Transcript Rapport från Svensk Raps AB Projekt 20/20

Raps i fokus
Rapport från Svensk Raps AB
Projekt 20/20
Innehåll
3
4
6
8
10
12
14
16
18
20
22
1 krona in blev 10 kronor ut med Projekt 20/20
Vatten och aggregat nyckeln till säker uppkomst i vårraps
Hela verktygslådan är användbar
Höstoljeväxter ska sås tidigt
Tiden talar för trösksådd
Allsidig bekämpning tacklar resistenta baggar
Mer höst-N bygger beståndet
Höstrapsen dammsuger marken på N
Längd ger mängd
Höstraps toppar vetet med lägre N-insats
Mikronäring försäkrar oljeväxterna
Projekten är finansierade av:
Stiftelsen Svensk Oljeväxtforskning, Stiftelsen
Lantbruksforskning och Svensk Raps AB.
Produktion: Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord
Layout och original: LIME AB
Tryck: Norra Skåne Offset, juni 2012
2
Omslag: Raps i fokus är en bra sammanfattning
av Projekt 20/20. Grödan skärskådades och
undersöktes på alla ledder under flera år.
Resultatet är ökad kunskap till nytta för svenska
oljeväxtodlare. Foto: Jens Blomquist
1 krona in blev 10 kronor ut
med Projekt 20/20
V
intern 2004–2005 förutsåg styrelsen i Svensk
Raps med VD Johan Biärsjö att efterfrågan
på svenskt rapsfrö skulle öka. Man insåg
också att hektarskördarna behövde höjas och att
odlingsarealen som under lång tid kretsat kring
50 000 hektar måste öka. Därför beslutade man att
starta ett projekt som skulle lyfta svensk oljeväxt­
odling på flera sätt. Projekt 20/20 föddes med mål att
höja skördenivån 20 procent mellan 2003 och 2010.
Under samma period skulle odlingskostnaderna
minska med 20 procent.
En projektgrupp tillsattes med deltagare från Svensk
Raps grupp för odlingsutveckling. Den bestod av
av Kjell Gustavsson, Svenska Lantmännen, Roland
Lyhagen, Svalöf Weibull, Christer Nilsson, SLU,
Johan Biärsjö, Svensk Raps AB och Bengt Nilsson,
vetenskaplig representant i forskningsstiftelsen. Till
projektledare rekryterades Albin Gunnarson.
Ett antal fokusområden definierades och forskare
knöts till projektet. Inledningsvis knöts också flera
nya internationella kontakter, bland annat besökte
projektgruppen den franska odlarorganisationen
CETIOM och Albin Gunnarsson gjorde en studieresa
till Kanada. I starten satsades stora resurser på mark­
struktur, skördeteknik och N­utnyttjande. Tidigt
stod det klart att höstutvecklingen är viktig för höst­
rapsen. Ur detta kom projekt för att bygga starka
höstbestånd med hjälp av såtid och N­gödsling.
På vårrapssidan handlade det mycket om ökad
odlingssäkerhet. Kontakter knöts med både Canola
Council i Kanada och med finländsk oljeväxtodling.
Odlingssäkerheten och etableringen prioriterades,
men svåra angrepp av jordloppa har stört arbetet.
Resultaten för Projekt 20/20 har publicerats löpande
i Svensk Frötidning, på konferenser och odlarmö­
ten. Parallellt har två broschyrer producerats – Vägen
till 5 ton och Vässad vårraps. Avslutningsvis hölls en
välbesökt konferens i Linköping med 200 deltagare
i november 2011. Uppmärksamheten kring Projekt
20/20 har varit stor både i Sverige och internationellt.
Det har lett till ett viktigt kunskapsutbyte med Kanada,
Tyskland, Frankrike, Danmark och Finland till gagn
för svenska oljeväxtodlare.
Allt arbete har i grunden finansierats av de svenska
oljeväxtodlarna själva i form av insamlade odlar­
avgifter, men också via avgifter på handelsgödsel
och bekämpningsmedel via SLF. Dessutom har
ägarbolagen i Svensk Raps bidragit. Totalt har omkring
5 miljoner kronor investerats i Projekt 20/20. Dessa
5 miljoner har gett kraftfulla resultat. Som helhet har
Projekt 20/20 plockat fram verktyg som ger resultat
värda över 50 miljoner kronor per år. Det motsvarar
en utväxling på 10 gånger per insatt krona.
Materialet från avslutningskonferensen har bidragit
till slutrapporten Raps i fokus som du nu håller i din
hand. Trevlig läsning!
Albin Gunnarson
Agronom och
Projektledare 20/20
Bengt Nilsson
Stiftelsen Svensk
Oljeväxtforskning
3
Vatten och aggregat
är nycklar till säker
uppkomst i vårraps
• Vårrapssådden bör ske lagom tidigt, inte för grunt och i väl harvad jord.
• Växttillgängligt vatten på sådjupet är en nyckelfaktor.
• Ett avdunstningsskydd av fina aggregat skyddar mot uttorkning av såbädden.
Text: Johan Arvidsson, Inst. för mark och miljö, SLU
o
ljeväxtfröet utmärks av en låg tusenkornvikt
och därmed lågt innehåll av näring. Det gör
att fröet måste sås relativt grunt. Torra för­
hållanden i ytlagret kan därför försvåra uppkomsten
vid både höst­ och våretablering. Våroljeväxter odlas
traditionellt till stor del i östra Sverige, i områden som
ofta är drabbade av försommartorka. Detta ställer
speciellt stora krav på såbäddens utformning.
Både vått och torrt
Förhållandena vid vårsådd utmärks av att jorden
går från ett tillstånd nära vattenmättnad tidigt på
våren till en profil med starka gradienter i vattenhalt.
Framförallt styva jordar kan torka upp snabbt i ytan,
vilket hindrar fortsatt avdunstning. Under ytskiktet
är jorden däremot fortfarande för blöt för att kunna
bearbetas. Därmed skapas en stark vattenhaltsgradi­
ent, där marken i ytlagret har en vattenhalt som kan
ligga under vissningsgränsen, medan jorden på några
centimeters djup fortfarande är plastisk. Såbäddsbe­
redningen på våren syftar till att under dessa förhål­
landen skapa förutsättningar för en utsädesplacering
som ger en jämn, snabb och säker uppkomst.
Ideal i 4 punkter
På 1980­talet beskrevs ”den ideala såbädden”, så som
den visas i figur 1:
1. Fröet placeras på en fast botten med tillräckligt hög
vattenhalt för en säker groning och med god led­
ning av vatten fram till fröet.
2. Ett löst bearbetat lager av tillräcklig tjocklek ovan
4
Värdefullt vatten.
På våren går den
blivande såbädden
från nästintill vatten­
mättnad till att
snabbt torka ut i
ytan. Det gäller att
hushålla med vattnet
för att säkerställa
groning.
Foto: Jens Blomquist.
utsädet med fina aggregat för att ge ett bra avdunst­
ningsskydd.
3. En grövre struktur i ytan som skydd mot skorpa.
4. Näring som placerats något djupare och vid sidan
av utsädet för att ge en säker näringstillförsel.
Behov av såbotten mindre
Denna såbädd enligt figur 1 är i stort sett giltig även
idag. Det som kan ifrågasättas är bl.a. behovet av
ett grovt ytlager (punkt 3). I modellstudier har det
visat sig tveksamt om detta verkligen minskar risken
för skorpa. Den övergång som skett i såteknik, från
i huvudsak släpbillar till belastade skivbillar, har
också inneburit att behovet av en fast såbotten att
placera utsädet på har minskat.
Bekymmersamt på lera
Hur stämmer då detta med hur såbädden ser ut i fält?
Detta undersöktes på 1970­talet av Göran Kritz i en
mycket omfattande stickprovsundersökning av ca 300
svenska såbäddar. Såbäddens egenskaper sattes i rela­
tion till bl.a. markens lerhalt. Det visade sig att vatten­
halten i ytan på mellanleror och styva leror normalt
ligger under markens vissningsgräns. Gränsen för
6 procent växttillgängligt vatten låg på 2–3 centimeter
på lättleror medan den låg på ca 5 cm djup på styva
leror. Detta gör det svårt att etablera våroljeväxter på
styva jordar vid ett normalt sådjup kring 3 cm! Men
ingenting är omöjligt och våroljeväxtodlare kan spela
med val av bearbetningssystem, såtid, sådjup och
harvningsintensitet för att hantera svårigheterna.
Lagom tidigt är bäst
Skörd, relativ
2008
A. Tidig sådd (21/4)
Låt harven jobba
2009
2010
2011
Medel
100
100
100
100
100
B. Normal såtid (28/4)
93
100
105
114
103
C. Sen sådd (6/5)
71
92
110
87
90
A. Tidig sådd (21/4)
112
97
121
87
104
B. Normal såtid (28/4)
141
97
149
55
110
82
79
152
34
87
Plantantal, pl/m
2
C. Sen sådd (6/5)
Tabell 1. Sådd ca 1 vecka efter första möjliga tillfälle blev i
genomsnitt bäst över åren. År 2010 blev det ganska kallt efter
första sådden och det gynnade den sena sådden.
Skörd, relativ
2008
2009
2010
2011
Medel
l. Grund sådd
100
100
100
100
100
2. Djup sådd
93
97
102
109
100
Plantantal, pl/m2
1. Grund sådd
110
93
137
33
93
2. Djup sådd
105
88
157
84
109
Tabell 2. Djup sådd (4 cm) gav påtagligast positiv effekt det
försommartorra 2011, men tidigare år gjordes den grunda sådden
något för djupt (ca 3 cm) så led 1 med grund sådd (2 cm) fick hjälp
på traven.
