Transcript Rum och ansvar - ARKITEKTURGALLERIET I STOCKHOLM

Rum och ansvar
Sju frågor om stadsbyggnadskonst
Texter | Ola Nylander, Peter Elmlund,
Eva Sjölin, Torbjörn Einarsson, John Sjöström,
Anders Hagsson, Monica Andersson, Jenny Ström Hansson
Grafisk form | Mårten Danielsson, Rikard Hedin
© Brunnberg & Forshed Arkitektkontor AB
Kungsholms Strand 135 | 112 48 Stockholm
Tel 08-617 61 00 | Fax 08-617 61 01
[email protected]
www.brunnbergoforshed.se
Stockholm 2011
INNEHÅLL
5
Kontinuitet 6
Exploatering 12
Blandning 18
Anpassning 26
Förord
Kan man laga den trasiga förorten?
Är lågt och tätt lika effektivt som högt och glest?
Varför är det så svårt att blanda verksamheter och bostäder?
Är det fult att anpassa till något fint?
Hållbarhet 32
Kan man bygga hållbart utanför städerna?
Integration 38
Kan bebyggelsens utformning motverka segregationen?
Integritet 44
51
Kan man bo urbant i eget hus?
Utställningsplanscher
R U M O C H A N S VA R
Sju frågor om stadsbyggnadskonst
Med Rum och ansvar vill vi diskutera gestaltningen av rum
i den byggda miljön och gestaltningen av det vackra och attraktiva rummet där möten mellan människor sker. Vårt fokus
är samhällets utveckling utanför stadskärnorna och det låga
och täta. Det är där den stora utbyggnaden av Sverige sker.
En vardagsarkitektur som få diskuterar eller lyfter fram och
som alltför ofta saknar den täta och låga stadens rumslighet.
Sju begrepp som när de samverkar positivt är s t a d s b y g g nadskonst.
Idag handlar stadsbyggnadsdiskussionen alltför ofta om att
bygga högt, att bygga i en viss stil eller att bygga så billigt
som möjligt. Vi menar att det istället är stadens attraktivitet
som är det avgörande. Det är till de attraktiva stadsrummen
folk söker sig och det är där möten sker. Att skapa attraktiva
nya rum i staden är arkitektens ansvar. Det är också den enda
långsiktiga och hållbara utvecklingen. Genom att lyfta fram
sju begrepp och frågeställningar vill vi, med fokus på rummet,
diskutera arkitekturens betydelse för stadsbyggandet.
I denna utställningskatalog har sju fristående skribenter
tolkat frågorna. Vi har bjudit in skribenter som vi anser
har specialkunskaper och dessutom «något på hjärtat» i
dessa frågor. Med artiklarna tillsammans med utställningens projekt vill vi visa exempel på stadsbyggnadskonst och
hur vi kan ta ansvar för en positiv utveckling. Det är frågor
som vilar på arkitektkåren. Det är ett ansvar att ta vara på de
möjligheter som nu finns att laga, komplettera och läka – att
bygga stad igen.
De sju begreppen och frågorna är:
Kontinuitet – kan man laga den trasiga förorten?
Exploatering – är lågt och tätt lika effektivt som högt och glest?
Blandning – varför är det så svårt att blanda
verksamheter och bostäder?
Anpassning – är det fult att anpassa till något fint?
Hållbarhet – kan man bygga hållbart utanför städerna?
Integration – kan bebyggelsens utformning
motverka segregationen?
Integritet – kan man bo urbant i eget hus?
Kjell Forshed, Maria Fänge och Ola Nylander
Ett lämpligt sätt att diskutera stadsbyggnadskonst är genom
att lyfta fram ett antal goda exempel. I en utställning på Arkitekturgalleriet under tre veckor 2011 visar vi projekt både
från Brunnberg & Forshed och andra arkitektkontor.
5
KONTINUITET
Kan man laga den trasiga förorten?
Den rumsliga åtskillnaden av befolkningsgrupper blir extra
tydlig i 1960- och 70-talens förortsområden. De är byggda
som isolerade öar utanför stadskärnan. Detta är grunden för
hur segregation uppstår. Att bygga samman och skapa kontinuerliga stadsrum är en viktig del av lösningen av segregationen. Med ny bebyggelse på strategiskt valda platser
kan dessa bebyggelseöar bindas ihop till en sammanhållen
stad. Utspridda naturpartier omformas till tydliga park- och
landskapsrum. Barriärer som trista trafikleder byggs om till
riktiga stadsgator som förenar stadsdelarna med varandra.
är utformat som en inomhusgata och möter resten av stadsmiljön med en baksida av lastkajer och fönsterlösa fasader.
Kring centrumanläggningen finns stora parkeringsytor.
Gator och parker utformas som mötesplatser i en ny stadsbildning. Kommuncentrumet byggs om så att baksidor blir
framsidor som möter staden. Parkeringsplatserna som idag
fungerar som barriärer omvandlas till torgytor eller plats för
nya hus.
Det nya som byggs är småskaligt. Med en låg och tät bebyggelse skapas förutsättningar för attraktiva stadsrum. Trafiken,
bilarna och parkeringsbehoven blir hanterbara delar i de
nya stadsdelarna. Med den låga och täta bebyggelsen kan
rummet mellan husen gestaltas. En småskalig fastighetsindelning ger en naturlig variation och möjlighet för många
röster att höras.
Den typiska förorten är på många sätt den historiska stadens
motsats. Genom förorternas utformning och isolerade läge
i staden finns ingen rumslig kontakt med städernas äldre
delar. Förorten involveras inte i det flöde av stadsrum, vägar,
kvarter och platser som den traditionella staden karakteriseras av. Upplands Väsby, 30 km norr om Stockholm, är ett
samhälle präglat av 1960-talets planeringsfilosofi. Det är en
kommun som består av ett antal bebyggelseöar med ensidigt
innehåll. Boende på ett ställe, verksamheter på ett annat
ställe och så vidare. Kommuncentret med affärer och service
Kontinuitet
Vi har bjudit in Peter Elmlund att skriva om kontinutiet.
Elmlund är ekonom och väl insatt i detta ämne genom sitt
arbete på Johnssonstiftelsen.
6
Rum och ansvar
Kontinuitet i staden
Peter Elmlund
«Gated Community» är ett begrepp med stark negativ
laddning inom samtida stadsplanering. Begreppet, som
brukar översättas med det krystade ordet «grindsamhälle»,
definieras av svenska Wikipedia som «en stadsdel eller
bostadsområde som är avskilt från omvärlden med någon
form av tillträdeskontroll för inpasserande. Dessa kan
inkludera grindar, bommar, stängsel och övervakning och
i vissa fall även murar». Efterfrågan av denna sorts slutna
enklaver är stor i länder där befolkningen upplever brist
på trygghet och säkerhet. De är vanliga i länder som USA,
Brasilien, Argentina och Sydafrika. Kritiker av fenomenet
anser att denna sorts slutna platser, som ju exkluderar
främmande besökare, skadar samhället i stort. Det är inte
svårt att hålla med. Själva kärnan i stadsbegreppet är just
det möte mellan främlingar och bofasta som uppstår i ett
stadsrum och som historiskt sett varit avgörande för den
ekonomiska och kulturella utvecklingen. En stad är inte
bara en agglomeration av hus, det är en plats som med sin
sinnrika form erbjuder en fantastisk blandning av det privata
och det offentliga. Den öppnar sig mot omvärlden genom ett
antal sammanhängande stadsrum. Det är en mycket speciell
social situation som råder här. En grupp människor äger, bor
och verkar på en plats som är utformad så att främlingar är
välkomna. Kokar vi ned det komplexa begreppet «urbanitet»
Upplands Väsby, 30 km norr om Stockholm, är ett samhälle präglat av 1960talets planeringsfilosofi. Boende på ett ställe, verksamheter på ett annat ställe
och så vidare. Kommuncentrumet med affärer och service är utformat som en
inomhusgata och omgivet av stora parkeringsytor.
Skissen visar hur centrumet byggs om till en stadsbildning där gator och parker
utformas som mötesplatser. Parkeringsplatserna som idag fungerar som
barriärer omvandlas till torgytor eller plats för nya hus. Kommuncentrumet
byggs om så att baksidor blir framsidor som möter staden. Ett finskaligt nät av
små gator, kompletterar befintliga gång- och cykelvägar. Ödsliga gångtunnlar tas
bort. En småskalig fastighetsbildning införs.
Kontinuitet
7
Rum och ansvar
till sin mest grundläggande betydelse så återstår denna
sorts platser. Urbanitet är inte, som många tror idag, en
beteckning för en storstad. Urbanitet är det som uppstår i ett
stadsrum där bofasta möter främlingar. Urbanitet har mer
att göra med form än med storlek och återfinns i hela skalan
från minsta bygata till metropolis. Denna form har visat sig
produktiv under tusentals år av mänsklig historia och är
det fortfarande i stadsdelar byggda före andra världskriget.
Undantaget är den modernistiska stadsplanering som ägde
rum under efterkrigstiden då de flesta ansåg att den storskaliga industriproduktionen skulle vara modell för samhällsbygget. Stadsformen behövdes inte längre.
möte som följt mänskligheten under så lång tid minskade
dramatiskt. Utanför Stockholm byggdes det sattelitstäder
som tänktes vara självförsörjande grannskap där invånarna
skulle arbeta, bo och handla. Strukturen på dessa områden
är i många stycken att beskriva som raka motsatsen till stad.
Här finns strängt taget inga funktionsblandade gator utan
vägar, cykelbanor och gångbanor. Och här finns områden
med hus i park där det saknas tydlig åtskillnad mellan privat
och offentligt.
Nybyggnationen runt om i världen organiserades istället i
ett system av specialiserade områden. Vi fick då vår modernistiska förortsstruktur med tydligt definierade industri-,
handels- och bostadsområden. Förutsättningarna för det
I praktiken är dessa områden lika slutna som medvetet
utformade «gated communities». Det saknas visserligen
staket och murar, men ofta är de kringgärdade av trafikleder och eftersom det dessutom saknas sammanhängande
stadsrum är dessa områden socialt isolerade. De är inte
byggda för besökare och lockar heller inga. Det urbana mötet
uppstår inte här, som det gör i Stockholms innerstad eller i
Som det är idag (trist norrfasad).
Som det kan bli.
Kontinuitet
8
Rum och ansvar
förstäder byggda före modernismens genombrott. Det bor
idag många invandrare i dessa grannskap. I vårt offentliga
samtal brukar detta beskrivas som ett stort problem. Många
uppfattar det som stötande att människor som är utan arbete
eller har en låg inkomst, koncentreras till en särskild plats.
Mot detta kan man invända att segregationen ofta är frivillig.
Drivkrafterna bakom denna frivillighet är dels behovet av
kulturell gemenskap, dels det faktum att segregeringen ofta
är en ekonomiskt fördelaktig lösning för människor med
små resurser. Det finns här en kollektiv gemenskap som ger
möjligheter att både spara och tjäna pengar. Segregation av
detta slag är inte enbart av ondo.
gationens negativa effekter och hämmar dess positiva. Vi
kan ju leka med tanken att de som idag bor i Tensta, hade
bott lika koncentrerat i ett antal kvarter på Södermalm. Det
hade gjort en ganska dramatisk skillnad. De sammanhängande stadsrummen på Södermalm har ett naturligt flöde av
människor så här finns i stadsstrukturen en potential för
urbanitet. Dessutom är förutsättningarna för butiker och
restauranger mycket bättre här, då de också kan attrahera
kunder utanför de segregerade kvarteren.
I innerstaden hade en segregerad stadsdel haft stora möjligheter att fungera som ett distrikt – som ett chinatown
– vilket hade uppfattats som en tillgång, inte bara för hela
staden utan också för alla besökare. Här hade också ett möte
kunnat uppstå mellan invandrargrupper och majoritetsbefolkning, ett mer intensivt möte i stadsrummen än vad som
sker i dag. Stockholm har ett svårartat strukturproblem. Det
råder brist på stadsrum i största allmänhet och det saknas
Betydligt mer problematisk är den kombination av segregation och spatial isolering vi ser i Stockholms modernistiska förorter. Avsaknaden av stadsrum mer eller mindre
omöjliggör urbana möten där främlingar och bofasta möts.
Den fysiska isoleringen i dessa områden förstärker segre-
Med ny bebyggelse på strategiskt valda platser, framförallt i de breda vägområdena kan dessa bebyggelseöar bindas ihop till en sammanhållen stad. Barriärer som
trafikleder byggs om till riktiga stadsgator som förenar stadsdelarna med varandra.
Kontinuitet
9
Rum och ansvar
ofta urbana förbindelser mellan stadsdelarna utanför innerstaden: Offentliga stråk som gör staden tillgänglig för alla.
Bygatan har nu ett parti som börjar utvecklas till en klassisk
storgata. På bara drygt tio år har början till stad fötts, utan
stora planer och politiker som i journalisters närvaro tar
första spadtaget. Steve Nygrens hemlighet var att han inte
bara byggde ett bostadsområde i en vacker miljö, han byggde
en urban by med en potential för offentligt liv.
Vi kan också närma oss frågan genom att dissekera
begreppet «koppling». Vad är det? Är det en motorväg,
en trafikled, en väg, en järnväg, en gata med trottoarer, en
boulevard, en bebyggd gata i största allmänhet eller är det
en funktionsblandad bebyggd gata med verksamheter i
bottenplan? Alla dessa olika sorts kopplingar ger olika utfall.
Om syftet med kopplingen är att öppna upp staden i social
mening, att skapa offentlighet, då är det inte trafik som
ska kopplas ihop utan människor. Betonar vi den aspekten
kanske vi kan tänka nytt. Vi kan börja i den lilla skalan
genom att försöka skapa stadsrum inne i de slutna strukturerna. Även om dessa inte kommer att vara lika livliga eller
lika funktionsblandade som innerstadens gator så kommer
de i alla fall att erbjuda en plattform för offentlighet, en
plattform som har större potential än vad många tror. Vi ska
inte underskatta kraften i ett stadsrum i miljöer där sådana
saknas.
Läxan här är att ett stadsrum har stor räckvidd. Det har en
potential att koppla ihop människor från när och fjärran. Det
är en självklarhet som tål att sägas. Stockholms innerstad
förser inte bara sina invånare utan en hel region med
stadsmiljö. Den som skapar ett offentligt rum i ett bebott
område där sådana saknas, har stora chanser att dra till
sig besökare. Ett sätt att mentalt och socialt koppla ihop
Stockholm kan vara att tryffera regionen med stadsrum, i
väntan på den långsiktiga utvecklingen av det sammanhängande gatunätet.
Det finns ett exempel i Stockholmsområdet som inte är
särskilt omtalat men som på ett stillsamt vis pekar ut hur vi
kan hantera våra strukturella problem. Det har vissa likheter
med Serenbe. Det är Gustav III:s Boulevard i Frösunda,
Solna. Denna gata omgärdas av bostadskvarter med lokaler
i bottenvåningen på ena sidan och kontorshus med lokaler
i bottenvåningen på den andra. Gatan är farbar och här rör
sig ca 6 000 bilar per dygn. Då gatan befolkas av boende,
anställda och besökare finns det tillräckligt med underlag
för butiker och restauranger. Boulevarden utgör definitivt ett
levande stadsrum mitt ute förortsstrukturen, nära trafikleder och funktionsseparerade bostadsområden. De som bor
i närliggande områden har fått ett stycke stad att gå till och
Mitt ute på vischan, utanför staden Atlanta i Georgia, USA,
har den före detta restaurangägaren Steve Nygren byggt
en slingrande bygata med namnet Serenbe. Den är mycket
enkelt uppbyggd. Den består huvudsakligen av två husrader
som omgärdar en gata med trottoarer. Men eftersom det inte
finns någon annan gata i denna glesbygd har den blivit allt
mer populär som ett regionalt besöksmål, den är ju trots allt
offentlig. Besökstrycket har lett till att ett antal verksamheter – kaféer, restauranger, butiker och småskalig produktion
– har etablerats där vilket ytterligare ökat populariteten
Kontinuitet
10
Rum och ansvar
därmed har livskvaliteten ökat för många fler människor
än de som just bor i Frösunda. Det är märkvärdigt tyst om
Frösunda, trots att detta projekt ger oss vägledning om hur
vi kan addera levande stadsrum till våra förortsstrukturer.
Man landar helt enkelt en struktur som har förutsättningar
att bli ett levande stadsrum i det strukturlösa landskapet.
När den nya strukturen fått fäste bygger man helt enkelt
vidare på den.
Peter Elmlund
Peter Elmlund är projektledare för Urban
City Research/Ax:son Johnsons stiftelse,
som anordnat många seminarier och
konferenser om hållbar stadsutveckling.
Peter Elmlund är också en flitigt engagerad
föreläsare.
Nya stadsbildningar i måttfull skala skapar ett kontinuerligt bebyggelsestråk
från sjö till sjö. 1960- och 70-talens förortsområden är byggda som isolerade
öar utanför stadskärnan. Det är grunden för segregation. Att bygga samman och
skapa kontinuerliga stadsrum är en viktig del av lösningen av segregationen.
Illustration: Arken Arkitekter
Kontinuitet
11
Rum och ansvar
EXPLOATERING
Är lågt och tätt lika effektivt som högt och glest?
