Transcript Hav kust människa

Hav kust människa
Etnologistudenter beskriver de boendes förhållanden till kustsamhällen
Redaktör:
Mia Larson
Form och sammanfattning:
Helena Kraff och Eva Maria Jernsand
Tryck:
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Mars 2012
Innehåll
Inledning ..............................................................................................................................................1
Käringöbo genom platsen och naturen...............................................................................................2–3
Att fritt kunna vandra – om kroppar, rörelse och värden på Käringön...............................................4–5
En meningsfull plats att bo på – en studie i hur historia och natur
påverkar lokal identitet och hemkänsla i Marstrand...........................................................................6–7
Snålblåst, medvind och stiltje – en undersökning i hur det är att leva
och bo i Marstrand som seglare..........................................................................................................8–9
Porten ut till världen – Höganäs hamn som mötesplats.................................................................10–11
Höganäs hamn – utsmyckningens betydelse för hamnen som mötesplats.....................................12–13
Vi ses i Mölle hamn – en plats för turism och vardag....................................................................14–15
Slutord...........................................................................................................................................16–17
Inledning
Framtidskuster är ett skandinaviskt samarbetsprojekt där danska, norska och svenska parter
inom akademi, politik och näringsliv arbetar
tillsammans för att skapa ny kunskap och
samarbeten över geografiska och organisatoriska
gränser. Det överordnade målet är att tillsammans
verka för hållbar utveckling – miljömässigt,
ekonomiskt, kulturellt och socialt. Genom nya
samarbetsformer, forskning och praktiska pilotprojekt synliggör och profilerar projektet
Skandinaviens kustområden. Framtidskuster
utvecklar kunskap, strategier samt innovativa
koncept och tjänster som bl. a. utvecklar kustleder
och förbättrar gästhamnar. Projektet bidrar också
till att binda samman regionen genom nya former
för maritimt samarbete.
destinationsutveckling, är därför viktig. Genom
att undersöka hur man tänker och resonerar
kring turismen som en allt mer betydelsefull,
men också problematisk näring i de aktuella
kustsamhällena kan strategier för att skapa lokalt
förankrad destinationsutveckling utvecklas.
Vi vill tacka alla de studenter som bidragit
genom sina insatser i Framtidskuster. Många
tack även till Magnus Wikdahl som handledde
studenterna och ledde kursen. Tack även till
Susanne Wollinger som handledde uppsatserna
om Mölle och Höganäs.
Mia Larson, docent i företagsekonomi och
projektledare Framtidskuster
Denna skrift sammanfattar sju uppsatser som
skrivits av studenter på A-kursen i etnologi vid
Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds
universitet. Framtidskusters partners i både
Helsingborg och Göteborg identifierade ett
behov att lära mer om hur lokalbefolkningen
upplever sin situation i kustnära samhällen.
Genom ett samarbete med Höganäs kommun gavs
studenterna tillfälle att studera Mölle och Höganäs.
I Södra Bohuslän möjliggjorde delprojektet
Framtidskuster Bohuslän studenter att resa till
Käringön och Marstrand för att studera dessa
lokalsamhällen.
Utgångspunkten för Framtidskusters intresse för
studierna är turismens avgörande betydelse som
basnäring på de studerade platserna. Projektets
syfte är att bidra till kunskap om hur turism i
områdena kan utvecklas till en näring med hög
ekonomisk och social avkastning, samtidigt som
slitaget på lokalsamhällenas fysiska och kulturella
landskap minimeras. Aktuell och specifik kunskap
om hur lokalbefolkningen i kustsamhällena ser
på sin plats, samt på turism och
1
Käringöbo genom platsen och
naturen
Käringön handlar om den sammanhållning
och gemenskap som finns där. Det är
sammanhållningen som skapar den specifika
känslan av att bo på ön. Den härstammar från
den utsatthet som människorna utstått och
kämpat med genom historien. Att bedriva ett
yrke till havs är farligt och det var inte sällan
olyckan var framme. Om en fiskare avled var det
de övriga männen i fiskelagets ansvar att se till
att den avlidnes hustru och familj fick mat på
bordet. Ingen fick glömmas bort. Den speciella
käringöandan tycks leva vidare på ön. För att
nå fastlandet krävs en båttur på mellan femton
och trettio minuter. När vädret inte är gynnsamt
ställs färjorna in och öborna blir isolerade. Det är
platsen som skapar förutsättningen för tillvaron
på Käringön.
”Det första jag upplevde som nykommen
till Käringön var den speciella miljö jag
omgavs av. De karga klipporna och havet,
den minimala växtligheten och den
nästintill totala tystnaden.”
