Transcript Läs mer här
Kriminalvårdens personaltidning • nummer 5 • okt 2011 ÖDESDIGRA ÖGONBLICK Nya svar nödvändiga efter Karen Gebreabs död på häktet » Ingen tvingas att krypa innanför skinnet på sig själv, men om de gör det kommer kanske en känsla som de aldrig Hans-Erik Svensson haft förut.« om Försoningsveckan Trasigt liv bakom kvinnors brott Gps-boja testas i vilda verkligheten Intagna får öde gård att spira av nytt liv Ny målarbok om livet i fängelse sid 12 sid 15 sid 19 sid 28 GD DIREKT 2004 har jag tidigare betecknat som ett svart år i Kriminalvården. Men år 2011 är ännu tyngre. NUMMER 5 OKT 2011 Personaltidning utgiven av Kriminalvården 601 80 Norrköping Redaktör Katarina Luksepp Telefon: 011- 496 37 90 Telefax: 011- 496 30 37 E-post: [email protected] Ansvarig utgivare: Katarina Luksepp Grafisk form: Forma Viva, Linköping Layout & original: Forma Viva, Linköping Tryckeri: Edita, Västerås ISSN 1104-1684 Nästa manusstopp: 21 nov Omslagsbild: Alexander Mahmoud Upplaga: 18 000 ex Runtikrim är öppen för debatt. För insända och undertecknade bidrag svarar författarna. Redaktionen ansvarar inte för icke beställt material. 2 RuntikRim • nR 5 2011 När det som aldrig får ske faktiskt inträffar i arbetet O ktober innebär senhöst med mörker och allt lägre dagstemperatur, ett förebud om annalkande vinter mörker och kyla. Oktober 2011 kommer för alltid att förknippas med det grova våld med dödlig utgång som Karen Gebreab, kriminalvårdare på häktet Huddinge, blev utsatt för. Det inträffade är oerhört tragiskt och berör hela Kriminalvården och lär så göra för lång tid framåt. Något liknande har inte inträffat i modern tid. Många har uttryckt sin medkänsla för Karens anhöriga och arbetskamrater i häktet. Det är också många som har hört av sig och erbjudit häktet hjälp och stöd. Den solidaritet och uppställning som hela Kriminalvården givit exempel på visar att organisationen fungerar även när en synnerligen allvarlig incident inträffar. 2004 har jag tidigare betecknat som ett svart år i Kriminalvården med rymningar/ fritagningar från fyra anstalter med hög säkerhet under samma år. Det var svårt att tro att något ännu allvarligare skulle kunna inträffa. Att en medarbetare har blivit dödad i tjänsten gör dock 2011 till ett ännu tyngre och svartare år i Kriminalvården. Den fråga som vi nu ställer oss är: Hur kunde detta inträffa? Där räknar jag med att de utredningar som pågår; polisens brottsutredning, åklagarens utredning om eventuellt tjänstefel och vår egen incident utredning ska ge oss svar. Svaren får vi när utredningarna är färdigställda. Även Arbets miljöverket har besökt häktet och meddelat sitt första beslut. Först när utredningarna är färdigställda kan vi dra slutsatser omkring den specifika händelsen på Huddinge. De åtgärder som krävs ska beslutas utifrån ett sakligt, objektivt och välgrundat underlag. Däremot vet vi redan nu att något liknande inte får inträffa igen. Det ställer krav på oss alla, ledning och medarbetare, att se över hur regler, rutiner, organisation och bemanning ser ut och tillämpas. Det är viktigt att det ar betet sker i samverkan. Inga Mellgren generaldirektör » De åtgärder som krävs ska beslutas utifrån ett sakligt, objektivt och välgrundat underlag.« Händelsen har också aktualiserat frågor om kring arbetsmiljö och trygghet i arbetet som anställd i Kriminalvården. Det är viktigt att vi fortsätter den diskussionen i samverkans möten och arbetsplatsträffar samt andra möten. Det stora arbete Kriminalvården står inför genom att fortsätta bedriva och utveckla bra verksamhet trots de effektiviseringar som måste genomföras fram till slutet av 2012 har precis inletts. En projektgrupp med ett samordningsansvar för effektivise ringsarbetet har tillsatts. Inriktningen är att arbetet med att få Kriminalvårdens budget i balans ska ske i största möjliga samverkan. Händelsen på Huddinge kommer att medföra fortsatta diskussioner omkring bemanningsfrågorna i arbetet med effekti viseringarna. Låt oss hoppas att händelsen har haft det goda med sig att de åtgärder som vidtas är fattade efter ansvarsfulla över väganden om att de ska bidra till att före bygga att någon liknande allvarlig händelse ska inträffa. HELT APROPÅ Innehåll 4 Starkt mediefokus på kriminalvårdares säkerhet 6 Efter chockbeskedet – möt krisen metodiskt 8 Utredningar söker klarhet om förödande dåd 12 På djupet Sönderslaget privatliv bakom kvinnors kriminalitet 14 Läslust/Lusläst Om möten och avgörande ögonblick 15 Min syn på saken Gps-boja en lattjo pryl? chockartade besked som en dödsmisshandel i tjänsten är. För människor i kris är samtal med kollegor i en tillitsfull gemenskap oerhört viktigt. Genom att dela svåra erfarenheter med arbetskamraterna blir bördan lättare att bära. Debriefingsamordnare Erik Lambis berättar i denna tidning om hur han tillsammans med gruppen av debriefingledare arbetar för att lindra och minska stressreaktioner hos personalen på häktet Huddinge. Nystartad utbildning till småmaskinsreparatör 19 Intagna får nergången ödegård att prunka på nytt 22 Bra att veta när larmet går Häktespersonal på utbildningsveckor i Norrköping För mig kändes det bra att hedra Karen genom Unikt samarbete kring sydafrikanskt försoningsprogram 27 Arbetskamrater 27 Hedervärt 28 Ny målarbok förgyller besöken Peters teckningar ska minska barns oro för förälderns liv i fängelse O fattbart är ett ord flera kriminal vårdare använder när de talar om den tragiska händelsen på Huddinge häktet som orsakade en kollegas död. En käns la av overklighet och tomhet drar fram genom landets häkteskorridorer. Hos personalen som Runtikrim har talat med finns sorg och en upplevelse av sårbarhet. Där finns också en ilska över vad som hänt och en rädsla över att något ska hända på den egna arbetsplatsen. Men framför allt visar kriminalvårdarna på en stor medkänsla med Karen Gebreabs närstående och arbetskamrater. Alla typer av reaktioner är naturliga på det 16 Glädje och glöd bland muttrar och motorer 23 Kunskap gör skillnad – vi vill gärna visa hur 24 Mod att möta känslor krävs för att bli fri från skuld och skam Mitt i känslostormen – att ta till sig en tragedi att delta i en tyst minut. Likaså har det varit meningsfullt att se mängden av hälsningar till häktet Huddinge på Krimnet och läsa om minnesstunden och begravningen ritualer som tydliggör vad som hänt och underlättar för personalen att stötta varandra i en svår tid. Viktig läsning kommer också när utredningarna är klara. Utredningar som tillsatts för att ta reda på hur det ofattbara kunde hända – och hur vi kan förebygga att det någonsin händer igen. KatarIna luKsepp redaktör [email protected] Prenumerationsservice Prenumerera på Runtikrim... ... behöver du inte göra om du är anställd i Kriminalvården. Alla anställda får tidningen hemskickad. Även övervakare och andra intresserade får tidningen utan kostnad. Du pensionär som saknar tidningen... …behåll kontakten med arbetsplatsen via tidningen. Det bjuder vi på. Allt som behövs är att du skriftligen anmäler att du önskar Runtikrim hemskickad. Om du flyttar eller vill avsäga dig prenumerationen anmäler du det själv. Adressen finns här till höger. Övervakare får tidningen hemskickad... … under sitt övervakaruppdrag. Tidningen skickas till den adress som övervakaren har uppgett till sitt frivårdskontor. Vid ev flytt anmäles det till frivården, de nya adressuppgifterna når även Runtikrim. Redaktionen kan tyvärr inte ta mot adressändringar eller önskemål om prenumeration per telefon. Skriv istället till: Prenumerationsservice Runtikrim Kriminalvården 601 80 NORRKÖPING Eller e-posta till: [email protected] RuntikRim • nR 5 2011 3 PÅ TAPETEN Om Kriminalvård i aktuell mediebevakning Starkt mediefokus på kriminalvårdares säkerhet Dödsmisshandeln på häktet väckte nationell debatt Text: Torkel Omnell » Möjligen svarade vi för fort i en kaotisk situation med människor i chock som inledningsvis kanske inte gick att ha en dialog med.« E fter den djupt tragiska händelsen då en kriminalvårdare misshandlades till döds hamnade Kriminalvården i medias blickfång. Vad hade hänt? Hur kunde detta ske? Att en kriminalvårdare dödats i sin tjänste utövning hade inte inträffat sedan 17 januari 1932, då en fångvaktare på dåvarande anstal ten Örebro knivhöggs till döds av en intagen. Detta bidrog säkert till att det som hände i häktet Huddinge var inledningsvis svårt att ta in för många i myndigheten. På förmiddagen 3 oktober startade något som kan liknas vid en mediestorm – alla stora svenska nyhetsredaktioner ville samtidigt ha svar på vad som inträffat. Presskonferensen som vi på måndagsefter middagen höll på häktet Huddinge var ett sätt att möta den stormen, köpa oss lite tid för att samordna oss – och framför allt för att på ett så bra sätt som möjligt kunna ge svar på berät tigade frågor och hantera det enorma trycket från media. Presskonferensen direktsändes bland annat på SVT:s webb. Öppenhet och tillgänglighet var våra ledord från start och något som vi där efter hållit oss till. Medias rapportering hade inledningsvis karak tären av ett objektivt bevakande och till och med ett visst deltagande. Men det förändrades snabbt till en kraftigt anklagande ton och vår trovärdighet ifrågasat tes efter att media från olika håll fått olika bud om bemanningen runt den mordmisstänkte våldsverkaren. Hade Kriminalvården ljugit om bemanning en? Hade vi försökt mörka, spekulerade många journalister. Nej, möjligen svarade vi för fort och hade inte hela bilden klar för oss i en kaotisk situa tion, med människor i chock och människor som det inledningsvis kanske inte gick att ha en dialog med. Dessutom fanns det i det en skilda fallet ett beslut om att det skulle vara två kriminalvårdare, samt inte minst den spring ande punkten – att det finns utrymme för olika tolkningar om vad ensamarbete är. Så snart vi hade säkerställt vad som hade hänt gick vi ut med en egen nyhet om händelse förloppet. Medias rapportering fortsatte att handla om