Transcript Tro, värde och politik - Föreningen Lärare i Religionskunskap

Religion & Livsfrågor
TRO, VÄRDE OCH POLITIK
UTGES AV FÖRENINGEN LÄRARE I RELIGIONSKUNSKAP
NR 1 • 2011
TeMA
Tro, värde och politik
» Tro, värde och politik
» SD och religion
» Demokratins paradox och
dialogens (svåra) möjligheter
» Att hantera populistisk debatt om islam
» Om alla på den här planeten såg lika ut
» Islamofobi: ett problematiskt begrepp
» Riksdagspartiernas syn på
religionsundervisningen
» Hur karaktärisera Sverigedemokraterna
VÅR NYA SO-SERIE FÖR HÖGSTADIET
– Religion, Samhälle, Historia, Geografi
Åk 7 – 9
Kursplanerna som träder i
kraft hösten 2011 förtydligar
läroplanens innehåll och
kunskapskrav. Nya aspekter
av geografi, historia, religion
och samhälle har lyfts fram.
Också våra SO-läromedel förnyas och förändras
genom en helt ny serie med de fyra ämnena för
årskurs 7, 8 och 9.
Tydlig struktur i kapitel och texter – stöder,
förtydligar och fördjupar:
• Speciella uppslag som visualiserar kapitlets
centrala innehåll med hjälp av grafik och bilder.
• Reportage som väcker intresse och ger
möjlighet till inlevelse.
• Avslutningar som sammanfattar innehållet
i form av korta texter med central grafik
från kapitlet.
Gå in på vår hemsida för att läsa mer om vår nya
SO-serie och beställ ditt personliga exemplar!
www.bonnierutbildning.se/so
Order/information: Tel 08-696 86 00, fax 08-696 86 10, www.bonnierutbildning.se
2|
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
SKOLA
2011
REDAK TÖREN HÄLSAR
En
skola
för
alla
– som vidgar vår livsförståelse
INNEHÅLL
Det finns en övertygelse att vi är moraliskt förpliktigade att välja våra erfarenheter,
eftersom resultatet av dessa erfarenheter i sista hand kommer att avgöra vår livsförståelse. Vi vet instinktivt att om vi utvecklar förakt mot våra medmänniskor, och
medvetet begränsar vårt umgänge till en särskild sorts människor som vi på förhand
beslutat oss för att respektera, så kringgärdar vi inte bara våra livsperspektiv avsevärt,
utan begränsar också vår etik.
Citatet är formulerat av Jane Addams, amerikansk freds- och socialarbetare, som
1931 delade Nobels fredspris. Det är ett citat jag ofta återkommer till och som för
det här temanumret om Tro, värde och politik är intressant ur flera perspektiv.
Addams ord tydliggör hur lärande går till – hur lärande tar form i de sammanhang vi är verksamma i, att det knappast är någon process vi har möjlighet att avgränsa, varken i tid eller rum. Det lärande om religion som sker i
klassrummet är en så liten del av elevers möten med religion. Vad elever på religionskunskapslektioner fångar av kunskap om exempelvis islam är marginellt
i relation till den ström av islamrelaterad information som dagligdags möter i
massmedia. Att möjligheten till påverkan är begränsad gör lärarens arbete så
mycket viktigare. Det finns helt enkelt inte utrymme för att initiera samtal som
ligger vid sidan av de diskussioner som är pågående i samhället. De måste haka
i, ha förmåga att svara an, problematisera, visa på komplexitet och alternativa
tolkningsmöjligheter.
Citatet visar också på segregeringens självgenererande kraft. Det pekar på
utanförskapets och innanförskapets förbannelse, en betydelsefull del av den
möjligen tilltagande främlingsfientlighet som finns i vårt land. Hur ska människor kunna utveckla nyfikenhet, intresse och kunskap kring det som man
inte har någon erfarenhet av eller relation till? Hur ska man kunna få sina egna
livsperspektiv utmanade, vidgade och förändrande om man inte är beredd att
möta andra än de vänner som i mångt och mycket bär på tankar som överensstämmer med ens egna? Addams ord visar på grundskolans styrka, åtminstone
såsom den en gång var tänkt. I vilka andra sammanhang i våra liv är vi verksamma tillsammans med en så pass blandad skara människor som i grundskolan? Skolan som smältdegel har med Addams perspektiv en viktig funktion.
Samtidigt finns det ur mitt perspektiv problem med Addams tanke att vi
skulle vara moraliskt förpliktigade att välja våra erfarenheter. Att de erfarenheter vi fått möjlighet att göra är grunden för våra perspektiv, för vår livsförståelse
och vår etik är ett starkt argument för att verkligen eftersträva en mångfald av
sammanhang att vara aktiv i. Samtidigt väljer vi i tämligen liten utsträckning
själva de praktiker vi är verksamma i. Möjligheten att välja sina erfarenheter är
dessutom klart ojämnt fördelad. Det som för vissa är en möjlighet är för andra
en omöjlighet. Insikten om att det förhåller sig på så sätt är för somliga en del
av deras blinda fläckar.
För detta temanummer av Religion & Livsfrågor är Olof Franck redaktör.
Olof Franck var i många år ordförande för Föreningen Lärare i Religionskunskap och sitter fortfarande i dess styrelse. Olof är också docent i religionsfilosofi
och gymnasielärare. Det här numret har, som Olof själv skriver, tagit form ur
de diskussioner och de frågor som väcktes då 2010 års valresultat stod klart och
Sverigedemokraterna fått plats i riksdagen. Vad betyder detta för arbetet som
religionskunskapslärare, för frågor om etik, människosyn och religion? Vad
betyder det för våra elever?
Det är vår förhoppning att de artiklar som här presenteras ska inspirera till
vidare samtal om dessa frågor och berika undervisning och verksamhet i skolan
– mångfaldens mötesplats där livsförståelse utmanas och vidgas.
CHRISTINA OSBECK
4
Ordförandetankar
Nils-Åke Tidman
6-8
Tro, värde och politik
Olof Franck
10
SD och religion
Elisabeth Gerle
12-14 Att hantera populistisk
debatt om islam
Jan Hjärpe & Olof Franck
15 Hur karaktärisera
Sverigedemokraterna?
Marie Demker & Olof Franck
16-17 Islamofobi:
ett problematiskt begrepp
Fredrik Gregorius
18-20 Demokratins paradox och
dialogens (svåra) möjligheter
Lovisa Bergdahl
21
Om alla på den här planeten
såg lika ut…
Nils-Åke Tidman
22-23 Riksdagspartiernas syn
på religionsundervisningen
– en intervjustudie
Susanne Asp &
Evin Malla-Mohammed
m e dv e r k an d e i d e t ta n u m m e r
Olof Franck
FLR:s styrelse
[email protected]
Elisabeth Gerle
Raoul Wallenbergsinstitutet
[email protected]
Jan Hjärpe
Centrum för Teologi och Religionsvetenskap
Lunds universitet
[email protected]
Fredrik Gregorius
Internationell Migration och Etniska Relationer
Malmö högskola
[email protected]
Marie Demker
Statsvetenskapliga institutionen
Göteborgs universitet
[email protected]
Lovisa Bergdahl
Religionsvetenskapliga institutionen
Södertörns högskola,
[email protected]
Nils-Åke Tidman
FLR:s styrelse
[email protected]
Susanne Asp
[email protected]
Evin Malla-Mohammed
[email protected]
T r o, vä r d e o c h p o l i t i k 1 : 1 1
|3
ORDFÖRANDE TANK AR
Makt och förändring
Vilka är de viktigaste begreppen i de samhällorienterande ämnena i skolan?
Vad är det egentligen som undervisningen ska handla om?
Den frågan ställdes en gång till en framstående svensk
pedagog på området. Svaret blev kort och koncist:
”Makt och förändring är de centrala begreppen.”
Kanske är det här en bra kompass eller mätsticka
för att bedöma de nya styrdokument för den svenska
skolan som nu tar form och som ska börja gälla från
höstterminen detta år. Skolan ska både leva i nuet och
förbereda för framtiden, så som vi har anledning att
tro att den blir. Eleverna ska kunna uppleva att den
orientering om samhället som skolan ger både förklarar det närvarande och ger viktiga förberedelser för det
kommande. Makt står för det bestående, förändring
för det som ska komma.
krisTendoMsdeBATTen
Flera förslag till kursplan för ämnet religionskunskap i
grundskolan har presenterats. I slutet av processen har
frågan om kristendomens ställning debatterats. Debatten har lett till tydligare skrivningar i kursplanen om
att kristendomen ska ha en särställning, inte ur sanningssynpunkt men med tanke på kristendomens stora
inflytande under lång tid över livet i Sverige. Mot detta
finns egentligen inget att invända. I alla de förslag till
kursplan som presenterats har detta varit självklart,
att kristendomen skulle ha största utrymmet. Det är
ju ändå så att en majoritet av befolkningen tillhör
Svenska kyrkan eller något annat kristet samfund. Det
vore väl märkligt om det inte fick nämnas. Låt oss
kalla detta för maktaspekten, att beskriva den dominerande religionen i Sverige i nuläget, att hjälpa unga
människor förstå sin omgivning, samhället de lever i.
Men så har vi förändringsaspekten. När utbildningsminister Björklund skulle motivera förändringReligion & Livsfrågor
Utges av Föreningen
Lärare i Religionskunskap
Årgång 41. ISSN: 0347-2159
Redaktör Christina Osbeck
Ansvarig utgivare Annika Lindskog
Redaktionens adress
c/o Christina Osbeck
Ängskogsvägen 35
656 71 Skattkärr
tel 054-86 41 76, 070-388 11 38
[email protected]
Annonser
Gunnar Iselau, Karlskronavägen 6D,
121 52 Johanneshov, tel 08-6441721
[email protected]
Prenumeration & distribution
Nils-Åke Tidman
Timotejgången 3, 417 76 Göteborg
tel 031-26 56 96
4|
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
Föreningen lärare
i religionskunskap (FLR)
Ordförande Annika Lindskog
Nyebrostigen 58, 443 30 Lerum
tel 0701-474 446
0302-122 24
Vice ordförande Nils-Åke Tidman
Timotejgången 3, 416 76 Göteborg
tel 031-26 56 96
Sekreterare Ingemar Lundström
Leires väg 84, 443 51 Lerum
tel 0302-157 52
Skattmästare Nils-Åke Tidman
Timotejgången 3, 416 76 Göteborg
tel 031-26 56 96
Ledamöter
Ola Björlin
Narvavägen 9, 724 68 Västerås
tel 021-13 15 38
Torsten Blomkvist
Manhemsvägen 4 H, 791 32 FALUN
tel 023-77 82 94 (arb)
arna i kursplanen för religionskunskap sa han i en
tidningsintervju att det är ju självklart att kristendomen har påverkat det svenska samhället mer än hinduismen. Det låter bestickande, men den som studerar
den svenska verkligheten ur religiös synpunkt vet att
påverkan från de ostasiatiska religionerna är mycket
stor och har varit det under flera decennier. Yoga och
meditation är numera självklara inslag i svensk friskvård.
Det religiösa landskapet i Sverige förvandlas
mycket snabbt. Globalisering är den stora processen
som förändrar livet nu och kommer att göra det än
mer i framtiden, så vitt vi kan se. Nationalistiska och
lokalpatriotiska strömningar är snarast en bekräftelse
då den stora kulturella entropin då allt blandas och
delvis förlorar sin särprägel. Hur förbereder skolan för
framtiden? I det avseendet är tyvärr slutprodukten i
kursplanearbetet i religionskunskap sämre än förslagen som har förkastats. Förändrings- och mångfaldsaspekten har tonats ner för att ge plats för en backlash.
Ett exempel på det är även det stora utrymme som
ges åt området religion – vetenskap i kursplanen för
gymnasiet. Det känns som nattståndet 50-tal. Vad
ungdomar behöver för framtiden är förmågan att leva
i dialog med människor med annat ursprung, annan
religion. Det finner man inte mycket om i kursplanerna.
änglAgård iii
De största förändringarna i det svenska religiösa
landskapet sker nu bland de kristna samfunden. De
många frikyrkorna håller på att gå samman till några
få samfund. Evangeliska frikyrkan har redan funnit
Olof Franck
Karl Johansgatan 47 G
414 55 Göteborg
tel 0500-49 37 68 (arb)
Årsbok
Redaktörer: Bodil Liljefors-Persson,
Emma Hall.
ISSN: 0348-8918
Emma Hall
Erikslustvägen 30 C, 217 73 Malmö
tel 040-12 79 61
Medlemsskap
Medlem blir man enklast genom att
anmäla till skattmästaren. Adress
ovan.
Ulf Jämterud, Bragevägen 26
194 63 Upplands Väsby
tel 08-760 77 65
Bodil Liljefors-Persson
Ö. Bernadottesgatan 82
216 17 Limhamn
tel 040-16 28 86
Sven-Göran Ohlsson
Djupadalsvägen 18, 241 36 Eslöv
tel 0413-55 55 44
Christina Osbeck
Ängskogsvägen 35, 656 71 Skattkärr
tel 054-86 41 76
För medlemsavgiften (250 kr)
erhåller man årsbok och tidsskriften
(4 nr/år).
För pensionärer är avgiften 200 kr.
För studerande är avgiften 100 kr.