”Är det någon som dör eller någon som blir sjuk
så finns det alltid någon omtanke om denne”
Ur denna gruppbaserade identitet skapas ett
vi-skap. Många är släkt och nära vänner med
varandra. Det lilla samhället går att likna vid en
storfamilj. Författaren försökte ta reda på vilka
gemensamma karaktärsdrag som utmärker en
käringöbo och vad som krävs för att tillhöra viskapet på ön. Det krävs en förståelse av platsen
och dess sociala kontext men det finns även
tankar om en ”äkta” käringöbo.
Frida Olsson upplevde naturen starkt på Käringön
och valde därför att lyfta fram erfarenheter och
upplevelser utifrån naturen. Vad är det för natur
man upplever på ön? Hur berättar man kring
den? Vilken roll spelar naturen på ön för hur
man knyter an till den plats man lever på? Hur
formas den lokala identiteten utifrån naturen?
Frida undersökte vad det innebär för några
bosatta öbor att vara en käringöbo samt hur
den lokala identiteten ser ut och tar sig uttryck
utifrån den specifika platsen och dess natur.
En framträdande del i berättelserna om
2
”Käringön är en plats där man finner ro. Det
börjar redan när man går av båten på ön, då
kommer lugnet. Stadsluften och allt bara ramlar
av. Man glömmer tid och rum.”
Den mest ”äkta” käringöbon är den som befunnit
sig på platsen längst, menar några av de bosatta.
Det handlar om tillhörighet och identifikation
till platsen. Att komma till ön och bosätta sig
eller besöka ön för med sig att man bör förstå de
förhållningssätt som råder och de oskrivna regler
som finns. De flesta som flyttar till Käringön har
en relation till ön eller anknytning till de redan
bosatta. Då finns det redan en förståelse för det
som är specifikt med platsen och den sammanhållning som råder.
Naturen påverkar den känsla som finns på platsen.
Den spelar en betydande roll i formandet av
både en individuell och en gruppbaserad identitet. Att vara Käringöbo handlar om att dela en
viss natursyn. Havet skapar en känsla av frihet
och känslan påverkar den anda som finns på
ön. Utifrån naturen och de förutsättningar som
finns skapar de bofasta sin lokala identitet och
tillhörighet.
Det är värre att komma helt ny. Det förutsätter
att man tar del av oskrivna regler och rättar
sig efter den anda som finns. Det går inte att
komma ut till ön och vilja ändra på allting.
”Jag kan tala om hur många som helst som
har flyttat härifrån på grund av trakasserier,
utstötta, fruktansvärda historier. Så är det. (...)
Små ställen vet du, kom inte hit och tro att du
är något (...). Det är ett uttryck här ute.”
Författare:
Frida Olsson
Naturen har stor betydelse för de bosatta.
Det är naturen som skapar förutsättningarna för
hur människor lever och brukar ön och hur det
sociala samspelet mellan människor sker. Lugnet
som infinner sig på ön, frånvaron av ljud, är en
del av naturen.
3
Att fritt kunna vandra
- om kroppar, rörelse och värden på Käringön
Det kommer nya människor till platsen, som
spärrar av med staket för att undvika oönskade
kroppar. Oftast korrigeras detta genom att
någon säger till, men ibland går det så långt som
till social utfrysning. Precis som nyinflyttade kan
använda en död kropp som maktmedel för att
avlägsna levande kroppar kan öborna använda
sina levande kroppar som motmakt, alltså genom
att undvika den kropp som satt upp staketet.
Miranda Lindström Kruses uppsats handlar
om kroppar, fysiska manifestationer som
är tydligt avgränsade i rummet. Det kan
vara en människokropp men även en
huskropp, staketkropp eller trädkropp.
”..man ska inte liksom försöka ändra sättet
Käringön ska vara på.”
På andra sätt kan man betrakta Käringöbornas
kroppar som ofria eller begränsade i sina
rörelsemöjligheter. Väderlek, konflikter och den
faktiska kustlinjen sätter gränser för kroppen.
Gränsen mellan vad som är tryggt och farligt
går vid kustremsan, samma gräns som avgör var
Käringön slutar och börjar. Förr fanns det ingen
rädsla för att bli bortrövad eller överfallen. Det
enda som varnades för var vattnet. Den ofrihet
som innebär en definierad gräns för hur långt
kroppen kan gå nämns dock inte av öborna som
ett hinder för rörelsefriheten.
Människan kommunicerar genom kroppar, men
det är ett tyst språk som för att förstås kräver
kunskap om den kulturella kontext som kropparna befinner sig i. Syftet med uppsatsen var
att belysa kroppens och rörelsens betydelser på
Käringön genom att granska öbornas förhållande till olika kroppar och kroppars förhållande
till varandra. Materialet samlades in genom
intervjuer och observationer på Käringön.