Koll på tid, djup och harv
Passar med plöjningsfritt
Ibland anses oljeväxter packningskänsliga och att
de därför inte skulle passa i ett plöjningsfritt system.
Skörderesultat från ett stort antal försök visar dock
på samma skörd av oljeväxter med och utan plöjning
(tabell 4). Ett plöjningsfritt system skulle kunna ge
bättre etablering på grund av att marken lämnas jäm­
nare efter hösten. Men det gäller att se upp. I försök
på Ultuna, framförallt den torra våren 2008 kunde vi
ibland konstatera sämre uppkomst för plöjningsfritt.
Orsaken är säkert att såbädden på våren ofta blir något
grövre än i ett plöjt system och därmed ger ett sämre
avdunstningsskydd. Man kan alltså inte hoppa över
såbäddsberedningen för att man använder reducerad
bearbetning.
2009
100
104
2009
100
102
2010
100
100
2011
100
110
Medel
100
104
62
67
85
83
134
147
57
60
85
89
Tabell 3. Inget år var det någon skördemässig nackdel att harva 2 gånger
extra. År 2011 när det inte regnade förrän i mitten av juni gav 2 överfarter
extra stort utslag med 10 procent i merskörd.
Samma vårrapsskörd med och utan plog
Djup sådd ger säkerhet
I nya försök jämfördes tre såtider, två sådjup och två
harvningsintensiteter. Sådden gjordes vid normal
såtid och 1 respektive 2 veckor därefter med släpbillar
som placerade fröet på den bearbetade såbotten. Skill­
naden i uppkomst mellan olika led blev stor. Anmärk­
ningsvärt är dock att skillnaden i slutlig skörd inte
blev större än den faktiskt blev. Detta visar oljeväxter­
nas förmåga att kompensera dåliga bestånd. I med­
eltal gav mellantidpunkten högst skörd, medan sådd
en vecka senare gav klart lägre skörd och sämre eta­
blering (tabell 1). Effekt av sådjup visar att 2 cm är för
grunt och fröet bör placeras på 3–4 cm djup (tabell 2).
En höjning av harvningsintensiteten från 2 till 4 över­
farter gav ungefär samma plantantal, men skörden
blev 4 procent högre efter 4 harvningar (tabell 3).
Skörd, relativ
a. 2 harvningar
b. 4 harvningar
Plantantal, pl/m2
a. 2 harvningar
b. 4 harvningar
Gröda
Höstvete
Vårvete
Korn
Havre
Höstoljeväxter
Våroljeväxter
Ärter
Potatis
Sockerbetor
Relativ skörd plöjningsfri
odling. Plöjning = 100
97
102
100
98
96
100
90
95
95
Antal försök
284
44
241
126
47
34
15
11
23
Tabell 4. Relativ skörd av olika grödor i försök med plöjningsfri odling där
plöjning=100. Resultat från försök åren 1986­2011.
Ideal som står sig
Figur 1. På 1980­talet beskrevs ”den ideala
såbädden” som i stort sett är giltig också idag.
Såbädden hade 4 ingredienser.
1. Fröet placeras på en fast botten med
tillräckligt hög vattenhalt för en säker groning
och med god ledning av vatten fram till fröet.
2. Ett löst bearbetat lager av tillräcklig tjocklek
ovan utsädet med fina aggregat för att ge ett
bra avdunstningsskydd.
3. En grövre struktur i ytan som skydd mot skorpa.
4. Näring som placerats något djupare och vid sidan
av utsädet för att ge en säker näringstillförsel.
Några av lärdomarna från både äldre
och nyare försök är:
• Säker uppkomst av våroljeväxter på styva jordar är på
gränsen till vad som är fysikaliskt möjligt.
• Sådd på 4 cm ger säkrare uppkomst än grundare sådd.
• Så tidigt, men undvik att så när det är kallt väder eller väntas
bli kallt.
• Oljeväxter är känsligare än spannmål för låga temperaturer
efter sådd.
• Extra harvning höjer skörden vid torka efter sådd.
• Våroljeväxter fungerar bra i plöjningsfri odling. Men man får
inte slarva med såbäddsberedningen!
• Tallrikskultivator på hösten kan ge alltför grund bearbetning
och sämre såbädd jämfört med pinnkultivator.
5
Bäst uppkomst. I normalt
plöjda led var uppkomsten
och tillväxten på hösten
bäst. Foto: Jens Blomquist.
Hela verktygslådan
är användbar
• Små skördeskillnader i etableringsförsöken i höstraps 2007–
2010 – alla verktyg i verktygslådan passar bra till höstraps.
• Tidsfaktorn och minskade kostnader talar för plogfri etablering.
• Plogen bekämpar dock spillsäd, ogräs och sniglar bättre vilket
kan motivera att plöja – speciellt på lättare jord.
Text: Johan Arvidsson, Inst. för mark och miljö, SLU
I
nom projekt 20/20 genomfördes ett stort antal
försök där olika etableringsmetoder till höstraps
testades under åren 2007–2010.
Plog gav bäst uppkomst
Hösten 2006 startades försöksserie R2­4141 med olika
bearbetningsmetoder vid höstrapssådd – se försöksplan.
I medeltal var uppkomsten bäst i normalt plöjda
led (tabell 1). Det var sämst uppkomst i bredspridda
led, speciellt efter inarbetning med kultivator, vilket
motiverar en höjning av utsädesmängden med i
storleksordningen 30 procent.
Tillväxten på hösten var i medeltal något bättre i det
plöjda ledet A. Skillnaderna i tillväxt vid invintring
var dock i huvudsak utjämnade vid skörd (tabell 2).
Bearbetning med tallrikskultivator i led C och kulti­
vator i led D gav 2 respektive 1 procent lägre skörd än
plöjning, medan bredspridning (led E–F) i medeltal
gav 3–4 procent lägre skörd. Djupluckring höjde inte
skörden jämfört med ytlig bearbetning i led G.
Färre direktsådda plantor
Under 2008–2010 genomfördes ytterligare en försöksse­
rie (R2­4143 – se försöksplan) med höstrapsetablering.
6
Också i den blev plantetableringen bäst efter plöj­
ning. I medeltal hade kultivatorsådd ca 10 procent
lägre antal plantor trots högre utsädesmängd, och
direktsådd ca 25 procent lägre. I medeltal var det
liten skillnad i plantantal mellan direktsådd med
respektive utan förredskap. I flera av försöken gav
dock en ytlig bearbetning med förredskap betydligt
bättre bestånd än ren direktsådd – se foto.
Skörden varierade ganska stort mellan försöks­
platserna (tabell 3). Kultivatorsådden gav i medeltal
god skörd, men gav lägre skörd än plöjning i de båda
skånska försöken vilket kan kopplas till en sämre
plantetablering.
Kultivatorsådd högst netto
Lönsamheten presenteras i figur 1 och 2. I serie
R2­4141 hamnade intäkter minus bearbetningskost­
nader för plöjning i led A knappt 600 kronor per
hektar lägre än för plöjningsfria led, som hamnade
nära varandra inbördes. Om hänsyn tas också till
ökade kostnader för bekämpning och utsäde blir
skillnaderna mellan leden mycket små.
I serie R2­4143 blev nettot blev klart högst för
kultivatorsådd, även om hänsyn togs till ökade kost­
Försöksplan R2-4141
Försöksplan R2-4143
A. Normalt plöjningsdjup
B. Grunt plöjningsdjup
C. Ytlig bearbetning med tallriks­
kultivator (Carrier el. liknande)
D. Kultivator 10–15 cm
E. Bredsådd i stubb inarbetas med
tallrikskultivator, vältning
F. Bredsådd i stubb inarbetas med
kultivator, vältn.
G. Djupluckring, ytlig bearbetning
(som i led C)
A. Plöjning ca 20 cm, såbädds­
beredning
B. Carrier eller TopDown grunt,
ca 5–10 cm, konventionell sådd
C. TopDown grunt ca 10 cm, biodrill
(frösålåda)
D. TopDown djupt ca 20 cm, biodrill
E. Direktsådd Rapid med
förredskap
F. Direktsådd Rapid utan
förredskap
Förredskap ska arbeta. Våren 2009 syntes tydligt
nyttan av att använda förredskapet för att blanda in
halmen i försök R2­4143 i Östergötland. Till vänster
direktsådd utan förredskap (led F) och till höger
direktsådd med förredskap (led E). Foto: Jens Blomquist.
A. Normal plöjning
B. Grund plöjning
C. Tallrikskultivator
D. Kultivator
E. Bredsådd, tallrikskult.
F. Bredsådd, kultivator
Antal plantor/m2
57
54
53
51
55
48
Uppkomst, %
86
81
80
77
70
64
Tabell 1. Antal plantor/m2 i försök med höstraps, R2­4141,
medeltal för samtliga försök 2007–2010.
Nettot visar
vägen
Figur 1 och 2. Intäk­
ter minus kostnader,
medeltal för samtliga
försök i serie R2­4141
och L2­4141 (övre) och i
serie R2­4143 (undre).
Kostnaderna baseras på
beräkningar enligt Ma­
skinkalkylgruppen (2010),
bl.a. 730 kr/ha för plöj­
ning, 230 kr/ha för stub­
bearbetning, 560 kr/ha
för sådd, 180 kr/ha för
harvning och 160 kr/ha
för vältning. Plöjnings­
alternativen blev ca
600–900 kr dyrare per
hektar än plöjningsfria
och sådda led, och ca
1200 kr högre än för kulti­
vatorsådd och direktsådd.
