1

Det Nordiske Historikermøtet i Tromsø, 11-14 augusti 2011. Session: Et kritisk perspektiv på barndommens historie Ingrid Söderlind, Kristina Engwall och Johanna Sköld Institutet för Framtidsstudier

Barnens och barndomens historia – vem har skrivit, om vad har den handlat och vem använder den?

Det barndomshistoriska fältet har utvecklats under 1900-talets andra hälft och under årens lopp har det i Sverige publicerats ett antal barnrelaterade historiska avhandlingar. Det är emellertid inte självklart att detta också innebär att barndomshistoria har en stark ställning inom historieämnet och i detta paper vill vi lyfta upp två mer övergripande frågor. Den första gäller var och av vem barnens och barndomens historia skrivs; den andra handlar om vilket genomslag historiskt inriktade studier om barn har haft i mer allmän historieskrivning. Vårt paper presenterar en genomgång av historiskt inriktade barnrelaterade avhandlingar som publicerats i Sverige under perioden 1950-2010. Vi redovisar antalet studier, inom vilka discipliner de har skrivits samt vilket område och vilken tidsperiod som behandlas. Vi tar också upp lite om källmaterial och perspektiv. Denna del av texten är en bearbetning och utvidgning av ett paper som Ingrid Söderlind och Kristina Engwall presenterade vid en pedagogikhistorisk konferens i Stockholm 2004. Efter denna genomgång diskuterar vi barns plats i två nya sammanfattande historieverk. Vi har inte haft möjlighet att göra en djupare genomgång av detta omfattande material och vår granskning håller sig därför på ett ganska

2 översiktligt plan. En sådan granskning kan ändå fungera som ett avstamp till en fördjupad diskussion om barndomshistoria, dess inriktning och relation till mer allmän historieskrivning.

Barnrelaterade avhandlingar med historiskt perspektiv

Barnens och barndomens historia - vem skriver den? Frågan blev aktuell när två av oss (Söderlind och Engwall) för några år sedan arbetade med en studie om barns synlighet i vetenskapen. Då vi sammanställde samtliga svenska avhandlingar som på något sätt var relaterade till barn under perioden 1950-2001 fann vi att forskning som rör barn ökat kraftigt i absoluta tal men att andelen av det totala antalet avhandlingar inte förändrats nämnvärt. En viktig förändring var dock att barnforskning i slutet av perioden pågick inom en rad olika ämnen, vilket tyder på ett ökat intresse för barnfrågor. Vi fann också att nästan 130 av drygt 1300 barnrelaterade avhandlingar hade ett historiskt perspektiv. De flesta av dessa avhandlingar hade emellertid inte lagts fram vid någon historisk institution.

1 I vårt paper till denna konferens har vi kompletterat den ursprungliga sammanställningen med de avhandlingar som publicerats fram till 2010. Givetvis produceras mycket forskning om barn i andra former än avhandlingar, såsom vetenskapliga artiklar och böcker, men vi har valt att studera avhandlingar för att kunna få ett mätbart och jämförbart material. Avhandlingar skrivs vid samtliga institutioner och omspänner både intern- och externfinansierad forskning och kan därför tjäna som ett mått för jämförelser.

2 Dessutom säger avhandlingar något om vad som intresserar generationer av nya forskare. Här kan också påpekas att avhandlingar är en viktig del av den forskning som produceras inom humaniora och samhällsvetenskap.

Urval och metod

I vårt paper talar vi om barnrelaterad historiskt inriktad forskning. Vad menar vi då med detta? Både ”barn”, barnrelaterad” och ”historiskt inriktad” är begrepp som behöver preciseras. När det gäller barn har vi en allmän definition och har tittat på avhandlingar som anger att de berör barn och ungdom. 1 Söderlind, Ingrid och Engwall, Kristina (2003) ”Var kommer barnen in? Svensk forskning om barn i ett femtioårsperspektiv”,

Historia – en väg till framtiden? Perspektiv på det förflutnas roll i framtidsstudier

forskning i Sverige 1990-2002 som nyligen gjorts av Esbjörn Larsson utgår också från avhandlingar. . Red. Christina Florin och Torbjörn Lundqvist. Stockholm. s. 105-133. Den inventering av utbildningshistorisk 2 http://www.skeptron.ilu.uu.se/broadt/sec/histedu/ För en mer ingående diskussion om metod och urval se Söderlind och Engwall (2003) s. 105-110.

3 Avhandlingarna i vår sammanställning tar upp många olika områden och de kan vara mer eller mindre direkt eller indirekt relaterade till barn. En hel del avhandlingar handlar t.ex. om organisation av skola och förskola och om vuxna som arbetar med barn. Det är egentligen ganska få avhandlingar som har barnen direkt i fokus, även om det också finns många gränsfall. Vi valde därför att vara generösa när det gällde vilka avhandlingarna som skulle vara med och använder uttrycket barnrelaterad forskning. Vad som är historia är inte helt självklart, inte heller vad som är ett historiskt perspektiv. Både historia och historiskt perspektiv kan förstås och användas på olika sätt och begrepp som nutidshistoria och samtidshistoria visar på den flytande gräns som finns mellan historia och nutid.

3 Men i ett sammanhang där vi söker efter forskning med historiskt perspektiv blir det nödvändigt att göra vissa avgränsningar. När vi i detta paper talar om avhandlingar med historiskt perspektiv menar vi studier där historien tillmäts betydelse och förklaringsvärde och inte enbart fungerar som en inledande bakgrund. Vi har också gjort en tidsmässig avgränsning: studier som i huvudsak rör sig i anslutning till den tid då avhandlingen publicerades har inte bedömts ha ett historiskt perspektiv. Detta betyder att samtidshistoria i strikt mening inte har tagits med. Våra resultat är givetvis till viss del avhängiga vilka sökord och metoder vi använt.

4 Sökningarna har genererat många träffar men genom att läsa titlar och abstract har vi tagit ställning till om avhandlingarna uppfyllt kraven på att både vara barnrelaterade och ha ett historiskt perspektiv. Vad som skulle tas med och inte har dock inte alltid varit självklart. Ett flertal avhandlingar som fokuserat på familj- och kvinnohistoria har uteslutits trots att de till viss del behandlat barns livsvillkor och föreställningar om barndom. Vi har valt att inte ta med sådana avhandlingar där de centrala frågeställningarna har gällt andra grupper än barn. 3 Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola presenterar på sin hemsida verksamheten som att den” tar sin utgångspunkt i nuet”. ( http://webappl.web.sh.se/C1256C930075B5F3/tmt.view/80A6CDE7555DCC53C125 - Måldokument) De vittnesseminarier som ordnades 2010 handlade dels om 1980-talet (Polen och Solidaritet), dels om valrörelsen 2010 och regeringsskiftet 1991). Flera av forskningsprojekten tar emellertid sin början betydligt längre tillbaka. Nutidshistoria används ofta om tiden efter andra världskriget. Det är också den definition som Skolverket anger i en rapport till regeringen (daterad 2000-08-23) om undervisningen i 1900 talets historia. 4 För perioden 1950-2001 gjordes sökningen i LIBRIS och för perioden 2002-2010 gjordes sökningen i databasen avhandlingar.se som är utvecklad i samråd med LIBRIS och Kungliga biblioteket. De sökord vi har använt är: barn*, ungdom, flickor, pojkar, uppväxt, familj, föräldrar, föräldraskap, undervisning, skola, elev, lärare, daghem, förskola, fritidshem, skolhälsovård, child*

4 Samtidigt har vi inkluderat avhandlingar som istället för barn har fokuserat på personer som arbetat med eller tagit hand om barn.

5

Mängden barnrelaterade avhandlingar med historiskt perspektiv

Under perioden 1950-2010 har 224 barnrelaterade historiskt inriktade avhandlingar producerats i Sverige. Antalet har fördubblats varje decennium sedan 1950-talet. Det kan å ena ses som ett uttryck för det barndomshistoriska fältets utveckling, samtidigt som det å andra sidan speglar ökningen av det totala antalet avhandlingar som produceras vid svenska universitet och högskolor. 1975 avlades ca 750 doktorsexamina. Motsvarande siffra för 2009 var ca 2750 doktorsexamina.

6

Antal barndomshistoriska avhandlingar per decennium

120 100 80 60 40 20 0 1950-tal 1960-tal 1970-tal 1980-tal 1990-tal 2000-tal 2010-tal

Inom vilka ämnen skrivs barnens och barndomens historia?

Av de 224 avhandlingarna med ett historiskt perspektiv är bara ett fyrtiotal framlagda vid en historisk institution. De andra är skrivna av litteraturvetare, sociologer, etnologer, språkvetare, doktorander i socialt arbete och i synnerhet av pedagoger. Vid den tvärvetenskapliga institutionen tema Barn har också ett flertal avhandlingar om barn och historia skrivits. 5 Texten bygger delvis på de resultat Söderlind och Engwall publicerat i artikeln

Var kommer barnen in? Svensk forskning om barn i ett femtioårsperspektiv

. Se Söderlind och Engwall (2003) Om metod se s. 109-113.

6 Statistiska meddelanden.

Universitet och högskolor. Doktorander och examina på forskarnivå 2010

, Stockholm: Statistiska centralbyrån 2010, s. 28.

