p e rn a
till a lltm e r o m fa tta n d e b e g re p p och id é­
e r som s tä n d ig t b e rik a r lä s a re n . M ed
u tg å n g s p u n k t f r å n ”k o n tin e n te rn a s a n d ­
lig a g ru n d d ra g ” , och v ä s t-m itte n -ö s tfrå g a n , fr a m s tä lls u tf ö rlig t i e tt k a p ite l
k a te g o r ie r n a fo lk te m p e ra m e n t och fo lk ­
k a r a k t ä r . A v s n itte t ”G e o g ra fisk och
fo lk p sy k o lo g isk p o la r ite t m e lla n v ä s t
och ö s t” s tä lle r e fte r v a r a n d r a E n g la n d ,
F r a n k r ik e och S p a n ien i m o ts ä ttn in g
till R y ssla n d , fö r a t t a v s lu ta s m ed en
b e tr a k te ls e ö v e r ”M ot v ila s trä v a n d e
fo rm —- i rö re lse b e fin tlig t liv ” . T r å ­
d e n ta s u p p ig e n i ”D en e u ro p e isk a
fo lk o rg a n is a tio n e n s p sy k o lo g i” — m o g n a d s k a r a k tä r e n h o s de v ä s t r a fo lk e n
och b a r n k a r a k tä r e n h o s de ö s tr a — och
s e d a n b e h a n d la s d en e u ro p e isk a m itte n s
p ro b le m a tik . F ö r s t d ä r e f te r b lir e n s ta ­
k a fo lk och fo lk g ru p p e r u n d e rs ö k ta , de
ro m a n s k a folken, b r i tt e r n a och ty s k a r ­
na, de s k a n d in a v isk a och s la v is k a folk en, och slu tlig e n b e h a n d la s E u ro p a s
e n an d e. B o k en k u lm in e ra r i en h ö g st
in s tru k tiv stu d ie a v de e u ro p e isk a fo l­
kens
m ä n sk lig h e tsid e a l,
en fo lk e n s
”p n e u m a to lo g i” . —• R e d a n d e ssa a n ­
ty d n in g a r om in n e h å lle t v is a r f ö r f a tt a ­
re n s rik e d o m p å ta n k a r .
F ö rh å lla n d e v is sty v m o d e rlig t b e h a n d ­
la s n o rd en , m e n ä v e n d e tta a v s n itt in ­
n e h å lle r m å n g a in tr e s s a n ta ta n k a r . M e­
d a n v ä st-ö st-sp ä n n in g e n ä r d e t do m in e­
ra n d e m o m e n te t i v å r a d a g a r, s å v is a r
L a u e r a t t d e t u n d e r h e la m ed e ltid e n och
ä n d a in p å 1 6 0 0 -talet v a r n o rd -sy d -p o lar ite te n som v a r d en m e s t b e ty d a n d e som
ö v er h u v u d ta g e t h a r fu n n its i E u ro p a .
S y d lig a lä n d e rs m a r k ä r m ä tta d m ed
historia,
g e n o m d rä n k t m ed m in ­
n e n a v tilld ra g e ls e r och g e s ta lte r. M o t­
s a ts e n ä r fa lle t ju lä n g re v i k o m m e r
n o rr u t. H ä r ö v e rv ä ld ig a r a lltm e r s to r ­
h e te n h o s den m ä k tig a n a t u r e n som
u tb r e d e r sig i o ä n d lig h et. S lu tlig e n ä r
189
-
d e t b a ra n o m a d ise ra n d e la p p a r som m ed
s i t t fö rh is to ris k a le v n a d s s ä tt s trö v a r
o m k rin g p å h a lv ö n s m ä n n isk o to m m a
v ild m a rk so m rå d e n . F r å n sö d e r kom
kristendom en,
re lig io n e n som
h e lt och h å lle t s tö d e r sig p å h is to ria
o ch u tv e c k lin g . N o rd e n ä r h e m o rte n fö r
d en g e rm a n s k a h e d e n d o m e n , som
h ö ll sig lä n g s t k v a r h ä ru p p e , och h ä r
ä v e n h a r lä m n a t e fte r sig de fle s ta a v
s in a m in n e sm ä rk e n , h ä llris tn in g a r, r u n ­
s te n a r, g ra v k u m m e l, s te n s ä ttn in g a r etc.
O ch d et fö re fa lle r n ä s ta n som om de
folk, v ilk a s e n a s t blev v u n n a fö r k r is ­
ten d o m en , o c k så sk u lle v a r a de f ö r s ta
so m vill g e u p p den. L a u e r c ite r a r den
fra m s tå e n d e fo lk p sy k o lo g e n M a d ria g a ,
v ilk e n k a n a n fö r a m å n g a sy m to m som
s tö d e r d e n n a ta n k e .
L ik so m sö d e rn — tr o p ik e rn a — h a r
d en ö v e rm ä k tig t v e rk a n d e d a g sry tm e n ,
s å ä r d et å rs ry tm e n m ed s in a y tte r lig ­
h e te r som v e r k a r p å e t t ö v erv ä ld ig a n d e
s ä t t i n o rd en . E n d a s t d ä r a lla tid s ry tm e r ä r i b a lan s, som i de te m p e re ra d e
zo n ern a, lä m n a r n a tu r e n m ä n n is k o rn a
h e lt fria.
K ä n n e te c k n e t p å de g e rm a n s k a fo l­
k e n se r L a u e r i u tb ild a n d e t a v ja g e t
och d ess n ed d y k a n d e ä n d a in i den fy ­
s is k a k ro p p en , ”k ö tte t im p re g n e ra s
a lltig e n o m m ed a n d e n ”, som R u d o lf
S te in e r s ä g e r och v ilk e t h a n b e te c k n a r
so m en m issio n fö r d en v ita m ä n s k lig ­
h e te n ö ver h u v u d ta g e t. D e tta a n la g hos
g e rm a n e rn a h a r hos de s k a n d in a v isk a
fo lk e n i v iss b e m ä rk e ls e och till en v iss
g r a d s ta n n a t p å d e t k ro p p s lig a sta d ie t,
m e n a r L a u e r. O m m a n n u fö r tid en
f o r tfa r a n d e k a n ta la o m en n o rd isk ­
g e rm a n s k ra s , s å g ä lle r d e tta e n d a s t fö r
d en sk a n d in a v is k a b e fo lk n in g en , i v a rs
lä n d e r ju o c k så s å g o tt som in g a fo lk ­
b la n d n in g a r h a r fö re k o m m it. N a tu r lig t­
v is h a r ä v e n d essa fo lk fo r ts k r id it till
d en s jä ls lig -h is to ris k a u tv e c k lin g som
u tg ö r d et h u v u d sa k lig a k ä n n e te c k n e t p å
190
d en e u ro p e isk a m ä n sk lig h e te n , m en som
en f a s t g ru n d h a r den k ro p p s lig -ra sm ä s s ig a f a k to r n lik v ä l h å llit sig s t a r ­
k a re k v a r h o s dem ä n h o s de övriga,
g e rm a n s k a n a tio n e rn a .
D e t ty s k a fo lk e t h a r a llr a m e s t a v ­
lä g s n a t sig f r å n s itt g e rm a n s k a u r ­
sp ru n g , n å g o t som re d a n f r a m g å r av
d ess sp rå k , v ilk e t h a r g e n o m g å tt d e t
s tö r s ta a n ta le t m e ta m o rfo se r. J a g - im ­
p u lse n vill h o s ty s k a r n a f r a m tr ä d a i
andens
s f ä r — ”e tt fo lk a v d ik ta re
och tä n k a r e ” , som m a n tid ig a re sad e. I
d e t b r ittis k a fo lk e t h a r ja g -im p u lse n
fix e ra ts in o m d e t
själsliga
—
som m eclv ete n h etssjä l — n å g o t som
s p r å k lig t t a r sig u ttr y c k i a t t e n g e lsk a n
till h ä lf te n h a r u p p ta g it ro m a n s k a
sp rå k e le m e n t — g en o m d e t ro m a n ise ra d e n o rm a n d is k a e le m e n te t — och d ä r ­
m ed o c k så fö rs tå n d s - och k än slo elem en te t. M in st h a r de s k a n d in a v isk a s p r å ­
k e n a v lä g s n a t sig f r å n u rs p ru n g s e le ­
m e n te t. D e h a r t. ex. in te d e lta g it i
d en a n d ra lju d fö rs k ju tn in g e n . H os d es­
sa fo lk h a r den g e rm a n s k a ja g -im p u l­
se n h å llit sig k v a r som g ru n d im p u ls
och d ä ri ä r de b e slä k ta d e m ed d e t ty s k a
fo lk e t. ”M en d e n n a im p u ls s t a n n a r hos
dem i s f ä re n fö r d e t k r o p p s l i g sjä ls lig a .”
L a u e r å s k å d lig g ö r sin a u tlä g g n in g a r
m ed b ild en a v e t t h u s — de g e rm a n s k a
fo lk e n s ”b y g g n a d ” : a n d ra och tr e d je
v å n in g e n u tg ö rs a v de b r ittis k a och ty s ­
k a fo lk en , m e d a n de s k a n d in a v isk a fo l­
k e n — b o tte n v å n in g e n — u tg ö r fö rb in ­
d elsen m ed m a rk e n , den b ä ra n d e g ru n d
p å v ilk e n b y g g n a d e n v ila r. F ö r d essa
ta n k e g å n g a r h a r L a u e r m å n g a u to m ­
o rd e n tlig t in tr e s s a n ta ex em p el a t t k o m ­
m a m ed, in te m in s t f a r a n fö r ty s k a r n a
a t t g en o m sin a n d lig -in te lle k tu e lla v e rk ­
s a m h e t o fta n o g lik so m s v ä v a f r i t t i
lu fte n och fö re fa lla ro tlö s a i s i tt s jä ls ­
lig a u p p trä d a n d e .