Att skapa hög exploatering i den låga och täta staden kräver
hög grad av stadsbyggnadskonst. En viktig del av den låga
och täta staden är tydligheten i vad som är offentligt och vad
som är privat. Tyvärr blandar många ihop begreppen och tror
att ansamlingen av många människor och stora, höga hus är
det centrala för urbaniteten. Det är stadsrummens utformning som är det centrala. Den låga och täta staden har också
hög exploatering. I den höga staden fordras stora ytor mellan
husen för att få tillräckligt bra med sol och ljus. I den höga
staden blir ansamlingen av bilar ett problem. Ofta fordras
stora parkeringsytor mellan husen eller kostsamma underjordiska parkeringsanläggningar. I den täta och låga staden integreras trafik och parkering i bebyggelsen på ett enkelt sätt.
fördelarna för stadens utveckling med en tät och låg bebyggelse med tydliga stadsrum. Mänsklig skala, grönska och attraktiva stadsrum skapar kundvärden som går att lyfta fram
i marknadsföringen av ett projekt. Det kostar inte mer att
bygga lågt och tätt än dagens stadsbyggande som domineras
av högt och glest. Den låga och täta staden har hög exploatering. Men i ett längre perspektiv finns vinsterna i de mötesplatser som skapas genom det låga och täta. Viktiga delar i
attraktiviteten i Staffanstorps nya centrum är att det i bostadshusens bottenvåningar finns lokaler för verksamheter,
butiker och caféer.
Som skribent för begreppet exploatering har vi bjudit in Eva
Sjölin, stadsarkitekt i Staffanstorps kommun 1985–1997 och
stadsbyggnadschef i Lomma kommun 2000–2010. Sjölin har
bred erfarenhet och tolkar frågeställningen genom sitt arbete
med stadsförnyelse.
Det är denna typ av kunskap om stadens grammatik och
struktur som behövs. I de skånska samhällena Staffanstorp
och Lomma pågår en förändring som bygger på insikten om
Exploatering
12
Rum och ansvar
Är lågt och tätt lika effektivt som högt och glest?
Eva Sjölin
Den politiska visionen i Lomma var att forma en levande
stadsdel med en tät men måttligt hög bebyggelse där
karaktären av fiskeläge och hamnliv skulle finnas kvar i den
nya miljön (visionen i Staffanstorp var på motsvarande sätt
den skånska småstaden). Att genom gemensam kunskapsuppbyggnad och marknadsanalys, tillsammans med de
markägare som ska medverka i investeringarna i området,
kunna fördjupa denna vision till att fokusera på en tät och
måttligt hög bebyggelse på mellan 2,5 till 3,5 våningar, där
småskalighet och variation ska prägla såväl arkitektur som
de yttre stadsrummen, kräver sin man eller kvinna! De
hamnområden som byggs ut på andra håll runt Öresund
har i allmänhet en mer utpräglad storskalig och anonym
bebyggelse än den som skulle formas i Lomma, varför
konkurrensfördelen med intimitet och småskalighet var för
många uppenbar men ändå så viktig att lyfta fram. Såväl
politiker, markägare som exploatörer ställde upp på denna
vision. Ramavtal mellan parterna kunde därför tecknas
tidigt, i syfte att också säkra genomförandet av denna vision.
Skalan är låg. Hus i två till tre våningar med takateljéer går lätt att blanda
med varandra inom kvarteret. Såväl den traditionella småstaden, framvuxen
ur historien, som den gestaltade trädgårdsstaden har varit utgångspunkt och
förebild för gestaltningen av Lomma Hamn.
Bygg på platsens förutsättningar, det unika och det som skapar identitet
I Lomma (men också i Staffanstorp) var det den täta, låga
småstaden som var förebilden. Lommas identitet har varit utgångspunkt för gestaltningen av den nya stadsdelen och dess
bebyggelse. Att uttrycka denna identitet är inte helt enkelt
och entydigt. Att utföra en ortsanalys och därmed tydliggöra
områdets karaktär kan vara ett sätt som är lätt att förstå för
Exploatering
Lomma hamn, strandpromenaden har snabbt blivit ett populärt stråk. Till vänster
den före detta tullstugan som nu används som glasskiosk.
13
Rum och ansvar
många lekmän. De egenskaper i Lomma tätort som förtjänade
att lyftas fram sammanfaller ganska väl med den traditionella
skandinaviska småstaden som ju karakteriseras av:
• Måttlig höjdskala, nära människans mått och lättolkad för
betraktaren
• Måttlig längdskala där varje hus utgör en individ med max
ca 25 meters längd
• Ingen upprepning av husutformning utan varierad form inom ramen för tydliga gemensamma teman
• Enkla huvudsakligen släta fasader, utan markanta
utspringande partier, med entréer mot gata
• Distinkta gaturum, där husens fasad står i kvartersgränsen
och all mark utanför tillhör det offentliga gaturummet
• Tydligt, öppet och förgrenat
gatunät med framkomlighet för alla
• Nät av offentliga platser
• Ofta verksamheter i bostadshusens bottenvåningar
• Ett nytt bibliotek i ett läge och med en utformning som
knyter ihop det gamla med det nya
Såväl den traditionella småstaden, framvuxen ur historien,
som den gestaltade trädgårdsstaden har varit utgångspunkt
och förebild för gestaltningen av Lomma Hamn.
Lyft fram «kundvärden» ur ett nytt perspektiv
Kan mänsklig skala, intimitet och attraktiva stadsrum,
grönska och möjlighet att t ex skapa en halvprivat
«trappezon» framför den egna gatuentrén, livskvalité i
form av skönhet, trygghet och trivsamhet med färger som
ger glädje också skapa kundvärden? Jag är övertygad om
Illustrationsplan över Lomma
Exploatering
14
Rum och ansvar
att också sådant som tilltalar hjärta och själ och inte bara
plånboken går att lyfta fram i marknadsföringen av ett
projekt. Detta skapar såväl kundvärden som mervärden för
exploatören. I vår tid med stressad, informationstät, bullrig
och stökig vardag ska vi lyfta fram just sådana värden som
skapar en ökad livskvalité, inte bara i den egna bostaden
utan också utanför denna i form av en vacker, omsorgsfullt
gestaltad närmiljö rik på platser för mänskliga möten.
Ta fram gemensamma kalkyler tidigt i projektet och glöm
inte att ta höjd för hög kvalité i stadsrummen mellan husen
Använd egna skuggkalkyler i tidiga skeden, knyt till dig de
mest kompetenta experter till din hjälp och gör realistiska
analyser av fastighetsvärden före och efter den föreslagna
exploateringen. Räkna igenom projektets kostnadssida och
basera beräkningarna på ett tydligt kvalitetsprogram för
såväl den byggda strukturen som för mellanrummen. Ta
också fram kommunens egen kostnadsanalys med alla de
kringkostnader för bl a offentlig service, som projektet för
med sig. Då är du lika bra rustad som din motpart när det
gäller att argumentera för den gemensamma visionen –
projektets genomförbarhet måste ju alltid vara i fokus för
alla parter.
De stadsbyggnadsprinciper som användes i Staffanstorp var: Måttlig höjdskala,
nära människans mått och lättolkad för betraktaren. Måttlig längdskala där varje
hus utgör en individ med max ca 25 meters längd. Ingen upprepning av husutformning utan varierad form inom ramen för tydliga gemensamma teman.
Använd plan och avtal som styrinstrument också i tidiga skeden
Även om kommunen inte är markägare, såsom fallet var i
Lomma, så är det kommunala planmonopolet strategiskt
använt ett suveränt styrande instrument för att säkra genomförandet av visionen. I Lomma kopplades därför ett ramavtal
Flygbild över Staffanstorp. Inför bostadsutställningen Bo97 byggdes Staffanstorp
centrum om med småstaden som förebild.
Exploatering
15
Rum och ansvar
vecklare slutar eller byts ut över tid men se alltid till så att
visionen i projektet förs vidare till de nya «kollegorna». Vi
har sett alldeles för många projekt som förflackats långt
innan de genomförts. Resultatet blir ofta dåliga kompromisser när visionen liksom bara glömdes bort!
till planprogrammet och ett exploateringsavtal till detaljplanen där alla delar styrdes upp, inte bara markbyten, kronor
och ören utan också miljö- och stadsbyggnadskvalitéer i
såväl bebyggelse som stadsrummen mellan husen. Glöm inte
att också reglera hur projektet ska följas upp och redovisas
för såväl kommun, boende som allmänhet när det väl är
genomfört.
Ge aldrig upp!
Vinsterna med det låga och täta, den mänskliga skalan
med variation och mångfald, kan aldrig nog betonas och
poängteras! Det är alltid dessa miljöer som vi finner på
våra vykort, som många betraktas som de mest attraktiva
miljöerna att semestra i och som vi gärna också återkommer
till. Här skapar vi långsiktiga, bestående värden inte bara för
de som flyttar in utan också för alla kommunens invånare i
övrigt.
Locka med ökad exploatering, inom ramen för visionen, om särskilda stadsbyggnadskvalitéer uppfylls
Varför inte göra detaljplanens bestämmelser så flexibla,
så att man endast kan använda byggrätten fullt ut om till
exempel parkeringen förläggs i garage under mark. Bilar tar
plats, både när de rör sig och när de står stilla, men de blir
mindre dominanta i stadsmiljön och de kan ofta rymmas på
gatorna i stället för på stora p-platser. Gestalta därför de täta
gaturummen på ett sådant sätt så att bilen kan parkeras vid
kanten och därmed också dämpar hastigheten!
Betrakta förändring som ökar projektets kvalité «välvilligt»
Stora projekt löper i regel över flera år innan de förverkligas
och det är naturligt att förändringar måste ske över tiden.
En förändring som är förenlig med planens syfte och också
ökar dess kvalité och attraktivitet kan därför ofta betraktas
som en «mindre avvikelse»! Detta kan vara ett bra argument
i dialogen med den bygglovsökande!
Låt «ting ta tid» men låt aldrig visionen förflackas
Engagerade medarbetare, förtroendemän och projektut-
Det nya biblioteket är en stor tillgång för den nya stadsdelen vid Lomma hamn.
Arkitekter Henrik Jais-Nielsen Mats White Arkitekter.
Exploatering
16
Rum och ansvar
Eva Sjölin
Eva Sjölin är utbildad arkitekt och tog
sin examen vid LTH 1970. Under större
delen av sitt yrkesliv har hon arbetat
med planering på såväl statlig, regional
som kommunal nivå. Under sina 12 år
som ung stadsarkitekt i Staffanstorps
kommun gjorde hon sig känd genom
förnyelsen av Staffanstorps centrum,
där en omvandling från förort till skånsk
småstad blev det synliga resultatet. Därefter var Eva med och arrangerade Bo -97, bomässan i Staffanstorp. De senaste 10 åren har
Mänsklig skala, intimitet och ett attraktivt stadsrum. Arkitekt: Fojab
Eva varit verksam som stadsbyggnadschef i Lomma kommun och varit
den drivande motorn i förnyelsen av Lomma Hamn. Såväl planarbetet i Staffanstorps centrum som i Lomma Hamn har erhållit Sveriges
Arkitekters Planpris, 1992 resp. 2004. 2009 uppmärksammades
dessutom miljöarbetet i Lomma Hamn genom att kommunen fick
statligt stöd från «Kommittén för hållbara städer» för en uppföljning av
detta i samarbete med SLU Alnarp och Internationella Miljöinstitutet i
Lund. I alla de projekt Eva medverkat i har hon brunnit för att forma en
mänsklig, varierad och lågskalig bebyggelsemiljö med såväl det gröna
som det sköna i fokus. Eva har varit ledamot i Stadsmiljörådet under
många år och dessutom medverkat i ett antal forskningsstyrelser. För
närvarande driver Eva egen verksamhet, ARKitektur och PLANering
Eva Sjölin och arbetar bland annat som underkonsult till FOJAB
arkitekter AB i Malmö och har dessutom rollen som klusterledare för
nätverket Hållbar stadsutveckling, SUD, under Sustainable Business
HUB i Region Skåne.
Kajgatan i Lomma.
Exploatering
17
Rum och ansvar
BLANDNING
Va r f ö r ä r d e t s å s v å r t a t t b l a n d a b o s t ä d e r o c h v e r k s a m h e t e r ?
Blandningen av verksamheter både på stadsdels- och husnivå
är något som saknas i stadsbyggandet. Ofta byggs enbart
bostäder. I de nya tillägg som skapar kontinuitet måste det
finnas en blandning av verksamheter. Blandstad är något
som alla talar om men när det kommer till genomförandet
blir det ofta bara en sort.
blandning av verksamheterna i staden. En annan kvalitet i
Tübingen är att ny bebyggelse kompletterar gammal bebyggelse. Äldre hus med billiga lokaler är en viktig förutsättning
för etablering av nya företag. En ytterligare kvalitet är strukturen i gatunätet som möjliggör ett flöde av människor och
trafik genom stadsdelen. När förorterna byggs samman med
övriga delar av staden är det viktigt att det finns blandning
även där. Bottenvåningar måste förberedas för verksamheter av olika slag: Det gäller hus med rätt läge intill befintliga
stråk och vägar.
Det är viktigt med förebilder. Ett genomfört exempel finns
i Tübingen, en liten stad i södra Tyskland. Där har en ny
stadsdel vuxit fram där bostäder och verksamheter är mixade
med varandra, i samma hus. Resultatet bygger på insikten
om den europeiska stadens struktur. I Tübingen fanns ett
krav på byggherrarna att bygga lokaler för verksamheter,
butiker och restauranger i bottenvåningarna. Det ger en
Blandning
Torbjörn Einarsson är skribent för kapitlet om blandning av
verksamheter. Einarsson har kunskaper i ämnet genom lång
erfarenhet som arkitekt.
18
Rum och ansvar
Freiburg och Tübingen ger hopp och bevis om stadsliv
Torbjörn Einarsson
Levande stadsbygd med en god blandning av boende,
verksamheter och service är stadsbyggandets huvuduppgift
– och, som det smärtsamt kan noteras, samtidigt den svåraste
nöten. Under de senaste 30–40 åren av stadsbyggnadsexperiment som pågått i vårt land har en del landvinningar
i riktning mot en s k riktig stad gjorts, men för det mesta
har strävandena efter det där levande autentiska stadslivet
fastnat redan i processen fram till färdigt bygge. Vi har
lyckats blanda en del av de så kallade funktioner som funktionalismen fördelade till olika zoner.
anses ha tillräckligt underlag för beslutsfattarna, både inom
den privata och offentliga sektorn. Det blev trevligt i Grimsta
by, men som småstadsliv fungerade det inte. Skälen är flera. I
en arkipelag av enklaver räcker det inte att blanda funktioner
i en av bubblorna. Stadsliv kräver fler aktörer. Men det
största hindret var ändå trafiknätet. Ett vägnät à la SCAFT
eller «7v» ger bristande synergier. Alltför få innevånare
passerar igenom en stadsdel uppbyggd av enklaver. Och
enklavens egna befolkning handlar lika mycket på vägen
hem, någonstans mellan arbetets bubbla och boendets
bubbla. Av samma skäl har tusenden av grannskapsenheter,
som modernismen kallat sina enklaver, fått känna av en
tynande service – både kommersiell och samhällelig.
I Grimsta by lyckades Brunnberg & Forshed Arkitektkontor
få till bostäder ovanpå daghem och skola. Verksamheter och
ett litet centrum kom också med, men livsbetingelserna för
stadsliv eller småstadsliv släcktes ändå av det faktum att
Grimsta by är en enklav i förortskommunens arkipelag av
enklaver. Även om vi kallade det grannskapsenheter och
har fått till lite blandning av både A, B och C var det fråga
om enklaver, bubblor, åtskilda av det modernistiska trafiknätet, d v s det där trafiknätet som vi i Sverige relaterar
till som SCAFT, men som ju mer hade sin upprinnelse i Le
Corbusiers «7v», de sju hastigheterna, nogsamt sorterade
utifrån trädlogiken stam-gren-kvist-löv. Längst där ute
skulle lövet/bostadsområdet få liv genom att vi optimistiska
arkitekter angav ytor för verksamheter och service.
Redan 1965 hade Christopher Alexander påmint om att «a
city is not a tree». Men «7v» hade vid det laget lagt beslag på
Det hade vi hoppats, men det fungerade inte. Det var för lite
genomströmning för att service och post skulle överleva, eller
I Tübingen finns blandstad med mycket butiker, restauranger och verksamheter.
Det ställdes krav på byggherrarna att bygga lokaler för verksamheter i bottenvåningarna. I de övre våningarna finns bostäder.
Blandning
19
Rum och ansvar
stadsbyggnadstänkandet; med SCAFT 1968 visste sig en bred
kader av trafikingenjörer och stadsplanerare än ståndaktigare
stå för rationalitet och trafiksäkerhet. Att det inte blev så
livfullt i sovstaden berodde på den s k utvecklingen, eller att
det var nån annans bord. Eller så skulle det kureras med mer
underlag: Större och större löv. I den spiralen är vi fortfarande, ett decennium in i det 21:a århundradet.
två sydtyska städer, Freiburg och Tübingen. I bägge fallen
gäller det omdaningar av garnisoner utanför stadskärnan,
och i bägge fallen gäller det rätt små städer. Och, må man
som svensk påminna sig, vare sig Freiburg eller Tübingen,
eller för den delen Baden-Württemberg eller Tyskland har
en stadsbyggnadstradition som skiljer sig mycket från vår
svenska. Även i Tyskland råder ett funktionalismens enklavbyggande – den som vill uppleva stadsliv får uppsöka
stadsdelar som byggdes före modernismens och Bauhaus
intåg. Förändringen i Freiburg och Tübingen är ny också
där; den har iscensatts av eldsjälar med en kombination av
idéer och organisationsförmåga. Där kan vi studera de viktiga
verktygen. Verktygen är inte så många – och de är helt
klart överförbara till den svenska verkligheten. Byggena är
dessutom nu till största delen färdiga – och det fungerar!