5 Det är förvånande att så förhållandevis få avhandlingar lagts fram inom ämnet historia. Barnen har utgjort en stor del av befolkningen och under 1900-talet har stora offentliga satsningarna riktats mot barn; inte minst inom skola, barnhälsovård och barnomsorg. Vad betyder det för den historiska barnforskningen att den i huvudsak produceras inom andra ämnen än historia? En relevant fråga är om olika discipliner intresserar sig för olika frågor rent innehållsmässigt. Är pedagoger intresserade av speciella barnfrågor som skiljer sig t. ex. från historikers frågor? En annan viktig fråga är om de olika ämnena hanterar ett historiskt källmaterial på olika sätt. Hur arbetar man med metod och teori inom de olika ämnena? Blir vissa tidsperioder mer belysta än andra? 62 av de 224 barnrelaterade avhandlingarna med någon slags historisk inriktning som publicerats under perioden 1950-2010 har lagts fram inom pedagogik (hit hör både avhandlingar som lagts fram vid de pedagogiska universitetsinstitutionerna, inom ämnet utbildningsvetenskap samt vid lärarhögskolorna). Det betyder att pedagoger står för en dryg fjärdedel av de historiskt inriktade avhandlingarna. Därefter kommer historia (inklusive ekonomisk historia och idéhistoria) med 40 avhandlingar. Inom litteraturvetenskap har 29 avhandlingar publicerats. Här finns studier som handlar om hur ett visst tema behandlats i litteraturen under en särskild period som t.ex. avhandlingen

Brottslingen – villebråd eller medmänniska? Bilden av brottslingen i svensk barn- och ungdomslitteratur mellan åren 1945-1975

; 7 här finns också studier om enskilda författare, exempelvis Heidenstam som barnboksförfattare, 8 och om skolans litteraturundervisning.

9 Pedagogik, historia och litteraturvetenskap bildar en grupp för sig vad gäller antalet avhandlingar. Vid institutionen för tema, Linköpings universitet har 20 avhandlingar lagts fram. För andra ämnen handlar det mer om enstaka träffar, färre avhandlingar än nio. Men de tre ämnena pedagogik, historia och litteraturvetenskap skiljer också ut sig i ett annat avseende. Fram till slutet av 1980-talet var det huvudsakligen inom dessa ämnen som någon slags barninriktad historia publicerades på avhandlingsnivå. De avhandlingar som har producerats därefter visar både en annan bild och bredd. På 1990-talet kom flera avhandlingar från tema Barn, som också fortsatt producera barndomshistoria in på 2000-talet. Även doktorander inom socialt arbete och sociologi började publicera barndomshistoria från och med 1990-talet. 7 Alfvén-Eriksson , Anne-Marie (1986). 8 Ollén, Bo (1992)

Heidenstam som barnboksförfattare. Om svenskarna och deras hövdingar

. Hedemora. 9 T.ex. Danielsson, Annica (1988)

Tre antologier – tre verkligheter. En undersökning av gymnasiets litteraturförmedling 1945-1975

. Lund.

6 Sammanlagt har det hittills skrivits sju sådana avhandlingar i socialt arbete och nio inom sociologi. Inom det senare ämnet finns precis som inom pedagogik en historisk tradition, som dock inte alltid uppmärksammas.

10 Under 2000-talet har flera (åtta) språkvetenskapliga avhandlingar ägnat sig åt barnrelaterade frågor ur ett historiskt perspektiv. Konstvetenskap, etnologi, filmvetenskap, statsvetenskap, kriminologi, musikvetenskap, arkeologi, beteendevetenskap, juridik, global studies och teologi är också representerade.

Dominans av skolforskning

Vi har som ovan nämnts varit generösa i fråga om urvalet av ”barnrelaterad forskning” i den undersökning vi gjort om svenska avhandlingar 1950 –2001. En mer noggrann granskning av vad dessa avhandlingar verkligen handlar om visar dock att barnen själva eller deras livsvillkor långt ifrån alltid står i fokus. Många av de barnrelaterade avhandlingar som inkluderats i vår studie har inte barnen i centrum. Istället handlar många studier om organisation av skola och barnomsorg, skolpolitik, enskilda skolämnen, utbildning av lärare, lärares/förskollärares arbete, litteratur skriven av vuxna för barn. I åtskilliga fall utgörs undersökningens avgränsning av en skola eller av en annan barninstitution. Att så stor del av forskningen om barn utförs inom ramen av institutioner innebär naturligtvis begränsningar av vår kunskap om bland annat barns villkor under fritiden, i familjen och på egen hand.

11 Samma begränsningar finns inom den historiskt inriktade barnforskningen. En mindre del av dessa cirka 224 avhandlingar berör barnen själva och deras livsvillkor, t ex barnarbete, uppfostran, och hur barn uppfattar livet på institution. Också här dominerar skolforskning. Nästan hälften av de historiskt inriktade avhandlingarna handlar om skolan i något avseende och skolforskning med historiskt perspektiv bedrivs inom flera olika ämnen: pedagogik, historia, religionsvetenskap, teologi, litteraturvetenskap, tema Barn. Efter skolforskning kommer sociala frågor i vid bemärkelse. Här finner vi bl.a. avhandlingar om institutioner för barn, sociala myndigheters syn på och behandling av barn, spädbarnsdödlighet och flyktingbarn. Forskning som rör förskolan fick ett uppsving under

10

Se Drugge, Ulf och Johansson, Mats (red.) (1997)

Historisk sociologi.

Lund. 11 Jfr Söderlind och Engwall (2003) s. 125-126.

7 1990-talet, 12 men flera av dessa avhandlingar är inriktade på de vuxna som arbetar med barnen samt den statliga styrningen av förskolan.

13 Finns det då några skillnader mellan olika ämnen? Är pedagoger intresserade av andra områden än historiker? Inom såväl pedagogik som historia dominerar forskning som rör förskola och skola. Men dominansen är av förklarliga skäl större inom pedagogik där 51 av 62 avhandlingar är skolrelaterade, jämfört med 18 av 40 avhandlingar inom historia. Några av avhandlingarna ligger mycket nära varandra vad gäller forskningsfråga och källmaterial. Det gäller t.ex.

Förskolebarnet. En konstruktion för gemenskapen och den individuella frigörelsen

(pedagogik 1990) och

Barnet och barnomsorgen. Bilden av barnet i ett socialpolitiskt projekt

(historia 1998). Inom båda ämnena har det också med några få års mellanrum lagts fram avhandlingar om dövas utbildning. (

Dövas utbildning i Sverige 1889-1971. En skola för ett språk och ett praktiskt yrke

(historia, 1997),

Döfstumlärare – specialpedagoglärare för döva och hörselskadade. En lärarutbildnings innehåll och rationalitetsförskjutningar

(1873-1990) (pedagogik 2000). En skillnad mellan pedagoger och historiker är att historikerna i 13 av 40 avhandlingar har studerat sociala frågor, barnarbete och spädbarnsdödlighet, vilka är ämnen som endast två pedagogiska avhandlingar knyter an till; Kerstin Vinterheds

Gustav Jonsson på Skå: en epok i svensk barnavård

(pedagogik 1977) samt Kajsa Ohrlanders

I barnens och nationens intresse: socialliberal reformpolitik 1903-1930

(pedagogik 1992). De sociala frågorna i vid bemärkelse har förutom av historiker behandlats i avhandlingar från Tema-institutionen, inom socialt arbete samt sociologi. 12 Barnomsorgsforskning under åren 1980-1999 har behandlats av Anna Klerfelt i skriften

Var ligger forskningsfronten? – 67 avhandlingar i barnpedagogik under två decennier, 1980-1999

(2002). Stockholm. Avhandlingar med historisk inriktning finns under rubriken ”Historiska tillbakablickar” men här anges inget antal till skillnad från redovisning av andra grupper som t.ex. ”Lek”. Klerfelt laborerar med traditionell, nutida och nutidshistorisk forskning men preciserar inte begreppen och det blir oklart vad hon avser när det gäller forskningsinriktningen. Hon hävdar dock att de pedagogikhistoriska avhandlingarna om barnomsorg sammanfaller i tid med praktikernas inträde i akademin och att det till viss del är praktiker som blickar tillbaka på verksamheter som de själva varit delaktiga i. Klerfelt (2002) s. 62. 13 T.ex. Tallberg Broman, Ingegerd (1991)

När arbetet var lönen., En kvinnohistorisk studie av barnträdgårdsledarinnan som folkuppfostrare.

Stockholm; Johansson, Jan-Erik (1992)

Metodikämnet i förskollärarutbildningen. Bidrag till en traditionsbestämning.

Göteborg

;

Holmlund, Kerstin (1996)

Låt barnen komma till oss. Förskollärarna och kampen om småbarnsinstitutionerna 1854 –196

. Umeå

;

Folke-Fichtelius, Maria (2008)

Förskolans formande : Statlig reglering 1944–2008

, Uppsala.

8 Inom ramen för pedagogik har sex avhandlingar med handikapphistorisk inriktning skrivits, vilket utgör hälften av alla handikapphistoriskt inriktade avhandlingar med fokus på barn. Två avhandlingar i pedagogik handlar om sinnesslöskolan och två om dövskolan.

14 Även flera av deandra avhandlingarna har handikappinstitutioner som avgränsning för undersökningen. Det innebär att ämnet pedagogik står för en anmärkningsvärd andel av den handikapphistoriska barnforskningen. Inom etnologi är det ovanligt att studera institutionell miljö, vi har bara funnit en sådan avhandling. Istället finns här beskrivningar av materiella kulturer som inte blir belysta alls i något annat ämne. En etnologisk avhandling handlar om barns kläder, en annan skildrar norrländska nybyggares kultur och barnuppfostran under perioden 1850-1920 med uppteckningsmaterial och intervjuer som centrala källor. Ytterligare två avhandlingar behandlar ungdomskultur under olika perioder.

15 Också sju av de nio sociologiska avhandlingarna rör sig utanför institutionella miljöer; två av dem handlar om ungdomar.

16 Vid tema Barn har 17 avhandlingar med ett historiskt perspektiv lagts fram sedan 1994. Flera av dem tar sin utgångspunkt i sociala institutioner för barn och hur verksamheten så som den i praktiken kom att fungera påverkade barns villkor. Här kan nämnas Maria Sundkvist (1994)

De vanartade barnen.

