Transcript Kursbok i satslära - Institutionen för musikvetenskap

 Traditiionell harrmoniläraa baserad på den
fyrstäämmiga satsen
s
U
Uppsala uniiversitet
Institu
utionen förr musikvettenskap
Version 2011-04-12
Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet 2 Satslära Förord
Detta kursmaterial är en pappersutskrift av satsläredelen i den webbaserade distanskursen
Musikteori 1, 15 högskolepoäng, som ges vid institutionen för musikvetenskap vid Uppsala
universitet. Kursen ligger helt och hållet på Internet och kan läsas i valfri studietakt. Som
aktiv studerande har man tillgång till lärare som rättar inlämnade uppgifter och besvarar
frågor, det finns instruktionsvideor och diverse andra hjälpmedel att tillgå.
Anmälan till kursen görs på studera.nu.
Kursmaterialet får användas fritt, kopieras fritt men inte ändras utan författarens tillstånd.
Uppsala 2011-04-12
Ola Eriksson
Institutionen för musikvetenskap
Box 633, 751 26 Uppsala. Besöksadress: Thunbergsvägen 3H.
Tel 018-471 1566. Epost: [email protected]
Tel till kursamanuens: 018-471 6865
www.musik.uu.se
2 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 3 3
Satslära Vad
d är saatslära?
Satsläraa, eller harm
monilära som
m ämnet ockkså kallas, handlar
h
om ackords upppbyggnad och
o hur
de förbiinds med vaarandra. Satsläran omfaattar ackord
dtyper och sttämföringspprinciper fråån den
västerläändska konsstmusiken un
nder tiden cca 1700-190
00 och är en
n allmän gruundkurs för vidare
studier i musikteorii och musik
kaliskt hantvverk.
De ackoordtyper deet är fråga om
o är dur- ooch molltrek
klanger i oliika lägen (m
med läge meenas
vilken aav ackordetss toner som ligger i bassen), treklan
nger med tilllagd sext (tt.ex. C6),
kvartförrhållningar (sus4-ackorrd), septimaackord (C7, Cmaj7), no
onackord (C
C9, C7-9),
dimackoord (Cdim) och några ackord
a
som endast föreekommer i vissa
v
ackorddföljder som
m det
neapolittanska sextaackordet.
Det ack
kordbeteckn
ningssystem
m som anväänds här kalllas funktion
nsbeteckninngar. De utg
går från
tonartenns tre huvuddackord toniika (i C-durr: C), subdo
ominant (F) och dominaant (G). De är alltså
oberoennde av tonarrt.
Det klangmedium
m man normaalt arbetar m
med i dessa övningar ärr den blandaade kören för
fö
man skriver en fyrstämm
mig sats (soopran - alt - tenor - bas). Man anväänder två no
otsystem
vilken m
för dettaa: damrösterna på det övre
ö
system
met och mansrösterna påå det nedre.
I övninggarna är meelodistämmaan (= soprannstämman) och ackorden givna. D
Därmed är äv
ven
basstäm
mmans tonerr bestämda även
ä
om maan kan väljaa i vilken ok
ktav de ska ligga. Tonv
vikten i
dessa övvningar liggger sedan påå att åstadkoomma en brra stämförin
ng och här är det då fraamför
allt melllanstämmorrna (alt och tenor) det hhandlar om..
Största iinflytandet på hur en saats är uppbyyggd har stäämföringen. Se och lysssna på följaande
exempeel (ett avsnittt ur Mozartts Trollflöjteen, ursprung
glig tonart Ess-dur).
E
Annvänd gärna
hörlurarr, datorernas inbyggda högtalare bbrukar inte vara
v så värstt bra!
mp3-001
n vi lättare sse stämförin
ngen:
Om vi fförenklar nootbilden kan
mp3-002
Vi ser een överstämma som ligg
ger hela takkten, flyttar sig ned en ters
t i nästa ttakt och ytterligare
en ters i nästa takt. De två und
derstämmornna rör sig sttegvis fallan
nde i paralleella terser:
3 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 4 4
Satslära mp3-003
Här synns tydligt attt det är stäm
mföringen (llinjerna) som
m bestämmeer vilka ackkord det blirr. Själva
ackordfföljden i sig är något heelt annat:
mp3-004
Syftet m
med studier i satslära är a
att man ska lära sig hur ackord är up
ppbyggda, vvilka stämföriingsprincipeer som gällerr för dem ochh ‐ inte minsst ‐ att öva up
pp satstekniiken, d.v.s. förmåga
an att överbllicka ett kom
mplicerat muusikaliskt förrlopp. 4 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 5 5
Satslära Någgra grrundlääggannde beegrep
pp
Här går vi igenom vad som meenas med trreklanger i olika
o
lägen, stämavstånnd, stämkorsning,
fördubbblad ton sam
mt vilka omffång som dee fyra körstäämmorna haar. Följandee
betecknningssystem
m används:




T
Tonarter betecknas
b
med
m stor bokkstav för durr och liten för
f moll.
T
Tonnamn betecknas
b
med
m små bokkstäver. C-d
durskalans 7:e
7 ton kallaas h (i motssats till
dden anglosaaxiska tradittionen där dden kallas b).
b Sänkt h kallas
k
b.
A
Ackord bettecknas med
d stor boksttav plus eveentuellt förteecken och eeventuellt tilllägg,
tt.ex. C, Fm,, Ddim, Bb,, Eb, Ab, F## och C#.
F
Funktionerr betecknas med T, S, D för duracckord och t, s, d för molllackord (pllus olika
ttilläggsteckken).
Treklan
nger
I de inleedande övniingarna han
ndlar det enbbart om durr- och molltrreklanger. D
Dessa bestårr av
grundtoon, ters och kvint.
k
Skilln
naden mellaan dur- och molltreklan
nger är att ddet är en stor ters
mellan ggrundtonen och tersen i durackordd och en liteen ters i molllackord.
mp3-005
Treklangger i olika läggen Termenn 'läge' förekkommer i ollika sammannhang inom
m satsläran. I det här falllet handlar det om
vilken aav ackordetss tre toner som ligger uunderst. Ack
kordets karaaktär är till sstor del bero
oende
av vilkeen ton som är
ä baston.
Om ackkordets grunndton liggerr i basen säggs ackordet vara i grund
dläge, om teersen liggerr i basen
i terslägge och om kvinten
k
liggeer i basen i kvintläge.
I de inleedande övniingarna skall alla ackorrd vara i gru
undläge.
mp3-006
5 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 6 6
Satslära Satstyp
p Satsläreeövningarnaa ska med nåågra undanttag skrivas som en fyrsstämmig satts för en blaandad
kör besttående av sttämmorna
sopran
alt
tenor
bas
Utgångsspunkten ärr en melodisstämma (= ssopranen) och
o ackordbeteckningarr i form av
funktionnsbeteckninngar (T, S, D o.s.v.):
Sopransstämman (=
= melodin) är
ä given ochh under notssystemet ang
ges först tonnarten (G-d
dur) och
sedan acckorden meed funktionsssymboler. N
När övningen är klar kan den se ut som nedan
n:
mp3-007
Körstäm
mmornas omffång sopraneens omfång är c1-a2
altens oomfång är f00-d2
tenorenss omfång ärr c0-a1
basens oomfång är E-d1
E
mp3-008
6 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 7 7
Satslära mp3-009
mp3-010
mp3-011
Ackordeens läge I de förssta övningarna ska allaa ackord varra i grundläg
ge, det vill säga
s
ha grun
undtonen i basen.
Följandde exempel visar
v
C-dur ackord i gru
rundläge (grrundtonen c i basen), teersläge (terssen e i
basen) ooch kvintlägge (kvinten g i basen). På det övree systemet liigger soprannstämman och
o
altstämm
man och på det nedre teenor och baas.
mp3-012
Avståndet mellan kö
örstämmorn
na För att ffå en homoggen klang sk
ka avståndeet mellan so
opran och alt inte översttiga en oktaav,
likaså m
mellan alt occh tenor. Meellan tenor ooch bas kan
n avståndet vara större, upp till okttav plus
kvint.
Stämkorrsning Stämkorrsning (att till
t exempell alten liggeer ovanför so
opranen) sk
ka inte förekkomma i
övningsssatserna.
7 Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet 8 Satslära Fördubbling av toner Ha alltid koll på vilken ton i ackordet som fördubblas. I de första övningarna gör man det
lättast för sig genom att (nästan) alltid fördubbla grundtonen. I något fall blir stämföringen
bättre med tre grundtoner och en ters (kvinten utelämnas). Undvik framför allt
tersfördubblingar. De är bra att ta till i vissa fall som vi kommer in på längre fram men i
början brukar de leda till stämföringsfel typ kvint- eller oktavparalleller.
8 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 9 9
Satslära Repetittionsfrågor 1. Vilkaa ackord innnehåller toner som ligg er utanför körstämmor
k
nas normalaa omfång?
2. Vilkaa av följande ackord ståår i grundlägge (har grun
ndtonen i baasen)?
3. Vilkaa ackord ståår i sammantträngt läge??
4. I vilkka ackord ärr det för storrt avstånd m
mellan närlig
ggande stäm
mmor?
9 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 10 1
Satslära 5. I de fförsta övninngarna ska ackorden
a
be stå av två grundtoner,
g
en
e ters och en kvint. I
undantaagsfall kan man
m av stäm
mföringsskääl ha tre grun
ndtoner och
h en ters (meen ingen kv
vint).
Vilka avv följande ackord
a
är fellaktigt skrivvna utifrån denna
d
regell?
Varförr alla dessaa regler? Du kom
mmer i den här
h kursen att
a stöta på een hel del reegler för hurr man ska sk
skriva musik
k. Det
kan hanndla om hur ackord byg
ggs upp, hurr stämföring
gen ska göraas mellan ollika typer av
a
ackord m
m.m.
Men, kaan man verkkligen ställaa upp reglerr för hur mu
usik ska varaa beskaffad?? Många mu
usiker
som är vvana att frittt improviseera brukar tyycka det kän
nns väldigt konstigt attt plötsligt haa en
massa strikta reglerr för vad maan får göra och (definittivt vanligasst) inte får ggöra. Dessaa åsikter
och kännslor hos vårra studenterr är oerhört viktiga att ta
t på allvar!! Det blir däärför en mycket
angeläggen uppgift att
a kunna gee en motiveering för anv
vändandet av
a ett regelssystem som kan
accepterras av persooner vars förstahandsreeaktioner är negativa elller åtminstoone skeptisk
ka.
d
reglerr?
Alltså, vvarför alla dessa
1. En föörsta följdfrååga: existerrar det överhhuvudtaget någon form
m av musik ssom inte haar ett
regelsysstem?
Svar: neej. Det som utmärker en viss musikkstil är desss begränsniingar: vad m
man får görra och
vad mann inte får gööra. De som
m känner en musikstil väl
v märker genast
g
om enn musiker håller
h
sig
till den eller avvikeer från norm
men. Däremoot är det yttterst få musikstilar som
m är kodifierrade,
alltså däär man gjortt en explicitt beskrivninng av regelsystemet. Deetta är ocksåå en mer elller
mindre kompliceraad uppgift. Att
A sätta uppp ett regelsy
ystem för Sttravinskys kkameleontliknande
stilbrytnningar tordee vara en näästan oöversstigligt svår uppgift, meedan en koddifiering av
Palestrinnas musik är
ä relativt taacksam att taa sig an.
d
regelssystem?
2. Men varför just detta
Dessvärrre är frågann fel ställd: det är ingett regelsystem
m för en visss stil utan eett hopkok av
a
stildrag från periodden 1700-19
900 som maan av pedago
ogiska skäl har sammaanfört till ettt
läromeddelspaket. Det
D är inte av
vsett som ettt regelsysteem som skaa användas fför kompon
nerande
10 Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet 11 Satslära idag, utan det har en pedagogisk funktion och ger dessutom en mycket bra insikt i musik från
den historiskt viktiga perioden 1700-1900 (varifrån huvuddelen av dagens konsertrepertoar är
hämtad).
3. Det är pedagogiskt lämpligt att ha ett tydligt regelsystem att luta sig emot. Då kan man säga
rätt eller fel i stället för att komma med mer glidande och vaga omdömen. Bra för nybörjaren
(men enbart för nybörjaren!).
Alltså, du som är uppvuxen med power chords, eller kvintparalleller som de kallas i
satsläresammanhang, kan lugnt fortsätta med dessa i din egen musik. Det du gör här är att
skriva på ett historiskt sätt. Syftet är att förstå stämföring och ackordbyggnad i det klassiska
perspektivet, för att du därigenom ska kunna tillägna dig ett tekniskt kunnande som du har
nytta av i alla musikaliska sammanhang.
11 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 12 1
Satslära Huvvudtreeklanger i durto
onart
Tonika (T), subdom
minant (S) och
o dominannt (D) är dee tre huvudtrreklangernaa.
Dessa trre ackord liggger intill varandra
v
på kvintcirkeln
n. Tonikan i mitten, sub
ubdominanteen en
kvint needåt och dom
minanten en
n kvint uppååt.