Vädret avgör vilken rörelse som är möjlig men
alla öbor kopplar inte detta till att det skulle
innebära en minskad frihet i en värderelaterad
bemärkelse. Genom att skaffa sig information
om vilket väder som är i antågande kan man
skaffa sig någorlunda kontroll över situationen.
För äldre människor kan dock vädret krympa
rörelsefriheten till att bara gälla det egna hemmet
när halkan slår till på vintern.
Det finns en frihet som är knuten till rörelse.
Rörelsefriheten på Käringön hör ihop med
det faktum att det inte går att äga tomtmark
på Käringön. Det gör det möjligt att röra sig
överallt på ön, även mellan de ofta tätt liggande
husen.
”Ja, men där bor ju folk. Får man då gå så
nära?”
”Ja, det får man.”
Turismen är en nödvändighet för öns fortbestånd och det kan uppfattas som spännande
och roligt när ön ”lever upp”. Samtidigt är de
säsongsbetonade förändringarna inte alltid
önskvärda och ibland vill man bara ”ha sin ö
tillbaka”. Den ökade mängden främmande kroppar skapar trängsel och minskar rörelsefriheten.
Detta värde är ingen självklarhet utan något som
ständigt hotas och utmanas. Att utmana värdet
blir ett sätt att utmana platsen ”som den ska
vara”.
4
Öborna undviker att bada och det är jobbigt att
gå och handla. Turisterna blir till en gemensam
kropp som försvårar framkomligheten i terrängen.
Därför undviker öborna turisttäta platser. Detta
skulle man kunna tolka som en resignation
men man kan också se det som en väl utformad
motmakt. Genom sina undvikande kroppar diskvalificerar öborna vissa delar av ön under vissa
årstider som inneslutna i Käringöns innebörd.
De klipper helt enkelt bort det område som
hotar rörelsefriheten. För att upprätthålla värdet
blir de ironiskt nog tvungna att beskära sin reella
rörelsefrihet.
Det är både rörelsefriheten och utsikten som
hotas av byggnation vid havskanten. De döda
kropparna hindrar framkomligheten för levande
kroppar. Döda kroppars läge påminner oss om
vem eller vilka som kan utöva makt genom
ekonomiskt övertag och förhindrar framkomligheten för andra, mindre privilegierade kroppar.
Du kan inte bara gå in och flytta på kroppar.
Placeringen kan ha en innebörd som kanske
inte är direkt synlig för en nyinflyttad, men som
likväl finns där.
”Man klampar bara inte in och flyttar på
buskar och stenar och grejer som har legat i…
det är känsligt.”
Ett annat område som diskvalificerats är Öviken,
även kallat Nybygget. Öborna anser inte detta
vara en del av det ”riktiga” Käringön eftersom
husen rent estetiskt skiljer sig från öbornas hus.
Det handlar också om att öborna och kommunen
kände sig lurade när området istället för att bli
hotell och spa som genererar arbetstillfällen
styckades av till tomter.
Författare:
Miranda Lindström Kruse
”Det nya då som har kommit där borta, det är
ju liksom inte Käringön för oss gamla så att
säga. Det är inte Käringön, det är något nytt
som har kommit.”
”Man kan säga att det som det har gjort är ju
faktiskt att man har skapat ett område här som,
vad ska man säga, är liksom i en helt annan
klav av människor än dem som bor här.”
5
En meningsfull plats att bo på
- en studie i hur historia och natur påverkar lokal
identitet och hemkänsla i Marstrand
Franco-avtal löstes, vilket innebar att Marstrand
ansågs vara ett eget land med egna lagar.
Samhället har också varit bad- och semesterort
åt kungar. År 1940 sänktes en tysk konvoj på
väg till Norge strax utanför Marstrand, vilket
flera av de äldre invånarna minns. Historieintresset och kunskapen om det gamla Marstrand
är gemensamt i alla samtal. Även intresset för
miljön och naturen är något som engagerar. Att
engagera sig i samhället, exempelvis i någon
av de ovanligt många föreningar som finns, är
något som ger inträde i samhället. Som nyinflyttad visar man då ett intresse för och bryr sig om
samhället. Att tillsammans kämpa för något man
tror är viktigt gör att man som grupp blir mer
sammansvetsad och identiteten stärks.
Kustsamhällena, liksom andra glesbygdsområden, är under omvandling.
Jenny Alfredsson och Sofia Nyrell
undersökte hur förändringar som sker
är förankrade hos och legitimerade av
lokalbefolkningen.
