Transcript Charlie Marlow i boken ”Mörkrets hjärta”, Joseph Conrad.

Personanalys – Charlie Marlow i boken
”Mo¨rkrets hja¨rta”, Joseph Conrad.
Petter Ericsson
20 maj 2011
Charlie Marlow ¨
ar sj¨
oman och befinner sig i romanen p˚
a en pr˚
am i Themsen.
Han ber¨
attar d¨
ar f¨
or sina v¨
anner om sin historia och framf¨orallt om ett specifikt
uppdrag som tog honom l¨
angsmed Kongofloden och rakt in i m¨orkrets hj¨arta.
D¨
ar skulle han h¨
amta hem den h¨arskande elfenbensj¨agaren Mr. Kurtz. Vars
tyranni ekade mellan tr¨
aden l¨angsmed flodens kanter.
1
Huvudkarakt¨
aren
Charlie Marlow ¨
ar ber¨
attelsens huvudkarakt¨ar och det ¨ar i ber¨attandet om sin
resa l¨
angsmed Kongofloden som han f¨or ber¨attelsen fram˚
at. I romanens b¨orjan
f˚
ar vi genom en av v¨
annerna p˚
a pr˚
amen veta att Marlow ¨ar en sj¨oman som
d˚
a, till skillnad fr˚
an de andra p˚
a pr˚
amen ”fortfarande vigde sitt liv ˚
at havet”.
Och att ”Det v¨
arsta som kunde anf¨
oras mot honom var att han inte var sin
klass trogen”. Han ¨
ar enligt den ber¨attande v¨annen en typisk sj¨oman i det att
han ¨
ar plikttrogen och ben¨
agen att ber¨atta historier, men en otypisk sj¨oman
i det att han ¨
aven ¨
ar en vandrare som finner mystik inte bara i havet utan
ocks˚
a i m¨
anniskan. Denna st¨
andiga jakt efter svar och f¨orst˚
aelse f¨or m¨anniskors
beteenden och drifter genomsyrar hela hans ber¨attelse.
Jag tror att Charlie Marlow ¨ar en man som inger stor respekt. I romanens
b¨
orjan s˚
a beskriver Marlows v¨an honom med dessa ord som jag tycker beskriver
denna respekt:
”Marlow satt i aktern med benen i kors, lutad mot mesanmasten. Hans ansikte var gulblekt med insjunkna kinder, han var rak i ryggen och hade en askets
utstr˚
alning, och d¨
ar han satt med h¨
angande armar och handflatorna upp˚
atv¨
anda
p˚
aminde han om en gudabild.”
Vi f˚
ar ocks˚
a veta att Marlow ¨ar passionerat f¨ortjust i kartor och att han
som ung brukade s¨
atta fingret p˚
a en vit fl¨ack och h¨angivet best¨amma sig f¨or
att en dag ˚
aka dit. Detta kan kopplas till f¨orfattaren Joseph Conrad som i sin
ess¨
a ”Geography and some explorers” f¨orklarar hur han som ung gjorde just
detta, och att just denna plats i Afrika var en av de han som ung hade pekat
ut. Vidare reste Conrad ocks˚
a l¨angsmed Kongofloden 10 ˚
ar innan M¨orkrets
hj¨
arta publicerades, boken och huvudkarakt¨aren ¨ar allts˚
a mycket inspirerad av
f¨orfattaren och hans egen resa l¨angsmed Kongofloden ˚
ar 1890.
Jag tycker att huvudkarakt¨aren ¨ar en realistisk karakt¨ar och den utveckling
jag senare i denna analys beskriver att han g¨or tycker jag k¨anns mycket trolig
f¨or en m¨
anniska som blir utsatt f¨or och ser det som han g¨or under sin resa.