ekonomi, neddragning av utbildning, perso naltäthet och inte minst Arbetsmiljöverkets beslut gällande promenaden på häktet Hud Pressgrannar »Inga vardagsrationaliseringar« Samtidigt som debatten om säkerhetsfrågorna rasar inom Kriminalvården förbereder myndigheten sig för besparingar på hundratals miljoner kronor. Men bemanning och personalutbildning får man inte röra, anser ST. Kriminalvården ska spara 280 miljoner kronor 2012 och ytterligare en halv miljard kronor året därpå. Tommy Blom, stabschef i Kriminalvården Region Öst, leder en grupp som ska se över alla tänkbara besparingar. – Det kan vara i stort sett vad som helst: platsutnyttjande, utbildningar eller köpta tjänster. Det är så stora pengar att besparingen inte går att lösa med vardagsrationaliseringar, säger han. St PReSS Förbud mot ensamarbete välkomnas Arbetsmiljöverkets beslut igår att omedelbart förbjuda ensamarbete på rastgården på häktet i Flemingsberg i Huddinge välkomnas av personalen där. – Det är en enorm lättnad och vi är glada över att de ser saken på vårt sätt. Det är skönt att veta att vi har den tryggheten och en säkrare situation både för en själv och för kollegorna, säger Seko:s ordförande Patrik Öhrnell. Att vi har Arbetsmiljöverket i ryggen gör att det blir lättare i vår kamp och det är ett första steg. Nu är det bara resten av verksamheten som ska säkras. – Vi går ju ensamma med de intagna vid ett otal tillfällen, vid transporter både inom och utanför huset. Vi är alldeles för oskyddade i alldeles för många lägen. Det här är bara ett första steg för att få en säker kriminalvård. P4 Radio Stockholm 4 RuntikRim • nR 5 2011 dinge om att det där alltid måste finnas minst två kriminalvårdare per klient. Mycket av fokus kom att hamna på just ensamarbete. Olika personalorganisatio ners företrädare har deltagit i debatter, inslag och artiklar och inte sällan varit en motpart och då hävdat att många anställ da känner sig otrygga på sin arbetsplats och att hot och våld från klienternas sida tillhör vardagen. En handfull personer i Kriminalvården hade media som ständig följeslagare under drygt en veckas tid. Gunilla Ternert, chef region Stockholm, Agneta Kempe, kriminalvårdschef häktet Huddinge, Christer Isaksson, säkerhets chef, Inga Mellgren, generaldirektör och Anders Annerfalk, informationschef, ställ de upp i debatter, satt i morgonsoffor, del tog i radioprogram, medverkade i Aktuellt och Rapport och i mängder av telefon intervjuer. Det har inte bara varit rapportering på riksnivå utan media har också lokalt och regionalt gjort flera uppföljningar om det som hände på häktet Huddinge. Skulle det som hände på häktet Hud dinge också kunna hända på häktet Hel singborg? Hur mycket hot och våld före kommer det på häktet Malmö? Hur ser en vardag ut på häktet i Norrköping, och så vidare. Efter en tid minskade rapporteringen om händelsen drastiskt. Bland annat för att man uttömt detta ämne, men också på grund av att medierna riktade sitt fokus mot socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt. När denna text skrivs (19 oktober) lig ger frågan och pyr för att åter blossa upp när exempelvis vår utredning blir klar och offentliggörs, när åtal väcks och när rät tegång inleds mot den mordmisstänkte. Det som hände i Huddinge kommer me dia under mycket lång tid framöver att återkoppla till om personal hotas eller utsätts för våld. Beatrice Ask i möte med Seko Dialog på häktet viktigt för säkerheten Ensamarbete kartläggs efter möte Justitieminister Beatrice Ask träffade idag Seko för att diskutera kriminalvård med utgångspunkt i tragedin förra veckan då en ung vårdare misshandlades till döds. Vid ett möte mellan Beatrice Ask och Sekos ordförande Janne Rudén diskuterades situationen inom kriminalvården. Seko har länge hävdat att verkligheten för kriminalvårdarna är ohållbar. Hot och våld hör till vardagen och de tvingas arbeta ensamma i situationer då de borde vara flera. Justitieminister lyssnade men kom inte med några löften. Häktet är en miljö som kan göra även en sansad person farlig. Därför är kommunikationen med de intagna den viktigaste säkerhetsåtgärden. Det menar häktespersonalen i Uppsala som liksom resten av landet chockades av dödsmisshandeln på Huddinges häkte. Erling Wicklund har jobbat på häktet i Uppsala sedan slutet av 1990-talet. När han fick beskedet att en 24-årig kvinnlig vårdare vid Huddinges häkte slagits ihjäl av en intagen kunde han knappt tro att det var sant. – Det kändes bara så otroligt långt från verkligheten att något sådant här skulle kunna hända, säger han. Kriminalvården och Seko, som organiserar dess personal, möttes på fredagen för att diskutera vad som ska göras efter mordet på häktet i Flemingsberg den 3 oktober. – Det verkar som om de vill lösa problemet med ensamarbete på häkten och fängelser tillsammans med oss. Vi hoppas att det kan gå fort, vi vill inte dra det här i långbänk, säger Seko:s ordförande Janne Rudén till TT. Kriminalvården ska nu göra en kartläggning av hur ofta ensamarbete förekommer. SekotidNiNgeN UPSala Nya tidNiNg SVt RuntikRim • nR 5 2011 5 I TJÄNSTEN Tragedi i Huddinge – krishantering ma u a r defusint g ng fi e i r b de krishanterin g Efter chockbeskedet – möt krisen metodiskt Vanliga reaktioner vid en omskakande händelse kan vara: Dödsmisshandeln på Huddingehäktet satte Kriminalvårdens debriefingorganisation på prov. Ett helt häkte behövde debriefing. Overklighetskänsla och tomhet. Text: Katarina Luksepp Foto: Henrik Witt och David Vadala / Shutterstock Upplevelse av sårbarhet och utsatthet. Irritation och ilska. Rädsla att något ska hända en själv eller närstående. Skuldkänsla och självanklagelse. Djupare reflektion över tillvaron. Mardrömmar, sömnsvårigheter, hjärtklappning, svettningar. Minnen av tidigare, kanske liknande händelser, dyker upp. » Det var otroligt fint att se att kamratskapet och kårandan var så stark. Det stora arbetet har de gjort själva, på ett mycket bra sätt. « D et stannar inte vid häktet heller, en hel yrkeskår har blivit kränkt, säger Erik Lambis, samordnare för debrie fing i verksamhetsområde Hall. Erik ingick i gruppen av tio debriefingledare från närliggande arbetsplatser som med kort varsel ryckte in när det blivit känt att vårdaren Karen Gebreab misshandlats till döds på häk tet Huddinge. Fem handledare åkte från an stalten Hall och övriga fem kom från häktet Kronoberg och från frivården. Normalt är man självförsörjande på debrie fingledare, men händelsen vid Huddingehäktet var en extrem situation då samtlig personal på häktet – således även debriefingledarna – var i behov av avlastningssamtal. Alla på häktet be hövde debriefing, även de som inte var i tjänst. Debriefing som metod för krishantering är en väl utbyggd arbetsrutin i Kriminalvården. När en allvarlig händelse i form av hot eller våld sker används debriefing. Att debriefing sker snabbt och genomförs av kollegor med förstå else för yrkets karaktär har, enligt Erik Lambis, stora fördelar. – Vi delar samma verklighet, vilket gör oss trovärdiga. Nu var vi på ett häkte och jag jobbar på anstalt, det är lite annorlunda rutiner, men jag kan känna med de utsatta som kollegor. Erik Lambis är djupt imponerad av att per sonalen på Huddinge tog hand om varandra så bra. – Det var otroligt fint att se att kamratskapet och kårandan var så stark. Det stora arbetet har de gjort själva, på ett mycket bra sätt. Den normala gången vid en hot och våldhän delse är att ansvarig chef beslutar om debrie 6 RuntikRim • nR 5 2011 fing. Uppdraget skickas till den lokala organi sationen som utser två ledare. Omedelbart görs en defusing. Den sker di rekt i anslutning till det som hänt. Vid denna tidiga tidpunkt tänker inte människor ratio nellt och logiskt, utan är i chock. En defusing är att lägga allting på bordet. – Tillsammans målar vi en bild av händelse förloppet. Det är inte en djupare genomgång där vi går igenom alla känslointryck utan de fusing är ett medel för att komma ur chock stadiet. Erik Lambis liknar defusing vid att bygga ett endimensionellt pussel, medan man under den påföljande debriefingen plockar in alla sinnes intryck och känslor. Målet är att skapa ett tre dimensionellt verk. I gruppen delger alla sin del av berättelsen. Tillsammans skapas en så komplett bild av händelsen som möjligt. Det gör att alla i grup pen bär samma bild av händelsen och får en bättre förståelse för vad som hänt. Debriefing är steg två i krishanteringen och den sker någon eller några dagar senare. En förutsättning för att genomföra en debriefing är att man inte längre befinner sig i chock. Vid större händelser som den vid häktet Huddinge räcker det inte med en defusing, följt av en debriefing. Man kan få sitta flera gånger. – Alla har inte kommit lika långt i processen, men alla behövs. De som är klara tidigare fyller en viktig funktion som stöd för dem som be höver längre tid. Debriefingledarna arbetar alltid två och två. Samtalen kan vara så starka och känslosamma att man behöver vara två samtalsledare för att I TJÄNSTEN • kunna genomföra dem. Man strävar efter att hålla samman gruppen, och om någon av del tagarna behöver lämna rummet följer en av handledarna med. – Deltagarna kan dela svåra och tunga erfa renheter. Men vetskapen om att mina känslor inte är unika – jag delar upplevelsen med mina arbetskamrater – gör bördan lättare att bära. Många kriminalvårdare kan också vittna om att gruppen kan bli starkare av att gemensamt hantera svåra och tunga händelser. Krishanteringsmodellen är odömande och åsiktslös. Handledaren skapar ett öppet samtal och lägger ingen värdering i händelser. Det bi drar till att deltagarna för ett öppet samtal, det är väldigt sällan någon försöker finna skuld hos någon annan. – Det finns ingen anledning att fara med osanning heller, då vi som handledare har tyst nadsplikt. I gruppen reagerar alla olika och alla har olika behov. För någon kanske bägaren redan är full, och då behövs inte mycket för att den ska rinna över. – Man reagerar olika och det kan