Vi ska bbörja med att
a studera sttämföringenn vid övergåången från D till T. Änn så länge sk
ka alla
ackord vvi skriver vara i grundlläge, alltså ggrundtonen i basen, och
h ha fördubbblad grundtton:
bestå avv två grundttoner, en terrs och en kvvint. Undanttagsvis kan man ha tre grundtonerr och en
ters om det gör stäm
mföringen bättre.
b
Följaande notexeempel visar förbindelsen
en D- T i C-dur:
mp3-013
D har grrundtonen g i basen och T har gruundtonen c i basen. Det finns alltsåå bara två allternativ
för bassstämman häär: antingen gå en kvartt uppåt ellerr en kvint needåt.
Den anddra grundtonnen i D (härr i altstämm
man) brukar upprepas och blir då kkvint i T.
v
i sttämföringen
n då den kan
n gå ett halvvt tonsteg till en ton
Tersen i D är den toon som är viktigast
i T. Härr i sopranen går h ett haalvt steg uppp till c, den andra grundtonen i T. De halva to
onstegen
brukar uupplevas som att det fin
nns en sortss drive mot en upplösniing i dem occh de kallass
ledtonsteg.
mligen kvintten i D (här i tenoren). Eftersom vii inte har nåågon ters
Nu är deet bara 1 tonn kvar, näm
i T ännuu så får den gå dit.
En bakoomliggande princip förr denna stäm
mföring är att
a stämmorn
na ska hopppa så lite som
m
möjligt med undanntag av basen
n som ju intte har någraa andra möjligheter härr. Särskilt
mellansstämmorna bör
b gå närm
msta vägen ttill en ackorrdton i nästaa ackord. Påå så sätt får man en
klangliggt homogen sats. Det ärr också bätttre att ha steegvis gåendee mellanstäm
ämmor eftersom
steg allttid ger en melodisk
m
effeekt medan ssprång hulleer om bullerr skapar "dååliga melodier".
Här neddan ses tre varianter
v
på denna stäm
mföringsmod
dell. Det är bara den inb
nbördes ordn
ningen
mellan dde tre övre stämmorna som skiljerr. I samtligaa fall går bassen från gruundtonen i D till
grundtoonen i T, anttingen en kv
vint nedåt e ller en kvarrt uppåt. Terrsen h går eett halvt steg
g
12 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 13 1
Satslära (ledtonssteg) upp tilll c, grundto
onen i T. Deen andra gru
undtonen i D (g) liggerr kvar och blir kvint
i T. Sluttligen går kvinten
k
i D (d)
( ett steg uupp till terseen i T.
mp3-014
Förutom
m basen rör sig de andrra stämmornna stegvis elller med ton
nupprepningg.
Övninggar på D‐T‐‐förbindelssen 1. T
Till vilken ton
t ska baseen gå?
o ffrån d till g
o ffrån d till h
o lligga kvar på
p d
Vart ska terrsen i D (fiss) gå?
2. V
o T
Tersen ska ligga kvar
o T
Tersen i D går
g alltid tilll tersen i T
o T
Tersen är ettt ledtonsteg
g och ska gåå ett halvt steg uppåt till g
3. K
Kvinten i D (a) går till
o ggrundtonenn i T
o ttersen i T
o lligger kvar
4. D
Den andra grundtonen
g
iD
o ggår till grunndtonen i T
o lligger kvar
o ggår till terseen i T
13 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 14 1
Satslära Lämnna in för rätttning
Huvudttreklangerr ‐ 2 Finns deet andra sättt att skriva följden D-T
T? I den modell vi har studerat
s
nåss tonikans grundton
g
stegvis nnerifrån, terrsen i D gårr upp till gruundtonen i T.
T Grundton
nen kan äveen nås stegv
vis
uppifrånn:
Här finnns det två sttämföringsaalternativ:
1. Man prioriterar att
a ledtonen
n h får gå heem till grund
dtonen i T. Då
D får man ett ackord med
m tre
grundtooner och en ters. Klangeen blir minddre fyllig men
m stämföriingen blir sm
midigare.
2. Man prioriterar att
a få ett fullständigt acckord varvid
d stämföring
gen blir lidaande. Ledto
onen går
g
n. I detta falll kan man också
o
skrivaa så här:
till kvinnten i T i stäället för till grundtonen
Här liggger den andrra grundton
nen g kvar ooch ledtonen
n h går upp till tersen i T i stället.
Huvudttreklangerr ‐ 3 Följdenn D-T är en förflyttning
f
g en kvint needåt på kvin
ntcirkeln. Detsamma gääller följden
n T-S.
Det är aalltså exakt samma stäm
mföringsprinnciper som gäller för både
b
D-T occh T-S. Följden G C är D - T i C-dur och
o T - S i G-dur:
G
14 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 15 1
Satslära Därmedd återstår attt se närmaree på följdenn S - D. När vi gjort dett kan vi skriiva hela följjden T S-D-T
T, den vanliiga helkadensen. (Följdden D - S fö
örekommer knappast allls i det stilo
område
vi rör osss i här; därremot är den
n vanlig i bllues och rocck.)
Till skilllnad från T och D resp
pektive T occh S så har S och D ing
gen gemensaam ton. Ingen ton
kan såleedes ligga kvar.
k
Stämförringen ser i regel ut som
m i det övree av nedansttående två exempel:
e
15 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 16 1
Satslära Konson
nans och dissonans Begrepppen konsonaans och disssonans anväänds i olika
betydelsser. Inom saatsläran beteecknar konssonans ett
intervall eller ett acckord som är
ä självständdigt.
Dissonaanser är däreemot kringg
gärdade av rrestriktioner
och får inte uppträdda hur som helst utan äär relateradee
till omggivande konnsonanser påå ett antal ollika sätt.
Konsonnanta intervaall är prim, ters, kvint, sext och
oktav. D
Dissonanta intervall
i
är sekund, kvaart och
septimaa. Konsonannta klanger är
ä huvudsakkligen duroch mollltreklangerr i grundlägee och terslägge.
Ett speccialfall är kvvarten. En melodisk
m
kvvart (tonernaa
kommerr i följd) är ett konsonaant intervalll medan en
harmonisk kvart (toonerna infalller samtidiggt) är ett
dissonannt.
Det finnns vidare tvåå slags konssonanta inteervall: fullk
komliga (eng
g. perfect) ooch ofullkom
mliga
(imperfe
fect). De fullkomliga haar bara en nnormalstorleek, kallad reen; de är prim
m, kvart (so
om
melodisskt intervall), kvint och
h oktav. De ofullkomlig
ga har två no
ormalstorleekar, stora och små;
de är terrser och sexxter. Benäm
mningen "fulllkomlig" ko
ommer från
n det medelttida sättet attt
beskrivaa intervall, nämligen
n
so
om talförhålllanden. Dee fullkomlig
ga konsonannterna utmärrks av
enkla taalförhållandden (mätta so
om strängläängder på deen tiden, som
m frekvenseer nuförtideen):
prim (1::1), oktav (22:1), kvint (3:2)
(
och kvvart (4:3)
Terser ooch sexter har
h mer kom
mplicerade taalförhålland
den, som äv
ven är beroeende av vilk
ken typ
av stäm
mning som annvänds.
16 Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet 17 Satslära Förbud mot parallellföring av fullkomliga konsonanser 1300‐1900 Från att ha varit en dominerande stämföringsmodell i organum-satser (se
http://sv.wikipedia.org/wiki/Organum) försvinner parallellförda kvinter omkring år 1300 och
dyker inte upp igen förrän kring sekelskiftet 1900.
Parallellföring av oktaver förekommer i speciella sammanhang, t.ex. för att få en så kraftfull
klang som möjligt. Men i så fall är det konsekvent genomfört. I vanlig fyrstämmig sats
undviker man att stämmor plötsligt börja röra sig i primer eller oktaver; satsen blir ju då
trestämmig med en stämma dubblerad.
I orkestersats är oktaveringar, ibland i flera oktavlägen, mycket vanliga men detsamma gäller
här att man skriver konsekvent i oktaver eller inte alls.
Den enda organum-modell som överlevde sekelskiftet 1300 var parallellföring av kvarter,
dock inte i dess "rena", nakna form utan som faux bourdon-sats. (Se
http://sv.wikipedia.org/wiki/Faux-bourdon.) Här må man dock observera att kvarten inte får
bildas med basstämman utan måste ligga högre upp i ackordet. Denna stämföring kan
beskrivas som parallellföring av treklanger i tersläge (har tersen som baston) och användes
flitigt ända fram till sekelskiftet 1900.
I det övre exemplet går basen ett steg uppåt från grundtonen i S till grundtonen i D. Övriga
stämmor går nedåt till närmaste ackordton i D.
Det nedre exemplet visar en ren parallellföring av hela ackordet: alla stämmor går ett steg
uppåt. Detta sätt att skriva är främmande för det stilområde vi håller på med här men
förekommer ofta i senare tiders musik som t.ex. impressionism omkring sekelskiftet 1900,
blockackord i jazz m.m.
Det icke önskvärda sättet att föra stämmorna i det undre exemplet brukar kallas förbud mot
parallellföring av fullkomliga konsonanser. Vi ska reda ut detta i nästa avsnitt.
Prim‐ kvint‐ och oktavparalleller Parallellföring av två stämmor i primer, rena kvinter eller oktaver eller oktavförskjutna toner i
dessa intervall, t.ex. duodecimor (oktav + kvint) ska alltså undvikas i våra övningssatser. I den
västerländska musiken under tiden ca 1300- ca 1900 undveks denna typ av stämföring. (Dock
inte helt hundraprocentigt; tonsättaren Johannes Brahms roade sig med att ge ut en bok där
han samlat exempel på oktav- och kvintparalleller från kända tonsättare. Boken heter kort och
gott Oktaven und Quinten.)
Här nedan finns exempel på de paralleller som ska undvikas (kvinter, oktaver, primer och
duodecimor):
17 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 18 1
Satslära mp3-015
mp3-016
mp3-017
mp3-018
Observeera dock attt upprepade toner på kvvintavstånd inte är en kvintparallel
k
ll. För att en
n sådan
ska upppstå måste sttämmorna gå
g till en annnan kvint.
ktavparallelll är att gå frrån en prim till en oktavv eller omvänt och
Ungefärr som en priim- eller ok
denna sttämföring ska
s också un
ndvikas.
Ett speccialfall är att gå från en
n kvint i mottrörelse till en duodecim
ma eller om
mvänt:
mp3-019
Denna sstämföringssmodell var vanlig ändaa in på 1600
0-talet då deen försvannn helt. Vi skaa
undvikaa den i övninngssatsernaa.
18 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 19 1
Satslära Övningg på kvintp
paralleller Två stäm
mmor som bildar
b
en kv
vint eller duuodecima (k
kvint + oktav
v) ska inte ggå till ett an
nnat
kvint- eeller duodecimaintervalll. Att samm
ma kvint upp
prepas är allltså inte ett stämföringsfel.
1. I vilka ackoord bildar teenor och bass en kvint?
mp3-020
o
o
o
o
o
o
o
T
Takt 1 ackoord 1
T
Takt 1 ackoord 2
T
Takt 2 ackoord 1
T
Takt 2 ackoord 2
T
Takt 3 ackoord 1
T
Takt 3 ackoord 2
T
Takt 4 ackoord 1
2. I vilkka fall uppsttår en kvintp
parallell meellan tenor och
o bas?
Se föreggående noteexempel.
o
o
o
o
o
o
M
Mellan ackoorden i takt 1
M
Mellan taktt 1 och 2
M
Mellan ackoorden i takt 2
M
Mellan taktt 2 och 3
M
Mellan ackoorden i takt 3
M
Mellan taktt 3 och 4
19 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 220 Satslära 3. Var ffinns det kviintparallelleer mellan teenor och bass?
mp3-021
o
o
o
o
o
o
o
M
Mellan uppptakten och takt
t 1
I takt 1
M
Mellan taktt 1 och 2
I takt 2
M
Mellan taktt 2 och 3
I takt 3
M
Mellan taktt 3 och 4
4. Var ffinns det kviintparallelleer mellan teenor och bass?
mp3-022
o
o
o
o
o
o
o
M
Mellan uppptakten och takt
t 1
I takt 1
M
Mellan taktt 1 och 2
I takt 2
M
Mellan taktt 2 och 3
I takt 3
M
Mellan taktt 3 och 4
Lämnna in för rätttning
20 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 21 2
Satslära Här följjer några ö
övningar i att upptäccka kvint‐ o
och oktavp
paralleller.. mp3-023
mor förekom
mmer oktavp
vparalleller?
Mellan vilka stämm
o
o
o
o
o
o
S–A
S–T
S–B
A–T
A–B
T–B
Mellan vilka stämm
mor förekom
mmer följdeen duodecim
ma - kvint?
o
o
o
o
o
o
S–A
S–T
S–B
A–T
A–B
T–B
Mellan vilka stämm
mor förekom
mmer kvintpparalleller?
o
o
o
o
o
o
S–A
S–T
S–B
A–T
A–B
T–B
Lämnna in för rätttning
En instruktionsfillm Nästa avvdelning är en demofilm om hur m
man kan anv
vända en funktion i Sibbelius för attt
upptäckka kvint- ochh oktavparaalleller. Det är ett tilläg
ggsprogram (en s.k. pluug-in). Kom
m ihåg att
spara fillen innan duu kör en plu
ug-in för dett som plug-in-modulerna gör medd filen kan in
nte
ångras.