Äntligen några helgjutna exempel!
Så mycket bättre att det nu finns en del lovvärda stadsbyggen
där stadslivet börjat blomma! Den som vill öka sin optimism
om planerarskrået och byggbranschen bör ta en titt på
Verktyg 1 – Kvarter, gatunät och genomströmning
Garnisonernas byggnader har kompletterats för att ge en väv
av gator och kvarter. Gatunäten är i sin tur sammanvävda
med omkringliggande stads gatuväv, buss- och spårlinjer.
Verktyg 2 – Varierade hyresnivåer
Genom att låta ny bebyggelse flikas in emellan de befintliga
garnisonernas byggnadsbestånd bildas en bred palett av både
rejäla och enkla byggnader, och därmed möjligheter till en
mix av hyresnivåer. Det har gett resultat; där olikheter möts
där uppstår synergier, lockelser och möten.
Verktyg 3 – Tilltro till små aktörer
Markanvisningarna fördelas till intressenter som har en
Det finns ett flöde av människor och trafik i den nybyggda stadsdelen. Gatunätets
struktur gör att folk rör sig längs alla kvarter. Flödet av trafik och människor är
en viktig förutsättning för handel, caféer och verksamheter.
Blandning
20
Rum och ansvar
på frågor. Hit kommer de övriga förvaltningarna ut till
verkligheten – stämningen av bygghytta ger en effekt av
«hands-on» och öppenhet för improvisationer. Små och stora
möten kan lätt improviseras. De äldre husens ombyggande
ger behov av improviserade justeringar och snabba beslut.
De som flyttat in kan ge råd till dem som fortfarande är i
byggfasen.
idé om hållbart byggande i något avseende. Kriterierna är
vida, och tilltron till vad eldsjälar kan åstadkomma är stor –
kanske kan det liknas vid den anda som rådde i HSB:s eller
SMÅA:s startfaser.
Verktyg 4 – Planberedskap och planrepertoar
En stadsplan framtagen av stadens planerare bildar bas för
en inbjudan till allmänhet och marknad. Som sig bör. En
grupp människor kan markera intresse för en del, t ex 25
längdmeter av ett kvarter. Eller mer. Eller mindre. Det som
krävs är att gruppen har en idé om nån aspekt av hållbart
boende eller byggande. Ifall detta uppfylls, ombeds gruppen
återkomma «om ett halvår» med en arkitektskiss och papper
på att man har en bankkontakt. Krav på skissen är t ex 3–5
våningar och att bottenvåningen ska inrymma verksamheter.
Några ringer efter ett tag och tycker att skissandet går bra,
men anger oro eller vill kringgå kravet om verksamheter i
bottenvåningarna. I det läget hänvisar stadsbyggnadskontoret till att «vi har andra tomter i andra delar av stan». Svaret
är strategiskt viktigt – de flesta stannar, och staden behåller
initiativet. Nycklarna heter planberedskap och planrepertoar – intressenter ska inte avkrävas driva planförfaranden
eftersom det slår ut de små entreprenörerna – intressenter
som inte gillar stadsplanens koncept om blandstad ska
kunna erbjudas alternativa platser.
Verktyg 6 – Låga ingångspriser – intäkter på sikt
Nerlagda militära garnisoner betraktades som avskrivna –
intäkterna kommer framöver genom skatter från verksamheter och nya medborgare. Det låga förväntansvärdet har gett
betingelser för ett mycket brett spektrum av verksamheter
och därmed en lokal ekonomi som man med tillförsikt antar
ska ge stigande utdelning.
Verktyg 7 – Experimentlusta
Idén om dessa upplägg är inte en del av tysk praxis, utan kan
Verktyg 5 – Folk på plats
Stadsbyggnadskontoret finns nära. I Tübingen sitter fem
planerare på plats i en av kasernerna. Här skissas det, här
finns lokaler för möten, här kan man titta in för att få svar
I den nya stadsdelen finns hus av olika sorter och storlekar. Kontrasterna berikar,
visuellt och funktionellt.
Blandning
21
Rum och ansvar
ses som en eller ett par kreativa eldsjälars verk. I Freiburg
fanns möjligen en mental fördel i den solstads- och ekoinriktning som beslöts efter ett stopp av ett kärnkraftverksbygge under det turbulenta 70-talet. Solstadssatsningen har
gett Freiburg, både rekordmånga solfångare, solcellsfabriker,
ledande forskning inom energi och ett gott rykte som ung
fräsch universitetsstad.
Slutsatser och lärdomar
De goda exemplen är den effektivaste pedagogiken. Ett flitigt
studieresande till de här två städerna har också satt sina
avtryck. En stor mängd planerare och byggare, allt från små
kommuner till stora Delegationen för hållbara städer har låtit
sig imponeras och påverkas av både den visuella rikedomen
och de gedigna ekologiska experimenten. Klentrogna kommentarer om att «det där är i Tyskland», eller att «där nere är
det så mycket större underlag» etc återkommer, men är alltså
inte giltiga. De här projekten har inneburit något nytt även
för tysk publik. Och det här rör sig om tyska småstäder.
Paradigmskiften tar tid
Men, även om de goda exemplen är den effektivaste pedagogiken, har det sedan tidigare visat sig att det modernistiska
paradigmet är segt. Ingen förespråkar egentligen modernismens stadssyn. Men den rullar på. Vår svenska byggbransch
är rik på folk som «vet vad folk vill ha». Och specialister
som var för sig bevakar och maximerar sina delaspekter,
omedvetna om i vilken grad deras deloptimering försvårar
kvalitéerna för helheten, om man i detta fall ser stadsliv som
den önskade helheten.
Gröna fasader på ett bostadshus med verksamheter på bottenplan, Tübingen
Blandning
22
Rum och ansvar
Hindersprövning 1 – se över hur arvet av zonering lever kvar i våra organisationer
Våra kommunala och statliga organ är inte zonerade i
enklaver, men de har under lång tid också varit divisionaliserade i verk, departement, kontor, avdelningar, förvaltningar
och, inte minst, i yrkesdiscipliner som dragit åt olika håll.
Som reaktion har vi under senare decennier fått mer sammansatta samhällsbyggnadskontor, ett samlat Trafikverket etc.
Men medan allt detta genomförts, sker parallellt en omdaning
i kommunerna som kan komma att dra åt motsatt håll: uppdelningen i beställar- och utförarorganisationer. Det är oklart
vilken effekt på stadsbyggandet detta kommer att ge. Den
underliggande ekonomiska teorin är dock här densamma som
vid uppdelningen av byggbolagen. Det inger inte tillförsikt.
I den mängd av verktyg och ansamlad erfarenhet som ger
gott stadsbyggande blir det de aspekter som går att översätta
till ekonomisk prosa som kommer leva kvar på agendan. I
stället för att komma bort ifrån modernismens paradigm om
var sak i sin zon, riskerar vi att fastna i denna modernisms
idéer om deloptimering av var sak för sig. Här kan ekonomi
bli samma slags fyrkantiga ekonomism som via LOU gett
upphandlingar av ramavtal som förskräcker. Råd: Lär av
Freiburg och Tübingens tillförsikt om att ekonomi ligger i
den grad av stadsliv som uppstår genom blandning. En god
trädgårdsmästare bygger en klok spaljé – inte blommorna. En
klok planerare erbjuder en god väv av gator och gränder, ägor
allmänningar – och ser sedan aktörer blomma.
Våra stora byggbolag är inte zonerade i enklaver, men de
är divisionaliserade. Skanska som agerat kraftfullt för att
få till stånd en ny 3D-baserad fastighetsbildning, uppfattar
ändå ofta att stadslivsinriktade projekt är besvärliga – och
har därför stoppat många projekt med verksamheter i
bottenvåningarna. Det skedde exempelvis i Brunnberg &
Forsheds plan för ett hållplatstorg i Tullinge trädgårdsstad. Argumenten är omsorg om de blivande bostadsrättsföreningarnas förmåga att hantera situationen och tvivel
om underlag. Jämför det med svaren till de klentrogna i
Tübingen och Freiburg.
NCC, JM, HSB, PEAB, Veidekke, etc agerar likartat. Trots
uttalade ambitioner om att delta i hållbarare stadsbyggande
fungerar det inte. Det krävdes järnhand från Stockholms
stadsbyggnadskontor för att åstadkomma verksamheter i bottenvåningar i Hammarby Sjöstad. Nu efteråt medger alla att
det gett en effekt på attraktiviteten – och prisnivån – för hela
beståndet som inte skulle ha åstadkommits om stadsdelen
i stället byggts som ett gängse bostadsområde. Slutsats: Än
så länge tycks våra fastighetsutvecklare anse se sig mer som
byggare och att det är nån annan som ska ta på sig besväret
eller risken med att utveckla verksamhets- och serviceytor.
Här har vi en slags «tragedy of the commons», med omvända
tecken. Tilltron till eller insikten om stadsliv som en bra affär
har inte slagit igenom. När avdelningen Property Development lämnar över till avdelningen Construction byts den
ekonomiska logiken – costbenefit-tänkande övergår mycket
resolut till cost-minimizing-tänkande.
Blandning
Hindersprövning 2 – ny syn på underlag
Modernismens zonering har utarmat synen och förståelsen för de synergier som uppstår vid blandade stadsdelar.
När verksamheter dog ut i förortscentra drog många den
23
Rum och ansvar
felaktiga slutsatsen att det var för litet underlag. Få drog
slutsatser om brister i morfologin, väven av gator och mixen
av funktioner. I Tübingen kan man lära. T ex att underlag,
U, är mer än m, som i massa eller mängd hushåll. En bättre
strategi och förståelse heter U = m x f x a. Det betyder att
planerararen förstår att arbeta med inte bara med m:et som i
mängden, utan också med f:et som i flödet av passerande och
a:et som i attraktivitet, det där som gör att folk gör en omväg.
I Tübingen och Freiburg har alla bokstäverna kommit med.
sidan av staden» för den som inte ville spela enligt uppställda
regler. Den flexibilitet man erbjöd här är friheter att forma
sin del väldigt individuellt – den visuella rikedomen är
stor – men det finns samtidigt en spelplan som ska trygga
utfallet för alla. Folk är mycket nöjda över att den förespeglade livfullheten finns där. Staden erbjöd flexibilitet i det som
ger stadslivets mångfald, men visste också var det behövdes
ett nej. Det fanns en planrepertoar, dels inne i planen, dels i
andra planer i andra delar av staden att hänvisa till: Se där
ett alternativ till den praxis som hos oss kan betraktas som
ett duckande bakom «flexibla planer»! Den flexibiliteten har
varit bekväm för de stora aktörerna som byggare och kom-
Hindersprövning 3 – se över språkfällorna
Det blir som man tänker. Modernismens vokabulär är en
tvångströja för den som vill tänka urbant. Försöker man
argumentera för det som på funktionalistiskt språkbruk
skulle vara «en matplats på gångbana» låter det både svårt,
störande och trivialt. Säger man istället «trottoarkafé» låter
det inte bara mer möjligt; man väcker även tusenden av associationer.
Hindersprövning 4 – se över begreppet flexibla planer och investeringstrygghet
Begreppet flexibla planer låter bra. Flexibilitet är bra.
Paradoxalt nog har dock begreppet kommit att också medföra
det omvända. En bra plan är en spelplan med plats för många
kynnen och många typer av aktörer. Men likt schackbrädan
ger den genom fasthet också den trygghet att investera som
kommer av att man vet vad som kommer att hända efter det
att man själv valt att investera. Den schackspelare som vill
ha en flexibel egen nionde rad för sitt projekt förstör spelet.
I Freiburg svarade man «att man hade ett annat spel i andra
Skalan är låg 3–5 våningar. Det ger förutsättning för att blanda olika hustyper
och storlekar. Det finns också en mix av upplåtelseformer.
Blandning
24
Rum och ansvar
munalråd, men den har samtidigt gjort planeringen dunkel
och icke-engagerande för medborgaren i gemen.
Torbjörn Einarsson
Efter tio år hos Ralph Erskine startade han
Hindersprövning 5 – se över skalan på markanvisningar
med sina kollegor Arken Arkitekter AB.
Det effektivaste och snabbaste verkande verktyget för att
åstadkomma ett bättre mer livfullt stadsbyggande torde vara
att våra kommuner ser över sin praxis att fördela markanvisningar. Välj då en skala på bebyggelse där stort kan blandas
med smått, elegant med bohemiskt! En mix av material,
upplåtelseformer och arkitekturer berikar. I en stad kan man
inte gilla allt, men man kan förstå att det är kontrasterna
som ger den urbana dynamiken. Håll sen i initiativet genom
en genomtänkt affärsplan. Lär av Freiburg och Tübingen.
Det som fungerade där, kommer att fungera i din kommun,
by eller stad. Valet av stadstyp och skala är avgörande. Olika
stadstyper har olika prestanda att generera stadsliv. Den
spelplan som ges av den nordiska småstaden med kvarter
och smärre ägor gör staden åtkomlig för en bredd av aktörer,
fler av de mindre entreprenörerna. Vi kan lära mycket av de
tyska eldsjälarna – men när det gäller val av spelplaner har
vi inom den europeiska stadens hägn en rik nordisk fatabur
att spela med.
Förut i Arkitekturs, nu i PLANs redaktionskommitté. Sex år i SAR:s tävlingsnämnd
och åtta år i Boverkets Stadsmiljöråd.
– Jag ser våra projekt som inlägg i diskussionen om bra stadsbyggande, om
det hållbara samhället. Vi har utvecklat
en metod, STEP, för att ge en både smidigare och mer demokratisk planering. En tulipanaros, som nu prövats både i stora och små
kommuner, i Sverige och utomlands.
– Jag tycker det är viktigt att börja bygga stad igen och läka zonplaneringens trasigheter. Människor och marknad vill ha mer stad, riktig
stad. Stadsbyggande är ingen uppfinnarverkstad – det finns ingen
«ny stad för den nya människan». Däremot finns det goda förebilder
och erfarenheter att improvisera utifrån. Hansastäder, bondbyar och
industristäder tog form efter sin tids näringar. Städer som vill överleva
nu har att se över sin potential som scenografi för kunskaps- och
upplevelse-näringarna.
– En stad byggd för höga hastigheter, är en stad byggd för succé,
sa en gång Le Corbusier.
– En stad där vi vill stanna till, är en stad byggd för succé, tror jag,
säger Torbjörn Einarsson.
Gammalt och nytt, sida vid sida. Gamla hus med lite lägre standard och låg hyra
är ett viktigt stöd för att ge en bredd i etableringen av verksamheter.
Blandning
25
Rum och ansvar
ANPASSNING
Är det fult att anpassa till något fint?
markeras av en kupol. Förr ett vanligt inslag i stadsbilden
som förskönade huset och som också gav något till staden.
I Mariefred och Lomma har helheten varit viktig för gestaltningen av nya hus. De nya husen är inga objekt som utmärker
sig eller viker av i stadsbilden. Nya hus skapar tillsammans
med befintliga hus en helhet. Det gör att värden i de befintliga
miljöerna kan tas tillvara och föras över till det nya.
En central del i 1960-talets stadsutbyggnad var det medvetna
brottet och kontrasten mot den äldre stadsbebyggelsen. Det
är tyvärr ett förhållningssätt som fortfarande praktiseras i
stadsbyggandet. Det attraktiva rummet bygger vidare på befintliga kvaliteter i form av mötesplatser, väl avvägd exploatering och blandning av verksamheter med mera.
Vid Stora Torget i Karlstad har det byggts ett nytt köpcentrum. En stormarknad i staden. En enorm volym som istället
för att kontrastera har anpassats till befintlig kvartersstruktur
med en väl avvägd skala avseende höjder och fasadindelningar, men även anpassning i detaljer och materialitet. Hörnet
Anpassning
Vi har bjudit in professor emeritus John Sjöström för att
skriva om anpassning. Sjöström har arbetat med frågan, dels
som praktiskt verksam arkitekt och dels som pedagog och
skribent.
26
Rum och ansvar
Låt oss bygga vidare istället för att ständigt börja om!
John Sjöström
Det tycks som dagens byggande inte sällan försökt ta lärdom
av modeindustrin. Man skall vara modern, något annat duger
inte. Skillnaden är att kläderna är ganska enkla att bli av
med när de blivit gamla, men den stad vi byggt kommer våra
efterkommande att få dras med i generationer. Och imorgon
är den inte längre modern utan bara otidsenlig.
Raymond Unwins utomordentliga instruktionsbok «Town
planning in practise» framstår som ett hittills oöverträffat recept på en god miljö. I småsamhällena var valet
självklart, Industrins bostadsförening hade startats av Jöran
Curman 1945 och när 1948 Bostadsstyrelsen utformade sin
långivning blev God bostad normgivande. Väl genomtänkta
regler har alltid svarat för det bästa i svenskt samhällsbyggande.
När funktionalismen slog igenom på trettiotalet försökte den
efter förmåga svara mot sitt namn. Problemet var att funktionalismen sedan Vitruvius varit en grundförutsättning i allt
vettigt byggande. Nu ville man förbinda detta helt självklara
begrepp med en ny tämligen opraktisk form som skulle
uttrycka en dröm om en ny tid.
