Medlemstidning

Nr 2 * juli 2014

DBW:s Botaniska Trädgårds Vänner

2014

Så här fortsätter Du att vara eller bli medlem:

Genom att betala in medlems- avgiften (150:- för enskilda perso ner och 500:- för organisationer) på

b-g 789-0122 fortsätter Du att vara

medlem i Botans Vänförening.

Du som vill bli medlem betalar på samma sätt.

Glöm inte att skriva Ditt

namn och adress

på inbetalningskortet eller som meddelande om Du gör en internet betalning! Ange gärna även

e-post-adress.

Om vi inte kan identifiera inbetal ningen kan Du komma att strykas från medlemslistan. Om det är en organisation som beta ler behövs namnet på

kontaktperso nen också.

VÄLKOMMEN!

Nyhetsbrev DBW:s Botaniska Trädgårds Vänförening

Nr 2-2014 Årgång 4 ISSN 2001-1784

Redaktör:

Ann-Britt Magnusson, [email protected]

Ansvarig utgivare:

Bertil Ståhl [email protected]

Omslagsbild:

Persikomandelträdets blomma

Foto:

Mart Marend

Baksida:

Näsduksträd,

Davidia invo lucrata

Foto:

Bertil Ståhl Övriga

foton:

Ann-Britt Magnusson om inget annat anges.

Hemsida:

vanner.visbybotan.se

Innehåll:

Redaktören

..........................

Ginkgo-trädet ....................... Sommarresa ........................ Skylttexter till DBW .............. Grönsakstävling .................... Lustgården ............................ Jan Luthman - krönika .......... Favoritrosor ..........................

3 4 7 8 15 16 19 22

Sommar? Sommar - vart tog den vägen?

En dag var det väldigt fint och skönt väder... Sen blev det kallt, ruggigt, regnigt och småtrist. Sen varmt igen. Stackars växter! Men - sommaren är ju inte slut ännu, hopp finns om bättre tider! Vi ser nu fram emot att få uppleva Botaniska trädgårdens nya delar dvs Lustgården och ombyggnaden av Rosariet, som redan har börjat visa sina färger. Du får se bilder från invigningen av Lustgården och återinvigningen av Rosariet i det här numret av tidningen. Numret innehåller ytterligare en artikel om rosor, men även om andra växter, ginkgo trädet t ex. Bertil skriver om ett av de märkligaste träden som finns, med en urgammal historia som gör att vi människor endast tycks ha funnits några minuter. Jan Luthman beskriver en dag med amerikanska turister i Botan och Bertil Ståhl tillsammans med Ulrika Ridbäck visar och skriver om en del av de nya skyltarna, som tagits fram till trädgårdens växter. Annat viktigt - missa inte inbjudan till årets sommarresa till ett par av Gotlands fina trädgårdar! Läs mer på sidan 5! Ha en trevlig stund med nyhetsbladet!

Ann-Britt Magnusson

sekreterare Rosariet 7 juli 2014 Foto: Mart Marend

2

Har Du bytt e-mail-address?

Vi får tillbaka många mail eftersom den angivna adressen är felaktig, spec. från de av er som har haft en tjelvar-adress. TACK för att Du skickar Din nya adress till: [email protected]

Ginkgo-trädet

Text och foto:

Bertil Ståhl

Vad är det som är så märkvärdigt med ginkgo?

Som botaniker har man lärt sig att leva i uppmärksamhetens skugga. Vi har knap past någon vegetabilisk panda att visa upp, eller dito tigrar och lejon, bara för att nämna några karismatiska djur som zoologer kan stoltsera med. Det utrot ningshotade påsköträdet nådde möjligen stjärnstatus under några år när man försökte återplantera det till sin natur liga hemvist på Påskön. Men om det var påsköträdet, Påskön eller möjligen Thor Hejerdahl som var mest intressant ska jag låta vara osagt.

Men det är klart, många växter har varit människans följeslagare under årtusen den och på så sätt blivit kända av många. Men då är det mer de produkter man får ut av dem, mat så väl som droger, som varit det centrala, snarare än växterna som sådana.

4

Ska man ändå drista sig att föreslå vilken växt som skulle kunna vara en slags vege tabilisk panda så förslår jag det kinesiska tempelträdet, mer omtalat som ginkgo, eller på latin, Ginkgo biloba. Inte för att den är lika hotad som pandan, iallafall inte längre, utan för att det är den en skilda växtart som är mest känd av flest människor. Men vad är det då som är så märkvärdigt med ginkgo? En hel del, faktiskt. Det är knappast en slump att Peter Crane, tidigare chef för Kew Gardens, nyli gen publicerade en hel bok om ginkgo (Ginkgo. The tree that time forgot. Yale Univ. Press. 2013). Den som vill ha något mer kortfattat kan läsa Lars Olof Björns artikel i svensk Botanisk Tidskrift från samma år (SBT 107: 288-291), eller helt enkel söka information på nätet. Det finns nästa hur mycket som helst.

Ett epitet som ofta appliceras på ginkgo är ”levande fossil”. Även om enskilda träd kan nå en ansenlig ålder - upp mot 2000 år enligt somliga - är det dock släktet Ginkgo som avses i det här fallet. Fossila blad som är mycket lika de som dagens ginkgoträd har är kända från Mezozoi cum och härstammar från träd som växte för omkring 200 miljoner år sedan. Den brittiske botanisten Sir. Albert Seward (1863-1941) ger en utmärkt samman fattning när har kallar ginkgo ”one of the wonders of the world”, och tillägger ”…it has persisted with little change until the present day through a long succes sion of ages when the earth was inhabited by animals and plants for the most part far removed …. from their living descen dants”. Uttryckt på ett annat sätt, tänk dinosaurier + ginkgo = sant, och att vårt eget släkte, Homo, bara har funnits på jorden i kanske 2, max 3 miljoner år. Det ger lite perspektiv.

