Transcript här - Colchaj Nac Luum

Maj 2014
Maya
Nyheter från föreningen
NYTT
COLCHAJ NAC LUUM
Rapporter från Yalambojoch i Guatemala
FÖRSKOLEBARN. Per Bylund Andersen tillsammans med några av barnen i Regnbågens förskola.
Långsiktigt mål: Bra utbildning för alla
Det är snart 19 år sedan föreningens koordinatör
Per Bylund Andersen och hans dåvarande hustru
Aura kom till Yalambojoch i nordvästra Guatemala
för att hjälpa invånarna bygga upp den till stora
delar raserade och hårt nedslitna byn.
Efter många år i exil i södra Mexiko tvingades
flyktingarna starta om på nytt.
Återuppbyggnaden har varit händelserik och
fylld av dramatik, men också av ett ständigt gnetande för att få pengarna att räcka till cement, armeringsjärn, lösvirke, takplåt, grus och annat, samt
Innehåll
▲
▲
▲
▲
▲
Pers kommentar
Systugan - andningshål för tjejer
Regnbågens förskola
Stram budget för högstadieskolan
Ekonomisk redovisning
Sid.2
4-5
6-7
8-9
12
till omfattande markinköp, som gjordes för att trygga byns vattenförsörjning och framtida skogsbruk.
Nu är byggepoken förbi - bortsett från nödvändiga underhållsarbeten.
Föreningen står nu inför utmaningen att klara
den årliga driften av förskolan, högstadieskolan, kursgården, Folkets Hus och textilslöjden. Ett tiotal anställda ska ha lön och material ska inhandlas.
Problemen har sedan 1995 varit otaliga och
misstag har begåtts, men föreningen har nu uppnått
sitt övergripande mål: Att bygga upp och driva ett
fungerande Kultur- och utbildningscentrum i byn.
I det här numret av MayaNytt koncentrerar vi
oss på att redovisa hur de insamlade bidragen nu används och hur den långsiktiga planeringen ser ut.
Styrelsen i Colchaj Nac Luum ser utbildningen
som en förutsättning för att komma vidare mot ökad
medvetenhet och ett mer demokratiskt samhälle.
Därför kommer föreningen att fortsätta sitt arbete
i Yalambojoch till dess byborna själva har kapacitet
och resurser för att ta ansvar för utbildningen.
I redaktionen: ELIN PETTERSSON
OCH
GITH THÖGERSEN
Kommentar
Regnbågen lyser åter över Yalambojoch
Mitt dystra besked i förra numret
av MayaNytt om nedläggning av
förskolan Regnbågen och ekonomisk kris i vår förening fick ett
starkt gensvar. Många faddrar och
andra har lämnat extra bidrag.
Secondhandbutiken 33:an i Avesta
beviljade oss 6 000 kronor till mat
åt förskolebarnen. Men viktigast
av allt: Ingrid och Lars Hannells
stiftelse, som tidigare gett generösa bidrag till både förskolan och
skogscentret, biföll vår ansökan på
95 000 kronor till driften av förskolan.
Så den 2 mars, efter två månaders arbetslöshet, kunde Francisca, Julia och
Margarita åter öppna förskolan. Men
den första tiden blir barnen kvar i tillfälliga lokaler, eftersom vi ännu inte är
klara med renoveringen av skolan.
Det har också hänt stora saker i personalstyrkan: både Margarita och Julia
har gift sig. I Chuj-kulturen betyder äktenskap traditionellt att kvinnan flyttar
hem till svärföräldrarna, där hon måste
bevisa sin duglighet genom att sköta
hushållet för hela familjen. I extremfallen med näst intill utegångsförbud de
första åren. Att vistas i ett rökigt kök
med svärmoderns kritiska blick är nog
ingen angenäm tillvaro.
NORMER BRYTS
Men både Julia och Margarita bryter
detta mönster i byn – som första kvinnor i byn. De vill fortsätta jobba och
har i detta stöd från sina killar. Julias
nyblivne make – Mateo Domingo Domingo – gick i vår högstadieskola 20072010 och har tagit till sig nya tänkesätt.
Som jag tidigare har berättat jobbar vi
mycket med jämlikhet och temaveckor
om sexualitet och familjefrågor i
högstadieskolan.
Även Julias svärföräldrar tillhör de
mer progressiva i byn, och Mateos äldre
syster Petrona var 2006 på utbytesresa
till Lars Kagg-gymnasiet i Kalmar, där
hon fick lära sig att sätta kakel och dra
el. Julias kollega Margarita har gift sig
med sin ungdomskärlek, högstadieläraren Mateo Domingo Lucas.
Det tisslas och tasslas i Yalambojoch
om Julia och Margarita, men de känner
starkt stöd från förskolebarnens mammor. Däremot är äldre kvinnor ofta
starkt negativa. Många har vant sig vid
att svärdöttrarna utför nästan allt arbete i köken – tvättar familjens kläder, la-
2
MAYA-NYTT
FÖRSKOLAN. Tack vare ett stort bidrag är verksamheten i förskolan tryggad i år.
gar mat och sliter hund i största allmänhet.
let skulle bli dyrt (själva huset kostade
kring 20 000 kronor att bygga för 18 år
sedan). Jag kommer att sakna trädgårdslandet, citronträdet och kolibrierna som söker nektar i hibiskusblommorna.
Jag kommer dock inte att sakna husets centrala läge i byn, där jag i praktiken inte haft något privatliv. Värst har
det varit under helgerna då det ofta är
fyllebråk på torget.
I maj kommer jag att riva huset. En
del virke är maskstunget, men takbjälkarna av cypress håller i generationer. De tre fina dörrarna av massiv mahogny kommer jag att montera in i förskolan. Annat friskt virke återanvänds
också i förskolan. Provisoriskt bosätter
jag mig i ett rum i kursgården. Marken
där mitt hus står idag tillhör bysamfälligheten, som säkert kan hitta någon
bra användning för marken när jag flyttat upp till centret på kullen.
TUFF ARBETSBÖRDA
Tidvis har jag haft en svår arbetssituation i Guatemala. Med hot från
godsägare, med knarkkartellernas närvaro i gränsområdet och även med den
frustration som finns hos många i byn
på grund av arbetslöshet och andra bekymmer.
Vår förening informerar tydligt
om folkmordet i Guatemala under
inbördeskriget, och om hur de flesta
förövarna går fria. Samtidigt har jag
också berättat om vägspärrarna upp till
byn, där jag alltid har behandlats korrekt av polis och militär som i många fall
uppskattar vår satsning på utbildning
i byn.
De senaste åren har största problemet för mig inte varit dödshot, utan arbetsbördan. Men jobbet har burit frukt.
