Transcript Nätdroger når nya grupper

n X-cons:
n Kvinnojour:
Kjells mat är RFHL reser
som medicin till Istanbul
Vården
Bemötande
färgat av
fördomar
riskerar liv
2/2011 oberoende
3/2011
Pris: 20 kr
Ges ut av Riksförbundet för
hjälp åt narkotika– och läkemedelsberoende, RFHL.
Intagen
fick benen
amputerade
– Nekas
vård
magn us
callmyr:
”Riskerna
är stora
– ku ns kap
saknas!”
INNEHÅLL 3/2011
Ges ut av Riksförbundet
för hjälp åt narkotika–
och läkemedelsberoende,
RFHL. Utkommer med fyra
nummer per år.
ISSN-NUMMER
1102-9021
OBEROENDE/RFHL
Lagerlöfsgatan 8
112 60 Stockholm
Tel: 08-545 560 60
Fax: 08-33 58 66
Besöksadress:
Lagerlöfsgatan 8
PG: 70 93 54-5
3 Ledare
4 Kultur
12 RFHL besöker kvinnojour i Istanbul 17 Kriminalvården nekar
benamputerad sjukvård
19 Karin Olsson har levt
ett liv med droger
18 Hur många läkemedelsberoende finns det i Sverige?
24 Hundar och metadonpatienter – vad har de gemensamt?
I redaktionen
Per Sternbeck
Sonja Wallbom
layout
Raster Media
Ansvarig utgivare
Sonja Wallbom
MEDLEMSKAP/
PRENUMERATIONER
Bli medlem i RFHL för
100 kronor/år och få
gratis prenumeration på
Oberoende.
Ring, posta, faxa eller
mejla in din ansökan till
adressen angiven ovan.
Observera att endast
privatpersoner kan bli
medlemmar för 100
kronor per år. Företag och
organisationer som vill
stödja RFHL betalar för ett
stödmedlemskap valfritt
belopp över 100 kronor.
Endast prenumeration på
Oberoende kostar
145 kr/år för privatpersoner, organisationer
och företag.
28
Oberoende möter
Jacob Gordin
31 Bemötande i vården
– fördomar som tar liv
34 Mat som medicin
38 Insänt
40 Här finns RFHL Vill du annonsera i Oberoende?
Kontakta annonsansvarig: Dean Trbojevic
[email protected] Telefon 070 947 47 60
2
oberoende 3/2011
LEDAREN
/ledaren
Sonja Wallbom,
ordförande i RFHL
Beroendefrågor utan
socialt sammanhang
G
erhard Larsson presenterade i våras
förslag på förändringar i beroendevården. Det drygt 1000 sidor långa
underlaget ligger nu ute på remiss. Ett
genomgående problem i utredningen
är att beroendefrågorna behandlas, som så ofta i
Sverige, som om de svävar fritt från allt annat. Här
dras inga historiska slutsatser och här finns inte
heller några sociala samband.
En medikaliserad beroendevård är
utredningsresultatet och man föreslår att insatser mot missbruk och
beroende ska ha en huvudman,
Landstinget, som ska svara för
all behandling. Kommunerna
ska ansvara för allt annat stöd,
som boende, sysselsättning och
försörjning.
En person som överkonsumerar alkohol men som inte har
andra sociala problem behöver inte
Socialtjänstens hjälp och har förstås
inte på socialkontoren att göra. Men för alla
andra kommer problemet med delat huvudmannaskap att kvarstå.
Många kommer fortfarande att falla mellan stolarna och inte få den hjälp de behöver.
Till de positiva delarna i utredningen hör ett
genomgående icke-moraliserande förhållningssätt till droganvändning. Det ska till exempel vara
möjligt att få läkemedelsbaserad behandling inom
Kriminalvården och medicinsk behandling ska endast få avbrytas av medicinska skäl, inte på grund
av regelbrott. Sprutbyte ska finnas tillgängligt i hela
landet där det finns behov av det.
Man vill också ha en förstärkt vårdgaranti där behandling ska erbjudas
inom 30 dagar, annars kan patienten fritt välja vård, om tidsramen
inte hålls. Utredningen säger
också att brukarnas erfarenheter
ska tillvaratas och att organisationer som företräder brukarna
ska få möjlighet att aktivt medverka i samarbetsavtal mellan
kommuner och landsting.
Läkemedelsberoende erkänns som
det stora folkhälsoproblem det är och
man föreslår rätt till behandling i hela landet och ett särskilt kunskapscenter för att öka
kunskapen om denna grupps särskilda behov.
Det blev
varken
helhetssyn
eller bättre
organisation.
Gerhard Larsson föreslår också att den nuvarande LVM-lagen tas bort och att tvångsvården
i framtiden ska finnas inom LPT, alltså lagen om
psykiatrisk tvångsvård. Detta är illa av flera skäl.
Alla behöver inte psykiatrin och den har heller
aldrig visat vare sig kompetens eller vilja att
möta människor med beroende.
Den är mer rättsosäker än LVM-lagen och den
har ingen bortre tidsgräns.
3/2011 oberoende
Detta är första gången också denna grupp uppmärksammas och krav ställs på att den vårdapparat som skapat problemen också ska vara behjälplig för de människor som drabbats.
Som vanligt, skulle man kunna säga, finns också
mängder av förslag på ökad kompetens, mer prevention och forskningsinsatser. En del bra, en del
mycket traditionellt.
Totalt sett är ändå utredningen en besvikelse.
Det blev varken helhetssyn eller en bättre organisation. Det återstår att se vad remissinstanser och
regering gör av förslagen.
3
Janne Karlsson
4
oberoende 3/2011
/kultur
Beroendeläsning
utanför debattens
inmålade hörn
Narkotikapolitik, utanförskap och läkemedels-
hantering behandlas i tre böcker som rekommenderas till
alla som är intresserade av beroendefrågor.
Klyftor skapar missbruk
Det är färre ungdomar som har
3/2011 oberoende
Recenserat
n Narkotika.
Om pro­blem
och politik
Redaktör:
Börje Olsson
Förlag:
Norstedts juridik
n Den flygande
knarkhunden
– en bok om
utanförskap
Författare:
Lena K Eliasson
Förlag:
Recita Förlag AB
n Läkemedels-
boken 2011–2012
Redaktör:
Helena Ramström
Utgivare:
Läkemedelsverket
testat narkotika i Sverige än i de
flesta andra länder men det spelar
ingen roll för hur många som
fastnar i drogerna. Andelen tunga
narkotikamissbrukare av befolk-
ningen är ungefär likadan som i
Holland och Tyskland och andra
europeiska länder. När det gäller
tabellen över narkotikarelaterad
dödlighet ligger Sverige i mitten.
Narkotikapolitiken är helt
annorlunda mellan länderna.
Resultaten liknar varandra. Narkotikapolitiken tycks inte vara en
viktig faktor när det gäller hur
många personer som fastnar i
tungt narkotikamissbruk. Istället
pekar mycket på att det handlar
om skillnader i levnadsförhållanden mellan människor, socialpolitiken, som avgör hur stort
missbruket ska bli i ett samhälle
och vilka effekter det får Ju större
ekonomiska klyftor, desto fler
personer i missbruk.
Boken ”Narkotika. Om problem och politik” kanske inte
tillför så mycket nytt för en person som förut läst in sig på den
svenska narkotikafrågan. För en
person som inte är insatt, men
vill bli, är den utmärkt.
Statistisk kanonmat
I Sverige har narkotikafrågan
historiskt haft en orättmätigt stor
plats. Det är egentligen endast
i de tre senaste valen som den
5
t
t
S vensk narkotikapolitisk debatt har länge
huvudsakligen bestått
av antiintellektualism, ickehumanism,
inmålade hörn och forskningsfusk. Alla argument är redan
använda och ingen orkar längre
lyssna på den andre. Forskning
och ny kunskap saknar fullkomligt betydelse för de som bestämmer. Särskilt om forskningen
kommer från utlandet eftersom
vi i Sverige vet bäst på det här
området. Den svenska narkotikanationalismen firar seger efter
seger. Åtminstone på ytan.
I boken ”Narkotika. Om
problem och politik” görs en
genomgång av historien, debatten, politiken och forskningsläget. Inte mycket är särskilt nytt
men det är ändå en genomgång
som talar sitt tydliga språk. Den
svenska narkotikapolitiken, som
marknadsförs som framgångsrik och som nu ska spridas över
världen, är inte mer lyckad än
andra motsvarande länders lösningar. Kanske tvärtom.
/kultur
inte har varit uppe. Men trots att
frågan varit så het så har dem det
gäller, personer i tungt missbruk,
varit märkligt frånvarande. De är
ointressanta. En sorts statistisk
kanonmat som flimrar förbi i
form av narkotikarelaterad död
och liknande uppgifter. Det gäller
även i ovan omnämnda bok. Man
talar om narkomanerna, till narkomanerna, men inte med dem.
Detta försöker Lena K Eliasson råda bot på. I boken ”Den
flygande knarkhunden – en bok
om utanförskap”, berättar hon
om sin väg från att vara kokerska
på ett kommunalt elevhem, över
vuxenmobbing på arbetsplatsen,
till ett liv som amfetaminberoende i totalt utanförskap.
Priset betalas av beroende
Boken är lättläst och rolig,
ibland dråplig, och hållen i
en mycket personlig stil. Till
exempel hinns ett favoritrecept
på korvsoppa med. Men mest utandas boken utsatthet, ensamhet
och övergivenhet.
Priset för den svenska narkotikapolitiken betalas av de som
fastnar i ett beroende. De blir
kriminaliserade och berövas
i praktiken en stor del av sina
medborgerliga rättigheter. De
bemöts med fördomar, okunskap
och förakt. Lena berättar i sin
bok hur hennes fackförening
fullkomligt struntar i henne när
hon blir av med jobbet. Hur hon
drabbas av en inofficiell svartlistning i kommunen där hon varit
anställd och hur hennes framtid
på orten kraschar. Men allt är inte
nattsvart. För vi får också följa
henne på vägen till nykterhet och
insikter hon tidigare inte haft.
Så ska du behandlas
Och så slutligen en bok som
är ett måste för alla patienter
i Sverige. Nämligen läkeme-
6
delsverkets Läkemedelsboken
2011–2012, som anger hur sjukvården ska använda läkemedel
och mediciner i olika situationer.
Med tanke på antalet personer
som dör till följd av skador orsakade av svensk sjukvård och med
tanke på hur många människor
som felbehandlas borde den vara
standardläsning för oss alla.
Jag har koncentrerat mig
på de avsnitt som handlar om
beroende och det är intressant
läsning. Marcus Heilig, känd beroendeläkare, har skrivit kapitlet
om narkotikaberoende. Heilig
skriver om droger och missbruk
på ett sätt som är helt befriat från
moralism. Han ser på beroendepatienter som på vilka andra
patienter som helst. Inga värderingar. Det är troligen denna
inställning som gör att så många
narkotikaberoende personer vill
att beroendevård enbart ska få
utföras av landstingen.
I kapitlet om narkotikaberoende är läkemedelsberoende
inkluderat. Vi får bl.a. lära oss att
Tramadol till en början lanserades som ett antidepressivt medel
som hämmar serotonin– och
noradrenalinupptag men upptäcktes ha en betydande opiod
effekt och därefter började marknadsföras som ”mild” smärtlind-
Man talar om
narkomanerna
– men inte
med dem.
rare. Den antidepressiva effekten
är förklaringen till att Tramadol
är så svårt att sluta med. Så långt
intressant. Sedan börjar en del
tveksamheter och felaktigheter
rada upp sig:
”Tillförlitliga epidemiologiska
uppgifter saknas avseende BDZberoende. En undersökning
visar på beroendeutveckling hos
1% av behandlade patienter”
”Patienter som använt normala
terapeutiska doser har sällan ett
genuint beroende...”.