Flera av invånarna talar om hur lätt samhället
skulle kunna dö om vissa livgivande institutioner, exempelvis skolan, skulle försvinna. Nu
har vårdcentralen öppet två halvdagar i veckan,
tandvården har försvunnit och huspriserna
fortsätter att stiga. De hus som säljs används
som sommarhus.
Författarna tog reda på hur den lokala identiteten ser ut i Marstrand och därmed hur
legitimiteten ser ut i samhället. Fokus låg på
historiebruk, vad som är viktigt för Marstrandsborna samt kärleken till naturen. Metoden
som användes var fältarbete med intervjuer och
observationer.
”Jag tror... äh, jag ska inte säga, jag kanske är
för pessimistisk, men jag har svårt att
se en lång framtid, här bor ju inte särskilt
många småbarnsfamiljer.”
Natursköna Marstrand i Bohusläns skärgård
är ett populärt turistmål, kanske framförallt för
segelintresserade. Samhället ligger på två öar:
Marstrandsön och Koön. På Marstrandsön ligger den spektakulära Carlstens fästning.
Där finns också den lilla gästhamnen, barer och
restauranger som fylls under turistsäsongen.
Många av husen på Marstrandsön är sommarhus
som står obebodda stora delar av året. På Koön
bor de flesta åretruntboende, delvis beroende
på bekvämligheten att kunna ta bilen direkt vid
huset utan att först åka färjan men också för att
huspriserna på Marstrandsön är för höga för en
normalinkomsttagare.
Det är blandade känslor kring den intensiva
turistinvasionen i Marstrand varje sommar.
Den är viktig för orten men inte alltid något de
bofasta längtar efter.
Den historiska relationen till platsen hålls
levande av de boende i Marstrand. Staden
utlystes på 1700-talet till frihamn och ett Porto
6
”Samtidigt så är det ju en helt fantastisk årstid
vintern, för sommaren är ju helt hysterisk och
det skulle man inte orka hela året.”
Hotellet är ett exempel på en utveckling åt rätt
håll, en motsats till den spökstad som Marstrandsön är på vintern, med fördragna gardiner
och lampor som tänds och släcks med tidur.
” ... jag är inte negativ, det är jag inte, men det
är ju ingenting som jag längtar efter, om man
säger så.”
Författare:
Samtidigt uttrycks önskningar om att fler bör
upptäcka ortens alla sidor, som olika byggnader
och platsers historia, även under lågsäsong.
Jenny Alfredsson
Sofia Nyrell
”Smacka upp lite skyltar på husen så kan man
läsa bara (…) Alltså så bara känslan av att
traska runt där, bara veta det och så kan man
få en enkel karta eller en app i iPhonen, alltså
om man vill göra saker så finns det oändliga
möjligheter.”
Ett nytt hotell, Havshotellet, har nyligen byggts
på Koön. De flesta uppskattar det nya stället
där man kan träna, bada och äta mat året runt.
Under hela byggtiden har man inkluderat
lokalbefolkningen i processen och tagit hänsyn
till omgivningarna och Marstrands förflutna i
inredningen.
”Och det är säkert jättebra för där är ju så
många arbetstillfällen så att... Det har ju gjort
till och med att det har flyttat in folk hit ju, så
att det är ju jätteroligt. Jag håller tummarna
för det hotellet.”
7
Snålblåst, medvind och stiltje
- en undersökning i hur det är att leva och bo i
Marstrand som seglare
Annelie Månsson, Annica Markström och
Sofie Eriksen belyser seglingsintressets
roll i skapandet av en lokal identitet. Genom intervjuer och observationer undersöktes den mening seglingen har i några
marstrandsbors liv och vad seglingen
betyder för hur man uppfattar en ort.
Gemenskapen från seglingen känns igen från
föreningsverksamheten i stort i Marstrand. Det
tycks finnas en inneboende vilja hos marstrandsborna att engagera sig för sin ort och på så vis
bidra till en, för deras del, hållbar utveckling av
det egna samhället. Föreningslivet har blivit en
nyckel till detta engagemang, där frågor drivs
och lokalbefolkningen odlar gemenskap vilket
bidrar till den lokala identiteten. Identiteten
styrks av ett lillebrorförhållande till Kungälv och
Kungälvs kommun. Invånarna är rädda för att
det inte finns tillräcklig politisk vilja och kraft
att vända utvecklingen och öka antalet åretruntboende.
Marstrand är en ort som präglas av segling. De
stora seglingstävlingarna lockar besökare och
tävlingsdeltagare från när och fjärran.
