Transcript HEIDRUNS TIDENDER

HEIDRUNS TIDENDER
Nr 1 2012 Årgång 22
SLÄPP KOSSORNA LOSS – DET ÄR (snart) VÅR!
Våren författarbesök • Övre Frykens Konstrunda
Minnesord över Jürgen Vingren
I skarven vinter/vår ...
Denna vinter har glidit oss ur händerna,
känns det som. Och nu är vi inne i mars,
takdroppets och nattfrostens förlovade månad. Det känns både tomt och tungt att
skriva dessa inledande rader nu när en nära
och kär vän gått ur tiden, Jürgen Vingren
som under de senaste åren varit en drivande
kraft i vår verksamhet. Dagen innan dödsbudet kom ringde Jürgen och berättade att
nu är snart sommarens trädgårdsprogram
spikade, han lät både glad och nöjd. Kvar
finns en stor tystnad och tomhet att ta sig
igenom men det finns ingen återvändo – vi
som är kvar måste ta vid, fortsätta. Så det
gör vi, med förenade krafter och med den
märkliga värme som också sorgens gemenskap förmår alstra.
Vårens författarbesök presenteras längre
fram i bladet och vi är mycket stolta över
dessa. Liksom vi är glada över att kunna
visa härligt livsbejakande bilder av dessa
underbara kreatur som kallas kor. Att möta
våren i konstens tecken har blivit en tradition väl värd att bevara.
Till vårens begivenheter hör ju grönbetet och
de frihetliga övningar i form av kalv- och annan dans som de nyutsläpppta kreaturen hänger
sig åt. Därför denna Bengt Bergs kodikt som en
välkomsthälsning till årets konstrunda, inspirerad av liknande evenemang på Österlen i Skåne.
Där hör också vår baksidesmålare hemma, Leif
Nelson vars politrukpåskharar vi med stor tacksamhet fått låna.
Koord
En ko gör ingen sommar
Det är bara gräset som påstår
Kan kor simma? Har kor tro?
Lärkan har övertro, spinner sin ljusa silkessträng
mellan molnen och maskrostuvan
Vad har en lärka som inte en ko har?
Vingar kanske, och näbb. Men
vem har någonsin skummat grädde
från lärkmjölk? Vem far och flyger
när löven faller och virvlar,
är det kon eller är det lärkan?
En ko gör ingen sommar, nej,
men vintern vit som mjök,
vem håller den vid liv?
HEIDRUNS VÄNNER
är sällskapet som ger ut medlemsbladet Heidruns Tidender fyra nr/år.
Som medlem får du förutom medlemstidningen också en årsbok samt
rabatter på bokinköp och evenemang.
Medlemsavgift: 150 kr/år på bankgiro 5402-1019
Adress: Heidruns Tidender, Fensbol 39, 685 93 Torsby
Telefon: 0560/421 26. Fax: 0560/422 40
E-post: [email protected] Hemsida: www.heidruns.se
Redaktion: Bengt Berg: [email protected], Björn Östlund
© ord och bild hos respektive upphovsman
Omslagsbild fram: M ats Ottosson. Baksidan: Leif Nelson
Jürgen Vingren, till minne
Vår käre ordförande och drivande kraft Jürgen Vingren har insomnat en stilla förmiddag i
vårvintertiden. Saknaden är större än orden och tomrummet blir svårt att fylla. Dagen innan
Jürgens bortgång talade jag med honom i telefon, då han entusiastiskt kunde meddela att kommande sommars trädgårdsprogram i stort sett var fastlagt. Det var en av Jürgens viktiga uppdrag, att samla artister och medverkande till julisöndagarna i Heidruns trädgård.
Vid sidan av ordförandeskapet i Heidruns vänner höll Jürgen Vingren även i klubban för
Norra Värmlands Konstförening och var dessutom en av initiativtagarna till ”Sjärnan plus” och
lördagars operasändningar i den gamla fina lokalen på Järnvägsgatan i Torsby.
