Transcript Att ta mc-körkort – En dagbok

Att ta mc-körkort – En dagbok
Somliga ger upp sina strävanden när de just är på väg mot målet medan tvärtemot andra når
en seger genom att i sista stund sätta in större ansträngningar än någonsin tidigare.
(Herodotos, 484 f.Kr - 425 f.Kr)
En form av förord kanske är på sin plats. En kort introduktion till vad som med tiden har
kommit att bli ett dokument på modiga 50 sidor. När jag i höstas började skriva kunde jag
inte ana att det skulle bli så långt och det känns tillfredsställande att till sist kunna lägga
sista handen vid det.
Även ett förord måste som bekant ha en inledning, några rader som så att säga fångar
verkets essens, och i brist på bättre föll jag för frestelsen att kopiera in ett citat angående
detta med att sträva mot ett mål. Eller uppfylla en dröm. Eller hur man nu vill se det.
Jag hade länge föreställt mig att dessa texter kunde läggas upp som en ”efterhands-blogg”
men väljer att i stället publicera dom tillsammans på detta sätt, främst på grund av
bekvämlighetsskäl men också för att jag tror att dom gör sig nog så bra i sammanhängande
form.
Att föra dagbok har för mig varit ett sätt att få utlopp för mina tankar och känslor under en
minst sagt omtumlande resa som kom att bli längre än jag hade planerat (och därav också
längden på detta dokument) men nu får anses som avslutad. Jag har försökt återge saker
och ting så spontant som möjligt och har därför inte gjort så många ändringar som jag
annars brukar göra innan jag lägger upp mina bloggtexter till allmän beskådan; ett tiotal
genomläsningar med tillhörande korrigeringar är i de sammanhangen ingen ovanlighet.
Det känns därför en smula konstigt att nu släppa ut denna dagbok i det skick den är men
samtidigt tror jag att den tjänar på det. Vissa upplevelser beskrivs nog bäst på ett öppet och
lite lagom oputsat sätt.
Jag hoppas att du som tar dig tid att läsa kommer att finna behållning i att följa med mig på
mitt mc-äventyr.
/Johan, i slutet av midsommarhelgen 2013
2012-08-23
Jag har inte den blekaste aning om när jag kommer att kunna publicera
detta inlägg. Förhoppningsvis blir det på den här sidan av 2012 men det kan
också bli först under 2013. Allt beror på hur långt jag hinner med
utbildningen innan snön kommer och mc-uppkörningarna tar paus för
vintern.
Ja, jag håller alltså på att ta mc-kort. Det var en spontan idé jag fick tidigt i
somras och till övervägande del berodde det på att jag ville utmana mig själv.
Att ta körkort för personbil under åren 1994-1995 var något av det värsta
jag har utsatt mig för men känslan när det var gjort var något av det bästa
jag har upplevt. Så varför inte göra om allt igen? Jag vet att det låter
fullständigt vansinnigt och sedan jag började med körlektionerna för några
veckor sedan har jag mer än en gång funderat varför jag utsätter mig för
detta.
Eller i ärlighetens namn har det varit påtagligt ångestfyllt ända sedan jag i
slutet av maj skickade in min ansökan om körkortstillstånd och däri ligger
väl också ytterligare en del av orsaken till att jag gör det; jag är nyfiken på
varför jag reagerar som jag gör när jag ställs/väljer att ställa mig inför
sådana här situationer.
För det är nästan kusligt – jag "fryser", får den mest ruskiga tunnelsyn och
kan knappt tänka på något annat. Dag som natt har jag grubblat, drömt om,
varit rädd för och ja, haft en påtaglig ångest över detta. Några ögonblick av
glädje har väl också passerat men inte har de varit många.
Men som vanligt när jag ger mig in i något så vet jag knappt några spärrar.
Jag törs inte räkna efter hur mycket pengar jag redan har plöjt ner i mckortet och hur många timmar jag har tillbringat i sadeln i hopp om att lära
mig något.
Ty där kommer en annan faktor in; jag har blivit smärtsamt påmind om att
jag inte är särskilt lättlärd när det gäller vissa saker och bland annat då
detta med att framföra fordon. Om jag minns rätt behövde jag mellan 17 och
20 körlektioner (=körtillfällen) när jag tog körkort för bil och för motorcykel
kommer det nog att bli minst lika många, troligtvis fler. Jag trodde faktiskt
att det skulle vara relativt lätt att lära sig köra motorcykel men när jag väl
hade kört de första lektionerna insåg jag att det inte alls var lätt. Det var
faktiskt skitsvårt. Efter tio lektioner tycker jag fortfarande att det är svårt.
Krypkörning, hur i hela helsicke ska jag lära mig det? Jag är fortfarande
totalt usel på det. Och att köra i någon form av hastighet? 50 är ju hur
snabbt som helst när man sitter så öppet som man gör och är så sårbar som
man är. Usch.
En målsättning var att jag skulle hemlighålla det hela för allt och alla; dels
för att överraska alla när det är klart och dels för att jag skulle uppleva
alldeles för stor press av alla frågor. Pressen som jag lägger på mig själv är
fullt tillräcklig. Det där med att hålla det hemligt har så här långt gått bra.
Min arbetskamrat Lotta är den enda som vet vad som pågår och hon får å
andra sidan höra precis allt som händer. Tur att hon står ut. :-)
Men jag ser väldigt mycket fram emot att få överraska föräldrar och vänner
med att ha tagit mc-kort. Att jag, av alla, kunde gå i land med något sånt
här.
Hm, ja, jag förutsätter alltså att jag ska lyckas med detta. Med tillräckligt
mycket körning är jag övertygad om att det ska gå.
Det finns en massa saker jag ångrar, t.ex. att jag inte började tidigare i
våras. Nu blir det ganska stressigt att hinna med allt innan vintern kommer
men det skulle verkligen betyda mycket att hinna ta det innan dess. Att
fortsätta till våren går väl an det också men det var liksom inte så jag hade
tänkt mig det. Att jag inte skaffade mig en moped tidigare för att kunna
övningsköra på egen hand är också något jag verkligen ångrar.
Moped ja... det där med att hålla det hemligt för alla innebär bland annat en
massa knepiga undanflykter och svepskäl för att passa in körlektionerna i
arbetsdagarna, något som jag inte alls trivs med. Framför allt innebär det
dock att jag inte kan övningsköra privat. Inte för att jag direkt känner någon
att köra med heller, för den delen.
Ganska snart insåg jag som sagt att det var svårare än jag trodde att köra
motorcykel och att jag på något sätt skulle behöva ta mig ut på gatorna på
egen hand. Sagt och gjort, jag köpte en begagnad eu-moppe att ha till
stadskörning, krypkörning och sådant. 11 000 gick den på och jag hoppas
kunna sälja den för ungefär lika mycket. Jag hoppas också kunna sälja den
innan vintern kommer, annars måste jag fundera på vinterförvaring =
varmgarage = ytterligare kostnader.
Vad mer ska jag skriva... efter att ha kollat runt på körskolorna i stan valde
jag en av de mindre, Bil & Båge, och kör där med en lärare som heter
Fredrik. Han är duktig men jag känner mig som en tonåring på nytt, osäker
och vimmelkantig av allt som ska tryckas in i huvudet. Hjärnan ligger liksom
hela tiden en bit efter själva motorcykeln när jag kör. Det känns så där
lagom tryggt.
I en trafikskolebil finns ju dubbelkommando så att läraren kan gripa in om
det håller på att gå åt pipan och dessutom sitter man som bekant relativt
skyddad i en bil. På en motorcykel däremot, tja... vad kan läraren göra där
han sitter som passagerare? Inte mycket alls. För att inte tala om de
körskolor som praktiserar att läraren kör bakom på en egen motorcykel. Där
kan man snacka om skarpt läge.
Mer om moppen förresten... den står här utanför och är faktiskt rätt så
snygg. Jag ler lite för mig själv ibland när jag passerar den (och oroar mig för
att den en vacker morgon ska ha stulits, sina tre lås till trots).
En Yamaha DT 50 Super Motard är det, alltså en "crossmoppe" med i stort
sett släta däck. Väger strax över 100 kilo utan mig på och det är hälften av
vikten på den motorcykel jag använder när jag övningskör hos trafikskolan.
Motorcykeln i fråga är en Yamaha XJ6 (se även detta klipp) på 78 hästar och
600 kubik och som sagt cirka 200 kilo. Anses tydligen vara lättkörd och tja,
jag skulle ju inte vilja köra något som är svårkört, så mycket kan jag säga.
Jag har händerna fulla med de där 78 hästarna.
I dag drabbades jag av ett litet bakslag. Kommande tisdag, alltså den 28
augusti, var det tänkt att jag skulle gå den så kallade Risk-2:an. Det är en
halvdags utbildning då man får prova på att köra motorcykel under vissa
förhållanden för att bli medveten om några av de risker som finns i mcvärlden. Utbildningen kostar 3000 kr och ett förkunskapskrav är att man
ska vara väl bekant med att köra, vilket jag inte riktigt anser mig vara. Efter
att ha funderat och rådgjort med min lärare flyttade jag fram utbildningen
till den 10 september i stället. På det sättet kommer jag att hinna köra lite
mer. Tyvärr innebär det också att teoriprovet måste flyttas fram då man
måste ha gått både Risk-1:an och Risk-2:an innan man får skriva det. Risk1:an var som en teorilektion ungefär och den gick jag i mitten av juli så den
delen är klar. Återstår alltså Risk-2:an som det hade varit väldigt skönt att få
göra bort nu på tisdag men samtidigt riskerar jag att bli av med 3000 kronor
om jag kommer dit och de inte anser att jag är redo för att delta. Så trots att
det kändes jobbigt bokade jag alltså om den och hoppas nu att jag kan få en
tid för teoriprovet just efter att ha gjort den.
Det finns ungefär hur mycket som helst att skriva. Ni skulle bara veta hur
många timmar jag har lagt ner på mc-forum – stora delar av min semester
gick åt till det – och hur många dagar, kvällar, nätter och mornar som jag
har befunnit mig i ett tillstånd av ren och skär skräck. Jag hoppas att det
snart ska bli i alla fall lite roligt att ge sig ut på körlektionerna eller roligt och
roligt, jag är fullständigt nöjd om det slutar vara en skräckupplevelse och
övergår till att vara något i alla fall hanterbart. Jag tror att jag skulle vara en
bättre förare på det sättet också.
Har varit ute med moppen en sväng tidigare i kväll och även i morse. Folket
som bor Öst på stan börjar nog tröttna på mig vid det här laget. Det finns
många knepiga korsningar där att träna högerregel, väjningsplikt osv i och
jag kan köra varv på varv på varv i de kvarteren. I morgon bitti blir det nog
ingen körning, jag satsar på träning i stället, men efter att ha slutat för
dagen kanske jag hinner klämma in ett pass. Sen blir det förstås några
timmar – minst – under helgen.
Att köra tvåhjuling är en upplevelse som kantas av medvetenheten om att
man är väldigt utsatt. När man ligger i 40-50 och det helt plötsligt kommer
en bil som bromsar sent vid sin väjningsplikt, då sticker pulsen iväg kan jag
säga. Det känns lite säkrare på motorcykeln än mopeden faktiskt,
förmodligen för att man på mc:n kan hävda sig på ett annat sätt när det
gäller acceleration osv. Dessutom känner man sig inte som en bromskloss
på samma sätt som man kan göra på moppen.
Mopeden är förresten rejält dyr att försäkra. Den kostar mer än vad jag
betalar för bilen. Skatten lär väl i och för sig vara desto billigare.
Under semestern har jag också pluggat teori. Teori i mängder, i parti och
minut. Numera har man knappt några teorilektioner och inte sitter man på
körskolan och "skriver pärmar" heller. Nä, nu är det hemstudier för hela
slanten och frågorna finns (förstås) på nätet. Sedan jag började nöta teorin
har jag hunnit med strax över 6000 frågor så jag hoppas och tror att
teoriprovet kommer att gå bra. Böcker har jag också köpt och läst och
antecknat i.
Ska strax lägga mig, bara diskmaskinen blir klar. Funderar på vad mer jag
ska skriva. Det är en helt egen värld detta med motorcykelåkande. Att köra
bil ter sig simpelt och fånigt i jämförelse. Och jag har svårt att handskas
med det där att jag känner mig så otroligt tröglärd. De andra eleverna jag
har pratat med på körskolan verkar flyga igenom sina utbildningar medan
jag står och stampar. Jag skulle verkligen behöva många fler timmar ute på
vägarna. Kanske får bli en sväng med moppen i morgon bitti ändå.
Nu när jag läser igenom detta verkar det som att jag enbart är ute efter
att plåga mig själv. Så är det givetvis inte! Det jag mest är ute efter är den
där otroliga känslan efteråt, när det är genomfört. Och så att få köra
motorcykel förstås, som verkar rätt så kul så länge det görs i hanterbara
hastigheter och så länge jag slipper bli skrämd från allt vett och sans av
andra trafikanter. :-)
2012-08-24
Teoriprovet blev flyttat till den 17 september. Bra att det gick att få in relativt
snabbt efter Risk-2:an.
Det blev en sväng med mopeden under de tidiga morgontimmarna, med
betoning på tidiga. Kl. 05:30 ledde jag ut moppen på parkeringen och
kickade igång den. Ljud tenderar att studsa mellan husen här och man vill
inte störa grannarna mer än absolut nödvändigt.
Tog en tur bort till kvarteren kring min gamla arbetsplats och
tränade körning vid väjningsplikter osv. Inte mycket trafik den tiden på
dygnet men ens uppmärksamhet måste ju vara skärpt oavsett. Bra träning
är det i alla fall, att krypköra (dvs hålla balansen) och samtidigt kika efter
bilar, cyklister och fotgängare. Körde en halvtimme där innan jag vände
hemåt. Följde Storgatan genom stan och svängde upp på E4:an. Där var det
desto mer trafik och som vanligt på större vägar kände jag mig mer som ett
hinder än som en medtrafikant.
Som jag tidigare har skrivit är mc:n att föredra i många lägen då det är
lättare att "hävda sig" med den. Att hänga med i trafiktempot med mopeden
kan vara något av en utmaning och man får noga ge akt på hur bilister och
andra trafikanter beter sig. Jag brukar hålla åt sidan så gott det går men när
hastighetsbegränsningen är 30 eller 40 känns det viktigt att faktiskt försöka
ta sin plats och hålla den. Gäller att snabbt ta sig upp genom växlarna.
Moppen är som sagt av crossmodell och med landsvägsdäck. Den skiljer sig
en hel del från den gamla moped jag hade som tonåring. Skivbromsar fram
och bak, vätskekylning, separat oljetank – man behöver alltså inte blanda
någon olja i bensinen – och en massa annat jox. Känns som att det är en
125:a som har bantats ner till moped och varför inte; bromsar osv blir på det
sättet väldigt hållbara. Trivsam att köra är den i alla fall.
Apropå 125:a har jag såklart funderat på vilken sorts mc jag ska köpa när
jag har tagit kortet. Som det just nu känns blir det någon lättare maskin
kring 250-350 kubik och gärna av lite äldre årsmodell. Det finns mängder av
begagnade och fullständigt skottsäkra modeller från mitten av 80-talet till
överkomliga priser och som dessutom är billiga att försäkra så en sådan blir
nog lämplig att inleda sin karriär med.
En 125:a, alltså en lätt motorcykel, vore inte heller helt fel. Jag kommer inte
att ligga och nöta motorväg – sådan körning intresserar mig inte – utan ser
framför mig lite trivsamt puttrande i utkanterna av stan, som längst hem till
Bjurholm. Med andra ord räcker det med råge om maskinen gör typ 120130. En viss acceleration får den gärna ha, för att underlätta omkörningar,
men topphastigheten bryr jag mig föga om. Det viktigaste är att den känns
behaglig att köra och för mig innebär det att den ska vara lätt och smidig.
Som Lotta uttryckte det vill man ju vara ett med sin motorcykel.
Några modeller som kan vara tänkbara:
Honda CB 250 (och på Youtube)
Honda NX 250 (Youtube)
Honda NS 125F (Youtube)
Tre hondor alltså men det finns gott om andra modeller som jag också kan
tänka mig. Och hur man än vrider och vänder på det är det väldigt bra med
ABS. Skulle innebära en nyare och dyrare maskin, dock.
Och ja, en annan orsak till att jag bollar många tankar med Lotta är att hon
har erfarenhet av att köra motorcykel så hon vet liksom en del om hur det
är. Ovärderligt är det i alla fall att ha någon att prata med kring detta, risk
finns annars för att jag skulle bli totalt knäpp. :-)
Några kläder/skydd/dylikt har jag inte köpt. Man får låna sådant av
körskolan och det funkar bra. Visst, köpte man kläderna skulle man förstås
slippa svära över illasittande jackor och byxor (med mina 60 kilon är nästan
allt för stort) och rejält använda (läs: insvettade) skydd men det kostar rätt
så mycket och framför allt skulle det för mig innebära att jag så att säga går
händelserna i förväg.
När jag har fixat kortet kan jag fira med att köpa egna prylar och egen
motorcykel men att göra det innan dess skulle kännas lite konstigt faktiskt.
Och däri ligger alltså också ett hinder för mig att övningsköra privat; skulle
jag göra det skulle jag behöva utrustning och maskin. När jag blåser fram på
mopeden nöjer jag mig med mina gamla höst/vinterskor (de träningsskor jag
annars rör mig i är inte bekväma att köra med), ett par slitna jeans, ett par
tröjor (beroende på temperatur), min skinnjacka, hjälm och ett par
crosshandskar från Biltema. Handskarna är lövtunna men värmer fullt
tillräckligt.