Sedan kör Marcus Heilig på
med att förorda snabba eller
mycket snabba nedtrappningar
av bensodiazepiner. Helt på tvärs
emot beprövad erfarenhet. Han
avslutar avsnittet med följande
mening:
”Några alternativ (till bensodiazepiner, SIC!) som inte är behäftade med beroendepotential
är SSRI, buspiron eller pregabalin (Lyrica).”
Slö faktagranskning
Detta är alltså vad läkemedelsverket skriver. 1% av bensodiazepinanvändarna utvecklar ett beroende. Personer som tar dosen
doktorn ordinerat är inte beroende på riktigt. Och snabbt ska
det gå att trappa ner. Inte undra
på att så många personer som
utvecklat ett läkemedelsberoende
får lida i onödan av allt för snabba
nedtrappningar. Att man inte heller lagt märke till att människor
missbrukar och blir beroende av
Lyrica är häpnadsväckande.
En hårdare faktagranskning
hade varit på sin plats. Åtminstone när det gäller avsnittet om
läkemedelsberoende. Hur som
helst är boken väl värd att läsa
eftersom man då får reda på
vilken sorts behandling man kan
förvänta sig när man uppsöker
ett sjukhus i ett beroendeärende.
Per Sternbeck
oberoende 3/2011
/dokument
r
å
n
r
e
g
Nätdro
r
e
p
p
u
r
nya g
t
t
ökande ann
e
m
o
ts
ra
e
rt
o
p
p
ra
r det
Under 10–15 år ghear eller research chemicals, RC-droger.
vändning av nätdro re är någon nymodighet är kunskapsg
Trots att det inte län mhället har genomfört lagändringar för
a
nivån om dem låg. S gerna. Frågan är om det räcker. Hanro
att stoppa de nya d t finns kvar, liksom efterfrågan.
te
delsplatserna på nä
3/2011 oberoende
7
F ör några år sedan,
när Magnus Callmyr
studerade på Örebro
universitet träffade
han en tjej som intresserade honom. En dag föll hon
ihop i lektionssalen och fick åka
ambulans till akuten med superhög puls och andnöd. När han
senare frågade henne vad som
hänt visade sig att hon hade tagit
en mix av två nätdroger. Magnus
Callmyr, som haft missbruksproblem själv, och som inte trodde
att nätdroger var något att bry
sig särskilt mycket om, började
läsa på. Och ändrade uppfattning. Resultatet blev en bok och
en önskan om att sprida kunskap
i ämnet för att samhället ska bli
bättre på att möta upp människor som använder nätdroger.
För nätdroger har precis samma
effekter på människor som de
traditionella drogerna med socialt förändrade och förminskade
liv, fysiska och psykiska skador,
till och med dödsfall.
– Det har ju pratats och skrivits väldigt mycket om nätdroger
eller rc-droger som jag föredrar
att kalla dem, men försöker
man hitta mer information än
tidningsartiklar så tar det stopp.
Det finns nästan ingenting skrivet på svenska, berättar Magnus,
som började besöka användarforum på internet och söka
information utomlands för att
hitta den kunskap han sökte.
Shulgin, en kemist verksam
inom psykofarmakologi, återigen
framställa MDMA på kemisk
väg. Han testade det på sig själv
och likställde effekterna med
de man får av marijuana och
psilosybin. Han började använda
MDMA ”som avkoppling” och
spred det till andra i sin krets.
Under de första åren av 80-talet
dök preparatet upp på gayklubbscenen i Dallas och spred sig
snart som en löpeld över USA
där det snart narkotikaklassades. I slutet av 1980-talet kom
preparatet till Europa där det
marknadsfördes som Ecstasy och
blev en del av ravekulturen.
Shulgin gav under 1990-talet
ut två böcker som innehöll listor
med hundratals olika psykoaktiva substanser inklusive instruktioner för tillverkning och
doseringsrekommendationer.
Vid sekelskiftet började det dyka
upp en mängd olika preparat på
marknaden. Många av dessa var
ett resultat av Shulgins forskning och de såldes över internet.
Nätdrogerna var födda.
Från mitten av 00-talet har
det skett en explosion av antalet
rc-droger. De nya drogerna härstammar inte bara från Shulgins
böcker utan också från kemister
som studerar forskningsrap-
Forskare bakom preparat
I stort sett är ursprunget till
dagens rc-droger det som idag
kallas ecstasy, MDMA. Substansen togs fram redan 1912 som
ett sidoresultat i forskningen
kring läkemedel mot blödningar.
Inom det området blev preparatet ointressant och MDMA föll i
glömska.
År 1976 lyckades Alexander
8
Från mitten
av 00-talet har
det skett en
explosion.
porter för att hitta substanser
som man kan kommersialisera i
drogindustrin. Experimentviljan
i branschen är stor. Man använder många olika fantasifulla sätt
för att marknadsföra och sälja
sina produkter.
Otraditionella missbrukare
I Sverige har rc-drogerna nått
sin största spridning utanför
de etablerade missbrukarleden.
Magnus Callmyr:
– Det finns väsentliga skillnader mellan användare av nätdroger och traditionella droger.
Det är en subkulturell klick som
ägnar sig åt nätdroger. Nu har
jag inga belägg för det, men
jag tror att nätdroger också är
kopplat till ”gratisgenerationen”,
de som anser att allt ska vara
fritt, film, musik, allt. Den här
gruppen är relativt stor och finns
väldigt mycket på internetforum
som Flashback. Man ser sig inte
själva som missbrukare. För dem
är begreppet missbrukare väldigt
kopplat till de traditionella
drogerna.
– En annan stor grupp som
använder rc-droger är de som
inte vill riskera nånting. De har
en social bas med jobb, familj
och bostad, de inte vill förlora.
Därför använder de rc-droger
som ännu inte är olagliga. Det
fungerar att kombinera rc-användning med skola och arbete.
Det här är en grupp som samhället aldrig kommer i kontakt med.
– Tittar man på den senaste
EU-statistiken ser man att det var
en kraftig ökning av användningen av nätdroger i Europa men
man ser det inte i Sverige. Varför?
Jag tror att man letar på fel ställen och frågar efter fel saker.
Ny lag i år
Den första april i år trädde en
lag i kraft som ska göra det lätt-
oberoende 3/2011
/dokument
nytt område
– Kunskapen om nätdrogernas sociala dimension
är liten men jag tror att
den medicinska delen
är ännu mindre, säger
Magnus Callmyr.
3/2011 oberoende
stor grupp användare. Det är helt
klart en viktig faktor, den andra
är tillgängligheten. Jag menar
att kriminaliseringen av drogen
har en klar återhållande effekt.
Kriminaliseringen av individen
har ingen effekt. Där är ju hela
nätet fullt med tips på hur man
ska klara sig undan.
– Ännu finns inga lättillgängliga tester som kan mäta förekomst av dessa droger men de
kommer säkert, säger Magnus.
Okänd verkan
Magnus Callmyr menar att det
finns stora risker förenade med
att använda rc-droger:
– Om vi tar Spice jämfört med
cannabis till exempel. Det finns
en massa cannabinoider som är
hälsofarliga men det finns också
nyttiga cannabinoider. De här
blandas i vanlig cannabis och
9
t
t
are för tull och polis att beslagta
okända preparat. Enligt lagen så
kan en polis eller tulltjänsteman
beslagta substanser vid minsta
misstanke om att det är narkotika eller hälsofarligt. Sedan
lagen tillkom har ett antal shopar
stängt men andra finns kvar:
– Lagen har förändrat marknaden, säger Magnus. När det
gäller rc-droger så spelar det roll
att preparatet är illegalt för en
kompenserar delvis för varandra.
I det kemiskt härmande preparatet bryr man sig inte om att
tillsätta cannabinoiderna med de
goda effekterna, man är bara ute
efter ruset.
– På marknaden finns en
enskild cannabinoid som kan
tillsättas till rökmixarna och som
man vet är potentiellt cancerframkallande och farlig. Den
finns på marknaden, det vet man.
För ett antal månader sedan dök
det upp en ny rökmix på marknaden. Människor hamnade på
sjukhus. Det visar på hur farligt
det kan vara. Vi vet ju inte hur de
nyutvecklade drogerna fungerar.
Det är en knepig bransch.
En annan vinkel på farligheten
är att en stor del av rc-drogerna
har hallucinogena effekter:
– LSD är och har alltid varit en
väldigt liten den av den svenska
narkotikaanvändningen men
bland nätdrogerna är den hallucinogena delen större tack vare
att Schulgin varit mest intresserad av hallucinogener. Vilka
effekter de har på användarens
psyke på kort eller lång sikt vet
vi inget om. Där tror jag att det
finns stora risker i ett längre perspektiv. Jag har inte överblicken
eller kunskapen om det här men
det tror jag inte att man har
bland läkarna heller. Kunskapen
om nätdrogernas sociala dimension är liten men jag tror att
den medicinska delen är ännu
mindre. Sett i det perspektivet
tycker jag att det är skrämmande
att de Nationella riktlinjerna för
missbruks- och beroendevård
inte ens tar upp dem.
Kunskap måste till
Det finns ju en
anledning till
att människor
tar droger.
– Samhället måste vara bättre
utbildat på dessa droger. De
skiljer sig ju egentligen inte så
mycket åt från de gamla drogerna. Man måste också ha
kunskap om att användarna
har kvar den sociala basen och
ta konsekvenserna av detta.
Det ställer nya krav på de som
kommer i kontakt med människorna. Det finns mycket fördomar i samhället och vården om
Kinesiska kemiföretag
Internet och globaliseringen
gör att de syntetiska drogerna är här för att stanna,
menar narkotikapolisen
Gunnar Hermansson.
Gunnar Hermansson är narkotikapolis och aktiv i Narkotikapolisernas Förening. Han har
sett hur nätdrogerna har blivit
större i Sverige under de senaste
åren. Men trots att handeln har
vuxit har han svårt att säga hur
stor den är, hur stor omsättning
handeln har, hur många som
använder det som kallas för
nätdroger:
– Det är väldigt svårt att
bedöma hur stort fenomenet
nätdroger är. Ett sätt är att räkna
10
antalet beslag. Då
ser man att antalet beslagtagna
internetdroger
plus internetbeställda läkemeGunnar
del är större än
Hermansson
antalet beslag av
heroin, kokain
och ecstasy tillsammans.
Läkemedel handlas mest
Gunnar Hermansson menar
att man också måste precisera
vad man menar med nätdroger:
– Narkotikaklassade läkemedel
som köps på internetapotek står
för den allra största delen av de
droger som handlas idag. Det
är mycket tramadol och mycket
bensodiazepiner. Det är en mindre del av beslagen som handlar
om syntetiska designade droger.
Gunnar Hermansson pratar
också om nya grupper som dels
använder men också distribuerar
nätdrogerna:
– Min uppfattning är att det
huvudsakligen är ungdomar som
köper via nätet. De gamla knarkarna som sitter på känningar,
de håller på med sitt. Det är två
världar som sällan möts. Ingen
ser de här ungdomarna, det är
socialt etablerade personer och
de åker inte fast eftersom tullen
inte har kapacitet att kontrollera varje kuvert som skickas till
Sverige.
Även distributionskanalerna
oberoende 3/2011
/dokument
hur missbrukare är och inte är.
Vården fungerar väldigt dåligt
för de som använder de gamla
drogerna, och ännu sämre för de
som använder de nya.
– Samhället måste hantera
detta på flera olika plan. Precis
som med vanliga droger måste
man jobba med olika strategier.
Det finns ju en anledning till att
människor tar droger. Där måste
samhället vara i sina insatser.
Impulser utifrån
Magnus Callmyr trodde att
hans bok skulle bli mycket efterfrågad eftersom kunskapsluckorna är så stora men inte:
– Intresset för boken har varit
mycket begränsat. Jag har gått ut
till alla kommuners socialtjänster och försökt att sälja den. Både
till enskilda socialsekreterare
och chefer men till kommuner
kanske jag har sålt tio stycken.
