Transcript Stora Enso 2010

Rethink
Stora Enso 2010
Rädda regnskogen Ta reda på hur Veracel bidrar till den lokala biologiska mångfalden i Brasilien. 18
Träd, mat och bomber I Laos förenas företagande och socialt ansvar på ett konkret sätt. 42
En CEO:s dagbok Att leda ett företag som Stora Enso visar sig vara långt ifrån ett stillasittande kontorsjobb. 66
Möte med en hackspett Stora Ensos hållbarhetsexpert Carolina Graca delar med sig av sina tankar. 14
Bilaga Stora Enso Fakta & siffror 2010
Världen behöver se
material på nya sätt.
I framtiden kommer förnybara material spela en allt viktigare roll. Stora Enso har därför omdefinierat sig
från att vara ett skogsföretag till ett företag som producerar material och slutprodukter av förnybar råvara.
Ett företag som finns på växande marknader över hela världen. Vem vet, en dag kanske avgasfria fordon kan
byggas med hjälp av förnybara material och Stora Ensos nanoteknologi? Mer om Stora Ensos nytänkande
hittar du på: storaenso.com/rethink
Rethink
Stora Enso Rethink 2010 ­
Chefredaktör Lauri Peltola ­
Koncept och design Miltton Ab
Tryck Libris Oy
Omslagsfoto Jenni-Justiina Niemi, Visuamo Oy
Stora Enso Oyj Box 309, FI-00101 Helsingfors, Finland
Besöksaddress Kanalkajen 1, Tel. +358 2046 131
Stora Enso AB Box 70395, SE-107 24 Stockholm, Sverige
Besöksaddress World Trade Center, Klarabergsviadukten 70, Tel. +46 1046 46 000
www.storaenso.com, [email protected]
Innehåll
Ledare Varför måste både vi och du tänka i nya banor? 4
Företeelser En värld av plast 6
Kolumn Det är alltid kunden som väljer! 8
FoU Ansvarsfulla val 9
Strategi Ett magiskt ögonblick 11
Företeelser Biodling i Uruguay 13
Intervju Möte med en hackspett 14
Drömmar om plast
Vi är omringade av ett material
som heter plast. Men vad vet vi
egentligen om det och dess
konkurrenter? 16
S H UTTE R ST O C K / M i lt t o n
Pe t r i a r t t u r i a s i k a i n e n
M A RC E L O SIN G E R
Rädda
regnskogen
Träd, mat
och bomber
Tillsammans
är vi starka
Veracel bidrar till den lokala biologiska mångfalden i Brasilien och producerar samtidigt mer
än en miljon ton massa. 18
I Laos hjälper Stora
Enso lokalsamhället
genom att röja
bomber från mark
som kan användas
för både plantager
och lokal matproduktion. 42
Stora Ensos och Araucos samriskföretag i
Uruguay gynnar även lokalbefolkningen. 54
Sista skiftet
En CEO:s dagbok
Det är ett svårt beslut
att lägga ner en
pappersmaskin. 50
Några dagar i hälarna på Stora Ensos CEO på
hans resor världen över. 66
Vår verksamhet
Publication­ Paper
Vi vinner på återvinning 24
Fine Paper
Nya vägar 29
Packaging
Ny syn på förpackningar 33
Wood Products Välkommen
till träets århundrade 37
Affärer Modern massaproduktion 60
Strategi Med tillväxt i sikte 61
Bilaga Stora Enso Fakta & siffror 2010
Globalt ansvar Globalt, praktiskt, engagerat 63
Enkät Hur ligger det till med källsorteringen? 65
Företeelser Plantodling 68
Kolumn För kärleken till trä­ 70
Stora Enso—3
Ledare
Varför måste både vi och du tänka i nya banor?
V
Jenni-just iina niemi
Jouko Karvinen
Stora Ensos CEO
i på Stora Enso har påbörjat en förändring.
En förändring för framtiden. Under flera
tuffa år präglade av berg-och-dalbaneliknande
förhållanden har vi blivit ett starkare företag. Så
varför måste vi då förändra oss när vi äntligen
är på rätt spår? Varför kan vi inte bara fortsätta
som det är? Svaret är enkelt: eftersom världen
förändras. Och eftersom vi vill vara med och
förändra världen, vara med i förändringen till
det bättre. Vi vill visa vägen, inte följa andra.
Varför kallar vi då vår förändringsprocess
för Rethink? För att vi vill att vårt ledord ska
vara en uppmaning att handla till alla i företaget
– från CEO till den senast anställda praktikanten – en personlig uppmaning även till dig.
I
nom företaget satte vi igång redan under
2010. Det finns många lysande exempel på
hur våra duktiga medarbetare har utmanat
gamla sätt att se på hur man gör affärer, driver
en verksamhet eller gör investeringar. Det är
slut med ”så här har vi alltid gjort”-attityden.
Låt mig berätta om några exempel på hur vi har
tänkt om inom Stora Enso under 2010.
I alla tider har vår bransch jämfört tillverkningstillgångar utifrån kostnadsdiagram baserade på antaganden om genomsnittskostnader.
I stället har vi börjat titta på totala resurskostnader, och inte så mycket på pappers- eller
kartongmaskinernas bredd och hastighet. Och
då använder vi faktiska kostnadsuppgifter. Det
har gjort att vi har blivit mycket mer selektiva
och har till exempel investerat i tre kraftverk
under den värsta lågkonjunkturen, med mycket
god ekonomisk avkastning.
E
n annan tydlig förändring gäller vårt sätt att
styra tillgångarna på den cykliska marknaden. Enligt det gamla tankesättet satsade
4—Rethink
Rethink kommer att
bli en rörelse inom
och utanför företaget
som genererar idéer
och konkreta resultat
i allt snabbare takt.
man på specialisering till det yttersta, både
maskin för maskin, men också genom att göra
nästan allt på egen hand. Det gällde inte bara
kärnverksamheten, det vill säga pappers- och
kartongtillverkning, utan också exempelvis
underhåll av bruken. Problemet med det här
var att när efterfrågan minskade var vi inte bara
tvungna att minska driften vid maskinerna,
utan där stod vi också med våra fasta kostnader. Efter att ha ifrågasatt vårt gamla synsätt,
”lägsta kostnad till vilket pris som helst”, har
vi istället börjat arbeta efter devisen ”maximal
flexibilitet till optimal kostnad”. Vi har lagt ut
arbeten på externa experter och gjort tydliga
prioriteringar där de tillgångar som kostar
minst alltid ska ha högsta möjliga utnyttjandegrad, vilket maximerar vår avkastning.
och Indien. Vi gjorde en tidsvinst på åtta till tio
år på världens snabbast växande marknader
för konsumentförpackningar. Det kallar jag för
Rethink.
D
et finns många andra exempel på situationer där vi redan har börjat tänka om:
från ett erbjudande som skapar värde för våra
kunder till produktinnovationer, att vi betraktar
oss själva ur ett kund-, eller till och med
konsumentperspektiv, i stället för att titta på
verksamheten från skogen och bortåt. Vi ska
ifrågasätta gamla sätt att agera och tänka. Vi
vill att Rethink ska bli en rörelse både inom och
utanför företaget, att nya idéer ska kläckas i
allt snabbare takt. Vi vill se konkreta resultat av
Rethink.
L
andvinningarna under de senaste tre åren
har varit fantastiska – våra fasta kostnader
var 500 miljoner euro, eller fem procentenheter,
lägre år 2010 jämfört med 2007! Det är en
riktigt bra start på nästa etapp i vår resa. Och
vi befinner oss bara i början av den resan, så vi
har mycket mer att vinna!
Rethink handlar inte bara om flexibilitet och
kostnader. Det handlar också om hastighet
och tid. Vi har länge haft ett plantageprojekt i
Uruguay. Med en jämn investeringstakt skulle
vi ha kunnat ha ett fullskaligt massabruk i drift
omkring år 2020. Men då fick vi möjligheten att
samarbeta med Arauco. Det gjorde att vi inte
bara kunde slå ihop våra plantager utan även
köpa en hel del nya plantager av ENCE. Det
betyder att vi kunde fatta invsteringsbeslutet
om ett massabruk i Montes del Plata tio år i
förtid – och få ut dubbla värdet till hälften av
pengarna. Precis samma tanke ligger bakom
förvärvet av förpackningsföretaget Inpac i Kina
V
i vill också uppmana dig som läser vår
nytänkta årsredovisning att följa med oss
på vår resa. Det är dags för oss alla, inklusive
mig själv, att tänka om och förnya, oavsett
om det är genom intressentdialog med ideella
organisationer och lokala myndigheter i miljöoch sociala frågor, eller genom att göra skillnad
för vår planet genom att ersätta plast med
återvinningsbara och förnybara fiberbaserade
förpackningar. Det handlar inte bara om Stora
Ensos och våra intressenters bästa, utan om
dig, om alla världens konsumenter och om vår
gemensamma planet.
Jag hoppas du får glädje av vår nytänkta
årsredovisning, Rethink Report, och vår hållbarhetsrapport Global Responsibility. Och ja,
jag hoppas också att de får dig att tänka i nya
banor.
iS t oc k pho t o / A n t o n S e l e z n e v
Stora Enso—5
Företeelser
En värld av plast
V
arje år produceras det cirka 100
miljoner ton plast. Omkring 10
procent hamnar till slut i havet där
den tåliga och slitstarka plasten
skapar allvarliga problem.
Trash Vortex är en enorm strömvirvel där
skräp samlas i norra Stilla havet. Området
uppskattas vara lika stort som den amerikanska delstaten Texas och mängden flytande
plast är på vissa ställen sex gånger större än
mängden plankton.
Beräkningar visar att över en miljon sjöfåglar
och 100 000 havsdäggdjur och havssköldpaddor dör varje år när de får i sig eller trasslar
in sig i plast.
Vissa plastsorter i området kommer inte att
brytas ner ens under levnadstiden för barnbarnen till de människor som en gång slängde
plasten.
Källor: Ecosystems and Biodiversity in Deep Waters and High Seas (2006),
Greenpeaces webbplats (www.greenpeace.org)
C or b i s / SKOY / G a ry B e ll
6—Rethink
Stora Enso—7
FoU Många av Stora Ensos nya produkter tillverkas med hållbarhet och ansvar i åtanke.
Kolumn
Det är alltid kunden som väljer!
O
J en n i-J uSt iina N iemi
Gunnar Brock
Stora Ensos
styrelseordförande
m en kund inte får det hon eller han vill av
oss går det alltid bra att få det hos någon
annan. Detta är ett nyktert konstaterande som
alltför många företag har en benägenhet att
glömma bort.
I en föränderlig global verksamhetsmiljö
måste även våra kunder anpassa sina affärsmetoder. I det ingår förstås också hur de ser
på sina leverantörer. Det kanske inte längre är
vare sig effektivt eller relevant att arbeta med
leverantörerna på det gamla vanliga sättet.
I
nom Stora Enso måste vi tänka i nya banor
när det gäller vårt sätt att arbeta med
kunderna. Vi måste ompröva vårt sätt att
skapa värde för dem. Är vår produktutveckling inriktad på rätt frågor? Uppfyller våra
processer och tjänster kundernas nya krav?
För att tänka på ett nytt sätt har Stora Enso
börjat genomföra systematiska och regelbundna kundundersökningar i syfte att få en
bättre bild av hur vi bör förändra oss för att
tillgodose de nya kraven.
R
esultatet av en undersökning från i höstas
var över lag positivt, men långt ifrån
perfekt. Stora Enso skilde sig i positiv bemärkelse från konkurrenterna inom områden som:
företagets renommé
miljöarbete
produktkvalitet
servicekvalitet
kvalitet på säljpersonal.
●●
Ansvarsfulla val
F
ör oss i egenskap av Stora Ensos styrelse
är det viktigt att komma ihåg att vi har
utnämnts av, och är ansvariga inför, alla
våra aktieägare. Vår uppgift är att företräda
alla aktieägare och sträva efter att generera
långsiktigt aktieägarvärde. Finns det någon
motsättning mellan att bry sig om kunderna
och att skapa aktieägarvärde? Nej, inte alls!
Allt handlar om att förstå våra kunder,
och att utveckla produkter och tjänster som
hjälper dem att fortsätta vara konkurrenskraftiga. Gör vi det skapar vi samtidigt varaktigt
aktieägarvärde.
Kallskuret från HK
Ruokatalo är den
första produkten
som förpackats i
kartongtråg.
S
tora Ensos styrelse ger koncernledningen
sitt fulla stöd i arbetet med att leda
förändringsprocessen Rethink. Att ifrågasätta
gamla sätt att arbeta och hitta nya metoder
och lösningar som gynnar kunder, aktie­
ägare, medarbetare och samhället i stort är en
hisnande utmaning. Men vi känner oss säkra
på att Stora Ensos ledning är redo att gå in
med hela sitt engagemang i detta arbete.
Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger
att ”en lång vandring börjar alltid med ett
första steg”. Nu har Stora Enso tagit det första
steget!
Microsofts programvara Windows 7
förpackas i Stora
Enso Gallop.
Kallskuret förpackat i återvinningsbar kartong
Stora Ensos nya kartong Primeforma är en
hållbar och nästintill förnybar lösning som har
utvecklats för termoformade livsmedelsförpackningar. Produkter tillverkade av Primeforma
kan återvinnas precis som andra kartongförpackningar. Kartongen kan användas i samma
förpackningslinjer som tidigare användes för
plastförpackningar. Det nya påläggssortimentet
från en av Finlands ledande livsmedelstillverkare
HK Ruokatalo, kom ut i butikerna i september
2010. Det var första gången som kartongtråg
användes för att förpacka kallskuret.
Kreativ möbeldesign
Stabilt, starkt och snyggt – det är några ord
som beskriver bordet Särmä som Stora Enso
och Isku har utvecklat tillsammans. Det mest
intressanta med det här bordet är att det inte
behöver någon ram under skivan eftersom
den krysslaminerade strukturen gör ovansidan
stark och stabil. Bordsbenen fästs dessutom
direkt på skivan. Den här konstruktionen ger
ett lätt bord och sparar både tid och pengar vid
tillverkningen. Bordsskivan har fått en vacker
yta tillverkad av Stora Enso Effex.
Flexibla och skräddarsydda förpackningar
Stora Enso Gallop som har utvecklats tillsammans med Xerox är en ny och avancerad lösning
för digitaltryck och efterbearbetning av förpackningar. Världens första arkmatade integrerade
digitaltryckslinje för förpackningar kan användas
för linjeproduktion och för kortare serier, vilket
ger snabbare ledtider och möjliggör snabba
ändringar. Den kan trycka varierande information
på varje förpackning på ett kostnadseffektivt
sätt. Med hjälp av Gallop går det också att
identifiera och spåra enskilda produkter. Gallopproduktionslinjen möjliggör mindre ordervolymer
samt minskar avfallet och behovet av lagerutrymmen. Microsoft har valt Stora Enso Gallop för
förpackning av sin programvara till Windows 7.
Intelligent hälsoövervakning
Tryck som leder ström i kombination med
ett inbäddat mikrochip var grunden när man
utvecklade Stora Enso Pharma DDSi, en
intelligent förpackningslösning. Nu används
samma teknik för ett nytt ändamål: i elektroniska sjukjournaler med ett Memori-kort kan
patienten registrera och rapportera symptom
och hur han eller hon mår. Lösningen sparar tid
både för sjukvården och för öppenvårdspatienten eftersom antalet besök hos vårdgivaren
blir färre.
●●
●●
●●
●●
M
8—Rethink
Pharma DDSi sparar
tid för både läkare
och patienter.
Isk u
en Stora Enso fick också kritik. Kunderna
upplevde att företaget känns kyligt och
distanserat, och att det inte är tillräckligt flexibelt och innovativt. En specifik kommentar var:
”Det är dags för förändring och ni måste vara
lyhörda och visa större omtanke – ni ska inte
vara så hårdhudade.”
Jag tror att den meningen innehåller två
viktiga budskap till oss. Det ena är att vi måste
vara lyhörda och till och med föregripa nya
krav från kunderna. Det andra är att vi måste
bry oss om dem. Vi får inte ta dem för givet och
sluta stödja dem, utan i stället försöka förstå
vilka specifika utmaningar de står inför med
koppling till våra produkter.
Det eleganta
bordet Särmä av
Stora Enso och Isku.
Stora Enso—9
De viktigaste
grödorna växer
mellan träden.
Strategi
Ett magiskt ögonblick
Under Vietnamkriget fälldes två miljoner ton bomber över Laos. Innan vi anlägger våra eukalyptusplantager
börjar vi med att röja marken från odetonerade bomber. Mellan träden lämnar vi plats för odlingsbar mark där
lokala bönder tryggt kan odla mat och andra nyttoväxter. Det handlar inte om välgörenhet utan är till nytta för
alla. Mer om våra eukalyptusplantager på:
på storaenso.com/revive
storaenso.com/revive
V
rethink-ad
Tom a s w h i t e ho u s e
Lauri Peltola
Chef för Group
Communications
and Global Responsibility vid Stora
Enso
i visste att det skulle komma ut förr eller
senare. Nu när jag ser tillbaka är jag säker
på att många inom Stora Enso visste det också
– en del kanske undermedvetet. Efter några
turbulenta år höll något på att hända inom
Stora Enso. Det låg något nytt i luften, något
man kunde känna men inte riktigt sätta ord på.
Stora Enso höll på att utvecklas. Världen
runt omkring oss höll på att förändras och vi
med den. Jag kunde se det vart jag än vände
mig. Vi tänkte på verksamheten på ett nytt sätt,
och det här nytänkandet hade blivit en naturlig
del av vår vardag.
Och då, en morgon i mars 2010, hände det
helt plötsligt. Jag väntade mig att det skulle
bli ett till möte i raden av många med externa
konsulter som försöker sälja oss sina fantasifulla idéer. Har man träffat dussintals konsulter
blir man ganska skeptisk när man inser att de
flesta inte vet något om företaget, inte förstår
verksamheten och inte heller hur allvarligt
företagen ser på sin identitet. Men, just den
här dagen blev allt kristallklart. I ett litet
konferensrum satt jag och mitt team, vår CEO
Jouko Karvinen och konsulterna. Tillsammans
lyckades vi greppa det som höll på att hända i
företaget, och kunde dessutom sammanfatta
det i ett enda koncept.
Konceptet heter Rethink.
J
ouko Karvinen är inte särskilt känd för sitt
tålamod. Under allt för långa och tråkiga
presentationer börjar han göra allt möjligt
annat under tiden. Men den här gången läste
han helt plötsligt inte alls sin e-post i mobilen.
När människorna från byrån visade sina bilder
och sin animation om Rethink hade de Joukos
10—Rethink
totala uppmärksamhet. Han satt helt tyst och
gjorde sitt yttersta för att dölja sin entusiasm.
Med vissa händelser och projekt vet man
exakt när det ”magiska ögonblicket” uppstår.
Det ögonblick då allt blir så uppenbart. Nu
hände det. Vi upptäckte Rethink. Det var det
här Stora Enso handlade och skulle handla om!
Vi hade velat prata om den förändring som
pågick inom Stora Enso och hur vi skulle driva
på den. Vi hade velat berätta för våra intressenter att vi var ett annat företag än förut. Nu
hade vi ett verktyg, ett koncept, för att kunna
göra det.
V
ad är det då som är så annorlunda med
Rethink? Exakt vad innebär konceptet?
Kort sagt handlar det om att världen runt
omkring oss håller på att förändras i grunden.
Människor i hela världen tänker i nya banor –
och våra intressenter tänker om. Vi omprövar
vårt sätt att leva våra liv och behandla den
här planeten, vårt gemensamma hem. Det
kan handla om hur världen kan räddas från
finanskriser, om att företagen verkligen måste
ta ansvarsfrågor på allvar där de är verksamma
eller om konsumenter som vill ha papperspåsar
istället för plastpåsar när de handlar mat. Vi
håller alla på att tänka om.
Vi på Stora Enso har tänkt om mer än något
annat företag i vår bransch, men det är inte
förrän nu vi är redo för att berätta om det för
omvärlden. Utifrån sett är Stora Enso fortfarande samma företag som vi var för 5–10 år
sedan. Men från insidan ser det väldigt annorlunda ut. Vi ifrågasätter ständigt vårt gamla sätt
att agera. Och inte bara det – vi hittar också
nya lösningar.
Stora Enso—11
Det bästa med Rethink som jag ser det är
att det är mer än bara en slogan. Rethink är en
förändringsprocess och samtidigt en dynamisk
kristallisering av vår företagsfilosofi. Rethink
utmanar jämt och ständigt inte bara oss på
Stora Enso utan även världen runt omkring oss,
nu och i framtiden.