Vår bild av efterkrigstidens utveckling har dock dominerats
av de schematiska trevåningslängor som blivit främmande
tillägg till så många äldre samhällen, en högst tidsenlig
arkitektur. Kommunsammanslagningen 1952 ledde till att
nya tjänstemän ambitiöst försökte följa de centrala riktlinjerna för storstädernas hyreslägenheter. Hyresgästerna ansågs
stå friare än de arbetare som bodde i traditionella bruksbostäder.
När den nya formen började bli gammal döpte man om den
till modernism och försökte fostra en hel arkitektgeneration
med ett moraliskt förbud att se tillbaka. Man införde ett nytt
begrepp, pastisch, som drabbade allt som hade den minsta
ambition att anpassa sig till traditionens långa erfarenhet
eller omgivningens självklara krav på sammanhang. Istället
skulle tiden manifesteras, helst så uppseendeväckande som
möjligt. Arkitekturen hade övergått till att bli en reklamprodukt i följsam tjänst hos en framväxande nykapitalism.
Men i själva verket byggdes under denna tid också många
ännu förebildliga miljöer i form av tät radhusbebyggelse, ofta
i nära kontakt med de gamla brukssamhällenas vackra gatumiljöer. Det var inga dåliga grannar och förebilder. Många
av våra idag allra bästa bostadsområden utgör stillsamma
komplement till gamla bruksmiljöer.
Ironiskt nog hade en socialt föredömlig arkitektur introducerats redan på tjugotalet. Då hade trädgårdsstäderna framstått
som ett överlägset alternativ till den täta stenstaden.
Anpassning
Eva Vikström citerar i Bruksandan och modernismen 1998
Ralph Erskines kommentar till sitt detaljplaneförslag för
27
Rum och ansvar
Gästrike-Hammarby: «Härigenom får man även en mera
sluten bykaraktär som anknyter till de gamla brukssamhällenas tradition, och som ger en känsla av inbördes samhörighet
– samhällets centrum består av ett grönt torg, village green,
runt vilket den nya bebyggelsen har grupperats, och där
butiker och framtida skola och medborgarhus planerats.»
Det kräver en engelsman för att kunna se fritt på den
svenska brukstraditionen!
Också större städer har under efterkrigstiden satsat på
central lågbebyggelse. Uppsala har en omfattande tvåvåningsbebyggelse i mycket centralt läge. Friluftsstaden i
Malmö är en fin radhusbebyggelse som bildar ett naturligt
centrum i ett stort centralt villaområde. Den skapades i
samarbete mellan landskapsarkitekten Eric Bülow-Hübe och
byggmästaren Erik Sigfrid Persson med mycket begränsade
privata täppor och stora gemensamma ytor för tillfart och
lek. Det vackra lilla samhället, ett stort kvarter med eget
litet hörncentrum, bygger på en intressant och idag mycket
ovanlig princip – det finns ingen bilväg till bostädernas
entréer. Sedan dess har bilsamhället successivt tagit över. Vi
har ännu inte insett dess orimlighet.
I sin nyutkomna bok om hugenotterna påpekar Fredric
Bedoire att det reformerta byggandet – som ju präglat brukssamhällena – syftat till att försöka bygga paradiset på jorden.
Eva Rudberg visar i sin bok Folkhemmets byggande en rad
fina exempel från Gyttorp, Bjuv, Skönstaholm, Solna och
Malmö. Hon konstaterar självklart att markbostaden tidigt
sågs som den allra bästa bostadsformen för barnfamiljer.
Både Ralph Erskin och Jörn Utzon har skapat nya attraktiva
varianter på ett gammalt tema.
Om Estoniaolyckan med över 300 döda inträffat varje år
skulle vi börja ifrågasätta den moderna fartygskonstruktionen. Men när antalet förolyckade i biltrafiken något år
krupit ner mot 300 jublar pressen, fylld av annonser för den
Principsektion för stadstypen Trädgårdsstad. Husen är placerade nära gatan.
Tydliga stadsrum byggs upp av hus och grönska, såsom häckar, träd, alléer och
planterad förgårdsmark. Stadsplanemönstret är anpassat till topografin. Till varje
hus hör en trädgård.
Anpassning
Gatorna i Tullinge trädgårdsstad, är utformade som allégator med smala körytor.
Parkering sker främst på den egna tomten i carports eller på små gemensamma
parkeringsytor. Bilar parkeras också längs gatan, under träden eller bakom plank
och häckar. Husen har smala förträdgårdar mot gatan och en trädgårdssida på
andra sidan av huset. Gatan är det offentliga rummet – trädgården det privata.
28
Rum och ansvar
hundraåriga konstruktion för amerikanska mellanvästern
som i vår korta efterkrigsgeneration förändrat stadsmiljön
till oigenkännlighet.
miljö som vi idag kan se byggas över hela världen. Vi har
försummat att utveckla den gamla lågbyggnadstradition som
idag kommer våra nya miljöer att framstå som mycket ofullgångna konsekvenser av ogenomtänkt markpolitik…
Det är förvånande att de låga bostadsområden som planerats
långt före bilen påtagligt ofta fungerar väl idag. Gårdsutrymmena i de gamla trästäderna kan sluka förbluffande
många bilar. Med hastighetsbegränsningar som borde vara
självklara överallt där man måste räkna med tät blandtrafik
har flertalet äldre småstadsmiljöer naturligt anpassat sig till
våra skrymmande medeldistansfordon.
I Sydvästskåne har man utvecklat ett noga genomtänkt
alternativ till den hänsynslöst förtätade storstaden.
Bakgrunden är det studium lundensiska kulturgeografer kring Torsten Hägerstrand kontinuerligt bedrivit och
förmedlat till intelligenta politiker. Med effektiv kollektivtrafik och ett stort kommunförbund har hela Sydvästskåne
vuxit ut till en stadsbygd där de ursprungliga småsamhällena naturligt kunnat utvecklas med nära tillgång till hela
regionens utbud av arbetsplatser och service.
Bilens parkeringsproblem är ännu olöst i tät stadsmiljö.
Trots detta arbetar man idag med höga exploateringar och
system av underjordiska garage. Vi har tappat det långsiktiga
tidsperspektivet. Vi förstör inte bara våra gamla stadsmiljöer
med en våldsam överbelastning utan också vår egen framtid
genom att föra in en ytterligt försämrad arbets- och bostads-
Även stora tillägg till de ursprungliga samhällena har här
kunnat formas på ett naturligt sätt. I Lomma har det gamla
kustsamhället sydost om Höje å fått ett komplement på
Marstrand, den gamla trästaden, ligger på Marstrandsön, till vänster i bild. Tvärs
över hamnen har den nya småstaden Hedvigsholmen byggts på platsen där det
tidigare låg ett varv.
Anpassning
Hamnpromenaden, Hedvigsholmen, Marstrand. Den nya bebyggelsen från början
av 2000-talet är i skala och karaktär anpassad till Marstrands äldre bebyggelse.
29
Rum och ansvar
andra sidan ån som naturligt tar upp det gamla Lommas
skala och rumsliga kvaliteter. Man har till och med tagit vara
på den låglänta strandmarkens möjligheter genom att dra in
ett kanalstråk i det nya kvartersområde som härigenom fått
en alldeles speciell attraktivitet.
Båda dessa utvecklingsplaner utgår från ett kontor som på
andra håll i landet lyckats genomföra i bästa mening helt
otidsenliga planer.
I Marstrand har man på en gammal varvstomt på fastlandssidan lyckats skapa en ovanligt framsynt helhetsmiljö.
Också där har man anslutit till den gamla stadens skala och
karaktär. Gaturummens karaktär ansluter nära till de bästa
av den äldre staden. Är husen nya eller är de en del av en
äldre bebyggelse? Den frågan skulle inte kunna ställas om
man hade velat manifestera byggnadsåret istället för det
naturliga sammanhanget med staden. Och vad har dagen att
erbjuda som inte gårdagen kan ge?
Skanör, en mycket liten stad som var gammal redan på
medeltiden, fick efter en brand i mitten på 1800-talet ett
enkelt kvarterssystem kring tre nord-sydliga esplanader.
Effektiv pendeltrafik till Malmö har gjort staden attraktiv.
Idag planeras en stor utbyggnad, nästan av den gamla
stadens omfattning. Istället för att krossa den ursprungliga
miljön med en fantasifull och kortlivad modern villabebyggelse har man här förberett en stadsmiljö med samma skala
och samma miljöregler som den gamla staden. Den tidigare
relativt isolerade randbebyggelsen öster om stadskärnan
knyts naturligt till den nya stadsdelen.
Östaden Marstrand har aldrig kunnat bli någon bilstad.
Nu har man i den nya stadsdelen på fastlandet samlat all
parkering till en angränsande torgplats. Resultatet är både en
Barn i Grimsta by.
Anpassning
Grimsta by – en av de få planerade trädgårdstäder som byggts efter andra
världskriget.
30
Rum och ansvar
trygg och attraktiv ny trästad med direkt vattenkontakt och
ett stort stadsrum av en typ som hittills totalt försummats.
Dagens mest lockande parkeringsplatser i svensk småstadsmiljö är de gamla torgen. Vi borde ta lärdom av det förflutna
och skapa attraktiva stadsrum för bilarna istället för dagens
splittrande och skrymmande kompromisser!
full småstadsparafras där bostäder och service integrerats. I
Väsby centrum har lågbyggda kvarter fått komplettera och
förankra de stora skivhus som är ett arv från miljonprogrammets tid. Nu planerar man en ny samlad stadsmiljö, vunnen
genom ett utnyttjande av de onyanserade öppna skyddszoner
som hittills schematiskt lagts ut utan att andra alternativ
prövats.
I Upplands Väsby har samma kontor länge arbetat med att
pröva intressanta lågbebyggelser. Grimsta by är en fantasi-
Dagens arkitekturutveckling saknar helt ett historiskt
perspektiv. Vi måste lära av de äldre miljöer som stått sig
genom tiderna istället för att ständigt tro att framtiden måste
vara annorlunda. Om vi avstår från alla länge prövade goda
lösningar finns bara de dåliga kvar.
John Sjöström
Professor 1967–1986 vid konsthögskolans arkitekturskola. Skolans arbete har
delvis publicerats i serien «Den nordiska
trästaden». Den gäller äldre lågbebyggelse och avser att ge ökad förståelse för
dess kvaliteter, beständighet och utvecklingsmöjligheter.
Illustrationsplan Skanörs Vångar. Äldre städer med låg och tät bebyggelse, som
byggts långt före bilen, fungerar ofta väl också i vår tid. Gårdsutrymmena i de
gamla trästäderna kan sluka förbluffande många bilar. Med låga hastigheter,
som borde gälla överallt, har många äldre småstadsmiljöer naturligt anpassat sig
till biltrafik. Illustration: Brunnberg & Forshed Arkitektkontor
Anpassning
31
Rum och ansvar
HÅLLBARHET
Kan man bygga hållbart utanför städerna?
Sprawl är ett problem. I de villamattor som idag byggs saknas
ofta rum för möten. Attraktiva rum är viktigt. Många vill bo
på landet. Men att fortsätta bygga enklaver är att fortsätta
tära på jordens resurser. Trots detta fortsätter svenska stadsplanerare, arkitekter och byggare att uppföra nya bostadsområden i isolerade bebyggelseöar med därpå ökande biltrafik in
till arbetsplatserna i städernas centrum. Denna utveckling är
starkast i de större städerna. Nya segregerade bostadsenklaver
byggs allt längre ut från centrum. Det är därför bilåkandet
per person i Sverige är störst i Stockholm med 1 600 körda
mil per år. Att jämföra med glesbygdskommunen Gotland där
genomsnittet ligger på 1 250 mil.
vid en landsväg och bygger på samma struktur och rumslighet som karakteriserar byn.
Bra kollektivtrafik gör att de boende i Segersäng får tillgång
till de kvaliteter som livet på landet innehåller, samtidigt som
de kan välja bort bilresandet. Det som skiljer Segersäng från
det ensartade villaområdet är det rumsliga gestaltade gaturummet som binder samman husen. Precis som tunet i den
gamla bondbyn finns i Segersäng platser för möten. Vägarna
leder inte fram till Segersäng. Den nya byn ligger längs med
den gamla landsvägen.
Vi har bett professor Anders Hagson, Arkitektur- og designhøgskolen i Oslo, att skriva om ämnet. Anders har under
lång tid forskat om hur stadens form och transportsystem
påverkar resandet. Han har också utvecklat alternativa
synsätt på stads- och trafikplanering och arbetat praktiskt
med sådana projekt.
Segersäng, i Nynäshamn, är ett av dessa nybyggda bostadsområden, långt från Stockholm men med gångavstånd till
pendeltåget. I Segersäng finns relativt stora tomter som
rymmer bostadshus, garage och förråd. Varje bostadshus är
en gård. Tillsammans skapar gårdarna en by. Gårdarna ligger
Hållbarhet
32
Rum och ansvar
Hållbarhet
Anders Hagson
Idag ligger ordet förtätning på många politikers och samhällsbyggares läppar. Genom att bygga tätare städer och
stadsregioner skall växthusgaserna minska – främst genom
att invånarna skall gå, cykla och åka kollektivt.
baden är de första exemplen på att mer välbärgade familjer
valde att lämna den urbana miljön till förmån för det nya
trädgårdsstadsidealet – som var en reaktion mot industristadens ofta odrägliga bostadsförhållanden tillkomna som
spekulationsbyggen på den bostadsmarknad som uppstod i
och med liberaliseringen. Knappt hade denna stadsomvandlingsprocess börjat förrän automobilen introducerade ett
privat masstransportalternativ. Och med bilen kom lastbilen
och bussen som revolutionerade godshantering och kollektivtrafik. Nu blev det möjligt att bygga förstäder och förorter i
stort sett var som helst i stadens närhet.
Svensken har inte varit stadsbo speciellt länge. Från lagstiftningen om näringsfrihets 1864 då Sverige gick från skråsamhälle till marknadsekonomi fram till 1950-talet då drygt
hälften av Sveriges befolkning bodde i städer och köpingar,
var uppkomsten av allt större städer och samhällen en
oavsedd biprodukt av den snabba industrialiseringens behov
av arbetskraft. Flytten från lantbruksarbete till industriarbete medförde radikalt ändrade boendeförhållanden; man
kom att bli hyresgäst i ett flerbostadshus. Familjerna var ofta
stora – lägenheterna normalt små. I städer och bruksorter var
det trångt inomhus – och i de större städerna även utomhus
där barn och vuxna fick samsas om utrymmet på bakgårdar
och gator. Samtidigt var livet nästan lika stationärt som på
landsbygden. Familjen hade sina huvudsakliga aktiviteter i
bostadens grannskap, som låg intill eller i närhet av mannens
arbetsplats. Dåtidens stad är dagens ideal – kompakt och
funktionsblandad. Och avstånden var korta och fotgängarvänliga.
Under två världskrig och de mellanliggande depressionsåren byggdes det mycket lite, varför bostadsbeståndet var
omodernt och efterfrågan på större bostäder stort vid krigsslutet. Efter andra världskrigets slut började en lång period
av stark välfärdsutveckling och stark urbanisering som kom
att förändra boendeformer och resmönster dramatiskt. Människorna önskade ren luft, rent vatten och bra boendemiljö
– och var med stigande välstånd villiga att betala för det.
Bilen plus fler och bättre vägar och trafikleder snabbade upp
restiden och gjorde att den tillgängliga ytan för stadsutvidgning ökade dramatiskt. Tillgängliggörandet av billig perifer
mark har gjort att invånare och företag kunnat ianspråkta
allt större yta inom och utomhus.
När elmotorn uppfanns vid 1880-talets slut kunde järnvägstekniken i form av spårväg användas för att utvidga
stadsytan och bygga pendelförorter. Djursholm och Saltsjö-
Hållbarhet
Konsekvensen är att den tidigare skarpa gränsen mellan
33
Rum och ansvar
stad och land har försvunnit. Istället har vi fått ett starkt
utglesat och uppdelat stadslandskap med bostäder, arbetsplatser, handel, service, kultur och rekreation för sig. Stadslandskapets öar sammanbinds samtidigt som det särskiljs
av motorvägar och trafikleder. Stadslandskapen sträcker
sig över allt större yta och benämns regionförstoring i den
positiva betydelsen att människorna bor, arbetar, går i skola,
handlar, tar del av kultur och idrott, umgås etcetera över allt
större avstånd. Det betyder att en storstad knyts ihop med
mindre städer, samhällen och glesbygd med hjälp av resor
och transporter till en fungerande helhet. Utspridningen och
funktionsuppdelningen bygger på att vi reser mer, längre och
i huvudsak med bil.
inte snabbt eller spontant. Detta återspeglas i resultaten
från bostads- och resvaneundersökningar, där man finner en
stark stabil trend över lång tid: Ökat småhusboende – ökad
bostadsyta per person, ökat bilinnehav – ökad bilanvändning per dygn vid alla typer av resor och på alla platser i
Sverige. Och hittills har det varit så att när människor ställs
inför valet längre bilresor och en attraktiv boendemiljö eller
mer miljövänliga resor och en mindre attraktiv boendemiljö,
så väljer man det förra trots att man vet att det belastar
miljön. En väsentlig förklaring till detta handlande är att vi
inte drabbas av utsläppen lika mycket som vi gynnas av att
fortsätta släppa ut.