vara tillfäl ligheter som avgör. En dålig natt innan händel sen kan innebära att bilder biter sig fast, säger Erik Lambis som menar att det är omöjligt att förutse hur vi människor reagerar. – Även om du varit med om samma sak flera gånger kan du reagera starkt den tionde gång en. Det finns inga garantier. När Runtikrim träffar Erik Lambis på Hall har det gått några dagar sedan han genomförde samtalen med personalen på Huddingehäktet. Personalen ska nu hinna reagera på det som hänt, innan handledarna genomför ytterligare en samtalsomgång. – Tanken är att de nu ska ha känt av sina reaktioner och tagit kommando över dem. Med den andra sittningen vill vi sen hjälpa dem med sista knuffen i en nyorienteringsfas. Erik Lambis ser inget negativt med metoden. Det finns ingen misslyckad debriefing – den tar bara längre eller kortare tid. – Grundpelaren bygger på en medmänsklig vilja. Jag som handledare kommer för att hjäl pa till, det kan aldrig bli fel. Men man måste vara ödmjuk inför uppgiften. Jag kan inte laga allt som gått sönder och det finns proffshjälp att få. Det sker ingen dokumentering av samtalen. Handledaren redovisar endast att samtal har skett och om det finns behov av att gå vidare. – Om jag inte kommer längre, men bedömer att det finns behov av klinisk hjälp så talar vi först med den person vi haft samtal med. Därefter får chefen göra en bedömning om Previa ska kopplas in. MedHelp som är Kriminalvårdens personal stöd, är däremot öppet för alla. Där kan vem som helst söka hjälp, även anhöriga till anställ da i Kriminalvården. Den som har behov utö ver MedHelp måste kommunicera det med arbetsgivaren. Erik Lambis från anstalten Hall samordnade debriefinginsatsen på häktet Huddinge. Detta utmärker en skicklig debriefingledare: En förutsättning är att personen är trovärdig och genuin i sitt arbetssätt. Personen måste ha empati, värme och ett yrkeskunnande. Det måste finnas en stark vilja hos personen att hjälpa andra människor. Erik Lambis tips till den som har varit med om en upprörande händelse: Prata med anhöriga. Det är bra att vara på arbetet, där kan du få största hjälpen. Ät och drick. Det är fel dag att börja banta. Acceptera att du inte är ditt vanliga jag - ställ mindre krav på dig själv. Information är jätteviktigt. En lapp med telefonnummer till debriefingledare och Medhelp får alla med sig efter samtalen. RuntikRim • nR 5 2011 7 I TJÄNSTEN Tragedi i Huddinge – krishantering Händelsen i Huddinge har föranlett flera undersökningar: Polisen utreder dödsmisshandeln. Åklagaren har inlett förundersökning om tjänstefel. Detta för att utreda om någon person inom Kriminalvården åsidosatt vad som gäller vid myndighetsutövning. Detta är enligt åklagare vanligt vid liknande händelser inom t.ex. polisen och kriminalvården. Arbetsmiljöverket har inspekterat arbetsmiljön, vilket lett till ett omedelbart stopp av ensamarbete på promenadavdelningen på Huddinge. Arbetsmiljöverket kommer med fler krav på åtgärder senare. Kriminalvården fokuserar i sin internutredning på slutsatser för den egna organisationen. Utredningar söker klarhet efter förödande dåd Text: Elisabet Jönsson Foto: Niclas Sandberg » Dådet har slagit hårt mot hela kriminal vårdssverige.« Christer Isaksson säkerhetschef D agen efter dödsmisshandeln tillsatte generaldirektören en internutred ning. Huvudkontoret och region Stockholm gör den gemensamt. Utredarna började sitt arbete direkt och har klarlagt hän delseförloppet. Ansvarsfrågan omkring brottet utreds av polis och åklagare men Kriminalvårdens inci dentutredning ska fokusera på viktiga slutsat ser för vår egen organisation. De åtgärder som vidtas med anledning av mordet ska vara väl underbyggda och förankrade i samverkan. – Dådet är en förödande chock för verksam heten och har slagit hårt mot hela kriminal vårdssverige, säger Kriminalvårdens säkerhets chef Christer Isaksson, som är huvudansvarig för utredningen, tillsammans med region Stock holms säkerhetsinspektör Mattias Johansson. Vad hoppas ni på att den här utredningen ska leda till? – Att hela cykeln från handbok till utsätt ning ska vara kvalitetssäkrad och att alla har relevant information på alla våra verksamhets ställen. I Kriminalvården ska vi aldrig höfta eller chansa i sådana här uppenbara säkerhets frågor. I Kriminalvården ska vi jobba med mar ginaler. 8 RuntikRim • nR 5 2011 Vad händer just nu inom Kriminalvården? – Vår utredning ska bli klar snabbt, men re dan har alla verksamhetsställen sett över de viktigaste delarna. För det första: att det finns en säkerhetsbedömning av alla klienter, som hålls uppdaterad och hanteras systematiskt. Bedömningen är oerhört viktig för hur respek tive intagen ska hanteras. Det här ska inte leda till att vi ”för säkerhets skull” klassar alla som högriskklienter. Säkerhetsbedömningarna är till för att hjälpa oss i arbetet, till exempel att bemanna med den personal som är allra mest lämpad att vara bevakning i högrisksituationer när den bäst behövs. – För det andra måste vi se till att de som jobbar på en avdelning är medvetna om vilka riskklienter som finns där, och de direktiv som finns om särbehandling av högriskklienter måste vara kända av alla som hanterar klien terna. Om det till exempel står att två vårdare ska möta en klient ska det vara klart för alla. Utredningens hela innehåll kan dröja efter som den genomförs i samklang med de andra utredningarna av polis och åklagare. Utredarna har dock redan presenterat grunderna för cen trala ledningsgruppen. Tragedi i Huddinge – lärdomar I TJÄNSTEN Hur går tankarna på din arbetsplats? Vad kan vi i Kriminalvården lära oss av dödsmisshandeln på Huddingehäktet? Annica Carlsson, Mårten Andersson Henrik Johansson – Eftersom den här händelsen ägde rum på en arbetsplats så lik vår egen tänkte många att det här lika gärna hade kunnat hända hos oss. Vi har haft diskussioner i arbetsgruppen om hur man kan undvika att en sådan här tragisk incident händer igen. Vi försöker nu, i så stor utsträckning som möjligt, att alltid vara två när vi gör både inre och yttre transporter med intagna. – Vi har också pratat om hur svårt det är att veta vilka slags personer som kom mer till häktet, då de ofta är ”oskrivna blad”. Vi har sällan någon utredning eller information om den häktade som kan vara så viktig i agerande och bemötande. – Det är lätt att man blir säkerhetsfo kuserad vid en sådan här fruktansvärd händelse och det är givetvis viktigt att se över rutinerna. Men en viktig del i säker heten är också att skapa relationer, att ge möjligheter till att läsa av de intagnas sin nesstämningar, både positiva och nega tiva. Vi som arbetar vid häkten är duk- – Vi kunde knappast tro att det var sant när vi fick veta vad som hade hänt. En kollega går till jobbet och blir ihjälsla gen – helt ofattbart! Sedan gick våra tankar till de anhöriga och till alla kolle gor nere i Huddinge. – Vi vet ju inte exakt hur incidenten – På häktet har vi pratat en hel del om den tragiska händelsen. Det händer att vi blir hotade och påhoppade men att det kan gå så här långt är fruktansvärt. vårdare, häktet Saltvik vakthavande, häktet Luleå gick till varför vi får avvakta utredningen från säkerhetsgruppen. Men vårdare, häktet Falun självklart resonerar vi i gruppen utifrån den information som redan har gått ut. Vi har därför i Luleå valt att bland an nat skapa en mapp i outlookkalendern där all personal snabbt och enkelt kan få en överblick över vilka riskklienter vi anser oss ha på häktet. – Sen tänker vi nog alla lite mera på varandras säkerhet än innan – vi vill ju gärna försäkra oss så gott det går att vi alla kommer hem till våra nära och kära efter arbetet. För det som hände nere på häktet i Huddinge får aldrig hända igen. Vi har talat om att kameror och kollegor på avstånd kan inge en falsk säkerhet. – Vi har frågat oss om något liknande kan hända här och hur vi i så fall kan undvika det. Vi har diskuterat var, och i vilka situationer, vi är mest utsatta. I vil ka lägen är vi ensamma idag och hur vi fortsättningsvis kan undvika det. – Det känns angeläget att se över våra rutiner kring ensamarbete. Sedan är det förstås viktigt att se till att berörd personal får tillgång till nödvändig kli entinformation. Det är viktigt att vi he la tiden påminner varandra om hur vi ska göra – det vill säga att försöka hålla liv i våra rutiner. Det är så lätt att köra på i gamla hjulspår. tiga på att skapa kontakt och få förtroende. Då har vi möjlighet att ligga steget före. Det är en otroligt viktig del i säker hetsarbetet som oftast prioriteras bort på grund av tidsbrist och stress med att hinna med annat praktiskt, som mat och promenad. Men följden blir att vi tappar tillfällen till att arbeta förebyggande. Enkäten fortsätter på nästa uppslag RuntikRim • nR 5 2011 9 I TJÄNSTEN Tragedi i Huddinge – lärdomar Hur går tankarna på din arbetsplats? Vad kan vi i Kriminalvården lära oss Håkan Carlsson Mats Pettersson Marita Pettersson – Givetvis var det inledningsvis mycket upprörda känslor och diskussioner när – Jag var hemma och förkyld dagen det hände. Det var en speciell känsla att inte vara på jobbet. Tankarna gick till kolle gorna, men också till offret och hennes familj. Den dagen började KRUT praktiken en glädjens och förväntning arnas tid och vi skulle hälsa 16 nya kurs deltagare välkomna, men allt förändras i ett slag när en kollega dör i tjänsten. – Det finns två vägar att gå: antingen för litar vi oss ännu mer på tekniska lösningar eller så ökar vi antalet mellanmänskliga möten och kunskaper om de intagna. – Styrkan i vårt arbete är ett högt säker hetstänkande och ett bra förhållningssätt till de intagna. Det gäller att inse värdet av en kriminalvård som är personalintensiv. De intagna har också visat oss i personalen öppna sympatier. – Jag fick höra det på radio med ett gäng intagna omkring mig. Vi förvånades alli hop och förstod inte vad som hänt. Än i dag har vi inte fått alla fakta så därför har jag haft svårt att ta in det. – Det är ofattbart att