D
et här är vårt löfte till våra intressenter:
Stora Enso är den globala nytänkaren
i förpacknings-, pappers- och träproduktsindustrin. Vi tänker alltid i nya banor och
skapar nytt för att kunna erbjuda våra
kunder innovativa lösningar baserade på
förnybara material.
Det som är spännande är att det här är
på riktigt. Det är inte frågan om PR-trick
utan något som faktiskt händer i hela Stora
Enso och företagets olika verksamheter
världen över. Förändringsprocessen som inte
går att stoppa skapar i slutändan en helt ny
identitet för företaget. Samtidigt passar allt
detta perfekt in i Stora Ensos vision, mission
och värderingar – det vill säga det vi ser mest
allvarligt på.
Vår vision: Vi som företag, människor och
vår planet möter idag nya utmaningar som vi
aldrig tidigare skådat. Världen behöver ett nytt
förhållningssätt till material.
Vår mission: Vi ska vinna med lösningar
baserade på förnybara råvaror.
●●
●●
●●
Företeelser
Våra värderingar:
• Skapa: Med hjälp av vår kreativitet
förnyar vi oss och skapar en framgångsrik
verksamhet.
• Förnya: Varje dag bygger vi vår framtid på
ett hållbart sätt.
• Tilltro: Vi värdesätter våra medarbetares
talanger, ger dem möjlighet att lära och
ansvar att lyckas.
E
ftersom vi ville ge uttryck åt den här
förändringen även visuellt bestämde vi oss
för att satsa på en ny symbol och logotyp. Vi
ville åstadkomma något konkret, något som
verkligen står för vår verksamhet och vårt sätt
att tänka. Formgivaren bakom vår nya logotyp,
Brian Kaszonyi som är Creative Director på
N2, dök ner i vår verksamhet och lärde känna
såväl våra råvaror, produktionsprocesser och
slutprodukter som hållbarhetscykler. Gång på
gång stötte han på olika typer av cirkelformer.
Till slut tittade han närmare på hur vi tillverkade
massa och fick inspiration av eukalyptusträdet
och dess blomma.
När man tittar på vår visuella identitet ser
man att den inte är påhittad eller artificiell.
Den berättar verkligen om oss och vilka vi är,
och den har en historia bakom sig. Det här
känns riktigt spännande. Och det är det som
är så magiskt med Rethink. Vi på Stora Enso
är entusiastiska över praktiskt taget allt som
händer just nu.
Visuell identitet
Den nya logotypen
symboliserar Stora
Ensos arbete för
att skapa en hållbar
framtid för vår planet
genom att utveckla
innovativa lösningar
baserade på förnybara material.
Logotypen
speglar formerna
som är förknippade med Stora
Ensos verksamhet
och produkter,
naturens ständigt
pågående cykler
och, viktigast av allt,
eukalyptusblomman.
Biodling
i Uruguay
Den ovanliga eukalyptusblomman utan
blomblad symboli­
serar en hållbar
råvara, eukalyptusträdet, som får allt
större betydelse för
Stora Ensos globala
massaproduktion.
s h u t t e r s t oc k
12—Rethink
L
okala honungsproducenter har arrenderat lämplig mark av Stora Ensos och
Araucos samriskföretag Montes del Plata
i Uruguay. Att använda de omgivande
eukalyptusplantagerna som skydd för bikuporna
är en av samarbetsformerna mellan jordbruket
och skogsindustrin i landet. Utöver det här
testprojektet finns det på företagets mark även
större samarbetsprojekt med lokala kött- och
mjölkproducenter.
g a b r i e l Pe r e i r a
Stora Enso—13
Intervju
Möte med en
hackspett
Brasilianska Carolina Graça,
33 år, är en av Stora Ensos
hållbarhetsexperter. Vi bjöd in
henne till ett samtal i en fuktig
nordisk skog under hennes
besök i Finland i höstas.
Text Joni Mäkitalo
Foto Jenni-Justiina Niemi, Visuamo Oy
N
är Carolina Graça studerade
jordbruksteknik vid universitetet i São Paulo kallades
skogsbruksstudenterna för
hackspettar.
”Idag är jag nog närmare en
hackspett än vad många av de
andra är”, säger hon med ett leende.
Carolina är expert på hållbart skogsbruk
och mamma till snart fyraåriga sonen Nicolas.
Hon har varit anställd på Stora Enso Latin
America sedan i juni och jobbar antingen på
kontoret i São Paulo eller ute på fältet med
frågor som rör Stora Ensos globala ansvar i
Brasilien och Uruguay.
Hur gör du själv för att leva hållbart?
Tro det eller ej, men jag försöker att leva som
jag lär även utanför jobbet. Jag sopsorterar och
håller min energiförbrukning på en rimlig nivå.
Jag brukar också prata om hållbara levnadsvanor med min familj.
Delad kunskap
”Det idealiska är
när hela företaget
’andas’ hållbarhet.”
Carolina Graça,
Sustainability, Stora
Enso Latin America.
14—Rethink
Vad tycker du om den nordiska skogen?
Utöver brasilianska skogar har jag varit i skogar
i Frankrike, Tyskland, Kanada och USA, men
det här är första gången jag är i en nordisk
skog. Det som slår mig är storleken. I Centraleuropa är skogarna mer uppstyckade än här i
Norden. När jag tog tåget från Helsingfors till
Imatra kändes skogen däremellan enorm. På
båda sidorna fortsatte träden att rusa förbi i all
oändlighet.
Utöver ursprungsskog har Sydamerika
snabbväxande plantager på tidigare betesmark. Hur skulle du vilja beskriva människornas relation till skogen?
Det beror mycket på vilken region vi pratar om.
I områden med ursprungsskog liknar relationen
mer den som finns här i Norden. Det finns till
exempel brasilianare som går ut i skogen för
att plocka frukt och frön. Men oftast besöker
människorna skogsparker, om det finns en
sådan nära staden, på sin fritid. Men dessvärre måste jag säga att tidigare visste många
brasilianare inte hur de skulle använda skogen
på ett hållbart sätt. Lyckligtvis har kunskapen
och inställningen blivit mycket bättre. När det
gäller brasilienarnas relation till snabbväxande
trädplantager är det viktigt att komma ihåg att
plantagerna täcker mindre än en procent av
hela landets yta.
Vad tycker du gör ett företag hållbart?
Det mest hållbara företaget är inte nödvändigtvis det som har den största hållbarhetsavdelningen. Det idealiska är när hela
företaget ”andas” hållbarhet. Men det räcker
inte bara med en känsla. Det behövs verktyg
och tekniker för att hantera alla projekt och
utveckla nya idéer så att man hela tiden kan
förbättra verksamheten. Jag tror att Stora
Ensos framgång i internationella hållbarhetsindex är ett bevis på att mycket av det vi gör
är rätt. Självfallet återstår en hel del arbete
och vi kan förbättra oss i många avseenden,
men jag tror att företaget har rätt inställning till
hållbarhet. Och det är en bra grund att bygga
vidare på.
Vad fick dig att besöka Norden?
Den här resan ingår i ett ledarutbildningsprogram i Latinamerika som jag deltar i.
Deltagarna ska även jobba en viss tid på
huvudkontoret och i olika affärsenheter. Tanken
bakom programmet är att lokal personal ska
lära känna Stora Ensos företagskultur, arbetsmetoder, utmaningar och strategi.
Hur har Stora Ensos nordiska bakgrund
påverkat hållbarhetsarbetet i Sydamerika?
En stor fördel med att vara ett internationellt
företag är att man kan lära sig av organisationer i andra länder genom att de bästa
arbetsmetoderna sprids globalt i koncernen.
Stora Enso tar med sig det senaste inom
hållbarhetsarbetet i Europa till Sydamerika,
samtidigt som företaget kan lära av oss i
Sydamerika. Alla vinner på det här. Stora Ensos
pappersbruk Arapoti i Brasilien får till exempel
ofta besök av människor från andra enheter
eftersom Arapoti är ett föredöme när det gäller
arbetsmiljöarbete.
Stora Enso—15
N
Drömmar
om plast
Vi är omringade av ett material
som heter plast. Men vad vet vi
egentligen om det?
Text Jussi Palmén
är jag går ut med soporna hemma
i mitt genomsnittliga finska
hushåll inser jag hur mycket
av det som jag bär på kommer
att hamna på tippen. Det beror
främst på den stora mängden plast i soporna,
eftersom det inte finns så många möjligheter
att återvinna plast i området där jag bor.
Precis som de två första hamnar veckans
tredje soppåse i den största containern, den för
övrigt avfall.
Det är svårt och dyrt att återvinna plast,
och i många länder går det helt enkelt inte
alls att göra det. Är det enda sättet att minska
mängden sopor då att helt sluta använda
plast? Det är precis vad den brittisk-finske
filmregissören John Webster och hans familj
gjorde.
Familjen Webster gick till ytterligheter
och försökte leva utan olja i ett helt år.
Och eftersom olja används för att tillverka
plast stod det också på familjens lista över
förbjudna material. Många av de situationer
John Webster fångar på film blir ganska
tragikomiska när familjen desperat letar efter
alternativ till plastförpackningar för de mest
vardagliga saker som fisk eller toalettpapper.
Till slut börjar familjen faktiskt tillverka sin egen
tandkräm.
Varför inte trä?
s h u t t e r s t oc k / m i lt t o n
16—Rethink
Vi har börjat betrakta plast som ett självklart
material i en mängd saker runt omkring oss.
Men finns det verkligen inget alternativ? Låt
oss fråga någon som vet.
Jurkka Kuusipalo är professor i pappersbearbetning och förpackningsteknik vid Tammerfors tekniska universitet i Finland. Institutet är
känt för sin omfattande plastforskning.
”Om man tittar på statistik över vilka material som har använts vid tillverkning av konsumentförpackningar under de senaste åren är
det uppenbart att andelen förnybara råvaror
ökar”, säger Jurkka.
Det betyder att förpackningar för cd-skivor
och färdigmat allt oftare tillverkas av kartong
eller andra träbaserade material. I sig är detta
inget revolutionerande eller okänt, men det
kan vara ett tecken på hur andelen förnybara
råvaror i förpackningar kommer att växa i
framtiden.
”Framför allt yngre människor är väl
medvetna om hur viktigt det är med ansvarsfull
konsumtion ur olika aspekter. Det finns tecken
på att efterfrågan på hållbara och återvinningsbara förpackningar kommer att öka i framtiden,
framför allt i Europa och USA, där miljömedve-
tenheten hos de unga redan är hög. Och det är
säkert lätt att göra de här tankarna kända även
i andra delar av världen”, påpekar Jurkka.
Han berättar att människor oftast väljer en
viss sorts förpackning utifrån dess pris. Fram
till idag har konsumenterna fått betala något
mer för förpackningar gjorda av förnybara
råvaror jämfört med plastförpackningar. Jurkka
Kuusipalo tror att prissättningen framför allt
hänger samman med volymer. När efterfrågan
på förnybara och hållbara förpackningar ökar
kommer priserna att sjunka.
Komposterbar plast
Men att sluta använda plast helt och hållet
låter nästan som en utopi. I vissa avseenden
är plast fortfarande ett oslagbart material. En
kartongförpackning för vätska eller mat måste
exempelvis bestrykas med ett tunt lager plast
för att skydda innehållet mot ljus, luft, fukt, fett
och värme. Men det har visat sig att plast även
kan tillverkas av annat än olja.
”Biopolymerer är komposterbara och
biologiskt nedbrytbara, och de används exempelvis för att bestryka pappersmuggar eller
förpackningar för djupfryst mat. Biopolymerer
kan dessutom tillverkas av förnybara råvaror.
När de kombineras med kartong får man en
produkt helt tillverkad av förnybara material”,
förklarar Jurkka.
Enligt Jurkka Kuusipalo står traditionell
plast fortfarande emot vatten och vattenånga
något bättre än biopolymerer. Biopolymerer
har dock en del viktiga egenskaper som
redan överträffar traditionell plast, till exempel
förmågan att tåla feta ämnen. I alla dess nuvarande användningsområden är egenskaperna
hos biopolymerer enastående. Och genom
teknisk utveckling kan de förbättras ytterligare
enligt professor Kuusipalo.
”Produkter bestrukna med biopolymerer
kan redan tillverkas med samma maskiner
som produkter som bestryks med traditionell
plast. Det är ingen större skillnad i produktionssättet. Inom förpackningsindustrin har
intresset för biomaterial ökat på senaste tiden,
och jag tror att det kommer att göra det även i
fortsättningen.”
När det gäller återvinning har bioplast en
stor fördel framför traditionella alternativ. I och
med att den är komposterbar och biologiskt
nedbrytbar kan den återvinnas tillsammans
med matavfall.
En muggfull
av nyheter
Stora Enso har
nyligen breddat sitt
utbud av biopolymerbestruken förpackningskartong för att
möta den växande
efterfrågan.
Efter många års
forskning och utveckling kan många av
Stora Ensos kartongslag som används för
muggar, tallrikar, tråg
och förpackningar
nu bestrykas med
biologiskt nedbrytbart material.
En av företagets
innovationer är en
mugg av kartong som
innehåller mer än vad
man kan tro vid en
första anblick.
100% biologiskt
nedbrytbar
Bryts ner naturligt
till jord och koldioxid vid rätt slags
återvinning
Förnybar träfiber
som primär råvara
Bestruken med
biopolymerer
Ger ett varaktigt
skydd åt vätskan i
muggen
Användes för att
servera drycker i den
finska paviljongen på
världsutställningen i
Shanghai 2010
●●
●●
●●
●●
●●
●●
Stora Enso—17
Rädda
regnskogen
Veracel bidrar till den lokala biologiska
mång­falden i Brasilien och producerar sam­tidigt
mer än en miljon ton massa av plantageträd
varje år. Veracel är ett exempel på hur modern
massaproduktion kan ge både miljömässiga,
ekonomiska och sociala fördelar.
Text Joni Mäkitalo Foto Eduardo Moody
V
i befinner oss på vandring
mitt i regnskogen. Framför
oss hänger en stor lövtät
gren som vi skjuter åt sidan
och får syn på ett av de
äldsta träden i området.
Fåglarna kvittrar lite försynt
i kör i den fuktiga skogen som omger oss.
”Tio personer kan stå och hålla varandra
i hand runt det här trädet”, berättar vår guide
Gildevânio Pinheiro och lutar sig mot den
lövrika jätten.
Vi befinner oss på Veracel Station, ett
naturvårdsområde för regnskog på drygt 6 000
hektar i den brasilianska delstaten Bahia.
Massabruket Veracel, ett samriskföretag
mellan Stora Enso och Fibria, äger och driver
naturvårdsområdet som en del av företagets program för att skydda och återställa
regnskog.
Bahia, Brasilien
Här ligger Stora
Ensos och Fibrias
gemensamma
regnskogsprojekt.
Naturvårdsområde
för regnskog
Guidad tur vid Veracel
Station ger en inblick i
den biologiska mångfalden i området.
18—Rethink
Massabruket
Veracel
Gynnsamt klimat
bidrar till att göra
bruket till världens
bästa massabruk.
Stora Enso—19
Tillsammans med sitt sjumannateam över­
vakar Gildevânio området där miljöhoten fortfarande är många. Bland annat bedriver en del
människor olaglig jakt på utrotningshotade arter.
”Vad som är viktigt för oss är att prata och
sprida information om miljöfrågor bland lokalbefolkningen”, säger Gildevânio som har bott i
området i över 20 år.
”De yngre generationerna har större förståelse
för hur viktigt det är att skydda den biologiska
mångfalden och de kan lära de äldre. Människorna blir hela tiden mer och mer medvetna om
vikten av att skydda miljön.”
Skog som en gång var
Massabruket Veracel ligger i södra delen av
Bahia, intill städerna Eunápolis och Belmonte,
50 kilometer inåt landet från Atlantkusten.
Från frö till
djupaste skog
De äldsta träden
i skogen tar sig
­otroliga proportioner.
Brukets eukalyptusplantager sträcker sig över
tio kommuner. Här växer råvaran till en årsproduktion av mer än tio miljoner ton massa.
Under de senaste hundra åren har regnskogen längs Brasiliens kust gått förlorad för
att ge plats åt växande städer, industrier och
jordbruk. I den här regionen var regnskogen i
princip intakt fram till 1950-talet då sågverksföretag började dyka upp. Regionens ekonomi
byggdes upp runt industrin och fick ett extra
uppsving i och med den nya motorvägen som
drogs rakt genom regnskogen under 1970talet. Den nya vägen förbättrade logistiken och
gjorde det lättare för människor att förflytta sig
i området på jakt efter jobb.
”På den tiden levde regionen enbart av
skogen”, säger Gelton F. de Freitas Jr., miljöansvarig i staden Eunápolis. ”Miljöhänsyn var
inget man prioriterade då.”
Den storskaliga sågverksindustrin avtog
i regionen när regnskogen började ta slut. I
slutet av 1980-talet hade nästan all ursprunglig
skog i södra Bahia skövlats precis som den
redan hade gjort i många andra kustområden i
Brasilien.
Ursprungligen sträckte sig den atlantiska
regnskogens vegetationsområde längs hela
Brasiliens kust, ända till norra Argentina och
östra Paraguay. Idag återstår bara sju procent
av den atlantiska regnskogen i Brasilien. Dessa
skogsområden är skyddade genom statliga
och privata initiativ.
Efter att stora delar av regnskogen hade
skövlats blev den ekonomiska situationen i
regionen mycket svår.
”Kakaoplantagerna var tidigare viktiga
arbetsgivare, men sedan drabbades växterna
av en sjukdom som blev förödande för hela
ekonomin i regionen”, säger Sergio Murillo,
miljöansvarig i staden Itagimirim där Veracel nu
odlar eukalyptus.
”Arbetslösheten blev ett allvarligt problem.
För många ingav Veracels ankomst nytt hopp
för den lokala ekonomin. Och det har visat sig
att de människor som bor här har också farit
väl på många olika sätt.”
Eukalyptus på betesmark
Markägarna i regionen började använda
sin skövlade mark till annat, framför allt till
boskapsuppfödning. Ännu idag används
merparten av marken i södra Bahia som
betesmark.
Eukalyptusplantager började anläggas
i slutet av 1980-talet med hjälp av statliga
stimulansåtgärder.
Miljöansvarig
Sergio Murillo
arbetar för staden
Itagimirim där
Veracel odlar
eukalyptus.
Varje år återplanteras
400 hektar regnskog
vid Veracel.
20—Rethink
Stora Enso—21
boendemiljöerna att sprida ut sig och öka den
biologiska mångfalden.
”Det bästa sättet att återställa skog är
genom naturlig föryngring. Man sätter upp
stängsel runt ett visst område och låter helt
enkelt regnskogen växa upp igen”, säger Eliane
Anjos, Sustainability Manager vid Veracel.
Metoden är effektiv så länge det finns frisk
regnskog och frön tillräckligt nära, så att vind
och djur kan föra med sig frön till området som
ska återställas.
”Men så är ofta inte fallet, och då återstår
det bara att plantera regnskog”, berättar Eliane.
Veracel återplanterar regnskog med 80 olika
trädarter per hektar. Först måste frön samlas in
och planteras i en plantskola innan de färdiga
fröplantorna kan transporteras och planteras i
området. Arbetet med att omvandla betesmark
till regnskog sysselsätter totalt 60 personer.
”Precis som i all vår verksamhet stödjer vi
lokala företag när vi återställer regnskog. Det
stimulerar den lokala ekonomin”, fortsätter
Eliane.
I slutet av 2010 hade företaget redan
planterat 4 000 hektar regnskog och varje år
återplanteras ytterligare 400 hektar.
Eliane Anjos säger att på sätt och vis
går arbetet med regnskogen och den biologiska mångfalden ut på att företaget ska få
allmänhetens godkännande för massabruket.
Regnskogen har även en direkt gynnsam
effekt på eukalyptusplantagerna. Den skapar
balans i ekosystemet och ger dessutom andra
miljöfördelar.
Otávio Pontes från Stora Enso säger att
sett ur ett odlingsperspektiv kan regnskogen
Veracel började köpa betesmark och
inledde försök med att plantera träd år 1991.
Resultatet av försöken visade snart att området
hade exceptionella egenskaper som lämpade
sig ovanligt bra för virkesproduktion.
Enligt Otávio Pontes, Vice President, Stora
Enso Latin America, är den jämna nederbörden
en av anledningarna till den höga produktionen
på plantagerna i regionen. De flesta jordbruksgrödor måste ha regelbundna torkperioder för
att ge rikliga skördar, men eukalyptusträden
frodas tack vare det jämna regnet.
”Att det regnar här året om passar trädodlingen perfekt. En annan viktig faktor är
temperaturen som också är jämn under året.”
