Transcript Överklagande - InfoTorg Juridik

From:
To:56l67lO9Å
22/12/2010 11:23
#103 P.0021030
\j\c~,k /~LU~~
ADVOKATBYRÅN
BRATT & FEINSILBE
AKT~Efl OLAG
ADVOKAT PERCY BRATT
ADVOKAT SUSANNE FEINSILBEn
1
•
ADVOKAT KARl. HARLING
•
ADVOKAT SIJ5ANNA CLEVE
JUR KARl) OLLE ASPLUND
Högsta domstolen
Ink. till Svea Hovrätt
Avd.
2-Zf1~2Ow
Mål nr
Aktbil
ÖVERKLAGANDE
HÖGSTA DOMSTOLEN
Göran Lindberg, 460425-0 193
Klagande:
Frihetsberövad: Häktad
Ink.
F n Kronobergshäktet
2010 -12— 27
~ .~5~t~(•5Q /2(0
nr
Ombud och
Offentlig försvarare:
Advokat Karl Harling
Advokatbyrån Bratt & Feinsilber AB,
Box 24164, 104 51 STOCKHOLM,
Tel: 08-667 40 01, Fax: 08-667 40 08
Allmänna åklagaren genom t f chefsåklagare Håkan Roswall,
Motpart:
Riksenheten för polismål, Malmö
Överklagad dom:
Svea hovrätts dom den 24november2010 i mål B 6956-10
Saken:
Grov våldtäkt m m
BOX 24~64. SE-104 51 STOCKHOLM. 1&ESOKSAORESS LINNÉGATAN 89 A
TELEFON, *46 8 667 4-0 01. TELEFAX, ,-*6 8 667 40 (>6. G-POST,JNFO813F(.4W.5)~
POSTGIRO, 605
16 49-9. BANKGIRO, 594,4-45(8. KLIENTMF.DEL BANEGIRO, 1010-2664
ORGÄNISATIONSNR. 586109-7580 1 F-SKATTSEDEL
From:
To:56l67l09Å
22/12/2010 11:24
#103 P.003/030
ADVOKATBYRÅN
:RATT&FE NS
BER
AKTIEflOLAG
På uppdrag av Göran Lindberg, fullmakt bilaga 1, får jag överklaga ovan angivna dom
och framställa följande
1. Yrkande
Göran Lindberg yrkar att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd och, med
ändring av hovrättens dom, ogillar åtalet avseende grov våldtäkt och våldtäkt
(åtalspunkterna 2 och 3).
1 andra hand yrkar Göran Lindberg att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd
och rubricerar åtaispunkten 2 som en våldtäkt av normaigraden.
Göran Lindberg yrkar vidare att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd och,
med ändring av hovrättens dom, ogillar de enskilda anspråken under åtalspunkterna 2
och 3, eller
—
såvitt avser det enskilda anspråket under åtaispunkten 2 i vart fall sätter
-
ned detta i enlighet med lämnat vitsordande eller annars vad Högsta domstolen finner
skäligt.
1 allt fall yrkar Göran Lindberg att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd och
dömer ut ett lindrigare straff.
Avslutningsvis yrkar Göran Lindberg att Högsta domstolen meddelar
prövningstillstånd och, med ändring av hovrättens dom, befriar honom från att betala
kostnaderna för offentlig försvarare och målsägandebiträden i tingsrätten, eller i vart
fall sätter ned det belopp som hovrätten kommit fram till i sin dom.
2. Sammanfattning av grunder för prövningstillstånd
Det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta
domstolen.
2
From:
To:56l67lO9Å
22/12/2010 11:24
#103 P.004/030
AD VO K ATB Y RÅN
:RA T&FE NSILB
R
AKTIEBOLAG
1 målet aktualiseras bl a den konkreta innebörden av principen om in dubio pro reo vid
värderingen av bevisfakta som kan ges olika tolkningar. Vidare aktualiseras under
vilka förutsättningar som undantag kan göras från den av Högsta domstolen fastsiagna
huvudregeln, att en fallande brottmålsdom inte kan grunda sig enbart på en jämförelse
mellan trovärdigheten av målsägandens och den tilltalades utsagor. Rättsläget är inte
klarlagt och dessa frågor aktualiseras fortlöpande i straffrättsskipningen. Målet
aktualiserar grundläggande aspekter av det straffprocessuella beviskravet. Tingsrättens
och hovrättens extensiva tolkning av undantagsregeln underminerar den absoluta
huvudregeln. Det är mot denna bakgrund av stor praktisk och principiell betydelse att
Högsta domstolen tar upp målet till prövning.
Därtill aktualiseras under åtaispunkten 2 rättsfrågan huruvida en våldtäkt skall
bedömas som grov eller inte. Det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att
Högsta domstolen klarlägger denna fråga.
En annan frågeställning i målet är fastställandet av det samlade straffvärdet vid
allvarlig flerbrottslighet. Vid en jämförelse i det avseendet av underinstansernas domar
framstår tydligt behovet av att Högsta domstolen klargör rättsläget. Det är vidare av
vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen
—
i
straffmätningshänseende klargör vad som ligger i begreppet “hög ålder” i 29 kap 5
-
§
brottsbalken.
Avslutningsvis föreligger också ett prejudikatintresse beträffande frågan om under
vilka förutsättningar en tilltalad bör åläggas skyldigheten att utge ersättning avseende
kostnader för försvarare och målsägandebiträde.
Nedan utvecklas under respektive punkt på vilka sätt skäl för prövningstillstånd och
ändring föreligger.
From:
To:56167109
22/12/2010 11:24
#103 P.005/030
AD VO KATBYR ÅN
B
ATT&
NSILBER
AKTIEBOLAG
3. Utgångspunkter avseende åtaispunkten 2
Under denna åtaispunkt har underinstanserna felaktigt fällt till ansvar och också
felaktigt rubricerat gärningen som grov våldtäkt.
Vid sin bevisvärdering har underinstanserna genomgående värderat bevisningen med
utgångspunkten att Lindberg skall fällas till ansvar. Det framgår tydligt vid en
genomgång av den av åklagaren åberopade bevisningen. Vid en värdering av denna
bevisning föreligger tolkningsutrymme åt bägge håll, d v s bevisningen kan tolkas till
Lindbergs fördel likväl som den i vissa delar kan tolkas till Lindbergs nackdel.
Vid underinstansernas bevisvärdering har vissa bevis tolkats så att det delvis ger stöd
åt målsägandens berättelse, trots att en mer närliggande tolkning ger stöd åt Lindbergs
berättelse. Principen in dubio pro reo innebär att vid tvivel skall tolkningen ske till den
tilltalades förmån. Underinstanserna har på sätt som nedan utvecklas i stället vid tvivel
—
d v s där utrymme fbr skilda bedömningar finns
-
tolkat bevisning såsom att den
delvis ger stöd åt målsägandens berättelse och således tolkat den till Lindbergs
nackdel.