Under denna jordens medeltid och långt senare fanns ginkgo och dess släktingar ut bredda över större de len av jorden. Fossil av ginkgo går att hitta på de flesta kontinenter, också i Skåne. Gink gosläktingar var av allt att döma vanliga men kom sedan att, liksom många av sina samtida livsformer, reduceras i utbredning och mångfald. Efter senaste nedisningen - för att göra ett enormt tidsskutt - var Ginkgo begränsad till ett område som idag omfattas av östra och södra Kina och Korea. Möjligen finns det i några områden fortfarande vildväxande ättlingar kvar till de träd som växte där då. En del data tyder på det. Svårigheten att uttala sig säkert om detta beror på att Ginkgo blev ett populärt träd som planterades och spreds till andra områden, en aktivitet som bidragit till att det överlevt fram till i våra dagar. Ginkgo har en isolerad plats bland dagens fröväxter. Att den inte är närmare besläk tad med de gömfröiga växterna, blom växterna, trots sina platta blad, är givet, men dess relation till andra nakenfröiga kärlväxter, det vill säga kottepalmer, gnetum växter och barrväxter, är inte helt klarlagd. Eftersom alla dessa grupper innehåller en rad utdöda former, av vilka sannolikt många ännu inte hittats som fossil, får vi nog vänta tills vi vet vilka de när maste släktingar är. offentliga miljöer.

Ginkgo är tvåbyg gare och har alltså separata han- och honplantor. Han plantorna producerar pollen från tämligen oansenliga, hängelik nande strukturer tidigt på våren i samband med lövsprickningen. Hängena är kortlivade och faller tidigt till marken. Honplantorna producerar, på motsvarande kortskott, parställda fröäm nen i toppen av långa skaft. Fröämnena utvecklas till plommonliknande strukturer med ett yttre köttigt skikt och ett inre, vedartat skikt. Det mjuka skiktet inne håller smörsyra, som luktar som härsket smör. Honplantor odlas därför sällan i I likhet med kottepalmer, som till utseen det skiljer sig väsentligt från både ginkgo och barrträd, är de hanliga könscellerna

5

hos Ginkgo försedda med gissel i en spiralställd bana mot toppen av cellen. De hanliga könscellerna är alltså rörlig och simmar fram mot äggcellen i den väts kefyllda kammare som finns i övre delen av fröämnet. Rörliga hanliga könsceller finns också hos ormbunkar, mossor och alger, men alltså inte hos andra fröväxter. Förekomsten av rörliga hanliga könsceller ska därför inte ses som en karaktär som förenar kottepalmer och ginkgo utan som en ursprunglig karaktär som blivit kvar från tidigare grupper. Som träd liknar Ginkgo många andra fröväxter, inte minst barrträd och trädfor made blomväxter. Stammen är välutveck lad och kan lätt bli 35 m hög (även högre exemplar har rapporterats). Förgreningen är dock märkligt oregelbunden och bla den (liksom fortplantningsorganen) sitter tätt samman på kraftiga kortskott. Roten är kraftig och djup, vilket ger ett bra skydd mot stormar och stora snömängder.

Det som de flesta först lägger märke till hos Ginkgo är nog ändå bladen; dessa oregelbundet två-loberade, solfjäderfor made strukturer på sina långa skaft har få likheter med blad hos andra växter. Bladen torde vara ett av växtvärldens mest utnyttjade föremål för design. Hur många smycken, tygtryck, baddraperier och mycket annat har inte gingkobladet bidragit till.

Ginkgo är lövfällande och bladens inten sivt gula färg om hösten är ett skådespel i sig. Den glesnande, gula krona som speg lar sig i de fallna, gula bladen på marken drar ofta till sig blicken. En klarblå höst himmel förstärker intrycket ytterligare.

6

Efter att ha planterats och använts på olika sätt i Kina kom Ginkgo att spridas över världen under 1700-talet. Idag är det ett vanligt prydnadsträd i många av våra städer, både i Europa och Nordamerika. Ginkgo har visat sig vara ovanligt tålig mot luftföroreningar, men även mot sjuk domar och atombomber. Enligt historien överlevde sex Ginkgo-träd atombomben i Hiroshima 1945, 1-2 km från explosio nens centrum, och kan ses där en idag.

Kulinariskt har den inre delen av fröna, gametofyten, en betydelse i det kinesiska köket, speciellt vid festligare tillfällen. Medicinskt har substanser från Ginkgo bland annat används med lite växlande framgång för behandling av demens och Alzheimers sjukdom, men hittills är Ginkgo bara känd som naturläkemedel.

Välkommen med på vår sommarresa!

Den 2 augusti styr vi kosan söderut mot Stenkumla, Lilla Bjers och Sanda.

Som tidigare år åker vi i våra egna bilar. Vi sammanstrålar kl 10.00 hos Margaretha Hyvärinen och Ingvar Norrby, Kube Sten kumla och efter vandring i deras fantastiska trädgård far vi vidare till Lilla Bjers för gemensam lunch. Resan går därefter till Sanda och Inger Petterssons trädgård, som har beskrivits som en ”pärla”.

Tid:

Den 2 augusti 2014

Startplats:

Kube, Stenkumla

Kostnad lunch Lilla Bjers:

95:-

Anmälan till:

Ann-Britt Magnusson, [email protected] eller 0498-22 91 42

senast den 25 juli!

Ingvar och Margaretha Inger Pettersson

7

Skylttexter till växter i DBW:s Botaniska Trädgård

Nya skyltar till en rad kända arter i DBW:s Botaniska Trädgård kommer att sättas upp under 2014. Målsättningen med texterna har varit att göra dem kortare än tidi gare texter, samtidigt som de innehåller en del ny information. Ett stort tack till Lasse Pettersson, som läst och kommenterat och lagt till informa tion om bland annat planteringsår och blomning.

Ulrika Ridbäck *och Bertil Ståhl** *) Institutt for landskapsplanlegging, Norges miljø- og biovitenskapelige universitet, Postboks 5003, N-1432 Ås ([email protected]) **) Institutionen för Organismbiologi, Uppsala Universitet Campus Gotland, SE-62167 Visby ([email protected]).

Photo: B. Ståhl (alla bilder tagna i DBW:s Botaniska Trädgård 2013-2014).

