Transcript Del 3 av boken

Bostadshusen
Här följer en redogörelse över bostadshusen i byn genom tiderna. När det gäller husen byggda före 1900 och
vilka som kan ha bott i dem, är uppgifterna osäkra. Antagandena grundas på uppgifter från gamla kartor, handlingar rörande bruksbyggnader samt köpekontrakt. Uppgifter från boken Gods och gårdar i Västerbotten har
tagits med liksom muntliga uppgifter från personer i byn och närliggande byar.
Med ledning av anteckningar i husförhörslängder om när folk flyttat till och från byn har det i vissa fall varit
möjligt att göra troliga antaganden om var de bott.
Beträffande personer som bott vid Östra Lillträsket finns fortfarande en del frågetecken. Så var exempelvis
familjen Carl Viklund skriven på Ersmarks ägor vid sjön, medan den muntliga traditionen hävdar att de bott på
Nylands ägor, det så kallade "Nölstället". Tjernlunds familj påstås ha bott där sedan 1902, men familjen skrevs
i Tjärn fram till 1911. En del personer har felaktigt blivit skrivna i Nyland trots att de bott inom Ersmarks by
o s v. Bostadshusen är numrerade i kronologisk ordning.
Hus 1
byggt ca 1808
bebott av
åren
stort hus, arbetarbostad
Lars Holmbom med familj
1809 - 1813
bebodd av flera
Carl Nilsson
1810 - 1816
arbetare eller familjer
Arbetare vid sågen
1816 - 1823
samtidigt
Vilhelm Löfmark med familj
1823 - 1825
Gustav Hermansson
1827 - 1832
"
"
förmodligen flyttat
Olof Olofsson Berglund m familj
1836 - 1839
omkring 1850
Anders Markström m hustru
1828 - 1839
Samuel Markström
1835 - 1847
120
Hus 2
byggt ca 1811
stort hus, arbetarbostad, aldrig bebodd
eventuellt flyttat till Klintfors såg
Hus 3
byggt före 1822
bebott av
åren
litet torphus i ett plan
Johan Löfmark med familj
1814 - 1824
Lars Gustav Markström m familj
1825 - 1888
x)
Anders Markström
1854 - 1891 (1870?)
rivet ellerflyttat efter 1896
Nils Vilhelm Nilsson "
1891 - 1896
x) Familjen kan ha bott i ett hus söder om sågplatsen på Varuträsks mark 1870-1891 men felaktigt skrivits i
Nyland. Se även sidan 43.
Hus 4
byggt före 1822
bebott av
åren
litet torphus i ett plan
Daniel Mattson Fredman m familj
1822 - 1824
Erik Åsten m familj
1824 - 1832
Johan Rönnkvist m familj
1832 - 1839
Gustav Alexandersson m hustru
1839 - 1845
Johan Andersson m familj
1845 - 1855
Nils Johan Markström
1855 - 1866
Pigor och drängar
1866 - 1874
C O Skilling ? se sid. 42.
1874 - 1884
Olov Norberg
1884 - 1900
Per Assarsson
1903 - 1910
huset sålt och flyttat 1911
121
Hus 5
byggt ca 1830
bebott av
åren
Nölstället vid
Erik Persson med familj
Östra Lillträsket
sommarviste
1850 - 1865
Brita Eriksdotter "Lapp-Brita"
1865 - 1880
före 1830 har funnits
m familj (skriven i Varuträsk, där
lappkåtor i närheten av
hon sannolikt bor periodvis)
nuvarande hus
Nils Olof Tjernlund med familj
1907 - 1921
James Vikdahl
1921 - 1930
Fritiof Sondell
1930 - 1938
sommarbostad
1947 -
Hus 6
byggt 1836
bebott av
åren
litet torphus
Johan Olofsson Lindström
med familj
1836 - 1846
med kök, kammare
Carl Magnus Lundström
1846 - 1851
och vind
Juliana Degerman
1862 - 1873
Johan August Degerman
1873 - 1879
Carl Viklund
1889 - 1891
flyttat till Hackarmyran 1891,
på samma plats i Svartnäs byggdes
sedan hus 16
122
Hus 7
byggt 1845
bebott av
åren
ombyggt 1940. Ingången
Gustaf Alexandersson m hustru
1845 - 1864
flyttad från södra till
Greta Stina Lundmark
1862 - 1874
norra sidan.