”Marstrand är ju en seglarort av rang och har
en fantastisk historia med segling och regattor
(...) Man förknippar segling med Marstrand.”
De invånare som bott i generationer i Marstrand
bär på en lång seglartradition. Det finns en
genomgående känsla att platsen och seglingsintresset kretsar kring frihet och starka naturupplevelser. En kärlek till havet, där det är lugnt
och tyst utan motorer som väsnas.
”Min bedömning är ju att det bara är en
tidsfråga innan Marstrand i stort sett kommer att sluta fungera på vintern. Och det är
ju en utveckling som alla, lika mycket bad- och
sommargäster som åretruntinvånare kommer
förlora på.”
Seglingen har en plats i livet året om. Identiteten
och seglingsgemenskapen lever vidare genom
årstiderna. Sysslorna följer på varandra och varje
säsong har sina göromål. Höst och vinter innebär
nedtrappning av aktivitet men också förberedelser
inför vår och sommar. Sommaren, och för en
del även tidig höst, innebär höjdpunkten. Då är
väderförhållandena bäst och naturen som vackrast.
Våren innebär sjösättningsperiod.
Majoriteten av alla butiker och hotell som finns
i samhället håller öppet enbart mellan maj och
augusti, då det ekonomiska underlaget tillåter
verksamhet. Under det långa vinterhalvåret finns
det enbart några få förrättningar som klarar av
detta, vilket är ett ständigt problem för nyetablering och i förlängningen också ett levande
och hållbart samhälle.
”Nu ligger ju folk överallt ute under sina snipor
och slipar och målar och grejar och har sig.”
8
En fungerande generationsväxling hos befolkningen i Marstrand är av stor vikt för att
samhället ska kunna hållas igång.
Samtidigt som turismen kan vara ett störningsmoment ser många den som en väg mot ökade
inkomster till samhället och en nödvändig
influens utifrån. Nyckeln tycks ligga i att hitta
balansen mellan att utveckla turistnäringen och
ingreppen som detta innebär i Marstrandsbornas
tillvaro: att skapa hållbar utveckling på
Marstrands vis.
Författare:
Annelie Månsson
Annica Markström
Sofie Eriksen
9
Porten ut till världen
– Höganäs hamn som mötesplats
människor och båtar utan även för djur och
natur. Mellan turister och bofasta sker ett möte,
liksom mellan det lilla samhället och den stora
världen. I hamnen sker också möten som inte
går att se, upplevelser och föreställningar, men
även historia och minnen som människor bär
med sig.
Höganäs hamn är mer än ett fysiskt rum
med aktiviteter. Den formas ständigt
genom de berättelser, minnen och föreställningar som människor har om den.
”Kommer det en båt in här så kan man åka med
den båten och sen är det världen … hamnen har
en form av symbolisk betydelse som porten ut i
världen.”
Människor som lever nära havet och dess skiftningar mellan årstider och väderlek har lärt sig
att läsa av naturen. De upplever havet på ett sätt
som inte tillfälliga besökare gör. De har alla en
relation till landskapet, men deras upplevelser är
olika sinsemellan. Trots att de talar om samma
geografiska område är deras upplevelser av det
olika. Vissa saker sägs inte utan tas för givna.
Det är en tyst kunskap som de har för att de är
så integrerade med miljön. Erfarenheterna om
naturens skiftningar, folkets rörelser och tingens
plats i landskapet är självklar för de som bor där
men då turister ofta besöker platsen har man
lagt märke till att inte alla förstår det som för de
bofasta är uppenbart.
Under ett fältarbete i Höganäs samtalade
studentgruppen med personer som genom sitt
yrke eller intresse har anknytning till hamnen,
kusten och havet. Arbetet bestod också av observationer och fotografering. Syftet var att utifrån
människornas berättelser visa på komplexiteten
av hur plats, möten, risk och fara beskrivs och
att få en ökad förståelse för hur de upplever och
föreställer sig miljöerna. I transkriberingen av
intervjuerna fann man att berättelserna även
handlade om plats och identitet. Berättelserna
utgick från specifika platser och ofta beskrevs
möten som hade samband med dessa miljöer.
Människor definierar sig genom en känsla av
platstillhörighet. Platsen har ett förflutet och en
framtid som binder samman människor.
”…om man liksom har badat här hela sitt liv
då vet man ju exakt hur bottnen ser ut, och var
är det djupt och var är det grunt och sådana
saker, men är man turist så kan jag tänka mig
att då tänker man inte riktigt så….”