1
2
Huvudkarakt¨
arens utveckling
I ber¨
attelsen beskriver Charlie Marlow utf¨orligt allt han ser, portr¨atterar med
ord milj¨
on detaljrikt likt ett fotografi. Och det ¨ar s˚
a ber¨attelsen r¨or sig fram˚
at
p˚
a hans resa mot m¨
orkrets hj¨arta. Vi l¨ar k¨anna ber¨attelsens konflikt genom
dessa milj¨
obeskrivningar och det som ber¨attas om den mystiske elfenbensj¨agaren
Kurtz, som h¨
arskar i m¨
orkrets hj¨arta och nu - enligt direkt¨orerna p˚
a bolaget har b¨
orjat anv¨
anda sig av ”osunda” metoder. Marlow ber¨attar om den girighet
efter elfenben och rikedom som tar sig i uttryck l¨angsmed Kongofloden. Hur
det europeiska Bolaget han ¨
ar p˚
a uppdrag av har tagit ¨over en hel kontinent
och driver en brutal slavhandel med de inf¨odda. Det ¨ar ocks˚
a genom dessa
beskrivningar som vi kan se Marlows utveckling, framf¨orallt i hur hans syn p˚
a
Mr Kurtz f¨
or¨
andras. H¨
ar beskriver Marlow den grymhet och lidelse som han ser
i b¨
orjan p˚
a sin resa:
”I n¨
arheten av samma tr¨
ad satt tv˚
a bylten till i spretiga vinklar med uppdragna kn¨
an. Den ene satt med hakan lutad mot kn¨
ana och stirrade tomt framf¨
or
sig p˚
a ett outh¨
ardligt pl˚
agsamt vis; v˚
alnaden bredvid vilade sin panna, som om
han hade drabbats av akut utmattning; och ¨
overallt runtomkring satt andra utspridda, kollapsade i alla m¨
ojliga f¨
orvridna st¨
allningar, som p˚
a ett fotografi taget
efter en massaker eller n¨
ar n˚
agon farsot brutit ut. Medan jag stod d¨
ar, alldeles
stel av fasa, tog sig en av varelserna upp p˚
a h¨
ander och kn¨
an, och fortsatte p˚
a
alla fyra ner till floden f¨
or att dricka.”
S˚
ah¨
ar ing˚
aende ¨
ar beskrivningarna, b˚
ade texten ovan och f¨oljande citat ¨ar
bra exempel p˚
a det f¨
orakt som Marlow k¨anner f¨or kolonialismen och den imperialism den i detta fall hade lett till:
”Er¨
ovring av jord, som f¨
or det mesta best˚
ar i att ta den ifr˚
an folk som
har annan hudf¨
arg eller aningen plattare n¨
asor ¨
an vi sj¨
alva, ¨
ar ingen vacker
hantering n¨
ar man synar den n¨
armare i s¨
ommarna”
Ber¨
attelsens hj¨
alte ¨
ar Marlow, dels eftersom att han tycks vara den enda
verkligt goda vita m¨
anniskan l¨angs Kongofloden. Men ocks˚
a f¨or att han lyckas
- utan att bryta ihop totalt - att utf¨ora sitt uppdrag. Under sin resa mot Kurtz
har han mycket tid till att spekulera kring vem denne ledare egentligen ¨ar och
i slutet av kapitel ett f˚
ar vi ta del av Marlows tankar:
”Ibland t¨
ankte jag en del p˚
a Kurtz. Inte att han intresserade mig s¨
arskilt
mycket. Det gjorde han inte. Men jag undrade ¨
and˚
a¨
over huruvida den mannen,
som ju verkade ha kommit hitut i n˚
agon sorts moralisk grundade avsikter, till
slut ¨
and˚
a skulle ta sig upp till toppen, och hur han skulle ta itu med sitt arbete
n¨
ar han v¨
al hade hamnat d¨
ar.”
S˚
ah¨
ar reflekterar Marlow kring Kurtz person. Och i slutet av ber¨attelsen
h¨
ander en sak som g¨
or att jag v˚
agar s¨aga att deras ber¨attelser inte kommer att
bli helt olika. H¨
andelsen jag t¨anker p˚
a a¨r d˚
a Marlow tr¨affar Kurtz fru efter att
Kurtz har g˚
att bort under deras resa tillbaka l¨angsmed Kongofloden. Vid detta
m¨
ote ber Kurtz fru om att f˚
a h¨ora vad hennes mans sista ord var. H¨ar v¨aljer
Marlow att ljuga och s¨
ager till hustrun att ”De sista ord han uttalade var –
ert namn.” N¨
ar det sista han egentligen sade var ”Vilken fasa! Vilken fasa!”.