Byggandet av bruket började 2003 och
massaproduktionen inleddes två år senare, år
2005.
Enligt Stora Enso är Veracel för närvarande
världens bästa massabruk. Det beror till stor
del på klimatet som gör att området är väl
lämpat för eukalyptusodling.
Miljölagstiftningen i Brasilien ställer
strikta krav på markägarna i delstaten Bahia.
En femtedel av varje markegendom måste
avsättas för naturvård. Massabruket Veracel
skyddar emellertid mer än hälften av sin mark
för miljö-, jordbruks- och sociala ändamål. När
bruket började byggas konstaterade företaget
att det kuperade landskapet och klimatet i
regionen gjorde att man kunde avvara mer
mark för naturvård än vad lagen krävde.
”Veracel beslutade att bara plantera eukalyptus på platåer, där plantering och avverkning
kan ske mest effektivt”, säger Otávio.
Alla dalar, flodstränder, sluttningar och
andra områden med ojämn utformning bevaras.
Beslutet har resulterat i ett mosaiklandskap på
företagets mark där miljöskyddsområdet täcker
en större yta än eukalyptusplantagerna.
Ökad biologisk mångfald
Företagets 105 000 hektar av naturvårdsområde
rymmer många olika arter. På merparten av de
skyddade områdena finns regnskog som är på
väg att återhämta sig från den tidigare avverkningen i regionen. Orörd ursprunglig skog förekommer också, framför allt i de djupa dalarna.
En del av företagets skyddade mark är
tidigare betesmark. Där försöker företaget
återställa den regnskog som tidigare fanns där.
Veracel deltar i ett statligt projekt i Brasilien
som syftar till att förena den skog som finns
kvar i kustområdena med regnskogskorridorer.
Avsikten med att förbinda skogsområdena är
att hjälpa djur- och växtlivet att förflytta sig
från en skog till en annan, och på så sätt få
22—Rethink
”Det bästa sättet att återställa skog är genom naturlig
föryngring. Man sätter upp
stängsel runt ett visst område
och låter helt enkelt regnskogen växa upp igen.”
-Eliane Anjos
betraktas som en stor biologisk sköld. Skogen
fungerar som en buffertzon som håller bränder
och plantsjukdomar borta från plantagerna.
Skogen gör också att behovet av bekämpningsmedel minskar, eftersom naturliga fiender
till eukalyptussjukdomar lever i regnskogen och
hjälper till att minska problemet.
Den existerande atlantiska regnskogen
spelar också en viktig roll för vattenbalansen i
Brasiliens kustområden genom att till exempel
skydda vattenkällor.
Jämn nederbörd
”Att det regnar här
året om passar trädodlingen perfekt”,
säger Otávio Pontes,
Vice President, Stora
Enso Latin America.
Skolbesök hjälper
till att sprida information om naturvård
i samhället.
På promenad
Sustainability
Manager Eliane Anjos
försöker hjälpa lokal­
befolkningen att dra
nytta av naturvården.
Hållbar inkomst
Den lokalt tillverkade fruktjuicen känns gudomligt uppfriskande när vi kommer tillbaka till
samlingspunkten på Veracel Station efter att ha
vandrat i regnskogen, som i sig fungerar som
skydd mot dagens hetta.
Stationen får ofta besök av lokala skolor
och andra grupper från området som deltar i
olika pedagogiskt upplagda regnskogsaktiviteter. ”Vi vill ge lokalbefolkningen en möjlighet
att bygga upp en ny relation till regnskogen”,
berättar Eliane.
Stationen stödjer också akademiskt arbete.
Förutom att direkt finansiera forskningsprojekt
erbjuder man guider och logistiktjänster för
forskningsändamål i regnskogen.
Veracel deltar även i ett projekt där kameror
har satts upp för att kartlägga regionens större
däggdjur, till exempel pumor och jaguarer.
Bland andra projekt för att öka den biologiska
mångfalden kan nämnas ett försök att ge nytt
liv åt populationen av harpyaörnar som nästan
har försvunnit från området.
Veracels arbete med att återskapa regnskogen innebär inte bara fördelar för miljön
utan företaget försöker även tillgodose kulturella och sociala behov.
”När lokalbefolkningen kan dra nytta av
naturvård kan de också se att det finns ett
praktiskt värde med biologisk mångfald, och till
och med utnyttja de affärsmöjligheter som den
ger”, konstaterar Eliane.
Som exempel nämner hon ett lokalt
samhälle där man har byggt upp en hållbar
verksamhet med hantverk baserat på ett återupptäckt traditionellt material, piaçava.
”Förut trodde man i området att det inte
går att kombinera ekonomisk utveckling och
miljöskydd. Veracel har visat att det visst
är möjligt. Och att det faktiskt är det enda
rätta.”
Besök www.storaenso.com/rethink för att se
en kort film i ämnet.
Stora Enso—23
VÅR VERKSAMHET Publication Paper
R
Vi vinner på
återvinning
Tror du att företagens fokus på hållbarhet bara är en övergående fluga?
Följ med till Langerbrugge Bruk där
återvinning av lokalt returpapper och
bioenergi har tagit företaget igenom
svåra tider.
Text Eeva Taimisto Foto Teemu Kuusimurto
Langerbrugge Bruk
visar att någons
sopor kan bli någon
annans råvara.
24—Rethink
eturpappersbergen skiftar
i grått och lila i ett lager på
bruksområdet. Konturen är så
lik Pyrenéerna att man lätt kan
föreställa sig att man befinner sig
på skidsemester i Frankrike. Vid en närmare
titt syns rubrikerna: Väderprognos för Belgien:
kallt. Fotbollspelarens hemliga flickvän ber om
ursäkt.
Pappersbergen lagras på Stora Ensos
Langerbrugge Bruk utanför staden Gent i
Belgien. Bruket tillverkar tidningspapper och
obestruket journalpapper helt av returpapper.
Strategin har tillsammans med brukets övriga
hållbarhetsåtgärder varit ett framgångsrecept,
även i de svåraste av tiderna.
Och det har verkligen varit svåra tider.
Överutbud, ökade kostnader och krympande
priser tillsammans med minskad efterfrågan har
påverkat hela tryckpappersbranschen. Uppsägningar och nedläggningar av bruk har blivit
vardagsmat i Europa, och framtiden är osäker.
Bruk som det går bra för i tider som dessa
lockar till sig nyfikna blickar. På Langerbrugge
har den lönsamma verksamheten byggts upp
på hållbarhet, återvinning av kommunens avfall
och produktion av bioenergi. Skeptiker som
tror att miljöhänsyn bara är ett marknads­
föringsknep för företag får bevis på motsatsen
på Langerbrugge Bruk.
Den perfekta platsen
Men för att verksamheten skulle blomstra
krävdes förändring. År 1997, när bruket fortfarande använde ved som råvara, såg saker
och ting inte så lovande ut. Det var inte förrän
brukets hela affärsidé sågs över som det blev
riktigt lönsamt. I Langerbrugge började förändringen med råvaran.
Tittar man på storleken på returpappershögarna är det uppenbart att brukets beslut
att sluta använda ved var klokt. Returpappret
luktar lite när lastbilen släpper av det i lagerlokalen. En tidning har hamnat på golvet. Några
torra ketchupfläckar på omslaget påminner om
att den bara för några veckor sedan tillhörde
någon.
Den personen bor i närheten. I en radie av
300 kilometer från brukets grindar bor cirka
80 miljoner människor och där finns också
70 procent av köpkraften i hela Europa. Inom
samma område ligger Europas största städer:
Paris, London, Amsterdam och Bryssel samt
Ruhrområdet i Tyskland och hela Nederländerna. För Langerbrugge Bruk är detta bättre än
Stora Enso—25
En urban skog
”Vi får den fiber vi
behöver genom
att samla in använt
papper från
hushållen. Det finns
ingen anledning att
använda ved”, säger
Chris De Hollander,
brukschef vid Langerbrugge Bruk.
bra. Så länge människor i Europa läser tidningar
kommer råvaran att finnas alldeles runt hörnet.
För Langerbrugges verksamhet är läget
avgörande. Användningen av en kostnadseffektiv råvara som inte behöver transporteras
långt har haft oerhört stor betydelse för brukets
långsiktiga konkurrenskraft. Prislappen för att
transportera virke från skogarna i norra Europa
eller eukalyptusplantager i Sydamerika skulle
vara betydligt högre. Under turbulenta tider har
det varit en vinnande strategi att hålla kostnaderna nere.
Och så måste man tänka på miljön. Det
mest miljövänliga är att återvinna returpapper
i närheten av insamlingsplatserna. För Langerbrugge är ansvarsfullt utnyttjande av resurser
inte bara tomma ord. Brukets hela koncept
bygger på återvinning av lokalt avfall.
ning som togs i drift i juni 2010. Kraftverket
har en högeffektiv flerbränslepanna som kan
producera bioenergi av alla typer av industriavfall. Avfallet kan bestå av rivningsvirke från
byggarbetsplatser eller annat avfall från regionen som annars skulle hamna på soptippen.
Fördelarna med bioenergi handlar om mer än
bara hållbarhet. De båda kraftverken producerar
100 procent av all ånga och 50–70 procent av all
el som används på Langerbrugge Bruk. Med allt
högre energikostnader är det här en viktig fördel
för bruket. Chris De Hollander är nöjd och visar
det gärna. ”Skulle pappersindustrin ha höga
energikostnader?”, frågar han med ett flin. ”Inte
här på Langerbrugge i alla fall.”
Energi från avfall
Att producera varor och energi av sopor kan
låta lätt, men det är svårt att föreställa sig hur
en hög av skräp kan omvandlas till helt nya
rullar av kvalitetspapper.
Ulrik Paulsen är chef för verksamheten
vid Langerbrugge och kan processen utantill.
Han berättar att returpappret samlas in direkt
från bostadsområden och att det först måste
sorteras. För detta ändamål har Langerbrugge
Bruk byggt en sorteringsanläggning med en
automatiserad process där kartong skiljs från
tidningspapper och tidskrifter, och där plast
och annat ej fiberbaserat material separeras.
Tidningspapper och tidskrifter förs därefter
till det första steget av produktionsprocessen
Chefen för Langerbrugge Bruk, Chris De
Hollander, sitter på sitt kontor med utsikt
över en gräsplätt som växer mitt på bruksområdet. Han lutar sig framåt i sin stol. ”Vi kallar
det här för en urban skog. Vi får den fiber vi
behöver genom att samla in använt papper
från hushållen. Det finns ingen anledning att
använda ved”, säger han.
Men bruket återvinner inte bara papper utan
producerar även betydande mängder energi av
industriavfall. ”Vi använder varken gas eller kol.
Vi använder avfall i stället”, förklarar Chris.
Bruket har investerat i en bioenergianlägg-
Från skräp till
kvalitetsprodukter
där andra orenheter tas bort. Det noggrant
sorterade pappret tvättas för att få bort trycksvärtan. När fibrerna har tvättats ordentligt förs
massan in i pappersmaskinen. Efter bara några
sekunder kommer nytt papper ut ur maskinen.
”Pappret rullas upp, skärs till rullar i den
storlek kunden vill ha och förpackas, och är
sedan klart för att skickas till kunden”, säger
Ulrik. ”Ingenting går till spillo och nästan inget
avfall lämnar bruket. Med tanke på miljön är det
här något väldigt unikt.”
På frågan hur enkel processen egentligen
är ler han vänligt och funderar en stund. ”Rent
tekniskt är den väldigt invecklad”, säger han.
”Det krävs ett stabilt team med rätt kompetens
och utrustning för att klara av jobbet. Och det
har vi. Det är vi mycket stolta över.”
Slutprodukten, bländande vita pappersrullar
i olika storlekar, ligger på brukets lager, redo att
skickas till kunderna. Bland dessa finns kända
europeiska dagstidningar som The Daily Mirror,
Het Laatste Nieuws och Le Figaro. Pappret är
klart för att färdas tillbaka till läsaren.
”Vad de flesta inte vet är att vår process är
mycket snabb”, förklarar Ulrik. ”Om du lägger
din tidning i återvinningen idag kan det hända
att du har en ny tidning gjord av den i din hand
bara på ett par veckor.”
Framtiden är i dina händer
Tryckpapprets framtid är osäker och därför kan
Langerbrugge behöva tänka i nya banor under
de närmaste åren.
En viktig trend inför framtiden är att
konsumenterna blir allt mer medvetna om
hållbarhetsfrågor. De är noga med vilka val de
gör och hur de påverkar miljön. Jämfört med
digitala medier är dagstidningar fortfarande
ett miljövänligt alternativ om de återvinns och
tillverkas med en stor andel bioenergi. Återvinningen ökar i Europa, med en liten pådrivande
knuff från EU.
Och trots att vi lever i en tid då digitala
medier växer finns dagstidningar och tidskrifter
kvar. Chris De Hollander vill ändå inte spekulera
om framtiden. ”Att ha en lönsam verksamhet
är och kommer alltid att vara vårt främsta
mål. Men om människorna runt omkring oss
fortsätter att läsa tidningar, och om vi fortsätter
att utveckla bruket, är vi på den säkra sidan”,
säger han bestämt.
Langerbrugge har utan tvivel det som
krävs för att lyckas i framtiden. ”Vårt sätt att
tillverka tidningspapper är det mest kostnadseffektiva för våra viktigaste marknader”,
säger Chris och håller upp ett exemplar av Le
Figaro. ”Jag tycker egentligen synd om våra
konkurrenter.”
Langerbrugge Bruk
Gent, Belgien
Produkter
Standardtidningspapper, obestruket
journalpapper
Råvara
700 000 ton returpapper
Kraftverk
55 MWth kraftvärmeverk för biomassa (BFB,
bubblande fluidbädd)
125 MWth kraftvärmeverk för olika bränslen
(CFB, cirkulerande
fluidbädd)
Pappersmaskiner
PM3: bredd 6 m,
maximal hastighet
1 200 m/min
PM4: bredd 10,4 m,
maximal hastighet
2 000 m/min
Personal
400 anställda
Besök www.storaenso.com/rethink för att se
en kort film i ämnet.
Från avfall till
färska nyheter
Langerbrugge Bruk
levererar papper till
tidningar som The
Daily Mirror, Het
Laatste Nieuws och
Le Figaro.
●●
●●
●●
●●
●●
r i i t ta s u ppe r i
26—Rethink
Stora Enso—27
vår verksamhet Fine Paper
VÅR VERKSAMHET Publication Paper
Nya vägar
Stadigt framåt
K
J en n i-J uSt iina N iemi
Juha Vanhainen
Chef för Stora Enso
Publication Paper
ostnadseffektivitet, aktiv hantering av
kundrelationer och affärsverksamhet är
begrepp som väl sammanfattar året 2010 för
affärsområdet Publication Paper. Precis som vi
har betonat vid många olika tillfällen de senaste
åren fortsätter vi att fokusera på faktorer vi
själva kan påverka i stället för att göra oss
beroende av hjälp utifrån. Enbart under 2010
lade vi permanent ner kapacitet på närmare
500 000 ton tidningspapper i Europa, det vill
säga totalt tre pappersmaskiner. Det är ett
konkret bevis på vår satsning på att förbättra
kostnadsstrukturen och lönsamheten.
P
å vår huvudmarknad Europa började
papperskonsumtionen att minska under
2008 och det finns inga tecken på att den
kommer att återhämta sig i framtiden. Digitala
mediernas roll som nyhetsmedier ökar hela
tiden och utmanar papprets ställning inom
reklam på vår hemmamarknad Europa. Den
globala konsumtionsökningen är totalt sett
nära noll, vilket i praktiken betyder att det
Europa förlorar vinner resten av världen tack
vare tillväxtmarknader som Indien och Kina.
S
ituationen är besvärlig men hanterbar.
Många företag världen över har tjänat
och fortsätter att tjäna pengar under liknande
förhållanden. Det enda är att spelreglerna i
dagens värld ser helt annorlunda ut. På krympande marknader kan företagen inte överleva
om de följer samma regler som på nya marknader. Kostnadseffektivitet och produktivitet
är avgörande. Vi kan inte bygga upp våra lager
i väntan på goda tider och köra maskinerna
non-stop i tron att lagren kommer att tömmas
när läget förbättras. Idag sätts takten av priset,
inte volymer.
N
är det gäller tillgången på råvara till
tidnings- och journalpapper spelar
returpapper en viktig roll. För oss européer är
det inte nog med att marknaderna krymper,
men dessutom exporteras den pappersråvara
som behövs för vår framtida verksamhet från
Europa till Kina. En övervägande del av Kinas
pappers- och kartongproduktion är baserad på
returpapper som importeras från Europa och
Amerika. Närmare 10 miljoner ton papper och
28—Rethink
kartong samlas in från hushållen och skeppas
utomlands varje år. Situationen är nästintill
omöjlig att greppa, inte bara för att den utgör
en utmaning för oss när det gäller tillgången
på råmaterial utan också ur miljösynpunkt,
eftersom returpappret transporteras till andra
sidan av jordklotet. Frågan måste diskuteras
på djupet både lokalt, regionalt och på europeisk nivå. Jag hoppas att situationens allvar
kommer att öppna upp ögonen på så många
européer som möjligt – och det snart.
Är det bara återhämtningen på marknaden
som står bakom det förbättrade resultatet
efter kollapsen? För Stora Enso Fine Paper
är svaret nej. Fine Paper har visat att det är
affärsområdets egna åtgärder som är den
främsta anledningen till förbättringen.
Text Päivi Kauhanen Foto Ernst Tobisch
M
aj 2009. Världen befinner sig i den
djupaste globala lågkonjunkturen
sedan andra världskriget. Efterfrågan
på nästan alla industriprodukter har dalat på
ett sätt som ingen hade kunnat förutse bara
ett år tidigare. Efterfrågan på kontorspapper
för alla slutanvändningsområden hade också
kollapsat. Stora Enso Fine Paper stod inför den
allvarligaste av utmaningarna.
”Vi visade rejält röda siffror och vår verksamhet inom obestruket finpapper befann sig
S
tora Ensos Langerbrugge Bruk i Belgien är
ett bra exempel på vår förmåga att förnya
oss och hitta nya spelregler. För bara drygt
tio år sedan använde bruket enbart massaved
som råvara. För att trygga brukets framtid
var det oerhört viktigt att säkra tillgången på
kostnadseffektiv ved. Rent geografiskt låg
Langerbrugge allt annat än optimalt med tanke
på råvaruförsörjningen. Idag livnär bruket sig
på avfall, och för det kan läget inte vara bättre.
Langerbrugge anskaffar råvara från en radie av
300 kilometer, i ett område med 70 procent av
Europas köpkraft. Bruket genererar dessutom
all den energi som behövs från avfall. Och
det viktigaste av allt – brukets verksamhet är
lönsam.
J
ag måste tillstå att år 2010 var en riktig
utmaning, men vi har klarat oss igenom det
bra. Jag vill tacka alla våra utmärkta medarbetare som har ställt upp med allt det hårda
arbetet som har krävts och haft tålamod att
jämt och ständigt utveckla vår verksamhet
vidare. Genom att jobba hårt varje dag och
varje vecka kommer vi att lyckas även i
framtiden. Fast det kommer inte att bli lätt – vi
har en hel del utmaningar framför oss. Även i
framtiden behöver vi arbeta hårt. Men som jag
redan sade kan vi med hjälp av vårt nya sätt
att tänka på vår verksamhet skapa vår egen
framgång. För oss är ansvarsfullt agerande
och fortsatt kostnadseffektivitet viktigare än
tillväxt.
Stora Enso—29
i ett kritiskt läge. Budskapet från Stora Ensos
CEO var tydligt: ’ni måste sluta blöda och på
sikt återskapa ert affärsvärde’”, berättar chefen
för Stora Enso Fine Paper, Hannu Alalauri.
Dags för nytt koncept
I maj 2009 stod Fine Paper inför två stora
utmaningar. För det första skulle ”blödningen”
stoppas. Och för det andra var man tvungen att
fundera över hur man skulle få tillbaka affärsvärdet. En ny affärsplan behövde vara klar i
slutet av augusti 2009.
”Hur kunde vi få så röda siffror? Självfallet
var konjunkturnedgången och den kraftigt
minskade efterfrågan de främsta orsakerna.
Och US-dollarn var svag och virket var dyrt,
samtidigt som vi hade köpt på oss för mycket
av det. Vi hade inte kunnat förutse den dramatiska nedgången på marknaden i tid”, säger
Hannu när han räknar upp några av faktorerna
bakom den ekonomiska situationen.
Dilemmat var att av sex maskiner för
obestruket finpapper kunde Stora Enso bara
köra två med full kapacitet. Omfattande
produktionsstopp genomfördes vid fyra av
pappersmaskinerna och två av de tre massabruken. Varför var det så?