Stapeln t.v. representerar
intäkter minus bearbet­
ningskostnad. Dessutom
presenteras också i sta­
peln t.h. en beräkning un­
der förutsättning att en
extra ogräsbekämpning
av spillsäd görs i led som
inte plöjs (440 kr/ha) samt
högre utsädesmängd i
bredspridda led. Oljeväxt­
priset är satt till 4 kronor
per kilo.
Intäkt­bearbetning
Intäkt­bearbetning
­extra bek.­extra utsäde
16000
15000
14000
Netto (kr/ha)
Bäst uppkomst efter plog
13000
12000
11000
Små skillnader i skörd
Tabell 2. Skörd kg/ha och relativtal i försök med
höstraps, serie R2­ och L2­4141, medeltal 2007­ 2010.
nader för kemisk bekämpning och högre utsädes­
mängd. Direktsådd gav ungefär samma netto som
plöjning om man väger in ökade bekämpnings­
kostnader, men en sämre odlingssäkerhet.
Pl
n
öj
in
n.
öj
pl
d
un
Gr
g
ll
Ta
r ik
Ku
iv
ll t
at
lt.
rik
ku
all
t
+
.
+
s
s.
ed
ed
Br
Br
or
Intäkt­bearbetning
Intäkt­bearbetning
­extra kem.­extra utsäde
13500
Netto (kr/ha)
Skörd2
A. Normalt plöjningsdjup=100
4060
B. Grunt plöjningsdjup
99
C. Ytlig bearbetning
100
D. Kultivator 10–15 cm
100
E. Bredsådd, Carrier
99
F. Bredsådd, kultivator
100
G. Djupluckr. + ytlig bearb.
100
1
Medeltal av 15 försök. 2Medeltal av 8 försök med led G.
10000
Skörd1
4151
98
98
99
96
97
13000
12500
12000
11500
11000
ö
Pl
jn
in
g
t
r
t
ri
dd
ör
un
gf
up
gr
tså
df
dj
Plo
k
d
d
d
re
d
så
d
Di
så
kt
så
lt .
re
lt .
Di
Ku
Ku
Sådatum är prio 1
Sammantaget finns ett stort antal metoder för
höstrapsetablering. Såtidpunkten är emellertid den
viktigaste faktorn för att få god tillväxt på hösten
som ger grunden för hög skörd. Tidsfaktorn och
minskade kostnader talar då för etablering utan
plöjning, speciellt på styva jordar som kan kräva
mycket såbäddsberedning efter plöjning.
Samtidigt finns faktorer som talar för plöjning.
Bättre bekämpning av spillsäd, ogräs och sniglar kan
motivera att plöja, speciellt på lättare jord med större
luckringsbehov. Plöjning förefaller också något säk­
rare när sådden utförs under sena och besvärliga
förhållanden. I ett plöjningsfritt system kan kanske
sådd tillsammans med djup luckring i såraden, vilket
blivit en ganska vanlig metod, ge säkrare etablering
under blöta förhållanden.
Högt netto. Kultiva­
torsådd med fröså­
låda på en TopDown
användes i serie
R2­4143 och gav ett
högt netto vid de
ekonomiska beräk­
ningarna.
Foto: Jens Blomquist.
Direktsådden tappade
Län
Skördeår
A. Plöjning, Rapidsådd
B. Grund bearbetn, Rapidsådd
C. Top­down grunt, BioDrill
D. Top­down djupt, BioDrill
E. Direktsådd med förredskap
F. Direktsådd utan förredskap
E
2008
3050
101
110
109
104
91
E
2009
2520
102
113
104
127
99
M
2009
5000
101
93
91
95
96
M
2010
3100
102
103
107
62
92
C
2010
3920
93
91
93
87
84
Vägt medeltal
3520
100
100
99
94
92
Tabell 3. Skörd i serie R2­4143 åren 2008–2010. Led A = 100
7
Höstoljeväxter ska
sås tidigt
• Varje dag som sådden försenas
sjunker fröskörden med 45 kilo per
hektar.
• 15 dagars försening av sådden sänker
råfetthalten med 2 procent.
• Hybrid­ och linjesorter reagerar på
samma sätt på försenad sådd.
Text: Albin Gunnarson, Svensk Raps
E
tt bra höstbestånd lägger grunden till en
hög höstrapsskörd. Vid anläggning av en
höstrapsgröda är sådatum av allra största
betydelse. Vi säger fortfarande sådatum, men det
är uppkomstdatum som är avgörande. Att så tidigt
eller sent påverkar inte kostnaden, men med tidig
sådd kan skörden öka. Under slutet av 90­talet och i
början av 2000­talet spreds en ovana att chansa på en
sen sådd, speciellt i Mellansverige där man ville få in
mer höstraps i starkt vetedominerande växtföljder.
Tre linjer + tre hybrider
Försöken med olika sådatum utfördes mestadels i
Öster­ och Västergötland. Där såddes 3 försök årligen
2007 och 2008. Hösten 2009 såddes dessutom ett 4:e
försök på Bollerup i Skåne. Försöken såddes varje år
hos lantbrukare som var först i området med höst­
rapssådd. Det betydde att det i de allra flesta fall hade
odlats stråsäd som förfrukt. Försöken såddes med
utsädesmängder om 60 pl/m2 för hybrider och
80 pl/m2 för linjesorter. Varje år förändrades sorterna
något, men antalet linje­ och hybridsorter hölls intakt,
3+3. En av hybriderna var alltid en dvärghybrid.
Summa daggrader avgör utvecklingen
Lönsamt kvällsskift. Resultaten visar tydligt att kvällsskiftet
ger bra utdelning och att det är lönsamt lägga i en högre växel
för att få rapsen i jorden i tid. Foto Jens Blomquist.
8
På varje försöksplats beräknades antalet daggrader.
Daggrader beräknas så att det positiva värdet av
dagens medeltemperatur minus 5 grader summeras
från uppkomst fram till att tillväxten avstannar
vid den första riktiga frostnatten. Höstraps ska
uppnå 450–500 daggrader för att nå sin maximala
avkastningspotential. Överskrids temperatur­
summan 450–500 daggrader riskerar tillväxt­
punkten att skjuta i höjden. Denna lyfter dock inte
förrän den kritiska summan daggrader har över­
skridits i kombination med extremt hög kvävegiva,
Sådatum styr skördepotential
Normal
4204
3278
3036
3252
3578
2907
4214
4207
4397
4733
4373
Sen
3809
3096
2690
2884
2882
2763
3244
3390
3157
3893
3160
Differens
­395
­182
­346
­368
­696
­143
­970
­817
­1240
­840
­1213
Antal
9
5
5
5
5
3
6
4
4
4
4
Medel Hybrider
Medel Linjer
3990
3705
3286
3090
-703
-616
27
27
Råfett medeltal
48,0
46,0
-2,0
Excalibur (H)
Winner
Status (H)
Californium
PR45D01 (H)
Gospel
Vision
Catalina
Hornet (H)
PR44D06 (H)
Alpaga
Fröskördar från normal och sen såtid 2008–2010. I medeltal
tappade hybridsorterna 703 kilo och linjesorterna 616 kilo på 15 dagar
senare sådd, när sådden sköts fram från normalt (13/8) till sent (28/8)
sådatum. Gruppen av hybridsorter tål alltså inte senare sådd. Viktigast
resultat är i stället att såtidpunkten avgör skördepotentialen.
för hög utsädesmängd eller för stor konkurrens med
ogräs och spillsäd. Det är viktigt att minnas.
Höstraps ska sås i augusti
Klimatdata visar att det är under augusti som vi
har störst chans att få uppleva de riktigt varma
dagarna. När uppkomsten sker först i slutet av
augusti eller i början av september kommer bidra­
get till temperatursumman att vara förhållandevis
litet i jämförelse med tidigare sådd och uppkomst.
Samtidigt minskar dagslängden – en process som går
fortare ju senare på hösten vi befinner oss.
Varje dag kostar 185 kr/ha
Försök under 3 år visar att sen sådd i genomsnitt
sänkte hektarskörden med 45 kilo frö per hektar och
dygn. Samtidigt sjönk oljehalten med 0,13 procent­
enheter per dygn. Totalt kostar detta ca 185 kronor
per hektar och dygn med de priser som gäller 2012.
Motsvarande försök i Danmark gav ett resultat på
46 kilo lägre skörd per dygn. Samstämmigheten
befäster våra svenska resultat och visar totalt sett på
ett mycket starkt samband mellan uppkomsttiden
och höstrapsskördens storlek i Norden.
Tydlig kontrast. Till vänster såddes höstrapsen i detta västgötska försök
den 8 augusti 2009. De 6 sorterna avkastade i medeltal ca 4,2 ton per hektar.
Till höger såddes samma 6 höstrapssorter den 25 augusti och där blev skör­
den 0 – inget fanns att tröska. Skriv in höstrapssådd i almanackan den första
halvan av augusti vid sådd i inre Mellansverige. Foto: Jens Blomquist.
Hybrider ska också sås tidigt
Ett annat syfte med försöken var att se om hybrider
är mer lämpliga att så vid en senare såtid jämfört
med linjesorter. Så var inte fallet. Varje år testades
3 hybrider och 3 linjesorter. Det går inte från allt
detta material att säga att hybrider som grupp skulle
vara bättre att välja vid en senare såtid (se tabell).
Samma resultat har man sett i Danmark i likadana
försök, men med andra sorter. Den dvärghybrid
som var med i försöken de 2 första åren reagerade
mycket negativt på sen sådd, medan den som testa­
des det sista året reagerade som andra hybrider. Det
går alltså inte att hantera sorter som grupp och påstå
att det ena eller andra är bättre vid en sen såtid. Det
är i stället enskilda sorters egenskaper som fäller
avgörandet.