Karl Södermark m familj
1875 - 1886
Karl Olof Holmgren
1939 - 1950
Emmy Holmgren
1939 - 1957
Lorentz Holmgren med familj
1965 - 1998
skolhus 1911 - 1929
fritidsbostad
”
Ann-Margret Holmgren med familj 1998 -
Hus 8
Bild av huset på nästa sida
byggt ca 1853
bebott av
åren
Olof Reinhold Degerman med familj
1853 -1859
Juliana Degerman med familj
1859 - 1862
Jakob Reinhold Fahlgren med familj
1862 - 1885
Johan Marklund med familj
1885 - 1931
Nytt hus på samma
Arvid Johansson med familj
1931 - 1962
plats 1935, se nästa
sida
Elsy o Alf Berglund med familj
1962 - 2000
Elene o Ulf Olsson med familj
2000 -
123
Hus 9
byggt ca 1861
bebott av
åren
Gustaf Alexandersson m hustru
1861 - 1864
Olof Karlsson Holmgren m familj
1864 - 1929
renoverat 1900
Ulrika Barbara Nilsdotter
1864 - 1887
och 1948
Karl Olof Holmgren m familj
1895 - 1939
Hugo o Mimmi Holmgren m familj
1939 - 1964
Mimmi Holmgren o Britt-Marie Nordström
1965 - 1998
obebodd
1998 -
fritidsbostad
124
Hus 10
bebott av
åren
flyttat till byn från Lövlund/Degerbyn 1879
Mattias Degerman m familj
1879 - 1921
Anna & Viktor Degerman
1923 - 1965
Ulf & Ethel Mannberg
1965 -
fritidsbostad
Hus 11
byggt 1880
bebott av
åren
bagarstuga
1880 - 1950
ombyggt 1951
Axel Mannberg med familj
1951 - 1965
fritidsbostad
Märta Mannberg
1965 - 1979
Marthe Lundgren med familj
1979 -
”
125
Hus 12
flyttat från Svartnäs 1891,
se hus 6
bebott av
åren
beläget t h om hus 13 nedan.
Carl Viklund med familj
1891 - 1916
Rivet 1951
Axel Vikström
1917 - 1938
"
Hus 13
påbörjat bygge i Svartnäs,
bebott av
åren
rivet och flyttat till nuvarande plats 1891 ägare se hus 12
Gustava och Villehad Viklund
1916 - 1927
Otto Holmgren med familj
1938 - 1945
Robert Robertsson med familj
1947 - 1948
fritidsbostad
Gustav Karlsson
1950- 1987
året runt bostad
Bo och Alexandra Lundström
1988– 1997
ombyggt 1938
”
Per-Erik och Camilla Berglund 1997-
126
Hus 14
byggt 1892 - 93
bebott av
åren
huset flyttat från byn 1917
Gustav Markström med familj
1892 - 1917
Anders Markström
1892 - 1897
Hus 15
byggt 1895
bebott av
åren
nytt hus på samma plats 1928
Edvard Holmgren med familj
1895 - 1945
Hilda och Valdemar Holmgren
1945 - 1961
Hilda Holmgren
1961 - 1974
Henning Nyström med familj
1974 - 1980
fritidsbostad
ombyggt 1980 till året runt bostad
"
1980 -
127
Hus 16
bygg 1900
bebott av
åren
renoverat 1934
sommarbostad hos Elsy och Alf Berglund
ca 1900 –2000
Elene och Ulf Olsson
2000 -
Hus 17
gammalt kvarnhus flyttat 1901
bebott av
ombyggt 1939
Villehad Holmgren med familj
1901 - 1917
Jenny Holmgren
1917- 1933
"
1971
åren
Karl V Holmgren
fritidsbostad
"
"
1933 - 1988
Alina Holmgren
1988 - 1994
Elisabeth Holmgren
1994 -
128
Hus 18
byggt 1901
riven 1980
bebott tidvis av
åren
Edvard Holmgren med familj
1901 - 1928
bagarstuga
1929 - 1980
På tomten har funnit en bagarstuga som brann upp 1915, kan ha varit
bodd eller används till bagarstuga.