D e t ä r v ä lg ö ra n d e a t t L a u e r — s ä r ­
s k ilt i s is ta k a p itle t a v sin b o k — in te
f ö r tig e r f a r o r n a och sk u g g s id o rn a i de
e n sk ild a fo lk e n s p syko lo g i. D ä rig en o m
f å r b o k en e rf o rd e rlig t a llv a r. H a n f ä s ­
t e r v å r u p p m ä rk s a m h e t v id R u d o lf S te in e rs in s ik t om a t t n a tio n e rn a p å in te t
s ä t t ä r tilld elad e e v ig t liv. " I v å r M ik a e ltid s ä ld e r k o m m e r de n a tio n e lla o lik ­
h e te r n a a t t v a r a
fullständigt
övervunna
u n d e r lo p p et a v 300
å r ” (R u d o lf S te in e r ) . D e t b lir h e lt a n d r a
g e m e n s k a p sp rin c ip e r ä n g e m e n sa m h ä r ­
s ta m n in g som k o m m e r a t t le d a till n y a
g ru p p b ild n in g a r: g e m e n s a m m a ideal.
A llts å a n d lig a p rin c ip e r. D e tta fö rb e ­
re d s re d a n n u . I E u ro p a ä r d e t re d a n
nu n ä s ta n en s k a m a t t v a r a n a tio n e llt
sinnad, d e t ä r n å g o t m a n p å s ä t t och
v is m å s te dölja. —■ ”F o lk e n s u p p g ift
ä r a t t g e m e n s a m t u tf o rm a m ed v eten h e ts s jä le n ” (R u d o lf S te in e r). — S å d a n a
o rd som d e ssa tv å n u c ite ra d e g ö r f r å ­
g a n om a k tu a lite te n a v en fo lk sjä lsk u n s k a p i v å r tid till e tt problem .
R u d o lf S te in e r m ö jlig g jo rd e d e tta
k u n sk a p s o m rå d e som en v e te n s k a p g e ­
n om a t t å r 1910 h å lla s in a g ra n d io sa
fo lk s jä ls fö re d ra g och d ä rm e d g a v h a n
fö r f ö r s ta g å n g e n m ä n s k lig h e te n m ö j­
lig h e t a t t ö v e rh u v u d ta g e t f a t t a v a d
fo lk s jä la r ä r. H a n höll d e ssa fö re d ra g ,
som h a n s jä lv s e n a re m eddelade, m ed
h ä n sy n till a t t e t t v ä rld s k rig s n a r t h o ­
ta d e a t t b r y ta u t. D e tta k r ig blev ju
e tt f o l k e n s
k rig . M ed an d e t p å ­
g ic k höll R u d o lf S te in e r ä n n u m å n g a
fle r fö re d ra g , som ö v e rflö d a d e a v k u n ­
sk a p om de e u ro p e isk a fo lk s jä la rn a .
D ä rm e d ville h a n s ä t t a h e la n d e im p u l­
se r em o t de s to r m a r a v fo lk h a t som d å
ra s a n d e . E f te r k rig e ts s lu t ta la d e h a n
a ld rig m e r om d e tta o m råd e.
D et a n d ra v ä rld s k rig e t v a r in g e t fo lk ­
k rig i s a m m a b e m ä rk e ls e som d e t fö r s ­
ta . D et v a r en k a m p fö r och m o t en
idé,
en v ä rld s å s k å d n in g — den n a ­
tio n a ls o c ia listisk a . D en n a h a d e v is se rli­
g e n s k r iv it ”d et n a tio n e lla ” p å sin fa n a ,
m e n i s jä lv a v e rk e t v a r d e t n å g o t m y c ­
k e t v a g t i f r å g a om s i t t in n e h åll. M ak t,
s to rh e t och g la n s h a r ju v a r it f ö r ­
v rä n g d a id eal fö r a l l a
fo lk u n d e r
e n g å n g e n epok.
U ta n tv iv el k o m m e r o c k så u n d e r de
stu n d a n d e 300 å re n en fo lk e n s s jä lv ­
k ä n n e d o m a t t k u n n a fö rh in d ra m å n g a
m is s b ru k och m is s fö rs tå n d i f r å g a om
fo lk a n d a rn a s s a n n a im p u lse r, ty d essa
f o lk a n d a r ä r
”f r e d s k ö r e r ” (R u d o lf
S te in e r). M en f r å g a n ä r om i d a g och
i fra m tid e n in te n y a s y n p u n k te r h a r
t r ä t t i fö rg ru n d e n , v ilk e t o c k så L a u e r
g lä d ja n d e n o g t a r h ä n s y n till i sin bok.
V ä s t-ö st-sp ä n n in g e n ö v e rs k u g g a r de n a ­
tio n e lla frå g o rn a , t. o. m . de id e e lla (so­
c ia la ). V ad fo lk s jä ls fö re d ra g e n b e ty d d e
fö r v ä rld s k rig e ts epok, d e t b e ty d e r v ä stö s t-k o n g re s se n a v å r 1922 fö r d en k o m ­
m a n d e tid sep o k en . E t t fo lk s b e lä g e n h e t
p å jo rd o rg a n is m e n och in o m h e la
m ä n s k lig h e te n in t a r f ö r s ta p la ts e n i
v å r t m e d v e ta n d e — en a n d l i g ” geop o litik ” ä r tid e n s k ra v .
S å v ä l d r H a h n som d r L a u e r h a r
som fö r u t o m n ä m n ts s a m la t s in a s to r­
a r ta d e e rf a re n h e te r och k u n s k a p e r u n ­
d e r g å n g n a å rtio n d e n och fr a m lä g g e r
n u s k ö rd e re s u lta te t. F r å g a n ä r o m de
ä v e n i d a g m ed s a m m a b e g e is trin g
sk u lle ä g n a sig å t en s å d a n fo rsk n in g .
— V a r och en k a n u r d en o v a n o m ­
n ä m n d a b o k en h ä m ta de v ä rd e fu lla s te
im p u lse r, den ä r i sa n n in g v e te n s k a p ­
lig och a n tro p o so fisk i o rd en s b ä s ta
m en in g , g o e th e a n is tis k och v e rk lig h e ts ­
n ä ra , i v a rje av se e n d e v ä rd e fu ll och lä s ­
v ä rd . D e t m in s k a r sa n n e rlig e n in te dess
v ä rd e a t t m a n tr o ts a llt i d e n n a v å r
tid h å lle r u tk ik e fte r s y n p u n k te r som
k a n v id g a v å r t b lic k fä lt, sp e c iellt i den
ju s t n u rå d a n d e v ä rld sk rise n , och som
k a n g e k r a f t a t t m ed de r i k ti g a ta n k a r ­
n a m ö ta e tt e v e n tu e llt k rig s p rö v n in g a r.
H. M.
191
STRAFF O C H KRISTEN FÖRLÅTELSE
A v o lik a an le d n in g a r, bl. a. g en o m
frö k e n K re b s in tr e s s a n ta u p p s a ts i se ­
n a s te n u m re t a v d e n n a tid s k r if t s a m t
d en tillfo g a d e k o m p le tte rin g e n , h a r hos
n å g r a lä s a re f r å g a n u p p s tå tt, h u r d e t
e g e n tlig e n fö rh å lle r sig m e d s t r a f f e t i
re la tio n till d e t k r is tn a b u d e t a t t fö r lå ­
ta , s å som d e t fr a m fö r s i e v a n g e lie rn a .
N ä r n å g o n b e g å r n å g o t la g s trid ig t,
r ö r d et sig n ä s ta n a lltid om en sv a g
m ä n n isk a , en som d e t ”f a t t a s ” å ts k il­
lig t. V i ta l a r ju o c k så om ”fe l” — d e t
fe la s n å g o n tin g — och ” s v a g h e t” hos
den som g ö r fe lste g . D e t ä r i re g e l i
h ö g g ra d ö m k a n s v ä rd a m ä n n isk o r. O m
m a n k ä n n e r sig f ö r a n lå te n a t t h y sa
m e d m ä n sk lig k ä rle k till v a rje m ä n ­
n isk a, h u r m y c k e t h ö g re g ra d a v b ro ­
d e rlig h e t m å s te m a n d å in te k ä n n a fö r
e n som s å m y c k e t m e r a f ö r tjä n a r v å r t
m ed lid a n d e ? M en r ä ttv is a n d å ? M åste
den in te i så fa ll a lltid g e v ik a fö r den
k r is tn a b ro d e rs k a p s k ä n s la n ?
H u r ä r d e t e g e n tlig e n K ris tu s ta l a r
om s tr a f f och fö rlå te lse ? I L u k a s 17 :e
k a p . v e rs 3— 4 h e te r d e t:
”Vakten eder. Men om din broder syn­
dar, så tillrättavisa honom, och om han
ångrar sig, så förlåt honom. Och om
han sju gånger om dagen syndar mot
dig och sju gånger kommer tillbaka till
dig, sägande: Jag ångrar mig, så skall
du förlåta honom.”