tänka sig att det skulle kunna vara min kollega som låg ihjälslagen på rastgården. Men vi är precis lika ensamma där uppe som hon var, det kunde lika gärna vara hos oss det skedde. tf kvinsp säk, häktet Norrköping vårdare, gemensamhetshäktet Drags Norrköping något sådant här drabbar en kollega. Vi har haft riktade diskussioner för att perso nalen ska kunna lufta sina känslor. De mötena har fungerat lite som en debrie fing kollegor emellan och man har fått prata om vad som hänt. – Alla försöker få en bild av som hände. Det har varit ovisst och nervöst innan man får fakta. Alla följer massmedia och infor mationen från hk. Vi vet fortfarande inte exakt vad som hänt, men vi får ge oss till tåls. Vi vet att man på centralt håll tittar på det säkerhetsmässigt. Men även vi går igenom vår verksamhet, så det inte finns några osäkerhetsfaktorer, vare sig med sä kerheten eller i arbetsmiljön. – Om man efter utredningen finner att bemanningsnivån behöver ändras så är det en uppgift för hk. Sören Englund kriminalvårdsinspektör, häktet Örebro – Första tankarna var: ”Det är inte sant!” När det väl hade bekräftats infann sig en dov stämning på häktet och tankarna gick till de drabbade. Det har varit viktigt att samtala om händelsen och hur vi ser på vår egen situation på häktet Örebro. Har vi rätt rutiner eller ska vi ändra något? – Ett visst ensamarbete på ett häkte är ofrån komligt, exempelvis vid samtal med intagna som mår dåligt. Vi är nu mer mån om var andra och vi informerar när vi går in till 10 RuntikRim • nR 5 2011 vårdare och produktionsledare, häktet Norrköping – Vi kan lära oss massor, men man kan inte gå runt och vara rädd. Vi kan se över rutinerna och se till att man inte hamnar ensam med de intagna. – Jag tror vi ser lite olika på vad som är ensamarbete. Om någon ser en i kameran så anser ledningen att man inte är ensam, men jag menar att utan ögonkontakt med någon annan människa så är du ensam. någon intagen för samtal. Man påminner också varandra om existerande rutiner. – Viktigt är att säkerhetsbedömningar är relevanta och att den information som behövs för att utföra ett säkert arbete kom mer fram till alla berörda. – Likaså är närheten till intagna viktig. Teknik kan bara observera – aldrig ersätta en människa. Man ska också komma ihåg att intagna på ett häkte inte är ”sorterade” som de blir i samband med anstaltsplace ring. Häktena har alla kategorier männis kor. Intagna på ett häkte kan vara presum tiva intagna som ska säkerhetsplaceras. s av dödsmisshandeln på Huddingehäktet? Foto: Andrei Romanenko JUST NU Först kriminalvård sedan nobelpriset Elisabeth Johansson Danilo Barrera – När vi fick reda på vad som hänt så gick luften ur oss alla. Det som absolut inte fick hända hade nu hänt en kollega. Våra tan kar gick till Karens nära och kära, samt kollegor. Samtalen om den tragiska hän delsen är otaliga på vårt häkte. Det är jät- – I början var det svårt att förstå vad som hänt, man ville inte tro det. Men när det väl sjönk in gick tankarna till våra kollegor och hennes anhöriga. – Det diskuterades mycket om vad som stod i medierna. Men av erfarenhet visste vi också att mediabilden av händelsen kunde vara helt fel. Många pratade om en gräns som har överskridits, och om hur det kan se ut i framtiden med tanke på att Kriminalvården tar emot fler och fler människor med psykiska problem. – Vi tänkte mycket på hur det ser ut hos oss, våra egna rutiner, hur vi jobbar med varandra och med de intagna. Jag tycker att vi på häktet har blivit mer medvetna om vår arbetsmiljö och mer måna om var andra. – Vi kan lära en hel del, men det vikti gaste tycker jag är att man verkligen vågar granska sin egen situation, sina rutiner och sin arbetsmiljö. Att cheferna tar sig tid att lyssna på dem som jobbar på golvet och att man som enskild vågar ta upp saker vid morgonmöten så att informationen kom mer fram och vidare. Teknik kan under lätta arbetet, höja säkerheten, vara ett verktyg, men kan inte ersätta människor i alla sammanhang. vårdare, häktet Örebro teviktigt att vi ventilerar och tar hand om varann genom att prata om det. – Vi som jobbar på häkten har alla katego rier av intagna hos oss, bakom varje celldörr sitter en individ som vi inte vet mycket om. Praktiskt taget så kommer de till oss direkt från gatan och vi måste läsa av dem för att se hur han eller hon mår. – När säkerhetsbedömningen görs är det A och O att vi som jobbar på golvet får information. På häktet Örebro har vi, av delningsvis, varje vardag morgonmöte efter frukostutdelningen och då går vi ige nom alla intagna hos oss. På det sättet är vi alltid uppdaterade med det senaste. – Vi jobbar med många sjuka människor och vi har all rätt att känna oss trygga. Det gör vi med närvarande arbetskompisar vid vår sida i korridorerna och på promenad gårdarna. Att ersätta en fysisk arbets- kamrat med en kamera som observerar är katastrof, det måste stoppas här och nu! Vi har nolltolerans när det gäller rym ningar och vi stärker upp med personal när vi är ute på transport. Det är dags att stärka upp med personal där behovet finns i vårt dagliga arbete också. Det som hände Karen får inte hända igen! vårdare, häktet Örebro Enkät: Katarina Luksepp, Monica Sten, Henrik Hvid, Jonas Malm Tomas Tranströmer hyllad i hela världen Årets nobelpristagare i littera tur heter Tomas Tranströmer. 1960 började han arbeta som psykolog på ungdomsanstal ten Roxtuna. Då hade han redan 1954 debuterat som poet med diktsamlingen 17 dikter. När Tomas Tranströmer fick frågan på vilket sätt just arbe tet med intagna påverkat ho nom som författare svarade han: ”Mycket. Jag kommer ju i daglig kontakt med männis kor som har djupa personliga problem, som påverkar hela min syn på tillvaron. Fast det kanske inte så tydligt märks på en gång, så kan jag nog sä ga att samlingen Klanger och spår helt är präglad av mitt arbete som psykolog på Roxtuna.” Tomas Tranströmer, som har varit kandidat till nobelpriset i litteratur sen 1993, blev 80 år i april. Runtikrim gratule rar Tomas Tranströmer till världens finaste litteraturpris och tipsar om boken Anstalten Roxtuna från 2007 i vilken man kan läsa några av hans dikter. Även den lilla skriften Fängelse Nio hai kudikter från Hällby ung domsfängelse (1959) rekom menderas. De sparkar fotboll plötslig förvirring – bollen flög över muren. ur diktsamlingen Fängelse RuntikRim • nR 5 2011 11 Kvinnor och brott PÅ DJUPET Felipe Estrada, professor i kriminologi vid Stockholms universitet. Studien ”Stockholm birth cohort” En databas med uppgifter om personer som föddes i Stockholm 1953 och som bodde i Stockholm 1963. Innehåller data från tre enkäter och allmänna register som inkomst- och yrkesuppgifter, socialbidrag, hälsa, dödsorsaker, utbildning och information om familjen från socialregister. Personerna i studien kan för närvarande följas från 1953 till 2007. Kvinnor på anstalt Kvinnor på svenska anstalter utgör cirka 6 procent av den totala gruppen intagna. Enligt Kvinnonätverket har kvinnor generellt sett en djupare problematik och behöver andra insatser än intagna män. Missbruksproblematiken är ofta allvarlig, ätstörningar är vanliga och kvinnor har ofta skuld- och skamkänslor med låg självkänsla och en negativ självbild. Deras psykiska och fysiska hälsa kräver stora sjukvårdsresurser. Sönderslaget privatliv bakom kvinnors kriminalitet Tröskeln för att kvinnor ska begå brott är högre än för män, dessutom är livet som kriminell svårare för kvinnor, visar en ny svensk studie. Därför är det viktigt att ha ett köns perspektiv på insatser riktade till kriminella kvinnor. Text: Åsa Bolmstedt Illustration: Shutterstock K rävs det mer för att kvinnor ska begå brott och kostar det på mer att vara kvinna och leva kriminellt? Det är ut gångspunkten i Felipe Estradas, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, nya studie som han presenterade på konferensen Kvinnor och brott. Tillsammans med andra forskare från landets högskolor hade han bjudits in av Kriminal vårdens kvinnonätverk, som arbetar för att förbättra verksamheten för kvinnliga klienter. Under konferensen redogjorde de för resultat som är relevanta för arbetet på kvinnoanstalter och i frivården. – Det finns en tydlig koppling mellan brotts belastning och svåra levnadsförhållanden för både kvinnor och män. Men kvinnor är än mer utsatta än män. Därför behövs också ett köns perspektiv på insatserna, säger Felipe Estrada. Han och kollegan Anders Nilsson har an vänt databasen ”Stockholm birth cohort” som innehåller avidentifierade uppgifter om kvin nor och män födda 1953. De kan följas från födseln fram till 48 års ålder. De delade in personerna i databasen i fyra grupper: De som inte var brottsbelastade alls och de som var brottsbelastade som unga, som vuxna, samt som både som unga och som vuxna. Det visade sig att i de brottsbelastade grup perna hade fler kvinnor än män upplevt åt 12 RuntikRim • nR 5 2011 minstone ett allvarligt socialt problem i famil jen under uppväxten. Särskilt tydligt var det bland de som begått brott både som unga och som vuxna. – Jämfört med män var levnadsförhållan dena som vuxen också mer problematiska för de brottsbelastade kvinnorna. De levde oftare utan en partner, var utan arbete och en stor andel missbrukade droger, säger Felipe Estrada. Liknande resultat har Marie Torstensson Levander, professor vid Malmö högskola, sett i sin forskning om kvinnors kriminella karriä rer. Hon upptäckte att det finns en grupp som debuterar först som vuxna och sedan har en varaktig och aktiv karriär. Samma grupp åter finns inte bland män. Dessa kvinnor har svå rare problem under uppväxten, många har en neuropsykiatrisk problematik, brist på fram tidsorientering och tungt narkotikamissbruk. Däremot är det tveksamt om kvinnliga vålds brott ökar i den takt som statistiken visar och som då och då hävdas i samhällsdebatter, på pekar Felipe Estrada. Tittar man på andra typer av undersökningar så finns nämligen inte samma resultat. Varken i den Nationella trygghetsundersökningen 20062010 där offer uppgett om gärningspersonen var en man eller kvinna, eller i skolundersökningen där landets niondeklassare redogjort för genomförda vålds brott finns sådana tendenser. Även internationellt anser forskare att man PÅ DJUPET Kriminalvårdens kvinnonätverk Anordnade den första nationella konferensen om Kvinnor och brott i oktober. Kvinnonätverket bildades 2005 med målet att utveckla innehållet i verkställigheten för kvinnliga klienter. Tidigare har nätverket bland annat tagit fram en klädkollektion för kvinnliga klienter, fungerat som referensgrupp i ett regeringsuppdrag rörande kvinnor som varit utsatta för människohandel eller prostitution, samt drivit frågor om en särskilt anpassad säkerhetsnivå för kvinnoanstalterna och basutbildning för personal som arbetar med kvinnliga klienter. » Några har visat att gapet mellan kvinnor och män minskar. Men inte för att kvinnor begår fler brott, utan för att män begår färre.