Beslut om boendemiljö och färdsätt styrs av grundläggande
värderingar om vad som är bra boendemiljö och bra/effektiva
sätt att resa. Sådana övertygelser är långsiktiga och skiftar
Barn har en avgörande betydelse för hur föräldrar
bestämmer boendemiljö. Perioden 1950–2010 vittnar om
en mycket stark önskan om att ha bil och bo i eget hus
med staden inom räckhåll. Denna önskan avspeglas i att de
Bostadshus och uthus i Segersäng. För många är det egna huset den ideala
boendeformen. Andelen som bor i småhus är 60 procent i Sverige. För många
barnfamiljer är det egna huset den optimala boendeformen. Av barn 0–19 år är
det 70 procent som bor i småhus. I åldern 20–30 år bor 60 procent i lägenhet. När
de bildar familj flyttar 60 procent till småhus. Småhusboendet ökar sedan fram till
pensionsåldern, då det minskar, men 40 procent bor kvar i sitt hus då de är 75 år.
Trist villabebyggelse växer vanligtvis upp i städernas utkanter eller på landsbygden. Hur gör vi något bra av denna folkliga dröm om det egna huset. I Segersäng
bygger man gårdar som tillsammans bildar en by, och som ligger vid en pendeltågstation.
Hållbarhet
34
Rum och ansvar
flesta som bor i Sverige bor i småhus – 60 procent. Boendet
varierar främst med åldern. Av barn 0–19 år är det 70
procent som bor i småhus. I åldern 20–30 år bor 60 procent
i lägenhet. När de bildar familj flyttar 60 procent till småhus.
Småhusboendet ökar sedan fram till pensionsåldern, då det
minskar, men 40 procent bor kvar i sitt hus då de är 75 år. De
senaste årtiondena uppvisar två nya trender: Att bo i innerstadens urbana miljö och att flytta ut till den storstadsnära
landsbygden med mindre städer/tätorter på nära håll. Det
senare har i huvudsak skett runt Stockholm och Göteborg
samt i Skåne. Och det har skett på två sätt: Å ena sidan
genom en successiv permanentning av fritidshusområden,
vilka avgränsas som nya tätorter när andelen helårsboende
överstiger hälften. Å den andra sidan genom nyskapade
småhusgrupper.
Utvecklingen innebär att antalet tätorter ökar i Sverige, idag
finns 1940 stycken. De flesta av dessa är små utan tillräcklig
service, skola och arbetsmarknad. I praktiken domineras
invånarnas dagliga liv av att man bor i en kommun men
arbetar, studerar, samt utnyttjar service och rekreation i
intilliggande större kommuner. I ett glest och funktionsuppdelat stadslandskap med spridd befolkning och spridda
målpunkter är det svårt att åstadkomma bra kollektivtrafikservice. Därför stämmer inte den vanliga föreställningen
att storstadsbon enkelt kan ta sig till jobbet på andra sätt än
med bil. Den vanligaste restiden till arbetet för alla yrkesverksamma i Sverige är 16–30 minuter. Av invånarna i norra
glesbygden har knappa 45 procent högst 15 minuters restid
till jobbet; och där är det bara knappa 2 procent som måste
använda 1–1, 5 timma för arbetsresan. I Storstockholm är
det ca 20 procent av de förvärvsarbetande som har 1–1,5
timmas restid till arbetet; och endast 10 procent som har
högst 15 minuter.
Segersäng en by på landet som ligger intill en pendeltågstation. Bra kollektivtrafik gör att de boende i Segersäng får tillgång till de kvaliteter som livet på landet
innehåller, samtidigt som de kan välja bort bilresandet.
Det som skiljer Segersäng från den segregerade förorten är det rumsliga gestaltade gaturummet som binder samman husen. Precis som tunet i den gamla
bondbyn finns i Segersäng platser för möten.
Hållbarhet
35
Rum och ansvar
Förklaringen är att de som har längst pendlingsavstånd
i landet bor i utkanten av kommuner kring Stockholm.
Följaktligen finner man att den längsta genomsnittliga
körsträckan per år uppmätts för personbilar registrerade i
Stockholms län, 1 600 mil. Kortast körsträcka finner man
på Gotland, 1 250 mil, där en stor andel av befolkningen är
glesbygdsbor. Men de inomregionala skillnaderna är mycket
stora, vilket återspeglas i att Solna toppar listan med 700 personbilar per 1 000 invånare kommun (tätt följt av Stockhoms
och Nacka kommun) medan landets minst biltäta kommun
är Sundbyberg med 300 personbilar per 1 000 invånare.
Omvänt har bilar i småorter som Tidaholm och Munkfors
kortast genomsnittliga körsträcka per bil. Jämförs de dagliga
resornas längd och andel kollektivtrafik länsvis blir bilden
än mer komplex. I vissa län reser man långt och samtidigt
mycket med kollektivtrafik – t ex i Gävleborg, medan man
i Södermanland reser lika långt men nästan inte alls med
kollektivtrafik. Kort resande och liten andel kollektivtrafik
finner man på Gotland, medan Stockholm karaktäriseras av
kort resande och hög andel kollektivtrafik.
Att människor allt mer väljer att bosätta sig utanför tät
bebyggelse betyder att man söker en lantlig miljö. Man
kan kanske beskriva det så att en växande del av befolkningen söker sig tillbaka till en boendeform som är mer lik
anfädernas än industristadens kompakta kvartersbebyggelse. Segersäng i Nynäshamns kommun
är planerat och byggt som ett alternativ
till permanentning av fritidsbebyggelse
och nybyggnad på landsbygden. Segersäng
kan beskrivas som å ena sidan ett slags
stationssamhälle längs Nynäsbanan å andra
sidan som en modern variant av en bondby
bestående av gårdar så som de såg ut före
skiftesreformerna. Läget gör att invånarna
kan tågpendla både till Storstockholm och
Nynäshamn. Fastigheter med stora tomter
och rätt att uppföra tre byggnader med
skiftande användning gör det möjligt både
att odla och att etablera lokal verksamhet.
Huruvida konceptet visar sig vara ett
exempel på transportsnål bebyggelse beror
på om invånarna väljer att utnyttja dessa
möjligheter eller ej.
I Segersäng bildar bostads, uthus och carport en gårdsbildning. Gårdar som tillsammans bildar en by, och
som ligger vid en pendeltågstation. Gatorna av kantas av häckar och bildar en vacker helhet. Arkitekter är
Södergruppen arkitektkontor.
Hållbarhet
36
Rum och ansvar
Anders Hagson
Anders Hagson är doktor i Stadsbyggnad
med inriktningen bebyggelse och trafik.
Anders är även professor vid Arkitektur- og
designhøgskolen i Oslo, lärare och forskare
vid Chalmers Arkitektur och bedriver egen
verksamhet. I avhandlingen «Stads- och
Trafikplaneringens paradigm» visade han att
stadsbyggandet i modern tid gjort anspråk
att stå på vetenskaplig grund – men att det i
praktiken rört sig mer om «myt än verklighet»
och mer om normativa ställningstaganden än
fakta. Eftersom staden är ett komplext och
dynamiskt system samtidigt som människors
användning av den ständigt förändras är det
inte konstigt att man så ofta misslyckats med
att nå uppställda mål.
Illustrationsplan, Segersäng. Vägarna leder inte fram till Segersäng. Den nya byn ligger längs med den gamla
landsvägen. Arkitekter är Södergruppen arkitektkontor.
Hållbarhet
37
Rum och ansvar
INTEGRATION
Kan bebyggelsens utformning motverka segregationen?
Dagens trafikplanering skapar barriärer i staden. För att
skapa attraktiva rum måste trafiken anpassas till staden och
inte som idag – tvärtom. Gatans uppgift är att förena olika
rum i staden med varandra.
infrastruktur där den gamla bebyggelsen sågs som ett trafiktekniskt problem. Problembilden förvärras av att trafikplaneringen fortsätter att bygga ut samma infrastruktur med
nya vägar och nya från varandra segregerade enklaver med
bostäder. Det försvårar självfallet stadens uppgift som mötesplats och förvärrar segregationen. Stadens naturliga flöde av
trafik, människor och varor äger inte rum. Det handlar också
om att bygga blandat och trivsamt så att vissa områden inte
blir över till de som inte kan eller har möjlighet att välja.
1960- och 70-talens planeringsfilosofi skapades under 1920talet, när arkitekter influerades av industrins arbetsorganisation och Taylorismens arbetsuppdelning då den «moderna
staden» skulle planeras. En viktig del av planeringsfilosofin
var SCAFT, ett nytt vägsystem, där bilens framkomlighet
prioriterades. Men SCAFT byggde också på separering av
olika trafiktyper såsom bilar, gående och cyklar. Det vill säga
ett motverkande av möten, tvärtemot stadens ursprungliga
idé som mötesplats. Stora investeringar har gjorts i en ny
Integration
Monica Andersson, fil dr, med avhandlingen Politik och
stadsbyggnad har skrivit kapitlet om integration. Andersson
har i sin avhandling kritiskt granskat hur lagar och idéer
styrt utformningen av svenska städer under efterkrigstiden.
38
Rum och ansvar
Integration
Monica Andersson
Segregationen är ett av vår tids allvarligaste samhällsproblem. Det har visserligen i alla tider funnits en åtskillnad
mellan samhällsklasserna i ekonomiska villkor och boende,
men inte så uppdelat och skiktat som vi bor och lever idag.
Den funktionalistiska stadsplaneringsideologi som styrde
samhällsbyggandet under efterkrigstiden har lämnat efter
sig en struktur, som det krävs mödosamma ansträngningar
under lång tid att reformera.
präglat svensk byggnadslagstiftning under efterkrigstiden
med start redan 1931.
Byggnadsstadgan övergick 1931 från fasta mått för hushöjder
och byggnadsavstånd till det relativa mått som Walter
Gropius utvecklat i sitt diagram. Byggnadsstadgan kom
därigenom att föreskriva den modernistiska idén om husi-park. Samtidigt skrevs funktionsdifferentiering in i byggnadsstadgan med en föreskrift att bostäderna skulle fördelas
på områden som skulle åtskiljas av parkbälten. De utredningar som hade föregått beslutet hade istället föreslagit att
dåvarande praxis med trädgårdsstäder och storgårdskvarter
skulle kodifieras. Bakom de nya skrivningarna låg ledande
svenska modernister som Sven Markelius och Uno Åhrén,
som hade agerat tillsammans med fastighetsägareförbundet.
Den internationella modernistiska organisationen CIAM,
där bl a Le Corbusier och Walter Gropius hade ledande
roller, antog på sin kongress 1933 en stadsplanedeklaration, Athens Charter, som förespråkade en uppdelning av
staden efter fyra funktioner: boende, rekreation, arbete
och transporter. Gröna bälten skulle användas för att skilja
funktionerna åt. Gatorna skulle differentieras efter funktion,
separeras efter trafikslag och hastigheterna anpassas enligt
ett antal klassificeringsfaktorer för olika typer av gator
och trafikleder. De ville ha en hög, gles funktionsseparerad
stad med lamellhus och skivhus. De ansåg att de befintliga
städerna skulle rivas. Deras udd var särskilt riktad mot
trädgårdsstäderna och idén om den låga och täta staden i
kvartersform. Walter Gropius skapade ett digram för att visa
hur husen skulle stå i förhållande till varandra. Det bygger
på en matematisk regel att avståndet mellan husen skulle
vara minst lika långt som husens höjd, och att de skulle
placeras efter solvinklarna. Dessa modernistiska idéer har
Integration
De modernistiska idéerna fick successivt allt fastare ställning
i lagstiftningen. I 1947 års byggnadsstadga blev portar
och utfarter mot gata förbjudna samtidigt som särskilda
regler om skyddsavstånd mellan byggnader och vägar
infördes i väglagen. 1968 utfärdade dåvarande Planverket
och Vägverket gemensamt en regelsamling för trafik och
bebyggelse, SCAFT, som föreskrev att trafiken skulle differentieras efter trafikslag.
SCAFT-reglerna byggde på en radikalt annorlunda stadsplaneprincip än den traditionella. Rutnätsstaden är utformad
39
Rum och ansvar
som kvarter som ligger innanför ett finmaskigt nät av gator
som korsar varandra, och där gatorna varken har början
eller slut. Husen ligger vid gatan med porten mot den. Det
är ofta verksamheter i bottenvåningarna, som t ex butiker
eller restauranger. Inne i kvarteren ligger halvprivata gårdar.
Förorterna från 30–50-talen hade börjat bryta med rutnätsstaden genom att husen var uppställda i lamellhusplaner där
portarna ofta vette mot gården och gatorna bildade enklaver
istället för rutnät. Gårdarna blev en del av landskapet och
därmed det offentliga rummet. Med SCAFT drogs de fulla
konsekvenserna av det nya sättet att tänka. En total differentiering av olika typer av gator och vägar, där lokalgator var
utformade som säckgator. De är inte längre en del av trafikomloppet. De fungerar istället som de yttersta blodkärlen i
kroppen som förser cellerna med blod.
tiering där inte bara olika trafikslag, utan också trafik med
olika typer av mål skulle skiljas åt, så blev riktlinjerna starkt
strukturerande också för bebyggelsemönster och grönstrukturer. SCAFT var illustrerat med trafikscheman som gällde
för olika typer av trafik och bebyggelse. Industrier och
arbetsplatser var tänkta att ligga längs en ring av primärleder. Innanför denna ring lades bostäder och grönområden
i sin tur innanför en ring av sekundärleder. Matarleder går
in i bostadsområdena medan områden för skola, service och
centrum ligger invid sekundärlederna.
SCAFT:s riktlinjer för stadsplaneringen var försett med
rikliga illustrationer på hur vägnätet skulle vara uppbyggt.
Eftersom hela idén byggde på en strikt funktionsdifferen-
Från matarlederna som omger de enskilda bostadsområdena går så angöringsgator fram till själva området, med
storhusbebyggelse och olika former av småhusbebyggelse
för sig. Angöringsgatorna grenar ut sig kring parkeringsplatserna, som ligger närmast matarlederna. Innanför
parkeringsplatserna ligger bostadshusen, som bara nås via
gång- och cykelvägar, som omger och förbinder husen med
varandra och med grönstrukturen. Såväl funktionsdifferen-
Från matarlederna som omger Tensta går så angöringsgator fram till själva
området. Angöringsgatorna grenar ut sig kring parkeringsplatserna, som ligger
närmast matarlederna. Innanför parkeringsplatserna ligger bostadshusen, som
bara nås via gång- och cykelvägar, som omger och förbinder husen med varandra
och med grönstrukturen.
Trafiksystemet fungerar som barriärer i staden. För att skapa attraktiva rum
måste trafiken anpassas till staden och inte som idag – tvärtom. Gatans uppgift är
att förena olika rum i staden med varandra. Trafikplatsen vid Nyboda, Stockholm,
är ett exempel på hur trafikapparaten förhindrar kontakt mellan olika delar av
staden.
Integration
40
Rum och ansvar
tieringen, specialiseringen, framkomligheten för bilar som
motorledsvisionen fanns med i de skrifter som modernismens internationella pionjärer publicerade på 20-talet.
förvandlades till en brandskyddsregel som upphörde att
vara styrande om brandhärdiga material användes. SCAFT
försvann slutgiltigt med de trafikpolitiska besluten under
andra halvan av 1990-talet. Men den ekonomiska organisationen av samhällsbyggandet utgår fortfarande från denna
funktionsuppdelning. Byggföretag och banker har separata
organisationer som ansvarar för bostadsbyggande, för
industri- och lagerlokaler och för handel och service.
SCAFT-normerna kom att följas strikt vid nybebyggelse.
Riktlinjerna var mycket tydliga när det gäller vad stadsplaner
skulle ta hänsyn till liksom vad de konkret skulle innehålla.
Boendeformerna, som redan 1931 hade börjat renodlas och
skiljas från varandra, uppdelades med SCAFT i kluster med
stora skivhus i centrum omgivna av vidsträckta områden
med lamellhus, utanför vilka radhusen ligger för sig och där
separata villaområden breder ut sig på hela gärden.
Planeringen har lett till en fullständigt sorterad stad där
bostadsområdena ligger som öar avskiljda från den övriga
staden. Från 1970-talet fram till idag har segregation varit det
dominerande samhällsproblemet i många av dessa områden
Att bryta segregationen kräver insatser på många samhällsområden parallellt. Idag strävar politiker, arkitekter och
stadsplanerare efter att blanda funktionerna på det sätt som
den traditionella staden är blandad. Men i praktiken stupar
stadsplanernas intentioner på att byggföretagen inte vill
bygga blandstad, trots att vi fått nya möjligheter i lagstiftningen med den flerdimensionella fastighetsindelningen.
Det här arbetet måste fortsätta och intensifieras för att finna
framgångsstrategier som fungerar.
Kommunerna har lagt ned omfattande sociala insatser för
att åstadkomma integration från 1970-talet fram till idag,
såväl när det gäller att bryta klassmässiga boendemönster
som etniska. Ändå har framgångarna lyst med sin frånvaro.
Segregationen har istället blivit allt värre över tid.
Epoken innan denna funktionalistiska stadsplaneringsideologi slog igenom präglades av det rakt motsatta synsättet.
Då planerades trädgårdsstäder och storgårdskvarter i en
reaktion mot innerstädernas överbefolkade arbetarkvarter
med sina mörka och enkelsidiga lägenheter mot gårdarna.
Då blandades bostäder av olika slag med varandra, småhus,
radhus och parhus sida vid sida med flerfamiljshus. Butiker
förlades i bottenvåningarna och verkstäder fanns på
gårdarna. Trafiken var integrerad med bebyggelsen i en kvartersstruktur med trädkantade gator som löpte genomgående.
