40 res

Maldiverna

dröMMar & verklighet

Sanden. Palmerna. Det turkosa vattnet. Fantastisk dykning och total avkoppling. Maldivernas paradisiska atoller är världsberömda – men det finns mer att se för de lyckliga resenärer som tar sig dit. Hanna Sistek och Jonas Gratzer visar en välkänd, och tre mindre kända, sidor av Maldiverna.

Text: HANNA SISTEK Foto: JONAS GRATZER

en kvinna bär en heltäckande slöja. För några år sedan var det en ovanlig syn. Maldiverna har under några år genomgått islamisering åt det radikala hållet.

”Den tropiska brisen fläktar mot magen och vATTENbRyNET KlucKAR FEM METER bORT.”

42 res ett propellerplan med förvänt ansfulla turister anländer till en av många exklusiva resorter i södra Maldiverna. MALDIVERNA 1

det lockande paradiset

Maldivernas skönhet, exklusivitet och avskildhet lockar hundratusentals turister varje år. Destinationen Maldiverna föddes när herr Maniku fick ett infall för 40 år sedan, och i dag svarar turismen för 70 procent av landets intäkter.

V destination.

Haguisan.

i blir upplockade på flyg platsen och får åka lyxig motorbåt ut till ”paradiset”. AC, lädersoffor, heltäck ningsmatta och träpanel. En våt liten handduk att torka bort resdammet med. Det tar bara tio minuter ut till Kurumba, Maldivernas första resort. Det var just här, nära huvudstaden Malé, som maldiviern Mohamed Umar Maniku för 40 år sedan fick idén att starta landets första turist – Folk skrattade åt honom. De förstod inte varför turister skulle vara intresserade av att åka hit – här fanns ju ingenting, berättar Kurumbas säljansvariga, Leah När Maniku konsulterade FN om sin nya affärsidé var de negativa: – De sa att det var omöjligt, eftersom vi behöver importera allt. Ägg från Sri Lanka, grönsaker från Tyskland. Maten blir 50 procent dyrare på grund av transportkostnaden, fyller Samad Abdul, som har jobbat på resorten i 30 år, i. Men skam den som ger sig. Maniku röjde upp bland palmerna, byggde de första enkla hyddorna och lockade till sig ett gäng italienare. I dag kommer 70 procent av Maldivernas intäkter från turism.

J ag rullar ut min yogamatta på den vita sanden och sträcker mig upp i en solhälsning. Den tropiska brisen fläktar mot magen och vattenbrynet kluckar fem meter bort. Palmerna ramar in scenen. Ett stort lugn kommer över mig. Jag vill bara sitta här och ta in spåren av solned gången. Låta tankarna fladdra. Vara med mig själv.

Maldiverna är ett långdraget havsrike sydväst om Indien med drygt 1 200 öar. Turkosblått vatten, korallrev. Endast drygt 200 öar är bebodda av maldivier och ytterligare ett hundratal är vikta för turister och västerländsk dekadens. Min vinflaska blir genast konfiskerad i tullen – landet är sunnimuslimskt och alkohol olagligt utanför resorterna, som direkt importerar. Bikinis är strikt förbjudna på ”lokala” öar – där maldivierna själva bor – och planscher med överkryssade minibaddräkter samt nödnummer att ringa om någon mot förmodan skulle bryta mot klädkoden, sitter uppklistrade på hotell på lokalbefolkningens öar.

Numera går det att ö-luffa runt bland en del lokala öar, men för den som vill åt den riktiga semesternjutningen är det fortfarande resorter på turistöar som gäller. Kurumba, som hör till de större, har 180 rum. Stengångar länkar samman de små, gräddvita residensen som har tegeltak och utsökta utomhusbadrum. Jag promenerar genom en grönska av palmer, tropiska träd med vita blommor och benjaminfikusar. Här finns en moské, ett spa, dykcenter och en sportklubb där mamma och pappa kan lämpa av tel ningarna. Trots att Kurumba är en sandö som gjord för att bara slappa på, så råder skopåbud vid buffén, där folk klär upp sig i allt från chica strandklänningar med höga liv till en populär hybrid av Hawaiiskjorta och fotbollströja. Gästerna speglar den skiftande, globala ordningen. Sedan finanskrisen slog till mot västvärlden har antalet europeiska besökare sjunkit. I stället invaderar asiater, särskilt ryssar och kineser, som minsann börjar bli längre och rundare än den gängse bilden. Högljudda är de också. Flygkaptenen Luke Howard, vars jobb är att flyga turister till paradisdestinationer, berättar att kulturskillnaderna har lett till att somliga resorter försöker hålla de mer sofistikerade och gamla kolonialmakts nationaliteterna på ena halvan av ön och de framtida stjärnorna på andra sidan. Då blir det bättre matro för alla, tycks resonemanget gå.