F ö ru ts ä ttn in g e n f ö r fö rlå te ls e n ä r s å ­
lu n d a fö r d e t f ö r s ta tillrä tta v is n in g e n
och fö r d e t a n d r a å n g e rn . O m m a n in te
h a r m od och k ä rle k s fu llh e t a t t sjä lv
t a p å sig o b e h a g lig h e te n a t t t i l l r ä t t a ­
visa, h a r m a n in te h e lle r — e n lig t e v a n ­
g e lie t — r ä t ti g h e t a t t fö rlå ta .
O ch så fö re k o m m e r d e t b e rö m d a s tä l­
le t i M a tte u s 1 8 :e k a p . v e rs 21— 22:
”Då gick Petrus fram och sade till
honom: H erre, hur o fta skall min bro­
der synda m ot mig, och jag fö rlåta ho­
nom det? Månne ända till sju gånger?
— Då sade Jesus till honom: Jag säger
192
dig: Icke ända till sju gånger, utan
ända till sjuttio gånger sju.”
M en d e tta o rd m å s te n ö d v ä n d ig tv is
m is s u p p fa tta s , om m a n ry c k e r lo ss d e t
u r s i tt s a m m a n h a n g . N å g r a v e rs e r tid i­
g a r e h e te r d e t n ä m lig e n (15— 17 v . ) :
”Men om din broder syndar mot dig,
så gå och tillrättavisa honom mellan dig
och honom allena. Om han h ör dig,
så h ar du vunnit din broder. Men om
han icke hör dig, så tag med dig ännu
en eller två, på det a tt var sak må be­
stämmas efter två eller tre vittnens u t­
sago. Men hör han dem icke, så säg det
till församlingen, så vare han för dig
såsom hedningen och publikanen.”
P å n y tt f ö r u ts ä tts ly ssn a n d e, dvs.
å n g e r fö r a t t k r i s t e n fö rlå te lse sk a ll
k u n n a ä g a ru m . O m s y n d a re n ej å n g r a r
sig, f å r h a n ju in te lä n g re b e tr a k ta s
so m ”b ro d e r”, in te ens som ju d e, u ta n
so m fr ä m lin g och fiende. M an s k a ll in ­
te lä n g re k ä n n a s vid honom . D e tta ä r
så led e s i v e rk lig h e te n fö rh å lla n d e t m ed
de s ju ttio g å n g e r sju fö rlå te ls e rn a ! S e­
d a n fö lje r h o s M a tte u s de h ö g s t b e ty ­
d e lsefu lla v e rs e rn a som lå te r oss a n a
v ilk e n a n d lig fö ljd fö rlå te ls e n h a r :
” Sannerligen säger jag eder: A llt vad
I binden på jorden, det skall v ara bun­
det i himmelen, och allt vad I lösen
på jorden, det skall vara löst i himme­
len. Å ter säger jag eder, a tt om två av
eder komma överens på jorden, vilken
sak det vara må, som de bedja om,
skall den beskäras dem av min Fader,
som är i himmelen.”
D e t ä r ju in g e n k o n st a t t A f ö r lå te r
B, n ä r B h a r k r ä n k t C. D e t ä r n a t u r ­
lig tv is e n d a s t C som
kan
fö rlå ta .
D e t ä r a lltid l ä t t a t t f ö r lå ta n ä r m a n
s t å r u ta n f ö r och in te k a n e lle r behö­
v e r k ä n n a och id e n tifie ra sig m e d d en
so m h a r b liv it u t s a t t fö r en o r ä tt. M en
v a d m e n a s e g e n tlig e n d ä rm e d ? D ä ro m
t a l a r lik n e lsen i fo r ts ä ttn in g e n a v k a ­
p itle t (23— 35 v .):
” Fördenskull ä r himmelriket likt en
konung, som ville hålla räkenskap med
sina tjänare. Och när han begynte räkna,
fördes fram till honom en, som v ar skyl­
dig honom tio tusen pund. Men då han
icke kunde betala, befallde husbonden,
a tt han och hans hustru och barn och
allt vad han ägde skulle säljas och
skulden betalas. D å föll tjänaren ned
och bad honom och sade: H erre, hav
tålam od med mig, så skall jag betala
dig allt. — Och husbonden förbarmade
sig över tjänaren och lät honom gå och
efterskänkte honom vad han v ar skyl­
dig. Men när denne tjänare gick ut, fann
han en av sina medtjänare, som var
skyldig honom hundra penningar, och
han tog fast honom och fattade honom
vid strupen och sade: Betala mig vad
du är skyldig. — D å föll hans m edtjäna­
re till hans fötter och bad honom och
sade: H av tålamod med mig, så skall
jag betala dig allt. — Men han ville
icke, utan gick bort och kastade honom
i fängelse, till dess han betalade skulden.
Då nu hans medtjänare sågo det som
skedde, blevo de storligen bedrövade och
gingo och berättade för sin husbonde
allt det, som hade hänt. D å kallade
husbonden honom till sig och sade till
honom: D u onde tjänare! A llt det du
v ar skyldig efterskänkte jag dig, emedan
du bad mig. Skulle icke även du ha för­
barm at dig över din medtjänare, såsom
jag förbarm ade mig över dig? — Och
hans husbonde blev vred och antvardade
honom åt bödlarna, till dess han betala­
de allt det han var honom skyldig. Så
skall ock min himmelska Fader göra
eder, om I icke av hjärtat förlåten, var
och en sin broder det de bryta.”
F ö rlå te ls e n m å s te såled es h a e ffe k t.
A n n a rs ä r d en obefogad.
T ill s lu t s k a ll vi p å m in n a om d en b e­
k a n ta b e rä tte ls e n om K ris tu s och ä k te n s k a p s b ry te rs k a n . J u d a r n a vill d ö m a
h en n e e fte r la g en . N ä r K ris tu s a p p e lle ­
r a r till d e ra s
person
(” d en so m
s jä lv ä r u ta n s y n d . . . ” ) g å r de sin
väg . F a lle t a n g å r d em in te lä n g re n ä r
de in te f å r d ö m a e fte r d en o p e rso n lig a
la g en . D e ra s p e rs o n h a r ju in te b liv it
a n g rip e n . S om p e rs o n e r k u n d e
de
ej döm a, e n b a rt som fö r e tr ä d a r e fö r
la g en . I n te s å K ris tu s. H a n s k riv e r in
h en n es sk u ld i san d en , i jo rd e n . M en
jo rd e n ä r ju K ris ti k ro p p . H a n vill s å ­
led es u ttr y c k a a t t h a n t a r p å s i g
h e n n e s sk u ld . M en v a d b e ty d e r d et, o m
n å g o n t a r p å sig e n a n n a n s sk u ld ?
S k a ll h a n b e ta la fö r d en a n d r e ? D e t
ä r v ä r t a t t fu n d e ra över. V em ä r b e­
re d d a t t f ö r lå ta p å s å d a n a ” k r is tn a ”
v illk o r — u to m K ris tu s ? F ö rlå te ls e
m å s te a l l t i d v a r a e t t o ffer, en in ­
r e a k tiv ite t a v s to r a m å tt, a n n a r s vo ­
re d en ju b ety d elselö s, lä ttv in d ig , lik ­
g iltig . D en m å s te v a r a e n p re s ta tio n ,
e n ”b e ta ln in g ”.
I e t t fö re d ra g i W ie n d en 8 a p ril
1914 s ä g e r R u d o lf S te in e r: ”A n d e fo rs­
k a re n s t å r in g a lu n d a p å u to p is te rn a s
s tå n d p u n k t, v ilk a a n s e r a t t de (fö rb ry ­
t a r n a tu r e r n a ) in te sk u lle s t r a f f a s ” . M en
h u r k a n m a n s t r a f f a (”k a s t a f ö r s ta
s te n e n ” p å e v a n g e lie ts s p r å k ) n ä r m a n
s jä lv in te ä r ”f r i f r å n sy n d ” , so m e v a n ­
g e lie t s ä g e r. T v ä rto m k ä n n e r m a n i
d ju p e t a v sin s jä l a t t m a n s jä lv h a d e
k u n n a t b e g å s a m m a fö rb ry te lse , om
m a n ä n d a f r å n b a rn d o m e n h a d e h a f t
s a m m a m iljö b etin g e lse r. F å r m a n a llt­
s å s i tt a till dom s ? Ä r d e t in te h y c k le ri ?
M å s te m a n in te h a d å lig t sa m v e te ?
L å t o ss p å m in n a oss e t t G o eth e-o rd
som R u d o lf S te in e r c ite r a r i b o k en
T eosofi:
”Så snart m änniskan bliver varse fö­
remålen omkring sig, b etraktar hon dem
i förhållande till sig själv, och detta med
rätta, ty hela hennes öde beror på, om
de behaga eller misshaga henne, om de
draga henne till sig eller stöta henne
bort, om de äro henne till n y tta eller
skada. D etta helt naturliga sätt a tt be­
trak ta och bedöma tingen synes vara
lika lä tt som nödvändigt, och likväl är
människan därvid utsatt för tusenfaldi­
ga misstag vilka ofta komma henne att
blygas och förb ittra hennes liv. — E tt
vida svårare dagsverke åtaga sig emeller­
tid de som av livlig åtrå efter kunskap
sträva att iakttaga föremålen i och för
sig och i deras förhållande till varandra,
ty de komma snart a tt sakna den m ått­
stock som v arit dem till hjälp, när de
såsom m änniskor betraktade tingen i
deras förhållande till betraktarna själva.
Måttstocken fö r behag och obehag, för
tilldragande eller bortstötande verkan,
för n ytta och skada, fattas dem; de
måste umbära den; de skola såsom obe­
rörda och liksom gudomliga väsen en­
dast söka och undersöka vad som är,
och icke vad som behagar.