21 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 22 2
Satslära Om du aanvänder Siibelius så uttnyttja den hhär funktion
nen.
Maximeera fönstret (kommandot finns bådde upptill occh nedtill påå skärmen) så att du serr allt.
När du ssett filmen klickar
k
du på
p Visa navvigationen ig
gen.
Längst nner i Flashffilmens fönsster finns baandspelarkn
nappar. Du kan
k pausa, ssnabbspola osv.
För att kkunna se fillmen måste du ha Adobbe Flash Plaayer installeerat. Laddass ner gratis från
f
http://w
www.adobe.ccom/se/prod
ducts/flashpplayer/
(Filmenn är utelämnnad här)
Ingen o
oktavparallell! En misssuppfattningg som då occh då uppträäder består i att man tro
or att en okttav mellan ett
e par
stämmoor bildar en oktavparallell om toneerna upprepaas. En uppreepad oktav är dock ing
gen
oktavpaarallell, stäm
mmorna måsste gå till enn annan okttav för att ett
e stämförinngsfel ska uppstå.
u
22 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 23 2
Satslära Stämfö
öring Här följjer en genom
mgång av vaad man bör tänka på näär man skriv
ver.
Avstånd mellan sstämmor Som en norm för bra klangbalans gäller fö
följande avstånd mellan
n stämmornna i en fyrstäämmig
blandadd kör:
max okttav mellan S och A
max okttav mellan A och T
max okttav + kvint mellan T occh B
Kort saggt, högst enn oktav melllan närliggaande stämmo
or utom mellan de två llägsta, där det
d är ca
en och een halv oktaav.
Medan det är ganskka lätt att see avstånden mellan S och A samt mellan
m
T occh B eftersom dessa
skrivs ppå samma syystem är dett svårare attt hålla rätt på
p avståndett mellan A ooch T efterssom de
ligger ppå olika systtem.
1. Var äär avståndett för stort mellan A ochh T?
o
o
o
o
o
o
o
o
A
Ackord nr 1
A
Ackord nr 2
A
Ackord nr 3
A
Ackord nr 4
A
Ackord nr 5
A
Ackord nr 6
A
Ackord nr 7
A
Ackord nr 8
Lämnna in för rätttning
23 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 24 2
Satslära Basstäm
mman Så längee basstämm
man endast ska bestå avv huvudtrekllangernas baastoner är sp
språng ound
dvikliga.
Dessa bbör dock beggränsas till kvarter
k
ochh kvinter meellan T och S samt melllan D och T.
T
Följdenn S-D bör vaara en stigan
nde sekund,, inte en sep
ptima eller nona:
n
mp3-024
mp3-025
mp3-026
Vilka avv följande basstämmor
b
(A, B, C, ooch D) inneh
håller för sttora språng (bland annaat
septimoor och nonorr)?
mp3-027
mp3-028
24 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 25 2
Satslära mp3-029
mp3-030
o
o
o
o
A
B
C
D
Lämnna in för rätttning
Mellan
nstämmorn
na Mellansstämmorna, alltså alt- och
o tenorstäämmorna, haar i homofo
on sats till up
uppgift att fy
ylla ut
ackordeen. Man börr eftersträvaa små meloddiska intervaall i dessa sttämmor: priimer, sekun
nder och
terser. M
Mellanstämm
mor med sto
ora språng kkan vara svåra att sjung
ga och blir oofta omelod
diska.
Dessutoom brukar sttora språng i mellanstäämmorna för nybörjaren
n ofta leda ttill
stämförringsproblem
m av typ förr stort avståånd mellan närliggande
n
stämmor, kkvint- och
oktavpaaralleller meed mera.
Man fårr ibland höra uppfattnin
ngen att dett är "synd om
m altarna" ifall de skullle få sjungaa samma
ton 6 gåånger i följdd. Tänk då på
p att om acckorden väx
xlar så uppfaattas den uppprepade ton
n
annorluunda. Prova gärna själv:
mp3-031
melodittoner: f
ackord:
F
f
f f
f
f
f
Bb F Dm
m Gm Bbm
m6 F
25 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 26 2
Satslära Ett exem
mpel på bra mellanstäm
mmor:
mp3-032
Altens m
melodiska inntervall är prim-prim-p
p
prim-prim-ssekund-prim
m-sekund (eendast små
intervall). Tenorens är ters-sek
kund-ters-teers-kvart-priim (relativt små intervaall, max en kvart)
k hända oom tenorstäämman tillåtts hoppa frisskt:
Nästa exxempel visaar vad som kan
mp3-033
Altens m
melodiska inntervall är prim-prim-p
p
prim-sekund
d-kvint-kvaart och tenorrens ters-sep
ptimasext-förrminskad kvvint-prim-kv
vart. Tre stäämföringsfeel uppstår: i två av ackoorden är avsståndet
mellan aalt och tenoor för stort och
o det uppsstår en oktav
vparallell mellan
m
de sissta ackorden
n.
26 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 27 2
Satslära Se notexxempel:
mp3-034
1. Hur m
många interrvall större än
ä en kvart innehåller altstämman?
a
?
o
o
o
o
IInget
1
2
3 eller fler
an?
2. Hur m
många interrvall större än
ä en kvart innehåller tenorstämm
t
o
o
o
o
IInget
1
2
3 eller fler
3. Var ffinns det en oktavparalllell?
o
o
o
o
o
m
mellan ackoord nr 1 och
h2
m
mellan ackoord nr 2 och
h3
m
mellan ackoord nr 3 och
h4
m
mellan ackoord nr 4 och
h5
m
mellan ackoord nr 5 och
h6
Lämnna in för rätttning
Fördub
bblad ton Vid en ffyrstämmig sättning av
v en treklangg måste en av
a treklangsstonerna förrekomma tv
vå
gånger. Detta påverkar ackord
dets karaktärr i viss mån
n:



F
Fördubbladd grundton ger
g den messt stabila klaangen
F
Fördubbladd kvint ger en
e liten draggning åt dom
minanten (k
kvinten i T = grundtoneen i D)
F
Fördubbladd ters gör ackordet någoot ambivalent men är ettt måste i viissa situatio
oner för
aatt undvika stämföring
gsfel.
27 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 28 2
Satslära mp3-035
tt ackordet består
b
av tree grundtonerr och en terrs (man
I vissa ffall underlätttas stämförringen av att
utelämnnar hellre kvvinten än terrsen):
mp3-036
I de inleedande övniingarna skall alltid grunndtonen förrdubblas. (S
Syftet är att bbegränsa
variationsmöjlighetterna så att satsen inte blir krångliigare än nöd
dvändigt.)
Övning: Markera de
d ackord so
om har grunndtonen förd
dubblad:
mp3-037
o
o
o
o
o
o
a
b
c
d
e
f
28 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 29 2
Satslära Lämnna in för rätttning
Stämm
mornas riktning När det gäller stäm
mmornas rörelseriktningg (uppåt, nedåt eller kvarliggande)) så finns deet två
saker attt ta hänsyn till:
1. I tradditionell körrsats undvik
ker man att aalla stämmo
or rör sig åt samma hålll. För att tillgodose
det kravvet är det tilllräckligt attt en (1) stäm
mma rör sig i annan riktning alternnativt liggerr kvar på
samma ton.
2. Man undviker attt två stämm
mor går i meedrörelse (=
= åt samma håll)
h
till elleer ifrån en prim.
p
gytan plötslligt krymper eller ökar omotiveratt.
Skälet äär förmodliggen att klang
mp3-038
Stämmoorna bör allttså gå till occh från en pprim i motrö
örelse.
29 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 30 3
Satslära Övningaar 1. Markkera den elleer de takter där alla stäm
mmor går åt
å samma hååll
mp3-039
o
o
o
o
a
b
c
d
2. Markkera den elleer de takter där två stäm
mmor går tilll eller från en prim i m
medrörelse.
o
o
o
o
a
b
c
d
Lämnna in för rätttning
Stämko
orsning Stämkorrsning innebbär att den vertikala
v
orrdningen blaand stämmo
orna är en annnan än sop
pran-alttenor-baas. Stämkorrsning förek
kommer då ooch då i "rik
ktig musik" men ska unndvikas helt i dessa
övningaar. Stämkorssning betrak
ktas alltså i det här sam
mmanhangett som ett fell. Det förekommer
sällan m
mellan stämm
mor på sam
mma system (sopran-alt respektive tenor-bas) uutan det är mellan
m
alt och ttenor det upppstår. Dettaa beror natuurligtvis på att man intee riktigt har klart för sig
g hur gklavsysttemet förhååller sig till f-klavsystem
f
met.
30 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 31 3
Satslära I vilka ttakter förekoommer stäm
mkorsning m
mellan alt occh tenor?
mp3-040
o
o
o
o
o
o
a
b
c
d
e
f
Lämnna in för rätttning
Notskaaftens rikttning När mann skriver 4--stämmig kö
örsats på tvåå system ska man skriv
va sopranstäämmans och
h
tenorstäämmans skaaft uppåt och
h altstämmaans och basens skaft needåt. Annarss kan man inte
i låta
stämmoorna ha olikaa notvärden
n.
I Sibeliuus klickar man
m på 1 län
ngst ned i föönstret med notvärden för
f att få skkaften uppått (de
vänder uuppåt när duu börjar skrriva in altstäämman) och
h på 2 för attt få skaftenn nedåt. Allttså:
sopran: klicka på 1, alt: klickaa på 2, tenorr: klicka på 1 och bas: klicka
k
på 2.
I Notepad gör du på samma säätt. Siffrornaa 1 och 2 fin
nns i nedre vänstra hörrnet.
För övriiga notskrivvningsprogrram får du kkonsultera manualen.
m
31 Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet 32 Satslära Skrivövningar Anvisningar för satsläreövningarna Satsläreövningarna består av förövningar och tillämpningsuppgifter.
Övningarna består av en melodistämma plus ackordbeteckningar (funktionsbeteckningar). Du
ska i de flesta fall skriva en fyrstämmig sats för blandad kör (sopran - alt - tenor - bas).
Melodin ska ligga i sopranstämman. I de första övningarna ligger ackorden endast i
grundläge. Tecknet "-" betyder att ackordet upprepas.
Vid varje övning finns det länkar till filer till notskrivningsprogrammen Finale, Notepad och
Sibelius samt pdf-fil för utskrift på papper.
Vilken filtyp du än använder så ska du konvertera filen till pdf innan du skickar in den för
bedömning. Se Introduktion-->Notskrift och pdf-filer för en närmare beskrivning av hur detta
går till.
Nästa avsnitt visar en animering av hur det kan gå till att skriva en fyrstämmig sats med hjälp
av notskrivningsprogrammet Sibelius. För att kunna se den måste du ha Shockwave Flash
Player installerad.
Maximera fönstret så du ser hela bildytan.
(Filmen är utelämnad.)
Förövningar D‐T Förövningarna består i att träna ackordförbindelserna D-T, T-S och S-D.
Att tänka på:
1. Ackordens grundtoner ska vara fördubblade
2. Ledtonsteg ska gå hem (tersen i dominanten till grundtonen i tonikan, tersen i tonikan
till grundtonen i subdominanten). Kvinten i D går till tersen i T. Endast grundtoner i
basen.
3. Inte överstiga en oktav mellan S och A, A och T och inte oktav + kvint mellan T och
B.
4. I vissa fall är det bättre (av stämföringstekniska skäl) att skriva ackordet med tre
grundtoner och en ters.
5. Inte hoppa med mellanstämmorna utan helst gå stegvis
6. Inga prim-, kvint- och oktavparalleller
De följande exemplen är alla i durtonarter och ackordföljden är alltid D - T.
32 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 33 3
Satslära Lämnna in för rätttning
Förövn
ningar T ‐ S Förbinddelsen D - T innebär attt grundtonenn i D går en
n kvint ned (eller en kvvart upp) tilll
grundtoonen i T. Acckorden sägs ligga på k
kvintavstån
nd. Samma relation
r
rådder i förbind
delsen T
- S. Dett som i C-duur är D - T (alltså
(
G-C
C) är i G-durr T - S.
Tänk allltså på preccis samma säätt som i falllet D – T
Lämnna in för rätttning
Förövn
ningar S ‐ D
D Detta ärr det ställe man
m oftast råkar
r
ut för ooktav- ellerr kvintparallleller. Enklaaste sättet att
undvikaa dessa stäm
mföringsfel är
ä att låta baasen gå upp
p ett steg (viilket den mååste göra) men
m
övriga sstämmor gå ned från sin
na respektivve toner i S till närmastte ackordtonn i D.
33 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 34 3
Satslära S: ned ttill närmastee ackordton i D
A: ned ttill närmastee ackordton
niD
T: ned ttill närmastee ackordton
niD
B: ett stteg upp (gruundtonen i S till grundttonen i D)
Lämnna in för rätttning
Tillämp
pningsövniingar med T, S och D
D‐funktione
erna Skriv deessa två fyrsstämmiga satser och läämna in dem
m i rutan län
ngst ned.