FLR PlusGiro 15 69 53-2
Hemsida www.flr.se
Tryck & form
Prinfo Grafiskt Center, Malmö 2011
Omslag: Helgeandsholmen med
Riksdagshuset
Omslagsfoto: Holger Staffansson
sin form och snart har metodister, baptister och missionsförbundare en gemensam organisation. Samgåendet drivs av
två omständigheter. Alla samfund tappar medlemmar och de
gamla samfundsskiljande frågorna är inte längre aktuella som
stridsämnen.
Om det blåser en tydlig bris i frikyrkoleden så är det styv
kuling i Svenska kyrkan. Församlingar slås samman i rask
takt, prästgårdar, församlingshem och även kyrkor säljs av.
Kyrkoledningen lamslås av interna strider. Det stora problemet är ändå ekonomin där framtidsutsikterna ser mycket
mörka ut, beroende på ett årligt medlemstapp på omkring
en procent. Kommer Svenska kyrkan att kunna upprätthålla
en rikstäckande verksamhet, så som avtalet med staten från
millennieskiftet stipulerar?
Den kyrkliga statistiken talar sitt tydliga språk. Svenska
kyrkan har ett bra statistiskt material från 1970-talets början.
Då var 95 % av befolkningen kyrkomedlemmar. 2009 är
siffran 71 %. Om 20 år har vi anledning att tro att högst
hälften av befolkningen är medlemmar i Svenska kyrkan.
Andelen döpta av antal födda är nu 56 %. För skolans del
kan det vara intressant att 1970 konfirmerades 81 % av en
årskull. Nu är det 32 % och flickorna är i stark majoritet.
Men det finns annat som pekar uppåt. Körverksamhet exempelvis med över 100 000 deltagare och förskoleverksamhet.
Det som står sig bäst över tid är begravningsverksamheten.
De regionala skillnaderna i Svenska kyrkan förstärks.
I nya filmen Änglagård III skickar regissören Colin
Nutley med osviklig fingertoppskänsla iväg prästen från
första filmen 1991, den rejäle statkyrkotjänstemannen spelad
av Reine Brynolfsson. Hans plats övertas av prästkandidaten
med ortodox fromhetsinriktning, som gör korstecken och
intresserar sig för alternativrörelsen.
Förändring, förändring. Och de här stora förändringarna
i det religiösa landskapet hänger samman med andra stora
förändringar inte minst migration. Skolan måste förbereda
elever för den framtid vi anar. Framtidsperspektivet och
förändringsperspektivet är för svagt i de nya kursplanerna.
nils-åke TidMAn
Nu är det dags för årsavgiften 2011!
Sätt in 250 kr på FLR:s plusgirokonto 15 69 53-2 (Studerande 100 kr, pensionär 200 kr).
Du får fyra intressanta nummer av Religion & Livsfrågor samt FLR:s årsbok.
2. Vem är Jesus?
12. Vad är helgon?
Jesus från Nasaret är en historisk person
som levde i det av romarna ockuperade
Palestina för 2000 år sedan. Genom sina
handlingar, sina relationer och sin undervisning förde han människorna närmare
Gud. Den Gud som Jesus visar oss är en
Gud som förlåter, som botar och som
älskar. Hans liv kom att innebära befrielse och upprättelse för många. Mötet
med honom väckte också önskan om att
ändra inriktning i livet. Jesus gjorde det
möjligt för människor att erfara Guds
närvaro. Katoliker, liksom andra kristna,
tror att Jesus kom från Gud. Vi tror att
han är både sann Gud och sann människa. Genom Jesus, som är Guds Son,
har Gud blivit en broder och medmänniska för oss, han har visat oss både Guds
och människans sanna ansikte.
För katoliker och ortodoxa är helgon
personer i himmelen som levt ett liv i stor
kärlek och moralisk godhet. Ibland är de
officiellt helgonförklarade, men de behö
behöver inte vara det.
8
Helige Franciskus av Assisi
Kristna tror att Jesus, som vi också kallar
Kristus (= ”den smorde”, den av Israels
folk efterlängtade Messias, räddaren)
kom till världen för att återge oss den
fulla gemenskapen med Gud, vår Fader.
Den ursprungliga harmoni som funnits i
världen hade gått förlorat genom synden.
Människor hade svårt att lita på och förstå
Guds godhet. Vår förmåga att välja det
goda hade skadats och lidande och död
kom in i människans liv. Det är Kyrkans
tro att Gud blivit människa för att befria
oss från det onda. Jesus blev dömd till
döden genom korsfästelse. De första
kristna vittnade om att han uppstått igen.
Hans död och uppståndelse fullbordar
människans slutliga räddning. Jesu uppståndelse är den viktigaste sanningen i vår
tro på Kristus. Genom att Jesus Kristus
uppstod från graven vet vi att han besegrat
döden. Genom sin Ande fortsätter han att
leva med oss och ger oss evigt liv.
Heliga Teresa av Avila
6. Varför behövs påven?
Påven är Kyrkans ledare och en synlig
symbol för Kyrkans enhet. Det behövs
en person som kan hålla ihop en världsvid Kyrka. Det var Jesus själv som gav
förtroendet till en av sina apostlar
att vara ledare för den unga Kyrkan.
I evangeliet står det att Jesus sa till
Petrus ”Du är den klippa på vilken jag
ska bygga min Kyrka” (jfr Matt 16:18).
Senare sa Jesus till Petrus: ”Var en
herde för mina får” ( Joh 21:17) med
vilket han menade att Petrus skulle
leda och stödja den kristna gemenskapen. Jesus vill alltså att det ska finnas
någon som har ett särskilt uppdrag
att leda och hålla ihop Kyrkan. Petrus
reste senare till Rom där han led martyrdöden, det vill säga han blev dödad
för sin tros skull.
De första sjukhem och skolor som
uppkom i Sverige på medeltiden drevs av
munkar och nunnor. I fattiga länder drivs
fortfarande många skolor och sjukhus av
26
9
7. Om Gud
finns,
11
varför finns det så mycket ont?
En hel del av det lidande vi människor drabbas av orsakas utan att vi människor kan göra
så mycket åt det. Det kan vara sjukdomar,
vulkanutbrott och jordbävningar.Visserligen
kan en del naturkatastrofer förklaras av att
vi skövlat naturen i stället för att vårda den.
Men att vi på olika sätt drabbas av fysiskt ont
verkar ändå på något sätt höra till livet som
det nu är. Gud tillåter att det sker, ibland
kan vi se att det ändå kan leda till något positivt, men förstås inte alltid.
Ett annat sorts problem är det lidande som
drabbar oss till följd av människans eget fria
val. Det hänger ihop med arvsynden, det
vill säga människans benägenhet att synda
och att ibland välja det onda i stället för
det goda. Vi kan tänka på den ondska som
Stalin och Hitler var skyldiga till, men också
allt det lidande som vi dagligen utsätter vår
nästa för genom att sätta oss själva först.
Den medvetna synden drabbar ofta andra
människor, men den drabbar alltid oss själva.
för varandra här på jorden. Ofta har vi en
särskilt nära relation till ett visst helgon,
kanske ett helgon vi är uppkallade efter.
Han eller hon är som en extra vän i himmelen.
Det främsta helgonet är Jungfru Maria,
Guds Moder. Andra kända helgon är
Lucia, Nikolaus och Franciskus av Assisi.
Mest känd i Sverige är nog Heliga Birgitta
som levde på 1300-talet. Helgon från vår
tid är till exempel Maximilian Kolbe som
gav sitt liv i nazisternas koncentrationsVi katoliker tror att helgonen lever hos läger och Moder Teresa från Calcutta,
Gud efter döden och att de kan be för oss som fick Nobels fredspris 1979.
direkt till Gud, på samma sätt som vi ber
Saliga Moder Teresa
från Calcutta
Helige Maximilian Kolbe
28
11. Vad gör munkar och nunnor?
Munkar och nunnor (eller bröder och
systrar) har vigt sitt liv åt Gud. Deras kallelse innebär att de lovar att leva i avhållsamhet (=kyskhet), att bara ha gemensam
egendom och att lyda sina överordnade.
Att leva i kloster är ett engagemang för
hela livet. Det liv som systrar, bröder och
vissa präster lever kallar vi för ”ordensliv”.
Det finns kontemplativa ordnar där man
lever, ber och arbetar i tystnad i klostret.
Där ber man tillsammans flera gånger
om dagen för hela världen, också för dig
och mig. Många av dessa kloster har gästhem som munkarna eller nunnorna har
hand om. Sedan finns det aktiva ordnar,
där man ägnar sig åt goda gärningar, till
exempel att hjälpa fattiga, undervisa eller
vårda sjuka.
Alla människor är kallade att bli helgon,
det vill säga att vara det som Gud har
tänkt att vi ska vara när han skapade
oss. Detta är ofta svårt för oss människor, som gärna sätter oss själva i centrum i stället för Gud. Det är därför det
är så beundransvärt att någon verkligen
låter Guds kärlek och vilja råda i sitt liv,
fullt ut. Vi har helgonen som förebilder,
kanske kan man till och med kalla dem
för våra kristna ”hjältar”. När man läser
om helgonens liv är det slående vilken
inre glädje som präglar dem, trots många
gånger svåra yttre omständigheter.
25
FRÅGOR OCH SVAR
OM
KATOLSK
16
TRO
Helige Ignatius av Loyola
Helige Padre Pio av
Pietrelcina
5. Är allt som står i Bibeln
bokstavligt sant?
Bibeln är grundläggande för katoliker,
här möter vi Guds ord. I Bibeln ger Gud
oss kunskap om sig själv och sin vilja för
oss. Bibeln är inspirerad av den helige
Ande. Men Bibeln är också skriven av
människor utifrån sina speciella förutsättningar. Vi ser inte på Bibeln som
om den vore en bok i naturvetenskap.
Inte allt som står i Bibeln är bokstavligen sant. Ta till exempel skapelseberättelsen
i början avärBibelns
första
Bibeln,
men samtidigt
det viktigt
att del,
Gamla
testamentet
(GT), där
komma
ihåg
att det är Kristus
somdetärsägs
att allt skapades
på sex inte
dagar.Bibeln.
Vi menar
kristendomens
centrum,
att detbörjade
är en vacker
poetisk
Troligen
man skriva
nerskildring
det
av sagt
att Gud
har skapat
universum.
Jesus
och gjort
ganskahela
tidigt
men
vi behöver
tro att det
har gått
detMen
dröjde
några inte
decennier
innan
till personer
precis så som
dettidiga
står. Kyrkan
olika
i den
sammanställde allt i evangelierna.
Bibeln
är den
inte muntliga
en bok utan
ett helt bibKyrkan
och
traditionen
liotek.
slags texter.
fanns
alltsåDär
förefinns
Nya olika
testamentet.
Det En
är historiska,
andra
är symboliska.
vardel
också
Kyrkan som
avgjorde
vilka
En som
del ärskulle
vacker
poesi.i Bibeln.
Många De
är fantexter
finnas
tastiska skildringar av vad det innebär
att vara människa. Höga Visan i GT
anses vara en av de vackraste kärleksskildringar som någonsin skrivits. I
Psaltaren, Ordspråksboken, Jobs bok
och Predikaren finns underbara texter
om människans villkor på gott och ont.
Nya testamentet (NT), Bibelns andra
del, handlar om Jesus och de första
evang
kristna. Vi katoliker menar att evangelierna tillförlitligt berättar vad Jesus sa
och gjorde.
till
De äldsta bibeltexterna i GT har tillkommit för flera tusen år sedan och de
yngsta texterna i NT är skrivna före
år 100 efter Kristus. Det betyder att
sam
vi måste försöka förstå i vilket sammanhang de skrevs. Vi katoliker menar
också att Bibeln måste läsas i ljuset av
hur Kyrkan genom två årtusenden har
tolkat den. Var och en av oss bör läsa
texter som blev NT var spridda i hela
14
den då existerande Kyrkan och skulle
kunna dateras tillbaka till apostlarna
och lärjungar i apostlarnas närhet.
Den siste av Jesu tolv lärjungar, Johannes, avled, ca år 90. Därför faller alla
de texter som kallas gnostiska, exempelvis Evangelium enligt Judas/Maria
Magdalena/Thomas bort eftersom de,
tvärtemot vad många tror, skrevs långt
efter texterna i Nya testamentet.
15
Vem är Gud? Vad är bön? Hur ser Katolska kyrkan på andra religioner? Varför är Katolska
kyrkan mot abort? Litet häfte, rikt illustrerat, som vill ge svar på de vanligaste frågorna kring
Katolska kyrkan. Häftet har tagits fram för elever och lärare som gör studiebesök i katolska
församlingar, men kan berika all religionsundervisning. Det ger nyttig baskunskap till alla som
på ett enkelt sätt vill få information om kyrkans hållning i en rad frågor.
Häftet är utgivet av Katolska Pedagogiska Nämnden (www.kpn.se) och kan beställas gratis
(mot portoavgift) på: [email protected] fax 08 - 462 94 35 tel 08 - 462 66 30/32
Heliga Birgitta
29
olof fr Anck
Tro, värde och politik
Höstens valresultat förändrade det svenska politiska landskapet. Många klassrumsdiskussioner tog fart och lärare utmanades både i sin profession och som människor.
Docent Olof Franck, temanumrets redaktör, beskriver hur han tolkar det politiska läget,
religionskunskapslärarens uppdrag och sin egen personliga uppgift.