Boken har sålt hundra ex och då
är det till största delen privatpersoner som köpt den. Det säger
en del om området tycker jag.
Vi har en märklig tro i Sverige på att det måste vara något
statligt/offentligt som hanterar
området droger och beroende.
Vi lever i en väldigt snäv bubbla
och i den ingår det ett antal suggestioner där man trummar in
att det offentliga Sverige är bäst
på drogområdet. Effekten av det
är en rad misslyckanden. Man
tar inte in
impulser från
andra håll .
Tjejen som
åkte in till akuten var snabbt ute
igen utan att någon
hade frågat henne om
hon använde droger:
– Där finns alla aspek-
ter av det jag pratar om, säger
Magnus. Ung tjej utan missbruksproblem mår fruktansvärt
dåligt av okänd anledning. Ingen
tänker på att det kan vara droger
inblandade eftersom det inte
syns på urinprov och så är hon
ute igen och kan fortsätta utan
att ha fått stöd eller hjälp.
Per Sternbeck
Vill du köpa Magnus Callmyrs
bok går det utmärkt via hans
hemsida: www.magnuscallmyr.se
har hittat efterfrågan
för de nya drogerna har sett annorlunda ut än för de gamla:
– Det är inte helt ovanligt med
icke missbrukande väl etablerade
affärsmän som börjar sälja och
sedan åker dit, berättar Gunnar.
Ofta har man försökt att bygga
nätverk av personer som har ett
eget missbruk av de här drogerna. Ofta har det varit klantigt skött med pengar som ska
skickas till personkonton eller
postgiron eller att man inte tror
att polisen kan spåra ip-nummer
på datorer och liknande.
Hög straffnivå
Gunnar menar att det är
väldigt lite organiserad brottslighet inblandad i handeln med
3/2011 oberoende
syntetiska droger:
– Straffnivån har varit hög hela
tiden vilket leder till att det är en
hög risk. Det undviker de professionella.
Gunnar Hermansson menar
att vi kommer att få vänja oss vid
syntetiska droger och internetapotek även fortsättningsvis.
Orsakerna är globaliseringen
och internet:
– Det är kinesiska kemiföretag
som har hittat en efterfrågan i
Europa. Genom internet är det
lätt för dem att knyta kontakter
ofta via krypterad mejl som det
är näst intill omöjligt att knäcka.
Att skicka paket är billigt, lätt
och riskfritt. Och har man bara
kommit innanför EU:s gränser
så är det inga kontroller. Har
man en kanal innanför är det
inga problem.
Per Sternbeck
Nya aktörer
n Det kommer in nya aktörer
i näthandeln med droger,
det har blviti big businness i
det centraleuropeiska fältet
Storbritannien, Holland in
mot Tjeckien.
n Det finns flera kommersiella aktörer som på egen
hand bedriver en produktion,
produktutveckling och pr
kring området.
11
På kvinnojou
Socialt arbete bedrivs över hela världen under
olika förutsättningar. Frivilligarbetarna träffas sällan över
gränserna men i våras åkte personal från RFHL Stockholms
Qjouren till Istanbul för att träffa frivilligorganisationer där.
K ampen för kvinnors
rättigheter i Turkiet
tog ordentlig fart i
slutet av 1980-talet.
Många flydde från
Turkiet på grund av den politiska situationen i landet. I de länder de kom till såg kvinnorna att
det fanns andra sätt att leva på
och inspirerades av kampen för
12
kvinnors rättigheter. Samtidigt
växte en aktiviströrelse i Turkiet,
där kvinnor organiserade sig för
att stötta sina fängslade manliga
kamrater. Kvinnorna delade
också erfarenheter och stöttade
varandra:
– 1987 hölls den första stora
demonstrationen för kvinnors
rättigheter i det moderna Tur-
kiet, berättar Fatma Mefköre Budak en av de som arbetar ideellt
på Mor Çati, den kvinnojour vi
besöker. Den demonstrationen
räknas som början för andra
vågens feministiska rörelse i
Turkiet. I samband med demonstrationen bildades ett nätverk
för att ge kvinnor som utsatts
för våld medicinsk och juridisk
oberoende 3/2011
hjälp. Ur detta nätverk startades
sedan 1990 Mor Çati en kvinnojour, som kunde stötta kvinnor
och arbeta organiserat mot våld i
nära relationer.
70 kvinnojourer i Turkiet
Sedan 1987 har det hänt mycket på området mäns våld mot
kvinnor. I Turkiet idag finns det
en bra lagstiftning, även om den
inte utnyttjas tillfullo då gamla
föreställningar hänger kvar. Det
finns 70 kvinnojourer utspridda
över hela landet. Majoriteten
drivs av kommunerna.
Mor Çati är en ideell förening
3/2011 oberoende
men har samarbete med socialtjänsten och den kommunala
kvinnojoursverksamheten. Mor
Çati arbetar både med stöd till
våldsutsatta kvinnor och med
opinionsbildning. Det finns anställd personal och personer som
jobbar ideellt. Jouren får inga
statliga eller kommunala bidrag,
utan lever på privata gåvor och
projektpengar. Två gånger har
jouren fått stänga under längre
tid för att det saknas pengar.
Radikala budskap
Vi har vårt möte på föreningens solidaritetscenter då själva
kvinnojouren med 20 platser
finns på hemlig plats och ska
vara en fredad lugn plats för de
som bor där. Kvinnorna vi möter
på Mor Çati har en vänlig men
allvarlig ton. Uttrycken såväl
som affischerna på väggarna är
radikala, med socialistiska och
feministiska budskap.
– Solidaritetscentret fungerar
som rådgivningscentrum, men
vi använder inte den termen
förutom i kontakten med kommunen eftersom kommunen inte
förstår ordet solidaritet, säger en
kvinna som arbetar på Mor Çati.
Vårt möte börjar med att kvin-
13
t
t
ur i Istanbul
norna i Mor Çati berättar att
kvinnorörelsen i Sverige har
varit en stor inspirationskälla.
De hänvisar också till svensk
forskning om mäns våld mot
kvinnor. Det finns många
likheter men även skillnader.
Den ideologiska grunden är
densamma som vår. Våld mot
kvinnor ses som ett samhällsproblem med grund i patriarkala, ojämlika strukturella
förhållanden. När Mor Çatis
beskriver hur de arbetar är det
mesta väldigt bekant:
– Vi lyssnar på kvinnorna,
har telefon– och mejljour och
ger hjälp till självhjälp. Vi pratar om vilka alternativ kvinnan
har men nästa steg är alltid
hennes beslut. Vi erbjuder oss
att följa med till polisen eller
till det skyddade boendet. Vi
har ett lekrum till barn som
följer med sin mamma hit,
berättar Nazan som är en av de
anställda på kvinnojouren.
Likheter – och skillnader
Ju längre mötet pågår ju mer
märker vi att referensramarna
Vi erbjuder oss
att följa med
till det skyddade boendet.
14
och ideologierna är desamma.
Även om fokus på vissa frågor
skiljer oss åt.
I Sverige talas det t.ex.
mycket om hedersrelaterat
våld. Det gör det inte i Istanbul
då hederskulturen är en så pass
vanlig mekanism att det alltid
inkluderas i hanterandet av
mäns våld mot kvinnor. Mor
Çati vill inte använda sig av ordet heder då de inte tycker att
det är en relevant benämning
på det vi kallar hedersrelaterat
våld. De betonar att det inte
handlar om religion utan att
det är ett uttryck för patriarkala strukturer.
Respektfullt bemötande
– Det var ett starkt möte med
kvinnorna som är engagerade i Mor Çati, säger Mille
Rönnerblad som arbetar på
Qjouren. De arbetar radikalt.
Respekt och bemötande är
deras främsta verktyg för att
stärka de kvinnor de möter. De
anser att det är det respektfulla
bemötandet som möjliggör att
kvinnorna kan växa. Det fanns
alltså många likheter med hur
vi på Qjouren arbetar och vår
ideologi.
Kina Sjöström fyller i:
– Vi har blivit påminda om
att trots den långa tid Sverige
har haft på sig så, har vi jämförelsevis med kvinnorörelsen i
Turkiet kanske inte kommit så
långt som det sägs.
Text: Qjouren
*Arrangör för resan var
Tensta-Hjulsta kvinnocenter
som anordnade resan för olika
föreningar/kvinnojourer.
Brukare s
På fredagen ska vi på ett
studiebesök som vi känner
oss ganska skeptiska till. Vi
ska besöka ett barnhem. Hoppets Barn eller Umut cocuklari dernegi som det heter på
turkiska. Ingen av oss känner sig särskilt bekväm med
tanken på att vara en bunt
välgörenhetstanter som kommer med nallar och choklad
till de ”stackars barnen”.
Vi börjar en lång och krånglig
oberoende 3/2011
uppväxt på gatan
Ferhat Sönmez har själv
vuxit upp och levt på
gatan sedan barnsben.
I dag är han utbildad
journalist och kämpar för
sina kamraters mänskliga
rättigheter.
resa genom Istanbul. Till slut
kommer vi fram till ett utkantsområde i närheten av ett kvinnofängelse.
Det ser faktiskt inte alls ut som
att det bor några barn där. Och
när vi kommer in och sätter oss
vid borden som har fleecefiltar
som dukar, börjar det dyka upp
unga vuxna män. Några tydligt
påverkade. Det är inget barnhem! Utan en organisation för
gatubarn som nu är vuxna.
Hoppets Barn som organisa-
3/2011 oberoende
tionen heter, har ett boende och
stödjer män som lever på gatan.
Trots att boendet endast riktar
sig till män så bor det två kvinnor där när vi är på besök.
Efter brukarnas behov
Det visar sig att man gjort
avsteg från att bara tillåta män
att bo där, då det inte finns några
andra ställen som just de här
kvinnorna kan vända sig till.
Man försöker att anpassa verksamheten efter brukarnas behov
och att hela tiden låta brukarperspektivet styra verksamheten.
Hoppets Barn driver verksamheter för att vuxna gatubarn ska
få arbete och utbildning samt en
tidning, SOKAK, som liknar de
gatutidningar som finns i Sverige
(Sit Sthlm, Aluma, Faktum). De
har också genomfört ett dagboksprojekt där gatubarn fått
fotografera sin vardag och skriva
en kort text om sin situation.
Ordföranden i föreningen, Ferhat Sönmez är väldigt stolt och
15
t
t
samlas hos Hoppets Barn
imponerad av resultatet.
– En del av barnen hade aldrig
hållit i en kamera innan de fick
en kort introduktion av universitetsstudenter som också
hjälpte till med finansieringen av
projektet, berättar han.
Ferhat Sönmez har själv vuxit
upp och levt på gatan sedan
barnsben. I dag är han utbildad
journalist och driver ihärdigt
kampen för sina kamraters
mänskliga rättigheter som oftast
tas ifrån dem med hänvisning
till att missbrukare får skylla sig
själva.
Inget stöd från staten
Staten stödjer inte Hoppets
Barns verksamhet. Inte staden Istanbul heller. När Ferhat
Sönmez skrev i en av Istan-
buls största tidningar om hur
gatubarn och vuxna gatubarn
lever, hur de blir bemötta och
hur Turkiets politik påverkar
dem, utbröt en läsarstorm och
Istanbuls borgmästare var starkt
kritisk till att tidningen hade publicerat texten. Efter detta sjönk
även försäljningen av tidningen,
som är ett av deras projekt för
hjälp till självhjälp.
Trots sitt utsatta läge tar föreningen inte emot donationer
från vilka som helst. De tackade
nyligen nej till pengar från ett
nationalistiskt främlingsfientligt
parti som försökt få inflytande
genom donationer.
Vi fattar inte riktigt hur de
kan betala hyra på sin lokal (det
råder en viss språkförbistring)
eller hur de hanterar de perioder
när de inte får några donationer
från privatpersoner och organisationer. På något sätt har det
ändå gått hittills.