Den tysta kunskapen visar sig också i situationer
och på platser där en riskbedömning behöver
göras. Besökaren är hänvisad till varningsskyltar,
medan den som känner till faran och risken själv
gör riskbedömningen, ofta utan att egentligen
veta om det. De som är uppvuxna i Höganäs,
de som bott där i generationer eller bara väldigt
länge behöver kanske inte skyltarna för att veta
Höganäs hamn är en mötesplats, inte bara för
10
att det finns farligt ämne i rören eller att det är
riskabelt att vistas ute på industrihamnens pir
när fartygen lossas. Invånarna har troligen någon
gång lärt sig om platsernas dolda organisation
och dolda verksamhet men ser det inte som en
förvärvad kunskap. De bara vet det.
Författare:
Pernilla Hjelt
Ola Lundgren
Hanna Severinsson
11
Höganäs hamn
- utsmyckningens betydelse för hamnen som mötesplats
en keramiker, som vid en utflykt till en skola
i Sönderborg på Jylland 1992 fick se reliefer
gjorda av skolans elever. Han tog med sig idén
hem och anordnade i samband med en festival
i hamnen en aktivitet där människor fick skapa
egna plattor. Sedan fortsatte dessa keramikplattor att tillverkas vid olika sammanhang, bland
annat under kulturnätter. Såväl gamla som unga
var med och målade plattorna. Vissa återkom
och gjorde fler plattor. Keramikplattorna är
alltså i sig knutna till särskilda tillställningar då
plattorna tillverkades, vilket är gemensamma
minnen för dem som var med vid dessa tillfällen.
De är också minnen över dem som bor eller har
bott i trakten, som hjälper till att bevara historien om bygden. Dessutom har de en symbolisk
betydelse för dem som deltagit i aktiviteten, ett
bidrag till eftervärlden. Människor signalerar sin
personlighet och tillhörighet genom sitt sätt att
tillverka, arrangera och interagera med föremål.
I Höganäs hamn syns den keramiska
hantverkstraditionens roll för orten. På
en pir med en balustrad som avgränsar
hamnområdet från badstranden finns
flera hundra målade keramikplattor med
olika motiv.
” just den utsmyckningen är jag inte så
jätteimponerad av så…”
Ariel Di Cave, Sofie Kemppi och Carl-Johan
Persson ville utforska keramikplattornas historia
och om de kan symbolisera en tradition eller ett
kulturarv. De ville också veta vilken betydelse
utsmyckning har för hamnen som mötesplats.
Intervjuer och samtal med bybor samt observationer i hamnområdet genomfördes. Ett fenoenologiskt perspektiv användes, där keramikplattornas betydelse för människornas uppfattning
om hamnen som mötesplats analyserades.
” verkligen unikt… en konstskatt.”
Det råder ganska delade meningar om huruvida
keramikplattorna är att betrakta som konst.
Någon ansåg att det är keramikplattorna i sin
helhet som är att betrakta som ett konstverk,
alltså att kvantiteten definierar konstverket.
Kanske för att antalet plattor gör konstverket
synligt, även på avstånd.
”En liten platta är kanske inte ett konstverk i
sig, men tillsammans blir de nog det.”
En mötesplats kan vara rent fysisk, men den
kan även vara ett socialt rum med symbolisk
betydelse, minnen och berättelser som delas av
flera. Den kan vara något som skapar kontakt
och stimulerar till samtal och diskussion. Ur
samtalen utkristalliserades många olika minnen,
berättelser och tankar relaterade till keramikplattorna, unika för den person som berättade.
Kakelplattorna i Höganäs har sitt ursprung hos
Någon annan sa först att det inte är konst men
funderade sedan över begreppet konst och sa
att det på ett sätt är konst men samtidigt inte.
Ett par som intervjuades hade skilda åsikter där
frun inte ansåg plattorna vara konst, även om
hon tyckte idén var rolig. Maken sa däremot att
12
Författare:
konstverket verkligen är unikt, en konstskatt.
Det speciella är att en professionell konstnär
har arbetat tillsammans med vanliga människor,
menade han.
Ariel Di Cave
Sofie Kemppi
”…jag tror inte där är någon annan hamn där
barn och.. där har det funnits en keramiker som
har kunnat göra detta och hjälpt fram barnen…
och sätta det till minne för livet.”
Carl-Johan Persson
Oavsett om keramikplattorna är konst eller
inte visade det sig att de är uppskattade som
utsmyckning. De är diskreta i sin placering och
framkommer lagom i hamnmiljön. Keramik
hör ju till Höganäs. De livar upp miljön och ger
tillfälle att inleda en konversation. Den folkliga
sidan av kulturlivet får komma till uttryck.