Det är av stor vikt för vägledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen
klarlägger vilka krav som principen in dubio pro reo ställer på domstolarna när det
gäller tolkning och värdering av bevisfakta. Det är också av vikt för ledning av
rättstillämpningen att Högsta domstolen klargör huruvida det straffprocessuella
beviskravet har upprätthållits i underinstansema.
4. Omständigheter som medför att det straffprocessuella beviskravet inte är
uppfyllt
4.1 Målsägandens ljud under händelseförloppet
From:
To:56l67l09Å
22/12/2010 11:25
#103 P0061030
AD V 0 K ATB Y fl ÅN
BRATT &FE NS LER
AKTXEE OLAG
1 tre helt avgöranden avseenden vinner inte målsägandens berättelse stöd i
utredningen. Det är beträffande hennes ljud i samband med händelsen, beträffande
utevaron av märken på hennes arm- och fotleder, samt hennes berättelse i ft~rhållande
till det av åklagaren åberopade rättsintyget.
Det finns ett utomstående vittne till händelsen som sammanfattningsvis har berättat att
det han hörde var stön från en kvinna och sedan från en man. Vittnet trodde f?~rst att
det var fråga om en “porrfilm”. Han associerade således ljuden med att det var någon
som med hög volym tittade på en porrfilm inne på sitt hotellrum. När han kontrollerat
sin tv inne på sitt rum och sedan lyssnat på. nytt förstod han att det inte var någon
porrfilm utan att en kvinna och man hade sex inne på rummet. De enda ljud han hört
var stön och en säng som “gnisslade”. Han har inte hört några skrik överhuvudtaget.
Målsäganden har genomgående i förundersökningen i polisfl~rhör sagt att hon “skrek”,
att hon “skrek i omgångar”, att “hon skrek högt”, att hon skrek “slapp loss mig”, hon
“började skrika igen”. Det framstår som entydigt att hon i polisf~5rhören som hölls
2007 i samband med händelsen var av uppfattningen att hon i stor omfattning och
genomgående under händelseförloppet skrek.
När förundersökningen var färdig och det uppdagades att det fanns ett vittne som hade
hört delar av händelseförloppet, och som därvid inte hade hört några skrik utan enbart
stön, uppgav målsäganden i rätten att hon inte skrek ord utan att hon “sa ifrån i högre
tonläge”. Målsäganden ville då inte kännas vid att “hon skrek högt”, att hon skrek
“släpp loss mig”, eller att hon “skrek i omgångar”.
Göran Lindberg uppgav i de första polisförhören
—
således långt innan han hade någon
vetskap om att det fanns ett vittne som hade hört delar av händelseförloppet
—
bl a att
skrik var i princip ogörligt för det var så lyhört och att han vid något tillfälle försökte
dämpa målsägandens vällustiga ljud.
From:
To:S6l67lO9A
22/12/2010 11:25
#103 P.007/030
AD VO KATBYRÅN
A T&FEINSILBE
AKTIEBOLAG
Sammantaget innebär det således att det fmns en möjlighet att kontrollera parternas
lämnade uppgifter mot ett helt oberoende vittnes uppgifter.
Tingsrättens bevisvärdering
—
som hovrätten ansluter sig till
—
innebär att tingsrätten
konstaterar att vittnets berättelse inte stämmer helt överens med målsägandens egna
uppgifter om vilken typ av skrik det var. Tingsrätten drar dock slutsatsen att det ljud
han hörde ger visst stöd åt målsägandens berättelse.
Centralt i vittnets utsaga är att han hör upprepade stön och inte några skrik, vilket är en
redogörelse som överensstämmer med vad Lindberg angivit i polisförhör innan han
hade någon kännedom om förekomsten av vittnet. En välgrundad tolkning är mot
denna bakgrund att vittnesutsagan ger stöd åt Lindbergs utsaga. Underinstanserna har
emellertid funnit att även om vittnesutsagan inte fullt ut överensstämmer med
målsägandens berättelse så ger vittnesmålet dock visst stöd åt målsägandens berättelse.
Underinstanserna har därmed valt bort en närliggande och sakligt grundad tolkning av
vittnesmålets innebörd som talar till den tilltalades förmån och i stället tillerkänt det
betydelse som stöd för åtalet.
Det är av stor vikt för vägledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen
klarlägger om ett sådant tillvägagångssätt vid värdering av enskilda bevisfakta är
ft5renlig med principen om in dubio pro reo och det straffprocessuella beviskravet.
4.2 Målsägandens uppgift om att hon varit bunden samt rättsintyget
Den andra omständigheten som går att kontrollera är målsäganden uppgift om att hon
varit bunden. Målsäganden berättar om att hon blivit bunden med läderremmar och att
hon i samband med att hon blev bunden kämpade emot, att hon slet och drog för att
komma loss, samt att hon slet och drog med både armar och ben tills hennes krafter
började ta slut.
Froffi:
To:56l67l09Å
22/12/2010 11:25
#103 P.0081030
ADVOKATBYRÅN
BR T
&FEINS LBER
AKTIEBOLAG
Om målsägandens berättelse stämmer skulle det rimligen ha uppkommit märken,
rodnader eller hudavskrap på arm- eller fotleder. Antingen från Lindbergs händer,
fingrar, naglar och!eller från läderremmarna.
Av det av åklagaren åberopade rättsintyget framgår att det inte fanns några märken
överhuvudtaget och då ska man ha i åtanke att målsäganden
—
i anslutning till
händelsen genomgått en minutiös undersökning och gjorda iakttagelser har noggrant
-
noterats.
Av det av försvaret åberopade yttrandet/rättsintyget framgår att en specialist i
rättsmedicin intygar att avsaknaden av skador (rodnader och hudavskrapningar) på
handlederna och fotlederna talar starkt emot målsägandens berättelse att hon varit
fastspänd med läderremmar och kraftigt kämpat emot. Specialisten i rättsmedicin
intygar också och bekräftar detta under straffansvar när hon hörs i rätten.
Bedömningen “talar starkt emot” är den näst starkaste bedömningen på den skala som
tillämpas inom rättsmedicinen. Den starkaste bedömningen är att ett förhållande är
visat.
Lindberg har själv helt förnekat att han skulle bundit målsäganden på sätt som hon
påstår. Detta är ytterligare en punkt där det föreligger utredning som stöder Lindbergs
berättelse och som medför att det föreligger starka tvivel kring målsägandens
berättelse.
Den av åklagaren åberopade stödbevisningen i form av andra målsäganden som
berättat om att Lindberg bundit dem styrker inte åklagarens påstående. Det har inte ens
gjorts gällande att det i något fall med några andra målsäganden varit fråga om något
annat än frivillighet. Därtill har det heller aldrig varit frågan om att Lindberg skulle ha
bundit fast någon i något föremål.
