Transcript Flaskposten 2011 - Hästholmen

FLASKPOSTEN
Nr 9 2011 | Utgiven av av östra hästholmens och ytteröns samhällsförening
Minnen
från
”fiskeknubben”
Mona
sid 12
Minnen från
Slovenien
sid 3
I huvudet på
en ekoodlare
sid 6
Ett bildsvep
från Smultronrundan 2010
sid 16
2
Flaskposten
nr 9 • 2011
Hej igen kära läsare av Flaskposten
3
D
et här skrivs på påskdagens kväll. Hela påskhelgen
har det varit underbart väder och det är vi väl värda
efter en vinter som vi helst ska glömma.
Det känns skönt att vara tillbaka på Ytterön igen men det
är verkligen en jobbig tid med allt som ska göras i trädgården och det med en kropp som vant sig vid hårt arbete!
Jag märker att det går väldigt lätt att sätta sig ner och dra
i ogräset men det är desto svårare att resa sig upp. Det
är väl träning som gäller här förstås. Eller kan det vara
åldern som tar ut sin rätt? Nej absolut inte!
Hur som helst så är det äntligen vår! Trots vintereländet
vi haft så hoppas jag att ni, när ni läser detta, har en
underbar vår och försommar bakom er. Så njut nu av er
välförtjänta semester eller av annan ledighet eller av att
renovera, måla fönster, odla grönsaker, plocka bär och
svamp och allt vad ni nu hittar på och glöm inte samhällsföreningens aktiviteter!
Så önskar jag er alla en varm, solig och skön sommar!
5
8
12
Ulla
STYRELSEN
Ordförande
V. ordförande
Kassör
Sekreterare
Ledamot
Ledamot
Ledamot
Ledamot
Ledamot
Hedersledamot
Ungdomsledamot
Anita Gustafsson
Alf Olsson
Linnéa Joehlson
Nils-Arne Pettersson
Per-Gunnar Jonasson
Ulla Svensson
Henrik Pahlm
AnnaKerstin Österström
Bengt Jonasson
Anton Olsson
Erik Joehlson
Postgironummer: 96 36 19 - 2
Flaskposten
Arbetsgrupp: Ulla Svensson, Inez Olsson, Anita Gustafsson
Katarina Jonasson, Jessica Pecenko, Janne Öberg
Logo: Frida Jonasson
Omslagsbilden: Fiskeknubben Mona, en akvarell av
O. Mathiesen
®östra hästholmens och ytteröns samhällsförening
INNEHÅLL # 9 2011
6
16
Minnen från Slovenien
sid 3
Hästholmen-Ytteröns naturreservat
sid 5
I huvudet på en ekoodlare
sid 6
www.ytterofarjan
sid 7
Tipsrundan 20210
sid 7
Vinter
sid 8
Utflykt till Utklippan 2010 sid 11
ANSLAGSTAVLAN
Midsommarfest
25/6
Gräva upp gamla sågdiket
5/7
Varvets dag
9/7
Minnen från fiskeknubben Mona
sid 12
Årsmöte
10/7
Gamla mått och vikter
sid 15
Kroppkakor
27/7
Bildsvep från Smultronrundan 2010
sid 16
Utflykt till Utklippan när vädret tillåter v. 26 el 27
Flaskposten
nr 9 • 2011
Minnen från Slovenien
3
Välkomnade av en främling i Vodale. Härom dagen när jag satt och samlade krafter för att röja i barnens rum så gick mina
tankar till den tid då jag bodde i Slovenien.
Vy från Vadale
E
tt minne dök upp som jag
gärna vill dela med mig av.
Det handlar om hur man kan
bli bemött som utlänning i det
land man bor i.
När vi köpt en vingård så
■
brukade varje fri stund föra oss
ut till gården. Det var mycket
att göra iordning. Långt ut på
landet uppe på en brant kulle
med en obeskrivlig utsikt. Fantastiskt ställe.
Jag skulle vilja likna det med
vår ö. Ännu orörd.
Viktor var inte gammal så jag
satt mest uppe i trädgården
under frukträden med honom
i famnen. Det var en kylig vårdag när denna dag utspelar
sig.
■ Peter var nere på slutningen
bland vinrankorna och rensade runt dom. Minuter gick till
timmar och plötsligt hörde jag
steg närma sig och en kvinnoröst som talade.
Där kom en äldre dam, liten
och smal och klädd i en enkel
framknäppt blommig klänning, förkläde och sjalett på
huvudet.
Hon började prata....Dober
dan, moja ime je Vera......blablabla.........
Jag förstod nästan ingenting.
Men hon gav inte upp utan
fortsatte prata och prata och
gestikulerade med händerna
och kramade mig och Viktor.
Jag kände att jag mer och mer
drogs bort från min komfortabla zon.
Till slut tittade Peter åt vårt
håll och släppte redskapen
och till min lättnad började gå
emot oss.
■ Dom började tala och vifta
med armarna och jag tänkte....
det bästa jag kan göra är att
sitta här lugnt och le.
Då började Vera som damen
hette dra i min arm och jag
hörde orden - doma...moja
hisa......Oh nej, hon vill jag ska
följa med henne hem.
Jag gav Peter en vädjande blick
om hjälp. Men han sa att det
var en ganska bra idé eftersom
det började kyla på och han
behövde fortsätta lite till. Vi Vy
Vingårdar
från Vadale hade inte ännu satt
på värmen i huset eftersom vi
inte sov där denna tidiga vår.
Så, så blev det. Jag packade
ihop mina pinaler och Viktor
och följde med.