”Vi hade byggt om pappersmaskinerna så
att de var specialutrustade för ett antal olika
slutprodukter. Tyvärr drabbade den minskade
efterfrågan alla slutanvändningsområden.
Endast Nymölla som var vårt mest konkurrenskraftiga bruk och kunde användas för olika
slutprodukter kunde köras fullt ut.”
Det var dags att ompröva affärsidén.
Beslutet att anpassa kapaciteten efter efterfrågan och gå över från produktspecifika
kontorspappersmaskiner till maskiner som kan
tillverka olika typer av papper var välgrundat.
Det var också ett modigt beslut, eftersom det
innebar att tillverkningen flyttades av flera
produkter som redan hade flyttats en gång
bara några år tidigare.
Djärva beslut
Det krävdes många djärva beslut, precis som
i många andra av Stora Ensos verksamheter
under de senaste åren. Med tanke på prognoserna för efterfrågan på obestruket träfritt
papper blev det uppenbart att det fanns en
överkapacitet motsvarande minst en pappersmaskin, även om efterfrågan skulle återhämta
sig. Planen blev därför att stänga en maskin
permanent.
”Vi insåg också att vi på sikt inte kan ha specialmaskiner som bara kan tillverka specialiserade
30—Rethink
Omprövad affärsidé
Att anpassa kapaciteten till efterfrågan
och att övergå från
produktspecifika till
mångsidiga maskiner
i tillverkningen av
kontorspapper var ett
modigt beslut.
Kontorspapper
Ökad efterfrågan och
gynnsamma växelkurser har minskat
kostnaderna och ökat
vinsten.
slutprodukter. Istället behövde vi bygga in flexibilitet så att vi om efterfrågan minskar kan köra
merparten av våra maskiner på full kapacitet. På
så sätt minskar vi behovet av produktionsstopp
till så få maskiner som möjligt”, säger Hannu.
På fötter igen
Mik a K asa nen
Engagemang
”Vi lyckades
övertyga alla att det
här var rätt sätt att
få verksamheten
konkurrenskraftig
igen utan att äventyra kvaliteten på vår
kundservice”, säger
Pasi Piiparinen, SVP,
Sales and Marketing.
Inför första kvartalet 2010 var alla nödvändiga
produktjusteringar klara. Sedan dess är alla på
bruken och på säljsidan inriktade på samma
sak: vi måste satsa på saker vi kan påverka och
inte sitta och vänta på att andra ska lösa våra
problem.
Två av bruken, Nymölla och Veitsiluoto,
kör nu en flexibel mix av ark och rullar, medan
Varkaus kör en blandning av olika rullar. En av
pappersmaskinerna, PM8 vid Imatra Bruk med
en årskapacitet på 210 000 ton, stängdes den 4
mars 2010.
”Det var ett svårt beslut, särskilt med tanke
på de människor som förlorade sina jobb. Men
vi var tvungna att vara realistiska. Vår kapacitet
var helt enkelt för stor med tanke på den framtida efterfrågan”, understryker Hannu.
Och det bästa är att den stora förändringen
gav resultat.
”Vi ökade vinsten riktigt rejält för vår kontorspappersverksamhet. Vi fick förstås lite hjälp
på traven av ökad efterfrågan och gynnsammare valutakurser, men blandningen av högre
vinst och minskade kostnader står vi själva för.
Pappersmaskinernas övergripande effektivitet
har dessutom förbättrats tack vare produktbyten. Vi hade aldrig klarat det här utan våra
fantastiska och beslutsamma medarbetare!”,
säger Hannu med en rejäl dos stolthet i rösten.
Kundernas åsikter
Det låter som en riktig framgångssaga. Maskinerna går för full kapacitet och lönsamheten
blir bara bättre och bättre. Men vad säger de
som vanligtvis har sista ordet – vad tycker
kunderna? Fick Fine Paper med sig dem på
den här förändringsresan? Vad tycker de om att
produktionskonceptet ändrades ännu en gång?
”Till en början var kunderna lite förvånade och de ifrågasatte en del. Vissa sade:
Varför förändra något när ni har en kvalitet
och service som fungerar bra?” säger Pasi
Piiparinen, Senior Vice President, Sales and
Marketing, om återkopplingen de fick.
Det var inte det lättaste utgångsläget för
säljkåren på Fine Paper.
”För att ytterligare spä på utmaningen
organiserades hela säljnätet för Fine Paper
samtidigt om. I stället för ett nät med traditio-
nella landbaserade säljkontor infördes regionbaserade kundcenter. Det här gjorde man inte
bara för att sänka kostnaderna, utan mer för att
spegla vår rådande kundstruktur och det nya
sättet att driva bruken på.”
Enkelt eller inte – faktum är att Fine Paper
inte har förlorat en enda kund på grund av den
här förändringen. Hur kan det komma sig?
”Det finns tre viktiga skäl till att vi har
lyckats behålla kunderna: vår genomförbara
plan som vi kunde kommunicera, långsiktiga
kundrelationer och engagerade medarbetare
som kunde sköta projektet på ett professionellt
sätt”, sammanfattar Pasi.
Allt som var väsentligt i planen och behovet
av förändring kommunicerades, förklarades
och motiverades för den egna personalen och
för kunderna.
”De förstod att vi inte kunde fortsätta på
samma sätt som tidigare. Vi lyckades övertyga
alla att det här var rätt sätt att få verksamheten
konkurrenskraftig igen utan att äventyra kvaliteten på vår kundservice.”
”Vi får heller inte glömma att vår gemensamma historia med många av de största
kunderna går flera decennier tillbaka i tiden.
Även om en del var skeptiska till en början litade
de på oss, trots att det var andra gången deras
produkter flyttades på tre år”, fortsätter Pasi.
Engagerade medarbetare
Sist men inte minst kommer engagerade medarbetare och en professionell
projektledning.
”Den här typen av produktionsförändring
kräver verkligen hårt arbete. Våra kunder hade
sett oss göra manövern förut. De visste att vi
kunde behålla kontrollen över de många olika
faktorerna: tre olika bruk, fyra huvudprodukter,
hundra kunder enbart i Europa som skulle hållas
informerade, testkörningar på bruken och ute hos
kunderna, systemuppdateringar och förändringar
av produktionsplaneringen, för att bara nämna
några saker. Det är helt förbluffande hur engagerade och professionella de människor var som
arbetade med projektet. Utan bra lagarbete hade
inte allt det här varit möjligt”, säger Hannu och
talar vidare om sensmoralen i berättelsen:
”Vi tror inte att vår verksamhet är perfekt
och inte heller att den blir perfekt om vi bara
lutar oss tillbaka. Vi måste hålla oss i form
inför framtiden och hela tiden ompröva våra
processer och verksamheter. Vi måste fokusera
på det vi själva kan kontrollera. Det har inte
varit någon enkel resa och det kommer heller
inte att bli det i framtiden, men vi vet att vi kan
klara det.”
Stora Enso—31
VÅR VERKSAMHET Packaging
VÅR VERKSAMHET Fine Paper
Vision för Fine Paper
Smarta förpackningslösningar kan skapa högre
värde än vad de kostar. Men hur omvandlas
smarta idéer till faktiska konsumentförpackningar?
Ny syn på
förpackningar
Text Jonas Nordlund
Å
J en n i-J uSt iina N iemi
Hannu Alalauri
Chef för Stora Enso
Fine Paper
r 2010 var ett krävande men samtidigt
givande år för vårt affärsområde. Den plan
vi tog fram i slutet av 2009 genomfördes fullt ut
med fantastiska resultat. Detta berodde på de
förändringar vi genomförde, framför allt inom
kontorspapper, och att efterfrågan återhämtade sig efter den djupa konjunkturnedgången.
Men vad händer härnäst? Kan vi luta oss
tillbaka nu? Absolut inte!
Inom affärsområdet Fine Paper har vi redan
börjat blicka mot och bortom 2015. Vi vet alla att
det sker stora förändringar inom medievärlden.
Exakt vad förändringarna kommer att leda till
är svårt att veta, likaså vilka effekter de får på
slutanvändarna och på efterfrågan på papper.
Vi kommer att göra vårt bästa för att
analysera marknaderna och vara beredda på
förändringar, samtidigt som vi fokuserar på
åtgärder vi själva kan kontrollera och som kan
ge snabb effekt.
U
nder 2010 tog vi fram en kortfattad vision
för 2015: Vi är eftertraktade – på våra
egna meriter. Inte för att vi är lättköpta – utan
för att vi kan.
Vad menar vi med det? Framför allt vill vi
bygga upp givande relationer med kunder som
vill arbeta långsiktigt med oss. Vi är beredda
att genomföra förändringar och vi tänker inte
sitta och vänta på att en positiv konjunkturcykel kommer och räddar oss. Med våra egna
meriter menar vi våra initiativ och aktiva arbete
för att klara utmaningar och vinna tillsammans
med våra kunder.
V
32—Rethink
ad menar vi då med att vi inte är lättköpta?
För det första vill vi inte komplicera saker
och ting. Tvärtom. Men det är inte lätt att
genomföra en hållbar förbättring och samtidigt
se till att våra kunder, medarbetare, ägare,
leverantörer och andra intressenter fortfarande
vill välja oss. På kort sikt finns det motstridiga
intressen och vi måste acceptera att det ofta
inte finns några enkla lösningar. Trots detta
måste vi verkligen förändra gamla arbetsmetoder och processer om vi vill bli bättre.
Det finns inga genvägar för att nå varaktig
framgång.
Det betyder att vi måste hålla oss i god
form inför framtiden och att vi tillsammans
med kunderna ska arbeta för att bygga
lönsamma relationer inom pappersverksamheten. Vi har en ny väg att vandra och därför
måste vi tänka om när det gäller vårt erbjudande. Viktigast av allt är att vi tillsammans
med våra kunder och leverantörer ser till att
tryckt media förblir ett kostnadseffektivt och
attraktivt alternativ och att vi tillsammans
bygger och förbättrar dess rykte.
V
i bygger vidare på en stabil grund. Precis
som vår mission säger ska vi vinna med
hållbara och förnybara pappersbaserade
lösningar för tryck- och kontorsändamål.
När allt kommer omkring beror vår framgång på alla de fantastiska människor som
jobbar hos oss. En viktig fråga på vår agenda
är att utveckla våra medarbetare och deras
individuella talanger för att skapa ett först­
klassigt team. Världen är inte färdig och vi
är heller inte färdiga ännu. Därför är vi inom
Fine Paper öppna för nya idéer och fast
beslutna att göra om vår verksamhet för att
nå framgång.
N O KIA
Stora Enso—33
M
ycket har hänt under de
senaste tio åren. Konsumenterna är välinformerade, såväl
nyheter som rykten sprider sig
snabbt i världen och konsumenterna blir allt mer krävande för varje dag
som går. Och de ställer krav på hela försörjningskedjan. Mats Nordlander är chef för
Stora Enso Packaging. Han är väl medveten om
den här utvecklingen och välkomnar den varmt.
”Våra kunder ställer höga krav och förväntar
sig innovationer, vilket är bra för oss. Nu mer än
någonsin måste vi lära oss att också utveckla
innovationer tillsammans med våra kunder.
För oss är innovationer en konkurrensfördel,
ett sätt att skapa mervärde. För att kunna
skapa mervärde måste vi ha rätt produkter
som passar in i vår strategi. Och för att ha
rätt produkter måste vi också ha rätt försörjningskedja och kompetens som gör en sådan
strategi möjlig.”
Stora Enso uppmuntrar kreativt tänkande
och innovation som en motor som driver
verksamheten framåt för att nå framgång.
Affärsområdet Packagings forsknings- och
utvecklingsverksamhet och förpackningsdesign är i världsklass. För att kunna växa i
framtiden måste affärsområdet kunna utveckla
innovativa förpackningsmaterial och lösningar
som tillgodoser kundernas behov.
N O KIA
Välförpackat
”Vi fortsätter att
förbättra våra
förpackningar, och
för att lyckas måste
vi ha nära samarbete
med våra leverantörer, exempelvis
Stora Enso”, säger
Ulla Uimonen, chef
för förpacknings­
design på Nokia.
Hållbara förpackningar
Vilka är då kundernas behov? Det är oerhört
viktigt att tillbringa tid med kunderna för att få
full förståelse för vilka behov de verkligen har.
För Nokia, som är en av Stora Ensos kunder
och en ledande leverantör av mobillösningar,
måste förpackningen som mobiltelefonen
ligger i ge ett tydligt budskap om produktens
image. Den måste fullborda användarens
produktupplevelse.
”Förpackningen är inte viktig bara för att
skydda produkten, utan också för att bygga
upp och fungera som stöd för varumärket,
säger Ulla Uimonen, chef för förpackningsdesign på Nokia. Hennes jobb är att se till att
Nokia har en optimal förpackningsportfölj som
passar hela produktsortimentet.
”Nokia tillverkar hundratals miljoner telefoner som levereras i konsumentförpackningar.
För oss är det viktigt att minimera förpackningarnas miljöpåverkan. Vi fortsätter att förbättra
våra förpackningar, och för att lyckas måste
vi ha nära samarbete med våra leverantörer,
exempelvis Stora Enso”, förklarar hon.
Mycket har redan gjorts. Nokia har ökat
andelen förnybara, pappersbaserade material
34—Rethink
Behoven styr
”Det finns utrymme
för att skapa ännu
mer värde för våra
kunder om vi kan
sätta oss in i deras
behov”, säger Mats
Nordlander, chef
för Stora Enso
Packaging.
L a s s e Arv i d s o n
Smarta
förpackningar
Nokia har ökat
andelen förnybara,
pappersbaserade
material i sina
förpackningar till
över 95 procent.
i sina förpackningar till över 95 procent, och
alla förpackningar är helt återvinningsbara. För
alla nya produkter har förpackningarna gjorts
mindre, en utveckling som kommer att fortsätta.
”Mindre och lättare förpackningar har också
gjort att transportvikten blivit lägre. Tillsammans innebär alla dessa faktorer fördelar för
miljön och stora kostnadsbesparingar”, säger
Ulla.
Hållbarhet är en integrerad del av all
verksamhet inom Nokia, och möjligheter att
förbättra hållbarhetsaspekten analyseras
systematiskt. Nokias miljöarbete utgår från ett
livscykeltänkande.
”Det innebär att vi strävar efter att minimera
våra produkters inverkan på miljön i varje fas
i vår verksamhet, från utvinning av råvaran
till återvinning av slutprodukten. Det uppnår
vi genom bättre produktdesign, noggrann
kontroll av produktionsprocesserna och större
återanvändning och återvinning av materialen,
berättar Ulla.
Gemensamt mål
I den bästa av världar skulle mobiltelefoner inte
behöva någon förpackning alls. Men de måste
skyddas under lagring och transporter. Med rätt
design och materialval kan förpackningarnas
miljöeffekter minskas betydligt. Samtidigt kan
man marknadsföra produkten på ett effektivt
sätt, eftersom förpackningen är en viktig del
i varumärkesbyggandet. Många olika aktörer
ställer krav och deltar i arbetet med förpackningsdesignen. Formgivare, produktchefer och
leverantörer har alla sina behov. Dessutom måste
man ta hänsyn till krav som ställs i samband med
förpackningsautomatisering, inköp och logistik.
”Jag ser ingen motsättning mellan tilltalande
design och miljöhänsyn. Det övergripande
målet för designen är enkelhet, vilket kan
uppnås genom till exempel kompakta förpackningar vid transporter och lagerhållning.
Enkelhet betyder dessutom ofta att förpackningen är miljövänlig. Miljömässigt sunda
material är dessutom vackra och känns sköna
vid beröring”, säger Ulla.
Mika Sjöqvist, kundansvarig för Nokia hos
Stora Enso, nickar. Han delar uppenbarligen
Ullas uppfattning.
”Tillverkningen av smarta förpackningslösningar kan vara något dyrare, men i slutändan
är besparingen betydligt högre än kostnaden
– både räknat i pengar och koldioxidutsläpp.
För oss är det absolut bäst om vi kan komma
in i ett så tidigt skede som möjligt och påverka
förpackningslösningarna, till exempel val av
material och konstruktion. Under de senaste
åren har vi tillsammans utvecklat förpackningslösningar där vi har minimerat lådans innerdelar
och på så vis kan utnyttja hela förpackningen
och minska dess storlek.”
Mats Nordlander ser det hela i ett ännu
större perspektiv. Han är en stor anhängare av
fiberbaserade förpackningar och övertygad
om att Stora Enso och industrin för förnybara
material spelar en viktig roll för vår planet.
”Vi behöver ett nytt förhållningssätt till
material”, säger han. Och med ”vi” menar
han hela världen. Mats ser en stor potential
inom förpackningsbranschen. Han tror att
fiberbaserade förpackningar kommer att vinna
marknadsandelar tack vare det ökade intresset
för hållbarhetsfrågor.
”Det finns utrymme för att skapa ännu mer
värde för våra kunder om vi kan sätta oss in i
deras behov. Inom Stora Enso är vi övertygade
om att vi vinner i längden genom att ge kunder
och konsumenter en överlägsen produktupplevelse. Vi vill vara det främsta varumärket inom
vår bransch. Genom att tänka i nya banor och
ompröva våra processer i linje med vår strategi,
”The Packaging Way”, kan vi erbjuda våra
kunder ännu större värde. Till syvende och sist
är det därför vi finns till”, avslutar Mats.
Läs mer om förpackningsinnovation samt forskning och utveckling på sidan 9 och strategin för
affärsområdet Packaging på sidan 61.
Besök www.storaenso.com/rethink för att se
en kort film i ämnet.
N O KIA
Stora Enso—35
VÅR VERKSAMHET Wood Products
VÅR VERKSAMHET Packaging
År 2010 – Kompetenta, starkare och annorlunda!
U
J en n i-J uSt iina N iemi
Mats Nordlander
Chef för Stora Enso
Packaging
nder 2010 började vi se effekterna av våra
tidiga åtgärder på vårt resultat. Vi började
också bygga en starkare och mer fokuserad
verksamhet för affärsområdet Packaging.
Tydliga bevis på att vi är på rätt väg är förvärvet
av Inpac International, avyttringen av Laminating Papers och investeringar i de viktigaste
tillgångarna.
Precis som exemplet med Nokia visar finns
det ett växande behov av hållbara och effektiva
förpackningslösningar, särskilt i ett samhälle
där förnybara material och miljöhänsyn
spelar en allt större roll. Men vi vet också att
den största delen av framtidens tillväxt inom
fiberbaserade förpackningar kommer från
tillväxtmarknader. Tack vare förvärvet av Inpac
kommer vi att kunna öka vår närvaro på två av
dessa marknader, Kina och Indien.
Strategin för Packaging är inriktad på
tillväxt inom konsumentkartong och wellpappförpackningar, och den är uppbyggd runt tre
hörnstenar: kundfokus, innovationer och en
branschledande leveranskedja.
K
undfokus: Vi jobbar hela tiden med att
förbättra kundlojaliteten och främja relationer som är värdefulla för båda parter genom
att analysera kundernas feedback och framtida
trender samt parternas olika behov i värdekedjan. Under 2010 införde vi Net Promoter
Score som är ett kundstyrt kvalitetssystem.
De insikter vi får kommer att leda till ständiga
förbättringar av vårt kunderbjudande, bättre
kvalitet i prissättningen och en mer fokuserad
innovationsprocess. För att komma närmare
kunderna och tydliggöra roller, ansvar och öka
effektiviteten har vi omorganiserat säljorganisationen inom konsumentkartong och industriförpackningar. Tack vare förändringarna kan
vi satsa mer på specifika behov hos de olika
kundsegmenten.
I
nnovationer och kundupplevelse: Jag tror
att vi som företag verkligen kan särskilja oss
genom innovation. För att nå dit har vi infört
en ny plattform för forskning och utveckling
inom affärsområdet. Under 2010 gjorde vi
många nya produktförbättringar, till exempel
den nya Ensocoat-kartongen. Ett nytt recept
ger en vitare, ljusare och jämnare produkt med
36—Rethink
unika tryckegenskaper. Vi har också lanserat
nya förpackningslösningar såsom Stora Enso
DeLight. Våra förpackningsformgivare har fått
förpackningsutmärkelsen Nordic Scanstar
för en smart wellpapplösning som skyddar
cisternen på toalettstolar under transport. Vi
har även invigt vår nya process för att återvinna
plast och aluminium från använd dryckeskartong vid vårt Barcelona Bruk. Det här är
lönsam återvinning: vi får olja och gas som kan
användas i bruket, vi kan sälja aluminiumet,
det blir mindre avfall som skickas till deponi
och samtidigt får vi mer returfiber att göra ny
kartong av.
Korslimmat trä har en enorm potential i stadsbyggnationer.