Mötet mellan barn, föräldrar och Norrköpings barnavårdsnämnd 1903-1925

, Ulf Jönsson (1997)

Bråkiga, lösaktiga och nagelbitande barn: Om barn och barnproblem vid en rådgivningsbyrå i Stockholm 1933-1950,

Ann-Charlotte Münger (2000)

Stadens barn på landet. Stockholms sommarlovskolonier och den moderna välfärden

, Marianne Wifvesson (2005)

On Voyage with Cristóvão Colombo : The Privatization of Catholic Orphan Care in São Paulo City, 1892-1922.

Vid tema Barn är skolforskningen inte 14 Nordström, Stig (1968)

Hjälpskolan och särskolan i Sverige t.o.m. 1921. Utvecklingen i relation till differentieringsproblemet.

Stockholm; Brockstedt, Håkan (2000)

utvecklingsstörning 1870-1950. Slagsta skola och seminarium och dess föregångare: skolan för sinnesslöa barn i Stockholm. Ideologi och praktik i undervisningen av barn med

Stockholm; Liljedahl, Kerstin (1993)

Handikapp och omvärld. Hundra års pedagogik för ett livslångt lärande.

Lund samt Lundström, Kjell (2005)

Kampen för ett språk: dövas två språk och tvåspråkighet i skolundervisningen i Sverige 1809-1990

Stockholm. 15 Hörnfeldt, Helena (2009)

Prima barn, helt u.a.: normalisering och utvecklingstänkande i svensk barnhälsovård 1923-2007

. Stockholm; Berggren Torell, Viveka (2007)

Folkhemmets barnkläder: diskurser om det klädda barnet under 1920 - 1950-talen.

Göteborg; Liliequist, Marianne (1991

) Nybyggarbarn. Barnuppfostran bland nybyggare i Frostvikens, Vilhelmina och Tärna socknar 1850-1920.

Umeå; Wennhall, Johan (1994)

Från djäkne till swingpjatt. Om de moderna ungdomskulturernas historia.

Uppsala; Wigerfelt, Berit (1996)

Ungdom i nya kläder. Dansbanefröjder och längtan efter det moderna i 1940-talets Sverige.

Lund. 16 Karlsson, Magnus (2000)

Från Jernverk till Hjärnverk. Ungdomstidens omvandling i Ronneby under tre generationer.

Lund; Jacobsson, Mats (2000)

Att blifva sin egen. Ungdomars väg in i vuxenlivet i 1700- och 1800-talets Övre Norrland.

Umeå.

9 lika dominerande som inom pedagogik och historia, 17 men det finns en stark tonvikt på institutionella miljöer i de avhandlingar som lagts fram. Vi kan alltså konstatera tre saker om det som vi här kallar historiskt inriktad barnrelaterad forskning. För det första att antalet barndomshistoriska avhandlingar har ökat under de senaste decennierna vilket bör tolkas som att det finns ett intresse för historiskt inriktad forskning som på något sätt berör barn och verksamheter för barn. För det andra finns en kraftig dominans för skolforskning. För det tredje kan vi se att ganska få avhandlingar har barns situation som utgångspunkt. Det senare är särskilt anmärkningsvärt eftersom det blivit allt vanligare inom den mer generella barnforskningen att skriva ur ett s.k. aktörsperspektiv och fokusera på barnen själva. Trots att de pedagogikhistoriska avhandlingarna är många är det inte så vanligt att de har ett perspektiv där barnen ses som aktörer. Detta hör samman med vilka frågor som lyfts fram i dessa avhandlingar. Många av dem saknar helt enkelt fokus på barnen. Det gäller också de senare årens forskning.

18

Pedagogikhistoria

Inom ämnet pedagogik har så många studier med historisk inriktning publicerats att man talar om pedagogikhistoria som en gren inom pedagogiken. Pedagogik är framför allt förknippat med undervisning och uppfostran men begreppet har ett vitt användningsområde, vilket innebär att också pedagogikhistoria måste definieras brett.

19 Vad ska då räknas som pedagogikhistoria? Historiskt inriktade avhandlingar som lagts fram vid pedagogiska institutioner framstår som en självklar grupp, men hur ska avhandlingar men som lagts fram vid andra institutioner men som handlar om skola, förskola, uppfostran karaktäriseras? Är det pedagogikhistoria eller utbildningshistoria? Kanske spelar beteckningen inte någon större 17 Här kan dock nämnas: Sjöberg, Mats (1996)

Att säkra framtidens skördar. Barndom, skola och arbete i agrar miljö: Bolstad pastorat 1860-1930

, Lindgren, Anne-Li (2000)

Att ha barn med är en god sak. Barn, medier och medborgarskap under 1930-talet

, Areschoug, Judith (2000)

Det sinnesslöa skolbarnet. Undervisning, tvång och medborgarskap 1925-1954

; Gullberg, Eva (2004)

Det välnärda barnet

; Qvarsebo, Jonas (2006)

Skolbarnets fostran: enhetsskolan, agan och politiken om barnet 1946-1962

; Axelsson, Thom, (2007)

Rätt elev i rätt klass: skola, begåvning och styrning 1910-1950

. 18 Att barn i mycket liten utsträckning finns med när det gäller undervisningshistoriska texter har tidigare påpekats bl.a. av Tordis Dahllöf i artikeln ”Individen i utbildningssamhället”, undervisningshistoria. 19 och kulturen vill att de ska bli. Efter Ödman, Per -Johan (1995)

Utbildningshistoria 1996

(red.) Stig G. Nordström och Gunnar Richardsson. Årsböcker i svensk undervisningshistoria. Årgång LXXVI, volym 182. Dahllöf syftar här framför allt på minnesmaterial och texter som publicerats i serien Årsböcker i svensk Wilhelm Sjöstrand definierar pedagogik som den ständiga påverkan som människor i varje samhälle och kultur är utsatta för i avsikt att de genom inlärning ska formas till sådana människor som man inom samhället

Kontrasternas spel. En svenska mentalitets- och pedagogikhistoria

II. Stockholm. s. IX. Ödman betonar att det ofta handlar om en ”smygande pedagogik”, om en i situationen inneboende pedagogik som sällan eller aldrig medvetandegörs som påverkan. Ödman (1995) II s. IX)

10 roll? Det finns också andra områden där man kan fundera över klassificeringen. Det gäller t.ex. den sociala barnavårdens olika områden där det ibland finns starka pedagogiska inslag; det kan också gälla studier av barn- och ungdomskultur. Det tycks som om diskussioner inom genren pedagogikhistoria blommat upp de första åren på 1980-talet och även runt år 1990. I huvudsak har diskussionen avsett utbildningshistorisk forskning inom ungdomsskolan.

20 Det fanns på 1980-talet en oro för att utbildningshistorisk forskning tappade mark. I en artikel år 1981 ställer Gunnar Richardson frågan: ”varför ägnas så lite historisk forskning åt det som varit så viktigt för hela vårt lands utveckling, nämligen utbildningen?”.

21 Samma fråga var också bakgrunden till att en konferens anordnades år 1980.

22 En av dem som deltagit i samtalet om utbildningshistorisk forskning är Tomas Englund, som urskiljer tre olika inriktningar inom den utbildningshistoriska forskningen under 1900-talet. Under den första perioden fokuserades skilda pedagogiska idéer och en idealistisk historieuppfattning dominerade. Den andra perioden handlade mer om att försöka undersöka hur det egentligen hade förhållit sig genom att tillämpa strikt källkritik. Den tredje perioden handlar mer om betydelsen av teoretiska utgångspunkter och ett avståndstagande från föreställningen om objektivitet. Den utbildningshistoriska forskningen har integrerats i den humanistiska och samhällsvetenskapliga teori- och kunskapsproduktionen.

23 20 Historikern Ragnar Björk påpekar i en artikel att utbildningshistoria kan ha två olika syften, där det ena i huvudsak handlar om ungdomsskolhistoria, det andra om högre utbildning vilket kan kopplas till professionalisering, byråkratisering och forskningspolitik. ”Utbildning bör här alltså inte bara ses som en pedagogiskt fostrande och lärande verksamhet, utan också som dennas institutionella förankring och idéinnehåll, liksom dess effekter på utbildade individer, på yrkesstrukturer, på samhälle och politik och på kunskap.” (1992) ”Utbildningsforskning som historisk analys”,

Forskning om utbildning. En antologi

. Staffan Selander (red.) Stockholm. s. 332-334. 21 Richardsson (1981) s. 131. 22 23

Problem och metoder i utbildningshistorisk forskning. Rapport från nordiskt symposium i Kungälv den 16-17 oktober 1980

. (1981) Red. Arn Remgård och Karl Axel Wengström. Lund. s. 9. Några år senare startades utgivningen av

Utbildningshistoria

inom serien

Årsböcker inom svensk undervisningshistoria

(1988,89,90,92,94,96.98 och 2000) för att ge publiceringsmöjligheter för mer vetenskapligt inriktade studier. Englund, Tomas (red.) (1990) ”Pedagogisk historieforskning och utbildningshistoria - en introduktion”,

Politik och socialisation. Nyare strömningar i pedagogikhistorisk forskning

. Uppsala. s. 1.

11 I en handbok om utbildningshistorisk forskning från 1984 definieras utbildningshistoria som dels de pedagogiska idéernas historia, dels skolans eller undervisningens historia.

24 Av de områden som författarna pekar ut som intressanta för utbildningshistorisk forskning märks t.ex. utbildningens mål och avsikter, men också effekterna av en reform, utbildningsväsendets organisation, rekrytering till utbildning, förhållandet mellan utbildning och arbetsliv samt sorteringsfunktioner inom skolväsendet.

25 I en inventering av utbildningshistorisk forskning som presenterades våren 2003 ges utbildningshistoria en vidare definition: det historiska studiet av bildning, utbildning, undervisning, fostrande och lärande. Här betonas också att utbildningshistoria är ämnesövergripande.