De konstverk som beställs och betalas av kommunen tilldelas en mer framträdande plats såväl
fysiskt som på hemsidan, i turistkartor och
broschyrer. Trots det omfattande arbetet som
ligger bakom kakelplattorna lyfts det inte fram
på kommunens hemsida eller på turistbyrån.
Där finns bara offentlig utsmyckning i form av
etablerad konst. Keramikplattorna anses kanske
inte vara lika effektiva som turistattraktion. Det
blir intressant att se om de i framtiden kommer
att uppmärksammas mer.
13
Vi ses i Mölle hamn
- en plats för turism och vardag
Mölle ett välbesökt turistmål främst under
sommarhalvåret.
Det är skillnad mellan bilden av Mölle en
kall, blåsig och gråmulen novemberdag
jämfört med en varm sommardag i semestertider när turisterna och sommargästerna återvänt.
Det finns en tydlig koppling mellan turism
och natur- och väderförhållanden i Mölle. En
storslagen natur omger byn. Gatorna i byn går
parallellt med varandra från vattnet och upp
längs Kullabergs brant och gör byn sårbar för
väder och vind. Många av de personliga berättelserna beskriver vädret och hur det påverkar dem.
En bofast lyfter fram den lugna perioden i
början av hösten när inga turister är där, medan
kommunpolitikern lyfter fram de betydelsefulla
sommarmånaderna när kommersen blomstrar.
”Det är nedgånget, det är i dåligt skick och
ser tråkigt ut. Vi behöver släppa in näringsliv,
näringsverksamheter som får bygga runt
hamnen och på så vis pumpa in pengar som kan
förstärka hamnpiren och snygga upp. På det
sättet skapar man nya attraktioner.”
Elin Larsson och Chi-Pei Lei intervjuade
personer med stark anknytning till Mölle och
utförde egna etnologiska öppna observationer. I
uppsatsen beskrivs och analyseras de personliga
berättelserna om hamnen i Mölle, hur människor
upplever platsen och det som händer omkring
den. Fokus ligger på om väder och turism har
någon betydelse för människors upplevelser av
Mölle hamn som mötesplats i sin vardag.
Kommunpolitikern vill bygga fler hotell och
rusta upp hamnområdet, vilket har mottagits
med blandade känslor av lokalbefolkningen.
Man välkomnar turister men vill inte att byn ska
anpassas helt åt turistnäringen utan att det ska
finnas plats åt vardagen.
Havet har alltid varit viktigt i Mölle. Om somrarna är platsen ett populärt turistmål känt för
den vackra naturen och sin utsatthet för havets
nyckfullhet. Mölle blev populärt bland både
utländska och svenska turister i samband med
att hamnen byggdes ut i slutet av 1800-talet.
Förutom hamnen och båtar fanns det direkttåg
till Mölle från Köpenhamn och Berlin. Främsta
orsaken till populariteten var ett gemensamhetsbad där män och kvinnor badade tillsammans.
Detta betraktades som nytt, unikt och syndigt.
Vid mitten av 1900-talet hade dock tiden för de
klassiska badorterna runnit ut och Mölle som
många andra ställen fick anpassa sig till det nya
samhälle som då växte fram. Fortfarande är
14
Det måste finnas plats för fler bofasta invånare.
Detta har av kommunen tolkats som motvilja
till förändring. Kommunpolitikern vill utveckla
hamnen i Mölle till en plats för spontana och
planerade möten, som en representativ plats för
Höganäs kommun som är känt och vackert.
De bofasta tycker inte att dessa flyktiga sommarmöten är riktiga möten. De verkliga mötena sker
snarare i Ruffen, en liten röd bod vid parkeringen
intill hamnen, där mölleborna rör sig kontinuerligt.
Resonemanget kan liknas vid Goffmans teorier
om den främre och bakre regionen. I den främre
regionen, framför kulisserna, skapas en bild som
ser annorlunda ut jämfört med de bofastas
upplevelser av en plats där en person får vara för
sig själv och får en chans att återhämta sig. De
bakre kulisserna är den plats som turisterna inte
kommer åt, där de bofasta upplever ”sin” by och
sin vardag.
Författare:
Elin Larsson
Chi-Pei Lei
”Det är svårt att åka med bilen, man undviker
vissa vägar därför att man vet det går inte att
köra där, man får stå mycket i kö om man ska
ha en glass i kiosken.”
De sociala, kulturella och fysiska konsekvenserna
måste tas med i beräkningen när man planerar
att rusta upp och bygga ut, då de berör dem som
i Mölle året om. Risken är att det annars skapas
en klyfta mellan bofasta och turister.