En kulturens förkämpe och en energiskt närvarande medmänniska i vått och torrt. Tack vare
sitt handikapp förvandlade han rullstolen till en väl utnyttjad farkost och under mösskärmen
(Jürgen hade svårt att se i motljus) fanns alltid en kommentar, fundering eller undring på tungan. Han hade dessutom förmågan att orientera sig i det vidlyftiga mediabrus som ibland kan
tyckas övermäktigt, men med den styråra som av nyfikenhet och intuition består kunde Jürgen
hitta fram till den eller den artisten och locka dem till att besöka Heidruns Bok & Bildcafé.
Vi är många som delar på sorg och saknad. Vi minns Jürgen med värme och tacksamhet och
vi skall efter bästa förmåga föra hans tankar om bra kultur för så många som möjligt vidare.
Bengt Berg, Fensbol 2 mars 2012
På Heidruns visar vi:
Mats Ottosson (akvarell), Roine Magnusson (foto)
& Maria Elander (teckningar)
Långfredag–påskdagen: kl. 12–18 (utställningen pågår t.o.m 27 maj)
”Kor – en kärlekshistoria!”
Någonstans bakom oss, sällan särskilt långt tillbaka i tiden, doftar det ko.
Och någonstans på vägen har någon – en farmor, en farfars far – lämnat
korna och startat ett annat slags liv. Och här står vi, och märker knappt själva
vilket gigantiskt epokskifte vi varit med om på ett fåtal generationer.
Kan kor?
Frågar inte om lov
Kastar rumpan mot himlen,
låter glädjen brusa baklänges
genom kroppen – kor kan!
(Bengt Berg)
Ur boken Kor – en kärlekshistoria
av Roine Magnusson och Mats
& Åsa Ottosson: ”Korna har
erbjudit oss sina tjänster i nästan
tiotusen år – fött oss, stött oss,
hållit oss sällskap. Det minsta
vi kan göra i gengäld är att se
dem.”
Nu ställer Mats Ottosson och
Roine Magnusson ut bilder ur
boken på Heidruns. Roine har
fotograferat kor från Ale Stenar
i söder till Myhrbodarna i norr.
Mats, som skrivit bokens texter
tillsammans med Åsa Ottosson,
har också gjort akvarellerna.
Av allt att döma av det mottagande boken ’Kor – en kärlekshistoria’ fick när den i höstas kom ut på
Votum förlag, finns det fortfarande många som tycker väldigt mycket om kor. Världsnaturfonden
valde den till Årets Pandabok 2012 och både försäljningssiffror och läsarreaktioner visar hur starkt
rotade känslorna för korna fortfarande är i folkdjupet.
PROGRAM I VÅR PÅ HEIDRUNS
”Minnen som blir berättelser som blir böcker”
Söndagen den 18 mars kl. 15
Designern, författaren & konstnären Lena Hellström
Inträde: medlemmar 80 kr – övriga 100 kr. Boksignering & kaffeservering
Förhandsboka gärna: tel. 0560-421 26 eller: [email protected]
Arr: Heidruns Vänner med stöd av ABF N Värmland & Torsby kommun
Så här beskriver Lena sin syn på skrivandet: ”Orden och språket ger oanade möjligheter till
kontakt och möte samtidigt som det är förrrädiskt och ständigt föränderligt. Vem som läser, hur
och när, var och varför, avgör textens betydelse i varje sammanhang. Språk, särskilt det skrivna,
rymmer oändliga möjligheter till olika slags uttryck, kommunikation och förståelse. För mig är
vissa ord att likna vid inbjudande, härliga smaker medan andra är kantiga, vassa, beska och avvisande. Olika ändamål kräver olika texter. Jag har skrivit ett drygt dussin egna böcker och har
lång erfarenhet av olika slags texter, från poesi och noveller till kulturhistoriska, vetenskapliga
och biografiska texter.”