Det som annars gäller är mc-stövlar, textil- alt. skinnställ, ryggskydd, hjälm
och rejäla handskar. Man inser ganska snabbt att asfalt är både hård
att möta i ett fall och oangenäm att släpa/åka längs.
Men hur går det att köra mc/moped med min krånglande handled? Ja, det
är en mycket befogad fråga men faktum är att det går bra. Turligt nog verkar
jag kunna greppa om ett styre (och hantera kopplingen) utan att det gör ont.
Visst vore det säkert bättre att avstå körning men vissa saker måste bara få
förtur framför hälsan. :-)
2012-08-25
Sitter och läser "Mc-boken". Det var ett tag sen sist jag gjorde det och alltid
kan man plocka upp något nytt. Vissa kapitel får liksom en ny innebörd nu
när jag har kommit igång med att övningsköra (och vissa andra känner jag
inte alls igen).
Jag minns att allt verkade så enkelt när jag innan semestern läste igenom
boken för första gången. Start, stopp, växling... allt beskrivet i några enkla
punkter. Bara sitt på och kör iväg, typ. Haha, allt visade sig ju vara betydligt
knepigare än så. Samma sak när jag har läst på diverse forum: Köra
motorcykel är ingen match! Ta ett par lektioner, träna lite krypkörning och
sedan är du redo för uppkörning.
Jomenvisst. Oj oj... första körlektionen var en smärre chock. Och den andra.
Och den tredje. Och fortfarande har jag ingen vidare bra koll på vad jag
egentligen gör. Det är väl därför allt känns så osäkert och otryggt, för att jag
inte riktigt vet vad som händer. Jag är mer en passagerare än en förare. Och
det med en lärare bakpå som inte har en chans att gripa in om något skulle
hända. Ja, ni hör ju...
2012-08-26
I går var jag på fest och drack en del så med andra ord ingen moppekörning i
morse. Mina grannar och de boende öst på stan tackar nog för det. :-)
Funderar dock som bäst på om jag ska ta mig en sväng efter middagen,
får väl se hur det känns. I vanlig ordning skulle jag behöva träningen men
samtidigt känns det ibland lite tradigt att bara köra och köra för träningens
skull. Har dubbelpass i morgon eftermiddag på körskolan så nästa körning
är ändå inte så långt borta. Vi ska tydligen ut på manöverbanan för att träna
inbromsningar från högre hastigheter, att luta omkull cykeln under
kurvtagning och dylikt. Det blir nog bra.
Ett dubbelpass är det förresten. En vanlig körlektion är annars 40 minuter
lång så man kör med fördel två sådana efter varandra för att få lite
kontinuitet i körningen. En del av tiden går ändå bort till att gå igenom
situationer, placering och dylikt.
Har i alla fall läst lite mer i mc-boken i dag, några kapitel har det blivit. Har
en annan teoribok också som heter "Körkortsboken" där de mer
grundläggande sakerna behandlas. Det har hunnit hända en hel del när det
gäller teoriböckerna sedan jag tog B-kort. Om jag minns rätt var den bok jag
då hade ganska tungläst och textintensiv medan de nuvarande är mer
"luftiga" och pedagogiska. Skönt att se att utvecklingen går framåt. :-)
Oroar mig lite för vädret i morgon, enligt VK är ett skyfall att vänta och det
beräknas dessutom hålla i sig fram till eftermiddagen. Det blir lagom roligt
att köra i och för den delen också att "ärva" blöta kläder som elever innan
mig har haft under dagen. Nu har jag i och för sig kläder i storlekar som inte
verkar användas av så många andra så det kanske finns ett visst hopp om
att i alla fall byxor och jacka ska vara torra.
15:40 – 17:05 ska jag hålla på och det medför vissa knepigheter när det
gäller min träning. Ska på gymmet innan jag far till jobbet så under
morgonen blir det knepigt att springa och kvällens pass blir alltså rätt så
sent, jämfört med när jag brukar köra det. Normalt sett brukar jag komma
mig ut där vid halv fyra och vara klar någon timme senare. Middagen
kommer att bli en ruskigt sen historia men å andra sidan kommer den att
bestå av tacorester vilket är värt att vänta på.
2012-08-27
Det blev ingen moppekörning i går kväll. Jag roade mig med att må dåligt
och äta i stället. När jag klev upp i morse var det uppehåll så jag passade på
att göra bort träningen då. Behövde dessutom rensa både huvud och kropp
så det passade rätt så bra.
Oroar mig inför uppkörningen, om det nu blir någon uppkörning under detta
år vill säga. Tanken på uppkörning har skrämt livet ur mig ungefär sedan
jag ansökte om körkortstillståndet. Jag börjar veta vad ångest innebär om
man så säger. :-)
Usch, jag fattar inte hur jag ska klara av det där. Säkerhetskontroll, leda
cykeln, lågfartsbana, högfartsbana, inbromsning från 70 och 90, körning i
trafik... blä! Det är ju ungefär hur mycket som helst som man ska kunna.
Jag kommer typ att stupa redan på säkerhetskontrollen. Varför är man inte
född med mc-körningen i blodet?
Emellanåt undrar jag verkligen vad jag har gett mig in på. Det blockerar mig
och förstör stora delar av mina dagar (och nätter). Jag hoppades kunna lära
mig något om mig själv genom detta och förhoppningsvis också få bukt med
vissa av mina problem när det gäller just sånt här med att prestera inför
någon annan, oavsett om det är en trafiklärare eller förarprövare från
Trafikverket, men jag har så här långt inte kunna skönja någon förbättring.
Det är alltid lika jobbigt inför körningarna – jag förstår varför jag avbokade
så många som jag gjorde när jag skulle ta B-kort – och ganska ofta vill jag
bara försöka hålla tankarna på avstånd. Inget vidare bra recept för att lära
sig något.
Vädret i dag har inte lämpat sig för mc-körning. Slagregn sedan i
förmiddags. Kändes inget vidare att bege sig till trafikskolan efter jobbet och
att dra på sig blöta kläder/skydd var inte heller någon höjdare. Sedan
frågade läraren om jag ville köra ut till manöverbanan, som ligger borta vid
flygplatsen. Det vågade jag såklart inte. :-( Väl där övade jag körning i
konbana i gott och väl någon timme vilket var svårt men faktiskt rätt så kul.
Målet med lektionen var att köra banan i 50 knyck och jag kom upp i 42-43
ungefär. Med andra ord krävs mer träning, som vanligt när det gäller mig.
Får se om jag kan ta moppen dit ut någon kväll och träna på egen hand. Att
få upp den i 50 är dessvärre inte något som låter sig göras hur som helst.
Nä, i dag har inte varit någon vidare bra dag, i något avseende. När jag kom
hem från körningen stoppade jag undan teoriboken i bokhyllan för att slippa
se den. Nästa körlektion är på fredag morgon och då är det ut i trafiken som
gäller. Jag mår redan dåligt inför det.
2012-08-28
Mulet hela dagen men inte en droppe regn. Fantastiskt. Efter jobb, träning
och middag satte jag mig på mopeden och körde bort till manöverbanan, en
nätt liten tripp för ett fordon som inte går mycket snabbare än 45. Det gick
bra att köra dit, trafiken till trots, men när jag kom fram var där redan två
motorcyklister varav den ena övade flitigt mellan konerna. Förmodligen ännu
en med drömmar om mc-kort. Jag körde några vändor jag också men kände
mig mest i vägen och drog så småningom ut på Obbolavägen igen. Körde en
bit där innan jag vände och körde tillbaka till manöverbanan.
Motorcyklisterna var kvar så jag väntade en stund, körde några fler vändor
mellan konerna, väntade ytterligare en stund och så småningom begav de
sig iväg.
I och med att mopeden inte är världens mest accelerationssnabba fordon var
det inte helt optimalt att dela utrymmet med två motorcyklar så jag var
ganska glad när de hade lämnat området. :-) Körde då ett par rejäla
rundor av den typ som jag hade tränat i går och med ungefär samma utfall,
dvs det gick bra i 42-43 km/tim. På grund av mopedens begränsningar
kunde jag inte testa i högre hastigheter än så men det lovar väl lite gott i alla
fall inför framtiden.
Sedan begav jag mig hemåt i den kyliga luften. Det börjar verkligen märkas
att hösten är i luften. Var en del trafik även på vägen tillbaka men det gick
bra. Var stelfrusen när jag kom hem och det var skönt att komma in i
värmen. Ska se om jag kanske ger mig ut en sväng i morgon bitti innan
jobbet men då blir det nog inte tal om att köra ända bort till manöverbanan.
För mycket tid går bort i "transportsträckan" dit och tillbaka. Får öva lite
stadstrafik i stället tror jag.
Har återupptagit sökandet efter ett garage. I värsta fall måste jag ha något
att förvara moppen i och i bästa fall den framtida motorcykeln.
2012-08-29
Tog en sväng med mopeden efter jobb, träning och middag. Orkade som
väntat inte köra bort till manöverbanan utan nöjde mig med att snurra runt
i de centrala delarna av stan. Kändes bra trots en hel del trafik. Avslutade
med en sväng på Västerslätt. Var ganska frusen när jag kom hem igen. Blir
nog mer stadstrafik i morgon, som träning inför fredagens pass med
trafikskolans motorcykel. Det är som sagt ganska stor skillnad mellan den
och moppen men en del tror jag nog att man har igen ändå av att öva även
med ett betydligt långsammare och lättare fordon.
Som jag har skrivit tidigare måste man ibland vara ännu försiktigare när
man kör mopeden på grund av att den är så pass begränsad som den är när
det gäller acceleration och hastighetsresurser. Sedan är det förstås betydligt
sämre bromsar på den – ABS på motorcykeln – och växellådan är heller inte
lika exakt på den, vilket ger upphov till en del mindre lyckade växlingar.
Mellan vissa växlar finns det "extra frilägen" som är lätta att hamna i. Gäller
att växla distinkt och samtidigt mjukt. På motorcykeln behöver man bara
peta i växlarna. En viss skillnad som sagt. Mopedens koppling far nog inte
helt väl av den behandling som jag utsätter den för när jag tränar
krypkörning på mc-manér, dvs med dragläge/gas, och rent allmänt är det en
del "skrammel" runt den som det inte är med motorcykeln. Men något annat
var väl inte att vänta heller. :-)
2012-08-30
Har nu två annonser ute efter garage och hoppas på det bästa. Har dock inte
fått några napp vid tidigare försök men vad göra.
Som jag har skrivit tidigare är man ju rätt så utsatt när man kör mc och
riskerna är givetvis något som jag har funderat en del över. Något kan
mycket väl hända och smäller man i tillräckligt hög hastighet och/eller har
tillräckligt mycket otur är det ju kort och gott kört. Och det vill jag såklart
inte! Herregud, jag vill inte haverera ens det minst lilla, någonsin. Men det är
en svår avvägning, det där. Man får inte bli alltför försiktig, passiv och "feg"
när man ger sig ut heller – ett sådant beteende är inte trafiksäkert.
Och det är väl det som jag delvis kämpar med, alltså viljan att bromsa ner
hastigheten till en nivå när jag känner att jag har full kontroll över
situationen och massor av säkerhetsmarginaler. Med mopeden är det inga
problem – en bra dag toppar den just över 50 – men med motorcykeln är det
en annan historia. Med den förväntas man hänga med i trafikrytmen, kunna
dra på ordentligt när man svänger ut på större vägar och kort och gott ta
plats i trafiken.
Det finns dock särskilda situationer där man måste vara synnerligen
försiktig och om man är det kan man nog undvika en hel del av de
potentiella farorna som motorcyklist. Typexempel är vänstersväng, körning
på halt underlag/i mörker, att undvika frestelsen att dra på mer än
omständigheterna medger (de flesta dödsolyckor med motorcyklar
inblandade inträffar utanför tätbebyggt område och på grund av att föraren i
en kurva har dragit rakt ut i terrängen), omkörningar och en del annat som
för en över i mötande körfält. Smäller det i låg hastighet inne i stan så ja, det
gör ju ont det också och man kan säkert bryta både ett och annat även på
det sättet men risken för dödlig utgång är inte lika stor.
Man tenderar att bli något otroligt misstänksam mot t.ex. bilar som står
stilla i en korsning och har väjningsplikt mot den väg där man själv kommer.
Somliga tar sig frihet att, efter inbromsning till stillastående, plötsligt rulla
någon extra meter för att hamna närmare stopplinjen/motsvarande. Sådant
kan skrämma livet ur en tvåhjulig förare.
Man påminns också om hur lätt en motorcykel (eller moped eller cyklist)
försvinner bakom A-stolparna på en bil. Om bilen långsamt rullar mot
korsningen och man själv närmar sig den i en viss hastighet så kan man
hålla sig bakom A-stolpen i flera sekunder, gott och väl tillräckligt lång tid
för att bilisten ska tro att kusten är klar och svänga ut. Att försöka få
ögonkontakt, visst, det är ju bra, men bara möjligt på ganska nära håll och
med visiret nedfällt och bilföraren i sin "glasbur"... nä, det går inte att
tillämpa så ofta som man kan önska.
2012-08-31
Gissa om jag hade oroat mig för morgonens körning. Stadstafik,
morgonrusning, regn... under natten mot i dag drömde jag att jag körde och
att det gick helt åt pipan. Min lärare var liksom skum också, det var han
men ändå inte... surrealistiskt som det gärna blir i drömmarnas värld. Hade
ingen vidare morgon.
Men men... väl ute i trafiken gick det väl... ja, halvhyfsat. Lärde mig en del
nya saker och blev påmind om en del saker som jag borde vara väl medveten
om. Gjorde en del saker bra och andra mindre bra. Missade högerregeln på
ett ställe och att enkelriktat upphörde på ett annat ställe. Inga incidenter
dock utan mest bara påminnelser från läraren. En lärande process... synd
att man ska behöva vara så långsam i sitt lärande bara. Blir till att nöta på
med mopeden. Tack och lov går det att tillämpa merparten av sakerna även
med den, i alla fall i stadstrafik då.
Mycket handlar om positionering inför korsningar längre fram, att planera
färden... uppsikt, högerregeln, huvudled eller inte? Enkelriktat... ligga rätt
vid höger- eller vänstersväng beroende på hur korsningen ser ut. Det är
mycket att tänka på jämfört med när man kör bil, det måste jag säga. I och
för sig har man ju fått mer rutin i bilkörningen och behöver inte i lika stor
utsträckning hantera själva framförandet av fordonet så det underlättar
onekligen. Jag ser fram emot att uppnå den nivån även med motorcykeln.
Vi stannade till några gånger under resans gång för att gå igenom vissa
saker. Tränade start i motlut gjorde jag också. Mot slutet av körningen
började det regna ordentligt så då passade det bra att återvända till skolan
och köra en genomgång av säkerhetskontrollen eller i vart fall vissa delar av
den såsom lager och bromsar. Mao de viktigaste sakerna. :-) Belysningen är
också viktig förstås men att kolla den är ju inte vidare komplicerat. Blir till
att träna även det där på moppen.
Nästa lektion – en dubbel även den – är inbokad till nästa onsdag och då blir
det till att träna inbromsning från högre hastigheter, dvs 70 och
uppåt. Sedan har jag en enkellektion på torsdagen och så Risk-2:an
måndagen efter det då. Börjar så smått känna mig mer redo för den än jag
gjorde för någon vecka sedan och det känns ju bra.
Har i skrivande stund tagit 12 lektioner, dvs 12 x 40 minuter. I paketet som
jag köpte ingick 10 lektioner och jag har med andra ord blivit tvungen att
köpa fler. Ytterligare 10 blev det och jag kommer nog att utnyttja varenda en
av dom.
På körskolan händer det ibland (ganska ofta nu när jag tänker efter) att man
hamnar i samtal med andra mc-elever. Skolan har två lärare som utbildar
på mc och de kör sina pass samtidigt så det blir lätt så att man är två
personer som samtidigt drar på sig utrustning inför ett pass eller tar av
utrustning efter ett pass eller överlämnar utrustning till någon som ska ut
eller väntar på utrustning från någon som snart ska komma tillbaka. I
samband med de situationerna hamnar man som sagt lätt i samtal om hur
det går, hur långt man har kommit osv. Jag upplever det som att många har
kommit längre än mig / är bättre än mig men det kanske är mest inbillning,
jag vet inte.
Något som är tydligt är i alla fall att några har kört cross sedan ung ålder,
övningskör privat eller fått erfarenhet på annat sätt. Där ligger jag i lä. Visst
körde jag en del moped och cross på åkrarna där hemma men det var ju inte
mer än så heller och jämfört med stadstrafiken är skillnaderna stora.
Men som sagt, man hamnar lätt i samtal med de andra eleverna och
undantaget känslan att "alla är bättre än mig" så är det rätt så kul faktiskt.
:-) Lite prat om vem man kör med, vilken maskin man kör, om man
övningskör privat, om man tycker det är svårt ("suck, jag kommer aldrig att
fixa lågfartsbanan"), om man har tid för Risk 2 / teoriprov / uppkörning
snart och lite sånt där. Hur långt man har kommit i sin utbildning, kort och
gott.
Jag upplevde inte alls samma sak när jag övningskörde för B-kortet. Kan
inte minnas att jag pratade med någon annan elev då. Man kom dit, skrev
sina pärmar eller körde sitt pass och stack hem efteråt. Kanske ligger en del
i ritualen med kläder och skydd – för det blir nästan något av en ritual att ta
på och av sig de där sakerna. Man har favorithandskar och blir förbryllad
när de är upptagna alt. genomsura så att man måste acceptera något annat
par. Man har sitt ryggskydd (som det i mitt fall bara finns ett exemplar av)
och sina stövlar. Framför allt har man sin hjälm. När det gäller hjälmen
använder jag alltid samma hjälm. Första passet hade jag en integralhjälm
som i och för sig var okej men när jag sedan bytte till en s.k. jethjälm blev
jag varse att den var bättre när det gällde att samtala med läraren bakpå.