Mammutträd

Sequoiadendron giganteum (Cupressaceae)

Giant sequoia Ett städsegrönt barrträd som kan bli närmare 90 m högt och få en stamdiameter på 11 m. Barken är rödaktigt brun och mjuk, och bladen (barren) är smalt fjällika. De klotformade kottarna sitter på toppen av särskilda sidoskott och är “bara” 4-9 cm i diameter; på varje kottefjäll finns flera, upp till 13, vingade frön.

Mammutträd växer inom några få områ den i Sierra Nevada i Kalifornien (USA), huvudsakligen på 1800-2500 m höjd. Arten

8

redwood (Sequoia sempervivens), som också finns i västra USA. Den senare skiljer sig från mammutträdet bland annat genom att ha mindre kottar och en annan form på barren.

Mammutträd hör till jordens absolut största organismer; några få andra trädarter kan bli högre, men ingen av dessa får lika stor volym. De växer dessutom snabbt och kan nå en höjd på 25 m på bara 50 år. Veden är dock spröd och utnyttjas därför inte kommersiellt. Den maximala åldern är ca 3500 år.

Exemplaret i DBW:s Botaniska Trädgårds planterades 1961.

En annan art i släktet, rumsgran (Araucaria heterophylla), odlas ofta som prydnadsträd i Medelhavsområdet. Den är lätt igenkännbar tack vare sitt glest förgrenade och symme triska växtsätt och de nålformade barren. Apskräcken är frostkänslig och svårodlad på friland. Det exemplar som växer i DBW:s Botaniska Trädgård planterades 1979 och har ännu (2014) inte producerat några kottar.

Apskräck, brödgran

Araucaria araucana (Araucariaceae)

Monkey puzzle tree, pehuén Ett städsegrönt barrträd som i vilt tillstånd kan bli närmare 50 m högt. Bladen (barren) sitter i täta spiraler, är plattade och hårda och försedda med en vass spets. Kottarna är klot runda, 10-20 cm i diameter, och placerade ytterst på grenspetsarna; varje fröfjäll har bara ett stort, ätbart frö, som är 2-4 cm långt. Arten är vanligen tvåbyggare (med separata han- och honplantor).

Apskräck växer naturligt i de centrala de larna av södra Chile och angränsande områ den av Argentina. Den var tidigare ett viktigt timmerträd men de ursprungliga bestånden är nu starkt reducerade eller försvunna. De stora, näringsrika fröna har varit en viktig födokälla för ursprungsbefolkningen, mapu chefolket, kallade araukaner av spanjorerna (därav det vetenskapliga namnet). Artens svenska och engelska namn är kul men inte särskilt korrekt eftersom det inte finns apor i de områden där arten växer.

Kinesisk sekvoia

Metasequoia glyptostroboides (Cypressa ceae) Dawn redwood Ett nakenfröigt, lövfällande träd som kan bli minst 20 m högt; stammen är snabbt avsmal nande och vanligen grovt räfflad. De ljusgrö na bladen (“barren”) är plattade och ord nade i motsatta rader på likaledes motsatta sidoskott; de blir vackert rödbruna innan de faller av på hösten. De runda kottarna sitter på långa skaft och är 2-3 cm i diameter; varje fröfjäll bär på 5-9 vingade frön.

Kinesisk sekvoia, som är besläktad med mammutträd och sumpcypresser, betraktas ofta som ett levande fossil. Arten eller dess närstående släktingar var kända som fossil innan den upptäcktes i en avlägsen dalgång i Sichuanprovinsen i Kina så sent som 1941. I sitt ursprungsområde finns arten fortfarande kvar i ett mindre antal skyddade bestånd. Sedan upptäckten har ett mycket stort antal träd dessutom planterats i botaniska träd-

9

gårdar runt om i världen, inte minst i Europa och Nordamerika.

Kinesisk sekvoia växer fort i yngre stadier men tillväxten avtar med åldern och träd hö gre än 30 m är sällsynta. Exemplaret i DBW:s Botaniska Trädgård bär kottar varje år.

175-65 milj år sedan, var ginkgo ett vanligt förekommande släkte. Fossil av ginkgo har till exempel hittats i Skåne. Ginkgo är således att betrakta som ett levande fossil; blad från nu levande individer skiljer sig knappast från många av de fossila blad som hittats.

I DBW:s Botaniska Trädgård finns tre hanex emplar av ginkgoträdet. Ett av dessa plante rades redan 1855.

en hybrid mellan den orientaliska platanen (P. orientalis), som växer vilt i sydöstra Eu ropa och mindre Asien, och den nordameri kanska platanen (P. occidentalis).

Trots likheten med lönnens blad är lönnar (släktet Acer) och plataner inte närmare besläktade med varandra.

I DBW:s Botaniska Trädgård växer fyra stora plataner innanför den södra ingången, samt ett exemplar vid Tempelkullen. Den sist nämnda planterades ca 1855 och torde vara en av landets största plataner.

endast var känd från södra Europa. Han no terar: ”Jag hade aldrig trott att denna busken vuxit vild i Sverige, fast 20 botanister sagt det, om jag icke själv det sett”.

Gulkronill är fridlyst i Sverige och betecknas som starkt hotad.

Ginkgo, kinesiskt tempelträd

Gingko biloba

Maidenhair tree Ett lövfällande, nakenfröigt träd som kan bli upp mot 30 m högt; de karaktäristiskt sol fjäderformade bladen sitter i täta grupper på särskilda kortskott, där också fröämnen eller sporangisamlingarna sitter (arten är tvåbyg gare med skilda han- och honplantor).

Ginkgo härstammar från västra Kina, men dess naturliga utbredning är okänd. Även om den kan förvildas genom frö är den i prin cip bara känd som odlad. Den är ovanligt tålig och trivs utmärkt i stadsparker i södra Sverige och på Gotland. Eftersom de mogna fröna härsknar odlas vanligen bara hanträd för att undvika dåligt lukt.