26 Flera av författarna till de historiskt inriktade pedagogiska avhandlingarna skriver in sig själva i en pedagogikhistorisk tradition. En av dessa är Håkan Brockstedt som skriver: ”Föreliggande avhandling är ett pedagogikhistoriskt arbete. Avsikten med den är att beskriva en pedagogisk verksamhet, riktad till elever med utvecklingsstörning…” 27 Bland de författare som inkluderar sig själva i den pedagogikhistoriska genren finns Eva Trotzig. Hon försöker precisera vad som utmärker pedagogikhistoria och vad som skiljer pedagogikhistoria från historia. Hon skriver: Pedagogisk historia använder alltså sina egna källor och ser det historiska materialet från pedagogiska perspektiv. Det ställs därför inte andra krav på noggrannhet, akribi, källkritik och dylikt. Vad som fordras därutöver är emellertid att studier i pedagogisk historia skall tillföra kunskap till den pedagogiska sfären. Frågorna ställs med pedagogisk nyfikenhet. Den grundläggande skillnaden mellan de båda disciplinerna pedagogik och historia ligger alltså i vilken typ av frågor forskaren ställer till materialet.

28 24 Richardsson, Gunnar; Lönnström, Paul och Smedberg, Staffan (1984)

Utbildningshistorisk forskning. Problem, källmaterial, metodik

. Uppsala studies in education 23. Uppsala. s. 9. Samma definition används i Richardsson, Gunnar (1981) ”Behövs en strategi för utbildningshistorisk forskning?”,

HT

, s.133. 25 26 Richardsson, Lönnström och Smedberg (1984) s. 13-15. Esbjörn Larsson (2003)

Inventering av utbildningshistorisk forskning i Sverige.

http://www.skeptron.ilu.uu.se/broady/histedu 27 Brockstedt, Håkan (2000)

Slagsta skola och seminarium och dess föregångare. Skolan för sinnesslöa barn i Stockholm. Ideologi och praktik i undervisning av barn med utvecklingsstörning 1870-1950

. Stockholm. s. 196. 28 Trotzig, Eva (1997)

”sätta flickan i stånd att fullgöra sina husliga plikter“. Fyra märkeskvinnor och flickors slöjdundervisning.

Linköping. s. 35.

12 Eva Trotzig betonar att det är frågorna som skiljer men det framgår egentligen inte vad som karaktäriserar ”pedagogisk nyfikenhet”. Som vi ovan visat tycks det ändå finnas vissa skillnader när det gäller vad som studeras.

Val av källor och källkritik

För en ”icke-historiker” som vill använda historia i sin avhandling blir ett naturligt sätt att söka kunskap om detta område att gå till de läroböcker och grundläggande böcker som skrivits inom historiemetod och –teori. De försöker fånga in det specifikt historiska, d.v.s. det betraktelsesätt som historiker skolas in i sedan sin start av studierna, och som sedan blir en gemensam grund för historiska avhandlingar och studier. För dem som inte skolats in i den traditionen tycks diskussioner om källkritik och historiska förklaringar vara det som behöver nämnas i avhandlingarnas inledningskapitel. Flera av avhandlingsförfattarna har valt att försöka förklara skillnaden mellan ”kvarleva” och ”källa”.

29 Det är en fråga som historiker idag sällan ägnar någon uppmärksamhet. Många talar också om den källkritiska bedömningen som ifrågasätter källans äkthet, tendens, påverkan och tidssamband. Samtidigt hävdar författarna i en handbok från 1984 att ”många av de källkritiska problem som ’allmänhistorikern’ möter, behöver vanligtvis inte besvära utbildningshistorikern.” De avser då källors äkthet, karaktär och oberoende av varandra etc.

30 Det är viktigt för avhandlingsförfattarna i pedagogik att påpeka att de är styrda av att använda det källmaterial som finns till hands.

31 Till skillnad från kollegor som arbetar med ett samtida material kan inte luckor i materialet fyllas upp eller kompletteras. Pedagogen Lars-Åke Domfors skriver t. ex. ”En aspekt av källornas värde är i vad mån de ger svar på frågeställningarna.” 32 På ett liknande sätt uttrycker sig pedagogen Britten Ekstrand: ”Ett så kallat manifest material, det som bevarats till eftervärlden, har som framgått en påverkan på urvalet för ett historiskt studium. Endast det som står till buds är möjligt att granska, urvalet är i detta första steg bestämt.” 33 29 Se t ex Domfors (2000) s. 51; Ekstrand (2000) s. 22. 30 Richardson, Lönnström och Smedberg (1984) s. 73. 31 Jfr även Richardson, Lönnström och Smedberg (1984) s. 16 och 71. 32 Domfors (2000) s. 51. 33 Ekstrand (2000) s. 22.

13 Gunnar Richardson påpekar dock att bristen på relevant källmaterial inte får vara avgörande för vilka studier som ska genomföras. Istället bör man anpassa forskningsmetoden till källmaterialets karaktär och försöka besvara de frågor som är möjliga att besvara.

34 Ett problem med att använda i huvudsak tryckt och relativt lättillgängligt källmaterial är att materialet i sig styr forskningens fokus. Gunnar Richardson menar att detta är orsaken till att utbildningens mål och intentioner utforskats mer än de effekter som utbildningsreformer faktiskt resulterat i. Han skriver: ”Kunskapen om skolans faktiska verklighet är däremot oändligt mycket svårare att komma åt och mångdubbelt mödosammare att bearbeta. Man måste ju ofta använda även otryckt material och kanske söka sig till många arkiv.” 35 Trots att trettio år gått sedan Richardson skrev artikeln tenderar fortfarande många av de utbildningshistoriska avhandlingarna att huvudsakligen använda tryckt källmaterial. Det kan samtidigt vara viktigt att påpeka att en genomgång av avhandlingar från olika ämnen visar att de individuella skillnaderna kan vara stora. Flera pedagoger har t.ex. arbetat med stora mängder otryckt källmaterial och gjort omfattande redovisningar av detta material. Här kan nämnas Ulla Johansson och Kerstin Holmlund.

36 Det gäller också sociologen Mats Jacobsson som använt kyrkobokföring, husförhörslängder, fånglistor, protokoll.

37 Samtidigt finns avhandlingar i historia med mycket knappa redovisningar av och diskussion kring just källmaterialet.

38 Men vi kan också se att flera av avhandlingarna i historia och pedagogik använt intervjuer och enkäter. Inom ämnet historia har den typen av källmaterial inte varit så vanliga. Det har länge funnits en tveksamhet inför uppteckningsmaterial och intervjuer, om sådant källmaterial hör till historieforskningen och hur man ska se på dess tillförlitlighet. Detta märks också då författarna ägnar mer uppmärksamhet åt metodfrågor som rör intervjuer och enkäter än det mer traditionella källmaterialet.

39 34 Richardson (1981) s. 143. 35 Richardson (1981) s. 136. 36 Johansson, Ulla (1987)

Att skolas för hemmet. Trädgårdsskötsel, slöjd, huslig ekonomi och nykterhetsundervisning i en svenska folkskolan 1842-1919 med exempel från Sköns församling

. Umeå; Holmlund, Kerstin (1992). 37 Jacobsson, Mats (2000

) ”Att blifva sin egen”. Ungdomars väg in i vuxenlivet i 1700- och 1800-talets övre Norrland.

Umeå. 38 Se t.ex. Hammarlund, KG (1998). 39 Se t ex. Ingrid Lomfors (1996).

14

Historisk period

Barnhistorisk forskning är nästan liktydigt med 1800- 1900-talsforskning. Det finns mycket få avhandlingar som handlar om tiden före 1800, bara ett drygt tjugotal av 224, och av dessa har flera fokus på 1700-talet.

40 Länge fanns det bara fyra avhandlingar som tog upp tiden före 1700-talet av vilka kan nämnas: Göte Klingbergs bibliografiska översikt över svensk barn- och ungdomslitteratur 1591-1839 (1964), Bengt Sandins studie

Hemmet, gatan, fabriken eller skolan. Folkundervisning och barnuppfostran i svenska städer 1600-1850

(1986). Under 2000-talet har intresset för äldrehistorisk barndomsforskning ökat. Sex sådana avhandlingar har skrivits under det senaste decenniet. Här märks bland andra Karin Sidén:

Den ideala barndomen. Studier i det stormaktstida barnporträttets ikonografi och funktion

(2001) och Jan Mispelare,

Guldmynt eller äpple : Straffrättsligt ansvar för barn och ungdomar i Sverige och Nederländerna 1590-1800

(2009). Mer än en tredjedel av de 224 avhandlingarna berör tiden efter andra världskriget. På senare år har allt fler avhandlingar koncentrerats till andra hälften av 1900-talet. Tre avhandlingar har behandlat företeelser under 2000-talet ur ett historiskt perspektiv Ett exempel är

Vulnerable daughters in times of change: Emerging contexts of discrimination in Himachal Pradesh, India

(2009). Den tidsmässiga inriktningen på barnhistorisk forskning är egentligen inte så förvånande. Också annan historiskt inriktad forskning är framför allt koncentrerad till de senaste århundradena. Men eftersom den barnhistoriska forskningen är så liten volymmässigt sett, betyder det att barns villkor under medeltiden och 1500-1600-talet är ett ganska outforskat område.

41 40 Norberg, Astrid (1978)

Uppfostran till underkastelse

.

En analys av normer för föräldra-barnrelationer i religiös litteratur om barnuppfostran i Sverige 1750-1809

.Lund ; Lithell, Ulla-Britt (1988)

Kvinnoarbete och barntillsyn i 1700- och 1800-talets Österbotten

. Uppsala; Lindmark, Daniel (1995)

Uppfostran, undervisning och upplysning. Linjer i svensk folkundervisning före folkskolan

. Umeå; Hedenborg, Susanna (1997)

Det gåtfulla folket. Barns villkor och uppfattningar av barnet i 1700-talets Stockholm

(1997) Stockholm;

Quarfood, Christine (1997) Condillac, statyn och barnet

.