Förenas i det svåra
Det är lätt att känna igen
mycket av vad Ferhat berättar.
Skillnaden är att vi ändå har
så mycket mera resurser från
samhället.
När vi berättar om RFHL och
vårt arbete får vi genast frågan hur vi orkar? Har vi också
problem med att människor i
organisationen bränner ut sig
precis som de?
Vi förenas i det svåra i att arbeta i motvind med vänners och
kamraters lidande och död som
yttersta konsekvens.
Text: Qjouren
”Vi förenas i det svåra i att
arbeta i motvind med vänners
och kamraters lidande och död.”
16
oberoende 3/2011
2/2011
Jan Anderssons medicinska behov nonchalerades
totalt av personalen på anstalterna Östragård och Brinkeberg. Nu anmäler han kriminalvården för diskriminering.
Benamputerad
nekas rätt till
sjukgymnastik
3/2011 oberoende
tillsammans med andra. Det går
inte och det har jag intyg på.
Väl medveten om sina problem hade Jan Andersson
under våren många och långa
samtal med kriminalvårdens
placeringsenhet. De placerade
honom på anstalten Östragård
så nära Göteborg som möjligt så
att han skulle kunna få sjukgymnastik, prova ut sin protes och
även träna med denna under
tiden i anstalt. Han hade skaffat alla nödvändiga intyg om
sitt hälsotillstånd och var mer
eller mindre lovad ett eget rum
när han infann sig på anstalten i
slutet på april.
Inte eget rum – trots intyg
Jag är otroligt
stresskänslig
och har problem att sova.
Till en början placerades han
på ett av anstaltens sjukrum i 16
dagar men snart ville kriminalvården flytta upp honom till en
av avdelningarna. Eget rum var
det inte tal om. Anstalten erbjöd
honom plats i ett tvåbäddsrum.
Jan ville inte flytta.
– Jag visade läkaren mina intyg. Han frågade vad han skulle
göra med dem och sa att han inte
hade några befogenheter. Sjuk-
17
t
t
F ör sju år sedan
utsattes Jan Andersson, 47, för en grov
misshandel. Misshandeln resulterade i ett
posttraumatiskt stressyndrom
som gör honom mycket känslig
för stress, en mindre hjärnblödning som gav honom en funktionsnedsättning på 20% samt en
störd sömnrytm. 2009 amputerades Jan Anderssons ben.
Han sitter, i väntan på protes, i
rullstol.
I våras infann sig Jan Andersson på anstalten Östragård för
att avtjäna ett fängelsestraff på
fem månader.
– Misshandeln ändrade min
personlighet, berättar Jan. Jag
är otroligt stresskänslig och har
svåra problem att sova. Jag medicinerar med Imovane när jag
är i frihet och jag kan inte sova
sköterskan sa att sådana papper
får hon fem gånger i veckan.
Jan fortsatte att vägra komma
upp på avdelningen och blev
inkallad till anstaltsdirektören:
– Vi hade ett möte i en kvart.
Han hade mitt utdrag från
brottsregistret sedan 30 år tillbaka och sa att han kunde få mig
förflyttad när som helst om jag
inte gjorde som jag blev tillsagd. Han anklagade mig för att
vägra lyda order och för att vara
otrevlig mot personalen. Jag sa
att jag inte vägrat någonting men
att jag hade blivit lovad en egen
cell och att jag helt enkelt inte
vågade flytta upp på avdelningen
av rädsla för att behöva sova med
någon annan.
Knallades till Brinkeberg
Den 10 juni knallades, tvångsförflyttades, Jan Andersson till
anstalten Brinkeberg. En anstalt
med högre säkerhetsklass:
– Jag blev knallad för att jag
inte följde kriminalvårdens
regler trots att jag inte kan följa
dem. I beslutet om knallningen
stod ingenting om mina psykiska
problem, om placeringsenheten
eller att jag är funktionshindrad.
Det stod bara att jag var otrevlig
mot personalen.
Tiden på Brinkeberg har inte
varit lätt:
– Att vara handikappad och
sitta inne är en annan upplevelse
än de jag haft förut när jag suttit.
Jag har ett eget rum men det är
inte handikappanpassat. Jag har
inte fått sjukgymnastik vilket lett
till att min rörlighet i stumpen
har minskat med 5-6 centimeter
under de här månaderna.
Permissioner till sjukresor
– Förra gången, för fyra år
sedan, då jag hade ett benimplantat, då var det två gånger
i veckan iväg till sjukgymnastik.
Den här gången ingenting.
Jan har haft fem permissionsdygn under sin strafftid. Alla har
gått åt till att ta sig från och till
läkare, sjukgymnast eller ortopedverkstaden som arbetat med
hans protes:
– Nu ska jag hämta protesen
och då får jag under min vanliga
I beslutet om
knallningen
stod inget om
att jag är funktionshindrad.
permission ta mig dit för egen
maskin. Jag är berättigad till
sjukresor men de tillåter inte det.
Jag har begärt att få ett skriftligt
beslut om varför jag inte får sjukresor beviljade till sjukgymnastiken men det har jag inte fått. Det
finns ingen paragraf som nekar
rätten till sjukgymnastik och till
sjukresor.
– Med de nya lagarna skulle
det bli lättare för de intagna men
mig kör de över fullständigt. De
följer inga lagar överhuvudtaget,
upplever jag det som
Kommer att anmäla
– Jag har aldrig haft problem
med kriminalvården förut, säger
Jan. Då har det gått bra och
konfliktfritt. Den här gången
försökte jag verkligen att göra
mitt för att det skulle bli en acceptabel volta. Jag har ringt och
fixat och ordnat för att det ska
fungera bra men kriminalvården
var inte intresserade av det.
Jan Andersson kommer nu att
anmäla kriminalvårdens agerande till Justitieombudsmannen
då han anser att kriminalvården brutit mot fängelselagen.
Han kommer även att anmäla
kriminalvården för diskriminering av funktionshindrad och
anstalternas sjukvårdspersonal
till Socialstyrelsen för brott mot
hälso– och sjukvårdslagen.
Text: Per Sternbeck
I den nya fängelselagen står följande:
n Verkställighetens mål och
utformning:
4§ – Varje intagen ska bemötas
med respekt för sitt människovärde och med förståelse för
de särskilda svårigheter som
18
är förenade med frihetsberövandet.
n 9 kap. Hälso– och sjukvård:
1§ – En intagen som behöver
hälso– och sjukvård ska vårdas
enligt de anvisningar som ges
av läkare. Om den intagne inte
kan undersökas eller behandlas på ett lämpligt sätt i anstalten, ska den allmänna sjukvården anlitas.
oberoende 3/2011
Karin jobbar
med (och är )
beroende
“jag vill se
bättre samarbete
mellan olika
instanser!”
Karin Olsson
2/2011 oberoende
Ett liv
med
droger
Många läkemedelsberoende
människor är det för att man inte har
något val. Man tar de beroendeskapande läkemedlen för att överleva och
försöker leva med de svårigheter och
symtom ett beroende ger.
Karin Olsson, 48, har medicinerat
större delen av sitt liv.
- V i pratar hela
mitt liv!
Karin Olsson svarar
på frågan
om hur länge hon använt olika
droger för att må bättre. Jag har
alltid känt mig utanför, har alltid
varit helt speedad eller helt slut,
eller både och. Jag har haft de
här otroliga svängningarna med
höst– och vårdepressioner.
Karin Olsson är 48 år gammal och har ADHD, bipolaritet
2,whiplash, fibromyalgi och
kroniskt trötthetssyndrom. Hon
20
äter Concerta mot sin ADHD,
SSRI-preparatet Sertralin mot bipolariteten, Alvedon och någon
gång Citodon om det behövs,
mot smärtan fibromyalgin ger.
Efter ett diskbråck i vintras äter
Karin nu också Sobril för muskelavslappning och mot sömnbesvär. Vid behov även Theralen
och Zolpidem.
ADHDn och bipolariteten har
genom åren lett till att Karin
intagit en rad olika substanser
för att må bättre, som självmedicinering:
– Som tonåring var det hasch,
Rohypnol och lite alkohol. Jag
prövade amfetamin två gånger
under den här perioden och
mådde otroligt bra på det. Jag
fick mina diagnoser i vuxen
ålder och har efter det fått en
mer korrekt medicinering. Jag
kom ur tonårsmissbruket, som
man ju kan kalla det, i tjugoårsåldern och det var då jag började
få en massa andra läkemedel
förskrivna mot panikångest, mot
depression, osv.
22 tabletter per dygn
Karin har varit inlagd på psy-
oberoende 2/2011
värk av tabletterna
Ett tag tog Karin 36 somadril
om dagen, och därtill åtta
Citodon för värken hon fick
av värktabletterna.
2/2011 oberoende
ofta, trodde läkarna att det var
psykiskt. Jag blev bollad fram
och tillbaka tills jag träffade en
privatläkare som gjorde en riktig
undersökning och konstaterade
att jag hade fibromyalgi och
dessutom en whiplash. Jag fick
Somadril av en ”snäll” läkare
1996 och blev torsk på den. Jag
blev sänkt av den och kunde
bara... andas ut. Jag tog den och
Citodon som jag fick av tandläkaren. Jag skulle ta 3 somadril
om dagen men slutade med att
jag var uppe i 36. Och på det tog
jag åtta Citodon. Jag var så gott
som helt sjukskriven under flera
år eftersom jag fick sån värk av
värktabletterna.
Lyckades trappa ner
Karin har av och till lyckats
trappa ner och ur tabletterna:
– När det gällde Somadrilen fick jag tigga och be om
en avgiftning i ett år innan jag
släpptes in. Jag låg inne fem
veckor i Borås för att ta bort den.
Jag träffade en kvinna som var
aktiv i RFHL och berättade att
de tog emot patienter. Efter de
fem veckorna på Borås åkte jag
21
t
t
ket ganska många gånger:
– När det var som värst inne
på psyket åt jag 22 tabletter per
dygn, legalt förskrivet. Jag blev
riktigt beroende av laglig Rohypnol och Xanor. 1991 var Karin
med om en bilolycka som ledde
till en whiplashskada:
– Jag hade inte ont av den
förrän 1993. Då, när jag fått min
son fick jag sån otrolig värk i
nacke och rygg. Samtidigt blev
jag enormt trött. Kände mig tung
som bly i kroppen och kunde
knappt röra mig. Eftersom
jag hade legat inne på psyket
”Man är ju beroende men man
är inte missbrukare. En nykter
alkoholist är ju inte missbrukare.”
ner till RFL i Göteborg och fick
ett samal och sedan dess har jag
varit aktiv i RFHL. Jag började
i läkemedelsgruppen där varje
tisdag. Och sedan började jag
med somadrilen igen, legalt,
med den dosen jag skulle ha.
För det mesta åt jag två tabletter
om dagen. Ibland sket det sig,
det var ju som att ge sprit till
en alkoholist men jag behövde
faktiskt somadrilen mot min
smärta så det var inte så konstigt
som det låter.
Fick inte ADHD-medicin
På en fibromyalgimottagning
gjorde man ett snabbtest för
ADHD på Karin.
– Snabbtesten visade att jag
borde ha en utredning om
ADHD. Efter tre eller fyra års
väntan fick jag komma på utredning och den visade att jag hade
ADHD/DAMP som det hette
då. Min dåvarande psykiater och
sjuksköterska på psyk var med.
Läkaren som gjorde utredningen
ansåg att jag skulle ha mediciner
men det gjorde inte min psykiater på grund av att jag varit
missbrukare.
– Jag fick remiss till en bra
psykolog och efter en tid lovade
en psykiater att om jag slutade
med mina två värktabletter och
insomningstabletterna skulle jag
få prova Concerta. Jag var helt
tablettfri under sex månader.