4
Flaskposten
nr 9 • 2011
■ Vi gick upp för kullen till
fjärde gården ifrån vårt och hon
pratade oavbrutet och jag log.
När vi kom fram visade hon
mig sin trädgård som var full
av vintersallader och alla möjliga planterade grödor i prydliga rader.
Av de ord jag kunde plocka ur
alla meningar som sprutade
ur henne så förstod jag att hon
odlade sin egen mat och köpte endast mjölk (mleko) kött
(meso) ost(sir) mjöl(moka) av
en liten buss som kom upp till
Erik von Heland invigningstalar
byn då och då, eller en liten lokal affär nere i byn.
■ Vi kom in i stenhuset och
det var lite kallt och fuktigt.
Korridoren som hon ledde mig
igenom slutade vid köksdörren.
Det var ett litet kök men varmt
och skönt och doftade av kryddor .
Vera tog Viktor i sina armar
och började prata igen. Sedan
blev hon ledsen och visade bilder av sin man som jag förstod
gått bort.
Jag tänkte att hon var nog väldigt ensam.
Då hörde jag att ytterdörren
öppnades och hon utbrast Sestra!
Och, nu kom hennes syster
som var runt 90 år och bodde
på andra sidan kullen, ganska
så långt bort. Men hon var
tvungen att komma och titta
på svenskan som Vera fångat
in.
Hon gick rakt mot mig och satte händerna i sidorna och synade mig noga. Sedan gav hon
mig en stor kram och en puss
på var kind som är brukligt där
för vänner.
Hon var klädd i
samma stil som
Vera och hon hade
talets gåva hon
också.
Utfrågningen satte igång och jag
svarade så gott jag
kunde.
Ryktet gick som
en löpeld genom
byn och det kom
fler och fler som
ramlade in hos Vera för att kolla vem jag var och välkomna
mig och Viktor.
Viktor var som en trasdocka
som flög från ena famnen till
den andra.
■ Efter några timmar kände jag att jag bara MÅSTE gå
hem........men nej.
Grytan sattes på spisen och
hemmagjorda korvar lades i
och sur-kålrot puttrade och
sallad tillreddes.
Vin hälldes upp i vanliga glas
och späddes med vatten (spritzer)och bröd karvades i tjocka
Vinplantor
skivor.
Jag tittade ängsligt på klockan
och undrade var Peter höll hus.
Till slut kom han och jag kunde pusta ut.
Vi stannade och njöt av maten
och jag kunde börja ta in alla
intryck, nu när Peter pratade
med dom andra.
Nästa gång vi kom dit hälsade
alla och Vera kom ofta förbi
med någon årstidsbetonad odlad grönsak eller en stor korg
med kantareller och karl-johan
när det var tid för det.
Jag har många minnen...bra
och dåliga. Och jag har bestämt
mig att jag ska skriva ner dom
Erik von Heland invigningstalar
Det var en intensivkurs i Slovenska som jag aldrig ska
glömma.Men vilket härligt bemötande.......mycket trevligt
även om det var intensivt.
nu medan jag kommer ihåg
dom till våra barn.
Jessica Einarsdotter Pecenko
Arnes Bilservice
Sandhamn
370 42 Torhamn
Öppettider:
Måndag-fredag 7-17 • Lördag 9-13
Julafton, Nyårsafton, Midsommarafton stängt
Tel. 0455-596 10
wwww.jamjotra.se
Tel 0709-52 37 33
Flaskposten
nr 9 • 2011
Hästholmen-Ytteröns naturreservat
1. Johns kåsar *
2. Josefas göl*
3. Brattan *
4. Murdraget *
5. Korsaslätt *
6. Boadraget *
7. Sneddraget *
8. Lilla Rävskärv *
9. Stora Rävskärv *
10.Skräddarens vik *
11.Dragsviken *
12.Törnenabbsdragen*
13.Buddeviksdragen *
14.Bräknakorradragen *
15.Killeberget
16.Lertagahallen
17.Pinnasylen
18.Koören
19.Södra sunds ören
20.John Pålbrygga
21.Fårhagaören
22.Ålösebusken
23.Espeviken
24.Olof J Ålbrygga
25.Krokadragen *
26.Lilla & Stora Holmastenen
27.Johan N Ålbrygga
28.Leaslättsudden
29.Mjölkbordet
30.Mjölkakåsarna
31.Hästhallen
32.Ortanabben
33.Kattan *
34.Arthur H ålbrygga
35.Flathallen
36.Pålsudden
37.Masse Linna vassen
38.Vedhallen
39.Räkflöten
40.Katthallen
41.Kon
42.Kalven
43.Knektan ~
44.Falkabrunnen ~
45.Snokabrunnen ~
46.Killan ~
47.Byabrunnen ~
48.Skolhusabrunnen ~
* = notdrag
~ = brunn
5
6
Flaskposten
nr 9 • 2011
I huvudet på en ekoodlare!
ter. Spetskål odlar jag varje år med
skiftande resultat, god och väldigt
knaprig men det finns fler än vi som
tycker den är god, den är favorit även
för insekter. I sommar kommer olika
sorters sallad, broccoli, morot, fänkål,
palsternacka, sockeräter, olika bönor
och en massa annat gott att finnas i
min gårdsbutik som ligger på gården
i Möckleryd där jag bor.
■ Valet att odla ekologiskt var självklart för mig, varför spruta på gift eller tillföra konstgjorda saker på det vi
eller djuren ska äta? Sen är ekologisk
odling det mest ekonomiska alternativet för en liten odlare också.
■ Kontamineringen av grundvattnet med bekämpningsmedel är också väldigt oroväckande. Så för min
egen, miljön och konsumenternas
skull väljer jag att odla ekologiskt.