UngAs vAkenheT och UndrAn
Inte så sällan har det efter höstens val sagts att Sveriges
politiska landskap har förändrats. Med Sverigedemokraternas inträde i riksdagen och framgångar i en rad kommunfullmäktigeförsamlingar har någonting blivit annorlunda.
Ett parti som tycks förankrat i ett motstånd mot och ett
avståndstagande från vad som anses vara främmande och
annorlunda kan betraktas som främlingsfientligt. Och det
är nog så många vill beteckna och beskriva Sverigedemokraterna. Är det en korrekt karakteristik? Frågan belyses något i
en intervju med Marie Demker i det här temanumret.
Jag tror inte bara att det är det politiska landskapet som
har förändrats – eller synliggjorts. Valresultatet har också
kommit att sätta sin prägel på hur det etiska och det existentiella samtalet förs i exempelvis klassrum och föreläsningssalar. Redan några dagar efter den 19 september bad några
av mina elever att vi inom ramen för religionskunskapens
etikmoment skulle diskutera hur Sverigedemokraternas
invandringspolitiska grundsatser kan och bör relateras till
den demokratiska värdegrunden med fokus på solidaritet,
rättvisa och likaberättigande. Några studenter önskade resonera kring samma grundsatser när vi genomförde analytiska
studier kring värdegrund, demokrati och integration.
Jag blir glad när de ungdomar jag möter i skolan ser
vad som händer i samhället och i världen och när de ber
att vi ska ta upp det som angår dem i våra diskussioner
kring människosyn, etik och livsåskådning. Vi lärare möter
många kloka unga människor med utpräglad känslighet för
när någon eller några riskerar att fara illa, uteslutas ur en
samhörighet och en respektfull gemenskap, exkluderas till
följd av orättfärdiga över- och underordningar – ja, när värde
och värdighet får stå tillbaka för orättvisa, intolerans och
bristande respekt.
En fråga som jag tycker på ett remarkabelt sätt har aktualiserats genom höstens val rör lärares professionella uppdrag i
relation till specifika ställningstaganden. Givet att jag tycker
mig finna att ett visst politiskt parti eller en bestämd organisation för fram ståndpunkter som tycks strida mot – eller
åtminstone inte på något enkelt sätt låter sig förenas med –
skolans styrdokument rörande bland annat människosyn och
etik: hur ska jag agera i sådana diskussioner som de ovannämnda? Var går gränsen mellan en saklig analys av relationen mellan ett partiprogram och nämnda styrdokument och
en subjektiv tolkning som är mer personligt motiverad än
6|
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
intersubjektivt förankrad och analyserad? Hur ska egentligen
krav på allsidighet och objektivitet i undervisningen tolkas
och tillämpas?
sds sAMTidsAnAlYs och islAMTolkning
Här finns anledning att peka på ett påstående från Sverigedemokraternas valmanifest 99 förslag för ett bättre Sverige,
nämligen att en ansvarsfull invandringspolitik innebär ”Ett
stopp för islamiseringen av det svenska samhället”. Det
här påståendet saknar, vad jag kunnat finna, exemplifiering i manifestet. Jag hade gärna önskat en sådan. Jag
har nämligen inte sett några uttryck för en ”islamisering” av det svenska samhället, och förstår därför inte
vad som menas med påståendet. Nog finns där olika
strömningar. Jag kan tycka att det finns mycket av
amerikanisering av det mediala samhället, mycket
av nyandlighetsfokusering i samhälleliga kontexter både utanför och innanför de mer
traditionellt religiösa, en rätt så påfallande individualisering av värde- och
meningssrelaterade diskussioner och
förhållningssätt. Men en ”islamisering” – nej, den har jag faktiskt inte
stött på – och då träffar jag ändå
väldigt många svenska muslimer, inte
minst unga sådana.
Det återstår att se hur de som fört
fram ordet i en svensk kontext önskar
definiera innebörden. I sin uppmärksammade artikel om Islam som ett stort
och reellt hot publicerad i Aftonbladet
den 19 oktober 2009 gav visserligen Jimmie Åkesson exempel på hur allt mer av
förhållningssätt som han ser som uttryck
för en muslimsk tro och livshållning enligt
hans mening accepteras i det svenska samhället. Frågan är om de exempel han nämner
– bland annat försäljning av halalkött, införandet av olika bad- och simtider för kvinnor
och män på vissa badhus och skolor och lov
för att fira Ramadan tillsammans med höga
invandringssiffror, samtidigt med påstådda
restriktioner kring manifestationer av det
som anses vara svenskt och stå för en ”svensk
kultur”– ger stöd för att tala om en ”islamisering”? Det talas i valmanifestet om vikten
av att ”invandrarna anpassar sig till det svenska samhället” och inte tvärtom och att ett
förbud mot heltäckande slöja på offentliga platser bör införas – samt att en återgång till
”1970-talets assimileringspolitik” vore önskvärd. Här finns skäl att klargöra vad det är
som tänks utgöra en ”islamisering” – och vad det är som tänks utgöra motiverade motåtgärder.
Jag vet inte om den korrekta slutsatsen att dra är att muslimer i Sverige enligt partiets mening bör avstå från allt sådant som inte direkt
eller indirekt kan relateras till eller motiveras utifrån vad som
enligt en eller annan föreställning kan betraktas som uttryck för
”svensk kultur”. I nämnda artikel talar Åkesson om att Islam
saknar ett Nya Testamente med ett ”allmängiltigt kärleksbudskap”. Jag tror att han har anledning att läsa på en del för att
inte begränsa synfältet vad gäller uttryck för kärlek och respekt i religiösa kontexter. Jag brukar låta mina elever få fundera över Koranens sura 49 vers 13 vilkens inledande avsnitt
i Zettersténs översättning låter: ”Människor, vi har förvisso
skapat er av man och kvinna och indelat er i folk och stammar,
för att ni skall lära känna varandra (inte för att ni skulle förakta
varandra)”. Det är lätt att finna bryggor till vår tids värdegrundstänkande
och dess framhållande av det goda och det fantastiska i att med respekten
och ömsesidigheten i bröstet se och röra sig bland mångfaldens människor.
Men detta talar Åkesson och Sverigedemokraterna tyst om. Jag vet inte i vilken
utsträckning de har läst och studerat Koranen och dess olika tolkningar, tagit del av
haditherna och de diskussioner som förs kring deras innebörd och aktuella relevans eller
satt sig in i den mångfald av uttryck Islam kan ta sig i människors konkreta vardagsliv.
en religionskUnskApslärAres UppdrAg
En uppgift i skolans undervisning i religionskunskap är att kritiskt granska och
analysera religioner och livsåskådningar med hänsyn till exempelvis värdegrund,
jämställdhet och likaberättigande. Det gäller också Islam: det finns en rad
frågor där det är intressant att se hur exempelvis en patriarkal syn på kärlek
och sexualitet inom ramen för traditionella riktningar inom Islam förfäktats.
Men så är det också med andra religioner och icke religiösa livsåskådningar.
Patriarkala, sexistiska och homofoba uttryck förekommer någonstans i de
flesta livsåskådningar. Men det betyder varken att var och en som företräder
dessa livsåskådningar skriver under på de här uttrycken eller att det skulle finnas
skäl att enbart fokusera på att kritiskt granska en av livsåskådningarna.
Man kan fundera över att just Islam är så uppmärksammad i Sverigedemokraternas argumentation. Ska man tolka det som uttryck för islamofobi? Begreppet, menar Jan Hjärpe i en av det här temanumrets intervjuer,
är tillämpligt på partiets ståndpunkter och Fredrik Gregorius diskuterar
i sitt bidrag hur islamofobibegreppet mer allmänt ska tolkas och tillämpas. I sammanhanget kan också Elisabeth Gerles artikel nämnas, i vilken
hon karakteriserar Sverigedemokraternas syn på religion och kristendom.
Dessutom ger lärarstudenterna Susanne Asp och Evin Malla-Mohammed i
sin sammanfattning av en studie baserad på intervjuer med lokalpolitiker företrädande riksdagspartierna exempel på hur bland annat Sverigedemokraterna
kan tänkas resonera kring undervisning i religionskunskap.
I den nyligen av regeringen beslutade ämnesplanen för religionskunskap på gymnasiet heter det bland annat under rubriken ”Syfte” att ”Undervisningen i ämnet
religionskunskap ska syfta till att eleverna breddar, fördjupar och utvecklar kunskaper
om religioner, livsåskådningar och etiska förhållningssätt och olika tolkningar när det
gäller dessa… Undervisningen ska ta sin utgångspunkt i en samhällssyn som präglas av
öppenhet i fråga om livsstilar, livshållningar och människors olikheter samt ge eleverna
möjlighet att utveckla en beredskap att förstå och leva i ett samhälle präglat av mångfald… Undervisningen ska leda till att eleverna utvecklar kunskaper om hur människors
T r o, vä r d e o c h p o l i T i k 1 : 1 1
|7
moraliska förhållningssätt kan motiveras utifrån religioner
och livsåskådningar. De ska ges möjlighet att reflektera över
och analysera människors värderingar och trosföreställningar
och därigenom utveckla respekt och förståelse för olika sätt
att tänka och leva”.
I den nyligen beslutade kursplanen för religionskunskap
på grundskolan betonas bland annat att ”ett internationaliserat samhälle baserat på etnisk och kulturell mångfald ökar
betydelsen av att förstå hur människor tänker, handlar och
formar sina liv. Ämnet bidrar till förståelse av traditioner och
kulturer och ger därmed en grund för att bemöta främlingsfientlighet samt utvecklar elevernas känsla för tolerans”.
För att kunna leva upp till dessa syften och mål med
undervisningen måste religionernas komplicerade strukturella såväl som enskilda former och uttryck problematiseras.
Generaliseringar och förutfattade meningar ska förebyggas
och motverkas. Det betyder att kunskaper som både breddar och fördjupar ska stå i centrum för undervisningen i
religionskunskap. På så vis kan man lära sig mer också och
inte minst om religionernas och livsåskådningarnas människor, och spegla sig i deras existentiella och etiska övertygelser,
drömmar och visioner. Ett vi-dom-tänkande hör helt enkelt
inte hemma här lika lite som det gör det i något sammanhang där människosyn och värde uppmärksammas.
en religionskUnskApslärAres credo
Just speglandet i den Andre oavsett vem han eller hon
är, vilka egenskaper eller bakgrunder eller drömmar eller
visioner han eller hon har, ser jag som den främsta vägen
till samhörighet och ömsesidig respekt. Vi människor hör
ihop. Jag bär inom mig den judiske tänkaren Martin Bubers
råd att möta medmänniskan som ett Du och inte som ett
Det, att inte objektivera medmänniskorna som ju är en del
av samma verklighet och samma liv som jag själv. Jag bär
också inom mig den danske teologen Knud Ejler Løgstrups
uppmaning att inte störa eller kränka den naturliga tillit som
är så grundläggande, för att människor ska kunna utvecklas,
ta in livet och dess rikedom för sig själv i samhörighet med
andra. Långtifrån alltid lyckas vi förverkliga dessa visioner –
men vi, och inte minst vi lärare, måste alltid se till att odla
och försöka gestalta dem så gott vi bara kan.
Jag nämnde tidigare frågan hur man som lärare ska
hantera en situation där ett politiskt partis uppfattningar
i en eller annan fråga aktualiseras i klassrummet eller
föreläsningssalen. För min del är saken klar. Jag har
genom mina år som lärare burit med mig ett
pedagogiskt, moraliskt och existentiellt credo:
att ha målet att aldrig kompromissa om mitt
uppdrag att så gott jag kan i relationen till
elever och studenter, där jag rör mig, lämna
mitt bidrag till att försöka förebygga och
motverka orättvisa och orättfärdiga
över-och underordningar mellan
människor, baserade på vad det än
må vara – kön, etnicitet, religion,
hälsa, ålder, sexualitet, funktionshinder eller annat. Att sträva mot detta
8|
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
mål är inte detsamma som att alltid nå det, och det måste
finnas rum för misslyckanden där man av ett eller annat skäl
inte når ända fram.
Men alla i skolan verksamma äger detta uppdrag och har
ett ansvar för att gestalta det i mötet med barn och unga.
Om någon på exempelvis politisk eller religiös grund menar
sig ha anledning och skäl att förfäkta en hierarkisk människosyn har jag att lyfta en diskussion och relatera till de
värden på vilka det demokratiska samhället vilar. Det är att
märka att jag inte får lägga locket på. När en sådan människosyn kommer på tal måste den upp till ytan, tolkas, granskas och ventileras. Kampen för en demokratisk och värdig
människosyn är inte tyst – snarare tvärtom! Genom åren har
jag i klassrumsdiskussioner mött exempel på främlingsfientlighet, rasism, sexism, homofobi och andra inställningar
som står i kontrast till en människosyn byggd på demokrati,
lika värde och likaberättigande. Då har det varit viktigt att
få samtala och diskutera, belysa och analysera – inte för att
förrätta dom men för att visa på vägar att gå för den som vill
avvika från tidigare, intrampade stigar.