Jag kraschade och for ut och in
på psyket. Sedan när jag klarat
av att hålla mig tablettfri tiden
22
ut underkände samma psykiater
ADHD-utredningen eftersom
jag ätit de två dagliga värktabletterna under utredningstiden.
Rädd att mista medicinen
Nu har Karin Olsson till sist
fått Concerta:
– Jag är en beroendemänniska
och måste äta mediciner mot
mina olika psykiatriska tillstånd
och mot min värk. Det som
oftast återkommer är problemen
med insomningen. Får man
inte sova blir värken värre och
värken tar mer på psyket än vad
ADHDn gör.
– Av och till måste jag ta
insomningstabletter men det
triggar inte igång beroendet
automatiskt.
– Det som är svårast i den här
situationen är att man måste ha
en sån vilja och karaktär. Att ha
de här pillren hemma och ibland
Det svåraste är
att man måste
ha sådan vilja
och karaktär.
behöva använda dem. Man vill
slippa värken, kunna sova en hel
natt men det kan man aldrig.
Och man kan aldrig se fram
emot att bli tablettfri
– Och så finns rädslan att bli
av med Concertan som funkar
någorlunda. Man ska ju inte äta
insomningstabletter med Concerta enligt många läkare och
så vet man ju att det finns andra
som blivit av med sin Concerta
för att de tagit andra beroendeskapande läkemedel. Det är inget
uttalat hot från läkarna utan det
är mer påtalanden.
Brist på helhetssyn
Karin märker att okunskapen
om beroende och psykiatri är
stor inom vården:
– Om jag behöver gå till
vårdcentralen så fattar de inte
min situation. I deras journaler
står det fortfarande: VARNING.
MISSBRUKARE! på mig. En
gång stämplad alltid stämplad.
Man är ju beroende men man
är inte missbrukare. En nykter
alkoholist är ju inte missbrukare.
– Okunskapen om de här frågorna hos många läkare är också
väldigt stor. Man blir rätt frustrerad när man just berättat för en
läkare om sina beroendeproblem
och han i nästa stund skriver ut
ett smärtstillande plåster med
opiater i, utan att berätta det.
”Allt hänger ihop”
Karin saknar en helhetssyn:
– Allt hänger ihop och påver-
oberoende 2/2011
hänger ihop ”Allt hänger
ihop och påverkar varandra.
ADHD, smärtan, bristen på
sömn. Men ingen har helhetsgreppet”, säger Karin.
kar varandra. ADHD, smärtan,
bristen på sömn. Men ingen har
helhetsgreppet. Det borde finnas
en bättre kunskap och ett bättre
samarbete mellan olika instanser.
Man borde kunna sätta sig, psykiater, allmänläkare och patient
och göra upp en gemensam plan
för hur man ska gå tillväga för att
patienten ska kunna må så bra
som möjligt. Men det går ju inte
eftersom vårdcentralerna bara
har en massa hyrläkare. Jag blir
skickad hit och dit. Det kostar
på jättemycket för mig vad det
gäller ork, vad kostar det inte för
vården?
2/2011 oberoende
Karin Olsson är sedan flera år
ordförande i Rfhl-Oberoende–
Göteborg. Hon försöker att vara
så öppen som möjligt med sitt
mående och sitt beroende.
– Om man själv vågar vara
öppen, vågar andra också vara
öppna med sitt.
Stark mellan dipparna
Hon tycker att det fungerar bra
att vara beroende i en förening
som arbetar mot beroende:
– Mellan dipparna blir man
stark och envis. När man själv
har problematiken ser man hur
systemet fungerar ibland, men
inte ibland och så får man försöka förstå varför. Jag får ju i min
position som beroende psykpatient och RFHL, se psykiatrin och
beroendevården från så många
olika positioner. Uppifrån och
nedifrån, innanför och utanför.
Det tror jag är en styrka. Dock
märker man att fördomarna är
mycket stora, både inom våra
egna organisationer och även
inom vården. Desto viktigare
känns det för mig som beroende
och ordförande att öppet gå ut
och arbeta för en bättre syn på
psykisk ohälsa och beroende.
Text & foto: Per Sternbeck
23
Finns det
hopp för
hundar så
finns det hopp
för metadonpatienter!
Vad finns det för samband mellan hundträning och
metadonprogrammet? En hel del faktiskt, åtminstone tycker
jag det. Om ni har tålamod och tid att läsa följande så ska
jag försöka förklara mina funderingar för er.
B åde hundar och
människor däggdjur.
Och inte bara däggdjur utan alla djur,
även fåglar, fiskar
och t.o.m. insekter lär sig saker.
Inlärning är en förutsättning för
överlevnad.
Och det bästa sättet för inlärning är s.k. positiv förstärkning,
alltså att du berömmer hunden
då den gör rätt, ignorerar den
om den gör ”fel” (vilket den f.ö.
aldrig gör med flit).
Visst kan du piska en hund till
24
lydnad, men du får en knäckt,
otrygg hund som upplever dig
som totalt oberäknelig. Vissa
hundar reagerar med att bli aggressiva, kanske inte mot ägaren
för det vågar den inte, men mot
andra människor och hundar.
Andra, vekare hundar kryper
och försöker lugna sin ägare med
alla signaler den kan – men som
den okunnige ägaren inte ens
uppfattar.
Socialisera hunden
När du får hem en liten valp
så måste den socialiseras. Den
måste lära sig att umgås med
andra människor och hundar
och kanske även andra djur som
katter, hästar, kor och får. Den
ska lära sig att klara av så väl
stadsmiljön som landet. Och du
måste lära dig att läsa din hund.
Som jag ser det handlar det om
att samarbeta, inte att försöka
tvinga hunden att lyda. Och man
ska visa sin hund samma respekt
som man själv vill ha. Hundar
är flockdjur och i det vilda är de
beroende av att samarbeta för
oberoende 3/2011
att överleva. Det är alltså bara att
haka på!
I många fall kan man likna
en nybliven metadonpatient vid
en liten hundvalp. Båda ska lära
sig att passa in i samhället, att
”socialiseras”. Men metadonpersonalen har aldrig hört talat om
positiv förstärkning, trots att
många av dem har egna hundar.
Det är ett stort steg att gå från
livet som heroinist till den strikt
inrutade tillvaron med metadon. I stället för att glädja sig åt
framstegen som patienterna gör,
är personalen beredda att slå
ned på första bästa lilla försyndelse. Straff, straff, och åter straff.
Straffet innebär att man inte får
hem sina doser över helgen utan
3/2011 oberoende
25
t
t
Hundvalp/metadonpatient
”Utgå från att de som har
metadon vill förändra sina liv
och uppmuntra varje framsteg.”
måste gå till helgmottagningen.
Det innebär att på lördagar och
söndagar behöver man inte ta
sig till Plattan om man vill köpa
knark eller piller. Istället går man
till helgmottagningen. Det är
ingen vidare ljus idé att samla
alla ”syndare” på det viset. Och
är man redan på glid och har
svårt att stå emot suget efter lugnet som bens eller heroin ger (till
skillnad från metadon) är det
fullkomligt förödande att tvingas
gå på helgmottagningen
Fördomar hos personal
Det spelar ingen roll att man
har de bästa intentioner när man
börjar med metadon. Enligt personalen är du bara ute efter gratis knark och att manipulera och
ljuga. En vän till mig, som har
haft metadon i många, många år,
träffade en ung tjej som just börjat arbeta på ett metadonteam.
Redan hade hon lagt sig till med
de äldre kollegernas jargong.
Metadonisterna gick inte att
lita på, de behövde en fast hand
och minsta försummelse måste
kvävas i sin linda (den här tjejen
visste givetvis inte att min vän
själv hade metadon).
Metadon är inte att jämföra
med knark. Det ger ingen som
helst känsla av eufori, på sin höjd
håller det opiatsuget inom kontroll. Om personalen kunde lära
sig att förstå patienterna bättre,
att inte döma ut dem vid första
anblicken, så skulle mycket vara
vunnet. Men jag börjar miss-
26
trösta om att jag kommar att få
uppleva det under min livstid.
Jag retar mig mest över det totala
människoförakt som huserar på
metadonteamen. De få anställda
som har en annan attityd blir
inte långvariga.
Pluto började må bättre
Vi har en hund, Pluto, som
har varit mycket jobbig. Han har
gjort utfall mot folk och fä. Nypt
människor i benen, han har
t.o.m. blivit polisanmäld. Husse
och jag fyade och slet i kopplet men Pluto blev bara värre.
Tills vi helt la om träningen.
Vi slutade med alla former av
bestraffning. Istället undvek vi
att utsätta honom för stress så
mycket det lät sig göras. Varje
gång han tog ögonkontakt med
oss fick han beröm och godis.
Det tog tid, men nu har det gått
nästan två år och han är som en
annan hund. Han som hatade
Metadon ger
ingen som
helst känsla
av eufori.
främlingar, människor som hundar, har blivit helt hanterlig. Han
låter sig t.o.m. ledas i koppel och
tränas av en liten flicka.
Finns det hopp för hundar,
finns det hopp för metadonpatienter. Det gäller bara att kasta
de gamla förlegade tankarna
om straff överbord och försöka
sig på en mjukare väg, för trots
allt går det framåt för de flesta
metadonpatienter och de flesta
vill verkligen lyckas med sin
behandling. Metadonet är sista
utvägen för nästan alla heroinister. Men utan någon som helst
bekräftelse på att de gör rätt så är
det inte lätt att lyckas.
Behöver utbildas
Mitt förslag är att man skickar
all personal som jobbar med metadon på en gedigen utbildning.
Bara en sådan självklar sak som
att man förr eller senare lever
upp till de negativa förväntningar som personalen hyser. Vad är
det för mening att kämpa så hårt
man kan för att hålla sig ren när
man ändå ständigt blir misstänkliggjord?
Visserligen åker metadonpersonalen titt som tätt på studieresor till andra länder, t.ex.
Danmark och Holland, men i
stället för att lära sig någonting
så förfasar de sig över de slappa
metoderna de har i andra länder.
Att dödligheten där är långt
mindre upplevs inte som något
positivt. Ändå brukar personalen
ställa fram ett foto på en nyligen
oberoende 3/2011
avliden patient med en blomma
och ett ljus bredvid. Ibland händer det nästan varje vecka. Det
kan få vem som helst spyfärdig
när man vet att personen i fråga
fortfarande hade levat om han/
hon inte hade blivit utskriven.
Inser verkligen inte personalen
sin egen skuld i dödsfallen?! Inte
ens en kille som skjuter skallen
av sig i trappan upp till mottagningen får några klockor att
ringa.
Började dricka – på trots
Ett självupplevt exempel; jag
hade lämnat helt rena urinprov i över ett års tid och fick
det stora förtroendet att hämta
mitt metadon själv på apoteket.
Men olyckligtvis tvingades jag
byta kontaktperson. Den här
nya trodde inte att det kunde
stämma att jag hade hållit mig
ren under så lång tid. Jag fick
kissa på bäcken, med samma resultat, urinen var fortfarande ren
från främmande substanser. Men
jag började dricka, på trots. Trots
att de flesta heroinister även har
ett gediget bensmissbruk så är
3/2011 oberoende
bensodiazepiner totalt förbjudna
inom substitutionsbehandlingen.
Därför är det vanligt att folk
super i stället. Personligen tycker
jag att det hade varit bättre att
administrera t.ex. Sobril från
mottagningarna, men det måste
man vara döende för att få.
Alltså super man.
Alkohol har aldrig varit min
grej, men till slut drack jag
nästan en flaska starkvin om
dagen. Jag fick inte längre hämta
metadonet på apoteket och jag
tvingades att ta antabus, annars
fick jag inte min metadondos.
Jag drack ändå och t.o.m. läkaren
sa att jag inte borde få antabus,
eftersom min lever tog så mycket
stryk. Men kontaktpersonen
var orubblig. Det är olagligt att
tvinga någon att ta en medicin
mot dennes vilja, tyvärr visste
jag inte det då.