Femton års slit med skogsplanteringen
har gett Yalambojoch goodwill och pris TEMA I TIDNINGEN
för bästa byskogsprojekt i Guatemala. MayaNytt innehåller ofta reseberättelMen nu är det dags för Awum Te, den ser. Volontärer och svenska lärare på
lokala skogsföreningen i byn, att helt på studiebesök skriver om mötet med
egen hand driva projektet. Inte bara det människorna i byn – om kultur och milpraktiska skogsarbetet utan även sam- jö i Guatemala. Själv brukar jag svärta
arbetet med skogsstyrelsen INAB med ner med artiklar om korruption och
kurser, skötsel av plantskolan och jobb politiska konflikter.
med naturskyddet på San Francisco-reMen nu har flera läsare efterlyst en
servatet. I mars beslutade vår förenings redovisning av hur de insamlade pengstyrelse att avveckla stödet till arna används i byn. Så med risk för torskogsprojektet. Mitt uppdrag som sam- ra faktas tråkighet blir det nu en tidning
ordnare i Yalambojoch blir därför kon- med enbart inforcentrerat till utbildning, kultur och folk- mation om vad vi
bildning i centret Niwan Nha.
gör i Yalambojoch
Med vemod har jag också beslutat att – och vad vi har
lämna mitt enkla hus vid torget i byn. för planer för
Huset, som byggdes 1996, är svårt framtiden.
mögelskadat, vilket förvärrar min redan
besvärliga astma.
PER BYLUND ANDERSEN, KOORDINATÖR
Att sanera mög-
MAJ 2014
Skogsprojekt med lösa trådar
När skogsstyrelsen i Guatemala ville
visa upp lyckade trädplanteringar
bjöd de Riksrevisionsverket att besöka Yalambojoch.
De senaste tio åren har vi tagit
emot mängder av studiebesök, men
själv blir jag allt mer kritisk. Planteringarna är ungefär lika artfattiga
som en genomsnittlig svensk skog.
Den biologiska mångfalden som
finns i en äkta naturskog finns det
inte många spår av i en plantering
med cypress och tall.
Men sett ur Guatemalas miljöperspektiv
är våra skogsplanteringar en stor framgång. Tyvärr måste man nog se det så,
eftersom utvecklingen på det här området är dyster och de goda exemplen få.
Enligt senaste statistiken minskar landets
skogsareal varje år med cirka tusen
kvadratkilometer.
Befolkningsökningen i Guatemala leder
nästan med automatik till ökad skövling
av landets skogar. Befolkningen är nu
kring 15 miljoner, och fram till 2032 räknar regeringen med att det bor omkring
22 miljoner människor i Guatemala.
I Yalambojoch finns nu cirka 1150 invånare. Sannolikt kommer byns befolkning att öka till 2 000 innan tillväxten planar ut. I motsats till de flesta andra länder i Latinamerika satsar inte Guatemalas
regering på familjeplanering. Kanske delvis på grund av hårt tryck från fundamentalistiska kyrkor.
INGA MER BIDRAG
Att främja skogsplantering och skydd av
naturskogar borde därför vara en prioriterad uppgift även framöver för vår förening. Trots detta beslutade nyligen styrelsen att dra in vårt stöd till skogsarbetet. De viktigaste orsakerna är:
● De senaste åren har det i Sverige varit
mycket svårt att samla in pengar till skogsarbetet. Tidigare har vi fått ekonomiskt
stöd från främst Ingrid & Lars Hannells
stiftelse, Sandenskolan i Boden och längre
tillbaka från Forum Syd. Dessutom skänkte en numera avliden medlem från Skåne
stora belopp under en tioårsperiod.
● Jag har själv inte samma ork som tidigare. Skogsarbetet skapar många småkonflikter i byn och även om vårt ekonomiska stöd de senaste åren minskat är det
många möten och seminarier kring
skogsprojekten. Det har helt enkelt blivit
för spretigt för mig.
● Men viktigast: Det är nu tio år sedan
skogsföreningen Awum Te grundades.
Det är nu sex år sedan deras styrelse
själva började hantera ekonomin med bidragen från statliga skogsstyrelsen. Nu är
MAJ 2014
GÄSTER. Plantskolan tar emot många studiebesök. Här är det elever från
Mariefred som tittar på växthuset.
FOTO: PETRI MATALAMAA
det även dags att de på egen hand tar det
totala ansvaret, även för olika projektansökningar. Medan det är svårt att hitta
finansiering i Sverige har det blivit lättare
i Guatemala.
ANSTÄLLD SPARKADES
I januari 2014 tog skogsföreningen Awum
Te över driften av plantskolan på San
Francisco-marken. Ett av deras första beslut var tyvärr att avskeda Felipe Gómez
Gómez, som jobbat på plantskolan sedan
starten 1999. Felipe har uppnått stort
kunnande. Han har mycket goda relationer med skogsstyrelsen och har dessutom de senaste två åren varit ordförande för ett nätverk av organisationer som
sysslar med skogsplantering i provinsen
Huehuetenango.
Det var smärtsamt för Felipe, och jag
tycker beslutet är olyckligt. Men vi kan vi
inte lägga oss i hur skogsföreningen
Awun Te arbetar, dess styrelse måste göra egna erfarenheter. Det riktigt svåra i
en liten by som Yalambojoch är det lokala maktspelet, där inflytelserika (män) vill
roffa åt sig av resurserna. Felipe hade påpekat andras fusk, och på så vis gjort sig
obekväm. De två i styrelsen som utmanövrerat Felipe kommer sannolikt att
avgå på Awum Tes årsmöte den tredje
maj.
UTROTADE ARTER
Ett arbete som jag aldrig hann med var
försöksodling av lokala träd. Det finns ett
antal sorter som kanske inte är ekonomiskt lönsamma i en rationell plantering,
men som har betydelse för biologisk
mångfald. Att skaffa fröer är dock svårt,
och en del träd är redan utrotade i våra
trakter.
Det skulle också vara spännande med
experiment kring permakultur – en väg
mot ett hållbart samhälle präglat av en
helhetssyn där människan kan fungera
som en positiv del av naturen.
PER BYLUND ANDERSEN
FAKTA
Skogsprojekt i Yalambojoch
● Sammanlagt har byborna planterat
170 hektar skog, varav 103 är planterade på San Francisco-marken, som vår
svenska förening köpte 1998. Awum Te
har nu övertagit lagfarten på den fastigheten och av den totala arealen på 219
hektar är drygt hälften naturskog. Fastigheten deklarerades som privat naturreservat hösten 2012.
