Transcript Rapport - Östergötlands museum

Rapport 2012:58
Samlingsrapport för två arkeologiska utredningar,
två förundersökningar och två slutundersökningar
6000 år på 1000 kvadratmeter
arkeologiska undersökningar i Bärstadskogen
RAÄ 323 samt ÖM 1 och 2
Bärstadskogen 1:1 och 1:31
Rystad socken
Linköpings kommun
Östergötlands län
Viktoria Björkhager
ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM
AV D E L N I N G E N F Ö R A R K E O L O G I O C H B Y G G N A D S VÅ R D
6000 år på 1000 kvadratmeter
arkeologiska undersökningar i Bärstadskogen
Innehåll
Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
Rapportens upplägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Områdesbeskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Naturvetenskapliga analyser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Förvaring av dokumentationsmaterial och fynd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Arkeologisk utredning etapp 2 samt förundersökning
av röjningsröseområdena RAÄ 53 och RAÄ 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
Arkeologisk slutundersökning av stensättning RAÄ 323 . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
Arkeologisk slutundersökning av en slagplats för kvarts ÖM 1
och ett härdområde ÖM 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Arkeologisk förundersökning i form av antikvarisk kontroll
intill RAÄ 323, ÖM 1 och ÖM 2. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38
Sammanfattande tolkning av undersökningarna vid Bärstadskogen . . . . . . . . 39
Stenålder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39
Bronsålder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
Historisk tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
Tekniska uppgifter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
Appendix 1. Makroanalys - Jens Heimdahl. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46
Appendix 2. Osteologisk analys - Petter Nyberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48
Bilaga 1. Beskrivning av registrerat ÖLM-nr under den genomförda
arkeologiska utredningen etapp 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
Bilaga 2. Profilritningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
Bilaga 3. Kalibrerade 14C-dateringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82
Bilaga 4. Anläggningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84
Bilaga 5. Grävenheter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88
Bilaga 6. Fyndlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94
Omslagsbild: Tidig morgon i Bärstadskogen. Foto ÖM.
ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM
AVDELNINGEN FÖR ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD
Box 232 • 581 02 Linköping • 013 - 23 03 00 • www.ostergotlandsmuseum.se
1
Sammanfattning
Östergötlands museum har under åren 2009 - 2012, inför kommunens detaljplanearbete, utfört två utredningar (etapp 1 och 2), två arkeologiska förundersökningar
och två slutundersökningar i och intill fritidshusområdet vid Bärstadskogen i
Rystad socken och Linköpings kommun. Utredningen etapp 1, som utfördes
2009, var en komplettering till tidigare (1994) utförda utredningar och vid denna
påträffades en kvadratisk stensättning (RAÄ 323). Vid utredningen etapp 2 och
förundersökningen 2009 undersöktes delar av röjningsröseområdena RAÄ 53
och 54. Den andra förundersökningen utfördes 2012 och omfattade nedläggning
av VA-ledningar utmed stora delar av gatunätet inom fritidshusområdet, varvid
inget av arkeologiskt intresse framkom. Slutundersökningarna utfördes båda under
2010 och omfattade den kvadratiska stensättningen RAÄ 323 innehållande en
brandgrop med datering till yngre bronsålder. Under stensättningen påträffades en
slagplats med fynd av mikrospån av kvarts. Slagplatsen blev hösten 2010 föremål
för en slutundersökning varvid ett härdområde daterat till yngre bronsålder även
undersöktes.
Viktoria Björkhager
t f avdelningschef

2
1491000
6484000
6484000
Rystad 336
Rystad 51:1
Rystad 54:1
Rystad 323
6483000
6483000
Rystad 53:1-3
Rystad 292:1-2
Rystad 325
Rystad 293:1-2
Rystad 48:1
Rystad 47:1
Rystad 287:1
Rystad 296:1
6482000
Rystad 55:1
6482000
Rystad 290:1
Rystad 290:2
Rystad 290:3
Rystad 46:1
Rystad 291:1
© Lantmäteriverket MS2008/06551
Rystad 272:1
1491000
Figur 2. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet markerat. Skala 1:10 000.
3
Rapportens upplägg
Rapporten inleds med att sammanfatta de olika undersökningarna i kronologisk ordning. Inledningen beskriver på vems uppdrag undersökningarna utförts, vem
som varit kostnadsansvarig för de olika delarna och
vilken arkeolog som utfört arbetet. Områdesbeskrivningen, som följer, är gemensam för alla undersökningarna. Här görs en beskrivning av fornlämningsläget i
närområdet samt beskriver tidigare undersökningar i
närområdet. Ett undantag är slutundersökningen av
slagplatsen (ÖM1), där områdesbeskrivningen ligger
direkt i kapitlet. I kapitlet Naturvetenskapliga analyser
beskrivs vilka analyser som använts som komplement
till de arkeologiska resultaten i fält. För att underlätta
för framtida forskning finns även ett kapitel som
beskriver hur dokumentationsmaterialet och fynden
har registrerats samt var materialet finns idag. Härefter
redovisas de olika underökningarna var och en för sig
under respektive kapitel. Varje undersöknings kapitel
omfattar rubriker som syfte, metod och resultat, fynd,
datering, naturvetenskapliga analyser och en avslutande tolkning av undersökningen. Efter kapitlen för de
respektive undersökningarna finns en sammanfattande
tolkning av resultaten vid Bärstadskogen. Här beskrivs
alla de undersökta fornlämningarna i kronologisk
ordning eftersom lämningar från samma tidsperiod
grävdes vid olika tidpunkter.
Inledning
I stadsdelen Ekängen utförde Östergötlands museum
under perioden 2009 - 2012 två utredningar, en etapp
1 och en etapp 2, två arkeologiska förundersökningar
och två slutundersökningar i och intill fritidshusområdet vid Bärstadskogen inom fastigheterna Bärstadskogen 1:1 och 1:31, Rystad socken. De arkeologiska
insatserna föranleddes av Linköpings kommuns detaljplanearbete för det aktuella området samt Tekniska
Verkens byte av VA-ledningar.
Östergötlands museum utförde 2009, inför detaljplanearbetet, en arkeologisk utredning etapp 1 av ett
större område. Vid utredningen gjordes bedömningen
att två röjningsröseområden (RAÄ 53 & 54) borde
gå vidare till en arkeologisk utredning etapp 2 och
förundersökning.
Vid utredningen etapp 1 år 2009 påträffades också
en inte tidigare känd kvadratisk stensättning (RAÄ
323). Området runt stensättningen förundersöktes
samma år för att få en uppfattning om det fanns fler
dolda fornlämningar i området. Vid undersökningen
kostaterades att stensättningen och en intilliggande
4
stensamling behövde slutundersökas (Björkhager
2009). Vid slutundersökningen av stensättningen år
2010 framkom även en stenålderslämning. Den låg
delvis under stensättningen och bestod av en slagplats
för kvarts. I den södra delen av undersökningsområdet
påträffades även ett mindre härdområde som undersöktes och borttogs.
Samtliga utredningar och undersökningar som ingår
i rapporten utfördes efter beslut från Länsstyrelsen
Östergötland.
Uppdragsgivare och kostnadsansvarig för utredningen etapp 1 och etapp 2, förundersökningen av
RAÄ54 samt borttagandet av den kvadratiska stensättningen var markägaren Jan-Peder Dahlström, Bjärred.
Uppdragsgivare och kostnadsansvarig för borttagandet av stenålderslokalen var Riksantikvarieämbetet.
Ansvarig för utredningen etapp 1 samt rapport var
antikvarie Kjell Svarvar.
För utredningen etapp 2 och förundersökningen
av RAÄ 53 och 54 var Anders Lundberg ansvarig vid
fältarbetet och undertecknad vid rapportarbetet.
För förundersökningen inför bytet av VA-ledningar
2012 var Fredrik Samuelsson ansvarig för fältarbetet
och delar av rapportarbetet.
Ansvarig för de arkeologiska slutundersökningarna
av den kvadratiska stensättningen och stenålderslokalen var undertecknad som även svarar för utformningen av rapporten.
Antikvarie Fredrik Molin vid Riksantikvarieämbetet
har bidragit till rapporten om stenålderslokalen.
Områdesbeskrivning
Det aktuella undersökningsområdet för samlingsrapportens undersökningar ligger på en utskjutande udde
på den södra sidan av Roxen. Höjden över havet
varierar mellan 30 och 50 m över havet. Jordarten
utgörs huvudsakligen av omväxlande lera och morän
med mindre omfattande inslag av berg, mossjord,
svämsediment och sand (SLU).
Undersökningsområdet är rikt på fornlämningar i
form av bland annat gravar och gravfält, boplatslämningar, stensträngar, by-/gårdstomter, fossila åkrar
och lösfynd från stenålder och fram till medeltid. Från
historisk tid finns torplämningar och agrara lämningar
(Feldt 2010).
De aktuella fastigheterna Bärstadskogen 1:1 och
1:31 ingår i ett betydligt större område, som har detaljplanerats av Linköpings kommun inför uppförandet
av nya bostadskvarter. Totalt omfattade utredningsområdet ca 230 000 m2 och är idag till stora delar
6483500
1490800
6483500
1490700
Förundersökning RAÄ 54 (Lundberg 2009)
Rystad 54:1
Förundersökningsområde RAÄ 54 (Lundberg 2009)
6483400
6483400
Slutundersökning RAÄ323 och
RAÄ330 (Björkhager 2010)
Rystad 323
Slutundersökning slagplats ÖM1 och
härdområde ÖM2 (Björkhager 2010)
6483300
6483300
Antikvarisk kontroll VA (Samuelsson 2012)
© Lantmäteriverket MS2008/06551
1490700
Figur 3. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med de aktuella undersökningsområdena markerade.
Skala 1:1200.
1490800
5
bebyggt med fritidsbebyggelse, framförallt i de norra
och västra delarna. De ännu oexploaterade ytorna
utgörs av skogsmark och mindre åkrar.
Det större område som ingår i detaljplanearbetet har
tidigare omfattats av en arkeologisk utredning etapp
1 (Larsson 1994). Ett par mindre ytor av det aktuella
områdets norra och sydöstra delar kom dock inte att
ingå i nämnda utredning. Kompletterade utredningar
i utkanten av det större utredningsområdet har också
under åren genomförts varvid bl a en skålgropslokal,
två möjliga stensättningar och två härdar har påträffats
(Nilsson Pia 2001; Nilsson Per 2001).
Inom det större detaljplaneområdet är två lokaler
registrerade i fornminnesregistret (RAÄ 53 och 54,
Rystad sn). RAÄ 53 utgörs idag av tre borttagna
röjningsrösen. Lämningarna registrerades ursprungligen under 1945 års fornminnesinventering och låg
då direkt norr om brukad åkermark. Röjningsrösena
bortröjdes senare vid byggnation av fritidshusbebyggelse på platsen och området utgörs idag av tomtmark
(FMIS). RAÄ 54 utgörs av ett röjningsröseområde som
vid 1945 års fornminnesinventering omfattade ett ca
400 x 400 m stort område. Under revideringsinventeringen 1980 konstaterades att områdets centrala delar
var bortröjt för fritidshusbebyggelse. Idag kvarstår
endast röjningsröseområdets norra och västra delar
(FMIS).
Delar av röjningsröseområdet RAÄ 54 ingår i det
område som Linköpings kommun vill exploatera. En
antikvarisk kontroll har tidigare genomförts inom RAÄ
54 i samband med förstärkningsarbeten av elnätet
i området. En ca 100 m lång schaktsträcka genom
röjningsröseområdet kontrollerades. Någon fornlämning kom dock inte att beröras av schaktningsarbetet
(Magnusson 2007).
1490000
1492000
Teckenförklaring
Torplägenheter
Nytorpet
Bytomter
Diverse objekt
6484000
6484000
"Bispetorpet"
Torplägenhet
Torplägenhet ("Grimstorpet"?)
"Skattorpet" ?
Nyslätt Gräskjärret
Nybygget
Stallbacken
Enekullen
Stafstendahl
Ryttaretorp
Lilla Ahlelund
Enelyckan
Torplägenhet Smedshemmet
Eklund Lilla Grönhög
Stensätter
Backen "Nyängen" ?
"Torp"
6482000
6482000
Stora Ahlelund
Slipstensgrav
Slipstensgrav
Sandtorpet
Skogstorp - "ett daglönareställe" (bytomt?)
Torplägenhet
1490000
© Lantmäteriverket MS2008/06551
1492000
Figur 4. Kartöverlägg för att se läget på torpbebyggelsen i området (ur Feldt 2010). Skala 1:30 000.
6
I historisk tid ligger undersökningsområdet på utmarken till Bärstad by. Bärstad omnämns första
gången som Baerastadhum år 1385 (SOFI). Kung
Karl Knutsson utfärdar 1453 ett brev på Stockholm
slott där byn omnämns (SOFI). Utmarken finns med
i det historiska kartmaterialet och området beskrivs
enligt storskifteskartan från 1777 som ”skog av tall och
gran” (05-RYS-34). Även vid lagaskiftet 1852 utnyttjas
marken som skogsmark (05-RYS-89) och det gör den
även vid studie av den äldre ekonomiska kartan från
1948 (J133-8F6i49).
De äldsta torpen i området som finns utmärkta i
det historiska kartmaterialet är Stafstensdal och Stallbacken placerade i den södra delen av utredningsområdet. Båda torpen finns med på en karta för delning av
utmark från 1771 på Näsby ägor (D86-21:1). De finns
även med på storskifteskartan från 1777 för Bärstads
ägor (05-RYS-34) och på ägomätningen för Näsby
från 1807 (D86-21:2).
På ägomätningen från 1807 för Näsby tillkommer
ytterligare två torp på Bärstads utmark. Torpen heter
Gräskärret och Granbacken och låg placerade väster
om den nuvarande fritidshusbebyggelsen. Torpet
Granbacken låg inom röjningsröseområdet RAÄ 54
medan det andra torpet låg utanför fornlämningen.
Sammantaget visar de historiska kartorna att det
åtminstone sedan slutet av 1700-talet och fram till
häradskartan finns minst fyra torp i området. Det
kartmaterialet inte visar är hur stor del av utmarken
som torpen utnyttjade till odling.
Naturvetenskapliga analyser
De naturvetenskapliga analyserna omfattades av 14Canalys, makrofossilanalys och osteologi.
Vid slutundersökningen av stensättningen och
stenålderslokalen insamlades kol i anläggningar och för
att användas i daterande syfte. Vid undersökningarna
insamlades även brända ben, som också kan användas
i daterande syfte. För att alla prover skulle dateras från
samma typ av material valdes brända ben ut från några
av anläggningarna och lagren. Innan benproverna
skickades iväg genom gick de en osteologisk analys.
6483200
6483200
1490800
© Lantmäteriverket MS2008/06551
1490800
Figur 5. Utsnitt ur 1807 års ägoinmätning. Skala 1:4000.
7
Proverna analyserades sedan av Ångströmlaboratoriet
i Uppsala.
Det brända benmaterialet som påträffades på undersökningsområdet; i stensättningens gravgömma, i
härdanläggningarna samt funna spridda över undersökningsytan analyserades av Östergötlands museums
osteolog Petter Nyberg (appendix 2).
Prover för makrofossil togs i de flesta av härdanläggningarna funna vid de olika undersökningarna,
men endast en analyserades. Analysen utfördes av
Mats Regnell på Stockholms Universitet.
Förvaring av
dokumentationsmaterial och fynd
Den skriftliga och digitala dokumentationen samt
fynden från undersökningarna har registrerats och
behandlats i det arkeologiska informationssystemet
Intrasis. Fynden förvaras i Östergötlands museums
magasin i avvaktan på slutgiltig fyndfördelning under
accessionsnummer C4522 (dnr 479/09, 32/10 och
340/10). Det skriftliga dokumentationsmaterialet såsom ritningar och blanketter förvaras i Östergötlands
museums arkiv. Det digitala materialet i form av foton
och mätfiler förvaras på museets server.
Arkeologisk utredning etapp 1
När kommunens detaljplanearbete för Bärstadskogsområdet påbörjades 2009 fanns en grund i resultat och
åtgärdsförslag från en arkeologisk utredning, etapp 1
utförd av Riksantikvarieämbetet 1994 (Larsson 1994)
och från de två fornminnesinventeringar som skett i
området under åren 1945 samt 1980.
Efter beslut från Länsstyrelsen Östergötland skulle
fornlämning RAÄ 54, Rystad socken, komma att
1490500
1491000
Teckenförklaring
Utredningsområde 2009
6483500
Fornlämning
Fornlämning
(
!
(
!
ÖLM 1
6483500
Utredningsområde 1994
Rystad 54:1
6483000
6483000
Rystad 53:1-3
© Lantmäteriverket MS2008/06551
1490500
Figur 6. Karta med de tidigare utredningarna markerade. Skala 1:7500.
8
1491000
beröras av en arkeologisk förundersökning. Men då
kartstudier visade att det aktuella planområdes gränser inte till fullo samstämde med det tidigare aktuella
arkeologiska utredningsområdet från år 1994, kom
en istället en kompletterande arkeologisk utredning,
etapp 1 att genomföras innan den arkeologiska förundersökningen av RAÄ 54 vidtog (se kap Arkeologisk
utredning etapp 2 samt förundersökning av röjningsröseområdena RAÄ 53 och 54). Områdesgränserna
avvek på två ställen, i norr bland fritidsbebyggelsen och
i sydöst (se figur 6). Den arkeologiska utredningens
fältarbete utfördes 2009 av antikvarierna Kjell Svarvar
och Anders Persson vid Östergötlands museum.
presumtiva lägen för fornlämningar lokaliseras inom
utredningsområdet.
Eventuella lämningar som påträffades vid utredningen skulle dokumenteras avseende typ och utbredning. Utredningens resultat skulle ligga till grund för
länsstyrelsens fortsatta bedömningar i ärendet, samt
utgöra ett underlag för uppdragsgivarens planeringsarbete vid framtida exploatering. Utredningen skulle
ge förslag på vidare antikvariska åtgärder på de platser
där fornlämning eller möjlig fornlämning var belägen
inför exploatering.
Metod och dokumentation
Syfte
Syftet med den arkeologiska utredningen var att ge
en bild av de kända forn- och kulturlämningarnas
karaktär och belägenhet samt påvisa eventuella tidigare ej kända forn- och kulturlämningar inom aktuellt
utredningsområde. Utöver detta skulle eventuella
Utredningen inleddes med en kart- och arkivgenomgång. Därefter genomfördes en fältinventering inom
de två partier av området som inte hade utretts år 1994.
Inom övriga delar av området genomfördes endast
en översiktlig besiktning. Lämningar som påträffades
dokumenterades genom upprättande av beskrivning
i enlighet med Riksantikvarieämbetets praxis samt
lägesbestämdes med GPS-inmätning. I denna del av
Figur 7. Den under utredningen påträffade kvadratiska stensättningen (RAÄ 323), sedd från nordöst. Foto
Kjell Svarvar, Östergötlands museum.
9
föreliggande rapport redovisas påträffad lämning efter
preliminär nummerserie (ÖLM-nr).
De forn- och kulturlämningslokaler (RAÄ- och
ÖLM-nummer) som tas upp i nedanstående sammanställning är alla helt eller delvis belägna inom
gällande utredningsområde. De tidigare registrerade
lämningarna (RAÄ-nr) inom utredningsområdet besiktigades vid fältinventeringen för att kontrollera dess
status och kondition. De forn- och kulturlämningar
som påträffades under utredningen inrapporterades
till Riksantikvarieämbetets digitala fornminnesregister
FMIS efter avslutat fältarbete.
Resultat
Övervägande delen av det mindre område i norr som
inte omfattats av den under 1990-talet genomförda
utredningen utgjordes av fritidsbebyggelse. I anslutning till det tidigare kända röjningsröseområdet RAÄ
54 fanns dock ett mindre område som inte styckats
av och bebyggts. Vid inventeringstillfället kunde konstateras att det även inom detta område låg spridda
röjningsrösen. Dessa gav ett relativt sent intryck.
På krönet av den mindre moränrygg som utgjorde
detta obebyggda mindre område påträffades vid
Obj id
RAÄ 53:1
RAÄ 53:2
RAÄ 53:3
RAÄ 54
ÖLM 1
inventeringstillfället en ensamliggande kvadratisk
stensättning (ÖLM1, senare RAÄ 323). I närområdet
till denna iakttogs en del sentida röjningsrösen och
området söder om graven utgjordes av ett tidigare
uppodlat område som anslöt till vägsträckning i söder
(RAÄ 54). Inga presumtiva boplatslägen påträffades.
Stensättningen var 6 x 6 m stor och 0,3 - 0,4 m hög
och hade en fyllning av 0,3 - 0,5 m stora stenar. Den
uppvisade konstruktionsdetaljer i form av en delvis
bevarad kantkedja i norr och väster och kvarstående
hörnstenar i nordväst och sydväst (se figur 7 och 8).
Den fasta fornlämningen erhöll fornlämningsnummer RAÄ 323, Rystad socken, efter genomförd arkeologisk utredning. Då det bedömdes som en uppenbar
risk att ytterligare fornlämningar, ej synliga ovan mark,
kunde finnas i närområdet kring stensättningen föreslogs att en arkeologisk förundersökning skulle utföras.
Utöver den påträffade fasta fornlämningen iakttogs
inget av arkeologiskt intresse inom utredningsområdet. Efter avslutad arkeologisk utredning bedömdes
sålunda att delar av röjningsröseområdet RAÄ 54 och
fornlämningsområdet till stensättningen RAÄ 323
skulle omfattas av arkeologiska förundersökningar.
Förundersökningen intill RAÄ 323 genomfördes
under hösten 2009 (Björkhager 2009).
Lämningstyp
Beskrivningsord Antikvarisk
Åtgärdsförslag Kommentar
bedömning
Fornlämningslik- StensättningslikÖvrig kulturhis- Ingen åtgärd
Bedömt som troligt röjningsnande lämning
nande lämning
torisk lämning
röse vid 1945 års inventering.
Konstaterat vara borttaget
vid 1980 års inventering.
Stensättning
Stensättning (?)
Övrig kulturhis- Ingen åtgärd
Bedömt som troligt röjningstorisk lämning
röse vid 1945 års inventering.
Konstaterat vara borttaget
vid 1980 års inventering.
Stensättning
Stensättning (?)
Övrig kulturhis- Ingen åtgärd
Bedömt som troligt röjningstorisk lämning
röse vid 1945 års inventering.
Konstaterat vara borttaget
vid 1980 års inventering.
Fossil åker
Område med röj- Övrig kulturhis- Arkeologisk för- Bevarad mindre del av röjningsrösen
torisk lämning undersökning
ningsröseområde som vid
1945 års inventering var ca
400 x 400 m stort.
Stensättning
Fast fornlämArkeologisk förning
undersökning
Figur 8. Tabell som visar samtliga RAÄ- och ÖLM-nummer inom utredningsområdet samt åtgärdsförslag
vid exploatering.
10
Arkeologisk utredning etapp 2
samt förundersökning av röjningsröseområdena RAÄ 53 och RAÄ 54
Den arkeologiska utredningen och förundersökningen
utfördes inom röjningsröseområdet RAÄ 54 och de
tre röjningsrösen som utgjorde RAÄ 53. Röjningsrösena och större delen av röjningsröseområdet RAÄ
54 förstördes till stora delar då fritidshusbebyggelsen
som nu dominerar det aktuella området uppfördes.
Anledningen till undersökningarna var kommunens
detaljplanearbete och arbetet i fält utfördes av Östergötlands museum 2009 under ledning av antikvarie
Anders Lundberg.
Syfte och frågeställning
Syftet med den arkeologiska förundersökningen var
att fastställa den kända fornlämningens omfattning,
karaktär och ålder samt potential för eventuell vidare
undersökning.
Förundersökningens resultat låg till grund för länsstyrelsens fortsatta bedömningar i ärendet. Nedan
presenteras ett par centrala frågeställningar som var
kopplade till det aktuella undersökningsområdet:
•
Finns det ytterligare bevarade spår av historisk/
förhistorisk aktivitet inom det aktuella detaljplaneområdet utöver det som är känt sedan tidigare?
•
Vad representerar spåren efter röjning som kan
iakttas inom RAÄ 54? Hur kan detta område
tolkas?
Metod och dokumentation
Den arkeologiska utredningen och förundersökningen
genomfördes i form av sökschaktning inom RAÄ 53
och 54. De röjningsrösen som berördes av exploateringen mättes in med RTK-GPS och fotograferades.
Vid utredningen drogs sökschakt inom RAÄ 53 och
vid förundersökningen drogs schakt inom tomten
för den nyupptäckta kvadratiska stensättningen RAÄ
323 och vid vändplanen för Bärstadskogsvägen inför
tomtavstyckning. Dessa tomter låg inom RAÄ 54.
Resultat
De aktuella undersökningsområdena inom fritidshusområdet var på tomten intill stensättningen ca 1 100 m2
stort och det andra området vid vändplatsen var 2 300
m2 stort. Området intill RAÄ 53 var ca 1 100 m2 stort.