Just samtalets och dialogens betydelse diskuterar Lovisa
Bergdahl i sitt bidrag i det här numret – och hon pekar på
hur viktigt det är att tänka över vad vi egentligen menar
med dessa begrepp: vad är ett gott samtal och vad är en god
dialog?
eTT TeMAnUMMers AMBiTion
När frågorna efter Sverigedemokraternas framgångar i mina
klassrum har rests, har det känts betydelsefullt att ta tag i
dem, utveckla dem och fundera i relation till de existentiella
och etiska fundament som kan knytas till skolans styrdokument. Men vi får inte glömma att frågor kring människosyn
alltid har ett ansikte, ett vanligt och samtidigt unikt ansikte,
precis som vårt eget. Intervjun med Mohamed mot slutet av
det här temanumret presenterar just ett sådant ansikte.
Det är där jag vill börja och sluta den här inledningen
till detta temanummer. Frågor som rör människosyn, etik
och värdegrund rymmer många principiella dimensioner där
analyser på strukturella makronivåer är nödvändiga. Men i
centrum måste först och sist den lilla, stora människan få stå
i all sin konkretion och all sin enkelhet och all sin komplexitet. Hon är jag och jag är hon. Vi hör samman
och vi bildar tillsammans något stort och
mäktigt.
Därför har temat Tro, värde och politik
stor relevans för undervisning i bland annat
religionskunskap. Inom ramen för det temat
aktualiseras frågor som rör mänsklighet,
värdighet, människosyn och moral. De frågorna
kan se olika ut och ha varierande bakgrund. Efter
höstens val har Sverigedemokraternas framgångar
och partiets invandringspolitiska ståndpunkter
och diskussioner kring dessa aktualiserat sådana
frågor. Det har varit ett skäl för att låta 2011 års
första nummer av Religion & Livsfrågor handla om
nämnda tema.
olof fr Anck
SOL 4000
– Religion och Liv
Efter drygt fyra decennier och ett antal
kursplaneförändringar, kommer SOL
4000 – självklart anpassad till Lgr 11!
Under årens lopp har SOL-paketet
vuxit, och det är med stolthet vi kan säga
att du med SOL4000 kan hitta en lösning
för alla dina elever. Ett solklart val!
Att leva i ett samhälle ställer höga krav på
dess invånare. Förståelse och respekt för
människors olika val men också att kunna göra
egna medvetna val. Religion och liv behandlar
frågor som övar eleven i att reflektera över
livsfrågor men även att ta ställning i dessa.
Att veta vem man är och var man kommer
ifrån är viktigt, att skapa en identitet. Självklart
behandlas fortfarande kristendomen och övriga
världsreligioner, livsåskådningar och deras
historia på samma innehållsrika och levande sätt
som i tidigare upplaga.
Författare: Leif Berg, Gunilla Rundblom
SOL 4000 RELIGION OCH LIV 7
SOL 4000/Religion och liv 7 Elevbok
27-41944-5
SOL 4000/Religion och liv 7 Lärarhandledning (pdf)
27-40957-6
SOL 4000/Religion och liv 7 Fokus Elevbok
utk 2012
SOL 4000/Religion och liv 7 Fokus Arbetsbok
utk 2012
SOL 4000/Religion och liv Fokus Arbetsbok m ordlista
utk 2012
ELISABE TH GERLE
SD och religion
Elisabeth Gerle
Sverigedemokraterna vinner anhängare inte bara i kommun och landsting utan också i kyrkomöte. Elisabeth Gerle
– adjungerad professor i etik, särskilt mänskliga rättigheter,
vid Uppsala universitet och etikforskare vid Svenska kyrkans
sekretariat för teologi och ekumenik – redovisar partiets
position i några kyrkopolitiska frågor och diskuterar möjliga
influenser för de positioner de intar.
FRÅN FORNNORDISK ANKNYTNING
TILL SVENSKKYRKLIGT ENGAGEMANG
Länge förknippades Sverigedemokraterna, SD, med asatro
och sökande efter fornnordiska, förkristna anknytningar för
det svenska. Först under senare år har vissa sverigedemokrater betonat samhörigheten med Svenska kyrkan. Ursprunget
i rörelsen Bevara Sverige svenskt och den gamla anknytningen
till nazismen har tonats ner. Istället vill SD framställa sig som
rumsrena och som ett ”vanligt parti”. Att etablera sig som
parti både i kommun och lansting och i Kyrkomötet kan ses
som en del av denna strategi. Sverigedemokraterna ställde
upp i kyrkovalet första gången 2001. I valet 2005 fick partiet
fyra mandat i kyrkomötet, jämfört med två i det tidigare
valet. 2010 hade de sju mandat.
”Kyrkan måste våga stå för de kristna värderingarna och
värna de gamla familje- och samhällsidealen” säger Margareta
Sandstedt från Gävle i en intervju till Arbetarbladet i september 2009. SD vill att kyrkan spelar en aktiv roll för att fira och
upprätthålla nationella högtider med kristen anknytning. Artikeln hänvisar till Sverigedemokraternas valmanifest 2009 i en
faktaruta. Där hävdas att det ”mångkulturella samhällssystemet
medför stort lidande och oro för många människor och på sikt
är ett hot mot både kristendomens ställning och den samhälleliga gemenskapen. De anställda inom kyrkan bör inte verka för
detta under arbetstid.” Istället för att uppmuntra ”massinvandring av ekonomiska migranter, eller framföra krav på amnesti för
skyddsbehövande bör man inrikta sig på att hjälpa de verkligt
nödlidande på plats i deras respektive närområden och på så sätt
hjälpa fler och mer behövande människor.”
LITTERATUR
Faktaruta, Arbetarbladet med utdrag
ur SD:s valmanifest 2009. http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.1350328sd-anvander-kyrkovalet-som-genrep
(2010-12-01).
Gerle, E. (2010) Farlig förenkling – om
religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna. Nora: Nya Doxa.
10 |
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
är också docent vid Lunds
universitet med kontor på Raul
Wallenbergsinstitutet i Lund.
Bland hennes senaste böcker
finns på Nya Doxa förlag även:
Mänskliga rättigheter för Guds
skull – tolka text, tro och tradition
(2006)
Mångkulturalism för vem? (1999,
2003, 2005).
Vidare menar man att kyrkan bör försvara och stärka
moralens, äktenskapets och den traditionella kärnfamiljens
ställning. Kvinnors och mäns olika roller och särart betonas.
Följdriktigt värnar de också dem som motsätter sig kvinnor
som präster. SD var också emot den förändring av äktenskapsbalken som nu genomförts och menar att kyrkan bör
vara mer offensiv i sin inhemska mission. Detta är ett sätt
att bemöta ”främmande religioner” och ”allt färre svenskar
betraktar sig som kristna”. ”Kyrkan bör också överväga att
inrätta ett nationellt hjälpcenter för konvertiter från islam
och andra totalitära trosläror”.
INSPIRATION FRÅN DANSK NATIONALROMATIK
I boken Farlig förenkling har jag analyserat SD:s motioner till
Kyrkomötet för att klargöra deras människosyn och kyrkopolitiska inriktning. Om detta ingår i en genomtänkt teologi
är svårt att avgöra. SD lever i ett internationellt utbyte
med andra likartade partier och har tagit starka intryck av
exempelvis Dansk folkeparti som knyter an till nationalromantiska idéer om ett folk, en historia, ett språk och en tro.
N.F.S. Grundtvigs tal om varje folks egenart som var ett sätt
att uppmuntra landsortens folk inom en radikal pedagogik
används nu för att exkludera de andra. SD definierar folket
etniskt. Favoritpsalm är J.A. Eklunds Fädernas kyrka som
man vill återinföra i psalmboken. Döda och ännu inte födda
av det egna folket hör till men inte de som kommer från
andra kulturer. Begreppet ras som sorteringsinstrument har
bytts mot kultur som ses som statiskt och oföränderligt.
Hejdenberg, J. (2009, september,
13). Sd använder kyrkovalet som genrep Arbetarbladet. [WWW dokument]
URL http://arbetarbladet.se/nyheter/
gavle/1.1350328-sd-anvander-kyrkovalet-som-genrep (2010-12-01).
Lodenius, A.-L. (2010). Sverigedemokraternas historia. I H.A.
Bengtsson (Red.), Högerpopulismen.
ELISABE TH GERLE
En antologi om Sverigedemokraterna.
Stockholm: Premiss förlag.
Lodenius, A.-L. & Wingborg, M.
(2009). Slaget om svenskheten. Ta
debatten med Sverigedemokraterna.
Stockholm: Premiss förlag.
Mattson, P. (2009). Sverigedemokraterna in på bara skinnet. Stockholm:
Natur och Kultur.
NSKAP
ONSKU
I RELIGI
NSK AP
ing En
en
ildning
tb
läraru
tEmenasarbeten i
NSK
IGIO
A
TEM
I RE
RE
RA
VI SN
N LÄ
ER
GE
ND
NIN
RE
FÖ
E
ND
S AV
2007 RE -U
GE
VA
2•
fe!
to Li g etik
me
in
elco
ik kr
> W lemat
ob
a ögon> Pr ekt
sp
andr
nom
och re ng
en ge rståelse
ni
m
rld
fö
Bedö
> Vä
l för
Mål –
llspe
–
Ro
n
en
>
tik
pssy
prak
nska
> Ku
efulla
n värd
> De
ltal
t til
a et
ke
t fång tertan
> At m för ef
> Ru
NG
ENI
FÖR
AV
LL SP
ES
UTG
&
ion
g
i
l
Re
r
ågo
r
f
s
Liv
UT
LE
IN G
LIG
IO NS
KU
NS
KA
P
g
isnin
derv
-un
e re
and
Lev
NR
NI NG
ER VIS
I REL
07
-U ND ARE
1 • 20 EL I RE EN LÄR
TEMA
ingen
visn
nder
i re-u
llspel
Ro
en
ldning
arutbi
la
inom lär
och sko
rbetet
själavård
a?
mensa
erapi,
» Exa
rad yog
e
jektive
m psykot
i Sverig
» En sub ella frågor ino
elkultur
a skolan
torcyk
nti
nsk
ste
mo
sve
n
» Exi
i den
– Kriste
s plats
pallen
» Slöjan
på bön
frälsar’n
» Med
RO
EN
UN
SKA
P
Exam
NR
ENIN
GEN
tbi ldn
SKU
lär aru
0
• 201 rbE tEn i RE I RELI GION
LÄRA
nsa
FÖR
ES AV
UTG
Exa mE
förh ålln
Vi behöver bli fler i FLR!
nent
Om Du ordnar en ny medlem/abon
er 2011!
får Du själv gratis medlemskap und
etik, samt
och lära ut
» Att lära,
mnet
religionsä
utmaning
ndsarbete
» Etiken och
pedagogisk
es värdegru
man – en
r – om lärar
» Etiska dilem
emotione
ans
jor, fasta och
sätt
etisk relev
» Ansiktsslö
ett värdigt och attityder har
en
alta alla på
» Att gest lär ut, dina antagand
du
– det
NR 3
UTGES
finnA
AV FÖREN
INGEN
LÄRAR E
NR 2 • 2010 etik och
tå
ingss ätt
Att förs
Extra Erbjudande!
llningssätt
att finna förhå
r
rågo
f
s
v
i
L
ion &
g
i
l
e
R
Du får fyra intressanta nummer av
Religion & Livsfrågor och FLR:s årsbok.
Att för
r
sfrågo
v
i
L
&
n
Religio
Sätt in 250 kr på FLR:s
plusgirokonto 15 69 53-2
(Studerande 100 kr, pensionär 200 kr).
tt
A och finna förhållningssä
teMstå
etik
Livsfrågor
Religion &
Nu är det dags för
årsavgiften 2011!
Välkommen till FLR:s Årsmöte 2011!
I år hålls mötet på Malmö Högskola, Hus Orkanen, Våning 4.
Lördagen den 26 mars 2011
progrAM
13:30-14:30
14:30-15:00
15:00-17:00
Religionskunskapsämnets nya kursplaner sal B423, Annika Lindskog & Olof Franck
Kaffe med dopp
Årsmötesförhandlingar sal C435
Alla intresserade hälsas välkomna – såväl befintliga som blivande medlemmar!
Anmäl gärna ditt deltagande till Bodil Liljefors-Persson, [email protected].
T r o, vä r d e o c h p o l i T i k 1 : 1 1
| 11
JAn hJärpe & olof fr Anck
Att hantera
populistisk
debatt om islam
Sverigedemokraternas uttalanden om islam kan ses som en del av en vidare europeisk
populistisk debatt om islam. Det menar Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi vid
Lunds universitet, som i mailväxling med Olof Franck redovisar utmärkande drag i en
sådan debatt och diskuterar hur dess huvudargument kan bemötas.
Inte minst Jimmie Åkessons uppmärksammade artikel i Aftonbladet den 19 oktober 2009 har gjort att Sverigedemokraternas
uppfattning om islam har kommit i fokus. Vilken är din tolkning av denna uppfattning?
Partiet har inte någon verklig uppfattning om islam som
empirisk företeelse, utan repeterar teman som vi känner
igen från debatten inför den Schweiziska minaretförbudsomröstning, från Wilders propaganda i Holland, och även
från Bal Thackereys antiislamiska propaganda i Bombay
och den indiska debatten. Det rör sig om stående teman
utan inbördes samband. I opinionsbildningen spelar det
som kallas ”ögonblickskommunikation” en stor roll. Nya
media har inneburit en global spridning av propaganda,
en snabb åtkomlighet för påståenden och utvalda faktoider
som vi sedan möter i opinionsbildningen i land efter land,
samma påståenden och teman i opinionsbildningen i Indiens
hindutva-populism, i motsättningarna på Balkan, i debatten
i Danmark, i USAs ”bibelbälte” och bland dess högerdebattörer.