hus nr 3 som flyttats och varit be-
Hus 19
flyttat till byn 1908
bebott av
åren
bagarstuga
1908 - 1917
Gustav Markström
1917 - 1919
bagarstuga
1920 -
Hus 20
byggt 1935
bebott av Gunnar Holmgren med familj
rivet efter brand 1963
129
åren 1935 - 1963
Hus 21
byggt 1964
bebott av
åren
Gunnar och Astrid Holmgren
1964 - 1979
Astrid Holmgren
1979 - 1998
Anders Norlund
1999 –
bebott av
åren
Sören Holmgren med familj
1975 -
Hus 22
byggt 1974
130
SOMMARSTUGOR
Ett 20-tal sommarstugor är byggda i Nyland, i huvudsak intill Varuträsket. Fastighetsnummer och nuvarande
ägare framgår av nedanstående förteckning.
1:15 Degerman, Barbro och
Rickard Degerman, Skellefteå
1:20 Roland & Annika Hällberg, Skellefteå
1:21 Sigvard Söderström, Skellefteå
1:16 Stellan Marklund, Umeå
1:18 Nils-Olov och Kärstin Karlsson,
Holmsund
1:22 Gunnel Nordstrand, Härnösand
1:19 Folke och Doris Tjärnström, Skellefteå
1:23 Rigo Jonsson, Petikträsk, Jörn
131
1:24 Hans Clausén, Skellefteå
1:28 Leif Lundmark, Skellefteå
1:29 Eva Forsell/Gunnar Lundberg, Skellefteå
1:25 Yngve och Eva Lindfors, Nykvarn
1:26 Jan Pettersson, Skellefteå
1:30 Inger Pettersson, Skellefteå
1:27 Erik och Lars Lundberg och Anna
Jakobsson, Skellefteå
1:31 Bernt o Ann-Sofi Bäcklund,
132
1:32 Sören och Solveig Nilsson, Skellefteå
1:46 Keth Lundqvist, Kåge
(avstyckning ur 1.4)
1:44 Peder Berglund, Sundsvall
(avstyckning ur 1.4) ej bebyggd
1:45 Peder Berglund, Sundsvall
(avstyckning ur 1.4) ej bebyggd
1:33 Einar Marklund, Skellefteå
1:36 Tyco o Iris Svedjevik, Skellefteå
Källor
Fastighetsförteckning Skellefteå Domsaga
133
Livs och arbetsvillkoren
Befolkningsutvecklingen
Under bruksepoken i början av
1800 - talet hade byn en befolkning av som mest 10 personer.
Sedan ökade folkmängden i samband med nybyggartiden till i genomsnitt omkring 18 personer.
Under 1860-talet ökade folkmängden, till stor del beroende på att
unga familjer med stora barnkullar
kom till byn. Från 1865 fram till
sekelskiftet hade Nyland omkring
30 invånare. I början av 1900-talet
steg befolkningen åter i samband
med nästa generationsskifte. Som
mest hade byn 46 invånare. Detta
var 1910. Sedan minskade folkmängden åter fram till 1920 då
kurvan planade ut och fram till
mitten av 1950 - talet var invånarantalet omkring 27 personer. På
1950 - talet sjönk antalet bofasta
stadigt och i mitten av 1970 - talet
hade Nyland bara sju invånare. För
närvarande har byn elva bofasta.