Tomten intill den kvadratiska stensättningen (RAÄ
323) var till största delen flack och begränsades i väster
av en höjdrygg i nordsydlig riktning där stensättningen
var belägen. Undersökningsområdet utgjordes av äldre
odlingsmark med flera mindre röjningsrösen. Odlingsmarken kunde inte avgränsas inom exploateringsområdet genom exempelvis diken utan har fortsatt in på
de angränsande tomterna, som är idag bebyggda med
sommarstugor och tillhörande trädgårdar. Ett tiotal
schakt grävdes dels i åkermarken och genom flera av
röjningsrösena. Schakten hade en bredd av ca 1,2 m
och ett generellt schaktdjup på ca 0,2 m. I åkerytan
utgjordes lagerbilden överst av ett tunt lager med
förna och därunder sandblandad mylla. Undergrunden
utgjordes av fin sand och övergick till grövre grus upp
mot höjden med den kvadratiska stensättningen.
Röjningsrösena var fyra till antalet (A6000, A6009,
A6019 och A6031). De hade en varierande storlek
mellan 1 och 4,5 m i diameter och en höjd av 0,2 - 0,3
m. Stenmaterialet var 0,1 - 0, 5 m med ett undre lager
av främst större stenar från den första röjningen av
marken medan det övre lagret utgjordes mestadels
av mindre 0,1 - 0,2 m stora stenar och som troligtvis
tillkommit kontinuerligt under odlingsytans hela brukningsperiod. Tre av rösena låg på den plana odlingsytan
medan A6009 låg uppkastat på kanten mot den i väster
liggande höjdryggen. I det största röset (A6019), som
hade upp till tre skikt med 0,20 - 0,45 m stora stenar,
påträffades yngre rödgods både i stenpackningens
övre del och ned mot dess botten, mot den vidtagande
moränen. Alldeles ovan moränen fanns ett tunt grusigt
lager, som tolkats som ursprunglig markyta. I toppen
av anläggningen fanns även bitar av äldre eldfast tegel
och buteljglas. Fynden tillvaratogs inte.
Vid vändplanen var marken låglänt och det fanns
flera vattenfyllda sänkor, något som gjorde att frekvensen av odlingsrösen inte var speciellt högt i denna
del av fornlämningsområdet. Inom tomterna vid
vändplanen drogs schakt men inga fornlämningar påträffades. Vid utredningen etapp 2 intill RAÄ 53 söder
om fritidshusbebyggelsen drogs sökschakt i åkerytan
men inga fornlämningar framkom.
Tolkning
Vid studie av det historiska kartmaterialet framkom
att de äldsta torpen i området benämns Stafstensdal
och Stallbacken och var placerade i den södra delen
av utredningsområdet. Båda torpen finns utmarkerade
på en karta för delning av utmark från 1771 på Näsby
ägor (D86-21:1). De finns även med på storskifteskartan från 1777 för Bärstads ägor (05-RYS-34) och
11
på ägomätningen för Näsby från 1807 (D86-21:2).
På 1807 års karta tillkommer ytterligare två torp på
Bärstads utmark. Torpen benämns Gräskärret och
Granbacken och låg placerade väster om den nuvarande fritidshusbebyggelsen. Granbacken låg inom
röjningsröseområdet RAÄ 54 medan Gräskärret låg
utanför fornlämningen. Sammantaget visar de historiska kartorna att det sedan början av 1800-talet och
fram till häradskartan 1868-77 (J112-55-23) finns minst
fyra torp i området. Det som saknas i kartmaterialet
är hur stor del av utmarken som torpen utnyttjade till
odling, men med en sådan hög frekvens torp inom ett
begränsat område och under minst en hundraårsperiod
borde ett större område ha röjts till odling.
RAÄ 54 utgjorde, innan fritidshusbebyggelsen
anlades mitt i fornlämningen, ett betydande område. Vid undersökningen av röjningsröseområdet
RAÄ 54 framkom att rösena inte var övertorvade.
1490500
Stenpackningarna innehöll enbart sten utan jordinblandning. Packningarna utgjordes i flera fall av större
stenar i botten och ett lager med små odlingsstenar i
toppen. Det tyder på att rösena ursprungligen lagts
upp vid röjning av området och att de sedan övergått
till att omfatta mindre odlingsstenar som kastats upp
i samband med brukningen av åkerytan. Rösena innehöll i enstaka fall recenta fynd som dock mestadels
var koncentrerade till toppen av anläggningarna. Vid
sökschaktningen påträffades inga kritpipor, vilket
är vanligt förekommande i kontexter från 1600 1800-talen. På de historiska kartorna framkommer
att området utgör Bärstads utmark och från slutet av
1700-talet och framåt benämns området som skog,
vilket namnet Bärstadskogen med all tydlighet också
visar. Trots benämningen kan utmarken ha haft andra
användningsområden såsom till odling. Ett tecken på
det är att det i mitten av 1700-talet finns en beskrivning
1491000
Rystad 323
Rystad 54:1
Förundersökningsområde (Lundberg 2009)
6483000
6483000
Rystad 53:1-3
Utredningsområde (Lundberg 2009)
© Lantmäteriverket MS2008/06551
1490500
1491000
Figur 9. Utdrag ur Fastighetskartan med 2009 års undersökningsområden markerade. Skala 1:5000.
12
av kyrkoherde Hans Hederström där han anger att
Näsby socken i stort sett helt saknade skog (Hederström 1917). Den arkeologiska undersökningen visar
således att röjningsröseområdet RAÄ 54 mycket väl
skulle kunna motsvara odlingsmarken för de fyra
torpen. Röjningsrösenas utformning och fynden som
påträffats intill lämningarna visar att det inte finns
något som motsäger en datering till 1700 - 1800-tal.
Figur 10. Röjningsröse A6000 i förgrunden.
1490700
1490800
Förundersökningsområde (Lundberg 2009)
6483400
6483400
Rystad 54:1
Rystad 323
Rystad 330
6009 6000
6019
6031
Förundersökningsområde (Lundberg 2009)
© Lantmäteriverket MS2008/06551
1490700
1490800
Figur 11. Utdrag ur Fastighetskartan med de fyra röjningsrösena markerade. Dessutom är röjningsröset
RAÄ 330 från undersökningen av RAÄ 323 markerat. Skala 1:1200.
13
sydsydost om den kvadratiska stensättningen. Den
eventuella anläggningen var synlig i markytan som en
stenpackning med mittblock och ställvis antydan till
kantkedja. Anläggningen hade delvis övertäckts med
mindre odlingsstenar som var synliga i markytan. Vid
schaktningen visade det sig att stenmaterialet i den
uppkastade odlingsstenen och den underliggande
stenpackningen var likartat, vilket medförde att tolkningen av vad som var odlingssten och vad som var
en eventuell stenpackning var svår att avgöra. De övre
stenarna låg något lösare, medan den undre stenpackningen var tät och utan inblandning av mylla (ibid).
Det förekommer att förhistoriska gravar har överlagrats med sten i samband med odling under historisk
tid. I detta fall har inte pålagringen av sten i ett senare
odlingsskede varit så omfattande. Det gick dock inte
att utesluta att anläggningen utgjorde ett odlingsröse
med olika brukningsfaser. För att få en säker bedömning av anläggningen krävdes ett väsentligt ingrepp
i anläggningen, vilket inte ansågs motiverat inom
förundersökningen (ibid).
Ett mindre, grunt schakt drogs även i den fyrsidiga
stensättningens södra del. I denna del var stenpackningen urplockad och schaktet lades därför innanför
kantkedjan för att göra ett så litet ingrepp som möjligt.
Arkeologisk slutundersökning
av stensättning RAÄ 323
Den arkeologiska slutundersökningen av den kvadratiska stensättningen (RAÄ 323), utfördes av
Östergötlands museum våren 2010 under ledning
av undertecknad och omfattade en yta av ca 140 m2.
Stensättningen påträffades vid den av museet utförda
utredningen etapp 1 år 2009 (se föregående kapitel)
och området kring stensättningen förundersöktes
hösten 2009 (Björkhager 2009).
Kort sammanfattning av förundersökningen
av den kvadratiska stensättningen RAÄ 323
och den möjliga stensättningen RAÄ 330
Förundersökningen intill den kvadratiska stensättningen hade som syfte att konstatera om det fanns
ytterligare gravar dolda under markytan intill anläggningen (Björkhager 2009).
Vid förundersökningen drogs sex sökschakt, vilka
totalt omfattade en yta av ca 36 m2. Marken utgjordes
av mycket stenig morän, vilket var en försvårande
omständighet vid bedömningarna av anläggningarna.
I schakten framkom en osäker stensättning (A1000)
1490700
1490800
6483400
6483400
Rystad 54:1
Rystad 323
Rystad 330
© Lantmäteriverket MS2008/06551
1490700
1490800
Figur 12. Utdrag ur Fastighetskartan med RAÄ 323 (A2198) och RAÄ 330 (A1000) markerade.
Skala 1:12000.
14
Själva kantkedjan berördes alltså inte av schaktningen.
I ytan påträffades enstaka bitar recent tegel från 1700 1800-tal, från den tid då området var uppodlat. I schaktet framkom sand och enstaka mindre stenar (ibid).
I den västra delen av den aktuella fastigheten framkom i kanten av fastighetsgränsen flera mindre ansamlingar med odlingssten som var knappt urskiljbara
i markytan. Odlingsstenen tolkades som lämningar
efter röjning vid anläggandet av en trädgård på den
intilliggande fastigheten (ibid).
Syfte
Den särskilda undersökningen syftade till att den
kvadratiska stensättningen RAÄ 323 (A2198) och dess
närområde samt den möjliga stensättningen RAÄ 330
(A1000) östsydöst om A2198 skulle undersökas och
dokumenteras i sin helhet och därefter borttagas från
exploateringsområdet.
Länsstyrelsen bedömde att den arkeologiska undersökningen kunde bidra till att skapa meningsfull
kunskap om området och dess förflutna. Den särskilda
undersökningen skulle ha en hög ambitionsnivå och
ge meningsfull kunskap som hade relevans för såväl
myndigheter, forskning och allmänhet.
Den arkeologiska slutundersökningen skulle, enligt
länsstyrelsens kravspecifikation, kunna ge svar på och
om möjligt klargöra vad fornlämningarna hade för
karaktär, utbredning och datering.
Metod och dokumentation
Undersökningen startade med att träden som stod i
anläggningen och i dess absoluta närhet avverkades.
Därefter följde avbaning av förnan, vilket skedde med
hjälp av en mindre grävmaskin. Artefakter i ploglagret
samlades in för hand och mättes in med totalstation. Efter avbaningen handrensades stensättningen
(A2198) och den intilliggande stensamlingen (A1000).
Anläggningarna mättes in och fotograferas innan undersökning av dem påbörjades.
Stensättningen kunde inte fotograferas i lod eftersom den låg oåtkomlig i skogsmark, vilket gjorde att
en personlyft inte kunde ta sig fram. Anläggningen
Figur 13. Stensättningen RAÄ 323 efter rensning.
15
snedfotades istället från en stege ställd mot ett träd.
För att kunna dokumentera stensättningen i plan gjordes en metodutveckling. Det innebar att några större
stenar i stensättningen mättes in med totalstation. I
datorn gjordes ett rutnät om 0,2 x 0,2 m över platsen
för stensättningen och därefter skrevs planen ut på
papper i skala 1:20. Den utskrivna planen användes
i fält som ett underlag, en ritram i pappersform, vid
dokumentationen av stenpackningen. Med de digitaliserade stenarna som riktmärken var det inte svårt att
fylla på med övriga stenar i packningen. Ritningarna
rektifierades sedan så att stenpackningen kunde digitaliseras. Detta förfarande medförde att varje enskild
sten i ett tolkat arkeologiskt objekt inte behövde mätas
in med totalstation.
Graven och övriga anläggningar dokumenterades
alltså genom en kombination av digital inmätning
med totalstation, fotografering och handritning. Den
digitala inmätningen användes för upprättande av
översiktsplan och profilritningen utfördes för hand.
Den skriftliga dokumentationen utfördes med hjälp
av beskrivande blanketter, en separat för gravar och
en för övriga arkeologiska objekt. Den skriftliga och
grafiska dokumentationen registrerades och behandlas
i det arkeologiska informationssystemet Intrasis.
När plandokumentationen färdigställts lades en
korsprofil över stensättningen i nord/sydlig respektive
väst/östlig riktning och delade in anläggningen i fyra
kvadranter: NV, NÖ, SV och SO. Efter undersökning
av kvadranterna dokumenterades korsprofilens södra
och östra sidor genom handritning. I de respektive
kvadranterna undersöktes den jord och stenblandade
fyllningen för hand ned till undergrunden. De större
stenarna som fanns i packningen lyftes dock bort
med hjälp av en grävmaskin. På så sätt undersöktes
stenpackningen noggrant för att kunna hitta eventuella malstenslöpare och underliggare bland stenarna i
stenpackningen.
Resultat
Den kvadratiska stensättningen RAÄ 323 bestod av
en kantkedja av större stenar. Anläggningen var på
flera ställen störd av träd som trängt undan stenarna i
1490735
1490750
Stensättning RAÄ 323
6483395
6483395
Röjningsröse RAÄ 330
Brandgrop A3614
1490735
1490750
Figur 14. Plan över A2198 (RAÄ 323), A1000 (RAÄ 330) och A3614. Skala 1:150.
16
packningen. Innanför kantkedjan fanns en sten- och
jordblandad fyllning. Stenarna hade en storlek på 0,1 1,2 m varav de mindre låg i intervallet 0,1 - 0,3 m och
de större i intervallet 0,5 - 1,2 m. De större stenarna
var placerade i bottnen av packningen och ovanpå
dessa fanns de mindre stenarna blandade med jorden.
Stenpackningen var tätast i den norra delen av anläggningen med en mäktighet på ca 0,25 m. I centrum av
stensättningen fanns ett större stenblock (1,1 x 1,3 m)
och det var intill detta som en gravgömma förväntades framträda, men ingen gravgömma framkom intill
mittblocket. Den påträffades istället i anläggningens
sydvästra del, delvis under kantkedjan. Den framträdde
under fyllningen som en sotig mörkfärgning med fynd
av enstaka brända ben i ytan. Vid undersökningen
av anläggningen framkom en brandgrop (A3614)
direkt under stenpackningen. Brandgropen hade en
storlek på 1,6 m i diameter. Vid profilgrävning visade
sig dock anläggningen smalnade av mot bottnen av
anläggningen till en diameter på 1 m. Anläggningen
hade ett djup på 0,44 m. Fyllningen var tvåskiktad
med ett övre lager av gråbrun grusig sand med några
0,2 - 0,4 m stora stenar i ytan och en mindre mängd
brända ben. Det undre lagret av fyllningen utgjordes av
sotig grusig sand med kol och ett mindre antal större
stenar 0,25 - 0,30 m stora. Fynden i det undre lagret
utgjordes av brända ben som var spridda i fyllningen,
till synes utan någon direkt koncentration. Allt material
i brandgropen togs in i hinkar och vattensållades på
inne på museet.
I stensättningens sten- och jordblandade fyllning
påträffades vid undersökning av kvadranterna ett
flertal fynd av slagen kvarts. De utgjorde spår av en
slagplats för kvarts som överlagrats av stensättningen
(ÖM1). Undersökningen av slagplatsen redovisas i
kapitlet Arkeologisk slutundersökning av slagplats
för kvarts ÖM1.
Den möjliga stensättningen RAÄ 330 (A1000) intill
den kvadratiska stensättningen undersöktes precis på
samma sätt som den intilliggande anläggningen. Efter
avtorvning och rensning snedfotades den varefter
den plandokumenterades genom en kombination
av inmätning och handritning. En profil lades över
stensamlingen och vid undersökningen framkom att
6483400
1490750
6483400
1490740
3758
5613
5662
5522
6483390
3728
6483390
2198
Teckenförklaring
Nedgrävning
Härdar
Schakt
1490740
1490750
Figur 15. Plan över de anläggningar som överlagrades av A2198. Skala 1:150.
17
Figur 16. Röjningsröset RAÄ 330 efter rensning.
Figur 17. Undersökning av brandgropen A3614.
18
Figur 18. Rensning av grop (A3758) med fynd av kvarts och brända ben.
Figur 19. Framrensning av en koncentration av slagen kvarts (F3600) under stensättningens kantkedja.
19
anläggningen inte var en stensättning utan ett röjningsröse med samma uppbyggnad som de intilliggande
röjningsrösena (A6000, A6009, A6019 och A6031)
(se kapitel om antikvarisk kontroll för VA-ledningar).
Inga ytterligare åtgärder vidtogs därför.
Vid undersökningen påträffades även andra anläggningar som inte hörde till stensättningens kontext. Det
var tre härdar (A3728, A5522 och A5613) och två
gropar (A3728 och A5662). Härden A3728 påträffades
i den sydöstra kanten av stensättningen. Anläggningen
var svagt sotig i ytan, men vid undersökning framkom
en svart, fet, sotig fyllning av silt med innehåll av skärvsten. Intill stensättningens mittsten påträffades en härd
A5522 med ett innehåll av svart sotig och grusig mo
med stora kolbitar. A5613 låg till största delen utanför
stensättningen i dess nordvästra del och kunde inte
undersökas i sin helhet eftersom den till största delen
låg dold under en stor tallstubbe. Den hade dock ett
innehåll av svartbrun sotig grusig mo och rikligt med
0,05 - 0,10 m stora stenar, varav enstaka skärviga. I
fyllningen fanns även fynd av brända djurben (F165).
De två groparna var placerade i stensättningens
nordöstra kant och det var endast A3758 som delvis
täcktes av stenpackningen. Groparna uppträdde först
genom fyndet av en mängd brända ben inom ett begränsat område. Vid en noggrannare undersökning
framkom dock att benen låg i en 0,2 m djup grop
tillsammans med några bitar bearbetad kvarts (F48
och F49). Den betydligt mindre gropen A5662 hade
ett innehåll av mörkbrun mo med enstaka skärvstenar
och fynd av keramik (F206) och brända ben (F179).
Vid undersökning av stensättningen framkom
bitar av bearbetad kvarts. Den bearbetade kvartsen
var spridd över hela anläggningen i stensättningens
jord- och stenblandade fyllning samt i en koncentration under stenpackningens nordöstra kvadrant.
Fyndkoncentrationen påträffades vid rensning och
var till en början begränsad till ett område alldeles
utanför kantkedjan, men vid närmare undersökning
visade det sig att den fortsatte innanför densamma.
Förklaringen till kvartsförekomsten i stensättningens
fyllning och i dess botten är att stensättningen anlagts
på en slagplats för kvarts. När man vid anläggandet
av stensättningen behövde jord till fyllningen tog man
jord från närområdet som då innehöll kvartsavslag från
slagplatsen. Kvartsen beskrivs inte närmare här utan
under kapitlet om slagplatsens fynd.
20
Fynd
Vid undersökningen påträffades en mängd fynd. Den
största fyndkategorin var den slagna kvartsen som hör
till en slagplats från mesolitikum. Endast några få av
fynden kan kopplas till stensättningen såsom de brända
benen från brandgropen (A3614), ett mindre antal bitar
keramik (F155 och F206) och några bitar harts (F156).
Keramiken utgjordes av tre bitar fördelade på två
fyndposter. Den ena (F155) påträffades vid undersökning av stensättningens sten- och jordfyllning i den
sydvästra kvadranten intill gravgömman (A3614). Den
andra fyndposten (F206) framkom i gropen A5662
i utkanten av stensättningens nordöstra kvadrant.
Hartsbitarna (F156) påträffades vid undersökning av
stensättningens sydöstra kvadrant.
Osteologisk analys
De brända benen påträffades i gravgömman (A3614)
och hade en totalvikt av 214,8 gram. Skelettfragmenten var vita i färgen vilket tyder på att förbränningstemperaturen varit mellan 700 och 1100 grader. Av
totalvikten kunde 53,4 gram bestämmas till människa,
men materialet möjliggjorde varken ålders- eller könsbedömning. Ett av de brända benen kunde bestämmas
till djur, men inte närmare än till någon typ av däggdjur
(Nyberg, Appendix 2).
Datering
Stensättningen i sig är svår att datera. Den brandgrop
som påträffades i anläggningens sydvästra del daterades genom 14C-analys av ett bränt ben till 1930 - 1740
f Kr (2 sigma, Ua-41540) d v s övergången mellan
senneolitikum och äldre bronsålder. Vid en studie av
fyrsidiga och kvadratiska stensättningar i Halland och
Småland fann man att dateringarna spände från yngre
bronsålder fram till yngre järnålder (Carlie 1994). För
att komma till klarhet med dateringen skickades ytterligare ett bränt ben från brandgropen för analys, vilket
gav en datering till övergången mellan yngre bronsålder
och förromersk järnålder (760 - 410 f Kr 2 sigma,
Ua-43155). Denna datering stämmer bättre in i anläggningskontexten vid stensättningen. Till saken hör att
stensättningen överlagrar en härd (A3728) varifrån ben
daterats från 1050 - 850 f Kr (2 sigma, Ua-41537) d v
s övergången mellan äldre och yngre bronsålder. Dateringarna visar att härden tillkommit före anläggandet
av stensättningen och de två sistnämnda dateringarna.
Under rubriken sammanfattande tolkning sätts stensättningen in i ett större perspektiv som ytterligare
stärker stensättningens datering till yngre bronsålder.
Sammanfattning och tolkning
Kvadratiska stensättningar påträffas dels på gravfält,
dels ensamma eller i små grupper på höjdsträckningar
i utmarkerna. Denna typ av stensättning kan vara av
avsevärd storlek och det är inte ovanligt att de saknar
oidentifierbara gravgömmor (FMIS; Carlie 1994).
Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]
Ua-41540 : 3518±31BP
Radiocarbon determination
3800BP
68.2% probability
1900BC (16.8%) 1860BC
1850BC (51.4%) 1770BC
95.4% probability
1930BC (95.4%) 1740BC
3700BP
3600BP
3500BP
3400BP
3300BP
2200CalBC
2000CalBC
1800CalBC
1600CalBC
Calibrated date
Radiocarbon determination
Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]
Ua-43155 : 2460±31BP
2700BP
68.2% probability
750BC (25.1%) 680BC
670BC (10.0%) 630BC
600BC (28.7%) 500BC
440BC ( 4.5%) 420BC
95.4% probability
760BC (26.2%) 680BC
670BC (69.2%) 410BC
2600BP
2500BP
2400BP
2300BP
2200BP
900CalBC
700CalBC
500CalBC
300CalBC
800CalBC
600CalBC
400CalBC
Calibrated date
Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]
Radiocarbon determination
Ua-41537 : 2810±31BP
68.2% probability
1005BC (68.2%) 920BC
95.4% probability
1050BC (94.2%) 890BC
870BC ( 1.2%) 850BC
3000BP
2900BP
2800BP
2700BP
2600BP
2500BP
1400CalBC
1200CalBC
1000CalBC
Calibrated date
Figur 20. Kalibrerade 14C-dateringar.
800CalBC
I Östergötland finns det ungefär 1645 fornlämningslokaler med kvadratiska stensättningar, men inom varje
lokal kan det finnas flera kvadratiska stensättningar
så antalet stensättningar är i verkligheten betydligt
fler än 1645 (FMIS). Om man i FMIS snävar in
sökandet ytterligare till endast undersökta och borttagna kvadratiska stensättningar som ligger ensamma
eller i gravgrupp, alltså inte på gravfält, kvarstår 25
fornlämningslokaler. I samband med rapportarbetet
har en mindre, mycket översiktlig, genomgång utförts
av de undersökta ensamma eller i gravgrupp liggande
kvadratiska stensättningarna som finns registrerade i
FMIS. Det innebär att studien omfattar 27 kvadratiska eller fyrsidiga stensättningar (FMIS). Det finns
inte rapporter på alla dessa undersökta gravar utan
studien omfattar ett material bestående av allt från
undersökningsrapporter och uppgifter i Arkeologi
i Sverige till uppgifter från FMIS. En förklaring till
detta förhållande är att de flesta av undersökningarna
utfördes under 1950- och 1970-talen.
Vid studien jämfördes de kvadratiska stensättningarnas storlek, konstruktion, typ av gravgömma, fynd
och datering. De hade en sida på 5 till 10 m. Alla hade
kantkedjor som var uppförda av grova meterstora
stenar och ibland var stenarna lagda med den rakaste
sidan vänd utåt som t ex stensättningen RAÄ 200 vid
Fillinge storgård i Bankekinds sn (Fernholm 1979).
Stenmaterialet i fyllningarna var ofta tvåskiktat. Det
undre lagret utgjordes av ett grovt stenmaterial, med
stenar på runt en meter i diameter och ovanpå detta
lager fanns en småstenspackning av decimeterstora
stenar. I flera fall talas i de äldre rapporterna om att
stensättningarna ska ha haft ett bräm av stenar utanför
kantkedjan såsom vid den fyrsidiga stensättningen
RAÄ 6 vid Dragestad i Veta sn (Ullén 1983).