Det slutade med att jag skrev
ut mig självmant. Och efter någon vecka var min alkoholkonsumtion nere på nästan noll och
är så än idag!
Däremot får jag Stesolid på
recept, eftersom jag drabbades
av panikångest och fobier utan
metadonet. Dessa biverkningar
är otroligt vanliga efter man har
slutat med metadon. Själv mår
jag mår fortfarande inte bra, två
år efter att jag slutade. Det är
ännu värre för de som tvångsutskrivs. Bland dem är dödligheten större än hos obehandlade
heroinister.
Straff fungerar inte
Utgå från att de som har metadon verkligen vill förändra sina
liv och uppmuntra varje framsteg. Visst, det kan hända att
patienten i fråga dricker alkohol
ibland, eller tar några piller. Men
i det stora hela går det faktiskt
åt rätt håll. Att utmäta straff för
minsta förseelse får rakt motsatt
verkan. Istället för att ”bättra” sig
leder det snarare till att patienten
börjar med allt mer sofistikerade
sätt att fuska. Straff fungerar inte.
Varken på hundar eller människor. Kanske skulle det vara bättre
om personalen på metadonteamen åkte på kurs hos Kennelklubben än till Holland?
Text: Katarina Theselius
27
Oberoende möter Jacob Gordin
d
n
i
m
r
Neve
s
k
c
O
L
L
t h e b o RE IS
HE
Jacob Gordin
28
oberoende 3/2011
Jacob Gordin håller på att bli någon sorts stjärna
genom sin medverkan i tv-programmet True Talent i TV3.
Det är inte illa pinkat av en gammal punkrockare...
Killen som inte fick plats
Jacob Gordin pratar fort.
Gestikulerar mycket och sprutar
ut energi åt alla håll. Han har en
närmast klassisk uppväxt för en
person som fastnat i missbruk:
– Mina föräldrar separerade.
Morsan träffade en ny man, de
fick ett barn, min lillebror. Jag
blev helt utanför. Som sjuåring
flyttade jag mellan morsan,
farsan, barnpsyk och ett hem för
mongoloida.
– Jag brottades med att vara
killen som inte fick plats nånstans. Jag avverkade mitt fjärde
fosterhem när jag var elva år. Det
fanns inga vuxna som kunde ta
3/2011 oberoende
hand om mig. Jag hade koncentrationssvårigheter, jag ville bara
vara där det var lugn och ro men
jag fick kraft från de andra, att
vara killen som spexade på lektionerna. Min tillvaro gick ut på
att bråka, slåss och säga fula ord
till fröken. Nu, med facit i hand
kan jag säga att jag hade behövt
nån som höll i mig och sa att
man älskade mig, för det hade
jag aldrig hört.
– Hade det funnits någon med
tiden och kraften hade jag haft
stor chans att klara mig på ett
annat sätt men det fanns inga.
Vi var ju bara white trash, ingen
ville ta i oss med tång. Jag hade
faktiskt en person som gav mig
allt det här. Läraren på barnpsyk,
Bosse engagerade sig i mig. Jag
ville stanna kvar där men fick
inte. Jag skulle iväg på nästa
fosterhem. Han fångade upp mig
men jag fick inte vara kvar. Jag
blev alltid uppsliten från mina
relationer.
Bad på sina bara knän
Vid 16 års ålder hoppade Jacob
huvudstupa in i missbruksvärlden:
– Jag har alltid kört fullt ut. Jag
Vi var ju bara
white trash,
ingen ville ta i
oss med tång.
söp och drogade otroligt mycket.
När andra tog en sup tog jag ett
helrör. När andra tog ett gram
tog jag fem.
Han körde hårt ända fram till
mars 2010. Då tog det stopp:
– Jag var så långt under golvplankorna att jag knappt kunde
andas. Jag förstod att om jag inte
la ner allt skulle jag dö. Jag var så
slut både fysiskt och psykiskt. Jag
hade blivit av med allt jag ägde.
Min familj var upplöst, jag hade
inga vänner, jag var totalt ensam
med mina skitiga kalsonger och
mina byxor i en plastpåse. Jag
ställde mig och bad på mina bara
knän, bokstavligen, jag bad om
kraft och styrka.
– Jag valde den vägen och det
har gett resultat. Jag hade nått
den personliga botten toppad
med tio och nu klev jag in med
hela huvudet i 12-stegsrörelsen.
Jag är en busy personlighet helt
enkelt. Jag söp hårt, knarkade
hårt och nu sker samma sak i
min relation till Jesus.
Att gå från att vara utanför
till att bli innanför är mycket
ansträngande. Särskilt när
man som Jacob under hela sitt
liv definierat sig som en turist
i tillvaron, i opposition mot
samhället:
– Att vara helt kraftlös och
inte veta vilket ben man ska stå
på. Att gå emot alla rädslor för
all skit som hänt, att dag för dag
fejsa, det är jobbigt. Att våga vara
kvar i hela känslokitet när man
har varit van vid att bedöva sig
med alkohol i Kärleksparken.
Vi måste förena oss
Sedan ett drygt halvår arbetar
Jacob på RFHL i Gävle:
– Det är min roll i RFHL att
förmedla att det inte försent. Jag
29
t
t
E ller så är det det. Illa.
Ur ett punkperspektiv alltså. Illa har det
varit på fler sätt än
så. För mindre än ett
och ett halvt år sedan slog Jacob
i botten så det sjöng om det. Han
förstod att om han skulle överleva måste han göra en förändring.
Det måste bli ett slut på spriten,
pillren och drogerna.
– Mitt första punkband hette
Svett. Sen bytte vi namn till Samlag. Jag gick under namnet Kådis
Gordin. Vi var skitjobbiga. Vi
lät och spottade på varann. Vi
sniffade, vi drack öl och vi gjorde
uppror mot hela vuxenvärlden.
Punken var en helmäktig kraft
för mig. Punken var energi. Punken var nåt jag kunde ty mig till,
som visade mig och alla som var
som jag att VI KUNDE. Punken
var att man fick vara som man
ville, man fick höra hemma, man
fick låta. Alla skulle ha rätt att
uttrycka sig och man skulle göra
allt själv. Men hade någon sagt
att han skulle vara med i True
Talent hade han blivit hängd!!!
Oberoende möter Jacob Gordin
tror inte på det där att själv är
bäste dräng, att ensam är stark.
Vi måste förena oss. En del går
in i religiösa sammanhang,
andra blir ateister, men så länge
man spelar i samma lag och vill
göra det drägligt att leva för alla
är det okej att följa sina egna
vägar.
– Det finns saker i mig som jag
tycker att samhället hade kunnat
hjälpa mig med på ett annat sätt
men det kan jag vara med och
påverka idag. Vi gör ju sådant
arbete i föreningen arbete mot
institutioner och socialtjänsten
som vi försöker påverka .Jag
känner mig delaktig idag men
det kan också bero på att jag är
mogen nu. Jag har fått biljetter,
stått på stationer och kunnat
kliva på alla fina vagnar men jag
har inte gjort det, jag har varit
för egocentrisk.
Jobbar med skolprojekt
Som barn ansågs Jacob lida av
”danssjukan”, ett tidigt namn på
ADHD:
– Jag anser inte att jag har
någon ADHD. Jag vill inte göra
någon utredning. För mig handlar det om miljö, tillit, relationer
och att jag jobbar med mig själv.
Jag jobbar ju i 12-stegsprogrammet nu. Jag är stark i det så länge
30
jag håller nollan. Kan jag ta hand
om min sömn och så, så känner
jag att jag funkar. Jag vill vara
oberoende. Jag vill inte ta några
mediciner.
Just nu arbetar Jacob med ett
kulturprojekt riktad mot Gävleborgs läns alla skolor:
– Var tionde unge i Gästrikland är fattig. Jag vill väcka frågan om det, men också om allas
egna ansvar. Bajsar jag utanför
på toaletterna i skolan? Gör jag
det hemma också? Hur ser det ut
på skolan, har vi problem med
mobbing, rasism, beroende? Hur
mår föräldrarna, är de alkisar,
narkomaner, kan vi hjälpas åt?
Jag vill sparka igång detta. Kan
vi nå och få kontakt två – tre
ungdomar från tre skolor är jag
nöjd.
Ny singel ute
Jacob Gordin har mycket på
gång. Han deltar i True Talent
och har just släppt en singel. Det
är första gången på länge han har
skrivit låtar i frihet:
– Musiken har varit en räddning för mig. Jag har spelat
sjungit och skrivit mycket när jag
suttit men det är mycket häftigare att kunna skriva i frihet. Man
måste vara närvarande i nuet.
Att älta i gamla krigshistorier
i fångenskap har varit överlevnad för mig. Nu skriver jag helt
annorlunda. Det blir andra ord,
andra referensramar.
– Jag är privilegierad upp till
mina nya tänder att jag överlevt.
Nu idag är det ju jättehäftigt att
vara Gordin.
Försonats med modern
– Jag har försonats med min
mor. Hon kunde inte rå på vad
som hände. Morsan var ensamstående och väldigt ung, vi har
bra kontakt idag. Det där har jag
lärt mig på sista tiden. Att lämna
saker och kunna gå vidare, att ta
tag i de människor och saker man
förstört. Min del i det hela var
att det tog längre tid för mig att
vakna upp till att vara en del av
ett samhälle, att ge istället för att
ta kraft utifrån. Varje dag som går
när jag känner att jag har och tar
ett ansvar gentemot arbetskamrater och medmänniskor är en stor
gåva för mig. Ibland kan jag bli
ledsen över det som varit men jag
försöker hitta lyckan i nuet.
Efter intervjun med Jacob
kommer jag att tänka på det
gamla talesättet: “När Fan blir
gammal blir han religiös”. För
visst är det lite blöjpunk att vara
med i True Talent?
Text: Per Sternbeck
oberoende 3/2011
En sak som de flesta missbrukare har råkat ut för
är otrevligt bemötande på sjukhus och vårdcentraler.
Det spelar ingen roll om man har varit ren i åratal, man
bär tydligen stämpeln i pannan för evigt. Faktum är att
man kan dra sig så för att söka vård att man kan dö i en
behandlingsbar sjukdom.
Fördomar
som tar liv
mamma att blödningar tvärtom
ska minska i klimakteriet. Men
som den berömda strutsen stack
jag huvudet i sanden till en dag
då det inte gick längre. Jag hade
börjat få attacker av något som
bäst kan liknas vid mensvärk,
och den här dagen var det extra
illa. Jag ringde gyn, och pas-
Bemötandet förändrades
Själv tvingades jag uppsöka
sjukhuset i juni. Då hade jag
haft ständiga blödningar i över
två år, och trots att jag försökte
intala mig själv att det bara var
klimakteriesymptom – börjar
närma mig den åldern – sa
3/2011 oberoende
Hon fick utstå
aborten utan
bedövning eller
smärtstillande.
sande nog hade de en tid samma
eftermiddag. För att överhuvudtaget kunna ta mig till sjukhuset
fick jag ringa och be min läkare
på VC att skriva ut smärtstillande och mitt ex fick hämta ut
dem på apoteket. När jag klev in
i behandlingsrummet kände jag
att läkaren och den assisterande
sköterskan tog mina symptom
på allvar. Men sedan läste de
min journal i datorn. Som i ett
trollslag ändrades deras attityder
märkbart. Läkaren muttrade
om klamydia och andra könssjukdomar (jag har aldrig haft en
könssjukdom i hela mitt liv. Att
vara missbrukare innebär inte
automatiskt att man är promiskuös).
Ignorerat kallelserna
Vem gillar att sitta uppallad
i en gynekologstol med benen
vitt isär och ”full insyn”? Inte
t
t
M in allra bästa vän
var tvungen att
göra en abort
en gång. Jag var
med som stöd.