● Skogsstyrelsen Inab ger bidrag för
skogsplantering. Enskilda bönder som
är med i Awum Te får under en sexårsperiod totalt cirka 15 000 kronor
per hektar. Yalambojoch är den by i
departementet Huehuetenango som
har planterat mest skog.
● Awum Te har cirka 340 medlemmar,
varav knappt hälften är kvinnor. Alla
över 18 år i byn kan bli medlemmar
efter en obligatorisk grundkurs på tre
dagar.
● Vår förening har sedan starten 1999
satsat ungefär 800 000 kronor på
skogsplanteringen. Största kostnaden
har varit planteringsstöd första åren,
etablering av plantskolan och teknisk
rådgivning. Vi har även bekostat kurser
för andra byar.
MAYA-NYTT
3
BRODÖSER. Angelina Jorge Domingo, Catarina Alonzo Pedro, Juana Jorge Domingo (lärare), Catarina Gómez Lucas
och Angelina Santizo Gomez. De två sistnämnda är före detta högstadielever.
FOTO: PER BYLUND ANDERSEN
La Textilería - andningshå
Brodera, virka, spela fotboll och
sjunga. Systugan La Textilería har
blivit ett andningshål för flickor i
Yalambojoch. Verksamheten fungerar också som en dörröppnare för
vidare utbildning.
Ursprunget till textilverksamheten är ett
besök av läraren Tove Dybesland och
hennes mor Liv sommaren 1998. Tove
var då lärare på Bryne Skule som ligger
söder om Stavanger på norska Vestlandet. Liv, hennes 88-åriga mor, var pensionerad tandläkare i Oslo.
De samlade en grupp tonårstjejer till
en stickkurs i byn. Därefter lyckades
Tove och Liv få ett större bidrag från
Inner Wheel (Rotary) på Jæren. Detta
stöd blev början på Nip-kurserna.
I dag är La Textilería en etablerad verksamhet i byn. Deltagarna lär sig inte enbart brodera, virka och sy. Verksamheten
liknar ett svensk fritidshem med bollspel,
sång och utflykter. Nästan alla tjejerna
går i statliga låg- och mellanstadieskolan,
som slutar redan 12.30.
4
MAYA-NYTT
ta deltagare pluggar nu vidare. Aracely
och Isabel går till exempel första året på
förskollärarutbildningen i staden Huehuetenango. Andra har gift sig mycket unga
och har egna barn.
ERFAREN. I snart tio år har Juana Jorge Domingo handlett byns tjejer i
textilt hantverk.
Därefter går eleverna hem och på eftermiddagarna brukar de hjälpa till i
hushållen med tvätt av kläder, hämta ved,
sköta sina småsyskon och mycket annat.
Så för många flickor är fritidshemmet en
omtyckt oas, där de kan umgås och för
en stund koppla bort den många gånger
grå vardagen.
Juana Jorge Domingo har varit fritidsledare i snart tio år. Flera av hennes förs-
MINSKAD VERKSAMHET
För närvarande deltar cirka 28 flickor i
åldern 6 till 13 år i Juanas eftermiddagskurser, som börjar klockan 13.30. Fram
till för ett par år sedan hade Juana en
hjälpreda och kunde då ta emot större
grupper. Men tidvis bistra insamlingsvindar i Sverige har betytt minskad verksamhet även på det här området. Juana
har nu en väntelista, och många tjejer
knackar på och frågar om de kan få vara
med.
Till större delen bekostas verksamheten av fadderbidrag, men vi har också
under åren fått stöd från Brödet & Fiskarna i Västmanland och Vänsterpartiet
i Enköping som haft ett årligt lotteri för
"La Textilería".
De flesta volontärer i byn brukar delta
i verksamheten. Det är också Juana som
tar emot de flesta besökare som komMAJ 2014
Uppsving för
folkdräkten
Kunskapen att brodera huipiles,
den kvinnliga folkdräkten, hade
nästan fallit i glömska. Men sedan
föreningen CNL startade kurser
år 2004 har ett 90-tal unga kvinnor lärt sig att sy den traditionella dräkten "Nip".
BLÖT UTFLYKT. Författaren Monica Zak på utflykt tillsammans med en grupp
flickor från textilslöjden. Här på toppen av mayaruinen Unin Witz med utsikt
över Yalambojoch.
FOTO: TORSTEN JANSSON
ål för byns flickor
mer till byns kultur- och utbildningscentrum. Och ibland får hon besök av
statliga skolans lärare som kommer till
centret för att fika med Juana och tjejerna. När skogsstyrelsen Inab anländer i sina pickuper knackar de oftast på i systugan, och då och då kommer vilsna
turister som har läst om Yalambojoch
i Lonely Planet.
En framtidsdröm är att åter kunna ha
två fritidsledare. Då skulle vi kunna ta
emot cirka femtio tjejer, ungefär hälften
Kurserna startades som ett stöd för
kvinnornas kulturella identitet, men de
har också blivit en träffpunkt för
kvinnorättigheter. Ibland har deltagarna
även kunnat lära sig laga nya maträtter
eller provat på bullbak i systugans kök.
De senaste åren har kurserna genomförts i utbildningscentret Niwan
Nha med Juana Jorge Domingo som
lärare. Eftersom broderiet kräver
mycket handledning är deltagarantalet
begränsat till tolv kvinnor, i åldern 14
till ungefär 25 år. Kursen genomförs
under tre förmiddagar per vecka och
normaltid är ett år. Vid tiden för kaffeplockning och majsskörd brukar antalet minska.
På grund av brist på pengar startades ingen ny kurs år 2013, vilket fick
Margaret och Bengt Arne Runnerström att utmana sina vänner och bekanta. Med sitt alternativa julkort fick
de nästan ihop den summa det kostar
att årligen anordna en huipilkurs,
knappt 12 000 kronor.
av byns flickor i åldern 6 till 13 år.
Syftet är inte enbart att roa tjejerna under några eftermiddagstimmar, utan vi ser
också en möjlighet i att detta motiverar
fler att börja plugga i högstadieskolan som
ligger strax intill La Textilería. Genom att
vistas i centret får de dagligen naturlig
kontakt med högstadieeleverna, och låter
sig förhoppningsvis inspireras av studiemiljön på kullen.
PER BYLUND ANDERSEN
FAKTA
Systugan och kurserna
● Nip-kursen med 13 deltagare pågår 12 timmar i veckan: på onsdag, torsdag och
fredag förmiddag. Gruppen som startade i slutet av februari i år är klar januari-februari nästa år. Bengt Arne Runnerströms vänner har tecknat sig för bidrag på tiotusen
kronor per år, så det fattas ännu ett par givare.