En fattig by
En piga som under 1800 - talet
hade arbetat i Nyland lär ha yttrat:
"I Nyland var det så fattigt att lössen flydde". Detta säger oss något
om livssituationen i byn under en
tid då Sverige i stort ansågs som
ett U - land.
I domboken från 1838 berättas
att Lövlund stämt Nylandsbönderna till tinget med krav på upprättande av rågärdesgård mellan
byarna. Nylandsbönderna förklarade att de hade så usla lägenheter
att de inte kunde fullgöra den ålagda stängselskyldigheten. Rätten
fann att då svarandena genom påskyndat stängsel kunde sättas ur
stånd att bereda sig utkomst, var
det skäligt att ge dem anstånd
medstängselbyggnaden till 1841.
Byn tycks dock ha klarat nödåren 1867-68 ganska bra, i varje
fall om man ser till dödligheten.
Som berättats i annat sammanhang
fick de dock till följd att Anders
Markström tvingades gå från gården.
Jordbruket
1860 fanns det tre hemman i
byn. Vid laga skifte hade antalet
stigit till sex och den totala odlade
marken var 15,9 ha. 1939 var antalet hemmansägare åtta, men någon
större uppodling hade inte skett
sedan laga skifte. Enbart jordbruket räckte inte för att försörja befolkningen, utan man var beroende
av inkomst från skogen och bisysslor.
I slutet av 1800 - talet började
effektivare brukningsmetoder att
komma inom jordbruket. Konstgödselns införande ökade skördarna. Vid kornskörden började man
att använda lie i stället för skära
och fabrikstillverkade plogar började komma i bruk.
Det är inte känt när den första
slåttermaskinen kom till Nyland.
Redan i slutet av 1800 - talet fanns
den i angränsande byar, men Nyland brukade inte ligga först när
det gällde nymodigheter. Radsåningsmaskin och gödselspridare
köptes 1948 av Hugo och Gunnar
Holmgren. Karl O Holmgren som
då var i 80 - årsåldern var skeptisk
till radsåningsmaskinen. Han ansåg det inte bra att kornet såddes i
täta rader. Dessutom var nog sådden för honom något av en ritual.
Tidigare var den ett kvinnligt göromål, det skulle garantera fruktsamheten. Även konstgödsel
(kalisalpeter och superfosfat)
ströddes förr ut av kvinnorna.
I hela byn fanns det länge bara
tre hästar. De lånades mellan gårdarna vid höst - och vårbruk, slåtter och skogskörslor. På 1950-talet
började man leja traktor vid plöjning och harvning och delvis vid
slåtter. Samtidigt började man
anlita självbindare vid kornskörden. Kornet hässjades i långhässjor. Efter torkningen transporterades det till logen där under senare
134
år maskindrivet tröskverk användes. På 1960 - talet började man
leja skördetröska vid kornskörden.
Hästdriven slåttermaskin användes
senast omkring 1960. Numera
finns inga arbetshästar kvar i byn.
Koantalet för hela byn torde som
mest ha varit omkring ett 30 - tal.
Varje gård hade som regel 4 - 6
kor. Dessutom hade man lite smådjur, kalvar, grisar och höns, tidigare även får. Mjölkningen var
före mjölkmaskinens införande en
ren kvinnosyssla. Även utfodringen var till stor del kvinnornas uppgift. Fram till 1930 - talet hade
man korna ute i skogen för bete på
sommaren. Hos Hilda Holmgren
förekom detta ända in på
1950 - talet, men då inhägnades
betesområdet. Förr var det också
vanligt att man hade en sommarladugård. Astrid Holmgren har berättat härom:
"Den var i regel enklare än vinterladugården, det var ingen port
(farstu) utan man släppte ut korna
direkt på marken. Det var nog så
att det var bättre i fall att det gick
fortare att få ut dem på bete. Sommarladugården var i stort sett
byggd utmed skogskanten och vi
körde korna en bit in i skogen för
att beta. Sen var det ju bra för att
vi fick skura upp vinterladugården
och tog lös ett fönster så att det
fick torka upp ordentligt under
sommaren. Då hösten kom flyttade
korna tillbaka i vinterladugården.