Teman och karakteristiska drag i SDs och i de liknande
partiernas propaganda är följande:
a. Karakteristiskt för islamofob propaganda (i likhet med
den nazistiska antisemitiska) är att den gärna pekar på
”vad som står i texterna”, och anför citat från respektive
religions skrifter. Men man frågar då inte efter hur de
troende själva uppfattar de textställena, eller vilket vikt de
eventuellt lägger vid dem (om alls!).
b. ”Shariarädslan”: Idén om att islamisk ”sharia” alltid är
just de extrema formerna som vi sett hos talibanregimen i Afghanistan eller hos ash-Shabâb i Somalia. Man
bortser från den faktiska shariadebatt som finns i den
muslimska världen och de starkt olika ståndpunkter som
finns i den.
c. Temat ”den förtryckta muslimska kvinnan”. Någon analys av förhållandet mellan patriarkala samhällen och hur
12 |
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
den religiösa traditionen används finns inte med. Förekomsten av islamisk feministteologi och den intensiva
debatten om könsrollsfrågor i den muslimska världen
bortser man från eller snarare: den är man okunnig om
och inte intresserad av, eftersom den stör propagandabilden.
d. Ett högst kuriöst tema som är något mindre i bruk i den
svenska debatten men förekommande på annat håll är
”hämndtemat”: Eftersom kristna grupper är förföljda
eller diskriminerade i vissa muslimska länder så ska ”vi”
ge igen genom att diskriminera muslimer. (Ett egendomligt tema verkligen. Skulle kristna i Pakistan få det bättre
då?)
e. Temat med den förtryckta kvinnan kombineras med
temat att muslimer är farliga. I den schweiziska debatten
spreds en affisch som föreställde ett stort antal minareter
utformade som missiler. Man kan notera att ingen av
Schweiz’ fyra minareter ser ut så. Intill dessa minaretmissiler står en lång kvinna i heltäckande svart klädsel.
Hon ser mycket hotfull ut – och inte alls förtryckt. Men
konsekvens är knappast det som kännetecknar den här
propagandan.
f. Ett mycket använt tema är idén om den ”demografiska
aggressionen”, uttytt: Muslimer får så många barn att det
och det årtalet blir de i majoritet och ”tar över makten”.
Ett tema som var vanligt i den serbiska propagandan
1990 inför den etniska rensningen i Balkankrigen som
startade då. Mycket spritt också i Sverige. Tankefelet i
det här temat är antagandet att alla barn som föds av
muslimska föräldrar blir extremister och hårda islamister. Verkligheten ser helt annorlunda ut: De flesta barn
till muslimska föräldrar blir lika sekulära som andra
barn. ”Avislamiseringen” i samhället är lika tydlig som
”avkristningen”. Och den minoritet som blir troende och
praktiserande blir det allra oftast i någon helt fredlig och
Muslimerna är vårt
största utländska hot
Rubrik från debattartikeln
i Aftonbladet den 19 oktober 2009
opolitisk form. Vi kan redan nu se att det finns muslimer
i alla riksdagspartierna utom i SD, och att det inte finns
något islamistiskt parti i Sverige. Det finns helt enkelt
inget underlag för det.
g. Temat “den farliga muslimen” är rätt ofta formulerad
i slagordet ”Alla muslimer är inte terrorister men alla
terrorister är muslimer”. Hörs ofta också i den svenska
debatten. Det är ett egendomligt påstående med tanke
på den europeiska statistiken. Vi har sedan våren 2010
EU:s statistik över terrordåd i EU-länderna under året
2008. Inget enda av bombattentaten och liknande i
EU-länder under det året, 515 stycken, utfördes av en
muslim. Den gruppering som gjorde flest attentat var
baskiska separatister. Därnäst kom korsikanska separatister. Ett annat faktum är att de utan jämförelse allra flesta
offren för terrorattentat utförda av muslimska jihadister i
den muslimska världen är just muslimer.
h. Dessa teman kombineras som regel med en allmänt
negativ inställning till invandring och invandrare. Alla
invandrare ses som ”muslimer” och så kopplas det till
temat om kostnader och arbetslöshetssiffror.
i. Ett tema som är starkt framträdande utan att det specificeras
närmare av SD är det etniskt-nationalistiska. Svensk är bara
den som har svenska som modersmål och svensk härstamning. Då framställs islam som något ”osvenskt”, medan
kristendom och judendom rubriceras som ”svenska”. I den
europeiska debatten ses då också islam som ”främmande för
Europa”. Detta är ett mycket egendomligt påstående med
tanke på att man då bortser från den östeuropeiska islam, de
olika muslimska folkgrupper som finns i Bosnien, Makedonien, Albanien, Kosovo, Montenegro, Grekland och
Turkiet, förutom de som finns i Ryssland och i Kaukasus.
I Östeuropa är islam inte en invandrarreligion utan
en i högsta grad europeisk företeelse. Det har funnits
muslimer i Europa längre än det har funnits kristna i
T r o, vä r d e o c h p o l i T i k 1 : 1 1
| 13
Danmark och i Sverige. Och inte
att förglömma: Den sunnitiska
islams kalif var under cirka
fyrahundra år europé (1540-tal till
1924) och residerade i det som
idag är Europas största
stad, Istanbul. Det är
alltså viktigt att ta med
i bilden de europeiska
formerna av islam och
muslimsk fromhet.
I skolans religionskunskapsundervisning kan
ett av målen sägas vara att motverka generaliseringar och förutfattade meningar om religiösa och icke-religiösa livsåskådningar.
På vilket sätt bör man arbeta mot detta mål när det gäller
undervisning om islam?
Man bör se i första hand på hur religion och religiös
tradition faktiskt fungerar, alltså ha ett antropologiskt och
inte ett teologiskt perspektiv. Det gäller att observera detta
faktum att religionstillhörighet inte är determinerande, att det
inte är den som i första hand bestämmer hur konkreta människor tänker och handlar. Den första felaktiga premissen i
debatten är ju att man tänker sig att den formella religionstillhörigheten skulle vara en väsentlig markör, att den avgör
hur människor tänker, tror, tycker och handlar. I verkligheten är det väldigt sällan fallet. För de allra flesta människor
är det annat som är viktigare, familjen, barnens trygghet,
utbildning och framtid, arbetslivet, pengar, kärlekslivet,
fotboll. Drivkrafterna bakom individens handlande är sällan
religiösa ens när de uppfattas och kläs i religiösa termer.
Den andra felaktiga premissen som undervisningen bör
motverka är att en religion skulle vara en ens någotsånär
enhetlig företeelse, och att den skulle vara oföränderlig. Både
historia och nutid visar att religioner förändras, omtolkas,
får andra funktioner, inte minst i samband med migration.
Mångfalden och motsägelserna inom det som kallas en
religion är oräkneliga. Det gäller att betona att religioner inte
existerar i sig. Det som finns, det som existerar är människor
14 |
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
av kött och blod, och det finns inte två individer som är lika,
och ingen människa finns som inte ändrar synsätt under
livets gång. Kollektiva karakteristiker är missvisande.
Det tredje misstaget som bör motverkas är föreställningen att människor i gemen skulle göra som religiösa
ledare eller aktivister säger. Det är lätt att konstatera att så
inte är fallet. Olika ledare har sina flockar av anhängare, men
de är inte representativa för flertalet. Människor plockar
ur den religiösa traditionen det de trivs med, det de finner
användbart eller tilltalande – resten lämnar man därhän.
Föreställningen om att människor skulle vilja ha teokrati
med diktatoriska religiösa ledare i spetsen är fel. Empiriska
undersökningar visar att minst 80 procent av människor
i den muslimska världen vill ha demokrati och mänskliga
rättigheter. Vi kan här hänvisa till det stora forskningsprojektet World Values Survey, och till dess rapport Islam, Gender,
Culture, and Democracy (red. Ronald Inglehart; de Sitter
Publications, 2003), och till projektets senare publikationer, i
tryck och på nätet.
Och sök tillsammans med eleverna efter det relevanta
svaret på frågan varför människor migrerar från ett land
till ett annat. Är motivet att sprida en viss religion? Knappast. Människor migrerar för att man har det svårt, för att
undkomma våld, för att man hoppas få det bättre, för att få
arbete, för att känna trygghet, för att slippa förföljelse, och
inte att förglömma: för att finna arbete, för att försörja sig.
Det händer till och med att man emigrerar för att kunna
utöva sin religion fritt utan tvång. Men religiösa skäl för migration är det ytterst få som har.
Av och till möter man framställningar där islam intar en
motsatsposition i förhållande till ett demokratiskt samhälle
präglat av jämställdhet, likaberättigande och individuell frihet.
På vilket sätt kan en sådan polariserad tolkning kritiseras?
Genom att ta fram empiriskt material om vad människor
faktiskt tycker och tänker i politiska frågor, och att relatera
det till sociala, ekonomiska och politiska realiteter – såsom
har argumenterats i övrigt i denna framställning.
JAn hJärpe & olof fr Anck
MArie deMker & olof fr Anck
Hur karaktärisera
Sverigedemokraterna?
Ett antal termer och begrepp har använts för att på skilda sätt karaktärisera SD.
Man kan fundera över vilka av dem som det egentligen finns saklig grund för.
Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet svarar i korrespondens med Olof Franck på frågor om bland annat främlingsfientlighet, demokratisyn och högerextremism.
Sverigedemokraterna beskrivs ofta som ett högerextremistiskt
och främlingsfientligt parti. Vilket stöd finner man i dess
partiprogram för en sådan karakteristik?
Högerextremistiskt är en placering på en skala som
läsaren/lyssnaren antas känna till. Vad man menar är att
partiet ideologiskt i frågan om naturlig jämlikhet (vänster) och naturlig ojämlikhet (höger) befinner sig längt ut
till höger. Vänster och höger omformas konstant under
årens gång och de flesta europeiska väljare förmår att
skilja på vänster och höger genom dikotoma svar: lägre/
högre skatter, statlig styrning/företagens frihet eller t o m
betyg/inte betyg i skolan. Ståndpunkter kommer i en viss
politisk kontext att förknippas med vänster och höger. Jag
menar att det är otydligt att kalla SD högerextremt om
man tittar på partiideologin, det finns inget stöd för det.
Det finns dock stöd för en i huvudsak nationalkonservativ
linje i partiets ideologi. Främlingsfientligt är partiet också
då man ständigt målar upp ett hot i form av inträngande
kulturer och sedvänjor “utifrån”. Det som är främmande
vill partiet hålla borta. På det sättet är det rimligt att kalla
partiet främlingsfientligt.
Hur skulle du säga att Sverigedemokraternas program kan
betraktas i ljuset av den demokratiska värdegrund som ska
genomsyra verksamhet och relationer i skolans värld, med
aktning och respekt för varje människas egenvärde, solidaritet, jämställdhet och likaberättigande?
Jag kan inte uttala mig om varje detalj i programmet –
det finns dessutom flera olika program med lite olika status. SD:s partiideologi är dock vare sig odemokratisk eller
anti-parlamentarisk, dock menar man att var personer är
födda och vilken kultur man har avgör hur man behandlas. Personer med vissa sedvänjor skall inte få utöva dem.
Å andra sidan, så har vi hanterat olikheter under lång tid.
Könsstympning är inte tillåtet. Vad SD gör är att man
definierar in många fler sedvänjor och uttryck i den grupp
som vi inte bör acceptera. Man snävar av det som kallas
“svenskt”. För SD:s del är det upp till bevis om man vill
medverka i kampen för jämställdhet, likabehandling och
individuella rättigheter. Det är vad jag kallar en empirisk
fråga.
Sverigedemokraternas framgångar i valet den 19 september
har väckt starka reaktioner på många håll. Hur ska man
tolka dessa reaktioner?
Många är rädda att det är ett uttryck för ökad främlingsfientlighet (det är det inte) och andra är rädda att det kan
mobilisera fler som är negativa till invandrare och t.o.m.
rasism (vilket kan vara fallet). Reaktionerna visar att det
finns en skillnad mellan SD och andra partier i att man
ifrågasätter den liberala människosyn och den liberala
demokrati som vi har i Sverige, detta vill man ersätta med
en nationalkonservativ ideologi och med en mer populistisk demokrati (där majoriteten bestämmer).
MArie deMker & olof fr Anck
T r o, vä r d e o c h p o l i T i k 1 : 1 1
| 15
fredrik gregoriUs
Islamofobi:
ett problematiskt begrepp
Det finns idag en tilltagande fientlighet mot islam som behöver uppmärksammas,
analyseras och diskuteras. Ofta beskrivs utvecklingen som uttryck för islamofobi vilket
Fredrik Gregorius, fil.dr. och lektor vid Internationell Migration och Etniska Relationer
(IMER) på Malmö högskola, finner problematiskt. Ingen beskriver sig som islamofob
lika lite som man betecknar sig som antisemit. Begreppet har en generell negativ laddning. Samtidigt är behovet av att benämna dessa förhållningssätt, beskriva och synliggöra dem betydande.