● Fritidshemmet La Textilería är öppet från 13.30 till 16.15 fyra dagar i veckan.
Dessutom har Juana några timmars planeringstid för att rita mönster till broderier.
● Lönekostnaden (inklusive sociala avgifter) är årligen 25 000 kronor medan
materialkostnaden är ungefär 10 000 kronor om året.
MAJ 2014
NIP. Dräkt med gamla traditioner
MAYA-NYTT
5
Regnbågens förskola po
När vår förening följde de återvändande flyktingarna till hembyn 1995
var barnverksamhet en av de första
sakerna det satsades på.
I dag går cirka 60 barn på Regnbågens förskola, där de får utvecklas
som barn och lära sig spanska. Här
berättar Per Bylund Andersen om
verksamheten.
Byns förskola invigdes 1997. De första
två åren var min dåvarande fru Aura ansvarig för verksamheten och två tidigare
"barfotalärare" från flyktinglägren i Chiapas – Gaspar och Miguel – anställdes som
förskollärare. De hade fått grundläggande
utbildning av statliga mexikanska flyktingkommissionen. Deras pedagogiska förmåga var dock klen och de hade en
macho-attityd mot Magdalena som då ansvarade för matlagning och städning.
Som många andra stack Miguel till
USA, och samma år (2001) slutade Gaspar. Därefter anställde vi Isabel Gómez
Gómez. Hon var en av två tjejer i byn
som då hade klarat statliga skolans sjätte
klass. Hon var duktig och hade stor lust
att fortsätta sina studier.
I förskolan sög Isabel i sig kunskap och
var mycket glad över att få samarbeta
med svenska volontärer. Tyvärr ville inte
hennes svärföräldrar låta henne fortsätta
yrkesarbeta då hon gifte sig 2007.
JULIA BESÖKTE SVERIGE
Julia Paiz Pedro hade jag lärt känna i
skogsplanteringen. Tillsammans med systern Angelina planterade hon cypresser
på San Francisco-marken. Hon var flitig
och kom från en då fattig familj. Hon hade färre år i skolan än Isabel, men då vi
startade högstadieskolan 2006 kunde hon
först läsa in årskurs fem och sex och därefter de tre högstadieåren. Som de andra
vuxenstuderande gick hon i skolan enbart
på måndagar, men pluggade på egen hand
på kvällar och helger.
Hösten 2006 reste Julia och Isabel till
Sverige (med stöd från Forum Syd) och
praktiserade på förskolor i Göteborg,
Uppsala och Norrköping. Julia arbetar nu
måndag till fredag med sex timmars
arbetsdag.
HÅLLER I PLÅNBOKEN
Francisca Pérez Garcia började arbeta
i förskoleköket och med städning 2005.
Hon var då ensamstående mamma och
bodde med dottern Catarina hemma hos
sina föräldrar. Franciscas starka sida är
matlagning, och hennes goda vetebullar är
uppskattade av alla. Hon har praktiserat i
storköket på Asociación Ixmucanés inter-
6
MAYA-NYTT
RUTIN. Ett av de stående inslagen under dagen i förskolan är tandborstningen.
FOTO: PETRI MATALAMAA
nat i provinshuvudstaden Huehuetenango,
där hon lärt sig tillaga många olika
maträtter. Dessutom är Francisca i år
ekonomiansvarig i förskolan och ansvarig
för inköp och bokföring.
Förskolan får månadsvis en klumpsumma från vår förening och Francisca är ytterst noggrann med utgifterna. Normalt
arbetar hon också sex timmar per dag.
Men eftersom hon även ansvarar för
gästrummen och kurslokalerna kan det
ibland bli mer än heltid. Efter hennes fars
död för några år sedan är Francisca i
praktiken familjeöverhuvud med elva
munnar att mätta. Enda manliga familjemedlem är hennes yngre bror Andres.
TURSAMMA MARGARITA
Margarita Domingo Paiz fick jobb i förskolan "av misstag". Hennes far Miguel
arbetade som murare i centret och visste
att vi behövde en ny kokerska. Så han
frågade mig om det fanns en chans att
hans dotter kunde få jobb. Jag kände till
att hans dotter Isabel som då var 17 år
var hjälpreda i mamma Anas comedor
(enkel restaurang).
Men då dottern sedan började
provjobba tyckte jag att hon verkade
mycket ung, fast hon var duktig i köket.
Då jag frågade om åldern visade det sig
att hon bara var 14 år och var Isabels
yngre syster Margarita. Nåväl, hon fick
jobba kvar.
Margarita har alltid nära till skratt, och
är väldigt engagerad i sitt arbete.
Hon har också pluggat i byns hög-
KONCENTRATION. Petrona Pérez
Paiz och Alberto Pérez Lucas lyssnar
koncentrerat. I förhållande till svenska förskolor är barnen i Yalambojoch
mycket lugna.
stadieskola och mognat med åren. Nu arbetar hon sex timmar per dag och har
blivit en riktigt duktig pedagog.
APOLONIA SKÄNKTES BORT
Att åldras i Guatemala är svårt och det
finns ingen offentlig vård. Lösningen på
landsbygden är istället att ett barnbarn
får ta hand om sina far- eller morföräldrar. Apolonia Domingo Domingo var
knappt i skolåldern då hon skänktes som
piga till farfar Marcos och farmor Apolonia för att baka tortillas, städa och tvätta
kläder.
Normalt blir det ingen skolgång för det
barnbarn som får ta hand om sina släktingar. Men Apolonias farfar var ett föredöme och lät henne gå i skolan till och
MAJ 2014
opulär bland familjerna
PYSSEL. Fyraåringarna och femåringarna i Yalambojoch kommer nästan
mangrant till Regnbågens förskola.
UNDERVISNING. Julia Paiz Pedro är lärare i förskolan sedan många år. Ett av
huvudsyftena med verksamheten är att lära barnen grunderna i spanska inför
skolstarten.
med sjätte klass. Som sextonårig gifte
Apolonia sig och fick en dotter, Liliana,
men samtidigt stora problem med svärföräldrar och svägerskor. De beskyllde
henne för att vara otrogen då maken var
i USA. Hon flyttade då hem till sina
föräldrar och fick länge kämpa för att få
vårdnaden om dottern Liliana, som svärföräldrarna behöll.
Även om Apolonia togs emot av
föräldrarna är livet som ensamstående
mamma svårt i en by som Yalambojoch.
Därför sökte hon och fick arbete på en
liten restaurang i gränsorten Gracias a
Dios, där arbetstiden ofta var 80-90 timmar i veckan med en månadslön på 500
kronor. I mars började Apolonia provtjänstgöring i köket på förskolan. Hon
trivs bra och kan nu vara nära dottern
som hon är mycket mån om.