Dessutom blev sikten bättre.
Det man får offra med en sådan hjälm är skyddet för ansikte/haka. När jag
kör mopeden har jag en egen hjälm förstås och den är av integraltyp och jag
känner mig en aning instängd i den jämfört med körskolans jethjälm. Den
hjälmen lyckades jag förresten låna med mig från Bjurholm utan att mina
föräldrar märkte något. Jag vet inte i vilket sammanhang den kan ha
införskaffats – det kan ha varit när brorsan skaffade sig en skoter – men den
sitter bra på mig och får duga så länge jag puttrar omkring på moppen. När
jag köper mc får det bli en ny hjälm. Om den hjälmen blir av integral- eller
jetmodell, tja... det återstår att se.
2012-09-01
Det blev ingen cd. Eller ja… rättare sagt, det blev ingen körning i dag. Hade
annars tänkt öva stadskörning med mopeden men vädret har varit sådant
att jag inte har känt någon pepp alls. Det har regnat och regnat och regnat
och regnat... stundtals lite mindre och stundtals lite mer, men det har
liksom aldrig helt hållit upp och det har alltså varit tillräckligt för att hålla
mig inomhus. I stället har jag ätit en på tok för omfattande lunch, sovit och
läst i mc-boken. Sanning att säga var det läsningen som fick mig att somna.
Håller tummarna för att det blir bättre väder i morgon så att jag då känner
mig mer sugen på att sticka ut. I värsta fall får jag väl passa på under någon
av de där stunderna när det regnar lite mindre.
Har också roat mig med att ha mitt handledsskydd i dag och insett att ja, jag
skulle nog kunna köra med det på men nä, det är nog säkrast att ta av det
när jag ska ut i trafiken ändå. Det blir förstås inte idealiskt när det gäller
handledens möjligheter att blir bra men det må vara som det är. Den kan
läka ihop när det inte längre är säsong för att köra mc/moped.
Såg ett garage på blocket, Öst på stan och 800 kr i månaden. Bra läge men
ughh, priset... 600 hoppas jag på men hittar jag inget bättre får jag väl
acceptera något sånt där. Det är ju inte så att jag har så mycket till val,
egentligen. Förvaring måste jag ha, så är det bara.
Har också tillbringat dagen med att försöka undvika att tänka på
uppkörningen, när den nu kan bli av dvs. Blotta tanken på den gör mig
illamående, därav försöker jag undvika att ha den i tankarna men det är
lättare sagt än gjort. Den liksom ligger där och gnager och pockar och har
sig. Läget just nu är att okej, med en massa träning kanske jag kan klara ett
av momenten som ingår, alltså lågfart, högfart, bromsning osv men att få
ihop ett komplett prov; hur i hela Helsingland ska DET gå till?! Ahhh... jag
kan det inte förstå...
2012-09-02
Regnet höll upp i förmiddags (och just nu har det spruckit upp, kors i taket)
så medan tvättmaskinen jobbade tog jag mig en sväng med mopeden.
Tränade stadstrafik, dvs samma rutiner som i fredags, och det gick väl
halvbra i alla fall. Inte så mycket trafik en söndagsmorgon men man får se
till att ha uppsikt i alla fall. Något jag stör mig på är dock de trafikljus som
vägrar slå om, förmodligen för att mopeden är för lätt/liten för att trigga
sensorerna, och där man alltså måste välja mellan att köra mot rött eller
vända om och köra tillbaka. Jag väljer genomgående att vända om. Köra mot
rött känns som ett alltför stort "no-no" för att jag ska göra det än om kusten
är klar.
Morgonen fortsatte med att jag tackade ja till det där garaget för 800
spänn/månaden. Dyrt som sagt men vad göra... bara en månads
uppsägningstid i alla fall. Skulle jag hitta ett via Bostaden skulle jag vara
fast för ett år framöver och deras kostar ungefär lika mycket. Värme, plats
för en bil och några kvadrat extra – med lite tur rymmer jag både moped/mc
och bil där – och inte så himla långt bort att det känns jobbigt. Visst, runt
hörnet här på Haga vore idealet men ibland får man ta det som erbjuds.
Innan middagen gjorde jag mig en sväng till Biltema och köpte ett s.k.
depåstöd. Bra att ha både till moped och framtida mc. Ja... bra att ha...
nästan nödvändigt att ha faktiskt. Så det åker till garaget så snart jag har
fått nyckel till det, blir väl i början av kommande vecka. Ska också ta dit de
prylar som följde med mopeden, alltså kåpor, sadel, styre, fälgar osv.
Onödigt att ha sådant i förrådet här. Det lilla (förhoppningsvis) skruvande
jag avser göra med mopeden lär ändå göras i garaget. I första hand är det
sadel och kåpor som ska bytas tillbaka till originalprylarna. De där Monstersakerna (dvs energidrycken Monster) som just nu sitter där är jag inte någon
större anhängare av. Gör jag reklam för något vill jag ta mig tusan ha betalt
för det också.
Funderade svagt på att ge mig ut på nytt nu under kvällen men det kom en
ny regnskur tidigare och efter ärendet till Biltema gjorde jag en del annat och
ordnade middag efter det och fastnade i telefon efter att ha ätit och nu börjar
det kännas lite sent, så... i morgon är dock en ny dag med nya tag. Hoppas
att vädret fortsätter att bli bättre.
2012-09-03
Hade körlektioner inbokade både onsdag och torsdag men har nu bokat av
den på torsdag. Dels var det en enkellektion, dvs 40 minuter, och jag tycker
att man knappt hinner något under en sådan, och dels låg den så jäkla illa;
13:15 – 13:55. Jag har helst körningarna före eller efter jobbet men det
känns ändå som ett bakslag att boka av en körning, oavsett
omständigheterna. Det känns som att jag "ger upp" och det gillar jag inte
alls. Ibland känns det som att jag för en nästan ständig kamp mot det där;
att ta tjuren vid hornen eller att ta den enkla vägen ut.
Dubbellektionen på onsdag ligger i alla fall kvar och den är innan jobbet så
det passar desto bättre. Men det blir också den sista körningen innan Risk
2:an, som är nästa måndag. Brr! Det känns redan nervöst. Jag hoppas att
det blir mer roligt än nervöst. Av det jag har läst på diverse forum har folk
tyckt att det har varit givande. Det jag ev. kan oroa mig för är att jag inte är
tillräckligt bra på att hantera motorcykeln, dvs samma oro som jag kände
tidigare och som var orsaken till att jag flyttade fram Risk-2:an några veckor.
Nu har jag ju hunnit köra några lektioner sedan dess och kommer som sagt
att hinna köra även på onsdag (och lite mer med moppen också) så relativt
sett kommer jag att vara "mer redo" än jag tidigare var... är bara att hoppas
att det räcker.
Efter jobb och träning och middag tog jag en sväng med mopeden. Körde
bort till manöverbanan och drillade konkörning där. Som vanligt var det
redan folk där som övade och det kändes som alltid lite knasigt att puttra
genom banan på en moped när de andra körde motorcykel. Men men, jag tog
den i modiga 45 och med andra ord återstår inte så mycket till målet, dvs 50
knyck.
På vägen tillbaka körde jag en stor lov via Teg, Böleäng, tillbaka mot
Söderslätt, över Kyrkbron, svängde ner till Strandgatan och körde runt en
stund på gatorna Öst på stan. Som jag har skrivit tidigare finns det där en
massa korsningar som är perfekta för att träna krypkörning,
väjningsplikt, högerregeln och sånt. Och trafikanter saknas inte heller;
bussar, bilar, fotgängare och cyklister frekventerar den där delen av stan.
När jag parkerade mopeden här utanför hade jag varit ute i nästan exakt en
och en halv timme och det känns i kroppen så här efteråt. Stelfrusen är den,
trots att det ändå var 14 grader ute. Trött är jag också så det får nog bli en
tidig kväll. Med lite tur håller vädret i sig till i morgon så det blir läge att
köra även då.
2012-09-04
Klev upp extra tidigt i morse och konstaterade fint men kallt väder. Knappt
fem grader. Efter att ha funderat en stund sköt jag på moppekörandet till
efter jobbet och gjorde i stället en del styrelsearbete. När jag gick till jobbet
kunde jag bara konstatera att det var ett klokt beslut att vänta med att ge
sig ut på gatorna, det var verkligen kyligt i luften.
Det går mycket upp- och ner i mitt liv just nu. Ena sekunden kan jag känna
att allt är hopplöst – mycket på grund av detta projekt – och nästa kan jag
må rätt så bra ändå. Jag försöker övertyga mig själv om att jag kommer
att fixa det här och försöker undvika att tänka alltför mycket på
uppkörningen och andra svåra moment (och för den delen också nästa
körlektion, som är illa nog) men det går lite så där. Bäst går det om jag håller
mig sysselsatt med annat, dvs träning eller jobb. Framför allt träning. Efter
en viss gräns (läs: sträcka) måste man helt enkelt fokusera på löpningen
och mycket av oron hamnar någonstans i skymundan.
Under lunchen gick jag en sväng ner på stan och då var det fortfarande fint
väder (och varmt). Några timmar senare var det gråmulet och regn... och jag
kände hur kvällens moppetur blev alltmer avlägsen. Efter träning och
middag höll det dock upp så jag stack snabbt som tusan ner på stan och
övade stadstrafik i trekvart. Klockan var då strax innan arton och det var
fortfarande en hel del trafik i farten. Bra träning med andra ord.
Körningen gick skapligt; jag "missade" högerregeln i ett par korsningar
(missade i avseendet att det gick lite väl snabbt genom korsningarna)
och trängde mig vid ett tillfälle lite lätt före några fotgängare som också hade
grönt ljus. Eller trängde och trängde, det rörde sig om kanske fyra-fem meter
mellan mig och dom så det var ju ingen fara men egentligen borde jag ha
stannat. Just i den situationen fanns det dock också andra faktorer att ta
hänsyn till, nämligen bakomvarande trafik så tja... samtidigt som jag kände
"oups" så var det också en i alla fall delvis medveten handling. Att bromsa in
till stillastående mitt på E4:an kändes inte så lockande...
Precis när jag var klar med körningen och hade parkerat moppen här
utanför började det regna igen... först lite försiktigt och senare kom rena
rama syndafloden. Min runda var med andra ord bra tajmad.
Nu ska jag försöka komma mig i säng i tid och hoppas att jag får sova
gott inför morgondagens körlektion. Oddsen är inte så stora men de blir
definitivt inte bättre av att jag är uppe halva natten.
2012-09-05
Sömnen blev som väntat inte helt perfekt eller rättare sagt kunde den ha
varit betydligt bättre. Jag fick i alla fall några timmar av den.
Vädret var skapligt när jag klev upp. När jag cyklade till gymmet hade det
börjat mulna på. När jag cyklade till trafikskolan fick jag några regndroppar
på mig. När jag satte mig på motorcykeln var det uppehåll och fortsatte vara
det under körningen – tack och lov.
Körlektionen gick... rätt så bra måste jag faktiskt säga. Lätt att tycka det
efteråt när man bara är glad över att ha fått det överstökat men ändå.
Litegrann börjar jag faktiskt lära mig om detta med att köra motorcykel.
Denna gång övades körning mot mål, rondeller, körning i högre hastigheter,
acceleration från korsningar och sånt. En massa snurrande i stans
ytterkanter. Vi avslutade på manöverbanan där jag fick testa inbromsningar
från 70, 90 och 110. I synnerhet 110 var ganska hårigt. Är inte alls van vid
att köra i de hastigheterna och därmed inte heller den hårda accelerationen
upp dit. Åkte först med när läraren visade hur det skulle gå till och det sög
ordentligt i maggropen. Till saken hör också att manöverbanan inte är
så jäkla bred, i alla fall inte i mina ögon, och för den delen inte heller så
lång. Inbromsningen blev alltså ganska sen. Men mot slutet av lektionen
kunde även jag få upp hojjen i ca 110 och bromsa innan skogen tog mig. :-)
På vägen dit och tillbaka körde jag längs sträckor i 50-70-90 och det gick
fint. Än om hastigheten känns ovan till en början så märker jag att jag
successivt vänjer mig. Tidigare kändes 70 (och 50!) som fullt tillräckligt och
ibland kanske jag har väl höga krav och förväntningar på mig själv. Har man
aldrig kört över 70 med motorcykel så är det nog ganska naturligt att det
känns både ovant och osäkert.
Missade några hastighetsbegränsningar (körde ca 55 där det var 40) och en
skyltning (som jag måste kolla upp igen när jag är ute med mopeden nästa
gång) samt gjorde ett onödigt körfältsbyte när vi svängde upp mot Ålidhem.
Det sistnämnda hade sin grund i ren och skär (o)vana; jag brukar tidigt
lägga mig i vänster körfält för att fortsätta till Ålidhems centrum (Sandra)
eller till Tomtebo (Jocke och Sara). Denna gång skulle jag dock sikta in mig
på förlossningen och då var det höger körfält som gällde.
Det var skönt att få den där körningen ur vägen och nu känns det inte
längre fullt lika hopplöst inför måndagens Risk-2:a. Men innan dess lär jag
nog hinna oroa mig fullt tillräckligt ändå. Det bästa vore ju att få köra
maximalt när man ändå är på topp, så att säga.
Kängorna och handskarna som jag använder var både svettiga och blöta,
inte riktigt som man väntar sig på det första passet för dagen. Kör man sist
av alla är det ju en sak men när man är först ut förväntar man sig nästan att
prylarna ska vara åtminstone hyfsat torra. Jag hade i alla fall med mig
ombyte och efter att ha tvättat händerna några gånger släppte den värsta
lukten.
Men jag förstår att de måste tvätta kläder och skydd flera gånger per säsong
för herregud så ofräscht allt blir efter att elev efter elev har svettats i
prylarna under mer eller mindre ångestfyllda omständigheter. Till det ska
dessutom läggas en sensommar med riklig nederbörd.
2012-09-06
Är precis hemkommen från kvällens tur på mopeden. Det blev några svängar
inne i stan, ganska mycket trafik trots att klockan hade passerat 18. Gjorde
en del körfältsbyten, nötte högerregeln och annat nyttigt. Höll sånär på att
bli påkörd av en cyklist också. :-) När jag skulle svänga in på en mindre gata
skulle jag också passera en cykelbana och jag hann precis uppfatta i
ögonvrån att det kom en cyklist från vänster. Både jag och cyklisten gick på
våra bromsar, jag fick stopp på maskinen direkt och cyklisten kunde
passera framför mig. Gissa om jag fick förhöjd puls och var försiktig i den
korsningen därefter.
Det är precis som när jag höll på med bilkörkortet och för den delen också
ett tag efter att jag hade tagit det; stadstrafiken förefaller emellanåt våldsamt
komplex och jag har nästan allt fokus på andra motorfordon. Fotgängarna är
inget problem, de rör sig ju inte så snabbt, men cyklisterna, vars cykelbanor
man ofta måste korsa i samband med svängar i korsningar, slarvar jag med
att hålla utkik efter. Således måste det bli skärpning inom det området för
farligt är det och jag skäms rejält över att missa sånt där. När jag sitter i
bilen har jag, utan att skryta, väldigt bra koll på cyklisterna (efter att sånär
har kört på en under mitt första år som körkortshavare).
Nåja... det är väl att se som en nyttig erfarenhet antar jag. Något att lära sig
av.
En annan grej jag måste fråga min lärare om är de fall med högerregeln där
man har kommit ner i fart inför korsningen, rullat ut någon meter i den och
det då uppenbarar sig en bil från höger. Inte helt ovanligt om sikten är
skymd och bilen dessutom kommer i lite högre hastighet. Visserligen i laglig
hastighet men ändå. Att då pallnita för att släppa fram den är väl som man
enligt regelverket borde göra men det verkar för mig något osmidigt. I de
hastigheter jag och bilen rör oss finns det liksom ingen risk för att vi ska
krocka – i synnerhet inte om jag, som man bör göra, accelererar iväg genom
korsningen – utan det blir snarare fråga om hur hårt man ska hålla på
reglerna. Någon form av avvägning mellan regler och smidigt förfarande
trafikanter emellan finns ju nästan alltid.
Det var i alla fall bra erfarenheter. Under dagarna framöver kommer det inte
att finnas så mycket tid till att köra moped. Blir först på söndag så nästa tur
blir väl då och troligen blir det då mer stadstrafik. Det kan liksom inte bli för
mycket av den varan. Tja, det kan väl inte bli för mycket av något egentligen
men jag tror att jag lär mig mer av det än att t.ex. ligga och köra efter någon
mindre väg eller för den delen reta upp andra trafikanter längs E4:an. På
måndag är det som sagt dags för Risk-2:an så det blir nästa pass på
motorcykel. Sedan har jag bokat in ett dubbelpass på fredagen men det
ligger inte bra till, tidsmässig sett, och efter att ha varit på tjänsteresa i flera
dagar brukar jag väldigt gärna vilja jobba. Får väl se hur det blir.
2012-09-07
När jag joggade i morse var det +1,5 grad (grader?). Alltså ingen temperatur
för att fräsa runt på mopeden. Och efter jobbet åkte jag hem till Bjurholm
och där/här blir det inte heller någon körning. Men teoriproven kommer
man ju åt via nätet så lite sådant går alltid att nöta på med. Ska strax ta tag
i det... läste på lite om cykelbanor/cykelöverfarter efter att ha skrivit
gårdagens inlägg och är nu lite klokare. Dock måste jag fråga min lärare om
vissa ställen som verkar avgränsas dels av en markering för cykelöverfart
och dels, på andra sidan, av övergångsstället. Om övergångsstället så att
säga också räknas som en avgränsare eller hur det är...