Så här kkan det låta när det är klart:
k
mp3-041
En fyrsttämmig satss kan ses som ett slags kärna som sedan kan bearbetas
b
påå olika sätt.
Ovanståående sats har
h här bearb
betats på såå sätt att de tre
t högsta sttämmorna ddubblerats (i
( något
fall oktaaverats) av flöjt,
f
oboe och
o klarinettt. Vidare sp
pelas basen pizzicato påå cello och övriga
stämmoor som efterslag (halvno
oterna ersättts av fjärdeedelspaus + fjärdedelsnnot).
mp3-042
34 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 335 Satslära Så här kkan körsatseen låta:
mp3-043
no och melo
odin spelas aav flöjt och
Här har ackorden löösts upp tilll brutna ackkord på pian
klarinettt i oktaver:
mp3-044
35 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 36 3
Satslära Huvud
dtreklange
er i moll Molltrekklangernas funktioner betecknas
b
m
med små bo
okstäver: t, s och d. I enn molltonartt är
givetviss tonikan ettt mollackord
d, mestadells subdomin
nanten ocksåå medan doominanten nästan
n
alltid ärr ett durackoord.
Den vannligaste ackkordföljden är:
t-s-D–t
och denn mindre vannliga:
t-S-D–t
Det är ssamma stäm
mföring som
m i dur. En saak man bör se upp med
d ifall man sskriver på annat
a
sätt än aatt låta de trre övre stäm
mmorna röraa sig nedåt vid
v s - D är att man intee går från teersen i s
(tonen aass i exempllet nedan) tiill tersen i D (h nedan) för då blir intervallet een överstigaande
sekund vilket ger ett
e lite exotisskt intryck.
mp3-045
mp3-046
Det förssta ackordett är Cm (terrsen ess i stäället för e), det andra Fm (tersen asss i stället för
f a),
det tredjje G (dur) och
o det sistaa åter Cm.
36 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 37 3
Satslära Skrivövvningar Förövn
ningar i mo
oll Obs att små funktioonsbokstäveer (t, s, d) b etecknar mo
olltreklangeer medan stoora (T, S, D)
D
betecknnar durtreklaanger.
Det blirr inga särskiilda övningaar i moll utaan de tilläm
mpningsövningar som fööljer handlaar om
satser m
med treklangger överhuv
vudtaget.
Lämnna in för rätttning
Tillämp
pningsuppggifter I dessa ttvå uppgifteer förekomm
mer andra trreklanger än
n huvudtrek
klangerna. D
Det handlar dock
fortfarannde enbart om
o treklang
ger i grundlääge. (Med ett
e undantag
g i den andraa uppgiften där
tersen skka ligga i basen.)
Den förrsta ska skrivas för en blåsarkvinte
b
ett beståendee av 2 trump
peter, 1 horrn, 1 basun och
o 1
tuba. Sttämmorna skka inte transponeras uttan skriv alltt i Bb-dur. Sista
S
system
met är en
slagverkksstämma avsedd
a
för Sibelius.
S
Förrsök få stäm
mmorna att röra
r sig i tonnupprepnin
ngar,
små stegg eller små språng.
37 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 38 3
Satslära Satsen äär femstämm
mig. Utgå frrån trumpett 1 och fyll på
p toner ned
dåt i ackorddet. Lägg sedan till
basstäm
mman i tubann. Ibland kaan det vara llämpligt attt två instrum
ment spelar ssamma ton.
mp3-047
Den anddra uppgifteen är en fyrsstämmig köörsats.
38 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 339 Satslära mp3-048
Lämnna in för rätttning
39 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 40 4
Satslära Trekklanger i te
erslägge
Vid trekklanger i terrsläge fördu
ubblas oftastt sopranstäm
mmans ton en
e oktav läggre.
När två ackord i terrsläge följerr på varandrra (handlar oftast om S/3-D/3)
S
börr man fördu
ubbla
tersen i det första, även
ä
om terrsen inte liggger i sopran
nstämman. Detta
D
är ett specialfall där
tersförddubbling görrs för att un
ndvika stämfföringsfel. Om
O ackordeen är S/3 occh D/3, blir S/3
tersförddubblat efterrsom man undviker
u
att fördubbla tersen
t
i ett dominantack
d
kord, eller med
m
andra orrd: man unddviker att fö
ördubbla leddtoner (terseen i D --> grundtonen i T).
Treklannger i terslägge benämnss ibland "sexxtackord". Detta
D
komm
mer av avstååndet mellan
n tersen
och grunndtonen, soom är just en
n sext. I dennna kurs anv
vänds inte den
d benämnningen på treeklanger
i terslägge eftersom det kan sam
mmanblandaas med sexttackord av typen S6.
mp3-049
mp3-050
40 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 41 4
Satslära Förövn
ningar tersläge Normalfallet är: förrdubbla den
n ton som li gger i sopraanstämman..
S/3 - D//3 (i det falll då sopraneen går ett steeg uppåt villket är det vanligaste):
v
fördubbla tersen i
S/3 och låt mellansstämmorna gå
g nedåt tilll närmaste ton
t i D/3.
Lämnna in för rätttning
Tillämp
pningsuppggift terslägge Här är een version av
a satsen meed kör SAT B, dubbleraad med en stråkkvartettt samt en
barocktrrumpet som
m dubblerar melodin enn oktav upp:: mp3-051
41 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 42 4
Satslära Paraallellttreklaanger i durtonarrt
Parallelltreklangernna (kallas ofta parallelllerna) i durttonarten är mollackorde
m
en Tp, Sp och
o Dp.
De kan fungera som
m ersättning
gsackord förr huvudtrek
klangerna occh ligger påå en liten terrs från
respektiive huvudtreeklang. Paraallellerna haar två tonerr gemensam
mt med sina hhuvudfunkttioner; i
C-dur innnehåller bååde tonikan C och tonikkaparallelleen Am tonerrna c och e.
Om mann i satslära ska skriva t.ex.
t
T följt av Tp är deet lämpligt att
a låta de geemensammaa
tonerna ligga kvar. Det enligt den goda prrincipen att alltid röra stämmorna
s
så lite som möjligt!
ä att de två övriga stäm
mmorna går i motrörelse.
En vanllig variant är
mp3-052
För paraallellerna gääller den vaanliga grunddregeln för fördubbling
f
g, d.v.s. att ggrundtonen
fördubbblas. Specielllt här är do
ock att tersenn ofta fördu
ubblas. Detta gör att slääktskapet med
m
huvudtrreklangerna förstärks - parallellackkordens terss är ju huvud
dtreklangenns grundton
(tonikapparallellen Am:s
A
ters ärr c, som ockkså är tonikaans grundto
on). Att en hhuvudtreklaang i
durtonaart följs av sin parallellttreklang är vvanligt (t.ex
x. T-Tp).
Paralleelltreklangger i mollttonart I molltoonart är paraallelltreklan
ngerna duracckorden tP, sP och dP. De ligger een liten ters upp
från resppektive huvvudtreklang. Även desssa parallelleer har två ton
ner gemenssamt med sin
na
huvudfuunktioner; i Am innehååller både toonikan Am och
o tonikap
parallellen C tonerna c och e.
Att en hhuvudtreklanng i mollton
nart följs avv sin paralleelltreklang är
ä inte så van
anligt
(ackorddföljden t-tP
P i molltonarrt är inte likka vanlig som
m ackordfö
öljden T-Tp i durtonart)).
42 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 43 4
Satslära Bedrägglig kadenss i dur och moll. Konttraparallellen (ledton
nsväxlingssklang) Betecknningen ”beddräglig kadeens” kan ge intrycket attt det handlaar om ett
överraskkningsmom
ment inom acckordföljdenn och i någo
ot fall kan detta
d
faktiskkt stämma. I
allmänhhet syftar utttrycket dock
k bara på enn ackordföljjd som följeer kadensmöönstret: ett
subdom
minantackordd som går tiill ett dominnantackord men
m som in
nte följs av eett tonikaacckord.
Alltså: <
<subdom.> – <dom.> – <ej tonikaa>
Det finnns vissa stanndardfall. Observera
O
att
tt noterna ärr desamma, men att tonnarterna är olika
o
beroendde på de fastta förteckneen (C-dur reespektive c--moll):
mp3-053
I C-dur blir ackordden C – F – G – Am (T – S – D – Tp)
T och i c-m
moll Cm – FFm – G – Ab.
A Här
stöter vii på ett probblem: hur sk
ka Ab-ackorrdet analyseeras? Om vii använder ddet vanliga
parallelllbegreppet blir
b analyseen: t – s – D – sP. Denn
na analys säger att Ab-aackordet erssätter ett
Fm-ackkord men det är ju ett Cm-ackord ssom skulle ha
h stått sist i ackordföljjden. Av den
anledninngen har maan lånat in en
e funktionssbeteckning
g från en annan variantt av funktion
nsteorin.
Den kalllas i sitt rättta sammanh
hang för en ledtonsväx
xlingsklang (se förklarinng längre need) men
i den vaariant av funnktionsteori vi användeer kallas den
n för kontraaparallell (T
Tk, tK).
Analyseen blir då t – s – D – tK
K.
Kontraaparallell (T
Tk, tK)
Kontrapparallellen är
ä en paralleell ”åt andraa hållet”. Deet vanliga parallellackoordet till ett
durackoord ligger enn liten ters nedåt
n
(om vvi ser till gru
undtonerna)), t.ex. C ochh Am.
Kontrapparallellen ligger en sto
or ters uppått (C – Em). I moll blir det tvärtom
m. Det vanlig
ga
parallelllackordet ligger en liten ters uppått (Am – C) medan konttraparallelleen ligger en
n stor
ters neddåt (Am – F)). Både den
n vanliga parrallellen och
h kontraparrallellen harr två gemensamma
toner m
med utgångsaackordet.
43 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 44 4
Satslära Kontrapparallellackoordet föreko
ommer oftaast i samban
nd med bedrräglig kadenns i moll, t.eex. Am
– Dm – E – F, alltsså: t – s – D – tK. Den kkänns lätt ig
gen på att man
m går ett hhalvt steg up
ppåt
från dom
minanten (E
E till F). Ack
kordföljdenn kan även förekomma
f
i durtonart:: A – D – E – F
vilket annalyseras soom T – S – D – tK, allttså F-durack
kordet ses so
om hörandee till mollton
nikan
Am.
Några eexempel påå bedrägliga kadenserr
G: G – C – D – Em
m. Detta är en
e bedrägligg kadens i durtonart:
d
T–S–D–T
Tp.
e: Em – Am – H – C. Detta är en bedrägliig kadens i molltonart: t – s – D – tK. Observ
vera det
halva toonsteget melllan D och tK.
t
Bb – C – Dbb. Detta är en
e kadens i ddurtonart men
m med ett bedrägligt sslut på Fm:ss
F: F – B
kontraparallell: T – S – D – tK
K. Observeraa det halva tonsteget mellan
m
D ochh tK.
g: Gm – Cm – D – Em. Detta är en kadenns i molltonaart men med
d ett bedräggligt slut på G-durs
parallelllackord: t – s – D – Tp.
Stämfö
öring i samband med
d bedrägligga kadense
er Se än enn gång på det första exeemplet:
Slutackoorden har i båda fallen dubbla tersser. Det finn
ns ganska prrosaiska skääl till
tersförddubblingen: utan denna blir det anttingen kvintt- och/eller oktavparallleller eller en riktigt
usel stäm
mföring. Man
M kan ocksså jämföra m
med följden
n S/3 – D/3: även här ggår ytterstäm
mmorna
ett steg uppåt och mellanstämm
m
morna går nnedåt till närrmsta ackorrdton.
Ledtonsväxlingskllang (kursiiv läsning)
o ledtonsv
växlingsklanngen (ett beegrepp skapat av Hugo Riemann).
Till sist några ord om
mmer i en an
nnan variantt av funktio
onsteorin, däär dur och m
moll ses som
m
Begrepppet förekom
varandrras spegelbillder. Ett C-d
durackord kkan byta sin
n grundton c mot ledtonnen h varvid
d
ackordeet blir Em (m
motsvarar Tk).
T Ett c-moollackord kan
k byta kvin
nttonen moot sin ledton
n ass
varvid aackordet blir Ab (motsv
varar tK). E
Ett välkänt exempel
e
är inledningen
i
n till Mahlerrs 4:e
symfonii, där en Hm
m-klang öveergår i ett G
G-durackord
d (ledtonen fiss
f går till ggrundtonen g).