9
Välplacerade. Oljeväxtfröna myllas till
1,5–2 cm djup samtidigt som förfrukten
tröskas. Foto: Kim Gutekunst.
Samtidig sådd. Combine
Seeder består av ett så­
aggregat som monteras på
skördetröskan omedelbart
bakom skärbordet.
Foto: Kim Gutekunst.
Tiden talar för trösksådd
• Med såaggregat bakom skärbordet är det möjligt att så
samtidigt som förfrukten skördas.
• Metoden sparar tid och bränsle.
• Låg stubbhöjd ger säkrare resultat.
Text: Gunnar Lundin, JTI-Institutet för jordbruks- och miljöteknik
U
niversität Hohenheim, Stuttgart har tillsam­
mans med olika tyska maskintillverkare
utvecklat konceptet Combine Seeder för
trösksådd. Hösten 2003 provades systemet vid sådd
av höstrybs efter två förfrukter, höstvete respektive
vårkorn. I försöken jämfördes trösksådd vid olika
stubbhöjder med konventionell sådd och sådd med
mineralgödselspridare före tröskningen. Uppkomsten
graderades med planträkning höst och vår och dess­
utom mättes höjden på tillväxtpunkten under hösten.
Under försommaren mättes tjockleken på skörde­
resterna efter förfrukerna.
Höstvetehalm ett problem
Efter höstvete var skörden låg i alla försöksled och
inga skillnader konstaterades mellan försöksleden.
10
I trösksådda led uppträdde ojämnheter tvärs kör­
dragen p.g.a. dålig hackning och spridning av
halmen. Skörderesterna hade en tjocklek på 1–5
cm och planttätheten var lägre vid tjockt halmskikt.
Ojämnheten bestod till skörd och eftersatta bestånd
hade senare mognad och högre klorofyllhalt.
Kornhalm lättare att hantera
Efter korn var förutsättningarna för rybsodling bättre
och det var genomgående högre skördar. Trösksådda
led hade mellan 86 och 96 procent av skörden i leden
med konventionell sådd och bäst resultat uppnåddes
vid låg stubb (figur 1). Även med korn som förfrukt
var variationerna i mängden skörderester på mark­
ytan betydande, men här var halmlagrets tjocklek på
försommaren som mest 3 cm.
Fuktig höst missgynnar extensiv såmetod
En stor fördel med trösksådd är att den underlättar
etablering under torra förhållanden eftersom fröet vid
sådden får god kontakt med naken, fuktig jord. Sam­
tidigt bildar skörderesterna ett fuktbevarande skikt
ovanför såbädden. Eftersom hösten 2003 bjöd på
fuktigt väder efter oljeväxtsådden fick denna relativa
fördel med trösksådd inte något stort utslag. Den
Trösksådd bäst efter korn
3000
Avkastning, kg/ha
2500
2000
1500
1000
500
0
Höstvete
Korn
Förfrukt
Konventionell sådd
Trösksådd, 15 cm
Trösksådd, 25 cm
Trösksådd, 5 cm
Sådd m. rampsprid.
Figur 1. Höstvetehalmen utgjorde ett problem för trösksådden,
medan kornhalmen gick lättare att hantera. Bäst resultat blev det
med kort stubb.
Sträcker på sig i stubben
Skydd mot torka. Halm och skörderester i ytan sparar på fukt
åt höstoljeväxterna vilket är en fördel för trösksådden. Men hög
stubb kan göra att plantorna sträcker på sig och tillväxtpunkten
kommer högt. Foto: Gunnar Lundin.
Stubbhöjd påverkar tillväxtpunkten
Hög stubb medförde inte ett märkbart tunnare
skikt med skörderester på marken och därmed inte
heller lägre tillväxtpunkter. Det var istället stub­
bens skuggning som påverkade tillväxtpunkten och
trösksådda led hade i medeltal 2 cm högre tillväxt­
punkt än konventionellt sådda led (figur 2). Bland de
trösksådda leden sinsemellan medförde hög stubb
genomgående högre tillväxtpunkter, vilket stämmer
väl med tyska erfarenheter där låg stubb gett bättre
resultat.
Trösksådd är arbetsbesparande
Trösksådden medför många fördelar. Genom att
skörd och sådd utförs i ett och samma kördrag blir
systemet extremt resursbesparande både då det gäl­
ler arbetstid och bränsle. Metoden är än mer intres­
sant eftersom tidsbesparingen infaller under en
mycket hektisk del av växtodlingssäsongen. För att
metoden ska kunna få någon framtida omfattning i
vårt land måste emellertid två grundläggande förut­
sättningar vara uppfyllda.
3
Höjd, cm
varierande planttätheten inom parcellerna gjorde att
antalet plantor och skördenivåer blev låga. Trösk­
sådda led hade i genomsnitt 135 plantor/m2 på hös­
ten och detta sjönk under vintern till 64 plantor/m2
på våren.
4
3,5
2,5
2
1,5
1
0,5
0
Höstvete
Korn
Förfrukt
Konventionell sådd
Trösksådd, 5 cm
Trösksådd, 25 cm
Sådd m. rampsprid.
Trösksådd, 15 cm
Figur 2. I september 2003 mättes tillväxtpunkternas höjd. Tydligt
var att stubben vid trösksådden fick höstrybsen att sträcka på sig
och höja upp tillväxtpunkten.
Kapaciteten minskar
För det första måste odlingssäkerheten vara bättre
och för det andra måste belastningen på tröskföraren
begränsas. Enligt de tyska försöken medför såope­
rationen att tröskans kapacitet minskar med 5–10
procent. Speciellt för svenska förhållanden med kort
skördesäsong är denna reduktion av betydelse. His­
torien har också visat att det kan vara svårt att få
genomslag för koncept, om än tekniskt eleganta, där
man med skördetröskan parallellt ska utföra andra
arbetsoperationer.
11
Allsidig bekämpning
tacklar resistenta
baggar
• Ensidig användning av pyretroider under 20 år
gav resistenta rapsbaggar.
• Säsongen 2012 finns 4 olika
preparatgrupper att växla
mellan.
• Allsidig bekämpning ur flera
preparatgrupper kan hålla
rapsbaggar stången.
Text: Göran Gustavsson,
Växtskyddscentralen
4 metoder att bekämpa. Från och med säsongen 2012 finns 4 olika preparatgrupper till förfogande för att bekämpa
rapsbaggar om man räknar med att Mavrik i gruppen pyretroider har effekt. Foto: Jens Blomquist
V
åren 2000 överraskades många odlare
i Östergötland av mycket stora mäng­
der rapsbaggar som dessutom var oväntat
svåra att bekämpa. I många fall krävdes ända upp
till 5 behandlingar för att nå ett godtagbart resultat.
Undersökningar visade att orsaken till problemen var
att rapsbaggarna utvecklat resistens mot pyretroider
– se faktaruta. Resistensen har spridit sig och före­
kommer nu på de flesta håll i Götaland. Störst är pro­
blemen i Östergötland, Västergötland, Halland och
Skåne. Resistens finns även lokalt norr om Mälaren,
t.ex. i området mellan Sala och Enköping.
Enbart pyretroider blev problem
En viktig orsak till resistensutvecklingen var ensidig
användning av pyretroider mot rapsbaggar under ca
20 års tid. Till detta kommer den blandade odlingen
av både höst­ och vårraps som innebär att raps­
baggarna utsätts för upprepade bekämpningar under
säsongen. Tack vare tillgången till andra preparat,
Mavrik och Sumithion, har det dock varit möjligt att
kontrollera rapsbaggarna i oljeväxtodlingen.
12
Mavrik, som är en annorlunda pyretroid jämfört
med de traditionella, har i de allra flesta fall fungerat
bra även mot pyretroidresistenta rapsbaggar. Framför
allt från Halland finns dock rapporter om försämrade
effekter även av Mavrik. Om det skett en förändring
eller om resistensen funnits tidigare vet vi inte.
Sumithion är inte längre godkänd och har nu ersatts av
Biscaya och Mospilan som är s.k. neonikotinoider som
har effekt mot pyretroidresistenta rapsbaggar.
Ingen resistens mot neonikotinoider
Neonikotinoiderna Biscaya och Mospilan blev för
första gången tillåtna att användas mot rapsbaggar
2007. De fungerar bra även mot pyretroidresistenta
rapsbaggar. Preparaten är inte klassade som bifarliga
men har begränsning i antalet behandlingar. För att
minska risken för resistensutveckling får Biscaya
endast användas 1 gång per säsong och Mospilan får
användas 2 gånger per säsong. Preparaten har inte
den s.k. ”knock­down”­effekten som pyretroider har.
Vid behandling med Biscaya och Mospilan dör raps­
baggarna först efter ganska lång tid och effekten av
Bekämpningströsklar
HöSTOljEVäxTER
– Tidigt knoppstadium: 2–3 rapsbaggar/planta
– Medelsent knoppstadium: 3–4 rapsbaggar/planta
– Sent knoppstadium: 5–6 rapsbaggar/planta
VåROljEVäxTER
– Tidigt knoppstadium: 0,5–1 rapsbaggar/planta
– Medelsent knoppstadium: 1–2 rapsbaggar/planta
– Sent knoppstadium: 2–3 rapsbaggar/planta
Obs! Räkna av plantor slumpmässigt i fältet, d.v.s. även
små och sent utvecklade plantor
behandlingen kan således felaktigt uppfattas som svag.
Under tiden är emellertid insekterna inte aktiva och
gör ingen skada.