Idag är det inte längre möjligt att avfärda partier som Sverigedemokraterna som marginella. Partiet är inte ett ensamt
fenomen som existerar i en isolerad bubbla utan ett symptom på en bredare politisk trend i Europa. Valframgångar
i Sverige och övriga europeiska länder visar att det handlar
om en växande rörelse, en som vi måste kunna studera och
analysera på ett vetenskapligt sätt och därigenom reflektera
över hur vi skall förhålla oss till. När man närmar sig ämnet
ser man dock snabbt att det finns brister och problem i analysspråket vi använder oss av. Många gånger bemöter vi fenomenet med termer som kan te sig normativa och ospecifika.
Ett exempel på detta är hur vi skall analysera inställningen
till islam som vi finner hos partier som Sverigedemokraterna.
Hur skall vi kunna närma oss och analysera den ökade fientligheten mot islam utan att vi skapar begrepp och termer
som är allt för normativa och som stänger ner möjligheten
att prata kritiskt om islam i andra sammanhang?
fienTligheTen MoT islAM
Att det finns en ökad fientlighet mot islam i både Sverige och
resten av Europa är omöjligt att förneka även om det är svårt
att belägga huruvida det är så utbrett som författare som
Mattias Gardell och Andreas Malm vill göra gällande. Muslimer har speciellt efter 11 september blivit en utsatt grupp
för diskriminering och politiska kampanjer i många delar
av västvärlden. I den ökade rädslan för muslimsk terror har
nationalistiska och högerpopulistiska rörelser i västvärlden
sett en möjlighet för ökade sympatier. Hotet från islam har
därmed fått en allt mer central roll i politiken och i många
avseenden har rädslan för islam konkurrerat ut rädslan för
etnisk blandning (Malm, 2009, s. 124 ff.).
I en attitydundersökning från 2007 av Integrationsverket framkommer bland annat att samtidigt som svenskar
generellt sett blivit mer toleranta och positiva till mångkultur
har inställningen till islam blivit mer negativ. Av de 2418
personer som besvarade enkäten ansåg bland annat 4 av 10
16 |
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
att muslimsk invandring borde begränsas vilket tyder på en
liten ökning gentemot tidigare undersökningar (Integrationsverket, 2007. s. 53). Bilden som presenteras är fortfarande
att en klar majoritet av de tillfrågade inte ser islam som ett
hot men att det finns en ökande minoritet som gör det, speciellt bland män och lågutbildade (Integrationsverket 2007,
s. 54). Statistiska undersökningar är självklart alltid problematiska men kan ge en indikation av situationen. I samband
med Sverigedemokraternas valframgång går det även att
konstatera att troligen minst 5,7 procent av Sveriges röstande
befolkning har en betydligt negativ bild av islam.
sverigedeMokrATernA och islAM
Det är i relationen till islam och muslimer som Sverigedemokraterna är mest kompromisslösa. Partiet vars politik
idag är baserad på en öppen nationalism. Med andra ord:
svenskhet ses i teorin inte enbart som en genetisk egenskap
utan även som något som är möjligt att erhålla genom stark
assimilation, vilket innebär få möjligheter för muslimer
att assimileras. Att islam som religion skulle kunna ändras
och anpassas ses som helt omöjligt. Den 19e oktober 2009
publicerade Aftonbladet en debattartikel av Jimmie Åkesson
under rubriken ”Muslimerna är vårt största utländska hot”
(en rubrik Åkesson dock själv inte valt). Artikeln utsattes för
stark kritik och Aftonbladets chefredaktör Jan Helin försvarade samma dag publiceringen genom att hävda att nu hade
Åkesson visat sitt sanna ansikte (Helin, 2009). Tanken var att
en sådan grov artikel skulle avskräcka folk från att rösta på
partiet och göra det mindre rumsrent. Som vi vet idag blev
detta inte effekten och snarare ledde artikeln till ett ökat stöd
för Åkesson. För sina potentiella väljare framstod han som
en hjältemodig sanningssägare som vågade ta upp det som
andra politiker var för fega att tala om. Att rikta in sig mot
islam som en huvudfiende gjorde det möjligt för partiet att
nå ut till bredare grupper av väljare än tidigare vilket därmed
kan ses som ett exempel på en ökande fientlighet gentemot
Fredrik Gregorius
islam. Existensen av en sådan fientlighet
är inget nytt och medvetenheten om
detta har under åren blivit allt mer uppmärksammad. Samtidigt är det också ett
komplicerat socialt fenomen och frågan
om hur man skall definiera fenomenet är återkommande. Det vanligaste
begreppet för att analysera utvecklingen
är idag islamofobi. Som kommer tas
upp nedan är det dock ett långt ifrån
oproblematiskt begrepp.
proBleM Med
islAMofoBi BegreppeT
håller vid Internationell Migration
och Etniska Relationer, Malmö
högskola bland annat en kurs om
högerpopulism, främlingsfientlighet
och islamofobi. Han disputerade
2009 med avhandlingen Modern
asatro; att konstruera etnisk och
kulturell identitet vid Centrum för
Teologi och religionsvetenskap vid
Lunds Universitet. Han bedriver
forskning och föreläser om bl.a. om
kopplingen mellan religion, politik
och nationalism i Europa och USA.
Utöver detta har han publicerat
artiklar om olika nyandliga rörelser.
Den mest kända definitionen av
islamofobi kommer från den brittiska
antirasistiska organisationen Runnymede Trust som 1997
definierade islamofobi som: ”dread or hatred of Islam and
therefore, to the fear and dislike of all Muslims” (Runnymede Trust, 1997). Runnymede Trust ställer utöver denna
enkla definition upp åtta punkter som de ser som betydande
för att definiera islamofobi, bland annat en essentialistisk syn
på islam som oföränderlig. Begreppet är långt ifrån okontroversiellt och har kritiserats för att vara för brett och därmed
riskera att inkludera alla former av kritik mot islam (se t.ex.
Ouis 2009). Dock har det idag blivit det mest etablerade
begreppet vilket gör att man måste förhålla sig till det.
Ett ytterligare problem med begreppets användning
har varit att det ofta blivit starkt politiserat. Två av de
mest betydande böckerna om islamofobi Andreas Malms
Hatet mot Muslimer (2009) och Mattias Gardells Islamofobi
(2010) präglas båda av ett tydligt politiskt ställningstagande.
Exempelvis finner vi hos både Malm och Gardell en återkommande referens till ”liberaler” som bärare av islamofoba
föreställningar (t.ex. Malm 2009, s. 221 f.). En tämligen
homogen bild formas hos Gardell och Malm av deras tolkning av den liberala hållningen. Liberaler, menar författarna,
framhåller västvärlden som norm och anser att alla andre
borde underkasta sig den (Gardell 2010, s. 16). Därigenom
framstår nästan islamofobin som impregnerad i den liberala
debatten och motstånd mot islamofobi bland liberaler osynliggörs vilket är tragiskt då båda böckerna i övrigt på goda
empiriska grunder lyfter fram ett aktuellt och betydande
problem. Dock bör vi vara medvetna om att en del liberala
debattörer eller politiker sagt och propagerat för åsikter som
kan anses vara islamofoba men att måla
ut liberalismen som speciellt mottaglig
för detta är problematiskt. Man skulle
kunna läsa in, beroende på ens definition av islamofobi, en sådan hållning
i vilken politisk kontext som helst,
inklusive socialismen.
Detta leder in på ett ytterligare
problem. Islamofobi är ett begrepp som
används av utomstående. Utpekade islamofober anser sig inte själva vara islamofober. Därmed blir det alltid en fråga
om tolkning, om att begreppet måste
läsas in i olika åsikter. Samma problem
finns också med andra liknande begrepp
som homofobi, antisemitism och rasism
även om de sista två från början inte var negativa begrepp för
deras anhängare (Gardell, 2010, s. 14).
AvslUTning
Islamofobibegreppet har onekligen brister och de som
idag använder det behöver återkommande reflektera och
självkritiskt granska sitt bruk av det. Samtidigt kan kritiken
mot begreppet lätt mörka det faktum att det beskriver ett
allvarligt samtida problem. Även om gränsen mellan till
exempel islamofobi och religionskritik kan vara flytande och
även om det finns klara brister i hur begreppet används går
det inte att undgå det faktum att det idag finns en ökande
fientlighet mot muslimer, att en betydande minoritet av Sveriges befolkning ser dem som ett hot. Sverigedemokraternas
valframgångar borde ha varit en väckarklocka för det. Något
enkelt förhållningsätt finns dock inte och i likhet med andra
begrepp som antisemitism kommer begreppet tolkas och
värderas kontinuerligt. Som en generell regel för att närma
sig islamofobi inom högerpopulistiska partier kan det vara
värt att notera att islamofobi inte har med islam att göra. I
kritiken mot islam bland dagens högerpopulistiska partier
finner vi i grunden en kritik vars främsta syfte handlar om
kampen att få definiera den egna kulturen. För högerpopulistiska partier uppkommer en koppling mellan islams
närvaro och en upplevd kris för västvärlden som går bortom
islam. Därmed tolkas islam som ett symptom på krisen men
orsaken och lösningen handlar om något annat.
fredrik fregoriUs
liTTerATUr
Gardell, M. (2010). Islamofobi. Stockholm: Leopard Förlag.
Integrationsverket. (2007). Integrationsbarometer 2007. Norrköping:
Integrationsverket.
Helin, J. (2009, oktober, 19). Åkesson visar sitt sanna jag. Aftonbladet.
Malm, A. (2009). Hatet mot muslimer.
Stockholm: Atlas.
Ouis, P. (2009). Det heter Muslimofobi. Arena.
Runnymede Trust (1997). Islamophobia: A Challenge For Us All. Runnymede Trust.
Åkesson, J. (2009, oktober, 19). Muslimerna är vårat största utländska hot.
Aftonbladet.
T r o, vä r d e o c h p o l i T i k 1 : 1 1
| 17
lovisA BergdAhl
Demokratins paradox
och dialogens (svåra) möjligheter
Samhällets förväntningar på och tilltro till skolans förmåga att hos eleverna förankra en
specifik värdegrund är stark. Inte sällan framhålls dialogen som vägen dit. Men utgången
av ett demokratiskt samtal kan knappast vara givet på förhand menar Lovisa Bergdahl,
lektor vid avdelningen för religionsvetenskap på Södertörns Högskola. Tendensen att
överbetona den liberala traditionen, som slår vakt om vissa särskilda värden, och underbetona den demokratiska ger en oförmåga att hantera mångfald. Det leder till att
konsensus snarare än politisk förhandling sätts i första rummet.
Tolerens ingen nÖdvändig fÖlJd Av diAlog
Religiös tillhörighet låter sig inte längre definieras i enlighet
med en protestantisk syn på religion som text, tro, och som
en inre, privat övertygelse. Religion tar sig konkreta, synliga
uttryck i det offentliga rummet och i ett samhälle som ser
sig självt som sekulärt tycks detta leda till ökande spänningar
mellan ”det religiösa” och ”det demokratiska”. Samtidigt kan
vi konstatera, vilket det här numret av Religion & Livsfrågor ägnar särskild uppmärksamhet, ett ökande intresse för
invandrar- och främlingsfientliga partier i flera europeiska
länder: partier som drivs av en aversion mot olikhet och pluralism och vars nostalgiska och uppdiktade vurm för ”svunna
tider” ofta tar sig rasistiska och islamofobiska uttryck.
I ljuset av dessa spänningar är förväntningarna på samhällets utbildningsinstitutioner höga. Det är i och genom
utbildning som demokratiska och toleranta medborgare
kan skapas och skolan sägas spela en nyckelroll, både för att
förhindra framtida konflikter och för att ”bota” de kommunikativa sammanbrott som tycks följa i islamofobins och
främlingsfientlighetens spår. Dialogen spelar en viktig roll
för det demokratiska samhället eftersom det är med hjälp av
samtal, menar man, som en ökad tolerans och en fördjupad
förståelse för olikheter kan skapas. I den svenska skolan har
dialogen fått en nyckelroll, något som kommer till uttryck
inte minst genom betoningen på ”deliberativa samtal”,
”kommunikativ etik” och ”elevinflytande”. Att alla som
arbetar i skolan ska sträva efter att ta fram konflikter och
avvikande åsikter i ljuset, avväpna dessa genom sakliga, allsidiga och rationella samtal och hitta en gemensam väg framåt
är, i övergripande ordalag, det deliberativa samtalets mål.
Syftet med den här artikeln är att gå en delvis annan
väg och att problematisera det ibland förgivet tagna positiva
sambandet mellan (mer) dialog och (mer) demokrati. Dialog, som jag ser det, är inte med nödvändighet en nyckel till
framgång för att komma tillrätta med konflikter, fundamentalism och främlingsfientlighet. Dialogen sägs ofta kunna
öka vår förståelse för och vår kunskap om varandra, men
18 |
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
det är långt ifrån säkert, menar jag, att mer kunskap och
förståelse med nödvändighet leder till harmonisk samvaro.