Lena Hellström tillträder i juni 2012 som chef för RackstadMuseet i Arvika. Hennes vackra bok
om och med konstnären Gerd Göran – Jag målar ängarna – utkom i höstas.
Mer om Lena Hellström och hennes olika roller finns på: www.lenahellstrom.se
Maria Elander
född 1978, är bosatt i Kil utanför Karlstad. Hon har gått olika konstskolor samt är utbildad
konstvetare. Teckning har alltid varit det främsta uttrycksmedlet även om teknikerna varierat
från blyerts, tusch och till ibland inslag av akvarell. Genom teckningarna förvandlas känslor och
minnen till drömska motiv som försöker beskriva den osynliga verkligheten. Den verklighet
som existerar inom oss och som formar människors handlingar och yttre värld. Återkommande
teman är barn och fåglar, som på olika sätt kan sägas representera frihet men också sårbarhet och
en längtan bort till något annat. Motiven har ofta sin utgångspunkt i en outtalad känsla eller
upplevelse som sedan vidareutvecklas, men där det mänskliga alltid står i fokus.
Maria har även skrivit och illustrerat barnboken Flickan som inte ville klippa sig, utgiven på
Heidruns Förlag, 2009.
”Från rönnbärens färg till rördrommens flykt”
Måndagen den 16 april kl 19
Författaren och Augustvinnaren Tomas Bannerhed: Korparna
Inträde: medlemmar 80 kr – övriga 100 kr. Boksignering och keffeservering.
Förhandsboka gärna: tel 0560 421 26 eller: [email protected]
Arr: Heidruns vänner med stöd av ABF N Värmland & Torsby kommun
En pojke ser, med stigande skräck, sin lantbrukande far förtvivla över omständigheterna. De
magra åkrarna ger inte tillräckligt, men trots att fadern plågats intill galenskapens rand av det
tröstlösa slitet på gården är han som besatt av att sonen måste ta över och föra arvet vidare. Kedjan
av generationer med plågade småbönder får inte brytas. Pojken räddar sig undan hos fåglarna.
Det
är Sverige, det är Småland, det är ett annat sjuttiotal. Tomas Bannerhed debuterar med en knivskarp skildring av en pojkes våndor inför världen och vuxenheten. Om Korparna (Weyler förlag)
Foto: Sara MacKey
Juryns motivering till Augustpriset 2011: På Undantaget kommer ingen undan sin natur. Vare sig det
rör sig om jorden eller genetiken. Det handlar om far och son, om arv och miljö, om fåglar och frihetslängtan. Korparna är en klassisk utvecklingsroman, stadigt rotad i den svenska litteraturtraditionen.
Men framförallt är den en roman om naturen i betraktarens öga. Och genom den unge Klas klara blick
får vi se den återfödas i all sin obönhörliga storslagenhet: dödlig och frodig, sällsam och magisk. Tomas
Bannerhed plöjer helt nya fåror i ordbruket. Vi kan inte annat än förundras över denna rikedom: från
rönnbärens färg till rördrommens flykt.
Gunnar Svensson
6:e våningen SÖDERSJUKHUSET
Tidig morgon, solen på väg upp, vi står och tittar ut mot Årstaviken. En gammal man från
Anatoliens vindpinade slätter och jag några år äldre. Jag berättar vad jag ser: blårosa solrök styr
över höjderna mittemot, mindre lastfartyg tar sig sakta genom isrännan djupt under oss. Ensam
skidåkare till vänster, grönklädd dam släpper sina hundar fria att leka. Infrusna båtar längtar till
våren och fiskmåsars skrik. Långt österut syns ett stort vitt klot, kallas Globen, Hammarbybacken
lyser, sportlovet börjar. Västerut anar vi Liljeholmen.