Den planering som städerna byggdes efter under perioden
1900–1930 framstår idag som ett föredöme. Arbetarfamil-
Det är hög tid att nu ställa frågan om det inte är så att den
funktionsuppdelande och sorterande samhällsplaneringen är
ansvarig för dagens segregation. Jag menar nu inte att det var
planerarnas avsikt. Men strukturer har konsekvenser, särskilt
när de, som i det här fallet, är byggda i sten och betong.
De modernistiska idéerna fasades successivt ut ur lagstiftningen med början 1975 när Walter Gropius avståndsregel
Integration
41
Rum och ansvar
jerna skulle bo i ljusa och luftiga bostäder med dubbelsidig
belysning med fönster i flera väderstreck. Gårdarna var även
de ljusa och luftiga med mycket grönska. Stadsplanerna var
konstnärliga med en arkitektur som är världsberömd under
namnet Swedish Grace. Jämlikhetsidealet var Skönhet för alla.
Dessa områden har stått sig väl under åren och är fortfarande
lika populära som när de byggdes.
bostäderna betonade kvalitetskraven, månade om de ljusa
och luftiga gårdarna med mycket grönska och förespråkade
bostäder med dubbelsidig belysning. De krävde att bebyggelsen skulle hållas låg i två, max tre, våningar. De varnade
för att hög bebyggelse i städernas utkanter skulle leda till
problem med tomma lägenheter.
Om kravet på kvalitet och skönhet för alla inte ställs så blir
resultatet att de som har råd kan köpa sig det, medan de som
har det sämre ställt får vara utan. Dessutom är det så att de
som inte kan välja tvingas bo i områden som de som kan
välja har valt bort. Om dessa strukturella faktorer inte lyfts
fram i debatten, så riskerar orsakerna till segregationen att
privatiseras och diskussionen att handla om de som bor i
segregerade områden. Segregationen beror inte på dem.
De politiker och samhällsplanerare som var pionjärerna
bakom det tidiga 1900-talets stadsplanering, och som
skapade trädgårdsstäderna och storgårdskvarteren lyfte fram
vikten av att kvalitet i boendet skulle tillfalla alla, och att det
inte bara handlade om hygien och bekvämlighet, utan i lika
hög grad om de estetiska kvaliteterna. Skönhet för alla var
deras slagord. Utredningen Praktiska och hygieniska bostäder
som 1920, på dåvarande Stadsförbundets uppdrag, presenterade det första förslaget till utformningsregler för arbetar-
Segregationen handlar om hur vi bygger. Samma höga krav
på kvalitet och skönhet måste ställas på alla områden. Stadsbyggandets konstnärliga sida måste få komma till tals. Den
låga och täta staden som byggdes med dessa utgångspunkter
har visat sig vara bland det mest hållbara som har byggts.
Idéerna bakom den är förebildliga än i dag. Bygg blandat
som i trädgårdsstäderna! Bygg småhus och flerfamiljshus
sida vid sida och blanda bostäder och verksamheter!
Kvarteret Järinge, Tensta. Foto: Erik G Svensson
Integration
Ambitionen med SCAFT var ökad trafiksäkerhet. De olika trafikslagen bilar,
cyklar och gående separerades från varandra för att minimera konflikter. I Tensta
finns biltrafiken i en nivå och gång/cykeltrafik i en annan nivå.
42
Rum och ansvar
Monica Andersson
Monica Andersson är fil dr och universitetslektor vid statsvetenskapliga institutionen på Stockholms Universitet.
Hon disputerade 2009 på Avhandlingen
«Politik och stadsbyggande. Modernismen och byggnadslagstiftningen»
Monica Andersson har tidigare bland
annat varit Fastighetsborgarråd och
Stadsbyggnads- och miljöborgarråd
i Stockholm samt riksdagsledamot,
statssekreterare och generaldirektör.
1960- och 70-talens planeringsfilosofi skapades under 1920-talet, när arkitekter
influerades av industrins arbetsorganisation och Taylorismens arbetsuppdelning. Det var då den så kallade moderna staden skulle planeras. En viktig del
av planeringsfilosofin var SCAFT, ett nytt vägsystem, där bilens framkomlighet
prioriterades, men SCAFT byggde också på separering av olika trafiktyper såsom
bilar, gående och cyklar. Det vill säga ett motverkande av möten, tvärtemot
stadens ursprungliga idé som mötesplats. Illustrationerna är hämtade ur SCAFT
regelsamling som började gälla 1968.
Integration
43
Rum och ansvar
INTEGRITET
Kan man bo urbant i eget hus?
I en tät och låg bebyggelse finns kontrasten mellan det offentliga gaturummet och de privata gårdsrummen. Mellan
de höga husen är det svårare att skapa privata rum. Ofta
hamnar många ytor i en gråzon av offentligt och privat.
Ytor som ingen tar ansvar för och ytor som ofta är en del av
stadens otrygga platser.
präglade uteplatser, är kanske de allra viktigaste orsakerna
bakom villaboendets attraktivitet. I radhuset eller flerfamiljshuset finns grannen på andra sidan väggen och ofta är uteplatserna skilda åt enbart med en tunn brädvägg. Återigen
finns det en koppling till kompetensen i arkitektarbetet. Det
finns ingen motsättning mellan en tät exploatering och integritet i form av insynsskyddade trädgårdar och uteplatser.
Kopplat till bostadsbyggandet i bebyggelseöar utanför
städerna finns en vision om det goda livet – det egna huset
med den egna trädgården. En av kvaliteterna är den ofta självklara integriteten i sådana områden. Minimal insyn, privat
Integritet
Vi har bett arkitekten Jenny Ström Hansson att skriva om
integritet. Ström Hansson har som arkitekt arbetat med kompletteringar av nya bostadshus i förortsmiljöer.
44
Rum och ansvar
Reflexioner kring boende och integritet
Jenny Ström Hansson
Personliga telefonsamtal på bussen, avslöjande bloggar och
närgångna dokusåpor är vardagsmat. Bostaden, hemmet, har
också tagit klivet ut i offentligheten. I otaliga hemma-hosreportage visas homestylade hem ända in i badrumsskåpen.
Under senare år har vi i större skala sett flera exempel på
transparenta flerbostadshus där livet i huset betraktas som
ett skådespel i interaktion med gatulivet utanför, en sorts
ömsesidig tittskåpsarkitektur som tidigare var vanligast i
kontor och kommersiella lokaler. Den som väljer den typen
av stadsbostad väljer förstås samtidigt att offentliggöra stora
delar av sitt privatliv.
Idéerna som har prövats rör såväl bostaden i förhållande till
sin omgivning som dess inre organisation och detaljer.
En mängd val som arkitekten gör under processens gång gör
bostäderna mer eller mindre privata.
Den som är lagd åt helt andra hållet och inte gärna vill dela
med sig av sitt privatliv eller ta del av andras har svårare
att finna ett komplett boende i staden, för ett ostört liv både
inom- och utomhus. Visst finns det centrala undantag, men
generellt får målgruppen som söker bostäder som motsvarar
höga integritetsbehov söka sig ut i stadens periferi, med allt
som det för med sig i form av transportbehov, gles service
och kanske en stor trädgård som kräver skötsel.
I exemplet Birgittas trädgårdar är rumsorganisationen
studerad på ytterligare en nivå med hänsyn till de boendes
Bostadens inre ordning i förhållande till yttre miljö är
förstås viktig. Vilka rum och funktioner uppfattas som mest
privata? En vanlig grov sorteringsordning är att sovrum
är mest privata, hall och vardagsrum mest offentliga och
kök någonstans mitt emellan. Men hur är det med köket
egentligen?
– Ett i-landsproblem. Vill man vara för sig själv får man väl
bo ute i bushen, menar säkert en och annan. Frågan om vem
som har rätt att bo i staden och vilka krav och önskemål som
bör vara möjliga att få uppfyllda där är en diskussion för sig.
Exemplet Birgittas trädgårdar i Vadstena ritades med tanke
på boende som har starka integritetsbehov och söker en
stadsbostad med en liten bit mark att ordna efter eget tycke.
I Birgittas trädgårdar finns den insynsskyddade egna trädgården. Ut mot trädgården öppnar sig bostadens offentliga rum – kök och vardagsrum. Rummen växer
ut i trädgårdsrummet och öppnar sig mot ljus och grönska.
Integritet
45
Rum och ansvar
integritet. Köket är medvetet placerat som ett förhållandevis
privat rum, på så sätt att det ligger utan insyn från gatan och
istället vetter med stora ljusinsläpp och fönsterdörr mot den
skyddade innergården, något som flera boende har nämnt
som en stor kvalitet i den uppföljning som gjordes efter
inflyttning. En möjlighet att dels ha en stökig diskbänk i fred
för insyn och dels ta en kopp kaffe och hasa ut i morgontofflor utan att bli sedd av utomstående. Vardagsrummet är
genom sin sidoordnade position och skiljevägg mer privat än
den angränsande hallen.
utan att behöva passera öppna gemensamma rum inne i
bostaden eller fönster där risken för insyn är stor. Komprimerade bostadsplaner ger av tillgänglighetsskäl ofta ett stort
kombinerat WC-, tvätt- och duschutrymme som hamnar
någonstans i hall/entrézon. Läget är praktiskt utifrån ett gästperspektiv och sett till att man behöver komma åt toaletten
i samband med in- eller utgång, men om det är bostadens
enda WC/dusch blir det nödvändigt att passera genom en
offentlig del av bostaden för att nå den.
För bostäder i två våningar har trappans placering stor
betydelse för om rumssambanden hålls privata eller inte. Så
som en- och en halvplanslösningar ofta ser ut med en trappa
i hallen, passerar man zonen direkt innanför ytterdörren
när man rör sig mellan våningsplanen. Utöver att dörrmattegruset sprids i halva bostaden gör en sådan placering
Utöver rummens inbördes ordning kan olika rumssamband
uppfattas som mer eller mindre privata. Många uppskattar
till exempel att kunna röra sig mellan sovrum och badrum
Birgittas trädgårdar i Vadstena stod klart 2002. Åtta lägenheter i form av tät och
låg bebyggelse. Här finns kontrasten mellan det offentliga gaturummet och de
privata gårdsrummen. Det är tydligt vad som är mitt och vad som tillhör alla.
Integritet
Köket i Birgittas trädgårdar är medvetet placerat som ett förhållandevis privat
rum, på så sätt att det ligger utan insyn från gatan och istället vetter med stora
ljusinsläpp och fönsterdörr mot den skyddade innergården. Stor öppenhet men
med bibehållen integritet.
46
Rum och ansvar
av trappan att rumssambandet automatiskt blir väldigt
offentligt.
några av de avgörande faktorerna, inte minst i förhållande
till hur fönstren ser ut i omgivande bebyggelse. Topografiskt är det också en skillnad mellan att någon tittar ner i
bostaden och att själv vara högre upp än den som tittar in. I
vissa fall är det uppenbart att bostaden och dess inneboende
inte riktigt matchar varandra. Till arkitektens stilla förtret
dyker det upp heltäckande gardiner, persienner och tryckimpregnerade insynsskydd som frångår den arkitektoniska
grundtanken. Nyfunkisens stora öppna glasytor har medfört
ett rejält uppsving för lamellgardinsförsäljarna. Typiska
kunder är bostadsköparna som i dagsljus förälskat sig i
utsikten från det enorma golv-till-tak-fönstret och efter
inflyttning och mörkrets inbrott upplever att de går omkring
i ett akvarium. I exemplet Birgittas trädgårdar har ytterväggarnas djupa nischer försetts med spröjsade fönster, bland
annat med avsikten att skapa upplevelse av trygghet från
insidan.
Exponering av privatlivet kan uppfattas som en fråga av
visuell natur, men det finns förstås fler aspekter än så på
boendeintegritet. Inte minst den som hörs. Att ljud mellan
bostäder många gånger upplevs som ett problem framgår
klart om man går in på webbsajter som ”argalappen.se», där
man kan ta del av desperata grannars kamp för ett liv i lugn
och ro. Lappar lätta att skratta åt, men också lätta att förstå
för den som har liknande erfarenheter eller en gnutta fantasi.
Integritetsfrågans dubbelnatur blir tydlig när det gäller ljud:
den som blir störd påverkas, men i normalfallet även den
som tror sig störa andra. Att köra igång en tvättmaskin mitt
i natten är lockande för den småbarnsförälder som står med
famnen full av nykräkta sängkläder, men ändå ingen självklarhet.
Utöver utformningen av huset och dess yttre gränser spelar
gestaltningen av den yttre miljön in. Otydliga gränser för
vad som är privat kan till exempel ställa till problem. Ingenmansland är allas egendom och att ta en genväg över någons
förträdgård är så mycket enklare om man slipper grensla en
häck.
Bullerbekämpning har fått större tyngd på senare år genom
tuffare ljudkrav vid nybyggnation, men det är fortfarande
mindre lyckat att ha en centrifugerande tvättmaskin efter
klockan 00 i flertalet svenska flerbostadshus och samlingen
av arga lappar med ljudtema växer konstant.
Utsikt och insyn hänger ofta ihop och om det är ett problem
eller inte styrs utöver rumsorganisation av många faktorer i
förhållande till de boendes egna gränser för vad som är acceptabelt.
Väldefinierade gränser och tydlig tillhörighet i bostadens
närhet gör att förbipasserande håller det avstånd som
den boende förväntar sig. För det handlar snarare om
förväntan än om avstånd mätt i meter. Att någon går förbi
precis utanför husknuten är naturligt om man sitter i ett
vardagsrum som man vet angränsar direkt till en gata, som i
Bröstningshöjder, fönsterplacering och fönsterstorlekar är
Integritet
47
Rum och ansvar
Birgittas trädgårdar. Om man däremot har fem meter förträdgård mellan hus och gata förväntar man sig inte att någon tar
en genväg förbi fönstret.
i liv med gatan med endast ett litet blocksteg under ytterdörren och har en liten trädgård och några småbyggnader
innanför. Men i den medeltida bebyggelsen var det ofta
renodlade bostadskomplement som låg på gårdssidan. I
Birgittas trädgårdar växer bostadsrummen ut i trädgårdsrummet och öppnar sig mot ljus och kanske grönska.
I ett loftgångshus är den privata zonen i anslutning till
bostaden vanligtvis liten eller också finns den inte alls. Att då
låta ett fönster stå på glänt kan upplevas som obehagligt. Ett
sätt att skapa buffertutrymme är att flytta ut loftgången och
låta den släppa från fasaden mellan varje entré. Avståndet
ökar till förbipasserande, öppningsbara fönster nås inte
från gångstråket och varje bostad får en egen halvprivat
entrébrygga som i gynnsamt väderstreck kan bli en extra
uteplats. Sådana buffertzoner i anslutning till entrén får ofta
även en identitetsskapande funktion där växter, möbler och
annat visar vem som bor bakom ytterdörren. Ett gränsrum
av samma typ är farstukvisten – välkomnande men även
revirmarkerande.
Leva exponerat eller tillslutet – ska man behöva välja? Jag
tänker mig att här i mellanmjölkens land kryssar nog många
fram och tillbaka där emellan beroende på såväl livssituation
som dagsform. Ena dagen är livskvalitet detsamma som att
ta den där ostörda kaffekoppen på uteplatsen. Andra dagen
är det småprat med grannen som ger mest utdelning. Idealet
för den målgruppen skulle vara stadsbostaden som har hela
rumsregistret från helt privat till helt offentligt – inne såväl
som ute. Detta gör det möjligt att välja om, när och på vilket
sätt man vill dela sitt liv med omgivningen. Å ena sidan. För
å andra sidan kan det vara uppfriskande med ytterligheter –
särskilt sådana med arkitektonisk integritet.
Uppföljningen kring Birgittas trädgårdar i Vadstena har
främst handlat om bostaden ur de boendes perspektiv. Det
vore intressant att se en fortsatt studie kring hur kvarteret
fungerar i staden, hur det uppfattas av grannar och övriga
stadsbor. Att formge bostäder som värnar privatliv i
staden, utan att de för den skull uppfattas som någon sorts
integrerad gated community är en gestaltningsuppgift som få
arkitekter har ställts inför hittills. I fallet Birgittas trädgårdar
lämnades den yttre volymgestaltningen på sätt och vis i
händerna på de boende själva genom byggrätter för komplementbyggnader som de kunde välja att utnyttja eller inte.
Vissa likheter i mönster finns med bebyggelsen i Vadstenas
medeltida kärna. Huvudbyggnaden ligger med sin entréfasad
Fasad mot gata
Birgittas trädgårdar, Vadstena
Integritet
48
Rum och ansvar
UTVÄNDIGT
INVÄNDIGT
Gårdsfasad
Övervåning
Bottenvåning
GOLV
UTVÄNDIGT
• Trägolv av gran alt furu, bredd 5 tum, omges av
fris med gerade hörn. Oljas (OBS! ej med vitpigment)
• Klinkergolv grå, typ Partek Höganäs Keradur
146 x 146 x 8,5, nr 10 Grey
• Innanför ytterdörr mönsterlagd klinker, typ Partek
Höganäs Grynna, 96 x 96, nr 107/16P och 822/14P
alt. lös sisalmatta
• Vid möte trägolv/klinker utförs mjukfog
Metallist får ej förekomma
• Linoleummatta i förråd och klädkammare
Forbo Forshaga Marmoleum Real nr 3124
• Trappa av furu behandlad likt trägolv,
målade sättsteg och vangstycken kulör NCS S 2005-Y20R
glansvärde 35
• Rund handledare av oljad furu, diameter 40
Gatufasad
• Panel, knutar och takfot målas med Kulturhantverkarnas slamfärg
kulör pärlgrå. Provyta om 1 m2 utförs för kontroll av beställare och
arkitekt. Slutstrykning på plats - OBS! får ej utföras då solen ligger på
• Fönsterfoder och smygbrädor i hyvlat trä målas med äkta linoljefärg på grundning av träolja, kulör NCS S 2005-Y20R, slutstr. på plats
• Fönster i träfasad - kulör invändigt NCS S 2005-Y20R, glansvärde 35
- kulör utvändigt NCS S 3020-R90B, slutstr. på pl.