From:
To:56l67lO9Å
AD VO KATB YR
22/12/2010 11:26
#103 P.009/030
ÄN
BRATT&FEINS LBER
AKTIEBOLAG
Det finns inget påstående från någon annan målsägande att Lindberg skulle ha agerat
som påstås under åtaispunkten 2, d v s att Lindberg med.tvång mot någons vilja skulle
ha bundit fast någon i något föremål.
Det enda stödet för att målsäganden varit bunden är hennes egen berättelse och då
också en berättelse som inte vinner stöd i utredningen i övrigt. Sammantaget innebär
det
—
enligt de bedömningsgrunder som tidigare fastsiagits i Högsta domstolens praxis-
att det straffprocessuella beviskravet inte är uppfyllt. Det är av vikt av ledning för
rättstillämpningen att Högsta domstolen klargör om det strafI~rocessuella beviskravet
är uppfyllt i fi5revarande fall.
4.3 Sammanfattning
Sammantaget ft5religger det således starka tvivel kring målsägandens berättelse i tre
högst väsentliga delar. 1 dessa avseenden vinner inte målsägandens berättelse stöd i
utredningen. Utredningen talar i stället starkt i riktningen att det hon påstår inte
stämmer. Vid en korrekt tillämpning av det straffprocessuella beviskravet ska det inte
leda till en fällande dom. Underinstanserna har inte på ett korrekt sätt tillämpat det
gällande höga beviskrav som Högsta domstolen har fastslagit i rättsfallen från 2009.
Det finns anledning att lyfta fram det som Högsta domstolen anför i det första
rättsfallet (NJA 2009 s 447 1)
“En samlad bedömning av vad som sålunda förekommit leder till att detfinns starka
skäl som talar för att målsäganden blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp av det slag
som hon berättat om. Detförhållandet att detfinns tveksamheter /&ing hennes
uppg~fler om knivhotet och att den tekniska utredningen inte kunnat belägga detta hot
utan i någon mån talar i motsatt riktning (förening med att A.M vittnesuppg~fler inte
kan lämnas helt utan avseende medför ändå att det inte kan anses vara ställt utom
Froffi:
To:56l67l09Å
22/12/2010 11:26
#103 P.010/030
AD VO KATU YR ÄN
BRATT&
E NS
BE
AKTIER OLAG
rimligt tvivel att YA tillivingat sig samlag genom knivhotpå sätt som åklagaren
påstått.
Högsta domstolen ogillar sedan åtalet.
Under den här åtalspunkten finns det klara analogier till nyss nämnda rättsfall från
2009.
Det föreligger bl a starka tveksamheter huruvida målsäganden varit bunden som hon
berättar. Den medicinska utredningen i form av de bägge rättsintygen har inte kunnat
belägga den uppgiften utan talar direkt emot att hon varit bunden. Målsägandens
påstående vinner inte stöd i den medicinska utredningen eller utredningen i övrigt.
Vittnets utsaga medför att det föreligger stora tveksamheter kring målsägandens
berättelse. Målsägandens och vittnets utsagor är inte förenliga och påverkar
målsägandens trovärdighet. Underinstanserna har i strid med principen in dubio pro
reo inte tolkat vittnets utsaga till Lindbergs fördel.
Sammantaget leder det till att det finns ett starkt behov av att Högsta domstolen
klarlägger rättsläget i dessa frågor och då innefattandes frågan om tolkningen och
bedömningen av det straffprocessuella beviskravet. Därutöver kan också följande
anföras.
4.4 Övrig utredning
1 övrigt i målet finns det ingen medicinsk utredning som styrker våldtäkt. Utifrån
rättsintyget går inte att dra några slutsatser om det varit fråga om frivillighet eller
tvång. Noteringarna i rättsintyget skulle kunna se likadana ut efter vanliga frivilliga
samlag.
From:
To:56l67lO9Å
22/12/2010 11:26
#103 P.011/030
ADV OKATBYRÅN
BR T
&FEINS
BER
AKrIEB OLAG
1 det efterft~lj ande händelseft~rloppet
—
när målsäganden blivit avsläppt av Lindberg
—
ringer hon sin kamrat och kamraten larmar polisen under påståendet att det skulle
finnas en flicka som druckit alkohol och mådde dåligt och som var ute mitt i natten.
Vid larmet sägs ingenting om någon våldtäkt.
När polisen får tag på målsäganden per telefon är hennes spontana svar till polisen
“ring mig om 5 minuter”. När polisen sedan återkommer till henne senare säger hon
bl a att hon vill inte berätta vart hon är, hon säger att hon är i närheten av
behandlingshemmet och att det är dålig personal på hemmet.
Målsäganden vill absolut inte åka tillbaka till hemmet. När polisen plockat upp henne
och hon blir varse att de kommer skjutsa henne tillbaka till hemmet, ft5rst då kommer
påståendet om våldtäkt.
Till detta skall också läggas att när polisen kontaktar det hem som målsäganden
vistades på är de spontana uttalandena från personalen att målsäganden tidigare har
hittat på saker och drivit de så långt att hon blivit skjutsad till sjukhus. Det har varit
fråga om långdragna saker. Dessa uppgifter lämnar personalen spontant när polisen
—
vid 04.00-tiden på morgonen kommer till hemmet med anledning av att målsäganden
-
påstår att hon blivit våldtagen. Polisen har då precis fått reda på att målsäganden
—
i
samband med att hon blir varse att polisen kommer att skjutsa henne tillbaka till
hemmet anser sig ha blivit utsatt för en våldtäkt och i det sammanhanget berättar
-
personalen detta om målsäganden.
Mot bakgrund av under vilka förutsättningar som polisen är där framstår det som
uppenbart att det är fråga om liknande saker, d v s påståenden om våldtäkt som
målsäganden tidigare hittat på och drivit långt.
lo
Froffi:
To:56l67l09Å
22/12/2010 11:27
#103 P.012/030
ADVOKATBYJ{~&N
BRATT & FEINSILBER
AKTIEBOLAG
Därtill kommer att målsäganden själv också bekräftar på fråga i rätten att hon
förekommit i en tidigare våldtäktsutredning. Hon har polisanmält en man för våldtäkt
och den mannen satt häktad varpå förundersökningen sedan lades ned.
Vid ytterligare kontakt med personalen framgår av tilläggsprotokollet att målsäganden
vid konfrontation från personalen nekat i sten att hon sålt sex och hon förnekade också
att de pengar hon hade skulle komma från att hon sålt sex. Det framkommer också att
målsäganden ofta xymde ut på. nätterna vilket hon också förnekade. Personalen talade
också om att målsäganden kunde lägga ut rökridåer för att dölja ett annat beteende och
att man kallar det just fi5r “rolispel och manipulation”
1 ft~revarande fall finns klara indikationer på att det är något som inte stämmer. Vid en
ålder om 17 år har hon varit målsägande under i vart fall 3 stycken olika
våldtäktspunkter. En man har tidigare blivit häktad på grund av hennes polisanmälan
och den utredningen blev nedlagd. Det framgår av joumalanteckningar att det senaste
åtalet är nedlagt. Det föreligger spontanuttalanden från personalen på hemmet i
samband med att polisen kommer på natten/morgonen med den innerbörden att hon
tidigare har hittat på saker och drivit dem långt.