« Läs mer på Krimnet /kvinnokonferens om konferensen Kvinnor och brott » De brotts belastade kvinnorna bäst studerar utvecklingen utifrån brottsoffer undersökningar och inte utifrån kriminalsta tistik. Men forskarna är inte helt överens om den exakta trenden när det gäller förhållandet mellan kvinnors och mäns våldsbrott. – Några har visat att gapet mellan kvinnor och män är konstant, medan andra har kommit fram till att det minskar. Men inte för att kvin nor begår fler brott, utan för att män begår färre. – Därför bör uppmärksamheten kring kvin nors kriminalitet utgå från att orsakerna och konsekvenserna för de kvinnor som begår brott är svårare än för männen, snarare än att vi skulle ha en alarmerande brottsökning som vi behöver slå ner på, säger Felipe Estrada. lever oftare utan en partner, är utan arbete och en stor andel miss brukar droger.« RuntikRim • nR 5 2011 13 LÄS TIPS Möten och avgörande ögonblick LäslustLusläst Självbiografi utan snyftning Byråkrat med tro på mänskligt möte Siffror om brott för sakkunniga Ögonblick som förändrar livet Av Annika Östberg www.ekerlids.com Möten och erfarenheter i kriminalvården – om gråtjuvar och byråkrati Av Jan Gustavsson www.books-on-demand.com Kriminalstatistik 2010 Sveriges officiella statistik www.bra.se Rappt och blodigt om gömd värld Livet deluxe Av Jens Lapidus www.wwd.se I Livet deluxe fortsätter histo rien om Stockholms gömda värld, som Jens Lapidus påbör jade i föregångaren Snabba cash. Några personer känns igen: Jorge driver laglig kafé verksamhet men drömmer om att bli VTRkung (värdetran sportrån) och JW är på väg att släppas från fängelset och har större planer än någonsin – han ska bli rik och han ska ta hämnd. En polis, tillika infiltratör, för söker slå hål på JW:s verksam het, men får svårt att hålla isär världarna. Samtidigt pågår en strid om vem som ska ta över makten i Stockholms undre värld efter bossen Radovan. Mer eller mindre frivilligt över ger Radovans dotter livet som partytjej på Stureplan och tar upp kampen om platsen som boss. Precis som i Snabba cash är tempot rappt, det är bitvis blodigt och spänningen hålls uppe boken igenom. Gillade du Jens Lapidus första bok, är Livet deluxe något för dig. A. A-F. 14 RuntikRim • nR 5 2011 Annika Östberg har skrivit en självbiografi om sitt dramatiska liv. Från den trygga uppväxten i Sverige till flytten till USA och om de händelser som ledde fram till 28 år i ameri kanskt fängelse och till sist återkomsten till Sverige och frigivningen. Med ett nyansrikt språk skild rar Östberg de livsavgörande ögonblicken i hennes levnads historia. Det är både insiktsfullt och övertygande. Författaren ger återblickar till händelser som får livet att ändra rikt ning och för att återkalla dessa ögonblick använder Östberg sina dagboksanteckningar från fängelsetiden i USA. Det gör att händelser även långt till baka i tiden känns autentiska och skildras med närvarokäns la. Detta är ingen snyfthistoria utan författaren tar på sig ett ansvar som känns ärligt. Som läsare lär man sig en hel del om amerikansk kriminalvård. K.L. Jan Gustavsson arbetade i sin ungdom som polis. Erfaren heterna från polisyrket finns nedtecknade i boken ”En fjär dingsman berättar”. Nu skri ver Jan Gustavsson om sitt liv som frivårdsinspektör, fängel setjänsteman och centralbyrå krat. Det är brottsstycken ur livet där kriminalvårdens ut veckling de senaste 40 åren vävs in i Gustavssons person liga historia. Han gör nedslag i byråkratins korridorer och vi får följa med när han träffar intagna i fängelse och kollegor i kriminalvården, såväl i Sverige som i Uganda och på Island. För läsaren blir det tydligt att mänskliga möten är oerhört viktigt för Jan Gustavsson. Han är övertygad om att för dem han kallar tillfällighets brottslingar och för utslagna missbrukare kan enskilda människor – bland andra från kriminalvården – ha stor bety delse för att dömda förändrar sina liv och upphör med miss bruk och kriminalitet. K.L. Publikationen Kriminalstatistik ges ut av Brå och är en samlad redovisning av den officiella kri minalstatistiken. Officiell statis tik ska vara objektiv, tillgänglig och finnas för allmän informa tion, utredning och forskning. Kriminalstatistiken delas upp i sex kapitel: anmälda brott, uppklara de brott, personer misstänkta för brott, personer lagförda för brott, kriminalvård och återfall i brott. Kapitlen om kriminalvård sam manställs genom bearbetningar av uppgifter i kvr och andra klient administrativa system. Statistiken innehåller dels uppgifter från domstol, dels uppgifter från an stalt, häkte, frivård, kriminalvård, kriminalvårdsnämnd och de loka la övervakningsnämnderna. Här beskrivs den brottslighet som kommer till myndigheternas kännedom. Ett stort antal brott anmäls aldrig. Statistikens tillför litlighet och jämförbarhet över tid påverkas av en mängd olika fakto rer. När man använder statistiken är det viktigt att tolka den på rätt sätt, vilket förutsätter kunskaper om hur den är uppbyggd. Till god hjälp är skriften Konsten att läsa statistik om brottslighet som kan beställas hos Fritzes kundservice eller laddas ned på Brå:s webb plats: www.bra.se. K.L. Foto: Katarina Luksepp MIN SYN MIn syn på saKen Gps-boja –en lattjo liten pryl? T idig morgon och dags för en liten löprunda innan jobbet. Jag har det som vana, eller ovana, om man ser det ur min sambos perspektiv. Morgonen är kall och regnig och gryningen har ännu inte riktigt kommit igång. Några kilometer in på rundan, strax innan den lilla bäcken som porlar intill stigen, piper det ilsket i rygg säcken. Äntligen vaknar jag till, det är gps bojan som larmar. Jag kan se displayens ilsket röda bokstäver lysa: ”You are now entering a forbidden zone”. Under en månads tid har jag haft fotboja med en gpsmodul till. Testerna ska utmynna i om gpsbojan är en pryl som vi kan ha nytta av – för permittenter och utslussare – eller är det bara en lattjo liten pryl? Det som är nytt är att man kan lägga in förbjudna zoner och andra zoner som man måste vistas i och allt går att följa i efterhand på en kart bild. Att ha fotboja är en ny upplevelse för mig. Första dagarna upplevde jag den som ytterst besvärlig. Efter någon vecka tyckte jag att den faktiskt var ganska stigmatiserande. Jag ville inte att någon skulle upptäcka den och tycka: ”Aha, han är en sån där…” Efter ytterligare någon vecka blev bojan nästan en naturlig del av vardagen och jag mognade i åsikten: ”Jag skiter i vad andra tycker”. En märklig för vandling måste jag säga. Vid ett tillfälle under den stigmatiserande fasen var jag på ett möte på departementet. Fredrik Wilhelmsson med boja på huvudkontoret. På eftermiddagen blev det ganska segt och min 193 centimeter långa kropp sjönk djupt ner i stolen. Plötsligt upptäcker jag att byxan glidit upp långt på vaden. I det läget försöker jag sakta, sakta åla upp ur stolen och dra ner byxbenet så diskret som möjligt för att dölja bojan. Jag kan lugnt säga att jag inte riktigt hängde med i diskussionen under de fem minuterna. En rolig sak med testerna är att man SKA bryta mot alla föreskrifter. Efter en stund blir det som en sport att försöka lura gps och bojan. Jag lägger ju själv upp alla zoner som jag ska vara i, eller inte får vara i, och sedan ska jag passera dem på olika sätt. Med bil, cykel, löpning, tåg, med gpsenheten inlin dad i folie och så vidare. Det gäller att vara påhittig och på kvällen kan man belöna sig med ett glas vin för då bryter man mot den föreskriften också. Hi hi. Erfarenheten då? Är gps en lattjo liten pryl eller något vi kan ha nytta av? Nja klokt använd är den absolut en bra sak, men alla tekniska prylar har förstås begränsningar. Utmaningen med testerna är att hitta begränsningarna, men också se vad som är fördelarna och sedan på bästa sätt utnyttja dessa. Det är det som slutrapporten ska ge svar på och den beräknas komma runt jul. Fredrik Wilhelmsson skogsmulle och chef för systemförvaltningsgruppen » Efter en stund blir det som en sport att försöka lura gps och bojan.« Om gps-bojan Kriminalvården har gps-bojorna på test under fyra månader. Gps-bojan består av en vanlig fotboja, samt en enhet, stor som en omodern mobiltelefon, som man har i en liten väska i skärpet. Om bojan och gps-enheten är mer än 15 meter ifrån varandra går larmet. Batteritiden på gps-enheten är runt 20 timmar, sedan måste den laddas. Beroende på hur ofta gps-enheten ”talar” med systemet så går olika mycket batteri. Den är inte vattentät så man kan inte simma med den. Alla typer av larm går att sända ut till gps-enhetens display. Man kan även ringa till den och då fungerar den som en vanlig mobil. Klienten kan dock inte ringa från den, annat än om vi skulle programmera speciella nödnummer. RuntikRim • nR 5 2011 15 PÅ KURS Framtid som småmaskinsreparatör Glädje och glöd bland muttrar och motorer Anstalten Umeå har 43 platser i säkerhetsklass D. Ivriga deltagare vid den nystartade utbildningen till småmaskinsreparatör meckar igång såväl trasiga motorsågar som svårstartade åkgräsklippare. Utbildningen bedrivs i sam- Text och foto: Monica Sten Om utbildningen till småmaskinsreparatör arbete med Arbetsförmedlingen. Deltagarna studerar fem dagar i veckan, sex timmar per dag. Omfattningen på utbildningen är 12 veckor, man kan ta emot 4-6 elever åt gången. Kursinnehåll: Det praktiska arbetet består av felsökning, reparationer och underhåll av småmotorer såsom gräsklippare, röjsåg, motorsåg, trimmer, snöslunga, trädgårdstraktor etc. Teorin består av genomgångar i motorlära, fordonsel, elektronik, ergonomi, arbetsmiljö och säkerhet. Dessutom ingår en startaegetutbildning, försäljning och service samt praktisk marknadsföring. Inga särskilda förkunskaper krävs, men gärna ett intresse för fordonsteknik. Givetvis underlättar det om man är praktiskt lagd. Efter utbildningen utfärdar läraren ett utbildningsbevis och ett personligt brev om deltagarnas prestationer under utbildningen. 