J u s tit ia ( r ä ttv is a n s sy m b o lfig u r) a v ­
b ild as m ed fö rb u n d n a ögon. H o n sk a ll
in te d öm a e n lig t sin fö rn im m e lse u ta n
m ed sin ande, s i t t ja g , m ed — i n å g o n
m å n — d e t re n a tä n k a n d e t (b ä ttre :
m ed h jä lp a v h ö g re in s p ira tio n ). H o n
s k a ll v a r a b lin d fö r sin n e sfö rn im m e l­
ser. I Ö ste rrik e k a lla s k o lle g ie t a v do­
m a re ”E r k e n n t n i s - S e n a t ”, d o ­
m e n k a lla s ”ein E r k e n n t n i s ”, m a n
”e r k e n n t
a u f zw ei J a h r e S tr a f a r b e it” etc. N ä r m a n g en o m k a rm a ä r
k a lla d a t t döm a, m å s t e m a n m o b ili­
s e r a s i tt h ö g re ja g , d e t ”lik so m g u d o m ­
lig a v ä s e n d e t” (G o eth e) in o m s i g . . .
h u r u sel m ä n n is k a m a n a n n a rs ä n ä r
i v a rd a g s liv e t. S å k ä n n e r o c k så d o m a r­
k å re n d ju p t i d e t o m e d v e tn a , lik a s å ju ­
r y n och a lla som h a r m e d r ä ttv is a n a t t
g ö ra . . . e lle r b o rd e k ä n n a så. M en f a k ­
tu m ä r a t t d e t ib la n d i r ä tts s a le n rå d e r
en s tä m n in g so m a v s e v ä r t s k ilje r sig
f r å n v a rd a g e n . A tt a v lä g g a ed in fö r d o ­
m a re n ä r ju o c k så en n ä s ta n s a k r a m e n ­
ta l h a n d lin g .
V e d e rg ä lln in g e n b lir u n d e r in g a o m ­
s tä n d ig h e te r b e s p a ra d
v ed e rb ö ra n d e.
D e t ä r en a n d lig la g so m v e rk s tä lls ”i
h im m e le n ” . O m m a n vill — e lle r m å s te
— v e r k s tä lla d en re d a n h ä r (och d ä r ­
m ed h jä lp a v e d e rb ö ran d e ) m å s te m a n
till en v iss g r a d n ä rm a sig d en s f ä r
d ä r d e n n a la g b u n d e n h e t g ä lle r. D å k a n
m a n ej lä n g r e å b e ro p a e n a b s tr a k t,
o p e rso n lig la g . D ä rfö r a n s å g R u d o lf
S te in e r a t t d e t v a r e n p e rs o n som
sk u lle d ö m a och b ä r a h e la a n s v a r e t fö r
fa lle t, a n s tr ä n g a sig till d e t y tt e r s t a fö r
a t t ”lik so m e tt g u d o m lig t v ä se n ” fin n a
k a rm a s a n n in g e n . S å fra m la d e h a n p å
sin tid r ä tts k ip n in g e n s p rin c ip i tr e g re n in g e n s an d a.
M.
Till medvetandets utveckling i nutiden
CHRISTOF LINDENAU
E n i d a g a lltjä m t u tb re d d å s ik t s ä g e r
a t t d et m ä n s k lig a m e d v e ta n d e ts fo rm
h a r v a r it lik a d a n i a lla tid e r. S å som
m ä n n isk o rn a i d a g v a rs e b lir e n s ta k a fö ­
re m å l och tilld ra g e ls e r i sin o m g iv n in g
och om s å p å fo r d ra s g ö r sig ta n k a r om
dem m ed h jä lp a v s i tt fö rs tå n d , s å s k a ll
d e t e n lig t d e n n a å s k å d n in g a lltid h a v a ­
r it. A n tro p o s o fis k a n d e v e te n sk a p v is a r
a t t m o ts a ts e n ä r d e t rik tig a . V a r och en
a v de s to r a k u ltu re p o k e rn a , som v i f å r
k än n ed o m om g en o m a rk e o lo g i och h is­
to rie sk riv n in g , v a r i s tä lle t b e stä m d till
a t t fö ra f r a m en n y fo rm a v d e t m ä n s k ­
lig a m e d v e ta n d e t. D et i d a g e n d a s t b e ­
a k ta d e ”m e d v e ta n d e t fö r fö re m å l” e lle r
”fö re m å lsm e d v e ta n d e t”, so m v i fö r k o r t­
h e te n s sk u ll vill k a lla d et, ä r fö lja k tli­
194
gen b a ra
en
m e d v e te n h e ts fo rm a v
fle ra a n d ra .
F ö re m å ls m e d v e ta n d e t
k ä n n e te c k n a s
d ärig e n o m , a t t d e t u r d en s a n n a v e rk ­
lig h e te n s s trö m a lltid b a r a s k ä r u t e tt
e n d a s ty c k e och a n s e r a t t e n d a s t d e tta
ä r ”v e rk lig t” . V i i a k t t a r e n v ä x t i frö ­
tillstå n d e t, i g ro tills tå n d e t, i d ess sp i­
ra n d e tills tå n d , i k n o p p a n d e ts, blom m a n d e ts, f r u k ts ä ttn in g e n s och m o g n a n d e ts tillstå n d , m e n v i s e r v a r t o ch e t t
a v d e ss a tills tå n d s k ilt f r å n de a n d ra ,
ju s t som e t t i sig s lu te t ”fö re m å l” . D e t
s k e r a ld r ig in o m d en n a fo rm a v m e d ­
v e ta n d e a t t d en u tv e c k lin g s strö m , som
fö rb in d e r a lla d e ssa tills tå n d till e n h e l­
h et, p å e n g å n g f r a m tr ä d e r fö r v å ra
b lic k a r. V å r t fö re m å lsm e d v e ta n d e s k ä r
fö lja k tlig e n s tä n d ig t d e n n a h e lh e t i b i­
ta r , n ä r d e t a n s e r a t t f ö r e m å l e t
”v ä x t”, so m d e t h a r fr a m fö r sig, ä r
den v e rk lig a v ä x te n . O ch lik so m m ed
v ä x te n fö rh å lle r d e t sig o c k så m e d h e la
v å r o m g iv n in g som u ta n u p p e h å ll o m ­
g e s ta lta s och u tv e c k la s. I d e n n a e g e n ­
d o m lig h e t k a n m a n o c k så sö k a o rs a k e n
till v a r f ö r fö re m å lsm e d v e ta n d e t a n s e r
a t t d e t s jä lv t ä r den en d a m ö jlig a m e d ­
v e te n h e tsfo rm e n . T y ä n n u m in d re ä n
d e t k a n ö v e rs k å d a u tv e c k lin g e n a v en
v ä x t, k a n d e t ö v e rs k å d a sin eg en u t ­
v eck lin g . D e t u tv e c k lin g s tills tå n d , i v il­
k e t fö re m å lsm e d v e ta n d e t p å tr ä f f a r sig
s jä lv t •— ”u ts k ä ra n d e ” d e tta tills tå n d
u r h e la u tv e c k lin g e n — a n s e r d e t d ä rf ö r
v a r a ab so lu t.
D e t h a r in te a lltid v a r it så . In n a n
fö re m å lsm e d v e ta n d e t n åd d e den m o g ­
n a d som d et u tm ä r k s a v i dag, fa n n s
a n d ra fo rm e r a v m ä n s k lig t m e d v etan d e.
E n a v dem v a r s å b e sk a ffa d , a t t m ä n ­
n is k o rn a i bilder, som v isse rlig e n in te
v a r sin n lig a u ta n r e n t sjä lslig -a n d lig a ,
k u n d e ö v e rs k å d a de h e lh e te r so m de
” s k ä r i b ita r ” m ed s i tt n u tid a m ed v e­
ta n d e . V i k a n k a lla d en n a fö rg å n g n a
fo rm a v m ä n s k lig t m ed v e ta n d e f ö r e tt
”im a g in a tiv t” m ed v etan d e . V a d so m n u ­
m e r a i fo rm a v s p r å k lig a m in n e sm ä r­
k e n fö r d e t m e s ta fin n s k v a r a v m y to ­
lo g isk a bild in n eh åll, k o m m e r f r å n d e tta
g a m la
im a g in a tiv a
m e d v e te n h e tstillstå n d . M y te n s sjä lslig -a n d lig a b ild e r v a r
e m e lle rtid i g a m la tid e r in te n å g o t som
m a n b a r a tillfä llig tv is to g a d n o ta m ,
de v a r h e lt e n k e lt liv sin n eh åll. D e in ­
n ehåll, so m n u m e ra to t a lt b e h ä rs k a r fö ­
re m å lsm e d v e ta n d e t, fa n n s d ä re m o t p å
sin h ö jd i sin a llr a f ö r s ta b eg y n n else.
T y s jä lv a d e tta m e d v eta n d e b e fa n n sig
ä n n u i s i tt fr ö tills tå n d . F ö r s t u n d e r lo p ­
p e t a v en lå n g u tv e c k lin g h a r d e t f r å n
d e t d å tid a f r ö tills tå n d e t n å t t fr a m till
d e t n u tid a m o g n a d s tillstå n d e t.