BARNEN I FÖRSKOLAN
Tidigare har vi haft femåringarna på förmiddagen, från klockan 8 till 12, medan
fyraåringarna gått i förskolan från 13.30
till 15.45. Eftersom Margarita och Julia
endast vill arbeta 75 procent nu när de
gift sig kommer alla barnen klockan åtta
på morgonen.
Det blir två grupper med trettio barn
i varje; inte pedagogiskt försvarligt. Julia
och Margarita hinner förstås inte lägga
ner nödvändig tid på varje barn, så Francisca går in och hjälper till i grupperna.
Men vi borde ha fyra förskollärare, även
om barnen i Yalambojoch är mycket lugna
i förhållande till situationen i svenska
förskolor.
MAJ 2014
I nästa MayaNytt vill jag låta Julia och
Margarita själva berätta om aktiviteterna
i förskolan och hur de kan jobba med så
stora grupper. Med lite bättre insamlingsresultat i Sverige skulle vi kunna anställa
en barnskötare till. Vi har flera lämpliga
sökande, unga kvinnor från byn som blivit
klara med årskurs nio, men vars föräldrar
inte har råd att låta dem fortsätta studierna.
RENOVERINGEN AV FÖRSKOLAN
Våren 2011 började vi renovera och bygga till den då kraftigt slitna förskolebyggnaden. Den byggdes 1996-1997 av unga
killar från byn, utan förkunskaper i det
ädla muraryrket.
Vårt sjunkande insamlingsresultat betydde renovering i slowmotion. Först nu
är vi nästan klara. Nya golvet lades i oktober-november 2013 och nu fattas bara
inre målning, elinstallation och montering
av köksskåpen. Tack vare ett fint bidrag
på 35 000 kronor från ett par i Stockholm kan vi även renovera uthuset där latriner och förrådet med gasoltuber finns.
Vad som sedan återstår är att fixa lekplatsen med ett par lekhus i trä. Tidigare
har vi haft gungor, men vi anser att olycksrisken är för stor. Det är bättre att barnen får springa av sig på stora fotbollsplanen. Invigning av den nyrenoverade
förskolan blir under försommaren i år.
UTBILDNING AV FÖRSKOLLÄRARE
Julia, Margarita och Francisca har fått
mycket av sina kunskaper genom volontärer från Sverige, Belgien och Spanien.
Specialläraren Colocha från Asociación
Ixmucané har även genomfört flera kortare kurser i förskolan. Men på sikt behöver vi anställa förskollärare med formell
utbildning. I januari började två av våra tidigare högstadieelever – Aracely och Isabel – att läsa till förskollärare på statliga
lärarskolan INMAC i staden Huehuetenango. De bor på internatet Ixmucané.
Isabel får stipendium från Sjönevadsfesten (se förra MayaNytt) medan Aracely får hjälp av brodern Mateo som är lärare i vår högstadieskola. Om allt går väl
blir de klara som förskollärare i november 2016.
PER BYLUND ANDERSEN
FAKTA
Kostnader i förskolan
● Precis som i en svensk förskola är lönen största kostnaden på Regnbågen. Inklusive sociala avgifter till pension räknar vi i år med cirka 85 000 kronor till löner i förskolan.
● Maten, inklusive gasol till spisen och elförbrukning, blir cirka 33 000 kronor. Matkostnaden per barn och dag är ungefär 3 kronor.
● Förbrukningsvaror som städmedel, kalk till latrinen, toapapper, småreparationer är
ungefär 4 000 kronor. Slutligen räknar vi med cirka 8 000 kronor till pedagogiskt
material.
● Den årliga summan blir 130 000 kronor. Varje barn i förskolan kostar alltså cirka
2 200 kronor per år. Då har vi inte räknat med lokalkostnaden.
MAYA-NYTT
7
Stram budget i hög
Att driva en fristående högstadieskola på den guatemalanska landsbygden är en utmaning. De knappa
resurserna gör att verksamheten
blir sårbar.
Ni som läste förra MayaNytt kunde ta
del av Monica Zaks fina intervju med läraren Mateo Lucas Alonzo. Tyvärr hoppade Mateo av sin tjänst inför det nya läsåret i januari. Istället valde han att satsa
på fortsatta studier i staden Huehuetenango. Förståeligt eftersom han fick ett
komplett stipendium från privata universitetet Landivar.
Samtidigt har Academia de Lenguas
Mayas drabbats av ytterligare nedskärningar vilket betydde att hemspråksläraren Brenda Lucia Mendéz blev uppsagd.
En ljuspunkt är dock att miljöorganisationen Ceiba (Guatemalas Jordens Vänner)
har kunnat fortsätta med sitt stöd till undervisning i ekologi med praktiska insatser i skolträdgården. Det är viktigt för
oss att samarbeta med andra organisationer.
FÄRRE TJÄNSTER
Detta läsår har vi inte tillsatt Mateo
Lucas Alonzos lärartjänst. Främsta orsaken är att vår förening måste komma i
ekonomisk balans. Med enbart tre lärare
i skolan tvingas vi dra ner antalet lektioner. Eleverna måste studera mera i hemmen, trots att det egentligen inte är håll-
bart. De flesta eleverna har mycket dålig
studiedisciplin och ingen läxhjälp i hemmen. Många har föräldrar som är närapå
analfabeter och det är i mycket få hus det
finns någon lugn vrå för studierna.
Under förra regeringen Alvaro Coloms
tid ökade elevantalet i statliga skolorna,
delvis en följd av det direkta familjebidraget på 300 quetzales per månad "Mi Familia Progresa". Regeringen Otto Peréz
Molina har istället satsat på att höja lärarnas löner (för att undvika konfrontationer med lärarfacket). Det har lett till kris
i det statliga skolsystemet. Anslaget till
läromedel och skolmat krymper och inga
vikarier sätts in vid sjukdom.
BEHÖVS HEMMA
I Huehuetenango har den ekonomiska
krisen hos många familjer lett till att
föräldrarna tycker att de behöver barnens händer till familjens försörjning.
Antalet inskrivna elever har sjunkit på
alla nivåer. Något som även vi drabbats
av. I år skrevs endast 40 elever in i vår
skola. Normalt har vi haft kring 45 elever
vid läsårets början. Sedan måste vi räkna
med vissa avhopp. Antalet elever från
grannbyarna har minskat.