Marlow r¨
attf¨
ardigar denna l¨
ogn genom att s¨aga att sanningen hade varit ”f¨or
m¨
ork f¨
or henne – ett alldeles f¨or djupt m¨orker. . . ”. Marlow har ocks˚
a en bunt
papper tillh¨
orande Kurtz, p˚
a vilka han under sitt styre hade klottrat mycket
rasistiska ˚
asikter. Dessa v¨
aljer Marlow att inte ge till Kurtz fru.
Marlow ljuger allts˚
a indirekt f¨or Kurtz skull, och bevarar bilden av honom
2
som en god man. Detta g¨
or han trots att han tidigare i boken har beskrivit hur
han ”. . . hatar, avskyr och inte st˚
ar ut med l¨ogner”, de skr¨ammer honom och
han tycker att det i l¨
ognen finns en ”anstrykning av d¨od”. Detta s¨ager Marlow
ganska tidigt i ber¨
attelsen, men mot ber¨attelsens slut har det allts˚
a skett en
f¨or¨
andring i Charlie Marlows s¨att att t¨anka. Varf¨or? Det redog¨or jag f¨or i slutet
av denna analys.
3
Spegling av 1800-talet
I ber¨
attelsen f˚
ar vi se prov p˚
a en del av den kvinnosyn som genomsyrade
samh¨
allet under slutet av 1800-talet. Ett exempel p˚
a detta ¨ar n¨ar huvudkarakt¨aren
ber¨
attar om hur han tog hj¨
alp av kvinnor f¨or att f˚
a det arbete som han var fast
besluten om att f˚
a och s¨
ager att ”Jag, Charlie Marlow, satte kvinnor i arbete –
f¨
or att skaffa mig ett jobb! Sansl¨
ost. Men jag hade f˚
att saken p˚
a hj¨
arnan.”
Det som Charlie h¨
ar ber¨
attar och med den f¨orv˚
aning ¨over sig sj¨alv som han
ber¨
attar det, tyder p˚
a den kvinnosyn som d˚
a r˚
adde. D¨ar det helt enkelt inte var
vanligt att en kvinna arbetade. Den utf¨orda handlingen d¨aremot, den tycker jag
tyder p˚
a den utveckling mot j¨
amst¨alldhet mellan k¨onen som d˚
a hade p˚
ab¨orjats,
d¨
ar kvinnan mer och mer inkluderades i samh¨allet. D˚
a detta var i slutet av
1800-talet kan man t¨
anka sig att Mary Wollstonecrafts teorier om feminism l˚
ag
till grund f¨
or denna utveckling. Huruvida damerna fick betalt f¨or sitt arbete
eller inte, det f¨
ort¨
aljer inte historien. Det finns ytterligare ett exempel tidigt
i Marlows ber¨
attelse som beskriver kvinnosynen under den tid d˚
a ber¨attelsen
utspelar sig.
”Det ¨
ar m¨
arkligt hur sv˚
art kvinnor av de besuttnare klasserna kan ha f¨
or
att se sanningen. De lever i sin egen lilla v¨
arld, och n˚
agot liknande den v¨
arlden
har aldrig funnits i verkligheten, och kan aldrig komma att finnas heller. Den ¨
ar
alldeles f¨
or tjusig, och om man skulle lyckas rigga till n˚
agot i den stilen skulle
det falla i bitar innan det hunnit m¨
ota solnedg˚
angen. N˚
agot kn¨
oligt sabla faktum
som vi m¨
an har h˚
allit till godo med sedan skapelsen stack upp nosen och v¨
ande
upp och ner p˚
a hela konkarongen.”