Det är framtidens råmaterial som går att använda till allt från
140 meter höga vindturbintorn till stora höghus.
Välkommen till
träets århundrade
Text Heli Pessala
B
ranschledande leveranskedja: Redan
2008 och 2009 fattade vi flera viktiga
beslut som gjorde leveranskedjan ännu
effektivare under 2010. De viktigaste åtgärderna var stängningen av Baienfurt Bruk och
hylskartongmaskinen vid Varkaus Bruk samt
utvecklingsplanerna för Imatra Bruk och
Ostrołe¸ ka Bruk. Det nya kraftverket vid Ostrołe¸
ka kommer att använda mer än 50 procent
biobränsle och minska brukets energikostnader betydligt under 2011. I januari 2011
meddelade vi också att vi planerar att bygga
en ny maskin för wellråvara på bruket. Investeringen i kombination med det nya kraftverket
kommer att göra Ostrołe¸ ka Bruk till kostnadsledande inom wellråvara i Europa.
Vi har också sett över alla processer
och allt som rör de fasta kostnaderna så att
vi kan förbättra effektiviteten. Idag ligger
omsättningen åter på 2007 års nivå med färre
tillgångar och anställda, vilket har gjort att
såväl effektiviteten som marginalerna har blivit
bättre.
Jag vill påstå att Stora Enso Packaging
verkligen har börjat tänka i nya banor för att bli
en mer kompetent, starkare och annorlunda
verksamhet. Allt detta behöver vi när vi ska
vara med och bygga en lönsam och hållbar
framtid för Stora Enso.
Endast himlen är
gränsen
Det åtta våningar
höga bostadshuset
Bridport House byggs
i hjärtat av London.
K a r a k u s e v i c C a r s o n Arch i t e c t s / Pau l K a r a k u s e v i c
Stora Enso—37
Å
synen är fascinerande och samtidigt bekant. Och den blir ännu
vanligare. Enorma ståltorn står
bredvid varandra med trebladiga
rotorer som snurrar och surrar.
De producerar vindenergi för att klara konsumenternas allt större energibehov. Ännu mer
fascinerande är tanken på att bygga vindturbintorn i trä. Väderkvarnar gjorda av trä är inte
bara trevliga lantliga kvarlevor från de gångna
seklen men komplexa och högteknologiska
innovationer som är starkt på frammarsch igen.
Det tyska företaget TimberTower har formgett
och tillverkat trätorn för moderna vindkraftturbiner sedan 2006.
”Innan jag började jobba inom branschen
trodde jag inte att trä kunde användas på så
många olika sätt. Det är fantastiskt att se hur
mycket det går att göra med det. Som bygg­
material tror jag att trä har precis samma
fördelaktiga egenskaper som betong”, säger
Holger Giebel, vd för TimberTower.
Till ett vindkrafttorn krävs extremt starkt
material som kan bära en turbin på uppemot
300 ton. Men turbinens vikt är inte det enda
som man måste ta hänsyn till. Turbinmaterialet måste såväl klara den dynamiska och
statiska kraft som det utsätts för som motorns
roterande, för att inte nämna vädrets ständigt
växlande och krävande makter.
För att möta alla dessa krav använder
TimberTower korslimmat trä (CLT) i sina tornkonstruktioner. CLT är ett hållbart och förnybart
råmaterial och tack vare den tekniskt avancerade produktionsprocessen har det också flera
funktionsmässiga och logistiska fördelar i den
koldioxidintensiva byggbranschen.
”CLT-skivor tillverkas genom att brädor
sammanfogas och limmas ihop som lameller
som sedan pressas och limmas korsvis så att
man får en så lufttät och stark konstruktion
som möjligt”, förklarar Gernot Weiss, Sales
Director vid Stora Enso CLT. Resultatet är
imponerande: enorma skivor av korslimmat trä
– upp till 3 gånger 16 meter stora till ytan och
40 centimeter tjocka – i färdigskurna former allt
efter kundens önskemål.
För branschen har logistiken kring de
enorma vindturbintornen varit en svår nöt
att knäcka. Nu är transportproblemet löst
med lättransporterade CLT-element. ”Det är
ingen enkel sak att transportera höga ståltorn
eftersom maxlängden under broarna i Centraleuropa är fyra meter. Fram till nu har vindturbintornen inte heller kunnat transporteras till
nya marknader utomlands”, berättar Holger.
Enligt planeringen ska det första vindturbintornet på 140 meter som tillverkats av
38—Rethink
CLT från Stora Enso byggas i Petzen i södra
Österrike. Byggarbetet kommer att startas
under 2011, efter att myndigheterna har beviljat
byggtillstånd.
Montering på plats
Ett enfamiljshus av
prefabricerade CLTelement kan monteras
på bara en dag.
Åtta våningar på 30 lastbilar
Pe t r i Ar t t u r i a s i k a i n e n
Hållbart
”Genom att inte
använda betong
minskar man också
sitt kolavtryck”,
berättar Gernot
Weiss, Sales Director,
Stora Enso CLT.
Säkra hus
CLT är ett utmärkt
val för byggnader i
jordbävningsdrabbade områden.
CLT är en nykomling inom träbyggnation. Stora
Enso började tillverka CLT-element vid Bad
St. Leonhard i Österrike år 2008. I slutet av
2012 kommer en andra CLT-enhet att starta
sin verksamhet vid Ybbs sågverk. De första
CLT-lösningarna användes i småhus men nu
används CLT-element i allt större omfattning i
stadskonstruktioner – höghus, torn och broar.
Egenskaperna hos CLT gör att det lämpar
sig utmärkt för sådana ändamål. CLT-elementens vakuumliknande egenskaper ger en stabil
och hållbar slutprodukt som inte sväller eller
krymper under sin livscykel. Det gör att CLT
är ett särskilt tryggt alternativ för byggnader i
jordbävningsdrabbade områden. De prefabricerade elementen förkortar också monteringstiden på bygg­arbetsplatsen. Elementen till ett
enfamiljshus får exempelvis plats i en lastbil,
och huset kan resas på endast en dag.
Det första steget för CLT-element i stadskonstruktioner togs i centrala London, där
åttavåningshuset Bridport House med 41
lägenheter monterades i början av 2011. Huset
väntas vara färdigbyggt i slutet av året.
Fakta om CLT
Nedtorkade plana
lameller med låg
fuktkvot som läggs
i 3, 5, 7 eller fler
korslimmade lager
Elementen finns
i stora format upp
till 2,95 m x 16 m x
0,40 m; på begäran
kan konstruktionerna
kundanpassas
Enkel och snabb
montering
Råvara: gran (tall
eller lärkträ kan fås
på begäran)
Luft- och vindtätt
Mycket lämpligt i
jordbävningsdrabbade områden
Formaldehydfria
bindemedel
Tillverkas i Bad St.
Leonhard sågverk i
Österrike sedan 2008
med en årskapacitet
på 60 000 m³
Stora Ensos
andra CLT-enhet
med årskapacitet
på 63 500 m³
korslimmat trä är
planerad att starta
sin verksamhet vid
Ybbs sågverk i slutet
av 2012
●●
●●
●●
●●
●●
●●
●●
●●
●●
s t or a e n s o
h a n s ko i s t i n e n
Stora Enso—39
”Men åtta våningar är långt ifrån gränsen för
hur högt man kan bygga. Forskning vid universitetet i Wien visar att CLT-hus kan byggas så
höga som 20 våningar eller mer”, säger Weiss.
CLT-elementen för Bridport House levererades till byggarbetsplatsen på 30 lastbilar och
byggnaden monterades på imponerande tio
veckor. Bridport House består av 1 100 CLTelement och fungerar som en enorm koldioxidsänka. Huset binder ungefär 1 150 ton koldioxid
från luften, vilket är ungefär lika mycket som
släpps ut när en person flyger fram och tillbaka
mellan London och New York 850 gånger.
”Och det handlar inte bara om att den
färdiga byggnaden binder koldioxid, utan
betongtillverkning i sig genererar enorma
utsläpp. Genom att inte använda betong
minskar man också sitt kolavtryck”, förklarar
Gernot.
Men hur brandsäker är en träbyggnad?
”Brandsäkerheten i ett trätorn är i själva verket
mycket större än i ett torn av stål”, poängterar
Holger. ”Stål förlorar snabbt sin bärighet när
det utsätts för värme. Ett trätorn brinner på
ytan, men strukturen förblir intakt.”
Även Gernot Weiss är övertygad: ”Ja, visst
vet vi att trä brinner, men också att det tar 30
minuter för det att brinna två centimeter. Med
den här kunskapen är det lätt att räkna ut hur
man ska bygga säkert”, säger han.
Att leva i en betongdjungel
Som råmaterial verkar trä ha alla de positiva
egenskaper en byggnadsentreprenör drömmer
Lager på lager
Nedtorkade plana
lameller pressas
och limmas korsvis
till massiva, lufttäta
byggelement.
om. Men om man ser sig om i en modern
stadsmiljö tycks vi mest vara omringade av stål
och betong, och inte konstruktioner av trä. Hur
kommer det sig?
”Den främsta anledningen är den långa
traditionen av att använda betong och stål
i stadsbyggnationer. Betongindustrin har
utvecklat system och normer för flervåningshus
sedan början av 1960-talet. På samma sätt har
också stålindustrin tagit fram höghussystem”,
förklarar Matti Mikkola, chef för Building
Solutions & Solid Biofuels, Stora Enso Wood
Products.
”Nu presenterar träindustrin för första
gången gemensamt en faktabaserad modell
för hur trä kan användas i stadsbyggnationer.
Dessutom håller branschen på att utveckla
nya standarder och system för industrialiserad
träbyggnation.”
Den största stötestenen är brandsäkerhetsbestämmelser som i de flesta fall beslutas
lokalt och ofta sätter stopp för höghus av trä.
I Finland får till exempel träbyggnader vara
högst fyra våningar höga. I landet pågår dock
en allmän debatt om att lätta på den hårda
lagstiftningen.
”Det faktum att trä brinner är ett stort
psykologiskt hinder för människor när det
gäller att bygga med trä. Det är svårt för många
att förstå att vid en brand förlorar betong sin
styrka snabbare än trä. Stora Enso måste
agera i de här frågorna och utbilda lokala
planläggare, konstruktörer och till och med
brandkåren så att de inser hur väl trä lämpar
sig för byggande”, anser Matti.
Gemensamma åtgärder vidtas också på
EU-nivå för att informera politiker, lagstiftare
och konsumenter om de egenskaper och
möjligheter träkonstruktioner har.
”1900-talet var definitivt betongens och
stålets tidevarv”, säger Gernot Weiss. ”I och
med att människor blir mer förtrogna med
principerna för hållbart byggande är jag helt
övertygad om att 2000-talet i stället blir de
förnybara råmaterialens århundrade. När vi
pratar om förnybara råmaterial är korslimmat
trä det första jag kommer att tänka på.”
Besök www.storaenso.com/rethink för att se
en kort film i ämnet.
ST O R a ENS O
40—Rethink
VÅR VERKSAMHET Wood Products
Nya utsikter efter omorganisation
E
Jen n i-J uSt iina Niemi
Hannu Kasurinen
Chef för Stora Enso
Wood Products
fter två riktigt besvärliga år förbättrades
marknadssituationen och vi lyckades nå
ett påtagligt förbättrat resultat under 2010. Vi
utnyttjade vår globala räckvidd och omdirigerade i stor utsträckning verksamheten till utomeuropeiska marknader. Samtidigt minskade
vi vår exponering mot vissa västeuropeiska
marknader. Men trots förbättrade marknadsförhållanden ligger efterfrågenivåerna fortfarande
helt klart under nivåerna före krisen, eftersom
återhämtningen har visat sig vara en långsam
process. Både våra kunders och vår egen verksamhet bör dock kunna normaliseras i år igen.
V
i har som mål att tydligt förbättra lönsamheten från den rådande nivån. Detta mål
kommer vi att nå genom att satsa mer på
de verksamheter där vi har tydliga konkurrensfördelar och möjligheter att skilja oss från
konkurrenterna, och genom att göra konsekventa val när det gäller våra verksamheter
och tillgångar. Vi fattar beslut utifrån det vi ser
som de viktigaste drivkrafterna i vår vidareförädlingsverksamhet och hur behoven hos våra
kunder utvecklas. Utifrån det anpassar vi våra
tillgångar och råvaror, inte tvärtom som man
vanligtvis gjorde i vår bransch tidigare. Det är
en lång process att få helt nöjda kunder och
att kunna erbjuda de bästa slutprodukterna,
men vi har tålamod. Det här är ett tydligt bevis
på hur vi har börjat tänka om när det gäller vår
traditionella sågverksverksamhet.
I
arbetet med att omfokusera verksamheten
strategiskt har vi urskiljt tre verksamhetsområden, Solid Biofuels, Building Solutions och
Industrial Components, och gjort dem till mer
självständiga affärsenheter med resultatansvar.
De här verksamheterna kräver ny och branschspecifik kompetens som idag bara till viss del
finns inom företaget. Solid Biofuels-portföljen
har vi lyckats bredda genom att börja bygga
en ny pelletfabrik i Imavere i Estland i slutet
av 2010. Building Solutions tog två stora kliv
framåt vid årsskiftet: förvärvet av Eridomic
Oy i Finland ger oss direkt tillgång till byggindustrins värdekedja och en plattform utifrån
vilken vi kan utvidga verksamheten till lösningar
för flervåningshus som är baserade på CLT
(korslimmat trä). Investeringen i en andra
CLT-enhet vid österrikiska Ybbs sågverk är en
naturlig utveckling av den lyckade satsningen
på vår nya CLT-verksamhet där sågade bulkprodukter omvandlas till mervärdeskapande
CLT-element.
V
i har mycket att tacka våra kunder för när
det gäller de förbättrade utsikterna. De har
varit ett stort stöd under de svåraste av tiderna.
Det har varit fantastiskt att se hur väl de flesta
av våra kunder har lyckats navigera i stormen
och komma ut ännu starkare. Jag vill också
tacka våra medarbetare för deras hårda arbete
och flexibilitet under dessa turbulenta tider av
produktionsbegränsningar och nedskärningar.
Även om åtgärderna har varit mycket beklagliga för de medarbetare som har påverkats har
de varit absolut nödvändiga för att vi skulle
klara oss igenom de svåra tiderna. En ökad
flexibilitet för att omvandla fasta kostnader
till rörliga när så behövs kommer att bli en
avgörande konkurrensfördel för oss i framtiden.
V
i vet alla hur den globala hållbarhetstrenden ser ut och vilka positiva effekter
den har fått på trä som byggnadsmaterial. Men
det är upp till varje företag att självt klara av att
utveckla koncept som är konkurrenskraftiga ur
både ekonomisk och teknisk synvinkel. Här ger
våra goda referenser på hållbarhetsområdet
oss en ytterligare fördel. Trä som används både
som byggnadsmaterial och råvara i dekorativa
produkter erbjuder fantastiska möjligheter. Det
finns goda utsikter för trä att på sikt ta marknadsandelar från konkurrerande material.
Stora Enso—41
I det fridfulla landskapet i Ta Oy-distriktet i södra Laos har Stora
Enso hittat en modell för samarbete med lokalbefolkningen som
båda parter verkligen kan ha nytta av. Koncernen röjer marken
från odetonerade bomber för att kunna plantera eukalyptus och
samtidigt avsätta en del av den säkrade marken för lokalbefolkningens risodlingar. I Ta Oy förenas företagande och socialt ansvar
på ett konkret sätt.
Text Eeva Taimisto Foto Petri Artturi Asikainen
Träd,
mat och
bomber
Nöjda bybor
Röjning av odetonerade bomber ger
säkrad mark där
lokalbefolkningen
kan odla mat.
42—Rethink
Provinserna
Savannakhet och
Saravane
Platsen för Stora
Ensos plantagelaboratorium i Laos.
A
tt resa till Ta Oy-distriktet
i södra Laos är ingenting
för veklingar. Under hela
regn­perioden är färden
dit skakig på de leriga och
opålitliga vägarna. Det är
inte många bilar som ens
försöker sig på det.
Väl framme i byn Ta Oy, utmattad och helt
täckt av lera, inser man att resan dit var väl värt
besväret. Distriktet Ta Oy ligger i en av de mest
natursköna delarna av landet, mellan berg och
vattenfall, nära den vietnamesiska gränsen.
Och precis här, mitt i det som känns som ett
tropiskt ingenstans, ligger Stora Ensos plantagelaboratorium. Projektet med testplantagen
startades 2006 med syfte att se hur eukalyptus
och akacior växer i provinserna Saravane och
Savannakhet i Laos.
Peter Fogde, Stora Ensos Chief Operating
Officer i Laos, har lera i sitt hår. Han lastar av
en smutsig lastbil intill Stora Ensos lilla kontor
i Ta Oy och liknar mer en gerillakrigare än en
företagsledare. Han är upprymd efter att ha
varit ute på plantagerna hela dagen. ”Det har
varit en fantastisk dag”, berättar han, ”träden
växer snabbt och med den nya lastbilen fastnade vi bara tre gånger!”
Det är inte så konstigt att träden frodas.
Klimatet i Laos är idealiskt för eukalyptusodling. Det är fuktigt och varmt. Stora Ensos
försöksprojekt är litet till storleken, cirka 400
hektar, men koncernen planerar att utöka
det till 2 000 hektar. Än så länge producerar
projektet inga träd, men det här verkar definitivt
vara intressant testmark.
Stora Enso—43
Lysande möjligheter innebär ofta även stora
utmaningar. I södra Laos är utmaningarna inte
som på något annat håll.
Förutsättningarna i Laos är på många
sätt attraktiva för plantager. Det finns stora
områden med obrukbar mark som är lämplig
att plantera träd på, och regeringen i Laos
har planer på att öka den yta som är avsedd
för plantager till 500 000 hektar före år 2020.
För företagen är det faktum att 300 miljoner
konsumenter finns inom räckhåll strax utanför
landets gränser en extra morot för att de ska
intressera sig för Laos.
Utmanande omgivning
Lysande möjligheter innebär ofta även stora
utmaningar. I södra Laos är utmaningarna inte
som på något annat håll. Precis som landets
övriga distrikt där Stora Enso har verksamhet
ligger Ta Oy i centrum av Ho Chi Minh Trail –
ett område med en lång historia av krig och
lidanden. De lokala samhällena plågas fortfarande av efterföljderna av Vietnamkriget.
”Under kriget släpptes över två miljoner ton
bomber över Laos. En stor del av dem föll över
området där vi sitter nu och där vi arbetar”,
berättar Fogde. Många av bomberna detonerade aldrig. Konsekvensen är att området fortfarande är farligt. Varje år exploderar bomber
och klusterbomber från kriget och dödar och
skadar bybor i Laos.
Bomberna är inte bara en säkerhetsrisk
utan orsakar också undernäring. De lokala
bönderna praktiserar svedjeodling för ris och
andra grödor. Men det är en farlig metod och
riset räcker inte till för att mätta alla. Under
största delen av året är det enda sättet att hitta
Läroprocess
Det tar tid att få
lokalsamhället
engagerat, men det
lönar sig i slutändan.
44—Rethink
Extrema
utmaningar
Krigets historia är
fortfarande närvarande i landskapet.
Stora Enso—45
mat i vissa områden att gräva efter rötter och
plocka bambuskott.
De områden där Stora Enso planterar
träd är bland de fattigaste i Laos. Enligt FN:s
utvecklingsprogram UNDP är fattigdomen i den
region där Stora Enso är verksamt mer utbredd
än i övriga landet. Majoriteten av hushållen i
trakten tjänar mindre än 36 dollar per år. FN:s
livsmedelsprogram WFP beskriver dessa
områden som mycket utsatta när det gäller
livsmedelssäkerhet.
I en miljö som den här krävs mer än vackra
ord för att bedriva en ansvarsfull verksamhet.
Stora Enso har tagit fram en unik modell som
främjar samhällsutvecklingen samtidigt som
den möjliggör affärsverksamhet.
”Vi anlägger plantager som producerar
både träd och mat genom att röja bomber och
göra plats för matproduktion, och genom att
anställa och utbilda bybor. Det här är en helt
unik modell för Laos”, säger Fogde.
Säkerheten främst
Stora Enso har byggt upp sin ansvarsmodell
för Laos från grunden. Innan man kan börja
plantera träd röjer koncernen alla outlösta
bomber från plantageområdet. Än så länge
finns det inget annat plantageföretag i Laos
som arbetar på det här sättet – Stora Enso är
en sann pionjär när det gäller att skapa säkra
områden.