Det är ju roligt att det alltid finns något att lära sig men kan vara ganska
frustrerande också. :-) Och jag fattar inte hur dagens ungdomar klarar teorin
utan att gå några teorilektioner.
Hm, nu blev jag varse att vi, dvs Transportstyrelsen, faktiskt har gett ut en
bra folder om just cykelöverfarter osv. Inte dumt alls. Här finns den.
Hu, jag grämer mig över det som jag höll på att ställa till med i går. Bara att
försöka lära av det inträffade eller rättare sagt det som kunde ha inträffat
och utnyttja den erfarenheter i framtida körning. Tyvärr kan sånt där leda
till att jag blir lite väl försiktig – nästan rädd – i trafiken och i stället
undviker att köra där sådana situationer kan uppstå. Jag måste bli bättre
på att ta tjuren vid hornen och våga mer, med den nyvunna erfarenheten
som grund.
Tror inte det blir några teoristudier. Jordgubbar med grädde känns betydligt
mer lockande.
2012-09-10
Så var Risk-2:an gjord. Gissa om jag var nervös inför den... har läst allt
möjligt på diverse forum om vad folk har fått göra. Bromsa hårt i 100 knyck
med passagerare och sådant. Köra av i skarpa kurvor för att få prova
på hur det är. Nåväl, många har tyckt att det har varit riktigt kul och lärorikt
också...
...och jag får sälla mig till den senare skaran! :-) Det var mestadels riktigt kul
och allt var lärorikt.
Så här kan det se ut. Eller så här.
Ännu ett steg avklarat alltså. Härnäst är det teoriprovet som hägrar och det
om precis en vecka, dvs den 17 september. Inför det kommer jag i alla fall
inte att känna mig dödligt nervös. Teori brukar passa mig bättre än praktik.
:-)
Men för att återgå till ämnet...
Anlände vid "Umeå Trafiksäkerhetscenter i Hörnefors" (!) strax efter sju i
morse. Läraren som skulle hålla i det hela höll då på att baxa ut
motorcyklarna. Honda Hornet 600 av relativt ny årsmodell såvitt jag kunde
förstå. Åter till dom strax...
När jag tog B-körkort gjorde jag halkbanekörningen på samma anläggning
och än om det hade expanderat sedan dess så kände jag igen mig.
Jag minns exakt var man gjorde undanmanöverprovet för den imaginära
älgen/barnvagnen. Kändes lite märkligt med ett sådant återseende, det är ju
inte precis så att man återvänder till ett sådant ställe vart och vartannat år
(än om man nog skulle behöva det).
http://www.htc.nu/ finns de förresten på, om någon skulle vara nyfiken.
När deltagarna (fyra personer) var på plats följde lite rutinmässiga moment
såsom identitetskontroll och nykterhetskontroll. Det har tydligen hänt att
personer har dykt upp onyktra. Helt otroligt tycker jag men efter en hård
helg är det väl ingen omöjlighet att lite sitter kvar och en mycket viktig
säkerhetskontroll är det verkligen.
Sedan hade läraren en genomgång av vad förmiddagen skulle innehålla
varefter vi bytte om (jag hittade kläder som passade, hurra!) och gick ut för
att känna på maskinerna. Först av allt fick vi göra en säkerhetskontroll
vilket nog såg lite fånigt ut, ingen av oss hade stenkoll på hur en sådan
egentligen skulle genomföras så vi gick runt cyklarna, kände lite på bromsar
och hjul och försökte verka duktigare än vi var. :-)
Två av oss körde förresten som privatister och två (varav jag alltså var en)
körde på körskola.
Efter att ha kollat hojarna och fått några praktiska instruktioner i kontroll
av sådant som är mer viktigt än annat att undersöka (dvs bromsar och
lager) hoppade vi på och startade och rullade ut på banan.
Där körde vi några varv för att lära känna maskinerna, först genom en
slalombana och därefter i lite högre hastighet på en raksträcka med
påföljande undanmanöver. Inga större konstigheter alltså. Jämfört
med motorcykeln jag kör på trafikskolan visade sig Hondan nästan än mer
lättkörd, ha en aning mer pulver (102 hästar mot 78) och var på det hela
taget en angenäm bekantskap. Nästan sjukt välbalanserad och rätt så lätt
att kontrollera. ABS-bromsar hade den givetvis. Bra start på dagen alltså.
Den motorcykel jag körde såg ut ungefär som på denna bild (se även detta
klipp). När vi skulle välja färg gick jag snabbt som tusan till den svarta. :D
Det fanns också en guldfärgad, en vit (som var lägst och som den
längsta personen i sällskapet av någon anledning valde), en grå och en gul,
som läraren körde.
Efter uppvärmningen... minns jag inte vad vi gjorde.
Jo, vi provade på att svänga. Det kan låta enkelt men är något av en
vetenskap faktiskt. Vi fick köra i ca 50, släppa styret med vänster hand och
svänga med höger och se hur hojen reagerade. Efter det körde vi i ca 50 och
släppte styret med båda händerna och försökte styra hojen endast med
kroppsrörelser. Det gick men var inte så effektivt. :-)
Sedan övergick vi till motstyrning. Att förklara det ska jag inte göra här och
nu – kolla gärna in t.ex. denna video på Youtube – men i korthet går det ut
på att man svänger genom att styra åt motsatt håll! Kan låta otroligt men det
funkar faktiskt så. När man cyklar så gör man också det än om det inte blir
lika märkbart i de låga hastigheter det då rör sig om.
Vi tog med oss de nyvunna kunskaperna till en annan del av området och
tog en paus där innan vi satte oss på cyklarna igen och provade på att köra
genom en 180-graders kurva i olika hastigheter. Motstyrningen kom där till
sin rätt och ändå höll vi inte mer än 30. De som hade kört mest av oss höll
väl närmare 35-40 och vi som inte var fullt lika erfarna tyckte att det var
fullt tillräckligt att ta kurvan kring 30. :-) Det var skönt att inte känna sig
"fegast" i det där sammanhanget. Jag hamnar så lätt i situationer där jag får
för mig att alla är bättre än mig.
Vi drog alla samma slutsats; det är inte alls roligt att komma in i en skarp
kurva och känna att "jäklar, detta blir knepigt" och ändå finns det mycket
mer grepp under däcken än man kan tro. Den spärr man har sitter alltså i
huvudet. Vi fortsatte att köra i den där kurvan från olika håll och i olika
hastigheter. Närmare 40 ville då inte jag köra, då "rann" jag direkt utanför
det streck som markerade dikeskanten. Där finns det en del för mig att öva
på men den huvudsakliga orsaken till att jag/vi var där var ju för att inse att
man har gränser och få känna på hur man beter sig när de gränserna gör sig
påminda.
Ja... sedan återvände vi till den första delen av området och provade på
inbromsningar mellan 70 och 90. Dels "behagliga" (men ändå
effektiva) inbromsningar och dels inbromsningar av det hårdare slaget. Vi
fick känna på hur det känns när ABS:en grep in (vilket jag kände igen från
trafikskolans hoj) och jämförde bromssträckor beroende på inbromsningens
hårdhet.
En av de som deltog fick agera "testpilot" några gånger (jag tror det var för
att han var mest erfaren av oss) medan vi andra stod vid sidan om och
kunde konstatera att det faktiskt går att bromsa på en kortare sträcka utan
ABS än med. Låter kanske konstigt men så är det. Med ABS har man dock
möjligheten att väja undan så nog är ABS bra alltid. Extremt hårda
inbromsningar föds ju i regel av att något oväntat händer och i de
sammanhangen gäller det att inte glida mot faran med låsta däck. Och nej,
vi behövde inte utsätta oss för att pallnita i 100 med en passagerare bakpå.
:-)
Läraren höll en kortare "teorilektion" om att bromsa och sedan var tiden
slut. Fort hade förmiddagen gått. Vi lämnade motorcyklarna där vi hade
hämtat dom (en ny grupp skulle ta vid) och bytte tillbaka till våra "civila"
kläder. Läraren sa några avslutande ord och tackade för en bra förmiddag.
Vi satte oss i våra bilar och åkte hem.
Så... var det värt 3000 kronor? Ja, tveklöst!
Var det något att vara nervös inför? Nej, som vanligt var det inte det. Jag kan
så mycket mer än jag tror...
Blev alla godkända? Ja!
Lärde jag mig något? Massor. Varje gång jag sitter på en motorcykel lär jag
mig förvisso saker men Risk-2:an var väldigt givande.
Vad var bäst? Att tillämpa motstyrning i den där skarpa kurvan. Mot slutet
började jag få lite känsla för det.
Vad var sämst? Att tiden gick så fort. Jag hade gärna tränat kurvtagning...
slalom... inbromsning... ja, allt, resten av dagen...
Sist men inte minst måste jag också få sagt att det var kul att köra
utan lärare bakpå. ;-) Det är såklart jättebra och nyttigt och allt man kan
tänka sig att det är ordnat på det viset på trafikskolan där jag går men det är
ändå något speciellt att gränsla hojen och dra iväg på egen hand, om än på
ett inhängnat område och under väldigt kontrollerade förhållanden. Jag
känner att jag börjar komma till en nivå där jag upplever en viss nyfikenhet
inför motorcyklarna, alltså att jag vill testa... och inte bara skräms av dom.
Ett steg i rätt riktning alltså.
2012-09-16
Oj, nu har det gått nästan en vecka sedan jag senast skrev här. Det har sina
skäl dock, främst att jag var i Norrköping större delen av veckan som var och
där blev det ju inte något kört. Däremot desto mer funderande.
Lite teoristudier kunde jag i alla fall sysselsätta mig med på hotellrummet
under kvällarna och det kändes bra. Teoriprov i morgon, gäller att vara
förberedd. Ska strax fortsätta med körkortsboken. Har hunnit drygt 2/3 av
den och tänker, efter att ha läst den, gå tillbaka för att skriva ner några
stolpar bland annat när det gäller omkörningsförbud i olika situationer och
annat smått och gott. Det är inte helt lätt att hålla koll på allt och i
synnerhet inte de undantag från vissa förbud som finns.
En del funderande ägnade jag mig som sagt också åt. Ja, för den delen också
en del nervositet inför körlektionen i förrgår. Hade bokat in den under
förmiddagen och fruktade (bland annat) dåligt väder. Mycket riktigt blev det
riktigt otrevligt väder. Under den tidiga morgonen var det helt okej men allt
eftersom började det driva in mörka moln. Efter morgonens kafferast hade
det börjat regna och blåsa påtagligt. Enligt vädret skulle det dra in någon
form av storm, alltså en sån där med ett eget namn, och nog var det ruskigt
väder alltid. Med andra ord kunde förutsättningarna ha varit bättre.
Efter att ha kommit till trafikskolan och hittat hyggligt torra kläder och
skydd – kors i taket – fick jag veta att den andre mc-läraren hade lagt beslag
på den motorcykel som jag/vi brukar köra med. Således var vi (jag)
hänvisade till den återstående, en Honda Hornet 900 av lite äldre
årgång. 900 innebar 900 kubik. 900 kubik innebar ca 30 hästar mer. Tyngre
var den också. Saknade ABS. Kändes mer "primitiv", dvs mer skrammel och
slitage. Bakdäcket kunde ha sett bättre ut. Och med den skulle jag
alltså träna körning på motorväg, längs slingrande 70-vägar och grusväg. I
hård blåst och slagregn. Gissa om jag blev nervös(are). Det brukar annars
släppa en aning när jag väl sitter på hojjen men inte denna gång. Som lök på
laxen blev jag också varse att det kunde ha varit en god idé att ha mer
kläder under mc-stället; jag frös så att jag formligen skakade, vilket läraren
la märke till och muntert kommenterade med att det är en viss skillnad att
köra max 50 inne i stan och ligga i 90-110 på E4:an. Jo tack!
Här är en bild på en likadan 900:a... och ett klipp på Youtube.
Och inte var det roligt att köra i det väder som var. Fy för den lede, jag höll
på att blåsa av hojjen i 90 och i 110 var det direkt otrevligt. Det var en
lättnad att svänga in på den där slingriga vägen för att i något lägre
hastigheter (men ändå goda 70) träna kurvtagning. Jag hade inte provat på
det tidigare och än om jag förstod principerna så var det inte alls lätt. Mer
övning krävs, som med mycket annat...
Att köra på grusväg var inte heller roligt. Lerigt, spårigt och med ett
nästan blankt bakdäck. Eller jaja, ett bakdäck som förvisso var lagligt men
hade mycket dåligt mönster. Det var en lättnad att köra tillbaka in till
stan efter en timme av blåst, regn, huttrande och knepiga situationer. Men
motorcykeln var inte så dum i sig faktiskt, trots att det var ovant och att
den kändes tung och klumpig jämfört med Yamahan.
Tillbaka på trafikskolan pratade jag och läraren en del om körningen – mer
träning i konbana krävs, jag måste lära mig att våga mer – och framför allt
om det som jag hade funderat på under veckan, dvs att jag troligtvis inte
skulle hinna köra upp på denna sida av 2012. Dels finns knappt några
körtider kvar, dels håller de inte på med uppkörningar så många veckor till
och dels kör inte trafikskolan mc så många veckor till heller. Men framför
allt känner jag mig inte redo för att köra upp och jag tror inte att 4-5
ytterligare körlektioner kommer att hinna råda bot på det.
Så vi bestämde att det blir uppkörning till våren för min del. Det känns
riktigt tråkigt och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det – jag avskyr att
inte uppnå mina mål – men samtidigt måste jag försöka vara realist. Jag
skulle troligtvis inte klara en uppkörning som läget är just nu och då varken
vill eller ska jag köra upp.
Så jag har att försöka fokusera om. Uppkörning till våren, förhoppningsvis
större delen av den säsongen kvar, gott om tid att köpa mc och köra... det är
alla gånger att föredra framför att stressa med en uppkörning så här pass
sent på denna säsong men samtidigt, jag gillar inte att inte lyckas med det
jag har företagit mig. Och jag gillar inte tanken på att leva med oron över
vintern. Förhoppningsvis kommer jag att kunna släppa den i och med att det
trots allt rör sig om ett antal månader och förhoppningsvis kommer det bara
vara bra att saker och ting får sätta sig under den tid som går. Läraren
tipsade i alla fall om att det gärna brukar bli så, alltså att det inte krävs så
väldigt mycket körning efter ett uppehåll som man annars kan tro.
Vad mer innebär detta då... ja, moppen ska jag ha kvar tills vidare och den
får alltså tillbringa vintern i garaget som jag har ordnat. Jag kommer också
att fortsätta ta körlektioner "in i det sista". Lika bra att fortsätta med det
liksom, medan årstid och väder tillåter. Onödigt att avbryta redan nu.
2012-09-17
Jahapp, så var teoriprovet gjort och klart. 65 var max, 52 gränsen för
godkänt och jag fick 59. Grämer mig litegrann över några av de frågor som
jag svarade fel på, hade hoppats hamna närmare full pott men får väl vara
nöjd med att ha fått godkänt i alla fall.
Regnet faller och jag hoppas att det ska bli bättre väder i morgon. Har
körlektion 16.00 – 17.20, med andra ord ganska sent på dagen. Efter det ska
jag väl träna eller om jag lägger det passet under morgonen i stället, jag vet
inte riktigt. Middagen blir så sen om jag ska träna efter körningen.
Var på plats tidigt i morse på förarprovskontoret. Numera ska man
fotografera sig där innan man skriver prov och jag ville vara förberedd
för det. Någon form av propert utseende kan man ju eftersträva i sådana där
sammanhang så jag hade ansat skägget och gått över resten av ansikte och
huvud med rakapparaten. I fotoautomaten togs tre kort och man fick välja
det bästa. Det bästa i mitt fall blev det utan glasögon på grund av att de
annars reflekterade för mycket. Inte mycket att välja på alltså. Men det
såg väl ok ut ändå.
Till provet hade man 50 minuter på sig och jag höll på just över 40.
Eventuellt hade jag kunnat få ytterligare någon poäng om jag hade tänkt till
en stund extra men i övrigt så hade jag inte varit hjälpt av någon extra
tid. Det var förresten samma kvinna som höll i det som när jag och Micke
skrev yrkeskunnandeproven i början av sommaren. Merparten av de andra
som skrev verkade vara antingen i bil- eller moppeåldern.
Jag kämpar fortfarande med att försöka ställa om till att det inte blir något
mc-kort under 2012. Försöker se de positiva aspekterna av det hela, bland
annat att min handled kanske får en bra chans att komma i ordning, men
som jag skrev tidigare så gillar jag inte alls att inte uppnå mål som jag har
satt upp. När det gäller "egen tävlan" är jag en horribelt dålig förlorare.
Och så hade jag bra gärna lagt all nervositet på hyllan innan vintern och
framför allt julhelgen. Som det nu blev måste jag försöka finna sätt att
handskas med den.
2012-09-18
I dag har jag oroligt kikat ut genom fönstret och spanat efter tecken på regn
och i vanlig ordning oroat mig för dagens körning. Det mulnade på innan
lunch men inget regn... och efter lunch ringde körskolan och meddelade att
körlektionen var inställd på grund av sjukdom.
Vilket antiklimax! Här hade jag alltså varit nervös helt i onödan. Jag hade
också sett fram emot att få fira en avklarad körlektion med tacosrester från i
fredags. Så otroligt typiskt. De skulle återkomma angående körningen jag
har på torsdag så jag får väl börja oroa mig för den i stället men att vänta
med tacosen till dess går ju inte för sig; grönsakerna hinner bli på tok för
gamla.
Ahh... detta är mig veterligt första gången det händer att en av
mina körningar ställs in, alltså även inräknat när jag tog B-kort, och det
känns mycket konstigt. Normalt ska det ju vara jag som ställer in! Haha!