'k
A tt m ed s å d a n a s y n p u n k te r p å e n
u t v e c k l i n g a v d e t m ä n s k lig a m e d ­
v e ta n d e t s tu d e ra h is to ria , i s y n n e rh e t
k u ltu rh is to ria , k r ä v e r a v o ss e t t h e lt
n y tt fö rh å lla n d e till d e t so m vi in te
f ö r s tå r , n ä r v i u t g å r f r å n v å r t n u tid a
m ed v e ta n d e. M an t a r v a n lig tv is a lltf ö r
l ä t t p å d o k u m e n te n och k u ltu rm in n e s ­
m ä r k e n a f r å n g å n g n a tid e r o ch a n s e r
a t t b lo tt d e t ä r v ik tig t so m ty c k s f ö r ­
s tå e lig t fö r d e t n u tid a fö re m å lsm e d v e ­
ta n d e t. M en i v e rk lig h e te n v is a r oss
h is to rie n e tt d u b b e la n s ik te i d e ssa m in ­
n e sm ä rk e n . L å t oss e x em p elv is k a s ta
e n b lic k p å den g re k is k a k u ltu re n . D ess
filo so fi u p p v is a r å e n a sid a n t. ex. d ra g ,
so m p å fa lla n d e ty c k s lik n a d e t n u tid a
tä n k e s ä tte t, och å a n d r a sid a n d r a g som
n u m e ra fö re fa lle r h e lt och h å lle t obe­
g rip lig a . Ä n n u h o s P la to n h a r filo so fin
e n k a r a k t ä r som d e t n u tid a m e d v e ta n ­
d e t i s jä lv a v e rk e t in te f ö r s tå r och a v ­
f ä r d a r som ”m y s tis k ” e lle r ”m y to lo ­
g is k ” .1) O ch P la to n s t å r v e rk lig e n m y c ­
k e t n ä rm a re d e t m y to lo g isk a tä n k a n d e ,
so m u tm ä r k e r tid e n fö re honom , ä n
t. ex. h a n s lä rju n g e A ris to te le s, p å v a rs
ta n k a r m a n k a n b y g g a v id a re ä n i d ag .
M en h u r a v lä g s e n och frä m m a n d e P la ­
to n ä n m å fö re fa lla f ö r d e t n u tid a m ed ­
v e ta n d e t och h u r n ä r a och fö rtro g e n
A ris to te le s ä n k ä n n s, s å tillh ö r d o ck
b å d a tv å den g re k is k a filo so fin p å s a m ­
m a s ä tt. O ch d e t ä r p å d e n n a e n sa m
d e t k o m m e r a n n ä r v i s tu d e r a r d e t
m ä n s k lig a tä n k a n d e ts h is to ria , in te p å
v å r s y m p a ti e lle r a n tip a ti.
V i b e fr ia r o ss l ä t t a s t f r å n d e t obe­
r ä ttig a d e i d e n n a s y m p a ti e lle r a n tip a ­
ti om vi in te b lin t fö lje r v å r a b ö jelser,
u ta n — h ö ja n d e o ss ö v er d em — lå te r
ju s t dem g ö ra oss u p p m ä rk s a m m a p å
1) Till karakteristiken av det platonska tä n ­
kandet skulle jag vilja hänvisa till kapitlet
”Platon som m ystiker” i boken ”K risten­
domen som mystisk verklighet och antikens
mysterier” av R udolf Steiner.
195
v a d som o v a n s a g ts : a t t h is to rie n , s ä r ­
s k ilt i s in a k n u tp u n k te r, b ä r e t t d u b b el­
a n sik te . V i k a n tä n k a p å Ja n u s h u v u d e t.
D e t en a a n s ik te t b lic k a r in i d e t f ö r ­
g å n g n a , d e t a n d r a in i fra m tid e n . I
P la to n k o m m e r e n m e d v e te n h e ts fo rm
till u ttr y c k so m — v ä n d b a k å t — a llt­
j ä m t lå te r sig im p u ls e ra s a v m y te n s
in n eh åll. D en s t å r ä n n u n ä r a m y te n s
in n eh åll. D e n n a m e d v e te n h e tsfo rm , som
k o m m e r till u tt r y c k i P la to n , b e fin n e r
sig d ä rf ö r m i tt em e lla n d e t g a m la im ag in a tiv a b ild m e d v e ta n d e t o ch d en m ed ­
v e te n h e tsfo rm so m — b y g g a n d e p å
A ris to te le s — n u b ö r ja r g ö r a sig ta n ­
k a r om fö re m å le n och tilld ra g e ls e rn a i
den o m g iv an d e v ä rld e n och f o r ts ä t te r
ä n d a in i den m o d e rn a n a tu r v e te n s k a ­
pen.
P å den tid e n h a r v i a llts å a t t g ö ra
m ed tv å s a m tid ig t fö re k o m m a n d e m e d ­
v e te n h e tsfo rm e r, en ä ld re , v a rs ta n k e ­
in n eh åll f o r tfa r a n d e fic k sin n ä rin g f r å n
d e t g a m la m y to lo g isk a v e ta n d e ts k ä l­
lor, och d e t n u v a ra n d e fö re m å lsin rik ta d e m e d v e ta n d e t, so m i d e ss a g a m la
tid e r e n d a s t fa n n s till so m a n la g . E n
h is to rie fo rs k n in g , so m u t g å r f r å n fö r u t­
s ä ttn in g e n a t t m ä n s k lig h e te n s m ed v e­
ta n d e v a r it d e ts a m m a u n d e r a lla tid e r,
n ä m lig e n e t t fö r e m å ls in r ik ta t m e d v e ­
ta n d e, h a r n a tu r lig tv is v a r it b e n ä g e n fö r
a t t t a A ris to te le s till b ev is f ö r d en n a
te s . I v e rk lig h e te n v a r e m e lle rtid A ris ­
to te le s lå n g t fö re sin tid . F ö re m å lsm e d ­
v e ta n d e t, som h o s h a n s s a m tid a e n d a s t
b e fa n n sig i sin b eg y n n e lse , fic k ju s t
gen o m A ris to te le s filo so fi och g en o m
den d ä rp å b y g g a n d e v e te n s k a p lig a k u l­
tu r e n — se n a re i sy n n e rh e t in o m d en
a ra b is k a v ä rld e n — m ed el a t t s te g fö r
s te g u tv e c k la s och u tb ild a s till s i t t n u ­
tid a m o g n a d s tillstå n d .
★
I d a g fö r s ig g å r e t t lik n a n d e fö rlo p p
— och d e t s k e r ob ero en d e a v o m v i
m ä r k e r d e t e lle r ej. F ö re m å ls m e d v e ta n ­
d e t ä r fu llm o g e t och b e s tä m m e r i s to r
u ts tr ä c k n in g v å r t liv sin n eh åll. V i lev e r
m ed v å r t m ed v e ta n d e i en o b je k tiv
v ä rld . M en n ä s ta n o b e a k ta d b ö r ja r å t e r ­
ig e n en n y fo rm a v m e d v e ta n d e a t t g ro .
H ä r o ch v a r m ä r k e r m ä n n is k a n p lö ts­
lig t a t t h o n v is se rlig e n ä r o m g iv en a v
fö re m å l m e n lik v ä l le v e r i e n v ä rld , fö r
v ilk e n fö re m å lsm e d v e ta n d e t in te r ä c k e r
till. H o n m ä r k e r a t t d e tta m e d v e ta n d e
s ta n n a r k v a r b a k o m d en sa rm a v e rk ­
lig h e te n .2) D e n s is tn ä m n d a ä r e n h e lh e t.
O m fö re m å lsm e d v e ta n d e t m å s te v i em el­
le rtid s ä g a o ss -— som re d a n a n fö r ts
o v an — a t t d e t b a r a k a n f a t t a i s ik te
e n sk ild h e te r och in te h e lh e ten . M en a ld ­
rig n å g o n sin sk u lle vi k u n n a m ä r k a
d e n n a o tillrä c k lig h e t hos fö re m å lsm e d ­
v e ta n d e t, o m d e t in te ly c k a s o ss a t t
f a t t a — å tm in s to n e a n a o ss till — v e rk ­
lig h e te n s h e lh e t p å e tt a n n a t
s ä tt
ä n g en o m en fö re m å ls in rik ta d ia k t t a ­
gelse. P å v ilk e t a n n a t s ä t t ?
D e n n a f r å g a k a n b a r a b e sv a ra s, o m
v i till en s ä k e r fö rm å g a u tv e c k la r v å r t
a n la g a t t a n a n d e f a t t a h e lh e te m a , s å
so m t. ex. s k e r v id a ll a n d e v e te n sk a p ­
lig ta n k e s k o ln in g .3) L y c k a s d e tta , d å
b lir v i s å sm å n in g o m v a rs e a t t v å r
s jä l in te lä n g r e b a r a ö p p n a r sig fö r
fö re m å le n s v ä rld u ta n o c k så fö r en
a n d lig v ä rld , ä v e n om d e tta b lo tt s k e r
p å e tt fö rs ta , ä n n u p rim itiv t s ä tt. E t t
sjä ls lig -a n d lig t k än se lsin n e b ö r ja r r ö r a
sig i v å r t in re .4) Vi v a rs e b lir v is se rli­
g e n in te p å n y tt den a n d lig a v ä rld e n i
fo rm a v s jä lslig -a n d lig a b ild e r som en
g å n g i g å n g n a tid e rs g a m la m y to lo g is­
k a im a g in a tio n e r, m en v i b ö r ja r å te r
n a lk a s e t t n y tt im a g in a tiv t m e d v e ta n ­
de, e h u ru n u m ed a llt v a d fö re m å le n s
v ä rld u n d e r tid e n h a r g e tt oss a v v a k e n ­
h e t, n o g g ra n n h e t, lo g ik och k r itis k
k lo k h e t. L ik so m d e n g re k is k a filo so fin
f r a m till P la to n u tg jo rd e e n m e lla n fo rm
m e lla n d e t g a m la m y to lo g isk a m ed v e­
ta n d e t och d e t n u tid a fö re m å lsm e d v e ­
ta n d e t, s å u tg ö r d en h ä r å s y f ta d e s jä ls ­
lig -a n d lig a k ä n se ln e t t m e lla n s ta d iu m
m ellan d e t n u v a ra n d e fö re m å lsm e d v e­
ta n d e t och d e t n y a im a g in a tiv a b ild­
m ed v etan d et, v ilk a k o m m e r a t t u tv e c k ­
la s i fr a m tid e n och om v ilk e t R u d o lf
S te in e r ta l a r m e d av see n d e p å d en k u l­
tu re p o k , som e n g å n g k o m m e r a t t a v ­
lö sa den n u v a ra n d e .