På grund av de ständiga strömavbrotten har vi i år varken kunnat arbeta med
den digitala skoltidningen eller utveckla
samarbetet med Mariefreds skola kring
det digitala berättandet. Likaså har vi på
grund av färre lärare inte kunnat fortsätta
med teatersatsningen. Nästa läsår hoppas
vi kunna återstarta dessa aktiviteter och
öka samarbetet med andra skolor i trakten. Meningen är att högstadieskolan ska
utvecklas till ett folkbildningscenter, där
vi även kan ha studiecirklar i till exempel
engelska och ekologisk odling.
Vi har inga anställda städare i skolan
utan städningen är elevernas skyldighet,
något som fungerar allt bättre. Då vi
startade högstadieskolan 2006 vägrade
killarna att städa. Det var "tjejgöra". Nu
är det inga problem. Att killar både städar och deltar i brödbak är en del av vår
jämlikhetssträvan.
Skollunchen fanns enbart första åren.
Vår snåla budget tillåter inte att vi har
skolkök/hushållningskunskap som ämne.
I år har eleverna dock startat försäljning av mellanmål. Mycket populärt och
försäljningen ger ett litet överskott.
Tyvärr är det inte alla elever som har råd
att köpa mellanmålen, även om det är en
blygsam kostnad med svenska mått.
Läraren Ana Mateo Pérez som arbetat
på skolan sedan vi startade 2006 är för
närvarande föräldraledig. Hon födde en
liten kille i januari. Efter fem månaders
föräldraledighet återkommer hon första
juni.
BOR PÅ INTERNAT
Vi fortsätter kontakterna med den spanska organisationen Asociación Ixmucané,
som har internat för maya-tjejer i staden
LÄRARNA I HÖGSTADIET
Ana Mateo Pérez är Poptiindian från
kommunen Jacaltenango i departementet Huehutenango. Hon har ungefär fyra
timmars resväg till skolan och åker enbart hem på helgerna.
8
MAYA-NYTT
Mateo Domingo Lucas är från Yalambojoch och fick stipendium från vår förening för att läsa till lärare på en jesuitisk lärarskola i Guatemala City. Han
började arbeta som lärare i vår skola
2007 och tillhör Chuj-folket.
Elena Yojcóm Mendoza började arbeta 2012 och kommer från byn San Juan de la Laguna vid Atitlansjön. Hon talar Tzutujil.
MAJ 2014
stadieskolan
TRÄDGÅRDSMÄSTARE. Juana Domingo Lucas bearbetar jorden i skolans ekologiska odling.
Unga odlar
på nytt sätt
SAMLING. Varje skoldag startar med en morgonsamling.
FOTO: PER BYLUND ANDERSEN
Huehuetenango. Aracely och Isabel, som
bägge klarat nian i Yalambojoch, började
i januari plugga till för-skollärare på statliga förskollärarutbildningen i Huehuetenango.
Två killar – Mateo och Juan – började
samtidigt läsa till gymnasieekonomer på
La Salle i Huehuetenango. De bor på internatet Casa Miller, som drivs av jesuiter. Isabel, Mateo och Juan kan plugga
tack vare stöd från Sjönevadsfesten medan Aracelys utbildning bekostas av hennes bror Mateo Domingo Lucas (lärare i
vårt högstadium).
DÅLIGA GRUNDKUNSKAPER
Med Guatemalamått bedriver vi mycket
avancerad undervisning i högstadiet.
Med svenska mått är det ganska vanlig
pedagogik. Största hindret är att vi varje
år från statliga skolans årskurs sex får
upp elever med mycket dåliga grundkunskaper, speciellt i matematik och
läsförståelse. I princip får vi i årskurs sju
repetera hela mellanstadiet.
Tyvärr finns ingen utsikt till förbättringar i statliga grundskolan. På utbildningsministeriets hemsida finns ambitiösa
läroplaner och det finns enstaka lärare
som försöker förbättra undervisningen,
men de drabbas ofta av kritik från kollegor som inte tycker att "indianungar"
behöver lära sig något mera än det mest
MAJ 2014
grundläggande.
LÅNGSIKTIGHET
Att driva högstadieskolan i byn kräver
envishet och tålamod. Mindre än en
tredjedel av barnen i varje årgång börjar
plugga i högstadiet. Det finns ännu inga
studietraditioner i byn. Men även i Sverige tog detta decennier.
Självklart är det inte önskvärt att
många högstadieskolor i Guatemala ska
drivas av utländska hjälporganisationer.
Enligt lagen i Guatemala är det statens
uppgift och det är en rättighetsfråga som
befolkningen i Yalambojoch och andra
avlägsna byar måste driva.
Men för att nå framgång i denna kamp
krävs kunskap, vilket enbart kan fås med
utbildning. Så vi ser högstadieskolan som
inspiration för andra byar, främst med
pedagogiken och hur undervisningen kan
utgå från ursprungsbefolkningens organisering, kultur och strävan.
I vår skola arbetar vi mycket i projektform och med temaveckor kring exempelvis sexualitet, gruvbrytning och framtidsfrågor. Dessutom tar vi upp Guatemalas historia, något både de flesta statliga och privata skolor undviker. Att studera folkmordet och massakrerna under
inbördeskriget på åttiotalet är tabu.
PER BYLUND ANDERSEN
Vanans makt är stark. Att förmå
äldre mayabönder odla annat än
majs på en del av sina åkrar är inte lätt. Majs och svarta bönor är
utmärkande för den agrara monokulturen i Yalambojoch och andra
mayabyar.
Men nu får den unga generationen lära om i byns högstadieskola,
så på deras matbord kommer det
nog att stå både blomkål, morötter och palsternackor i framtiden.
Granne med byns Pingstkyrka ligger
högstadieskolans köksträdgård, som
anlades hösten 2011. Det är ett samarbetsprojekt med Ceiba, en systerorganisation till Jordens vänner i Sverige.
När jag besökte trädgården för en
tid sedan skördade några av flickorna
kålhuvuden, medan andra förberedde
för sådd av andra nyttigheter.
Föreningen Colchaj Nac Luum har
bekostat indragning av vatten till trädgården och staketet som omger anläggningen.
VARIERAD KOST
Eleverna i 8:an och 9:an varvar teoretisk undervisning i trädgårdsskötsel
med praktiskt arbete varje fredag förmiddag.
Syftet är att eleverna ska lära sig odla annat än majs och bönor och på så
vis förbättra kosthållningen i byn.
I trädgården, som var ganska fri från
ogräs, fanns blomkål, grönkål, dill,
morötter, palsternackor, medicinalväxter och andra för mig okända köksväxter.
TORSTEN JANSSON
MAYA-NYTT
9
Elektricitet skapar konflikter
Demonstranter blockerade vägen
med stora stenar och brinnande
bildäck. Stämningen blev hätsk då
en "gringo" lyckades forcera en
vägspärr. Han slogs blodig men
andra demonstranter förbarmade
sig över honom och han kunde ta
sig till läkare vid gränsen mot Mexiko för omplåstring.