16 RuntikRim • nR 5 2011 K illarna är så entusiastiska att jag nästan inte hinner med att fixa fram tillräck ligt med utbildningsobjekt, säger lära ren Henrik Norman. Arbetsglädjen och energin går inte att ta miste på när vi kliver innanför dörrarna till an stalten Umeås verkstad. Här samsas arbetsdrif ten, som tillverkar fotskrapor, vallaställ och mård och minkfällor, med den nystartade yr kesutbildningen till småmaskinsreparatör. Den här dagen är det ett antal motorsågar som ska gås igenom. Lelle har med stor iver tagit sig an anstaltens åkgräsklippare. Han har precis svet sat ihop en reservdel till gräsklipparen när han bryter för att berätta om sina erfarenheter kring utbildningen så här långt. – Den här utbildningen är bland det bästa jag har gjort! Jag har skruvat och mekat i prin cip hela mitt liv, men nu får jag lära mig från grunden. Dessutom får jag träna på många olika slags motorer. Efter frigivningen ska jag söka upp en praktikplats, för jag vill gärna jobba inom den här branschen, säger han. Så här i början av utbildningen får deltagarna lära sig att reparera mindre tvåtaktsmotorer, men så småningom kommer de att kunna diag nostisera moderna fyrtaktsfyrhjulingar och snö skotrar. Läraren, Henrik Norman, är enmans företagare i utbildningsbranschen och han har haft ett liknande utbildningsupplägg för För svarsmakten. Det här är hans första uppdrag på anstalt och efter en dryg månad tillsammans med de fyra deltagarna är han positiv: – Det har gått över förväntan, vi har till och med hunnit lite längre än planerat. För att få ihop fler reparationsobjekt och för att inte störa den lokala marknaden, har Henrik annonserat efter trasiga maskiner i en närlig gande kommun. Förutom genomgångar i verkstan och prak tiskt arbete ingår en timmes teori varje dag. Teorin kan exempelvis bestå av motorlära, for donsel eller abetsmiljö. Dessutom ingår starta egetutbildning och lite praktisk marknadsfö ring. Deltagarna får också lära sig skaderepara tioner på karossdetaljer. De reparerar och bygger upp skadade karossdetaljer från exempelvis snöskoterhuvar med hjälp av glasfiber, spackel och slutligen en lackning. Enligt Henrik är den här utbildningen en av få som finns i landet och branschen är därför mycket intresserade: – Handlarna tycker många gånger att det är för kostsamt att internutbilda sina medarbe tare, vilket talar för att de här deltagarna har goda utsikter att få ett arbete, eller en praktik plats, efter avslutad utbildning, säger han. Kanske ligger den här utbildningen också rätt i tiden, med tanke den försvagade konjunkturen? Vi nog många som kan tänka oss att laga den gamla gräsklipparen istället för att köpa en ny. Henrik tycker att det är viktigt att utbild ningen har en stark verklighetsförankring. Han har därför, tillsammans med de intagna, skapat en fingerad verkstad med bland annat egentill verkade ordersedlar som ska fyllas i. De får lära sig att slå i servicelistor, ta reda på priser och att göra en seriös uppskattning av reparationskost naderna. Deltagarna får sedan göra beräkning ar och fundera: Lönar det sig att reparera? Kom mer kunden att betala? Ett bevis på att kostnadsmedvetenheten fung erar i praktiken får vi när Henrik lämnar ut en reservdelsförpackning till en av deltagarna. Han De intagna trivs på utbildningen för reparatörer, och utsikterna att få ett jobb eller en praktikplats efter frigivningen är ljusa. Läraren Henrik Norman bland reparationsobjekten (bilden överst). ser på prislappen och reagerar spontant: – Va, 1300 spänn för ett filter, nej det går inte! Du får skicka tillbaka det här, jag rengör det gamla istället! Men hur gick det då med dagens repara tionsobjekt? Jo, två trasiga motorsågar blev till en, fungerande. Och innan vi lämnar anstalten får vi syn på Lelle. Med ett nöjt leeende på läpparna kör han i full fart över verkstadsgolvet på anstaltens gamla åkgräs klippare. RuntikRim • nR 5 2011 17 Anstalten Östragård – upprustning pågår PÅ PLATS ÖstraGård Växthus & Trädgårdar På Restad uppfördes 1905 Vänersborgs hospital och asyl som 1930 fick namnet Restads sjukhus med över tusen vårdplatser. I anslutning till sjukhuset anlades Restad Sjukhus Trädgårdar. Sedan oktober 2010 ansvarar Kriminalvården för växthusen och verksamheten har döpts om till ÖstraGård Växthus & Trädgårdar. » Sysselsättningen i växthusen är ett komplement till våra program.« Marcus Edsbagge » Om jag vaknar en dag och det känns tungt är det detta som är räddningen.« Jörgen Jonsson 18 RuntikRim • nR 5 2011 Nyligen tog den öppna anstalten i Vänersborg över Restad Gårds växthus. Det gläder bland andra Jörgen Jonsson, en av de intagna som nu renoverar kulturobjekten. Kolla vad det växer! På kulturarvsdagen i september blev växthusen för en dag ett besöksmål för allmänheten. Intagna får nergången Text: Dennis Karlsson Foto: Karin Molander D e sex växthusen ligger mitt emellan höghusfängelset Östragård i rött te gel och den på 1990talet uppförda ”lokalanstalten” Brinkeberg. Bara för ett år sedan hade de kunnat utgöra ett kapitel i en bok om övergivna platser men nu går de en ny framtid till mötes – tack vare intagna i krimi nalvård. – Sysselsättningen i växthusen är ett komple ment till våra program. Efter en vecka med Prime for Life och tre veckor med 12steg in troduktion är det möjligt för den som är intres serad att arbeta här ute vissa dagar i veckan, säger kriminalvårdsinspektör Markus Edsbagge. Anstalten Östragård är en utpräglad program anstalt med inriktning mot alkoholmissbruk, bland annat dömda för rattonykterhet. Någon sysselsättning utöver behandlingsprogrammen och klientutbildning i anstaltens Lärcentrum finns egentligen inte, åtminstone inte i form av reguljär arbetsdrift. Däremot satsade anstal ten redan tidigare på hantverk för intagna, en verksamhet som nu ”gift sig” med växthusen. Nyrenoverat. En stor del av det första året har ägnats åt att återställa växthusens rödvita fasad. – De var i ett bedrövligt skick när vi tog över dem i oktober förra året, minns Markus Eds bagge. Idag arbetar femtio intagna dagligen med att renovera växthusen samtidigt som odlingen är igång på nytt. Köksväxter som tomat, gurka och paprika samsas med fruktträd och bärbus kar. I ett av växthusen är det kryddodling som Får till salu. Till den välkomnande utemiljön på Östragård hör fem sällskapssjuka får. De kommer att säljas inför vintern, men anstalten planerar att köpa nya till nästa sommar. ödegård att prunka på nytt Foto: Dennis Karlsson Före renoveringen. Det äldsta växthuset är från 1908. gäller. Tanken är att sälja på den lokala marknaden. På årets kulturarvsdag i september visa des växthusen upp för allmänheten, som en av tre äldre trädgårdar i Västra Götaland med ”stora upplevelsevärden”. Syftet med trädgårdstemat var att visa på möjlighe Gröna fingrar. Jörgen Jonsson pekar på bilder som visar hur växthusen såg ut för ett år sedan. Nu är han med om att renovera dem. terna att bevara små tätortsnära handels trädgårdar. Bakom arrangemanget stod Länsstyrelsen för Västra Götaland och Riks antikvarieämbetet. Den senare myndighe ten vill för övrigt klassificera växthusen på Östragård som ett arbetslivsmuseum. En av dem som nu deltar i detta levande kulturarvsarbete är Jörgen Jonsson, inta gen på Östragård. – Utan växthusen skulle det vara jobbiga dagar. Om jag vaknar en dag och det känns tungt är det detta som är räddningen. Han pekar på bilder som visar hur det såg ut när de började renovera för ett år sedan RuntikRim • nR 5 2011 19 Anstalten Östragård – upprustning pågår PÅ PLATS Ny arbetsmarknadsutbildning Anstalten Östragård kommer nästa år att få en arbetsmarknadsutbildning för intagna, där växthusen kommer att spela en viktig roll. Det är en entreprenörsutbildning inriktad på service, reparation, handel, park och trädgård. » Det vi behöver är killar som bland annat kan mura och snickra, och då menar jag inte att de måste vara yrkesmän.« Pether Åstrand Växthus med anor. Här skördas snart tomaterna. och beskriver vad som hänt sedan dess. Förutom att röja, skotta snö vintertid och klippa gräs sommartid har han och ytterligare några intagna med talang för hantverk renove rat växthusens gemensamma fasad. Just nu läggs en ny grund för ett av växthusen. – Jag är utemänniska och tycker om att jobba med något praktiskt. Det känns som en 20 RuntikRim • nR 5 2011 ära att få vara en av de intagna som får vara här ute, säger han. De intagna på Östragård har jämförelsevis korta straff – ofta bara någon månad eller två – och genomströmningen av klienter är stor. Gruppen som arbetar med växthusen föränd ras därför hela tiden. – Det vi behöver är killar som bland annat Syskonanstalter växer ihop Östragård och Brinkeberg är två olika anstalter som ligger nära varandra i den gamla sjukhusparken utanför Vänersborg. De öppnades samtidigt (1994), men medan E-anstalten Östragård är ett före detta sjukhus med 110 platser i fyra våningsplan är Brinkeberg en av de sist byggda så kallade lokalanstalterna (D-klassificerad). Övertagandet av växthusen och en del andra lokaler mellan de båda anstalterna har fött tankar på ett samgående till en ”anstalten Vänersborg”. » Utan det goda material av arbetare/intagna som finns här på Östragård hade det aldrig blivit någon upprustning av detta kulturarv.