En studie i upplysningstidens filosofi och pedagogik

. Göteborg; Jacobsson, Mats (2000)

Att blifva sin egen. Ungdomars väg in i vuxenlivet i 1700- och 1800-talets Norrland

. Umeå. 41 Här kan dock nämnas några artiklar: Lennartsson, Malin (2002) ”Oskuld eller ondska? Bilden av barn och styvföräldrar i tidigmodern tid” i

Tid och tillit. En vänbok till Eva Österberg

; Österberg, Eva (1998) ”Barn i äldre tid. Kulturhistoriska perspektiv” i Anders Jarlkert (red.)

Hilding Pleijel symposium, Barnet i kyrkohistorien

. Fröjmark, Anders (1963) ”Barn och ungdomar i medeltida mirakelberättelser” i Scandinavian miracle collections” i

Scandinavian journal of history Kalmar län

. Kalmar läns museum; Krötzl, Christian (1976) ”Parent-child relations in Medieval Scandinavia according to 1989 (14); Myrdal, Janken och Bäärnhielm, Göran (1994)

Kvinnor, barn och fester i medeltida mirakelberättelser

samt artiklar i utställningskatalogen

Kungliga barn i tid och rum

(1989) red. Marianne von Baumgarten.

15 Vår sammanställning visar att många studier sträcker sig över långa perioder. Ungefär en tredjedel har ett perspektiv på drygt femtio år eller mer och ett trettiotal rör sig över en hundraårsperiod. Några av dem har redan nämnts här; andra exempel är

Pojkskola, flickskola, samskola. Samundervisningens utveckling i Sverige 1866-1962

;

Från djäkne till Swingpjatt. Om de moderna ungdomskulturernas historia

(1820-1945);

Låt barnen komma till oss. Förskollärarna och kampen om småbarnsinstitutionerna 1854-1968

. Studier som rör sig över många årtionden har lagts fram i många olika ämnen och under hela undersökningsperioden. När det gäller vilken tid som studeras finns egentligen ingen större skillnad mellan olika ämnen. Det är möjligt att det beror på att det sammanlagda antalet avhandlingar är förhållandevis litet, men samtidigt skulle man kanske kunna förvänta sig att avhandlingar som handlar om en äldre period skulle domineras av ämnet historia. De tio avhandlingar som behandlar tiden före 1700 har emellertid lagts fram inom fem olika ämnen - pedagogik, historia, konstvetenskap, teologi, litteraturvetenskap och arkeologi. Inom det sistnämnda ämnet har tre barnrelaterade avhandlingar med fokus på tidigmodern tid.

Teoretiska perspektiv och utgångspunkter

Att fundera över teoretiska perspektiv och utgångspunkter är en viktig del av avhandlingsarbetet, men det kan redovisas på olika sätt och genomsyra framställningen i olika hög grad. Eftersom många ämnen bara har ett fåtal barnrelaterade avhandlingar är det svårt att göra jämförelser mellan olika ämnen och över tid kan skillnaderna vara stora inom ett ämne. De enskilda ämnena kan ha olika traditioner, men här finns också individuella skillnader att beakta. Inom ramen för detta arbete har vi inte haft möjlighet att göra en mer noggrann granskning, men några iakttagelser kan ändå göras.

Många av avhandlingarna betonar empirin snarare än teori och i flera avhandlingar presenteras utgångspunkterna för studien mycket kortfattat. Det gäller också avhandlingar från senare år. I valet av teoretiska utgångspunkter finns naturligtvis ibland likheter och mer kända teoretiker återfinns i avhandlingar från olika ämnen, men här avspeglas också ämnesdisciplinen. Det hermeneutiska förhållningssättet framhålls t.ex. i flera i pedagogiska avhandlingar. Mats Jacobsson beskriver i avhandlingen ”

Att blifva sin egen.” Ungdomars väg in i vuxenlivet i 1700- och 1800-talets övre Norrland

sin utgångspunkt – livsbanor – som ett historiesociologiskt perspektiv. I en lärobok om historisk sociologi skriver också författarna:

16 ”Historisk sociologi går i korthet ut på att belysa historiska skeenden via historiska källor men med hjälp av analysverktyg som knyter an till sociologisk teori och metod.” 42 Många barndomshistoriska avhandlingar behandlar hur stat och politik har styrt vilka diskurser som präglat barndomen. Några exempel på titlar är

Idé och politik. De politiska partierna, skolan och kristendomen: en studie i svensk skolpolitik under 1940-talet

(1977);

Staten och ungdomens fritid - Kontroll eller autonomi?

(1992);

Göra pappa med barn. Den svenska pappapolitiken 1960-1995

(2002). Teorier som knyter an till olika styrningsbegrepp är därför relativt vanliga i den forskning som vi har gått igenom. Hur barns och ungdomars liv har påverkats och i viss mån styrts av andra omständigheter som materiella villkor, religion- och trosföreställningar eller frånvaro av statlig reglering, tycks inte vara lika utforskat i avhandlingarna. Merparten av de historiskt barnrelaterade avhandlingarna handlar om svenska förhållanden. Internationella perspektiv och komparationer är sällsynt. Endast 25 av 224 avhandlingars titlar anger att de handlar om andra länder än Sverige eller att de belyser internationella frågor. Sex av dem har skrivits vid olika språkvetenskapliga institutioner där man kan vänta forskning som rör andra än det svenska språkområdet. I historia har bara fyra avhandlingar som inte fokuserar på svenska förhållanden skrivits. En handlar om barnarbete i Storbritannien under 1800-talet, en om anglikansk fredsbevarande undervisning i Jerusalem 1920-48, en om den grekiska barnboksförfattaren Penelope Delta samt Jan Mispelaraes tidigare omtalade jämförelse mellan nederländsk och svensk straffrätt för barn 1590-1800.

43 Denna avhandling är också den ena av två avhandlingar som anlägger ett internationellt komparativt perspektiv. Den andra är en jämförelse mellan barnadödlighet i Sverige på 1800 talet och i Mocambique idag.

44 Med tanke på den starka betoning på kontextens betydelse för barndomen som har understrukits allt sedan Ariès är det märkligt att så få avhandlingar har problematiserat och jämfört olika rumsliga kontexter. Här finns mycket att göra i framtidens barndomshistoria. 42

Historisk sociologi

(1997) s. 9. 43 Bolin Hort, Per (1989).

Work, family and the state. Child labour and the organization of production in the British cotton industri 1780-1920

, XXXX; Småberg, Maria (2005)

Ambivalent Friendship. Anglican Conflict Handling and Education for Peace in Jerusalem 1920-1948

, Lund; Tzimoula, Despina (2008

) Eidola. Gender and Nation in the Writings of Penelope Delta (1874-1941)

. Lund; Mispelerae, Jan (2009)

Guldmynt eller äpple : Straffrättsligt ansvar för barn och ungdomar i Sverige och Nederländerna 1590-1800

, Uppsala. 44 Macassa, G (2004),

Poverty and health in different contexts. Social inequalities in child mortality in Mozambique and 19th centrury Stockholm

. Stockholm.

17

Kön, genus, klass och etnicitet

Barn, ungdom, elev är vanliga ord i titlarna. Från ett antal områden, inte minst medicin, vet vi att forskningsresultat som baserar sig på studier om män och pojkar ofta betraktats som giltiga för vuxna respektive barn. Samma resultat når Thomas Öhlund då han undersökt ungdomsforskningen; bakom orden ungdom och tonåring står ofta pojkar.

45 Kvinnors och flickors specifika förhållanden har på det sättet osynliggjorts och frågan är om vi här ser samma fenomen när det gäller avhandlingarna: att det är pojkar som i många fall döljer sig bakom orden barn, ungdom, elev eller att tonvikten ofta ligger på pojkar. I vår undersökning är det slående att inga studier uppger sig handla om pojkar/män, förutom sådana som uppmärksammar enskilda personer, 46 medan det finns flera studier som tydligt anger att de handlar om flickor eller kvinnor som arbetar med barn.

47 När man utifrån frågeställningen eller källmaterialet vet att det är flickor eller pojkar som kommer att dominera framställningen borde det ändå vara självklart att också problematisera begreppen och lyfta upp frågan på en teoretisk nivå. I en studie om efterkrigstidens ungdomsbrottslighet (1999) används emellertid genomgående det könsneutrala begreppet ”ungdom” trots att ungdomskriminaliteten i stor utsträckning är ett manligt fenomen. Detta påpekar också författaren själv i avsnittet ”Kort om kön” (som sträcker sig över en halv sida), men det har egentligen inget genomslag i studien i övrigt.

48 I den avslutande diskussionen sägs t.ex. ingenting om att studien framför allt handlar om pojkar; däremot berörs klass och etnicitet. Men kanske visar denna avhandling ändå att det idag nästan är omöjligt att undvika att på något sätt relatera frågeställningar och källmaterial till kön och genus, även om denna studie i sig är ett exempel på hur oproblematiskt begreppet ungdom används. En annan avhandling,

Ungdom i nya kläder. Dansbanefröjder och längtan efter det moderna i 1940-talets Sverige

, bygger i stor utsträckning på minnesmaterial från två män och deras 45 Öhlund, Thomas (1994) ”Diskurser i svensk ungdomsforskning”,

Ungdomsforskning: kritik, reflektioner och framtida möjligheter.

Red. Thomas Öhlund och Göran Bolin. Stockholm. s. 35. 46 47 Vinterhed, Kerstin (1977)

Gustav Jonsson på Skå: en epok i svensk barnavård

. Stockholm. Se t.ex.