O m fö re m å lsm e d v e ta n d e t k a n v i s ä g a
a t t d e t u tv e c k la d e s u n d e r d e n fjä rd e
e f te r a tla n tis k a k u ltu re p o k e n , dvs. d en
g re k is k -la tin s k a , fö r a t t se d a n i b ö rja n
a v d en n u v a ra n d e fe m te e f te r a tla n tis k a
k u ltu re p o k e n f å e r f a r a de m e ta m o rfo ­
ser, i v ilk a d e n n a fo rm a v m ed v e ta n d e
ä r fö r tro g e n fö r oss i d ag . U tv e c k lin g e n
a v d e t p e rs p e k tiv is k a m å le rie t (Lion a rd o d a V inci, M ichelangelo, R afael,
D u rer, G rtinew ald, H olb ein ), u p p tä c k ts ­
fä r d e rn a till f j ä r r a n lä n d e r (K olum bus,
V asco d a G am a, M a g a lh a e s) och u p p ­
k o m s te n a v e n n y a stro n o m isk v ä rld s ­
bild (K o p ern ik u s, G iord an o B ru n o , K ep ler, G alilei) ä r d o k u m e n t ö v e r d essa
m e ta m o rfo se r a v fö re m å lsm e d v e ta n d e t.
— O m d e t im a g in a tiv a m e d v e ta n d e t k a n
vi s ä g a a t t d e t i dag , s å v id a d e t in te
ä r f r å g a om n å g r a a ta v is tis k a k v a rle ­
vor, e n d a s t k a n u tv e c k la s p å in d iv id u ­
e lla v ä g a r —• g en o m a n d lig sk o ln in g .
M en en g å n g i fr a m tid e n k o m m e r d e t
a t t u ta n in dividuell a n d lig sk o ln in g u p p ­
s t å i d en a llm ä n n a k u ltu ru tv e c k lin g e n s
strö m . D en g e o g ra fis k a m ittp u n k te n fö r
d en n a fr a m tid a k u ltu r k o m m e r a t t lig ­
g a i d e t n u v a ra n d e R y ssla n d och f r å n
ä ttlin g a r n a till den n u tid a r y s k a m ä n ­
n is k a n k o m m e r d e n n a k u ltu rs trö m n in g
a t t u tg å — o m u n g e fö r 1600 å r . R u d o lf
S te in e r t a l a r d ä r f ö r om d en s jä tte e f­
te r a tla n tis k a k u ltu re p o k e n so m den r y s ­
k a k u ltu rp e rio d e n . — D en n u v a ra n d e
fe m te e f t e r a tla n tis k a k u ltu re p o k e n ä r
e m e lle rtid b e s tä m d till a t t u tv e c k la e n
fo rm a v m ed v etan d e, som s t å r m itt
em e lla n fö re m å ls- och im a g in a tio n sm e d v e ta n d e t ■
— j u s t d en fo rm a v m edve­
ta n d e som v i o v a n h a r b e te c k n a t som
s jä lslig -a n d lig k ä n se l.
D e tta ”m e lla n s ta d iu m ” ä r in te som
h o s P la to n v ä n t b a k å t, u ta n f r a m å t. P å
h a n s tid h a d e m ä n s k lig h e te n re d a n p a s ­
s e r a t d e t m y to lo g isk -im a g in a tiv a m e d ­
v e ta n d e ts ep o k och fr a m fö r d en lå g före m å lsm e d v e ta n d e ts epok. I d a g ä r d e t
o m v ä n t. N u h a r m ä n s k lig h e te n lä m n a t
b a k o m s ig d e n e p o k d å fö re m å lsm e d ­
v e ta n d e t u tv e c k la d e s. V a d so m i d en
o k ä n d a fr a m tid e n lig g e r f r a m fö r m ä n s k ­
lig h e te n ä r d e t n y a im a g in a tiv a m ed v e­
ta n d e , som v i h ä r h a r t a l a t om . H os
P la to n m å s te ”m e lla n s ta d ie t” v ä n d a sig
b a k å t f ö r a t t l å t a s ig im p u ls e ra s a v d e t
m y tis k a b ild m e d v e ta n d e ts im a g in a tio n e r. I d a g m å s te v i g å fr a m tid e n i fö r­
v ä g fö r a t t m ed h jä lp a v d e t n y a im a ­
g in a tiv a m e d v e ta n d e ts in n e h å ll s t ä r k a
d en sjä lslig -a n d lig a k ä n se ln , som s k a ll
u tv e c k la s p å m o ts v a ra n d e m e lla n s ta d i­
um . M en d e tta v o re in te m ö jlig t, o m
in te e n m ä n n is k a h a d e f r a m t r ä t t i s a m ­
tid en , v ilk e n — fö re g rip a n d e d e tta n y a
im a g in a tiv a m e d v e ta n d e g en o m in d iv i­
d u ell sk o ln in g —- h a r o m s a tt d ess in ­
n e h å ll i ta n k a r och id éer, v ilk a k a n
t j ä n a som n ä rin g f ö r d en u n d e r u tv e c k ­
lin g v a ra n d e s jä ls lig -a n d lig a k ä n se ln .
D e n n a m a n v a r R u d o lf S te in e r. H a n s
fö r e d ra g och s k r if te r g ö r d e t m ö jlig t
fö r o ss a t t m e r o ch m e r u tv e c k la d e
fr ö n so m i d a g b ö r ja r le v a u p p i v å r t
in re v id sid a n a v fö re m å lsm e d v e ta n d e t.
L ik so m A ris to te le s p å sin tid g a v d e t
ä n n u sp ira n d e fö re m å lsm e d v e ta n d e t m e ­
del a t t s te g fö r s te g u tv e c k la s till s i tt
n u v a ra n d e m o g n a d s tillstå n d , s å g e r oss
i d a g R u d o lf S te in e r — som e n n y A ris ­
to te le s — m ed el a t t in v ä n ta och v å rd a
d en fo rm a v m e d v e ta n d e so m s k a ll u t­
v e c k la s u n d e r d en fe m te e f te r a tla n tis k a
k u ltu re p o k e n .
2) J f r ” E tt n y tt m edvetande vill bli till”,
denna tidskrift, maj 1964.
s) J f r ” Tankeskolning genom att tänka fel”,
denna tidskrift, mars 1965.
*) J f r ”Medvetenhetssjälens första andliga
upplevelser”
197
HENRY STANLEY*
N ä r m a n b lä d d r a r i d e n n a s y m p a tis k a
u tg å v a , f a s tn a r m a n f ö r s t f ö r de m å n g a
p o r tr ä tte n a v den n e m ä rk v ä rd ig e m an,
A frik a fo rs k a r e n S ta n le y . D e t f ö r s ta
p o r t r ä tt e t ä r f r å n h a n s fe m to n d e å r
och de m å n g a so m fö lje r ä r f r å n h a n s
o lik a m ils to lp a r i liv e t. M a n f å r lu s t
a t t fr å g a , om d e t ä r e n sk å d e s p e la re
m a n h a r fr a m fö r sig, s å u ttry c k s f u lla
och sk ifta n d e ä r b ild e rn a f r å n h a n s o li­
k a livsperioder. N ej s v a r e t b lir: V i h a r
fr a m fö r o ss en m a n so m in te h a r s k y tt
a t t s ä t t a liv e t i p a n t f ö r v a d liv e t k r ä v ­
de a v honom . H a n s a n le ts d ra g p rä g la ­
d es a v v a d h a n s a n d e c ise le ra d e f r a m
u n d e r h a n s m e d v e tn a k a m p fö r d en
u p p g if t h a n a n s å g sig h a b liv it b e ­
tro d d m ed.
V i k a n v a ra ta c k s a m m a fö r a t t v i i
v å r sn ö d a tid f å r del a v en b io g ra fi
so m lå te r oss k ä n n a en san n , lev an d e
p e rs o n lig h e t lik t S ta n le y s. O ch ä n d å
fö d d es h a n u n d e r de m e s t o g y n n sa m m a
fö rh å lla n d e n . H a n k o m till v ä rld e n i en
lite n sta d , D en g h is i N o rth -W a le s, å r
1841. Em o n a tu r lig m o r ö v e rg a v b a rn e t
och fa d e r n dog s n a r t d ä rp å . U n d e r fem
å r to g h a n s f a r f a r h a n d o m honom .