44 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 45 4
Satslära Förövn
ningar paraallella acko
ord Lämn
na in för rätttning Tillämp
pningsuppggift paralle
ella ackord
d Skriv föör kör SATB
B:
Så här kkan satsen lååta då den spelas
s
på orggel med meelodin dubblerad och okktaverad meed
blåsinsttrument (flöj
öjt och trump
pet):
mp3-054 Lämn
na in för rätttning 45 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 46 4
Satslära Dom
minan
ntseptimacckord, ofullkom lig
dom
minan
nt. Septimaackord
Ett septiimackord ärr en fyrklan
ng som uppsstår genom att man till en treklangg fogar en seeptima
(räknat från grundttonen):
mackord. G
Grundtreklan
ngerna kan vara dur, m
moll eller
Det bilddas olika typper av septim
förminsskad och sepptimorna vääxlar mellann att vara sm
må och storaa. En stor seeptima angees med
'maj7' (m
major sevennth) och en liten med '77'. Ackorden
n ovan är allltså







C dur med stor
s septimaa
D
Dm med litten septima
E
Em med liteen septima
F dur med stor
s septimaa
G dur med liten septim
ma
A
Am med litten septima
H
Hm-5 med liten septim
ma
T7 och S7 har storaa septimor medan
m
D7 hhar en liten. Vi ska i deet här avsnitttet enbart ägna
ä
oss
åt D7-acckordet.
Ledtoner/ledtonstteg
I sambaand med en beskrivning
g av hur D77-ackordet uppträder
u
i musikalisk
m
ssats brukar man
m
användaa begreppet 'ledton', villket är en föörkortning för
f det egentliga uttryckket 'ledtonstteg'. Det
handlar om ett halvvt tonsteg up
ppåt eller needåt där maan upplever ett slags "ddragningskraaft" eller
att "toneen går hem"". Under dett sena 18000-talet skrev
v man en harrmoniskt koomplicerad sats
med rikkligt bruk avv ledtonsteg
g (t.ex. genoom att sänkaa eller höja ackordtoner
a
r) vilket steg
grade
samhöriigheten melllan ackordeen och skappade en känssla av framååtdrivande. Det "kitt" som
s
drog ackkorden till varandra,
v
hu
ur avlägsna de än var, var
v just ledttonstegen.
Att ledtonerna "gårr hem" är en
n sorts förvääntan vi harr. Därför upplevs det soom "mindree lyckat"
om de innte får göraa det. Ett exeempel:
46 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 47 4
Satslära mp3-055
I ackorddföljden C - F ingår led
dtonsteget ee-f. Genom att
a höja g tilll giss uppsttår ännu ettt
ledtonstteg giss-a (aackordet kalllas C+, C m
med höjd kv
vint). Om man
m då inte llåter ledtoneerna "gå
hem" (ggiss-a och e till f), så so
om det undrre systemet visar, uppnåås inte den fförväntade
fortsättnningen. (Seddan kan man
n ju tycka aatt det är braa eller mind
dre bra.)
I ackorddföljden D77 - T finns det
d två ledtonnsteg:
mp3-056
u
till grrundtonen i T och septiman i D7 faaller ett halv
vt steg
Tersen i D7 går ett halvt steg uppåt
till terseen i T. Dettaa är den gru
undläggandee stämföring
gen i följden
n D7-T. I exxemplet ovaan är
grundtoonen fördubbblad och kv
vinten uteläm
mnad i D7-aackordet meedan T har aalla toner med.
m När
båda ackkorden står i grundlägee måste mann utelämna kvinten i deet ena om innte kvintparralleller
ska upppstå. I andra lägen än grrundläge upppstår inte problemet.
p
D7-ackoordet kan föörekomma i alla omvänndningar, d..v.s. i grund
d-, ters-, kvin
int- och
septimaaläge.
mp3-057
47 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 48 4
Satslära Ackord
d med stäm
mrörelser Observeera skillnadden mellan
D
8-7
occh
D8-7.
I det förrsta fallet bllir det en stäämrörelse i basen, i dett andra falleet i en mellaanstämma.
Ofullko
omlig dominant Ofullkoomlig dominnant (skrivs som ett D m
med ett sned
dstreck igen
nom) är ett D
D7-ackord utan
grundtoon, och med kvinten som
m baston. A
Ackordet an
nvändes som
m en självstäändig klang redan
på 14000- och 1500--talen.
Ackordeet finns medd bland de sju
s skalegnaa treklangerrna på steg 7 i dur och ssteg 2 i molll:
Denna fförminskadee treklang kan
k uppträdaa i olika roller utifrån det
d sammannhang det in
ngår i.
Det kann handla om
m en fullständig kvintgåång, där sam
mtliga sju sk
kalegna ackoord ingår:
mp3-058
C-F-H
Hm-5 - Em - Am - Dm
m-G-C
Den kann också upppträda som ett
e ofullstänndigt dominaantseptimacckord, i tonaarten C-durr som ett
G7 utann grundton. I detta fall ska
s ackordeet gå vidare till ett C-acckord (eller någon ersätttare för
C som tt.ex. Am) såå att de bådaa ledtonsteggen kan bild
das:
mp3-059
48 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 49 4
Satslära I detta ffall har ackoordet så gottt som undanntagslöst kv
vinten i baseen (liksom dden form acckordet
hade som
m självstänndig klang under
u
senmeedeltiden). Att
A grundton
nen saknas i ackordet anges
a
med ett streck "/" över
ö
funktio
onsbokstaveen. Eftersom
m funktionen
n är myckett vanlig anv
vänds
betecknningen
s
som
en förk
kortning förr
.
Normalt fördubblass den ofullk
komliga dom
minantens kvint,
k
men septimaförduubbling
förekom
mmer också.
Om en oofullständigg dominant har
h en annaan ton i baseen skrivs resspektive betteckning ut i sin
helhet:
Vanligt vid förbinddelsen ofullk
komlig dom
minant - toniika är att septiman intee går hem i samma
s
stämmaa utan övertaas av annan
n stämma. I nnästa exemp
pel ligger seeptiman i allten, men deen går
upp till g och septim
mans upplö
ösning komm
mer i tenorsstämman:
v septimornaa upplösas till
t
När ackkordet skrivss med dubbla septimorr kan förståss bara en av
tersen i T:
49 Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet 50 Satslära I tonal musik fördubblas sällan inledningstonerna (= dominantens ters), så att i den
ofullkomliga dominanten kan man fördubbla antingen kvinten eller septiman med däremot
inte tersen.
50 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 51 Satslära Förövn
ningar 1 I vilka lägen befinnner sig D7-ackordet i fföljande exeempel?
1.
o
o
o
o
D
D7
D
D7/3
D
D7/5
D
D/7
o
o
o
o
D
D7
D
D7/3
D
D7/5
D
D/7 (eller D7/7)
(elller D7/7)
2.
Lämn
na in för rätttning 51 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 552 Satslära Förövn
ningar 2 Lämn
na in för rätttning 52 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 53 5
Satslära Tillämp
pningsuppggift. Inlämningsuppggift Skriv enn fyrstämmiig sats för stråkkvartettt utifrån följjande melod
di och funkttionsbeteck
kningar.
Efter nootexemplet finns
f
lite fak
kta kring m
melodin som
m är kompon
nerad av Josseph Haydn.
mp3-0660
m altklav kan du använda följand
de översikt::
Som hjäälp för violaastämman med
53 I nstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 554 Satslära 54 Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet 55 Satslära Denna melodi komponerades av Joseph Haydn 1797 som en hyllning till den dåvarande
kejsaren Franz Josef. Haydn använde även melodin som tema i en variationssats i
stråkkvartetten opus 76 nr 3, därför kallad Kejsarkvartetten.
Med texten Gott erhalte Franz der Kaiser användes melodin som Österrikes nationalsång fram
till 1919.
Från 1922 användes melodin med texten Deutschland, Deutschland über alles som
Weimarrepublikens nationalsång. Under nazisttiden användes bara första versen, följd av
Horst Wessel-Lied, som nationalsång. Idag används den som förbundsstaten Tysklands
nationalsång. (Texten är inte helt oproblematisk eftersom första versen refererar till
geografiska områden som numera ingår i andra länder. Andra versen förhärligar tyska
kvinnor, tyskt vin och tysk sång, kanske inte helt oproblematiskt det heller.) I
statsceremoniella sammanhang sjunges endast tredje versen.
På YouTube kan man hitta ett flertal versioner, här är några:
1. Tysklands nationalsång (i sportsliga sammanhang får man förmoda):
http://www.youtube.com/watch?v=C91u-j1po9o&feature=related
2. Andra satsen ur Kejsarkvartetten:
http://www.youtube.com/watch?v=e3Zs24NJgfI
55 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 56 5
Satslära Ackkord med
m fö
örhållningar
Förhållningar 1 Förutsattta begrepp: stark och svag
s
taktdell, fullkomlig
ga och ofulllkomliga koonsonanser,,
dissonannser.
En förhållning är en dissonanssfigur som bbestår av tree sammanhäängande mooment:
Momennt 1
Förbereedelse
Svag elller stark takktdel
Konsonnans
Mom
ment 2
Förh
hållningsdis sonans
Stark
k taktdel
Dissonans
Moment
M
3
Upplösning
U
Svag
S
taktdel
Konsonans
K
Man kann tänka sig att en förhåållning uppsstår på följaande sätt. Vii utgår från två parallellla
terser:
mp3-0661
Om en aav tonerna fördröjs
f
upp
pstår en förhhållning:
mp3-0662
mp3-0663
Den tonn som binds över (=förd
dröjs) kallass förberedellseton under moment 1 (c) och övergår
sedan tiill att bli förrhållningston (moment 2). Slutligeen fortsätter förhållninggstonen steg
gvis till
upplösnningstonen (moment
(
3) (h).
Här har förberedelssetonen legaat på ettan i takten, allttså på en staark taktdel. D
Den kan äv
ven ligga
på svag taktdel:
56 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 57 5
Satslära mp3-0664
mp3-0665
Vi återggår till notexxempel 1 occh vänder påå tonerna såå att intervaallen blir sexxter:
mp3-0666
Vi fördrröjer en av tonerna
t
preccis som vi ggjorde i noteexempel 2:
mp3-0667
mp3-0668
I det förrsta fallet biildas en septima, alltså ett dissonan
nt intervall. I det andraa fallet därem
mot en
kvint soom ju är ett konsonant intervall.
i
Deet är enbart det första fallet,
f
med een dissonan
ns på
stark takktdel, som räknas
r
som förhållningg.
I tvåstäm
mmig sats upplöses
u
förrhållningar oofta till ofu
ullkomliga konsonanser
k
r, d.v.s. till terser
t
eller sexxter. Så är det
d även i saatser med fleera stämmo
or men där räknar
r
man ooftast förhåållningen
utifrån aackordets grrundton, villket gör att ddet blir and
dra siffror. Ett
E exempel är den
tvåstäm
mmiga förhålllningen 7-6
6 som när dden ingår i ett
e ackord ko
ommer att bbetecknas 9--8
eftersom
m förhållninngen då räkn
nas utifrån ggrundtonen c:
57 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 58 5
Satslära mp3-0669
Fram tilll ca år 16000 upplöstes förhållninggar alltid ned
dåt (enligt beskrivning
b
gen ovan). Från
F
och
med barrocken blevv även upplö
ösningar upppåt vanliga. Här följer två exempeel (siffrornaa anger
intervallen mellan grundtonen
g
n och förhålllningen):
mp3-0770
58 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 59 Satslära Övningg 1‐14 Öv. 1 U
Utgå från fölljande notbiild:
1. V
Vilken av toonerna ska fördröjas föör att det skaa uppstå en 4-3-förhålllning?
o aa) den övre
o bb) den undrre
Vilken av toonerna ska fördröjas föör att det skaa uppstå en 2-3-förhålllning?
2. V
o aa) den övre
o bb) den undrre
Öv. 2 V
Vilken är denn rätta följd
den av följannde toner i en
e förhållniing?
o
o
o
o
fförhållningsston - förberedelseton - upplösningston
fförberedelseton - förhåållningston - upplösningston
uupplösningsston - förhåållningston – förberedellseton
fförberedelseton - upplö
ösningston - förhållningston
Öv. 3 V
Vilken ton ärr förberedellseton?
o
o
o
o
o
1
2
3
4
5
Öv. 4 V
Vilken ton ärr förhållningston i ovannstående no
otexempel?
o
o
o
o
o
1
2
3
4
5
59 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 60 Satslära Öv. 5 V
Vilken ton ärr upplösningston?
o
o
o
o
o
1
2
3
4
5
Öv. 6 V
Vilken av tonnerna ska fö
ördröjas förr att det ska uppstå en 7-6-fördröjn
7
ning?
o aa) den övre
o bb) den undrre
Öv. 7 V
Vilken ton ärr förberedellseton?
o
o
o
o
o
1
2
3
4
5
Öv. 8 V
Vilken ton ärr förhållningston?
o
o
o
o
o
1
2
3
4
5
60 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 61 Satslära Öv. 9 V
Vilken ton ärr upplösningston?
o
o
o
o
o
1
2
3
4
5
Öv. 10 V
Varför är innte detta en förhållningg? (Endast ett
e rätt svar)
o
o
o
o
aa) dissonansen blir intee upplöst steegvis
bb) dissonannsen ligger på
p svag takttdel i stället för stark
cc) förhållninngstonen ärr inte förberredd
dd) ingen disssonans på den
d starka ttaktdelen
Öv. 11 V
Varför är innte detta en förhållningg? (Endast ett
e rätt svar)
o
o
o
o
aa) dissonansen blir intee upplöst steegvis
bb) dissonannsen ligger på
p svag takttdel i stället för stark
cc) förhållninngstonen ärr inte förberredd
dd) ingen disssonans på den
d starka ttaktdelen
Öv. 12 V
Varför är innte detta en förhållningg? (Flera alteernativ kan markeras)
o aa) dissonansen blir intee upplöst steegvis
o bb) dissonannsen ligger på
p svag takttdel i stället för stark
61 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 62 6
Satslära o cc) förhållninngstonen ärr inte förberredd
o dd) ingen disssonans på den
d starka ttaktdelen
Öv. 13 V
Varför är innte detta en förhållningg?
o
o
o
o
aa) dissonansen blir intee upplöst steegvis
bb) dissonannsen ligger på
p svag takttdel i stället för stark
cc) förhållninngstonen ärr inte förberredd
dd) ingen disssonans på den
d starka ttaktdelen
Öv. 14 V
Vad är det för
f fel på stämföringenn i följande fall (de är täänkta att vaara förhållniingar)?