Nåja... torsdag kanske, som sagt... och då får jag väl fira med tacos på fredag
om inte annat.
Vad mer tänkte jag på... jo, jag har funderat lite och kommit fram till att mitt
pluggande denna gång i mångt och mycket liknar det när jag tog B-körkort.
Även då började jag köra under hösten och hade ett uppehåll över vintern.
Det uppehållet berodde dock inte på årstiden utan på att jag var less och
omotiverad och hade ganska mycket med universitetsstudierna. På
vårkanten började jag köra igen och tog kortet den 8 maj. 1995 var året. Jag
hoppas att det ska ha samma förlopp denna gång, dvs att när jag börjar köra
igen så kommer saker och ting att falla på plats och jag kan ta kortet innan
sommaren.
Även motivationen denna gång påminner om när jag skulle ta B-kort. Från
början tyckte jag det var kul, så här mitt uppe i det hela är det inte fullt lika
kul – ungefär så att jag ifrågasätter varför jag ska börja köra mc, så himla
roligt är det ju inte? – och mot slutet tar jag tag i det hela, tar kortet och
upptäcker under mitt första "körkortsår" att det ändå är rätt så roligt att
köra. Nu ska jag avrunda detta inlägg och återgå till att fundera över
middagen. Har precis tränat och magen vill ha föda av något slag.
Kanske kan kompensera i viss mån med en sväng på mopeden senare? Hm,
hm...
Senare:
Klockan hann bli så pass mycket att det inte blev någon sväng med
mopeden. Något regn kom det inte heller. Men i morgon blir det tydligen en
del sånt.
2012-09-19
Körlektionen i morgon blev också inställd och min lärare (Fredrik) blev
sjukskriven för resten av säsongen, dvs de två kommande veckorna. Det
finns en annan lärare på skolan som Fredrik erbjöd mig att köra med men
jag kände att den läraren kommer ha fullt upp dels med sina egna elever
som ska hinna köra upp denna höst och dels med de av Fredriks elever som
ska köra upp så jag valde att avsluta min utbildning för detta år och
fortsätter köra nästa vår i stället.
För min del gör det inte så himla stor skillnad (jag får väl försöka köra lite
mer moppe i stället) och framför allt känner jag att jag inte vill "sno"
körningar från de som ska köra upp nu innan årsskiftet och därför behöver
all tid de kan få bakom styret. Som sagt, för min del gör det inte så stor
skillnad. Min uppkörning skulle ju vänta till våren/sommaren 2013 oavsett.
Lite konstigt känns det väl kanske (hade varit bra att hinna köra lite
mer...) men mest ok ändå. På detta sätt slapp jag så att säga fatta beslutet
om när jag skulle göra paus och jag får inrikta mig på att fokusera om till
kommande vår.
Kom som väntat regn i dag och det ska fortsätta i morgon så det blev
dessutom skönt att slippa det. Håller det upp så kanske det blir en sväng
med mopeden i stället. Har inte kört moppe på mer än en vecka nu och det
känns inte helt bra. Varje stund i trafiken är värdefull. Jag skyller på resa,
väder och andra omständigheter...
Nu när teorin är avklarad så känns det som att jag inte behöver bränna lika
mycket krut på den längre men så är det förstås inte. Även den måste
ajourhållas, kunskaperna om reglerna är ju grundbulten när man rör sig ute
i trafiken. Så jag ska allt lägga lite tid på att repetera framöver. Har satt ihop
ett dokument med viktiga saker att hålla i minnet när det gäller bland annat
omkörningar... så det går alltid att snickra vidare på.
En rolig grej är att jag märker att mc-körandet påverkar min bilkörning till
det bättre. Framför allt ser jag numera till att ha bättre koll på trafiken
bakom när jag ska svänga vänster eller köra om. Sådant var jag ganska dålig
på tidigare och än om det fortfarande finns utrymme för förbättring så går
det som sagt åt rätt håll.
2012-09-20
En positiv aspekt av att ha avslutat körningarna för året är att jag inte
längre behöver smita från jobbet i tid och otid. Jag har inte varit helt bekväm
med det och ser nu fram emot ett antal månader med 100 % närvaro, både
fysiskt och mentalt.
16 körlektioner hann jag med sedan jag började köra i början av augusti. De
flesta dubbellektioner så sett till antal tillfällen blev det inte mer än kanske 9
st. Eller jag måste nog kolla i kalendern... låt se om jag kan komma ihåg vad
jag/vi gjorde på lektionerna... kan lika gärna lägga in de andra momenten
också.
2012-07-12, 16:00-19:00. Trafikskolan. Risk 1:an.
2012-08-06, 07:00-07:40. Första lektionen. Kläder, skydd, en introduktion
till motorcykeln. Åkte med läraren till ett lugnt område och fick provköra lite
där. Känna på gas, koppling och växling. Lite krypkörning.
2012-08-09, 14:45-16:20. Andra lektionen. Åkte med läraren ut till
kullavägen och körde där i hastigheter kring 50 och 70. Start från vägkant,
stopp vid vägkant, acceleration från korsning. Avslutade med att köra åttor i
låg hastighet på en tom parkering.
2012-08-13, 07:00-08:25. Tredje lektionen. Övningsområde
på Teg. Krypkörning, inbromsning från 50.
2012-08-16, 07:00-07:40. Fjärde lektionen. Väst på stan. Placering inför och
efter sväng i korsning.
2012-08-20, 14:45-16:20. Femte lektionen. Öst på stan. Högerregeln,
väjningplikt, huvudled, krypkörning fram mot korsning, uppsikt.
2012-08-27, 15:40-17:05. Sjätte lektionen. Körning i konbana ute vid flyget.
2012-08-31, 07:00-08:25. Sjunde lektionen. Centrum. Stadstrafik, trafikljus,
högerregeln, enkelriktat.
2012-09-05, 07:00-08:25. Åttonde lektionen. I och kring stan. Körning mot
mål (dvs efter skyltar). Inbromsning från högre hastigheter.
2012-09-10, 07:30-11:30. Hörnefors. Risk 2:an.
2012-09-14, 10:10-11:35. Nionde lektionen. E4:an söderut. Körning i regn,
hård blåst, högre hastigheter. Motorväg, grusväg, slingrande 70-väg.
2012-09-17, 08:30-09:15. Teoriprovet.
2012-09-21
Det kommer att bli lite mindre skrivande här framöver. Utan körlektioner att
oroa sig inför (och känna sig nöjd över efteråt) finns det inte så mycket att
skriva om men i och med att jag ändå inte publicerar något av detta så
spelar det kanske ingen större roll. :-) Jag kommer i alla fall att "skriva av
mig" när jag känner att behov finns.
Mina kostnader för mc-kortet hittills har jag i alla fall sammanställt:
Körkortstillstånd: 220 kr
Synundersökning: 150 kr
Startpaket (bok, teorifrågor, 10 körlektioner): 5800 kr
Risk-1: 700 kr
Risk-2: 3000 kr
Teoriprov: 220 kr
6 ytterligare körlektioner: 3120 kr
= 13 210 kr
Om jag ska räkna in mopeden så blir det ytterligare 11 000 kr samt 1500 kr
i försäkring för den. Bensin och olja orkar jag inte räkna på, det har inte
blivit några större kostnader för sådant ändå så...
Tillkommer gör 1690 kr för körprovet och så ett antal ytterligare körlektioner
förstås. Om jag landar kring 20 000 så känns det helt okej. Då kommer det
ungefär att gå jämnt upp med det styrelsearvode jag väntar mig att få för
2012/2013. Det är dock under förutsättning att jag kan sälja mopeden för
ca 10 000 kr.
2012-09-24
I går ställde jag mopeden i det nya garaget (just nu har jag två garageplatser,
rena lyxen) för vad jag förmodar kommer att bli resten av hösten och vintern.
Det börjar bli så pass kyligt att jag drar mig för att köra och efter att ha
slutat för dagen, tränat och ätit middag börjar klockan bli så pass mycket att
det har börjat skymma vilket också det inverkar negativt på min pepp att
köra. Alltså kändes det lika så gott att förpassa den till garaget.
Har inte tänkt så mycket på mc-kortet under de senaste dagarna och det
känns faktiskt rätt så skönt eller rättare sagt är det skönt att kunna ägna
tankarna åt annat. Den där känslan av otillfredsställelse pockar väl
möjligtvis litegrann fortfarande och kommer säkert att göra så framöver
men något annat var inte heller att vänta.
Under resten av hösten och vintern blir det väl till att repetera teori och kolla
på begagnade maskiner på blocket. I viss mån vill jag ju hålla mc-drömmen
vid liv. :-)
2012-10-03
Det blev snabbt glest med inläggen här. Känner att jag redan har börjat
tappa lite av intresset av att skriva och det är väl inte så konstigt. Men visst
tänker jag till lite extra när jag ser en motorcyklist på gatorna eller för den
delen när det står en motorcykel på någon parkering som jag passerar (gör
det bland annat under joggingturerna på fredagsmorgnarna).
Det är rätt så skönt också att ha lagt körkortsgrejen åt sidan för några
månader framöver. Ger mig lite tid till återhämtning i lugn och ro. Hoppas
bara att det inte blir alltför svårt att plocka upp det igen till våren, hm... jag
förlitar mig på det som min lärare sa om att det närmast brukar vara bra
med ett uppehåll så att saker och ting får sätta sig. Och jag har fortfarande
kvar en god portion "mc-vett" när jag rör mig i trafiken, både när jag kör bil
och cyklar. Så det är väl ett bra tecken.
Har dåligt samvete över mopeden dock. Måste förbi garaget någon dag eller
kväll och se till den. Har ju bland annat tänkt byta kåpor och sadel
till originalprylarna och jag vill försöka hålla den "i medvetande". Kan annars
bli så att den står där i sin ensamhet fram till dess det är dags att börja köra
igen. Jag inbillar mig att om jag ser till den ibland så behåller jag en del av
mitt intresse och min skärpa. Har inga särskilda planer för helgen som nu
kommer så det kanske blir läge att svänga förbi garaget då.
Det har snabbt blivit mörkt, kallt, blött och halt. Halkan mest på grund av
alla löv och det känns bra att inte köra i det väglag som nu är. Man märker
ju att hösten är här även på att det är markant färre motorcyklister ute i
trafiken. Faktum är att det är betydligt fler mopedister...
2013-03-25
Oj, här har jag inte skrivit på väldigt länge nu. Under vintern har jag nästan
förträngt allt detta med mc-kortet (och även att jag har en moped i ett garage
i en annan del av stan) men nu när våren närmar sig börjar det pocka på
igen... och det känns nervöst förstås, haha. Nä då, jag hoppas att det blir
som min lärare sa, att ett avbrott såsom detta leder till att saker och ting får
sjunka in och att det inte alls brukar märkas så mycket som man kan frukta
när man sitter i sadeln igen. Men nervöst kommer det nog att vara.
Dock känns det bra att nu ha en hel säsong att "jobba" under. Naturligtvis
hoppas jag ta kortet så att jag också hinner köra en del men blir det inte
förrän under hösten så kommer jag inte att gräma mig över det. Det får bli
när jag är mogen för det och så är det med den saken.
Nåja, tänkte mest bara skriva några rader. Nu ska jag återvända till mitt te.
2013-05-03
Första körlektionen i går efter "vinterdvalan" och det gick... så där. Vi
mjukstartade med lite krypkörning i konbanan, något som var svårare än jag
trodde. Haglet (se detta foto) vräkte ner och till råga på allt lyckades jag välta
motorcykeln. Första gången det händer och mycket pinsamt. Läraren tog det
dock med jämnmod och tyckte mest bara det var en bra övning i att resa
upp maskinen (vilket var lättare sagt än gjort, tung som stryk är den för den
som är klen). Krypkörningen kommer verkligen att bli en utmaning. Sedan
fick jag köra tillbaka in till stan vilket var lättare och framför allt mycket
roligare än jag minns. Så det var ju glädjande i alla fall. :-)
De nya stövlarna var däremot inte så roliga. Styva som tusan, så till den
milda grad att jag inte kunde känna varken växel- eller bromspedal. Gissa
hur lätt det är att växla eller bromsa under sådana förutsättningar. Men
enligt läraren kommer de att mjukna med tiden.
Hade gruvat mig något otroligt för körningen, knappt sovit något under
natten mot i går och hade haft en hemsk dag på jobbet. Gårdagskvällen blev
desto skönare.
Nästa körlektion är på måndag och sedan på fredag och sedan knallar det
på. Den 22 maj har jag tid för uppkörning. Vete sjutton om jag kommer vara
redo till dess. Läraren tror på mig, vilket ju känns bra förstås, men en smula
realism vore kanske också bra. ;-) Nåja, om inte annat går det alltid att flytta
fram...
Ja just ja, jag har hämtat mopeden från garaget också. Den startade
förvånansvärt snällt och verkar gå som den ska.
2013-05-08
I måndags fick jag prova på något som jag inte har testat tidigare; att köra
själv och med läraren på egen motorcykel antingen bakom eller framför mig.
Det var en ovan men angenäm upplevelse. Balansen blir en helt annan utan
passagerare och än om det var nervöst så var det också kul och framför allt
nyttigt att tvingas fatta egna beslut utan att ha den assistans som det ändå
är att ha läraren bakpå.
Vi hade radiokommunikation så han kunde ändå komma med goda råd –
helt utlämnad var jag alltså inte – men som sagt, det var nyttigt att träna på
det sättet och som det verkar ska vi fortsätta så framöver. Han sade sig vara
tillräckligt trygg med min körning för att ge mig den friheten och det var ju
kul att höra. :-)
Själva lektionen är inte så mycket att säga om. Vi körde genom stan, ut till
manöverbanan borta vid flygplatsen, övade inbromsningar och slalom (det
förstnämnda gick bättre än det senare) och sedan körde vi tillbaka. På vägen
dit körde jag först och på vägen tillbaka körde läraren först för att visa
positionering inför vissa korsningar och lite sådant.
Nästa lektion är på fredag morgon och jag hoppas på bra väder och att det
också blir en givande upplevelse.
2013-05-16
Jag har inte ork att skriva här så mycket som jag skulle önska.
Uppkörningen den 22:a ligger fortfarande fast och min lärare är inställd på
att vi ska köra stenhårt fram till dess. Gott och väl är väl det och Gud vet att
det behövs men detta, i kombination med allt i vardagen, tar knäcken på
mig. Det känns som att jag har befunnit mig i en bubbla sedan jag började
övningsköra igen. Jag har ingen energi över och försakar både jobb, fritid,
sömn, matvanor och annat som jag borde sköta för att må bra.
När jag gav mig in på att ta mc-kort hoppades jag i min enfald att det skulle
vara utvecklande för mig, att jag liksom skulle lära mig hantera min ångest
inför att i olika sammanhang prestera, men så har det inte blivit.
I stället har det bara kommit att understryka det faktum att jag har stora
problem med att fokusera (eller rättare sagt gör det för ”bra”), något som jag
har haft så länge jag kan minnas.
Ända sen skoltidens redovisningar (skräcken!) har det varit så här, dvs att
jag helt och fullt låser mig vid vad som väntar och inte kan hantera sådant
som dyker upp längs vägen. Spela roll om det är fyra dagar bort eller fyra
veckor, ångesten tar överhanden oavsett och tiden fram till ”Dagen D” blir en
plåga.
Just nu vet jag inte om det är värt det. När man helst av allt bara vill avboka
körlektionerna, "smita undan", och låsa in sig hemmavid med skammen...
och man ändå pallrar sig till trafikskolan för sina lektioner och efteråt måste
ägna dagar åt att varva ned. Nä, jag vet inte om det är värt det. Jag vet inte
hur jag ska klara detta med mitt (eventuella) förstånd i behåll.
Det känns som att jag skulle behöva så otroligt mycket mer tid i sadeln. I
trafik, på manöverbanan, överallt, men med tanke på hur jäkligt det känns
att övningsköra orkar jag bara inte boka in så många lektioner som jag
skulle behöva. Det är redan nu illa nog på jobbet; vissa dagar går det knappt
att kommunicera med mig och jag är inte mottaglig för information, nya
arbetsuppgifter eller något annat.
Och när jag inte grubblar över detta så drömmer jag om det. Och sover totalt
kasst. Mina nätter är rena rama katastrofen.
Jag vill bara kunna lägga detta bakom mig och gå vidare med livet.
2013-05-18:
Sett på blocket angående en Yamaha R1:
Skoj hoj för den som kan utnyttja kraften.
Jag är fan livrädd för den och skiter nu i att ta mc-kort.
Den är lagd i backen som många hojar till slut blir.
Repor runtom finns men det är inget som syns när man blåser förbi allt och
alla.
Så kan det vara med häftiga maskiner. :-)
2013-05-19
Körlektion i fredags av lite speciellt slag; vi var två elever och en lärare och
höll på i närmare 2,5 timmar. Det gick till på så sätt att vi skulle ut till
manöverbanan och på vägen dit körde jag först, med läraren och den andre
killen på en annan (gemensam) mc bakom mig. På manöverbanan övade vi
sådant vi behövde öva vilket innebar krypkörning i mitt fall och slalom för
den andre eleven. Efter ungefär en timme bytte vi hoj och moment. Jag fick
då köra slalom med den Kawasaki ER-5 som skolan har och det var en
riktigt kul maskin. Svagare än Yamaha:n och "kantigare" på grund av dess
motor (parallelltwin) men mycket charmig. Kanske får bli en sådan när jag
har gått i mål med detta. Se även denna länk för ett begagnattest av
modellen i fråga och detta filmklipp.
Ja, sedan avslutade vi med en rejäl säkerhetskontroll och jag kom på mig
själv med att ha bättre koll på det än jag själv trodde. Så det var ju också
bra.