Trots alla dessa klara indikationer har åklagaren inte utrett hur det förhåller sig med
målsägandens tidigare agerande. Det är en avgörande fråga för att kunna bedöma
målsägandes trovärdighet. Det föreligger således en avsevärd brist i utredningen.
Målsäganden har i förevarande fall sålt sex och senare druckit alkohol. Hon vet därför
att hon får problem när hon ska komma tillbaka till hemmet mot bakgrund av att hon
tidigare har tidigare Iymt ut på natten och då fått problem. Då kommer påståendet att
hon blivit våldtagen för att förskjuta fokus. Det är visat i målet att målsäganden
tidigare farit med osanning om händelser och eget beteende.
From:
To:56167i09Å
22/12/2010 11:27
#103 P.013/030
AD V 0 JCATB YR ÅN
BRATT & FEINSI BER
AKT1EJr~ OLAG
Sammantaget medför det att det inte kan anses vara ställt utom rimligt tvivel att
Lindberg begått den här påstådda gärningen. Underinstanserna har därmed inte
upprätthållit det straft~processuella beviskravet.
Högsta domstolen är den sista utposten som kan tiliflirsäkra att det straffprocessuella
beviskravet upprätthålls. Sammantaget är det av vikt för ledningen av
rättstillämpningen att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd avseende denna
åtalspunkt och ogillar åtalet och det enskilda anspråket.
5. Rubriceringen av åtaispunkten 2
Underinstanserna har
under alla förhållanden
-
felaktigt rubricerat gärningen under
åtaispunkten 2 som en grov våldtäkt.
Rubriceringen har gjorts med de felaktiga utgångspunkterna att Lindberg skulle ha
känt till målsägandens ålder, att det skulle varit fråga om ett utdraget händelseförlopp,
att Lindberg skulle känt till målsägandens psykiska och sociala problem genom att ha
sett hennes självförvållade skador, att målsäganden fatt lindriga skador, att Lindberg
bundit målsäganden och sammantaget att han därigenom visat en särskild
hänsynslöshet och råhet.
5.1 Målsägandens ålder
Tingsrätten och hovrätten drar den felaktiga slutsatsen att Lindberg till följd av att
målsäganden var LVU-placerad måste ha känt till hennes ålder. Detta är dock en helt
felaktig slutsats eftersom en person kan vara LVU-placerad till dess att personen fyller
20. 1 målsägandens fall upphörde också hennes LVU-placering de facto när hon var 18
år och några månader. Det går inte att dra någon slutsats med innebörd att är någon
LVU-placerad är den personen under 18. Till det kommer också att det inte är visat i
From:
To:56167109
Å
22/12/2010 11:27
#103 P.014/030
AD VO KATBYRÄN
BRA T&FEIN 1
:ER
AKTIEBOLAG
målet att målsäganden berättat om sin LVU-placering. Lindberg har redovisat att hon
talat om ett fostringshem som han då tolkade som ett fosterhem.
Målsäganden hade berättat f~ör Lindberg om hennes ålder, dels i presentationen på
Telefiket att det var fråga om en 19-årig tjej som söker träff, dels innan de korn fram
till Såsta Holm att hon skulle fylla 19. Lindberg har inte haft någon anledning att
ifrågasätta eller tvivla på målsägandens egna uppgifter om hennes ålder. 1 hans värld
var det en person som skulle fylla 19 år. Han har inte haft någon skälig anledning att
anta något annat. Han har frågat målsäganden och ifitt svar angående hennes ålder. Till
det kommer att Lindbergs uppgift om att målsäganden sagt till honom att hon skulle
fylla 19 år står helt oernotsagd i målet.
Därtill framkom också i rätten på frågor från åklagaren att målsäganden var större
utseendemässigt vid den här tidpunkten än vad hon är idag.
Sammantaget är inte annat visat i målet än att Lindberg levde i villfarelsen att
målsäganden skulle fylla 19 år.
5.2 Självförvållade skador på målsäganden
Vad gäller de skador som målsägande hade i form av självförvållade skador på
annarna har tingsrätten och hovrätten bara helt sonika dragit slutsatsen att det måste
Lindberg ha sett, Hovrätten har sedan i sin dom lagt till att det framstår som
egendomligt att han inte under provande av armband eller under den gemsamma
vistelsen i badrummet skulle ha observerat målsägandens skador på armarna.
Lindberg själv förnekar att han såg några skador på armarna. Lindberg har beskrivit att
det var dunkelt i rummet eller ingen stark belysning. Det påståendet står oemotsagt i
målet. Det här var mitt i natten i slutet av januari. Det mesta talar för att det var rätt
From:
To:56l67l09A
22/12/2010 11:28
#103 P.0151030
AD VO KAT BY RÅN
:RATT&FEINST BER
AKTIEBOLAG
mörkt i rummet. 1 vart fall finns ingen utredning eller ens ett påstående i målet om att
det skulle ha varit ljust i rummet.
Vad gäller vistelsen i badrummet säger inte målsäganden något om att de skulle varit
inne där tillsammans. Lindberg berättar att han satt på toalettstolen när målsäganden
duschade och slutsatsen som då kan dras är således målsäganden inte var synlig för
Lindberg.
Sammantaget är inte visat att Lindberg skulle ha sett några ärr eller självförvållade
skador. Lindberg saknade således kännedom om målsägandens psykiska eller sociala
problem.
5.3 Utdraget händelseförlopp/sadistiska och förnedrande inslag:
1 denna del konstaterar hovrätten att det inte är utrett
—
såsom tingsrätten har funnit
—
att händelseförloppet pågått mer än ett par timmar, men att det ändå är uppenbart att
händelseförloppet varit förhållandevis utdraget.
Frågan är vad som egentligen är visat i målet angående det här påstådda utdragna
händelseförloppet.
Målsägande kan inte med någon säkerhet bidra med uppgifter vad gäller tidsaspekten.
Lindberg har redovisat att han plockade upp målsäganden runt midnatt. Det innebär att
Lindberg och målsäganden anländer till Såsta Holm runt kvart över tolv.
Vittnet berättar om vad han har hört runt 01.00- tiden på natten och det han hör är
slutskedet på den sexuella samvaron. Det innebär således att den sexuella samvaron
varade i mindre än en timmes tid. Något annat är inte visat i målet. Det innebär således
att hovrättens slutsats att det är uppenbart att det varit fråga om ett förhållandevis
From:
To:56l67l09Å
AD VO K ATBY
BRATT
22/12/2010 11:28
#103 P.016/030
ÄN
FEINSILB
R
AKTIEBOLAG
utdraget händelseförlopp är felaktigt. Det har aldrig varit fråga om något utdraget
händelseförlopp.
