Transcript Bevisförbud i rättspraxis.pdf

Bevisförbud i rättspraxis – © Ulf Lundqvist
Förord
För 15 år sedan gavs min avhandling om bevisförbud i
brottmål ut. Sedan dess har inte bara boken sålt slut utan även
ny lagstiftning och nya rättsfall kommit till. Som jag skriver i
det avslutande kapitlet stod svensk rätt vid ett vägskäl och
man kan i efterhand fråga sig vilken väg Sverige valde?
Samtidigt som statens befogenheter att förebygga och
lagföra brott ökat under denna period, inte minst med
anledning av terrorattackerna i september 2001 och därefter
följande händelseutveckling, har tonläget skärpts till förmån
för rättssäkerhet och grundläggande fri- och rättigheter för
den enskilde. De införda reglerna om förbud mot att använda
tillfällighetsfynd eller s.k. överskottsinformation visar liksom
rättspraxis att en utveckling skett på området.
Det finns därför anledning att återkomma till frågan att
avvisa olagligen eller otillbörligen åtkommen eller upptagen
bevisning i brottmål. Ämnet i sig och rättsutvecklingen har
medfört en del huvudbry om hur denna uppföljning bör
presenteras för läsaren. Som kommer att framgå finns det dels
principiella vägval och dels sakliga att förhålla sig till, vilka
inte alltid låter sig förenas i termer av en röd tråd eller linje.
Efter övervägande har jag stannat för att först se på den
aktuella situationen och därefter lyfta blicken mot en
principiell horisont där den misstänktes och tilltalades
ställning som subjekt med rättigheter är en viktig och central
utgångspunkt.
Varmt tack till min familj, som uppmuntrat vid skrivandet.
Alsike i januari 2013
Ulf Lundqvist
www.bokbyrån.se – Preview – ISBN 978-91-980392-1-4
Bevisförbud i rättspraxis – © Ulf Lundqvist
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord.......................................................................................7
1. Inledning............................................................................13
1.1. Några allmänna utgångspunkter..........................13
1.2. Bevisupptagningen..............................................15
1.3. Frågeställningar, disposition, syfte, m.m............18
2. Passiva rättigheter och intressen........................................20
2.1. Provokationer......................................................20
2.1.1. NJA 2007 s. 1037.................................22
2.1.2. NJA 2009 s. 475 I och II.......................27
2.2. Principen att inte vara verksam i förfarandet till
egen nackdel........................................................34
2.2.1. Allmänna noteringar.............................34
2.2.2. NJA 1986 s. 489...................................38
2.2.3. Avgöranden från Europadomstolen......40
2.2.4. NJA 2011 s. 638....................................61
2.3. Karaktärsbevisning..............................................66
2.4. Skyndsam handläggning.....................................69
2.5. Processuella avtal och parts dispositioner...........71
2.6. Sammanfattning..................................................74
3. Aktiva rättigheter och intressen.........................................78
3.1. Uppgifter från medmisstänkt eller medtilltalad. .79
3.2. Telefonförhör med medtilltalad...........................84
3.3. Processuell likställdhet........................................86
3.4. Uppgifter från målsägare.....................................88
3.5. Telefonförhör med målsägare..............................90
www.bokbyrån.se – Preview – ISBN 978-91-980392-1-4
Bevisförbud i rättspraxis – © Ulf Lundqvist
3.6. Teknisk bevisning, m.m.......................................91
3.7. 36:3 RB ̶ Vittne när> Vittne närstående den tilltalade.........97
3.7.1. NJA 2007 s. 874...................................97
3.7.2. Avgöranden från Europadomstolen......98
3.8. Olika rättsliga standarder..................................103
3.9. Sammanfattning................................................105
4. Tvångsmedel m.m............................................................109
4.1. Husrannsakan och beslag..................................109
4.1.1. HD:s praxis.........................................109
4.1.2. Avgöranden från Europadomstolen....111
4.2. Editionsföreläggande.........................................121
4.3. Bevisupptagning till framtida säkerhet.............122
4.4. Hemlig teleavlyssning m.m...............................122
4.4.1. Tillfällighetsfynd i lagstiftningen.......123
4.4.2. Avgöranden från Europadomstolen....128
4.5. Frihetsberövande beslut.....................................142
4.5.1. HD:s praxis.........................................142
4.5.2. Avgöranden från Europadomstolen....142
4.6. Sammanfattning................................................144
5. Rättssäkerhet och rättsskydd............................................150
5.1. Utgångspunkter.................................................151
5.2. Rättslig funktion med bevisförbudet.................153
5.3. Rättslig teori för bevisförbudet.........................156
5.4. Rättsverkan i fall av agerande av privatperson. 162
5.5. Doktrinen om frukten
från det förgiftade trädet....................................163
5.6. Internationell straffprocessrätt – BrB 2:7..........164
5.7. Sammanfattning................................................167
6. Diskussion och slutsatser.................................................170
6.1. Rättsgrundsatser................................................171
www.bokbyrån.se – Preview – ISBN 978-91-980392-1-4
Bevisförbud i rättspraxis – © Ulf Lundqvist
6.1.1. Regeringsformen................................171
6.1.2. Europakonventionen...........................173
6.1.3. Principer i internationell
rätt – 2:7 BrB......................................175
6.1.4. Rättegångsbalken................................176
6.1.5. Polislagen...........................................183
6.1.6. Straffbestämmelser.............................184