Då syntes det på dem att de var
glada."
Under krigsåren 1940-1941 fick
kvinnorna ta ansvaret för gården.
Astrid Holmgren berättar:
"Vid årsskiftet 1940-1941 var
min man Gunnar inkallad till beredskapstjänst, även min svåger
Hugo Holmgren.
De åkte med tåg någon gång
omkring trettondag jul till Öjebyn.
Där fanns det en förläggning där
de fick utrustning. Kylan var
enorm, minus 37 - 40 grader . Vi
kvinnor sam var hemma fick ta
ansvaret för ladugården och barnen. Jag minns att det var sådan
vattenbrist att vi drog vatten från
Klintforsån till djuren, vi hade två
såar på en kälke. Tur att vår svärfar Karl Holmgren, 70 år, var så
pass kry. Han betslade hästen och
körde hem någon höskrinda. Det
hände att vi kvinnor följde honom
och hjälpte till att lasta på."
Jordbruks - och hushållsarbete
under 1930 - talet
Mimmi Holmgren arbetade i
likhet med de flesta unga kvinnor
på landet förr som piga före giftermålet. Hon har berättat om arbetet
i jordbruk och hushåll på 30 - talet
i Varuträsk. Förhållandena torde
ha varit likartade i Nyland, men
husmor fick nog där ofta göra pigans sysslor eftersom man inte
hade så mycket tjänstefolk.
Klockan sex på morgonen var
det dags att stiga upp till en ny
arbetsdag. En kaffe med dopp, i
regel ett par limpskivor med smör
på. Sedan var det bråttom med
ladugårdssysslorna. I regel skottade husbonden ut gödseln. Pigan
gav hö och kraftfoder till korna,
utfodrade kalvar och grisar samt
mjölkade. Det var mycket vanligt
att nykalvade kor skulle mjölkas
tre gånger varje dag. Mjölkningen
utfördes för hand. Utfodring av
alla djur utfördes tre gånger per
dag.
Efter ladugårdsarbetet på morgonen var det frukost. Den bestod
ofta av sill och potatis eller rester
från någon föregående middag
samt välling eller fil. Efter frukosten skulle man diska, bära in ved
och vatten samt städa.
Mjölken skickades till mejeriet.
Varje dag kom i retur en flaska
skummjölk, vilken i huvudsak
användes till kalvar och grisar.
Stundom fick man även kärn-
mjölk. Den var användbar i hushållet som kärnmjölksdricka, sommartid blandades den med hälften
vatten och utgjorde då en god
dryck till slåtterfolket. Den kallades "kärnmjölksblanna". För smör,
ost och mjölk som beställdes hem
från mejeriet fick man avräkning
från månadens mjölklikvid.
Sedan morgonsysslorna var över
fick vi sticka sockar och vantar,
stoppa och laga trasiga kläder, sy
enklare saker som blusar och kalsonger till karlarna, ibland av hemvävt tyg med inslag av ylle, bussaronger. Det var inte varje bonde
som höll sig med får utan stickgarnet köptes i affärerna.
Frukosten serverades mellan
klocka åtta och nio på förmiddagen, middagen vid tretton fjortontiden och kvällsmålet vid
tjugotiden. Till middag kunde det
vara till exempel palt, pannkaka
eller köttsoppa, kanske stekt fläsk
och potatis, en fiskrätt eller blodpudding. På kvällarna var det
kornmjölsgröt med lingonsylt och
mjölk. Dessutom fick man kaffe
med dopp, ett par skivor
vete - eller rågbröd en gång på
förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Alla i huset åt vid samma bord.