De kvadratiska stensättningarna i studien saknade
ofta gravgömma trots att intilliggande anläggningar
hade tydliga gravgömmor. Vid RAÄ 33 inom fastigheten Eggeby 4:1 i Skärkinds sn undersöktes inför motorvägsbygget på 1970-talet en rund och en kvadratisk
stensättning. Den kvadratiska stensättningen hade en
fyllning av grovt stenmaterial och var försedd med en
kantkedja men den saknade gravgömma. Den runda
anläggningen däremot hade en undre stenpackning
med en förmodad skelettgrav i vilken det påträffades
en pärla och keramik. Intilliggande klumpstensgravar
innehöll brända ben (Nilsson, C 1970b). I flera av de
kvadratiska stensättningarna i studien förekommer
spridda brända ben i fyllningen som inte hör till någon
samlad gravgömma. Bland de äldre undersökningarna
finns det endast ett exempel på en osteologisk analys
av det brända benmaterialet. Det är från undersökningen av RAÄ 111, vid Bleckenstad i Ekeby sn.
21
I anläggningen fanns spridda brända ben med en vikt
av 180 gram. Av dessa kunde 80 gram bestämmas
till art och samtliga var djurben av svin förutom ett
tandfragment från nötboskap (Anttila 1985), alltså
inga mänskliga ben.
I vissa kvadratiska stensättningar förekommer
gravgömmor såsom vid Bäckeby i Skärkinds sn, där
undersöktes en stensättning som centralt under stenpackningen hade en kistkonstruktion av kantställda
stenar och med stensatt botten. Den innehöll brända
ben och kol. I kistans södra del framkom en hartstätningsring. Ingen osteologisk bedömning gjordes av de
brända benen (Nilsson, C 1971b).
Fynden i de kvadratiska stensättningarna är varierat
men vanligast förekommande är keramik, bränd lera,
brända ben och järnföremål (bland annat knivar).
Keramiken varierar i mängd från ett par bitar till flera
kilo. Ett exempel på en undersökning där en riklig
mängd keramik påträffades är ovan nämnda undersökning av RAÄ 111 vid Bleckenstad i Ekeby sn där man
i en stensättning med en sida på 10x10 m och med en
stenpackning av 0,50 - 0,80 m stora stenar påträffade
ca 4 kg keramik på olika nivåer i fyllningen. Det intressanta är att skärvorna tillhör samma kärl som varit
tunnformat med svagt inåtböjd och rundad kant och
haft en mynningsdiameter på ca 0,4 m (Anttila 1985).
En stensättning (RAÄ 17) med en liknande fynduppsättning undersöktes inom fastigheten Tokarp
1:1 i Kärna sn. Stensättningen hade en storlek på 6 x
6,50 m och en fyllning av 0,20 - 1,20 m stora stenar
med en småstensfyllning mellan de stora stenarna.
Anläggningen saknade gravgömma, men innehöll
spridda fynd i form av fragmentariska järnföremål,
rikliga mängder med keramik, bränd lera, tre brända
ben samt kol (Fernholm 1981).
Vid Mantorp park i Veta sn undersöktes två stensättningar varav en kvadratisk (RAÄ 8). Den kvadratiska stensättningen undersöktes inte i sin helhet, men i
gravens centrum påträffades ett 1 m stort område med
keramik och brända ben. I gravens östra del påträffades
ytterligare keramik varav några skärvor var snörornerade. Denna typ av keramik dateras till senneolitikum
och man gör i rapproten tolkningen att keramiken
kommer från en närbelägen stenåldersboplats (Ullén
1982). Ovan beskrivna exempel visar på problemen
med dateringen av de kvadratiska stensättningarna
eftersom de ofta saknar gravgömma eller daterande
föremål. Vid de äldre undersökningarna togs inga
kolprov så dateringarna baserades på fyndkronologier,
vilket gjorde dateringarna svåra att använda i jämförande syfte. De dateringar som förekommer tyder på
en anläggningstid i äldre järnålder (Fernholm 1981).
22
Inga gravar i materialet har datering till yngre bronsålder. Det finns dock enstaka sådana exempel på gravar
från Halland, Småland och Blekinge (Carlie 1994).
Under den period på 1970-80-talen som de flesta
av de kvadratiska stensättningarna i Östergötland
undersöktes gjordes enstaka försök till tolkning av
stensättningarna utifrån anläggningarnas avsaknad
av gravgömma. En tolkning var att eftersom de ofta
förekommer i isolerade lägen samt att de ofta saknar
gravgömmor ansågs anläggningarna kunna ha en funktion som gränsmarkering. En annan tolkning som det
ofta refereras till är Ulléns diskussion från 1983 där
hon föreslår att ensamliggande fyndfattiga kvadratiska
stensättningar kan vara s k kenotafer, gravar med
helt förmultnade skelett eller brandgravar där benen
förbränts så grundligt att intet återstår. Ytterligare ett
tolkningsförslag är att de kan vara bottnar till kult- eller
dödshus, där man placerat den döde ovanpå stenarna
(Ullén 1983).
För att kunna diskutera frågan om funktionen hos
de bentomma gravarna måste de sättas i ett större
perspektiv som omfattar alla typer av gravar utan gravgömma. Gravar utgör en viktig del av grundmaterialet
för bilden och förståelsen av förhistoriska samhällen.
De senaste årens diskussioner inom gravarkeologin
har medfört att det nu möjligtvis är nödvändigt att
vidga definitionen av gravbegreppet. Diskussionerna
kring gravar som saknar ett inre gravskick kretsar kring
frågan om de kan tolkas som gravar eller vad är de
för något? Ämnet omges av många olika teorier och
idéer och här nämns endast några av dem (Ericsson
& Runcis 1995; Appelgren & Renck 2007; Engström
2007; Helander 2008 och där anförd litteratur).
I Uppland och Södermanland har det framkommit att gravar utan förekomst av brända ben under
perioden yngre bronsålder till äldre järnålder oftast
ligger på gravfält tillsammans med gravar med ett
inre brandgravskick (Björkhager 1992). Ett östgötskt
exempel är gravfältet vid Sturefors, där det vid slutundersökningen 1983, 1985 och 2009 framkom flera
stensättningar som inte uppvisade några tecken på ett
inre gravskick. Vid undersökningarna på 1980-talet
visade det sig att den största graven (A15 undersökt
-85) tillsammans med ytterligare fem stensättningar
saknade ett inre gravskick. Den yttre gravformen var
varierande från oansenliga till stora vällagda stensättningar (Ullén 1996). Vid den senaste undersökningen
framkom ytterligare stensättningar som saknade ett
inre gravskick. Under senare års gravfältsundersökningar har det framkommit en allt större frekvens
med bentomma gravar. Vid några tillfällen har även
hela gravfält med enbart bentomma gravar påträffats,
vilket undersökningarna vid Vinkeln och Bällstalund,
båda i östra Mälardalen, är exempel på (Appelgren
och Renck 2007).
Under den äldre järnåldern finns en variation i
brandgravskicket vad gäller mängden brända ben i
gravarna; från närmast hela individer till förekomsten
av endast ett benfragment (Ericsson & Runcis 1995).
En teori kring de bentomma gravarna är att de speglar ett samhälle där depositionen av benen i graven
blir allt mindre viktig, vilket generellt sett stämmer
ganska väl överens med den allmänna uppfattningen
om benmängden i gravarna under denna tid. Brandgravskickets extremaste variant skulle då vara att det
inte finns några ben alls kvar att deponera i graven
(Appelgren & Renck 2007).
En grundtanke vad gäller brandgravskicket är att
kroppen måste förstöras för att underlätta för människans själ, ande eller inneboende kraft att snabbt
frigöras och kunna förflytta sig till den andra sidan i
form av ett dödsrike, solen eller ett världsallt. Själens
väg möjliggjordes genom röken från gravbålet (Bennet 1987; Kaliff 1997; Kaliff 2007). Det fenomen som
inträffar när ett material genomgår en förvandling
från ett stadium till ett annat tycks ha tillmätts stor
betydelse under den aktuella perioden. Bränning
innebar till exempel att materien omvandlades och
därigenom ändrade existensform (Kaliff 1997). Andra
förvandlingsformer kan man se i introduktionen av
en ny metall, nämligen järnet. Hanteringen av järn är
i många kultursfärer omgärdad av mystik på grund av
sin relation till eld och den förvandling som metallen
genomgår. På samma sätt kan man uppfatta att det
som händer när en sten upphettas till höga temperaturer är att elden frigör stenens krafter, trots att den
samtidigt är ett uttryck för oföränderlighet (Helander
2008). Det finns ett idémässigt samband mellan dessa
företeelser och att själen lämnar kroppen vid kremeringen. Även keramikbränningen kan uppfattas som
en förvandlingsprocess där materialet ändrar skepnad
från det ena till det andra (Appelgren & Renck 2007).
Ett ganska vanligt fynd i gravar med och utan brända
ben är malstenar. Även dessa kan ses som ett spår av
en förvandlande aktivitet eftersom den krossar säden
till mjöl (Fendin 2009). I ett samhälle där religionen
är en viktig del av vardagen är samma krafter aktiva
inom alla aspekter av varande. Kremeringen kan därför
förstås vara utformad på samma sätt som hantering av
metall och brännande av kärl just för att man i detta
förfarande såg en transformering i form av en rituell
funktion där det rituella och funktionella inslaget inte
går att skilja från varandra i tolkningen av samhället
under yngre bronsålder (Appelgren & Renck 2007).
Om brandgravskicket är ett sätt att utplåna individen
eller kanske upplösa henne i en kollektiv essens, borde
det rimligtvis vara helt i sin ordning att hela individen
inte behöver vara representerad i graven (Ericsson &
Runcis 1995). Den dödes ben kan istället ha fått ingå
i naturens kretslopp genom deponering i ett eller flera
av naturens fyra element (Appelgren & Renck 2007).
Ett sätt att förklara detta för oss märkliga gravskick ligger i de stora omvälvningar som pågår vid
övergången mellan bronsålder och järnålder och som
har med upplösandet och omformandet av den yngre
bronsålderns tillsynes styrda samhällsform att göra.
Appelgren och Renck menar att det bentomma gravskicket är ett uttryck för en förändring i människors
uppfattning om livet, döden och kroppen. En förändring som i sin tur är en del av nya sociala, ekonomiska
och politiska förhållanden som växer fram under slutet
av bronsålder. De menar att gravtypen är ett resultat
av en förändringsprocess när en världsbild ersätter en
annan (Appelgren & Renck 2007).
Att gravar under perioden yngre bronsålder – äldre
järnålder inte innehåller så stora mängder brända ben
är enligt ovan förda diskussion inte så konstigt. Det
man dock ska ha i åtanke är att detta resonemang bygger på undersökta gravar på gravfält. De kvadratiska
stensättningarna som inte ligger på gravfält verkar följa
ett annat mönster genom att inte uppvisa gravgömmor
såsom brandgropar eller brandlager utan vanligtvis
som spridda brända ben i fyllningen.
För att knyta an till den kvadratiska stensättningen
i Bärstadskogen så innehöll den en brandgrop med en
mindre benmängd brända ben varav 53, 4 gram kunde
bestämmas till människa. Ett bränt ben kunde dessutom osteologiskt bestämmas till djur, men inte artbestämmas. Det innebär att den aktuella stensättningen i
motsats till de kvadratiska stensättningarna som ingick
i studien innehöll en definierad gravgömma med osteologiskt analyserade ben som bestämts till människa.
Resultatet blir att stensättningen från Bärstadskogen
inte följer det gängse mönstret för ensamliggande eller
i grupp liggande kvadratiska stensättningar i Östergötland. Det är svårt att avgöra vilka parametrar som
gör skillnaderna. De skulle exempelvis kunna finnas i
stensättningarnas placering som ensamliggande eller på
gravfält. För att komma vidare i ämnet behöver man
dock en grundlig studie av de undersökta kvadratiska
stensättningarna i Östergötland.
23
Arkeologisk slutundersökning av
en slagplats för kvarts ÖM1 och ett
härdområde ÖM2
Stenålderslokalen framkom vid slutundersökningen
av den kvadratiska stensättningen RAÄ 323. Vid
undersökning av stensättningens norra del framkom
en större mängd bearbetad kvarts inom ett begränsat
område (se kap Slutundersökning av kvadratisk
stensättning). Efter undersökningen ansökte länsstyrelsen om kostnadsbefrielse enligt Kulturminneslagen
hos Riksantikvarieämbetet för borttagande av den
påträffade slagplatsen. Ansökningen beviljades och
under hösten 2010 utförde Östergötlands museum
en arkeologisk slutundersökning under ledning av 1:e
antikvarie Viktoria Björkhager. Under fältarbetets gång
besöktes undersökningen av antikvarie Fredrik Molin
på Riksantikvarieämbetet UV Öst som var referensperson med specialistkompetens inom östgötsk stenålder.
Molin har även ansvarat för fyndregistreringen av
stenmaterialet och medverkat i rapportarbetet.
Områdesbeskrivning
För 8500 år sedan var Ekängen en ö i dåvarande Littorinahavet. Roxen fanns ännu inte utan bildade den
centrala delen av en grund havsvik vars trånga utlopp
låg i ungefärlig höjd med dagens Norsholm. Havet stod
50 m över dagens nivå. Stora delar av Linköpingsområdet låg därmed fortfarande under vatten och hade
ännu inte höjt sig över vattenytan. Den fortgående
landhöjningen medförde emellertid att havet drog sig
tillbaka och mer och mer land frigjordes. Genom att
rekonstruera de gamla strandlinjerna kan vi återskapa
det forntida landskapet. Det är därmed fullt möjligt
att i forna kustområden datera och tidsordna äldre
stenålderslämningar utifrån deras nuvarande höjder
över havet (Wikell m fl 2009).
En bärkraftig innerskärgård
De äldsta lämningarna från stenålder runt Linköping är
rester efter bosättningar vid havet, direkt kustnära den
forntida stranden. Det är rimligt att anta att de marina
resurserna varit mycket viktiga. Ur havet hämtades
skaldjur, fisk och jaktbara däggdjur, främst säl, men
även sjöfågel och i viss mån ätbara växter. Mängder
av stenavfall, i form av kvarts och flinta och andra
bergarter som grönsten och porfyr, deponerades längs
med de forna strandområdena och vittnar om vilka
material som stenåldersmänniskorna använde för sina
redskap. Organiska material som exempelvis föremål
24
av trä, ben och horn liksom hudar, vegetabilier och
rep, har allt som oftast inte bevarats till våra dagar. Vi
vet emellertid från andra fyndlokaler att framförallt
olika redskap för fiske, såsom ljuster, nät, flätade
mjärdar och andra fångstanordningar, nyttjades av de
kustboende stenåldersmänniskorna. Fynden från bl a
den stora stenåldersboplatsen vid Motala vittnar om
den mångfald av föremål som nyttjades av dåtidens
människor (Molin 2005).
Vi kan förutsätta att ön vid Ekängen gästats flitigt
av grupper av människor under mesolitikum, d v s den
senare delen av äldre stenålder 6000 - 4000 f Kr. Med
en medeltemperatur något högre än idag var det sannolikt bara under sträng vinterkyla som det var möjligt
att närma sig ön över liggande isar. Det var istället
via båtar i form av kajaker eller kanoter som ön och
dess resurser gjordes tillgängliga. Runt 6500 f Kr låg
Ekängen mitt i havsviken och utgjorde en strategisk
plats i transportleden från inlandet och områdena runt
Motala ströms in och utlopp, bland annat från boplatsen vid Motala samt ut till ytterskärgården genom
havsvikens trånga utlopp och sundet vid Norsholm.
Ytterskärgården hyste vid denna tid närmast oändliga
resurser av framför allt säl som flitigt jagades av båtburna skärgårdsgrupper. Även innerskärgården gav
plats åt sälar, främst i form av Vikaresäl som nyttjade
packisen och de kustnära fasta iskanterna.
Öar i den här skärgårdsmiljön varierar ofta från små
nakna bergsklackar eller skär till större skogsbevuxna
öar. Ön vid Ekängen, med en storlek av ca 11 000
m2 var sannolikt skogsbevuxen med tall och lövträd.
Mer utmärkande var grunda havsvikar med vass och
alträd, miljöer som framförallt hyste stora bestånd av
sjöfågel och fisk.
Miljö och tidigare undersökningar
De närmaste undersökta lämningarna från denna
tidsperiod har alla legat mellan 40 - 55 m över dagens
havsnivå. I stort sett samtliga undersökta områden har
utgjorts av impediment, det vill säga obrukad mark, i
form av moränutsprång i anslutning till allt som oftast
kala hällar av berg i dagen. Höjderna utgör idag en
del av det småbrutna men närmast fullt uppodlade
landskap som tar sin början på lerslättsområdet runt
Linköping och Roxen. Under senare delen av mesolitikum utgjorde alltså höjderna öar i det dåvarande
Littorinahavet. Öarna var en del av en brokig innerskärgård tillsammans med uddar, näs och grunda vikar.
Flertalet lämningar har påträffats i samband med
undersökningar av yngre boplatser och gravfält,
framför allt från brons- och järnålder, vilket gjort att
1490750
6483400
6483400
6483410
1490740
6483410
1490730
3600
6483390
Rystad 323
6483390
2198
5571
6483380
6483380
5046
5515
5564
5505
Teckenförklaring
5642
5476
Nedgrävning
Sotfläck
5204
Käpphål
5141
5132
5121
Kvarts
6483370
6483370
Härdar
Provruta
© Lantmäteriverket MS2008/06551
1490730
1490740
1490750
Figur 21. Plan över slagplatsen och härdområdet. Skala 1:200.
25
tidsperioden generellt sett har behandlats extensivt
(Molin 2000:34). Under åren 1980 - 82 genomfördes
exempelvis omfattande arkeologiska undersökningar
i norra delen av Tallboda, vilka berörde ett flertal
sammanhängande områden på höjder mellan 45 - 55
meter över havet. Vid undersökningarna tillvaratogs
regelbundet fynd av kvartsavfall, enstaka knackstenar
och yxor samt redskap och bearbetad flinta. En 14Cdatering tidsbestämde lämningarna grovt till äldre
stenålder och ca 4500 f Kr (Äijä m fl 1996). Under
senare år har emellertid riktade undersökningar och
studier påvisat mönster i de äldre lämningarnas lokalisering och karaktär. Undersökningarna år 2002 vid
Linköpings flygplats synliggjorde flera mesolitiska
boplatser och nedslag på moränhöjder 50 - 55 meter
över havet (Menander & Molin 2003). Samtliga av
dessa är likvärdiga med lämningarna i Ekängen och
visar det mesolitiska nyttjandet av den dåtida skärgården. I samtliga fall utgörs lämningarna enbart av
slaget stenmaterial samt enstaka anläggningar i form av
härdar eller kokgropar. Lämningarna vid Linköpings
flygplats kompletteras av undersökningar vid såväl
Kallerstad som Mörtlösa på nivåer mellan 40 och 45
m över dagens havsnivå vilka visar likartade mönster
och miljöer även under slutet av äldre stenålder (t ex
Rudh & Elfstrand 2006).
Under 2005 utfördes ytterligare undersökningar i
Tallboda, vid gården Stjärneberg (Hagberg 2009). Nu
undersöktes för första gången en större sammanhängande yta på över 100 m2 i det forna skärgårdslandskapet
runt Linköping, med en metodik anpassad för mesolitiska lämningar. På lokalen återfanns ett kvartsbrott
där man anskaffat kvarts som råmaterial för redskapstillverkning ur fast klyft samt ett fåtal härdgropar vilket
visar att man även uppehållit sig på platsen. Dessutom
konstaterades en avgränsad slagplats för bearbetning
av kvarts samt mindre mängder flinta, kvartsit, sandsten och porfyr. Lokalen tolkas varit frekvent besökt
under mesolitikum med det primära syftet att bryta
kvarts som råmaterial. Kvartsbrottet är det första
som kunnat ges en mesolitisk datering i Östergötland.
Höjden över havet motsvarar ca 50 meter och flera
14
C-dateringar bekräftar att platsen utgjort en ö i Littorinahavet mellan 7000 - 6000 f Kr (Hagberg 2009;
Molin m fl 2009).
Lokalerna vid Linköpings flygplats och runt Tallboda med Stjärneberg exemplifierar tydligt den variation av nyttjande som innerskärgården med dess öar
utgjorde för de mesolitiska människorna som levde i
detta område. Platserna kan tolkas ingå i ett system av
frekvent brukande av dessa skärgårdsöar för såväl jakt,
fiske som ansamling av råmaterial. Kännetecknande
26
är emellertid att de saknar spår efter varaktigt boende
i form av hus eller hyddor. Dessa ska istället sökas
längs med fastlandskusten på platser med gynnsamma
förhållanden. Flera sådana mesolitiska lokaler är undersökta i Linköpingsområdet, t ex vid Trädgårdstorp
och Linköpings universitet samt Kränge vid Ledberg
(t ex Molin 2009, Molin m fl 2011).
Syfte
Syftet med den aktuella slutundersökningen var att
öka kunskaperna om mesolitiska boplatser i Ekängsområdet. Det primära för denna undersökning var
av den anledningen att få en uppfattning om lokalens
karaktär, omfattning och inre struktur samt datering.
Nedan presenteras ett antal centrala frågeställningar
som var kopplade till de förväntade undersökningsresultaten.
•
•
•
•
Vad har den aktuella lokalen för datering?
Vad finns det någon inre struktur och organisation
av lokalen?
Vad har lokalen för fyndsammansättning?
Vad symboliserar/utgör lokalen för typ av boplats
(tillfällig jaktboplats)?
Metod och dokumentation
Den arkeologiska slutundersökningen inleddes med
en försiktig avbaning med maskin ned till fynd- och
anläggningsnivå över hela den aktuella ytan på ca
945 m2. Eftersom en del av lokalen redan var framtagen kom provrutorna företrädesvis att förläggas på
de delar av undersökningsområdet som inte tidigare
undersökts för att få en uppfattning om lokalens organisation. När väl kärnområdet fastställts delades den
aktuella undersökningsytan in i ett rutnät med 1 x 1 m
stora provrutor som mättes in digitalt. Ett urval av
dessa undersöktes och jorden vattensållades. Syftet
med rutgrävningen var att genom fyndspridningen
försöka identifiera kärnområden för lokalen samt om
möjligt utröna om flera fyndförande lager, skikt eller
anläggningsnivåer förekom. Fynd tillvaratogs genom
sållning av fyndförande lager i provrutorna och mättes in digitalt.
Fältarbetets sista skede omfattade en djupschaktning för att identifiera eventuellt underliggande lager
och anläggningar. Dokumentationen skedde genom
inmätning med totalstation och därefter behandlades
materialet i Intrasis. Provrutebeskrivningar och profilritningar gjordes för hand.
Figur 22. Stenåldersytan efter undersökningen av stensättningen sett från söder.
Figur 23. Stenåldersytan sedd från norr.
27
Resultat
Ekängsområdet uppvisar generellt sett en flack topografi och bildar idag en udde ut i sjön Roxen. Centralt i
området ligger Bärstadskogen med en höjdsträckning i
riktning nordväst - sydöst med flacka höjdpartier mellan 45 - 50 meter över havet. Undergrunden längs med
höjderna utgörs i huvudsak av ursvallad och blockrik
sandig/grusig morän. Inom höjdsträckningen finns
emellertid mikromiljöer med tydliga tidigare strandzoner från äldre stenålder.
Undersökningsområdet utgjordes av en markant
sluttning mot sydöst med ett markerat krönläge, 50
meter över havet. Övre delen av sluttningen innehöll
större moränstenar och block blandat med sandig
och grusig morän medan den nedre delen uppvisade
blockfattigt grusigare material. Ungefär halvvägs ner i
sluttningen var ett svagt utbildat strandhak synligt, ca
49 meter över havet. Nedanför detta hak påträffades i
stort sett inga fynd från stenålder och med slutledning
av detta tolkas den nedre delen av sluttningen ha legat
under vatten vid tiden för platsens nyttjande under
mesolitikum. Sluttningen utgjorde därmed en smågrusig strand för 8500 år sedan i söderläge, vänd mot
flera andra öar samt fastlandet där dagens Linköping
ligger. Vid tillfällen av gynnsamma vindförhållanden
bör stranden varit den bästa platsen att stiga i land
och uppehålla sig på för båtburna människor. Spritt
längs med den forna stranden kvarligger bearbetat
stenmaterial vilket utgör spåren efter händelser för
8500 år sedan.
Efter avbaning lades 46 provrutor ut inom undersökningsområdet för att få en uppfattning om kvartsens spridning över området. Rutor lades i områdets
södra och norra delar. I norr lades ett rutnät över
och intill den plats där den största koncentrationen
av kvarts påträffats vid undersökningen av graven.
I söder lades rutorna ovanför det strandhak som
påträffades vid schaktningen. Rutnätet omfattade 30
rutor som undersöktes ned till ett djup av 0,07 - 0,15
m och de hade ett innehåll av grusig sand med inslag
av småstenar (0,05 - 0,10 m). I detta lager framkom
kvarts direkt under schaktnivå, men även längre ned i
jordlagret i de rutor som låg närmast slagplatsen. Norr
om rutnätet togs 8 provrutor upp, men mer spridda
i terrängen. I dessa rutor framkom ett mindre antal
slagen kvarts. Söder om slagplatsen togs 10 rutor upp
och resulterade i ett mindre antal slagen kvarts, vilket
visar att slagplatsen varit begränsad i omfattning.
Figur 24. Grundstrukturen för rutnätet över slagplatsen utlagt.
28
Det fyndförande lagret (L20002) som främst omfattade det högst belägna partiet av undersökningsområdet utgjordes av grusig sand som var något humös
med inslag av 0,05 - 0,20 m stora stenar. Lagret hade
en mäktighet av ca 0,07 - 0,12 m. Fynden framkom
i hela lagret.