Sen ska det inte stickas under stol
med att grönsaker som får växa i
riktig jord i sin egen takt med naturlig gödsel smakar mer än andra.
■ I år ska jag odla 31 olika sorter,
allt från sallad till kål och kryddor. Purjolöken är redan sådd i sina
brätten, lite sallad också. Vitlöken
sattes redan i november och glädjer odlingsnerverna redan i april då
den börjar växa. Odlingarna har jag
i Olsäng, där jag arbetar på en ekologisk mjölkgård. Bevattning finns
och gödsel från korna blir näring till
mina grönsaker.
■ Jag har ett litet växthus där jag
driver upp ca 4000 plantor per år.
Genom att sätta ut plantor istället
för att direktså har jag genast ett litet
försprång mot ogräset. Konstigt nog
tycker jag till och med att rensa ogräs
kan vara roligt. En renrensad rad
med vackra kålplantor eller mangold
är väldigt tillfredställande.
■ Ogräset bekämpas mekaniskt i
min odling, antingen med radhacka
efter traktorn eller för han med en
hederlig gammal renshacka. En till
två gången per sommar behöver odlingarna gås över för hand, det gäller
hela tiden att ligga steget före i ekologsik odling, det går inte att fixa med
sprutan i efterhand. En bra växtföljd
men närande och tärande grödor har
stor betydelse för ogrästrycket och
växtföljdssjukdomar. Arbetsmiljön
i grönskasodling är fantastisk, det
gäller bara att komma ihåg att njuta
av den. (undantag är när jag måste
ligga med regnställ och rensa men
det är inte så ofta)
■ Det är en enkel gårdsförsäljning i
gamla mjölkrummet, i sommar blir
det fjärde året den har öppet. Intresset från både lokalbefolkningen och
turister ökar för varje år vilket jag
tycker är jätteskoj.
Skickar med ett av mina
favoritsätt att steka potatis
Tvätta nypotatis ordentligt, skär i
ganska små bitar, stek nästan mjuka
i smör, lägg i en skivad purjolök och
krydda med färsk timjan.Stek tills de
är färdiga, öka värmen lite på slutet
så de får fin färg. Äts som de är eller
med något gott kött till.
V
å ren måste vara den bästa tiden för oss odlingsintresserade oavsett om man är lagd åt det
ekologiska hållet eller inte. Jag, Sofia Hidling är
ekoodlare sedan 1995. Mitt intresse för lantbruk väcktes
hemma hos mormor och morfar som hade ett tiotal kor.
Som liten tillbringade jag helger och lov hos mormor och
morfar i Trollemåla. Själva bodde vi i stan och Lyckeby under min uppväxt. Jag flyttade upp till Trollemåla 1990 och
odlade mina första potatisar 1992 på mormor och morfars
gård, sen blev jag KRAVgodkänd 1995. Gården var så liten
att grönsaksodling var det enda tänkbara alternativet och
jag var ju hemskt intresserad av sådan odling också.
Sofia Hidling
■ Storleken på min odling hålls så
att jag hinner med både den och ett
arbete på 75% som djurskötare, jag
älskar kor också. På vintern lusläser
jag frökatalogerna och får hejda mig
när jag beställer så det inte blir för
mycket. Det finns ju så många olika
roliga sorter att prova. Favoriter att
både odla och äta är speciellt broccoli och mangold. Sockerärter är
fruktansvärt goda att äta och relativt
lättodlade, men dryga att skörda.
Flera sommarkvällar tillbringar
jag på åkern med mina sockerär-
Faktaruta
namn: Sofia Hidling
bor: i Möckleryd
ålder: 41 år
familj: sambo; Anders Pettersson
barn: Jakob 18 år, Hanna 16 år,
Karl och Viktoria 5 år
djur: Elvis, huskatt, Whopper
och Pysan, sällskapshästar
hobby: ridning och göra egna
hudvårdsprodukter
godaste potatissort: Maris Bard
favoritgrönsaker: broccoli, sockerärter, spetskål, purjolök, mangold mfl.
Morötter äts nästan varje dag.
Flaskposten
nr 9 • 2011
7
Tipsrundan 2010
Sommaren 2010 gjorde Katarina, Anita och Hasse en tipsrunda
som började och slutade vid parkeringen i grushålan i ”Söra sund”.
G
WWW.YTTEROFARJAN.SE
Vägföreningen gav mig i uppdrag att göra en hemsida till
Ytteröfärjan. Det var inte lätt att veta var jag skulle börja.
S
kulle sidan ha ett strikt/
vara en del av utvecklingen av
seriöst utseende eller mer
hemsidan, välkomnar jag att
fritt/turistiskt?
kontakta mig.
Vem ska den finnas till för?
■ Min önskan är att få verkVad ska den innehålla?
liga händelser nedskrivna om
Det var många frågetecken
vad som hänt och bilder av
som dök upp.
färjan från den dag den kom
■ Efter att ha testat massor
tills idag. Personligen tror jag
med olika stilar så bestämde
att denna sorts information
jag mig för att göra sidan i
skulle tillföra oss alla mycket.
strikt form. Jag förstod snart
Även andra tips och önskemål
att det
om vad som
inte var
kunde finlätt att
nas med
få fram
■ Eftersom det är en nödvändig och är varmt
någon in- viktig länk, inte minst för oss fast
välkomna.
formation boendes vardag.