Varmt var det, cirka 22 grader, och jag la såklart omkull motorcykeln det
första jag gjorde när jag skulle öva krypkörning. Att räta upp den var bara
för mycket i värme och full skyddsutrustning så läraren skyndade till och
hjälpte mig. Efter det lilla missödet gick det bättre men varmt var det som
sagt. Var skönt att kunna ta av sig jacka osv inför säkerhetskontrollen.
Sedan åkte vi tillbaka in till trafikskolan igen, denna gång med den andre
eleven först på Yamaha:n och läraren samt jag på ER-5:an efter. Det är rätt
så nyttigt att åka efter så där, se och lära liksom.
Ja... sedan tog vi helg och i morgon bitti har jag en ny lektion som jag i
vanlig ordning håller på att gå i bitar inför.
Uppkörningen har vi i alla fall flyttat från den 22:a till den 30:e och det
känns bra. Lite mer tid att öva.
2013-05-20
Körlektion i arla morgonstund. Just över två timmar i sadeln, man blir något
mör, men för första gången lyckades jag sätta ihop samtliga moment på
manöverbanan så att min lärare blev nöjd eller rättare sagt kunde säga att
jag körde "körkortsmässigt".
Momenten är/var alltså...
Bromsprov i 70 och 90.
Krypkörning i konbana.
Undanmanöverprov i 50 och efterföljande körning i konbana.
Krypkörningen är det som jag har haft överlägset svårast för och det är
fortfarande inte lätt men jag märker att det sakta men säkert går framåt och
i morse var det alltså "tillräckligt bra" för att troligtvis kunna godkännas vid
en uppkörning.
Efter en timme på manöverbanan lämnade vi den och övade körning på
grusväg samt kurvig väg resterande tid. Grusväg var lurigt och den kurviga
vägen än mer så. Det gäller att planera körningen och hitta en bra "linje"
genom kurvorna. Rätt så kul var det i alla fall.
Sedan körde vi tillbaka in till stan igen. När vi körde ut på E4:an rådde där
110 km/tim så jag accelererade prompt upp till 110 och lämnade läraren i
kölvattnet på hans 125:a. Det tog mig en stund att inse att han hade
försvunnit och för ett ögonblick funderade jag på om jag skulle fortsätta i
110 (viktigt att följa trafikrytmen) eller slå av något för att ge honom en
chans att hinna i kapp. Jag valde det senare alternativet och efter en stund
kom han i kapp, skrattandes i radion – i en utförsbacke med full gas hade
han kommit upp i precis 100 km/tim men annars fått hålla sig kring 80-90
och alltså varit chanslös att haka på mig. Det har sina avigsidor att köra en
motorsvag hoj. :-)
Nästa lektion på fredag. Då blir det stadskörning, vilket jag känner behövs.
Efter den har jag lektioner inbokade på måndag morgon, tisdag eftermiddag
och så uppkörning på torsdag då. Förhoppningsvis, i alla fall. Det kommer ju
an på att läraren ska anse mig som redo och inte minst viktigt att jag ska
känna mig redo också, nervositet till trots.
Lektioner så här långt under 2013:
2013-05-02, 15:40-17:05. Krypkörning, välte cykeln.
2013-05-06, 15:40-17:05. Första gången utan lärare bakpå. Inbromsningar
och slalom.
2013-05-10, 06:00-07:40. Krypkörning och slalom.
2013-05-14, 14:00-15:25. Krypkörning och slalom. Säkerhetskontroll.
2013-05-17, 14:45-17:05. Två elever, en lärare. Krypkörning, slalom,
säkerhetskontroll. Provkörde ER-5:an.
2013-05-20, 07:00-09:20. Krypkörning, slalom, inbromsningar. Grusväg och
kurvtagning.
2013-05-26
En lektion stadskörning i fredags och det gick bra tyckte läraren. Jag var
ganska orolig då jag inte hade kört "koncentrerad" stadskörning sedan i
höstas och fruktade att jag skulle ha glömt mycket men efter viss (läs: rejäl)
nervositet i början gick det allt bättre, tyckte även jag, och än om det finns
saker att öva mer på (det finns det alltid) så sa läraren efteråt att även min
stadskörning var "körkortsmässig". Kändes mycket skönt att ta helg med det
beskedet.
I morgon bitti blir det en ny lektion och då ute på manöverbanan igen för att
kontrollera att framför allt krypkörningen sitter som den ska. Eventuellt blir
vi också då två elever vilket jag inte har något emot. Kul med lite sällskap om
än undervisningen inte blir fullt lika effektiv som när man är ensam med
läraren. Men just när det gäller krypkörningen behöver jag inte så många
fler instruktioner faktiskt; det handlar enbart om att nöta och nöta till dess
det sitter. Jag vet hur man ska göra i teorin om man så säger...
Det är förresten en dubbellektion det. Även den på tisdag eftermiddag är en
dubbel och så en enkel på onsdag eftermiddag som jag bokade in i all hast,
bara att ha som reserv om något måste ses över innan uppkörningen på
torsdag. Lite svårt att veta om man ska "köra in i det sista" eller ta en ledig
dag innan för att "vila sig i form". Jag tror i och för sig att jag kommer
prestera bäst på uppkörningen om jag har fått köra så mycket som möjligt
fram till dess och alltså inte riktigt fått möjlighet att sänka garden (läs: oroa
mig) mer än vad jag har givits möjlighet till.
2013-05-29
Jag har inte orkat skriva något under de senaste dagarna. Denna vecka
håller på att ta kål på mig. Och det menar jag. Har nog aldrig känt mig så
utmattad och totalt färdig, någonsin.
Nu ska jag försöka sova en stund inför körprovet i morgon...
2013-05-30
Jag klarade det!!! Det känns helt... sjukt och overkligt och fantastiskt och
allt man kan tänka sig! Har precis kommit hem och ska nu ta en
huvudvärkstablett så att spänningshuvudvärken släpper och försöka äta
något.
Återkommer med ett mer samlat inlägg i morgon, när jag kanske har lugnat
ner mig en smula. :-)
2013-05-31
Något mer samlad i dag men fortfarande på oförskämt bra humör. :-)
Ja, gårdagen ja...
Den började egentligen redan i onsdags kväll eller rättare sagt började den
förra sommaren, när jag gav mig in i detta, men det har jag ju redan skrivit
om. Som sagt, den började redan i onsdags kväll med att vi hade ett
styrelsemöte som blev alldeles för långt/sent för att det skulle vara riktigt
nyttigt. Tror att jag somnade först vid elva och fick då bara några få timmar
av orolig sömn. När jag vaknade (åt helsicke för tidigt) kände jag att jag
behövde få slappna av och samla energi inför dagen så jag gav mig ut på en
joggingtur i de tidiga morgontimmarna. Det funkar nästan alltid och gjorde
det även denna gång. Var i något mer balanserat skick när jag kom hem
igen, om än väldigt nervös förstås.
Duschade och gjorde mig klar för dagens övningar. Det verkade bli ännu en
varm dag så jag packade ner en vattenflaska i ryggsäcken. Satt vid datorn en
stund och försökte samla mig. Cyklade iväg mot trafikskolan vid halv sju.
När jag kom dit hade läraren redan anlänt så jag kunde byta om direkt och
invänta den andre eleven som skulle köra upp samtidigt som mig. När han
hade kommit och bytt om åkte han med läraren i bil medan jag fick köra
motorcykeln. Det kändes eventuellt som den mest "vaga" körlektionen så här
långt. Kör dit, ungefär, så ska jag försöka ligga efter dig. :-) Men på vägen ut
till manöverbanan, där vi skulle inleda det hela, slappnade jag faktiskt av
litegrann och kunde njuta av färden. Det är som vanligt, jag kan vara dödligt
nervös innan men väl på plats – i sadeln eller vad det nu må gälla – går det
ofta bättre än väntat. Det är som att jag i regel kan samla mig när det väl
gäller. Mer om det lite senare...
Vi anlände på manöverbanan och hälsade på den körkortsaspirant (och
hans far) som redan hade kommit dit och var i full färd med att öva
krypkörning. Han var privatist, dvs körde inte hos någon trafikskola, och
kände nästan direkt igen mig. Visade sig att vi hade gjort risk-2:an
tillsammans i höstas och han var, liksom jag, rejält nervös så det var skönt
att ha någon att prata om det med. Duktig på att köra var han och hade en
snygg hoj, en blå Honda Hornet 600 som förresten var samma modell som
vi använde på risk-2:an.
Även jag och den andre eleven från trafikskolan satte igång med att värma
upp. Krypkörning, slalom, inbromsningar, säkerhetskontroll... man hinner
ganska mycket på en timme. Det mesta kändes bra (eller under
förutsättningarna bra) och min värsta oro började släppa.
Så småningom anlände också den fjärde körkortsaspiranten och hans far.
Även han var alltså privatist. När vi pratade berättade han att detta skulle
bli hans andra uppkörning; han hade blivit kuggad på sin första på grund av
en missad skylt under körning i stadstrafik och var nu ordentligt laddad.
Här skulle med andra ord revansch utkrävas. Han var lycklig ägare av en
stor, crossliknande BMW med ett säreget och mäktigt motorljud.
Till sist dök så också förarprövarna från Trafikverket upp på sin maskin. Ja,
de visade sig vara två och det hade sin orsak i att den ene var under
upplärning. Vi skulle alltså observeras av fyra ögon under dagen varav två
dessutom observerade sin "elev". Det gjorde väl oss inte mindre nervösa
direkt. De verkade i alla fall trevliga – det var mest eleven som pratade – och
inledde med att berätta om förutsättningarna för dagen. Först skulle vår
identitet kontrolleras och därefter skulle vi, i tur och ordning, göra
manöverproven. De omfattade:
1. Köra fram mc:n till ett "garage" (målade linjer på asfalten) och ställa upp
den på centralstödet.
2. Utföra säkerhetskontroll av t.ex. bromsar.
3. Leda maskinen in i "garaget", backa runt den och ställa upp den.
4. Krypkörning i konbana (se även denna länk)
5. Högfartskörning i konbana, vilket innebär undanmanöver i 50 med
tillhörande slalomkörning, vändning och tillbaka genom konerna för att
avsluta med en inbromsning till stillastående (se även denna länk).
6. Inbromsningar från 70 och 90
Med de momenten avklarade skulle vi i tur och ordning sedan få visa upp
vår körning i trafik under cirka 30 minuter eller längre om så krävdes.
Förarprövareleven var förresten inte helt olik skådisen Edward Norton. :-)
Vi körde i den ordning vi hade anmälts vilket innebar att "BMW-killen" var
först ut, därefter den andre eleven från min skola, efter honom "Risk 2killen" och sist jag. Det blev med andra ord till att vänta... och vänta...
Myggigt som tusan var det där ute, förmodligen på grund av alla våtmarker i
området, och jag fann det för bäst att hålla mig kvar i min hjälm och mina
skydd. Så fort man tog av sig hjälm eller handskar blev man anfallen av
mygg i mängder vilket jag nu påminns om när jag betraktar mina händer.
Jag brukar annars aldrig ha problem med kliande och/eller svullna
myggbett men dessa tycks vara något utöver det vanliga.
De andra körkortsaspiranterna kontrollerade och styrde och körde och
bromsade och klarade sig galant igenom det hela. Ibland fick något moment
göras om men på det hela taget verkade det gå bra. Vi andra höll oss lite
avsides för att inte ställa till med mer stress än nödvändigt. En hel del prat
blev det... om nervositet, prov, drömmar, motorcyklar (!) osv. De två fäder
som var närvarande var nog minst lika nervösa de. En lite lätt rörande syn
faktiskt. :-)
Så blev det till sist min tur. Jag körde runt motorcykeln och ställde upp den
på centralstödet i ingången till "garaget". Blev ombedd att göra en
säkerhetskontroll av belysning och kraftöverföring. Säkerhetskontrollen
hade jag inte varit överdrivet nervös inför och än om det tog en stund att
göra den (en kontroll av lagren hade gått på fem röda i jämförelse) så gick
det utan problem. Sedan skulle jag alltså leda cykeln in i "garaget" och där
vända runt den samt ställa upp den för krypkörning. Jag är inte vidare stark
(snarare tvärtom) och att, iklädd full skyddsmundering och i +20
grader, leda en motorcykel på snävt över 200 kilo är inte det enklaste men
till sist hade jag fått den i bra position för att påbörja krypkörningen.
Krypkörning är det jag har haft svårast för av manöverproven och det jag var
mest nervös inför. Jag andandes djupt några gånger, fokuserade och
puttrade iväg, ut från garaget och mellan konerna... vände runt längst bort,
körde tillbaka mellan konerna och tricksade mig in i garaget igen. Stannade
av och väntade på att mr. Norton skulle komma fram. "Jodå, det såg bra ut
det där. Nu kan du köra slalomen. Du får själv välja åt vilket håll du vill
väja."
Puh! Slalomen har gått desto bättre så den var jag inte fullt lika nervös inför.
Körde bort en bit, vände runt, ökade upp till strax över 50, gjorde
undanmanövern, svängde tillbaka och rev en kon. Jäklar! Gjorde dock en
bra slalomkörning och vändning och inbromsning. Förarprövaren kom fram
och log lite och bad mig testa en gång till. Jag pustade ut och stack iväg,
vände runt och tog fart. Denna gång höll jag mig just under 50. Min lärare
hade tipsat om det – hellre 47 än 53, de märker ändå ingen skillnad men
för den som kör blir det en markant skillnad – och det hela gick då som en
dans. Återstod alltså effektiva bromsningar från 70 och 90.
Att bromsa låter ju inte så svårt men med motorcykel är det något av en
konst, vill jag hävda, och det trots ABS. Hålla uppe blicken, få en stabil och
effektiv inbromsning, jobba med musklerna i bål (i stället för armar) och
”släppa av” i tid. Inbromsningarna skulle ske mellan två koner och då är det
för sent att dra av på gasen precis där. Man får alltså se till att släppa av
något innan så att man kan gå på bromsarna i rätt ögonblick.
Bromsarna, ja, det finns ju två stycken; fram- och bakbroms, och de där
tingestarna ska samverka. Eller så är tanken i alla fall. Klämmer man till
bakbromsen så "sätter" sig motorcykeln på lämpligt sätt och då kan man gå
an med frambromsen. Det var först under de sista lektionerna som jag hade
börjat få ett grepp om hur man skulle göra så jag var väl inte helt van vid
att göra bra inbromsningar från höga hastigheter...
Men jag stack iväg igen, vände runt längre bort, accelererade upp till 70
(viktigt att inte behöva stressa upp till hastigheten man ska hålla), närmade
mig konerna, släppte av och bromsade och höll blicken uppe och kände
ABS:en jobba för glatta livet... och satte ner höger fot och stod
stilla. Förarprövaren var nöjd och bad om en inbromsning från 90.
Samma visa alltså men i 90 och det blir inte lättare av att göra det i 20
kilometer högre hastighet. :-) Även den inbromsningen blev emellertid
godkänd och en stor sten föll från mina axlar när jag blev ombedd att
parkera motorcykeln invid de andra för instruktioner om vad som komma
skulle, dvs körning i trafik.
Enligt samma turordning som tidigare skulle vi alltså ut i trafiken. Killen
med BMW:n skulle få köra först medan vi andra fick vänta vid
förarprovskontoret inne i stan. Jag och läraren åkte bil dit medan den andre
eleven körde motorcykeln framför oss, alltså ombytta roller jämfört med när
vi hade kört ut under morgonen.
Vi anlände vid förarprovskontoret och satte oss att vänta. Vår lärare passade
på att ta ett kort på oss.
Att vänta är nog något av det värsta i sådana där sammanhang och ändå
skulle körningarna som sagt bara vara ca 30 minuter långa. Vi småpratade
lite men befann oss nog mest i våra egna världar. Till min förvåning dök en
kollega från kontoret upp och kände (förstås) igen mig. Honom fick jag
blixtsnabbt belägga med munkavle i och med att detta är tänkt att bli en
överraskning för alla.
BMW-killen kom tillbaka med förarprövarna hack i häl på sin motorcykel,
även den en stor BMW. Han hade blivit godkänd och kunde lämna platsen
på sin motorcykel. Kul! :-)
Som det funkar med körningen i trafik så får man en radio med hörsnäcka
och så kör förarprövaren bakom och ger direktiv av typen "höger nästa", "följ
skyltningen mot centrum" osv samtidigt som han/hon observerar hur man
kör. Om det behövs blir man utsatt för extra kontroller vid t.ex. skymd sikt
eller andra knepiga situationer. Hör man inte vad kontrollanten säger ska
man köra rakt fram, om vägen tillåter det. :-)
Efter BMW-killen var det dags för den andre eleven från min trafikskola. Han
körde iväg med förarprövarna i släptåg och tystnaden la sig igen över
området. Några enstaka personer lämnade förarprovskontoret med papper i
händerna, troligtvis protokoll från teoriprov, men annars var det lugnt. Solen
låg an och vi hade därför hittat oss en skuggig plats invid en av
byggnaderna. Mc-ställ är bra att ha men de är inte de svalaste plagg man
kan tänka sig.
Min lärare uttryckte behov av att få i sig något och funderade om inte jag
också var hungrig. Hungrig! Det var väl ungefär det absolut sista jag var. :-)
Hade inte haft någon aptit på flera dagar och i synnerhet inte denna dag så
jag ”entledigade” honom för lunch. I väntan på nästa körpass bytte jag några
ord med Risk 2-killen och hans pappa, som pratade klingande
finlandsvenska. Även han/de tyckte det var ett elände med all väntan. Tiden
tycktes krypa fram.