Fynd
I samband med undersökningen tillvaratogs främst
fynd av bearbetad kvarts, men även ett mindre antal
bearbetad grönsten, bergart, flinta, brända ben och
en glaspärla. Grönstenen utgörs av fem fyndposter
vilka förutom avslag även innehåller två större grönstensämnen eller grova kärnor, vilka ämnats för att slå
ut större grönstensavslag. Sannolikt är detta ett led i
tillverkningen av grönstensyxor. Dessa större avslag
tillformades sedan till yxämnen vilka kunde delvis eller helt slipas med hjälp av slipstenar i sandsten. Även
om det tillvaratagna materialet är litet så kan det ses
som en indikation på att man hanterat och slagit till
grönstenämnen i närområdet, sannolikt som en del i
tillverkningsprocessen av grönstensyxor.
Fynden av bergart består av två fyndposter vilka motsvarar ett större avslag samt ett redskap. Redskapet
utgörs av en oval ca 10 cm lång och naturligt rundad
sten av granit vilken uppvisar en mal- eller slipyta. Sannolikt har stenen nyttjats som mortel eller löpare för
krossning/malning av organiska material och därmed
nyttjats som en löparsten som gnidits mot en mjukare
mal- eller slipsten av sandsten.
Fyndposten flinta består av ett enda mindre avslag.
Avslaget uppvisar antingen slipning eller en kraftig
patinering. Det kan inte avgöras om fyndet härrör
från stenålder eller senare aktivitet under bronsålder
på platsen.
Fyndmaterialet domineras helt av bearbetad kvarts,
med 141 fyndposter vilket motsvarar 428 bitar.
Råmaterialet är av två karaktärer, dels vit kristallin
kvarts som är spröd till karaktären och som uppvisar
åtskilliga sprickplan. Denna kvarts är även stundom
grynig, och i de fallen mer homogen. Bland materialet
finns även tät gulfärgad kvarts som härrör från små
rundslipade noduler.
Figur 25. Torrsållning av provrutor.
29
Sakord
Avslag
Kärna
Kärnöppning
Mikrospån
Prepareringsavslag
Splitter
Ämne
Totalt
Antal
185
7
6
3
22
204
1
428
Kvartsen är insamlad i grävda rutor eller som rens- och
lösfynd över i stort sett hela undersökningsområdet,
men med en kraftig koncentration till en central del
av krönläget i nära anslutning av ett par markfasta
moränblock. Den totala mängden kvarts skulle ha
ökat om fler m2 rutor hade undersökts inom undersökningsområdet, men med ledning av fyndens
sammansättning är det uppenbart att undersökningen
berört och dokumenterat en koncentrerad slagplats
där detta råmaterial har bearbetats. Ytan för slagplatsen motsvarar ca 12 m2 och denna har därmed legat
på den forna strandens högsta punkt, 50 meter över
dagens havsnivå.
I en provruta (G5362) nordväst om den borttagna
stensättningen påträffades en glaspärla (F170). Pärlan
är tunnformig och tillverkad av vitglasmassa med en
röd vågbandsdekor. Liknande pärlor fast med en
dekor av dubbla vågband har påträffats dels vid den
arkeologiska undersökningen av marknadsplatsen vid
Herrebro, Borg sn utanför Norrköping och vid undersökningen av gravar på gravfältet vid Västra Bökestad,
Linköpings stad (Lindeblad & Nielsen 1993 och
Helander & Zetterlund 1997). På Västra Bökestadsgravfältet påträffades en större mängd glaspärlor i
gravarna från vendeltid och vikingatid. Här har man
gjort en grundlig genomgång av pärlmaterialet och det
visar att pärlor av typen vit botten med dubbla vågband
förekommer i 15 exemplar i gravar från vendeltid, men
främst från vikingatid (Helander & Zetterlund 1997).
Osteologisk analys
Vid sållning av provrutorna påträffades i det fyndförande lagret (L20002) förutom kvarts även brända
ben med en sammanlagd vikt av 8,4 gram. Vid den
osteologiska analysen var fragmenten var inte möjliga att identifiera närmare än till att det rörde sig
om antingen djur/däggdjur eller människoben. Inga
säkert konstaterade människoben fanns dock bland
de analyserade benen.
Figur 26. Bipolära kärnöppningar samt
avslag av gulfärgad kvarts. Foto Peter
Zetterlund, Riksantikvarieämbetet UV Öst.
30
Figur 27. Råämne och kärna av vit kristallin kvarts. I förgrunden ligger plattformsavslag samt bipolära avslag. Centralt i bilden ligger tre prepareringsavslag i form av ”falska”
mikrospån. Foto Peter Zetterlund, Riksantikvarieämbetet UV
Öst.
1490750
6483400
6483400
6483410
1490740
6483410
1490730
!
(
!
(!
(
3600
!
(
(!
!
(
!
(
!
(
!
(
!
(
6483390
6483390
!
(
!
((
!
(!
!
(
!
( !
(
!
(
!
(
(
!
!
(
(
!
(!
Rystad 323 !
(
!
(
!
(
!
(
!
(
!
(
!
(
(!
!
(!
!
(
!
((
!
(
!
(
!
!
(
(
!
(
!
(
6483380
6483380
!
(
Teckenförklaring
Grav
!
(
!
(
!
(
Enstaka fynd av kvarts
Antal kvartsfragment per provruta
1
2
6483370
6483370
3-4
5-8
© Lantmäteriverket MS2008/06551
1490730
9 - 41
1490740
1490750
Figur 28. Fyndspridningen av kvarts inom undersökningsytan. Skala 1:200.
31
Figur 29. Strandlinjen i förgrunden sedd från söder.
Datering
Tolkning
Vid undersökningen av slagplatsen framkom brända
ben vid undersökningen av provrutorna. Ett av dessa
brända ben skickades för 14C-analys. Benet från grävenhet 5323 daterades från 540 - 380 f Kr d v s förromersk
järnålder (2 sigma, Ua-41538). Detta är en något yngre
datering än gravgömman i den kvadratiska stensättningen och det intilliggande härdområdet.
Fyndens spridning och kvartsens skilda karaktärer är
intressant och ger utrymme för tolkningar av sannolikt
två kronologiskt åtskilda händelser på platsen. Spridd
längs hela undersökningsområdet finns små bipolära kärnöppningar vilka skapats av små rundslipade
kvartsnoduler. Flera av dessa kärnöppningar är gula till
färgen och har öppnats upp med hjälp av en knacksten
i syfte att fortsätta att bearbetas som kärnor, eller för
att enbart bedöma råmaterialets kvalitet. Samtliga har
därmed kvarvarande cortex i form av råa yttersidor.
Styckena kompletteras av flera insamlade ytteravslag av
samma råmaterial med kvarvarande cortex, vilka även
de uppvisar en liknande spridning i rummet. Endast
i ett fall sammanfaller en kärnöppning och ett avslag
med slagplatsen vilket får anses som mer slumpartat.
Inget ytterligare avfallsmaterial finns från denna
händelse. En sannolik tolkning blir därmed att människor rört sig längs med den forna stranden, inom och
sannolikt vidare utanför det aktuella undersökningsområdet, delvis i syfte att söka efter bra råmaterial.
Det är gott om rundslipade kvartsnoduler längs med
stränderna vilka varit väl synliga och lätta att samla in.
Utvalda små noduler har sedan öppnats (kluvits) i syfte
att bedöma råmaterialets kvalitet. Däremot finns inga
Radiocarbon determination
Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]
Ua-41538 : 2361±33BP
2700BP
68.2% probability
510BC (22.9%) 460BC
450BC ( 5.9%) 430BC
420BC (39.4%) 380BC
95.4% probability
540BC (95.4%) 380BC
2600BP
2500BP
2400BP
2300BP
2200BP
2100BP
800CalBC
600CalBC
400CalBC
Calibrated date
Figur 30. Kalibrerad 14C-datering.
32
200CalBC
spår av tillslagning, d v s vidare bearbetning av kärnor,
eller tillformning av kärnor, från dessa kärnöppningar.
Ingen redskapsproduktion har heller utförts i detta
material på platsen.
Även det råmaterial som bearbetats på slagplatsen
är insamlat i närområdet. Centralt inom slagplatsen
påträffades ett knytnävsstort råämne av kvarts. Ämnet
är helt obearbetat och sparat inför framtida tillslagning. Råmaterialet i ämnet motsvarar emellertid det
övriga tillslagna materialet på platsen. Nodulen består
av tät, och av inlandsisen rundnött kvarts med infattad vit fältspat. Sådana noduler är vanliga att finna i
moränmarkerna i området och nyttjades flitigt som
råmaterial under mesolitikum (jfr Molin m fl 2009).
Fyndmaterialet utgörs i övrigt av i huvudsak splitter
och avslag, där en stor andel (ca 37 %) av avslagen är
trasiga, d v s avslagsfragment. I de fall avslagen kunnat
metodbestämmas uppgår andelen som är bearbetade
med plattformsmetod till 20 % och andelen bestämda
som bipolära avslag till 14,5 %. Inom gruppen bipolära avslag återfinns den största mängden hela avslag.
Andelen splitter uppgår till närmare 50 % av det totala
kvartsmaterialet och huvuddelen påträffades centralt
på slagplatsen.
Centralt på slagplatsen fanns flera små avslag, vilka
sannolikt representerar prepareringsavslag, med hela
eller krossade plattformar. Dessa uppstår när stensmeden preparerar eller trimmar (stärker upp) fronten
på den kärna vilken han/hon vidare tänkt reducera
spån eller avslag från. Här låg även ett fåtal mikrospånliknande avslag med små nätta plattformar vilka
vittnar om att smeden nyttjat en liten mjuk sandsten
som knacksten (impaktor) eller använt sig av tryckteknik med hjälp av en tryckstock i horn. Sannolikt
ska emellertid även dessa mikrospån betraktas som
prepareringsavslag. Vid preparering och underhåll
av fronter från mikrospånkärnor uppstår i normala
fall ofta helt omedvetet mikrospånliknande avslag, så
kallade falska mikrospån. Utifrån frånvaron av (block)
uppfriskningsavslag på slagplatsen kan vi sluta oss till
att ingen fortsatt produktion av mikrospån skett, då
annars dessa mycket typiska avslag som uppstår i syfte
att löpande underhålla och rensa aktiva kärnfronter
skulle ha funnits i materialet (se Molin m fl 2011).
Tolkningen blir därmed att man på platsen har slagit
till och format mindre plattformskärnor, vilka man i
ett senare skede nyttjat för att trycka ut mikrospån ur.
Dessa kärnor har emellertid transporterats bort från
slagplatsen för att användas på annan plats och vid ett
annat tillfälle. Vid tillformningen av kärnorna så har
stensmeden alternerat mellan plattform- och bipolär
metod och som en trolig medveten restprodukt vid
tillslagningen så har små hela kvartsavslag tillverkats.
Flera av dessa har sannolikt tagits tillvara och nyttjats
antingen som redan färdiga redskap, för t ex skärande
syften, eller för att vidare fästas i sammansatta redskap
(t ex eggade benspetsar).
Det totala materialet är inte större än att slagplatsen
sannolikt bildats vid ett och samma slagtillfälle eller
sekvens. Stensmeden har kanske sökt skydd bland de
större moränblocken och givit sig i kast med att slå
till en eller ett par kärnor i kvarts. Råmaterialet tog
smeden direkt från platsen och efter utfört värv har
endast avfallet blivit kvar.
Härdområde (ÖM 2)
I samband med undersökningen av slagplatsen för
kvarts utvidgades undersökningsområdet till att omfatta hela krönet på höjdsträckningen. På kanten till
den mesolitiska strandlinjen påträffades ett område
med åtta härdar, varav en större centralt belägen härd
(A5642) och övriga härdar placerade som satelliter runt
densamma (A5046, A5121, A5141, A5204, A5476,
A5505, A5571 och A5046). Intill härdarna fanns även
ett sotlager (A5564), en nedgrävning (A5515) och ett
käpphål (A5515).
Metod och dokumentation
Härdarna dokumenterades inledningsvis genom inmätning och fotografering i plan. Sedan undersöktes
halva anläggningen och profilen ritades. Därefter undersöktes resterande del av anläggningen. I fyllningen
på flera av härdarna påträffades brända ben vilket
medförde att hela anläggningarna undersöktes. Fyllningarna torrsållades med 2 mm såll för att om möjligt
kunna finna alla brända ben och andra små artefakter.
Resultat
Vid avbaningen i undersökningsområdets södra delar
påträffades en koncentration med åtta härdar. Anläggningarna låg i en sydsluttning på kanten av och alldeles
nedanför Littorinasjöns strandlinje. I centrum låg en
större härd (A5642) och på dess norra, västra och södra
sidor fanns ett flertal mindre liknande anläggningar.
Härdarna låg djupt ned i den grusiga sanden och var i
ytan svagt sotiga med uppstickande skärvstenar.
Den centralt belägna härdanläggningen (A5642)
visade sig först som en mörkfärgning. Den överlagrades av ett antal större stenar med en storlek på 0,50
- 0,80 m som inte var eldpåverkade. I rensningsskedet
fanns antydan till en stenrad som löpte tvärs över anläggningen. Stenraden, som var ett tiotal meter lång,
fotograferades och borttogs därefter. Stenraden kunde
33
1490730
1490740
6483380
153
#
*
6483380
5046
5515
5564
5571
5642
5505
168
)
"
5476
38 "
) 39
163
Teckenförklaring
5204
Nedgrävning
142
40!
Sotfläck
Käpphål
Härdar
)
"
5121
5141
5132 "
)167
)
157"
Bränt ben
#154
*
Kvarts
#
*
Grönsten
!
Bergart
1490730
1490740
Figur 31. Härdområdet ÖM 2. Skala 1:100.
endast beläggas över härdanläggningen och tolkades
av den anledningen inte som en stensträng.
Den centrala härdanläggningen (A5642) hade en
triangulär form med en längd på 2,20 m och en bredd
som varierade mellan 0,50 m i den smala änden och
1,80 m i den breda änden. Djupet var 0,10 - 0,45 m.
Fyllningen utgjordes av svartgrå kraftigt sotig mo, blandat med mängder med skärvsten. Skärvstenen var av
olika storlek; i toppen av anläggningen fanns mindre,
mestadels 0,03 - 0,30 m stora skärvstenar, i botten var
de 0,10 - 0,25 m stora. Där låg stenarna också ofta
spruckna ”in situ”. Även fyllningen skiljde sig mellan
topp och botten. I toppen utgjordes fyllningen av sotig,
brungrå mo med skärvsten och i botten av svart, fet,
sotig mo med skärvsten. Sotigast var anläggningen
mot botten, dock utan kolbitar. Fynd av brända ben
gjordes i hela anläggningen, såväl vid rensning som
vid undersökning.
Sydväst om den centrala härden A5642 låg härd
A5476. Den låg intill en större sten. Att härdarna ligger intill större stenar verkar var ett kännetecken för
anläggningarna i detta område. Den hade en storlek
34
på 0,70 x 0,60 m och var den flackaste av härdanläggningarna med ett djup av 0,16 m. Den hade samma
typ av fyllning som övriga anläggningar i form av
gråsvart sotig mo med 0,10 - 0,30 m stora skärvstenar.
Vid sållningen av fyllningen framkom enstaka brända
ben (F163).
Öster om den centrala härden påträffades härden
A5505. Den hade en storlek på 0,80 x 0,60 m och ett
djup på 0,25 m. Fyllningen utgjordes liksom i de övriga
härdarna av svart sotig mo med skärvsten. Norr om
stora härden fanns ytterligare en härd (A5571) som
liknade de övriga men med ett något mindre innehåll
av skärvsten.
Sydväst om den centrala härdanläggningen framkom
den näst största härden (A5204). Den hade en storlek
av 1,20 x 1 m och ett djup av 0,30 m. Anläggningen var
placerad intill en större sten som låg i anläggningens
sydöstra kant. Fyllningen utgjordes överst av ljusgrå,
svagt sotig mo med enstaka uppstickande skörbrända
stenar, 0,10 m stora. Under detta lager fanns svart,
sotig mo innehållande kolbitar och skärvsten med
en storlek av 0,10 - 0,15 m. Skärvstenen verkade ha
Figur 32. Härdområdet före undersökningen.
Figur 33. Härdområdet under undersökningen.
35
Figur 34. Härdanläggningen A5642 i profil från söder.
fodrat anläggningens väggar. Fynd av brända ben påträffades i den övre delen av anläggningen. I kanten
av anläggningen, intill den stora stenen, fanns några
naturstenar i fyllningen.
Längst ned i sluttningen fanns efter avbaningen
en större avlång anläggning, som vid närmare undersökning visade sig bestå av tre mindre anläggningar:
två härdar i sydväst respektive nordöst samt en mer
obestämbar mörkfärgning i mitten.
Den sydvästra härden var oval till formen och hade
en storlek av 0,70 x 0,45 m och ett djup av 0,20 m.
Fyllningen utgjordes precis som i de övriga härdanläggningarna av sotig mo med skörbrända stenar.
Den nordöstra härden låg under en kraftig granrot.
Den hade en storlek av 0,40 x 0,35 m och ett djup
på 0,30 m. Fyllningen liknade den i den föregående
anläggningen. Anläggningen hade som flera av de
andra härdanläggningarna större stenar i ytterkanten.
Figur 35. Härdanläggningen A5642
vid undersökning från väster.
36
En orsak till detta kan vara naturlig eftersom det var
mer morän i sluttningen men de skulle även lätt ha
kunnat rensas bort. En tolkning är att man velat ha
stenarna kvar, kanske som värmemagasin. Fynden
utgjordes av brända ben (F167). De fanns i ytan och
mitt i anläggningen, inga ben påträffades i bottnen av
anläggningen.
Mellan dessa båda anläggningar fanns en flack anläggning (A5132) med likartat innehåll som de båda
härdarna. Materialet tolkas som utrensat från de intilliggande härdarna.
På den centrala härdens norra sida fanns ett käpphål
(A5515) med spetsig botten och gråsvart sotig mo i
fyllningen. Intill denna fanns även en grund sotfläck
(A5564) vilken tolkas som utkast från den stora härden.
Vid undersökningen av den kvadratiska stensättningen påträffades ytterligare tre härdar (A3728,
A5522 och A5613) under och i kanten av stensättningen (se kapitel om kvadratisk stensättning).
Makrofossilanalys
Makroprover togs i de flesta av härdarna, men endast
ett skickades in för analys eftersom det generellt sett
inte brukar finnas så mycket makrofossilt material kvar
i prover tagna ur härdar. Vid analysen av makroprovet
taget ur härd A5642 påträffades endast en stor mängd
träkol. Analysen kunde utesluta att anläggningen använts till högtemperaturhantverk såsom metallhantering eller keramikbränning eftersom sådant hantverk
lämnar spår i form av rikligt med mikroskopiska
smältor. Det fanns heller inga spår av hantering av
vegetabilier. De brända benen som förekom i provet
tolkas som rester efter rituellt brännande, vilket sker
i höga temperaturer och gör att benen fragmenteras
i stor grad. Matlagning däremot sker vanligtvis inte i
så höga temperaturer vilket gör att benen inte förmås
brännas till så små fragment som nu påträffats (Heimdahl, Appendix 1).
Dateringar
Vid undersökningen av härdområdet togs flera kolprover för 14C-analys men endast ett prov kom att
analyseras. Det var ett kolprov från den centrala härden
(A5642) som daterade anläggningen från 760 - 410 f Kr
(2 sigma, Ua-41539), d v s yngre bronsålder. Detta är i
princip samma datering som gravgömman i den kvadratiska stensättningen, vilket innebär att dessa båda
fornlämningskontexter var samtida. Se vidare diskussion under sammanfattande tolkning av området.
Fynd
I härdområdet påträffades fynd i form av brända ben
i härdarna A5121, A5141, A5476 och A5642. Dessa
ben har analyserats osteologiskt se kapitlet osteologisk
analys nedan. Intill en av de södra härdarna påträffades
ett bearbetat grönstensämne (F154). Ämnet ska snarast
föras till den mesolitiska fasen i området och utgjorde
råmaterial för tillverkning av redskap.
Osteologisk analys
Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]
Radiocarbon determination
Brända ben förekom i härdarna A5041, A5121, A5132,
A5204 och A5642 med en total vikt på 109,8 gram.
Mest ben fanns i den centrala härden A5642 med 62,6
gram. Vid den osteologiska analysen var fragmenten
inte möjliga att identifiera närmare än till att det rörde
sig om antingen djur/däggdjur eller människoben.
Inga säkert konstaterade människoben fanns dock
bland de analyserade benen. I två av härdarna fanns
enstaka fragment som gick att artbestämma. I A5204,
som är den största av satellithärdarna sydväst om den
centrala härden, påträffades ben från får/get och i den
centrala härden A5642 fanns ben från svin (Nyberg,
Appendix 2).
2700BP
2600BP
2500BP
2400BP
Ua-41539 : 2452±30BP
68.2% probability
750BC (22.6%) 680BC
670BC ( 6.9%) 640BC
560BC (24.0%) 480BC
470BC (14.8%) 410BC
95.4% probability
760BC (25.4%) 680BC
670BC (13.5%) 610BC
600BC (56.5%) 410BC
2300BP
2200BP
900CalBC
700CalBC
500CalBC
300CalBC
800CalBC
600CalBC
400CalBC
Calibrated date
Figur 36. Kalibrerad 14C-datering.
37
Det aktuella fritidsområdet ingår som tidigare nämnts
i ett större område som detaljplaneras av Linköpings
kommun inför uppförandet av nya bostadskvarter. Ett
led i detta arbete är att bygga ut nätet av vatten- och
spillvattenledningar inom fritidshusbebyggelsen.
Vid schaktningarna inför nedläggandet av VAledningarna utfördes en arkeologisk förundersökning i
det område som ligger närmast den numera borttagna
kvadratiska stensättningen RAÄ 323, slagplatsen ÖM
1 och härdområdet ÖM 2, utmed Bärstadskogsvägen
12-14, 20, 45-47. Undersökningen utfördes av Östergötlands museum hösten 2012 under ledning av antikvarie Fredrik Samuelsson.
Syfte och frågeställningar
Syftet med förundersökningen var primärt att styra
markingreppet så att fast fornlämning skadades så
lite som möjligt av det planerade arbetsföretaget.
Fast fornlämning som berödes av schaktningen skulle
undersökas avseende karaktär och omfattning, samt
om möjligt dateras.
Syftet var även att få en uppfattning om de tidigare
undersökta fornlämningarnas utbredning i området.
Hittills hade fornlämningarna varit koncentrerade till
en mycket begränsad yta med en speciell topografi.
Ytan utgör en av de högst belägna delarna i området
och denna höjdsträckning fortsätter i nordost-sydvästlig riktning i fritidsområdet. Därmed indikerade
anläggningarnas omfattning och de topografiska förhållandena att ytterligare fornlämningar skulle kunna
påträffas framförallt inom det nu aktuella exploateringsområdets nordvästra delar.
6483400
1490700
1490800
6483400
Arkeologisk förundersökning i form
av antikvarisk kontroll intill RAÄ 323,
ÖM 1 och ÖM 2
Rystad 323
© Lantmäteriverket MS2008/06551
1490700
Figur 37. Schaktplan för VA-ledningarna. Skala 1:1000.
38
1490800
Nedan presenteras ett antal centrala frågeställningar
som är kopplade till de förväntade undersökningsresultaten.
•
•
•
Härdområdet har inte begränsats mot sydväst
och borde höra samman med en större boplats.
Finns det boplatslämningar utmed de nu planerade ledningssträckorna och vad har de i så fall
för utbredning?
Finns det ytterligare stenålderslämningar i området i form av mindre lokaler liknande den som
tidigare undersökts?
Hör eventuellt nypåträffade anläggningar dateringsmässigt samman med de tidigare undersökta
fornlämningarna eller finns det fornlämningar
med andra tidshorisonter i området?
Undersöknings- och dokumentationsmetod
Den arkeologiska förundersökningen utfördes som
en schaktningsövervakning i samband med markarbetena. Påträffad fornlämning skulle undersökas genom
handgrävning och dokumenteras genom fotografering,
inmätning, handritning och beskrivning. Relevanta
prover för 14C, osteologi och makro skulle samlas in.
Analys av kolproverna skulle utföras av Ångströmslaboratoriet i Uppsala. Om brända ben framkom
skulle de analyseras av museets osteolog, Petter Nyberg. Makroprover skulle skickas till fil doktor Jens
Heimdahl på UV Mitt för analys.
Resultat
Vid förundersökningen drogs fem schakt intill den
tidigare undersökta kvadratiska stensättningen RAÄ
323 varav tre schakt förlades utmed Bärstadskogsvägen 12-14 i nordväst-sydöstlig riktning och två schakt
i nord-sydlig riktning utmed Bärstadskogsvägen 45-47.
Totalt undersöktes ca 47 löpmeter. Schaktens bredd
var 1,50 - 2,50 m och djupet 0,20 - 0,30 m. Eftersom
den nya ledningen skulle grävas ned i befintlig grusväg
placerades även sökschakten i denna. Schaktens placering styrdes även av befintliga el- och teleledningar.