Varför skulle det inte istället kunna bli så att ju mer jag vet
om dig, om vad som får dig att anamma exempelvis rasistiska
åsikter, ju svårare blir det att leva tillsammans. Min poäng är
denna: dialog är inte något botemedel mot pluralismens och
mångfaldens avigsidor utan en riskabel process där utgången
inte är på förhand given. Samtidigt tycks dialog vara en
förutsättning för ett liv tillsammans med andra så frågan är:
vad kan vi förvänta oss av dialogens möjligheter, som lärare
och skolpersonal, om den risk bejakas som varje verklig
dialogsituation tycks innebära? Inte sällan har dialog setts
som ett sätt att fostra våra elever till värderingar som frihet
och tolerans (vilket i sig är en paradox). Men om dialogen
inte ska bli instrumentell och om de som deltar i dialogen
inte ska behandlas som brickor i ett förutbestämt spel, vilka
möjligheter har då dialog inom utbildning och vilka svårigheter kan den medföra? För att kunna svara på dessa frågor
behöver vi problematisera begreppet demokrati, så låt oss
börja med detta.
en liBerAl TrAdiTion och en deMokrATisk
Den demokratimodell som våra västerländska samhällen
vilar på är den modell som i den anglo-saxiska världen går
under namnet ”liberal democracy” (Held, 2006). I Sverige
talar vi ofta enbart om ”demokrati” och ”demokratiska värden” medan man i länder som Storbritannien och USA talar
om ”liberal democracies” och ”liberal democratic values”.
Vad uteslutandet av begreppet ”liberal” tenderar att göra oss
blinda för i Sverige är att den demokratisyn som vårt samhällsliv vilar på är en kombination av två, delvis motstridiga,
traditioner: den liberala och den demokratiska.
Den demokratiska traditionen har sina rötter i antikens
Grekland och är framför allt politisk till sin karaktär. Etymologiskt härstammar begreppet demokrati från latinets ’demos’
(folk) och ’cratos’ (kraft), och i centrum för denna tradition
står folkets kraft (eller möjligheter) att öppet förhandla om
värden, politik och livsformer i det offentliga rummet. Den
denna modell inte som ett demokratiskt förfaringssätt utan
liberala traditionen har sina rötter i sjuttonhundratalets uppsom ett sätt att, bildligt talat, amputera det ena (demokralysning och är i grunden moralisk. Denna tradition har ett
tiska) benet på den liberala demokratins kropp. Att slå fast
individualistiskt fokus och i centrum står klassiska liberala
vissa värden ses som ett sätt att stänga ner den demokratiska
värden som alla har sin grund i individens rättigheter. Det vi
processen och minimera folkets kraft att agera politiskt.
talar om SOM liberal demokrati vilar således på en paradox
Utmaningen för en ”demokratisk demokrati” är istället
där den liberala traditionen strävar efter att etablera vissa
att kanalisera fiendskap och konflikter (antagonism) så att de
(liberala) värden och den demokratiska
inte urartar till våld utan antar demotraditionen strävar efter att möjliggöra
kratiska former. Målet är att förvandla
Lovisa
Bergdahl
politisk förhandling och överläggning.
fienden till en erkänd motståndare (agoär religionslärare och disputerade
På senare år har ett växande antal
nism) och skillnaden mellan dem är att
2010 vid Pedagogiska institutiodemokratiteoretiker kommit att
fienden är den jag vill omintetgöra eller
nen, Stockholms universitet med
anamma något som kallas för agonistisk
utvisa från den politiska förhandlingen,
avhandlingen Seeing Otherwise:
eller radikal demokrati (Laclau, 2005;
medan motståndaren är den medspeRenegotiating Religion and DemoLaclau & Mouffe, 1985; Mouffe, 2000;
lare vars åsikter jag inte delar men vars
cracy as Questions for Education.
2005; Thomassen & Tønder, 2005).
rätt att hysa dessa åsikter jag tvingas
Hon är för närvarande lektor i
Genom att ta sitt avstamp i den liberala
försvara. Summa summarum: genom
Religionsvetenskap och undervisar
demokratins paradox och en distinktion
att sätta det politiska förhandlandet
på lärarprogrammet vid Södertörns
mellan det moraliska och det politiska
om värden, övertygelser, och livsstilar i
Högskola.
(något som man alltså menar att den
centrum och genom att göra fiender till
liberala demokratin blandar ihop), betomedspelare lever vi demokratiskt, något
nar man inom radikal demokrati att det
som förespråkarna av radikal demokrati
är det politiska förhandlandet som gör demokratin demotalar om som en ”demokratisering av demokratin”.
kratisk, inte det hegemoniska etablerandet av vissa liberala
den rAdikAlA deMokrATisYnens nYA perspekTiv
värden.
En
mycket mer detaljerad redogörelse för ovanstående demoVad radikal-demokratiska teoretiker kritiserar den libekratisyn
låter sig inte göras på dessa sidor, men som avslutrala demokratin för ha misslyckats med, är möjligheten att
ning
skulle
jag vilja lyfta fram fyra konkreta områden där
hantera pluralism och mångfald. Detta beror i första hand
den radikala demokratisynen erbjuder oss nya perspektiv:
på dess strävan efter konsensus, menar man, och att den
ser konflikter som problem som ska lösas, så att säga, innan
1. Synen på begreppen religion och demokrati: Med betoningen
demokrati kan komma till stånd. Radikala demokratiteorelagd på den demokratiska traditionen skapas alla begrepp,
tiker ser istället pluralism och konflikt som nödvändiga eleliksom alla identiteter, i en ständig förhandlingsprocess.
ment i en livaktig och demokratisk demokrati. Konflikter är
Vad demokrati eller religion betyder är således inte något
alltså inte nödvändigtvis ett tecken på att något är ”fel” utan
fast och givet utan ett resultat av en viss förhandling i en
på politisk aktivitet och, således, ett tecken på ett levande
viss historisk kontext. Detta betyder att vad vi i en viss tid
samhälle.
kallar ’demokrati’ står i relation till vad vi i samma tid talar
Något som Freud påtalat för längesedan men som
om som ’icke-demokrati’ och, vidare, i relation till vad vi
politisk teori har tenderat att försumma, menar man, är
kallar ’religion’. Det betyder också att varken religion eller
att undertryckt affekt tenderar att blossa upp i oväntade
demokrati är något som ”finns” i empirisk mening – det är
situationer och anta okontrollerade former. En av utgångsinte något vi kan sägas ”ha” eller ”vara” – utan något som
punkterna för radikal demokrati är att själva definierandet av
vi gör. Om vi betonar den demokratiska traditionen och
människans identitet (man talar hellre om identifikation än
den demokratiska demokratin är alltså demokrati något vi
identitet) är en politisk process som växer fram i ett nät av
lever (eller inte lever). När vi talar om demokrati i skolan
relationer. Människan är alltid något mer än vad våra katebehöver vi dels fråga oss om skolan alls kan vara demokratisk
gorier kan fånga och hon är inte bara rationell, hon är också
eftersom lärare och elever inte möts under jämlika förhållanpassionerad och affekterad. Hon drivs inte bara av tankar
den. Om vi ändå vill hävda att utbildning på något sätt har
utan också av känslor vilket betyder att man inom den teori
med demokrati att göra borde frågan bli, utifrån ovanstående
ser känslor, passioner och affekt som en del av det politiska
diskussion, om det är förhandlandet eller värdena som är
livet, inte som ett hot mot det. Detta betyder i mer vardagi fokus. Alltså, förespråkar vi den demokratiska eller den
liga termer att där vi finner konflikter där finner vi också det
liberala traditionen? Vilket vi väljer har, menar jag, betydelse
som människor älskar och brinner för. Att undanröja konför hur vi ser på konflikter och mångfald: är detta något som
flikter undanröjer samtidigt de saker som angår oss, något
ska undanröjas innan utbildning kan komma till stånd, eller,
som varje samhälle som strävar efter en levande demokrati
är det något som måste finnas i utbildning för att ”skola”
bör beakta, menar den radikala demokratin. Ett samhälle
inte endast ska bli en statisk process av (kunskaps)reprodukutan konflikter är ett totalitärt, icke-demokratiskt samhälle
tion och socialisation. Den liberala och den demokratiska
menar man.
traditionen är de två ben som vår demokratisyn vilar på. Vad
Att slå fast en viss uppsättning (liberala) värden ses inom
T r o, vä r d e o c h p o l i T i k 1 : 1 1
| 19
en hårdför liberalism tycks förlora ur sikte i sin strävan efter
att slå fast vissa (liberala) värden, är betydelsen av folkets vilja
eller kraft att förhandla. Det mest demokratiska vore, menar
jag, om vi lät båda dessa traditioner tala till varandra så att
fler nyanser och fler betydelser av de värden vårt samhällsliv
säger sig bygga på fick komma fram.
2. Synen på (liberala) värden: Frihet är ett värde som skulle
kunna få fler nyanser om vi lade mer vikt vid det demokratiska förhandlandet. I de samtida debatterna om den
muslimska slöjan har frihet kommit att diskuteras som en
fråga om valfrihet och autonomi och med liberala mått mätt
blir slöjan ofta ett tecken på ofrihet eller förtryck. Har kvinnan själv valt att bära slöja, frågar vi, eller är hon ålagd detta
av den religiösa tradition hon står i?
Tänk om det finns uppfattningar om frihet som riskerar
att gå förlorade om den liberala synen på frihet blir den
enda frihet som finns. Hur ”ofritt” eller snävt blir inte detta!
Dessutom, om det bara finns en frihet (valfriheten), hur
kommer det sig då att den muslimska kvinnan själv tycks
mena att bärandet av slöjan är just frihet? Som jag ser det är
svaret på den frågan långt ifrån så enkelt att den muslimska
kvinnan missuppfattat vad ”verklig frihet” är. I mina ögon är
istället debatten om slöjan ett tydligt exempel på att vi – om
vi vill demokratisera den liberala demokratin – behöver börja
tala om frihet på nya och många fler sätt än vad vi hittills
gjort. Filosoferna Emmanuel Levinas och Søren Kierkegaard
är bara två exempel på tänkare som skulle kunna erbjuda
alternativa sätt att se på frihet, något som skulle nyansera
den nuvarande debatten (Bergdahl, 2010).
3. Synen på främlingsfientlighet: Den liberala politikens strävan efter konsensus har lett till ett undertryckt missnöje som
nu briserar i form av att främlingsfientliga partier tycks vinna
anhängare i många europeiska länder (Mouffe, 2005). Enligt
radikaldemokratisk teori är detta delvis en konsekvens av att
politiska allianser osynliggör olikheter mellan traditionella
partier. När detta sker, då blir främlingsfientliga missnöjespartier de enda som erbjuder ett ”alternativ”. Det senaste
valet i Sverige skulle man kunna se som ett skolboksexempel
på detta.
Utmaningen det demokratiska samhället står inför är
således att inte lägga lock på de debatter och konflikter som
blossar upp utan försöka kanalisera dem att anta demokratiska former. Viktigt att komma ihåg är att många av dessa
missnöjespartier inte är demokratiska varken i liberal eller i
demokratisk mening. De värnar inte om alla människors lika
värde (vilket gör dem icke-demokratiska i liberal mening)
och vad de önskar göra, även om de till namnet kallar sig
”demokrater”, är att utvisa sin fiende. De är alltså inte öppna
för att erkänna fienden som medspelare, något som gör dem
icke-demokratiska även i demokratisk mening. Det dilemma
som vårt samhälle står inför om det vill bemöta dessa partier
demokratiskt är att inte kontra med samma ”utvisningsmetoder” utan att istället välja öppenhetens och samtalets väg.
4. Synen på dialogens (svåra) möjligheter: Slutligen, vad kan
vi då förvänta oss av dialogens möjligheter i skolan? Vilka
svårigheter rymmer den och vilka konsekvenser kan den
tänkas få?
Vad vi inte kan förvänta oss är att dialogen ska rädda oss
från det faktum är världen är en osäker plats. Det finns inga
sätt att med hjälp av dialog säkerställa att den vi talar med
inte blir självmordsbombare, fundamentalist eller sverigedemokrat. Det finns, kort sagt, inget enkelt sätt att veta vem
den andre är, inte ens genom dialog. Om människan inte
bara är en rationell varelse utan även en emotionell så finns
det drivkrafter i människan som en rationell dialog inte kan
komma åt. Denna osäkerhet är något som våra skolpolitiker
inte tycks kunna leva med: ”Man ska veta vem man talar
med”, säger de. ”Kravet på säkerhet gör att vi måste veta vem
som är vem”.
Vad vi kan förvänta oss är att dialogen kan bli en kostsam men intressant resa mot okända horisonter. En resa där
jag kanske inte bara upptäcker att den andra människan
inte låter sig fångas i mina mallar, utan också att jag inte
helt förstår mig själv. Vad vi kan förvänta oss, om vi beaktar
dialogens svårigheter – det vill säga dess oförmåga att ge oss
trygghet, klarhet och fullständiga svar – är att dialog är en
riskabel process som vi har all anledning att ta på största
allvar och gå in i med största respekt. Om vi beaktar dessa
villkor har vi all anledning att tro att dialogen kan få stor
betydelse i det demokratiska arbetet i samhället och i skolan.
Vem den andra människan är kommer jag dock aldrig helt
att få veta oavsett hur mycket vi samtalar med varandra. Vad
jag vet är att jag behöver lära mig relatera till henne utan
säker kunskap, i alla fall om jag själv vill leva ett liv tillsammans med andra.
lovisA BergdAhl
liTTerATUr:
Bergdahl, L. (2010). Seeing Otherwise:
Renegotiating Religion and Democracy
as Questions for Education. Stockholm:
Stockholms universitet.
Held, D. (2006). Models of Democracy.
Stanford: Stanford University Press.
Laclau, E. (1996). Emancipations.
London: Verso.
20 |
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
Laclau, E. (2006). On the Names of
God. In H. de Vries & L.E. Sullivan
(Red.). Political Theologies: Public
Religions in a Post-Secular World. New
York: Fordham University Press.