H¨
ar beskriver Marlow inte bara sin syn p˚
a kvinnan, utan belyser ocks˚
a sin
syn p˚
a kvinnan inom en viss samh¨allsklass. I detta specifika fall uttalar han kritik
till de lite finare klasserna. Jag tror att det ¨ar h¨ar det blir verkligt intressant.
4
Marxismen och socialdarwinismen
Som jag ser det s˚
aa
orkrets hj¨arta starkt influerad av det marxistiska och
¨r M¨
socialdarwinistiska t¨
ankandet. Vi f˚
ar genom hela ber¨attelsen ber¨attat f¨or oss
om de stora klasskillnader som r˚
adde. Skillnaden mellan de svarta inf¨odda kannibalerna, som sattes i arbete av de kapitalistiskt drivna vita europ´eerna, d¨ar
handelsvaran elfenben dessutom var central f¨or huvudkonflikten. Denna konflikt
a
a v¨
arldar. ˚
A ena sidan de som har en tydlig anknytning till
¨r mellan dessa tv˚
sin ursprungsnatur men desto mindre resurser, ˚
a andra sidan de som har tappat
sin roll i naturen men har kommit l˚
angt i sin karri¨ar och innehar stora resurser.
Mr Kurtz a
a en individ som har blivit s˚
a uppslukad av kapi¨r ett exempel p˚
talismen och att g¨
ora karri¨
ar att han tappat sin roll i naturen och nu upplever
alienation. Det ¨
ar denna alienation som har lett till att han tappat sina moraliska
3
v¨
arderingar och nu sprider skr¨ack och d¨od omkring sig. Det enda han verkar
bry sig om det a
ana pengar och att s¨alja mer elfenben. M¨anniskov¨ardet
¨r att tj¨
hos de som arbetar f¨
or honom kan likst¨allas med den m¨angd elfenben de samlar
in. Och om de inte a
a d¨or de helt enkelt. H¨ar kan
¨r starka nog f¨or att arbeta, d˚
vi se tydliga influenser av socialdarwinismen, ”survival of the fittest”, d¨ar Mr
Kurtz - innan han drabbas av en sjukdom och avlider – ser ut att ha en v¨aldigt
ljus framtid i j¨
amf¨
orelse med de svarta arbetarna som d¨or av sv¨alt.
Huvudkarakt¨
aren Marlow beskriver ocks˚
a genom ber¨attelsen det djuriska
beteende som han p˚
a sin resa uppm¨arksammar, och kopplar detta till insikten
i att vi m¨
anniskor faktiskt ¨
ar djur:
”Jorden verkade inte l¨
angre vara den jord vi k¨
ande till/. . . / de tj¨
ot och
tjoade, hoppade och snurrade och gjorde f¨
orf¨
arliga grimaser; men vad som fascinerade en var just tanken att de var m¨
anniskor – som man sj¨
alv – tanken p˚
a ens
avl¨
agsna sl¨
aktskap med deras vilt passionerade livsk¨
ansla.”
Men n¨
ar Marlow ber¨
attar om detta s˚
a anm¨arker hans v¨anner p˚
a pr˚
amen p˚
a
att han inte gick i land och medverkade i festligheterna. Han skyller d˚
a p˚
a att
han hade mycket annat att t¨
anka p˚
a men man kan t¨anka sig att han i sj¨alva
verket k¨
ande sig alienerad, att han hade f¨orlorat sin plats i naturen och nu blev
p˚
amind om detta.
Marlow har under ber¨
attelsens g˚
ang inte p˚
a n˚
agot vis uttryckt avsky mot
de inf¨
odda, snarare tv¨
artom. Men mot bokens slut s˚
a finns det ytterligare en
h¨
andelse som tydligt visar p˚
a hur han har f¨or¨andrats. Exemplet jag t¨anker p˚
a
det intr¨
affar d˚
a marlow f˚
ar veta att Kurtz har avlidit och i samband med det uttrycker ett tydligt f¨
orakt mot de svarta: ”Pl¨
otsligt stack direkt¨
orens of¨
orsk¨
amde
betj¨
ant in sitt h˚
anfulla svarta huvud i d¨
orr¨
oppningen, och sa i bitande f¨
oraktfull
ton: ”Mistah Kurtz – han d¨
od.” Senare f˚
ar vi ocks˚
a veta, som jag tidigare n¨amnt,
hur Marlow g˚
ar emot en av sina starkaste principer och i bokens avtoning ljuger
och bevarar Mr Kurtz hustrus sk¨ona bild av sin man.