Olika verkan behövs
Genom att växla mellan preparat med olika verk­
ningsmekanismer minskar risken för utveckling av
resistens. Målsättningen måste vara att inte använda
samma typ av preparat mer än en gång per säsong
och gröda. Som ett minimum bedöms att det behövs
3 olika verkningssätt eller grupper av preparat. Efter­
som 3 bekämpningar kan vara motiverat vissa år
bör inte en verkningsmekanism användas mer än
en gång. Länge fanns dock endast 2 olika grupper
av preparat registrerade, nämligen pyretroider och
neonikotinoider. Eftersom pyretroider inte fungerar
mot resistenta rapsbaggar fanns därmed i praktiken
endast en grupp där resistens förekommer. Ur
resistenssynpunkt var läget dystert.
Under 2011 och 2012 ljusnade dock läget när
Mavrik och neonikotinoiderna kompletterades. År
2011 med Steward, som innehåller indoxacarb och
har ett annat verkningssätt. Våren 2012 registrerades
ytterligare en produkt, Plenum, med den verksamma
substansen pymetrozin. Från och med 2012 finns nu
alltså 4 olika grupper registrerade.
Ofta svårt att avgöra i fält om resistens förekommer
Det är ofta svårt att avgöra vad som är en dålig
behandlingseffekt p.g.a. resistens och vad som är en
ny inflygning av rapsbaggar. Särskilt vid varmt väder
kan inflygningen vara stor och ihållande. Då kan det
även i bekämpade fält bli skador, särkilt i fältkanter.
För att kontrollera effekten av en pyretroidbekämp­
ning kan antalet levande rapsbaggar avräknas dagen
efter behandlingen. Om behandlingen görs under sen
eftermiddag eller på kvällen ska bedömningen göras
tidigt på morgonen innan temperaturen stiger och ny
inflygning kan ske. Normalt ska cirka 80–85 procent
av rapsbaggarna ha dött av bekämpningen i fält.
Använd bekämpningströsklarna
Eftersom oljeväxtodlingen är beroende av en effektiv
kontroll av rapsbaggarna är det angeläget med en
Preparat och dos
(baserad på tillgängliga preparat maj 2012)
Områden med pyretroidresistens (flertalet
slättområden i Götaland och lokalt norr om
Mälaren): Växla mellan Steward, Plenum,
och Biscaya eller Mospilan. även Mavrik kan
användas i områden där preparatet erfarenhets­
mässigt fungerar. Använd Biscaya eller Mospilan
vid den sista bekämpningen för att utnyttja
långtidseffekten på bästa sätt.
Områden utan känd pyretroidresistens (övriga
Sverige):
Växla mellan valfri pyretroid (inkl Mavrik),
Steward, Plenum och Biscaya eller Mospilan.
Använd Biscaya eller Mospilan vid den sista
bekämpningen för att utnyttja långtidseffekten
på bästa sätt.
strategi som hindrar utvecklingen av resistens mot
bekämpningsmedlen. En strikt behovsanpassad
bekämpning genom användning av befintliga
bekämpningströsklar utgör grunden. För att inte
överskatta angreppet måste antalet rapsbaggar
avräknas slumpmässigt i fält. Observera att trösk­
larna är betydligt högre i höstraps än i vårraps efter­
som höstrapsen skadas mindre. Bekämpning i höst­
oljeväxter är sällan nödvändig och bör undvikas
både av ekonomiska skäl och för att hindra ytter­
ligare resistensutveckling.
Inga sena bekämpningar
Sena bekämpningar ska undvikas av två skäl. Dels
gör rapsbaggarna liten skada i sena utvecklings­
stadier, vilket avspeglas i de högre bekämpnings­
trösklarna. Dels är risken stor att nyttodjur som
parasitsteklar dödas och därmed påverkas mängden
rapsbaggar även på längre sikt. Undvik därför sena
bekämpningar även om preparatet är registrerat för
denna användning.
Två typer av resistens
Under åren 2001–2004 och 2008–2011 gjordes laboratorieanalyser
på rapsbaggarnas känslighet för pyretroider. Analyserna visar att
resistens är allmänt förekommande i stora områden och att Sverige i
en internationell jämförelse har en förhållandevis hög resistensnivå.
Undersökningar visar även att resistensen numera är av två slag.
1. Den första är en s.k. metabolisk resistens vilket innebär
att resistenta rapsbaggar bildar ett enzym som bryter ner
bekämpningsmedlet.
2. Den andra är en s.k. knock­down resistance (kdr) som orsakas av
en mutation.
13
Mer höst-N
bygger beståndet
• Rapsens utveckling och kväveupptag på hösten avgör hur stor skörden kan bli.
• Höstraps ska gödslas med 60 kilo N per hektar på hösten.
• På hösten kan höstraps ta upp 180 kilo N per hektar.
Text: Albin Gunnarson & Bengt Nilsson, Svensk Raps
Återhållsamt på våren. En ökad N­gödsling på hösten
kan minska vårgivan visar försöken. Foto: Jens Blomquist
Försöksplan
K
väve är ett av de viktigaste verktygen till
framgångsrik höstrapsodling. Med rätt
kvävestrategi kan skörden ökas och med
rätt avvägning mellan vår­ och höstgödsling kan den
totala kvävegivan minskas samtidigt som man kapar
kostnader.
Höstbeståndet styr avkastningen
En äldre försöksserie som genomfördes runt år 2000
med 2 höstgivor och kvävestege på våren visade att
raps ska gödslas på våren med 150 kilo N per hektar.
En noggrann analys av försöken visade att ett kraf­
tigt höstbestånd som innehöll mycket kväve avkas­
tade högst, medan dåliga höstbestånd inte nådde
upp till samma skörd även om kvävegivan på våren
ökades. Med en försöksserie inom ramen för Pro­
jekt 20/20 byggde vi olika starka höstbestånd med en
kvävestege på hösten kombinerad med 2 vårgivor.
Klippning bestämde N-upptag
Försöken utfördes under 2008–2010 (se försöksplan).
Förutom skörden mättes beståndsparametrar och i
en del försök bestämdes kväveinnehållet i plantorna
på hösten.
Plantklippningar visade att redan i slutet av
november hade rapsen tagit upp mycket kväve i plan­
tans ovanjordiska del (tabell 1). Till detta kommer
N­innehållet i roten.
I 4 av 6 försök tog rapsen upp allt tillfört kväve
14
Försöken gödslades med kväve på hösten i steg om 20
kilo från 0 till 80 kilo N per hektar kompletterat med 140
eller 180 N på våren. ledet med 80 kilo N på hösten skulle
illustrera en extrem situation för att provocera grödan till
utvintring. Det skedde emellertid inte i något försök.
N­giva (kg/ha)
Höst
0
0
20
40
60
80
Vår
0
140
140
140
140
140
0
180
180
180
180
180
hösten 2008. I två sent sådda försök lämnade rapsen
tillfört kväve i marken och detta berodde förmodli­
gen på sen sådd och att plantorna inte kom i närhe­
ten av de önskvärda 450 daggraderna. Rapsen hann
helt enkelt inte ta upp tillfört kväve innan tillväxten
stoppades av vintern.
Mer N – högre rothals
De olika gödslingsnivåerna på hösten påverkade
tillväxtpunktens höjd och rothalsdiametern
(tabell 2). Större kvävemängder på hösten gav större
rothalsdiameter och högre tillväxtpunkt, men
den högre tillväxtpunkten påverkade inte över­
vintringen negativt. Ökad kvävegödsling på våren
påverkade stjälkstyrkan negativt medan högre
kvävegödsling på hösten minskade vattenhalt
2200
Högst skörd vid 60 höst-N
Stort N-upptag på hösten
2000
Höstgiva
0 kg N
40 kg N
80 kg N
Kg råfett/ha
1800
1600
1400
1200
1000
Höstgödsling
Vårgödsling
0
140 180
20
140 180
40
140 180
60
140 180
80
140 180
Medel
2008
2009
40
22
72
48
103
71
Max
2008
2009
66
45
136
73
179
104
Min
2008
15
34
41
2009
14
28
32
Tabell 1. N­upptag under höstarna 2008 och 2009 i försöken skördeåren
2009 och 2010. Värden från 2007 förstördes på lab. Högst N­upptag hade
ett försök i Tollarp i östra Skåne hösten 2008. Där tog grödan upp 66 kilo
N i ogödslat led. Samtidigt tog rapsen upp totalt 136 respektive 179 kilo N
per hektar i leden som gödslades med 40 respektive 80 kilo N per hektar.
Det visar att rapsen tog upp mer än tillfört kväve i samtliga led.
N­giva höst + vår
Figur 1. Råfettskörd vid parvisa jämförelser med samma kväve­
giva på hösten och 140 respektive 180 kg N/ha på våren.
16000
14000
Försöksled
Mer höst-N ger högst netto
+755 kr/ha
+938 kr/ha
A
B
C
D
E
+329 kr/ha
12000
Kr/ha
10000
8000
4000
2000
0
Vårgödsling
Summa kväve
N­gödsling
höst
0
20
40
60
80
Tillväxtpunk­
tens höjd
13,0
14,5
15,8
17,5
16,6
Rothals­
diameter
5,6
6,6
7,1
7,4
7,7
Övervintring
92
92
93
91
96
Tabell 2. Plantegenskaper höst och vår. Rothalsdiameter och
tillväxtpunktens höjd i mm mätt i 6 försök 2010.