Detta hände tisdagen den 8 april utmed
panamerikanska vägen, nära byn Camojá,
mellan staden Huehuetenango och Yalambojoch.
Istället för att mucka gräl med blockadvakterna fick Siri, Therese och jag en
trevlig pratstund med några av demonstranterna och lokalbefolkningen. Tjejerna är gymnasieelever från Nävekvarn i
Sörmland, och vi var på väg till Yalambojoch där de ska dokumentera livet i byn
och vår förenings arbete.
Sju timmar fick vi vänta tills blockadvakterna tyckte att det fick vara nog för
dagen och vi kunde fortsätta färden mot
byn.
Vägblockaden var en protest mot riskkapitalbolaget Energuate som har monopol på eldistribution i större delen av
Guatemala. Skyhöga elpriser, dålig service
och ständiga strömavbrott har lett till
omfattande protester som skärpts senaste året. I stora delar av provinsen Huehuetenango har befolkningen tröttnat
och genomför en betalningsstrejk.
ORGANISATIONER OCKUPERAR
Samtidigt har två radikala organisationer
- FRENA och CODECA - tagit kontroll
över elnätet i åtskilliga kommuner och
invånarna betalar elektriciteten till dessa
istället. De bägge organisationerna tjuvkopplar till nätet, ockuperar transformatorstationerna och konflikten är total.
Både Energuate och regeringen beskyller
FRENA och CODECA för att stjäla
elektricitet. När ingen längre reparerar
nätet och antalet tjuvkopplingar ökar leder det förstås till kollaps.
Yalambojoch är sista byn på elnätet
och vi har därför alltid haft problem med
låg spänning och ständiga strömavbrott.
Men nu är situationen dramatiskt förvärrad.
Senaste strömavbrottet har pågått i tio
dagar och sammanlagt är det få dagar i år
vi haft el. Mycket besvärligt för oss i
centret Niwan Nha. Datorundervisningen i högstadieskolan ligger nere, ingen
belysning. Kylskåpen i förskolan fungerar
inte. Kommunikationen med Sverige
bryts när det inte går att ladda mobilen
eller datorn. De två mobilmasterna i Yalambojoch fungerar ibland, när servicepersonal har fyllt elverken med diesel.
10
MAYA-NYTT
DATORSALEN I HÖGSTADIESKOLAN. Flera av de stationära datorerna är
tio år gamla och har en hög strömförbrukning.
FOTO: MATEO DOMINGO LUCAS
Med all sannolikhet förvärras situationen framöver. Guatemalas energiöverskott exporteras medan stora delar
av landsbygden ännu inte är elektrifierad.
Det befintliga elnätet är skrattretande
klent, en tunn enfasledning går till Yalam
och spänningen sjunker ofta till 90-95
volt. Här i staden Huehuetenango är
elpriset under hälften av Energuates taxor. Skillnaden är att här finns ett kommunalt, ej vinstdrivande, elbolag. Då privatiseringen av Guatemalas elförsörjning inleddes under president Arzú (1996-1999)
fick de kommunala elbolagen vara kvar,
men nya hindras på marknaden. Energuate har fått monopol.
FÖRÄNDRING KRÄVS
På lång sikt finns i Yalambojoch möjlighet
att bygga vattenkraftverk. Men det är en
miljoninvestering. Nu är läget akut. Vi
har mycket svårt att bedriva undervisningen utan el till datorer, belysning, kopieringsapparat med mera.
Enda möjligheten till förändring är egen
el. Även i Sverige börjar det nu bli lönsamt att installera solceller. Priserna har
sjunkit drastiskt senaste åren. Då vi som
pionjärer installerade solceller i flyktinglägren i Chiapas 1992 kostade en 55wattspanel cirka 4 000 kronor. Nu är
kostnaden en tiondel om vi tar hänsyn till
inflationen.
Just nu undersöker jag kostnad och
storlek på en anläggning som skulle göra
centret med högstadieskola, förskola,
systuga, kursgård och gästrum självförsörjande med el. Årsförbrukningen i
hela centret är cirka 3 000 kilowattimmar (kWh). För att täcka detta krävs en
anläggning med en installerad effekt på
minimum 3 kW och med en backup på
ungefär 15 underhållsfria batterier (på
vardera 105 amperetimmar). Kostnaden
på en sådan anläggning är ungefär 70 000
kronor för solpaneler inklusive installation och reglerutrustning. Batterierna
kostar cirka 15 000 kronor.
Panelernas livslängd är minst 25 år,
troligen upp till 50 år. Batterierna håller
minst åtta år och kan sedan återvinnas.
BYTA LAMPOR
Första steget i energi-oberoendet är att
byta ut alla lampor i centret till LED. Ett
stort problem är att det i Guatemala inte
finns någon återvinning av de vanliga lågenergilamporna och lysrören. Så kvicksilver sprids i naturen. Vi sparar alla trasiga lampor i en kartong på vinden i väntan
på att myndigheter och försäljare börjar
ta sitt produktansvar.
För att genomföra solcellsprojektet
vädjar vi om stöd. Siri, Therese och Robin som skriver en Minor Field Study i
Yalambojoch betalar för sitt boende. Deras femtio kronor per dygn använder vi
till inköp av LED-lampor. Andra gäster
betalar också och till augusti räknar vi
med att ha bytt ut de nästan 200 lamporna till LED. Men till solcellanläggningen
behöver vi stöd från flera skolors dagsverken och även privata givare. Kontakta
mig för mera information!
DIMMAN SKYMMER
Ni som är tekniskt kunniga kanske funderar över varför vi behöver en anläggning
på 3 kW installerad effekt när årsförbrukningen endast är ungefär 3 000
kWh. Svaret är dimman i Yalambojoch
som reducerar verkningsgraden. Jag har
själv en panel installerad i mitt hus sedan
1997 och beräknar elproduktionen efter
dessa solceller.
PER BYLUND ANDERSEN
MAJ 2014
Kallelse till årsmöte
vid Mälarens strand
Nu har det blivit tradition med
årsmöte i DHR:s gamla trävilla
Sommarro invid Bredsandsbadet,
fem kilometer söder om Enköping.
För femte året i rad kallar föreningen Colchaj Nac Luum till möte
i denna vackra Mälaridyll.
Föreningen hälsar alla medlemmar välkomna - och här lite information:
Tid: Söndagen 25 maj, klockan 12.00
Anmälan: Hör av er till föreningens
ordförande Börje Rehnström så vi vet
hur mycket mat vi ska laga. Börje når ni
på tel: 0226-566 94 och 070-687 28 04,
eller på hans mejl:
[email protected].