Åklagaren på.står att Lindberg fjättrat målsäganden i sängen, slagit henne med öppen
hand och sprutat på hennes ansikte. Att det skulle vara fråga om något sadistiskt
sexuellt våld. Det finns ingen dokumentation eller i efterhand gjorda iakttagelser som
utvisar att det skulle ha varit fråga om något våld. Inget alls. Lindberg förnekar att han
har gjort något.av detta.
Tingsrätten har
—
som hovrätten fastställt
-
även anfört att det förevarit ett hårt samlag.
Vad som har förevarit är vanliga samlagsrörelser. Det kan inte medföra att det är fråga
om en grov våldtäkt.
Det har inte gjorts gällande i gärningsbeskrivningen att det skulle vara fråga om någon
allvarlig skada på grund av det påstådda våldet. Enbart flirekomsten av lindriga
fysiska noteringar innebär under alla förhållanden inte att våldtäkten ska rubriceras
som grov.
Ingen av de påstådda omständigheterna i gärningsbeskrivningen innebär i sig eller
sammantaget att våldtäkten ska rubriceras som grov.
Mot den bakgrunden är det inte visat att Lindberg visat särskild hänsynslöshet eller
råhet. Den påstådda gärningen skall därför under alla förhållanden rubriceras som
våldtäkt av normaigraden.
5.4 Skäl för prövningstillstånd angående rubriceringen
Det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar dels
huruvida det straffprocessuella beviskravet är korrekt tillämpat avseende de
omständigheter som läggs till grund för underinstansernas prövning av rubriceringen,
15
From:
10:56167109
Å
22/12/2010 11:26
#103 P.017/030
ADVOKATBYT~ÅN
BRATT & FEINSILBER
AKTXEJ3OLAG
dels under alla fi5rhållanden vilka krav som skall ställas på en gärning för att den skall
rubriceras som grov. Rättspraxis från Högsta domstolen avseende vad som ligger i
begreppet “särskild hänsynslöshet och råhet” i våldtäktsparagrafens mening är
knapphändig och rör egentligen situationer med barn med låg ålder (jfr NJA 1993 s.
616, en tioårig flicka, NJA 1992 s 446, 13-15 årig flicka). Mot denna bakgrund
föreligger det ett starkt prejudikatsintresse av att Högsta domstolen meddelar
prövningstillstånd och klargör gränsdragningen mellan grov våldtäkt och våldtäkt av
normaigraden.
6. Utgångspunkter avseende åtaispunkten 3
Under denna punkt står ord mot ord vad som skett i lägenheten.
Högsta domstolen har fastställt att den absoluta huvudregeln i våldtäktsmål
andra brottmål
—
—
liksom i
är att det inte är tillräckligt flir en fallande dom att den tilltalades
berättelse och målsägandens berättelse vägs mot varandra och sedan att målsägandens
berättelse bedöms väga tyngre.
Däremot har Högsta domstolen i sina domskäl öppnat för ett undantag från denna
absoluta huvudregel, nämligen att “en alltigenom trovärdig utsaga från målsäganden
kan iförening med vad som i övrigt har framkommit i målet, t e x om målsägandens
beteende efter händelsen kan vara tillräckligför en fällande dom
“.
(NJA 2009 s 447 1
och II)
När ett undantag möjliggörs från en absolut huvudregel föreligger att naturligt och
viktigt behov av att Högsta domstolen också tydligt klargör förutsättningarna flir
undantaget, d v s vad som konkret ligger i begreppet “en alltigenom trovärdig
utsaga
“.
Det framstår som klart att underinstanserna i sin rättstilläinpning
behöver vägledning i det avseendet, d v s under vilka förutsättningar kan det föreligga
ett undantag från en absolut huvudregel.
16
From:
To:56l67lO9Å
AD VO K AT B YR
22/12/2010 11:29
#103 P.0181030
ÄN
BRATT &FE N
LBER
AJCTIRJi OLAG
Det innebär således att det finns ett starkt behov av att Högsta domstolen genom ett
prejudikat klargör i vilka fall det kan bli aktuellt att göra undantag från huvudregeln.
Mot bakgrund av att det är fråga om ett mycket snävt utrymme för undantag framstår
som klart att undantaget måste tillämpas särskilt restriktivt. För det fall ett
klarläggande inte sker från Högsta domstolen och en tydlig markering görs föreligger
en uppenbar risk att undantaget
—
vid en fc5r vid tillämpning och tolkning
—
leder till att
den absoluta huvudregeln, d v s att ord mot ord inte räcker i brottmål, kraftigt
undermineras. Det skulle i förlängningen leda till ett allvarligt hot mot rättsäkerheten
och att det straffprocessuella beviskravet inte får den innebörd som är helt
grundläggande och en förutsättning för hela straffrättsprocessen.
6.1 Det straffprocessuella beviskravet är inte uppfyllt
1 förevarande fall står —såsom anförts ovan
—
ord mot ord.
Frågan är då om det föreligger en alltigenom trovärdig utsaga från målsäganden och
om det i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet är tillräckligt för en
fällande dom.
De omständigheter som framkommit i målet som direkt talar emot detta är följande.
En första sådan omständighet är tidpunkten för anmälan. Anmälan om det här påstådda
brottet upprättas i samband med att målsäganden blir inkallad på förhör hos polisen i
oktober 2009. Anmälan upprättas således nästan 10 månader efter händelsen och det är
inte målsäganden själv som anmäler.
Målsäganden blir kallad till ett polisförhör som gäller en mordutredning kring Sture
Wihoims dödsfall. Hon ska höras om samt redovisa sina sexkontakter. Det framstår
som klart att det är obehagligt för henne och att hon vill försöka få bort fokus från sig
17
From:
To:561O71O9Å
: RAT
22/12/2010 11:29
#103 P.019/030
ADVOKATBYRÅN
& FEINSIL : E
AKTXEBOLAG
själv. En sådan åtgärd kan då självfallet vara att berätta om en hög polischef som har
köpt sex.
När hon blir kallad till det här förhöret säger hon själv att hennes tanke är då att berätta
det som har hänt/sätta stopp för den här mannen.
Vid det första förhöret säger målsäganden vidare att hon kände sig väldigt illa
behandlad av en man. Hon får en direkt fråga från polisen. Vad var det som hände och
svaret är då “han var väldigt hårdhänt helt enkelt”. Hon nämner inte något om att den
här mannen skulle suttit i hennes ansikte, inte ett ord om något påtvingat samlag, inga
detaljer alls och det är på direkt fråga vad det var som hände. Inte heller något om
någon våldtäkt.