6000
Höstgödsling
Mer N gav bättre övervintring
Jämnare mognad med mer höst-N
40
140
0
180
180
60
140
20
180
200
80
140
40
180
220
N­giva höst + vår
Figur 2. Vid samma totala N­giva lönar det sig att gödsla mer på
hösten och mindre på våren. Figuren visar nettointäkten vid 3 olika
gödslingsnivåer, 180, 200 och 220 kg N per hektar med olika fördel­
ning höst och vår. Ekonomiskt netto har beräknats med 3,309 kr per
kilo frö, 9 kr per kilo N och 20 kr per dt frö i torkningskostnad.
och avrens vid skörd (tabell 3). Det indikerar en
jämnare mognad.
Bäst ekonomi med 60 höst-N
Den klart högre råfetthalten vid kvävegivan 140 N
på våren minskade effekten av den högre vårgivans
skördeökning. Effekten av vårgödslingen avtog när
höstgivorna ökade (figur 1). Vid 60 och 80 kilo N per
hektar på hösten blev till och med råfettskörden lägre
vid den högre vårgivan.
Det intressanta för odlaren är givetvis det ekonomiska
utbytet vid olika gödslingsstrategier. Figur 2 visar effek­
ten av en högre N­giva på våren vid samma totalgiva.
Den högsta nettoavkastningen erhölls vid 60+140 kilo N
per hektar. Om samma totalgiva omfördelas till 40+180
kilo N per hektar minskade nettoavkastningen med 755
kronor per hektar. Figuren visar att vi får liknande skill­
nader vid andra parvisa jämförelser.
Försöken visar tydligt att rapsen kan ta upp en stor del
av sitt växtnäringsbehov under hösten. Den visar också
att en kraftig raps som samlar på sig en stor del av sitt
växtnäringsbehov redan på hösten har större förutsätt­
ningar att ge en hög skörd och ett högt netto till odlaren.
N­gödsling
höst
vår
0
140
20
140
40
140
60
140
80
140
0
180
20
180
40
180
60
180
80
180
0
0
Stjälkstyrka
%
90
84
84
82
77
85
80
79
77
75
97
Vh vid skörd
%
10,8
10,5
10,2
10,0
10,1
11,1
10,5
10,5
10,2
10,3
10,8
Avrens
%
2,8
2,7
2,3
2,3
2,2
2,8
2,4
2,3
2,2
2,0
5,2
Råfett
%
49,8
49,8
49,6
49,6
49,4
48,3
48,7
48,4
48,3
48,2
51,9
Tabell 3. Plantegenskaper och skördeparametrar, samtliga 15 försök.
Skörden från ogödslat försöksled hade ett mycket högt råfettinnehåll
på 51,9 procent vilket är förväntat eftersom låg avkastning normalt ger
högre andel råfett. Leden med 140 N på våren hade i medeltal 1,3 pro­
cent högre råfettinnehåll än leden med 180 N.
Tjock hals. Stigande
N­giva på hösten ökade
rothalsens diameter.
Tillväxtpunkten blev också
högre, men övervintringen
riskerades aldrig i försöken.
Foto: Jens Blomquist.
15
• Höstraps tar upp höstgödslat kväve utan att N­utlakningen ökar.
• N­utlakningen i följande höstvete ökar dock om höstrapsen
vårgödslas över N­optimum.
• Fångrödor som sås in på våren i höstraps eller ärter har goda
möjligheter att minska
kväveutlakningen
efter skörd.
Höstrapsen dammsuger
marken på N
Foto: Jens Blomquist.
Text: Lena Engström, Inst. för mark och miljö, SLU, Skara
I
både höstraps och det ofta följande höstvetet är
N­gödslingen som regel högre än i övriga grö­
dor. Därför är det viktigt att N­gödsla grödorna
så att förlusterna av kväve minimeras. Av det skälet
utfördes utlakningsstudier på en sandjord på Götala
i Västergötland 2004–2007. Nitratkoncentrationerna
i markvätskan bestämdes kontinuerligt och kväveut­
lakning beräknades.
Höstraps läckte mindre N
När höstraps odlades det första året var hösten/vin­
tern 2004/05 mild. Den största avrinningen skedde
under oktober–januari. Utlakningen påverkades
inte om höstrapsen gödslats med 30 eller 60 kilo N
per hektar vid sådd (figur 1). Höstrapsens kväve­
upptag på senhösten var 45 och 75 kilo N per hektar
efter den lägre respektive högre N­givan. Rapsen tog
tydligen upp det mesta av mineralkvävet i marken
före vintern. Höstrapsgrödan minskade kväveutlak­
ningen med 42 procent (14 kilo N per hektar) jäm­
fört med stubbearbetad jord utan gröda.
Överoptimal N-giva en risk
Utlakning i höstvete studerades under två mycket
olika vintrar. Vintern 2005/06 började med en torr
höst och därefter var marken frusen med ett snö­
täcke från mitten på december till slutet på mars och
16
avrinning skedde i mars och april. Vintern 2006/07
var mycket mild med avrinning från marken från
oktober till mars.
Störst utlakning både den kalla och varma vintern
skedde i höstvete efter höstraps som gödslats med
50 kilo N per hektar över optimum, d.v.s. med 200
kilo N per hektar (figur 2). Utlakningen var 23 och
27 kilo N per hektar större än efter optimalt göds­
lad höstraps, d.v.s. med 150 kilo N per hektar. Kvä­
veutlakningen ökade dubbelt så mycket när kväve­
gödslingen på våren översteg optimum. Utlakningen
ökade med 5 kilo N per hektar för varje 10 kilo N per
hektar som givan översteg optimal N­giva (figur 3).
Fånggröda gör N-nytta
Den kalla vintern fanns inga skillnader mellan
övriga led, troligen på grund av en torr höst utan
avrinning. En tendens till ökad utlakning fanns efter
ärter med fånggröda som plöjdes ner i november och
efter en dåligt etablerad direktsådd höstvete.
Den milda vintern med avrinning hela perioden
visade dock att fånggröda insådd på våren mins­
kade utlakningen efter både höstraps och ärter, med
12 respektive 14 kilo N per hektar. Direktsådd av
höstvete efter höstraps minskade utlakningen med
8 kilo N per hektar, men skillnaden var inte statis­
tiskt signifikant.
Höstraps tar vad som bjuds av N
35
Obevuxet
Obevuxet
Obevuxet
H-raps, 30 kg N/ha
H-raps, 60 kg N/ha
H-raps, 60 kg N/ha
H-raps, 60 kg N/ha
H-raps, 60 kg N/ha
H-raps, 60 kg N/ha
­14 kg N/ha
30
25
20
15
10
Nitraturlakning kg N/ha
Nitraturlakning kg N/ha
40
Överoptimalt ökar N-utlakning
Kall vinter, 2005/2006
+23 kg N/ha
150
200
+27 k
gN
0
Figur 1. Nitratutlakningen den milda vintern 2004/2005 minskade med
42 procent (14 kg N/ha) med höstraps jämfört med obevuxen stubbearbetad
mark som vårplöjdes nästa vår. Utlakningen påverkades inte av om höst­
rapsen fick 30 eller 60 N per hektar vid sådd. Höstrapsen som fick 30 N tog
upp 45 kilo N och den som fick 60 N vid sådd tog upp 75 kilo N per hektar.
Rapsen tar upp det N som bjuds.
Brant stigning över N-optimum
Mild vinter
2006/07
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Kall vinter
2005/06
0
50
100
150
200
Nitraturlakning kg N/ha
5
Nitraturlakning kg N/ha
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
/
ha
100
90
Mild vinter, 2006/2007
80
70
­12 kgN/ha
­14 kgN/ha
­8 kgN/ha
60
50
40
30
20
150
0
100
150
200 150
10 100 N
0
re
Är t g rö d a g rö d a R aps R aps R aps R aps R aps
Hav
ng
ng
ådd
k ts vete
+ f å ps + f å
e
t
r
i
r
d
Ä Ra
+
av
Figur 2. Både den kalla och den milda vintern ökade N­utlakningen
med 23 respektive 27 kilo N i höstvete när vårgödslingen i höst­
rapsen föregående vår översteg optimal nivå och ökades med 50
kilo från 150 till 200 kilo N per hektar.
250
Figur 3. Med N­givor till höstrapsen från 1 till 150 kilo N per hektar
blev N­utlakningen i höstvete året efter måttlig. Men när N­göds­
lingen till höstraps ökade steg N­utlakningen brant. Det är viktigt
att N­gödsla höstrapsen optimalt för att inte riskera utlakning i
höstvetet.
Syftet med N-försöken
Foto: Jens Blomquist.
1) Studera N­utlakning efter sådd av höstraps efter höstgödsling
med 30 och 60 kilo N per hektar.
2) Studera N­utlakningen i efterföljande höstvete efter stigande
N­givor till höstraps på våren (0–200 kg N/ha).
3) Jämföra metoder som kan minska N­utlakning efter höstraps
– fånggröda och direktsådd av höstvete.
Spår efter ett år. Höstkvävet
till höstraps tas upp i den
mängd som ges. Men över­
optimal N­gödsling till höst­
rapsen på våren märks som
ökad utlakning i följande höst­
vete. Foto: Jens Blomquist.
17
Längd ger
mängd
• Ett 50 cm extra långt skärbord kan minska
spillet med 100 kilo per hektar.
• Spillrapsen i trösktanken i stället för under
skärbordet ökar intäkten med 400 kronor
per hektar.
• Förlängt skärbord ger lönsamhet redan vid
75 hektar höstoljeväxter.