Vi hade experimenterat lite med
amfetamin på den tiden. Så fort
sköterskan fick se stickmärket
i min kompis armveck var det
kört. Hon fick utstå aborten utan
bedövning eller smärtstillande.
Varför?! Jag glömmer aldrig
hur hon skrek av smärta! Detta
utspelade sig i början av 80-talet
men mycket lite tycks ha ändrats
sedan dess.
31
a
l
d
n
a
Beh
jag i alla fall, vilket var en av
anledningarna till att jag inte
hade sökt för länge sedan och
dessutom ignorerat de årliga
kallelserna till cellprovstagning.
Den andra anledningen var att
jag var rädd för att bli föraktfullt
bemött, vilket jag ju också blev.
Dessutom var läkaren ovanligt
hårdhänt då hon rotade omkring
i mitt inre och hon talade inte
om vad det var hon gjorde. Jag
var feg och höll snällt tyst.
Efter några veckor ringde en
sköterska från gyn och sa att
jag hade cellförändringar (men
givetvis inga ”skamliga” könssjukdomar, ha!). Jag vet att var
och varannan kvinna i min ålder
drabbas av cellförändringar och
att det sällan är allvarligt. Ändå
propsade hon på att jag skulle
komma in för nya prover redan
samma vecka pga av mina övriga
symptom. Det var bara att bita i
det sura äpplet. Det var samma
läkare som sist och hon hade
inte blivit trevligare. Den här
32
gången knipsade hon små bitar
från livmodern och det gjorde
jätteont, antagligen för att jag
spände mig.
Ångest över möjlig cancer
Jag frågade om det kunde vara
cancer, och hon svarade att det
inte alls var omöjligt. Särskilt
som jag hade varit så korkad och
gått så länge med symptomen.
Nu började jag bli smått orolig.
Tre veckor senare ringde de
från sjukhuset igen och ville att
jag skulle komma dit för ytterligare prover, läkaren hade missat
något sist. Slår vad om att hon
gjort det med flit… Men jag
skulle just åka på semester så jag
sa att det fick vänta. Semestern
var underbar. Enda molnet på
min himmel var ångesten över
att inte veta om jag hade cancer
eller inte. Jag lyckades i alla fall
oftast låta bli att tänka på det.
När jag kom hem igen var det
första jag la märke till en kallelse
till gyn samma vecka. Den här
t
ö
m
e
b
och
gången kände jag nej, jag pallar
inte, så jag ringde för att avbeställa tiden. Sköterskan jag talade
med var dock mycket trevlig och
förstående och hon lovade att jag
skulle få en annan läkare, ”vår
allra bästa!”.
En bra läkare
Så ännu en gång befann jag
mig på gyn. Jag berättade om
min rädsla för läkaren. Om hur
ont det hade gjort sist. Hon var
helt annorlunda mot den andra
surpuppan! Hon lovade att det
inte skulle göra ont och det
gjorde det inte heller. Hon var
så lätt på handen och förklarade
hela tiden vad hon gjorde. Tänk
att samma sorts provtagning kan
kännas så totalt olika! Dessutom
sa den här snälla läkaren att jag
såg frisk och fin ut och att det
absolut inte fanns några tecken
på cancer. Alltså hade jag gått
och haft ångest i flera veckor helt
i onödan på grund av ett föraktfullt och fördomsfullt bemö-
oberoende 3/2011
me
d re
spe
kt
tande från sjukvården.
Tyvärr är det inte bättre inom
beroendevården. Det kvittar
vilka fysiska symtom du har,
du kan vara döende och allt de
säger att det är ditt eget fel för att
du misskött din kropp.
Eftersom bensodiazepiner är
absolut totalförbjudna om man
har metadon eller subutex är det
vanligt att folk super i stället,
alternativt tar bens ändå och fuskar med urinproven. Inte ens när
en av mina vänner var döende i
levercancer fick hon något ångestdämpande, fram till veckorna
innan hon dog då hon faktiskt
lyckades tjata till sig några Sobril
om dagen. Driftig som hon var
skaffade hon sig förstås betydligt
effektivare tabletter på annat håll.
Hellre tabletter än sprit
Själv blev jag deprimerad och
fick panikångest när jag slutade
med metadonet. Men jag hade
turen att träffa en helt unik
läkare på vårdcentralen! Trots att
3/2011 oberoende
– tack!
de har stora affischer uppsatta på
väggarna där det står ”Vi skriver
inte ut narkotikaklassade läkemedel” så skrev min underbara
läkare ut Antabus, Stesolid och
insomningstabletter eftersom
min dygnsrytm var helt i olag
och jag hade jättesvårt att somna.
Antabusen behövde jag aldrig
ta. Jag får fortfarande Stesolid
vid behov, men är noga med att
inte missbruka dem. Som den
Du kan vara
döende och
de säger att
det är ditt fel.
missbrukare jag är brukade jag
slänga i mig en hel näve så fort
jag hade hämtat ut mitt recept.
Det enda som hände var att jag
blev så tolerant mot medicinen
att den inte funkade när den väl
behövdes. Min läkare vet allt om
min bakgrund. Han är pragmatisk och anser att det är mycket
bättre att jag tar några receptbelagda tabletter än att jag super,
eller Gud förbjude, tar heroin.
Jag har mycket svårt att förstå
idéerna om att missbrukare inte
ska få smärtlindring när det är
uppenbart att de har ont. Om
något borde de få mer smärtstillande än vanliga människor,
eftersom de tål mer. Jag kan dock
förstå att det måste vara svårt att
räkna ut t.ex. hur mycket morfin
man kan ge en aktiv heroinist.
Man vill ju inte att patienten ska
dö av en överdos, åtminstone
inte i sjukvårdens händer. Men
det borde väl inte vara så svårt
att lära sig. Om man vill.
Text: Katarina Theselius
33
MAT
som
medicin
Varje dag serverar Kjell Edström och hans mannar i
Stockholm X-cons kök 20–25 människor lunch. De lagar allt
själva. Sedan den första mars i år består menyn av en mycket noggrant uttänkt kost som innehåller varje näringsämne
kroppen behöver.
“jag blir
piggare och behöver
inte sova middag”
Kjell Edström
34
oberoende 3/2011
Älskar att laga mat
Kjell har jobbat på vanlig
restaurang och på restaurang i
servicehus. Han har dessutom
gjort 8.5 år på kåken. På varje
volta har han lagat mat. På sista
anstaltsvistelsen fungerade han
som lärare för andra fångar.
Det märks att han gått iväg på
projektet:
– Jag tänker idag att den
kunskap jag fått via Ann-Marie
är så otroligt spännande. Varje
vecka har jag fått upp ögonen för
vad man ska äta. Oraffinerade
produkter, näringsrika. Vilka
näringsämnen det är mest power
… Nu när jag handlar blir det på
ett helt annat sätt, mer medvetet.
Det blir mycket roligare också,
vet du om att grönsakernas färger
berättar vilka näringsämnen de
innehåller? Förut tyckte jag att
grönsakerna var kaninföda men
nu jobbar jag med att göra olika
dressingar så att de smakar gott.
3/2011 oberoende
Och varje gång jag är i affären
ser jag till att slänga in en burk
makrill också för att kroppen ska
få tillräckligt med omegafetter
Fokus på missbruk
Projektet präglas av en helhetssyn där allt hänger ihop; motion,
äta rätt, och att göra det till en
vardag.
– Det är genomtänkt. Det
finns en eftertanke bakom varje
sak vi serverar. Jag har börjat
använda nyttiga grejer och ser
till att vårda min kropp så att inte
kärlen plackar igen. Ja, det blir
nästan lite för mycket kunskaper
ibland i skolan i näringslära.
Man får reda på saker man inte
vill veta, det blir för invecklat och
avancerat, men det är kul.
– Vet du om att man ska äta
5–6 frukter och minst 3 sillbitar,
om dagen?
Fokus i projektet ligger på
missbruk och kriminalitet:
– Det finns tungmetaller i
knarket och det skadar hjärnan
om man använder det under
tillräckligt lång tid. Det tar tid för
hjärnan att rena sig, att återställa
det som blivit skadat.
Sibylla och McDonalds
– Mina kostvanor förut var
Sibylla och McDonalds. Det har
varit en del av mina problem.
Jag har suttit många år för grova
våldsbrott. Jag började få upp
ögonen för det här med raseriutbrotten. Jag har varit värsta
sortens människa men jag har
kommit till insikt – jag är galen,
jag är sjuk. Jag har gått i terapi i
10–15 år men för att kunna ta in
behandlingen måste man äta rätt
och bra.
– I takt med att Annmarie
pratade om ADHD-symtomen
kände jag igen mig, men jag vill
inte ha mediciner mot det. Jag
vill vara drog- och medicinfri.
Och får man bara rätt omegafetter så hjälper det rätt så bra.
Fiskleverolja. Mat istället för
medicin. Det är ett pussel man
kan lägga. Sen kan man ju inte
bota folk men man kan lindra
symtomen. Tänk om man kunde
upplysa folk om hur de kan äta
rätt för att må bättre.
Dålig kost på fängelser
Med sina nya kunskaper är
Kjell kritisk till mathållningen
och kostmedvetenheten inom
kriminalvården:
– Mycket av maten kommer
färdig i kartonger. Man lägger
färdiga grejer på bleck och lägger
dem i varmluftsugn. Allt ska
gå så smidigt som möjligt, man
tänker inte på att det ska vara
nyttigt.
– Det är jättevanligt att man
hetsäter när man åker in och så
går man upp 20 kilo och får slita
med det i flera år att återställa
kroppen och komma i normalvikt. Och vad gör man när
man kommer
ut? Man är på
tjacket igen för
t
t
I
det lilla köket pågår nämligen ett projekt där Kjell
och kökspersonalen utbildas i näringslära av en
expert, Ann-Marie
Lidmark. Kjell och kökspersonalen ska laga nyttig mat med
mycket sallader och nyttiga
fetter till varje lunch. Dessutom
ska X-cons medlemmar bli mer
medvetna om vad man ska äta
för att må bra.
Kjell har en
grundutbildning
i storhushåll och
har alltid haft
matlagningen i
själ och hjärta:
– Farmor berät- Kjell
tade alltid hur
Edström
man skulle göra
för att det skulle bli extra gott när
hon lagade mat. Hon pratade på
oavsett om någon lyssnade så jag
fick det nog naturligt från henne,
berättar Kjell.
Förut tyckte
jag att grönsaker var
kaninföda...
35
”Det är en hel del
gnäll på gubbarna
när det blir råris.”
att magra av. Fetman blir ett försvar för ett fortsatt missbruk.
Gnäll ibland
När Kjell kom till X-cons för
två år sedan var köket stängt.
Det första han gjorde var att
dra igång det igen. Det har varit
viktigt. Inte minst för den sociala
samvaron men ibland blir det
protester:
– Det är en hel del gnäll på
gubbarna när det blir råris. “Gå
till någon annan restaurang då”,
säger jag åt dem men det har
de ju inte råd med. Att betala
75-80 spänn för lunch ute när
det kostar 35 kr här. Så de kommer tillbaka. Det kan vara tungt
ibland men man lär sig att inte ta
åt sig. Vi pratar ju om människor
som har ett sjukt beteende med
missbruk och kriminalitet.
– Vi jobbar med allergier också, berättar Kjell. Folk vet inte ens
om att de har allergier och det
kan verkligen skapa aggressiva
reaktioner. Jag försöker att plocka
bort så många kända allergener
som möjligt, vi kör gluten– och
laktosfritt.
Inget socker längre
Kjell föreläser om projektet och
om näringslära. Snart blir han
klar med sin jobbcoachutbild-
36
ning och det är där han ser sin
framtid, som jobbcoach med
inriktning på näringslära och
mat:
– Vi lär oss på medicinsk nivå
hur viktigt det är att rena tarmarna. En månad tog det för mig
med den här nya kosten. Sedan
började jag känna skillnaden. Jag
blir piggare, gladare, mår bättre,
behöver inte sova på middag
efter lunchen. Vi har tagit bort
sockret också. Sockret är värsta
boven. Vi plockar bort det, ingen
läsk och inget socker. Käka inte
socker dagligen, det slutar med
att kroppen skriker efter mer.