Flera svvarsalternatiiv kan vara rätt.
o aa) Förbereddelsetonen är
ä dissonant
o bb) Upplösniingen sker inte
i stegvis
o cc) Ingen disssonans på den
d starka ttaktdelen
o aa) Förbereddelsetonen är
ä dissonant
o bb) Upplösniingen sker inte
i stegvis
o cc) Ingen disssonans på den
d starka ttaktdelen
o aa) Förbereddelsetonen är
ä dissonant
o bb) Upplösniingen sker inte
i stegvis
o cc) Ingen disssonans på den
d starka ttaktdelen
Lämn
na in för rätttning 62 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 63 6
Satslära Förhålln
ningar på olikka metriska nivåer Förhhållningar kan
k finnas på
p olika mettriska nivåerr. De inblan
ndande toneerna kan till
exem
mpel vara enbart halvn
noter, enbartt fjärdedelarr eller enbarrt åttondelar
ar. Här följerr
exem
mpel på hallvnotsnivån,, fjärdedelsnnivån och åttondelsniv
å
ån:
Det spellar ingen rooll vilken meetrisk nivå fförhållningeen ligger påå. Stämförinngsprinciperrna är
desamm
ma i alla falll.
Förhålln
ningar där mo
otstämman rör sig I de exeempel vi settt hittills harr förhållninggens motstäämma legat stilla underr förhållning
gstonen
och uppplösningstonnen. Se exem
mpel a och c nedan. Motstämman
M
kan emelleertid flytta sig till ett
annat koonsonant inntervall (van
nligen från een ters till en
n sext eller tvärtom). SSe exempel b och d
nedan.
63 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 64 6
Satslära Ornam
menterade f
förhållning
gar Förhållnningar kan ornamentera
o
as:
Exempel a) visar själva förrhållningenn. I exempel b) är förhållningstonenn ornamenterad.
Förhhållningstonnen är förko
ortad till en fjärdedelsn
not och den följs av en eextra insatt ton a.
Exempel c) visar ornamentering av uppplösningsto
onen genom
m en återgånngston a.
Förhållningskedjor
En fförhållningsskedja uppsttår när uppllösningsmom
mentet i den
n första förhhållningen
sam
mmanfaller med
m förberedelsemomeentet i nästa förhållning
g o.s.v.:
64 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 65 Satslära Förhållnningskedjorr är mycket vanliga ochh ligger till grund
g
för blland annat fföljande
standarddackordföljd, en kvintg
gång:
Am – D
Dm7 – G7 – Cmaj7 – Fm
maj7 – Hm77-5 – E7 – Am
A
Öv. 15‐‐18 Öv. 15aa) Vilken metrisk
m
nivå ligger följannde förhålln
ningar på?
o H
Halvnotsnivvån
o F
Fjärdedelsnnivån
o Å
Åttondelsniivån
Öv. 15bb)
o H
Halvnotsnivvån
o F
Fjärdedelsnnivån
o Å
Åttondelsniivån
Öv. 15cc)
o H
Halvnotsnivvån
o F
Fjärdedelsnnivån
o Å
Åttondelsniivån
65 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 66 6
Satslära Öv. 15dd)
o H
Halvnotsnivvån
o F
Fjärdedelsnnivån
o Å
Åttondelsniivån
Öv. 15ee)
o H
Halvnotsnivvån
o F
Fjärdedelsnnivån
o Å
Åttondelsniivån
Öv. 16 I vilka av fööljande exem
mpel byter motstämmaan ton när fö
örhållningssstämman gåår till
upplösnningstonen?
66 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 67 6
Satslära o
o
o
o
a
b
c
d
Öv. 17 I vilka av fööljande exem
mpel är förhhållningston
nen ornameenterad?
o
o
o
o
a
b
c
d
Du ska skriiva en förhåållningskedj a utifrån följande notex
xempel:
Öv. 18 D
Vilken aav nedanståående versio
oner är korreekt?
67 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 68 6
Satslära Lämn
na in för rätttning Förhålllningar i re
en kontrapunktisk sa ts och som
m beståndssdelar i ackkordföljder Det finnns flera typeer av kontraapunktisk saats. Senmed
deltidens kon
ntrapunkt (11300-1600) byggde
på rent sstämföringsstänkande och
o begrepp som ackord
d eller acko
ordgrundtonner fanns intte
överhuvvudtaget meed i bilden. Barockens
B
kkontrapunk
kt, vars utvecckling kulm
minerade meed J S
Bach, kkombineradee däremot sttämföringsttänkande meed ackordtäänkande, d.vv.s. stämföringen
ägde rum
m inom en ackordföljd
d. Förhållninngen är en kontrapunkt
k
tisk figur soom uppstod
omkringg år 1400, alltså
a
åtminsstone 200 årr innan man
n började tän
nka i ackordd. Den kom
m sedan
att ingå i olika ackoordsamman
nhang. Någrra av de van
nligaste är dee två följandde:
En och samma förhhållning är inbäddad
i
i aackordföljdeerna T – D4
4 – 3 och T – S65 – D. I
klassiskk musik är ackorden
a
D4
4 och S65 innte självstän
ndiga klanger utan ingåår i ett visst
stämförringssammaanhang. (I nu
utidens popp, rock och jazz är situaationen annoorlunda: därr
användss ackorden som
s
självstäändiga klannger, d.v.s. utan
u att acko
orden behanndlas såsom
m
ingåendde i ett förhåållningsförlo
opp.)
68 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 69 6
Satslära Funktioonen D4 i C--dur heter som ackord Gsus4. ’suss’ är en förk
kortning av ’suspension
n’, det
engelskka ordet för förhållning.
f
. På svenskaa blir det un
ngefär ”ett G-ackord
G
m
med
kvartförrhållning”.
Funktioonen S65 i C-dur
C
heter som ackordd F6. ’6’ inn
nebär en tillaagd ton: maan har lagt till
t den
sjätte skkaltonen d tiill en F-durttreklang (f- a-c). Detta sätt att se saaken skaparr en del prob
blem
som skaa beröras meer ingåendee i den fortsaatta framstäällningen.
D4‐3 Hittills hhar vi fokusserat på själlva stämföriingen i ett tv
våstämmigtt förhållninggsförlopp. Vi
V har
talat om
m förhållninggsstämman och motstäämman men
n inte sett deessa som beeståndsdelarr av
ackord, men det skka vi göra fråån och medd nu.
Ackordeet D4-3 (elller ackordfö
öljden D4-3 om man såå vill) innehåller alltså een förhållniing. Det
är 4-3 i relation tilll grundtonen
n. När man ser detta so
om ackord så är det undderförstått att
a
kvarten (4) ersätterr tersen (3); de kan aldrrig förekom
mma samtidigt i tonal m
musik. Det ärr vidare
underföörstått att kvvarten ska vaara förbereddd. Det inneebär att förh
hållningstonnen 4 ska lig
gga kvar
från föregående ackkord, det är helt enkelt förberedelssetonen som
m avses. Förr det tredje är
ä det
underföörstått att kvvarten (4) sk
ka upplösas till tersen (3) i samma stämma gennom att fallla ett
steg. See följande nootexempel:
När mann ska skrivaa följden D4
4-3 måste m
man beakta följande
f
pun
nkter:



T
Ton 4 ska vara
v förberedd och sedaan falla ett steg
s till 3 i samma
s
stäm
mma
A
Att en ton är
ä förberedd
d innebär attt den ligger kvar från föregående
fö
aackord i sam
mma
sstämma
Ö
Övriga ackoordtoner är två grundtooner och en kvint
69 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 70 Satslära Öv. 19‐‐20 Öv. 19aa) Du ska skkriva följand
de ackordföörlopp:
Vilken tton i D4 är kvarten?
o
o
o
o
ffiss
g
a
d
Öv. 19b
b) Vilken toon ska vara förberedelse
f
eton i det fö
örsta ackord
det?
o
o
o
o
h i sopranenn
g i alten
d i tenoren
g i basen
Öv. 19cc) Vilken stäämma ska ha
h upplösninngstonen?
o
o
o
o
S
A
T
B
70 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 71 Satslära Öv. 20 V
Vilket av exxemplen är rätt?
o
o
o
o
a
b
c
d
71 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 72 7
Satslära Övninggar Gör följjande övninngar och läm
mna in för beedömning. Kom ihåg att
a



T
Ton 4 ska vara
v förberedd och sedaan falla ett steg
s till 3 i samma
s
stäm
mma
A
Att en ton är
ä förberedd
d innebär attt den ligger kvar från föregående
fö
aackord i sam
mma
sstämma
Ö
Övriga ackoordtoner är två grundtooner och kviinten
Lämn
na in för rätttning 72 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 73 7
Satslära Övninggar Gör följjande övninngar och läm
mna in för beedömning. Kom ihåg att
a



T
Ton 4 ska vara
v förberedd och sedaan falla ett steg
s till 3 i samma
s
stäm
mma
A
Att en ton är
ä förberedd
d innebär attt den ligger kvar från föregående
fö
aackord i sam
mma
sstämma
Ö
Övriga ackoordtoner är två grundtooner och kviinten
Lämn
na in för rätttning 73 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 74 7
Satslära S65‐acckordet Ett S65--ackord I C-dur (ett F6
6) består av ttonerna f-a--c-d. Beroen
nde på det ssammanhan
ng
ackordeet ingår i så ändrar acko
ordet karakttär och vissaa av ackord
dtonerna harr olika funkttioner i
olika saammanhang. Vi ska se på
p två grunddfall, S65 – T och S65 – D:
mp3-0771
mp3-0772
Om mann utgår frånn att F-durtreklangen ärr den primärra klangen till
t vilken enn sext tillfogats så
utgör exx a) inget prroblem. Den
n tillagda, m
mot kvinten dissonerand
de, sexten uupplöses steegvis till
närliggaande ackorddton i T (c eller
e
e); sextten beter sig
g som en genomgångstoon. I fallet b)
b
uppträdder däremot kvinten som
m den dissoonanta tonen
n: tenorens c är förberet
ett, ligger kv
var på
ettan i nnästa takt occh dissoneraar mot sexteen (det disso
onanta interrvallet är häär en nona) för
f att
slutligenn upplösas stegvis
s
nedååt till tersenn i D.
mp3-0773
74 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 75 7
Satslära Det föreefaller givettvis ologisk
kt att en ackoordton upptträder som förhållnings
f
ston, alltså ses
s som
en dissoonans. Det går
g att se ackordet ur enn annan syn
nvinkel ocksså, nämligenn med sexteen som
grundtoon. Då blir ackordet
a
ett Sp7. Se neddanstående notexempel och jämföör de olika
betecknningarna. Om
m sexten är lägsta ton i S65 och man
m i stället ser ackordeet som ett Sp
p7 blir
tonen c septima i sttället för kv
vint i S65. A
Att septiman
n dissonerarr är ju inget konstigt:
mp3-0774
Det har funnits olikka uppfattniingar om huur ackordet ska analyseeras. Inom sttegteorin rääknas
ackordeet alltid som
m ett Sp7 (II7) medan m
man i andra fall föredrarr att uppfattta ackordet som ett
F-duracckord när f ligger
l
i baseen och som Dm7 när d ligger i bassen. (Och litte ambivalent när
ackordeet befinner sig
s i andra lägen.)
S65‐acckordet Här följjer ett antal exempel påå ackordfölj derna S65-D
D och S65 - T.
Att tänkka på vid S665 - D är attt kvinten i S
S65 ska behaandlas som en förhållnning: vara fö
örberedd
(finnas i samma stäämma i föreegående ackkord) och seedan gå ett steg
s nedåt tiill dominanttens
ters.
S65 ‐ D
D Exempeel 1
S65-ackkordet är ettt F6 (f-a-c-d
d). Det är kvvinten c som
m ska behan
ndlas som enn förhållnin
ngston:
ligga kvvar från föreegående ack
kord och uppplösas ett stteg nedåt tilll dominanteens ters (h). Denna
stämmaa ligger redaan i melodin
n i detta falll:
75 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 76 7
Satslära mp3-0775
Exempeel 2
S65-ackkordet är ettt C6 (c-e-g-a). Kvintenn är g. Den kan
k läggas antingen
a
i allten eller ten
noren,
vi väljerr alten:
mp3-0776
I nästa eexempel liggger S65-ack
kordets kvinnt i basen.