I samtliga schakt bestod det översta lagret av
väggrus (0,1 - 0,2 m tjockt) därunder följde undergrunden som bestod av gulbrun sand med inslag av
0,05 - 0,40 m stora naturstenar. I schakt S10000 påträffades ett stensatt dike (A10006) och i schakten S10019
och S10027 påträffades ytterligare ett dike (A10023
och A10031). Det sistnämnda bestod av grå lera med
inslag av enstaka fragment av glaserat rödgods. I övrigt
påträffades inget av arkeologiskt intresse.
Sammanfattande tolkning av
undersökningarna vid Bärstadskogen
De aktuella undersökningarna har utförts inom ett
mycket begränsat område och deras resultat har
omfattat en blandning av anläggningar och fynd från
olika tidsperioder. Här nedan görs en kronologisk
sammanställning av det genererade resultatet från alla
undersökningar.
Stenålder
Mesolitiska lämningar i Linköpingsområdet uppträder
allt som oftast på impediment mark i form av moränutsprång i anslutning till kala hällar av berg i dagen.
Höjderna utgör idag en del av det småbrutna men
närmast fullt uppodlade landskap som tar sin början
på lerslättsområdet runt Linköping och Roxen. Under
senare delen av mesolitikum utgjorde höjderna öar i
det dåvarande Littorinahavet. Öarna var en del av en
brokig innerskärgård tillsammans med uddar, näs och
grunda vikar. De äldsta lämningarna från stenålder i
närområdet är alltså rester efter bosättningar vid havet,
direkt invid den forntida stranden.
Runt 6500 f Kr låg Ekängen som en ö mitt i en
havsvik och utgjorde en strategisk plats i transportleden från inlandet och områdena runt Motala ströms
in och utlopp, bland annat från den stora boplatsen
vid Motala (RAÄ 173, 290) samt ut till ytterskärgården genom havsvikens trånga utlopp och sundet vid
Norsholm. Det var med båtar i form av kajaker och
kanoter som ön vid Ekängen och dess resurser blev
tillgängliga.
Vid undersökningen påträffades ett mindre fyndmaterial av grönsten vilket kan ses som en indikation
på att man hanterat och slagit till grönstenämnen
i närområdet, sannolikt som en del i tillverkningsprocessen av grönstensyxor. I övrigt dominerades
fyndmaterialet helt av bearbetad kvarts med en kraftig
koncentration till en slagplats i nära anslutning av ett
par markfasta block.
Fyndens spridning och kvartsmaterialets skilda
karaktärer ger utrymme för tolkningar av sannolikt
två kronologiskt åtskilda händelser på platsen. Spridd
längs hela undersökningsområdet fanns små bipolära kärnöppningar vilka skapats antingen i syfte att
fortsätta att bearbetas som kärnor, eller för att enbart
bedöma råmaterialets kvalitet. Inget ytterligare avfallsmaterial finns från denna händelse. En sannolik
tolkning blir därmed att människor rört sig längs med
den forna stranden, inom och sannolikt vidare utanför
det aktuella undersökningsområdet, delvis i syfte att
söka efter bra råmaterial. Däremot finns inga spår av
39
vidare bearbetning av dessa kärnor eller av fortsatt
redskapsproduktion.
Den andra händelsen utgörs av den koncentrerade
slagplatsen. Det totala materialet är inte större än
att slagplatsen sannolikt bildats vid ett och samma
slagtillfälle. Även det råmaterial som bearbetats här
är insamlat i närområdet, vilket visas av ett knytnävsstort råämne av kvarts som påträffades centralt
inom slagplatsen. Slagplatsen uppvisar bland annat
flera små avslag med hela eller krossade plattformar,
vilka sannolikt representerar prepareringsavslag från
mikrospånkärnor. Där fanns även ett fåtal mikrospånliknande avslag. Tolkningen blir därmed att man på
platsen slagit till och format mindre plattformskärnor,
vilka man sedan använt på en annan plats för att trycka
ut mikrospån från. Dessa kärnor har således transporterats bort från slagplatsen för att användas på annan
plats och vid ett annat tillfälle. På platsen har därmed
ingen fortsatt produktion av mikrospån skett.
Bronsålder
Vid övergången mellan äldre och yngre bronsålder
anlades tre härdar på krönet av en höjdsträckning i
ett i övrigt flackt landskap. Härdarna hade ett innehåll
av brända djurben, vilket visar att man på något sätt
hanterat kött i härdarna. Benens förbränningsgrad
tyder på hög temperatur, vilket i sin tur talar för rituella handlingar. I närområdet kring härdarna finns
inga spår av andra boplatsrelaterade anläggningar
såsom exempelvis stolphål utan härdarna utgör solitära anläggningar, vilket även det tyder på att de kan
ha haft en rituell betydelse. Några hundra år senare,
under yngre bronsålder, befästs platsens betydelse när
man anlägger en stensättning över härdarna. Samtidigt som graven anläggs tillkommer ett härdområde
med en större centralt belägen härdanläggning med
kringliggande satellithärdar. Även dessa anläggningar
innehåller en hel del brända djurben. Dessutom har
brända djurben hamnat på markytan intill graven. De
har samma datering som stensättningen.
Boplatsen till vilken de undersökta anläggningarna
hörde ligger troligtvis inom några hundra meters
avstånd från den aktuella platsen. Det område som
vid undersökningen ansågs som det mest troliga var
utmed höjdsträckningen mot söder, in i fritidshusområdet. Det var detta område som under hösten
2012 omfattades av schaktningar för VA-ledningar.
Förundersökningen visade dock att det utmed dagens
gatunät inte fanns några fornlämningar som tyder på
någon boplats, men att det inte behöver betyda att det
inte finns fornlämningar bevarade inne på tomtmark.
40
Den yngsta förhistoriska dateringen har den glaspärla som framkom i en av provrutorna som togs
upp vid undersökningen av slagplatsen. Pärlan hör
till vikingatid. Varför pärlan hamnat där går endast
att spekulera om.
Historisk tid
Exploateringsområdet ligger på Bärstad bys utmark.
Denna mark benämns i det historiska kartmaterialet
som skogsmark under beteckningen Bärstadskogen.
Under slutet av 1700-talet finns i det historiska kartmaterialet två torp i exploateringsområdets närområde.
Några decennier senare finns det fyra torp varav
Granbacken ligger inom röjningsröseområdet RAÄ 54
och Gräskärret precis i utkanten. Eftersom utmarken
i kartmaterialet beskrivs som skogsmark finns det inte
några uppgifter om hur stor del av utmarken som
torpen utnyttjade till odling. Fyra torp belägna inom
ett begränsat område och under minst en hundraårsperiod borde ha utnyttjat ett större markområde, där de
olika torpens åkerytor säkerligen tangerade varandra.
Innan fritidshusbebyggelsen etablerades var röjningsröseområdet betydligt större och skulle mycket väl ha
kunnat motsvara odlingsmarken för de fyra torpen.
Röjningsrösenas utformning och fynden som påträffats intill lämningarna visar att det inte finns något som
motsäger en datering till 1700-1800-tal.
Referenser
Tryckta källor
Anttila, K. 1985. En stensättning vid Bleckenstad, Ekeby
sn, Östergötland. Riksantikvarieämbetet.
Appelgren, K. & Renck, A.-M. 2007. Vad är en grav? I Notelid, M. (red.) Att nå den andra sidan. Om begravning
och ritual i Uppland. Uppsala.
Bennet, A. 1987. Graven som religiös och social symbol.
Thesis and papers in Norht-European Archaeology
18. Stockholm.
Björkhager, V. 1992. Kenotafer – finns de? En undersökning av gravmaterial från Uppland och Södermanland.
Seminarieuppsats. Institutionen för arkeologi, Uppsala
universitet.
Björkhager, V. 2009. Kvadratisk stensättning i Bärstadskogen. Arkeologisk förundersökning. RAÄ 323,
Bärstadskogen 1:31, Rystad sn, Linköpings kn, Östergötlands län. Östergötlands Länsmuseum, Rapport
2009:96.
Carlie, A. 1994. På arkeologins bakgård. En bebyggelsearkeologisk undersökning i norra Skånes inland baserad
på synliga gravar. Acta Archaeologica Lundensia
Series in 8o. No. 22. Stockholm.
Damell, D. 1967. Rapport över arkeologisk undersökning
av fornlämning nr 27 och 28 vid Bosgården, Viby sn,
Östergötland. ATA.
Damell, D. 1967. Rapport över arkeologisk undersökning
av fornlämning nr 5 vid Lilla Ljunga, Veta sn, Östergötland. ATA.
Engström, T. 2007. De dolda döda. I Notelid, M.(red.) Att
nå den andra sidan. Om begravning och ritual i
Uppland. Arkeologi E4 Uppland. Uppsala.
Ericsson, A. & Runcis. J. 1995. Gravar utan begravningar.
Teoretisk diskussion påkallad av en arkeologisk undersökning inom RAÄ 40 vid Salunda i Sköldinge
socken, Södermanland. I Ericsson, A & Runcis, J.
(red.) Teoretiska perspektiv på gravundersökningar
i Södermanland.
Helander, A. & Zetterlund, P. 1997. Västra Bökestad.
Gravfält och bronsgjuteri. Arkeologisk slutundersökning, RAÄ 117-118, Linköpings stad och kommun,
Östergötland. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för
arkeologiska undersökningar. Rapport UV Linköping
1997:24
Helander, C. 2008. Att tända den livsgnista som släckts. I
Häggström, L. (red.) Urminne. 2008/7. Kristianstad.
Kaliff, A. 1997. Grav och kultplats. Eskatologiska föreställningar under yngre bronsålder och äldre järnålder i
Östergötland. Aun 24. Uppsala.
Larsson M. 1994. Ekängen. Rystads socken, Linköpings
kommun, Östergötland. Arkeologisk utredning, etapp
1. Rapport UV Linköping 1994:26.
Lindeblad, K. & Nielsen, A.-L. 1993. Herrebro – hällristningar och marknad. Arkeologisk slutundersökning,
RAÄ 51, Borgs socken, Östergötland. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Rapport UV Linköping 1993:9
Feldt, A.-C. 2010. Ekängen-Gärstad-Distorp-Roxtuna. Arkeologisk förstudie inom Rystad socken, Linköpings
stad och kommun, Östergötlands län. Östergötlands
museum. Rapport 2010:64. Linköping.
Mc Kinley, J.I. 1993. Bone fragment size and weihts of
bone from Brittish cremations and the implications
for the intepretation of archeological cremations. I:
International Journal of osteoarchaeology, vol 3.
Fernholm, R. 1979. Fornlämning 69, 200, 245, stensättningar, äldre järnålder. Fillinge storgård 3:4, Bankekinds
sn, Östergötland. Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer Rapport. Uppdragsverksamheten
1979:27.
Magnusson M. 2007. Förstärkning av elnätet i Ekängen.
Rystad-Tuna 1:2 och 1:3. RAÄ 54, Rystad sn, Linköpings kommun, Östergötland. Arkeologisk förundersökning. Östergötlands länsmuseum, rapport 2007:69.
Fernholm, R. 1981. Stensättning från järnålder. Odlingsröse. Provundersökning. Fornlämningarna 17 och
19, Tokarp 1:1, Kräna sn, Östergötland. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer Rapport.
Uppdragsverksamheten 1981:24.
Fornlämning nr 64, Hogstad, Hogstad sn, Östergötland.
Arkeologi i Sverige 1974. Riksantikvarieämbetet rapport 1975 A1.
Forsman, C. 2007. Eld, död och ritual vid Sommaränge
Skog. En essä om senneolitiskt kermeringsskick. I:
Att nå den andra sidan. Om begravning och ritual
i Uppland.
Hagberg, L. 2009. Stjärneberg. Ett kvartsbrott i den mesolitiska skärgården – rituell plats under yngre bronsålder
och äldre järnålder. Riksantikvarieämbetet. UV Öst
Rapport 2009:24.
Hederström, H. 1917. Näsby socken i Östergötland. Beskrifen år 1755. I: Sahlgren J (red). Svenska bygder i
äldre beskrivningar. Östergötland I. Näsby (Rystad)
socken. Lund.
Menander, H. & Molin, F. 2003. Arkeologiska undersökningar vid Linköpings flygplats. Riksantikvarieämbetet. UV Öst Dokumentation av fältarbetsfasen 2003:3.
Molin, F. 2000. Mesolitikum i västra Östergötland – forskningsläge och aktuella problemområden. I: Vetenskaplig verksamhetsplan för UV Öst. Arkeologiskt
program 2000-2002. Riksantikvarieämbetet. Rapport
2000:21.
Molin, F. 2005. När Linköping var en skärgård. I: Menander,
H & Molin, F. (Red). Ett bredare fält. Arkeologi och
kulturhistoria vid Linköpings flygplats. Riksantikvarieämbetet UV Öst. Linköping.
Molin, F. 2009. Along the shores of the Ancylus Lake.
Trädgårdstorp and other coastal Mesolithic settlement
sites during the Late Ancylus period in Western Östergötland. I : McCartan, S, Schulting, R, Warren, G
& Woodman, P (Red). Mesolithic Horizons, papers
presented at the 7th International Conference on the
Mesolithic in Europe, Belfast 2005, Vol. 1, Oxford.
41
Molin, F., Rolöf, M. & Wikell, R. 2009. Mesolithic quartz
quarrying in Eastern Middle Sweden – The example
of Stjärneberg, Linköping. I: Sternke, F, Eigeland, L
& Costa, L J (Red.). Non-flint Raw Material Use in
Prehistory, old prejudices and new directions, BAR,
International Series 1939.
Svarvar, K. 2009. Reviderad kostnadsberäkning avseende
arkeologisk förundersökning och arkeologisk utredning, etapp 1 och 2 inför påbörjande av Detaljplan
inom Bärstadskogen, Rystad socken i Linköpings kommun Östergötlands län. Arkivhandling. Dnr 568/08.
Östergötlands länsmuseum
Molin, F., Pettersson, M. & Wikell, R. 2011. Mesolithic
Quartz Knapping in Eastern Middle Sweden. Lithic
Technology, Vol. 36, No. 2 (Fall 2011), 153–164.
Wikell, R., Molin F. & Pettersson, M. 2009. The archipelago
of Eastern Middle Sweden – C14 and shore-displacement. I: Ph. Crombé, M. Van Strydonck, J. Sergant,
M. Bats & M. Boudin. (Red). Proceedings of the
international congress ”Chronology and Evolution in
the Mesolithic of NW Europe”, Brussels, May 30 till
June 1 2007, Cambridge Scholar Publishing.
Nilsson, C. 1969. Fålåsa och Hag, Rappestad sn, Östergötland. Arkeologi i Sverige 1969. Riksantikvarieämbetet
rapport 1970 A1.
Nilsson, C. 1970a. Fornlämning nr 19, 20, Staby 7:1, ,
Rystad sn, Östergötland. Arkeologi i Sverige 1970.
Riksantikvarieämbetet rapport 1971 A1.
Nilsson, C. 1970b. Fornlämning 33, Eggeby 4:1, Skärkinds
sn, Östergötland. Arkeologi i Sverige 1970. Riksantikvarieämbetet rapport 1971 A1.
Nilsson, C. 1971a. Fornlämning 119, Kyrketorp 2:2, Rystad
sn. Arkeologi i Sverige 1971. Riksantikvarieämbetet
rapport 1972 A4.
Nilsson, C. 1971b. Bäckeby, Skärkinds sn. Arkeologi i Sverige 1971. Riksantikvarieämbetet rapport 1972 A4.
Nilsson, C. 1974. Fornlämning 121-122, Herrbeta, Törnevalla sn, Östergötland. Arkeologi i Sverige 1973.
Riksantikvarieämbetet rapport 1974 A1.
Nilsson, C. 1976. Fornlämning 54, Lambohov 1:1, Boarp
1:1, Slaka sn, Östergötland. Arkeologi i Sverige 1976.
Riksantikvarieämbetet rapport 1975 B22.
Nilsson, Per. 2001a. Skålgropar och boplatslägen i Ekängen.
Stensätter 1:9, Rystad sn, Linköpings kommun, Östergötland. Arkeologisk utredning, etapp 2. Rapport
UV Öst 2001:49.
Nilsson, Per. 2001b. Boplatslägen i Ekängen. RystadsGärstad 2:14, 10:1, Ekängen, Rystad sn, Linköpings
kommun, Östergötland. Arkeologisk utredning, etapp
2. Rapport UV Öst 2001:48.
Nilsson, Pia. 2001a. Nyupptäckta skålgropar i Ekängen.
Stensätter 1:9, 1:12 m fl, Rystad sn, Linköpings kommun, Östergötland. Arkeologisk utredning, etapp 1.
Rapport UV Öst 2001:24.
Nilsson, Pia. 2001b. Stensåldersindikationer inom
Ekängen. Rystads-Gärstad 2:14, 2:15 m fl, Rystad
sn, Linköpings kommun, Östergötland. Arkeologisk
utredning, etapp 1. Rapport UV Öst 2001:32.
Rudh, S. & Elfstrand, B. 2006. En boplats väster om Kallerstad bytomt. Riksantikvarieämbetet. Rapport UV
Öst 2006:57.
42
Ullén, I. 1983. Två stensättningar på motorbanan Mantorp
Park. Riksantikvarieämbetet, Rapport UV 1983:9.
Äije, K., Lindborg, H. & Schönbeck, M. 1996. Tallboda.
Riksantikvarieämbetet. UV Linköping Rapport
1996:46.
Övriga källor
Lundberg, A. 2009. Slutredovisning. Arkeologisk förundersökning. Bärstadskogen 1:31
Kartmaterial
Lantmäterimyndigheten (LMM), Lantmäteristyrelsen
(LMS), Rikets allmänna kartverk (RAK)
Bärstad, 05-RYS-34, storskifte 1777. Lantmäterimyndigheternas arkiv.
Bärstad, 05-RYS-89, lagaskifte, återkallat 1852. Lantmäterimyndigheternas arkiv
Näsby nr 1-4, D86-21:2, Rystad sn, agoavmätning 1807.
Lantmäteristyrelsens arkiv
Rystad, 8F6i, Ekonomisk karta. 1948. Rikets allmänna
kartverk
Roxen, J112-55-23. Häradsekonomiska kartan 1868-77.
Rikets allmänna kartverk
Digitala arkiv
Fornminnesrgeistret för Rystad socken. http://www.raa.
se/cms/fornsök/start.html 2012-12-12
Sofi. Ortnamnsregistret, http://www.sofi.se/ 2012-12-12
Sveriges geologiska undersökning (SGU) http://www.sgu.
se/sgu/sv/produkter/tjänster/kartvisare_jord.html
2012-12-12
Tekniska uppgifter
Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 samt förundersökning inom RAÄ 53 och 54
Lokal
Socken
Kommun
Län och landskap
Bärstadskogen
Rystad
Linköping
Östergötland
Fornlämningsnummer
RAÄ53 och 54
Ekonomiska kartans blad
Koordinater
Koordinatsystem
8F 6i
X6483393, Y1490744
RT-90 2,5 gon V
Typ av undersökning
Arkeologisk utredning etapp 1 och 2
samt förundersökning
Länsstyrelsens dnr
431-2658-08
Länsstyrelsens handläggare
Carin Claréus
Östergötlands museums dnr
568/08
Östergötlands museums projektnr 530901
Uppdragsgivare
Kostnadsansvarig
Teknik- och samhällsbyggnadskontoret,
Linköpings kommun
Teknik- och samhällsbyggnadskontoret,
Linköpings kommun (Utredning etapp 1 & 2)
Jan-Peder Dahlström, Bjärred (FU)
Projektledare
Kjell Svarvar , Anders Lundberg
Fältarbetstid
januari, april, juni 2009
Fynd
Foto
Analyser
Nej
Ja
Nej
Grafik
Renritning
Grafisk form
Viktoria Björkhager
Lasse Norr
Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum.
Ur allmänt kartmaterial
ISSN 1403-9273
© Lantmäteriverket MS2008/06551
Rapport 2012:58 © Östergötlands museum
43
Särskild undersökning av kvadratisk stensättning RAÄ 323
Lokal
Socken
Kommun
Län och landskap
Bärstadskogen 1:31
Rystad
Linköping
Östergötland
Fornlämningsnummer
RAÄ323
Ekonomiska kartans blad
Koordinater
Koordinatsystem
8F 6i
X6483393, Y1490744
RT-90 2,5 gon V
Typ av undersökning
Länsstyrelsens dnr
Länsstyrelsens handläggare
Östergötlands museums dnr
Östergötlands museums projektnr
Särskild undersökning
431-31590-09
Malin Backman
32/10
531062
Uppdragsgivare
Teknik- och samhällsbyggnadskontoret,
Linköpings kommun
Jan-Peder Dahlström, Bjärred
Kostnadsansvarig
44
Projektledare
Personal
Viktoria Björkhager
Fredrik Samuelsson
Petter Nyberg
Emma Karlsson
Sara Westling (praktikant)
Fältarbetstid
2010-04-21--29
Fynd
Foto
Analyser
C4522:1-206
Ja
14
C-analys, makroprov
Särskild undersökning av stenålderslämning ÖM 1 och härdområde ÖM 2
Lokal
Socken
Kommun
Län och landskap
Bärstadskogen 1:31
Rystad
Linköping
Östergötland
Fornlämningsnummer
ÖM 1 & ÖM 2 (Härdområde)
Ekonomiska kartans blad
Koordinater
Koordinatsystem
8F 6i
X6483393, Y1490744
RT-90 2,5 gon V
Typ av undersökning
Länsstyrelsens dnr
Länsstyrelsens handläggare
Östergötlands museums dnr
Östergötlands museums projektnr
Särskild undersökning
431-31590-09
Malin Backman
340/10
531126
Uppdragsgivare
Teknik- och samhällsbyggnadskontoret,
Linköpings kommun
Jan-Peder Dahlström, Bjärred
Kostnadsansvarig
Projektledare
Personal
Viktoria Björkhager
Fredrik Samuelsson
Truls Månsson
Johan Levin
Fältarbetstid
2010-09-20--10-11
Fynd
Foto
Analyser
C4522:1-206
Ja
14
C-analys
45
Appendix 1. Makroanalys - Jens Heimdahl
Makroskopisk analys av jordprover från
Bärstad-skogen 1:31, RAÄ 323, Rystad
sn, Östergötland.
Teknisk rapport
Jens Heimdahl
UV Mitt
2011-06-20
Under den arkeologiska undersökningen av Bärstadskogen 1:31, RAÄ 323
Rystad sn. Östergötland togs två jordprover för analys av makroskopiskt
innehåll med fokus på växtrester. De provtagna lämningarna bestod av en härd
och en härdgrop. Härden (A 3728) var belägen intill en kvadratisk stensättning
på en stenåldersboplats, och det rådde osäkerhet om dess relation till denna.
Härdgropen (A 5642) var en stor anläggning med skärvsten och stora bitar
brända ben (från en större gräsätare), och med mindre härdar belägna som
satelliter runt om. Åldern på anläggningen är osäker, och den kan vara allt från
stenåldern-järnåldern.
Frågeställningarna gäller huruvida det makroskopiska innehållet i proverna
kan komplettera de arkeologiska tolkningarna. Proverna har analyserats i juni
2011.
Metod och källkritik
Provtagningen genomfördes av arkeologerna under utgrävningen och
innehöll torrvolymer om 2 liter jord per prov. I laboratoriet preparerades
proverna genom flotation enligt metod beskriven av Wasylikowa (1986) och
våtsiktades med 0,25 mm maskvidd. Även den kvarvarande flotationsresten
av tyngre minerogent material våtsiktades och genomsöktes efter artefakter.
Efter floteringen samlades proverna upp och förvarades i vatten till dess de
analyserades. Identifieringen av materialet skedde under ett stereomikroskop
med 7-100 gångers förstoring. Den makroskopiska analysen har främst
behandlat växtmakrofossil (som inte är ved eller träkol), men även puppor,
fekalier, smältor, slagg, ben mm har eftersökts.
46
Proverna är tagna i biologiskt aktiva markhorisonter och innehöll
färska (recenta) växtrester från markförna, framför allt rottrådar, färsk
fröbank, underjordiska svampkroppar, samt puppor och andra rester efter
marklevande fauna som daggmaskar och kokonger. Materialet är att betrakta
som omrört tillföljd av biologisk aktivitet (bioturbation), d.v.s. färskt
biologiskt material har kontinuerligt förts ner och blandats med de äldre
arkeologiska lämningarna. Därför är det bara rimligt att knyta förkolnat
botaniskt material till den arkeologiska lämningen. De ickeförkolnade
växtmakrofossil som hittades i proverna kan visserligen vara spår efter äldre
växtsamhällen, men de kan inte särskiljas från de yngre växtresterna i den
moderna fröbanken och därför har ingen hänsyn till detta material tagits
i tolkandet av de arkeologiska lämningarna, utan endast i tolkandet av de
postdepositionella processer som påverkat lämningarna i efterhand.
Alla växtrester som utsätts för brand eller hetta bevaras inte genom
förkolning, detta gäller framförallt fröer med stort fettinnehåll eller ömtålig
struktur (t.ex. flockblomstriga växter). Fröer och frukter som bevaras genom
förkolning har ofta en liten kvot i förhållandet yta/volym (ex. sädeskorn)
eller hårda skal (ex. mållor). Av detta följer att växtmaterialet som
bevarats genom förkolning bara representerar en liten del av de växter som
ursprungligen utsatts för hetta/brand.