Kom ihåg att du är underlägsen! Pedagogik för borgarflickor i 1880-talets Sverige

(1986),

Tidig småskollärarutbildning. En studie med särskilt avseende på Malmölänet 1865-1884

(1987),

När arbetet var lönen. En kvinnohistorisk studie av barnträdgårdsledarinna som folkuppfostrare

(1991),

Låt barnen komma till oss. Förskollärarna och kampen om småbarnsinstitutionerna 1854-1968

(1996), ”

sätta flickan i stånd att fullgöra sina husliga plikter”. Fyra märkeskvinnor och flickors slöjdundervisning

(1997),

Barnhem för flickor. Barn, familj och institutionsliv i Stockholm 1870-1920

(1999). 48 Estrada, Felipe (1999)

Ungdomsbrottslighet som samhällsproblem. Utveckling, uppmärksamhet och reaktion

. Stockholm. s. 8.

18 berättelser väger tungt i studien. Avhandlingsförfattaren har emellertid, som hon skriver, försökt ”balansera /detta/ genom intervjuer med kvinnor och genom annat uppteckningsmaterial.” 49 Fler avhandlingar har något slags klassperspektiv, åtminstone i den meningen att man diskuterar frågor om makt och vad den sociala bakgrunden betyder för olika handlingar, åtgärder och möjligheter. Länge var etnicitet ett försummat område inom den barndomshistoriska forskningen. Under femtioårsperioden 1950-2001 har det varit mycket ovanligt med historiskt inriktade avhandlingar som på något sätt tar upp ett sådant perspektiv. Vi har bara funnit ett fåtal. Två berör flyktingproblematik och andra världskriget; en handlar om finska krigsbarn 50 och en om judiska flyktingbarn.

51 Den förstnämnda har lagts fram inom socialt arbete, den andra inom historia. I nordiska språk lades avhandlingen

”De andra” i pedagogiska texter: afrikaner i svenska skoltexter 1768-1920

fram 1997. Under 2000-talet har det dock publicerats fem avhandlingar som problematiserar etnicitet. De har lagts fram inom historia, pedagogik, idé- och samhällsstudier samt socialt arbete. Tre av avhandlingarna behandlar hur minoriteter och mångkultur har behandlats i den svenska skolan.

Ambivalent Friendship. Anglican Conflict Handling and Education for Peace in Jerusalem 1920-1948

(historia, 2005)

Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola: Från hot till möjlighet

(pedagogik, 2006)

Talet om det mångkulturella i skolan och samhället - En analys av diskurser om det mångkulturella inom utbildning och politik åren 1973-2006

(pedagogik, 2007)

Den säkra zonen : Motiv, åtgärdsförslag och verksamhet i den särskiljande utbildningspolitiken för inhemska minoriteter 1913-1962

(idé och samhällsstudier, 2010)

Etnicitet, ungdom och socialt arbete : En analys av kulturbegreppet i ett komplext och kluvet forskningsfält

(socialt arbete, 2010) 49 Wigerfelt (1996) s. 33. 50 Lagnebro, Lillemor (1994)

Finska krigsbarn

. Umeå. 51 Lomfors, Ingrid (1996)

Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland.

Göteborg.

19

Forskning vid olika universitet och högskolor

Vi har också gjort en sammanställning över var i landet barnhistorisk eller barndomshistorisk forskning publicerats. Tabell. Barnrelaterade avhandlingar med historisk inriktning efter universitetet/högskola, 1950-2010 Universitet Summa Stockholm 49 Lund 47 Uppsala 37 Göteborg 26 Linköping 25 Umeå 23 Örebro 7 Malmö högskola/Lund Södertörns högskola/Lund 4 2 Linnéuniversitetet 1 Mälardalens högskola 1 Högskolan i Dalarna 1 Totalsumma 223 Av tabellen framgår att Stockholm och Lund står i en klass för sig när det gäller barnrelaterad historiskt inriktad forskning, trots att Uppsala har högre siffror när det gäller hela antalet doktorsexamina per år.

52 Tabellen visar också att Umeå och Linköping haft stor betydelse när det gäller den barnrelaterade historiska forskningen. trots att dessa universitet är mindre. I relation till Örebro som också är ett mindre universitet produceras många barndomshistoriska avhandlingar i just Linköping och Umeå. I Linköping domineras forskningen av den tvärvetenskapliga institutionen för tema och särskilt tema Barn. I Umeå är de 23 avhandlingarna spridda över nio olika ämnen. Här har utbildningshistoria en central plats vid institutionen för historiska studier och vid den pedagogiska institutionen presenteras pedagogisk historia och historiska perspektiv som forskningsområden.

53 Göteborg utmärker sig med relativt få barnrelaterade historiska avhandlingar som är spridda över 11 ämnen. Både i Lund och Stockholm finns en pedagogikhistorisk tradition. Men trots att man i slutet av 52 SCB… 53 Larsson, Esbjörn (2003)

Inventering av utbildningshistorisk forskning i Sverige.

20 1970-talet hade det barnhistoriska projektet vid historiska institutionen i Lund, 54 tycks någon barnhistorisk tradition inte fått fäste vid denna institution. Skillnaderna mellan de olika universiteten kan naturligtvis bero på många olika faktorer. Om det finns en stark pedagogikhistorisk inriktning kanske studenter med intresse för barnhistoria söker sig dit i stället för att försöka få igenom uppsats/avhandlingsämnen vid andra institutioner eller blir hänvisade dit. Detsamma gäller förekomsten av tema Barn där det också finns en stark barnhistorisk inriktning.

Barnhistoria, barndomshistoria?

Vi har använt begreppet barnrelaterad för att markera att många av de avhandlingar som finns med i vår sammanställning inte har fokus på barnen även om de i något avseende har nära anknytning till barn. I andra sammanhang där barnen varit mer i fokus har andra begrepp använts; det har också skett en förändring över tid. Under 1970- och 1980-talet användes ofta uttrycket ”barnhistoria”. Så fanns t.ex. vid denna tid vid historiska institutionen i Lund ”det barnhistoriska projektet” 55 och 1982 kom Eva Lis Bjurman ut med boken

Barnhistoria. Om barns villkor förr.

Marianne Liliequist beskriver i sin avhandling från 1991

barnhistoria

(vår kurs.) som ett försummat fält.

56 Under 1990-talet blev det vanligare att tala om barndomshistorisk forskning och barndomshistoria. Förändringen från barnhistoria till barndomens historia avspeglar ett nytt förhållningssätt till begrepp som barn och barndom och som bl.a. inspirerats av den franske forskaren Philippe Ariès. Han pekar i boken

Barndomens historia

(svensk översättning 1982) på att barndomsbegreppet är kopplat till sin samtid. Detta innebar också att barndomen från att framför allt ha uppfattats som en fas i den enskilda individens liv kom att ses som en del av samhällsstrukturen, som ett permanent historiskt och sociologiskt begrepp, som påverkas och förändras av samma faktorer som resten av samhället.

57 Ett sådant synsätt aktualiserar och möjliggör också en djupare analys av frågor som rör behov och resurser, makt, fördelning, rättigheter och skyldigheter. 54 Sandin, Bengt (1986)

Hemmet, gatan, fabriken eller skolan. Folkundervisning och barnuppfostran i svenska städer 1600-1850

Lund. s.9. 55 56 Sandin (1986) s. 9. Liliequist, Marianne (1991)

Nybyggarbarn. Barnuppfostran bland nybyggare i Frostvikens, Vilhelmina och Tärna socknar 1850-1920 Umeå

s. 14. 57 Qvortrup, Jens (1994)

Barn halva priset. Nordisk barndom i samhällsperspektiv.

Esbjerg. s. 15.

21 Barndomsforskning är idag ett framväxande fält som förenar sociologer, antropologer, historiker och pedagoger; hit hör också avhandlingarna som lagts fram vid tema Barn. I den pedagogikhistoriska barnforskningen från senare år finns emellertid inga egentliga hänvisningar till detta forskningsfält. Kanske beror det på att den i så hög grad är inriktad på frågor som rör organisation och vuxnas arbete med barn, vilket inte minst framgår av de senaste årens historiska avhandlingar som lagts fram inom ämnet pedagogik.

58 Hälften av dessa avhandlingar är helt inriktade på vuxna.

59

Sammanfattande kommentar

Svensk barnrelaterad forskning med historisk inriktning har under sextioårsperioden 1950 2010 haft sin starkaste ställning inom ämnet pedagogik. Vid de pedagogiska institutionerna har mer än dubbelt så många avhandlingar lagts fram som vid de historiska institutionerna under samma tid. Men det finns också många likheter mellan ämnena. Inom båda finns t.ex. ett starkt fokus på utbildningsfrågor i vid bemärkelse. Det är när forskningen inriktas på annat än skolan, som vi ser en skillnad mellan de områden som behandlas. Inom pedagogik skriver man bl.a. om barnkultur, inom historia om barnarbete och spädbarnsdödlighet. Under senare år, och särskilt från 1990-talet och framåt, har avhandlingar lagts fram vid ett antal andra institutioner, vilket inneburit att den barnhistoriskt inriktade forskningen fått en helt annan bredd. Den mesta forskningen rör dock institutionella miljöer och i många fall vuxna som på olika sätt är involverade i frågor som rör barn. När det gäller forskning om institutionella miljöer dominerar skolan, vilket inte är förvånande. Det som däremot är lite förvånande är att utbildningshistorisk forskning i så liten utsträckning har fokus på barn. Också tidsmässigt är forskningen begränsad. Det finns mycket lite forskning om tiden före 1800, vilket naturligtvis på olika sätt får betydelse för våra tolkningar av senare perioder. Utifrån de avhandlingar som lagts fram under 1990- och 2000-talet kan vi emellertid också konstatera att det skett en förändring i forskningsansatserna: nya frågeställningar lyfts fram, begrepp som barn och barndom har problematiserats och barn ses som handlande subjekt. 58 Jfr Englund, Tomas (1988) ”Om nödvändigheten av läroplanshistoria”,

Utbildningshistoria

. s. 78. 59 Se t. ex. Holmlund, Trotzig, Karlsson och Domfors vars avhandlingar redan nämnts. Även Linné, Agneta (1996)

Moralen, barnet eller vetenskapen? En studie av tradition och förändring i lärarutbildningen

Stockholm; Ullman, Annika (1997)

Rektorn. En studie av en titel och dess bärare

. Stockholm; Morberg, Åsa (1999)

Ämnet som nästan blev. En studie av metodiken i lärarutbildningen 1842-1988

. Stockholm

22 Vi ska nu gå över till vår andra frågeställning: vilken betydelse den barndomshistoriska forskningen har fått i mer allmänna framställningar av historien.