Sedan på fråga i rätten bekräftar målsäganden att inför polisförhör nr 2, tre veckor
efter det första förhöret, berättade hon allt som hade hänt. Då kände hon att polisen
trodde på henne, och målsägande svarade säker på sin sak i rättssalen att vid det
förhöret berättade hon allt.
Vid detta förhör, 3 veckor senare efter det första förhöret och 10 månader efter
händelsen, är det först sida upp och sida ner om andra händelser och 10-11 sidor in i
förhöret så säger hon att “han försökte sätta sig på mitt ansikte typ” och sedan talar
hon om att han höll i henne väldigt hårt. 1 det här förhöret kan det rimligen inte vara
fråga om att målsäganden håller tillbaka något för att hon känner att hon inte blir trodd
eller dylikt. Hon har själv sagt i rätten att hon skulle berätta allt vid det här förhöret
eftersom hon kände att polisen trodde på henne.
Därefter i samma förhör på fråga vad det var för sex svarar hon ‘ha alltså samlag,
oralsex och inte något annat utöver det” Inte ett ord om något samlag där mannen
.
skulle ha hållit fast henne eller tvingat henne. Ingenting om någon våldtäkt. Hon säger
heller inget om att hon skulle ha gråtit i samband med den sexuella samvaron.
18
From:
To:56167109
Å
22/12/2010 11:29
#103 P.020/030
ADVOKATBYRÅN
BRAT
&
EINSILER
AKTIEBOLAG
Sedan hålls det sista iZ~rhöret nr 3 den 20januari 2010, således 3 månader efter det
första förhöret och över ett år efter händelsen.
Vid det här förhöret kommer olika detaljer och först i det sista förhöret över ett år efter
händelsen kommer den här berättelsen om samlaget och att Göran Lindberg skulle ha
hållit fast henne.
Sammantaget kan inte det här agerandet inför polisen medföra att det föreligger en
alltigenom trovärdig utsaga. Det straff~processuella beviskravet är inte uppf~il1t.
Detalj er kring mötet kommer i det sista förhöret den 20 januari 2010 över ett år efter
händelsen och också fem dagar innan det att Göran Lindberg grips.
Målsäganden har en ögonbindel på sig under hela händelseförloppet. Hon ser således
inget under hela tiden utan kan bara bidra med vad hon upplever med förbundna ögon.
Det leder naturligtvis till osäkerhet och stor försiktighet vad gäller bedömningen av
hennes utsaga och hela hennes berättelse. Det är så att säga en blind målsägande.
Det är viktigt att understryka att Lindberg inte har något med ögonbindeln att göra.
Det är Sture Wiholm som riggat och bestämt detta. Lindberg ville ta bort ögonbindeln
under händelseförloppet.
Det är förståeligt att målsäganden tycker det är obehagligt att ha förbundna ögon men
att det också medför att det finns en uppenbar risk att hennes upplevelser blir
förstärkta, missvisande eller uppförstorade.
Trots att hon inte ser något uppger hon
—
först i förhör vid rätten
-
att när Lindberg
kom in i lägenheten gick det kalla kårar längs hennes ryggrad. Hon säger att hon kände
att mannen utstrålade dominans. Det påstår hon att hon känner när Lindberg kommer
19
From:
To:5Gl67lO9Å
AD VO KATBYR
BRA T&
22/12/2010 11:30
#103 P.021/030
ÅN
EINSILBER
AKTIEBOLAG
in i lägenheten och innan de haft någon som helst kontakt med varandra, vare sig
verbal eller fysisk.
Att hon vid denna tidpunkt skulle kunna göra en sådan bedömning och uppleva detta
med förbundna ögon är inte trovärdigt. Hon har inte talat med Lindberg eller rört vid
honom vid den tidpunkten och således inte heller ens sett honom,
Eftersom hon inte ser något under det här händelseförloppet utgörs hennes berättelse
under alla förhållanden av slutsatser och uppskattningar av vad som skett och inte av
några iakttagelser.
Målsäganden träffar också sin kvinnliga psykolog för tionde gången bara någon timme
efter att hon skulle ha blivit våldtagen. Om hon hade blivit våldtagen hade hon
rimligen berättat det för sin kvinnliga psykolog som hon känner väl.
Målsäganden säger själv i rätten att hon inte kände sig våldtagen efter det inträffade.
Det var först långt senare som hon fick den känslan. Målsägandens egna subjektiva
uppfattning är således att hon inte upplevde sig våldtagen efter den här händelsen.
Till detta och kring målsägandens minne och minnesförmåga skall också tilläggas att
hon enligt egen utsaga som kommer fram först i rätten sedan hon var 14 år har
-
-
missbrukar amfetarnin, cannabis, alla typer av lugnande medel hon kom över, samt
alkohol. Därtill berättar hon också själv att hon hade druckit vin inför den här träffen i
januari 2009.
Allt detta måste vägas in när man ska värdera hennes utsaga och hennes
minneskapacitet och trovärdighet.
20
From:
To:56lO7lO9Å
22/12/2010 11:30
AD VO KATBY
BRAT
&
#103 P.0221030
nÅN
INSILB
AKTIEBOLAG
Det finns ingen annan bevisning än målsägandens berättelse. Kanske har det gått till
som hon berättar kanske har det gått till som Lindberg berättat. Målsäganden har själv
inte känt sig våidtagen och inte heller polisanmält händelsen.
Under den här punkten blir tydligt att underrätterna inte har kunnat fjärma sig från det
etiskt och moraliskt klandervärda i att en över 60-årig man har en sådan här sexträff
med en ung kvinna. Lindbergs entydiga berättelse går inte bara att lägga åt sidan
under påståendet att den utgör en efterhandskonstruktion.
Underrätterna har inte gjort en korrekt bevisvärdering och med de beviskrav som
gäller i brottmål är inte den här punkten styrkt. Ord står mot ord.
Målsägandens berättelse är inte sådan att den kan ligga till grund för en flillande dom
mot Lindberg. Det finns för mycket tveksamheter kring hennes utsaga och övriga
omständigheter. Åtalet ska ogillas i sin helhet. Mot denna bakgrund skall också det
enskilda anspråket ogillas.
Sammanfattningsvis är det således
—
såsom redovisats ovan av vikt för ledning av
-
rättstillämpningen att Högsta domstolen ger vägledning i rättsfrågan när det föreligger
förutsättningar för att frångå den absoluta huvudregeln och falla till ansvar i en
situation när det föreligger “ord mot ord” i ett brottmål. Högsta domstolen behöver
klargöra under vilka fc~rutsättningar det föreligger “en allt igenom trovärdig utsaga...”
och vilka krav som måste ställas på en sådan utsaga. En berättigad frågeställning som
Högsta domstolen bör bringa klarhet är om det får fZ5religga några oklarheter eller
tvivel kring en utsaga.