15
Slutord
fält till en väl vald plats, och arbetar utifrån ett
tema. I etnologi vid Lunds universitet sker detta
ofta i samverkan och ett par terminer i rad har
det skett tillsammans med Framtidskuster med
temat ”Hamnen som mötesplats”. Studenterna
lär sig då hur man samlar in ett kvalitativt material,
gör djupintervjuer och observationer, hur man
dokumenterar och analyserar inom vissa givna
ramar. Det material som skapas bildar underlag för
en avslutande uppsats. Ett par grupper studenter
har bott och fältarbetat i skånska Höganäs och
Mölle samt bohuslänska Käringön och Marstrand.
Vad innebär det att leva vid en kust och vad
är egentligen en hamn? Det är ett par centrala
frågor i projektet Framtidskuster. Utgångspunkten
är de traditionella kustnäringarnas minskade
betydelse och den betydelse dessa avgörande
förändringar har haft. Projektet omfattar den så
kallade ÖSK-triangeln: Öresund – Kattegatt –
Skagerakregionernas kuster. En fråga som ställs
inom projektets samtliga delstudier är hur
regionerna kan bemöta den här utvecklingen och
skapa hållbar tillväxt. Det har vi gjort inom olika
delprojekt genom att ställa frågor som: Vad är
livskvalitet för kustbor? Vad menar människor
är traditionell näring? Vad är önskvärd regional
utveckling? Icke-önskvärd? Hur ser man på till
exempel fiske och turism? Hur menar man att
hållbara lokalsamhällen skapas? Vad definieras
som miljöproblem?
Att vara på plats är ofta viktigt för förståelsen
för att kunna se det generella i det man får veta i
intervjusituationerna. Etnologiska djupintervjuer
utgår ofta från olika teman men fungerar mer
som samtal än regelrätta frågeformulär. När man
sedan analyserar det material man skapat görs en
sorts montage där saker sätts i en ny förståelse
för att materialet ska kunna diskuteras från
ett generellt perspektiv. På detta sätt kan man
också komma åt det eventuellt specifika. Genom
att ställa röster mot varandra men också med
varandra, liksom de olika platserna, kan olika
mönster skönjas. Därför är det viktigt att tänka
på att de som intervjuats kanske inte känner igen
sig själv i det sammanhang hon eller han finner
sina uttalanden. Intervjucitaten är nu ryckta ur
sitt sammanhang och infogade i ett nytt
sammanhang.
Det har funnits många ambitioner inom projektet
Framtidskuster och i de svenska delstudierna har
vi valt att sätta hamnen som metafor i centrum.
Hamnar har varit betydelsefulla för handel
och sjöfart och en viktig del av stadslivet under
långa perioder. Villkoren numera är dock så annorlunda vilket skapar nya förutsättningar och
möjligheter. Att ha tillgång till kust och hav är
av stort värde för en stad och något som kommit
att klassas som riksintresse. Offentliga platser
som just hamnar används i hög utsträckning för
att marknadsföra städer.
Temat som tas upp i flera av uppsatserna är den
utsatthet det innebär att leva vid kusten. Havet
liksom vädret är nyckfullt. Många talar om naturens betydelse och använder sig av den på olika
sätt. Att platserna ändrar karaktär under året
men också under dygnet beskrivs ofta som en av
de saker som attraherar kustbor men också olika
kategorier besökare. Många talar om hamnar
i termer av mötesplatser men det förekommer
också en mängd andra möten på dessa, numera
så attraktiva platser. Det finns en uppenbar
Hur inventerar man då villkoren för hållbar
kustutveckling? Ja, en väg att gå är att tala med
människor som lever eller vill leva och verkar i
dessa miljöer, bland annat för att visa på komplexiteten och mångfalden i inställningar.
Det finns sedan decennier en tradition att etnologistudenter vid Lunds universitet som i en
del av sin utbildning lär sig arbeta med etnologisk metod genom att göra ett regelrätt fältarbete. Då åker man tillsammans med lärare ut i
16
kluvenhet till turister på flera av platserna.
Sommargäster och bofasta är ett annat exempel
på återkommande samtalsämne och något som
tydliggör olika förhållningssätt. I några av
uppsatserna framgår det tydligt att förändringar av
t. ex. hamnar leder till blandade känslor. Mötet
mellan det gamla och det nya är sällan konfliktfritt.
Plats handlar ju så ofta också om identitet.
Begrepp som tradition, kulturarv och kunskap
om det platsspecifika återkommer och en mängd
olika synvinklar.
Cecilia Fredriksson, professor i etnologi
Carina Sjöholm, doktor i etnologi
17
Foton:
Carina Sjöholm
Mia Larson
Rune Larson
Anneli Fredrikson
Helena Kraff
m. fl.