Barn och barndom i två nya översiktsverk

När det gamla året går över i ett nytt är det vanligt med sammanfattningar och tillbakablickar i tidningar och nyhetsprogram. Med ett århundradeskifte, från 1900-talet till 2000-talet, blev detta än mer märkbart. Ett ökat intresse för övergripande sammanställningar kom också i hög grad att prägla vetenskapssamhället. Inom loppet av några år publicerades i Sverige en rad sammanfattande verk inom olika områden: *Den svenska litteraturen (1993): 7 band *Sveriges kyrkohistoria (1998-2002): 6 band *Det svenska jordbrukets historia (1998-2004): 5 band *Den svenska pressens historia (2000-2003): 5 band *Signums svenska kulturhistoria (2004-2009): 8 band * Sveriges historia (2009-): 4 av planerade 8 band har utkommit Översikterna kommer att få inflytande över och påverka både forskning, undervisning och populärvetenskap under de närmaste årtionden eftersom denna typ av sammanfattande verk av naturliga skäl inte utkommer särskilt ofta. Det är ungefär 50 år sedan Sveriges i historia i tio band publicerades (1960-talet) och vi får gå ännu längre tillbaka när det gäller kulturhistoria. Svenska folket genom tiderna i 13 band utkom i slutet av 1930-talet. Vilka frågor och områden som behandlas och hur de behandlas är därför inte oviktigt. Vi ska här granska två av de verk som nämnts ovan –

Signums svenska kulturhistoria

samt de band av

Sveriges historia

som hittills publicerats för att se i vilken utsträckning barndomshistoria som perspektiv och empiri påverkat historieskrivningen. Signums svenska kulturhistoria valdes eftersom uppfostran och undervisning ofta haft en självklar plats i kulturhistoriska skildringar, Sveriges historia eftersom den ska ge en allmän bild av landets historia. Som vi nämnde inledningsvis handlar det om en översiktlig granskning.

Signums svenska kulturhistoria

sträcker sig över tusen år, från ca 1000 efter Kristus och fram till vår egen tid. Åtta band ingår: Medeltid, Renässansen, Stormaktstiden, Frihetstiden, Gustavianska tiden, Karl Johantiden, Det moderna genombrottet samt 1900-talet. Verket följer en traditionell kronologisk ordning även om enskilda frågor kan gå utanför respektive bands tidsram. (”Människors förhållande till djuren” som återfinns i bandet om

23 Stormaktstiden ett sådant exempel, ”Jaktens historia” i Karl Johantiden ett annat). Varje del omfattar 500-600 sidor uppdelade på 12-17 olika kapitel. I varje band medverkar ett antal författare; 16 i bandet om medeltiden, 18 i det band som behandlar 1900-talet. Några författare återkommer i mer än ett band, men sammanlagt är det ett stort antal forskare från olika discipliner som bidrar med varsitt avsnitt. När redaktören, Jakob Christensson, i förordet till första bandet presenterar Signums svenska kulturhistoria skriver han, att varje band så långt som möjligt ska ge en heltäckande bild av den aktuella epoken: ”populärt och elitärt, lärt och vittert, vardagligt och festligt, skönt och sinnligt, andligt och materiellt, manligt och kvinnligt”.

60 Ambitionen har också varit att språk, klass, generationstillhörighet och etnicitet på något sätt ska behandlas. Några områden har dock särskilt lyfts fram: lag och rätt, kyrka och religion, hur Sverige styrts politiskt och administrativt liksom den lärda kulturen. I den senare inbegrips även ”skolväsendet i allmänhet”.

61 Helt kort ska vi här presentera barns plats i de olika delarna i Signums svenska kulturhistoria. Vi har särskilt tittat på kapitelrubriker och underrubriker, eftersom de signalerar vad författarna/redaktören uppfattar som centralt och vill lyfta fram, och vi har, lite översiktligt, tittat på artiklarna i de olika banden. Varje band innehåller ett personregister men har ingen annan typ av register. Det är alltså inte möjligt att söka på t.ex. barn eller skola.

Medeltiden

: I detta band finns kortare avsnitt om barn i fem kapitel. I kapitlet ”Kyrka och lärdom” beskrivs dopet och dess betydelse på några sidor (underrubriken Dopet och dopfaddrar); 62 ett kapitel om den tidiga staden innehåller ett avsnitt om Bildning och undervisning, 63 i kapitlet ”Lag och rätt” nämns barn som fötts utom äktenskapet under underrubriken De utanförstående .

64 Ett kapitel med fokus på jordbruk nämner bl.a. barnolyckor utifrån mirakelberättelser.

65 Kapitlet ”Äktenskap och familj” innehåller ett längre avsnitt om barn (med underrubriken Barnen): 5,5 av 38 sidor.

66

Renässansen

: Barn framträder i innehållsförteckningen genom underrubriker som Skolundervisning, Gruvarbetarna – män, kvinnor och barn, Skolornas majfest samt 60 Jakob Christensson: Inledning i Medeltiden (2004) s. 15 61 Jakob Christensson: Inledning i Medeltiden (2004) s.15 62 Bertil Nilsson: Kyrka och lärdom i Medeltiden (2004) s. 129-132. 63 Peter Carelli: Den tidiga staden (2004) i Medeltiden (2004) s. 259-261 64 Kjell Modéer: Lag och rätt i Medeltiden (2004) s. 187. 65 Janken Myrdal: Jordbruket och livet på landet i Medeltiden (2004) s. 191-248. 66 Charlotte Christensen- Nugues: Äktenskap och familj i Medeltiden (2004) s. 304-309.

24 Barnporträtt. Avsnittet om skolundervisning behandlar den lägre undervisningen, men universitetsstudierna får betydligt mer utrymme liksom adliga studier. När det gäller gruvarbetet får vi egentligen främst veta att kvinnor tog med sig barn till gruvan och att dessa fick hjälpa till med enklare sysslor.

67 Att barn ändå finns med i underrubriken får kanske tolkas som att författaren sett det som viktigt att markera att också barn deltog i arbetet.

Stormaktstiden

. Barn nämns i ett tiotal olika sammanhang; ibland bara som grupp, vid några tillfällen lite utförligare som i kapitlet ”De starkaste banden” som tar upp familj och sexualitet. Här finns bl.a. följande underrubriker: Ungdomen och den kontrollerade sexualiteten, Familj och hushåll, Många barn men små familjer. Ett kapitel ägnas studieresor i Europa och ett den lärda kulturen men inget sägs om de yngre barnens undervisning. Inte heller uppmärksammas barn i samband med häxprocesserna. Kapitlet ”Att minnas de döda” ger exempel på hur barn som avlidit ändå finns med i målningar av familjen.

Gustavianska tiden

. I detta band har barn fått två egna kapitel – ”Barnet” (s. 197-225) och ”Flickors fostran” (s. 227-247). I kapitlet Barnet ges en mer övergripande beskrivning av förändringar i synen på barn, men i båda kapitlen och särskilt i Flickors fostran, finns ett starkt fokus på överklasskultur.

Karl Johantiden

. Två kapitel anger att barn är i centrum. Det ena är ”1800-talets skolväsende” (som också innehåller en tillbakablick på 1600- och 1700-talen), det andra ”Bilder i färg för barn”. Barn finns också med i ett kapitel som handlar om jordbruket och livet på landet.

68

Det moderna genombrottet

: Två underrubriker nämner barn. Den ena är Kvinnor och barn som finns under kapitlet ”Den sociala frågan”; den andra är Myndigheter, mecenater och skolbarn under kapitlet ”Det institutionaliserade samlandet”. I det första kapitlet nämns lite om barnarbete och mycket kort, lite om ”barnen på gatan”. Kapitlet som helhet omfattar nästan 40 sidor, texten som gäller barn explicit en dryg halv sida. I det andra kapitlet berättas bl.a. om skolsamlingar, skolmuseer och elevers eget samlande av växter. I detta band finns barn med i ytterligare två kapitel utan att det framgår av rubriksättningen. Det är i kapitlet om friluftsliv som kort tar upp lite om naturens betydelse för barns fostran 69 och i kapitlet ”Stockholmsspråk” där storstadspojkar som Anderssonskan Kalle får representera det folkliga språket och ungdomskulturen.

70 67 Anna Götlind: Gruvnäringen i Renässansen (2005) s. 292. 68 Mats Morell: Jordbruket och livet på landet i Karl Johantiden (xx) s. 78f. 69 Lena Eskilsson: Friluftsliv i Det moderna genombrottet (2008) s. 380. 70 Ulla-Britt Kotsinas: Stockholmsspråk i Det moderna genombrottet (2008) s. 433f.

25

1900-talet

. I inledningen presenteras ett drygt femtiotal ”mer eller mindre slumpmässigt utvalda ord” som ska säga något om ”tidsandans växlingar”.

71 Några av dessa är direkt barnrelaterade: dagis, damp, nyckelbarn, velourpappa. HomO och JämO finns med i uppräkningen men varken BO eller barnkonventionen. Ett kapitel i detta band behandlar ungdomar och musik – ”Ungdomskulturen och musiken” – men inga kapitelrubriker och inga underrubriker anspelar på barn. Barn förekommer dock i olika sammanhang: flyktingbarn under andra världskriget ägnas en dryg sida (s. 161f.), hälsofostran riktad mot barn ett tiotal rader, 72 skolidrotten något färre.