”Det här är mitt kall”
Kjell och Ann-Marie har nu
Jag vill inte
stoppa nu, jag
vill ge tillbaka
till kåken.
ansökt om en förlängning för
projektet:
– Jag vill inte stoppa nu, jag vill
ge tillbaka till kåken, till institutioner och behandlingshem.
Drömmen vore ju att få börja
laga sån här mat på en anstalt.
– Det här är mitt kall, säger
Kjell. Hädanefter ska jag jobba
med det här. Jag har över trettio
år i missbruk. Jag får kämpa
med mitt humör men jag tillför
kroppen bra mat och orkar hålla
emot. Nu får jag utbrott några
gånger i månaden mot tio gånger
om dagen förut. Vem som helst
märker skillnaden.
– Tiden går. Livet går. Jag
måste göra något riktigt och
något bra.
Text: Per Sternbeck
oberoende 3/2011
Forskare: Kost och
humör hänger ihop
Att maten spelar roll för humöret är känt sedan gammalt. Ändå är kunskapen i
ämnet låg.
Folkhälsovetaren AnnMarie Lidmark, som leder
projektet hos X-cons, skulle
vilja att man genomförde
tester med en mer näringsriktig kost i svenska fängelser för att se om våldet
minskar.
Viktig mat
n Ät frukt och grönsaker
minst 5 gånger per dag
för att få viktiga vitaminer
och antioxidanter. Ät gärna
många olika färger.
n Ät fet fisk minst tre gånger
i veckan för att få tillräckligt
med omega-3 fettsyror
n Lägg vetekli, havregryn,
nötter och frön i muslin eller
gröten på morgonen för att få
viktiga vitaminer och mineraler.
n Vegetarianer ska ta extra
tillskott av vitamin B12
eftersom den främst finns i
animalisk föda.
n Ät bönor och ärter för att
få i dig viktiga aminosyror,
folsyra och magnesium.
3/2011 oberoende
Redan på 1980-talet genomförde forskare studier på fångar
i amerikanska och brittiska
fängelser och fann att en omlagd kost med minskad sockerkonsumtion och näringsriktig
mat minskade våldsbenägenheten bland fångarna. I
en studie med 231 interner
kontrollerades näringsintaget
innan försöket startade. Man
fann att de flesta åt ungefär
samma sorts mat. Kosttillskott
gavs under 140 dagar och
därefter utvärderades studien.
Hos den grupp som fick omega
3-fettsyror minskade våldet
med 37% och mindre allvarliga
incidenter med 33%.
Ann-Marie Lidmark, forskare med en fil.kand i zoofysiologi, berättar:
Viktigt serotonin
– Det är känt sedan tidigare
att obalanser av signalsubstanserna serotonin respektive
dopamin i hjärnan ökar risken
för våld, berättar Ann-Marie.
Orsaker till låga halter kan
vara brist på vitaminer och
mineraler och/eller genetiska
skillnader.
Hälften av de intagna i
Sveriges fängelser har psykiska
problem av olika slag. Vanliga diagnoser är Aspbergers
syndrom, borderline, ADHD
och DAMP. Hos personer med
diganosen ADHD har forskare
funnit störningar i bildningen
av dopamin, vilket leder till
låga halter i hjärnan. Stubinen
blir kort och benägenhet att ta
till våld i stressande situationer
hög.
– Det är troligt att även
svenska våldsbenägna medborgare kan lida av näringsobalanser och att deras förutsättningar kan förbättras genom
ändrad kost eller kosttillskott,
menar Ann-Marie.
Billigt och ofarligt
Exempelvis behövs magnesium för bildning av dopamin
från aminosyran tyrosin och
magnesiumtillskott har gett
gott resultat hos personer med
ADHD. Många anledningar
finns således att pröva matvanornas betydelse vid beteendestörningar av olika slag
som både leder till personligt
lidande och stora samhällsekonomiska kostnader.
– Förändrade matvanor och/
eller kosttillskott är billiga och
ofarliga metoder att prova,
säger Ann-Marie.
– Om biokemiska obalanser
i kroppen kan rättas till och
dessutom leder till mindre våld
i samhället skulle sådan terapi
snabbt bli samhällsekonomiskt
lönsam. Kontrollerade försök
i svenska fängelser med både
mer näringsriktig kost och
kosttillskott är önskvärt, säger
Ann-Marie Lidmark.
Text:
Per Sternbeck
37
Dyr sprit drabbar missbrukare
Att höga alkoholpriser,
begränsade öppettider och
andra regleringar leder till
mindre drickande – det sk
folkhälsoargumentet är
befängt. Den högkonsument
eller missbrukare som vill
fortsätta dricka hälsovådligt
gör det ändå.
Lägre priser och ökad tillgänglighet på Systembolaget skulle
däremot motverka kriminella
syndikat som langar smuggelsprit. Även miljöovänligt resande
med dieselbussar till utlandet
minskar och den socialt utsatta
missbrukaren får en slant över
till mat … Politiker, hälsovårdsmakthavare och Systembolagets VD Magdalena Gerger med en månadslön på närmare en kvarts miljon
kronor (och förre vd:n, politiskt
tillsatta Anitra Steen fick utöver
lön en pension på 30 miljoner!)
lever i lögn om de tror att de
negativa sociala konsekvenserna
av alkoholmissbruk minskar
med vår svenska regelpolitik.
Sänkta spritskatter, gårdsförsäljning och utökade öppettider på
Systembolaget leder inte till att
vi får ökade sociala problem – vi
har dem redan! Det är nämligen
helt andra inverkande krafter
som ligger bakom en människas
utveckling till missbrukare ...
Gynnar tysk handel
Höga priser på Systembolaget
gynnar istället detaljhandeln i
andra länder som t ex Tyskland
och Danmark. Kunde Systembolaget sälja billigare alkoholdrycker så hade inköpsresor med bilar
och bussar minskat – ett tungt
miljöargument!
Jag fick för några år sedan ett
38
erbjudande om att bli kund hos
en dansk grossistfirma. Medlemskapet var gratis och som
välkomstpresent erbjöds man
en helflaska vodka. Ett exempel
på när handelsdrivna danskar
får chansen att tjäna ännu mer
pengar på svenska politikers
dumdristighet. En gratis flaska
vodka väcker naturligtvis känslor
hos en konsument i förbudssverige – det fattar danskarna.
Konkurrerar med langare
Begränsade öppettider på Systembolaget är otidsenligt – de
borde istället utvidgas eftersom
det inte finns korresponderande bestämmelser om när på
dygnet vi får föra in alkohol från
utlandet. Systembolaget måste
servicekonkurera med langare
som levererar dygnet runt. Som
alkoholberoende åkte jag förr i
tiden med båt, tåg och taxi från
Malmö till Danmark på morgonen för att ta några järn. Det är
synd att sådan törst skall behöva
generera så många onödiga processer – åka utomlands för att ta
en återställare (!).
Utvecklandet av missbruk
beror huvudsakligen på en inre
andlig nöd och för att lyckas sluta
dricka så måste man ha en genuin
inre längtan att genomgå en djup
själslig förändring. Regler och
höga priser på sprit är ingenting
som överhuvudtaget främjar ett
sådant tillfrisknande. Som mentor upplever jag det glädjande att
vägleda människor mot nykter–
och drogfrihet men denna väg
funkar inte för alla. Lättillgänglig
prisvärd alkohol av hög kvalitet
och ökade möjligheter till läkarordinerade droger vore gynnsamt
om det är social upprustning i
samhället som önskas.
Vi måste eftersträva ett samhällsklimat där det är självklart
att erbjuda olika typer av stöd
till människor som har det svårt.
Därtill öka toleransen mot divergerande livsstilar och icke regelmässiga mänskliga beteenden
– sluta formstöpa och korrigera
enskilda medborgare.
Inga pengar till mat
Politiker och beslutsfattare tror
att de har koll på läget – det har
de inte. Vår svenska spritpolitik
leder inte till ökade möjligheter
att komma tillrätta med missbruk!
Svenska missbrukare får ofta
inga pengar kvar att köpa mat
för eftersom alkoholen är så dyr.
Detta leder till onödig hälsoförsämring för dessa redan utsatta
individer. En falukorv och en
filbunke kan vara räddningen i
ett kärvt läge under en pågående
fylleperiod – skyhöga priser på
Systembolaget leder till ökad
ekonomisk och social utslagning!
Idag finns inte någon tillförlitlig kvantitativ information om
hur mycket alkohol svenskar
konsumerar. Statistiken grundar
sig huvudsakligen på Systembolagets försäljningssiffror vilken
naturligtvis blir missvisande
och i underkant då det inte går
att exakt uppskatta hur mycket
annan, laglig eller olaglig alkohol
som förtärs. Det blir inte mindre
alkoholrelaterade problem för att
Sverige gynnar tysk och dansk
detaljhandel och låter langare
sköta konkurrerande distribution och försäljning av öl vin och
sprit.
Jonas Thornell Psykolog/Mentor
inom alkohol/droger
Fd Dipsoman (periodsupare)
oberoende 3/2011
jag är inställd på Metadonet, fortsätter Mikael. Jag hoppas det ger
mig en jämn och stabil plattform
att stå på så att jag kan bygga upp
mitt liv igen. Många av förutsättningarna finns, förklarar han, jag
har egen bostad, bra kontakt med
min dotter, hunden och en kompis som har byggfirma.
– Jag hade aldrig klarat att jobba
så länge som jag ändå gjorde, säger
Mikael, om det inte varit för att
det var en kompis jag jobbade för.
– Min långsiktiga plan är att
om sådär en tre-fyra år flyttar jag
till Sundsvall. Där finns många av
mina riktiga vänner. Stockholm är
visserligen en stad jag älskar, men
den är fylld av så många negativa
associationer som hela tiden gör
sig påminda. Sundsvall är inte en
stad som missbruket ”skitat ner”.
Janne Wallin
Underhållsbehandling
■ I underhållsbehandling eller LAB,
Läkemedelsassisterad behandling
för opiatberoende används Metadon,
Subutex och Suboxone. Metadonet
som används är flytande metadonmixtur. Subutex och Suboxone
innehåller buprenorfin, Suboxone
även naloxon.
bruk, utredning från socialtjänst och
bostad för att nämna några krav.
Det är långa väntetider och det regelsystem som omgärdar all underhållsbehandling upplevs av de flesta
patienter som godtyckligt och oklart.
Det råder också stora skillnader mellan olika mottagningar hur socialstyrelsens föreskrifter ska tolkas. Det
finns också en stor opinionsbildning
i Sverige mot underhållsbehandling
där moralargumenten är förhärskande.
■ I underhållsbehandling används
alltid flytande metadon till skillnad
från t.ex. en smärtmottagning där
tabletter används. Läkemedel som
Subutex krossas ofta till pulver, trots
■ I Sverige idag är 3395 personer
att de ska smälta långsamt under
i underhållsbehandling.
har
tungan. Detta sker då man i beroen-RFHL
ger ut, själva och i 1627
samarMetadon, och 1768 har Subutex/
devården försöker förhindra läckage
bete med andra, böcker, tidningar
Suboxone (enl Socialstyrelsen).
av läkemedel.
RFHL Shop
och trycksaker som är relaterade
■ Subutex
ersätts
i allt högre
grad
■ Underhållsbehandling upplevs avtill våra
områden.
Besök
oss på
av Suboxone som enligt många pamånga som onödigt svår att få. Det
www.rfhl.se och beställ.
tienter ger betydligt fler biverkningar.
behövs dokumentation om miss-
Gå med i RFHL!
2/2011 oberoende
3/2011
oberoende
2/2009
39