Analysresultat
Resultatet av genomletningen av proverna var mycket magert och
presenteras här förenklat.
 Härden A 3728: Innehöll endast stora mängder träkol.
 Härdgropen A 5642, PM 5659: Innehöll endast stora mängder träkol
samt en riklig mängd brända benfragment.
Diskussion
I den makroskopiska analysen framkom inget material som kan kasta
nytt ljus över anläggningarna. Dock kan man utesluta att de använts till
högtemperaturhantverk, som t.ex. metallhantering eller keramikbränning,
då sådana anläggningar blir rika på makroskopiska smältor. Det finns
heller inga spår av hantering av vegetabilier. Innehållet av brända ben
bekräftas i härdgropen, och analysen visar att bränt ben även förekommer i
fragmenterad form. Det kan noteras att matlagning i allmänhet resulterar i
lägre temperaturer, som inte förmår att bränna stora mängder djurben, och att
liknande rester är vanligare att finna efter rituellt brännande.
Referenser
Wasylikowa, K., 1986: Analysis of fossil fruits and seeds. I Berglund, B. E.
(ed.): Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology.
John Wiley & Sons Ltd. 571-590
47
Appendix 2. Osteologisk analys - Petter Nyberg
Osteologisk analys av skelettmaterial
från Bärstadskogen 1:31, Rystad
socken, Linköpings kommun,
Östergötlands län
Petter Nyberg
Östergötlands museum
Januari 2012
BAKGRUND
Skelettmaterialet som redovisas i denna rapport framkom i samband med en
arkeologisk undersökning i Bärstadskogen, Rystad socken, Östergötlands län.
Materialet som tillvaratogs har analyserats av osteolog Petter Nyberg,
Östergötlands museum, i december 2011 samt februari 2012.
MATERIAL
Det analyserade skelettmaterialet kommer från sex anläggningar och från sju
rutor. Materialet hade en totalvikt av 332,6 gram och antalet fragment uppgick
till 2 214. Samtliga fragment var brända. Materialet var fragmenterat med en
snittvikt av 0,15 gram per fragment.
Viktmässigt har 57,6 gram eller 17 % av materialet varit möjlig att identifiera
till art. Av dessa identifierades 53,4 gram som människoben. Övriga ben har
om möjligt delats in i klass. Antalsmässigt har 89 st eller 4 % av fragmenten
varit möjliga att identifiera till art. Av dessa identifierades alla utom två
fragment som människoben. Samtliga konstaterade människoben kom dock
från samma anläggning.
METOD
Skelettmaterialet från varje kontext har undersökts för sig. Benen har sorterats
och bestämts till art, benslag, sida och del av ben. Fynden har specificerats i
bifogade benlistor. En sammanställning för varje kontext finns under rubriken
Resultat i denna rapport.
Könsbedömning och åldersbedömning
Ingen könsbedömning eller åldersbedömning har varit möjlig att utföra på det
analyserade skelettmaterialet.
48
Beräkning av minsta antal individer
Den metod som använts här är den av Chaplin (1971) utarbetade mindmetoden, vilken går ut på att säkerställa minsta antalet individer (mind
eller MNI) i ett skelettmaterial. Bestämning av minsta antalet individer i en
anläggning baserar sig på det faktum att vissa skelettdelar uppträder i ental
eller parvis i kroppen. Metoden innebär att man använder det benslag som
uppvisar flest antal från höger eller vänster sida. I vissa fall kan man även
använda opariga ben om detta är lämpligt. Efter sakning av de fragment
som kan tillhöra samma benelement, kan man säkerställa minsta antalet
individer. Även hänsyn till ålder bör tas. Vissa juvenila ben kan därmed
räknas som enskilda individer. Även säkra könsbedömningar kan användas
vid beräkningarna.
Generella felkällor
Vid analys av bränt skelettmaterial bör man ha flera saker i åtanke.
Förbränning kan påverka individer i skilda åldrar på olika sätt och man kan
även tänka sig att ben från unga individer är underrepresenterade på grund
av att de påverkas annorlunda av yttre förhållanden än ben från vuxna (se t
ex Gejvall 1955:705). Gejvall fann dock vid analysen av brandgravar i Horn
kvarlevor av ett stort antal små barn (Gejvall 1948:tabell) och således kan
även skelettmaterial från unga individer bevaras.
Man kan också diskutera om hela individen begravdes efter kremering
(Lisowski 1968:79; Petré 1984:204). Beträffande mänskligt skelettmaterial
har Gejvall (1948:157) fastslagit att en vuxen individ ger upphov till en
volym av 2 – 3,5 liter ben. Jacqueline I McKinley uppger att det vid moderna
kremeringar blir kvar ca 1 200 – 3 000 gram ben. Hon har gjort en studie
där hon bl a analyserar fragmenteringen av kremerat modernt skelettmaterial
för vidare jämförelser med arkeologiskt benmaterial. Hon sållade benen
genom ett antal såll med olika storlek, den minsta med en maskstorlek på
två millimeter. Om man inte räknade med fragmenten som var mindre än
två millimeter (på så sätt liknar det mer ett förhistoriskt material eftersom
de minsta fragmenten mycket sällan påträffas vid arkeologisk undersökning
och registreras av osteologen) minskade vikten till 1 001,5 – 2 422,5
gram. Det är viktigt att påpeka att bland de minsta fragmenten också
fanns rester av likkistan (McKinley 1993). Sigvallius (1994:29, tabell 3)
uppger medelvikten på skelettmaterialet från brandgravar i norra Spånga
med en människa och utan djur till 267,9 gram. Det synes således att man
vid utgrävning av en grav inte anträffar allt benmaterial från bålet, vilket
inskränker möjligheterna vid analys och tolkning.
Gejvall beskriver hur olika benslag går sönder vid förbränning. Spongiösa
och kompakta ben påverkas inte på samma sätt vid bränning (Gejvall
1947:44f; 1948:170), vilket kan innebära att frånvaro respektive förekomst
av vissa kroppsregioner orsakar svårigheter vid tolkning. I regel saknas
större eller mindre skelettpartier av de begravda individerna. Avsaknad
av vissa kroppsregioner kan bero på att inte hela individen lagts med på
gravbålet, att benen inte samlats ihop ordentligt på bålplatsen eller att de
inte påträffats och endast en del av anläggningarnas totala benmängd har
tillvaratagits. Vid analys och tolkning bör således frågan om materialets
representativitet ställas.
49
Kremering av ben liksom utgrävningsmetodik kan föra med sig att skilda
djurarter blir olika representerade. Möjligen är arter av mindre djur
underrepresenterade i materialet. Man har dock vid tidigare undersökningar
av brandgravsmaterial hittat benrester av t ex katt, fågel och fisk (se t ex
Sigvallius 1994; Roumelis 2000). Det är emellertid betydelsefullt att kunna
fastställa deras förekomst, eftersom det visar minsta antalet individer som
representerar varje art. Vid tolkning av individantal måste ett förbehåll
göras. Det kan bland det oidentifierade skelettmaterialet förekomma ben som
härrör från ytterligare individer. Det uppgivna individantalet är således ett
minimiantal.
RESULTAT
A3614
Det analyserade skelettmaterialet från A3614 hade en totalvikt av 214,8
gram och antalet fragment uppgick till 2 037. Materialet var fragmenterat
med en snittvikt av 0,11 gram per fragment. Samtliga skelettfragmenten var
brända. Skelettfragmenten var vita eller i ett fåtal fall hade de en vit utsida
och en grå insida. Detta tyder på en förbränningstemperatur mellan 700 och
1 100°C
87 av skelettfragmenten, med en totalvikt av 53,4 gram, var möjliga att
bestämma till art. Samtliga artbestämda fragment härrörde från människa.
Det rörde sig om fragment från de flesta av kroppens regioner. Ytterligare
ett fragment, med en vikt på 0,4 gram, gick att bestämma som djurben
härrörande från någon typ av däggdjur. Övriga fragment var inte möjliga
att identifiera närmare och det gick endast att konstatera att det rörde om
Fragmentstorlek utifrån vikt
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
2 - 5 mm
5 - 10 mm
10 - 25 mm
>25 mm
Fig 1. Diagram över den procentuella fördelningen av fragmentstorlek i jämförelse med
skelettmaterialets totala vikt i A3614.
50
antingen däggdjursben eller människoben. Således har endast 4 % av antalet
fragment kunnat bestämmas till art. Viktmässigt har däremot 25 % av
fragmenten varit möjliga att bestämma till art. Ingen åldersbedömning eller
könsbedömning var möjlig att genomföra.
A5041
Det analyserade skelettmaterialet från A5041 hade en totalvikt av 27,6 gram
och antalet fragment uppgick till 66. Materialet var fragmenterat med en
snittvikt av 0,42 gram per fragment. Samtliga skelettfragmenten var brända.
Skelettfragmenten var vita. Detta tyder på en förbränningstemperatur mellan
700 - 1 100°C
11 av skelettfragmenten, med en totalvikt av 17,2 gram, var möjliga att
bestämma som djurben härrörande från någon typ av däggdjur. Dessa
fragment utgjorde antalsmässigt 17 % och viktmässigt 62 % av den totala
mängden av skelettfragment från A5041. Övriga fragment var inte möjliga
att identifiera närmare och det gick endast att konstatera att det rörde
om antingen däggdjursben eller människoben. Inga säkert konstaterade
människoben fanns bland benen som tillvaratogs från A5041.
Fragmentstorlek utifrån vikt
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
2 - 5 mm
5 - 10 mm
10 - 25 mm
>25 mm
Fig 2. Diagram över den procentuella fördelningen av fragmentstorlek i jämförelse med
skelettmaterialets totala vikt i A5041.
51
A5121
Det analyserade skelettmaterialet från A5121 hade en totalvikt av 2,7 gram
och antalet fragment uppgick till 14. Materialet var fragmenterat med en
snittvikt av 0,19 gram per fragment. Samtliga skelettfragmenten var brända.
Skelettfragmenten var vita. Detta tyder på en förbränningstemperatur mellan
700 - 1 100°C
Ett av skelettfragmenten, med en vikt av 0,2 gram, var möjligt att bestämma
som djurben härrörande från någon typ av däggdjur. Övriga fragment var
inte möjliga att identifiera närmare och det gick endast att konstatera att det
rörde om antingen däggdjursben eller människoben. Inga säkert konstaterade
människoben fanns bland benen som tillvaratogs från A5121.
Fragmentstorlek utifrån vikt
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
2 - 5 mm
5 - 10 mm
10 - 25 mm
>25 mm
Fig 3. Diagram över den procentuella fördelningen av fragmentstorlek i jämförelse med
skelettmaterialets totala vikt i A5121.
52
A5132
Det analyserade skelettmaterialet från A5132 hade en totalvikt av 1,0 gram
och antalet fragment uppgick till 8. Materialet var fragmenterat med en
snittvikt av 0,13 gram per fragment. Samtliga skelettfragmenten var brända.
Skelettfragmenten var vita. Detta tyder på en förbränningstemperatur mellan
700 - 1100 °C.
Ett av skelettfragmenten, med en vikt av 0,1 gram, var möjligt att bestämma
som djurben härrörande från någon typ av däggdjur. Övriga fragment var
inte möjliga att identifiera närmare och det gick endast att konstatera att det
rörde om antingen däggdjursben eller människoben. Inga säkert konstaterade
människoben fanns bland benen som tillvaratogs från A5132.
Fragmentstorlek utifrån vikt
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
2 - 5 mm
5 - 10 mm
10 - 25 mm
>25 mm
Fig 4. Diagram över den procentuella fördelningen av fragmentstorlek i jämförelse med
skelettmaterialets totala vikt i A5132.
53
A5204
Det analyserade skelettmaterialet från A5204 hade en totalvikt av 15,9 gram
och antalet fragment uppgick till 38. Materialet var fragmenterat med en
snittvikt av 0,42 gram per fragment. Samtliga skelettfragmenten var brända.
Skelettfragmenten var vita. Detta tyder på en förbränningstemperatur mellan
700 - 1 100°C
Ett av skelettfragmenten, med en vikt av 3,2 gram, var möjligt att
artbestämma som härrörande från får/get. Ytterligare nio fragment, med en
totaltvikt av 3,8 gram, gick att bestämma som djurben härrörande från någon
typ av däggdjur. Övriga fragment var inte möjliga att identifiera närmare och
det gick endast att konstatera att det rörde om antingen däggdjursben eller
människoben. Inga säkert konstaterade människoben fanns bland benen som
tillvaratogs från A5204.
Fragmentstorlek utifrån vikt
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
2 - 5 mm
5 - 10 mm
10 - 25 mm
>25 mm
Fig 5. Diagram över den procentuella fördelningen av fragmentstorlek i jämförelse med
skelettmaterialets totala vikt i A5204.
54
A5642
Det analyserade skelettmaterialet från A5642 hade en totalvikt av 62,6 gram
och antalet fragment uppgick till 22. Materialet var fragmenterat med en
snittvikt av 0,35 gram per fragment. Samtliga skelettfragmenten var brända.
Skelettfragmenten var vita. Detta tyder på en förbränningstemperatur mellan
700 - 1 100°C.
Ett av skelettfragmenten, med en vikt av 1,0 gram, var möjligt att
artbestämma som härrörande från svin. Ytterligare tretton fragment, med
en totaltvikt av 16,7 gram, gick att bestämma som djurben härrörande från
någon typ av däggdjur. Övriga fragment var inte möjliga att identifiera
närmare och det gick endast att konstatera att det rörde om antingen
däggdjursben eller människoben. Inga säkert konstaterade människoben
fanns bland benen som tillvaratogs från A5642.
Fragmentstorlek utifrån vikt
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
2 - 5 mm
5 - 10 mm
10 - 25 mm
>25 mm
Fig 6. Diagram över den procentuella fördelningen av fragmentstorlek i jämförelse med
skelettmaterialets totala vikt i A5642.
55
R5058
Det analyserade skelettmaterialet från R5058 hade en totalvikt av 0,3 gram
och antalet fragment uppgick till 2. Båda skelettfragmenten var brända.
Skelettfragmenten var kritvita. Detta tyder på en förbränningstemperatur
högre än 1 100°C. Båda fragmenten var mellan 5 – 10 mm stora.
De båda fragmenten var inte möjliga att identifiera närmare och det
gick endast att konstatera att det rörde om antingen däggdjursben eller
människoben. Inga säkert konstaterade människoben fanns bland benen som
tillvaratogs från R5058.
R5115
Det analyserade skelettmaterialet från R5115 hade en totalvikt av 0,1 gram
och antalet fragment uppgick till 1. Skelettfragmentet var bränt och vitt.
Detta tyder på en förbränningstemperatur mellan 700 - 1 100°C. Fragmentet
var 7 mm stort.
Skelettfragmentet var inte möjligt att identifiera närmare och det gick endast
att konstatera att det rörde om antingen däggdjursben eller människoben.
56
R5294
Det analyserade skelettmaterialet från R5294 hade en totalvikt av 0,7 gram
och antalet fragment uppgick till 5. Materialet var fragmenterat med en
snittvikt av 0,14 gram per fragment. Samtliga skelettfragmenten var brända.
Skelettfragmenten var vita eller hade vit utsida och grå insida. Detta tyder på
en förbränningstemperatur mellan 700 - 1 100 °C.
Ett av skelettfragmenten, med en vikt av 0,2 gram, gick att bestämma som
djurben härrörande från någon typ av däggdjur. Övriga fragment var inte
möjliga att identifiera närmare och det gick endast att konstatera att det rörde
om antingen däggdjursben eller människoben. Inga säkert konstaterade
människoben fanns bland benen som tillvaratogs från R5294.
Fragmentstorlek utifrån vikt
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
2 - 5 mm
5 - 10 mm
10 - 25 mm
>25 mm
Fig 7. Diagram över den procentuella fördelningen av fragmentstorlek i jämförelse med
skelettmaterialets totala vikt i R5294.
57
R5297
Det analyserade skelettmaterialet från R5297 hade en totalvikt av 1,2 gram
och antalet fragment uppgick till 10. Materialet var fragmenterat med en
snittvikt av 0,12 gram per fragment. Samtliga skelettfragmenten var brända.
Skelettfragmenten var vita. Detta tyder på en förbränningstemperatur mellan
700 - 1 100°C.
Samtliga fragment var inte möjliga att identifiera närmare och det
gick endast att konstatera att det rörde om antingen däggdjursben eller
människoben. Inga säkert konstaterade människoben fanns bland benen som
tillvaratogs från R5297.
Fragmentstorlek utifrån vikt
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
2 - 5 mm
5 - 10 mm
10 - 25 mm
>25 mm
Fig 8. Diagram över den procentuella fördelningen av fragmentstorlek i jämförelse med
skelettmaterialets totala vikt i R5297.
58
R5309
Det analyserade skelettmaterialet från R5307 hade en totalvikt av 3,5 gram
och antalet fragment uppgick till 6. Materialet var fragmenterat med en
snittvikt av 0,58 gram per fragment. Samtliga skelettfragmenten var brända.
Skelettfragmenten var vita. Detta tyder på en förbränningstemperatur mellan
700 - 1 100°C.
Samtliga fragment var inte möjliga att identifiera närmare och det
gick endast att konstatera att det rörde om antingen däggdjursben eller
människoben. Inga säkert konstaterade människoben fanns bland benen som
tillvaratogs från R5309.
Fragmentstorlek utifrån vikt
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
2 - 5 mm
5 - 10 mm
10 - 25 mm
>25 mm
Fig 9. Diagram över den procentuella fördelningen av fragmentstorlek i jämförelse med
skelettmaterialets totala vikt i R5309.
59
R5333
Det analyserade skelettmaterialet från R5333 hade en totalvikt av 2,2 gram
och antalet fragment uppgick till 4. Materialet var fragmenterat med en
snittvikt av 0,55 gram per fragment. Samtliga skelettfragmenten var brända.
Skelettfragmenten var gulaktiga. Detta tyder på en förbränningstemperatur
mellan 100 - 200°C.
Samtliga fragment var inte möjliga att identifiera närmare och det
gick endast att konstatera att det rörde om antingen däggdjursben eller
människoben. Inga säkert konstaterade människoben fanns bland benen som
tillvaratogs från R5333.
R5354
Det analyserade skelettmaterialet från R5333 hade en totalvikt av 0,4 gram
och antalet fragment uppgick till 1. Skelettfragmentet var bränt och vitt.
Detta tyder på en förbränningstemperatur mellan 700 – 1 100°C. Fragmentet
var 11 mm stort.
Skelettfragmentet var inte möjligt att identifiera närmare och det gick endast
att konstatera att det rörde om antingen däggdjursben eller människoben.
Fragmentstorlek utifrån vikt
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
2 - 5 mm
5 - 10 mm
10 - 25 mm
>25 mm
Fig 10. Diagram över den procentuella fördelningen av fragmentstorlek i jämförelse
med skelettmaterialets totala vikt i R5333.
60
LITTERATUR
Chaplin, R. E. 1971. The Study of Animal Bones from Archaeological Sites.
London.
Gejvall, N-G. 1947. Bestämning av brända ben från forntida gravar. I:
Fornvännen nr 1, s 39-47.
Gejvall, N.-G. 1948. Bestämning av de brända benen från gravarna i Horn. I:
Sahlström, K. E. & Gejvall, N.-G. Gravfältet på kyrkbacken i Horns socken,
Västergötland. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens
Handlingar. Del 60:2. Stockholm. s 153-199.
Gejvall, N.-G. 1955. The cremations at Vallhagar. I: Vallhagar. A Migration
period settlement on Gotland / Sweden. Part II. (Ed: Stenberger, M.).
Copenhagen. s 700-723.
Lisowski, F. P. 1968. The investigation of human cremations. I: Bielicki,
T; Boev P ; Degenhardt, K-H ; Ferembach, D; Hiernaux, J; Jörgensen, G;
Jürgens, H W; Kadanoff, D; Koch, G; Lehnert, K F; Lisowski, F P; Maestri,
D; Martiny, M; Mutafov, S; Necrasov, O; Oliver, G; Rauh, F; Strouhal, E;
Tobias, P V; Torgensen, J; Vallois, H V & Walter, H. Anthropologie und
Humangenetik. Stuttgart, s 76-83.
McKinley, J I. 1993. Bone fragment size and weights of bone from British
cremations and the implications for the interpretation of archaeological
cremations. International journal of osteoarchaeology, vol 3, s 283-287.
Petré, B. 1984. Arkeologiska undersökningar på Lovö del 4.
Bebyggelsearkeologisk analys. Acta universitatis Stockholmiensis. Studies
in North-European archaeology, 10. Stockholm.
Roumelis, N. 2000. Kremeringar från vikingatida Lövö, Uppland. En
metodstudie. C/D-uppsats i Arkeoosteologi. Stockholms universitet. Stencil.
Sigvallius, B. 1994. Funeral pyres. Iron age cremation in North Spånga.
Theses and papers in osteology 1. Stockholm. Diss.
61
LEGEND TILL BENLISTA
62
Art
Första kolumnen anger på svenska från vilken art, grupp
av arter, familj eller klass fragmenten kommer ifrån. Andra
kolumnen anger på latin från vilken art, grupp av arter,
familj eller klass fragmenten kommer ifrån.
Element
Första kolumnen anger på svenska till vilket benslag
fragmenten tillhör. Andra kolumnen anger på latin till vilket
benslag fragmenten tillhör.
Frag.grad
Fragmenteringsgrad. Intakt innebär att benelementet är helt
och inga delar saknas. Komplett innebär att benelementet är
trasigt, men att samtliga delar finns kvar. Defekt innebär att
en mindre del av benelementet saknas. Fragment innebär att
det endast är en mindre del av benelementet.
Elementdel
Vilken del av benet tillhör fragmentet. Vad gäller rörben har
dessa kodats med en siffra mellan 1 och 6, enligt följande: 1.
Proximal epifys, 2. Proximal del av diafys, 3. Supraproximal
del av diafys. 4. Supradistal del av diafys, 5. Distal del av
diafys, 6. Distal epifys.
Sida
Från vilken sida kommer skelettelementet från. Dx står för
höger, sin för vänster. N/A står för Not applicable eller inte
tillämpligt. I kolumnen för Sida används termen för opariga
ben.
Brända
Är benet bränt anges benets färg i denna kolumn. Färgen
vänster om snedstrecket anger fragmentets färg på utsidan,
den angivna färgen till höger om snedstrecket anger färgen
inuti fragmentet.
Obrända
Är benet obränt anges benets färg på utsidan i denna kolumn.
Frag.storlek
Den största längden på fragmentet/fragmenten. Frag.
storleken är uppdelade i följande intervall; <2 mm, 2 - 5 mm,
5 - 10 mm, 10 - 25 mm. För fragment som är större än 25
mm anges det exakta måttet i mm.
Kön
Bedömd könstillhörighet utifrån följande kategorier:
Hypermaskulin (♂), Maskulin (♂?), Allophys/intermediär
form (?), Feminin (♀?), Hyperfeminin (♀).
Ålder
I denna kolumn anges bedömd dödsålder.
Mod
Modifierade fragment, t ex avsågade, med huggmärken,
snittspår etc.
Pat
Patologi, fragment med spår efter sjukdom eller trauma.
NISP
Number of Identified Specimens är antalet identifierade
skelettfragment.
MNE
Minimum Number of Elements eller mab som det kallas på
svenska är minsta antalet skelettelement. De feta siffrorna i
kolumnen indikerar de ben som använts vid uträknandet av
MNE.
MNI
Minimum Number of Individuals eller mind som det kallas
på svenska är minsta antalet individer. De feta siffrorna i
kolumnen indikerar de ben som använts vid uträknandet av
MNI.
Vikt
Skelettfragmentens vikt i gram.