Doug McInnes är Battle Area Clearance
Officer på Stora Enso. Han har en imponerande
titel och ett jobb som matchar den. Hans
uppgift är att övervaka markröjningen och se
till att de områden där koncernen planterar är
säkra. Han står vid ett plantageområde i Ta Oy
Säkring av mark
Experterna Doug
McInnes och Songka
Latpho diskuterar
området som ska
röjas från odetonerade bomber medan
en av teammedlemmarna lyssnar på.
och tittar på när det laotiska röjningsföretaget
SBH sätter upp sin utrustning.
”Det finns två skäl till att vi röjer bomberna”,
säger han. ”Det första är att vi vill garantera
säkerheten för våra medarbetare, det andra
är att skapa en säker plats för byborna att
plantera sitt ris på.”
Doug tar ut en metalldetektor ur bilen.
”Kom. Vi går tillsammans”, säger han.
”Vi börjar med att markera de områden som
inte ska röjas. Det kan vara skog som är helig
för lokalbefolkningen och som inte får röras
eller vattendrag som kan erodera”, förklarar
han. ”Sedan skär vi ner buskagen tillsammans med byborna som har god kännedom
om området och vet om det fortfarande ligger
bomber i marken. Därefter markerar vi området
som ska röjas med repinhägnader så att vi kan
söka effektivt och utan att missa någon del.
”Det finns två skäl till att
vi röjer bomberna. Det
första är att vi vill garantera säkerheten för våra
medarbetare, det andra
är att skapa en säker
plats för byborna att
plantera sitt ris på.”
-Doug McInnes
46—Rethink
Nära samarbete
På de leriga vägarna
behövs ibland lite
hjälp för att man
ska kunna fortsätta
vidare.
Lokalt expertis
Planeringen av
eukalyptusplantager börjar med att
markera de områden
som inte ska röjas
tillsammans med
lokalbefolkningen.
Om vi hittar en odetonerad bomb förstör vi
den.”
Doug börjar söka igenom marken med sin
magnetometer som omedelbart börjar pipa.
”Det kanske bara är metallskräp”, konstaterar
han. ”Vi får kolla det sen.” Han verkar lugn,
trots att det faktiskt kan vara en oexploderad
bomb som ligger där i jorden bara några centimeter under hans fötter. ”Så här ser vardagen
ut för oss”, förklarar han. ”Det skulle kunna
vara vad som helst.”
Livsmedelsodling
När marken har röjts från bomber och det är
säkert att använda den igen kan träden planteras. På Stora Ensos plantager i Laos planteras trädraderna relativt långt ifrån varandra.
”Vi har långt avstånd mellan träden”,
säger Peter och går mot eukalyptusträden.
”Avståndet mellan trädraderna är nio meter,
och mellan träden i en rad är avståndet
mindre än en meter. Med det här systemet kan
byborna odla ris samtidigt som vi låter våra
träd växa.”
För byborna innebär plantagerna att de
kan odla mat på ett säkert sätt. Men det finns
också andra fördelar. Jämfört med traditionell
svedjeodling ger den här metoden mer ris.
Och så kan man samtidigt ta hänsyn till miljön.
Om lokalbefolkningen odlar sin mat på ett
säkert ställe behöver de inte längre bränna
ursprunglig skog och på så sätt skada den
lokala biologiska mångfalden.
UNDP i Laos har också lagt märke till de
positiva effekterna på skörden för familjerna i
området. UNDP uppger att en del bybor tycker
Stora Enso—47
att det till och med är lättare att plantera ris
med Stora Ensos modell än med traditionell
svedjeodling.
”Titta hur bra det växer”, säger Peter och
pekar på riset. Risplantorna som växer mellan
träden är höga. Man ser knappt pannorna på
byborna som står och skördar på fältet. Varje
risfält mellan två trädrader tillhör en familj, och
alla är fullt upptagna med att jobba, skratta och
prata.
Vakten Choycheek är en allvarlig man med
skarp blick. Han vill byta några ord med Peter.
Han jobbar åt Stora Enso och ser till att inget
virke eller ris stjäls. Hans familj odlar också ris
på plantagerna. ”Jämfört med svedjeodling får
vi mer ris när vi planterar här”, berättar han. ”Vi
är inte lika beroende av regn som förut.”
Choycheek bor i den intilliggande byn
Lapeung, precis som de flesta familjer som
jobbar på plantagerna. Det var en av de första
byarna Stora Enso besökte redan 2006 när
företaget planerade att börja anlägga plantager i området. Sedan dess står byborna och
koncernen i ständig kontakt med varandra.
Förutom att odla mat är många av byborna
anställda av Stora Enso – en del fast anställda,
andra tillfälligt.
Byn Lapeungs överhuvud Amveun känner
väl till Stora Enso och de fördelar samarbetet
har fört med sig.
”Förut försörjde vi oss genom att gå ut i
skogen och samla bambuskott och grönsaker
och leta efter mat. Under tider när vi inte hade
något ris var vi tvungna att för flera dagar äta
rötter som vi grävde upp i skogen”, förklarar
han. ”Sedan Stora Enso kom hit har livet
förändrats och blivit bättre. Nu behöver vi inte
längre gå ut i skogen och gräva efter rötter.”
”Vi anlägger plantager som producerar
både träd och mat. Det här är en helt
unik modell för Laos.”
-Peter Fogde
48—Rethink
Men Amveun tycker att koncernen skulle
kunna göra mer: ”Det jag skulle vilja be Stora
Enso om är att röja mer mark så vi fick mer jord
att odla mat på.”
Människor som tillgång
Peter Fogde uppskattar den här typen av
återkoppling. ”Vi tar alltid lokalbefolkningens
förslag på allvar”, säger han. ”Vi kan inte
tillgodose alla behov, men det är oerhört viktigt
att lyssna på byborna, eftersom det är det enda
sättet att förstå vad de önskar sig.”
Men det är inte alltid kommunikationen
är så här rak. När Stora Enso kommer till en
ny by förstår inte alltid lokalbefolkningen
företagets idéer. Stora Ensos personal har
besökt många byar flera gånger för att
förklara tanken bakom plantager, men det är
inte alltid lätt att övertyga befolkningen. ”Man
måste prata med människorna om och om
igen”, berättar Peter. ”När man förklarar det
första gången köper de inte våra idéer. Och
jag förstår dem. Jag skulle inte heller ge mig
in i något jag aldrig har sett bevis på.”
Peter och hans team ger dock inte upp
så lätt. ”När vi kommer till ett nytt område får
bönderna prata med andra bönder som redan
jobbar efter vår modell så att de får lära sig
mer om den. Oftast väljer de att ansluta sig till
projektet när de väl ser med egna ögon och hör
från andra bybor hur stor risskörden blir.”
”Det tar tid att bygga upp ett förtroende.
Och det gäller åt båda hållen. När vi träffar
nya bybor måste båda lära av varandra. Man
behöver ha tålamod, men det fungerar”,
säger han.
Det är inte självklart att ett företag vill
lägga ner tid och resurser på ett arbete som
det här. Många internationella företag pratar
om intressentengagemang, men att faktiskt
anstränga sig för att förstå och bli förstådd i
andra kulturer med andra vanor kräver hårt
arbete. Och för många återstår frågan: Gynnar
det verkligen verksamheten?
”Jag har tänkt mycket på det”, säger Peter.
”För oss är affärsidén att vi ser människor som
en tillgång i stället för en förpliktelse. Med det
menar jag både byborna och vår personal”,
säger han. ”När man betraktar människor som
tillgångar blir allting möjligt. Praktiskt taget
allting.”
Enligt UNDP kan Stora Ensos öppna arbete
för social utveckling tjäna som förebild vid
utländska direktinvesteringar i Laos. UNDP
anser att inhemska och utländska investeringar
i den privata sektorn är viktiga för utvecklingen
i landet under de närmaste åren. Investeringar
Ständig dialog
Byn Lapeungs
överhuvud Amveun
uppskattar allt
posit­ivt som Stora
Enso har gjort i
området. Men han
skulle vilja se att man
röjde mer mark för
odling av mat.
som ger nya jobb samt sprider teknik och
kompetens påskyndar utvecklingen på ett
snabbt och effektivt sätt.
Men det handlar också om att klara sig på
sikt. Eftersom Stora Ensos plantageprojekt
fortfarande är på försöksstadium kan man
undra vad som kommer att hända i byarna om
företaget en dag bestämmer sig för att avbryta
projektet. Men, oavsett, koncernen har redan
gjort ett bestående intryck i området genom att
lära ut och dela med sig av sin kompetens och
genom att röja bomber från jordbruksmarken.
Inget av detta kan göras ogjort.
Besök www.storaenso.com/rethink för att se
en kort film i ämnet.
Lokala fördelar
För bybor innebär
plantagerna att de
kan odla mat på ett
säkert sätt.
Stora Enso—49
Ö
Sista skiftet
Den sista tidningspappersmaskinen vid Varkaus Bruk stängdes i slutet
av september 2010. På bruket hade de anställda svårt att förstå varför.
Men under hösten och vintern hittade de flesta pappersarbetarna nya
lösningar genom nya jobb, pension eller utbildning.
Text Jarno Forssell Foto Petri Juntunen
Varkaus, Finland
ronproppar räcker inte för att
stoppa ljudet från pappers­
maskinen som dånar ut i den
enorma hallen. I slutet av den
tiotals meter långa maskinen
rullas över 80 kilometer papper ihop på en rulle.
Snart är det dags för rullbyte.
Pappersarbetaren Jari Tarkiainen sitter
bakom kontrollrummets glasvägg. Om bara
några minuter går han av sitt skift. Nästa skift
är redan på väg in och Jari ger en av dem en
kort beskrivning av läget.
Anslagstavlan i kontrollrummet är full med
meddelanden och tidningsurklipp. Rubriken
på det senaste infobladet lyder: ”Checklista för
uppsagd personal – saker ni måste ta itu med
nu.” Bredvid hänger några artiklar ur lokaltidningen Warkauden lehti som nämner Stora
Ensos CEO Jouko Karvinen. Dessutom har
några handskrivna lappar satts upp.
Det är september 2010. Pappersmaskin
fyra, PM 4, körs för sista gångerna. Brukets
andra tidningspappersmaskin stängdes redan
under våren. Det var där Jari jobbade innan han
gick över till PM 4.
”I somras var jag säker på att PM 4 inte
skulle stängas. Det kändes sorligt när jag
fick mitt uppsägningsbrev i juli. De flesta av
oss trodde att vi skulle jobba här tills vi gick
i pension”, säger Jari. Han har jobbat på
bruket i 31 år.
Det är många år kvar till pension för
50-åriga Jari, men var och hur han kommer
att tillbringa de åren är det fortfarande ingen
som vet.
”Jag har ingen aning. Om några veckor ska
jag till arbetsförmedlingen för att se vad de har
att komma med”, berättar han.
Nya jobb i närheten
I somras sades 175 medarbetare upp. Reino
Panula är chef för Varkaus Bruk och själv uppe
i pensionsåldern. Han säger att när maskinen
nu stängs har man lyckats hitta en bra lösning i
form av nytt jobb, pension, utbildning eller eget
företag för uppskattningsvis hälften av dem
som sagts upp. Under våren 2011 blir situationen ännu ljusare när nästan 70 procent har
hittat nya utvägar för att lösa sin situation.
”Alla de här duktiga människorna förtjänar
att hitta bra jobb så snart som möjligt. De har
verkligen rätt inställning”, anser Reino.
Han säger att Stora Enso har erbjudit ersättningsjobb vid finpappersmaskinen i Varkaus
samt vid bruken i Imatra, Uleåborg (Oulu),
Heinola och Uimaharju. Arbetsgivaren har
också tagit fram olika stödåtgärder till exempel
50—Rethink
för dem som väljer att flytta, utbilda sig eller
starta eget.
Jari Mujunen arbetade i fjärde skiftet på
PM 4. Han har jobbat på pappersbruket i 25 år
– hela sitt vuxna liv. Så fort han fick höra talas
om uppsägningarna började han leta efter ett
nytt jobb. Han skickande in en intern ansökan
och har nu fått anställning på Stora Ensos
Heinola Bruk.
”Man måste göra allt man kan för att kunna
betala räkningarna”, säger Jari. ”Jag ville inte
sitta och vänta på att bli erbjuden ett ersättningsjobb. Jag vill fortsätta i den bransch jag är
utbildad för, även om det skulle innebära att jag
måste jobba någon annanstans.”
Utvecklingsteknikern Pertti Kiesiläinen
säger att många av hans kolleger började
söka jobb i september och att många också
har lyckats hitta något. Själv fick han jobb i
närheten, på Varkaus massabruk. Han medger
att det var rätt så skrämmande att vid 47
års ålder börja söka jobb. Bara att fylla i alla
papper som behövdes var påfrestande.
”Stora Enso satsade verkligen på att
informera oss och vi fick gå jobbsökarkurser.
Ur det perspektivet gjorde företaget helt rätt.
Jag vet inte vad det hade kunnat göra bättre”,
säger han.
”Vi konkurrerade inte
med annan verksamhet”
På kontoret intill pappersmaskinhallen sitter en
besviken kvinna. Nina Reijonen är civil­ingenjör
och har i nio år arbetat som forsknings- och
utvecklingschef med ansvar för brukets
tekniska kundservice.
”Jag blev så chockad av det här att jag
fortfarande inte har kunnat tänka på framtiden
eller på att söka nytt jobb. Jag trodde aldrig det
här kunde hända”, säger hon.
Nina jobbar ända fram till slutet av januari
på det nya företagscentret Wäläkky. Hon vill
inte lämna sin hemstad Varkaus. Här bor hon
med sin man, här har hon sin familj och sina
vänner och det är här alla hennes intressen
finns. Det skulle krävas mycket för att få henne
att flytta.
Beslutet att lägga ner produktionen av
tidningspapper kom som en chock för Nina,
eftersom man på Varkaus från början sa att det
var finpapper, inte tidningspapper, som hade
dålig lönsamhet.
”Vi trodde att även om det skulle gå så
dåligt att finpappersproduktionen vid Varkaus
skulle läggas ner skulle vi ändå klara oss bra
på tidningspapperssidan. Vad jag vet har vi
aldrig konkurrerat med annan verksamhet inom
Stora Enso—51
Stora Enso. Vi har tillverkat specialprodukter
som skräddarsytts efter kundernas behov. Nu
kan inte Stora Enso tillverka sådana produkter
längre, så kunderna får vända sig till våra
konkurrenter”, säger Nina med en gliring.
I ena ändan av maskinhallen står det
fackliga huvudombudet Kai Pärnänen och
skyddsombudet Jukka Voutilainen. De har
svårt att förstå varför det inte är lönsamt att
producera papper vid Varkaus, trots att bruket
har allt som krävs för att lyckas: bra transportmöjligheter, skog och kompetent personal.
”Det är helt enkelt något som inte stämmer.
Ända sedan Jouko Karvinen kom till företaget
har Finland knuffats åt sidan. Är tanken att
döda pappersindustrin här och flytta produktionen till Sverige?”, undrar Jukka.
De känner att de inte har fått något riktigt
svar från Stora Ensos ledning på varför man
stänger ett lönsamt pappersbruk. De ifrågasätter allt prat om att ta bort överkapacitet,
eftersom nedläggningen av Varkaus inte är
någon lösning på det problemet.
”Vi måste helt enkelt
leva med det”
”Ibland är saker inte som de ser ut att vara.
I sådana här situationer försöker människor
övertolka varje ord, uttalat eller outtalat, och de
kan uppfatta saker på ett annat sätt än det var
tänkt”, filosoferar Reino Panula.
Reino har befunnit sig i en konfliktsituation
ända sedan Stora Enso meddelade sina planer
på att stänga hela Varkaus Bruk. Förutom att
ha varit ledningens företrädare inför medarbetarna han har också fått företräda hela området
i Helsingfors. Som brukschef gick Reino själv
genom sin egen andliga kamp och försökte in
i det sista påverka Stora Ensos ledning. Men
när beslutet väl var fattat hade han inget annat
alternativ än att leva med det.
”Hela Reinos team står bakom honom”,
säger Nina. ”Jag tror han mår lika dåligt som
alla andra här.”
Reino medger att beslutet att stänga
pappersmaskinen var svårt att smälta även för
honom. Men företagsledningen såg annorlunda
på saken och reagerade på utvecklingen på
marknaden.
”Det ser ut som att betydelsen av tidningspapper har minskat. Frågan är bara hur snabbt
konsumtionen kommer att avta. Jag tror att
vi blir förvånade när vi ser hur fort det sker. Vi
vill ha våra nyheter i allt snabbare takt”, säger
Reino.
Jari Mujunen har dragit egna slutsatser som
konsument. Efter att ha blivit uppsagd sade
han upp alla sina tidningsprenumerationer.
”Om man inte längre tillverkar papper i
Finland är det ingen idé att använda det heller.
Vi får väl lära oss att läsa tidningen elektroniskt
som Karvinen gör”, säger han.
”Rätt inställning”
Återanpassning
Det skulle krävas
mycket för att övertala forsknings- och
utvecklingschefen
Nina Reijonen att
lämna orten där
hon har sin familj,
sina vänner och sin
vardag.
Betraktaren
”Alla de här duktiga
människorna
förtjänar att hitta bra
jobb så snart som
möjligt. De har verkligen rätt inställning”,
säger Reino Panula,
Brukschef vid
Varkaus Bruk.
Livet går vidare
Det fackliga
huvudombudet
Kai Pärnänen och
skyddsombudet
Jukka Voutilainen
uppmanar alla att
hålla ett öga på
lediga jobb och att
vara aktiva.
I kontrollrummet häller Jari upp en kopp kaffe.
Han tänker tillbaka på den dagen i augusti 2009
då Stora Ensos ledning meddelade att man
planerade att stänga hela Varkaus Bruk. För
pappersarbetaren som är född och uppvuxen
i skuggan av bruket kändes nyheten som att få
ett knivhugg genom hjärtat.
En annan tung dag för Jari var dagen
när uppsägningsbreven delades ut förra
sommaren. Några av de anställda bröt ihop
totalt och kom aldrig tillbaka till jobbet.
Pappersmaskinen stängdes i en vecka, men
efter det fortsatte produktionen fram till
september utan avbrott.
”Vissa avbröt till och med sin semester för att
starta upp maskinen igen. Man kan inte annat
än beundra deras styrka och mod”, säger Nina.
Skyddsombudet Jukka Voutilainen säger att
pappersarbetarnas yrkesstolthet är så stor att
de fortsätter att kämpa in i det sista. Men att bli
uppsagd är ett hårt slag.
”När beslutet till slut kom sade människorna
till mig, med en klump i halsen, att det inte gör
någonting. Men det gör det visst. Genomsnittsåldern på arbetare vid en pappersmaskin är lite
drygt 50 år. De kan ännu inte gå i pension men
de värderas inte heller högt på arbetsmarknaden, trots att de är mycket kompetenta”,
säger Jukka.
Världen blir
allt mer digital
U
nder 2009 vände
efterfrågan på
tidningspapper i
Europa dramatiskt
och har ännu inte återhämtat
sig helt. Många tror att
marknaden aldrig kommer
att bli densamma igen.
”På sikt förutser vi en
avtagande efterfrågan på
den europeiska marknaden.
52—Rethink
Det som har hänt i USA
fungerar som ett mycket
tydligt exempel. Digitala
medier trycker undan
traditionella pappersmedier allt mer, både när det
gäller kommunikation och
annonser, säger Juha
Vanhainen, chef för Publication Paper.
De mest kostnadseffektiva pappersbruken
som ligger nära kunderna
och råvarorna kommer
att överleva kampen, men
Fackliga huvudombudet Kai Pärnänen
uppskattar att omkring en tredjedel av de
uppsagda hanterar situationen bra, en tredjedel har blandade känslor och den resterande
tredjedelen riskerar att bli deprimerade. Det är
den sista gruppen han är mest bekymrad över.
”Alla kan få stöd och hjälp”, säger Kai,
”men vissa människor stänger ute alla andra.
Jag hoppas att människor kommer att
hjälpa varandra och söka hjälp, även för sina
närmaste om det behövs.”
Kai uppmanar alla som ännu inte har hittat
någon lösning för sin situation att aktivt söka
lediga tjänster och att delta i de jobbaktiviteter
som erbjuds.
”Det värsta som kan hända är att man blir
passiv”, säger han.
Verksamhet i mindre skala
Från kraftverkets tak är utsikten över Stora
Ensos bruksområde och staden Varkaus
imponerande. Solljuset reflekteras i vattnet i
viken bakom maskinhallen. Här uppifrån ser
man tydligt hur hela staden har växt fram runt
bruket.
Men nu kommer det mindre rök från bruket.
Finpappersmaskinen PM 3, ett massabruk, ett
sågverk och en testanläggning för biodiesel
står kvar. Reino tror att de har goda chanser
att lyckas i framtiden, även om det integrerade
bruket nu är mindre.