Han blind, jag har synen. Ligger på samma sal, bägge har vi gått igenom liknande gallstensoperation på Södersjukhuset, Stockholm. Han har berättat för mig om sin ungdom utanför Ankara,
hur han vaktade getter på den blomstrande Cucurovaslätten. Sakta viskar han: stäppen doftade
sött som färsk mjölk. Vi pratar om Yassar Kemals böcker. Om snö och vargar. Jag berättar om
mitt liv som fåraherde i norra Värmlands skogar.
I bakgrunden hörs P1, israpport: Kvarken, hård is med vallar, 40 till 60 centimeter, ostlig vind.
Vi befinner oss på sal 10, avd 56 kirurgen. Nyss åt vi Stockholms läns landstings kåldolmar med
lingon. Mycket gott! Vi kommer in på Karl XII. Han berättar om kalabaliken i Bender som han
läst om i skolan. Hur svenska officerare gömde sig i fem år efter förlusten vid Poltava och fotfolket
fick vandra till Tobolsk, Sibirien på straffarbete. Storvesiren Ali Pascha vill behålla herrarna men
osmanerna hade tröttnat på deras dyra aristokratiska leverne. Två turkiska kassaförvaltare följde
de svenske för att få igen Turkiets utlägg.
Södersjukhuset byggdes under kriget, blev klart 1944. Sveriges största sjukhus med cirka 5.000
anställda. Sen dess har flera universitetssjukhus vuxit ikapp. Över min sänggavels horisont kan
jag följa avdelningens dygn. Alla jobbar flinkt, vänligt, hänsynsfullt. Tre elever från sjuksköterskeskola testar min stofthydda med prover och frågor: längd, vikt, puls, blodtryck, febertermometer
i örat har jag aldrig provat dock funkar det. Sänkan tas av flicka från Mogadisho, Somalia, eller
var det flickan från Valdemarsvik, Östergötland. På eftermiddagen har jag mött soligt leende
personal från sju nationer.
På akuten kom jag in genomrisig men efter bara några dar visar proverna bättring. I olika källargångar rullas jag och min säng fram av karlar som jobbat i över tretti år och trivs. Vi är på väg
till operation efter dagar av apparater: magnetröntgen, skiktröntgen, datortomografi, ultraljud.
Min lekamen registreras. Innan jag sövs ber jag kirurgen kolla om min torftiga själ syns där nere
i dunklet mellan tarmarna.
Två timmar sover jag drömfritt under det att flera experter arbetar intensivt. Kort sagt: böjbar
slang sänks ner genom munhålan med strålkastare, tittar in i gallgången hittar gallsten typ spelkula, plockar ut den med liknande sockertång, slänger ner den i tarmen.
Och jobbet är klart. Någon själ syntes ej. Själen sitter i magen, anser jag. När vi skrattar hoppar
magen, när vi bekymras gör det ont centralt. Kärlek och god mat gör att magen fröjdas.
Det blir afton och jag leder min blinde vän över till avdelningens andra sida med utsikt över
Stockholms innerstad. Jag berättar: framför oss öser kvällssolen guld över Stadshuset och Gamla
stan. Storkyrkans ärggröna tak kastar skugga över Stockholms slott som ligger i mörker. Drottning Kristina anställde den mångkunnige Descartes 1649 som informator, dock han var van vid
söders värme. Svårt att hålla de stora salarna på slottet varma. Efter bara ett halvår ådrog han sig
lunginflammation och dog vintern 1650.
Den franske filosofen, matematikern, forskaren René Descartes ansåg att vår själ gömmer sig
bakom hjärnans tallkottkörtel. Som lekman bör jag inte uttala mig men jag betvivlar starkt hans
analys. Medhåll får jag av min vän från Anatolien. Han anser också att i riktiga kåldolmar bör
ingå get eller lammfärs.
E ny bok på G ...
– e bok mä noveller uttå han David Liljemark sôm ha rite göbber ända sen han va
onge å nu ä han en söndär serietecknere
sõm ha gjort flere böcker inna dänne, ôm
Bôlschuss å Susanna & Bo å Ritman Katz.