Det ligger
om färjan.
ett enormt
■ Det är lättare att ändra till en mer
Så jag tog
arbete
friare form i framtiden.
kamebakom att
ran och
färjan kom
tänkte att en bild är bättre än
hit och att den fortfarande
några få ord. Så på det viset
finns idag. Många års arbete
blev det.
av både styrelsemedlemmar
■ Hemsidan är ett levande
och färjeförare ligger bakom
projekt och kommer att växa
vår möjlighet till ett modernt
med färjan. Det borde finnas
liv och en möjlighet till en
massor av minnen, bilder,
levande skärgård.
reportage och annan informa- ■ Varför inte visa upp detta
tion runt färjan.
med stolthet för varandra och
■ Ni som känner för att dela
besökare.
med er av information och
Jessica Einarsdotter Pecenko
Varför?
Befolkningsstatestik
Ålder
0-6
7-15
16-24
25-44
45-66
67-
1974
4
10
7
12
24
40
1994 2003
9
6
3
15
11
20
6
8
4
10
19
15
2010
2011
2
8
8
7
19
19
2
8
6
7
17
16
Totalt 97 64 62 63 56
rushålan är en samfällighet där folket på Hästholmen tog sitt grus.
Som försökskaniner tog ungdomarna en kväll ut Anton och
mig för att se om vi orkade gå
hela långa rundan. De tänkte
väl att om vi klarade av det så
gick det bra för alla.
■ Vi började gå från parkeringen vid grustaget och gick
till vänster den gamla vägen
som går förbi Brånarna till
Äspekärr.
Vidare på väg till Killeberget
gick vi förbi ett kärr som kallas för Tvättefatet. Kärret har
antagligen fått sitt namn av
att militärerna under anläggn i n g e n s tillkomst på Killeberget
använde
kärret till
att tvätta
sig. 1918
anlades en
mätstation
på Killeberget, det var
så det började där.
■ Vi fortsatte
på
delvis igenvuxen väg
till Garnstenaskärvet. Förr
plockade
man där
små, fina släta stenar som
användes som sänke till exempelvis sillgarn. Söder om Garnstenaskärvet ligger Döingaslätt
med små åkerplättar som brukades förr. Under beredskapen
på 1940-talet användes slätten
av militären som fotbollsplan.
karen var duktig på att tillverka själva trähjulen. Sedan fick
man smida på en järnskena
som slitbana för att det skulle
hålla.
■ Från Garnstenaskärvet gick
vi vägen till höger och kom in
på militärt område men som
numera är öppet för allmänheten. Vi fortsatte till kommandoplatsen där vi gick upp och
tittade på den fina utsikten.
Man ser långt ut över skärgården. Hoppas att denna plats
blir bevarad.
■ Därefter gick vi gamla vägen
ner mot minstationen och
vidare norrut över
berg
och brattor och såg underbara
vyer över
havet
ner till
brygan i
Killeviken.
Nu var vi
återigen på
vägen som
vi följde
förbi två
baracker,
som är
kvar sedan
beredskapen, och
fortsatte
på vägen
som leder
oss tillbaka
till utgångspunk- ten vid
Grushålans parkering. Man
behöver nu inte gå hela denna
runda.
...döingaslätt
lökanabben,
nya Lyckan,
tvättfatet...
■ Nedanför ligger Döingaslättsviken. Den gamla vägen som
vi följde användes förr till att
komma åt sina åkrar. Då var
det ju häst och boltvagn som
gällde. Inga stora tunga vagnar
och traktorer som nu. Ställver-
■ När man kommer till vägen
som går till kommandoplatsen
kan man om man så önskar i
stället fortsätta till höger till
Killeviken där vägen går till
slutmålet.
■ Ja, vi klarade det! Det var en
trevlig promenad och Anton
berättade hela tiden det han
visste och kom ihåg.
Inez & Anton
8
Flaskposten
nr 9 • 2011
D
et har ju inte varit enbart negativt med snön fast vi fått skotta
mer än vanligt. Det blev en vit julkortsvacker julafton när väl ovädret dagen innan dragit förbi. Snön
hjälpte till att skapa julstämning.
Barnen har haft roligt i snödrivorna och även på isen. Man skottade
havet legat igenfruset med stark
kärnis. I slutet av 1950-talet var hela
Östersjön igenfrusen och inne vid
Karlskrona låg båtarna infrusna på
redden.
❄ I min barndom låg ibland Maren
och Korran blanka som en spegel
Ålhuttning: Göte Mårtensson och August Pettersson
fram en liten skridskobana där det
gick att åka om man inte var alltför
kräsen.
Om man ser bakåt i tiden har det
varit många stränga snövintrar fast
de i regel börjat efter jul. Ibland har
och på helgdagarna var både ung
och gammal där och åkte skridskor.
Man lekte ”hök och duva”. Det var
inte ovanligt att man åkte skridskor
till Karlskrona om man hade ärende
dit.
❄Vin
❄❄
❄ ❄
❄ På vardagarna skulle karlarna ut
och hotta ål. Det var inget latman❄
nagöra, särskilt om isen var tjock.
❄
Man högg hål med isyxor och sedan
Denna senaste vinter som vi upplevde
hade man sina långa hottestänger
att fånga ålen med. Man hade kaffe månad 2010 var det snö och kallt, ja d
och smörgåsar med sig som man åt Blekinge i december och mycket snö. Ä
mitt på dagen, sedan var det att sätta höga elpriser.
igång igen. När de så trötta efter en
dags slit kom hem med fångg 1930
Snöskottnin
sten hade man i regel lämnat
sina hottestänger på stranden,
man skulle ju dit igen nästa dag. När
så plarna skulle omsättas i kontanter fick man sälja dem till ”August
Ville” (Allan Svenssons far).