Vid potatissättningen var det inte
endast pigan som hjälpte till utan
även husmor eller möjligen någon
lejd hjälp. Husbonden körde upp
fårorna med en s k potatismogg,
sedan gick man med räfsa och
krattade igen fårorna. Senare kupades potatisen med potatismoggen.
I början av september började potatisupptagningen, då alltid för
hand. Potatislanden kunde vara
ganska stora eftersom en del skulle
till avsalu. Självfallet skulle pigan
arbeta i potatisåkern efter ladugårdsarbetet på morgonen tills
ladugårdsarbetet skulle börja på
kvällen. Sådana arbetsdagar räckte
från 06.00 till 20.00 - 21.00. med
rast endast för mat och kaffe. Potatisupptagningen kunde pågå 2 - 3
veckor varje höst.
I slåttern skulle pigan slå och
135
räfsa ur diken, hjälpa till med
hässjningen, dra fram hässjevirket
samt finräfsa efter släpräfsan. När
höet skulle ladas in tog man emot
det i ladan och trampade ihop detta.
Kornskörden gick till så att husbonden gick först och slog kornet
med lie, sedan gick pigan och tog
upp det i lagom stora kärvar, alltid
med axen åt samma håll. Kornet
hässjades med axen åt solsidan för
att de skulle torka bättre. Hässjorna fick stå ute två till tre veckor
för torkning. Kornet lades sedan in
i logen för senare tröskning, vilket
många gånger inte kunde ske förrän i oktober, eftersom karlarna
först skulle göra undan höstplöjningen. En stor del av kornet förmaldes till kreatursfoder, medan
den del av kornet som skulle gå till
hushållet finsiktades i kvarnen.
På hösten slaktades en gris samt
gärna även en spädkalv. Av grisen
lagades julskinka, syltat fläsk och
rullsylta, leverpastej och korvar.
Korv och saltat fläsk förvarades
sedan i kalla förrådsrum, bodar
och liknande. Många förvarade
korv nedgrävd i kornsäckar för att
hålla en jämnare kyltemperatur.
Av spädkalven lagades kalvsylta,
dillkött och kalvstek.
På hösten innan det blev alltför
kallt i bagarstugan skulle tunnbröd
och ljusungsbröd bakas för vinterbehovet. Att baka 2 - 3 dagar var
nog ganska vanligt för att få tillräckligt med bröd till en familj på
fem å sex personer. På våren bakades det i samma omfattning. Om
husmor inte hade möjlighet att
vara ute i bagarstugan gjordes arbetsbyte eller också lejdes en kvinna som hjälp. Karlarna hjälpte
aldrig till med brödbakning.
På vintern var det stortvätt ungefär en gång i månaden. Den utfördes i ladugården. Vittvätten kokades då i lut efter att först ha legat i
blöt under natten, gnuggades på
tvättbräda med såpa och varmt
vatten i två omgångar. Kulörttvätten hanterades på samma sätt fast
utan lutkokning
På våren sedan storstädningen
var klar tvättades förutom gångkläder och sänglinne även gardiner
och mattor. Tvätten utfördes då
utomhus, gärna vid öppet vatten,
sjö, bäck eller liknande. Denna
stortvätt pågick i flera dagar.
Någon ledig dag existerade inte
för pigan, varken helg eller vardag.
Skulle man åka till närmaste samhälle för personliga ärenden fick
man be om lov eller ledigt för detta sedan man först hade mjölkat
och skött ladugårdens sysslor."