På våren 2011 har närmare 70 procent hittat en
ny lösning till sin situation. Nina Reijonen har
redan fått ett nytt jobb. Jari Tarkiainen letar
fortfarande efter nya utmaningar.
Varkaus – och Finland i
allmänhet – har den geografiska nackdelen att ligga
långt ifrån de stora centraleuropeiska förlagen.
”Ingen av oss vill stänga
pappersmaskiner, men när
fem rullar kommer ut från
produktionen och det bara
finns köpare till fyra har vi
inte riktigt något val. Den
minst effektiva produktionsenheten måste gå, och i
vårt fall talade siffrorna sitt
tydliga språk. Lönsamheten
på maskinerna i Varkaus
var dålig”, säger Juha om
bakgrunden till beslutet.
Finland är ett land med
fem miljoner invånare och
producerar papper och
kartong för närmare 100
miljoner människor. Utvecklingen på den globala
marknaden drabbade därför
Finland hårt. Därför är det
oerhört viktigt att driften
vid bruken kan åtminstone
hållas i nivå med konkurrerande länder.
Stora Enso—53
Trädplantager på landsbygden i Uruguay innebär
nya möjligheter till samarbete som gynnar både
skogsindustrin och det lokala näringslivet.
Text Joni Mäkitalo
Tillsammans
är vi starka
Montes del Plata,
Uruguay
Hemma vid det öppna
landskapet
Största delen av
Uruguays ursprungliga
landskap är flacka
grässlätter som
har omvandlats till
betesmark.
V
i kör längs en slingrande landsväg
genom en vacker landsbygd
i Uruguay. När vi kommer
närmare kan vi urskilja vårt mål
–b
­ ondgården – allt tydligare i
det sagolika landskapet. Väl framme kommer
värdparet ut på gården för att välkomna
besökarna. Huset och marken på fem hektar
ägs av Claudia Perez och hennes man Juan
Alberto Ferreira. Barnen i familjen, Cecilia,
Federico och Agustín, har redan kommit hem
från skolan och gör oss sällskap.
Familjen är en av intressenterna i Montes
del Plata, ett samriskföretag som Stora Enso
och det Chilebaserade skogsbolaget Arauco
har etablerat i Uruguay. Familjen producerar
mjölk till ett mejeri i närheten och arrenderar
betesmark till sin boskap av Montes del Plata.
”Förut var det väldigt svårt för oss att hitta
mark”, säger Juan Alberto.
s t or a e n s o / M o n t e s d e l Pl ata
54—Rethink
Stora Enso—55
För ungefär tio år sedan när tiderna var
svåra började de producera mjölk med några få
kor. På den tiden var barnen för små för att gå
i skolan och fick i stället följa med mamma när
hon gick från hus till hus och sålde mjölk i den
närliggande staden Durazno.
Idag äger familjen 30 kor och deras mjölkproduktion har ökat till 150 liter per dag.
”För ett tag sedan köpte vi en mjölkmaskin”,
säger Claudia och räcker över maté-te. Både
själva drycken och ritualen som hör ihop med
den är en tradition i landet.
Affärer i trädbranschen
Stora Enso och Arauco bildade Montes del
Plata i slutet av 2009. Genom samriskföretaget
sammanfogades den mark och de trädplantager som de två företagen tidigare ägt i
Uruguay. Stora Enso och Arauco förvärvade
dessutom den del av det spanska företaget
Ence som fanns i Uruguay.
Montes del Plata kommer att bygga ett nytt
toppmodernt massabruk med en årskapacitet
på 1,3 miljoner ton. Det nya bruket beräknas
vara driftklart i slutet av första kvartalet 2013.
Ända sedan Stora Enso inledde sitt plantageprojekt i Uruguay år 2005 har företaget
poängterat vikten av socialt ansvar i sin dagliga
verksamhet i landet.
”Vårt mål är att aktivt upprätthålla goda
relationer med våra grannar i de områden där
vi är verksamma. Den viktigaste formen av
samarbete med det lokala samhället har varit
att vi har integrerat trädplantering med andra
aktiviteter på landsbygden”, förklarar Kaisa
Tarna-Mani, Sustainability Manager, Montes
del Plata. På våren 2011 har hon fortsatt vidare
Integration
”Vårt mål är att aktivt
upprätthålla goda
relationer med våra
grannar i de områden
där vi är verksamma”,
säger Sustainability
Manager Kaisa
Tarna-Mani.
Mejeri som
levebröd
Familjen PerezFerreira har
fler­faldigat sin mjölkproduktion tack vare
det nya projektet.
m a rc e lo s i n g e r
till en ny tjänst inom Stora Enso Technology
and Strategy.
Skogsindustrin är en relativt ny bransch i
landet och lokalbefolkningen har sina frågor
och farhågor över den. I samtalen spelar också
arbetstillfällen och andra möjligheter till samarbete en roll. ”Generellt sett är allmänheten
positivt inställd till skogsindustrin och ger sitt
stöd till den”, säger Kaisa.
Markanvändningen i Uruguay utgår från en
nationell klassificering av jordtyper där jorden
delas in i olika kategorier beroende på dess
egenskaper. Särskilt viktigt är hur lämplig
marken är för boskapsuppfödning, vilket både
är den viktigaste försörjningskällan och en
hörnsten i den lokala kulturen.
Genom att klassificera jorden på det här
sättet kan regeringen både reglera hur produktionen ska prioriteras och visa var det finns
Familje­angelägenhet
Agustín, familjens
yngste medlem, hjälper
sina föräldrar på
gården efter skolan.
Caption Head
is lorem ipsum As
sim solorum doluptiurMagniatur si tem
vit, officid el eium
vendis
m a rc e lo s i n g e r
56—Rethink
Skogsindustrin är relativt ny i
landet och lokalbefolkningen har
många frågor och farhågor.
m a rc e lo s i n g e r
Stora Enso—57
goda möjligheter till hög produktivitet för varje
typ av mark. Inom ett förvaltningsområde finns
ofta flera olika jordtyper – och därmed även
olika prioriteringar.
Förutom trädplantager, som täcker totalt
138 000 hektar, används den mark som Montes
del Plata äger till boskapsbete av lokala
bönder. Idag används mer än 100 000 hektar av
företagets mark till detta ändamål.
Montes del Plata arrenderar ut lämplig
betesmark till lokala kött- och mjölkbönder
som familjen Perez-Ferreira. Liknande avtal har
tecknats med omkring 200 producenter.
”Montes del Plata är en föregångare
med sitt hållbarhetsarbete. Företaget förstår
verkligen att det kommer att klara sig bra om
också närsamhället mår bra”, säger professor
Oscar D. Licandro från katolska universitetet
i Montevideo. Han leder ett forskningsprojekt
om socialt ansvar i vilket det ingår en studie om
mjölkproducerande familjer i departementet
Durazno i Uruguay. Några av familjerna har
kunnat fyrdubbla sin mjölkproduktion tack
vare det nya stödet, omstruktureringen och
tillgången till betesmark.
Montes del Plata arrenderar ut mark till
överkomliga marknadspriser och begränsar
det område som varje enskild producent får
arrendera. I stället för att få så stora arrendeintäkter som möjligt arbetar företaget för en
rättvis fördelning av de möjligheter som finns i
lokalsamhället.
I det arbetet ingår offentlig-privata samarbeten. Projekten planeras och genomförs
tillsammans med lokala institutioner. Projektmöten för samman nationella och lokala
myndigheter, berörda föreningar och Montes
del Plata.
Träden skyddar korna mot vind
och kalla vinterdagar. Även träden
gynnas genom att korna äter av den
konkurrerande vegetationen.
G a b r i e l Pe r e i r a
58—Rethink
m a rc e lo s i n g e r
Ökad
sysselsättning
”När det gäller den
sociala aspekten
ger trädplantager
bönderna nya sätt att
tjäna sitt uppehälle
på”, säger Professor
Oscar D. Licando vid
Katolska ­universitetet
i Montevideo.
På bete
Utarrendering av
mark till olika lantbruksändamål gör
att man får den bästa
avkastningen från
olika typer av mark.
”När det gäller den sociala aspekten ger
trädplantager bönderna nya sätt att tjäna sitt
uppehälle på”, anmärker professor Licandro.
Montes del Platas huvudverksamhet går ut
på att plantera träd och att producera kort­
fibermassa vid ett framtida bruk, men socialt
ansvar är i själva verket också en viktig del av
företagets strategi.
”Att främja en socialt hållbar utveckling
genom ansvarsfulla metoder för markarrende
hjälper oss att bli en accepterad och integrerad
partner i det uruguayska samhället”, säger
Kaisa Tarna-Mani.
Jordtypen avgör
Utöver att arrendera ut betesmark är
­outsourcing av träproduktion en annan viktig
typ av samarbete mellan Montes del Plata
och lokalsamhället. Med skogsindustrins
inträde har trädodling blivit en ny inkomstkälla
och ett nytt användningsområde för marken
för Uruguays markägare. Framför allt är det
sandiga och steniga områden som inte passar
för boskapsuppfödning som används till att
plantera träd.
Den traditionella sydamerikanska boskapsuppfödningen kräver stora landytor. Daniel
García Otero är ranchägare och bonde som
har en yta på 3 000 hektar att odla. Han tar oss
med på en biltur runt ägorna.
”Jag är något mellan en stor och mycket
stor producent i Uruguay”, förklarar Daniel. I
Uruguay kallas markägare med mindre än 500
hektar för familjeproducenter.
Utöver sin egen betesmark arrenderar
Daniel mark för sin boskap av Montes del Plata.
Betesmarkens kvalitet varierar och djuren
transporteras från ett område till ett annat
under deras livstid för att marken ska utnyttjas
på bästa möjliga sätt.
Vid sidan av arrenderad betesmark odlar
Daniel även eukalyptus på mark med passande
jord åt Montes del Plata.
”Vi hittar det bästa användningsområdet för
varje jordtyp”, förklarar han.
Den här typen av tvåvägssamarbete är
vanligt mellan lokala producenter och Montes
del Plata. Även staten stödjer samarbeten som
det här. Alla vinner på att marken används till
det som den lämpar sig bäst för, även nationen
som helhet.
Men Daniel odlar inte bara eukalyptus, han
odlar också sojabönor och djurfoder.
Massaindustrin har introducerat storskaliga trädplantager men inte trädplantering i Uruguay, där den största delen av det
ursprungliga landskapet är flacka grässlätter
som har omvandlats till betesmark. Uruguayerna har länge använt eukalyptus för att bygga
stängsel och för att ge skydd åt boskapen.
Träden skyddar korna mot vind och
kalla vinterdagar, och ger skugga och lite
svalka under den stekheta sommaren. Den
här sortens extra komfort ger friskare och
mer produktiv boskap. Även träden gynnas
genom att korna äter av den konkurrerande
vegetationen.
När träden har hunnit bli två år gamla kan
boskapen även beta inom trädplantagerna. I
Uruguay tar det i genomsnitt tio år för eukalyptusträden att växa till sig innan de kan avverkas
för massaproduktion.
”Förutom våra omfattande samarbets­
program för betesmark och ­trädproduktion
testar vi just nu biodlingsprojekt för
honungsproduktion i vissa lämpliga områden”,
berättar Alfredo Fossali, Forest Business
Assistant Manager, Montes del Plata.
På lokala villkor
Korna betar som sig bör i sakta mak. Med
låg röst pratar Claudia Perez med en av dem
samtidigt som hon för kon till den intilliggande
ladugården för att mjölkas med mjölkmaskinen.
Både Perez och Ferreira har andra heltidsjobb utanför gården. Claudia Perez jobbar på
mejeriet och Juan Ferreira på en yllefabrik som
också den ligger i närheten. De har anställt en
vän till familjen som hjälper dem när de själva
är på sina andra jobb.
Perez och Ferreira är medlemmar i en
förening för småskaliga mjölkproducenter.
Genom föreningen får de tillgång till betesmark,
men också stöd från myndigheter och Montes
del Plata i form av sanitära tjänster, veterinärvård, tekniska tjänster och utbildning.
Men, i slutändan beror alla förbättringar på
producenternas egen vilja.
”Jag kommer inte att gå tillbaka och sälja
mjölk på gatorna igen”, säger Perez.
Hon är övertygad om att: ”Vill man så kan
man. Och då går allting bra.”
Under vårt samtal gör familjens minsting
Agustín allt för att få vår uppmärksamhet
genom att rida runt på gården på en ponny och
visa upp sina spirande cowboyfärdigheter.
Läs mer om Stora Ensos samriskföretag
Montes del Plata på nästa sida.
Stora Enso—59
Affärer
Strategi
Modern massaproduktion
I
Montes del Plata
Det framtida bruket
ska tas i drift 2013.
januari 2011 meddelade Stora Ensos och
latinamerikanska Araucos samriskföretag
Montes del Plata i Uruguay att företaget
ska investera i ett massabruk i landet. Det
nya bruket kommer att ha en årskapacitet på
1,3 miljoner ton eukalyptusmassa, varav Stora
Ensos andel blir 50 procent. Bruket beräknas
vara driftklart i slutet av första kvartalet 2013
och blir då världens största bruk med en
massalinje.
Utöver ett massabruk innefattar projektet
en djupvattenhamn och ett kraftverk som
använder sig av förnybara energikällor. Det
nya massabruket blir den största privata
investeringen någonsin i Uruguay. Den totala
investeringen är beräknad till cirka 1,9 miljarder
US-dollar (1,4 miljarder euro).
Den massaved av eukalyptus som bruket
Med tillväxt i sikte
K
behöver kommer i huvudsak att komma från
Montes del Platas egna plantager. Företaget
äger för närvarande 254 000 hektar skogsmark
i Uruguay, varav 138 000 hektar är planterad,
cirka 100 000 hektar är skyddad mark och 16
000 hektar kan användas för vidare plantering.
Det nya moderna bruket byggs i området
Punta Pereira i Conchillas i departementet
Colonia. Det bor totalt 121 000 personer i
Colonia, vilket motsvarar cirka 4 procent av
Uruguays befolkning på 3,5 miljoner. Trots att
bruket bara är en enda investering bidrar det
kraftigt till landets ekonomi. Bruket beräknas
få en positiv effekt på Uruguays BNP med 0,8
procent under byggtiden och 2 procent när
det har tagits i drift. Under byggfasen kommer
bruket att sysselsätta upp till 6 000 personer
och omkring 500 efter driftstarten.
ina och Indien. Världens två mest
folkrika länder med sammanlagt cirka
2,5 miljarder invånare. Dessa jättelika
länder är också världens snabbast
växande marknader för konsumentförpackningar. Potentialen är enorm: År 2015 väntas
marknaden för konsumentförpackningar i
hela Asien-Stillahavsområdet uppgå till 121
miljarder US-dollar. Det är oerhört viktigt att ta
sig in på dessa strategiskt växande marknader
vid rätt tidpunkt.
Ett viktigt steg
Europa
153 md U
SD
Nordame
rik
115 md U a
SD
Asien-Sti
lla­havs
området ­
121 md U
SD
Afrika &
Mellanös
tern
30 md US
D
m i lt t o
s t or a e n s o / M o n t e s d e l pl ata
60—Rethink
n
Förbrukning 2015*
Konsumtionen av konsumentförpackningar i
Asien-Stillahavsområdet
är den snabbast
växande i världen.
I oktober 2010 tog Stora Enso ett viktigt steg
i Kina och Indien genom att underteckna ett
avtal om förvärvet av 51 procent i det kinesiska
förpackningsföretaget Inpac International.
Stora Enso och Hebei Inpac blir de enda
aktieägarna i det nya bolaget.
Inpac har cirka 3 100 anställda och produktion i Kina och Indien samt serviceverksamhet i
Korea. Företaget är specialiserat på produktion
av konsumentförpackningar, framför allt för
globala tillverkare av mobiltelefoner och andra
konsumtionsvaror. Utöver wellpappförpackningar tillverkar Inpac även transportförpackningar av wellpapp, flaskkartong, etiketter och
tryckta manualer.
För Stora Enso är majoritetsinnehavet i
Inpac strategiskt viktigt, trots att förvärvet i sig
inte är särskilt stort. Det är ett led i Stora Ensos
strategi att producera fiberbaserade förpack-
Latiname
rika
22 md US
D
Australas
ien
8 md USD
* Prognos. Fasta priser från 2009 och fasta växelkurser per 30 juni 2009.
Källa: The Future of Packaging – Long term scenarios to 2020, utgivare: Pira International.
Stora Enso—61
ningar på viktiga tillväxtmarknader. Det visar
även att företaget satsar på att genomföra sin
tillväxtstrategi för segmentet Packaging och på
att aktivt arbeta med service åt nyckelkunder.
Att förvärva ett redan etablerat företag i stället
för att bygga upp en verksamhet från grunden
innebär dessutom stora fördelar för Stora Enso.
Den tid företaget har sparat genom förvärvet
kan betyda mycket på de snabbt växande
marknaderna i Asien-Stillahavsområdet.
Starkare position
och synergier
En av de viktigaste beståndsdelarna i strategin
för Packaging är att bygga upp en starkare
position på snabbväxande marknader. Det
framtida gemensamma företaget ger Stora
Enso tillträde till världens två snabbast
växande marknader för konsumentförpackningar, Kina och Indien. ”Avtalet kommer även
att hjälpa oss i vår strävan att bli ett marknadsoch konsumentdrivet företag med produkter
baserade på förnybara material”, säger Stora
Ensos CEO Jouko Karvinen.
Kunderna vill ha snabb, flexibel och tillförlitlig service från förpackningsleverantörer som
finns i närområdet. Goda personliga relationer
är också viktiga. Stora Enso räknar med starka
synergieffekter mellan samriskföretaget och
den konsumentförpackningsverksamhet som
redan finns i Europa.
”Nu kan vi stärka våra befintliga relationer
till internationella och europeiska kunder och
varumärkesägare när de etablerar sig i Kina
och Indien. Och, viktigast av allt, vi kan även
leverera förpackningar direkt till dem såväl i
Europa som i Asien-Stillahavsområdet”, säger
Mats Nordlander, Stora Enso Executive Vice
President, Packaging and Asia Pacific.
Globalt, praktiskt, engagerat
Ambitiösa tillväxtmål
Stora Enso och Hebei Inpac har börjat planera
integrationen av de två företagen och förvärvet
väntas vara avslutat under första halvåret
2011. Målet är att på en stabil grund bygga
en ännu starkare framtid tillsammans och att
hitta samarbetsformer inom kundservice. Det
framtida samriskföretaget har fått namnet
Stora Enso Inpac Packaging och ska fortsätta
att arbeta för att nå mycket ambitiösa tillväxtoch lönsamhetsmål utifrån en större kund- och
segmentbas. ”Genom att förena de båda
företagens styrkor och kompetenser kan Stora
Enso Inpac Packaging förbättra kundservicen
och få en effektivare verksamhet, och samtidigt
utveckla innovativa nya produkter”, sammanfattar Mats.
Stora Enso har ett
nytt sätt att se på
företagsansvar. Att
lära sig förstå alla
intressenter och att
ha en öppen dialog
med dem står i fokus.
Text Heidi Puusa
Om Inpac International
Producerar konsument- och transportförpackningar i wellpapp, särskilt för globala
tillverkare av mobiltelefoner och andra
konsumtionsvaror
Bildades 1998
3 100 anställda
Huvudsakliga produktionsanläggningar i
Qian’an i norra Kina, Dongguan i södra Kina
och Chennai i Indien
●●
S
kogsbolagens ansvarsarbete har
tidigare inriktats på miljöaktiviteter
på bruken och hållbart skogsbruk,
områden där många europeiska
företag är föregångare. Under 2000-talet har
arbetet med företagsansvar fått en skjuts
framåt i och med debatten om globala
klimatförändringar.
Globaliseringen har intensifierat den
allmänna debatten om mänskliga rättigheter
och frågor som rör markanvändning.
”Detta har naturligtvis lett till att företagen
har fått ett nytt förhållningssätt till ansvarsfrågor”, säger Terhi Koipijärvi, chef för Stora
Ensos Global Responsibility-enhet som
bildades i oktober 2010.
Stora Enso har satt upp höga mål för
företagets ansvarsarbete. Förutom att bedriva
ett gediget hållbarhetsarbete talar företaget
även gärna om globalt ansvar. Stora Ensos
webbplats (www.storaenso.com/globalresponsibility) har fått den prestigefulla utmärkelsen
European Excellence Award. På webbplatsen
finns samtal om globalt ansvar med bland
annat CEO Jouko Karvinen.