Det var en del som måste inhandlas,
även om många, som hade en liten
gård, var så gott som självförsörjande. Man satte sina potatis och grönsaker, malde sitt mjöl av säden, fick
mjölk och smör av korna. Ägg från
hönsen, fläsk från grisen och ull från
fåren. Och på den tiden fanns det
gott om fisk i havet, så man saltade
ner sill, torsk, flundra och ål.
❄ År 1947 var det mycket snö. Min
lillebror var då tre år och snödrivorna var väldiga. Det gick att bygga
grottor inne i dem. Mormor som
Från höger; Aurthur Hejdeman, Nils Andersson, Karl
Magnus Holmberg, Per Pettersson, Erik Andersson, M
Sittande; Gösta Jonasson, August Pettersson, Gusta
Vintern 1947
Inez och Einar på snödrivan mot Bettys
Vintern 1947
Ingrid Petters´ med sonen Mårten framför ladan på deras gård.
Snöskottarlaget på väg mot skolhuset Från vänster: Martin Svensson, Karl
Gustavsson, Gustav Olsson, Magnus Holmberg, Per Pettersson, Nils Andersson,
Martin Svensson, Sittande: Erik Andersson, Gösta Jonasson, August Pettersson,
John Nilsson
Snöskottarlget 1947
Från vänster: Gustav Olsson, Harry Pettersson, August Hejdeman, Erik Andersson, Gösta Jonasson, Nils Andersson, Olof ANdetrsson, Mårten Pettersson John
Nilsson, Sven Eldsten, Börje Jonasson, Anton Olsson
Flaskposten
nr 9• 2011
❄
❄
❄
nter ❄ ❄
❄
❄
e kom tidigt. Redan i november
det säga att det var rekordkallt i
Även nyåret 2011 började med snö och
Gustavsson, John Nilsson,
Martin Svensson,
av Olsson
var duktig sömmerska hade sytt mig
en mörkblå skiddräktav en herrkostym, antagligen från Amerika. Hon
stickade färgglada muddar kring ärmarna och en likadan krage. Annars
har jag ett minne av att flickor mest
hade klänning och kappa och tjocka
strumpor.
❄ På den tiden såg inte vägen ut som
idag och sträckningen var inte heller
densamma. Där det fanns stenmurar
vid sidorna blev det ofta stora snödrivor. Då fick alla karlarna ut med
sina skyfflar och skotta snö. Det var
inget lätt arbete, men när alla hjälps
åt går det mesta. Samarbete var förutsättningen för att man skulle ta
sig fram. Nu har vi det bra med
duktiga pojkar som hålLat mans ra
msa
ler vägarna
från år 190
rena från snö.
1
Söndag är hel
ig
❄ Då som nu
Måndag är fr
i
gällde det att få
Tisdag går des
slikes förbi
varmt i husen
Onsdag är in
gen arbetsda
när kölden var
g
Torsdag have
r samma lag
sträng. Särskilt
Fredag gör m
an ingenting
nätterna kunde
Lördag då gå
r sabbaten in
bli kalla. I för.
stugorna frös det
Snö i en driva mot Holmbergs lada.
så det var is på vattenhinkarna när
kaffepannan skulle på vedspisen om
morgnarna. Fanns det kakelugn i
huset var det en fördel, den höll värmen längre på nätterna. Jag minns
att man kunde stoppa strumpor
och sockar i mellanrummet mellan
kakelugnen och väggen, då var de
9
små skidor av min kusin när han
fick ett par nya. Jag var nog ingen
duktig skidåkare, men han var det.
Jag har hört att man bara såg den
röda toppluvan när han i ilfart for
nerför backarna.
❄ Hur mycket har inte vår gene-
Vinterna 1995
•John Gustafsson i drivorna mellan Hamrins och Anton Olssons.
lite varma när man klädde på sig på
morgonen. På 40-talets hårda vintrar tillverkades skidor i båtvarvet,
det gällde att anpassa tillverkningen
efter behovet. Jag fick ärva ett par
ration fått vara med om på många
områden. Det är en helt annan värld
idag.
Inez
10
Flaskposten
nr 9• 2011
Gamla talesätt
Ibland kommer jag på mig själv med att använda uttryck som jag ofta hörde i min barndom. Det kunde heta:
”Kom in o lock dörrn däka”
”De va så katigt bra gjort”
(Kom in och stäng dörren flicka).
(Det var så ovanligt bra gjort)
”Han abbade opp sej på luarna ”Hon är så katig”
som höll på mä sina tosaforer” (Hon är så högfärdig)
(Han retade upp sig på pojkarna
som höll på med sina upptåg)
”Monemest va hon en möe
goveten männska”
(För det mesta var hon en
mycket godhjärtad människa).
”Sätt edder lonsar tiss jag
tyar få stinnkakerna färdiga”
(Sätt er pojkar tills jag får pannkakorna färdiga)
”Han frös så han tixade”
(Han frös så han skakade).
”De va rasegalet tosit”
(Det var gränslöst galet).
”Han satte en lång raddara
med pottiker”
(Han satte en lång rad med tusenskönor)
”Han språng så han tostade
när han kom fram”
(Han sprang så han flämtade
när han kom fram)
”Vad har du haft för dej idag?” ”den tröt”
och Roslund kunde svara
(tog slut).
”Ja, jag har plitat med mina
rysker”
”Så vöert”
”Hon hade klätt på sej nya
skonket o hade en grann lommeduk – ja hon va redit på
fibrastussen”
(arbetat med mins ryssjor). Roslund var också byns frisör. I
min barndom klippte han karlarna för 25 öre.