En dokumentärfilm ôm gammelgôbben
Bernhard ha han åggh gjort, sôm di har
vist på teve å släppt på devidé.
Ôm vaddå? Jo, ôm gött kaafi, stôbber,
fôggler, tycking, alfabete, hemlige öppdrag, psöckologbisök, supjaging, hästmålninger, e magisk anslagstavle, ett
nerlagt regimente å möe annet åggh!
Kommer? Ja, mälla hägg å syren, typ.
Gurlis lästips
Gilla oss på Facebook
Hans Åstrand, Joseph Martin Kraus. Den
mest betydande gustavianska musikpersonligheten, 2011. Kraus (1756-1792),
årsbarn med Mozart, övergav juridikstudier i Tyskland och flyttade till Sverige.
Efter några svåra år uppmärksammades
han av Gustav III och gavs i uppdrag att
komponera musik till nya operor. Under
en längre resa i Europa träffade han Gluck
och Haydn. I hans vänkrets i Sverige fanns
bl.a. Kellgren, Bellman och Lenngren.
Kraus, kapellmästare och direktör vid musikakademien, skrev ca. 200 verk. Det sista
var ett requiem över Gustav III.
Lars Munkhammar, Wulfila, 2011. Silverbibeln, Codex argentus, utsågs av UNESCO till världsminne 2011. Uppmärksammande 1700-årsjubileum av Wulfilas
födelse år 311 (troligen). Goterna (enligt
gammal tradition) i det forntida Sverige
for över till den europeiska kontinenten.
Wulfila en munk, född i det nuvarande Rumänien, översatte Bibeln till gotiska. Wulfila har även tillskrivits konstruerandet av
det gotiska alfabetet. Han var ekumenisk
fredsivrande kyrkoledare med kända efterföljare som bl.a. Nathan Söderblom.
Både Heidruns Bok & Bildcafé och Heidruns Förlag finns på Facebook. Gå gärna in
och gilla oss. Där kan du också kommentera och du har även möjlighet att lägga in
synpunkter och förslag.
Påminnelse – medlemsavgiften
Att så många redan har betalt medlemsavgiften är vi glada för. Det betyder att vi får
stöd så vi kan fortsätta med bra kultur i glesbygd. Till er som ännu inte har betalt hoppas vi med denna lilla påminnelse att ni vill
fortsätta med ert medlemskap i Heidruns
Vänner. Ert stöd är ett ovärderligt bidrag.
Medlemsavgiften är oförändrad 150 kr.
Medlemsböcker
Som vanligt har du möjlighet att välja mellan fyra titlar. Vilka det är skrev vi om i
Heidruns Tidender nr 4/2011. Du kan
också gå in på www.heidruns.se under fliken Heidruns Vänner. Där hittar du också
mer information.
Mer information om
Övre Frykens Konstrunda
hittar du på hemsidan
www.fryken-konstrunda.net
Rapport från årsmötet
Det var säkerligen yttre omständigheter som snöglopp, kyla och halka som skrämde bort vännerna från årsmötet i början av februari. Det var i stort sett bara medlemmarna i styrelsen plus
en handfull oförskräckta gäster som på söndagseftermiddagen slog sej ner mellan kakelugnarna
hos Heidruns Bok & Bildcafé. Styrelsen fick godtjänst betyg för de insatser den gjort under 2011
och omvaldes i sin helhet – se hemsidan.
Efter en kortare paus som lockade med de sedvanliga delikatesserna från Heidruns välkända kök,
charmade skådespelaren Björn Söderbäck publiken med sin unika berättarförmåga och historier
om Selma, Singer och Skapelsen.
De bindgalna politrukerna
Leif Nelson, konstnär som bor och arbetar i Simrishamn. Han har bland annat gett ut boken
Den poetiska cykeln.För många är Leif känd för sina författarporträtt.