Text: Gunnar Lundin, JTI-Institutet för jordbruksoch miljöteknik
S
körd av oljeväxter är ofta förenat med att en
stor mängd frö faller på marken. En väsent­
lig del av spillet uppstår redan vid skärbor­
det. Huvudorsaken är att fröna slås ur av skördetrös­
kans haspel, stråskiljare och inmatningsskruv utan att
sedan följa med in i tröskan. Tidigare försök i höst­
oljeväxter har visat på skärbordsspill på 5 procent och
däröver. Genom att oljeväxtplantorna är skrymmande
och styva blir dessutom körhastigheten låg och drift­
störningarna frekventa. Problemen är mer uttalade i
höstoljeväxter än i våroljeväxter.
Långt skärbord fångar fler frön
Under de senaste 25 åren har tröskornas skärbord
blivit längre, men dagens skärbord är fortfarande en
Långa skärbord
på marknaden
På marknaden finns ett antal tekniska
lösningar för att realisera långa skärbord.
1. FASTA SKäRBORDSFöRläNGNINGAR
De fasta skärbordsförlängningarna
utgörs av plåtkonstruktioner som
monteras direkt på skördetröskans
ordinarie skärbord. Normalt tillverkas
dessa ej av tröskfabrikanterna själva
utan i stället av särskilda företag som
anpassar utformningen till olika fabrikat
på marknaden. Exempel på tillverkare är
BISO och Zürn från österrike respektive
Tyskland.
18
Långbord i fält. Spillraps blir mer­
skörd med förlängt skärbord när
förlusterna minskar med 100 kilo
per hektar. Foto: Jens Blomquist.
kompromiss för att klara olika typer av grödor med
samma skärbord. Ett större avstånd mellan kniv och
inmatningsskruv skapar gynnsammare förutsätt­
ningar för rapsskörden eftersom detta medför att
urslagna frön i större utsträckning stannar på skär­
bordet och följer med in i tröskan.
Försök med 3 längder
Under 2006 och 2007 utfördes försök med teleskopiska
Vario­skärbord monterade på Claas Lexion­tröskor.
Försöken utfördes norr om Uppsala 2006 och mellan
Örebro och Mariestad 2007. Skördetröskning skedde
med 3 olika skärbordslängder (63 cm, 83 cm och 113
cm). På skördetröskans vänstra sida fanns en stråskil­
jare och på höger sida i regel en vertikalkniv (figur 1).
Spillda frön från skärbordet samlades upp i plåträn­
nor som placerades ut mellan raderna utefter skärbor­
dets bredd och en halv meter utanför, med undantag
för där tröskhjulen gick. När skärbordet passerat över
spillrännorna stannades skördetröskan.
Skärbord i 3 sektioner
Figur 2 visar hur spillet fördelade sig över skärbordets
bredd när skördetröskan kördes in i ett bestånd med
växande gröda på båda sidorna och med stråskiljare på
vänster sida och vertikalkniv på höger sida.
2. TElESKOPISKA SKäRBORD
Claas lexiontröskor, 18–40 fot, kan fås
med en integrerad skärbordsförläng­
ning, kallad Vario, som tillval. Tekniken
innebär att avståndet mellan kniven och
inmatningsskruven på skärbordet kan
ställas in steglöst från hytten. Skärbor­
det kan på detta sätt skjutas 200 mm
framför normalläget och 100 mm bakom
normalläget. Vid körning i raps kan
skärbordet skjutas fram 500 mm varvid
fasta plåtar monteras. även till de större
skördetröskorna från Case New Holland
finns teleskopiska skärbord, med beteck­
ningen Varifeed, att tillgå. Med dessa kan
skärbordet förlängas steglöst upp till 50
cm (de större borden 57 cm) från hytten.
3. DUKFöRSEDDA SKäRBORD
I mitten av 1980­talet började Massey­
Fergusons tröskor att utrustas med
Powerflow­skärbord. På dessa svarar
en gummimatta för transporten mellan
kniv och inmatningsskruv. Den aktiva
inmatningen innebär att behovet av att
använda haspeln reduceras. Avståndet
mellan kniv och inmatningsskruv är
cirka 50 cm längre jämfört med ett kon­
ventionellt skärbord. även till skörde­
tröskorna från john Deere finns numera
dukförsedda skärbord, Premium­Flow,
att tillgå.
Samtliga utrustningar enligt ovanståen­
de kan förses med vertikala sidoknivar.
I tabellen anges spillet från olika delar av skärbor­
det. Dess utbredning i sidled definierades enligt ned­
anstående.
• ”Skärbordets mitt” = inmatningselevatorns bredd.
• ”Höger skärbordsgavel” = 0,5 m på vardera sidan om
höger stråskiljare/sidokniv
• ”Enbart kniv” = återstående delar av skärvidden utom
”Skärbordets mitt” och ”Höger skärbordsgavel”.
Genom att skärbordssegmenten hade olika utbred­
ning i sidled fick de olika genomslag för det totala
skärbordsspillet. Exempelvis fick det måttliga spil­
let vid ”Enbart kniv” ungefär samma betydelse för de
totala skärbordsförlusterna som spillet vid ”Skärbor­
dets mitt”.
Mer i handen. Med
100 kilo mer i trösk­
tanken i stället för på
marken ökar intäk­
terna med 400 kro­
nor per hektar med
dagens rapspris.
Foto: Jens Blomquist.
Spillmätning på 3 ställen
50 cm minskar spill med 75 procent
Båda försöksåren visade att ett längre skärbord
minskade spillet över hela skärbordets bredd. Med
normal bordlängd, 63 cm, uppgick skärbordsförlus­
terna till 130 kilo per hektar. För varje steg som skär­
bordet förlängdes halverades spillet (se tabell). Sam­
tidigt kunde körhastigheten ökas från 5 till 6–6,5
km/h utan att jämnheten i materialflödet äventyra­
des. Sidokniven halverade förlusterna vid skärbords­
gaveln och dessutom ökades kapaciteten. Resultaten
pekar på att alla skördetröskor som i någon omfatt­
ning används i höstoljeväxter bör vara utrustade
med sidokniv.
Lönsamt vid 75 hektar
Vidare bör man vid tröskbyte överväga möjligheten
att välja ett längre skärbord i stället för de traditio­
nella standardskärborden. På en befintlig tröska som
skördar lite större arealer höstoljeväxter kan det vara
motiverat att investera i en fast skärbordsförläng­
ning. Betänk att 100 kilo frö per hektar i minskat
spill innebär ökade intäkter på i runda tal 400 kro­
nor per hektar med dagens prisnivåer i raps. Det ger
ett visst utrymme för investeringar i modern trösk­
teknik. För exempelvis den utrustning som användes
i försöket uppnås lönsamhet vid ett arealunderlag
om cirka 75 hektar höstoljeväxter om enbart spillre­
duktionen beaktas. Men dessutom ökar kapaciteten i
oljeväxtskörden och ett långt bord har fördelar även i
andra långstråiga grödor som t.ex. höstvete.
Skär rent. En
sidokniv ökade
kapaciteten
samtidigt som
förlusterna
halverades
vid skärbords­
gaveln.
Foto: Jens
Blomquist.
Figur 1. Försökströskan var på vänster sida utrustad med stråskiljare och på
höger sida i regel med en vertikalkniv. Spillet från skärbordet samlades upp i
plåtrännor placerade mellan raderna.
Skärbordsspill på Nyängsholm 2007
Avstånd från tröskmitt, m
Figur 2. Skärbordsförlusternas fördelning över arbetsbredden varierade med skär­
bordets längd. Varje kurva motsvarar genomsnitt av tre kördrag. De vertikala linjerna
markerar dels skördetröskans centrumlinje, dels respektive skärbordsgavel. Skörd i
växande bestånd på båda sidorna, stråskiljare på vänster sida och sidokniv på höger
sida.
50 cm extra gav 1 procent spill
Skärbordsspill
Skärbords­
längd, cm
63 (normal)
83
113
Från respektive skärbordssegment,
kg/ha
Höger
Enbart kniv Skärbordets
skärbords­
mitt
gavel
73
25
12
69
31
13
14
14
11
Summa
Kg/ha
% av
skörd
156
70
36
4,4
2,0
1,0
Spill för olika skärbordslängder vid praktiskt tröskningsarbete (oskuren gröda enbart
på höger sida om skärbordet). Genomsnitt för fältförsök i höstraps under 2006 och
2007 med avkastning cirka 3 600 kg per hektar. Skördetröskor Claas Lexion 580 res­
pektive 570, skärvidd 7,6 meter.
19
• Höstraps i stället för havre som förfrukt till höstvete
ger 700 extra kilo vete
• N­efterverkan efter höstraps motsvarar 40 kilo N
per hektar.
• Med höstraps som förfrukt minskar optimal N­giva.
Text: Lena Engström, Inst. för mark och miljö, SLU, Skara
Höstraps toppar vetet
med lägre N-insats
U
nder åren 2000–2004 genomfördes 9 för­
sök i Skåne med olika förfrukter till höst­
vete. I medeltal för alla 9 försöken var
höstveteskörden högre vid alla kvävegivor (0–250
kg N/ha) efter förfrukterna höstraps och ärter
jämfört med efter havre (figur 1). Det betyder att
man inte kunde kompensera en dålig förfrukt
med högre kvävegivor. Ökad skördepotential efter
höstraps och ärter beror alltså inte bara på att mer
kväve finns tillgängligt i marken. Förfrukternas
sjukdomssanerande effekt och en mer lucker jord
efter rapsens pålrot bidrar också till ökad skörd.
Men förfrukterna höstraps och ärter, jämfört med
havre, gav inte bara en merskörd utan också lägre
optimal kvävegiva till höstvete. Skörden ökade
med 700 kilo per hektar efter både höstraps och
ärter och N­optimum minskade samtidigt med 25
respektive 17 kg N per hektar.