Formulering av Högsta domstolen i 2009 års fall indikerar att utsagan måste vara
“alltigenom trovärdig”. Rimligen måste domstolarna
beviskravet skall upprätthållas
—
-
för att det straffprocessuella
tillämpa undantaget med stor restriktivitet. 1 annat fall
undermineras huvudregelns genomsiag och relevans och därmed också det
21
From:
To:56l67l09Å
22/12/2010 11:30
#103 P.023/030
ADVOKAT BYRÅN
BRATT&FEINSJ BER
AKTIE B OLA G
straffprocessuella beviskravet. Det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att
Högsta domstolen klargör denna viktiga principiella frågeställning.
Mot denna bakgrund bör Högsta domstolen meddela prövningstillstånd angående den
här åtaispunkten och ogilla åtalet samt det enskilda anspråket.
7. Grunder för prövningstillstånd gällande bestämmande av straffvärdet vid
flerbrottslighet samt innebörden av “hög ålder”
Det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta
domstolen. 1 det konkreta fallet avviker underinstansernas slutsatser vad gäller
bestämmandet av det samlade straffvärdet på ett markant sätt från varandra, varför det
föreligger ett uppenbart behov av att Högsta domstolen bringar klarhet i frågan hur
domstolar bestämmer det samlade straffvärdet vid flerbrottslighet gällande allvarliga
brott. Även på ett generellt plan föreligger ett behov att Högsta domstolen visar
vägledning i denna rättsfråga. Det föreligger också ett behov av att Högsta domstolen
bringar klarhet i frågan vad som avses med “hög ålder” i 29 kap 5
§ p 6 i brottsbalken.
7.1. Utveckling av grunderna för prövningstillstånd
Inledningsvis kan göras en jämförelse mellan hur underinstanserna har bestämt
straffvärdet för varje enskilt brott och sedan utifrån det fastställt det samlade
straffvärdet.
Varje instans bedömning av straffvärdet för respektive brott anges inom parantes
nedan.
Tingsrätten dömde Göran Lindberg för grov våldtäkt (4,5 år), misshandel (3-4
månader), våldtäkt vid två tillfällen (2+2 år), koppleri vid tre tillfällen (3 månader+3
månader+2 månader), medhjälp till köp av sexuell tjänst vid ett tillfälle (kunde inte
22
From:
To:56l67lO9Å
22/12/2010 11:31
#103 P.024/030
AD VO KATB Y HÅN
BRATT & F
INSILBER
AKTIEBOLAG
stanna på bötesnivå), medhjälp till försök till köp av sexuell tjänst vid ett tillfälle
(kunde inte stanna på bötesnivå), köp av sexuella tjänster vid 28 tillfällen samt försök
till köp av sexuell tjänst vid ett tillfälle (kunde inte stanna på bötesnivå).
Hovrätten dömde Göran Lindberg för grov våldtäkt (4 år), våldtäkt (2 år), misshandel
(3-4 månader), koppleri, samt köp av sexuella tjänster och försök till sexuell tjänst i
samma omfattning som tingsrätten (koppleri samt sexköpen 6 månader).
Vid en granskning av de enskilda brotten och om en addering sker av varje enskilt
brotts straffvärde kan konstateras att beträffande tingsrätten uppgår en sådan addering
till nästan 10 års fängelse. Tingsrätten fastställde sedan det samlade straffvärdet till 6,5
års fängelse.
Vid en motsvarande addering kan konstateras att i hovrätten uppgick den till 6 år och
9-10 månader. Hovrätten fastställde sedan det samlade straffvärdet till 6 års fängelse.
Det innebär således att i hovrätten ogillades åtaispunkter som hade ett sammantaget
straffvärde om drygt 3 års fängelse (åtaispunkten 1 ogillades, ett halvår togs bort från
åtaispunkten 2, åtalspunkterna 8,9,13 ogillades).
Oaktat att det totala straffvärdet minskades i hovrätten med drygt 3 år fick Göran
Lindberg straffet sänkt med endast sex månader. Det av hovrätten fastställda samlade
straffvärdet är för högt och inte förenligt med rådande praxis och inte heller förenlig
med juridisk doktrin på området.
Det framstår också som uppenbart att underinstanserna har svårigheter att fastställa det
samlade straffvärdet beträffande flerbrottslighet gällande grova brott. Det är av vikt för
ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen bringar klarhet i denna rättsfråga.
23
From:
To:56167109A
22/12/2010 11:31
#103 P.0251030
ADVOKATBY KAN
BRATT
F
INSILBER
AKTXEBOLAG
1 NJA 2008 s. 359 har Högsta domstolen prövat frågan gällande brott av mindre
allvarligt slag. 1 det fallet var det fråga om en grov stöld och ett flertal stölder av
normaigraden.
För det fall Högsta domstolen inte klarlägger vad som gäller i detta avseende leder det
till osäkerhet och skönmässighet för den enskilde. Det blir i realiteten en fråga om bär
klara inslag av godtycke och som i det enskilda fallet kan få katastrofala konsekvenser
för den enskilde.
Martin Borgeke har (Att bestämma påföljd för brott, s. 147) redovisat en modell för
hur straffvärden kan bestämmas vid flerbrottslighet där det svåraste brottet har ett
straffvärde motsvarande fangelse i mer än 1,5 år. Vid en tillämpning av denna modell
skulle det sammanlagda straffvärdet för Göran Lindberg
—
om han skulle fallas till
ansvar för de brott som han dömts för i hovrätten hamna på. cirka 4 år och 9 månader.
-
1 det sammanhanget skall då understrykas att Borgeke har som utgångspunkt ett
svåraste brott med ett straffvärde om 1,5 år och i Lindbergs fall är det fiåga om ett
svåraste brott med ett straffvärde om 4 år. Denna omständighet talar i riktningen att det
i Lindbergs fall möjligen bör ske en ännu större reduktion än i Borgekes modell.
Hovrätten anför i sin dom att det inte finns ett nära tidsmässigt samband mellan den
grova våldtäkten och övrig brottslighet och att detta talar emot en större reduktion av
de enskilda brottens straffvärde. Däremot finner hovrätten att det beträffande den
allvarligaste brottsligheten är fråga om brottslighet av likartat slag, vilket då i stället
skulle tala i riktningen att det ska ske en större reduktion.
Det samlade straffvärdet som hovrätten kommer fram till och således också det straff
som hovrätten mäter ut är för högt. Hovrätten har vid sin samlade
straffvärdesbestärnning inte reducerat tillräckligt mycket av straffvärdet. Denna
slutsats blir tydlig vid en genomgång av befintlig rättspraxis och utvisar tydligt
24
From:
To:56i67i09A
22/12/2010 11:31
#103 P.0261030
AD VO K AT BYRÅN
BRA T&FEINSILB
R
AKTZEBOLAG
behovet av att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd och klargör vad som
gäller på det här området.