63
Art
A3614
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
Människa
64
Art
Element
Element
Frag.grad Elementdel Sida Brända
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Hjärnskålskranium
Neurocranium
Fragment
Vit/vit
Hjärnskålskranium
Neurocranium
Fragment
Vit/vit
Hjärnskålskranium
Neurocranium
Fragment
Vit/vit
Tand
Dentis
Fragment
Vit/grå
Tänder
Dentes
Fragment
Revben
Costae
Revben
Vit/grå
Fragment
Tandrotsfragment
Corpus
Costa
Fragment
Corpus
Vit/vit
Överamsben
Humerus
Fragment
Vit/vit
Armbågsben
Ulna
Fragment
Vit/vit
Vit/vit
Grundfalang (hand) Phalanx 1 manus
Fragment
Diafysfragment
Diafysfragment
4, 5, 6
Grundfalang (hand) Phalanx 1 manus
Fragment
Frag dist led
Vit/vit
Lårben
Femur
Fragment
Vit/vit
Skenben
Tibia
Fragment
Skenben
Tibia
Fragment
Mellanhands-/
mellanfotsben
Ändfalang
Metapodia
Fragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Frag dist led
Phalanx 3
Fragment
1, 2, 3
Vit/vit
Ändfalang
Phalanx 3
Fragment
2, 3, 4, 5, 6
Vit/vit
Långa rörben
Ossa longa
Fragment
Vit/vit
Långa rörben
Ossa longa
Fragment
Långa rörben
Ossa longa
Fragment
Långa rörben
Ossa longa
Fragment
Långa rörben
Ossa longa
Fragment
Långa rörben
Ossa longa
Fragment
Långa rörben
Ossa longa
Fragment
Långa rörben
Ossa longa
Fragment
Långa rörben
Ossa longa
Fragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Obrända
Frag.storlek
Kön
Ålder Mod
Pat
NISP MNE MNI Vikt
10 - 25 mm
1
1
1
0,6
5 - 10 mm
5
1
1
0,6
2 - 5 mm
1
1
1
0,1
5 - 10 mm
1
1
1
0,1
2 - 5 mm
2
1
1
0,1
10 - 25 mm
5
1
1
0,5
5 - 10 mm
1
1
1
0,1
10 - 25 mm
1
1
1
1,1
10 - 25 mm
1
1
1
0,7
10 - 25 mm
1
1
1
0,5
10 - 25 mm
1
1
1
0,1
10 - 25 mm
1
1
1
1,5
40,87 mm
1
1
1
3,5
10 - 25 mm
1
1
1
0,5
10 - 25 mm
2
1
1
0,4
5 - 10 mm
1
1
1
0,1
10 - 25 mm
1
1
1
0,1
35,80 mm
1
1
1
1,9
35,03 mm
1
1
1
1,8
34,09 mm
1
1
1
0,8
33,43 mm
1
1
1
0,7
33,21 mm
1
1
1
2,0
28,41 mm
1
1
1
1,8
28,24 mm
1
1
1
1,7
27,22 mm
1
1
1
1,4
26,55 mm
1
1
1
1,3
Kommentarer
65
Art
Människa
Element
Långa rörben
Element
Ossa longa
Långa rörben
Ossa longa
Korta rörben
Ossa brevia
Korta rörben
Ossa brevia
Däggdjur
(ej människa)
Oidentifierad Undet
Oidentifierat
Undet
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad
Oidentifierad
Oidentifierad
Oidentifierad
Undet
Undet
Undet
Undet
Oidentifierat
Oidentifierat
Oidentifierat
Oidentifierat
Undet
Undet
Undet
Undet
TOTALT
TOTALT
Totalt
Totalt
Människa
Homo
sapiens
Mammalia
Totalt
Totalt
Däggdjur
(ej människa)
Oidentifierad Undet
A5041 / F5155
Däggdjur
Mammalia
(ej människa)
Däggdjur
Mammalia
(ej människa)
Däggdjur
Mammalia
(ej människa)
Däggdjur
Mammalia
(ej människa)
Däggdjur
Mammalia
(ej människa)
Däggdjur
Mammalia
(ej människa)
Oidentifierad Undet
Oidentifierad Undet
Oidentifierad Undet
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
Hjärnskålskranium
Neurocranium
TOTALT
Människa
Människa
Människa
Art
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Homo
sapiens
Mammalia
Frag.grad Elementdel Sida Brända
Fragment DiafysVit/vit
fragment
Fragment DiafysVit/vit
fragment
Fragment DiafysVit/vit
fragment
Fragment DiafysVit/vit
fragment
Fragment
Vit/vit
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Fragment
Fragment
Fragment
Fragment
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Fragment
Vit/vit
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Diafysfragment
Vit/vit
Oidentifierat
Undet
Fragment
Vit/vit
Oidentifierat
Undet
Fragment
Vit/vit
Oidentifierat
Undet
Fragment
Vit/vit
Oidentifierat
Undet
Fragment
Vit/vit
Oidentifierat
Oidentifierat
Oidentifierat
Undet
Undet
Undet
Fragment
Fragment
Fragment
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
TOTALT
Totalt
Totalt
Däggdjur
Mammalia
(ej människa)
Oidentifierat Undet
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
66
Obrända
Frag.storlek
10 - 25 mm
Kön
Ålder Mod
Pat
NISP MNE MNI Vikt
40
1
1
26,5
Kommentarer
5 - 10 mm
5
1
1
1,6
10 - 25 mm
1
1
1
0,4
5 - 10 mm
5
1
1
0,9
10 - 25 mm
1
1
1
0,4
36,85 mm
1
1
1
3,4
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
28,14 mm
1
1
1
1,0
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
25,73 mm
1
1
1
1,4
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
27,49 mm
10 - 25 mm
5 - 10 mm
2 - 15 mm
1
20
291
1634
1
1
1
1
1
1
1
1
0,6
11,6
78,6
64,4
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
2037
13
2
214,8
87
12
1
53,4
1
1
1
0,4
1949
-
-
161,0
10 - 25 mm
1
1
1
1,4
10 - 25 mm
6
1
1
5,6
52,53 mm
1
1
1
4,1
31,53 mm
1
1
1
3,9
26,16 mm
1
1
1
1,1
10 - 25 mm
1
1
1
1,1
10 - 25 mm
5 - 10 mm
2 - 5 mm
38
15
2
1
1
1
1
1
1
8,8
1,0
0,1
66
3
1
27,1
11
3
1
17,2
55
-
-
9,9
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
67
Art
Art
A5121 / F5154
Däggdjur
Mammalia
(ej människa)
Oidentifierad Undet
Element
Element
Frag.grad Elementdel Sida Brända
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad Undet
Oidentifierad Undet
Oidentiferad
Oidentiferad
Undet
Undet
TOTALT
TOTALT
Totalt
Totalt
Däggdjur
(ej människa)
Oidentifierat
A5132
Däggdjur (ej
människa)
Oidentifierad
Mammalia
Totalt
Totalt
Undet
Totalt
Totalt
Mammalia
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Fragment
Fragment
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Diafysfragment
Diafysfragment
Vit/vit
Oidentifierad Undet
Oidentifierad Undet
Oidentifierad Undet
Oidentiferat
Oidentiferat
Oidentiferat
Undet
Undet
Undet
TOTALT
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
Underkäke
Mandibula
Fragment
Alveol
Vit/vit
Revben
Costae
Fragment
Corpus
Vit/vit
Diafysfragment
Diafysfragment
Vit/vit
TOTALT
Däggdjur (ej Mammalia
människa)
Oidentifierat Undet
A5204 / F5214
Får/get
Ovis aries/
Capra hircus
Däggdjur (ej Mammalia
människa)
Däggdjur (ej Mammalia
människa)
Däggdjur (ej Mammalia
människa)
Däggdjur (ej Mammalia
människa)
Däggdjur
Mammalia
(ej människa)
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Vit/vit
Vit/vit
Vit/grå
Vit/vit
Oidentifierat
Undet
Fragment
Vit/vit
Oidentifierat
Undet
Fragment
Vit/vit
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad Undet
Oidentifierad Undet
Oidentifierad Undet
Oidentifierat
Oidentifierat
Oidentifierat
Undet
Undet
Undet
TOTALT
TOTALT
Totalt
Totalt
Får/get
Ovis aries/
Capra hircus
Mammalia
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
Däggdjur
68
(ej människa)
Oidentifierad Undet
Fragment
Fragment
Fragment
Vit/vit
Fragment
Fragment
Fragment
Diafysfragment
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Obrända
Frag.storlek
Kön
Ålder Mod
Pat
NISP MNE MNI Vikt
Kommentarer
10 - 25 mm
1
1
1
0,2
10 - 25 mm
6
1
1
2,1
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
5 - 10 mm
2 - 10 mm
6
1
1
1
1
1
0,3
0,1
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
14
1
1
2,7
1
1
1
0,2
13
-
-
2,5
5 - 10 mm
1
1
1
0,1
5 - 10 mm
2
1
1
0,2
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
5 - 10 mm
2 - 5 mm
2 - 5 mm
3
1
1
1
1
1
1
1
1
0,5
0,1
0,1
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
8
1
1
1,0
1
1
1
0,1
7
-
-
0,9
10 - 25 mm
1
1
1
3,2
10 - 25 mm
3
1
1
1,2
10 - 25 mm
5
1
1
2,1
5 - 10 mm
1
1
1
0,1
28,29 mm
1
1
1
1,2
10 - 25 mm
1
1
1
0,5
10 - 25 mm
4
1
1
2,6
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
10 - 25 mm
5 - 10 mm
2 - 5 mm
9
12
1
1
1
1
1
1
1
3,3
1,6
0,1
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
38
3
1
15,9
1
1
1
3,2
11
2
-
5,1
26
-
-
7,6
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
69
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Art
Art
A5642 / F5660
Svin
Sus scrofa
Element
Element
Frag.grad Elementdel Sida Brända
Revben
Costa
Fragment
Mammalia
Hjärnskålskranium
Neurocranium
Fragment
Mammalia
Revben
Costa
Fragment
Mammalia
Revben
Costae
Fragment
Mammalia
Höftben
Os coxae
Fragment
Mammalia
Långa rörben
Ossa longa
Fragment
Mammalia
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Mammalia
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad
Oidentifierad
Oidentifierad
Oidentifierad
Undet
Undet
Undet
Undet
Oidentiferat
Oidentiferat
Oidentiferat
Oidentiferat
Undet
Undet
Undet
Undet
TOTALT
TOTALT
Totalt
Totalt
Svin
Däggdjur
(ej människa)
Oidentifierad
R5058
Oidentifierad
Sus scrofa
Mammalia
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
Undet
Totalt
Totalt
Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
TOTALT
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
Däggdjur
(ej människa)
Däggdjur
(ej människa)
Däggdjur
(ej människa)
Däggdjur
(ej människa)
Däggdjur
(ej människa)
Däggdjur
(ej människa)
Däggdjur
(ej människa)
Oidentifierad
TOTALT
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
TOTALT
Totalt
Oidentifierat Undet
Oidentifi
erad Undet
70
Vit/vit
Vit/vit
Corpusfragment
Corpusfragment
Vit/vit
Vit/vit
Dx
Ledfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Fragment
Fragment
Fragment
Fragment
Oidentifierat Undet
R5115
Oidentifierad Undet
TOTALT
Corpusfragment
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Diafysfragment
Vit/vit
Diafysfragment
Vit/vit
Diafysfragment
Vit/vit
Totalt
Totalt
Totalt
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Obrända
Frag.storlek
Kön
Ålder Mod
Pat
NISP MNE MNI Vikt
Kommentarer
10 - 25 mm
1
1
1
1,0
35,47 mm
1
1
1
3,9
27,57 mm
1
1
1
0,9
10 - 25 mm
4
1
1
1,8
25,84 mm
1
1
1
1,4
10 - 25 mm
1
1
1
3,9
26,05 mm
1
1
1
1,5
10 - 25 mm
4
1
1
3,3
26,40 mm
1
1
1
2,5
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
25,75 mm
1
1
1
1,1
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
10 - 25 mm
1
1
1
16,7
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
5 - 10 mm
1
1
1
0,9
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
31,54 mm
27,11 mm
10 - 25 mm
5 - 10 mm
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1,5
0,6
16,4
5,2
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
22
4
1
62,6
1
13
1
3
1
-
1,0
16,7
8
-
-
44,9
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
2
1
1
0,3
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
2
1
1
0,3
2
1
1
0,3
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
1
1
1
0,2
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
1
1
1
0,2
1
1
1
1
1
1
0,2
0,2
5 - 10 mm
5 - 10 mm
5 - 10 mm
Medelstort däggdjur.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
71
Art
Art
R5294
Däggdjur
Mammalia
(ej människa)
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad Undet
Oidentiferat
Undet
TOTALT
TOTALT
Totalt
Totalt
Däggdjur
Mammalia
(ej människa)
Oidentifierat Undet
R5297
Oidentifierad Undet
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
Oidentifierad Undet
Oidentifierad Undet
Oidentifierad Undet
Oidentiferat
Oidentiferat
Oidentiferat
Undet
Undet
Undet
TOTALT
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
TOTALT
Element
Element
Frag.grad Elementdel Sida Brända
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Fragment
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
TOTALT
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
Oidentifierat Undet
R5333
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
TOTALT
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
TOTALT
Oidentifierat Undet
R5354
Oidentifierad Undet
Långa/korta rörben Ossa longa/brevia Fragment
TOTALT
Totalt
Totalt
Totalt
Totalt
TOTALT
Oidentifierat Undet
72
Vit/vit
Vit/grå
Vit/vit
Vit/vit
Diafysfragment
Fragment
Fragment
Fragment
Oidentifierat Undet
R5309
Oidentifierad Undet
TOTALT
Diafysfragment
Diafysfragment
Diafysfragment
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Vit/vit
Diafysfragment
Diafysfragment
Vit/vit
Vit/vit
Diafysfragment
Diafysfragment
Gulaktig/
gulaktig
Gulaktig/
gulaktig
Diafysfragment
Vit/vit
Obrända
Frag.storlek
Kön
Ålder Mod
Pat
NISP MNE MNI Vikt
Kommentarer
5 - 10 mm
1
1
1
0,2
10 - 25 mm
1
1
1
0,3
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
5 - 10 mm
1
1
1
0,1
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
2 - 5 mm
2
1
1
0,1
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
5
1
1
0,7
1
1
1
0,2
4
-
-
0,5
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
10 - 25 mm
2
1
1
0,6
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
10 - 25 mm
5 - 10 mm
2 - 5 mm
2
4
2
1
1
1
1
1
1
0,3
0,2
0,1
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
10
1
1
1,2
10
1
1
1,2
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
10 - 25 mm
4
1
1
3,2
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
5 - 10 mm
2
1
1
0,3
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
6
1
1
3,5
6
1
1
3,5
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
10 - 25 mm
3
1
1
2,1
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
5 - 10 mm
1
1
1
0,1
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
4
1
1
2,2
4
1
1
2,2
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
1
1
1
0,4
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
1
1
1
0,4
1
1
1
0,4
10 - 25 mm
Däggdjur. Människa kan inte uteslutas.
73
Bilaga 1. Beskrivning av registrerat ÖLM-nr under den genomförda
arkeologiska utredningen etapp 1
ÖLM 1
Stensättning, kvadratisk, 6 x 6 m (N-S) och 0,3-0,4 m h. Urplockad, ställvis gles övermossad fyllning av 0,3-0,5
m st stenar. Mittsten, 1 x 1 m st och 0,2 m h. Kantkedja, delvis kringspridd, 0,2-0,4 m h av 0,4-0,7 m l stenar,
bäst bevarad i N och V. Hörnstenar i NV och SV, 0,9 x 0,6 m st och 0,5 m h resp. 1 x 1 m st och 0,5 m h.
Antikvarisk status: Fast fornlämning
Lämningstyp: Stensättning
Fastighetskartans blad: 8F 6i
Terräng: Krön av låg moränrygg. Skogsmark (blandskog).
Koordinater: X6483393 Y1490745
Tilldelat RAÄ-nr: 323, Rystad sn
74
75
♦
V
Dnr 32/10:1
Bilaga 2. Profilritningar
A2198
Profil mot
0m
1
2
3
A3614
A3614
M
2
3
1
A2198
Profil mot
0m
1
2
3
FU-schakt
1.
2.
3.
4.
Sotig, grusig sand (gravgömma) med
brända ben och kolbitar.
Gråbrun, grusig sand.
Mörkbrun, grusig sand med 0,03-0,40 m
stora stenar stenar, mestadels 0,10-0,20 m.
Gul, grusig sand.
76
♦
V
♦
V
♦
4
5
6
7m
Mittblock
Kantkedja
4
5
6
7m
3
4
0
Bärstadskogen, stensättning
Rystad socken
Linköpings kommun, Ög
RAÄ 330
Profilritning
Skala 1:20
Dnr 32/10
2010 Viktoria Björkhager
Renritning Johan Levin
V
1m
77
♦
V
Dnr 32/10:2
A3728
Profil mot
S
S
S
1
S
3
S
S
S
S
S
S
S
2
S
1.
2.
3.
Sotig, gråbrun silt, enstaka större kolbitar.
Svart, sotig, fet silt, enstaka större kolbitar.
Sotigast mot botten.
Gul silt.
78
♦
V
♦
V
♦
0
Bärstadskogen, brandgrop
Rystad socken
Linköpings kommun, Ög
RAÄ 330
Profilritning
Skala 1:20
Dnr 32/10
2010 Viktoria Björkhager
Renritning Johan Levin
V
1m
79
♦
V
Dnr 340/10:1
A5121
S
A5132
profil mot NV
A5141
S
2
1
S
S
3
S
4
S
S
1.
2.
3.
4.
Sotig mo med skärvsten (0,05-0,10m).
Ljusgrå, något sotig mo med enstaka skärvsten.
Sotig mo med skärvsten (0,03-0,1m).
Moig morän.
A5642
profil mot NV
S
S
S
S
1
S
3
S
S
S
S
S
S
S
S
S
S
2
S
S
S
S
S
1.
2.
3.
Sotig, brungrå mo.
Svart, fet sotig mo med skärvsten (0,10-0,25m).
Sotigast mot botten, inga kolbitar, br ben.
Moig morän.
A5515
profil mot SÖ
S
1
1.
2.
A5571
profil mot SÖ
S
2
Gråvart, sotig mo med enstaka
skärvsten (0,10m).
Moig morän.
1.
2.
1
2
Gråvart, sotig mo med enstaka
skärvsten (0,10m).
Moig morän.
A5476
profil mot NÖ
A5505
profil mot SÖ
S
S
1
S
S
S
S
S
2
2
S
S
1
S
S
80
2.
Gråvart, sotig mo med skärvsten
(0,03-0,10m).
Moig morän.
1.
2.
V
1.
Gråvart, sotig mo med skärvsten
(0,05-0,10m).
Moig morän.
♦
♦
V
♦
A5522
profil mot S
A5564
profil mot SÖ
S
S
1
S
1
2
2
1.
1.
2.
Sotig, brungrå mo med stort inslag
av småsten och stora kolbitar.
Moig morän.
2.
A5046
profil mot Ö
A5204
profil mot N
S
S
S
3
S S
1.
2.
3.
S
1
S
2
S
S
S
S
S
2.
V
S
S
2
3
1.
2.
3.
Sotig, brungrå mo.
Svart kollins, 0,05m tjock.
Steril, något lerig, gulaktig
moig morän.
0
S
1.
S
S
A662
profil mot NV
1
S
1
S
Ljusgrå, svagt sotig mo med skärvsten (0,10m)
m br ben.
Svart, sotig mo med skärvsten (0,10-0,15m).
Moig morän.
S
Gråvart, sotig mo med enstaka
skärvsten (0,10m).
Moig morän.
2
Mörkbrun, något humös mo med
enstaka skärvsten.
Moig, grusig morän.
Bärstadskogen SU, härdområde
Rystad socken
Linköpings kommun, Ög
ÖM 2
Profilritning
Skala 1:20
Dnr 340/10
2010-10-05 Viktoria Björkhager
Renritning Johan Levin
1m
81
Bilaga 3. Kalibrerade 14C-dateringar
Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]
Ua-41537 2810±31BP
Ua-41538 2361±33BP
Ua-41539 2452±30BP
Ua-41540 3518±31BP
Ua-43155 2460±31BP
3000CalBC
2000CalBC
1000CalBC
CalBC/CalAD
2500CalBC
1500CalBC
500CalBC
Calibrated date
Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]
Radiocarbon determination
Ua-41537 : 2810±31BP
68.2% probability
1005BC (68.2%) 920BC
95.4% probability
1050BC (94.2%) 890BC
870BC ( 1.2%) 850BC
3000BP
2900BP
2800BP
2700BP
2600BP
2500BP
1400CalBC
1200CalBC
1000CalBC
800CalBC
Calibrated date
Radiocarbon determination
Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]
Ua-41538 : 2361±33BP
2700BP
68.2% probability
510BC (22.9%) 460BC
450BC ( 5.9%) 430BC
420BC (39.4%) 380BC
95.4% probability
540BC (95.4%) 380BC
2600BP
2500BP
2400BP
2300BP
2200BP
2100BP
800CalBC
600CalBC
400CalBC
Calibrated date
82
200CalBC
Radiocarbon determination
Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]
Ua-41539 : 2452±30BP
2700BP
68.2% probability
750BC (22.6%) 680BC
670BC ( 6.9%) 640BC
560BC (24.0%) 480BC
470BC (14.8%) 410BC
95.4% probability
760BC (25.4%) 680BC
670BC (13.5%) 610BC
600BC (56.5%) 410BC
2600BP
2500BP
2400BP
2300BP
2200BP
900CalBC
700CalBC
500CalBC
300CalBC
800CalBC
600CalBC
400CalBC
Calibrated date
Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]
Ua-41540 : 3518±31BP
Radiocarbon determination
3800BP
68.2% probability
1900BC (16.8%) 1860BC
1850BC (51.4%) 1770BC
95.4% probability
1930BC (95.4%) 1740BC
3700BP
3600BP
3500BP
3400BP
3300BP
2200CalBC
2000CalBC
1800CalBC
1600CalBC
Calibrated date
Radiocarbon determination
Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]
2700BP
2600BP
2500BP
2400BP
Ua-43155 : 2460±31BP
68.2% probability
750BC (25.1%) 680BC
670BC (10.0%) 630BC
600BC (28.7%) 500BC
440BC ( 4.5%) 420BC
95.4% probability
760BC (26.2%) 680BC
670BC (69.2%) 410BC
2300BP
2200BP
900CalBC
700CalBC
500CalBC
300CalBC
800CalBC
600CalBC
400CalBC
Calibrated date
83
Bilaga 4. Anläggningar
Anl
1000
Typ
Röjningsröse
Ritning
23
Längd
5,60
Bredd
5,30
2198
Stensättning
20
6
5,80
3614
Brandgrav
24
3728
Härd
2
3758
Grop
1
3785
5046
Utgår
Härd
22
3
0,80
5121
Härd
4
5132
Nedgrävning
5141
Form i plan
Rundad
Form i profil
Plan
Avlång
Assymetrisk
0,080,20
Oregelbunden
Skålformad
0,90
0,20
Oval
Rundad
0,70
0,45
0,20
Oval
Rund
5
0,55
0,45
0,08
Rundad
Flack
Härd
6
0,40
0,35
0,30
Rundad
Oregelbunden
5204
Härd
7
1,10
0,75
0,30
Oval
Rund
5218
5476
Sten
Härd
8
0,70
0,60
0,16
Oval
Flack
5487
5505
Sten
Härd
9
0,80
0,25
0,60
Rundad
Oregelbunden
5515
5522
Käpphål
Härd
11
10
0,10
0,80
0,40
0,16
0,22
Rund
Oval
Spetsig
Rundad
5532
5541
5549
5564
Utgår
Utgår
Utgår
Sotfläck
12
13
14
15
0,60
0,40
Oregelbunden
Flack
5571
Härd
16
0,80
0,70
Rundad
Flack
5582
Utgår
18
84
Djup
Diam
0,44
0,14
Fyllning
Se beskrivning
Se beskrivning
Beskrivning
Stenar (0,10-0,90 m) i två lager intill ett stenblock (2 m i diam). I norr var stenmaterialet
mindre (0,10-0,40 m) och i den södra delen större (0,20-0,90 m).
Stenpackning av 0,1-1 m stora stenar. I anläggningen fanns ett mittblock med en storlek av
1,70 m. Mellan stenarna fanns mörkbrun humös grusig mo med fynd av kvarts.
I den västra kanten av den kvadratiska stensättningen. I detta område av stensättningen var
inte stenpackningen så omfattande som i den norra delen av stensättningen.
Vid rensing hade anläggningen en större utbredning än vad som vid undersökning visade
sig vara själva nedgrävningen med de brända benen. Benen låg spridda utan någon egentlig
samling i brandgropen, även om de var mer frekventa mot anläggningens botten.
Fyllningen i gravgömman utgjordes överst av gråbrun grusig mo och under detta kom en
svart sotig fyllning av grusig mo med brända ben och kol. I hela gravgömman fanns även
0,15-0,30 m stora stenar utan någon inbördes ordning.
Svart sotig fet silt med kol och
sotlager i botten
Grå sotig moig morän med kol Intill en större sten. Djupet var 0,08-0,20 m intill stenen. Fyndrik av ben och kvarts.
Sotig brungrå mo med kol och Framträdde i kanten av en provruta. Anläggningen var knappt skönjbar efter schaktning
skörbränd sten
men ca 0,10-0,20 m under schaktbotten framträdde anläggningen tydligt. Fyllning av skörbränd sten med en storlek av 0,10-0,20 m. Kollins i botten. Sållning av fyllning i 2 mm såll.
Sotig mo med skärvsten (0,05- Efter schaktning framträdde anläggningen som en svag mörkfärgning, men vid rensning
0,1 m)
framkom sot och skärvsten. Intill A5132 och A5141.
Ljusgrå ngt sotig mo med enst Mellan härdarna A5121 och A5141. Tolkas som en grund nedgrävning fylld med utrensat
inslag av skärvsten
material från härdarna.
Sotig mo med skärvsten (0,03- Intill härd A5121 och nedgrävning A5132. Anläggningen låg delvis under en kraftig gran0,10 m)
rot. Anläggningen hade flera stenar som begränsning. I bottnen av anläggningen fanns en
0,25 m stor sten. I bottnen fanns även stora kolbitar. Fynd av ben främst i toppen och i
mitten av anläggningen, ej mot bottnen.