Laclau, E., & Mouffe, C., (1985).
Hegemony and Socialist Strategy: Toward a
Radical Democratic Politics. London: Verso.
Mouffe, C. (2000). The Democratic
Paradox. London: Verso.
Mouffe, C. (2005). On the Political.
London: Routledge.
Thomassen, L., & Tønder, L., (2005).
Radical Democracy. Politics Between
Abundance and Lack. Manchester:
Manchester University Press.
NILS-ÅKE TIDMAN
Om alla på den här planeten
såg lika ut…
Att Mohamed har invandrarbakgrund skvallrar hans hudfärg om. Han är mörkhyad och
kom till Sverige från Somalia som 11-åring för tio år sedan. Hudfärgen ställer ofta till
problem för honom. Han möter fientliga blickar och menande huvudnickningar ganska ofta. Annars har Mohamed höga tankar om Sverige. Det gäller välstånd, demokrati
och generositet mot flyktingar.
– Sverige tar emot fler flyktingar än andra länder. Och man
tillåter familjeåterförening. Barn får träffa sin mamma och
pappa. Det är generöst av svenskarna.
I Somalia, eller Somaliland, den västra brittiskt påverkade
delen av landet som Mohamed kommer från, där lever människor på 1940-talsnivå, jämfört med Sverige, menar han.
Valresultatet från september 2010 kom dock att skaka
Mohameds Sverigebild i grunden. Valrörelsen följde han noga
eftersom han just då läste samhällskunskapskursen inom Vuxenutbildningen. Genom tidningar som Metro och Aftonbladet
följde han det politiska spelet före valet och själv gick han till
Nordstan i Göteborg och röstade för första gången.
– Det var första gången jag brydde mig om politik. Det var
en bra känsla att min röst betyder något. Jag hatar rasismen. Tidningarna skrev väldigt mycket om SD, gav dem
utrymme, utan att ta upp andra frågor. Jag var förberedd
på det värsta, att SD skulle komma in i riksdagen. Som på
90-talet med Ny demokrati. Folk lär sig inte. Jag hoppas vi
kan undvika den danska situationen.
Demokrati är ett viktigt ord för Mohamed.
– Den friheten vi har idag, många verkar inte bry sig alls,
de tar den för givet. Skulle Du låta en kejsare styra ditt liv?
Jag tror inte det.
Och så berättar han om ett tv-program om demokratirörelsen i Kina som han sett sent en natt.
– Jag kollade en dokumentär igår natt. Den handlade om
studentprotesterna 4 juni 1989. Jag fastnade i programmet
när en kvinna skrek till soldaterna: ”Brother soldier, do you
know anything about what we are doing? Brother soldier,
you should be defenders of the people”. Kvinnan var en
ung student som fått nog av regeringen och krävde frihet.
Dagen efter valvakan då valresultatet stod klart med SD i
Riksdagen var Mohamed åter i skolan. Men han var sig inte
lik. Han gick runt, var irriterad och svår att få kontakt med.
Besvikelsen och oron han kände var djup. Att ett parti med
invandrarfientlighet i programmet får inflytande över svensk
politik upplever han som skrämmande. Det strider mot
människovärdet.
– Oavsett vad Du tycker om det så är vi lika värda. Jag har
tänder, du har tänder, jag har fötter, du har fötter – man kan
fortsätta hur långt som helst med likheterna. Skillnaden är att
vi ser lite olika ut och är födda på olika delar av den här planeten. Tänk er om alla på den här planeten såg lika ut!
NILS-ÅKE TIDMAN
T r o, vä r d e o c h p o l i t i k 1 : 1 1
| 21
EXAMENSARBE TE
sUsAnne Asp & e vin MAllA-MohAMMed
Riksdagspartiernas syn på
religionsundervisningen
– en intervjustudie
Skolans verksamhet är en politisk angelägenhet där förändringens vindar aldrig
slutar att blåsa. Detta gäller även religionskunskapsämnet. Susanne Asp och Evin
Malla-Mohammed, snart färdiga högstadie- och gymnasielärare i engelska och
religionskunskap vid Uppsala universitet, belyser utifrån sitt examensarbete hur
lokala politikers tankar kring ämnet skiftar.
I oktober 2010 fastställde regeringen en ny läroplan med
kursplaner för grundskolan som ska börja tillämpas under
hösten 2011. När det gällde kursplanen för religionskunskap
föreslog Skolverket att alla fem världsreligionerna skulle få
lika mycket fokus i undervisningen. Regeringen menade
å sin sida att fokus skulle fortsätta ligga på kristendomen,
precis som i den nuvarande kursplanen för religionskunskap.
Detta är en viktig fråga att belysa då Sverige är och fortsätter
att bli ett allt mer mångkulturellt samhälle.
sYfTe och frågesTällningAr
Vår undersökning syftade till att jämföra vad representanter
från de åtta riksdagspartierna i Sverige ansåg om den nya
kursplanen för religionskunskap samt religionsundervisningen överlag. Frågeställningarna var följande:
» Vad anser Sveriges riksdagspartier officiellt att lärarna bör
fokusera på i religionsundervisningen i svenska grundskolor?
» Vad anser riksdagspartierna officiellt om det faktum att
kristendomens centrala roll bibehålles i den nya kursplanen för religionskunskap i Lgr11?
Vår metod gick ut på att intervjua lokala politiker i Uppsala
som representerade de åtta partierna som ingår i Sveriges
riksdag. Även om det var riksdagspartiernas officiella uppfattningar som vi ville åt kan därför svaren ha präglats av de
lokala partiföreträdarnas egna uppfattningar.
re-äMneTs Mål och posiTion
Undersökningens resultat visade att de borgerliga partierna
var eniga om att kristendomen bör ha en särställning i
22 |
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
religionsundervisningen. I motsats till detta ansåg samtliga
rödgröna partier att kristendomen inte bör särbehandlas.
I resultatet framgår också att Sverigedemokraternas åsikter
genomgående liknar det borgerliga blockets, med undantag
av enstaka frågor som kommer att belysas nedan. En intressant iakttagelse var att Miljöpartiet som tillhör det rödgröna
blocket höll med de borgerliga partierna om kristendomens
stora betydelse för Sverige. Det visade sig även att det endast
var två partier (S och V) som inte ansåg att kristendomen var
betydelsefull för det svenska samhället.
I resultatet framgick att samtliga åtta partier ansåg
att religionsundervisningen ska bidra till att ge elever en
förståelse för den religiösa mångfalden i Sverige. Vidare var
hälften av partierna positivt inställda till religiösa friskolor
(FP, KD, M och S). De menade att det är godtagbart med
konfessionell undervisning, så länge den sker utanför skoltid.
De resterande fyra partierna (C, V, MP och SD) var emot
religiösa friskolor. Det är intressant att notera att Sverigedemokraterna inte står på det borgerliga blockets sida när det
gäller inställningen till religiösa friskolor.
Vänsterpartiet var det enda partiet som gav uttryck för
att religionsämnet bör avskaffas helt. Socialdemokraterna och
Miljöpartiet ansåg att de fem världsreligionerna bör jämställas i religionsundervisningen. De borgerliga partierna ansåg
att de fem världsreligionerna inte kan jämställas på grund av
kristendomens inverkan på Sverige.
re-äMneT i poliTikens korsdrAg
Vi kunde se att tre (KD, SD och M) av de åtta riksdagspartierna ansåg att det var viktigt att kristendomen betonas
i religionsundervisningen. Två av dessa partier, nämligen
Kristdemokraterna och Moderaterna tillhör det borgerliga
Två nya böcker av
Karen Armstrong
För guds skull
– om religionens betydelse
Här tar Karen Armstrong historien till
hjälp för att besvara frågan vad det är som
talar för gud och vad religion egentligen
handlar om. Hon resonerar klokt kring alla
världens religioner.
Utkommer den 16:e mars
12 steg
till ett liv i medkänsla
blocket. Det tredje partiet var Sverigedemokraterna. Några
partier (V, S, M, SD, FP och C) nämnde att det är viktigt
att belysa historia, filosofi, existentiella frågor samt kritiskt
tänkande kring religionerna.
Sammanfattningsvis visar undersökningen att de borgerliga partierna (M, FP, KD och C) samt Sverigedemokraterna
menade att den nya kursplanen med dess fokus på kristendomen var bra samt att de ansåg att lärare borde fokusera
mer på kristendomen än övriga religioner i religionsundervisningen. Detta var inte oväntat med tanke på att den borgerliga regeringen själv beslutat om kursplanen. Vidare menade
det rödgröna blocket (S, V och MP) att den nya kursplanen
i religionskunskap inte var bra samt att lärare bör fokusera
lika mycket på alla fem världsreligioner i religionsundervisningen.
Det intressanta i vårt resultat var att partierna i de båda
blocken vid vissa tillfällen var oense om vad som är relevant
att fokusera på i religionsundervisningen. Vissa regeringspartier menade att det var viktigt att fokusera på kristendomen medan andra menade att det var viktigt att fokusera
på filosofi, historia och existentiella frågor. Med andra ord
var regeringspartierna oense kring vad som är relevant att
fokusera på i religionsundervisningen. Riksdagspartierna
och speciellt regeringspartierna har en avgörande roll när det
gäller fastställandet av styrdokumenten. Resultatet antyder
att beslutet om förändringarna i den nya kursplanen är resultatet av omfattande kompromisser. En didaktisk implikation
av undersökningen är att lärare måste vara medvetna om hur
politiskt styrd undervisningen är. En beredskap för förändring i kursplaner och styrdokument är nödvändig inom
lärarens profession.
sUsAnne Asp & e vin MAllA-MohAMMed
Trots att empati är en medfödd egenskap
hos människan menar Karen Armstrong
att vi kan bli bättre på det. Här presenterar hon sin 12 stegskurs i konsten att bli
mer empatisk.
Utkommer den 16:e mars.
Karen Armstrong
är religionshistorikern som skrivit
en rad böcker. Hon är även en flitig
föredragshållare och har tillbringat
sju år i kloster som katolsk nunna.
Den 17:e mars framträder hon på
Internationella författarscenen,
Kulturhuset i Stockholm.
Specialpris!
VILL DU BESTÄLLA BÖCKERNA?
Skicka ett mail till [email protected] före 30 april 2011
och ange att du är prenumerant.
För guds skull: 155 kr
12 steg till ett liv i medkänsla: 130 kr
Moms ingår. Porto tillkommer.
T r o, vä r d e o c h p o l i T i k 1 : 1 1
| 23
EN
MOSAIK
– bilder av mångfalden
Religionskunskap A
EN MOSAIK – för aktiva
ställningstaganden!
NU MED D
LÄRARHANG!
LEDNIN
En mosaik är en tydlig och elevnära bok för
gymnasiets A-kurs i religionskunskap.
Läromedlet består av tre större block:
Kultur och religion,
Religioner och livsfrågor samt
Att vara människa.
L 13
ITE
KAP
EN MOSAIK
• innehåller faktakunskaper, begrepp och
modeller
• ger eleverna verktyg för att delta i det
offentliga samtalet om mångkultur,
religion och etik
• följer en bestämd struktur för att öka
förståelsen av såväl religionernas innehåll,
som deras roll i dagens samhälle.
Kärlek
lek.
tolka kär
stå och
som
sökt för
eller se
turer för
en
tro på
alla kul
kärlek
n kan
r och
ot ma
man på
i alla tide
som någ ? Och hur ser
skor har
kärlek
Männi
fattas
lek i dag
upp
kär
nga
vi på
För må
Hur ser
turer?
ning.
och kul
livets me
gioner
olika reli
m
ino
n älsatt ma
ISK AN
n säger
leken.
MÄ NN
När ma
av kär
AN DE
är svårt. n några sidor
, barn,
ÄL SK
kärlek
föräldrar
ver ma
reppet
slor till
beskri
niera beg
pa kän
r livet
dju
r.
av
Att defi naturen elle
tima”
g
partne
eller ”in
d,
olika sla
r till en
kar Gu
ntiska”
så vara
ar elle
häftiga
ma
ock
pis
kan
r, kom
t den ”ro upplevas i den a men
Kärlek
isk
rföräldra andlar främs
kan
nn
mo
lek
,
mä
t beh
syskon
nna kär
annan
kapitle
or. De
ån till en hållande.
åtr
Det här llan människ
la
uel
för
heta sex
ns i ett
en me
r i den
kärlek
som fin
sen elle
a band
förälskel känslomässig
förälsmed en
i de
också
nniskor ver det som
två mä
beskri
där
mellan
tillvaro
lse
e kanske
lation
Förälske en kärleksre r är förälskad stillstånd, en och roligt.
jar
tag
ullt
it elle
t undan t, meningsf
Ofta bör som har var
st fanssig
me
mä
tisk
den
De
slo
ri och
kelse.
rkt kän
ns fantas
et kän
erad, felf
cket sta
ett my
ända. Liv r ofta idealis
i bli
ställt på
kad
allt är
äls
.
n är för
jorden
Den ma nniskan på
a mä
tastisk
DE N
EGEN HEMSIDA!
www.bonnierutbildning.se/enmosaik
med lärartips och bilder till
samtliga block!
Läs mer om En mosaik på vår hemsida!
www.bonnierutbildning.se
Order/information: Tel 08-696 86 00, fax 08-696 86 10, www.bonnierutbildning.se
3