73 Barn som grupp eller kategori nämns här och där. Nedanstående exempel är hämtat från en beskrivning av NK i ett kapitel om konsumtion: ”På andra våningen fanns det eleganta terummet, på fjärde våningen det stora lunchrummet och under sommarhalvåret gick det även att besöka serveringen på takterrassen. Där och i lunchrummet spelades det levande musik.

Barnen lockades med en karamellgrotta bredvid leksaksavdelningen på nedre botten.

(vår kursv.) Restaurangerna avsågs inte gå med vinst utan var inrättade för att öka komforten och locka kunder.” 74 Bilen ägnas ett eget kapitel (”Bilens århundrade”) liksom också ingenjörerna, medan de stora förändringar som skett i barns vardag både genom en ökad institutionalisering (utbyggnaden av förskolan och förlängd skolgång), hälsovård och hälsofostran och förändrade uppfostringsmetoder bara nämns helt kort i inledningen till bandet. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det politiska livet får förhållandevis stor plats jämfört med många andra kulturhistoriska skildringar, men det är också ett område som redaktören för Signums svenska kulturhistoria särskilt lyfter fram i sin inledande presentation. I t.ex.

Nationalencyklopedin

definieras kulturhistoria som en vetenskap som utforskar kulturlivet och civilisationsprocessen, bortseende från det politiska skeendet.

75 I skriften

What is cultural history?

(2004) betonar den engelske kulturhistorikern Peter Burke framför allt variationen över tid och mellan länder. De forskare som han nämner som viktiga för kulturhistoriska studier kan i en mening framstå som ganska olika (Edward Thopmson, Mary Douglas, Clifford Geertz, Levis Strauss, Emmanuel Le Roy Lauderie, Carlo Ginsburg, Mikkail M. Bakhtin, Norbert Elias, Michel Foucault, Pierre Bourdieu m.fl.) Ett gemensamt drag är ändå att mer traditionell politisk historia inte ligger i centrum för deras forskning. 71 Jakob Christensson: Inledning i 1900-talet (2009) s. 10. 72 Ingvar Svanberg: Migration och globalisering i 1900-talet s. 161f. 73 Mats Hellspong: Den moderna idrotten i 1900-talet s. 476f. 74 Orsi Husz: Spara och slösa och alla de andra i 1900-talet s. 283. För ett liknande exempel se s. 286. 75 NE- uppslagsord kulturhistoria

26 I den inledande presentationen av verket nämns också bl.a. generationstillhörighet och skolväsendet som viktiga områden, vilket kan uppfattas som att barn ska ha en självklar plats i framställningen. Det är emellertid mycket ovanligt att barn som kategori lyfts fram och tilldelas utrymme och intresse. Det är bara två av de åtta banden som innehåller kapitel där begreppet barn finns med i kapitelrubrikerna. I lite fler band anger underrubriker till olika kapitel att något sägs också om barn och som ovan framgår finns kortare avsnitt eller enstaka meningar som berör barn och barns villkor här och där men utan att ge någon mer samlad beskrivning eller diskussion. Vad gäller de åtta banden som helhet har barn som kategori en marginell plats. Resultatet är lite förvånande med tanke både på att uppfostran och barns socialisation många gånger behandlats ganska utförligt i kulturhistoriska skildringar och att barn som kategori idag ofta lyfts fram i samhällsdebatten. Det andra verk som vi tittat på är

Sveriges historia

som hittills utkommit med fyra band (av 8 planerade). Signums svenska kulturhistoria börjar med medeltiden, Sveriges historia sträcker sig betydligt längre bakåt. Band 1 tar sin början 13000 f Kr och sträcker sig fram till 600 e kr. De följande banden behandlar perioderna 600-1350, 1350-1600 och 1600-1721. De band som ännu inte publicerats har följande indelning 1721-1830, 1830-1920, 1920-1970 samt 1970-. Jämfört med kulturhistorien har 1900-talet fått betydligt större utrymme (2 band), medan det omvända gäller för 1700-talet. Liksom Signums svenska kulturhistoria handlar det ett omfattande verk – 500-600 sidor per band - men till skillnad från kulturhistorien har varje band en huvudförfattare och mindre bidrag av några enstaka andra forskare. Detta sätt att arbeta skapar andra möjligheter att presentera en sammanhängande berättelse eftersom huvudförfattaren till viss del kan sätta sin prägel på bandet. Till skillnad från kulturhistorien innehåller varje band ett utförligt register (namn, begrepp, företeelser). I vår granskning har vi gått igenom kapitelrubriker och underrubriker och utnyttjat bandens registerord. Sveriges historia kännetecknas av att många kapitelrubriker och i stort sett alla underrubriker är korta; underrubrikerna utgörs ibland av bara ett eller två ord. I band 1 finns en stark närhet till människor och vardag med rubriker som ”De första vid isranden och isvatten”, ”Grottmänniskor och träskfolk” och ”De ljusa människorna med den ljusa metallen”. Tre underrubriker lyfter fram barn: Trälinnans och Träls barn, Dessa mina minsta och De små liven. Registret ger ett femtiotal hänvisningar till barn, barndom och barngravar, och barn är på ett tydligt sätt integrerade och också delvis problematiserade i texten.

27 Band 2 har en traditionell politisk inriktning med huvudrubriker som ”Bygdemakt”, ”Vikingatiden”, ”Sockenkyrkor, stentorn och småkungar”, ”Frälset” m.fl. Bland underrubrikerna finns: Guds riddare, Kungar och folkungar, Det världsliga frälset uppkomst, Krig och plundring osv. Registret har inga hänvisningar till begrepp som hushåll, familj eller barn. Jämfört med band 2 har band 3 ett lite mer varierat innehåll, bl.a. ett långt kapitel som kallats ”Folkets värld” och ett annat med rubriken ”Undersåtarna”. Varken barn eller familjeliv ägnas dock någon egentlig uppmärksamhet, här finns bara någon enstaka mening som antyder att det funnits barn: ”Pojkar var myndiga vid femton år, flickor blev giftasvuxna vid tretton år”.

76 (Under underrubriken Hushållets ordning). Barn saknas som registerord. I band 4 som sträcker sig från 1600 och fram till 1721 har krig en viktig roll i framställningen, men här finns också avsnitt där barn och barns villkor lyfts fram även om det inte anges i rubriksättningen. Sammanlagt finns ett trettiotal registerhänvisningar till barn, barnamord, barnarbete, barnhus, utomäktenskapliga barn osv. Att ett ord anges innebär dock långt ifrån alltid att det begrepp eller den företeelse som åsyftas ägnas någon större uppmärksamhet i texten. En del hänvisningar är till någon enstaka mening som i det här exemplet: ”Männen flåddes, kvinnorna slets i stycken och barnen dödades i vaggan enligt en visa från 1701 som kunde sjungas till melodin ”then signade dagh”(psalm 354 i 1695 års psalmbok).

77 I andra fall som i kapitlet ”Att leva och dö på 1600-talet” beskrivs förlossning, dop, sjukdomar, uppfostran, klädsel och undervisning.

78 Bandet innehåller också ett kortare avsnitt om barns liv och vardag vid Stora barnhuset. Liksom i band 1 finns barn med som kategori även om deras betydelse och samhällsposition inte problematiseras särskilt mycket – Ariès presenteras samtidigt som författaren nämner att Ariès ”provocerande teser” har ifrågasatts och ”rimmar illa med svenska förhållanden”. ”Forskningen har på ett övertygande sätt kunnat visa att barndomen uppfattades som en särskild epok i människans liv” skriver författaren.

79 Skolor och skolgång nämns endast mycket kortfattat. 76 Dick Harrison: Sveriges Historia band 3 (2010), s. 512. 77 Nils-Erik Willstrand: Sveriges historia, band 4 (2011) s. 328 78 Nils-Erik Willstrand, Sveriges historia, band 4 (2011) s. 452f. 79 Nils-Erik Willstrand, Sveriges historia, band 4 (2011) s. 455.

28 Sammanfattningsvis: När det gäller Sveriges historia är barn som kategori synliga i band 1 och 4, men saknas i stort sett helt i band 2 och 3. Tillsammans handlar dessa två band om 1000 år (från 600-1600) av Sveriges historia. Allt kan inte rymmas i denna typ av publikationer; man måste göra ett val. En faktor som påverkar urvalet är naturligtvis vad som ses som centralt inom kulturhistoria/historia, en annan skulle kunna vara hur forskningsläget inom olika områden ser ut. Utifrån Signums svenska historia och Sveriges historia tycks forskningsläget inte ha så stor betydelse. Att barn inte finns med i band 2 och 3 av Sveriges historia skulle till viss del kanske kunna förklaras med att det inte finns så mycket forskning men det är samtidigt anmärkningsvärt att barn som grupp i stort sett helt saknas i två band. Det finns ändå viss forskning som skulle kunna användas och även om barn till viss del synliggörs i band 4 så saknas en mer problematiserad diskussion som skulle kunna vara möjlig att göra utifrån befintlig forskning. Tidsmässigt handlar många historiskt inriktade barnrelaterade avhandlingar om 1800- och 1900-talet och de har berört en rad olika områden: uppfostran, undervisning, hälsovård, familjeliv, social barnavård, barn och konsumtion, barnlitteratur, barnkläder, leksaker, barn och media osv. I Signums svenska kulturhistoria märks emellertid mycket lite av denna forskning. Vår genomgång av historiskt inriktade barnrelaterade avhandlingar visar att det finns ett ökat intresse för sådan forskning och att det skett en breddning vad gäller discipliner och ämnesval. En utmaning att diskutera är hur vi ska visa att barn och barndomshistoria har betydelse för annan historia och för vår syn på och förståelse för historiska processer.