M aldiverna är en traditionell lyxdestination. På frågan vad det kostar följer ofta svaret ”Vad vill du betala?” Det billigaste rummet på Kurumba kostar mellan 250-400 amerikanska dollar, beroende på säsong. De finaste resorterna har rum för många tusen dollar per dygn, samtliga har utomhusbadrum. De tjusigare är två-tre gånger storleken på själva rummet, med jacuzzi, infinity-pool och egen strandbit. Vattenvillorna står på styltor ute i havet, med trappor som leder ner i vattnet, och havsvillorna, som även kallas för Robinson Kruse-husen, ligger ännu längre ut och kan bara nås med egen båt. Det är här kändisvärldens allra starkast lysande stjärnor, tänk Madonna, sägs dra sig tillbaka. Den som söker äkta avskildhet, och kan betala för den, finner den på Maldiverna. ■ res 43

44 res surfare hänger vid Point surf i norra Malé.

MALDIVERNA 2

Folkliv i Malé

Huvudstaden Malé sjuder av liv, i stark kontrast mot resten av Maldiverna. Här bor eliten med högst utbildning och bäst jobb. Du kan traska runt ön på en timme, surfa, sippa schysst kaffe och njuta av asiatiskt jiddriga gränder.

T isdag morgon. Ljuset återvänder sakta till Malé och de smala gränderna fylls av det oregel bundna puttrandet från stadens många vespor. Indiska – eller kanske bangla deshiska – toner hörs då och då från lokaler där sydasiatiska gästarbetare bor. Malé är fullt av dessa gästarbetare och bangla deshier toppar listan, men bara till antalet; de har dåligt rykte. När jag blir irriterad på en efterhängsen man på stranden på grannön Hulhumale får jag veta att ”han säkert är bangladeshier”. Vi soffsurfar och sover en natt hos en tunn, filippinsk tjej som har bott här i fyra år och jobbar på en resebyrå. Hon delar en lägenhet med nio andra, och säng med en annan filippinska. Hyrorna är allt annat än billiga.

Malé är raka motsatsen till Maldivernas välkrattade turistresorter: här kan man få sig skvaller om landets senaste korruptionsaffär över en kaffe och träffa diplomater, affärsmän, kriminella gäng och politiska demonstranter. På Sea House restaurang, med 180 graders vyer över strandpromenaden och havet, flockas lokalbor och turister kring den populära frukostbuffén. Tonfisk är en grundpelare i kosten här, liksom i ekonomin, som näst turismen baseras på fiske. En typisk frukost består av roshi och mashuni, papperstunna runda vetemjölsbröd och en fluffig kryddad mix av tonfisk, citronsaft och kokos. Omelett och papaya kommer därtill.

Maldivierna pratar oväntat bra engelska, men så har landet också varit ett brittiskt protektorat tills för mindre än ett halvsekel sedan. Gatubilden är överraskande cool, med tuffa små cocktailbarer – inget starkare än fruktsaft dock – där lokalborna lyssnar på musik och kollar på fotbollsmatcher. Människor är vänliga och avslappnade, det finns inga tiggare och det är hyfsat rent. M ed en omkrets på fem kilometer är Malé lätt att utforska till fots, och en taxitur kostar maximalt 12 kronor varhelst en av alla surfare som sitter vid havet och spanar på vågor.

Varor anländer och skepas om vart annat i det charmiga hamn kvarteren i södra Malé.

”Gatubilden är överraskande cool, MED TuFFA SMå cOcKTAIl- bARER. Inget starkare än fruktsaft serveras.”

res 45

Flickor utanför sin skola i Malé.

man ska. Vid Artificial Beach guppar kvinnor i burkinis och vattenglasögon runt i den turkosa, halvmåneformade lagunen. Några tunna killar kånkar ner en kajak från uthyrningen och flanörer mediterar på de omgärdande, mosa ikprydda parkbänkarna. Ett sportplan drar förbi, med turister på väg till sin resort-atoll.