Exempeel 3:
Eftersom
m det förstaa ackordet sttår i grundlääge (c i basen) och ack
kordet efter S65/5 är en
n
dominannt i terslägee (h i basen)) så är den ddissonerand
de stämman redan klar:
76 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 77 Satslära mp3-0777
Exempeel 4
I det härr fallet liggeer S65-acko
ordet i terslääge.
S65-ackkordets kvinnt (d) liggerr i sopranen::
mp3-0778
Exempeel 5
S65-ackkordet liggeer här i sextlläge och kann även betecknas Sp7.
77 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 78 7
Satslära S65-ackkordets kvinnt ligger i so
opranen:
mp3-0779
S65‐T Då S65--ackordet går till T är ackordets
a
kvvint inte disssonant. Dett är i stället sexten som
m
dissonerrar. Oftast är
ä sexten en
n genomgånngston (går mellan
m
två ackordtoner
a
r) eller en
återgånggston (går stegvis
s
från en ackordtoon och återv
vänder dit). Förbindelseen S65 - T är
ä
relativt ovanlig, det är S65 - D som är denn vanligt förrekommand
de ackordfööljden.
mp3-080
t
man. Den koommer stegv
vis från toneen e och åteervänder steegvis till
Sexten ((d) ligger i tenorstämm
e.
78 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 79 7
Satslära S65 i vvissa situattioner Under 11600-talet skkrevs S65-aackordet oftta utan ters och
o med gru
undtonen föördubblad:
mp3-081
I S65-acckordet finnns två grund
dtoner (f), inngen ters (aa) men kvintt (c) och sexxt (d).
Dominaantackordet får i regel kvinten
k
förddubblad av stämföringsstekniska skkäl. Det upp
pstår då
en kvinttparallell (m
motrörelsepaarallell) melllan alt/bas i följden D - T, men såå skrev man
n under
1600-taalet.
Upplösnningen av den
d dissonerrade kvintenn i S65 kan fördröjas geenom att acckordet lägg
gs om.
Då får kkvinten liggga kvar på saamma plats tills man når dominanten:
mp3-082
79 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 80 Satslära Förövn
ningar 1 1.
2.
3.
4.
Tännk efter vilkeen ton som är kvint i S 65.
Lägg den i den stämma där tonen finnns i föregåen
nde ackord.
Låt kvinten fallla ett steg till tersen i D
D.
Fylll i resten av tonerna.
Lämn
na in för rätttning 80 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 81 Satslära Förövn
ningar 2 1.
2.
3.
4.
Tännk efter vilkeen ton som är kvint i S 65.
Lägg den i den stämma där tonen finnns i föregåen
nde ackord.
Låt kvinten fallla ett steg till tersen i D
D.
Fylll i resten av tonerna.
Lämn
na in för rätttning 81 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 82 8
Satslära Tillämp
pningsuppggifter på D
D4‐3 och S665‐D mp3-083
mp3-084
mp3-085
82 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 83 8
Satslära mp3-086
mp3-087 Lämn
na in för rätttning 83 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 84 8
Satslära Tillämp
pningsuppggift 2. Inlämningsupp
pgift Skriv utt ackompanj
njemanget fö
ör cembalosstämmans högra
h
hand enligt
e
ackorrdbeteckningarna.
Användd fjärdedelarr, halvnoterr och ev. punnkterade haalvnoter. Ho
oppa inte meed överstäm
mman
utan låt den röra sigg med små intervall. Ettt S6-ackord
d består av två grundtooner, en terss och en
sext (meen ingen kvvint).
Exempllet kommer från Bondeekantaten avv J. S. Bach
mp3-088
84 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 85 8
Satslära Lämn
na in för rätttning 85 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 86 8
Satslära "Wienklassisk kaden
ns": T ‐ S6 ‐ D6/4 ‐ D ‐ T T
Uttryckket "wienklaassisk kaden
ns" är ingenn allmänt vedertagen beenämning uttan en inom
m denna
institution av pedaggogiska skääl använd etiikett för en av de absollut vanligasste ackordfö
öljderna
inom deen wienklassiska musik
kstilen. Denn är en speciiell variant av
a kadensenn T - S - D - T.
Subdom
minantackorrdet har en sext
s i ställett för en kvin
nt, i C-dur: f-a-d,
f
och hhar alltid
grundtoonen fördubbblad. Ackorrdets durkarraktär skiljeer det därmeed från det m
mollklingan
nde
parallelllackordet Spp/3 som inn
nehåller sam
mma toner men
m i regel två
t grundton
oner, f-a-d-d
d. Sexten
i S6 är iingen dissonnans utan kaan införas fr
fritt (via steg
g eller språn
ng).
Dominaantackordet innehåller två
t förhållnningar och kan
k skrivas på
p två sätt. A
Antingen so
om
stämrörrelser inom ackordet:
a
eller som
m en följd av
a två ackorrd:
Av förhhållningstonnerna är det bara kvarteen som är dissonant; sex
xten är ju ettt konsonan
nt
intervall. Det är - i motsats tilll D4-3 och S
S6/5 - D - mycket
m
vanligt att förhåållningstoneerna inte
förberedds utan nås via språng. Ackordet kkan alltså friitt införas. Däremot
D
är det noga med
m att
förhållnningstonernaa upplöses stegvis
s
nedååt (6-5 och 4-3).
4
mp3-089
mp3-090
86 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 87 8
Satslära I det förrsta exemplet ser vi att S6-ackordeet har två grrundtoner (ff) och att likkaså D6/4-aackordet
har två ggrundtoner (g); förhålln
ningstoner ddubbleras ju
u inte. Även
n i det andraa exemplet är
grundtoonen i s6 förrdubblad (d)) och likasåå grundtonen
n i D6/4 (e).
I det förrsta exemplet upplöses D6/4-ackorrdet genom
m att 6 går tilll 5 (e till d)) och 4 till 3 (c till
h), i dett andra exem
mplet genom
m att 6 går ttill 5 (c till h)
h och 4 till 3 (a till gisss).
Även om
m det kan vara
v frestand
de att beteckkna D6/4 so
om T/5 efterrsom toninnnehållet är
detsamm
ma ska mann inte göra det,
d eftersom
m D6/4 är en
n del av dom
minantackorrdet och intte har
någon toonikafunktiion här.
D64 eller T/5? En trekllang i kvintlläge kan ha olika funkttioner. I ett fall analyseeras ackordeet som ett
dominanntackord med sext (i sttället för kvvint) och kvaart (i stället för ters), deet är när ack
kordet
direkt ggår vidare tilll ett rent do
ominantackoord (varvid sexten går ett steg nedd till kvinten
n och
kvarten till tersen). I detta fall är stämföriingen alltså::
6 --> 5
4 --> 3
De bådaa grundtoneerna ligger kvar
k
eller okktaveras.
Obs allttså att D64 skrivs
s
med två grundtooner. Man fö
ördubblar alldrig de tonner som fung
gerar
som förrhållningar (6
( och 4).
I alla anndra fall bettecknas acko
ordet som een treklang i kvintläge, t.ex.
T S D Tp
5 5 5 5
lja på dessa två funktioner hos en ttreklang i
Här följjer nu ett anntal övningaar på att skilj
kvintlägge.
1. Hur bbetecknas det första ack
kordet?
o D
D64
o T
T/5
87 I nstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 88 Satslära 2.
o D
D64
o T
T/5
3.
o D
D64
o T
T/5
4.
D64
o D
o T
T/5
5.
o D
D64
o T
T/5
88 I nstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 89 Satslära 6.
o D
D64
o T
T/5
7.
o D
D64
o T
T/5
8.
D64
o D
o T
T/5
9.
o D
D64
o T
T/5
89 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 90 Satslära Förövn
ningar. Inllämningsu
uppgift 90 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 91 9
Satslära Tillämp
pningsuppggift. Du ska skriva ut strråkarna enliigt funktionnsbeteckning
garna. Lyssna på mp3--filen och gö
ör något
liknandee. Det behööver inte varra exakt likaa, bara i storra drag. (Baassi = basar,, alltså cello
o och
kontrabas. Man skrriver en ton för båda innstrumenten
n och när den
n spelas så kklingar
kontrabasen en okttav lägre, såå hela basstäämman spellas i oktaverr.)
Som hjäälp för altklaven i violaastämman få
får du följan
nde översikt:
mp3-091 (Exempleet är början av arian Doove sono ur Figaros brö
öllop av Moozart. )
91 Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet 92 Satslära Mellandominant, växeldominant och
mellankadens. Ellips
Mellandominanter, växeldominanter och mellankadenser är de mest förekommande ackorden
som ligger utanför tonartens skalegna ackord. Funktionsbeteckningarna för icke-skalegna
ackord skrivs inom parentes. Sedan ska man ange vilken relation de icke-skalegna ackorden
har till de skalegna ackord de knyter an till.
Mellandominant Den vanligaste formen av icke-skaleget ackord är mellandominanten. Den är
dominant till ett skaleget ackord. Några exempel:
mp3-092
C-dur: C – E – Am. Analys: T – (D) – Tp.
Ackordet E ingår inte i C-durs skalegna ackord (som är C, Dm, Em, F, G, Am och Hm-5).
Men E är dominantiskt till Am (som är skaleget). Då betecknas E som (D). Parentesen anger
att ackordet ligger utanför tonarten. (D) är normalt dominantiskt till efterföljande ackord, i
annat fall skriver man en pil bakåt till det föregående ackordet.
mp3-093
F-dur: F – G – C. Analys: T – (D) – D.
mp3-094
g-moll: Gm – G – Cm – D – Gm. Analys: t – (D) – s – D – t. G-durackordet ses som en
mellandominant till s.
Växeldominant Växeldominanten är mellandominanten till dominanten, alltså dominantens
dominant. På grund av att ackordet är så frekvent har det fått en egen
funktionsbeteckning: DD. Det är viktigt att komma ihåg att DD egentligen betyder (D) D,
alltså att DD inte är ett skaleget ackord, att det står inom en ”osynlig” parentes.
mp3-095
Exempel: F-dur: F – G – C – F kan analyseras
T – (D) – D – T eller T – DD – D – T.
92 Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet 93 Satslära Mellankadens En mellandominant är ett (1) tonartsfrämmande ackord som går till ett skaleget ackord. En
mellankadens är en hel kadensföljd i en annan tonart än huvudtonarten. Den måste minst bestå
av två ackord: en subdominant och en dominant, men kan byggas ut till att omfatta flera
ackord. I ackordföljden
mp3-096
C – Dm – E – Am
kan man urskilja E som tonartsfrämmande ackord (mellandominant till Am) men ser man på
hela följden Dm – E – Am så har man en kadens i a-moll: s – D – t. Om man jämför de två
sätten att analysera förloppet:
T – Sp – (D) – Tp
T – (s – D) – Tp
så framstår den andra analysen som överlägsen i och med att den identifierar
hela kadensförloppet i den andra tonarten.
TIPS: hittar du en mellandominant, titta på ackordet före denna om det
skulle kunna vara en subdominant i annan tonart.
Ellips Termen ’ellips’ kommer från retorikens ’ellipsis’ som betyder ett överhoppat tankeled i syfte
att uppnå någon sorts effekt. Här syftar det på en ackordföljd i annan tonart utan att dess
tonika förekommer. Ett exempel på en ellips är ackordföljden C – E – F. E-durackordet är inte
en mellandominant till F (och inte heller till det föregående C-ackordet). Däremot har
ackordföljden vissa likheter med en bedräglig kadens i a-moll:
mp3-097
a-moll: Am – Dm – E – F. Analys: t – s – D – tK
Det är följden E – F som ingår i båda fallen (en halv ton uppåt). I den bedrägliga kadensen
ersätter F-durackordet tonikan Am. Vi tänker oss på motsvarande sätt att det finns ett
underförstått (”överhoppat tankeled”) Am i följden C – E – [Am] – F. Det underförstådda
ackordet kallas utelämnad bitonika (tillfällig tonika) och skrivs inom klammer. Analysen blir:
T – (D)[Tp] – S, vilken uttydes: tonika – dominanten till Am - subdominanten
93 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 94 9
Satslära T7 och
h (D7) S Hur anaalyseras ackkordföljden G - G7 - C i G-dur? G är T och C är S men vi
vilken funktiion har
G7? Ettt G7 består av
a tonerna g-h-d-f.
g
Tonnen f ingår inte
i i G-durrskalan som
m har fiss som
m
sjunde tton, däremoot ingår f i C-durskalan
C
. Ackordet G7 tillhör alltså
a
inte toonarten G-du
ur utan
C-dur. D
Därför analyyseras ackordet som enn mellandom
minant till S.
S Analysenn blir T - (D7
7) - S.
Vad hännder om maan skriver T7 i stället? D
Då får vi deet skalegna septimackoordet g-h-d-ffiss,
alltså G
Gmaj7.