Jo h n , v ilk e t v a r h a n s d o p n am n , h a d e
fö r m å g a a t t m in n a s v is s a tilld ra g e ls e r
a lltif r å n v a g g a n . S å m in d e s h a n bl. a.
h u r en k v in n a m ed h ä t t a p å h u v u d e t
och b ro k ig a b a n d sto d lu ta d ö v er h o ­
nom , h a n m in d es ru m m e t, en flu g a som 1
s u r ra d e och v a r s rö r e ls e r h a n följde,
s a m t h u r h a n b lev ly f t p å k v in n o a rm a r och u p p lev d e v ä rld e n ”v o n o b en ” .'
F a r f a d e r n dog och J o h n a n fö rtro d d e s
å t tv å fa r b rö d e r som bodde i h u se t.
S n a r t sk ic k a d e de e m e lle rtid b o rt g o s­
se n till fo s te rf ö rä ld r a r m o t e n a v g ift
a v tv å sh illin g i v e c k a n . M en n ä r J o h n
och h a n s a p ti t v ä x te , ö v e rlä m n a d e des®) Av N orbert Glas. (J. Ch. Mellinger
Verlag, Stuttgart.)
198
s a h o n o m till e tt fa ttig h u s . F r å n d en n a
h ä n d e lse b e r ä t t a r Jo h n : ” J a g u p p lev d e
fö r f ö r s ta g å n g e n den f r u k ta n s v ä r d a
k ä n s la n a v to ta l trö s tlö s h e t.” H a n v a r
d å se x å r, o ch d e t s. k . ”h e m m e t” lik ­
n a d e m e r e t t fä n g e lse . H a n k o m m e r
i sk o la, g ö r s v å r a e rf a re n h e te r d ä r, m e n
h a n s u n g a s jä l s t å r i s tä n d ig fö rb in d e lse
m ed ä n g la r och h a n ä r ty d lig t m edv e­
te n o m e n h im m e lsk v ä rld , so m s k y d ­
d a r h o n o m fö r jo rd e liv e ts o rä ttv is o r och
k ä rle k slö s h e t. D e tta fö lje r h o n o m liv e t
ig en o m . H u r d ju p a o f ö r r ä tte r h a n ä n
h a d e a t t g en o m g å , blev h a n a ld rig b it­
t e r e lle r h a tfu ll.
H ä rv id la g g ö r k a n s k e b io g r a fif ö rfa t­
ta r e n e tt fel. H a n s k ju te r a llt fö r o fta
in i b o k e n e g n a re fle x io n e r och ä v en
lå n g a u tlä g g n in g a r a v R u d o lf S te in e r
ö v e r d en e te r is k a v ä rld e n och d e h ö g a
v ä se n so m g rip e r in i m ä n n is k a n s liv.
H a d e d e ssa re fle x io n e r s a m la ts till e n
e fte rs k r ift, s å h a d e de h a f t sin fö r k la ­
ra n d e u p p g ift. S om d e t n u ä r fö r lo ra r
lä s a re n d e n k ä m p a n d e och v ä x a n d e
m ä n n is k a n u r sik te . S ta n le y h a r e n s å ­
d a n m o n u m e n ta l k ra f t, a t t m a n u ta n
k o m m e n ta re r v ill fö lja h o n o m och h a n s
u tv e c k lin g .
O fta b lev J o h n u ts k r a tt a d a v k a m r a ­
te r fö r sin b lid h e t och e fte rg iv e n h e t. E n
d a g b e v isa d e h a n lik v ä l a t t h a n k u n d e
u p p tä n d a s a v e n v re d e som ö v e rg ic k a l­
la h a n s jä m n å rig a s . E n lä r a r e g a v h ä n ­
sy n s lö st h e la k la s se n s t r y k fö r n å g r a
s p ric k o r i e t t bord, v ilk a in g e n ville
e rk ä n n a sig sk y ld ig till. D å s te g b lo d et
J o h n å t h u v u d e t. H a n ö v erfö ll lä r a r e n
och slo g h o n o m till m a rk e n . F e m to n å r
ty c k s h a n h a v a r i t v id d en tid p u n k te n .
N u fa n n s in g e n tin g a n n a t a t t g ö ra ä n
a t t fly, m e n h a n o ro a d e sig fö r lä r a re n s
tills tå n d . N ä r h a n fic k v e ta a t t lä r a r e n
sto d i tv ä ttr u m m e t och b ad d a d e s i tt
b lo d ig a a n sik te , d å g ic k J o h n sin v ä g .
M en v a r t sk u lle h a n g å ? S k u lle h a n fö r­
sö k a t r ä f f a sin m o r? E n h e m lig lä n g ­
ta n fö rd e h o n o m till h en n e. S m u ts ig och
u tf a tt ig k o m h a n till henne. H o n s k ä m ­
des f ö r h o n o m och ja g a d e h o n o m p å
p o rte n . D e tta b lev J o h n s a ll r a b ittr a s te
upplevelse, m e n h a n s h j ä r t a och p e r ­
so n lig h e t d ra c k k a lk e n u ta n a t t s te ln a
i h a t och b itte r h e t.
P å m å f å g å r h a n u t i v ä rld e n . F r å ­
g a r i fö rb ig å e n d e en m an , som s i tt e r
fr a m fö r s i t t h u s, om h a n k a n f å a rb e te
h o s honom . M a n n e n b lir rö r d ö v e r g o s­
sen, v a r s e n d a b a g a g e ä r bibeln, som
h a n e n g å n g f å t t a v en b isk o p . N u ö p p ­
n a r sig e n n y v ä rld fö r Jo h n , d o c k t y ­
v ä r r a v k o r tv a r ig n a tu r. M an n en , en
k ö p m an , b lir so m en f a r fö r g o ssen .
O sy n lig a tr å d a r b in d e r d em sa m m a n .
J o h n b lir a d o p te ra d och f å r n a m n e t
S tan ley , m e n k ö p m a n n e n d ö r h a s tig t
och s å v a r d en s a g a n slu t. U t i v ä r l­
den, u t i n y a sv å rig h e te r, o f ta b elac k a d ,
a lltid m is s fö rs tå d d fö r sin g o d h e ts och
o e g e n n y tta s sk u ll. M en s v å r ig h e te rn a
g ö r b a r a h a n s k a r a k t ä r f a s ta r e och
m e r m å lm ed v eten . B io g ra fin lå t e r oss
fö lja honom ä n d a till d en d a g d å y n g ­
lin g e n h a r b liv it m a n och s k a f f a t sig
e n s k a t t a v v e ta n d e och b ild n in g . J o h n
b lir jo u r n a lis t och f å r a v G o rd o n B e n e tt
i P a r is i u p p d ra g a t t bege sig till A frik a
och sö k a r ä t t p å L iv in g sto n e, v ilk e n
m a n in te h ö r t n å g o n tin g f r å n p å lä n g e .
Jo h n , som n u m e ra k a lla r sig H e n ry ,
v a r n u 28 å r. I n n a n h a n re s e r till A fri­
ka, m å s te h a n d o ck fu llfö lja e n h el del
u p p d ra g , v ilk a fö r hono m till R y ssla n d ,
P e rs ie n och Indiern I S uez ä r h a n m ed
n ä r k a n a le n in v ig s och s a m m a n tr ä f f a r
d ä r m ed d e n n a v ä rld e n s sto ra . D ä re fte r
re s e r h a n u p p å t N ile n och u p p le v e r p y ­
ra m id e rn a , och h a n s v ä se n ö p p n a r sig
fö r te m p le n s h e m lig h e te r. Isis, O siris
och T y fo n f å n g a r h a n s in tre ss e . H a n
s k riv e r lå n g a tid n in g s a r tik la r i N e w
Y o rk H e ra ld , so m i hon o m s e r sin b ä s te
jo u rn a lis t. P e n g a r s a k n a r h a n in te och
n u v e t h a n v a d h a n s liv su p p g ift ä r och
p å d en s a ts a r h a n a llt. K v in n a n ty c k s
in te s p e la n å g o n s to r ro ll i h a n s liv. E n
v a c k e r g re k in n a , so m h a n e t t t a g tä n k ­
te g if ta sig m ed, o f f r a r h a n fö r sin s a k
— h a n ä r n u e n k a lla d och u tv a ld . H a n
g ö r b e k a n ts k a p e r m e d a r a b e r och h a n s
m ö te m e d n e g r e r n a s tä lle r h o n o m in fö r
frå g a n , o m in te o c k så d e ssa m ä n n isk o r
h a r e g e n s k a p e r so m g ö r dem v ä r d a a t t
ä ls k a . H a n lä r k ä n n a d e ra s k ä r le k och
h a t och h e la d e ra s p sy k e . H a n v in n e r
d e ra s tillit — h a n ä r rä ttv is , fu ll a v
g o d h et, m e n ä v e n a v s tr ä n g h e t. H a n
r å k a r s ta m m a r h o s v ilk a h a n t. o. m.
tv in g a s a t t å d ö m a d ö d s s tra f f fö r a t t g e ­
n o m e x e m p le ts m a k t f å f r a m o rd n in g
och ly d n ad . H a n f ö r s tå r a t t v is sa s ta m ­
m a r, so m le v e r d ju n g e ln s liv, in te ä r
m o g n a fö r d e m o k ra tin s c iv ilisa to ris k a
fö rm å n e r. F ö r s t m å s te m a n g e dem
sk o lo r, lä k a r e och so cial h jä lp , b y g g a
v ä g a r och b ro a r, g ö ra la n d e t f a r b a r t
o ch h ö ja fo lk e ts e g e n fö r m å g a till e tt
m ä n n is k o v ä rd ig t liv. B a r n g e r m a n in te
tä n d s tic k o r a t t le k a m ed, in te h e lle r
g e r m a n d ju n g e ln s v ild a r och k a n n i­
b a le r v a p e n till e n f r ih e t so m de in te
ä r m o g n a fö r. H a n s k r iv e r b ö c k e r h ä r ­
o m och om h u r h e la A frik a s k a ll k u l­
tiv e ra s .