Österut ligger öns bästa surf, med ett par meter höga vågor och oändliga vidder. Här hänger det coola gänget efter dagens brädmatch. Sexiga, våta lockar. Rakt över gatan svettas en grupp unga journalister i en kombinerad lägenhet och redaktion med att följa landets senaste politiska såpa. De utgör landets kanske enda neutrala nyhets sajt, Minivannews.com, vilket betyder just oberoende på lokalspråket dhivehi. Minivan drivs av en ung, passionerad australiensare och överlever tack vare flygbolagens annonser. De har haft första parkettens utsikt över Malés betydligt mindre våldsamma motsvarig het till Tahrir-torget: den plats där protestanter tältade i två månader efter presidentskiftet den 7 februari 2012, tills polisen gjorde rent hus. Nu har demonstranterna flyt tat 150 meter bort. Här står gula bänkar uppradade framför en stor scen, flankerad av en stor, gul flagga från landets största parti, MDP. Om kvällarna samlas folk här och på helgerna uppgår massorna till ett par tusen människor. S olen har gått i moln och skolan är slut för dagen. Några småkillar leker på en trampolin nära vattenbrynet, voltar framåt och bakåt under uppmuntrande kommentarer. Bredvid kör några lokala volleybolltalanger en match på en sandig idrottsplan vid vattnet.

Malés expats har redan börjat flockas på takterrassen till Traders hotell, med stans bästa utsikt och västerländska priser. Det råkar dessutom vara det enda stället man kan sola magen på, där träningsfreaken jagar längder i infinity poolen. Vi beställer varsin juice och lutar oss tillbaka. ■

”ÖSTERuT lIGGER ÖNS bäSTA SuRF, med ett par meter höga vågor och oändliga vidder.”

46 res 3

kaMpen För deMokrati

I huvudstaden pågår just nu en kamp om makten. Politiska och religiösa demonstrationer avlöser varandra. Presidenten avgick 2012 i vad många kallar en statskupp – men folket har inte gett sig.

Demonstranter protesterar mot att den nu sittande regeringen har fängslat den oppositionella ledaren Mohamed Nasheed under hans valkampanj D et är tisdag den 9 oktober 2012. Kvarteret kring Justice Building i Maldivernas huvudstad patrulleras av kravallpoliser med skottsäkra västar och benskydd. De arbetslösa ungdomsgängen följer utvecklingen med spänning och en cigg i mungipan från ett balkongräcke. Exakt klockan 15.30 bromsar en vit minivan in och ex-presidenten Mohamed Nasheed kliver leende ut ur bilen i en oklanderlig vit, välstruken skjorta. Han är ung och stilig och landets förste folkvalde. Obama-vibbar. Den mindre skara som har samlats på gatan hälsar honom med ett jubel innan han snabbt leds in i byggnaden.

Det är dags för Nasheed att försvara sitt handlande den 16 januari 2012, då han lät arrestera den högste domaren i landets brottmålsdomstol, Abdulla Mohamed. Arresteringen följdes av tre veckors protester och fick till slut Nasheed att avsäga sin post i februari 2012. Senare har Nasheed hävdat att avgången var framtvingad och att presid entbytet var en kupp.

Några kvarter från rättssalen vibrerar luften av partikamraternas rop. Beslöjade kvinnor och flaggviftande män trängs bakom de röda plastavspärrningarna.

res 47

indien en av invånarna på den lokala ön Maafushi. Hit har än så länge inga resorter hittat och turister är fortfarande en ovanlig syn för öborna. Demonstranter protes terar mot den sittande regeringen. 48 res

” Situationen är ofarlig och KAN SNARARE vARA ETT INTRESSANT INSlAG I RESAN, en sorts verklighetskoll.”

”Släpp Nasheed nu!”, skanderar massan med gula Maldivian Democratic Party-flaggor och plakat med ”Bort med korrupta domare”, ”Vi kräver sanktioner mot den här skurkregeringen”.

Bakom paradisfasaden har Maldi verna skakats rejält i grunden de senaste åren. Efter 30 års diktatur fick landet en omgjord konstitution och höll sina första fria val 2008. Den nya regeringen införde högre skatter, allmän pension och sjukvårdsförsäkring. Det blev inte populärt bland landets styrande elit, och motdraget lät inte vänta på sig. Kampanjer startades med målet att bevara islam på Maldiverna, den påstods vara hotad un der Nasheeds mod erata ledarskap.