Sammannfattning:
G - Gm
maj7 - C = T - T7 - S
D7) - S
G - G7 - C = T - (D
Hur blirr funktionsaanalysen av följden
mp3-098
E - E7 - A i tonarteen E-dur?
T – T7 – S eller T – (D7) – S?
Hur blirr funktionsaanalysen av följden
mp3-099
C - Cmaaj7 - F i tonnarten C-durr?
T – T7 – S eller T – (D7) – S?
94 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 95 Satslära Hur anaalyseras
mp3-100
Hur anaalyseras
mp3-101
Lämn
na in för rätttning 95 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 96 Satslära Förövn
ningar me
ellandomin
nanter 96 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 9
97 Satslära Förövn
ningar me
ellankaden
nser. Lämn
na in för rätttning 97 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 98 9
Satslära Förövn
ningar ellips Lämn
na in för rätttning 98 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 99 9
Satslära Tillämp
pningsupp
pgifter me
ellandomiinant, me
ellankaden
ns och elli ps Skriv förr kör SATB:: mp3-102
Skriv föör kör SATB
B:
mp3-103
99 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 1100 Satslära Skriv föör kör SATB
B:
mp3-104
Lämn
na in för rätttning 100 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 101 1
Satslära Neaapolittansktt sexttackorrd: s6
6> elleer N
Det neaapolitanska sextackorde
s
et var en vannlig företeeelse under heela 1700-tallet. Ackordet får
sin säreggna och karrakteristiskaa klang frånn konflikten mellan dess klang ochh dess funktion samt
från denn förminskaade ters som
m stämföringgen ger upphov till (och
h som i regeel ligger i
melodisstämman). Det
D finns ing
ga friståendde neapolitaanska sextacckord; ackorrdet kan end
dast
existeraa på subdom
minantplatsen i en kadenns (neapolittanskt sextaackord - dom
minant - ton
nika).
Ackordeet hör till molltonarten
m
men kom aatt användass även i durrtonarter. Deet är dock in
nte ett
skalegett ackord utaan ett altererrat (innehålller en krom
matiskt förän
ndrad ton, nnämligen sex
xten).
mp3-105
De neappolitanska sextackorden
n är ackord nr 2 i båda exemplen, betecknadee s6>, vilkett utläses:
mollsubbdominant med
m lågalterrerad sext e ller mollsub
bdominant med
m sänkt ssext.
Till klanngen är ackkorden Db-d
durackord i ttersläge, allltså Db/F, men
m till funkktionen är dee
subdom
minantackordd. Här är således ett exxempel på attt klang och
h funktion innte alltid
sammannfaller. Db-kklangen om
mtolkas till aatt vara en form
f
av Fm--ackord (utaan kvint meen med
en sänktt sext). För att bättre fö
örstå detta kkan man börrja med att titta
t på bassstämman: c--f-g-c.
Den är ddensamma som
s
i en vaanlig kadenss av typ T-S
S-D-T. Själv
va bastonenn f ger alltså "lite
subdom
minantkänslaa". Dessutom
m är grundttonen alltid fördubblad i det neapoolitanska
sextackoordet och med
m två stycken f blir F
Fm-känslan starkare.
Den karrakteristiskaa förminskaade tersen i een stämma (vanligen överstämmann) bildas i exemplet
e
ovan avv tonerna deess-h. Den sänkta tonenn dess går allltid nedåt tiill h, aldrig ett kromatiskt steg
uppåt (ddess-d). Därremot kan det
d förekomm
mma harmon
niserade gen
nomgångstonner (och an
ndra
ornamennteringar) mellan
m
den sänkta
s
sexteen och terseen i dominan
nten:
101 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 1102 Satslära mp3-106
Som förrkortning föör s6> använ
nds ofta betteckningen N.
N En kaden
ns med neappolitanskt
sextackoord kan då se
s ut så här: t-N-D-t.
Förövn
ningar Lämn
na in för rätttning (Inga tilllämpningsöövningar)
102 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 103 1
Satslära Non
nacko
ord. Dimac
D
kord
Ett nonaackord är upppbyggt av fyra terser ppå varandraa. Det bestårr av grundtoon - ters - kvint
k
septimaa - nona:
mp3-107
Inom väästerländsk konstmusik
k förekomm
mer inte nonaackord före 1800-talet annat än so
om
temporäära stämföriingsproduktter. Däremoot förekomm
mer olika typ
per av ofulllständiga
nonackoord, det vill säga ackord som kan ttolkas som nonackord
n
med
m uteläm
mnad grundtton. Det
under 1800-talet vaanligaste no
onackordet äär det på do
ominanten, D9;
D det har stor nona i
mplet ovan) och
o liten sepptima (f). I molltonart kommer a:eet att sänkass till ass
durtonaart (a i exem
moll) och acckordet har då
d en liten nnona och en
n liten
av de faasta förtecknnen (3 b-teccken för c-m
septimaa (f). T9 ochh S9 har storra septimor och använd
ds sällan i klassisk
k
mussik, däremot ofta i
vissa typper av jazz.. Vi kommeer här att konncentrera oss på D9 i dur
d och molll samt någrra av de
ofullkom
mliga nonacckorden:
mp3-108
ngar är G9, H
Hm7-5, G7--9 samt Hdiim. Medan de fullständ
diga
Motsvarrande ackorrdbetecknin
nonackoorden tveklööst är G-durrackord i nåågon form så
s är de ofulllständiga no
nonackorden
n mer
kameleoontaktiga occh "ändrar färg"
f
efter oomgivningen
n. Beroendee på läge occh omgivand
de
ackord kkan exempeelvis följand
de ackord upppkomma från
f
en och samma klanng:
mp3-109
103 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 104 1
Satslära Det förssta ackordett i a) är ett G9-ackord
G
uutan grundto
on som går vidare till eett C-durack
kord.
Samma ackord fastt med tonern
na i annan oordning inleeder b). Men
n nu följs acckordet av E-Am.
E
I
e Dm6, allltså ett s6/5 i a-moll.
det lägeet hör vi ackkordet som ett
Exempeel c) och d) inleds med samma klaang (fast olik
ka noterade). I c) är ackkordet ett G7-9
G
utan gruundton, alltsså dominantt till C. I d) är ackordett ett E7-9 uttan grundtonn och dominant till
Am. Acckorden i c) och d) är s.k. dimackoord (en num
mera vanlig förkortning
f
för förminsskat
septimaackord). Desssa kommerr att beskrivvas mer ingåående nedan
n.
Kilen '>
>' i exempell c) betecknaar lågaltererrad (=sänkt) ton och motsvarar
m
miinustecknet i
vanliga ackordbeteeckningar. Ib
bland behövver man anv
vända detta tecken för aatt betecknaa
dimackoord; det berror helt på gällande
g
fastta förtecken
n. I c) måstee a:et sänkass för att vi ska
s få en
liten nonna medan det
d inte behö
övs i d) då nnonan f redaan är liten.
mp3-110
mp3-111
Dimackord Termenn 'dimackordd' kommer från
f
eng. dim
minished 7tth chord, förminskat seeptimackord
d,
ursprunngligen en generalbasterrm för ett seeptimackord
d där ramin
ntervallet vaar en förmin
nskad
D
et är regelbu
undet
septimaa, t.ex. h - d - f - ass (h - ass är en fförminskad septima). Dimackordet
uppbygggt genom sttapling av trre små terseer (alternativ
vt noterade som överstitigande seku
under):
104 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 105 1
Satslära mp3-112
Om mann ser till klaangen så fin
nns det bara tre olika diimackord.
Cdim (cc - ess - fiss - a) = Ebdiim (ess - gesss - a - c) = F#dim (fisss - a - c - di ss) = Adim (a - c diss - fisss)
C#dim = Edim = Gdim
G
= Bbdim
Ddim = Fdim = Abbdim = Hdim
m
Denna llikhet ger sttora möjligh
heter att mo dulera (bytaa tonart) över hela kvinntcirkeln, nåågot
som ockkså utnyttjades i musik
ken från rom
mantiken.
Funktionella och
h icke‐fun
nktionella dimackorrd Dimackkord uppträdder under 18
800-talet occh det föregående århun
ndradet oftaast som
dominanntackord men det finnss inom musiiken från ro
omantiken exempel på ddimackord med
subdom
minantfunktiion och även
n icke-funkttionella dim
mackord. Ex
xempel på dden sista typ
pen
finner m
man bl.a. hoos Chopin, vanligen
v
i foorm av paraallellförda diimackord i virtuosa passager
(där försvinner tonartskänslan ganska fortt).
v att koncenntrera oss på
p det domin
nantiska dim
mackordet. Detta
D
I denna satslärekurrs kommer vi
tänkes uuppstå ur ettt dominantn
nonackord i molltonart (alltså med
d liten nona)):
mp3-113
Ackordeet G7-9 utann grundton kallas vanliigen Hdim (efter
(
lägstaa tonen i ackkordet) men
n kan
lika gärnna kallas Ddim, Fdim eller
e
Abdim
m. Den dominantiska efffekten visar
ar sig genom
m de tre
ledtonsttegen ass - g,
g f - e(ss) och
o h - c, elller annorlun
nda uttrycktt; nonan ochh septiman faller
f
medan ttersen stigerr.
105 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 106 1
Satslära Att hittta grundttonen till e
ett dimac kord För att kkunna avgöra till vilkett ackord ett dimackord är dominan
nt (eller till vilken tonaart det
hör) mååste man kunnna bestämm
ma ackordeets grundton
n. Detta görs i två steg:
1. Skrivv om ackorddet så att dett blir en terssstapling (d
d.v.s. inga öv
verstigandee sekunder).
2. Grunndtonen liggger en stor teers under acckordets läg
gsta ton
Se följaande exempeel:
Modullationer via dimackkord Ackordeet Hdim (G
G7-9 utan gru
undton) är ddominant tilll C (dur elller moll). M
Men om man
n stavar
om ackoordet kan deet bli domin
nantiskt till A (dur ellerr moll), Fisss (dur eller m
moll) samt Ess (dur
eller mooll):
106 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 107 1
Satslära mp3-114
Denna oomstavning kallas 'enharmonisk föörväxling'. Man
M bör varra observannt på att
dimackoorden inte alltid
a
är "rätt stavade" i förhållandee till nästa ackord.
a
Oftaa väljer tonssättarna
en enkeel notation framför
fr
att göra
g
enharm
monisk omno
otering. Dett säkraste säättet att besttämma
ett dimaackords tonaartstillhörig
ghet är därföör att se efteer vart det går. Går det till exempeel till
Dm så äär det troligen ett dimacckord med ggrundtonen
n a (A7-9 utaan grundtonn).
107 I nstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 108 Satslära Förövn
ningar 108 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 109 1
Satslära pningsupp
pgifter Tillämp
mp3-115
mp3-116
Lämn
na in för rätttning 109 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 110 1
Satslära Fullstäändig kvintgång En fullsständig kvinntgång omfaattar alla de sju skalegn
na ackorden
n. De skaleggna ackorden
n i Cdur och a-moll är:
C: C - D
Dm - Em - F - G - Am - Hm-5 - C
a: Am - Hm-5 - C - Dm - Em - F - G - Am
m
Ordnadee i fallande kvinter:
C-F-H
Hm-5 - Em - Am - Dm
m-G-C
Am - Dm - G - C - F - Hm-5 - E - Am
(obs att dominantenn här är ett durackord)
f
kvint så eg
gentligen är denna ackoordföljd intee en
Mellan F och Hm-55 är det en förminskad
m på någo
ot sätt stör dden inte vår uppfattning
g av ackordfföljden just som en
"äkta" kkvintgång men
kvintgånng. Detta beeror troligen
n på att mellodin vanlig
gtvis är utformad som ffallande sek
kvenser
som rörr sig på den aktuella skaalans olika steg:
110 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 111 1
Satslära Fullständ
dig kvintgån
ng med septimackord En mycket vanlig ackordföljd
a
är en fullstäändig kvinttgång med septimackorrd. Här ska
septimoorna behanddlas som förhållningar, alltså förbeeredas och upplösas
u
steegvis nedåt. En s.k.
förhållnningskedja uppstår:
u
I en såddan kvintgånng måste vaartannat ackkord vara fulllständigt (m
med kvint) ooch vartann
nat sakna
kvint (ooch i stället ha
h två grundtoner), annnars uppstårr kvint- elleer oktavparaalleller:
111 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 112 1
Satslära Tillämp
pningsupp
pgifter mp3-117
mp3-118
Lämn
na in för rätttning 112 Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet 113 Satslära SS och ss
På subdominantsidan finns en motsvarighet till växeldominanten DD, nämligen
subdominantens subdominant. Till skillnad från DD, som alltid är ett durackord, finns det
både dur- och mollackord. Dessa betecknas SS respektive ss.
Ett exempel i C-dur:
T=C
S=F
s = Fm
SS = Bb
ss = Bbm
SSp = Gm ssP = Db
Inga förövningar följer här utan vi går raskt vidare till ett riktigt avancerat exempel, en körsats
av Johannes Brahms.
113 IInstitutioneen för musik
kvetenskap, Uppsala un
niversitet 114 1
Satslära Tillämp
pningsupp
pgift mp3-119
Lämn
na in för rätttning 114