För er som behöver vägbeskrivning
eller lots ut till Sommarro finns styrelseledamoten Torsten Jansson till hands.
Ring på hans mobil: 070-405 71 78.
Ni som kommer med tåg eller buss
hämtas vid stadens resecentrum, som
ligger invid järnvägsstationen. Anmäl er
ankomst till Torsten.
Väl mött på Sommarro, invid Mälarens strand.
Ljudlig vägning
Vad måste man inte utstå som litet försvarslöst barn i en mayaby när vikten ska registreras i barna- och mödravårdens journaler.
Somliga gallskrek, andra hulkade sorgset
och det rann floder av tårar.
Så ont gjorde det väl inte, men att hänga
där som en lealös säck potatis var förstås inte kul.
GOTT? Rostade flygmyror som kostar
skjortan.
Populär delikatess
- Pruebe! Pruebe!
En av högstadielärarna, Ana Mateo Peréz,
trugar och ber mig smaka de små odjuren. Men det tar emot. Stora, svarta flygmyror. Kan det vara gott...?
Sompopo de mayo kallas de och fångas
bara när de svärmar under maj månad.
Sedan rostas de, saltas och säljs för runt
hundralappen för ett halvt kilo. Ett par,
tre dagslöner här på landsbygden.
Så jag blundar, stoppar några i munnen
och tuggar. Det knastrar, och... mmm.
Gott!
TORSTEN JANSSON
Boka in Per till hösten
FOTO:TORSTEN JANSSON
Föreningens koordinatör Per Bylund
Andersen kommer hem till Sverige i mitten av september för en månadslång föreläsningsturné. Om din skola, förening eller annan organisation vill ha information
om vårt arbete hos mayafolket i Guatemala går det bra att kontakta Per på hans
mejladress: [email protected]
Ny blogg om Yalambojoch
Siri och Therese från Nyköpings Enskilda
Gymnasium har nygligen besökt Yalambojoch för att ett fältarbete. Ta del av deras
erfarenheter av byn och folket på bloggem: www.expeditionyalam.blogg.se
Vill du ha ett fadderbarn i Yalambojoch?
Då kan du fylla i den här talongen och skicka in den till föreningens
fadderansvarige Malin Linné, Vantörsvägen 245, 129 55 Hägersten.
E-post: [email protected]
Namn
VÅR POSTBOX
Ange barnets namn
Apartado Postal # 4
Huehuetenango
GUATEMALA
MAJ 2014
Adress
Telefon
Mejl
MAYA-NYTT
11
EKONOMIN
Redovisning för helåret 2013 samt budget för 2014 så som den antogs vid styrelsemötet i mars.
Utfall
Budget
2013
2014
IN Medlemsavgifter ...................................................................................................... 20 000
20 000
Fadderbidrag. ..........................................................................................................122 000
130 000
Bidrag skolor .............................................................................................................. 219 000
230 000
Bidrag övriga ........................................................................................................ 215 000
230 000
Försäljning.............................................................................................................................1
0
Övriga intäkter................................................................................................................ 11
0
Projekt ...............................................................................................................................50
95
638 000
705 000
UT Löner ........................................................................................................................144 000
Lokalkostnader....................................................................................................................0
Avskrivningar................................................................................................................4 000
Administrationskostnader ........................................................................................6 000
Informationskostnader .......................................................................................... 29 000
Volontärskostnader ................................................................................................34 000
Bistånd Mexiko ..................................................................................................................0
Bistånd Guatemala..................................................................................................440 000
Bistånd Guatemala, betalas i Sverige...............................................................................0
Projekt .................................................................................................................... 58 000
144 000
0
3 000
6 000
30 000
30 000
0
327 000
0
95 000
715 000
- 77 000
635 000
70 000
VINST/FÖRLUST för perioden:
Vi har större ambitioner än intäker, därav förlusten 2013. ”Projekt” 2013 var förstudien för bokprojektet vi drev med
SIDa-medel. ”Projekt” 2014 är Hannells stiftelses bidrag till förskolan för 2014. Vi kommer att ansöka om SIDAmedel under 2014 som, om de beviljas, kommer att höja ramen.
JAN ANGNER, kassör
Styrelse och funktionärer 2013
ORDFÖRANDE:
BÖRJE REHNSTRÖM
Älvbrovägen 116, 774 35 Avesta
Tel: 0226-566 94, mobil: 070-687 28 04
E-post: [email protected]
KASSÖR:
JAN ANGNER
Alkärrsgatan 24, 603 80 Norrköping
Tel och fax: 011-17 30 11, mobil: 076-846 55 70
E-post: jan [email protected]
LEDAMÖTER:
TORSTEN JANSSON
Västerviksgatan 14, 745 62 Enköping
Tel: 0171-214 26. mobil: 070-405 71 78
E-post: [email protected]
MALIN LINNÉ (Fadderansvarig)
Vantörsvägen 245, 129 55 Hägersten
Tel: 073-971 76 63, E-post: [email protected]
SEKRETERARE:
KRISTINA BYLUND ANDERSEN
Fleminggatan 1, 602 24 Norrköping
Tel: 073-100 22 08.
E-post: [email protected]
SUPPLEANT:
ULLA ÅMAND
Lindhem, 504 92 Hedared
Tel: 033-24 20 56, mobil: 070- 231 42 92
E-post: [email protected]
PETRI MATALAMAA
Timmervägen 45B, 645 44 Strängnäs
Mobil: 070- 985 97 32
E-post: [email protected]
REVISORER:
HANS ÅKERVALL
Prästgården Häradshammar, 610 29 Östra Husby
Tel: 0125-701 62, mobil: 070-921 00 10
E-post: [email protected]
JANOS SZEMLER
Hagvägen 5, 616 90 Åby
Tel: 011-646 00. E-post: [email protected]
REVISORERSUPPLEANT:
ANNA CALO
Lindholm-Östra Flygeln, 635 04 Eskilstuna
Tel: 019-764 47 44. mobil: 073-624 68 21
E-post: [email protected]
KOORDINATÖR:
PER BYLUND ANDERSEN
Apartado postal #4, Huehuetenango, Guatemala
E-post: [email protected] eller [email protected]
MAYANYTT:
ELIN PETTERSSON (Redaktör)
Kilavägen 19, 514 92 Uddebo
Tel: 0325-62 72 20, 073-991 69 38
E-post: [email protected]
STÖD VÅRT ARBETE I GUATEMALA
Plusgiro 22 30 51 - 4
FÖRENINGENS HEMSIDA
www.cnl.nu
12
MAYA-NYTT
APRIL 2014