Så småningom kom i alla fall motorcyklarna tillbaka och även min
"elevkollega" hade klarat sig. Mycket glad var han. :-) Mycket välförtjänt
också då jag har sett honom köra och han kör riktigt bra.
Risk 2-killen stack i väg och jag pratade lite mer med hans påtagligt nervöse
far som tyckte att tiden nu gick något extremt långsamt (vilket jag också
tyckte). Den halvtimmen kändes alla gånger som minst en timme men till
sist kom han/de tillbaka och han var glad. Godkänt! :-) Vi bytte några
ord och han önskade mig lycka till inför vad som komma skulle.
Så var det alltså min tur. Efter lite pyssel med radio och hörsnäcka och väst
och sådant var vi klara att bege oss iväg. Edward Norton frågade om jag
hittade till Ica Kvantum, vilket jag gör, så vi rullade ditåt. Jag kände ganska
snabbt att det flöt på bra med körningen. Storgatan in mot centrum, höger i
rondellen vid kyrkan, uppför Östra Kyrkogatan... där jag körde mot gult ljus
vid ett trafikljus – det slog om från grönt när jag bara var några meter från
det så det kändes motiverat att inte tvärnita – och lämnade förarprövarna
bakom mig i och med att de fick rött.
Rullade på upp mot ljusen vid järnvägsviadukten, alltså utanför f.d.
Galaxen, och fick rött där. Förarprövarna hann därmed ikapp mig. Fick
grönt och svängde vänster ut på Järnvägsallén. Passade järnvägsstationen,
stannade vid ett övergångsställe för att släppa fram en fotgängare som glatt
nickade till tack. Fick även då en "boost" och kände att det nog skulle gå
bra, detta.
Körde vidare under E4:an, genom rondellerna utanför brandstationen och
Sandåkern, vidare mot Kronoparken. Blev ombedd att svänga vänster i
rondellen vid Ica Kvantum och sedan vänster igen. Gjorde så. Sedan höger,
in på ett villaområde där jag fick köra omkring lite, troligtvis för att de ville
kolla uppmärksamhet, hastighetsanpassning, högerregeln och sådant.
En lite rolig grej i det sammanhanget var att jag och Christian bodde i de där
kvarteren under vårt första år på gymnasiet. Faktum är att jag nog
passerade utanför huset där vi bodde.
Körde ut på E12:an och vänster i rondellen utanför Beijer. Körde mot Ica
Kvantum-rondellen igen. Blev ombedd att köra E12:an österut. Kollade på
tavlorna... inte fanns det någon sådan anvisning där och inte kunde jag be
om förtydligande heller (som det är gjort kan man endast lyssna till de
instruktioner man får). Såg dock att det stod något i stil med "E12" och "92
Ö" på en tavla, vilket innebar högersväng i rondellen, så jag chansade på det.
Det kändes helt enkelt som det mest troliga.
Körde alltså på den nya vägen mot Hissjövägen och jag hörde inga protester i
radion. Skönt!
Fick anvisningar att köra höger i rondellen ut på Hissjövägen och sedan följa
skyltningen mot centrum. Att köra mot mål, följa skyltar och så har nog
alltid varit en av mina mindre starka sidor och i synnerhet i en stad som
man känner och där man så att säga har lagt sina egna "rutter" kan det bli
lite tokigt men under denna körning var jag ute i tid med min avsökning och
hittade lekande lätt, via skyltarna, tillbaka in mot centrum.
När jag närmade mig E4-bron igen fick jag anvisningar att köra samma väg
tillbaka till Trafikverket. Anade då att provet gick mot sitt slut. Körningen
tillbaka gick lekande lätt, jag njöt av färden och hade full koll på den övriga
trafiken. Körfältsbyte förbi vägbygget utanför busstationen, tillbaka till höger
fält igen, höger i korsningen vid järnvägsviadukten, nedför ÖK... släppte förbi
folk på ett övergångsställe, fick rött vid det trafikljus där jag tidigare hade
kört mot gult. Vänster i rondellen utanför kyrkan, körde utmed Storgatan...
svängde in på trafikverkets parkering, stängde av hojen, fällde ner stödet,
tog av mig handskarna och gick mot förarprövarna.
"Du det såg ju bara bra ut det där. Din körning är godkänd. :-)"
Det ögonblicket var... var... obeskrivbart. Jag tyckte ju själv att körningen
hade gått fint men man vet aldrig riktigt säkert.
Min lärare, som hade kommit tillbaka, kom fram och gratulerade och
frågade Edward Norton hur det hade sett ut och fick höra ungefär samma
sak,
"Inga problem alls. Såg fint ut. :-)"
Även den andre eleven, som hade stannat kvar efter sitt prov, gratulerade. Vi
bytte några ord; han skulle hem och läraren skulle köra tillbaka bilen till
skolan och för mig var det alltså bara att köra tillbaka motorcykeln – utan
övningskörningsväst denna gång. Fantastiskt! Till saken hör att jag fick göra
samma sak när jag hade tagit körkort för personbil, alltså köra tillbaka
trafikskolans bil efteråt. Det är en minst sagt härlig upplevelse.
Så som sagt... läraren körde tillbaka och jag något efter honom. Vi bytte
några fler ord på trafikskolan – eventuellt finns där intresse för min moped –
varefter jag bytte om, tackade för mig, sa hej då och gick ut i solen.
Ett fantastiskt slut på en dag olik alla andra och ett slut på något som jag
påbörjade för drygt ett år sedan och som under den tiden har vållat mig
åtskillig ångest, sömnlösa nätter, stunder av glädje och eufori, nervositet av
det slag som jag knappt visste existerade, självförtroende av det slag jag
knappt visste att jag hade och så otroligt mycket annat att det inte går att
beskriva i ord.
Jag återkommer med fler inlägg men så här dagen efter känns det ungefär
som när jag hade sprungit hem till Bjurholm för drygt två år sedan; jag är
väldigt glad att ha gjort det och det känns otroligt och jag skulle inte byta ut
denna känsla mot något annat men jag skulle förmodligen inte göra om det.
Eller vad vet man? Det saknas fortfarande åtskilliga behörigheter på mitt
(kommande) körkort. :-)
2013-05-31 (del 2)
Det kändes för långt att skriva vidare på det förra inlägget så jag gör ett nytt
i stället, för resten av gårdagen.
På vägen hem från trafikskolan kände jag hur hungern gjorde sig påmind
och även att en rejäl huvudvärk infann sig, troligtvis till följd av dagens
anspänning. Stannade av på Ica Gourmet och handlade. Cyklade hem, drog i
mig en Treo och åt en lång och långsam lunch och bara njöt av den
fortfarande väldigt overkliga tillvaron.
Och på det sättet fortsatte resten av eftermiddagen och kvällen. :-) Sms:ade
med Lotta, som hade funderat mycket på hur det hade gått, och kollade på
mc-kläder (såklart) och annan utrustning man behöver. Och givetvis
motorcyklarna på Blocket. Men först av allt kläder och utrustning.
Som jag föreställer mig det hela får det bli något "basic" från början, fram till
dess jag vet mer om vad jag egentligen vill ha. De kläder jag har lånat på
trafikskolan har varit helt okej, funktionella och så. Fyllt sitt syfte. Men när
man nu själv kan välja och vraka – om än det är svindyrt – öppnar sig helt
andra möjligheter och utbudet är rent bisarrt. Det finns hur mycket som
helst att välja mellan, på gott och ont.
När jag skulle försöka sova gick det åt pipan. Jag var alldeles för uppe i varv
för att sömn skulle vara aktuellt och det trots dagens (och veckans)
prövningar. Till sist klev jag upp, gjorde mig en kopp te och satte mig på
balkongen i den ljumma kvällsluften och lät tankarna vandra iväg. Efter det
gick det bra att somna och sällan har ynka fyra timmars sömn känts så
tillräckliga. :-) Jag tränade med andra ord tidigt i morse...
2013-06-01
I dag har jag köpt mc-kläder. Fort var det gjort.
Svängde förbi på Biltema för att kolla in deras hjälmar. Inte för att jag har
något akut behov av en ny sådan men det som numera finns är troligtvis
både lättare och ger bättre skydd än den jag har använt när jag har puttrat
omkring på mopeden. De två modeller jag testade kändes bra men funkade
tyvärr inget vidare tillsammans med mina glasögon, något som jag
prioriterar högt när det gäller hjälmar. Tills vidare kommer jag att använda
den hjälm jag har och när jag snubblar över något bättre i hjälmväg får jag
passa på att uppgradera då.
När jag ändå var där passade jag på att ta mig en närmare titt på deras
utbud av mc-kläder och skydd och till sist blev det så att jag köpte både
byxor, jacka, ryggskydd och handskar (samtliga bilder från Biltema.se).
Allt verkade vettigt, sett till både pris och kvalitet, och det kändes lika bra
att slå till. Dessutom är det nära till om man vill byta något som inte visar
sig passa helt perfekt. Det fanns nämligen ingen provhytt där så jag fick
prova med jeansen på, vilket påminner mig om att jag nu ska ta och prova
allt tillsammans.
Byxor och jacka är i materialet Cordura vilket verkar vara vanligt när det
gäller mc-kläder i tyg. Ryggskyddet är godkänt för nivå 2, vilket innebär att
det tål en hel del men också är lite otympligt. Det finns förstås ett antal nivå
2-skydd som är smidigare men då kostar de därefter också. Jag tänker som
så att jag får börja så här och känna mig för. Har ju hela livet på mig att
köpa mc-kläder och skydd. För övrigt hade vi ett likadant ryggskydd på
trafikskolan och om jag minns rätt blev det liksom "mjukare" efter en stunds
användning. Det ryggskydd jag helst använde när jag övningskörde där var i
och för sig smidigare men det klarade å andra sidan bara nivå 1 också.
Cykelturen hem blev en lustig och lite svettig upplevelse. När jag skulle
packa ner allt jag hade köpt i min ryggsäck och en (stor) kasse visade det sig
att jackan inte fick plats. Fanns inget annat att göra än att ta på sig den och
trampa hemåt. Folk tittade en hel del kan jag säga, det var ändå 25 grader
varmt. :-)
Men nu ska jag som sagt ta och prova allt...
Tillägg:
Allt passade som det skulle. Kläderna känns mäkta rejäla måste jag säga,
kommer nog inte att frysa i dom. ;-) De kläder jag brukade använda på
trafikskolan var något tunnare/lättare men jag misstänker att de var
betydligt dyrare också. Nå, som sagt, detta är en början.
Tillägg 2:
Mc-stövlar hade de tyvärr inte på Biltema så jag måste komplettera med
sådana. Och en motorcykel, givetvis.
Kom att tänka på en annan sak. Som jag skrev angående uppkörningen
kunde man bara höra vad förarprövaren sa och inte kommunicera i andra
riktningen, vilket man kunde med den utrustning som trafikskolan hade.
Van som jag var vid det, dvs att ha en dialog med läraren under körning,
satt jag ändå och "svarade" på förarprövarens anvisningar om att svänga
höger, köra mot centrum osv. Jag vet inte varför... tror jag upplevde någon
form av trygghet i det. Och vad tusan, med facit i hand var det ju inte fel. :-)
2013-06-02
Nu har jag fått korn på en tänkbar motorcykel, närmare bestämt en syndigt
röd ER-5:a. Ser fin ut av bilder och beskrivning att döma. Det är bara ett
problem med den och det är att den finns i Örnsköldsvik. Jag har haft
kontakt med ägaren/säljaren och meddelat att jag hör av mig igen när jag är
tillbaka från Mallorca. Om jag vid det laget inte har hittat något på närmare
håll och den fortfarande finns kvar får jag väl packa ner kläder osv och sätta
mig på tåget.
Torsdagens eufori börjar ha lagt sig nu och ersatts av ett tillstånd av
avslappning och harmoni. Underbart skönt är det och fortfarande något
overkligt emellanåt. Häromkvällen somnade jag och drömde att det
framgångsrika körprovet bara hade varit en dröm! Viss oro infann sig när jag
vaknade. :-)
Minnesbilder från torsdagens körprov fortsätter att dyka upp. Som jag skrev
i det förra inlägget pratade jag för mig själv under körningen, vilket jag tror
gav mig viss trygghet.
En annan sådan där liten detalj var att jag körde med andra mc-stövlar än
de jag hade använt tidigare under månaden. De stövlar jag använde i
höstas kändes bra men höll tyvärr på att falla sönder så inför denna säsong
kasserades de och ersattes av ett par nya och väldigt styva tingestar. Säkert
bra på alla sätt och vis men, som jag har skrivit i ett tidigare inlägg, så
nya/styva att jag hade svårt att känna både växel- och bromsreglage.
Under en av de sista lektionerna innan uppkörningen hamnade jag dock i en
situation där en annan elev tog de nya stövlarna och jag tvingades använda
ett par gamla och välanvända stövlar i en storlek större än den jag annars
har. Jag upptäckte att om jag spände åt dom allt vad som gick så funkade
det bra och de var så väldigt mycket lättare att köra med på grund av att
de hade "mjuknat" efter mycket användning. Samma stövlar valde jag att
använda under körprovet och det gav mig en del av den trygghet som
behövdes för att kunna genomföra det hela på ett bra sätt. För som sagt, det
är inte optimalt att köra mc och knappt kunna känna var man har reglagen
för växling eller fotbroms. :-)
När jag sitter och kollar på Blocket och förundras över alla motorcyklar av
alla slag som där finns känns det både overkligt och otroligt att jag nu får
köra alla de där maskinerna. Jag! Liksom. Det är som om en helt ny värld
har öppnat sig och som min lärare sa, när han gratulerade mig efter
körprovet; "Nästan alla kan ta körkort för bil men det är inte alla som kan ta
körkort för motorcykel."
Mitt nya körkort kommer om cirka en vecka och kommer då att ha
behörigheterna AM A1 A2 A B. Något tillfälligt körkort i form av en liten
papperslapp får man inte längre utan man kan köra på sitt gamla körkort
fram till dess det nya kommer.
Jag har apropå det sparat beviset om godkänt förarprov från när jag körde
upp för B-körkort; det sitter på anslagstavlan på jobbet. När det begav sig
körde jag upp för en närmast mytomspunnen ”kuggande” förarprövare men
det gick bra i alla fall. :-)
Däremot kan man numera, från Trafikverkets hemsida, hämta hem sitt
protokoll från körprovet (vilket jag givetvis har gjort) och av det framgår ju
att man blev godkänd. Således en form av "lapp" även det.
2013-06-02 (del 2)
Nu ska vi se om jag kan få ihop en nära nog komplett förteckning över min
utbildningstid. Några lektioner blev av det enkla (i tid räknat) slaget, dvs 40
minuter, men i regel körde vi dubbellektioner och vid ett par tillfällen trippla
lektioner. Efter en sådan omgång var man ganska mör...
2012-07-12, 16:00-19:00. Risk-1:an på trafikskolan under ledning av
Kristoffer "Kritto" Olofsson.
2012-08-06, 07:00-07:40 (1). Första lektionen. Kläder, skydd, en
introduktion till motorcykeln. Åkte med läraren till ett lugnt område nere vid
älven och fick provköra lite där. Känna på gas, koppling och växling.
2012-08-09, 14:45-16:20 (2). Andra lektionen. Åkte med läraren ut till
Kullavägen och körde där i hastigheter kring 50 och 70. Start från vägkant,
stopp vid vägkant, acceleration från korsning. Avslutade med att prova på
krypkörning på parkeringen utanför K-Rauta och fann det svårt.
2012-08-13, 07:00-08:25 (2). Tredje lektionen. Övningsområde på Teg.
Krypkörning, inbromsning från 50.
2012-08-16, 07:00-07:40 (1). Fjärde lektionen. Väst på stan. Placering inför
och efter höger- och vänstersväng i korsning.
2012-08-20, 14:45-16:20 (2). Femte lektionen. Öst på stan. Högerregeln,
väjningsplikt, huvudled, krypkörning fram mot korsning, uppsikt.
2012-08-27, 15:40-17:05 (2). Sjätte lektionen. Manöverbanan ute vid
flygplatsen, krypkörning och undanmanöverprov med efterföljande
slalomkörning.
2012-08-31, 07:00-08:25 (2). Sjunde lektionen. Centrum. Stadstrafik,
trafikljus, högerregeln, enkelriktat. Planering och körfältsval.
2012-09-05, 07:00-08:25 (2). Åttonde lektionen. I och kring stan. Körning
mot mål (dvs efter skyltar). Inbromsning från högre hastigheter.
2012-09-10, 07:30-11:30. Risk-2:an i Hörnefors.
2012-09-14, 10:10-11:35 (2). Nionde lektionen. E4:an söderut. Körning i
regn, hård blåst, högre hastigheter. Motorväg, grusväg, slingrande 70-väg.
Kurvtagning.
2012-09-17. 08:30-09:15. Teoriprov på Trafikverket.
2013-05-02, 15:40-17:05 (2). Tionde lektionen. Krypkörning i hagelstorm på
manöverbanan, välte cykeln.
2013-05-06, 15:40-17:05 (2). Elfte lektionen. Första gången utan lärare
bakpå. Manöverbanan. Inbromsningar och slalom.
2013-05-10, 06:00-07:40 (3). Tolfte lektionen. Manöverbanan. Krypkörning
och slalom.
2013-05-14, 14:00-15:25 (2). Trettonde lektionen.
Manöverbanan. Krypkörning och slalom. Säkerhetskontroll.
2013-05-17, 14:45-17:05 (3). Fjortonde lektionen. Två elever, en lärare.
Manöverbanan. Krypkörning, slalom, säkerhetskontroll.
2013-05-20, 07:00-09:20 (3). Femtonde lektionen.
Manöverbanan med krypkörning, slalom, inbromsningar. Sedan vidare för
körning på grusväg och kurvtagning. Avslutades med körning i högre
hastigheter på motorväg.