Ginkgo har en unik systematisk ställning bland de nakenfröiga växterna och har i likhet med de i övrigt mycket annorlunda kottepalmerna rörliga (gisselförsedda) hanliga könsceller, något som inte finns hos andra fröväxter. De äldsta fynden av ginkgo härstammar från Perm och från och med

10

Platan

Platanus x acerifolia (Platanus x hispánica; Platanaceae)

London Plane Ett stort träd med fläckig stam (barken fal ler av i stora flagor). Bladen är handflikiga och har ihåliga bladskaft. Blommorna är oansenliga och placerade i hängande blom ställningar men med han- och honblommor i separata hängen. Frukterna (nötterna) är samlade i hängande, bollformade strukturer.

Platansläktet består av fåtal arter utspridda i Asien och Nordamerika. Den platan som vanligtvis odlas i Europa är av allt att döma

Gulkronill

Hippocrepis emerus (Leguminosae)

False Senna Lövfällande, 1-1.5 m hög buske med gula blommor, som sitter två eller tre tillsam mans på långa skaft. Bladen är sammansatta av några få par småblad och ett uddblad. Frukterna (baljorna) är långsmala och faller sönder i enfröiga delfrukter. Gulkronill förekommer i Sydeuropa, nord östra Spanien och Främre Asien. I Norden är den begränsad till Öland och några få lokaler på Gotland och i södra Norge. De nordiska förekomsterna är knutna till kalkrik mark. Arten växer ofta i sprickor och uthäng från klippkanter.

På Gotland finns gulkronill bland annat på Torsburgen, där Linné påträffade arten under sin gotländska resa 1741. Linné blev mycket förvånad över fyndet, eftersom den tidigare

Kejsarträd

Paulownia tomentosa (Paulowniaceae)

Mao pao tong, foxglove tree, empress tree, princess tree Ett 15-20 m högt träd med stora, hjärtforma de eller otydligt 5-loberade, mjukhåriga blad. Den blommar på bar kvist på senvåren med stora, tubformade, lavendelblå blommor. Blomningen är dock oregelbunden hos oss. Frukten är en 3-4 cm lång kapsel med många vingade frön.

Kejsarträdet härstammar från centrala och västra Kina, och spreds redan på 1700-talet som prydnadsväxt till Europa och sedermera USA. I flera delstater i USA har den dock spridit sig så mycket att den betraktas som invasiv.

11

Nordin skriver i sin bok om DBW:s Bota niska Trädgård, Kom rosor och salivia … (1981), att ”Det är något nästan patetiskt med svenska odlare och deras kejsarträd; det går några år, sedan fryser exemplaren bort.” Exemplaret i DBW:s Botaniska Trädgård är ett bra exempel på att många frostkänsliga och svårodlade arter trivs här.

Exemplaret i DBW:s Botaniska Trädgård är odaterat.

Japansk magnolia

Magnolia kobus (Magnoliaceae)

Kobushi Ett lövfällande träd upp till minst 10 m högt, med hela, alternerande blad. Blommorna är vita eller ibland ljusrosa, och sitter enskilda på korta skaft. Frukterna är sammansatta bär som går i orange eller rött. Japansk magnolia förekommer i östra Asien, framförallt i Japan och Sydkorea. En nordlig varietet (Magnolia kobus var. borealis) före kommer på ön Hokkaido i norra Japan. Arten blommar praktfullt med stora vita blommor i april-maj. Den tillhör en grupp tidigt utvecklade blomväxter, magnolider, som karaktäriseras av att ha stora tvåkönade blommor med många ståndare arrangerade i spiral på en förlängd blomaxel. I Sverige odlas och trivs japansk magnolia i lätt, näringsrik och fuktighetsbevarande jord,

12

Zelkova

Zelkova serrata (Ulmaceae)

Japanese zelkova or keyaki Ett vackert, lövfällande träd, som på en solig dag ger en skön skugga. En iögonfallande karaktär är stammen, som delar upp sig ti digt i kraftiga grenar. Trots detta växtsätt kan zelkovan bli nära 30 m hög. Den kan också nå en hög ålder; ett av de äldsta exemplaren i världen är över 1000 år. Bladen är äggrunda och har en sågad kant. På hösten kan de bli intensivt färgade med toner i gult, orange och rött. Blomningen sker på våren samtidigt som lövsprickningen. Zelkovan är sambyggare; hanblommor sitter i trädets nedre del och honblommor i dess övre. Blommorna är gulgröna och sitter i täta klasar. Frukten är en vingad nöt.

Zelkovan växer vilt i sydöstra Ryssland, Kina, Nord- och Sydkorea, Taiwan och Japan. Arten är en viktig resurs som virke, men an vänds också som prydnadsträd. Den trivs på öppna, soliga platser med väldränerad jord. I Sverige förekommer den i odlad form ända upp till södra Värmland och Mälardalen.

Exemplaret i DBW:s Botaniska Trädgård planterades 1984.

Näsduksträd

Davidia involucrata (Cornaceae)

Dove tree, gong tong Ett lövfällande träd som kan bli upp till 20 m högt och som anses vara ett av de vackraste blommande träden i världen. Näsduksträdet karaktäriseras av ”blommor na” som liknar vita, veckade näsdukar som hänger på smala skaft från grenarna. De vita ”näsdukarna” är i själva verket två olikstora stödblad, som omsluter en liten, tvåkönad blomställning. Varje blomställning består av flera små hanblommor och en ensam honblomma. Bladen är ljusgröna med fint sågad kant. På hösten har bladen ingen märkbar färgskift ning, och kan vara gröna ända tills de faller vid frostens ankomst. Blomningssäsongen infaller i slutet av maj eller början av juni. Blommorna pollineras av pollensamlande bin och frukten blir en stenfrukt som är mogen i oktober. Frukterna äts av fåglar och däggdjur, vilka därigenom bidrar till att sprida arten. Fröförökning är dock en långsam process hos näsduksträdet, eftersom det tar två vintrar, eller köldperio der, för att fröämnena ska börja gro.