Kitt och gångjärn inmålas i bågens färg.
• Fönster i putsfasad - kulör invändigt NCS S 2005-Y20R, glansvärde 35
- kulör utvändigt NCS S 0502-Y, slutstr. på plats
Kitt och gångjärn inmålas i bågens färg.
• Ytterdörrar
- kulör invändigt NCS S 2005-Y20R, glansvärde 35
- kulör utvändigt NCS S 2005-Y20R
• Gatufasad i slätputs avfärgad med dolomitförstärkt kalkfärg
Blågrå kulör i tre toner. Provyta om 1 m2 för varje ton utförs på
plats för kontroll av beställare och arkitekt
• Plåtbeslagning + räcke vid fransk dörr utförs i zink
• Tvåkupigt rött lertegeltak resp. gråsvart papptak
• Armatur i skärmtak ovan entré vit glasglob typ badrum
INNERDÖRRAR
• Typ Kungsäterdörren Addera målad, kulör NCS
S 2005-Y20R glansvärde 35
• Trycken nickelfria - ASSA696-01 Mirraloy
• Trösklar av ek eller likvärdigt, överluftsurtag
vid bad och WC
UTRUSTNING
• Basnivå: vita, släta luckor i kök
• Bänk vid vedspis grå slipad kalksten, ej polerad
VÄGGAR
• Finsågad stående slätspont 4”, målas med tunn, matt
färg med lyster lik äggtempera Gårdsfasad
• Gipsvägg tapetseras eller målas (ej väv)
• Kaklade väggar 147 x 147 vitt, slätt kakel utan bård
Ovan diskbänkar 2 skift + kroklist målad likt luckor, därovan
målat i samma kulör som övriga väggytor i kök, dock blankt
• Murytor vid vedspis i matt färg. Enbart slipgrund för
matthetens skull
• Socklar, foder, skurklotsar, fönsterbänkar och -smygar
slutstrykes på plats med matt snickerifärg, kulör NCS
S 2005-Y20R glansvärde 35
Materialval och ytbehandling
G
•
BIRGITTAS TRÄDGÅRD
Jenny Ström Hansson
Vadstena kommun
Kungsholms strand 135
112 48 Stockholm
Tfn 08 - 617 61 00
Fax 08 - 650 19 81
Ritad av
OBu
Ansvarig
Ark SAR Kjell Forshed
Datum
TAK
• Släta tak utan skarvar, brutet vitt kulör NCS S 0500
MSA med genuint intresse för bostadsfråA 6:01
Gatufasadär hon verksam på arkigor. I praktiken
Integritet
49
•
•
•
•
tektkontoret
Göteborg
där hon
har
Panel,
knutar och takfotQPG
målas imed
Kulturhantverkarnas
slamfärg
kulör pärlgrå. Provyta om 1 m2 utförs för kontroll av beställare och
medverkat
i ett
stort
antal
bostadsprojekt.
arkitekt.
Slutstrykning
på plats
- OBS!
får ej utföras
då solen ligger på
• Fönsterfoder och smygbrädor i hyvlat trä målas med äkta linoljefärgPå
på grundning
av träolja, kulör
NCS S har
2005-Y20R,
på plats
det teoretiska
planet
hon slutstr.
skrivit
• Fönster i träfasad - kulör invändigt NCS S 2005-Y20R, glansvärde 35
- kulör utvändigt
NCS S 3020-R90B,
slutstr. på pl.
bidrag till både
utställningar
och böcker
Kitt och gångjärn inmålas i bågens färg.
• Fönster i putsfasad - kulör invändigt NCS S 2005-Y20R, glansvärde 35
med bostadstema
och har sedan examen
- kulör utvändigt NCS S 0502-Y, slutstr. på plats
Kitt och gångjärn inmålas i bågens färg.
vid Chalmers
2003
gjort
som 35
• Ytterdörrar
- kulör
invändigt
NCS återbesök
S 2005-Y20R, glansvärde
- kulör utvändigt NCS S 2005-Y20R
handledare,
föreläsare
och gästkritiker
• Gatufasad
i slätputs avfärgad
med dolomitförstärkt
kalkfärg
Blågrå kulör i tre toner. Provyta om 1 m2 för varje ton utförs på
plats
för kontroll
av beställare
arkitekt
under
bland
annatoch
Bostadskursen.
• Plåtbeslagning + räcke vid fransk dörr utförs i zink
• Tvåkupigt rött lertegeltak resp. gråsvart papptak
• Armatur i skärmtak ovan entré vit glasglob typ badrum
Det offentliga rummet i gator och platser i Birgittas trädgårdar. Ena dagen är
livskvalitet det samma som att ta den där ostörda kaffekoppen på den privata
uteplatsen i den insynsskyddade trädgården. Andra dagen är det småprat med
grannen, på förstutrappan, som ger mest utdelning.
•
2001-04-26
Jenny Ström Hansson
är arkitekt SAR/
FASADER och PLANER skala 1:100
•
IN
Rum och ansvar
•
V
•
•
•
•
•
T
•
UTSTÄLLNINGSPLANSCHER
›
Bilden visar hur centret byggs om till en stadsbildning där gator och parker utformas som
mötesplatser. Parkeringsplatserna som idag fungerar som barriärer omvandlas till torgytor
eller plats för nya hus. kommuncentret byggs om så att baksidor blir framsidor som möter
staden. Ett finskaligt nät av små gator, kompletterar befintliga gång- och cykelvägar. Ödsliga
och läskiga gångtunnlar tas bort. En småskalig fastighetsbildning införs.
Mälarvägen
UT S TÄLLNI NGS P LA NS C H
Upplands Väsby blir Urban Väsby – ett idéförslag
Upplands Väsby 30 km norr om Stockholm,
är ett samhälle präglat av 1960-talets
planeringsfilosofi. Boende på ett ställe, verksamheter på ett annat ställe och så vidare.
Kommuncentret med affärer och service är utformat som en inomhusgata och omgivet av
stora parkeringsytor.
Ett nytt spårsystem i en nygestaltad allégata sammanbinder bebyggelseöarna och bildar ryggrad
i det nya Upplands Väsby.
KONTINUITET
- Kan man laga den trasiga förorten?
1960- och 70-talens förortsområden är byggda som isolerade öar utanför
stadskärnan. Det är grunden för segregation. Att bygga samman och skapa
kontinuerliga stadsrum är en viktig del av lösningen av segregationen.
Med ny bebyggelse på strategiskt valda platser, framförallt i de breda
vägområdena kan dessa bebyggelseöar bindas ihop till en sammanhållen
stad. Barriärer som trafikleder byggs om till riktiga stadsgator som förenar
stadsdelarna med varandra.
Bilden visar hur centret byggs om till en stadsbildning där gator och parker utformas som
mötesplatser. Parkeringsplatserna som idag fungerar som barriärer omvandlas till torgytor
eller plats för nya hus. kommuncentret byggs om så att baksidor blir framsidor som möter
staden. Ett finskaligt nät av små gator, kompletterar befintliga gång- och cykelvägar. Ödsliga
och läskiga gångtunnlar tas bort. En småskalig fastighetsbildning införs.
TUTTIFRUTTIPLANERING - dvs en finskalig fastighetsindelning införs, så att en naturlig
variation i innehåll och form kan fås.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
Sanda
vägen
I väster möter den nya staden Mälarens vatten,
ett mål att färdas till, ett mål att samlas vid.
Illustration: Arken arkitekter.
I öster bildar en ny trädgårdsstad en ny bebyggelse vid Norrviken, Upplands-Väsbys port mot
landet. Sandavägen omformas från landsväg till allégata.
Mälarvägen som idag är en landsväg byggs om till en stadsgata. Hastighetens sänks, bullret
minskar och bebyggelsen kan ske nära gatan.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
U TS TÄ L L NI NGS P LA NS C H
Mälarvägen som idag är en landsväg byggs om till en stadsgata. Hastighetens sänks, bullret
minskar och bebyggelsen kan ske nära gatan.
UT S TÄLLNI NGS P LA NS C H
Bilar tar plats, både när de rör sig och när de står stilla, men de blir mindre dominanta i
stadsmiljön och de kan ofta rymmas på gatorna i stället för på stora p-platser. Gestalta därför
de täta gaturummen på ett sådant sätt så att bilen kan parkeras vid kanten och därmed också
dämpar hastigheten!
Kvaliteterna i den låga och täta staden skapar mervärden såväl kundvärden som för exploatören.
I vår tid med stressad, informationstät, bullrig och stökig vardag ska vi lyfta fram just sådana
värden som skapar en ökad livskvalité, inte bara i den egna bostaden utan också utanför denna
i form av en vacker, omsorgsfullt gestaltad närmiljö rik på platser för mänskliga möten.
EXPLOATERING
- Är lågt och tätt lika effektivt som högt och glest?
All parkering i den nya stadsdelen i Lomma sker delvis inne på gårdarna men också längs
gator och på torg och platser. Man parkerar i stadsrummen, ej på speciella parkeringsområden.
Kostsamma parkeringslösningar kan undvikas.
Den låga och täta kvartersstaden får hög exploatering då mellanrummen
effektivt kan utnyttjas. Det är ett alternativ till högt och glest och väl så
genomförbart ekonomiskt, även på ett före detta förorenat industriområde
med marksanering och andra låsningar.
Mänsklig skala, intimitet och attraktiva stadsrum, grönska och möjlighet att t ex skapa en
halvprivat ”trappezon” framför den egna gatuentrén är viktiga kundvärden. Livskvalité i form
av skönhet, trygghet och trivsamhet.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
Tätt och lågt i Lomma
I hamnen finns en levande fiskeverksamhet
Det gamla tullhuset blev en glasskiosk
• Måttlig höjdskala, nära människans mått och lättolkad för betraktaren
• Måttlig längdskala där varje hus utgör en individ med max ca 25 meters längd
• Ingen upprepning av husutformning utan varierad form inom ramen för tydliga gemensamma teman
• Enkla, huvudsakligen släta fasader utan mer markanta utspringande partier med entréer mot gata
Lomma hamn
• Distinkta gaturum, där husens fasad står i kvartersgränsen
och all mark utanför tillhör det offentliga gaturummet
• Tydligt, öppet och förgrenat gatunät med framkomlighet för alla
• Nät av offentliga platser
• Ofta verksamheter i bostadshusens bottenvåningar
• ett nytt bibliotek i ett läge och med en utformning som knyter ihop det gamla med det nya.
Såväl den traditionella småstaden, framvuxen ur historien, som den gestaltade trädgårdsstaden
har varit utgångspunkt och förebild för gestaltningen av Lomma Hamn.
Räkna igenom projektets kostnadssida och basera beräkningarna på ett tydligt kvalitetsprogram
för såväl den byggda strukturen som för mellanrummen. Ta också fram kommunens egen
kostnadsanalys med alla de kringkostnader för bl a offentlig service, som projektet för med
sig.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
U TS TÄ L L NI NGS P LA NS C H
Det är inte alltid vackert väder. Man får söka skydd för vinden och vända havet ryggen. Den
låga, täta staden ger ett bra lokalklimat.
UT S TÄLLNI NGS P LA NS C H
I Tübingen, en stad i södra Tyskland, ställer kommunen ett krav på byggherrarna att bygga
lokaler för verksamheter, butiker, restauranger i bottenvåningarna. I husens övre våningar
finns bostäder. Det ger en blandning av verksamheterna i staden. De byggherrar som inte
gillar konceptet erbjuds andra platser i kommunen att bygga på.
I Tubingen har man inte rivit de äldre husen. Ny bebyggelse kompletterar gammal bebyggelse.
Äldre hus med billiga lokaler är en viktig förutsättning för etablering av nya företag.
BLANDNING
- Varför är det så svårt att blanda verksamheter och bostäder?
Blandningen av verksamheter både på stadsdels- och husnivå är något som saknas i
stadsbyggandet. Blandstad är något som alla talar om men när det kommer till genomförandet
blir det ofta bara en sort. Ofta byggs det enbart bostäder.
I Tübingen finns trafik på alla gator. Strukturen i gatunätet ger ett flöde av människor och
trafik genom hela stadsdelen. Det är en förutsättning för att etablera och driva butiker och
verksamheter.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
I Tübingen, en stad i södra Tyskland, ställer kommunen ett krav på byggherrarna att bygga
lokaler för verksamheter, butiker, restauranger i bottenvåningarna. I husens övre våningar
finns bostäder. Det ger en blandning av verksamheterna i staden. De byggherrar som inte
gillar konceptet erbjuds andra platser i kommunen att bygga på.
Tübingen är en integrerad del av vägnät och andra städer. Folk på väg till jobbet eller på väg
hem passerar. Men även folk som inte bor i Tübingen rör sig genom staden. Man stannar till
och handlar nånstans mellan arbetets bubbla och boendets bubbla.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
U TS TÄ L L NI NGS P LA NS C H
I Tübingen finns hus i 3-5 våningar. Det är en skala på bebyggelsen där stort kan blandas med
smått, elegant med bohemiskt. En mix av material, upplåtelseformer, arkitekturer berikar. I
en stad kan man inte gilla allt, men man kan förstå att det är kontrasterna som ger den urbana
dynamiken.
ANPASSNING
- Är det fult att anpassa till något fint?
UT S TÄLLNI NGS P LA NS C H
En central del i 1960-talets stadsutbyggnad var det medvetna brottet
och kontrasten mot den äldre stadsbebyggelsen. Det är tyvärr ett
förhållningssätt som fortfarande praktiseras i stadsbyggandet Det attraktiva
rummet bygger vidare på befintliga kvaliteter i form av mötesplatser, väl
avvägd exploatering och blandning av verksamheter med mera.
Vid Stora Torget i Karlstad har det byggts ett nytt köpcentrum. En stormarknad i staden.
En enorm volym som istället för att kontrastera har anpassats till befintlig kvartersstruktur
med en väl avvägd skala avseende på höjder och fasadindelningar. Men även anpassning i
detaljer och materialitet. Hörnet markeras av en kupol. Förr ett vanligt inslag i stadsbilden
som förskönade huset och också gav något till staden.
I Marstrand byggs nya hus på den gamla varvstomten. Inordnade i den gamla stadens
kvartersstruktur. En modern småstad med individuellt utformade hus. Anpassade till stadens
karaktär för att bilda en vacker helhet.
butiker
butiker
parkering
parkering
ANPASSNING
- Är det fult att anpassa till något fint?
En central del i 1960-talets stadsutbyggnad var det medvetna brottet
och kontrasten mot den äldre stadsbebyggelsen. Det är tyvärr ett
förhållningssätt som fortfarande praktiseras i stadsbyggandet Det attraktiva
rummet bygger vidare på befintliga kvaliteter i form av mötesplatser, väl
avvägd exploatering och blandning av verksamheter med mera.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
1
ställningshandling
FASADER 1:800
100812
13M
10M
UTB.
F
F
F
F
F
F
F
PORTIK
I BV.
6M
F
8M
20M
UTB.
U TS TÄ L L NI NGS P LA NS C H
PLANER 1:800
GRUNDMODUL BV
GAVEL MOT GATA
D
KULLE
G O
ÖV
BV
MED LÅNGSIDA MOT GATA
ÖV
MED PORTIK
N
A
L
E
N
MUNKHAGSGÄRDET
KUNGSLADUGÅRDEN
SOM ENPLANSHUS
MED GAVEL MOT
GATA....
.......ELLER LÅNGSIDA MOT GATA
- Kvarterslinjen
För att uppnå en tydlig Mariefredskänsla och småstadsmässighet
måste gränsen mellan de offentliga rummen och de privata ytorna
markeras fysiskt och mycket distinkt. Gatuhusen förläggs konsekvent i kvarterslinjen. Mellan husen uppförs plank med stadsmässiga portar eller spjälstaket med grindar och med plantering
innanför. Innanför planken bör träd planteras där det går, så att
trädkronorna syns i gatuperspektivet.
I
A
ÖV
SOM PARHUS
BV
ÖV
SOM 4-FAMILJSHUS MED
INTEDD VIND.....
GRUNDMODULEN KAN BYGGAS UPP TILL LÄNGOR MED INVÄNDIGA
TRAPPHUS OCH MED OLIKA LÄGENHETSSTORLEKAR
INREDDA VINDAR UTAN FÖRHÖJT VÄGGLIV. lOKALER I
BOTTENVÅNINGARNA I VISSA LÄGEN
...... ANTINGEN MED
FÖRHÖJT VÄGGLIV
ELLER UTAN
- Hustypologi och husvolymer
Bebyggelsen består av ett hussystem som förenar variation med
rationalitet. Det byggs upp av en basenhet med den vackra, ranka
gaveln som förebild och kan byggas i ett eller två plan. Den kan
läggas med gaveln eller långsidan mot gatan. Inåt gården kan utbyggnader göras. Den utförs som friliggande hus eller som parhus,
ibland med portik. Som erfamiljshus inreds vinden. På detta sätt
kan ett stort utbud av lägenhetsstorlekar och boendeformer skapas inom ett och samma produktionssystem. Till detta sortiment
föreslås några solitära hus, vars mening är att stå fram och bilda
referenspunkter såsom kontorshotellet, allaktivitetshuset, trekantshuset och seniorgården.