6.1.7. EU-rätten............................................185
6.1.8. Några observationer...........................186
6.2. Prövade sakområden.........................................187
6.2.1. Passiva skyddsintressen
eller rättigheter...................................187
6.2.2. Aktiva skyddsintressen
eller rättigheter...................................189
6.2.3. Tvångsmedel m.m..............................190
6.2.4. Intressanta sakområden för prövning. 192
6.3. Bevisförbudets funktion....................................193
6.4. Rättslig teori för att tillämpa bevisförbud.........198
6.4.1. Vikten av rättslig teori........................198
6.4.2. Rättspraxis..........................................199
6.4.3. Lagstiftningen.....................................207
6.4.4. Europadomstolen................................209
6.5. Frukten från det förgiftade trädet......................211
6.6. Privatpersoner....................................................212
6.7. Medåtalade........................................................213
6.8. Internationell rätt och 2:7 BrB..........................216
6.9. Utvecklingstendenser........................................217
6.10. Ändring av talan..............................................220
6.11. Handläggningsfrågor.......................................221
6.12. Sammanfattning..............................................223
7. Avslutning........................................................................228
www.bokbyrån.se – Preview – ISBN 978-91-980392-1-4
Bevisförbud i rättspraxis – © Ulf Lundqvist
Bilaga...................................................................................239
Summary..............................................................................263
Litteraturlista m.m................................................................298
Sakregister............................................................................306
www.bokbyrån.se – Preview – ISBN 978-91-980392-1-4
Bevisförbud i rättspraxis – © Ulf Lundqvist
1. INLEDNING
1.1. Några allmänna utgångspunkter
Vid bedömningen av huruvida ett bevis, som åtkommits i strid
med författning eller en allmän rättsprincip, 1 bör tillåtas vid
bevisupptagningen är det av vikt att beakta och pröva
betydelsen av straffprocessens grunder tillsammans med andra
rättskällor på området. Visserligen kommer en sådan
övergripande diskussion i slutet av denna bok, men redan här
är det lämpligt att peka på några av de mera centrala
utgångspunkterna för den svenska straffprocessen innan
framställningen därefter övergår till att undersöka rättspraxis
från Högsta domstolen (HD).
En given utgångspunkt är den ackusatoriska partsprocessen
där den misstänkte och tilltalade är ett processubjekt med
mänskliga och processuella rättigheter, som sätter bestämda
gränser för hur förfarandet mot honom får genomföras.
Innebörden av dessa principer är vidare att domstolen inte får
ta upp åtal på egen hand eller döma över en annan gärning än
1 Bevisförbud kan förekomma också i avtalsrättsliga sammanhang, t.ex.
då en stat reser villkor rörande användningen av den information som
överlämnas till svenska myndigheter eller domstolar innan den staten
är beredd och villig att göra uppgifterna eller bevisningen tillgänglig
för att utnyttjas här, antingen för att driva en utredning framåt eller
upptas som bevis. En särskild fråga är då hur man bör hantera
uppgifter, som genereras som en följd av den primära källan. I det
sammanhanget kommer specialitetsprincipen in i bilden. Om
avtalsfotade
begränsningar
av
informationsanvändning
i
straffprocessen, se 2:7 BrB och t.ex. 5:1 lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål.
www.bokbyrån.se – Preview – ISBN 978-91-980392-1-4
Bevisförbud i rättspraxis – © Ulf Lundqvist
den som åberopats av åklagaren i gärningsbeskrivningen.
Även om domstolen enligt 35:62 tekniskt sett ges ett visst
mandat att berika processmaterialet står det också klart att det
är parterna som i första rummet har att sörja för bevisningen.
Endast under mycket speciella förhållanden bör domstolen
ingripa för att tillföra processmaterial.
Likaså torde det vara höjt över diskussion att domstolen
inte skall vara verksam till nackdel för den åtalade. Ansvaret
för utredningen och åtalet ligger i händerna på åklagaren där
brister eller oklarheter skall leda till frikännande dom. Detta
följer av oskyldighetspresumtionen och det i brottmål högt
ställda beviskravet (utom rimligt tvivel). Åklagarens
resursövertag är ett bland flera argument för att domstolen slår
vakt om principerna att vid tvekan fria i stället för att fälla och
att välja det lindrigare i stället för det svårare (in dubio pro
reo resp. in dubio mitius).
Samtidigt åvilar det domstolen en plikt att se till att
försvarets rättigheter beaktas och tillvarats effektivt i
förfarandet. HD:s praxis rörande oskälig tidsåtgång rörande
handläggningen av en straffsak visar att den prövningen
omsluter hela förfarandet, från det att misstanken började
utredas till dess att slutlig dom föreligger.3 Principen om
skyndsamhet4 går liksom oskyldighetspresumtionen och rätten
att tiga5 som en röd tråd genom hela straffprocessen där även
2 Förekommande lagrum avser rättegångsbalken om inte annat anges.
3 NJA 2003 s. 414, 2005 s. 462 och 2005 s. 726. Se även 23:4 st. 2 och
46:11.
4 Känd men inte tillgänglig bevisning får avvisas med stöd av 35:7 p.5 i
syfte att främja ett skyndsamt avgörande, vartill Lundqvist, Flera
gärningsmän s. 65 ff.
5 I NJA 2001 s. 563 uttalade HD att rättsutvecklingen då kommit till en
punkt där det fanns skäl att tillämpa denna princip också vid edgångar i
konkursmål. HD ansåg det strida mot artikel 6 i Europakonventionen
att någon under straffansvar åläggs lämna uppgifter som avslöjar att
han begått brott och som kan användas som bevis mot honom vid
www.bokbyrån.se – Preview – ISBN 978-91-980392-1-4