Näsduksträdets naturliga utbredning är i bergsskogar i centrala och sydvästra Kina, där den växer på upp till 2600 m höjd. Det upptäcktes 1869 av missionären och abboten Armand David, som fick släktet uppkallat efter sig.

I Europa odlas näsduksträdet på varma, vindskyddade platser och förekommer i Sve rige som ett exklusivt inslag i trädgårdar och parker i södra delen av landet.

Ett av exemplaren i DBW:s Botaniska Träd gård planterades 1991 och blommade för första gången 2011.

Murgröna

Hedera helix (Araliaceae)

English ivy Murgrönana är en vedartad, städsegröna klätterväxt som med hjälp av häftrötter på de yngre stammarna får fäste på murar, husväg gar och trädstammar. Den kan bli lika hög som underlaget den klättrar på. Bladen sitter strödda och är hela på blom skotten och grunt flikade på stammen. Blomningstid är mycket sen och infaller inte förrän i september. De små, ljusgröna blom morna är samlade i en kvastlik blomställ ning; ståndarknapparna är gula och utstick ande. Frukterna är svarta bär som mognar på våren året därpå. Hela växten är giftig och kan framkalla irritation på hud och slemhin nor.

13

Murgrönan trivs vilt i bergiga och klippiga trakter i Europa men är ofta odlad som pryd nadsväxt. Den förekommer ovanligt i södra Sverige, och räknas som mindre allmän från Skåne till Södermanland. Murgröna heter rindi på gutamål och är Gotlands landskapsblomma. Vilda exemplar på Gotland förekommer framförallt i tallsko gar och på gamla byggnader. Exemplaren i DBW:s Botaniska Trädgård fanns säkert på plats redan vid trädgårdens tillblivelse.

län och Östergötland. Ett flertal bestånd finns planterade på Gotland, till exempel vid Västerhejde kyrka och i Klinte, öster om Klintehamn.

Exemplaret av flikbok i DBW:s Botaniska Trädgård planterades 1855.

Flikbok

Fagus sylvatica f. laciniata (Fagaceae)

Cut-leaved beach Flikboken är en ovanlig form av bok med djupt flikiga blad, därav namnet. Bokens blomning sker samtidigt som löv sprickningen i maj. Bokträd är tvåkönade; hanblommorna sitter i ett klocklikt hylle, honblommorna i par inom en skålliknande struktur med borst (cupula). När frukterna mognar spricker skålen upp i flikar och exponerar två trekantiga nötter, även kallade bokollon, vilka äts av ekorrar och fåglar. Flikboken är främst ett prydnadsträd, men kan liksom vanlig bok användas till virke för husbyggen och möbelsnickerier. Den intro ducerades under 1800-talet som kulturväxt i Europa. Vanlig bok (Fagus sylvatica) är skogbildande

14

Tulpanträd

Liriodendron tulipifera (Magnoliaceae)

Tulip tree, yellow poplar, tulip poplar Tulpanträdet är ett lövfällande träd som kan bli 30 m högt. Bladen har en karaktäristisk spadlik form med mjukt inskurna sidor, vil ket gör att bladskivan i siluett kan liknas vid en tulpanblomma. Systematiskt har tulpanträd inget med tulpa ner att göra utan tillhör familjen Magnolia ceae, en grupp tidigt utvecklade blomväxter karaktäriserade av stora tvåkönade blommor med många ståndare arrangerade i spiral på en förlängd blomaxel. Tulpanträdet blommar i juli med stora vita blommor. Varje blomma kan bli upp till 10 cm i diameter.

Arten har sin naturliga utbredning i Nord amerika, där den används som prydnadsträd och till virke. Veden är lämpligt till möbler, samt till fönsterkarmar och dörrar. I Europa och södra delen av Sverige odlas tulpanträdet som prydnadsträd i parker och trädgårdar. Det yngre av trädgårdens exemplar plantera des 1979.

Du glömmer väl inte grönsakstävlingen på årets Visbydag?

Då kommer vi nämligen att ha en tävling om finaste, största eller roligaste grönsak!

Klasser i grönskaks-/rotfruktstävlingen:

1. Tyngst pumpa 2. Tyngst morot 3. Tyngst potatis 4. Roligaste rotfrukten (beslutas genom röstning bland besökarna)

Tävlingsreglerna är enkla...

Ta med Din grönsak till Vännernas bord så ställer vi ut den. Juryn utgörs av förbivandrande besökare som får rösta på den grönsak de tycker ska ha respektive pris.

Överdomare:

Jette Knudsen Den som vinner får ett års gratis medlemskap i Vännerna plus ett ännu så länge hemligt pris! För barn som deltar kommer ett speciellt pris att utdelas.

Lycka till!

Förbivandrande besökare får även delta i en egen tävling genom att ”Gissa vikten” på de utställda grönsakerna.

15

Invigning av Lustgården och det renoverade Rosariet

Text:

Lasse Pettersson och Ann-Britt Magnusson

Foto:

Mart Marend Den 7 juli 2014 invigdes trädgårdens nytill skott, Lustgården, efter flera års planering och arbete. Många har varit involverade i planeringen, införskaffande av material och utförande av själva arbetet. Denna anläggning är ett fullföljande av Örtagården som anlades för tio år sedan. Platsen är en varm solbelyst terrass upphöjd över trädgårdens centrala delar. Här vill man visa på hur man i ett gynnat mikroklimat kan odla grönsaker, frukt och bär samt ätliga växter som inte alltid är härdiga på friland i vårt nordliga klimat. Anläggningen använder gotländsk kalksten och grus som de dominerande materialen vid sidan av jorden och växterna. Av kalkstenen har man byggt murar, där man kan spaljera värmekrävande fruktträd som persika och

16

fikon, men även fruktbärande klätterväxter som vindruvor och minikiwi. Gruset och kalkstenen kommer att bilda terrasser där vi odlar bland annat citrus och granatäpple, som sedan vinterförvaras i vårt orangeri. Mellan murarna kommer du att hitta några av våra mest älskade grönsaker, bär och frukter.