Ett globalt mål
”Globalt ansvar innebär att man gör saker
och ting på rätt sätt. När vi kommer till nya
och okända platser måste ansvarsfrågorna
hanteras ännu mer öppet och tydligt. Det
betyder ändå inte att vi ska lösa alla världens
problem. Men tanken är att vi ska se saker
ur ett lokalt perspektiv i de områden där vi
är verksamma och att vi ska samarbeta med
lokalbefolkningen. Samtidigt ska vi alltid
respektera olika kulturer”, förklarar Terhi.
●●
●●
●●
Inpac i världen
Förvärvet av en
majoritetsandel i
Inpac hjälper Stora
Enso att genomföra sin strategi att
producera fiberbaserade förpackningar på viktiga
tillväxtmarknader.
Norra Kina
2 400 anställda
Qian’an, Hebei
Beijing
Produktion
Distributionscentral
Södra Kina
300 anställda
Gaobu, Dongguan
Liaobu, Dongguan
Indien
470 anställda
Chennai, Tamil Nadu
62—Rethink
Globalt ansvar
Sh u t t e r s t oc k / M i lt t o n
Stora Enso—63
När det gäller Kina och vad som ska göras
där erkänner Stora Enso att företaget fort­
farande befinner sig i en inlärningsfas.
”Kina med sin unika kulturhistoria och
arbetsmetoder utgör ett helt annat arbetsklimat
än vad vi är vana vid här i Europa. Vi måste
därför vara ödmjuka och visa vår vilja att lära
tillsammans med lokalbefolkningen”, berättar
Terhi.
Att agera lokalt betyder inte att ”man tar
seden dit man kommer”.
”Det kanske är en bra tumregel för turister,
men det kan inte vara utgångspunkten för ett
globalt företags ansvarsarbete. Stora Enso har
fastställda värderingar och en uppförandekod,
Code of Conduct, som tillämpas var vi än är
verksamma.”
Att ge människor en röst
Vid sidan av Stora Ensos nya syn på ansvarsfrågor arbetar företaget även aktivt med att
ta fram en ny modell för hållbarhetsfrågor.
Idag räcker det inte att ha en stark grund för
hållbarhetsarbetet. Målet måste vara att få
bättre förståelse för de intressentgrupper som
berörs av företagets verksamhet och att veta
vilka intressentgrupper som har störst inverkan
på företagets verksamhet.
”Ur ett europeiskt perspektiv är investerare,
kunder och personal självfallet viktiga intressenter för oss, men det är möjligt att vi i våra
nya verksamhetsområden i Brasilien, Uruguay
och Kina kanske ännu inte ens har identifierat
de viktigaste grupperna.”
Terhi Koipijärvi säger att när företaget väl har
gjort en systematisk kartläggning av sina intressenter är tanken att man ska hitta de samarbetsformer som passar bäst för varje grupp.
Stora Enso har högt satta mål för dialogen
med sina intressenter och är fast beslutet att
föra öppna och uppriktiga samtal med berörda
parter, utan att undvika svåra frågor.
”Inom vår bransch är det lätt att fokus
hamnar på de grupper som har möjlighet att
göra sig sedda och hörda i media. Men lika
viktigt är det att hitta de tysta intressentgrupperna som kanske inte har samma möjligheter
att ge uttryck åt sina åsikter. De måste också få
göra sig hörda”, betonar Terhi.
pe t r i a r t t u r i A s i k a i n e n
Konkret arbete
”Det praktiska
ansvarsarbetet
handlar mer och
mer om påtagliga,
jordnära insatser”,
säger Terhi Koipijärvi, chef för
Stora Enso Global
Responsibility.
Enkät Följ med på en resa runt jorden och hör vad sex olika personer säger om sina källsorteringssvanor.
Hur ligger det till med källsorteringen?
Utmaningar på
hemmamarknaden
Den besvärliga marknadssituationen under
de senaste åren har gjort att Stora Ensos
ansvarsarbete på de etablerade hemmamarknaderna i Europa verkligen har satts på prov
efter nedläggningar av bruk och maskiner. Men
Terhi Koipijärvi tror ändå att de europeiska
bruken även i fortsättningen kommer att spela
en viktig roll som föregångare inom praktiskt
ansvarsarbete.
”Stora Enso har hittat bra sätt att hjälpa
dem som har förlorat sina jobb, och även deras
familjer. Jag tycker att det här arbetet har varit
lyckat på många håll. Jag är säker på att en del
misstag har begåtts på vägen, men det viktigaste är ändå att vi lär oss av våra misstag.”
Terhi Koipijärvi fortsätter att vara optimistisk
inför framtiden.
”Jag är övertygad om att vi som stor aktör
har möjlighet att genomföra förändringar till
det bättre. Vi flyr inte från våra förpliktelser.
Vi vill verkligen ta vårt ansvar överallt där vi
är verksamma och se till att hållbarhetsfrågor
blir en integrerad del av bilden på Stora Enso.
Hållbarhet ska dessutom vara en del av varje
medarbetares vardag – varje dag.”
64—Rethink
”Jag sorterar faktiskt
inte alls. Det finns inget
system för det på min
gata. Men jag känner till
en kvinna som samlar in
skräp och plockar ut allt
som är användbart. Sedan
säljer hon det så att det kan
användas igen.”
Barbara Demol
35, Gent, Belgien
Edilzon Alves da Silva
32, São Paulo, Brasilien
T eemu K u usimurto
J o n i M ä k i ta lo
”Just nu håller jag på att
återanvända en gammal lada.
Turister tar hem delar av ladan
i lådor som jag tillverkar, så
ladan kommer till slut att
finnas utspridd över hela
världen. I mitt hus finns det
inget sopsorteringssystem.
Men jag lämnar gamla dagsoch veckotidningar i en
återvinningscontainer, om jag
nu inte eldar upp dem i öppna
spisen.”
”Att det inte finns
några återvinningsanläggningar i Ryssland är
faktiskt ett stort problem.
Och eftersom vi inte har
något system för det är det
egentligen ingen som källsorterar heller. Men staten
har planer på att införa
källsortering. Det är en bra
idé, och personligen skulle
jag vilja börja källsortera.”
Tatiana Kachalova
32, St Petersburg, Ryssland
Veijo Kurko
53, Vanda, Finland
Lokala lösningar
Att föra dialog med intressenter kan ibland vara
utmanande för ett globalt företag. Till exempel i
Brasilien och Kina har Stora Enso faktiskt råkat
ut för situationer där frågor kring markägande
och mänskliga rättigheter har lett till våldsamma reaktioner från ideella organisationer
och landsbygdssamhällen.
”Det är oerhört viktigt att hitta lösningar
som båda sidor vinner på, även i det långa
loppet. Ett bra exempel på detta är vårt trädodlingsprojekt i Brasilien. Lokala jordbrukare
kan få sin verksamhet att växa genom att odla
eukalyptus som sedan används av massabruket Veracel.”
”Jag sorterar papper,
plast och glas. I Belgien
är det lätt att källsortera.
Framför husen finns
sopkärl i olika färger som
tydligt visar vad som ska
slängas var. Gult, blått och
svart står för olika typer av
avfall.”
”Stora Enso har fastställda
värderingar och en
uppförandekod, Code of
Conduct, som tillämpas var
vi än är verksamma.”
-Terhi Koipijärvi
Niina Streng
Niina Streng
”Jag sorterar papper,
burkar och plastflaskor.
Oftast är det gatuförsäljarna som återvinner
papper, burkar och flaskor
som de boende har slängt.
Utöver det sorteras det
inget avfall, utan resten
hamnar på tippen.”
”Ungefär en gång i
månaden tar jag med mig
papper, det vill säga gamla
tidningar och förpackningar, till en närbelägen
återvinningsstation som
ligger bara 100 meter från
min port. Aluminiumburkar
och PET-flaskor pantar jag
i affären.”
Jiachao Zhu
26, Shanghai, Kina
Martin Lindgren
36, Stockholm, Sverige
Y ua nj i a L u
Stora Enso—65
Stora Ensos CEO Jouko
Karvinen är ständigt på
resande fot. Kontoret har
han med sig – det finns där
han och hans mobiltelefon
finns. Här är Joukos bilder
och dagbok från två affärsresor i november 2010.
Sverige–Kina
Efter att ha kommit hem lördag kväll är det
dags att åka iväg igen klockan 05.30 på
måndag morgon. På väg mot flygplatsen igen.
Har en lång vecka framför mig. ①
Att vara CEO för ett företag
som Stora Enso visar sig
vara långt ifrån ett stillasittande kontorsjobb.
Kl 06.00 vid terminal 5 på Heathrow.
Boarding kl 07.00. Usch. ②
Text och foton Jouko Karvinen
En
CEO:s
dagbok
①
②
Ett par hektiska dagar väntar. Först en lunchpresentation på SEB-banken i Stockholm på
måndag, sen en och en halv dags koncernledningsmöte. Efter det iväg till Kina för att
underteckna avtalet på Inpac-förvärvet och
träffa media. Hem igen fredag kväll.
Bra och konstruktivt samtal på SEB. Vi får
beröm för vad vi har gjort... Mycket arbete
framför oss för att vi ska kunna förlita oss mer
på oss själva och bli mindre beroende av yttre
ekonomiska faktorer.
④
66—Rethink
Skakig landning! Framme i Stockholm 10.30
lokal tid. Arlanda Express till kontoret i Stockholm, och därifrån till en lunchpresentation. ③
På väg mot Stockholmskontoret. ④
③
Dimmigt Beijing
November 2010
är där. Har en lång dag framför mig. Tur att jag
kunde sova lite på planet, även om jag väcktes
av turbulensen några gånger. ⑩
att göra mig redo inför mötet med våra nya
partners på Inpac, deras kunder, myndigheter
och media. Två hektiska dagar innan det är
dags att resa hem. Sen är det helg. :-)
Gate F62, Air China 912. ⑤
⑤
Måndag, nästan midnatt. Första delen av
koncernledningsmötet är över. Extremt viktigt
att vi kämpar på hela året ut för att det ska
bli ett riktigt bra år. Relativt sett i alla fall. En
annan viktig sak idag var genomgången av
investeringsplanerna för 2011, och incitament
för det kommande året inför styrelsesamtalen i
december. Sen en hamburgare och en öl, och
en timmes bowling med hela teamet. Pratade
med familjen. Nu släcker jag lampan.
Tisdag. Vid gaten på väg till Kina. Lång dag
med teamet. Motivationen på topp för att
klara fjärde kvartalet 2010 och tiden därefter.
Utmärkt! Jag behöver inte fråga mer. Mycket
arbete med att integrera en del av stabsfunktionerna bättre i verksamheten så att förbät­t­
ringarna kan fortsätta. Det behövs strukturella
förändringar och en hel del nytänkande. Dags
Landar i Beijing 09.00, 01.00 brittisk tid. Hotell,
dusch, lunch med teamet och sen kundbesök
med Inpac.
⑥
Efter lunchen på väg till en strategisk kund i
Kina, en viktig en! Kul att vara tillbaka i det här
landet. Här händer så mycket och det finns så
mycket positiv energi!
Efter det, dags att åka till Qian’an för middag
med Inpacs folk. Imorgon väntar officiella
ceremonier och media. :) ⑥
⑦
På flygplatsen i Beijing, på väg hem. ⑦
Dags att åka hem efter en mycket bra, men
lång, vecka. Många bra möten med vår partner
och lokala myndigheter. Vi var till och med på
förstasidan av näringslivsdelen i China Daily!
Det här landet är så fullt av positiv energi och
entusiasm! Skönt att komma hem till helgen
innan resan till São Paulo på måndag. ⑧
Sammanfattning
Från 15 november kl 05.36
till 19 november kl 17.11.
18 123 kilometer. 4 dagar och 11 timmar.
London – Stockholm – Beijing – Qian’an –
Beijing – London.
⑧
⑨
Jaha, så går det när man kommer fram en
timme för tidigt: ingen chaufför.
06.50. I bilen på väg till hotellet. Kommer att
hinna läsa styrelsematerialet från Montes del
Plata lite till.
Mycket intensivt styrelsemöte med Arauco och
Montes del Plata. Lysande samarbete i Montes
del Platas styrelse. Stora utmaningar väntar,
men de här människorna är riktiga kämpar.
Det är inte lätt, men vi har ett starkt team i ett
land som välkomnar oss och vill att vi ska visa
att vi inte bara är där för företagens skull, utan
också för det här tappra landets skull. Väldigt
uppmuntrande. ⑪
Min andra dag innehåller ett innehållsrikt tre
timmar långt styrelsemöte med Veracel. Den
nya unga ekonomidirektören från Stora Enso är
riktigt duktig, en av de bästa jag har sett under
min långa resa. Mycket arbete med produkt­i­
vitetsförbättringar, skogsbruk, hållbarhet osv.
De måste fokusera på att prestera till max
under resten av året, precis som vi alla gör. Att
driva ett massabruk som har världens lägsta
kostnader är en stor utmaning!
Tillbaka i London på torsdag före soluppgången, +3 grader i termometern. ⑫
På väg hem och till duschen.
Brasilien
Då var det dags igen, tidig måndag kväll. Efter
en dag med videokonferenser och e-post­
läsande är jag tillbaka på flygplatsen på väg till
São Paulo. ⑨
Veckans program: måndag, nattflyg till
Brasilien. Först en dusch och sen styrelsemöte
med Veracel, en hel del möten under eftermiddagen och sen direkt till middagen med teamet
från Montes del Plata och Arauco. Nästa dag
styrelsemöte med Montes del Plata och några
intervjuer… och tillbaka till London med nattflyg. Hm, en natt av tre i en riktig säng fram till
torsdag kanske inte är så tokigt. Eller? Viktiga
dagar för både Montes del Plata och Veracel.
Framme i São Paulo tisdag 06.15, en timme
tidigare än beräknat. Hoppas att chauffören
⑩
⑪
Sammanfattning
Från 22 november kl 18.17 till 25 november
kl 07.57.
19 002 kilometer. 2 dagar och 14 timmar.
London – São Paulo – London.
Under sina två resor flög Jouko totalt 37 125
km, vilket motsvarar 4 000 kg CO2-utsläpp.
Det behövs sex fullvuxna eukalyptusträd för
att absorbera samma mängd koldioxid från
atmosfären.
⑫
Stora Enso—67
Företeelser
Plantodling
E
ukalyptusplantorna på Veracels plantskola är de bästa som går att få tag på.
Sorterna anpassas till lokala klimatförhållanden och jordmån genom kloning
så att massaproduktiviteten och kvaliteten blir
optimal. Skott från den bästa klonade eukalyptusen plockas försiktigt och läggs i plaströr
med en blandning av bränt risskal, vermikulitmineral och gödningsmedel. Innan de kan
planteras ut måste de kupas och växa till sig.
Eukalyptusplantskolan vid Stora Ensos och
Fibrias samriskföretag Veracel i södra Bahia i
Brasilien tar fram 24 000 000 plantor varje år.
e d ua rdo moody
68—Rethink
Stora Enso—69
Kolumn
För kärleken till trä
J
l au r i ol a n d e r
Tuija Seipell
är en skribent
som skriver för
ansedda bloggar
och tryckt media
samt före­läsare och
kom­munikationsoch kundupp­
levelsekonsult åt
företag.
ag älskar träd och trä. En anledning till
det är fullständigt självisk. Jag heter
ju Tuija, ett namn som kommer från Thuja
Plicata, det latinska namnet på jättetujan
Western Red Cedar.
En annan anledning till att jag älskar trä är
den inverkan som Alvar Aalto tycks ha haft
på alla oss finländare. Man kan inte komma
ifrån att Aalto ingöt ny respekt för trä med sina
tekniska experiment och sin förmåga att skapa
praktiska och visuellt vackra ting av det. Hans
interiörer och möbler har blivit design- och
arkitekturklassiker, och ändå är de precis lika
moderna idag som på 1930-talet.
M
in kärlek till träd har växt sig allt starkare
under de två decennier som jag har bott
i Vancouver. Här har ursprungsbefolkningen
använt de massiva 500–800-åriga jättecederträden till allt från kläder och kanoter till sina
typiska långhus och totempålar i tusentals år.
Så när jag nu, i mitt arbete som ledarskribent för The Cool Hunter, får se ännu ett
exempel på dagens arkitektur – vita betong-
Ovanför ögonhöjd
Vacker trätakskonstruktion på Richmond Olympic Oval.
lådor staplade på varandra i konstiga vinklar
– saknar jag verkligen trä.
Och då menar jag inte mörka timmerstugor
eller alpin arkitektur. Jag talar om otrolig lätthet
och elegans, ett spel med ljus och skuggor,
ett oräkneligt antal nyanser man kan få när trä
används på bästa sätt, både som struktur och
som utsmyckning.
Jag tänker på finsk och japansk arkitektur,
såväl gammal som modern, där träet verkligen
får komma till sin rätt. Jag tänker på ­italienaren
Renzo Pianos lysande sätt att använda
trälameller i kulturcentret Jean Marie Tjibaou i
Nya Kaledonien (1998). Eller hur arkitektbyrån
RDAI nyligen använde trälameller för att forma
ljusa ”hyddor” som avdelningar i Hermès butik
i Paris som byggts i en gammal hotellpool. Jag
tänker också på den genialiska användningen
av tallborrsangripet massivt trä i taket på
Richmond Olympic Oval, skridskoarenan för
hastighetsåkning på lång bana under vinter-OS
i Vancouver 2010.
T
räets naturliga värde som råmaterial ligger
i den tid det tar för det att växa. Ett träd
bär inte bara med sig det som det har fått
uppleva och utstå under sin livstid som ett träd,
utan präglas också av klimatet, jordmånen
och till och med skadeinsekterna kring sig.
Varje årsring har en historia att berätta, varje
tvärsnitt visar spår av en tid.
Trä är inte trendigt. Det är ett krävande,
ädelt, gammalt och levande material som
kanske bara kan mäta sig med den finaste
marmorn. Men till och med marmor saknar
träets skiftande yta vid beröring, de olika
visuella nyanserna och dess doft. Och framför
allt saknar marmor det nästan personliga sättet
som varje typ av trä åldras på i olika miljöer.
Med trä står arkitekten, designern och
byggaren inför samma fascinerande utmaning
som en skulptör – att förmedla karaktären
hos just den specifika arten, det specifika
trädet. Jag hoppas att ännu fler vill anta den
­utmaningen.
För mer information, besök:
www.tuijaseipell.com, www.thecoolhunter.net
r i chmo n d olympi c ova l
70—Rethink
Det bör uppmärksammas att vissa
uppgifter nedan inte utgör historiska
fakta. Det gäller bland annat, men inte
begränsat till, förväntningar på marknadstillväxt och -utveckling; förväntningar
om tillväxt och lönsamhet; uttalanden
som föregås av ”tror”, ”förväntar”
och ”förutser” eller liknande uttryck är
exempel på framåtriktade uttalanden
som faller inom United States Private
Securities Litigation Reform Act of 1995.
Dessa uttalanden bygger på befintliga
planer, uppskattningar och projektioner,
de innebär risk och osäkerhet, vilket kan
medföra att det faktiska utfallet avviker
substantiellt från dessa framåtriktade
uttalanden. Till dessa faktorer hör bland
annat följande: (1) verksamhetsmässiga
faktorer, såsom fortsatt framgångsrik
tillverkning och uppnående av avsedd
effektivitet därvidlag, fortsatt framgångsrik
produktutveckling, gynnsamt mottagande
av koncernens produkter och tjänster från
nyckelkundgrupper, framgång i befintliga
och framtida samarbeten, förändringar av
affärsstrategi, utvecklingsplaner eller mål,
förändringar av det skydd som koncernens patent och andra immaterialrätter
erbjuder, tillgång till kapital på rimliga
villkor; (2) branschmässiga villkor, såsom
efterfrågan på produkterna, graden av
konkurrens, nuvarande och framtida
prisnivå på koncernens produkter, prisfluktuationer på råvaror, finansiella villkor
för koncernens kunder och konkurrenter,
konkurrenters införande av potentiella
alternativa produkter eller tekniker; samt
(3) allmänna ekonomiska omständigheter,
såsom generell ekonomisk tillväxt på
koncernens huvudmarknader och fluktuationer i valutakurser och räntor.
Omslag LumiArt 170 g/m²,
Stora Enso, Oulu Bruk
(ISO 14001-certifierat)
Inlaga LumiArt 115 g/m²,
Stora Enso, Oulu Bruk
(ISO 14001-certifierat)
Det här är inte sopor,
det är en råvara.
Vårt pappersbruk i belgiska Langerbrugge bygger sin verksamhet på återvunnet papper. Pappersbruket
producerar sin egen energi – till och med askan återvinns som råvara i byggnadsindustrin. Lönsamma affärer
kan växa ur saker som en del kallar värdelösa. Mer om Langebrugge på storaenso.com/recycle