(Hon hade klätt på sej nya kjolen och hade en fin näsduk, ja
hon var riktigt uppklädd)
”Ett annat uttryck som man
inte sällan hörde var
En annan historia dyker upp
i minnet. Viktor på Vässing
rodde en dag fram till Hästholmen. Han mötte då en man
som frågade vart han skulle.
Viktor svarade
fick man lite extra
”stunnar”
att sätta sig i vävstolen eller att
karda och spinna. Ibland
”habbade”
det sig så att barn var ute på
farligheter till exempel svag is,
då kunde det låta
”Vill ni pela er in ungaborstar
så ni inte går ner er och bler
på sjön”
”skonkabonne”
”Jag ska fram till Korran och ”Jag hade sån värk i tannaalltså en kvinna som var hus- titta på Estens ljus- och ljudbonde på gården (Det fanns boj som Roslund har hittat eländet så ja kunde svimla,
men ja to te de fyra slagen o
ingen man)
säjer di”.
de slotade”
”Di schåserna ska ja inte ”Min far sa ibland till mor
”Kom nu mojjan”
glömma i brå bräske”
(De upptågen ska jag inte fort
glömma)
man värma nästa dag så att
och jag fattade det fel. Jag trodde
han sa ”Bojjan”. Min mor hette
Frideborg och hennes nära
vänner kallade henne ibland
för Bojjan. Senare förstod jag
att det skulle vara Mojjan, det
är det gamla uttrycket för hustru. Vår granne Roslund kom
så gott som varje kväll för att
hämta mjölk hos oss och då
fick far och han en pratstund.
Far sa
”Kom in Ros så får jag spörja
hur det gick på havet idag”
och då det var oväder kunde
det låta
Den han talade med hade inte
hört talas om detta. I själva
verket hade Roslund hittat en
vanlig farledsprick som mycket
riktigt låg nere vid hans kås.
Så kan ryktet
”ställa te at”.
När det var en kall vinterdag
kunde mormor säga
(Jag hade så ont i tanden så jag
kunde svimma men jag tog av
de fyra slagen, en medicin, och
det hjälpte).
”Han va så hissi så han kunde
drämma te vem som helst”
(Han var så häftig så han kunde
slå till vem som helst”
Nu tyar jag inte komma på
i en brårake, så nu sätter
”I dag skulle det vara gott mer
jag
punkt.
med lite sypesmat, vi tar och Nu kan jag inte komma på
kokar lite so”.
mer i en hast så nu sätter jag
Då kokades det köttsoppa eller
ärtsoppa eller kålsoppa. Varmt
och gott i kylan. Den kunde
punkt.
Inez.
Välkomna till Torlyckans
personalkooperativ
Era barn är
trygga i våra
händer på
vår förskola
och fritids
musik
natur
Tel. 0455-514 40 E-mail: [email protected]
0455-510 02
Flaskposten
nr 9 • 2011
11
Utflykt till Utklippan sommaren 2010
Vinden ven och solen sken när 12 samhällsförenings-medlemmar äntrade relingen på Karlskrona sjötaxis ”Sjöbussen”. I vattnet som stod kring stäven glittrade regnbågens alla färger. Det gungade och
stampade precis lagom härligt. Det ska ju kännas att man är på sjön!!
N
ågon dag tidigare hade
vår utflykt inte varit möjlig eftersom ön då drabbades
av ett formidabelt regn- och
stormanfall. Vår ”Smultronrunda” bokstavligen rann bort.
Ingen av oss glömmer det!!
Denna dag blev också oförglömlig. Efter ca 45 minuters
färd släppte skepparen iland
oss på fyrsidan av Utklippan.
Sällskapet splittrades och kaffekorgsbärana tog sikte på
olika härliga ställen. Några tog
sig till badplatsen, andra upp
till kanonen, men förbi fyren
gick vi alla. Synd att den har
slocknat!
Monica, Gunilla och jag tog
sikte på yttersta spetsen av
hamnpiren. Där dinglade vi
med benen och åt en god sallad. Kaffe - på - maten njöt vi på
”Fyrkafét”, som är öppet några
veckor under sommaren. Där
serverades nygrädde kanelbul-
Sommarutställning
hos Mats Aronsson
Efter midsommar hänger jag upp mina målningar
och grafiska blad i min ateljé.
Platsen är Ytteröns missionshus dit Ni skall känna er välkomna hela sommaren.
Säkrast är att ni ringer mej på mobilen: 070-68 88 382
Välkomna!
lar, rekommenderas!
Innan vi gick iland på Klippö
bestämde vi att starta vår
hemfärd lite tidigare än planerat för att ta en tur genom
hamnbassängen och titta på
alla segelbåtar och sen södra
hamninloppet ut. Varför? Jo
skepparen ville ge oss möjligheten att få se sälar på riktigt.
Vi fick det!! Ca 25 st och låg och
solade sig på klipporna strax
sydväst om ön. En av dem var
så nyfiken att hon/han simmade parallellt med oss en bra
stund. Alla små och stora barn
njöt av vyn.
Efter fyra timmar landade
vi vid Båtvarvsbryggan fyllda
med upplevelser, sol och vind
= skärgården när den är som
bäst.
AnnaKerstin Österström
(SjöbodLasses Käring)
12
Flaskposten
nr 9 • 2011
Minnen från fiskeknubben Mona.
Min morfar Gunnar Jonasson och min morbror Börje Jonasson och Olle Olsson
köpte båten 1948 – 1949. Mona var fem år. Köptes av familjen Magnusson på
Ungskär. Magnusson hade affär och man använde Mona till att frakta varor med.