7.2 Rättspraxis
1 rättsfaflet RH 2005:45 fälldes en man till ansvar flir tre fall av våldtäkt och två fall av
medhjälp till våldtäkt. Den första våldtäkten var begången i december 2003 och övrig
brottslighet i april-maj 2005. Det innebär således att det var fråga om 1 år och 4-5
månader emellan brotten. Straffvärdet, tillika straffet, fc5r den mannen blev 5 års
fängelse.
1 en dom från Hovrätten över Skåne och Blekinge (mål B 1118-09, dom den 30 juni
2009) fälldes en man till ansvar ft~r sex fall av våldtäkt och tio fall av sexuellt tvång,
varav en av våldtäktema var mycket allvarlig och hade ett straffvärde som översteg
minimistraffet för våldtäkt. Straffvärdet, tillika straffet, bestämdes till fängelse fyra år.
1 en dom från Hovrätten för Västra Sverige, mål B 4974, dom den 30 januari 2009,
fälldes en man till ansvar för en grov våldtäkt, en våldtäkt (6 kap 1
§ tredje stycket
brottsbalken). Straffvärdet bestämdes till 4 år och sex månader. Med beaktande av att
mannen också utvisades bestämdes straffet till 4 år.
1 en dom från Hovrätten över Skåne och Blekinge, mål B 1747-09, dom den 15
september 2009, fälldes en man till ansvar för två grova våldtäkter, misshandel, flera
våldtäkter av normalgraden, samt grov kvinnofridskränkning. Straffvärdet, tillika
straffet, bestämdes till fängelse 7 år.
1 en dom från Svea hovrätt, mål B 3 532-08, dom den 7juli 2008, fälldes en man till
ansvar för två fall av våldtäkt, ett försök till våldtäkt, flera fall av misshandel, grov
kvinnofridskräkning, allt mot en målsägande. 1 stora delar gärningar begångna under
2001 och den grova kvinnofridskräkningen var begången under 2007-2008. Samma
25
From:
To:56l67lO9Å
22/12/2010 11:32
#103 P.027/030
ADVOKATBYRÅN
B
ATT & FEINS LBER
AKTIEBOLAG
man fälldes också till ansvar (gentemot en annan målsägande) för våldtäkt, flera fall av
misshandel, olaga frihetsberövande, grov kvinnofridskränkning, falsk tillvitelse. Dessa
brott skedde under företrädelsevis under 2006-2007. Därtill fälldes samma man till
ansvar för flera fall av misshandel mot andra målsägande, en rad olika bötesbrott samt
även olika fi5rmögenhetsbrott under 2007 och början av 2008. Påföljden bestämdes till
5 års fängelse.
Sammantaget visar ovanstående praxisgenomgång att hovrätten har utdömt ett för
strängt fängelsestraff till Göran Lindberg. Sex år fängelse är inte ett rimligt och väl
avvägt straff. Det framgår också tydligt att det föreligger ett tydligt vägledningsbehov
för underinstanserna vad gäller bestämmandet av det samlade straffvärdet vid
flerbrottslighet och då det är fråga om allvarliga brott. Det är således av vikt för
ledningen av rättstillämpningen av Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd och
klargör denna frågeställning.
7.3 “Hög ålder” jämlikt 29 kap 5
§ brottsbalken
Under alla förhållanden föreligger också ett prejudikatsintresse av att Högsta
domstolen klarlägger vad som ligger i begreppet “hög ålder” i 29 kap 5
§ brottsbalken.
Enligt propositionen till bestämmelsen (prop 1987/88:120,s. 95) kan allmänt anföras
att när gärningsmannen uppnått 65 år ålder finns det i regel anledning att mera allmänt
överväga om bestämmelsen skall tillämpas. Detta gäller särskilt i den situationen att
det är fråga om att döma ut vad som i propositionen anges som ett längre
fängelsestraff, d v s ett straff på mer än endast någon eller några månader.
Enligt Borgeke (Att bestämma påföljd för brott, s. 190) förekommer det att om det rör
sig om riktigt långa fängelsestraff kan det anses motiverat att beakta åldern hos den
tilltalade även om han eller hon inte fyllt 65 år.
26
Froffi:
22/12/2010 11:32
#103 P.028/030
Al) V OK AT BYRÅN
BRATT&F
INSILBER
AKT 1E13 OLAG
1 förevarande fall har Göran Lindberg av hovrätten dömts till 6 års fängelse. Det kan
således konstateras att det är fråga om ett riktigt långt fängelsestraff. Göran Lindberg
blir 65 år om cirka 4 månader (25 april 201 1). Sammantaget föreligger det
förutsättningar fc~r att vid straffmätningen beakta Göran Lindbergs ålder.
Mot bakgrund av de oklarheter som föreligger angående i vilka situationer och vid
vilken ålder som “hög ålder” skall få. betydelse och genomsiag vid straffmätningen är
det av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen klargör detta.
8. Återbetalningsskyklighet för försvarare och målsägandebiträde
1 den här delen har hovrätten
—
med ändring av tingsrättens dom å.dömt Göran
-
Lindberg att återbetala 350 000 kronor till staten avseende kostnader för
målsägandebiträden och försvarare.
Det är av vikt för ledning av rättstillämpning att Högsta domstolen klargör i vilka fall
—
trots ett utdömande av ett långt fängelsestraff samt åläggande av en betydande
skadeståndsskyldigt
-
det är rimligt att en tilltalad därtill också skall återbetala ett
mycket betydande belopp avseende rättegångskostnader. Det föreligger inga
vägledande prejudikat på det här området och mot den bakgrunden är det angeläget att
Högsta domstolen klargör rättsläget.
Göran Lindberg har dömts till ett mycket långt f’angelse och har förpliktats att utge
betydande skadeståndsbelopp. Åtalet har vidare ogillats eller bedömts lindrigare än
vad åklagaren gjort gällande på ett flertal punkter och därtill också på ytterligare
punkter i hovrätten. Oavsett utgången i målet bör Göran Lindberg befrias från
skyldigheten att återbetala dessa kostnader.
Sammantaget är det oskäligt att Göran Lindberg utöver det redovisade också skall
återbetala kostnaderna för försvaret och målsägandebiträde. 1 vart fall bör den av
27
From:
To:56l67l09Å
AD VO K ATBY R
22/12/2010 11:32
#103 P0291030
ÅN
BRATT & FEINSILBER
AKTIEBOLAG
hovrätten ålagda återbetalningsskyldigheten sättas ned väsentligt. Det föreligger ett
prejudikatsintresse att frågeställningen klargörs, varför Högsta domstolen bör meddela
prövningstillstånd i denna fråga.
För det fall Högsta domstolen inte meddelar prövningstillstånd närsluts
kostnadsräkning, bilaga 2.
Stockholm den 22 december 2010
Karl Harling
28