Lustgården permanentar ytan på ett sätt som gör skötseln rationell och effektiv. Här kommer vi att kunna visa på hur man odlar i krukor och på små ytor, dessutom spaljering och formbeskärning, hantverkskunskaper som många trädgårdsintresserade vill se praktiskt tillämpade.

De som ritat är:

Rigmor Celander – trädgårdsmästare och f.d ansvarig för kulturväxtavdelningen vid Göteborgs Botaniska trädgård Einar Larsson – trädgårdsingenjör och kollega till Rigmor i Göteborgs Botaniska trädgård.

Birger Andersson – arkitekt Lasse Pettersson - trädgårdsmästare för DBW:s Botaniska trädgård sedan 1997.

Trädgårdsarkitekt Frida Tollertz i samarbete med trädgårdsmästarna i trädgården.

De som byggt är:

Follingbo Sten o Anläggning – grundlägg ning, mark-och stenarbete.

Visby Marktjänst - mark- och stenarbete.

Trädgårdsmästarna i trädgården (Lasse Pettersson, Anki Hallin och Helena Stade) – växtbäddar och plantering.

Växtmaterial

Sponsrat av Växthuset Linds AB.

Underbar dag

Vi fick alla uppleva en fantastiskt fin dag med trevlig underhållning av Lyttkens kvartett. Dagens konferencier var Björn Magnusson, som lättsamt och trevligt höll i trådarna (el ler banden kanske man ska säga). Många hade sökt sig till trädgården för att få vara med om denna händelse - i strålande sol från en nästan molnfri himmel.

Talare

Flera talare äntrade talarstolen bl a

Lennart Lindgren

, som berättade om trädgårdens tillkomst och utveckling,

Rigmor Celander

och

Einar Larsson

talade om planeringen och uppdraget att rita Lustgården.

Landshövding Cecilia Schelin Seidegård

av Botaniska Trädgården för såväl gotlän ningar som turister som besöker ön. des vid bandklippningen.

Sällskapet DBW:s ordförande, Göran Nygren

som varit involverade i Lustgårdens till fantastiskt arbete! , som förrättade invigningen, betonade vikten Den för dagen guldmålade sekatören använ , riktade slutligen stort tack till alla, komst, inte minst personalen som gjort ett För att klippa av invigningsbandet behövdes

två grindstolpar, men några sådana fanns inte tillgängliga. I st fick regionstyrelsens ordförande Åke Svensson och Trädgårds syrelsens ordförande, Lars Hammarström, agera stolpar. Sekatören fungerade bra som klippverktyg och strax var det blågula bandet delat i två. Det röd-vita bandet symboliserade DBW:s färger och fick vara helt - tanken med det var att ansvaret för trädgården vilar på både Region Gotland och Sällskapet DBW. Efter ceremonin i Lustgården vandrade vi alla ner till rosariet för att njuta av de ny- och omplanterade rosorna och de helt nygjorda roslisterna längs gångarna i centrum av trädgården. För att på ett mera konkret sätt visa Vän nernas uppskattning av trädgården tog styrelsen ett beslut att skänka en bänk till Lustgården. Den är gjord efter samma mo dell som övriga bänkar i Örtagården och ses på bilden nere till höger. En skylt med vårt namn är beställd och ska sättas på ryggstödet. Placeringen kanske ännu inte är den rätta, det får framtiden utvisa.

Läs mer på DBW:s hemsida: dbw1814.se/ invigning_lustgarden_140707. Här finns många bilder!

18

Ordf. Göran Nygren i talarstolen Många besökare fanns utspridda bland väx terna i Örtagården.

njutning och avkoppling.

En guidad tur genom Botan med amerikanska kryssningsturister. Text och foto:

Jan Luthman Den amerikanske gentlemannen, någonstans i övre medelåldern, dröjer sig lojt kvar vid dammen medan de övriga i gruppen sakta rör sig ifrån honom i riktning mot Linnés träskulptur. Det sista guiden hör honom säga, innan han sätter sig halvdemonstrativt ned på en parkbänk, är: ”I´m going to stay here for the rest of my life! It´s so beautiful!” (Jag tänker stanna här i reste av mitt liv! Det är så vackert!). Hans hustrun tittar på guiden med en uppgiven gest, som antyder: ”Låt honom sitta där och vila ett tag, medan vi går vidare i trädgården. Han kommer så små ningom!” Som svar på frågan vem träskulpturen fö reställer får guiden som vanligt till svar när det gäller amerikaner: ”En nordamerikansk indianhövding!?” Ja, det är ju i och för sig bra gissat – positiv inställning är guidens A och O – men kanske inte riktigt i takt med fårö födde konstnären Kaj Engströms intentio ner, när han placerade den omkring ett ton tunga Linnéstatyn här i november 2007. När guiden förtydligar vem skulpturen förestäl ler - Carl Linnaeus! - går ett sus genom den amerikanska gruppen. ”Ah, Mr Linnaeus! Wow!” När guiden så nämner Mr Linnaeus ”sexualsystem” för indelning av växterna efter deras befruktningsorgan, ståndare och pistiller, blir det en aning för känsligt för de pryda gästerna från ”over there”, som raskt förklarar att det heter ”taxonomy” (systema tik) i Amerika.

Efter en fysisk beröring av apskräcksträ det/brödgranen förstår man ju av namnet som svensktalande att aporna inte så gärna klättrar i detta argentinska/chilenska träd med sina trekantiga, vassa, spetsiga blad/ barr. Kanske också amerikanerna förstår en apas (”monkey” på engelska) ”förbryllelse” (”puzzle” på engelska) inför ett eventuellt för sök att ge sig på en klättring i trädet. Trädets hela namn på engelska är ”monkey puzzle tree”, vilket nu blir mer begripligt efter att man känt på de vassa, spetsiga bladen/bar ren. Aporna sätter sig nog på huk nedanför träden och försöker förgäves lista ut hur de skall kunna på ett lättvindigt sätt klättra upp i Chiles nationalväxt – Apskräcksträdet! Att beskåda den magnifika rinden – mur grönan – på ruinkyrkan S:t Olofs västtorn, gör till och med en, med många rika synin trycksupplevelser, blasé amerikan impone rad. Denna Skandinaviens nu kanske största växande murgröna, skänker stor fröjd för ögat. Att sedan en och annan mer eller min dre sann anekdot kring denna mytomspunna växt levereras från guiden gör inte rinden mindre imponerande. Så vill, till exempel,