2013-05-24, 13:15-13:55 (1). Sextonde lektionen. Lärare bakpå
igen. Stadstrafik.
2013-05-27, 08:40-10:05 (2). Sjuttonde lektionen.
Manöverbanan. Krypkörning, slalom.
2013-05-28, 14:45-16:20 (2). Artonde lektionen. Två elever, en lärare. "Lilla
uppkörningen". Körning mot mål, stadstrafik. Manöverbanan. Krypkörning,
slalom.
2013-05-29, 14:45-15:25 (1). Nittonde lektionen. Köra mot mål, stadstrafik.
Peppande inför körprovet.
2013-05-30, 07:00-12:30 (1). Tjugonde lektionen. Uppvärmning på
manöverbanan inför körprovet. Därefter körprov, först på manöverbanan och
sedan körning i trafik.
Totalt landade det på 38 lektioner á 40 minuter styck, fördelade på 20
tillfällen. Som jag skrev i något av de första inläggen så visade sig detta med
att köra motorcykel betydligt svårare än jag hade förställt mig. :-)
Vad gäller kostnaden för hela kalaset så återkommer jag till den när jag har
fått den avslutande fakturan från körskolan men redan nu vet jag att det var
värt varenda krona.
2013-06-04
Nu börjar det så smått kännas som vardag igen, med allt som därtill hör.
Dock en betydligt bättre vardag än för en vecka sedan. :-)
Jag lusläser Blocket varje kväll i jakt på intressanta objekt och håller
tummarna för att det inte ska dyka upp något sådant under nästa vecka, dvs
då jag är annorstädes. Idealet vore om det uppenbarade sig en lämplig hoj
till ett lämpligt pris när jag är hemma igen.
Mopeden är lämnad på trafikskolan för att förhoppningsvis säljas. Som jag
har skrivit i något tidigare inlägg finns det tydligen visst intresse för den så
jag håller tummarna och hoppas på det bästa om än jag räknar med att
förlora några tusen på den. Är angelägen om att snabbt få den såld och det
är ju sällan särskilt optimalt om man är säljare. Desto bättre för eventuella
köpare dock.
Min inställning till semester och ledighet torde vara väl känd bland mina
bekanta vid det här laget men som det nu blev ser jag denna sommar
verkligen fram emot att få vara ledig. Ja, under förutsättning att jag har
något att köra med... och att det blir bra väder för sådant. Att köra
motorcykel i regn och rusk fick jag nog av under mina körlektioner. Jag
minns fortfarande med viss fasa när jag dånade fram längs E4:an på
trafikskolans "gamla" (-02:a) Honda Hornet 900 i slagregn och stark sidvind.
Och ja just ja, jag har nu hämtat ut mitt nya körkort. Transportstyrelsen
gjorde ett attans snabbt jobb med att tillverka det måste jag säga. Stolt blir
man över sin arbetsgivare. ;-)
2013-06-05
Tror ni inte att det har dykt upp en ER-5:a här i stan. Det är ju ändå typiskt.
Eller rättare sagt vet jag inte om den finns här eller i Sundsvall men mchandlaren som säljer den (som har affärer i båda städerna) har kostnadsfri
hemleverans oavsett. Hade det inte varit för att jag sätter mig på planet
till Ön på fredag hade jag tveklöst kollat upp den närmare men under
rådande omständigheter känns det inte genomförbart. Jag har inte den tid
som behövs för att kunna göra en balanserad bedömning så att säga... och
för den delen inte heller den tid som behövs för att genomföra ett köp.
Men men. Kanske finns den kvar när jag kommer hem. Det som möjligtvis
talar emot den är att den är förhållandevis gammal (97:a) och förhållandevis
dyr (25 000 kr). Det finns gott om ER-5:or på Blocket av nyare årsmodeller
till lägre pris. Ingen av dom finns i och för sig ens i närheten av Umeå.
Men lägger man på några tusen – nåja, upp till 30-40 i alla fall – kan man få
"storasyskonet" ER-6N av betydligt nyare snitt med ABS-bromsar och annat
godis. Å andra sidan vet jag att handlaren i fråga går igenom maskinerna
innan de går till försäljning och lite extra trygghet är det ju alltid, jämfört
med att köpa privat. Så ja, det är en del att fundera över. Men som sagt, jag
gör det enkelt för mig och ser om den finns kvar när jag är tillbaka.
Annars händer det inte så mycket. Jag surfar runt och läser på om olika
motorcyklar och hjälmar och kläder och allt möjligt. Och mycket snyggt
finns det. Och dyrt.
Från det ena till det andra så kom jag att tänka på en sak när jag hade
hämtat ut mitt körkort i går; den 16 juni 2012 beviljades min ansökan om
körkortstillstånd och den 30 maj 2013 utfärdades mitt körkort. Jag fixade
det alltså på mindre än ett år. ;-) Om tillverkningen av mitt körkort
påbörjades samma dag som jag klarade körprovet, dvs i torsdags, så tog
det inte mer än två dagar för Transportstyrelsen att tillverka det och därefter
överlämna det för postens hantering.
2013-06-06
Nu har jag köpt mig ett par mc-stövlar. Inga märkvärdiga saker men duger
nog bra till en början. Utrustningen börjar med andra ord bli komplett.
Saknas bara ett fordon.
Fick den avslutande fakturan från trafikskolan i går och kan därmed
summera mina kostnader för mc-kortet:
Körkortstillstånd: 220 kr
Synundersökning: 150 kr
Startpaket (mc-bok, teorifrågor, körlektioner): 5800 kr
Risk-1: 700 kr
Risk-2: 3000 kr
Teoriprov: 220 kr
Ytterligare körlektioner: 13 520 kr
Lån av mc på körprovet: 950 kr
Körprov: 1650 kr
Tillverkning av körkort: 230 kr
= 26 440 kr.
Till det kommer den eventuella förlust jag kommer att göra när mopeden
säljs. Och så försäkringskostnaden för den. Olja och bensin orkar jag inte
räkna på; det rör sig i vart fall inte om någon större kostnad.
Summa summarum landar jag på i runda slängar 30 000 kronor för detta
lilla projekt och det har jag inga som helst problem med. :-)
2013-06-06 (del 2)
Nu har det alltså gått en vecka sedan körprovet. Kom precis på det, bara så
där.
En annan sak som slog mig var en grej som jag tänkte på efter provet;
känslan av att det jag hade lärt mig på trafikskolan var på en nivå över det
som krävdes för att få godkänt. Jag vet inte varför det kändes så men när jag
påtalade det för min lärare nickade han lite och sa något i stil med att han
försöker lära ut det som han anser är ett säkert sätt att köra motorcykel på,
än om Trafikverkets krav inte är lika höga. I mitt tycke en god filosofi om
något. På så sätt torde de flesta elever få en betryggande ”marginal” i sin
körning och merparten lär väl också klara körprovet.
Och för att återvända till vad jag skrev i något av de första inläggen så känns
det bra att ha haft läraren som passagerare under den första och mest
kritiska tiden. Än om det var skönt när jag fick förtroendet att köra på egen
hand så inser jag att det skulle ha varit svårt att lära sig allt om han redan
från dag ett hade suttit på en egen motorcykel (eller ännu värre i en bil).
2013-06-07
Det känns alltmer som vardag. Ja, med undantag för att jag och min mor
åker till Mallorca i kväll då förstås. Det kan jag verkligen inte påstå vara
vardag. :-)
Har tillbringat dagen med att jobba (några timmar), städa och packa men
kanske mest av allt med att försöka slå ihjäl tiden. Som hjälp har jag bland
annat haft SMC:s utmärkta skrifter Full Kontroll - Din guide till säkrare MCkörning och Bra Tänkt - En körstrategisk vägledning. Här ett citat från den
senare:
Att köra motorcykel kan på många sätt liknas vid backhoppning. Det är
aktiviteter som inte kan genomföras på ett halvhjärtat sätt. Du kan inte hoppa
lite i hoppbacken på Lugnet i Falun.
2013-06-13
Ska väl kasta ner några rader härifrån Ön. Hemresa i morgon och det blir
skönt att återvända till vardagens rutiner igen. Till vardagens rutiner hör i
och för sig inte sökandet efter en lämplig motorcykel men det ser jag också
fram emot en hel del. :-)
Den "kick" jag upplevde efter att ha tagit mc-kortet kom annars av sig något
på grund av denna resa; jag blev helt enkelt tvungen att flytta fokus till
resan och allt som därtill hörde. Förhoppningsvis kommer det tillbaka när
jag kommer hem igen och framför allt när jag hittar något lämpligt objekt.
Mopeden har dessvärre inte blivit såld så den måste jag hämta på
trafikskolan och försöka sälja i egen regi. Det känns lite drygt men vad göra.
Får väl slänga ut den på Blocket och se vad som händer och i värsta fall
behålla den till nästa vår, då jag förmodar att efterfrågan är större än den är
nu när vi så att säga är en bit in i säsongen.
En del snygga maskiner har jag hunnit se här på Ön. Vad sägs t.ex. om
denna Honda CB 500 eller denna Aprilia (som står precis utanför hotellet).
Mums! Och på en gata i Palma fick jag syn på en syndigt svart Kawasaki ER6N som bara var så otroligt rätt på alla sätt och vis.
Annars kan man förskräckas en smula över mc-körandet här eller mest över
bristen på skyddskläder. Hjälm, t-shirt och shorts tillsammans med i bästa
fall tennisskor är ingen ovanlig syn. Jaja, jag begriper förstås att det blir
jäkla varmt med mc-ställ, ryggskydd, stövlar osv men samtidigt, nja... nåja...
Nå, som sagt, hemresa i morgon och då åter till vardagen. Jag har bevakat
Blocket och inget intressant har dykt upp där, vilket känns lika så bra. Från
och med i morgon kväll får det gärna börja trilla in både ett och annat, dock.
:-)
2013-06-17
Har haft mer kontakt med ägaren/säljaren av ER-5:an nere i Örnsköldsvik
och det lutar alltmer åt ett köp. Återstår i så fall "bara" att lösa det
praktiska, det vill säga att ta sig dit med all utrustning, genomföra affären
och köra hem. Att hitta en lämplig dag blir nog svårast. Jag har hört mig för
om nu på söndag och får väl se vad säljaren säger om det. Vädret får gärna
vara så bra som möjligt också. Att köra tio mil (eller vad det nu är) i hällregn
skulle inte vara kul. Att få med sig utrustningen på tåget, tja... i värsta fall
får jag helt sonika resa i full mundering, till glädje för de andra
passagerarna. :-)
Skämt åsido ska det nog gå bra. Får bli ryggsäck och några stora plastpåsar
antar jag. Och kanske jackan på sig.
Men först ska jag avvakta svar angående motorcykeln som finns här i stan.
Den är dock betydligt dyrare (25 000 mot 18 000) och har gått betydligt
längre (ca 3000 mil mot ca 1000) så av allt att döma blir det en resa till
Foppas hemtrakter framöver.
2013-06-18
Nu är tågbiljetten till Örnsköldsvik bokad. I morgon kväll bär det av och om
allt går enligt plan anländer jag ca halv sex och kör hemåt på min nya
motorcykel någon timme senare. Det känns både spännande och lite
nervöst. :-) I skrivande stund är det bra väder och jag håller tummarna för
att det blir så även i morgon.
Här är en bild på motorcykeln. Jag har fått ett bra intryck av både säljare
och maskin och tror att det hela kommer att gå smidigt. Har förberett
köpeavtal och skickat det till säljaren för eventuella korrigeringar. Det är i
stort sett bara våra namnteckningar som återstår.
Plockade fram utrustningen i går kväll och ska packa ner den i kväll. Jag
anar att det får bli ryggsäck och några stora påsar, ryggsäcken mest för att
få hem kläderna som jag inte tänker ha på mig under mc-stället. Med andra
ord jeans och... ja, det kanske bara blir jeansen faktiskt. Och skorna förstås.
Min sommarjacka lämnar jag hemma då jag räknar med att ha mc-jackan på
mig när jag går till tåget. Kanske inte blir så farligt mycket saker som ska
med hem ändå. Men en ryggsäck är aldrig fel oavsett. Finns väl säkert lite
saker som tillhör motorcykeln som på något sätt måste följa med,
instruktionsbok och så.
Ska strax hämta mopeden på trafikskolan och hoppas hinna lägga upp den
på Blocket senast till helgen. Innan dess ska den dock utrustas och
fotograferas med sina originalkåpor och tillhörande sadel då den förmodligen
blir lättare att sälja med de sakerna jämfört med de Monsterkåpor och -sadel
som nu sitter på.
Egentligen hade jag tänkt sätta mig på tåget först kommande helg – alltså
midsommarhelgen – men efter att ha funderat i går kom jag fram till att det
var lika bra att få det gjort så snart som möjligt. Om det blir bra väder under
helgen kan jag ta mig en tur eller två då, kanske hem till Bjurholm för att
överraska mina föräldrar. :-) Och när jag – förhoppningsvis – åker från Övik i
morgon kväll lär klockan kanske vara kring sjutiden och den värsta trafiken
torde då ha lugnat ner sig.
Bankdosan ska jag lägga fram redan nu. Vore väldigt dumt om den blev
kvarglömd här hemma.
2013-06-19
Nu är jag 18 000 kronor fattigare och en röd Kawasaki ER-5 rikare.
Det blev alltså som väntat affär i Örnsköldsvik och jag kunde belåtet rulla
hemåt. Tio mil längs E4:an i mulet väder och snålblåst var kanske inte det
roligaste man kunde tänka sig men det gick utan incidenter och motorcykeln
kändes bra på alla sätt och vis.
Det sista jag hade slängt ner i ryggsäcken innan jag gick till tåget var ett par
öronproppar, något som skulle visa sig klokt då vindbruset i 90 km/h och
uppåt var påtagligt och med stor sannolikhet skulle ha förvärrat min
tinnitus om det hade fått vara så under hela sträckan. Jag stannade till på
en p-ficka efter någon mil, stoppade i propparna och kunde fortsätta färden
under inte fullt lika öronbedövande omständigheter. En ny och tyst hjälm
kommer att bli mitt nästa inköp. Jag har tyckt mig se på några forum att det
finns vissa modeller som är erkänt bra på att dämpa bland annat vindbrus
och ska kika närmare på dom.
Men så nu står alltså motorcykeln här utanför och blänker. :-) Den tidigare
ägaren hade haft den i sju år och tagit väl hand om den och alltid förvarat
den i garage. Jag blev något tagen av hur välputsad den var. Kul med folk
som tar hand om sina fordon. Ska så snart som möjligt se till att köpa ett
regnskydd/kapell till den och ett SSF-godkänt skivbromslås ska den också
få. Den grova kedja med hänglås som jag har sedan tidigare är i sig ett bra
stöldskydd men inget som man tar med sig utan ryggsäck.
2013-06-22
I dag har det regnat från tidig morgon till sen kväll. Jag hoppas på bättre
väder i morgon så att jag då kan ta en tur hem till Bjurholm och överraska /
chocka mina föräldrar. :-) Motorcykeln har ännu inte fått det kapell den
förtjänar; det finns lämpliga sådana på Biltema men att cykla dit i detta
väder känns inte lockande och jag har för den delen heller inte kollat upp om
de ens har öppet i dag. Så det får nog anstå några dagar.
Några reflektioner som jag gjorde under de tio milen i onsdags kväll, förutom
att jag blev lomhörd av vindbruset, var bland annat att mina mc-kläder och
skydd kändes överlag bra.
Ryggskyddet blev som väntat flexiblare när jag hade haft det på en stund.
De stövlar jag har köpt är en liten aning stora och jag hade därför rustat mig
med tjockare strumpor och trodde att det skulle bli varmt om fötterna men
så var verkligen inte fallet. De där strumporna behövdes och faktum är att
jag gott kunde ha tagit på mig något ännu tjockare. Det är med andra ord
bra ventilation i stövlarna.
Handskarna kändes också de bra. Tjocka och rejäla och så. För mindre turer
i och kring stan kommer jag dock att skaffa mig några lättare handskar av
crosstyp. På trafikskolan fanns båda sorterna och de hade båda sina
användningsområden.
Någon form av halsduk/motsvarande skulle jag behöva då det drar en hel
del kring halsen i högre hastigheter. En snusnäsduk är väl det klassiska
men som med mycket annat i mc-världen finns det en uppsjö av produkter.
2013-06-23
Nu är jag hemma hos mina föräldrar i Bjurholm. De blev minst sagt
överraskade när jag dök upp i morse eller rättare sagt hade mamma inte
klivit upp då och när pappa väckte henne och berättade att jag hade färdats
hit per motorcykel hörde jag hur hon utbrast: "MOTORCYKEL?!! Men det får
han inte köra!!"
(med reservation för eventuell felcitering)
Så reaktionen blev väl ungefär den väntade, kan man säga. ;-)
Nä då, de verkar nu båda glada och stolta, när det hela har fått landa så att
säga. Och ganska nyfikna. Allt är med andra ord som sig bör. :-)
Vädret får gärna skynda sig att bli bättre. Det hade ju utlovats solsken i dag
men det var påtagligt mulet och regn i luften när jag körde hit. Hoppas att
det har klarnat upp när jag ska tillbaka till Umeå efter middagen.
Detta får bli mitt sista inlägg i denna dagbok. Jag ville att mina föräldrar
skulle få vara de första att veta (efter min kollega Lotta som har haft vetskap
om detta från dag ett) och när de nu vet och jag har laddat upp några bilder
på Facebook och senare kommer att göra samma sak med detta dokument
så finns det ingen anledning att fortsätta skriva här. Framöver kommer det
finnas med i min vanliga blogg i stället.
Nu är det lunchdags. Jag säger därför adjö och tackar för visat intresse. :-)