S ta n le y tr ä n g e r v id a re in i d e n n a
h e m lig h e tsfu lla v ä rld sd e l, h a n g ö r u p p
p la n e r, r i t a r k a r t o r och lä g g e r u p p d e ­
p å e r — h a n se r i a n d a n o m h u r a llt
s k a ll o rg a n is e ra s u p p till la n d e ts och
fo lk e ts fro m m a . E n d a g s t å r h a n p lö ts­
lig t fr a m fö r L iv in g sto n e . D en ne ä r n u
e n g a m m a l och u ta r m a d m a n . S ta n le y
k o m m e r i r ä t t a ö g o n b lic k e t m e d m a t
och d ry c k och livsm od. S ta n le y b e s k ri­
v e r d e tta m ö te s å h ä r : ”V a d h a d e ja g
in te v e la t g e fö r en sm u la e n sa m h e t,
s å a t t j a g h a d e k u n n a t ge m in g lä d je
u ttr y c k g en o m e t t f ö r r y c k t s p r å n g i
lu fte n e lle r g e n o m e tt id io tis k t b e tt i
h a n d e n , b a r a fö r a t t l ä t t a de k ä n slo r
som ö v erfö ll m ig . H e ls t h a d e ja g om ­
fa m n a t d en g a m le m an n e n , m e n a v
199
fe g h e t e lle r f a ls k s to lth e t to g j a g b a ra
a v m ig m in h a t t och s a d e : D r L iv in g stone, fö rm o d a r j a g ? ”
M y ck et s p o tt och sp e fic k S ta n le y
v id sin å te r k o m s t till d e n civ iliserad e
v ä rld e n u p p b ä ra fö r d e n n a b e h ä rs k a d e
och s te la h ä ls n in g . D e t v a r tv å ä d la
p e rs o n lig h e te r so m h a d e fu n n it v a ra n d ­
r a lå n g t u te i d e t v ild a A frik a . D e
m å s te m ö ta s e n lig t k a rm a s la g a r och
d en d ju p a s te v ä n s k a p u p p sto d . Ä n tlig e n
h a d e S ta n le y m ö tt e n m a n som h a n
k u n d e b e u n d ra . H a n s ä g e r : ”J a g b ö r­
ja d e n u f ö r s tå d en san n in g e n , a t t g u ­
d a r n a m ed r ä ttv is a n s ö g o n ö v e rv a k a r
oss m ä n n isk o r och v å r a liv sv ä g a r. J a g
b ö rja d e e rk ä n n a h a n d e n a v e n a llsm ä k tig och god fö rsy n . J a g b ö rja d e å te r
lä s a m in bibel, so m en lä n g re tid h ad e
le g a t o an v än d . J a g k a s ta d e m ig p å m i­
n a k n ä n och lä t m in s jä l i s tilla b ö n
s trö m m a h ä n till H onom , so m p å e tt
s å h e m lig h e ts fu llt s ä t t f ö r t m ig till
A frik a fö r a t t d ä r u p p e n b a ra sin v ilja
fö r m ig .”
D en n a v ilja v a r a t t S ta n le y sk u lle t a
v id d ä r L iv in g sto n e k o r t d ä r e f te r slu ­
ta d e p å g ru n d a v sin död. I s tä lle t fö r
ta c k f ö r d e t S ta n le y h a d e fu llb o rd a t,
fic k h a n v id sin å te r k o m s t u p p le v a m y c­
k e n o ta c k o c h sm älek , och h a n s in s a ts
h a r ä n i d a g in te b e lö n a ts m ed fö r s tå e l­
se och e rk ä n s la . D en b elg isk e k u n g e n
L eopold fö rs to d d ock h a n s v ä rd e och
m ed L eo p o ld s b is tå n d å te rv ä n d e S ta n ­
ley ä n e n g å n g till A frik a , d ä r h a n bl. a.
g ru n d a d e s ta d e n L eopoldville. F o lk e ts
h ö v d in g a r lita d e p å honom , ty de v is ste
h u r m ä n s k lig t och ä r lig t h a n b e h a n d la ­
de fo lk e t. U r sin e g e n p r iv a ta fö rm ö ­
g e n h e t lä m n a d e k u n g L eopold p e n g a r
till v a d d e t k o sta d e S ta n le y a t t g ru n d a
K o n g o som s ta t, m e n se d a n a lla fö r d ra g
v a r g e n o m fö rd a , sk u lle re g e r in g a rn a i
de e u ro p e isk a lä n d e rn a sa n k tio n e ra d es­
sa . K ongo sk u lle f å s ä k ra d e g rä n s e r
och bli e t t o a v h ä n g ig t och n e u tr a lt r i ­
ke, so m m e d de v ik tig a s te lä n d e rn a s
s a m ty c k e sk u lle v a ra ö p p e t fö r v ä rld s ­
h a n d e ln . M en — m o ts tå n d e t b lev s to r t
och d e t s to r a v e rk e t föll i sp illro r.
G la s’ b io g ra fis k a b o k om S ta n le y b o r­
de lo c k a till n ä rm a re k ä n n e d o m om
d en n e m ä rk lig e m a n s e g n a b ö ck er. V ad
h a n ville o ch a rb e ta d e fö r b o rd e å te r
fö ra s f r a m i lju se t.
M. P .
Färska, biologisk-dynamiskt o d lad e produkter —
bär,
frukt, potatis, grönsaker och kryddväxter kommer att
säljas i sommar på L:a Hötorget, Stockholm. Vi börjar
fredagen den 2 juli och återkom m er varje fredag till
årets slut.
DALSJÖ TRÄDGÅRD
G unnar W esterberg
Björniunda. Tel: 0 1 5 8 /2 2 0 7 3
ANTROPOSOFISKA SÄLLSKAPET
STOCKHOLM, Rådmansgatan 14
Lördag 1 maj kl. 14 Delegerademöte *
Lördag 1 maj kl, 20 Eurytmiföreställning (Lokal: Eurytmistudion, Grevturegatan 18)
Söndag 2 maj kl. 11.15 Årsmöte * (Endast för medlemmar i Antroposofiska
Sällskapet i Sverige)
Gruppaftnar
Rudolf Steinergruppen *
Torsdagar kl. 20 Studium av Rudolf Steiners föredragsserie Orienten i
Occidentens ljus *
Goethegruppen
Måndagar kl. 20 Studium över tem at Människolivets metamorfoser
Goetheamimgruppen *
Fredagar kl. 20 Studium av Rudolf Steiners föredragsserie ”Die Offenbarungen
des K arm a” *
GÖTEBORG
Måndagar 3, 10, 17 maj kl. 19.30 Orienten i Occidentens ljus *
E u r y tm ik u r s under ledning av fröken Eva Lunde, Oslo, 12, 13, 14, 15 maj.
Kursavgift k r 20;—. Anmälan som är bindande sker till fröken Tora
Jonsson, tel. 18 19 06 kl. 17—18.
NORRKÖPING, Norrköpingsgruppen, Styrm ansgatan 14
Torsdagar kl. 19.30 Föredrag
MOTALA: Björkagruppen Tel. 230 47
Varannan söndag kl. 16 Studium av Rudolf Steiners bok Kristendomen som
mystisk verklighet
* Endast för medlemmar
Vid behov av biologisk-dynamiska produkter vänd Er med förtroende ti!i
Masters bod
ÖSTERMALMS SALUHALL
Nu med anslutning till T-banan, östermalmstorg. (Invigning av denna 16 maj.)
I maj börjar den egna skörden från Lonnartsnäs trädgård av sallad, gurka
m. m. Vidare kan av biologisk-dynamiska produkter nämnas Saltåbrödet,
Schwinns druvsaft och svarta vinbärssaft. Den norska björksaften kommer att
finnas efter midsommar. (Björk- och enbärssaft, recept efter Rudolf Steiner.)
I övrigt allt inom hälsokostbranschen.
Större order hemkörs efter överenskommelse.
Tel. 08/6379 68 • GUNNAR MELANDER . Tel. 0758/521 57
ANTBOPOS utkommer med 9 häflen om året. Pren.pris 17:50. Ansv. utg.s E. O. Holmberg Gubbängsv. 36, Enskede. Red.: Dr jur. Hans Mändl Kungstensg. 67, Stockholm. Inbet.t Postgiro 5 88 71.
Weleda finnbärssaft
har def mogna 'havtornets (finnbärets) välgörande verkan. Bären
skördas i de schweiziska alperna när kvaliteten ä r högst. Den
tillverkning
som vidtar är skonsam och bevarar bärens fulla kraft
Saften ger kroppen spänst och balanserar vad som kan brista
i födan. Vid trötthet och överansträngning, efter sjukdom och
framför allt vid svaghetstillfällen hos barn är denna saft stärkande
och aktiverar kroppens uppbyggnadsprocesser.
200 kbcm kr 7:30, 500 kbcm kr 15:30, 800 kbcm 24:40 + oms.
SVENSKA WELEDA AB. Järna.
T el: (0755) 70508, 70566
i goda händer... om det händer
när def gäller försäkring
talo med
/ fe
Jkumtandct
Birger Jorlsgatar» 12
STOCKHOLM
Tel. 67 69 82, 676990
Ombud for
------Stadernas
A FFK RS-
&
T ID S K R I f T S T R Y C K
V A L LE N TU N A
1965