19

trä ur det tjocka rotsystemet till rinden för att i kväll tillverka en liten skål av trämaterialet, för att sedan i den testa om de kaliforniska Zinfandelvinerna håller hög kvalitet! Talar verkligen guiden sanning nu? skönhet som breder ut sig framför gästerna. Några av deltagarna böjer sig ned för att berika sina luktsinnen med de typiska ros dofterna som utsöndras i det starka solskenet vid rosariet. Vid passagen till Paviljongsplan passar grup pen på att titta på den vackra blodboken som står strax utanför staketet. Att amerikaner älskar allt som har med vikingarna att göra, är väl ingen nyhet precis! Men den informa tion som guiden här ger kring bokträdets släta bark, använt av vikingarna som ”skriv papper”, och just det namn som vikingarna använde på trädet i fråga – ”bokträd” (beech tree på engelska), och som i sin tur gett namn åt det vi läser i – ”bok” (book på engelska) Vid Ovalen med den vackra, resliga kalk stenpelaren, lyssnar kryssningsgästerna uppmärksamt till guidens berättelse om det storslagna rådhuset vid Rolandstorget (Pack husplan). Historien med de två borgmästarna och storleken på rådhuset väcker stor förundran. När dessutom vandringsanekdoten ”The Calfskin House” (Kalvskinnshuset) med kon ung Birgers förlust mot gutarna 1313 läggs till som en munter historia – ja, då småfnis sar amerikanerna förtjust. Särskilt roade blir gästerna över det faktum att man redan då hade en form av ”Systembolag” i rådhuset, i vars källare de två borgmästarna – den tyska borgmästaren och Visbyborgmästaren – förvarade de söta vinerna från sydliga nejder i Europa, för avhämtning av stadens borgare. Alkoholrestriktioner gällde även på medel tiden! Den fortsatta vandringen leder så genom ”The Rosegarden” (Rosariet). De ameri kanska gästerna mumlar igenkännande de olika rosornas namn, som de med hjälp av skyltarna läser: ”Montana, Louisiana, Victor Borge, Ingrid Bergman, Astrid Lindgren, Kronborg, Wisby!” Dessa är några av de färgstarka, doftande rosexemplaren i den mångfald av utslagen

20

– gör att amerikanerna genast ger utlopp åt sin förvåning med ett samfällt: ”What a wow-factor!” (ungefär: Vilken överraskande information). Återstår så bara att peka ut var ”the rest rooms” (toaletterna) ligger, innan vi kliver ombord på bussen igen för att fara vidare genom den sägenomspunna staden med om nejd. När gästerna passerar förbi guiden, som artigt står utanför bussen och välkomnar om bord igen, så uttrycker ett inte så ringa antal av dem sina omedelbara, ännu inte riktigt färdigbearbetade känslor inför denna vackra park: ” Amazing, stunning, beautiful, fascina ting!” - alla de ord som på engelska sam manfattar det intryck som DBW:s botaniska trädgård just gjort på dessa kryssningsgäster, komna från olika hörn i Amerikas förenta stater. Och tänk att de funnit denna upplevelse i en liten botanisk trädgård på Gotland, skapad av några yngre herrar ur Visbys borgerskap år 1855!

Gentlemannen i inledningen av vandringen då?! Vart tog han vägen? Jodå, han anlände i sinom tid en aning motvilligt till bussen men orden: ”I would like to stay in this lovely park for ever!” (Jag skulle vilja stanna i denna underbara park för evigt!).

Tecknat av Jan O. Luthman

Auktoriserad guide på Gotland Styrelseledamot i Botans vänförening

TACK till alla som bidragit med kunskap, texter och bilder i detta nummer av Medlemstidningen för Botans Vänner!

Texter

Bertil Ståhl Ulrika Ridbäck Jan Luthman Henny Johansson

Bilder

Bertil Ståhl Gösta Lyttkens Henny Johansson Jan Luthman Karin Johansson Ann-Britt Magnusson Mart Marend Alla våra arrangemang sker i samarbete med Vuxenskolan.

21

Varför odla rosor?

Text och foto:

Henny Johansson Jag fick en förfrågan från Ann-Britt Mag nusson om jag kunde skriva en text om varför man ska ha rosor i sin trädgård. En trevlig utmaning! Dessutom för godländ ska trädgårdsodlare där odlingsklimatet kanske är det allra bästa i hela Sverige för att odla just rosor. Att jag själv fastnat så för rosor är nog för att de är så ”generösa”… de bjuder en intensiv blomning i juli månad, speciellt om man väljer engångsblommande och rikblommiga klätterrosor. Oftast doftar de och dess blomning och doft är något att längta efter under vinterhalvåret. Fasci nerande är också den stora variationen av grupper av rosor, buskarnas skiftande användningsområde och dess olika karak tärer. Nedan några illustrationer över ett par av mina favoriter, de är också några av mina bästa rosor. De är tyvärr inte helt vanliga, men kanske just därför en utmaning att skaffa och sprida. Jag har fått en förkärlek till ljust gula rosor som bleknar något under hand, rosor som

22

åldras vackert. En ros med denna egen skap är ’La Perle’ (till vänster), som jag fick som liten sticklingsplanta för några år sedan. Blommorna är fyllda, till en början något bollformade, ljust gula när de slår ut. Namnet ’La Perle’ ger associationer till renaste vitt, och efterhand som den åldras går den från ljust gult till pärlemorvitt, i sol ljusnar den nästan omgående. Det är en typisk wichuranahybrid, med vackert mörk grönt, friskt och glänsande bladverk. ’La Perle’ är enligt uppgift framtagen i början av 1900-talet i Frankrike av Lau rent Fauque & Fils. Den remonterar svagt och doftar. Den kan under en säsong ge rejält långa rankor på upp till fyra meter. På helpmefind.com anges att den kan bli upp till cirka nio meter hög. Hos mig i zon 2, fryser den ned vissa vintrar och har aldrig nått den höjden. Med årets milda vinter och då rankorna lagts ned mot marken under vintern har den inte frusit ’La Perle’ i sol, då den ljusnat.