S ituationen eskalerade så till den grad att maskerade fanatiker i januari 2012 stormade Maldivernas national- museum och gick lös på en utställning med buddhastatyer. Kampanjer, makt hunger och ett korrupt domstolsväsende ledde så småningom till den folkvalde presidenten Nasheeds fall.

Den vanlige turisten på Maldiverna märker dock inget av kravallerna i huvudstaden Malé. Där kan den som vill få en känsla för situationen genom att besöka MDP:s protestläger, tala med folk och se de bilder på polisbrutalitet mot demonstranter som hänger uppe. På fredagar hålls demonstrationer och beroende på vad som händer kan ett par kvarter vara avspärrade. Situationen är ofarlig och kan snarare vara ett intressant inslag i resan, en sorts verklighetskoll för den som vill se mer än vyn från sin bungalow. Under våren 2013 blir den stora frågan om ex-presidenten Mohamed Nasheed kommer att fängslas och på så vis hindras från att ställa upp i det plane rade president-valet i juni. Och huruvida omvärlden tänker göra något åt det.

Maldiverna är på många sätt en parad isisk önation. Men det innebär inte att livet alltid är en dans på rosor för lokal-befolkningen. ■ MALDIVERNA 4

de halvseriösa Flyttplanerna

Maldiverna ligger i snitt 1,5 meter över havsytan. Enligt prognoser riskerar stora delar av landet att slukas av de stigande vattenmassorna inom 100 år. Ett radikalt politiskt förslag är att köpa land någon annanstans och flytta hela befolkningen.

N är ex-president Mohamed Nasheed hade vunnit valet 2008 gick han ut i medierna och sade att regeringen tänkte skapa en fond för framtida markköp utanför landets gränser. Tanken var att de 350 000 maldivierna skulle ha en plats att flytta till, för att slippa bli klimatflyktingar i något läger, om det värsta inträffar. Till de tänkbara destinationerna hörde Sri Lanka, Indien och Australien.

Enligt FN:s klimatpanel kan havs nivåerna stiga med upp till 59 centimeter de närmaste hundra åren. Det skulle kunna försätta 80 procent av Maldivernas landmassa under vatten. Hotet har tagits på allvar av regeringen, som samman trädde under ytan i full dykmundering för att belysa frågan inför klimatmötet i Köpenhamn 2009. Maldiverna har också lyckats kapa åt sig en del pengar från utländska klimatkompensationsfonder, men intressant nog är detta inget som oroar folket på gatan.

Det blev den tyske antropologen Boris Wille smärtsamt medveten om när han började intervjua lokalbefolkningen för sin avhandling om maldiviernas uppfattningar kring miljö och natur.

– Statskuppen kom emellan. Folk hade annat än klimatförändringar på hjärnan. Det är som om man skulle ha frågat tyskar om miljön 1989 när Berlinmuren föll, säger Boris Wille. I slutändan fick Wille ändra ämnet för sin avhandling vid Martin Luther Universitet till att handla om Maldivernas politiska turbulens. Han har kommit att inse att miljörörelsen är en strävan förunnad den globala eliten. Fattiga människor har andra bekymmer.

– Den typiska kommentaren bland maldivier var att de ändå inte kunde göra något åt saken. Och så övergick de i stället direkt till att prata om den politiska situat ionen, säger han.

Wille ger inte mycket för talet om att köpa mark utomlands och flytta mal divierna. Det är snarare ett medieutspel än en seriös policy, menar han. Det finns nämligen ytterligare en faktor att väga in i ekvationen kring stigande havsnivåer, och det är korallrevens tillväxt. Hela Maldiverna skapades sedan korallreven höjts ur havet och så småningom vittrade sönder till sand. Så frågan är huruvida revens tillväxt kan hålla takt med havs ytans höjning – i så fall kan Maldiverna bokstavligt talat hålla näsan ovanför vattenytan. Klimatexperter befarar dock att korallväxten kan hämmas av ökande vattentemperaturer. Ännu återstår många frågetecken.

D en österrikiska marinbiologen Verena Wiesbauer Ali, som är gift med en maldivier, är dock medveten om riskerna.

– Jag är tveksam till att investera i det här landet, för man vet aldrig. Om jag skulle bygga ett hus skulle jag göra det en meter högre. Enklast är att göra som maldivierna och bara leva för dagen, säger Verena. ■ en ö ligger fridfullt mitt ute Indiska oceanen. Om klimatförändringar får havsnivån att stiga så kommer öar som denna att ligga under vatten. res 49