« Pether Åstrand Välkomna till Östragård! På kulturarvsdagen i september blev växthusen för en dag ett besöksmål för allmänheten och Pether Åstrand fick agera ciceron. kan mura och snickra, och då menar jag inte att de måste vara yrkesmän men att de har den kompetensen, säger produktionsledare Pether Åstrand. Att döma av resultatet hittills tycks kompe tensen finnas, och sedan arbetet med växthu sen startade för ett par år sedan har det bara varit någon enstaka person som slutat i förtid. Pether Åstrand berömmer Jörgen och de andra som arbetar med växthusen: – Utan det goda material av arbetare/intagna som finns här på Östragård hade det aldrig blivit någon upprustning av detta kulturarv. RuntikRim • nR 5 2011 21 UTI FALL Femdagarsutbildning för häktespersonal Bra att veta när larmet går » Göran Fransson gav oss bra verktyg för att hantera extra krävande klienter med svåra psykiatriska diagnoser.« Solstund mellan varven på häktet Drags i Norrköping. 22 RuntikRim • nR 5 2011 Brandövning, konflikthantering och hjärtlungrädd ning. Allt fanns på schemat när häktespersonalen hade utbildningsveckor i Norrköping. Text och foto: Malin Björkroth U nder två veckor i september, an ordnades för tredje året i rad en gedigen utbildning för häktesper sonalen i Norrköping. – Vi satsar på föreläsningar inom aktu ella områden samt passar på att genomföra de obligatoriska utbildningarna i hjärt lungräddning, konflikthantering, själv skydd och brand medan häktet är semes terstängt, berättar kriminalvårdsinspektör Anna Terins Brande. Populäraste föreläsningen i år var den med Göran Fransson, chef vid Rättspsykia triska regionkliniken i Sundsvall. – Han är otroligt kunnig och gav oss bra verktyg för att hantera extra krävande kli enter med svåra psykiatriska diagnoser, säger Anna Terins Brande. Hon är mycket nöjd med årets utbildningsveckor och har märkt ett större engagemang från persona len efteråt. På schemat under utbildningsveckorna: Måndag: Föreläsning i MI och vardags samtal med programteamet och föreläs ning med Göran Fransson, chef vid Rätts psykiatriska regionkliniken i Sundsvall. Tisdag: Övning utrymningsvägar, föreläs ning av uppsökarna, brandövning och före läsning i ISAPrapportering. Onsdag: Hjärtlungräddning, konflikt hantering med stress och press samt öv ningar i självskydd. Torsdag: Enhetsspecifika uppgifter, t.ex. fördjupad rättsvårdskunskap, fördjupning i klientärenden. Fredag: Övning i expanderbatong, utbild ning i nöjdförklaring och strafftidsberäk ning. Utöver detta genomfördes även en före läsning kring barnperspektivet, i samar bete med Bryggan Norrköping. En obligatorisk utbildning som personalen ska genomföra varje år är brandövning. Här övas det för fullt på häktets promenadgård, när alla får chansen att prova på pulversläckaren. PerOlov Öster är instruktör. Christoffer Wickberg och Ellinor Rifall övar. FRIA VILJOR Kunskap gör skillnad – vi vill gärna visa hur D et är bara att konstatera att Attention genomgått en fantastisk utveckling under de elva år som förbundet funnits. Bara de senaste fem åren har vårt medlemsantal fördubblats. Själva ser vi det som ett uttryck för det stora behov som våra medlemmar har. För även om vissa har hittat ett sätt att kompensera för sina funktionsnedsättningar, så är det många som befinner sig i en utsatt situation. Samhällets förmåga att stödja och hjälpa har hittills varit begränsad, trots att det rör sig om en så stor grupp. Man räknar med att 3 till 5 procent av alla skolbarn uppfyller diagnoskriterierna för ADHD samt att ytter ligare omkring 5 procent har ADHD problematik av lindrigare slag. Minst hälften av dessa har kvarvarande svårigheter som vuxna. Lägger man till de övriga funktions nedsättningarna inser alla att något behöver göras. ADHD och övriga NPF-diagnoser är med födda funktionsnedsättningar med genetisk bakgrund som får stora konsekvenser för individens förmåga att kunna styra sitt beteende vad gäller planering, organisation, samordning och genomförande av olika handlingar. Förmågan att fokusera och hålla kvar uppmärksamheten är ofta störd: Man klarar inte att sålla bort överflödiga intryck eller koncentrera sig på det viktiga. Detta leder bland annat till att det är svårt att skapa struktur, ta initiativ och komma ihåg vad man ska göra. Sådant som för de flesta andra sker efter ett rutinmässigt mönster utan extra tankekraft kan bli ett stort hinder i vardagen – ett funktionshinder. Omgivningen kan tolka beteendet som att man inte vill, trots att det handlar om att man inte kan. Om man saknar ett automatiskt agerande kräver varje sak och moment man ska göra massor av mental kraft och blir oerhört ansträngande. » Den som sätter sig in i vårt arbete kan slås av den bredd och omfattning det har. » Anki Sandberg Den som sätter sig in i vårt arbete kan slås av den bredd och omfattning det har. Anledningen till att vi spänt över så många olika intresseområden är att behoven varit så skriande. Men givetvis har vi tvingats prioritera. Bland det som varit viktigt under åren är att se till att resurserna för utredning och diagnosticering förbättrats. Många lands ting har nu kapat köerna och kan erbjuda en utredning inom ramen för vårdgarantin. Attention har drivit flera projekt för att åstadkomma förbättringar inom skolan, vården och på arbetsmarknaden och för att fler ska tillgång till hjälpmedel. Vi har på börjat besöksverksamhet på anstalt och häkten. Sist men inte minst har vi startat ett utbildningscenter som gör att vi kan utbilda både medlemmar och anställda. Vi arbetar efter devisen ”Kunskap gör skillnad” och delar gärna med oss av våra erfarenheter. Anki Sandberg förbundsordförande Attention Fakta/ Attention Riksförbundet Attention är en intresseorganisation med uppgift att förbättra villkoren för barn, ungdomar och vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). De vanligaste diagnoserna bland medlemmarna är ADHD, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom, tvångssyndrom (OCD), dyslexi och språkstörningar. Förbundet består av anhöriga, personer med egen funktionsnedsättning och yrkesverksamma. Attention bildades år 2000 och har idag 12 000 medlemmar, tillhörande någon av de 56 lokala föreningar runt om i landet. En viktig uppgift för Attention är att sprida kunskap till dem som har i uppgift att stödja våra medlemsgrupper. Vill du veta mer om Attention eller ta kontakt: www.attention-riks.se RuntikRim • nR 5 2011 23 Försoningsveckan i Malmö I SINNET Studieresa inspirerade fängelsepräst Ulrika Fritzon arbetar som fängelsepräst i Malmö men är tjänstledig för att skriva en doktorsavhandling i religionsfilosofi. I mars 2010 ingick hon i en grupp som gjorde en studieresa till Pollsmoor fängelset i Sydafrika för att lära om hur de arbetar med den existentiella skulden. I sitt arbete har hon sett intagnas skuldoch skamkänslor som inget fängelsestraff rår på. Efter studieresan bildades den ideella föreningen Försoningsgruppen som översatte det sydafrikanska försoningsprogrammet, framtaget av Jonathan Clayton, till svenska förhållanden. Den 5-10 september hölls den första Försoningsveckan i Malmö där en polis, en präst, en tjänstledig kriminalvårdsinspektör, en pensionerad kriminalvårdschef, en behandlingsterapeut, två medlare och sex före detta kriminella arbetade med brottets konsekvenser, ansvar, tillit, sanning och insikt. Sista dagen fick de före detta kriminella möta inbjudna anhöriga. Nu väntar uppföljning, en dag i veckan under åtta veckor. 24 RuntikRim • nR 5 2011 Mod att möta känslor krävs för att bli fri från skuld och skam Unikt samarbete kring sydafrikanskt försoningsprogram Text och foto: Åsa Liliefeldt E fter avtjänad tid väntar frihet men de flesta lämnar ändå fängelset med en klump i magen. Skulden till samhället är betald men kvar finns skam och smärta. Det har Micael Johansson och Hans-Erik Svensson sett på nära håll i sitt arbete inom Kriminal vården. I början av september var de och poli sen Jeanette Larsson med om att dra igång den allra första Försoningsveckan på Sofielunds församlingshem i Malmö. Alla tre har starka upplevelser från veckan som för en av deltagar na, Patrik Kunz, började i tveksamhet men slu tade i känslan av skönt ansvar. Första dagen var de före detta kriminella inte helt bekväma med att sitta vid samma bord som kriminalvårdare och polis. – Att jag arbetade inom Kriminalvården väck te ju först misstro men också tankar på deras erfarenhet av fängelsevård och på vad de gjort. Jag förklarade att jag satt där som privatperson och på tisdagen kom de tillbaka och sa ” Du ska ha en chans också, vi sitter kvar vid ditt bord”, berättar Micael Johansson som tog tjänstledigt under veckan från sitt arbete som kriminalvårds inspektör. Polisen Jeanette Larsson tänkte först att här sitter grabbar med attityd. – Men vi talade om att vi inte var där för att sätta dit dem, att vi trodde på dem. Vi öppnade oss genom att berätta om egna erfarenheter och de köpte det. Vi möttes på lika nivå. Det handlade om att bryta fördomar för alla parter, att se att det finns människor bakom såväl hårda missbrukare som tuffa kriminalvår dare och poliser. Själv kände Jeanette att hon Försonande möte i Sydafrika. HansErik Svensson möter en intagen man i Pollsmoorfängelset. ville släppa den bestraffande, polisiära sidan hos sig. I 22 år har hon arbetat som polis, femton av dem som narkotikapolis och hon har sett missbrukets konsekvenser, både professionellt och privat. Hon tycker att Försoningsprogram met löper parallellt med polisens mål att öka trygghet och minska brottslighet och att det i högsta grad är brottsförebyggande. En av deltagarna ville dra sig ur efter första dagen men ändrade sig och kom tillbaka på tisdagen. – Jag tvivlade på mitt deltagande. Det var min gamla livsstil att dra mig undan så fort jag känner motstånd. Men de pratade igenom med mig varför jag var där. För att nå försoning med mitt ex som jag lämnade ensam med vår sex åriga son. Att hon inför mig skulle få ställa frå gor och berätta om sina känslor. Så jag bestäm de mig för att fortsätta, säger Patrik Kunz, som snart skrivs ut från Minnesotabehandling i Mal mö. Micael Johansson understryker vikten av att lyssna, att ge trygghet och mod att öppna luck or, skapa ett tillåtande klimat så att deltagarna I SINNET RUNTIKRIM • NR 5 2011 25 Försoningsprogrammet Programmet syftar till att få brottsutövaren att se brottets skador, ta fullt ansvar inför anhöriga och brottsutsatta utan att försvara sitt handlande. Anhöriga och brottsoffer får möjlighet att rikta känslor och frågor om hur förövarens kriminalitet påverkat och skadat dem. Först när sanning ges och ansvar tas når man försoning. Under Försoningsveckan samverkade Malmö kommun, polismyndigheten, Svenska kyrkan, Kriminalvården, Stiftelsen Comesta och behandlingshemmet Minnesota. Verksamheten finansieras genom bidrag och gåvor. Nästa Försoningsvecka planeras till januari 2012. Läs mer: www.forsoningsgruppen.se »Det kändes manligt att stå upp för vad jag gjort.