Kanske var det ocks˚
a s˚
a det b¨orjade f¨or Mr Kurtz n¨ar han n˚
agra ˚
ar tidigare
kom till denna plats, placerad i en djungel med m¨anniskor vars beteende k¨andes
bekant men ¨
and˚
a s˚
a avl¨
agset. Han fick k¨anna p˚
a hur det var att ha stor makt
men ocks˚
a alienationen av att ha f¨orlorat sin plats i naturen.
5
Slutsats
Jag ser flertalet likheter mellan Mr Kurtz och huvudkarakt¨aren Charlie Marlow. I romanens b¨
orjan och slut liknar Marlows ber¨attande v¨an honom vid en
gudabild, i slutet specificerat vid en ”. . . mediterande Buddah.” Beskrivningen
av Kurtz genom hela ber¨
attelsen likas˚
a, som en h¨ogre makt som inhyser enormt
stor respekt.
Vi har f˚
att veta att Mr Kurtz en dag kom till Kongofloden med ”. . . n˚
agon
sorts moraliskt grundade avsikter.” Vi har ocks˚
a f˚
att veta att han senare tappat
all fattning om moral och ist¨
allet l¨angst in i m¨orkrets hj¨arta styrt sin handelsstation p˚
a det mest brutala vis en m¨anniska t¨ankas kan. Jag har ocks˚
a beskrivit
varf¨
or och hur jag tror att Mr Kurtz tappade sig sj¨alv och blev denna tyrann
till elfenbensj¨
agare.
Genom denna beskrivning av Mr Kurtz tror jag ocks˚
a att vi har beskrivningen av Marlow, och s˚
aledes ocks˚
a svaret p˚
a varf¨or han i slutet av ber¨attelsen
v¨
aljer att ljuga f¨
or att uppr¨
atth˚
alla Kurtz hustrus, och allm¨anhetens goda bild
4
av denna starka ledare och elfenbensj¨agare. V¨al medveten om att han genom
denna l¨
ogn tr¨
ader in i Mr Kurtz m¨orkers hj¨arta och likst¨aller sig med honom.
Charlie Marlow kom dit med en moraliskt grundad avsikt och ett uppdrag
som han slutf¨
orde. Han hade stigit in i m¨orkrets hj¨arta och inte bara f˚
att se det
el¨
ande och lidande som det omsl¨ots av utan ocks˚
a den stora kraft som styrde
och verkade i dess k¨
arna. Han fick i samband med det ocks˚
a m¨ota, inspireras av
och er¨
ovra maktens ledare, och genom det ¨aven ta ett kliv p˚
a karri¨arstegen. Men
n¨
ar han sedan ˚
akte d¨
ar ur, s˚
a tror jag att han inte l¨angre var densamme, denna
f¨or¨
andring har jag visat p˚
a genom flertalet exempel i denna analys. Jag tror att
han nu ville ha mer och att den goda talaren, Mr Kurtz hade blivit hans stora
f¨orebild och symbol f¨
or framg˚
ang. Han hade blivit uppslukad av kapitalismen
och f˚
att smaka p˚
a maktens beg¨ar.
Ber¨
attelsen avslutas med f¨
oljande ord, ”Jag tittade upp. En svart molnbank
sp¨
arrade av flodmynningen, och den lugna vattenv¨
agen mot v¨
arldens yttersta
trakter fl¨
ot dystert fram under en mulen himmel – som om den ledde in i hj¨
artat
av ett oerh¨
ort m¨
orker”, och jag kan inte sl¨appa tanken p˚
a att m¨orkret den vid
denna resa var p˚
a v¨
ag rakt in i, skulle komma att bli Charlie Marlows m¨orkers
hj¨
arta.
5