Se beskrivning
Anläggningen var placerad intill en större sten i väster. Skärvstenen var tätt packad mot
bottnen, främst utmed anläggningens väggar som fodring. Stora kolbitar i bottnen. Mindre
antal brända ben än de andra härdarna och de fanns endast i toppen.
Gråsvart sotig mo med skärvsten (0,03-0,1 m)
Svart sotig mo med skärvsten
(0,05-0,1 m)
Gråsvart sotig mo
Sotig grusig mo med stora
kolbitar
Gråbrun moig morän
Grå morän
Grå moig morän
Gråsvart sotig mo med enstaka
skärvstenar (0,15 m)
Gråsvart sotig mo med enstaka
skrävstenar (0,1 m)
Mellan två större stenar (0,40-0,60 m). SV om den stora härdanläggningen A5642.
Inom härdområdet.
Stora kolbitar (2-3 cm) i fyllningen. Under stensättningen A2198.
Osäker utbredning och djup. Utgår som anläggning.
Osäker utbredning och djup. Utgår som anläggning.
Osäker utbredning och djup. Utgår som anläggning.
Inom härdområdet. Tolkas som utkast från de stora härdarna.
Ingår i härdområdet.
85
Anl
5613
Typ
Härd
Ritning
17
Längd
Bredd
Djup
0,10
5642
Härd
19
2,20
1,80
5662
Grop
21
0,50
0,40
6000
6009
Röjningsröse
Röjningsröse
25
26
2,40
3,70
1,90
2,85
Rundad
Avlång
6019
Röjningsröse
27
5,10
4,70
Rundad
6031
Röjningsröse
28
4,90
3,80
Avlångt
86
Diam
Form i plan
Oval?
Form i profil
Oregelbunden
0,45
Triangulär
Rundad
0,15
Rundad
Oregelbunden
Fyllning
Svartbrun sotig grusig mo.
Rikligt med 0,05-0,10 m stora
stenar varav enstaka skärviga.
Svartgrå till svart sotig mo med
skärvsten. I toppen var skärvstenen 0,05-0,30 m stora men
mestadels 0,10-0,20 m och i
bottnen 0,10-0,25 m stora. I
bottnen var sotlagret ”fett”.
Mörkbrun mo med enstaka
skärvstenar
0,10-0,40 m stora stenar
0,10-0,40 m stora stenar
Beskrivning
Anläggningen var störd av en stubbe och endast en mindre del var synlig. De flesta av benen påträffades i den provruta som togs upp över härden.
Anläggningen hade en triangulär form med riktningen sydväst-nordöst med en längd av
2,2 m och en bredd mellan 0,5-1,8 m. Den nordöstra delen gick in under en stor gran.
Ovanpå anläggningen fanns flertalet större stenar på rad samt en stenpackning. Mellan
stenarna stack toppen av anläggningen fram med sotig mo och skörbrända stenar. Mot
sydväst hade anläggningen en ganska tydlig och nästan rak begränsning. Mot norr var begränsningen inte lika tydlig eftersom det där fanns många pålagrade stenar.
Efter borttagning av stenläggningen och rensning framkom sotig mo med skärvsten i flera
koncentrationer i ytan. Anläggningen var sotigast mot bottnen och det var även här som
de största mer skärviga stenarna framkom. Mot bottnen fanns ett sotlager som till vissa
delar var ”fett”.
Anläggningen ingår i ett härdområde där denna härd är den centrala anläggningen med
mindre anläggningar runt omkring.
På stenåldersytan, alldeles innanför kantkedjan till stensättningen.
Låg vid basen av en östsluttning. Stenen var uppkastad i sluttningen och utgjordes av 0,100,40 m stora stenar underst och i toppen fanns en småstenspackning av 0,10-0,20 m stora
stenar. Mellan stenarna fanns något lite jord.
0,10-0,45 m stora stenar blandad med jord
0,10-0,40 m stora stenar
87
Bilaga 5. Grävenheter
1490730
1490740
1490750
5374
5377
5368
5371
5365
5362
5356
5347 5350 5353
5338 5341 5344
5335 5698
5326 5329 5332
5317 5320 5323
5314 5695
5305 5308 5311
5296 5299 5302
5293
5284 5287 5290
5275 5278 5281
6483390
5380
6483390
5359
6483400
6483400
N delen
Id
Material
Class
5275
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,10 m)
Utgjordes av en stubbe
Utgjordes av en stubbe
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,10 m)
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,10 m)
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,10 m)
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,10 m)
Grävenhet
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,20 m)
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,10 m)
Grävenhet
Bränt ben och grönsten
Såll
Grävenhet
Bränt ben
Såll
5278
5281
5284
5287
5290
5293
5296
5299
88
Fynd
Fyndinsaml.
metod
Såll
Grävenhet
Grävenhet
Grävenhet
Såll
Såll
Grävenhet
Såll
Grävenhet
Såll
Grävenhet
Såll
Minsta tjocklek
6483390
6483390
5383
5386
5389
5407
5410
S delen
5404
5401
5398
6483380
6483380
5392
5395
1490730
Största tjocklek
1490740
1490750
Beskrivning
0,05
Stubbe och härd.
0,05
I rutans norra del framkom delar av härden A3758.
Intill block i kantkedjan till stensättningen (i öster). Lager 3758 gick genom rutan. Lagret blev djupare
vid stenen med en något sotigare fyllning med skärvsten. I övrigt ett ca 0,08 m tjockt lager mellan
några 0,40 m stora stenar.
0,10
0,10
Rutan täcker delvis den underliggande härden A5613. Fynd av brända ben kommer sannolikt från härden A3358.
89
Id
Material
Class
Fynd
5695
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,10 m)
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,10 m)
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,2 0m)
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,40 m)
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,20 m).
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,30 m)
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,30 m)
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,10 m).
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,10 m).
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,20 m).
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,20 m).
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,30 m).
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,10 m)
Grusig sand med inslag av
småstenar (0,05-0,30 m)
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,20 m).
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,20 m).
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,20 m).
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,10 m).
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,30 m).
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,20 m).
Grusig sand med inslag av
stenar (0,05-0,10 m).
Grusig sand med inslag av
sten.
Sand, något grusig.
Grusig sand med några större stenar (0,10-0,20 m).
Grusig sand med inslag av
sten.
Grävenhet
5698
5302
5305
5308
5311
5314
5317
5320
5323
5326
5329
5332
5335
5338
5341
5344
5347
5350
5353
5356
5359
5362
5365
5368
90
Minsta tjocklek
Kvarts och bränt ben
Fyndinsaml.
metod
Såll
Grävenhet
Kvarts
Såll
0,05
Grävenhet
Bränt ben
Såll
Grävenhet
Bränt ben
Såll
Grävenhet
Kvarts och bränt ben
Såll
Grävenhet
Kvarts och bränt ben
Såll
Grävenhet
Kvarts och bränt ben
Såll
Grävenhet
Kvarts, grönstensavslag
Såll
Grävenhet
Kvarts
Såll
Grävenhet
Såll
Grävenhet
Kvarts och bränt ben
Såll
Grävenhet
Kvarts
Såll
Grävenhet
Kvarts
Såll
Grävenhet
Kvarts och bränt ben
Såll
Grävenhet
Kvarts
Såll
Grävenhet
Kvarts
Såll
Grävenhet
Kvarts
Såll
Grävenhet
Bränt ben
Såll
Grävenhet
Kvarts
Såll
0,10
Grävenhet
Kvarts
Såll
0,10
Grävenhet
Kvarts och bränt ben
Såll
0,10
Grävenhet
Kvarts och bränt ben
Såll
Grävenhet
Grävenhet
Kvarts och glaspärla
Kvarts
Såll
Såll
0,05
Grävenhet
Kvarts
Såll
0,05
Största tjocklek
Beskrivning
0,20
0,10
Mörkbrun, något humös mo med fynd av brända ben och kvarts. Lagret ligger mellan flera större stenblock.
Halva rutan omfattade en stor sten.
0,10
I bott0en av rutan påträffades härden A5613. De brända benen i rutan kommer sannolikt från härden.
0,15
I den sydvästra delen var lagret något mörkare.
0,15
0,10
Inslag av småstenar (0,05-0,10 m) och större 0,10-0,30 m stora stenar. I hela rutan, med undantag för
det nordvästra hörnet, fanns ett sotigt 0,02-0,04 m tjockt lager.
0,10
0,10
0,10
0,12
0,10
0,10
Inslag av småstenar (0,05-0,10 m) och större 0,10-0,30 m stora stenar.
Eventuellt går lagret från omkringliggande rutor in något i denna ruta.
0,07
0,10
0,10
0,10
0,15
Inslag av småstenar (0,05-0,10 m) och större 0,10-0,30 m stora stenar.
0,15
0,20
0,05
Inslag av stenar (0,05-0,10 m). Enstaka 0,30-0,50 m stora stenar i bottnen av rutan. Fynden kom i det
övre lagret.
Inslag av småsten och enstaka 0,15-0,20 m stora stenar. Kvarts och bränt ben jämnt spritt i rutan.
0,08
Ett fåtal större stenar. Kvarts fanns i hela lagret. I bottnen gulbrun något lerig sand.
Undergrund av gul svagt lerig grusig sand.
0,13
Fynd av kvarts. I bottnen kom flera större stenar.
91
Id
Material
Class
Fynd
5371
Grusig sand med inslag av
stenar.
Grusig sand med inslag av
stenar.
Grusig sand med inslag av
sten.
Sand, något grusig.
Grävenhet
Kvarts och bränt ben
Grävenhet
Såll
Grävenhet
Kvarts och grönstensavsla
Kvarts
Grävenhet
Kvarts
Såll
5374
5377
5380
5383
5386
5389
5392
5395
5398
5401
5404
5407
5410
92
Grusig sand med inslag av
sten.
Grusig sand med inslag av
sten.
Grusig sand med inslag av
sten.
Grusig sand med inslag av
sten.
Grävenhet
Fyndinsaml.
metod
Såll
Minsta tjocklek
Såll
0,12
Såll
Grävenhet
Kvarts och bränt ben
Såll
0,05
Grävenhet
Kvarts
Såll
0,10
Grävenhet
Kvarts och bränt ben
Såll
0,05
Grusig sand med inslag av
småsten.
Grusig sand med inslag av
småsten.
Grusig sand med inslag av
småsten.
Grusig sand med inslag av
sten.
Grävenhet
Kvarts och brända ben
Såll
Grävenhet
Kvarts och bränd lera
Såll
0,05
Grävenhet
Kvarts
Såll
0,12
Grävenhet
Recent keramik
Såll
Grusig sand med inslag av
sten.
Grusig sand med inslag av
sten.
Grävenhet
Grävenhet
Såll
Kvarts
Såll
0,10
Största tjocklek
Beskrivning
0,12
Inslag av småstenar (0,05-0,10 m). I bottnen en stor mängd 0,10-0,20 m stora stenar. Kvarts och bränt
ben i hela lagret.
Inslag av småstenar (0,05-0,10 m). I bottnen 0,20-0,25 m stora stenar. I toppen flertalet fynd av kvarts.
0,08
Inslag av småsten och några 0,15-0,20 m stora stenar. Fynd av kvarts. I svallzonen.
0,14
I bottnen flera 0,20 m stora stenar mot en ljusgul sandig botten. Kvarts, mest i toppen av det fyndförande lagret.
Inslag av småsten och enstaka 0,15-0,20 m stora stenar.
0,15
Inslag av småsten (0,05-0,10 m stora) och större 0,10-0,20 m stora stenar. Rutan var djupast i nordväst
och grundast i sydväst. Fynd av kvarts och bränt ben jämt fördelat i rutan.
Inslag av småsten samt 0,10-0,20 m stora stenar. Kvarts jämnt spritt i rutan, även på djupet. Rutan var
djupast i nordost och grundast i sydväst.
Inslag av sten. Småsten och 0,10-0,20 m stora stenar i hela rutan. I botten framkom i den västra delen
en härd A5046. Fynd av enstaka brända ben i norra delen av rutan medan kvartsen kom jämt fördelat i
ruta och på djupet.
Inslag av småsten. En del 0,05-0,10 m stora stenar. I den norra delen av rutan var lagret mörkare och
innehöll brända ben. Undergrund av ljusbrun grusig sand.
Inslag av småsten och större 0,10-0,20 m stora stenar finns i hela rutan. Vissa av stenarna är skarpkantade. I bottnen 0,15-0,20 m stora stenar. I toppen bränd lera, kvarts och recent glas.
Inslag av småsten. Under detta finns 0,10-0,20 m stora stenar. Undergrunden utgörs av ljusbrun grusig
sand. I toppen finns recenta fynd som keramik och glas. I lagret finns kvarts.
Inslag av sten (0,10-0,15 m). I rutan fanns två större stenar 0,25 m och 0,50 m stora. I norra delen är
lagret 0,06 m tjockt medan det i söder är 0,15 m tjockt. En tolkning kan vara att rutan ligger i strandbrynet, på gränsen mellan fast mark och sjöbotten.
Inslag av småsten och flertalet 0,10-0,15 m stora stenar. Enstaka fynd av recent keramik (BII:4).
0,15
0,25
0,08
0,14
0,10
0,12
Inslag av sten (0,05-0,10 m). I rutan fanns även 0,15-0,20 m stora stenar. Andelen kvarts var mest frekvent i toppen och avtog mot rutans botten.
93
Bilaga 6. Fyndlista
Fynd
C4522:
5
Id
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
94
Subclass
Material
Sakord
Vikt
Antal
200009 Kvarts
Kvarts
Kärnöppning
12,5
1
200011
200012
200013
200014
200015
200016
200017
200018
200019
200020
200021
200022
200024
200025
200026
200027
200028
200029
200030
200031
200032
200033
200034
200036
200037
200038
200039
200040
200041
200042
200043
200044
200045
200046
200047
200048
200049
200050
200051
200053
200054
200055
200056
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Flinta
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Prepareringsavslag
Avslag
Splitter
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Splitter
Avslag
Avslag
Avslag
Splitter
Splitter
Avslag
Avslag
Splitter
Splitter
Splitter
Avslag
Splitter
Avslag
Avslag
Prepareringsavslag
Splitter
Avslag
Splitter
Avslag
Splitter
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Splitter
Splitter
Avslag
Avslag
Avslag
Kärna
Prepareringsavslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
0,6
1,2
0,2
0,4
2,3
4
1,9
0,3
1,8
1,5
4,2
0,2
0,3
0,7
0,5
0,2
2,1
0,9
4,4
0,4
2,6
1,7
0,3
0,5
0,3
0,7
0,2
0,4
0,9
4,7
12,8
1,7
0,3
1
0,6
22,4
1,6
10,3
0,4
1,9
0,6
0,7
3,7
3
1
2
2
1
2
2
1
1
1
1
1
2
1
1
1
9
2
2
1
1
1
1
3
1
2
1
1
1
1
2
1
1
4
1
1
1
1
1
1
1
1
3
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Flinta
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Fragmenteringsgrad
Fyndstatus
Anmärkning
Metod
Cortex
Fragment
Rundslipad nodul, liten. Högkristallin, vit färg.
Bipolär
Ja
Nej
Beskrivning
Plattform
Ja
Bipolär
Ja
Ja
Bipolär
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Möjligt retusch-avslag
Plattform
PF?
Slipad?
Bipolär
Ja
Ja
Mittfragment
Plattform
Ja
Plattform
Plattform
Plattform
Ja
Ja
Ja
Plattform
Bipolär
Plattform
Ja
95
Fynd
C4522:
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
96
Id
Subclass
Material
Sakord
Vikt
Antal
200057
200058
200059
200060
200061
200062
200063
200064
200065
200066
200067
200068
200069
200070
200071
200072
200073
200074
200075
200076
200077
200078
200079
200080
200081
200082
200084
200085
200086
200087
200088
200089
200090
200091
200092
200093
200094
200095
200096
200097
200098
200099
200100
200101
200102
Bergart
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Bergart
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Avslag
Kärna
Avslag
Avslag
Avslag
Splitter
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Kärna
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Splitter
Avslag
Splitter
Avslag
Splitter
Splitter
Avslag
Kärnöppning
Kärnöppning
Splitter
Avslag
Avslag
Kärna
Avslag
Splitter
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Splitter
Avslag
Avslag
Prepareringsavslag
Splitter
Avslag
Avslag
1
1,5
0,6
1,1
1
0,1
4,8
0,5
0,1
0,8
0,8
0,2
0,5
1,2
1,5
2,8
0,8
1,2
0,3
2,2
0,3
0,9
0,1
0,4
0,4
79,5
9,9
0,9
0,3
1,8
2,6
0,9
0,6
1
0,6
0,3
5,1
9,2
0,4
5,1
5,6
0,4
0,2
3,8
1,3
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
2
1
1
1
4
1
2
1
1
5
1
1
1
1
3
4
2
2
1
2
1
2
Fragmenteringsgrad
Fyndstatus
Anmärkning
Metod
Cortex
Bipolär
Fragment
Beskrivning
Ja
Bipolär
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Plattform
Bipolär
Ja
Ja
Ja
Bipolär
Bipolär
Ja
Ja
Rundslipad nodul. Gul färg.
Liten rundslipad nodul. Gul färg.
Bipolär
Bipolär
Bipolär
Plattform
Plattform
Plattform
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Plattform
Plattform
Plattform
Bipolär
Ja
97
Fynd
C4522:
95
96
97
98
Id
Subclass
Material
Sakord
Vikt
Antal
200103
200104
200105
200106
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Avslag
Avslag
Splitter
Avslag
1,9
0,5
0,3
7,2
1
2
2
2
99
200107 Kvarts
Kvarts
Avslag
1,1
1
100
101
102
103
104
105
106
107
108
109
110
111
112
113
114
115
200108
200109
200110
200111
200112
200113
200114
200115
200116
200117
200118
200119
200120
200121
200122
200123
Grönsten
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Grönsten
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Grönsten
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Grönsten
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Avslag
Splitter
Prepareringsavslag
Splitter
Kärna
Avslag
Avslag
Splitter
Avslag
Kärnöppning
Prepareringsavslag
Avslag
Splitter
Splitter
Prepareringsavslag
Avslag
0,4
0,3
0,3
0,3
6,1
0,7
4,7
0,1
3,3
3,7
0,3
0,3
0,4
0,5
0,2
5,9
1
2
1
3
1
1
1
1
5
1
1
1
2
2
1
1
116
117
118
119
120
121
122
123
124
125
126
127
128
129
130
131
132
133
134
135
136
200124
200125
200126
200127
200128
200129
200130
200131
200132
200133
200134
200135
200136
200137
200138
200139
200140
200141
200142
200143
200144
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Grönsten
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Grönsten
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Avslag
Splitter
Avslag
Splitter
Splitter
Kärna
Avslag
Avslag
Splitter
Splitter
Avslag
Avslag
Splitter
Splitter
Splitter
Avslag
Splitter
Kärna
Splitter
Avslag
Avslag
2,3
0,2
2,1
0,9
1,4
0,6
1,8
0,7
0,2
0,3
2,7
7,8
1,2
0,3
0,1
5,3
2,2
1,4
0,1
1,7
4,8
2
1
1
3
9
1
3
1
1
3
2
1
2
1
1
1
6
1
1
1
4
98
Fragmenteringsgrad
Fyndstatus
Anmärkning
Metod
Prepareringsavslag?
Plattform
Cortex
Fragment
Beskrivning
Ja
Från 2 kärnöppningar. Små rund- Bipolär
slipade noduler.
Ytteravslag. Rundslipad nodul. Gul
färg.
Litet avslag.
Ja
Ja
Ja
Plattform
Bipolär
Litet avslag.
Plattform
Ja
Liten rundslipad nodul. Vit.
Bipolär
Plattform
Bipolär
Ja
Ja
Plattform
Ytteravslag. Trolig kärnöppning.
Bip? Liten nodul.
Ja
Plattform
Mkt liten.
Bipolär
Bipolär
Ja
Plattform
Ja
Bipolär
Ja
Plattformsavslag
Ja
Ja
99
Fynd
C4522:
137
138
139
140
141
Id
Subclass
Material
Sakord
Vikt
Antal
200145
200146
200147
200148
200149
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Splitter
Avslag
Avslag
Prepareringsavslag
Kärnöppning
4,4
3,8
1,5
1,1
298,1
30
5
2
4
1
142
200150 Bergart
Bergart
Malsten
352,5
1
143
200151 Kvarts
Kvarts
Avslag
6,2
1
144
145
146
147
148
149
200152
200153
200154
200155
200156
200157
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Kvarts
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Splitter
Avslag
20
21,5
34,6
19,7
9
13,1
15
12
38
14
82
1
150
200158 Kvarts
Kvarts
Kärnöppning
18,5
1
151
152
200159 Kvarts
200160 Kvarts
Kvarts
Kvarts
Mikrospån
Ämne
1,5
738,2
12
1
153
200161 Grönsten
Grönsten
Ämne
3038,5
1
154
200162 Grönsten
Grönsten
Ämne
1310,1
1
155
156
157
158
159
160
161
162
163
164
165
166
167
168
169
170
171
172
173
174
200163
200164
200165
200166
200167
200168
200169
200170
200171
200172
200173
200174
200175
200176
200177
200178
200179
200180
200181
200182
Keramik
Harts
Kärl
Harts
Ben
Ben
Kvarts
Ben
Ben
Ben
Ben
Avfall
Avfall
Avslag
Avfall
Avfall
4,3
3
2,6
161
3,5
11,4
1,2
15,3
1,4
0,6
3,1
1,1
27,1
62,6
7,1
0,7
0,3
3,6
0,9
2
3
3
15
2037
7
28
1
68
6
2
7
9
66
147
12
1
2
6
11
4
100
Keramik
Harts
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Kvarts
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Pärla
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Ben
Ben
Ben
Glas
Ben
Ben
Ben
Ben
Pärla
Fragmenteringsgrad
Fyndstatus
Fragment
Central del av
slagplats.
Central del av
slagplats.
Central del av
slagplats.
Fragment
Fragment
Komplett
Anmärkning
Metod
Cortex
Fragment
Beskrivning
Ja
Plattform
Plattform
Halv nodul, öppnad med bip. Gry- Bipolär
nig kvalitet.
Avlångt natur-rundad granit. Ev.
slipyta/löpare?
Avslagsfragment, gul kvarts - från
liten nodul.
Central del av slagplats.
Central del av slagplats.
Plattform
Central del av slagplats.
Central del av slagplats.
Bipolär
Central del av slagplats.
Gul kvarts. Från rundad nodul.
Plattform
Gul kvarts, liten rundslipad nodul.
Bipolär
Central del av slagplats.
Central del av slagplats. Råämne ej bearbetat.
Grönstensämne. För att slå ut
stora avslag.
Grönstensämne. För att slå ut
stora avslag.
Plattform
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Svin samt obestämt däggdjur.
Vit med rött vågband
Påträffades ca 0,05 m under avbanad yta.
101
Fynd
C4522:
175
176
177
178
179
180
181
182
183
184
185
186
187
188
189
190
191
192
193
194
195
196
197
198
199
200
201
202
203
204
205
206
102
Id
Subclass
Material
200183
200184
200185
200187
200188
200189
200190
200191
200192
200193
200194
200195
200196
200197
200198
200199
200200
200201
200202
200203
200204
200205
200206
200207
200208
200209
200210
200211
200212
200213
200214
200215
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Keramik
Bränt ben
Bränd lera
Keramik
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Bränt ben
Keramik
Ben
Ben
Ben
Keramik
Ben
Bränd lera
Keramik
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Ben
Keramik
Sakord
Vikt
Antal
1,2
0,3
1
6,3
0,1
5,2
4,9
1
0,5
1,3
2,1
5,1
0,1
3
0,4
0,9
1,7
0,2
0,7
2,5
0,6
4,7
0,8
2,6
8,4
2
0,1
0,3
0,2
2,5
0,01
0,2
6
1
1
1
2
1
6
1
1
3
1
18
1
4
1
2
1
4
4
18
3
19
1
6
45
4
1
1
2
4
1
6
Fragmenteringsgrad
Fyndstatus
Anmärkning
Metod
Cortex
Fragment
Beskrivning
BII:4
103
104
Östergötlands museum har under åren 2009 - 2012 inför kommunens detaljplanearbete utfört två utredningar (etapp 1 och 2), två
arkeologiska förundersökningar och två slutundersökningar i och
intill fritidshusområdet vid Bärstadskogen i Rystad socken och Linköpings kommun. Utredningen etapp 1, som utfördes 2009, var en
komplettering till tidigare (1994) utförda utredningar och vid denna
påträffades en kvadratisk stensättning (RAÄ 323). Vid utredningen
etapp 2 och förundersökningen 2009 undersöktes delar av röjningsröseområdena RAÄ 53 och 54. Den andra förundersökningen
utfördes 2012 och omfattade nedläggning av VA-ledningar utmed
stora delar av gatunätet inom fritidshusområdet, varvid inget av
arkeologiskt intresse framkom. Slutundersökningarna utfördes båda
under 2010 och omfattade den kvadratiska stensättningen RAÄ 323
innehållande en brandgrop med datering till yngre bronsålder. Under
stensättningen påträffades en slagplats med fynd av mikrospån av
kvarts. Slagplatsen blev hösten 2010 föremål för en slutundersökning
varvid ett härdområde daterat till yngre bronsålder även undersöktes.
ISSN 1403-9273
Rapport 2012:58