« Patrik Kunz HansErik Svensson och Mikael Johansson vill gärna sprida försoningsprogrammet till övriga Kriminalvården. vågar blotta sådant som de förträngt länge. Det blir ju också, menar han, en extra dimension att känna tillit för en människa som klienten normalt kanske inte har, en polis eller krimi nalvårdare. de saker i gruppen när de mötte och bearbe tade känslor som tidigare varit avstängda. – Det var mycket känslor: ilska, ledsamhet, befrielse, tårar och insikt om vad de orsakat, att ett enkelt brott påverkar så många andra. Numera pensionerade kriminalvårdschefen Både Micael Johansson och HansErik Svens son var med på studieresan till Sydafrika. När de såg hur mycket anhöriga i Pollsmoorfängelset pratade så tvivlade många i gruppen på att det skulle kunna hända här i Sverige, där vi är mer tillknäppta. Men då lördagen kom och deltagarna fick gå fram och möta sina anhöriga, inför alla de and ra, vällde det ut känslor, tankar och ord som aldrig tidigare uttalats. – Mina tårar rann. Killarna skällde inte till baka, utan använde de verktyg som de fått under veckan. De visste nu att inte gå i för svarsställning utan lyssnade och kände in vad mamma, ex eller barn hade upplevt. De förstod att det var deras känslor och tog ansvar för sitt handlande, säger Micael. HansErik Svensson ser att det i västvärlden är samhället som övertagit brottsofferrollen och att brott endast sonas genom avtjänat fängel sestraff. – Då är allt över, men det är inte hela san ningen. Det behövs också en reparativ rättvisa för att ställa till rätta det som offret utsatts för och laga det som är trasigt. Under tusentals rättegångar har han upplevt hur man ofta talar över huvudet på förövaren, som inte alltid fattar vad advokaten, åklagaren och juristen talar om – och ingen förklarar. Förövaren blånekar för att få så kort straff som möjligt och kvar finns skuld och skam, inför sig själv och offret. – Det är en balansgång mellan att verkligen laga det som är trasigt och samtidigt betala tillbaka skulden till samhället, säger HansErik Svensson. Under Försoningsveckan talade man också Jeanette Larsson är polis. Hon tycker att försoningsprogrammet är ett annat sätt att arbeta brottsförebyggande på. 26 RuntikRim • nR 5 2011 om hur brott påverkar många. Deltagarna fick själva rita upp brottscenen, vilka människor som brottshandlingen stänker på och det ska pade insikt i omfattningen av konsekvenser, som några av dem aldrig tänkt på. HansErik ser problem i rädslan inom Kri minalvården att inte komma för nära brotts förövaren. – Man måste vara försiktig, inte kränka och de får inte känna sig besvärade. Men Förso ningsveckan är frivillig. Ingen tvingas att krypa innanför skinnet på sig själv, men när de väl gör det plockar de fram en känsla som de kan ske aldrig haft förut. Jeanette Larsson upplevde starkt att det hän Han berättar att någon av killarna efteråt sagt: ”Att om detta hänt för två veckor sedan då hade jag råskällt”. Patrik Kunz trodde att hans ex skulle skälla men istället grät de tillsammans och det kändes skönt. – Jag ställde mig till hennes förfogande. Det handlade inte om att försvara sig utan jag kän ner att jag har gjort fel. Det kändes manligt att stå upp för vad jag gjort. Hans-Erik Svensson ser gärna Försonings programmet ute på anstalterna runt om i lan det inom en nära framtid. – Vi ville testa hur programmet fungerar i Sverige och det har gått över förväntan. På sikt vill vi ju in på anstalterna och jag är övertygad att om tio år så finns Försoningsprogrammet på alla anstalter. rbets Arbetskamrater MINNESVÄRT & MÄRKBART Karen Gebreab in memoriam Karen, Karen, Karen… Ord räcker inte till för att rättvist beskriva Karen Gebreab. Hon var en underbar människa som älskade och var stolt över sitt arbete som kriminalvårdare. De mest karakteristiska dragen för Karen var hennes värme, integritet, mycket höga sociala och intellektuella kompetens. Hon hade förmå- gan att kombinera hundra procent professionalism, lojalitet och respekt med charm och ett humanistiskt bemötande. Karen var omtyckt av alla. Om samtliga vi människor skulle ha en liten del av Karen i oss, skulle varken hat, orättvisor eller krig förekomma. Med stor sorg och enorm saknad stapplar Kriminalvården vidare i Karens humanistiska anda. Robert Strömfelt, kriminalvårdsinspektör Agneta Kempe, kriminalvårdschef Kansliassistent Maud Plate ur tiden Vår kära kollega Maud Plate har efter en längre tids sjukdom avlidit. Hon började på frivården i Uddevalla 1991 och har sedan sammanslagningen av frivården Vänersborg och frivården Uddevalla 2006 arbetat i Vänersborg som kansliassistent. De senaste åren har Maud varit sjuk och hon avslutade sin tid enligt eget önskemål genom att stilla somna i sitt hem. Maud Plate blev 51 år. alltid och hälsade på oss med ett ständigt glatt leende. Vi kollegor kommer att minnas hennes tappra kämpande. Trots smärta och lidande kom hon Personalen frivården Vänersborg genom Charlotte Jorfors Våra tankar går till Mauds familj. Hedervärt UTMÄRKELSER I PENSION Region Syd · Region Väst Följande anställda har gått eller kommer inom kort att gå i pension: Anstalten Helsingborg Köksföreståndare Karin Andersson Förrådsassistent Jan Appelqvist vo Skogome Anstalten Kirseberg Frivården Göteborg Region Mitt Anstalten Nyköping Kriminalvårdare Nilsson Tomas Kansliassistent Eva Simons Häktet Malmö Anstalten Tidaholm Kansliassistent Eva Malvå Produktionsledare Erkki Pakarinen NIT OCH REDLIGHET Region Nord Region Stockholm Region Syd Anstalten Ljustadalen Följande personer har erhållit eller kommer att erhålla utmärkelse för nit och redlighet i rikets tjänst: Produktionsledare Roland Sundqvist Personalassistent Lotta Friberg vo Österåker Kock Ann-Charlotte Jansson vo Österåker Kriminalvårdschef Birgitta Nilsson vo Fosie Produktionsledare Uno Hesselgren Anstalten Haparanda Produktionsledare Göte Söderholm Frivården Karlskrona Frivårdsinspektör Bertil Holm Frivårdsinpektör Cecilia Hevelius Anstalten Ystad Kriminalvårdare Ola Lindgren RuntikRim • nR 5 2011 27 Posttidning B Returadress: Kriminalvården, 601 80 Norrköping Måla bilderna, en uppgift som kan roa barn på besök i fängelse. En ny målarbok av Peter Lindahl finns att beställa inom kort. Ny målarbok förgyller besöken S Peters teckningar ska minska barns oro för förälderns liv i fängelse nart kommer barn som har en för älder i fängelse att kunna få en bättre bild av förälderns liv där inne. En målarbok, framtagen av Peter Lindahl, in tagen på Österåker, är skickad till tryck. – När jag kom till Österåker spreds ryktet om att jag är haj på att rita. Andra intagna berättade att när ungarna kommer på besök så brukar de fråga om hur pappa bor, så de undrade om jag kunde rita en teckning av ett bostadsrum som de kunde visa upp, sä ger Peter. Peter ritade några teckningar. Tanken var att de skulle finnas på avdelningen, men personalen tyckte att de var så bra att Peter skulle skicka dem till huvudkontoret. Det gjorde han, och det slutade med att han fick en förfrågan om att göra ett helt målarhäfte som skulle kunna användas av alla i Krimi nalvården. Nu är boken, som visar en pap pas liv på anstalt, färdig. Men Peter har även hunnit slutföra underlaget till en bok för barn som har sin mamma i fängelse. I målarböckerna finns tecknade bilder av hur det ser ut inne på en an stalt, till exempel bilder av bostadsrummen, gymmet och verkstaden. Bilderna visar vad de intagna får göra och det finns även korta beskrivande texter och pyssel. Tanken är att barnen ska få målarboken i samband med att de hälsar på för äldern och Peter tror att den kan få barnen att känna mindre oro vid be söken. Han tror också att boken kan vara till hjälp för föräldrarna. – Barn har ofta tusen frågor som föräld ern inte alltid kan svara på. På Österåker gläds man åt målarböckerna. – Jag är imponerad av idérikedomen när det gäller pysslet, säger kriminalvårdschef Jörgen Nordin som berättar att boken har fungerat som en väckarklocka för att satsa mer på barnperspektivet. – Nu ska vi utbilda fler barnombudsmän och så kommer vi att lämna in en ansökan till Statens konst konst råd för att kunna titta på möjligheten att göra väl väl komnande utsmyckningar för barnen. Peter Lindahl har också före slagit att han ska måla väg väg garna i besöksavdelningen så att den blir mer barnvänlig. Han får hela tiden kreativa idéer. Tidigare har han målat väggarna i musikstudion och deltagit i en konsttävling som katolska kyrkan arrangerat. Parallellt med målarboken har han skrivit några psal mer och illustrerat psalmboken Böner inifrån som görs av intagna för intagna. Viveca Hilberts Fotnot: Målarboken På besök släpps till jul och kommer att finnas att beställa i publikationskatalogen. Läs mer på Krimnet. Illustration Laborant/ Shutterstock