Mer mineralkväve i marken
I försöken fanns det mer mineralkväve i marken direkt
efter skörd av höstraps och ärter jämfört med efter
havre. Även sent på hösten och tidigt på våren fanns
mer mineralkväve i marken. Från senhöst till vår
minskade kväveinnehållet i marken med 25 kilo N per
hektar, troligtvis på grund av utlakning eller denitri­
fikation (figur 2). Men på våren fanns fortfarande 10
respektive 6 kilo mer N per hektar än efter havre.
Större N-upptag under växtsäsong
Kväveinnehållet i den växande höstvetegrödan var,
från stråskjutning till skörd, större efter höstraps
och ärter än efter havre. Det gynnade naturligtvis
bildandet av skördekomponenter och kan förklara
den högre skörden. Vid varje provtagningstillfälle
var kväveupptaget 7–17 kilo större än efter havre
(figur 3). Kvävetillgången verkade vara något tidigare
efter ärt än efter höstraps.
Ökad N-mineralisering i marken
N-opt 124 kg N/ha
20
N-opt 132 kg N/ha
N-opt 149 kg N/ha
Kvävemineraliseringen under växt­
säsongen, från tidig vår till mognad,
beräknades vara 98 kilo N efter hös­
traps, 92 kilo N efter ärter och 79 kilo
N per hektar efter havre (figur 4). Om
man jämför med vad den ogödslade
vetegrödan totalt tagit upp vid skörd så
utgjorde kvävemineraliseringen under
växtsäsongen 80 procent. Höstvetes
kväveupptag vid skörd var alltså större
efter höstraps och ärter än efter havre,
26 respektive 20 kilo N per hektar.
Denna N­efterverkan motsvarar 40 res­
700 kg/ha mer i
skörd efter höst­
raps och ärter än
efter havre
Mer vete med mindre N
124 kg/ha
132 kg/ha
10 000
25 kg/ha lägre optimal N
giva efter höstraps och
17 kg/ha lägre efter ärter
än efter havre.
Höstveteskörd, kg/ha
9 000
8 000
149 kg/ha
7 000
6 000
Förfrukt: höstraps
Förfrukt: havre
Förfrukt: ärter
5 000
4 000
3 000
0
50
100
200
150
250
Kvävegiva, kg/ha
N gödslingen kunde
inte ersätta en bra
förfrukt
300
Figur 1. I medeltal för de 9 försöken 2000–2004 gav höstraps och ärter som förfrukt
700 kilo per hektar mer i skörd. Ökad N­giva kunde alltså inte kompensera för den
sämre förfrukten havre, vilket betyder att förfruktseffekten är mer än en N­effekt. Per
hektar var den optimala N­givan 25 kilo lägre efter höstraps och 17 kilo lägre efter ärter
jämfört med efter havre.
Mer N i omlopp efter höstraps
och ärter
Stor variation i merskördar
I försöken varierade merskördarna i höstvete mel­
lan 500 och 1 130 kilo per hektar efter höstraps i 7 av
9 försök och i 2 försök fanns inga merskördar. Opti­
mal N­giva var 15–55 kilo lägre per hektar efter hös­
traps jämfört med efter havre. Endast 2 försök avvek
och hade ett högre optimum efter höstraps och ärter,
än efter havre.
Så även om optimal N­giva i medeltal var lägre och
skörden högre av höstvete med höstraps som förfrukt
för de 9 försöken, kunde det också vara så att man i
några försök bara fick ett lägre optimum eller bara en
högre skörd. Faktorer som nederbörd och jordart var
troligtvis en bidragande orsak till variationen i efter­
verkan.
68
70
60
50
64
Höstraps
53
45
45
40
Havre
43
39
33
29
30
Ärter
25 24
20
10
0
9 aug 9 nov 16 mar 15 maj 30 maj 25 jun 1 aug
+17 kg N/ha efter
höstraps
100
+17 kg N/ha
efter ärt
80
40
47
30
20
0
88
83
71
60
Beräkning av optimal kvävegiva
54
52
43
29
41
30
Förfrukt: höstraps
Förfrukt: havre
Förfrukt: ärter
22
3 maj 17 maj 31 maj 14 jun 28 jun 12 jul
26 jul 9 aug
Mer N mineraliserat i marken
+ 26
+ 20
+ 19
160
140
120
kg N/ha
Variationerna i de optimala kvävegivorna kunde förkla­
ras med dels variationer i skördenivå på försöksplatser
och dels variationer i växttillgängligt kväve. Statistisk
analys kunde förklara variationen i optimal kvävegiva
till 70 procent med dessa faktorer, vilket är bra. Det
innebär att man behöver kunna uppskatta skördenivå
och N­mineralisering under växtsäsongen eller kväve­
efterverkan på en plats, för att kunna beräkna optimal
N­giva korrekt till höstvete. Enligt analysen bör en
skördeökning på 1 000 kilo per hektar i höstvete efter
höstraps öka optimal N­giva med 15 kg N per hektar
och en kväveefterverkan på 40 kg N per hektar minska
optimal kvävegiva. Dessa resultat ligger också i linje
med var Jordbruksverket rekommenderar.
+10 och
+6 kg N/ha
80
Större N-upptag efter
höstraps och ärt
N­upptag i höstvete, kg/ha
pektive 30 kilo N per hektar handelgödsel om man
räknar med 65 procent kväveeffektivitet.
Mineralkväve, 0­90 cm, kg/ha
- 25 kg N/ha
Figur 2. I försöken fanns
det mer mineral­N i
marken redan vid skörd,
sent på hösten och tidigt
på våren efter både höst­
raps och ärter jämfört
med efter havre. Från
senhöst till vår minskade
N­förrådet med 25 kilo
per hektar, men fortfa­
rande fanns 10 respek­
tive 6 kilo mer än efter
havre i mars följande vår.
100
+ 13
118
112
92
80
98
79
92
60
40
20
0
Växttillgängligt
jordkväve
N mineraliserat i marken
under växtsäsongen
Figur 3. N­innehållet
i höstvetet var större
från stråskjutning till
skörd, vilket gynnar
bildandet av skörde­
komponenter och kan
delvis förklara den
större skörden.
Vid varje tillfälle var N­
upptaget 7–17 kilo N
per hektar större.
Figur 4. Mer kväve
mineraliserades efter
höstraps och ärter.
Det gav ett större
N­upptag vid skörd
som var 26 respektive
20 kilo N per hektar
större än efter havre
(staplar t h). Det mot­
svarar 40 och 30 kilo
mineralgödsel­N
vid 65 procent ut­
nyttjande.
Höstraps
Havre
Ärter
21
Mikronäring försäkrar
oljeväxterna
• En bladanalys kan avslöja om det finns
behov av mikronäring.
• Produkter med flera mikronäringsämnen
ökar chansen till skördeökning.
• Blandning med växtskyddsmedel minskar
kostnaderna för mikronäringsgödsling.
Text: Albin Gunnarson, Svensk Raps
G
ödsling med en mix av mikronäring är
relativt vanligt i utlandet. Ofta behandlar
man höstraps en gång på hösten och en
gång på våren. De produkter som finns har bra
blandbarhet med de flesta växtskyddsmedel på
marknaden. Det är viktigt för att minska kostnaden
för en behandling. Resultat från äldre försök är otyd­
liga eftersom grundgödslingen i många fall innehöll
bor och dessutom saknas blad­ och jordanalyser. I
en ny försöksserie som genomfördes 2006–2008 med
försök i Skåne och Östergötland provades 9 olika
preparat på försöksplatser som inte stallgödslats och
som hade låga bortal.
Otydlig effekt av mikronäring
Resultaten från den treåriga försöksserien visade på
stora variationer. Medeltalen från samtliga försök
gav inga signifikanta skördeskillnader mellan
preparat eller mot obehandlad mätare. Störst effekt
av mikronäringstillförsel konstaterades när en blad­
eller jordanalys visade på låga utgångsvärden för
något ämne. Det visade sig också att preparat som
innehåller flera mikronäringsämnen till exempel
magnesium, mangan och bor i kombination med
andra ämnen hade störst potential att träffa rätt och
ge högre skörd.
Bladanalyser visar vägen
Bladanalyser från obehandlade led visade ibland att
plantorna hade lågt innehåll av magnesium. Endast
vid något tillfälle var innehållet av bor i plantorna
lågt. Låga halter av mangan var vanligare. Med en
tidig bladanalys var det möjligt att avgöra om det
fanns ett behov av mikronäringstillförsel och fatta
22
Kraftig brist. Mangan­
brist kan slå hårt mot
skörden i oljeväxter.
Foto: Albin Gunnarson.
ett beslut om tillförsel av mikronäring ska göras. Vid
okänd mikronäringsstatus i plantorna hade bland­
produkter störst chans att täcka behovet av mikro­
näring och ge en högre skörd.
120–150 kronor/ha
De flesta blandprodukterna på marknaden kostar
40–50 kronor per liter eller kilo. Detta motsvarar
en behandlingskostnad på 120–150 kronor/ha. Ren
bor eller mangan kostar runt 20–22 kronor per
liter. Till detta ska läggas körkostnad som kanske
kan delas med en insektsbehandling eller liknande.
Vid ett rapspris på 3:50 behövs en skördeökning på
35–40 kilo oljeväxtfrö exklusive körning. Det gör
cocktailen av näring i blandprodukten till en billig
försäkring mot mikronäringsbrister.
23
Posttidning B
Avs. Svensk Frötidning, Box 96, 230 53 Alnarp
Projekten är finansierade av Stiftelsen Svensk Oljeväxtforskning, Stiftelsen Lantbruksforskning och Svensk Raps AB.
www.svenskraps.se