Skogsarbetet
Under senare delen av 1800-talet
utvecklades träindustrin och sågverken behövde både arbetskraft
och skog. Men Nylandsborna klarade sig från att bli uppköpta av
sågbolagen och bör ha kunnat dryga ut de magra inkomsterna med
timmerförsäljning. Senare har skogen blivit en betydande inkomstkälla för de små hemmanen. Fram
till 1950 - talet såldes den mesta
skogen per leverans, d v s skogsägaren högg själv och körde ut
timret för hämtning av träföretagen.. Vid timmerkörningen användes häst och det skulle vara rätt
starka hästar för att klara de tunga
körningarna.
Träden avverkades med yxa och
fogsvans. En man kunde hugga tre
till fem kubikmeter ved per dag.
Arbetet var tungt och armar, knän
och korsrygg tog skada. Omkring
1955 kom de första motorsågarna,
men de var väldigt tunga att hantera. Så småningom blev motorsågarna lättare, men nu var man inne
vid den tid då den mesta skogsförsäljningen skedde på rot, d v s
uppköparen avverkade själv skogen.
De senaste åren har skogsägarnas egna arbete i skogen i huvudsak inskränkt sig till röjning och
vedanskaffning. Skogsbolagen har
fått stora avverkningsmaskiner och
för att kunna utnyttja dem effektivt
gör man stora kalhyggen.
Bisysslor
För att dryga ut inkomsterna från
jordbruket kunde männen under
senare hälften av 1800 - talet och
början av 1900 - talet periodvis
arbeta vid sågen eller med flottning i Klintforsån. Under andra
världskriget uppstod behov av
träkol och Arvid Johansson hade
då kolmilor.
1936 - 1946 arbetade flera av
männen i byn som gruvarbetare i
Varuträskgruvan under sommarhalvåret.
Utvecklingen de
senaste årtiondena
På 1950-talet inleddes flykten
från landsbygden. De unga började
136
gå högre utbildningar och flyttade
från byn. Under 1960 - talet började en del av de äldre att satsa på
andra yrken. En del gårdar började
drivas kreaturslöst och vissa jordar
blev liggande i träda. Ett par gårdar blev endast sommarbostäder.
Under 1970 - talet vände utvecklingen så till vida att två familjer
bosatte sig i byn. De har dock i
huvudsak haft andra inkomstkällor
än jord- och skogsbruk. Byns läge
har gjort det möjligt att pendla till
arbete i exempelvis Skellefteå och
Boliden.
Numera finns ingen som driver
jordbruk med kreatur i byn. De
senaste var Elsy och Alf Berglund
på Svartnäs som lade ner djurverksamheten 1993.
De senaste årtiondena har byn
också fått betydelse som rekreationsområde. De utflyttade återvänder ofta till Nyland under helger och semestrar. Vid Varuträsket
har flera sommarstugor byggts
upp.
Källor
Husförhörslängder, lagfartsprotokoll. Artikel om Grundnäs i artikelserien Bondekultur i Västerbotten av Ernst Vesterlund. Muntliga
uppgifter från bybor.
Byn 1989
Vi står nere vid potatislandet
som vi satte i våras. Potatisen har
ännu inte gått i blom men blasten
står hög och grön. Ungefär där vi
står stod en gång brukets smedja.
Vi kan ännu finna slaggstenar och
kolrester här i jorden. Här intill
fanns det förmodligen en boplats
för mer än tretusen år sedan då
Klintforsån var mycket större än
nu. I söder är sågplatsen helt igenvuxen och det enda som påminner
om att det har varit någon verksamhet där är en del gropar där
byggnaderna har stått. Nedanför
har bron över ån rasat. Den gamla
vägen mot Varuträsk har vuxit
igen.
I norr kan man se rester av den
gamla Bruksvägen mot Kåge och
längre bort ligger husen som Gustaf Alexandersson byggde runt
mitten av 1800 - talet. Men det är
inte mycket som är sig likt sedan
Gustafs dagar. Stenröset, som förmodligen började byggas redan på
brukets tid, står emellertid fortfa-
rande kvar. Och åkermarken, som
nybyggarna med sådan möda bröt
upp, är ännu öppen och odlad.