M
ona var byggd på Hasslö
båtvarv 1943/1944. Mona
var en så kallad knubb. 26 fot
inom stävar. Numera mäter
man längden utom stävar, då
var hon 27,5 fot.
Motorn var en tändkulemotor
(råoljemotor), Seffle 7:10. En
riktig dunka – dunka.
För att starta motorn värmde
fick tak över huvudet. I fören
på Mona fanns en så kallad
skans. Det var en hytt med två
kojplatser. Där fanns en radio,
en värmekamin och ett spritkök att laga mat på. Mellan
maskinkappen och skansen
var lastrummet. Där förvarades fiskefångsten och fiskeredskapen.
och metade abborre vid förtöjningsplatsen där Mona låg, på
Sven och Gunnars brygga.
Där samlades ofta abborre och
mört under båten. Kanske metade jag min första fisk där.
■ Jag minns också när Mona
var upptagen på slipen för
målning hos Hugo, Karl och
sedan svarade han, ”jag sätter
det på räkningen” och samtigt
blinkade han med ögat till min
morfar Gunnar.
■ Jag minns också att vi varje
sommar åkte till Möcklö med
Mona på religiöst möte. Innan
färjan fanns färdades vi med
Mona och båten var full av
Gunnar, Hans och Brita med Mona på väg in i Torhamns hamn
Mormor Sigrid, moster Barbro och morfar Gunnar tar bort sill ur garnen
Mona nymaålad på slipen i fören står Hans
Gunnar kör nymålade Mona från båtvarvet
man toppen på cylindern med
en blåslampa, efter ca fem minuter var cylindertoppen varm
och då tog man i handtaget på
svänghjulet och vevade fram
och tillbaka tills motorn startade. Vilket härligt ljud! Farten
var 6 knop.
Rodret på Mona var utompåliggande med rorkult. Det
fanns ingen fast styrhytt utan
en så kallad maskinkapp. Det
innebar att man styrde stående i maskinrummet under bar
himmel.
Vid t ex regn kunde man fälla
upp maskinkappen så att man
Göte på Mårtenssons båtvarv.
Där var det spännande för en
pojke att vara med när Karl sågade ut träbitar till båtarna vid
den stora maskinsågen, Göte
körde maskinhyveln eller när
Hugo var inne i smedjan och
värmde järnet över elden och
formade det på städet. Där var
verkligen liv och rörelse. En
gång frågade jag Hugo om han
ville göra mig ett armborst. Ja
sa Hugo det kan jag väl. När
armborstet var klart frågade
jag vad det kostade. Hugo tittade på mig, satte handen vid
hakan och funderade en stund,
Hästholmabor.
När jag var 13 år 1966 fick jag
följa med morfar Gunnar med
Mona och pilka torsk, varje
natt när vädret var lugnt. Det
fick inte blåsa mer än 7 – 8 sekundmeter. Vid midsommmartid gick vi upp kl 01.30, vi skulle vara vid fiskeplatsen precis
när det började ljusna. Torsken
hugger inte när det är för soligt
mitt på dagen, det kallades att
det var för ”skärt”. På sensommaren när solen inte står för
högt på himlen hugger torsken
hela dagen.
En fisketur jag minns började
Man fiskade torsk och lax med
krok samt sill med garn.
På höstarna var man ofta i
Kristianopel ”Nobeln” och
Grönhögen vid Öland där man
fiskade sill. Där var fångsterna
tre gånger större än hemma.
När man fiskade där bodde
man i båten under veckorna
och körde hem över helgen
till Hästholmen. De sista 10
åren fiskade Gunnar själv med
Mona. Olle och Börje hade börjat jobba inne i stan.
■ Mina första minnen med
Mona var när jag var 7 – 8 år
Flaskposten
nr 9 • 2011
med att vi lämnade Korran på
natten när det var mörkt.
■ Vi lämnar Korran och kommer ut i Kållefjärden, Utklippans fyr lyser och fyrskenet
har vi på barbords bog, då går
vi rätt ut i farleden. Vi kör ut
till en fiskeplats där vi fått
torsk vid tidigare tillfällen, det
kunde vara många olika platser t ex sydväst Ulängan, mellan Utlängan och Utklippan
(kallas för Bredagrund) och Rosenkinds-grunden. Fanns det
ingen fisk där körde vi nästa
dag ”öster-om”, det var utanför
Långören, Ungskär eller ”Klotet”, ljudbojen vid Utlängan.
Det var många mindre handelsfartyg att titta på, många
gick norr om Utklippan. Torsken rensades med detsamma.
Vid sjutiden brukade vi fika.
Min mormor Sigrid hade gjort
smörgåsar och skickat med
kaffe på termos, någon frukt
låg också i matboxen. Vi pilkade ytterligare någon timma,
när klockan närmade sig åtta
– nio på förmiddagen brukade
det bli sämre fångst, solen står
för högt. Samtidigt var min
morfar noga med att inte stanna för länge när det blev för
varmt, fisken skulle levereras
färsk.
■ Flera gånger var det dimma
när vi fiskade, då brukade morfar fråga mig ”hur skall vi nu
köra för att komma till Torhamn”? Det var inte lätt för
mig att veta. Mona hade ingen
radar eller ekolod, gps fanns
Stig
Magnus
inte. Morfar navigerade enbart
med kompass och sin klocka,
han tog alltid fram sjökortet
och lade det på maskinkappen
och räknade ut kursen. Han
styrde Mona med säker hand,
man behövde aldrig vara orolig, han hittade alltid.
■ När vi kom fram till Torhamn, skulle fisken ”isas”. Där
var en liten farbror som hette
Nisse som tog emot fisken. Nisse frågade ofta mig om jag inte
blev sjösjuk, jag svarade ”nej,
jag har aldrig varit sjösjuk”.