något i år. Eftersom den växer på egna röt ter kommer den alltid med nya skott även de år den frusit. En annan ros väl värd att odla är moscha tahybriden ’Plaisanterie’, framtagen av förädlaren Louis Lens, Belgien, 1996. Plantan inköptes 2004 från Roskraft och växer även den på egna rötter. Den är en hybridisering mellan moschatahybriden ’Trier’ och kinarosen ’Mutabilis’. Blomman liknar i färg och form blom man hos ’Mutabilis’, enkel, i huvudsak gul med inslag av ljust rosa och cerise. Den mörknar under tiden den åldras, vilket är ovanligt för rosor, som oftast ljusnar. Den remonterar hela säsongen. Den har ett vackert och friskt, glänsande, mörkt grönt, rödaktigt bladverk. Där den får stöd blir den en klätterros. I min trädgård växer den relativt skuggigt i ett plommonträd. Den blommar trots det rikligt. Överlag tycker jag moscha tahybrider tål relativt skug giga odlingsplatser. Troligen zon 1-2. Ovan nämnda rosor behö ver någorlunda bra trädgårdsjord för att utvecklas väl. De behöver grundgödslas på våren i samband med beskärningen i april, och få ytterligare en gödselgiva under växtsäsongen, som de flesta remonterande rosor, lämpligen i juni, men då inte senare än i månadsskiftet juni/juli. En lika vacker som ovanlig ros är ’Dr E.M. Mills’ (se nedan). De svenska exemplaren av Dr E.M. Mills har sitt ursprung i Helmut Hellgrens rossamling, Himmelstalunds rosarium i Norrköping. I förteckningen från 1970-ta let över rosor i denna samling anges den som en hybrid mellan Rosa hugonis, kinesisk gulros, och en okänd ros, men då troligen Rosa rugosa, vresros. Detta anges även i annan roslitteratur. Busken har också karaktärer som påminner om rugosarosorna, framför allt då småbladen, som har dessa rosors typiska skrynklighet, även dess taggar påminner om rugosorna. ’Dr E.M. Mills’ hänförs till Hugonis Gruppen. I litteraturen anges även att det är en hybrid mellan Rosa hugonis och ’Radi ance’ (tehybrid från 1908, rosa halvfylld, bleknar när den åldras), framtagen av Van Fleet år 1926 (bl.a. Modern Roses).

Nämnda ros är uppkallade efter en tidi gare ordförande i Syracuse Rose Society och American Rose Society, Dr. Edmund M. Mills, som hade stor betydelse för odlingen av rosor i USA. Syracuse Rose Society är det äldsta rosensällskapet i USA och bilades redan år 1911. Säll skapet driver i dag genom ideellt arbete ett rosarium uppkal lat efter Dr. Edmund M. Mills, Mills Rose Garden, Thornden Park, New York. ’Dr E.M. Mills’ har ljust gula till gulrosa halvfyllda blommor som bleknar nästan till vitt när de åldras, till en början vackert bollformade, de hänger något. Tål regn väl. Vid goda växtförhål landen blir det en rejäl buske som också sprider sig rikligt på egna röt ter. Vill man hindra detta bör den odlas på mindre bra jordar. Den blommar tidigt, slutet av maj-juni, men har även en senare

24

remontering. ’Dr E.M. Mills’ bör kunna tåla högre zoner, i vart fall zon 3-4, men troligen högre. Ytterligare en ovanlig ros i våra trädgår dar är vildrosen Rosa wichurana, krypros (nedan). Det är synd att den är ovanlig eftersom den i mina ögon är mycket od lingsvärd. Den bör klara sig till i vart fall zon 3, i skyddat läge kanske till zon 4. Hos mig har den aldrig frusit, inte ens vintern 2010/2011. Idag täcker den en yta om cirka 3x3 m. Dock växer den skyddat mellan kompost och träd, tätt intill ett berg och utsätts inte för tidig vårsol. Rosa wichurana har lång blomningstid, från och med juli in i början av september. Den har gett upphov till många odlings värda och återblom mande klätterrosor, t.ex. den kända ’New Dawn’. Klätterrosor som växer på egna rötter sprider sig inte på samma sätt som t.ex. gallicarosor och spinosissimarosor gör, utan de sprider sig långsamt runt sin egen bas. De bör ändå med jämna mellanrum gallras ur för att gynna nytillväxt från basen. Rosa wichurana sprider sig ofta genom att grenarna, som verkligen kryper nära marken, slår rötter. Det finns inte så många remonte rande rosor blad vildrosorna, men en av de få som gör så förtjänar att nämnas. Det är Rosa spaldingii som bildar en tät buske på ca 2,2x2,2 m (nedan till vänster). Blomman är vit enkel med sidenlika blomblad, som doftar ljuvligt av liljekon valj. Rikligast blommar den i juni, och därefter relativt kontinuerligt och bra ända in i oktober. Den sprider sig med rotskott, men inte allt för kraftigt, utan lagom för att bilda buskage eller för att ha till att ge bort, så att denna odlingsvärda ros sprids. Det finns så många fler, men detta är några smakprov.

Henny Johansson

Ordförande i Svenska Rosensällskapet Läs gärna mer på Rosensällskapets hem sida: www.svenskros.se

Rosa spaldingis sidenlika blommor.

Faktaruta

Wichuranahybrid

La Perle

- kan bli upp till 9 m hög - svag remontering - zon 1-2 Moschatahybrid

Plaisanterie

- kan klättra om den får stöd - remonterar - zon 1-2

Dr E.M. Mills

- Hugonisgruppen - remonterar - zon 3-4

Rosa wichurana

- zon 3-4 , krypros - blomningstid juli - september

Rosa spaldingii

- bildar tätt buskage - remonterar in i oktober

25