STAKET MED GRIND
KYRKAN
MÄLAREN
grindar, staket, plank med portar från stadskärnan
PLANK MED PORT
GRIPSHOLMS SLOTT
Den nya stadsdelen har strukturerats efter viktiga utblickar och rörelsemönster, samt byggts
ALTNINGSPROGRAM
FÖR NY STADSDEL PÅ HAMMARÄNGEN, MARIEFRED, STRÄNGNÄS KOMMUN
upp av gator och kvarter likt stadskärnan. Den nya bebyggelsen skall kännas som en del av en
De större
givande gatorna
DE OLI KA STADSR U MMEN
örande detaljplan
Mariefred
2:1 mfl.om
Hammarängen
större
helhet.
7
I det nybyggda S:t Eriksområdet är Stockholmskaraktären mycket påtaglig.
Foto: Sture Koinberg
- Kärnbogatan
Kärnbogatan bildar gränsgata mellan
den nya bebyggelsen och MunkhagsDen får gång7och
cykelväg
Typiskt smal gärdet.
Mariefredsgata,
m bred
längs husen och trädplanteras med
lind, som är ett karaktärsträd för Mariefreds stadskärna. Träden placeras
med c:a 10 meters lucka, så det ej blir
en tät vägg.
Den passerar två torgbildningar, får
busshållplats samt bildar en södervänd stadsfront mot Munkhagsgärdet.
Mao den nya stadsdelens viktigaste
gata.
Nygatans
fond påfond
Kärnbogatan.
Nygatans
på Kärnbogatan
Kärnbogatan västerut,
bion till vänster, nya staden till höger.
Kärnbogatan
Hammarvägen
- Hammarvägen
Den trädplanteras med lind på västra sidan och får på samma sätt som
Kärnbogatan en gång- och cykelväg
längs husen.
I Mariefred har helheten varit viktig för att få kontinuiet i stadsrummen liksom för gestaltningen
av nya hus. De nya husen är inga objekt som utmärker sig eller viker av i stadsbilden. Nya hus
skapar tillsammans med befintliga hus en helhet. Det gör att värden i de befintliga miljöerna
K VA RTE R, HUS O C H TO M T E R
kan tas tillvara och föras över till det nya.
15
FASADER 1:800
13M
10M
UTB.
F
F
F
F
F
F
F
PORTIK
I BV.
6M
F
8M
20M
UTB.
Istället för att krossa den ursprungliga miljön i Skanör med modern villabebyggelse finns i
det nya stadsplaneförslaget för Skanörs Vångar en stadsmiljö med samma skala och samma
miljöregler som den gamla staden. Den tidigare relativt isolerade randbebyggelsen öster om
stadskärnan knyts naturligt till den nya stadsdelen.
PLANER 1:800
GRUNDMODUL BV
GAVEL MOT GATA
ÖV
SOM PARHUS
ÖV
BV
MED LÅNGSIDA MOT GATA
ÖV
MED PORTIK
SOM ENPLANSHUS
MED GAVEL MOT
GATA....
.......ELLER LÅNGSIDA MOT GATA
- Kvarterslinjen
För att uppnå en tydlig Mariefredskänsla och småstadsmässighet
måste gränsen mellan de offentliga rummen och de privata ytorna
markeras fysiskt och mycket distinkt. Gatuhusen förläggs konsekvent i kvarterslinjen. Mellan husen uppförs plank med stadsmässiga portar eller spjälstaket med grindar och med plantering
innanför. Innanför planken bör träd planteras där det går, så att
trädkronorna syns i gatuperspektivet.
BV
ÖV
SOM 4-FAMILJSHUS MED
INTEDD VIND.....
...... ANTINGEN MED
FÖRHÖJT VÄGGLIV
ELLER UTAN
GRUNDMODULEN KAN BYGGAS UPP TILL LÄNGOR MED INVÄNDIGA
TRAPPHUS OCH MED OLIKA LÄGENHETSSTORLEKAR
INREDDA VINDAR UTAN FÖRHÖJT VÄGGLIV. lOKALER I
BOTTENVÅNINGARNA I VISSA LÄGEN
- Hustypologi och husvolymer
Bebyggelsen består av ett hussystem som förenar variation med
rationalitet. Det byggs upp av en basenhet med den vackra, ranka
gaveln som förebild och kan byggas i ett eller två plan. Den kan
läggas med gaveln eller långsidan mot gatan. Inåt gården kan utbyggnader göras. Den utförs som friliggande hus eller som parhus,
ibland med portik. Som erfamiljshus inreds vinden. På detta sätt
kan ett stort utbud av lägenhetsstorlekar och boendeformer ska-
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
denna folkliga dröm om det egna huset. I Segersäng bygger man gårdar som
tillsammans bildar en by, och som ligger vid en pendeltågstation. Gatorna av
kantas av häckar och bildar en vacker helhet.
UT S TÄLLNI NGS P LA NS C H
Akvarell: Åke von Matern
Det som skiljer Segersäng från den segregerade förorten är det rumsliga gestaltade gaturummet
som binder samman husen. Precis som tunet i den gamla bondbyn finns i Segersäng platser
för möten.
HÅLLBARHET
- Kan man bygga hållbart utanför städerna?
Sprawl är ett problem. I de villamattor som idag byggs saknas ofta rum för
möten. Attraktiva rum är lika viktigt. Trist villabebyggelse växer vanligtvis
upp i städernas utkanter eller på landsbygden. Hur gör vi något bra av
denna folkliga dröm om det egna huset. I Segersäng bygger man gårdar som
tillsammans bildar en by, och som ligger vid en pendeltågstation. Gatorna av
kantas av häckar och bildar en vacker helhet.
Varje bostadshus är en gård. Tillsammans skapar gårdarna en by. Gårdarna ligger vid en landsväg
och bygger på samma struktur och rumslighet som karakteriserar byn.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
boende i Segersäng får tillgång till de kvaliteter som livet på landet innehåller, samtidigt som
de kan välja bort bilresandet.
Vägarna leder inte fram till Segersäng som återvändsgator. Den nya byn ligger längs med den
gamla landsvägen som förbinder Segersäng med andra samhällen.
Samtliga illustrationer och foton: Södergruppen
Segersäng en by på landet som ligger intill en pendeltågstation. Bra kollektivtrafik gör att de
boende i Segersäng får tillgång till de kvaliteter som livet på landet innehåller, samtidigt som
de kan välja bort bilresandet.
Segersäng ligger 45 km från Stockholms centrum, en 50 min resa med pendeltåget, snabbare i
morgon med dubbelspår och utan byte.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
U TS TÄ L L NI NGS P LA NS C H
Andelen som bor i småhus är 60% i Sverige bor i småhus. För många barnfamiljer är det
egna huset den optimala boendeformen. Av barn 0-19 år är det 70 procent som bor i småhus.
I åldern 20-30 år bor 60 procent i lägenhet. När de bildar familj flyttar 60 procent till småhus.
Småhusboendet ökar sedan fram till pensionsåldern, då det minskar, men 40 procent bor kvar
i sitt hus då de är 75 år
Storskalighet och småskalighet. Radhusen i Järinge, i Tensta är i två plan, vilket utgör ett
komplement till Tenstas stora skala med höga lamellhus.
INTEGRATION
UT S TÄLLNI NGS P LA NS C H
- Kan bebyggelsens utformning motverka segregationen?
Segregationen är ett av vår tids allvarligaste samhällsproblem. Den
funktionalistiska stadsplaneringsideologi som styrde samhällsbyggandet
under efterkrigstiden har lämnat efter sig en struktur med både
klassmässiga och etniska boendemönster. Trafiksystemet fungerar som
barriärer i staden. För att skapa attraktiva rum måste trafiken anpassas till
staden och inte som idag – tvärtom. Gatans uppgift är att förena olika rum i
staden med varandra.
Tensta är planerat efter SCAFT reglerna. Från matarlederna som omger stadsdelen
leder angöringsgator fram till de parkeringsplatser som omger de olika kvarteren. Från
parkeringsplatserna når man bilfritt de olika bostadshusen via gång och cykelvägar.
I Tensta byggdes inför bostadsmässan 2006 radhus. Det är en ny hustyp i stadsdelen. Radhusen
erbjuder ett boendealternativ som är viktigt dels för boendekarriärer inom stadsdelen men
också för att få nya hushåll att välja flytta till Tensta. Radhusen ägs av de boende, vilket också
utgör ett alternativ till den dominerande upplåtelseformen – hyresrätt.
Det handlar om att bygga blandat och trivsamt så att vissa områden inte blir över till de som
inte kan eller har möjlighet att välja.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
Storskalighet och småskalighet. Radhusen i Järinge, i Tensta är i två plan, vilket utgör ett
komplement till Tenstas stora skala med höga lamellhus.
1960- och 70-talens planeringsfilosofi skapades under 1920-talet, när arkitekter influerades av
industrins arbetsorganisation och Taylorismens arbetsuppdelning då den ”moderna staden”
skulle planeras. 1968 började de nya trafikreglerna i SCAFT att gälla. Bilens framkomlighet
prioriterades. Men SCAFT byggde också på separering av olika trafiktyper såsom bilar, gående
och cyklar. Det vill säga motverkande av möten, tvärtemot stadens ursprungliga idé som
mötesplats. Illustrationen hämtad ur SCAFT-regelsamling.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
U TS TÄ L L NI NGS P LA NS C H
Ur idéprojektet ”Upplands Väsby blir Urban Väsby”. De ”Blå Hyreshusen” i centrum är ett
kännemärke för Upplands Väsby. Men det är egendomligt dött och livlöst där. Vi föreslår
att de astrista bottenvåningarna omvandlas helt eller delvis till billiga lokaler, där folk med
entreprenöranda kan öppna en liten verksamhet. Ett fint nät av smågator införs, så att dessa
lokaler ligger vid en genomgående gata med parkering.
Förfrågningsunderlag
BIRGITTAS TRÄDGÅRD
Vadstena kommun
Kungsholms strand 135
112 48 Stockholm
Tfn 08 - 617 61 00
Fax 08 - 650 19 81
Ritad av
Bottenvåning
Övervåning
OBu
Ansvarig
Ark SAR Kjell Forshed
Datum
2001-05-04
PLANER och SEKTIONER skala 1:100
A 4:03
Bostad och gård i Birgittas trädgårdar. Kök och vardagsrum vetter ut mot den egna
insynsskyddade trädgården. I radhuset eller flerfamiljshuset finns grannen på andra sidan
väggen och ofta är uteplatserna skilda åt enbart med en tunn brädvägg. Återigen finns det
en koppling till kompetensen i arkitektarbetet. Det finns ingen motsättning mellan en tät
exploatering och integritet i form av insynsskyddade trädgårdar och uteplatser.
INTEGRITET
UT S TÄLLNI NGS P LA NS C H
- Kan man bo urbant i eget hus?
Integritet är lätt att skapa i tätt och lågt. I en tät och låg bebyggelse finns
kontrasten mellan det offentliga gaturummet och de privata gårdsrummen.
Mellan de höga husen är det svårare att skapa privata rum. Ofta hamnar
många ytor i en gråzon av offentligt och privat. Ytor som ingen tar ansvar
för och ytor som ofta är en del av stadens otrygga platser.
Fasad mot gata
Fasad mot gata
Fasad mot egen tomt
Fasad mot egen tomt
Situationsplan över Birgittas trädgårdar- 8 små hus, med individuellt utformade trädgårdar
och gårdsbebyggelse.
Fasad mot egen tomt
Fasad mot egen tomt
MATERIALANGIVELSER
MATERIALANGIVELSER
Fasad mot granne
Fasad mot granne
Förfrågningsunderlag
Fasad mot gata:
Fasad mot gata: slätputs i gråblå toner
Övriga fasader: slätspontad 4-tumsÖvriga
trä- fasader:
panel, varmgrå slamfärg
Tak tvåvån.del:
Tak tvåvån.del: tvåkupigt, rött lertegel
Tak envån.del:
Tak envån.del:
svart papp
Tak carport/frd:
Tak carport/frd: tvåkupigt, rött lertegel
Fönster:
Fönster:
utåtgående trä
Plåtbeslagning:
Plåtbeslagning: zink
Plank/staket:
Plank/staket:
grå slamfärg lika fasader
slätputs i gråblå toner
slätspontad 4-tums träpanel, varmgrå slamfärg
tvåkupigt, rött lertegel
svart papp
tvåkupigt, rött lertegel
utåtgående trä
zink
grå slamfärg lika fasader
Förfrågningsunderlag
BIRGITTAS TRÄDGÅRDBIRGITTAS TRÄDGÅRD
Vadstena kommun
Vadstena kommun
Kungsholms strand 135
112 48 Stockholm
Kungsholms strand 135
112 48 Stockholm
Tfn 08 - 617 61 00
Fax 08 - 650 19 81
Tfn 08 - 617 61 00
Fax 08 - 650 19 81
Ritad av
Fasad i fall med frigavel,
skala 1:200
Fasad i fall med frigavel,
skala 1:200
OBu
Ansvarig
Ark SAR Kjell Forshed
FASADER skala 1:100
Ritad av
OBu
Ansvarig
Datum
2001-05-04
Datum
2001-05-04
FASADER skala 1:100
A 4:04
Sektion A-A
Ark SAR Kjell Forshed
A 4:04
Sektion B-B
Detalj, skorsten
Förfrågningsunderlag
BIRGITTAS TRÄDGÅRD
Vadstena kommun
Kungsholms strand 135
112 48 Stockholm
Tfn 08 - 617 61 00
Fax 08 - 650 19 81
Ritad av
Bottenvåning
Övervåning
OBu
Ansvarig
Ark SAR Kjell Forshed
Datum
2001-05-04
Leva exponerat eller tillslutet – ska man behöva välja? Ena dagen är livskvalitet det samma
som att ta den där ostörda kaffekoppen på ute uteplatsen. Andra dagen är det småprat
med grannen som ger mest utdelning.
PLANER och SEKTIONER skala 1:100
A 4:03
Bostad och gård i Birgittas trädgårdar. Kök och vardagsrum vetter ut mot den egna
insynsskyddade trädgården. I radhuset eller flerfamiljshuset finns grannen på andra sidan
väggen och ofta är uteplatserna skilda åt enbart med en tunn brädvägg. Återigen finns det
en koppling till kompetensen i arkitektarbetet. Det finns ingen motsättning mellan en tät
exploatering och integritet i form av insynsskyddade trädgårdar och uteplatser.
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
De som har höga integritetsbehov måste ofta söka sig ut i stadens periferi, med allt som det
för med sig i form av transportbehov, gles service och kanske en stor trädgård som kräver
skötsel. Där finns villaboendet på den stora egna tomten som ett ideal. I Birgittas trädgårdar
finns en lite insynsskyddad trädgård, hög exploatering, tätt och lågt, men med stor respekt för
de boendes integritet.
Tullinge trädgårdsstad. Exempel på det offentliga gaturummet.
Situationsplan Tullinge trädgårdsstad.
Köket är medvetet placerat som ett förhållandevis privat rum, på så sätt att det ligger utan
insyn från gatan och istället vetter med stora ljusinsläpp och fönsterdörr mot den skyddade
innergården, något som flera boende har nämnt som en stor kvalitet i den uppföljning som
gjordes efter inflyttning. En möjlighet att dels ha en stökig diskbänk i fred för insyn och dels
ta en kopp kaffe och hasa ut i morgontofflor utan att bli sedd av utomstående.
Tullinge trädgårdsstad, privata trädgårdar
Rum och ansvar
- sju frågor om stadsbyggnadskonst
U TS TÄ L L NI NGS P LA NS C H
I Tullinge trädgårdsstad finns en tydlig uppdelning av privat och offentligt. Gaturummet ger
en gemensam ordning som dom boende håller hårt på medan trädgårdssidan blir föremål för
de boende drömmar och egna behov.
www.brunnbergoforshed.se
Rum och ansvar
S j u f r å g o r o m s t a d s b y g g n a d s ko n s t
Med Rum och ansvar vill vi diskutera gestaltningen av rum i den byggda
miljön och gestaltningen av det vackra och attraktiva rummet där möten
mellan människor sker. Vårt fokus är samhällets utveckling utanför stadskärnorna och det låga och täta. Det är där den stora utbyggnaden av
Sverige sker. En vardagsarkitektur som få diskuterar eller lyfter fram och
som alltför ofta saknar den täta och låga stadens rumslighet.
Idag handlar stadsbyggnadsdiskussionen alltför ofta om att bygga högt,
att bygga i en viss stil eller att bygga så billigt som möjligt. Vi menar att
det istället är stadens attraktivitet som är det avgörande. Det är till de attraktiva stadsrummen folk söker sig och det är där möten sker. Att skapa
attraktiva nya rum i staden är arkitektens ansvar. Det är också den enda
långsiktiga och hållbara utvecklingen. Genom att lyfta fram sju begrepp
och frågeställningar vill vi, med fokus på rummet, diskutera arkitekturens
betydelse för stadsbyggandet.
Sju begrepp som när de samverkar positivt är s t a d s b y g g n a d s k o n s t .
Kjell Forshed, Maria Fänge och Ola Nylander
www.brunnbergoforshed.se