Morfar frågade alltid Nisse vad
ner som hade mest tur med
pilken. Morfar pratade också
med en annan farbror som hette Doe Anglert, han hade några
anställda som handfileade torsken inne i en bod i Torhamns
hamn. Där kunde jag stå länge
och titta, hur lätt och snabbt
de fileade torsken.
Torhamn var på den tiden
verkligen en riktig fiskehamn,
där fanns flera knubbar liknande Mona och två stycken
mindre trålare som hette Vind
och Ella.
■ När vi lämnade Torhamn tog
Börje Jonasson, Gunnar Jonasson och John-Pella.De ”reder” laxlinor.
Båten till vänster ägdes av Olle Olssons far Gustav och Anton Olssons far Per.
de andra fiskarna hade fått för
fångst och var de hade fiskat,
man ”spörjde”.
■ Ofta hade morfar fått mest
torsk, det fanns en annan fiskare som hette Verner, han bodde
på ”Hamnen” (Stenshamn),
han brukade också få mycket
torsk. Det var morfar och Ver-
tel 0455-592 91
tel 0708-55 07 33
morfar med sig tomma fiskelådor för nästa dags fångst.
När vi kom hem till Korran
kunde klockan vara mellan 11
och 12. Det hände ibland att
Erik Roslund satt i kanoten vid
sin brygga, då bad alltid morfar
mig att jag skulle springa och
tala om för ”Ros” hur fångsten
varit. Fångsten var olika, oftast
13
90 – 150 kg. Kunde också vara
bara 50 kg eller 300 kg som
mest.
Ibland beställde Anna eller
Hilda ”koktorsk” av morfar. Då
fick jag springa och lämna fisken. Anna bodde i huset som
numera Klo äger, Hilda var Olle
Olssons mor och bodde i huset
som familjen Öberg idag äger.
När vi kom hem hade mormor
Sigrid middagen färdig. Efter
maten var det skönt att sova
några timmar.
■ Nästa natt var det en ny
fiskeresa. Morfar berättade
många fiskehistorier om när
Mona varit ute i dåligt väder eller historier om när man pilkade torsk vid Ölands södra udde,
”Revet”. Morfar berättade bl a
när Olle, Börje och han pilkade
torsk, morfar fick en lax på 9 kg
på pilken, slå det den som kan!
1970 såldes Mona till två killar
som var piloter i Flygvapnet.
Mona hamnade nära Malmö.
Ett år efter försäljningen fick
morfar ett vykort från Holland.
Då var de på semesterresa med
Mona och åkte i kanalerna. De
skrev att Mona var perfekt att
åka med.
■ När Mona lämnade Hästholmens Korra blev det väldigt
tomt, jag tyckte det var något
som fattades, Korran blev aldrig densamma. Jag saknade
Mona och jag vet att min morfar kände likadant.
Hans Trondman
14
Flaskposten
nr 9 • 2011
S.OLSSONS
PLÅTSLAGERI & VENTILATION AB
KARLSKRONA 0455-208 30
www.poab.nu
*ÛMJš2šR%NERGI!"
5TFšRALLTINOM663
-ILJšVÛNLIGUPPVÛRMNING
3ERVICEOCHTRYGGHET
FRËNDINLOKALEHANTVERKARE
.
lsn
Häonny
R
WWWJREABSE
Färjetidtabell Yttrepark - Ytterön
Avgång var 15:e minut t.o.m kl. 22:00.*
Måndag-Torsdag 05.15-15.15 16.00-21.00 21.45-23.00
Fredag 05.15-15.15 16.00-21.00 21.45-00.00
Lördag 06.30-15.15 16.00-21.00 21.45-00.00
Söndag 06.30-15.15 16.00-21.00 21.45-23.00
Alla tider gäller avgång från Ytterön med omedelbar återgång.
Överfarten tar ca. 3 min. Dag före helgdag körs som lördag.
*Därefter kallesetur som påkallas med ringklockan på bomstolpen.
Måndag-torsdag samt söndag 22.00-23.00
Fredag-lördag samt helgdag 22.00-24.00
Övrig tid:
Dessa turer måste beställas på telefon 0455- 580 11 före kl. 21:00
Extraavgift, 50 kronor/fordon.
Måndag-Torsdag 23.00-05:15 Fredag 00.00-05.15 Lördag 00.00-06.30
Söndag 23.00-06.30
För tider utanför turlistan upprätthålles nödtrafik.
Avgifter:
Buss 100 kronor t&r MC & Lastbil 25 kronor t&r Personbil 25 kronor t&r
Moped, cykel, gående 10 kronor tur&retur Klippkort 200 kronor
Telefon till färjan 070-66 63 939.
Telefon till färjelägret 0455-580 11
�
� � � � � � � � � ��
Måndag
Tis - Fre
Lör - Sön
Stängt
12-18
11-15
Telefon: 0455 - 525 20
www.vindlagard.se
Vi finns i Truseryd, 3 km norr
om Torhamn (mot Kristianopel)
Flaskposten
nr 9 • 2011
15
Margareta berättade om blommor och blad i sin trädgård.
Mats visade sin konst i Missionshuset på Ytterön.
Kerstin och Jan visade och berättade om sitt hus.
Monica Bogren Hansson och Birgitta Bogren.
Sommarboende sedan 1965 på ”Smedbacken”
Ett bildsvep från
Smultron
rundan
Fikan fick flyttas från Margreta och Alfs trädgård
till Varvet.
2010
Regnet det bara öste ner.
Pris: 30 kronor