Där uppe mot Högheden såg vi
igår en älg och spår efter rådjur.
Blåbären börjar mogna och skall
snart plockas och in i frysen. Nere
vid ån står en öring i en djuphölja
och harren nafsar efter en insekt i
vattenytan. Så hör vi ett råmande
bakom oss och upptäcker en av
kvigorna som står borta vid ladugården. Därifrån kan vi känna den
bekanta lukten från gödselstacken.
Kornet börjar gå i ax och i den
gamla ladan har Elsy och Alf just
fått in höet. Det blir fin kvalitet på
höet i år.
Nu hör vi ljudet av en motorsåg.
Är det Henning som är ute i skogen? Han är pensionär numera och
har mera tid att arbeta i sin skog.
Eller är det Lorentz? Han är hemma på semester just nu och jobbar
i skogen sin vana trogen. Eller är
det någon av de andra "trottoar-
bönderna"?
Vi går upp mot vägen. En bil
passerar. Det är en familj som har
sommarstuga vid Varuträsket.
Själva tar vi haspelspöna och åker
skogsbilvägen till Västra Lillträsket för en fisketur. På vägen
möter vi Sören med traktorn. Han
har semester och har passat på och
bärgat lite hö åt djuren. Så kommer Frida ridande på hästen, som
inte är någon arbetshäst utan enbart ridhäst. Fridas mamma, Lillemor, arbetar i stan och skall snart
komma hem.
Vi konstaterar att Nyland har
förändrats mycket genom åren.
Livsvillkoren har förbättrats och vi
kan och har tid att njuta av den
fortfarande fina miljön. Byn fortsätter att leva och svara mot nutidens krav. Måtte den fina miljön,
de öppna fälten, skogen och fiskevattnen bevaras också i framtiden!
Byn 2004
15 år har gått sedan Britt-Marie
skrev ”byn idag” (1989) som
många tyckte var en fin beskrivning av livet i byn. Sedan dess har
också saker hänt, tragiska och
sorgliga, men också positiva och
trevliga händelser.
ter med skog drivs aktivt. Antalet
sommarfastigheter i byn har ökat
och framförallt de, i anslutning till
Varuträsket, vilka blir bara fler
och fler.
Det positiva och mer roliga, är
att byn har fått ett yngre tillskott i
sin befolkning. Elsys och Alfs
dotter Elene med familj har flyttat
in i hemgården och Anders Norlund har övertagit Astrids hus.
Fisket har förändrats markant då
Klintforsådalens fiskevårdsförening bildades 1991. Man började
med ädelfisk i Klintforsån vilket
blev ett uppsving för fisket i ån.
Från 1998 har man varje år planterat in ädelfisk i Västra Lillträsket
vilket medfört att markägare som
tidigare fiskade gratis nu liksom
alla andra löser fiskekort. Till sjön
har en bilväg ordnats med föreningens ordförande Sören Holmgren, som den aktive, både i planering och genomförande. Ädelfisk
och snöscooter gör att även vinterfisket är mycket populärt.
Fastigheter har köpt och sålts
under åren men samtliga fastighe-
Åkermarken har delvis planterats
igen men vi är några ägare som
Flera nära och kära har avlidit
under dessa år. Astrid och Aline
till åldern kommen. Elsy och Alf
borde kanske ha fått leva längre.
De dödsfall, som berört de flesta i
byn är ändå Britt-Maries och Lorentz alltför tidiga bortgång.
137
aktivt driver en policy om ”öppna
landskap” och förhoppningsvis ska
huvuddelen av åkermarken få fortsätta att vara som förr.
Nyland fortsätter att leva och
framtiden ser positiv ut för byn.
Bild från byastämma 2003. Foto Lillemor Holmgren
Skiss över bykärnan år 1989, av Martin Lindh
138